<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284418</hangar_id>
 <dok_id>GK03133</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>133</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:133</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>133</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-03-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:01:59</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Domstols sammansättning m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03133/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03133</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03133</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:133&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Domstols sammansättning m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03133/prop_199697__133-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm- Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att tingsrätten i brottmål skall bestå av en&lt;br&gt;juristdomare och två nämndemän. Detsamma skall gälla i de&lt;br&gt;familj erättsliga tvistemål där nämndemän medverkar i avgörandet. Om&lt;br&gt;en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen påböljats&lt;br&gt;skall rätten ändå vara domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för tingsrätt att utöka antalet juristdomare till två utvidgas.&lt;br&gt;Om antalet juristdomare utökas skall antalet nämndemän alltid utökas till&lt;br&gt;tre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrättens sammansättning skall vara en juristdomare och två&lt;br&gt;nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handlägg-&lt;br&gt;ningen påböijats skall rätten ändå vara domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller&lt;br&gt;svårighetsgrad skall länsrätten kunna bestå av två juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare införs för länsrätterna en generell regel att mål av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet skall kunna avgöras slutligt av en juristdomare ensam.&lt;br&gt;Denna regel ersätter gällande regler om ensamdomarbehörighet i vissa&lt;br&gt;uppräknade fall. Dessutom utökas ensamdomarbehörigheten till att avse&lt;br&gt;ytterligare vissa målkategorier. Gränsen för ensamdomarbehörighet i mål&lt;br&gt;som avser fråga om inkomstbeskattning höjs också från 5 000 kr till ett&lt;br&gt;halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten föreslås kunna fortsätta och avsluta en påbörjad huvud-&lt;br&gt;förhandling även om en av juristdomama eller en av nämndemännen får&lt;br&gt;förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att nämndemän skall anses ha sitt tjänsteställe i&lt;br&gt;bostaden. Det innebär att nämndemännens resor mellan bostaden och&lt;br&gt;domstolen betraktas som tjänsteresor och att deras reseersättning därmed&lt;br&gt;inte beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;äktenskapsbalken..................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;föräldrabalken.......................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;rättegångsbalken.................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370).........................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna förvaltningsdomstolar.......................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:189).........................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sambors gemensamma hem..............................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor.......................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besöksforbud.....................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.........................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1639) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd............26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1653) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden.............27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reformbehovet................................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt.....................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt sammansättning i tingsrätt och länsrätt............................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhinder för j uristdomare och nämndemän...................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvidgad ensamdomarkompetens i länsrätt....................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nämndemännens reseersättning m.m..............................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.............56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370).........................................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna förvaltningsdomstolar.......................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor.......................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1639) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd............61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1653) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden.............61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga förslag till lagändringar........................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorian Översyn av förvaltningsprocessens&lt;br&gt;lagförslag.........................................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m.&lt;br&gt;lagförslag.........................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;departementspromemorian Översyn av förvaltnings-&lt;br&gt;processen.........................................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Nämndemannamedverkan i domstol&lt;br&gt;m.m.................................................................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...........................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.........................................................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 ............................................................................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i äktenskapsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i bötesverkställinghetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma&lt;br&gt;hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom to-&lt;br&gt;talförsvaret, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839)&lt;br&gt;om Statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 17 och 18 §§ samt 18 kap. 4 a §&lt;br&gt;äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av&lt;br&gt;1 kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken. Den-&lt;br&gt;na regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rätte-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar forfall för&lt;br&gt;någon av nämndemännen sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påbörjats,&lt;br&gt;är rätten domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till målets om-&lt;br&gt;fattning eller svårighetsgrad, får&lt;br&gt;antalet lagfarna domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av&lt;br&gt;1 kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken. Den-&lt;br&gt;na regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rätte-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av nämndemännen får&lt;br&gt;förhinder sedan huvudförhand-&lt;br&gt;lingen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl for det, får&lt;br&gt;antalet lagfarna domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Utökas antalet&lt;br&gt;lagfarna domare skall också&lt;br&gt;antalet nämndemän utökas med&lt;br&gt;en. Om någon eller några av&lt;br&gt;ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har på-&lt;br&gt;börjats, gäller andra stycket i&lt;br&gt;fråga om domförhet. Rätten får&lt;br&gt;dock inte bestå av fler lagfarna&lt;br&gt;domare än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid överläggning&lt;br&gt;redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid&lt;br&gt;omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överlägg- Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;ning och omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domför&lt;br&gt;med tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Fler än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän far&lt;br&gt;inte delta. Vid handläggning som&lt;br&gt;inte sker vid huvudförhandling,&lt;br&gt;liksom när målet i tingsrätten har&lt;br&gt;avgjorts utan nämndemän, är&lt;br&gt;hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;enbart lagfama domare enligt vad&lt;br&gt;som sägs i 2 kap. 4 § första styc-&lt;br&gt;ket rättegångsbalken. Hovrätten är&lt;br&gt;i övrigt domför enligt vad som&lt;br&gt;sägs i 2 kap. 4 § fjärde och femte&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domför&lt;br&gt;med tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Om en av de lag-&lt;br&gt;farna domarna eller en av&lt;br&gt;nämndemännen får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har&lt;br&gt;påbörjats, är rätten ändå domför.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfama domare och&lt;br&gt;tre nämndemän far inte delta. Vid&lt;br&gt;handläggning som inte sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling, liksom när&lt;br&gt;målet i tingsrätten har avgjorts&lt;br&gt;utan nämndemän, är hovrätten&lt;br&gt;domför även med enbart lagfama&lt;br&gt;domare enligt vad som sägs i&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Hovrätten är i övrigt&lt;br&gt;domför enligt vad som sägs i 2&lt;br&gt;kap. 4 § fjärde och femte styckena&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tar nämndemän del i målets avgörande, skall vid överläggning ord-&lt;br&gt;föranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne&lt;br&gt;redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid&lt;br&gt;omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:243.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om huvudförhandlingen har påbörjats före ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;14 kap. 17 § i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 § föräldrabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, far tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:244.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b och 8 §§ samt 2 kap. 4 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. I mål om åtal för brott, för&lt;br&gt;vilket inte är stadgat lindrigare&lt;br&gt;straff än fängelse i två år, skall&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och fem nämndemän.&lt;br&gt;Inträffar förfall för någon av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Om en av nämndemännen&lt;br&gt;får förhinder sedan huvudför-&lt;br&gt;handlingen har påbörjats, är rätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndemännen sedan huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandlingen har påböijats, är&lt;br&gt;rätten dock domför med en lag-&lt;br&gt;faren domare och två nämndemän&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller, i mål som avses i andra me-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen, med en lagfaren domare&lt;br&gt;och fyra nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare&lt;br&gt;straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan&lt;br&gt;nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter och det i målet inte är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till målets&lt;br&gt;omfattning eller svårighetsgrad,&lt;br&gt;far antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket första eller andra&lt;br&gt;meningen. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl för det, får&lt;br&gt;antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Utökas antalet&lt;br&gt;lagfarna domare skall också&lt;br&gt;antalet nämndemän utökas med&lt;br&gt;en. Om någon eller några av&lt;br&gt;ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påbörjats&lt;br&gt;gäller första stycket andra me-&lt;br&gt;ningen i fråga om domförhet.&lt;br&gt;Rätten får dock inte bestå av fler&lt;br&gt;lagfarna domare än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller&lt;br&gt;annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av&lt;br&gt;ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse,&lt;br&gt;såsom särskilda ledamöter ingå var för sig eller tillsammans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §,&lt;br&gt;om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom&lt;br&gt;rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltar särskild ledamot vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen, gäller z&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän&lt;br&gt;3 b § första stycket andra och&lt;br&gt;tredje meningen samt tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltar särskild ledamot vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen, skall rätten&lt;br&gt;utöver vad som gäller enligt 3 b §&lt;br&gt;första stycket första meningen,&lt;br&gt;utökas med en nämndeman. Om&lt;br&gt;någon eller några av rättens&lt;br&gt;ledamöter får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har på-&lt;br&gt;börjats, gäller 3 b § jorsta stycket&lt;br&gt;andra meningen i fråga om&lt;br&gt;domjörhet. Rätten får dock inte&lt;br&gt;bestå av fler lagfarna domare än&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Flera än fem&lt;br&gt;lagfama domare får inte delta i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Flera än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Förekommer ej anled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Om en av de&lt;br&gt;lagfarna domarna får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har&lt;br&gt;påbörjats, är rätten ändå domfor.&lt;br&gt;Flera än fem lagfama domare får&lt;br&gt;inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Om en av de lagfama&lt;br&gt;domarna eller en av nämndemän-&lt;br&gt;nen får förhinder sedan huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning att döma till svårare straff än&lt;br&gt;böter och är det i målet inte fråga&lt;br&gt;om företagsbot, är hovrätten dock&lt;br&gt;domför även med den samman-&lt;br&gt;sättning som anges i första styc-&lt;br&gt;ket. Detsamma gäller vid hand-&lt;br&gt;läggning som ej sker vid huvud-&lt;br&gt;förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forhandling har påbörjats, är&lt;br&gt;rätten ändå domför. Flera än fyra&lt;br&gt;lagfama domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män får inte delta. Finns det inte&lt;br&gt;anledning att döma till svårare&lt;br&gt;straff än böter och är det i målet&lt;br&gt;inte fråga om företagsbot, är&lt;br&gt;hovrätten domför även med den&lt;br&gt;sammansättning som anges i&lt;br&gt;första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som inte sker&lt;br&gt;vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av&lt;br&gt;tre lagfama domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en&lt;br&gt;lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör&lt;br&gt;förbehållas lagfama domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även for andra tjänstemän än&lt;br&gt;domare när de utfor åtgärder enligt femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om huvudförhandlingen har påböijats före ikraftträdandet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 b och 8 §§ i sina äldre lydelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-&lt;br&gt;skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.‘ Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med&lt;br&gt;övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag&lt;br&gt;för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han&lt;br&gt;vistats utom sin vanliga verksamhetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanliga verksamhetsorten Den vanliga verksamhetsorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer från den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer från den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör huvud-&lt;br&gt;delen av sitt arbete. Om detta sker&lt;br&gt;under förflyttning eller på arbets-&lt;br&gt;platser som hela tiden växlar,&lt;br&gt;anses som tjänsteställe i regel den&lt;br&gt;plats där arbetstagaren fullgör en&lt;br&gt;del av sitt arbete, såsom att hämta&lt;br&gt;och lämna arbetsmaterial eller&lt;br&gt;utföra förberedande och avslutan-&lt;br&gt;de arbetsuppgifter. Om arbetet på&lt;br&gt;varje arbetsplats pågår begränsad&lt;br&gt;tid enligt de villkor som gäller för&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För reserv-&lt;br&gt;officerare skall bostaden anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. En skattskyldig&lt;br&gt;som under begränsad tid arbetar&lt;br&gt;vid någon av Europeiska unionens&lt;br&gt;institutioner eller organ eller vid&lt;br&gt;Europaskolorna men far den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer från den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer från den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör huvud-&lt;br&gt;delen av sitt arbete. Om detta sker&lt;br&gt;under förflyttning eller på arbets-&lt;br&gt;platser som hela tiden växlar,&lt;br&gt;anses som tjänsteställe i regel den&lt;br&gt;plats där arbetstagaren fullgör en&lt;br&gt;del av sitt arbete, såsom att hämta&lt;br&gt;och lämna arbetsmaterial eller&lt;br&gt;utföra förberedande och avslutan-&lt;br&gt;de arbetsuppgifter. Om arbetet på&lt;br&gt;vaije arbetsplats pågår begränsad&lt;br&gt;tid enligt de villkor som gäller för&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För reserv-&lt;br&gt;officerare skall bostaden anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla för nämndemän, jurymän&lt;br&gt;och andra liknande uppdrags-&lt;br&gt;tagare i allmän domstol, allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, hyresnämnd&lt;br&gt;eller arrendenämnd. En skatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet från annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den arbets-&lt;br&gt;givare som betalar den huvud-&lt;br&gt;sakliga delen av lönen, om den&lt;br&gt;skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är till-&lt;br&gt;fällig och beror enbart på tjänste-&lt;br&gt;utövningen, skall den inte anses&lt;br&gt;som sådan bostad som avses i&lt;br&gt;andra meningen, under förut-&lt;br&gt;sättning att den skattskyldige har&lt;br&gt;annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig som under begränsad tid&lt;br&gt;arbetar vid någon av Europeiska&lt;br&gt;unionens institutioner eller organ&lt;br&gt;eller vid Europa-skoloma men far&lt;br&gt;den huvudsakliga delen av lönen&lt;br&gt;för arbetet från annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den arbets-&lt;br&gt;givare som betalar den huvud-&lt;br&gt;sakliga delen av lönen, om den&lt;br&gt;skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är till-&lt;br&gt;fällig och beror enbart på tjänste-&lt;br&gt;utövningen, skall den inte anses&lt;br&gt;som sådan bostad som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra meningen, under förut-&lt;br&gt;sättning att den skattskyldige har&lt;br&gt;annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi,&lt;br&gt;merkostnad för måltider samt diverse småutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar&lt;br&gt;den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp&lt;br&gt;motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som tagits i&lt;br&gt;anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det&lt;br&gt;för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt&lt;br&gt;maximibelopp) och för vatje halv dag högst med ett halvt maximibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och&lt;br&gt;visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med&lt;br&gt;belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som&lt;br&gt;tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den&lt;br&gt;normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive&lt;br&gt;förrättningsland (helt normalbelopp) och för vaije halv dag högst med ett&lt;br&gt;halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,&lt;br&gt;för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal&lt;br&gt;standard samt för småutgifter under vaije hel dag som har tagits i anspråk&lt;br&gt;för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnads-&lt;br&gt;ökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den&lt;br&gt;anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta&lt;br&gt;beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den&lt;br&gt;längsta tiden av dagen (06.00-24.00).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hel dag anses även avresedag om resan påböljats före kl. 12.00&lt;br&gt;och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses&lt;br&gt;avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om&lt;br&gt;resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit&lt;br&gt;förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde&lt;br&gt;stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda&lt;br&gt;anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnads-&lt;br&gt;ökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes&lt;br&gt;ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt&lt;br&gt;femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för vaije förrättning för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft&lt;br&gt;sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt normalbelopp per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den&lt;br&gt;faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges&lt;br&gt;avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från&lt;br&gt;arbetsgivaren (nattraktamente). Detta avdrag far dock inte överstiga vid&lt;br&gt;förrättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom&lt;br&gt;riket ett halvt normalbelopp per natt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader&lt;br&gt;enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras&lt;br&gt;med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits&lt;br&gt;på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig&lt;br&gt;intäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och&lt;br&gt;samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till&lt;br&gt;avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande&lt;br&gt;förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet&lt;br&gt;förläggs till annan ort under minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denr a lag träder i kraft den 1 september 1997 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1998 års taxering. De nya föreskrifterna skall dock tillämpas&lt;br&gt;för resor som företagits efter den 31 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17, 17 a och 18 §§ lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män, om inte annat följer av 17 a&lt;br&gt;eller 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning eller någon&lt;br&gt;annan särskild omständighet, får&lt;br&gt;fyra nämndemän sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män, om inte annat följer av 17 a&lt;br&gt;eller 18 §. Om en av nämnde-&lt;br&gt;männen får förhinder sedan&lt;br&gt;handläggningen har påbörjats, är&lt;br&gt;rätten domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till målets omfattning eller&lt;br&gt;svårighetsgrad, får antalet lag-&lt;br&gt;farna domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket. Utökas antalet lagfarna&lt;br&gt;domare skall också antalet&lt;br&gt;nämndemän utökas med en. Om&lt;br&gt;någon eller några av ledamöterna&lt;br&gt;får förhinder sedan handlägg-&lt;br&gt;ningen påbörjats gäller första&lt;br&gt;stycket andra meningen i fråga&lt;br&gt;om domförhet. Rätten får dock&lt;br&gt;inte bestå av fler lagfarna domare&lt;br&gt;än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall bland&lt;br&gt;nämndemännen sedan handlägg-&lt;br&gt;ningen har påbörjats, är rätten&lt;br&gt;domför med två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns,&lt;br&gt;förutomi 18 §,bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fast-&lt;br&gt;ställa hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i&lt;br&gt;länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter&lt;br&gt;samråd med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten skall vid behandling av mål enligt 10 kap. kommunlagen&lt;br&gt;(1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) bestå av en lagfaren&lt;br&gt;ledamot och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första stycket&lt;br&gt;1-3 och 6, andra stycket samt&lt;br&gt;fjärde stycket 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första och&lt;br&gt;andra stycket samt fjärde stycket&lt;br&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tills vidare av körkort, körkorts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd eller traktorkort eller om&lt;br&gt;vägran att tills vidare godkänna&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas eller när omhänder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagande beslutas enligt 23 § kör-&lt;br&gt;kortslagen (1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte&lt;br&gt;innefattar slutligt avgörande av&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid annat beslut som inte&lt;br&gt;innefattar slutligt avgörande av&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut&lt;br&gt;som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbehållas lagfama domare får utföras av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.&lt;br&gt;Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket Vad som sägs i andra stycket&lt;br&gt;gäller även vid avgörande av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller även vid avgörande i sak av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. mål av enkel beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-&lt;br&gt;processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;br&gt;om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller&lt;br&gt;annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar&lt;br&gt;eller visa upp handling enligt taxeringslagen (1990:324), mervärdes-&lt;br&gt;skattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;br&gt;från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;nngsavgifter samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart om-&lt;br&gt;händertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 &amp;nbsp;§ samma lag, mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbart omhändertagande en-&lt;br&gt;ligt 13 § lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall,&lt;br&gt;mål om tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 § smittskydds-&lt;br&gt;lagen (1988:1472), mål enligt 33 §&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 2-4 såvitt avser de&lt;br&gt;fall då vården inte har förenats&lt;br&gt;med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning eller 5 lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatri sk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart om-&lt;br&gt;händertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 § samma lag, mål om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande enligt 13 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, mål om&lt;br&gt;tillfälligt omhändertagande enligt&lt;br&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, mål enligt 18 § första&lt;br&gt;stycket 2-4 såvitt avser de fall då&lt;br&gt;vården inte har förenats med&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;eller 5 lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, mål om&lt;br&gt;förvar och uppsikt enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529), mål enligt&lt;br&gt;lagen (1974:202) om beräkning&lt;br&gt;av strafftid m.m., mål enligt lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt samt mål enligt lagen&lt;br&gt;(1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge angående verkställighet av&lt;br&gt;straff m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningama och annat mål enligt uppbörds- och&lt;br&gt;folkbokföringsförfattningama med undantag av mål om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;mål om uppdelning av 5. mål enligt lagen (1992:1528)&lt;br&gt;taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, om offentlig upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 1 § och 35 kap. 4 § fastig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av&lt;br&gt;taxerad inkomst med högst 5 000&lt;br&gt;kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser en fråga av&lt;br&gt;betydelse för inkomstbeskatt-&lt;br&gt;ningen, dock endast om värdet av&lt;br&gt;vad som yrkas i målet uppenbart&lt;br&gt;inte överstiger hälften av bas-&lt;br&gt;beloppet enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;mål enligt skatte- och&lt;br&gt;taxeringsforfattningama i vilket&lt;br&gt;beslutet överensstämmer med&lt;br&gt;parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;mål om rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde i ett ärende hos&lt;br&gt;en annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;mål enligt körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477), om beslutet innebär&lt;br&gt;att något körkortsingripande inte&lt;br&gt;skall ske eller om det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort skall&lt;br&gt;återkallas eller att ett utländskt&lt;br&gt;körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om&lt;br&gt;beslutet innebär att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart&lt;br&gt;att ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppen-&lt;br&gt;bar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. Genom lagen upphävs&lt;br&gt;lagen (1996:1634) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om handläggningen har påböljats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid över-&lt;br&gt;klagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid över-&lt;br&gt;klagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut att mte meddela förordnande enligt 12 §&lt;br&gt;får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i&lt;br&gt;samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1996:258.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om&lt;br&gt;sambors gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 a § lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;far tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få förordna bodelningsförrättare enligt 17 kap. 1 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1996:261.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1996/97:70 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser&lt;br&gt;tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna&lt;br&gt;till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. bostadsrättslagen (1991:614),&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03133/prop_199697__133-2.png" style="width:9pt;height:13pt;"/&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03133/prop_199697__133-3.png" style="width:9pt;height:10pt;"/&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen (1981:131) om&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 14 kap. 3 §, 4 § tredje styc-&lt;br&gt;ket och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. 4 § lagen (1997:000) om&lt;br&gt;brevröstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av&lt;br&gt;bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15&lt;br&gt;och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§&lt;br&gt;samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;lagen (1996:1231) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1981:131) om kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje styc-&lt;br&gt;ket och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 4 § lagen (1997:000) om&lt;br&gt;brevröstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av&lt;br&gt;bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15&lt;br&gt;och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§&lt;br&gt;samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;lagen (1996:1231) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattereduktion för fastighetsskatt skattereduktion för fastighetsskatt Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;i vissa fall vid 1997-2001 års i vissa fall vid 1997-2001 års&lt;br&gt;taxeringar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;taxeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;br&gt;besöksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1988:688) om besöksförbud skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar&lt;br&gt;inom totalförsvaret, m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:269.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1639) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1639) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fråga som gäller rättshjälp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fråga som avses i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av nämnden får Andra beslut av nämnden får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av särskilt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av ett slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1653) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1653) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs far överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs.&lt;br&gt;Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller&lt;br&gt;beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i&lt;br&gt;övrigt beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra&lt;br&gt;särskild påföljd för honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid&lt;br&gt;vittnesförhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att&lt;br&gt;någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller 8. beslutat i en fråga som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någons medverkan i ärendet eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ersättning för någons medverkan i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen (1996:1619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas förvaltningsmyndighet får&lt;br&gt;överklagas till en lägre domstol eller till en endast om beslutet innefattar&lt;br&gt;avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I en promemoria Översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1996:40), som&lt;br&gt;upprättats inom Justitiedepartementet, föreslås olika lagändringar som&lt;br&gt;syftar till att effektivisera förvaltningsprocessen, bl.a. vissa förändringar i&lt;br&gt;bestämmelserna om länsrätternas och kammarrätternas sammansättning,&lt;br&gt;processuella frågor vid prövningstillstånd i kammarrätt och Regerings-&lt;br&gt;rätten, klagofristens beräkning och längd samt överlämnande av mål&lt;br&gt;mellan domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter har inom Justitiedepartementet upprättats ytterligare en pro-&lt;br&gt;memoria - Nämndemannamedverkan i domstol m.m. I promemorian&lt;br&gt;föreslås bl.a. ändringar i sammansättmngsreglema för tingsrätt, hovrätt,&lt;br&gt;länsrätt och kammarrätt samt vissa ändringar när det gäller nämnde-&lt;br&gt;männens reseersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 detta ärende tar regeringen upp de förslag i promemorian Översyn av&lt;br&gt;förvaltningsprocessen som rör länsrättens sammansättning samt de förslag&lt;br&gt;som förs fram i promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m.&lt;br&gt;som rör tingsrätternas och länsrätternas sammansättning, domförhets-&lt;br&gt;reglema vid förhinder av en ledamot i hovrätten samt nämndemännens&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemoriornas lagförslag i dessa delar finns i bilaga 1 och 2. Pro-&lt;br&gt;memoriorna har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna&lt;br&gt;finns i bilaga 3 och 4. Sammanställningar av remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju96/2496 och Ju96/4545).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att senare återkomma i fråga om kammar-&lt;br&gt;rättens sammansättning och de övriga förslag som förs fram i promemorian&lt;br&gt;Översyn av förvaltningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har, efter att ha påpekat sambanden mellan lagrådsremissens&lt;br&gt;förslag och de andra reformer av domstolsförfarandet och domstols-&lt;br&gt;väsendet som vidtagits eller planeras, bedömt att det i ärendet inte har&lt;br&gt;framkommit något som från de aspekter som Lagrådet främst har att&lt;br&gt;beakta utgör hinder mot att ändå genomföra förslagen i remissen i allt&lt;br&gt;väsentligt med den utformning de har där. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;6. I yttrandet tar Lagrådet upp vissa frågor. Regeringen behandlar dessa i&lt;br&gt;avsnitt 6, 7 och 8 samt i författningskommentaren. Regeringen har på de&lt;br&gt;flesta punkter följt Lagrådets förslag. I några avseenden avviker dock&lt;br&gt;regeringens förslag från Lagrådets (se avsnitt 7 och 8). Vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar har också gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Reformbehovet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för domstolsväsendet är att domstolarna skall&lt;br&gt;avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. I detta ligger&lt;br&gt;krav på att domstolsavgörandena är riktiga och kommer inom rimlig tid&lt;br&gt;och att förfarandet är så utformat att parterna inte drabbas av onödiga&lt;br&gt;kostnader eller andra olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör ställas krav på en effektiv resursanvändning i domstolar-&lt;br&gt;na. Mer resurser än som krävs för en rättssäker och rationell handläggning&lt;br&gt;skall inte användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lekmannamedverkan vid de svenska underrätterna har mycket gamla&lt;br&gt;traditioner. Det råder en bred politisk enighet om att detta inslag i våra&lt;br&gt;domstolar är av stort värde från flera synpunkter. Nämndemännens med-&lt;br&gt;verkan är en garanti för att verksamheten vid domstolarna ligger i linje&lt;br&gt;med allmänna värderingar i samhället. Störst betydelse har nämndemännen&lt;br&gt;när det gäller påfoljdsfrågor och bevisvärdering. Nämndemännens&lt;br&gt;medverkan bidrar till att medborgarnas förtroende for domstolarnas&lt;br&gt;verksamhet upprätthålls. En viktig annan faktor är att nämndemännens&lt;br&gt;medverkan i våra domstolar tillgodoser medborgarnas intresse av insyn i&lt;br&gt;den dömande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämndemän skall medverka vid ett avgörande i tingsrätt eller&lt;br&gt;länsrätt är rätten som huvudregel domför med en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän. Sedan år 1983 har nämndemännen individuell rösträtt vilket&lt;br&gt;ger dem en majoritetsställning i rätten i förhållande till juristdomaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av kravet på att domstolsforfarandet skall vara rationellt&lt;br&gt;och effektivt finns det anledning att överväga förändringar såvitt avser&lt;br&gt;antalet nämndemän som deltar i avgöranden i underrätterna. Det är också&lt;br&gt;angeläget att försöka se till att nämndemannakåren är allsidigt sammansatt&lt;br&gt;och speglar hela samhällets värderingar. Den ersättning som en nämnde-&lt;br&gt;man kan få för sitt uppdrag har av nämndemännen själva uppfattats som&lt;br&gt;alltför låg. Detta har gjort att en allsidig rekrytering av nämndemän,&lt;br&gt;framför allt yngre nämndemän, inte längre kan säkerställas. Konsekvensen&lt;br&gt;av att även reseersättningar m.m. är beskattningsbara är att det för vissa&lt;br&gt;nämndemän till och med kan bli fråga om en kostnad för att tjänstgöra i&lt;br&gt;domstol. Reglerna för ersättning till nämndemän bör därför ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har hos länsrätterna inträffat väsentliga struktur-&lt;br&gt;förändringar i målunderlaget som en följd av reformer som syftat till att&lt;br&gt;göra länsrätterna till i verklig mening allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;br&gt;Detta aktualiserar en översyn av domförhetsreglema. Mest iögonfallande&lt;br&gt;är självfallet den ändrade instansordningen med nedflyttning av ett stort&lt;br&gt;antal måltyper från kammarrätt till länsrätt som första domstolsinstans. Det&lt;br&gt;sålunda utvidgade målområdet återspeglas inte i domförhetsreglema. I&lt;br&gt;något fall är regleringen också inaktuell till följd av ändringar i den&lt;br&gt;materiella lagstiftningen. Genom att tyngdpunkten i många fall förskjutits&lt;br&gt;vidare till förvaltningsmyndigheter har de kvarvarande målen blivit färre&lt;br&gt;och genomsnittligt svårare som en följd av att enkla och otvistiga mål inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längre överklagas. De nytillkomna måltypema har som regel inte mass-&lt;br&gt;karaktär och är, som en följd av forumreglema, delvis ojämnt spridda över&lt;br&gt;landet. Detta gäller exempelvis mål som härrör från centrala verk. Bland de&lt;br&gt;nya målen finns flera exempel på typer som kräver brådskande handlägg-&lt;br&gt;ning. Förutom de angivna strukturförändringarna har införandet av&lt;br&gt;prövningstillstånd och tvåpartsprocess skapat ändrade förutsättningar för&lt;br&gt;länsrättsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domförhetsreglema vid de allmänna domstolarna har fortlöpande om-&lt;br&gt;prövats som ett led i en allmän översyn av processordningen vilket väcker&lt;br&gt;frågan om en omprövning även av processordningen för de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna och en samordning av regelsystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domförhetsreglema bör även ses över i syfte att åstadkomma en mer&lt;br&gt;ändamålsenlig ordning om någon av ledamöterna får förhinder under hand-&lt;br&gt;läggningens gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantagna utgör dessa förhållanden starka skäl för en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I sådana mål och ärenden i tingsrätt eller&lt;br&gt;länsrätt där nämndemän skall medverka skall rätten som huvudregel&lt;br&gt;bestå av en juristdomare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna. Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslagen eller lämnar dem utan erinran. Göteborgs tingsrätt anser att&lt;br&gt;ytterligare utredning krävs innan man kan ta ställning till frågan om att&lt;br&gt;minska antalet nämndemän. Stockholms tingsrätt, Luleå tingsrätt,&lt;br&gt;Nämndemännens riksförbund och Oskarshamns Nämndemannaförening&lt;br&gt;avstyrker förslaget om m minskning av antalet nämndemän. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Luleå tingsrätt anser att det i stället bör bli möjligt att avgöra&lt;br&gt;flera typer av mål utan medverkan av nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När nämndemän skall medverka vid&lt;br&gt;avgöranden i tingsrätt eller länsrätt är rätten som huvudregel domför med&lt;br&gt;en juristdomare och tre nämndemän. Nämndemännen har individuell&lt;br&gt;rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna om domförhet i tingsrätt infördes den&lt;br&gt;1 juli 1983 och ersatte då regler som huvudsakligen tillkommit i samband&lt;br&gt;med tingsrättsreformen år 1971. Genom regeländringen år 1983 infördes&lt;br&gt;individuell rösträtt för nämndemännen samtidigt som antalet nämndemän&lt;br&gt;minskades från fem till tre i flertalet brottmål. Det infördes också en&lt;br&gt;särskild domförhetsregel med fem nämndemän vid huvudförhandling i&lt;br&gt;brottmål för sådana brott där det lindrigaste straffet är fängelse i två år. I&lt;br&gt;brottmål med högst sex månaders fängelse i straffskalan är tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domför utan nämndemän om det inte finns anledning att döma till någon&lt;br&gt;annan påföljd än böter. Bestämmelserna om domförhet i brottmål finns i&lt;br&gt;1 kap. 3 b § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller äktenskapsmål, mål om underhåll, faderskap, vårdnad och&lt;br&gt;umgänge är tingsrätten vid huvudförhandling enligt huvudregeln domför&lt;br&gt;med en juristdomare och tre nämndemän (14 kap. 17 § äktenskapsbalken&lt;br&gt;och 20 kap. 1 § föräldrabalken). En klar majoritet av familjemålen avgörs&lt;br&gt;dock utan nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon av nämndemännen får förhinder sedan en huvudförhandling&lt;br&gt;har påböijats är tingsrätten domför med två respektive fyra nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I omfattande och svåra mål kan rätten förstärkas med en juristdomare&lt;br&gt;och/eller en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är som huvudregel domför med en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän (17 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar).&lt;br&gt;Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan&lt;br&gt;omständighet får fyra nämndemän delta i rätten. I viss utsträckning är läns-&lt;br&gt;rätt domför utan nämndemän (17 a och 18 §§ lagen om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar). Om någon av nämndemännen får förhinder sedan&lt;br&gt;handläggningen har påböijats är rätten domför med två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för lekmannamedverkan vid underrätterna har skiftat under årens&lt;br&gt;lopp. Regeringen vill framhålla att det i våra dagar råder en bred enighet&lt;br&gt;om att lekmannamedverkan är av stort värde från flera synpunkter. De&lt;br&gt;viktigaste skälen för lekmannamedverkan är allmänhetens intresse av insyn&lt;br&gt;i domstolarnas verksamhet och betydelsen av att verksamheten ligger i&lt;br&gt;linje med allmänna värderingar i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att dessa krav skall kunna upprätthållas är det av största vikt att&lt;br&gt;nämndemännen kan rekryteras från alla kategorier av medborgare. De&lt;br&gt;ekonomiska villkoren är en grundläggande förutsättning för en sådan&lt;br&gt;rekrytering. Frågan om nämndemännens ersättning behandlas i avsnitt 9.&lt;br&gt;En annan betydelsefull fråga är hur många nämndemän som behöver ingå i&lt;br&gt;rätten för att de ovan angivna ändamålen skall var uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rationell och effektiv handläggning av målen kräver enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening att antalet nämndemän vid ett måls avgörande inte är högre&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt för att tillgodose behovet av och de berättigade&lt;br&gt;kraven på medborgarnas insyn och inflytande i domstolarnas verksamhet.&lt;br&gt;Strävan bör vara att för vaije måltyp finna den handläggningsform som är&lt;br&gt;så effektiv och rationell som möjligt och som samtidigt uppfyller nöd-&lt;br&gt;vändiga rättssäkerhetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. föreslås att&lt;br&gt;antalet nämndemän som skall medverka vid ett avgörande i tingsrätt eller&lt;br&gt;länsrätt som huvudregel skall vara två i stället för tre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt menar att frågan om nämndemäns medverkan i&lt;br&gt;underrätt behöver utredas ytterligare. Enligt tingsrätten kräver frågan ett&lt;br&gt;större utredningsunderlag som ger en bredare belysning av flera frågeställ-&lt;br&gt;ningar av principiell natur som inte tas upp i den remitterade promemorian.&lt;br&gt;Liksom flera andra remissinstanser anser tingsrätten att möjligheterna att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgöra mål med en juristdomare utan medverkan av nämndemän bör&lt;br&gt;undersökas. Några har t.ex. ifrågasatt behovet av nämndemannamedverkan&lt;br&gt;i fastighetsdomstol och vattendomstol eftersom lekmannen sällan har något&lt;br&gt;att tillföra målet när två juristdomare och en tekniker medverkar.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt menar att nämndemannamedverkan bör kunna&lt;br&gt;underlåtas när det är uppenbart att påföljden skall bestämmas till villkorlig&lt;br&gt;dom eller sådan påföljd i förening med böter. Enligt tingsrätten skulle en&lt;br&gt;sådan ordning harmoniera med de bestämmelser om strafföreläggande som&lt;br&gt;träder i kraft den 1 juli 1997 och som innebär att åklagare kan utfärda&lt;br&gt;strafföreläggande som avser villkorlig dom eller sådan påföljd i förening&lt;br&gt;med böter. Någon remissinstans kritiserar ordningen med individuell&lt;br&gt;rösträtt för nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domförhetsreglema i tingsrätt och möjligheterna att avgöra mål med&lt;br&gt;ensamdomare har kontinuerligt setts över. Några planer på att utöka antalet&lt;br&gt;sådana måltyper finns inte för närvarande. Inte heller finns det skäl att i&lt;br&gt;detta ärende överväga ändringar i fråga om fastighetsdomstol eller&lt;br&gt;vattendomstol. Den reform som Stockholms tingsrätt hänvisar till medför&lt;br&gt;också att det blir väsentligt färre mål i tingsrätten där påfölj dsvalet är så&lt;br&gt;självklart att en sådan regel som den tingsrätten förespråkar skulle kunna&lt;br&gt;tillämpas. För länsrättemas del finns det däremot visst utrymme för att&lt;br&gt;utvidga möjligheterna för att avgöra mål utan medverkan av nämndemän.&lt;br&gt;Den frågan, som behandlas i avsnitt 8, påverkar enligt vår mening inte&lt;br&gt;frågan om hur många nämndemän som skall delta i de mål där ett lek-&lt;br&gt;mannainflytande behövs. Inte heller krävs det någon ytterligare utredning i&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av insyn kan i och för sig tillgodoses även om inte mer än en&lt;br&gt;enda nämndeman skulle ingå i rätten. När det däremot gäller behovet av&lt;br&gt;inflytande är det knappast tillräckligt med en nämndeman. Den ordning&lt;br&gt;som gäller i dag att nämndemännen i underrätt är i majoritet bland rättens&lt;br&gt;ledamöter fyller väl kravet på inflytande över domen eftersom nämnde-&lt;br&gt;männen har individuell rösträtt. Några ändringar är inte aktuella att&lt;br&gt;genomföra i den delen. En minskning av antalet nämndemän från tre till&lt;br&gt;två skulle inte rubba majoritetsförhållandet mellan jurister och&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemännens medverkan i den dömande verksamheten syftar också&lt;br&gt;till att allsidiga medborgerliga värderingar skall komma till synes i av-&lt;br&gt;görandena. Självfallet kan kravet på allsidighet inte alltid slå igenom i de&lt;br&gt;enskilda målen, utan det sker snarare i nämndemannakårens sammansätt-&lt;br&gt;ning i stort. En fråga blir därför om en minskning av antalet nämndemän i&lt;br&gt;vaije enskilt mål medför att nämndemannakåren inte tillgodoser denna&lt;br&gt;allsidighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det karakteristiska för det svenska nämndemannasystemet är att&lt;br&gt;nämndemännen skall vara lekmän. De skall inte vara sakkunniga inom&lt;br&gt;något specialområde och det är inte förenligt med nämndemannens roll&lt;br&gt;som domare att agera utifrån partipolitiska utgångspunkter. Nämnde-&lt;br&gt;männen skall göra en självständig bedömning där endast rättsliga aspekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far beaktas. I nästan vaije mål finns det dock ett visst utrymme for&lt;br&gt;personliga värderingar och det är genom dessa värderingar som nämnde-&lt;br&gt;männens insats blir av värde för rättens avgörande. Dagens nämnde-&lt;br&gt;mannakår är en förhållandevis homogen grupp och speglar inte ett tvärsnitt&lt;br&gt;av befolkningen. Ungdomar, egna företagare, privatanställda och personer&lt;br&gt;med invandrarbakgrund är exempel på grupper som är klart under-&lt;br&gt;representerade bland nämndemännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämndemannakåren inte har den allsidiga sammansättning som&lt;br&gt;eftersträvas kan medborgarnas förtroende för nämndemannafunktionen&lt;br&gt;komma att rubbas. I debatten framförs ofta att ersättningen till&lt;br&gt;nämndemännen är för låg och att det är därför som en allsidig rekrytering&lt;br&gt;av nämndemän inte är möjlig. Den omständigheten att nämndemän med&lt;br&gt;goda inkomster eller med långa resavstånd till domstolen rent av kan&lt;br&gt;förlora pengar på att tjänstgöra som nämndemän har självklart också&lt;br&gt;betydelse för rekryteringen. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerligen har även svårigheterna att vara frånvarande från den ordinarie&lt;br&gt;arbetsplatsen stor betydelse. En reducering av det lägsta antalet nämnde-&lt;br&gt;män för domförhet skulle enligt regeringens mening positivt kunna bidra&lt;br&gt;till en mer allsidig rekrytering om den leder till att vaije nämndeman inte&lt;br&gt;behöver tjänstgöra så ofta som i dag. Samtidigt far detta naturligtvis inte&lt;br&gt;leda till att nämndemännen tjänstgör så fa gånger och med så långa&lt;br&gt;mellanrum att de inte förvärvar tillräcklig erfarenhet för sitt uppdrag.&lt;br&gt;Regeringen har tidigare uttalat att en tjänstgöringstäthet av omkring åtta-tio&lt;br&gt;tillfallen per år kan vara ett lämpligt rättesnöre (prop. 1986/87:100, bil. 4 s.&lt;br&gt;69). Det förekommer dock inte sällan att en nämndeman tjänstgör&lt;br&gt;väsentligt oftare. Enligt vår mening kan den tidigare angivna frekvensen&lt;br&gt;eller en något lägre frekvens fortfarande tjäna som rättesnöre. I vart fall bör&lt;br&gt;antalet tjänstgöringstillfällen inte utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt menar att företagare och privatanställda ofta har&lt;br&gt;svårt att vara frånvarande från sina ordinarie arbetsuppgifter samt att&lt;br&gt;rekrytering av ungdomar och invandrare försvåras av väsentligen andra&lt;br&gt;skäl än bristen på tid och ekonomisk gottgörelse. Tingsrätten anser att en&lt;br&gt;radikal förändring av nämndemannakårens sammansättning endast kan ske&lt;br&gt;genom en djupgående reform av formerna för utseende av nämndemän.&lt;br&gt;Tingsrätten menar också att det bör övervägas att införa någon form av&lt;br&gt;reglering som medger åtgärder för att skilja en olämplig nämndeman från&lt;br&gt;uppdraget. Enligt Nämndemännens riksförbund finns det risk för att&lt;br&gt;kunskap - och kanske även viljan att tjänstgöra - minskar om nämnde-&lt;br&gt;männen inte kommer att tjänstgöra med nuvarande frekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att promemorians förslag inte helt kommer&lt;br&gt;tillrätta med de problem som här beskrivits. Det bör emellertid kunna bidra&lt;br&gt;till att ge något bättre förutsättningar för en bredare rekrytering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Nämndemännens riksförbund menar också att&lt;br&gt;den föreslagna minskningen av nämndemän i rätten riskerar att försämra&lt;br&gt;kvaliteten i den dömande verksamheten. De flesta av remissinstanserna&lt;br&gt;anser dock att kvaliteten inte försämras. Flera av remissinstanserna pekar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på att den enskilda nämndemannens inflytande förstärks om förslaget&lt;br&gt;genomförs. En remissinstans menar att om antalet nämndemän i rätten&lt;br&gt;minskar till två bör det kunna förstärka vaije enskild nämndemans position&lt;br&gt;och engagemang i målen. Regeringen kan instämma i detta. En minskning&lt;br&gt;av antalet nämndemän försämrar inte kvaliteten i dömandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan, positiv, effekt som flera av remissinstanserna har pekat på är&lt;br&gt;att omröstningsreglema blir enklare att tillämpa med ett ojämnt antal&lt;br&gt;ledamöter i rätten. Därmed minskar också behovet av en sådan översyn av&lt;br&gt;omröstningsreglema i förvaltningsdomstolarna som en remissinstans&lt;br&gt;efterlyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser alltså att det finns flera positiva effekter om nämnde-&lt;br&gt;männens antal i underrätt kan minskas från tre till två samtidigt som detta&lt;br&gt;inte medför försämrad insyn för allmänheten eller försämringar i kvaliteten&lt;br&gt;i den dömande verksamheten. En sådan ordning innebär ett mer rationellt&lt;br&gt;och effektivt användande av den resurs som nämndemännens medverkan&lt;br&gt;utgör i domstolarnas verksamhet. Vi föreslår därför att promemorians&lt;br&gt;förslag genomförs. I mer omfattande och kvalificerade mål kan det&lt;br&gt;däremot finnas anledning att utöka såväl antalet juristdomare som antalet&lt;br&gt;nämndemän. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Förstärkt sammansättning i tingsrätt och länsrätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: När det finns särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning och svårighetsgrad skall länsrätt kunna för-&lt;br&gt;stärkas med en juristdomare. För tingsrättemas del utvidgas&lt;br&gt;möjligheterna till förstärkt sammansättning i brottmål ytterligare.&lt;br&gt;Om antalet juristdomare utökas till två skall antalet nämndemän&lt;br&gt;alltid utökas till tre. När ekonomisk eller skatterättslig expertis skall&lt;br&gt;delta i tingsrättens avgörande enligt 1 kap. 8 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall rätten alltid förstärkas med en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att tingsrätten i grova brottmål skall vara&lt;br&gt;domför med en juristdomare och fem nämndemän ersätts av den&lt;br&gt;generella möjligheten till förstärkt sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemoriornas förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slagen. Växjö tingsrätt menar dock att den nuvarande domförhetsregeln i&lt;br&gt;grövre brottmål bör bibehållas med den justeringen att rätten i grova&lt;br&gt;brottmål skall vara domför med en juristdomare och fyra nämndemän.&lt;br&gt;Länsrätten i Norrbottens län anser inte att det finns behov av att kunna&lt;br&gt;förstärka länsrättens sammansättning med en juristdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För tingsrätternas del gäller att antalet&lt;br&gt;juristdomare och/eller nämndemän får utökas med en om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad. Läns-&lt;br&gt;rätten kan inte förstärkas med en juristdomare utan endast förstärkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att ytterligare en nämndeman deltar i avgörandet om det behövs&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omstän-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Översyn av förvaltningsprocessen föreslås en bestäm-&lt;br&gt;melse som innebär att ytterligare en juristdomare kan ingå i länsrätten om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårig-&lt;br&gt;hetsgrad. I promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. före-&lt;br&gt;slås bestämmelser om att en förstärkning på juristsidan skall kombineras&lt;br&gt;med en regel om att rätten i sådant fall måste förstärkas även på nämnde-&lt;br&gt;mannasidan. Nästan alla remissinstanser tillstyrker promemoriornas&lt;br&gt;förslag i sak. Flera av remissinstanserna har dock haft synpunkter på den&lt;br&gt;lagtekniska utformningen. Länsrätten i Norrbottens län avstyrker förslaget&lt;br&gt;med hänvisning till att det inte finns något behov av en sådan samman-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen framhållit i avsnitt 5 talar starka skäl för en mer&lt;br&gt;nyanserad ordning vad gäller sammansättningen i underrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkning på juristsidan - länsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en förstärkning av länsrättens sammansättning på juristsidan talar&lt;br&gt;enligt vår mening framförallt att målen i vissa fall blivit mer komplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag kan länsrätten utökas med en nämndeman, om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet.&lt;br&gt;Någon möjlighet att förstärka med en juristdomare finns däremot inte.&lt;br&gt;Även om behovet på juristsidan ibland kan tillgodoses genom att skickliga&lt;br&gt;notarier, föredragande eller fiskaler förbereder och utreder svårare rätts-&lt;br&gt;frågor i krävande mål är detta inte alltid fallet. Förutsättningarna för och&lt;br&gt;behovet av att ha en sammansättning med flera juristdomare vid ett måls&lt;br&gt;avgörande torde variera från länsrätt till länsrätt beroende av målstrukturen&lt;br&gt;och tillgången på skicklig och kompetent personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt skattemålen som tenderar att bli mer komplicerade.&lt;br&gt;Omständigheterna i sådana mål kan, när de förekommer i ett s.k. ekobrott-&lt;br&gt;mål vid tingsrätt, bli bedömda av två juristdomare och nämndemän. Även&lt;br&gt;mål om exempelvis miljö- och hälsoskydd, plan- och byggfrågor eller&lt;br&gt;naturvårdsmål kan vara komplicerade och svårbedömda. Nytillkomna och&lt;br&gt;udda måltyper och mål med EG-anknytning och mål av principiell art kan&lt;br&gt;bereda särskilda svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av mer än en juristdomare torde främst göra sig gällande när det&lt;br&gt;är fråga om svårbedömda rättsfrågor men också i komplicerade sakfrågor.&lt;br&gt;En utökad sammansättning kan även behövas i prejudikatvärda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län menar att en förstärkt sammansättning på&lt;br&gt;juristsidan också bör kunna ske av utbildningsskäl för att introducera&lt;br&gt;domarpersonal i nya målområden och för att ge yngre, oerfarna icke&lt;br&gt;ordinarie domare en mera allmän introduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar inte länsrättens uppfattning att rättens sammansättning&lt;br&gt;skall vara beroende av länsrättens eventuella utbildningsbehov. Ett sådant&lt;br&gt;behov kan likaväl tillgodoses på annat sätt t.ex. genom att den yngre&lt;br&gt;domaren tjänstgör som föredragande. Rätten kan också tillåta en tjänste-&lt;br&gt;man vid domstol eller annan som i utbildningssyfte tjänstgör vid dom-&lt;br&gt;stolen att vara närvarande vid föredragning, förhandling och överläggning.&lt;br&gt;Något skäl för att de därutöver skall kunna delta i avgörandena finns enligt&lt;br&gt;vår mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att promemorians förslag genomförs och att länsrätt,&lt;br&gt;på samma sätt som tingsrätt, skall kunna förstärkas med en juristdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är att möjligheterna till en sådan förstärkt samman-&lt;br&gt;sättning inte kommer att behöva utnyttjas i någon större utsträckning för&lt;br&gt;länsrättens del. Det torde därför inte vålla några problem ens för de små&lt;br&gt;länsrätterna att sätta av en extra juristdomare för de fall då frågan&lt;br&gt;aktualiseras. Vi vill framhålla att frågan om rätten skall förstärkas eller inte&lt;br&gt;i det enskilda målet är en fråga som rotelinnehavaren själv eller, som&lt;br&gt;Lagrådet påpekar, i sista hand rätten har att avgöra. Vi delar således inte&lt;br&gt;den uppfattning som förs fram i promemorian och som också diskuterats&lt;br&gt;under remissbehandlingen att detta ytterst skulle vara en fråga för&lt;br&gt;lagmannen att bestämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkning på nämndemannasidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förstärkning sker på så sätt att rätten utökas med en juristdomare&lt;br&gt;bör alltid, som föreslås i promemorian Nämndemannamedverkan i domstol&lt;br&gt;m.m., ytterligare en nämndeman ingå i rätten såväl i länsrätt som i&lt;br&gt;tingsrätt. På så sätt utgör nämndemännen fortfarande en majoritet genom&lt;br&gt;att sammansättningen i sådana mål blir två lagfama ledamöter och tre&lt;br&gt;nämndemän. Däremot finns det inte skäl för att rätten skall kunna&lt;br&gt;förstärkas med endast en nämndeman. Denna möjlighet bör alltså tas bort&lt;br&gt;såväl för tingsrätt som för länsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när en särskild ledamot deltar i ett avgörande i tingsrätten enligt&lt;br&gt;1 kap. 8 § rättegångsbalken bör antalet nämndemän utökas till tre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på särskilda skäl?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den lagrådsremiss som föregick propositionen 1996/97:131&lt;br&gt;Prövningstillstånd i hovrätten framhåller regeringen att det skulle vara&lt;br&gt;värdefullt för brottmålsavgörandenas kvalitet att tingsrätten oftare än i dag&lt;br&gt;består av två juristdomare i stället för en. I remissen föreslogs därför en&lt;br&gt;öppnare formulering av 1 kap. 3 b § rättegångsbalken. Enligt förslaget&lt;br&gt;skulle antalet juristdomare kunna utökas till två om det finns skäl för det.&lt;br&gt;Kravet på att det skall finnas särskilda skäl med hänsyn till brottmålets&lt;br&gt;omfattning eller svårighetsgrad har således utgått enligt det remitterade&lt;br&gt;lagförslaget. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I remissen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutskickades att förslaget under den fortsatta beredningen skulle Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;samordnas med de förslag som behandlas i detta ärende. Propositionen&lt;br&gt;innehöll därför inga förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslog regeringen i lagrådsremissen i detta ärende&lt;br&gt;att något krav på särskilda skäl inte skulle ställas upp när det gäller&lt;br&gt;tingsrätternas handläggning av brottmål. Även för familjemålens del&lt;br&gt;föreslogs en motsvarande ändring. För länsrättemas del föreslogs däremot,&lt;br&gt;i enlighet med promemorians förslag, att ett krav på att det skall finnas&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad skulle&lt;br&gt;ställas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar i sitt yttrande att man på nytt överväger frågan om att&lt;br&gt;samordna bestämmelserna för tingsrätt och länsrätt så att det inte heller för&lt;br&gt;länsrätt skulle krävas särskilda skäl för en förstärkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i att det finns fördelar med en samordning av&lt;br&gt;sammansättningsreglema. Särskilt värdefullt är det naturligtvis om&lt;br&gt;reglerna är samordnade inom samma domstolsslag. Även om frågan om en&lt;br&gt;förstärkt sammansättning i familj emål inte aktualiseras i samma&lt;br&gt;utsträckning som i brottmål bör därför kravet på att det skall finnas&lt;br&gt;särskilda skäl slopas inte bara för brottmålens del utan även för&lt;br&gt;familjemålens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi framhöll i lagrådsremissen är det också lämpligt om reglerna för&lt;br&gt;tingsrätt och länsrätt samordnas. Här gör sig emellertid även andra&lt;br&gt;synpunkter gällande och det är enligt regeringens mening inte nödvändigt&lt;br&gt;att reglerna för under vilka förutsättningar länsrätt respektive tingsrätt kan&lt;br&gt;förstärka sammansättningen är desamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål som förekommer i länsrätten är av en annan karaktär än målen i&lt;br&gt;tingsrätt. Av våra resonemang i det föregående framgår också att vi inte&lt;br&gt;åsyftar samma generösa tillämpning av en regel om förstärkt samman-&lt;br&gt;sättning för länsrättemas del. En reform som innebär att länsrätterna far&lt;br&gt;möjlighet att förstärka rätten även på juristsidan och inte bara på&lt;br&gt;nämndemannasidan är redan den betydelsefull. Vi anser därför att det för&lt;br&gt;länsrättemas del, i vart fall i nuläget, bör uppställas ett krav på särskilda&lt;br&gt;skäl för att rätten skall kunna förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens sammansättning i grövre brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om åtal för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två&lt;br&gt;år skall tingsrätten bestå av en juristdomare och fem nämndemän (1 kap.&lt;br&gt;3 b § första stycket andra meningen rättegångsbalken). Om ett mål är&lt;br&gt;särskilt omfattande eller svårt far antalet juristdomare utökas med en.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. I promemorian Nämnde-&lt;br&gt;mannamedverkan i domstol m.m. föreslås att den särskilda samman-&lt;br&gt;sättningen vid mål om grova brott skall ersättas med den generella regeln&lt;br&gt;om att rätten i svåra och omfattande mål kan förstärkas och bestå av två&lt;br&gt;juristdomare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så gott som alla remissinstanser har tillstyrkt förslaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna har i flera fall orsakat återforvisning från högre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt när tingsrätten avgjort målet med för få nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna bygger på uppfattningen att det i grova brottmål regelmässigt är&lt;br&gt;fråga om svåra bevisvärderingsfrågor och svåra avvägningar när det gäller&lt;br&gt;påföljden. Enligt regeringens mening kan det ifrågasättas om detta synsätt&lt;br&gt;är riktigt och om reglerna garanterar att fler nämndemän tjänstgör i de mål&lt;br&gt;där det verkligen finns behov av det. Bevisvärderingsffågor kan, när det är&lt;br&gt;fråga om mindre allvarliga brott, exempelvis i vissa trafikmål, vara väl så&lt;br&gt;svåra som i mål om grov narkotikabrottslighet. Påföljdsvalet är ofta svårare&lt;br&gt;att göra när det gäller mindre allvarlig brottslighet än i mål där straff-&lt;br&gt;minimum är två års fängelse. I de grövre brottmålen finns det mera sällan&lt;br&gt;utrymme för att bestämma påföljden till annat än fängelse medan det for de&lt;br&gt;övriga brotten finns flera möjliga påföljdsval. Som påpekats under remiss-&lt;br&gt;behandlingen kräver dessutom mål om försök till mycket grova brott, t.ex.&lt;br&gt;försök till mord inte fem nämndemäns medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande uppdelningen av domförhetsreglema är enligt vår&lt;br&gt;mening inte ändamålsenlig. I stället bör det enskilda målets omfattning och&lt;br&gt;svårighetsgrad styra om rätten måste förstärkas. Regeringen anser därför&lt;br&gt;att den obligatoriska regeln om utökat antal nämndemän bör ersättas av&lt;br&gt;den generella, fakultativa bestämmelsen om förstärkt sammansättning i&lt;br&gt;brottmål som vi nyss redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förhinder för juristdomare och nämndemän&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs som gör det möjligt&lt;br&gt;för hovrätten att fortsätta en påböljad huvudförhandling även om en&lt;br&gt;av de lagfama ledamöterna får förhinder. Detsamma skall gälla om&lt;br&gt;en av nämndemännen får förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av nämndemännen under handläggningen av ett mål i&lt;br&gt;tingsrätt eller länsrätt får förhinder skall rätten vara domför med en&lt;br&gt;juristdomare och en nämndeman. Om två av nämndemännen får&lt;br&gt;förhinder i de fall rätten har förstärkts är rätten inte domför om&lt;br&gt;nämndemännen är i minoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förlagen. Flera av remissinstanserna&lt;br&gt;har dock synpunkter på den lagtekniska lösningen. Enligt några&lt;br&gt;remissinstanser bör nämndemän överhuvudtaget inte medverka i hovrätt.&lt;br&gt;Nämndemännens riksförbund, som liksom övriga remissinstanser till-&lt;br&gt;styrker de föreslagna reglerna om domförhet i hovrätten vid förhinder av&lt;br&gt;en ledamot, anser att nämndemannamedverkan i hovrätt bör utvidgas så att&lt;br&gt;nämndemän även deltar vid frågor om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I tingsrätt kan en tvistemålshuvud-&lt;br&gt;förhandling, som inletts med tre juristdomare, fullföljas med två jurist-&lt;br&gt;domare om den tredje får förhinder. Detsamma gäller i brottmål och&lt;br&gt;familj emål om en av nämndemännen får förhinder. Även för länsrätt finns&lt;br&gt;regler om fortsatt domförhet om någon eller några av nämndemännen får&lt;br&gt;förhinder. När det däremot gäller hovrättens domförhetsregler saknas&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser. Inte heller för kammarrätternas del finns några&lt;br&gt;regler om förhinder för en ledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. föreslås regler&lt;br&gt;om att hovrätt skall vara fortsatt domför om en av juristdomama eller&lt;br&gt;nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen påböijats.&lt;br&gt;Motsvarande bestämmelser föreslås för kammarrätt. Som anmärkts i&lt;br&gt;avsnitt 3 tar regeringen i detta ärende inte upp frågor om kammarrätts sam-&lt;br&gt;mansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätt är domför med tre eller fyra juristdomare och i brottmål och vissa&lt;br&gt;familjemål med två nämndemän utöver juristdomama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domförhetsreglema i hovrätt får till följd att en påbörjad förhandling&lt;br&gt;måste tas från böljan om en av ledamöterna får förhinder om hovrätten&lt;br&gt;dessförinnan bestått av minimiantalet ledamöter. För att undvika en sådan&lt;br&gt;situation och för att gardera sig för risken att förhandlingen måste tas om&lt;br&gt;tvingas hovrätterna ofta öka antalet ledamöter med en juristdomare och en&lt;br&gt;nämndeman i mål av större omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i det föregående bör strävan vara att för vaije måltyp&lt;br&gt;finna den handläggningsform som objektivt sett är så effektiv och rationell&lt;br&gt;som möjligt och som samtidigt uppfyller nödvändiga rättssäkerhets- och&lt;br&gt;kvalitetskrav. De nuvarande domförhetsreglema framtvingar att rätten&lt;br&gt;består av fler ledamöter än vad som sakligt sett är motiverat för en effektiv&lt;br&gt;och rationell handläggning av målen. I vissa mål är det givetvis motiverat&lt;br&gt;med en förstärkt sammansättning, t.ex. om målet är komplicerat eller av&lt;br&gt;mycket stor omfattning. I en sådan situation kan det vara befogat att ha en&lt;br&gt;större sammansättning av ledamöter. I andra fall är det däremot mindre&lt;br&gt;befogat med en större sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna ökar således risken för att målen tar längre tid att&lt;br&gt;avgöra eller att de avgörs i en större sammansättning än vad det sakligt sett&lt;br&gt;finns skäl för. Dessutom ökar kostnaderna för att avgöra de större målen&lt;br&gt;samtidigt som hovrätterna får svårt att effektivt utnyttja de juristdomare&lt;br&gt;som inte deltar i det större målet. Härtill kommer att det är ovanligt att&lt;br&gt;någon av rättens ledamöter får förhinder under en pågående process varför&lt;br&gt;en undantagsregel skulle behöva tillgripas mycket sällan. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening finns det mycket att vinna i effektivitetshänseende om det&lt;br&gt;för hovrätt införs en regel som en påböljad förhandling kan fullföljas även&lt;br&gt;en juristdomare eller en nämndeman får förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätt och länsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar i bestämmelserna om underrättens sammansättning som vi&lt;br&gt;föreslagit i avsnitt 5 och 6 föranleder vissa överväganden om när rätten kan&lt;br&gt;slutföra ett mål trots att någon eller några av ledamöterna fått förhinder.&lt;br&gt;Utgångspunkten är som vi tidigare har redovisat att för vaije måltyp finna&lt;br&gt;den handläggningsform som objektivt sett är så effektiv och rationell som&lt;br&gt;möjligt och som samtidigt uppfyller nödvändiga rättssäkerhets- och&lt;br&gt;kvalitetskrav. För att detta mål skall vara uppfyllt krävs bestämmelser om&lt;br&gt;domförhet vid förhinder för en ledamot. I annat fall skulle rätten många&lt;br&gt;gånger vara tvungen att sammanträda i en förstärkt sammansättning utan&lt;br&gt;att målets svårighetsgrad eller omfattning motiverar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ”normalsammansättningen” en juristdomare och två nämndemän&lt;br&gt;föreslås i promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. att rätten&lt;br&gt;om en av nämndemännen får förhinder skall vara domför med en&lt;br&gt;juristdomare och en nämndeman. Ronneby tingsrätt pekar i sitt remissvar&lt;br&gt;på att detta visserligen påverkar majoritetsförhållandet mellan juristdomare&lt;br&gt;och nämndemän men att man inte har någon erinran mot förslaget eftersom&lt;br&gt;den situationen kan förväntas bli ovanlig. Länsrätten i Stockholms län&lt;br&gt;avstyrker att rätten skall vara domför med endast en nämndeman eftersom&lt;br&gt;sammansättningen skulle bli alltför tunn. Enligt länsrätten är behovet av en&lt;br&gt;sådan regel också tämligen begränsat. Även Riksåklagaren avstyrker att ett&lt;br&gt;mål skall kunna avgöras av en juristdomare och en nämndeman varvid&lt;br&gt;nämndemannen ensam i vissa fall skulle kunna bestämma utgången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats under remissbehandlingen torde det bli ovanligt att endast&lt;br&gt;en nämndeman deltar i avgörandet. I mer omfattande mål kommer ju&lt;br&gt;många gånger en förstärkt sammansättning att förekomma. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening skulle dock avsaknaden av en regel om fortsatt domförhet&lt;br&gt;vid förhinder för en nämndeman medföra att rätten många gånger ser sig&lt;br&gt;tvungen att sammanträda i en förstärkt sammansättning ”för säkerhets&lt;br&gt;skull”. Andra gånger torde, vid förhinder för en nämndeman, en kanske&lt;br&gt;nästan avslutad förhandling få tas om, något som knappast är till fördel för&lt;br&gt;partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det inte rationellt eller effektivt att rätten skall&lt;br&gt;sammanträda i förstärkt sammansättning annat än när ett måls faktiska&lt;br&gt;svårighetsgrad eller omfattning motiverar detta. Vid en avvägning av dessa&lt;br&gt;omständigheter anser regeringen att man får acceptera att ett mål eller&lt;br&gt;ärende vid det fåtal tillfallen det kan bli fråga om avgörs i en något svagare&lt;br&gt;sammansättning än vad som följer av huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid förstärkt sammansättning bör ett mål kunna avgöras vid&lt;br&gt;förhinder för någon eller några av ledamöterna. Samtliga remissinstanser&lt;br&gt;tillstyrker promemorians förslag i denna del eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;Flera av remissinstanserna har dock synpunkter på den lagtekniska&lt;br&gt;utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sin nuvarande lydelse utgör 1 kap. 3 b § första stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken en domförhetsregel medan bestämmelsen i tredje stycket är en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fakultativ regel som reglerar möjligheten att utöka rättens sammansättning. Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;Även i fortsättningen bör domförheten följa av huvudregeln, dvs. vid&lt;br&gt;förhinder för en ledamot är rätten domför med, i ytterlighetsfallet, en jurist-&lt;br&gt;domare och en nämndeman även om förhandlingen har inletts i förstärkt&lt;br&gt;sammansättning. Självfallet måste rätten i sådant fall överväga om målet,&lt;br&gt;mot bakgrund av dess omfattning och svårighetsgrad, är lämpligt att&lt;br&gt;avgöras i en mindre kvalificerad sammansättning eller om det bör tas om i&lt;br&gt;från böljan. Formellt är dock rätten alltid domför enligt regeln i första&lt;br&gt;stycket. Enligt regeringens mening krävs det inga särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om detta. Likväl bör, för tydlighetens skull, en hänvisning göras till&lt;br&gt;domförhetsregeln i paragrafens första stycke. Vårt förslag i denna del&lt;br&gt;avviker från Lagrådets förslag. För att inte nämndemännen skall kunna&lt;br&gt;hamna i en minoritetssituation gentemot juristdomama bör vidare en&lt;br&gt;särskild regel införas av innebörd att rätten aldrig kan vara domför med två&lt;br&gt;juristdomare och en nämndeman. Det innebär alltså att en förhandling där&lt;br&gt;rätten när förhandlingen inleds består av två juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän kan avslutas med en juristdomare och tre, två eller en&lt;br&gt;nämndeman eller två juristdomare och två nämndemän. Vårt förslag&lt;br&gt;avviker således i detta avseende från promemorians förslag. Det har också&lt;br&gt;omarbetats i anledning av remisskritiken. Motsvarande reglering föreslås&lt;br&gt;för 1 kap. 8 § RB, 14 kap. 17 § äktenskapsbalken och 17 § lagen om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Utvidgad ensamdomarkompetens i länsrätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En generell regel införs om att länsrätt är&lt;br&gt;domför med en juristdomare ensam vid slutligt avgörande i mål av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. Denna regel föreslås ersätta gällande regler om&lt;br&gt;ensamdomarbehörighet i vissa av de fall som räknas upp i 18 § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att avgöra ett mål med en juristdomare ensam utökas&lt;br&gt;också till att avse ytterligare ett antal uppräknade målkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för ensamdomarbehörighet i mål som rör inkomstbeskatt-&lt;br&gt;ning höjs från 5 000 kr till ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna. Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslagen i huvudsak. Riksdagens ombudsmän avstyrker dock förslaget om&lt;br&gt;en generell regel om ensamdomarbehörighet i mål av enkel beskaffenhet&lt;br&gt;medan Riksskatteverket vill att en generell regel ersätter hela 18 § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, som tillstyrker en generell regel kompletterad med vissa uppräknade&lt;br&gt;fall, avstyrker den föreslagna utvidgningen av antalet målkategorier. Kam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marrätten i Sundsvall och Sveriges Domarförbund avstyrker en belopps-&lt;br&gt;regel i skattemål medan Regeringsrättens ledamöter och Länsrätten i&lt;br&gt;Jönköpings län anser att en generell beloppsregel bör införas för alla mål.&lt;br&gt;Länsrätten i Gotlands län och Riksskatteverket anser att gränsen bör sättas&lt;br&gt;högre än ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En länsrätt är som huvudregel domför&lt;br&gt;med en juristdomare och tre nämndemän (17 § lagen om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar). Särskilda domförhetsregler gäller för mål enligt&lt;br&gt;kommunallagen, kyrkolagen och fastighetstaxeringslagen. Om det behövs&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning eller någon annan omständighet får fyra&lt;br&gt;nämndemän sitta i rätten. I vissa uppräknade fall är rätten domför med en&lt;br&gt;juristdomare (18 § samma lag). Sådana mål som har avgjorts av ensam-&lt;br&gt;domare benämns i bl.a. statistiksammanhang som E-mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 5 föreslås att länsrätten som huvudregel skall vara domför med&lt;br&gt;en juristdomare och två nämndemän samt att rätten i svåra och omfattande&lt;br&gt;mål skall kunna bestå av två juristdomare och tre nämndemän. I detta&lt;br&gt;avsnitt behandlas frågan om när länsrätten skall kunna avgöra ett mål med&lt;br&gt;en juristdomare utan medverkan av nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller inriktningen av en sådan översyn vill regeringen framhålla&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare angetts råder en bred enighet om att lekmannamedverkan&lt;br&gt;vid våra domstolar är av stort värde för att tillgodose allmänhetens intresse&lt;br&gt;av insyn och kontroll. Medverkan av nämndemän är ägnat att vidmakthålla&lt;br&gt;medborgarnas förtroende för rättskipningen. Säkerheten i dömandet&lt;br&gt;främjas av om mer än en domare sitter i rätten. Såväl en rättsfråga som en&lt;br&gt;bevisfråga får i princip antas bli säkrare bedömd av en domstol med flera&lt;br&gt;ledamöter än av en ensamdomare. Särskilt bevisffågomas bedömning&lt;br&gt;gagnas av en flerdomarsammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förmån för endomaraltemativet talar effektivitetshänsyn. Det är&lt;br&gt;viktigt att särskilt mindre och enklare mål avgörs genom ett snabbt, smidigt&lt;br&gt;och billigt förfarande. Ett sätt att åstadkomma detta är att utnyttja&lt;br&gt;möjligheten att avgöra mål i enklare sammansättning. Såväl juristdomama&lt;br&gt;som nämndemännen kan därigenom koncentrera sig på prövningen av de&lt;br&gt;svårbedömda målen. Inget mål bör avgöras av fler domare än som är&lt;br&gt;motiverat i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den avvägning som alltså nu är aktuell vid utformningen av&lt;br&gt;domförhetsreglema för länsrätt gör sig några särskilda aspekter gällande.&lt;br&gt;De statsfinansiella kraven har alltjämt hög aktualitet för förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna. Organisationen är föremål för betydande nedskärningar.&lt;br&gt;Under sådana förhållanden bör ingen del av verksamheten vara undantagen&lt;br&gt;strävandena för en ökad effektivisering. Samtidigt innebär införandet av&lt;br&gt;prövningstillstånd i kammarrätt att tyngdpunkten i rättsskipningen&lt;br&gt;förskjuts mot länsrätterna och att kraven på rättssäkerhet i första instans&lt;br&gt;blir särskilt framträdande. Införandet av prövningstillstånd kan emellertid&lt;br&gt;inte ses som en isolerad företeelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att regler om obligatorisk tvåpartsprocess inforts vid de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna ökas förutsättningarna för att utredningen i målen&lt;br&gt;blir fyllig och att saken blir allsidigt belyst. Vidare innebär de ändrade&lt;br&gt;instansreglema i många fall att länsrätten förts in i instanskedjan som&lt;br&gt;därigenom fatt en betryggande längd. De måltyper som tillförts länsrätten&lt;br&gt;har tidigare avgjorts utan lekmannamedverkan i kammarrätt. När det&lt;br&gt;särskilt gäller skattemålen innebär den nya taxeringslagens system med&lt;br&gt;omprövning av skattenämnd ett starkt lekmannainflytande. Från läns-&lt;br&gt;rättshåll har riktats kritik mot den nuvarande ordningen för att den är alltför&lt;br&gt;restriktiv när det gäller att godta ensamdomarbehörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis talar starka skäl för en ordning som ger möjlighet&lt;br&gt;till en mer nyanserad bedömning av om ett mål skall avgöras av en&lt;br&gt;juristdomare ensam eller om nämndemän skall medverka i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål av enkel beskaffenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är domför med en juristdomare ensam i de fall som anges i 18 §&lt;br&gt;lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Denna uppräkning avser även&lt;br&gt;vissa måltyper som annars enligt 17 a § samma lag skulle avgöras av en&lt;br&gt;juristdomare och två särskilda ledamöter. Bestämmelsen är utformad som&lt;br&gt;en katalog som noga preciserar vilka kriterier som skall gälla för att ett mål&lt;br&gt;skall fa avgöras av en ensam domare. Katalogen avslutas med en&lt;br&gt;bestämmelse om att mål i vilken saken är uppenbar alltid kan avgöras av&lt;br&gt;ensamdomare. En utgångspunkt för regleringen är att den skall fånga upp&lt;br&gt;okomplicerade och brådskande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Översyn av förvaltningsprocessen föreslås en generell&lt;br&gt;regel om att länsrätt är domför med en juristdomare ensam vid slutligt&lt;br&gt;avgörande i mål av enkel beskaffenhet. Denna regel föreslås ersätta&lt;br&gt;gällande regler om ensamdomarbehörighet i vissa uppräknade fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till en sådan ordning. Justitie-&lt;br&gt;ombudsmannen anser däremot att den nuvarande ordningen bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som konstaterats ovan finns det enligt regeringens mening flera om-&lt;br&gt;ständigheter som talar för ett utökat utrymme för E-målsdömande.&lt;br&gt;Länsrätternas nya målgrupper innehåller självfallet mål som ofta är såväl&lt;br&gt;enkla som brådskande. Exempel på detta är studiestöds- och kriminal-&lt;br&gt;vårdsmål. Mål om förvar enligt utlänningslagen är i allmänhet brådskande.&lt;br&gt;Bland dessa mål finns dock enstaka som både är komplicerade och sådana&lt;br&gt;som inte påkallar snabba beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den genomsnittliga länsrätten har den nya ordningen inte inneburit&lt;br&gt;tillskott av någon enskild, numerärt stor måltyp. Att konstruera lämpliga,&lt;br&gt;individuellt utformade domförhetsregler för ett målområde som innehåller&lt;br&gt;flera hundra måltyper är i praktiken ogörligt. Vaije måltyp innehåller i sin&lt;br&gt;tur såväl enkla som svåra mål. Vad som skall tillhöra den ena eller andra&lt;br&gt;gruppen kan dessutom förändras genom ändringar i den materiella lag-&lt;br&gt;stiftningen och genom praxisbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis saknas det enligt regeringens mening förut- Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;sättningar att systematiskt utvidga katalogen över ensamdomarmål med&lt;br&gt;nya målgrupper. I stället bör, som föreslås i promemorian, metoden med&lt;br&gt;ett generellt rekvisit som överlåter ställningstagandet till rätten få utökat&lt;br&gt;utrymme. Det kan emellertid ligga ett värde i att, vid sidan av ett generellt&lt;br&gt;rekvisit, behålla en del av de uppräknade målgrupperna och besluts-&lt;br&gt;situationerna, dels i fråga om beslut som inte innebär att mål avgörs slutligt&lt;br&gt;dels när det gäller avgöranden i mål som utan att vara okomplicerade ändå&lt;br&gt;av skilda skäl bör kunna anförtros ensamdomare. Vilken omfattning en&lt;br&gt;sådan katalog skulle få hänger delvis samman med räckvidden av det&lt;br&gt;generella rekvisitet. Vi återkommer till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande kriteriet - att saken skall vara uppenbar - har kritiserats&lt;br&gt;för att vara alltför snävt. Det finns mål som är enkla utan att för den skull&lt;br&gt;vara uppenbara. Vid utformningen av motsvarande regel för tingsrätterna&lt;br&gt;förekom ingående överväganden som sträckte sig över en följd av år innan&lt;br&gt;bestämningen ”mål av enkel beskaffenhet” infördes. Någon principiell&lt;br&gt;skillnad med utgångspunkt i målområden eller något annat förhållande,&lt;br&gt;som skulle utgöra hinder för att införa detta rekvisit även för förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarnas del finns enligt vår mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Justitieombudsmannen är det ur rättssäkerhetssynpunkt olyckligt&lt;br&gt;om det införs en domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt hållen&lt;br&gt;regel som den nu föreslagna och att den lämnar ett alltför stort utrymme för&lt;br&gt;olika tolkningar. Enligt regeringens mening bör för länsrättemas del&lt;br&gt;samma ordning kunna gälla som för tingsrätterna, nämligen att man med&lt;br&gt;förtroende kan överlämna till den enskilde domaren att, med ledning av en&lt;br&gt;allmänt hållen regel av angiven innebörd, avgöra frågan om rättens&lt;br&gt;sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillkomsten av den motsvarande regeln i rättegångsbalken framhölls&lt;br&gt;risken för att domar, som meddelats med stöd av en sådan regel, skulle&lt;br&gt;komma att undanröjas av hovrätten på grund av att hovrätten skulle anse&lt;br&gt;att målet inte varit av enkel beskaffenhet. Detta hade nämligen inträffat i&lt;br&gt;ett par uppmärksammade fall. För att förhindra sådana konsekvenser&lt;br&gt;infördes samtidigt med den nya regeln en ordning i rättegångsbalken,&lt;br&gt;enligt vilken det krävdes att den bristande domförheten kunde antas ha&lt;br&gt;inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kunde&lt;br&gt;avhjälpas i hovrätten. I lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:95 s. 51 f.)&lt;br&gt;uttalades också att en sådan regel medförde att återförvisningsffågoma&lt;br&gt;kunde lösas på ett godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande domförhet kan enligt rättegångsbalkens system angripas&lt;br&gt;genom klagan över domvilla och även beaktas vid överklagande av domar&lt;br&gt;i ordinär väg. I förvaltningsprocesslagen saknas institutet domvilla.&lt;br&gt;Omständigheter, som kan föranleda undanröjande av ett beslut på grund av&lt;br&gt;domvilla, kan emellertid beaktas vid prövning av en resningsansökan.&lt;br&gt;Regeringsrätten har även i en del fall vid talan mot avgöranden i ordinär&lt;br&gt;väg återförvisat mål på grund av bristande domförhet. Detta har bl.a. skett i&lt;br&gt;mål enligt kommunallagen vari kammarrätt åsidosatt kravet på särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter när förutsättningen enligt 13 a § lagen om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar, att överklagandet uppenbarligen inte kan bifallas, inte&lt;br&gt;varit uppfylld. Det förekommer även att kammarrätt återförvisar mål till&lt;br&gt;länsrätt när saken inte bedömts ha varit uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problematiken rörande risk för återförvisning är således en realitet även i&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna och det blir därmed mer en gradskillnad än en&lt;br&gt;artskillnad om kriteriet ”uppenbar” ersätts med ”enkel beskaffenhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket ifrågasätter om det inte bör införas en uttrycklig regel&lt;br&gt;även för förvaltningsdomstolarna av innebörd att bristande domförhet skall&lt;br&gt;föranleda undanröjande endast om det kan antas att det har inverkat på&lt;br&gt;målets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det för förvaltningsprocessens del inte skapas någon uttrycklig&lt;br&gt;regel av innebörd att bristande domförhet skall föranleda undanröjande&lt;br&gt;endast om det kan antas att det inverkat på målets utgång, saknas det&lt;br&gt;anledning att anta att Regeringsrätten eller kammarrätterna skulle upprätt-&lt;br&gt;hålla en strängare tillämpning än vad som gäller för tingsrätternas del.&lt;br&gt;Även om det nuvarande regelsystemet och praxis i frågan hos de allmänna&lt;br&gt;domstolarna (NJA 1991 s. 783) kan tjäna till viss ledning, finns det anled-&lt;br&gt;ning att för förvaltningsdomstolarnas del särskilt framhålla att ett begrepp&lt;br&gt;av arten ”enkel beskaffenhet” till sin natur är sådant att det ger ett visst&lt;br&gt;utrymme för olika tolkningar. Vid bedömningen av om återförvisning skall&lt;br&gt;ske eller inte i ett konkret fall bör särskild vikt läggas vid frågan om vad&lt;br&gt;som, såvitt avser utgången i målet, kan vinnas genom en återförvisning.&lt;br&gt;Borde utgången i målet enligt den överprövade domstolens bedömning bli&lt;br&gt;densamma som tidigare, torde undanröjande ske med restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för återförvisning på grund av felaktig tillämpning av dom-&lt;br&gt;förhetsreglema torde därmed enligt vår mening bli så ringa att den inte&lt;br&gt;utgör något hinder mot införandet av ”enkel beskaffenhet” som ett&lt;br&gt;generellt kriterium för ensamdomarprövning eller medföra att någon sär-&lt;br&gt;skild regel av den innebörd som Riksskatteverket föreslår behöver införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår mot denna bakgrund att det nuvarande kriteriet i 18 § fjärde&lt;br&gt;stycket 11 p. lagen om allmänna förvaltningsdomstolar om ”mål i vilken&lt;br&gt;saken är uppenbar” ersätts med lokutionen ”mål av enkel beskaffenhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med detta föreslås i promemorian att motsvarande änd-&lt;br&gt;ringar göras i 17 a § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar för mål&lt;br&gt;enligt kyrkolagen respektive kommunallagen, dvs. att även dessa&lt;br&gt;kategorier av mål skall kunna avgöras av en juristdomare ensam utan&lt;br&gt;medverkan av särskilda ledamöter, i de fall målet är av enkel beskaffenhet.&lt;br&gt;Den nuvarande rättsbildningen när det gäller återförvisning i kommunala&lt;br&gt;mål blir därigenom inaktuell. Länsrätten i Norrbottens län anser att&lt;br&gt;nuvarande regler om att särskilda ledamöter alltid skall delta i avgöranden i&lt;br&gt;mål som prövas i sak och där överklagandet inte är utsiktslöst bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock inte att det finns några skäl att särbehandla dessa&lt;br&gt;mål. Övriga remissinstanser har heller inte haft några erinringar mot&lt;br&gt;förslaget. Samma rekvisit bör alltså gälla i dessa mål som för ensam-&lt;br&gt;domarmål i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 18 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;br&gt;om att mål skall prövas i fullsutten rätt om det är påkallat av särskild&lt;br&gt;anledning, utgör enligt vår mening en tillräcklig garanti för att nämndemän&lt;br&gt;kommer att medverka i erforderlig utsträckning även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återstoden av innehållet av 18 § bör utformas mot bakgrund av det nya&lt;br&gt;rekvisitet och med utgångspunkten att detta rekvisit i princip skall täcka de&lt;br&gt;behov som uppstått framförallt genom länsrätternas utvidgade målområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i detta avsnitt medför att en översyn av behörigheten för&lt;br&gt;notarier att avgöra mål måste göras. Regeringen har för avsikt att snarast&lt;br&gt;göra en sådan översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande första stycket föreslog regeringen i lagrådsremissen att&lt;br&gt;punkt 4 som innehåller särskilda bestämmelserna om tillvidarebeslut&lt;br&gt;rörande körkort skulle upphävas. Detta till följd av att länsrätt inte längre&lt;br&gt;meddelar sådana tillsvidarebeslut i avvaktan på slutligt avgörande av ett&lt;br&gt;mål. Denna befogenhet utövas numera av länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar dock att punkten bör stå kvar eftersom länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut kan överklagas till länsrätten som bör kunna avgöra målet med&lt;br&gt;endast en juristdomare i uppenbara fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar uppfattningen att sådana mål som avser prövning av&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut som regel bör kunna avgöras av en ensam&lt;br&gt;juristdomare. En sådan behörighet följer emellertid redan av den nya&lt;br&gt;bestämmelsen om att mål av enkel beskaffenhet skall kunna avgöras av en&lt;br&gt;juristdomare. Någon särskild bestämmelse för dessa mål behövs alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beslut enligt punkt 5 har numera flyttats från länsrätt. Sådana&lt;br&gt;beslut om bl.a. certifikat och elevtillstånd fattas numera av Luftfartsverket.&lt;br&gt;Även denna punkt kan således upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte skäl att göra några ändringar i andra eller tredje stycket&lt;br&gt;som innehåller regler om ensamdomarbehörighet vid beslut som inte&lt;br&gt;innefattar prövning i sak respektive åtgärder som avser beredandet av ett&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katalogen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor avses med fjärde stycket 1-10 är av skiftande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att vissa av punkterna upphävs och att andra&lt;br&gt;behålls. Vidare föreslås att katalogen skall kompletteras med ytterligare&lt;br&gt;några punkter om ensamdomarbehörighet i vissa måltyper. Riksskatte-&lt;br&gt;verket anser att alla punkter i 18 § fjärde stycket bör mönstras ut och&lt;br&gt;ersättas en generell regel av innebörd att länsrätten är domför med en&lt;br&gt;juristdomare ensam vid beslut som innebär avgörande i sak av mål som&lt;br&gt;rör mindre belopp, mål av brådskande karaktär liksom mål av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoden att i lagtexten ta upp en katalog över mål som omfattas av&lt;br&gt;ensamdomarbehörigheten har den nackdelen att den kan bli oöverskådlig&lt;br&gt;och, framförallt, att den kräver ständiga justeringar i takt med att ändringar&lt;br&gt;sker i speciallagstiftningen. Flertalet av de situationer som f.n. och senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan behöva anges i uppräkningen i punkterna 2-4 skulle också kunna&lt;br&gt;fångas in med rekvisitet ”mål av brådskande beskaffenhet”. Regleringen&lt;br&gt;skulle kunna kompletteras med motivuttalanden av innebörd att situationer&lt;br&gt;som i dag omfattas av de angivna punkterna är sådana som avses med&lt;br&gt;rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nackdel med en sådan bestämning är dock att den är oprecis. I länsrätt&lt;br&gt;finns ett antal målgrupper som enligt domstolens arbetsordning är för-&lt;br&gt;tursmål eller av förturskaraktär och i den meningen är brådskande men där&lt;br&gt;det ingalunda bör komma i fråga att avgöra dem med ensamdomare. Ett&lt;br&gt;exempel på detta är intagningsbeslut i den psykiatriska tvångslagstift-&lt;br&gt;ningen, som enligt uttryckligt stadgande skall prövas skyndsamt och tas&lt;br&gt;upp till avgörande inom åtta dagar från den dag då ansökan eller skrivelse&lt;br&gt;med överklagande kom in till länsrätten (35 § lagen [1991:1128] om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård och 21 § lagen [1991:1129] om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård). Det bör inte heller komma i fråga att avgöra mål om vård enligt&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga - vilka i allmänhet handläggs&lt;br&gt;med fortur - slutligt utan medverkan av nämndemän. En möjlighet vore att&lt;br&gt;i lagtexten särskilt ange målgrupper som visserligen är brådskande men&lt;br&gt;som ändå kräver nämndemannamedverkan. Mot en sådan ordning skulle&lt;br&gt;emellertid samma kritik kunna riktas som mot den nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening talar därför övervägande skäl för att i detta&lt;br&gt;hänseende behålla den nuvarande lagstiftningstekniken. Det finns to.m.&lt;br&gt;anledning att komplettera uppräkningen med ytterligare målgrupper som&lt;br&gt;handläggs av länsrätt som första domstolsinstans. Vi återkommer strax till&lt;br&gt;detta. När det gäller den nuvarande katalogen gör regeringen följande&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 - mål om utdömande av vite - hade vid tidpunkten för&lt;br&gt;länsdomstolsreformen 1971 sin betydelse i skattemål och mål om&lt;br&gt;verkställighet enligt föräldrabalken. Förstnämnda måltyp, som oftast&lt;br&gt;föranleds av underlåtenhet att fullgöra deklartionsskyldigheten, torde i&lt;br&gt;allmänhet vara av enkel beskaffenhet. Mål om utdömande av vite enligt&lt;br&gt;föräldrabalken kan ha mera skiftande karaktär och ibland innehålla&lt;br&gt;bevisffågor. Majoriteten av vitesmålen i länsrätt följer viteslagen och avser&lt;br&gt;överträdelser av lagar om bl.a. arbetsmiljö, naturvård, djurskydd, hälso-&lt;br&gt;skydd, miljöskydd, skogsvård samt byggnadslagstiftningen. Sådana mål är&lt;br&gt;inte sällan komplicerade och avser inte obetydliga belopp. Sammantaget&lt;br&gt;saknas det skäl för att behålla punkten som alltså bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 om vissa mål med anknytning till beskattningsområdet, punkt 3&lt;br&gt;om mål om vissa brådskande omhändertaganden och i viss mån punkt 4&lt;br&gt;om bl.a. mål om anstånd med betalning av skatt eller socialavgifter&lt;br&gt;innehåller mål som typiskt sett är brådskande men ingalunda enkla. Det&lt;br&gt;nya rekvisitet påkallar i sig ingen justering av innehållet i dessa punkter.&lt;br&gt;Det är heller inte aktuellt att för de situationer som avses med punkterna&lt;br&gt;ändra omfattningen av ensamdomarbehörigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt punkt 5 - mål om uppdelning av taxeringsvärde, punkt 7 - mål&lt;br&gt;enligt skatte- och taxeringsförfattningama, punkt 8 - mål om offentligt&lt;br&gt;biträde i ett ärende hos en annan myndighet, punkt 9 - vissa körkortsmål&lt;br&gt;och punkt 10 - vissa mål enligt luftfartslagen - är till sin karaktär sådana att&lt;br&gt;de som regel även fortsättningsvis bör rymmas inom ensamdomar-&lt;br&gt;kompetensen. I flera av fallen är det fråga om situationer som inte är&lt;br&gt;särskilt frekventa jämfört med andra grupper av enkla mål som handläggs&lt;br&gt;av länsrätt. Som angetts i promemorian bör det inte komma i fråga att&lt;br&gt;behålla någon grupp i katalogen endast av historiska skäl. Angivna punkter&lt;br&gt;bör därmed enligt regeringens mening kunna utgå ur uppräkningen utan att&lt;br&gt;det därmed avses ske någon förändring vid bedömningen av i vilka&lt;br&gt;situationer som ensamdomarkompetens blir aktuell. När det gäller punkt 8&lt;br&gt;om offentligt biträde innebär detta att den ändrade lydelsen som antogs i&lt;br&gt;anledning av den nya rättshjälpslagen (SFS 1996:1634, prop. 1996/97:9)&lt;br&gt;blir överflödig. Ändringen som inte trätt i kraft bör därför upphävas. Vi&lt;br&gt;behandlar beloppsregeln i punkten 6 - mål om ändring av taxerad inkomst&lt;br&gt;- senare under särskild rubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare måltyper i katalogen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par måltyper som till sin karaktär är särskilt brådskande utgörs av&lt;br&gt;kriminalvårdsmål och mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529). I båda fallen är det i allmänhet frågor som har samband med&lt;br&gt;inskränkningar av den personliga friheten och de är så tillvida jämförbara&lt;br&gt;med mål enligt punkten 3. Enligt promemorian bör detta berättiga till en&lt;br&gt;plats i uppräkningen. Länsrätten i Stockholms län avstyrker promemorians&lt;br&gt;förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det fog för den uppfattning som förs&lt;br&gt;fram i promemorian nämligen att dessa mål i många fall är jämförbara med&lt;br&gt;mål enligt punkt 3. Beslut om förvar kan i viss mån jämföras med beslut&lt;br&gt;om häktning vilket beslutas av ensamdomare i tingsrätt. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att promemorians förslag i denna del bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori av mål som normalt kräver snabba åtgärder är mål om&lt;br&gt;offentlig upphandling. Den tid som står länsrätten till buds för att hand-&lt;br&gt;lägga sådana mål är ofta mycket knapp. Även i dessa mål, som inte sällan&lt;br&gt;har EG-rättsliga aspekter, bör enligt promemorian, nämndemannamed-&lt;br&gt;verkan i normalfallet kunna undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även denna del av promemorians förslag avstyrks av Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län. Enligt länsrätten är upphandlingsmålen inte sällan av den&lt;br&gt;beskaffenheten att det snarare krävs ytterligare en andra lagfaren ledamot.&lt;br&gt;Enklare mål kan enligt länsrätten hanteras inom ramen för ”enkel&lt;br&gt;beskaffenhet” och brådskande mål kan hanteras interimistiskt. Om ett mål&lt;br&gt;är både brådskande och svårt samt inte kan hanteras interimistiskt anser&lt;br&gt;länsrätten att man i enstaka fall bör kunna samla en fullsutten rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i att vissa upphandlingsmål kan vara av kvalifi-&lt;br&gt;cerad beskaffenhet och kräva medverkan i en eller annan form av flera&lt;br&gt;jurister. Av den anledningen finns dock knappast skäl att som huvudregel&lt;br&gt;kräva nämndemannamedverkan. Regeringen vill också peka på att det i&lt;br&gt;mer komplicerade mål finns möjlighet att enligt 18 § andra stycket låta&lt;br&gt;målet avgöras av fullsutten rätt eller om vårt förslag i avsnitt 6 genomförs,&lt;br&gt;av en förstärkt sammansättning med två juristdomare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att promemorians förslag om ensamdomar-&lt;br&gt;behörighet i mål om upphandling bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny måltyp i länsrätterna, som när den handlades av Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall hade masskaraktär, är studiestödsmålen. Det har från dom-&lt;br&gt;stolshåll ifrågasatts om inte denna måltyp särskilt borde anges som ensam-&lt;br&gt;domarmål. Sådana mål är emellertid ofta enkla och torde därför kunna falla&lt;br&gt;under begreppet enkel beskaffenhet. Regeringen instämmer således i&lt;br&gt;promemorians slutsats att dessa mål inte kräver någon egen punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsregeln för mål om taxerad inkomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i punkt 6 om mål som avser ändring av taxerad inkomst - f.n. med&lt;br&gt;högst 5 000 kr - har under årens lopp fortlöpande försetts med en allt högre&lt;br&gt;beloppsgräns. Vid senaste tillfallet år 1987 ifrågasattes om inte gränsen&lt;br&gt;efter mönster från tvistemålsprocessen kunde knytas till ett halvt bas-&lt;br&gt;belopp. Regeln i sin nuvarande utformning har till följd av bl.a.&lt;br&gt;penningvärdeförsämringen och ambitionsnivån i skattemyndigheternas&lt;br&gt;granskningsverksamhet fått ett tämligen begränsat tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian måste nu tiden bedömas mogen att införa den redan&lt;br&gt;år 1987 ifrågasatta kopplingen till ett halvt basbelopp, vilket för år 1997&lt;br&gt;utgör 18 150 kr. De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget i sak.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall och Sveriges Domarförbund anser inte att någon&lt;br&gt;beloppsgräns bör anges. Enligt Sveriges Domarförbund bör frågan om&lt;br&gt;ensamdomarbehörighet även i dessa mål avgöras enligt den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen om enkel beskaffenhet. Regeringsrättens ledamöter, liksom&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, pekar särskilt på att skatteprocessen numera är&lt;br&gt;en sakprocess och inte en beloppsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i och för sig ingen invändning mot den föreslagna&lt;br&gt;beloppshöjningen. Enligt Lagrådets mening framstår det emellertid inte&lt;br&gt;numera - sedan skatteprocessen förändrats till en sakprocess enligt&lt;br&gt;taxeringslagen (1990:324) - som adekvat att beloppsregeln för ensam-&lt;br&gt;domarbehörighet enligt lagtexten avser mål om ändring av taxerad&lt;br&gt;inkomst. Strikt efter ordalydelsen betyder ju detta att regeln endast gäller&lt;br&gt;skattemål för vilka den äldre ordningen alltjämt skall tillämpas. Även om&lt;br&gt;punkt 6 i sin nuvarande utformning tillämpas av länsrätterna utan större&lt;br&gt;problem skulle ha funnit användning också inom sakprocessens ram kan&lt;br&gt;detta enligt Lagrådet inte anses utgöra ett vägande skäl för att avstå från att&lt;br&gt;anpassa lydelsen i samband med den beloppsändring som avses ske i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förevarande sammanhang. Enligt Lagrådet finns det emellertid viss tvekan&lt;br&gt;om lämpligheten och den praktiska nyttan av att behålla en sådan reglering&lt;br&gt;med den ändrade ordningen för skatteprocessen. Principiellt sett skulle det&lt;br&gt;enligt Lagrådets uppfattning vara fördelaktigt om problemet kunde lösas&lt;br&gt;genom att beloppsregeln i punkt 6 slopades, varvid frågan om ensam-&lt;br&gt;domarbehörighet vid avgörande i sak av den aktuella typen av mål skulle&lt;br&gt;styras enbart av den i remissen föreslagna bestämmelsen avseende mål av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. Lagrådet bedömer det för sin del svårt att på före-&lt;br&gt;varande material överblicka effekten av en denna lösning. Frågan synes&lt;br&gt;dock enligt Lagrådet vara förtjänt att övervägas ytterligare under lag-&lt;br&gt;stiftningsärendets fortsatta behandling. Om det därvid anses lämpligt att&lt;br&gt;behålla punkt 6 föreslår Lagrådet att punkten omformuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har poängterat flera gånger tidigare bör strävan vara att&lt;br&gt;för vaije måltyp finna den handläggningsform som objektivt sett är så&lt;br&gt;effektiv och rationell som möjligt och som samtidigt uppfyller nödvändiga&lt;br&gt;rättssäkerhetskrav. Även om processen i och för sig är en sakprocess och&lt;br&gt;inte en beloppsprocess har enligt vad regeringen erfarit detta inte orsakat&lt;br&gt;några problem vid tillämpningen. Att avgöra mål som rör små värden i en&lt;br&gt;mer kvalificerad sammansättning med juristdomare och nämndemän kan&lt;br&gt;knappast sägas uppfylla de ovan angivna kraven. Om ett mål rör ett mindre&lt;br&gt;värde bör det, på samma sätt som i tingsrätt, kunna avgöras av en&lt;br&gt;juristdomare även om målet inte är av enkel beskaffenhet. Vi anser således&lt;br&gt;att en beloppsregel bör behållas. Bestämmelsen bör dock utformas i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets föreslag. Den av Lagrådet föreslagna formule-&lt;br&gt;ringen innebär att bestämmelsen omfattar även avgörande av mål om&lt;br&gt;taxerad inkomst enligt de tidigare förfarandereglema. Någon särskild&lt;br&gt;övergångsbestämmelse som Lagrådet föreslagit behövs därmed enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den återstående frågan blir därmed vid vilket belopp gränsen skall ligga.&lt;br&gt;Länsrätten i Gotlands län menar att beloppet bör bestämmas till ett helt&lt;br&gt;basbelopp. Även Riksskatteverket ifrågasätter, med hänvisning till att&lt;br&gt;tvisteföremålet - den faktiska skatten - i dessa fall uppgår till väsentligt&lt;br&gt;lägre belopp, om inte gränsen bör sättas högre än ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen ett halvt basbelopp har valts efter mönster från vad som gäller i&lt;br&gt;den allmänna domstolarna. Som flera av remissinstanserna har påpekat är&lt;br&gt;det värde som målet rör den taxerade inkomsten medan den enskildes skatt&lt;br&gt;i slutändan påverkas med ett mindre belopp. Enligt regeringens mening är&lt;br&gt;det dock lämpligt att samma gräns gäller inom båda domstol ssystemen&lt;br&gt;även om betydelsen för den enskilde varierar. De flesta av remiss-&lt;br&gt;instanserna har godtagit promemorians förslag. Sammanfattningsvis bör&lt;br&gt;alltså gränsen ligga vid ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsregelför ytterligare måltyper?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns det anledning att överväga i vad mån det är&lt;br&gt;lämpligt att utvidga den beloppsanknutna regeln även till andra läns-&lt;br&gt;rättsmål. En sådan ordning förordas av Regeringsrättens ledamöter och&lt;br&gt;Länsrätten i Jönköpings län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De målgrupper som länsrätterna numera skall handlägga som första&lt;br&gt;domstolsinstans, innefattar en mycket stor och disparat flora av olika&lt;br&gt;förvaltningsmål. Till skillnad från förhållandet beträffande civilrättsliga&lt;br&gt;tvister gäller tvisten i förvaltningsdomstol ofta frågor som inte kan&lt;br&gt;beloppsbestämmas även om de har ekonomisk betydelse. Ett tydligt och&lt;br&gt;frekvent exempel på detta är körkortsmålen. Såtillvida har förvaltnings-&lt;br&gt;målen snarare beröringspunkter med brottmålens. Det sista lagstift-&lt;br&gt;ningsärende vari mål i större omfattning flyttats ned till länsrätt (prop.&lt;br&gt;1995/96:22) ger ytterligare exempel på måltyper där tvisten inte i första&lt;br&gt;hand avser pengar. Allmänt sett lämpar sig inte förvaltningsmålen för&lt;br&gt;skiktningar med utgångspunkt i beloppsgränser. Det finns - utöver&lt;br&gt;skattemålen - dock ytterligare målgrupper som ofta, men inte alltid, avser&lt;br&gt;ett visst belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största enskilda målgruppen i länsrätt utgörs av mål om bistånd&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen. Under år 1995 inkom till länsrätterna sammanlagt&lt;br&gt;108 000 mål. Av dessa utgjorde 35 % eller 38 300 biståndsmål. I&lt;br&gt;promemorian anförs bl.a. att det ofta är svårt att beloppsmässigt bedöma&lt;br&gt;tvistens värde i dessa mål. Länsrätten i Jönköpings län, som förordar en&lt;br&gt;generell beloppsregel, anser dock att det inte finns några särskilda&lt;br&gt;svårigheter att förutse konsekvenserna av en dom i ett biståndsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det skäl som talar både för och emot en&lt;br&gt;beloppsregel i biståndsmål. Sådana mål avser i allmänhet beslut om den&lt;br&gt;biståndssökandes kostnader under en begränsad period, exempelvis uppe-&lt;br&gt;hälle och hyra för en viss månad, eller för ett visst ändamål, exempelvis en&lt;br&gt;viss behandlingsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från förhållandet i andra förvaltningsmål gäller frågan ofta&lt;br&gt;om den enskildes grundläggande behov har tillgodosetts i nivå med vad&lt;br&gt;lagen benämner skälig levnadsnivå. Beloppet per överklagat beslut över-&lt;br&gt;stiger som regel inte ett halvt basbelopp. Inte sällan gäller frågan i vad mån&lt;br&gt;det yrkade beloppet ligger inom ramen för ett i praxis vedertaget norm-&lt;br&gt;belopp. En utvidgning av tillämpningsområdet för regeln om basbelopps-&lt;br&gt;anknytning skulle förmodligen medföra att flertalet biståndsmål skulle&lt;br&gt;komma att handläggas av ensamdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processen i det enskilda målet har emellertid ibland en räckvidd långt&lt;br&gt;utöver vad som är uppe i målet. I målen förekommer ofta personer med&lt;br&gt;biståndsbehov som inte är tillfälliga. Det enskilda målet kan avse en&lt;br&gt;typsituation med ett relativt begränsat biståndsbehov som emellertid kan&lt;br&gt;återkomma såväl för den biståndssökande som för biståndssökande i&lt;br&gt;allmänhet. Eftersom aktmaterialet i första hand belyser den aktuella&lt;br&gt;situationen kan det bara i en del fall utläsas hur det förhåller sig med detta.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens avgörande kan fa en mycket stor genomslagskraft på såväl den&lt;br&gt;enskildes ekonomi som på kommunens ekonomi. Även om den enskilde&lt;br&gt;för en ny period kan göra en ny ansökan om bistånd och få denna bedömd&lt;br&gt;utan hinder av det tidigare avgörandet, har detta säkert vid i övrigt&lt;br&gt;oförändrade förhållanden en betydande bevisverkan mot honom. I en del&lt;br&gt;fall är det också svårt eller omöjligt att beloppsmässigt bestämma tvistens&lt;br&gt;värde, exempelvis när någon berättigas till en viss behandlingsåtgärd som&lt;br&gt;inte begränsats i tiden. Många av de avgöranden av Regeringsrätten i&lt;br&gt;biståndsmål som refererats i RÅ under senare år passar in på den nu gjorda&lt;br&gt;karakteristiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de biståndsmål som avgjordes år 1995 utgjorde 16 % E-mål, dvs. fall&lt;br&gt;där saken ansetts uppenbar. Till följd av regeln om enkel beskaffenhet&lt;br&gt;kommer ett inte oväsentligt antal biståndsmål att kunna avgöras av&lt;br&gt;ensamdomare. Gäller målet ett ringa belopp kan detta i vissa fall utgöra ett&lt;br&gt;moment vid bedömningen som gör att målet kan anses vara av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet. Det är emellertid svårt att i dag överblicka vilken tillämpning&lt;br&gt;regeln om enkel beskaffenhet i framtiden kan komma att fa med avseende&lt;br&gt;på biståndsmålen. Detta sammanhänger bl.a. med de ändringar i social-&lt;br&gt;tjäntslagens materiella bestämmelser som regeringen kommer att föreslå&lt;br&gt;inom kort. Förslagen grundas på socialtjänstkommitténs betänkande (SOU&lt;br&gt;1994:139) Ny socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill och den tidigare beskrivna karaktären hos bistånds-&lt;br&gt;målen anser regeringen att övervägande skäl talar för att det inte nu bör&lt;br&gt;införas någon beloppsgräns under vilken biståndsmål skall kunna avgöras&lt;br&gt;av ensamdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan målgrupp som avser betydande ekonomiska värden är&lt;br&gt;socialförsäkringsmålen, som innehåller ett antal olika måltyper. Utgången i&lt;br&gt;målen spelar ofta stor roll för den enskildes försöijning. Processen i dessa&lt;br&gt;mål är dock inte på samma sätt fokuserad till något visst belopp. I&lt;br&gt;exempelvis arbetsskademålen, som har utgjort den största enskilda mål-&lt;br&gt;typen inom gruppen, gäller i stället frågan om i vad mån en skada skall&lt;br&gt;kunna godtas som arbetsskada för en viss sjukperiod. Även här kan antas&lt;br&gt;att tvisteföremålets värde i viss fall understiger ett halvt basbelopp. Under&lt;br&gt;den tid målen handlades av försäkringsrätt fanns en E-målsregel med&lt;br&gt;beloppet 2 500 kr som gräns. Regeln hade dock begränsad betydelse i&lt;br&gt;praktiken och avskaffades i samband med att försäkringsrätterna integrera-&lt;br&gt;des med kammarrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara svårt att direkt överblicka vilka beloppsmässiga följder en&lt;br&gt;dom i ett arbetskademål kan få. Ofta har bedömningen kunnat få mycket&lt;br&gt;stora ekonomiska konsekvenser, exempelvis i fråga om livränta, trots att&lt;br&gt;denna fråga inte prövats i målet. Genom ändringar i lagen om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring med ikraftträdande den 1 juli 1993 har den särskilda arbets-&lt;br&gt;skadesjukpenningen avskaffats, vilket bl.a. medför att inslaget av mål som&lt;br&gt;avser mindre belopp har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det ställningstagande som gjorts beträffande bistånds-&lt;br&gt;målen finns enligt regeringens mening inte heller på detta område anled-&lt;br&gt;ning att nu förorda någon beloppsgräns för ensamdomarbehörigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Nämndemännens reseersättning m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nämndemän skall anses ha sitt tjänsteställe i&lt;br&gt;bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Några av remissinstanserna&lt;br&gt;påpekar att promemorians förslag till lagtext om tjänsteställe för nämnde-&lt;br&gt;män och andra liknande förtroendevalda uppdragstagare inte omfattar de&lt;br&gt;särskilda ledamöter som finns i länsrätt och kammarrätt, t.ex. i kom-&lt;br&gt;munalmål och fastighetstaxeringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt de nuvarande bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra&lt;br&gt;uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. lämnas en ersättning till&lt;br&gt;nämndemän i tingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna&lt;br&gt;med 300 kronor per dag i s.k. grundarvode. Därutöver kan nämndemännen&lt;br&gt;få ett tilläggsbelopp för förlorad arbetsförtjänst. Den totala ersättningen far&lt;br&gt;uppgå till högst 1 000 kronor per dag, inklusive grundarvode, oavsett hur&lt;br&gt;stor inkomstförlusten är i det enskilda fallet. Nämndemän i länsrätt kan&lt;br&gt;därutöver fa ett s.k. inläsningsarvode för förberedelsearbete i hemmet på&lt;br&gt;300 kronor per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemännen får även ersättning för resor till och från domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en dom av Kammarrätten i Jönköping den 2 februari 1996 skall&lt;br&gt;nämndemännens ersättning för resekostnader m.m. i tingsrätt, hovrätt och&lt;br&gt;kammarrätt bedömas som ersättning för resor mellan bostad och&lt;br&gt;arbetsplats. Det beror på att domstolen betraktas som deras tjänsteställe.&lt;br&gt;Därav följer att kostnader för resor till och från domstolen är att se som&lt;br&gt;resor till och från arbetet. Den ersättning för resor eller övernattning m.m.&lt;br&gt;som nämndemännen får från Domstolsverket blir därmed sådan skatte-&lt;br&gt;pliktig inkomst för vilken Domstolsverket skall verkställa skatteavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För nämndemän i länsrätt är dock situationen annorlunda. Deras Ijänste-&lt;br&gt;ställe anses vara bostaden och resorna till domstolen bedöms därför som&lt;br&gt;tjänsteresor. Skälet är att nämndemän i länsrätt anses utföra huvuddelen av&lt;br&gt;arbetet i bostaden. De får också - till skillnad från övriga nämndemän -&lt;br&gt;arvode för förberedelsearbete. Eftersom bl.a. avdragsmöjlighetema för&lt;br&gt;kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är mer begränsade än vad&lt;br&gt;som gäller för tjänsteresor, kan nuvarande regler innebära att nämndemän i&lt;br&gt;tingsrätt, hovrätt och kammarrätt förorsakas kostnader för att tjänstgöra,&lt;br&gt;vilket självfallet inte är acceptabelt. Det är också otillfredsställande att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndemännen sinsemellan behandlas olika när det gäller den skatte-&lt;br&gt;mässiga bedömningen av deras resekostnader i samband med inställelse&lt;br&gt;för uppdraget. Det finns därför skäl att överväga om nuvarande ordning&lt;br&gt;bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skatterättsliga huvudregeln är att tjänstestället är den plats där&lt;br&gt;huvuddelen av arbetet utförs. Regeln leder i de allra flesta fall till önskade&lt;br&gt;resultat när det gäller att bedöma om en resa är en tjänsteresa eller inte.&lt;br&gt;Emellertid kan i vissa fall tillämpningen av bestämmelsen medföra kon-&lt;br&gt;sekvenser som inte kan anses godtagbara. Särregler har därför införts för&lt;br&gt;några yrkeskategorier för vilka speciella förhållanden råder. Undantagen&lt;br&gt;avser vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed liknande branscher, reservofficerare och personer som arbetar&lt;br&gt;under begränsad tid vid någon av Europeiska unionens institutioner eller&lt;br&gt;organ eller vid Europaskolorna. Frågan är om undantagskretsen bör ut-&lt;br&gt;vidgas till att omfatta även nämndemän och liknande uppdragstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. föreslås en&lt;br&gt;utvidgning så att även nämndemän skall anses ha sitt tjänsteställe i&lt;br&gt;bostaden. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Några av remiss-&lt;br&gt;instanserna har synpunkter på den lagtekniska utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts främjar nämndemännens medverkan i domstol&lt;br&gt;medborgarnas krav på inflytande och insyn i den dömande verksamheten.&lt;br&gt;För att tillgodose dessa krav är det enligt regeringens mening viktigt att&lt;br&gt;nämndemännen rekryteras allsidigt bland medborgarna. Det är betydelse-&lt;br&gt;fullt att nämndemännen rekryteras från hela domsagan och inte bara från&lt;br&gt;den ort där domstolen är belägen. En geografisk spridning av rekryteringen&lt;br&gt;av nämndemännen är angelägen för att främja den dömande verksamhetens&lt;br&gt;lokala förankring i hela domsagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en avvägning mellan, å ena sidan de nackdelar som ett särskilt&lt;br&gt;undantag från gällande skatterättsliga principer innebär och, å andra sidan&lt;br&gt;vikten av att nämndemannasystemet ges förutsättningar att fungera på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt, är ett undantag beträffande nämndemännens tjänste-&lt;br&gt;ställe enligt vår mening att föredra. Tjänstestället för samtliga nämndemän&lt;br&gt;bör därför vara bostaden. Därigenom blir deras resor till och från dom-&lt;br&gt;stolen att betrakta som tjänsteresor. Reglerna i punkt 3 av anvisningarna till&lt;br&gt;33 § kommunalskattelagen (1928:370) bör ändras i enlighet härmed.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör även omfatta andra liknande ledamöter i domstol vars&lt;br&gt;uppdrag kan jämställas med nämndemannauppdraget. Den bör således&lt;br&gt;gälla även jurymän i tryckfrihetsmål, andra ledamöter i arrende- och&lt;br&gt;hyresnämnderna än ordföranden och särskilda ledamöter allmän domstol&lt;br&gt;och allmän förvaltningsdomstol, dvs. i huvudsak uppdragstagare som för&lt;br&gt;närvarande får ersättning för sitt uppdrag enligt förordningen (1982:814)&lt;br&gt;om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom&lt;br&gt;domstolsväsendet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats av några remissinstanser omfattades inte särskilda&lt;br&gt;ledamöter som deltar i t.ex. kommunalmål och fastighetstaxeringsmål i&lt;br&gt;länsrätt och kammarrätt av den föreslagna bestämmelsen i kommunal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattelagen. Lagtexten har därför förtydligats på den punkten. Däremot&lt;br&gt;anser regeringen inte att det finns tillräckligt underlag för att nu, som&lt;br&gt;Domstolsverket föreslår, låta bestämmelsen omfatta även domstolstolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att de nya föreskrifterna om tjänsteställe skall&lt;br&gt;träda i kraft den 1 september 1997. De skall dock enligt förslaget tillämpas&lt;br&gt;för tid från och med den 1 januari 1997. Kammarrätten i Göteborg har&lt;br&gt;avstyrkt förslaget i denna del då det enligt domstolens mening innebär en&lt;br&gt;retroaktiv lagstiftning som både av praktiska och principiella skäl bör&lt;br&gt;undvikas i alla skatte- och avgiftssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det angeläget att de nya föreskrifterna kan börja&lt;br&gt;tillämpas så snart som möjligt, dvs. med viss retroaktiv verkan. Bestäm-&lt;br&gt;melserna innebär en lättnad i beskattningen och bestämmelserna om&lt;br&gt;ikraftträdande står därför inte i strid med regeringsformens förbud mot&lt;br&gt;retroaktiv skattelagstiftning. De praktiska problem det kan innebära bör&lt;br&gt;inte heller överdrivas och far i övrigt vägas mot de fördelar som uppnås&lt;br&gt;genom att bestämmelser tillämpas på resor som gjorts under innevarande&lt;br&gt;beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande ersättningsreglerna för förlorad arbetsinkomst ersätter&lt;br&gt;inkomstförlusten med högst 1 000 kronor per dag. Det har i debatten&lt;br&gt;framförts att reglerna får till följd att det inte går att allsidigt rekrytera&lt;br&gt;nämndemän eftersom många riskerar att förlora ekonomiskt på att&lt;br&gt;tjänstgöra som nämndeman. Som tidigare har nämnts är regeringens&lt;br&gt;ambition att ingen skall förlora ekonomiskt på att vara nämndeman. I&lt;br&gt;anslutning till att de nya skattereglerna träder i kraft har regeringen för&lt;br&gt;avsikt att ändra reglerna i förordningen (1982:814) om ersättning till&lt;br&gt;nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet&lt;br&gt;m.m. så att maximigränsen 1 000 kronor för förlorad inkomst avskaffas.&lt;br&gt;Samtidigt bör också nämndemän i kammarrätt, i likhet med vad som&lt;br&gt;redan gäller för nämndemän i länsrätt, ges möjlighet att få inläsnings-&lt;br&gt;arvode. Däremot har vi inte för avsikt att, såsom Nämndemännens&lt;br&gt;riksförbund föreslår, låta nämndemännen omfattas av förordningen&lt;br&gt;(1992:1299) om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och&lt;br&gt;råd m.m. (omtryckt 1996:493). De former av uppdrag som ersätts genom&lt;br&gt;den sist nämnda förordningen är enligt vår mening inte jämförbara med&lt;br&gt;ett uppdrag som nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I första hand innebär förslagen att kostnaderna för nämndemän påverkas.&lt;br&gt;En ändring av domförhetsreglema i tingsrätt och länsrätt som innebär att&lt;br&gt;antalet nämndemän i normalfallet minskas från tre till två sparar årligen&lt;br&gt;cirka 21 miljoner kronor. Från beloppet skall dras kostnader för att ta bort&lt;br&gt;det nuvarande taket när det gäller ersättning för förlorad arbetsinkomst,&lt;br&gt;kostnader i samband med att nämndemän i kammarrätt kan få inläs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsarvode och kostnader för en utvidgad avdragsrätt för resekostnader.&lt;br&gt;Dessa kostnader beräknas till som mest 1,5 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade regler som innebär att det blir möjligt för hovrätten att fortsätta&lt;br&gt;en påbörjad huvudförhandling om en av de lagfama ledamöterna eller en&lt;br&gt;av nämndemännen får förhinder, kommer att medföra att resurser mot-&lt;br&gt;svarande knappt 1 miljon kronor frigörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bedöms inte leda till några ytterligare stats- eller samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska effekter utöver de ovan nämnda. Sammantaget beräknas&lt;br&gt;därmed förslagen innebära att domstolsväsendets kostnader minskar med&lt;br&gt;i storleksordningen 20 miljoner kronor per år från och med den 1&lt;br&gt;september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa av bestämmelserna krävs övergångsbestämmelser som&lt;br&gt;innebär att äldre bestämmelser skall tillämpas om huvudförhandlingen&lt;br&gt;respektive handläggningen påböijats vid ikraftträdandet. En särskild&lt;br&gt;övergångsbestämmelse som upphäver en tidigare beslutad ändring 18 §&lt;br&gt;lagen om allmänna förvaltningsdomstolar krävs också. Bakgrunden till den&lt;br&gt;övergångsbestämmelsen behandlas i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya föreskrifterna i kommunalskattelagen bör som redovisats i avsnitt&lt;br&gt;9 tillämpas redan från den 1 januari 1997. Ändringen i kommunal-&lt;br&gt;skattelagen har betydelse inte bara för avdragsrätten för resekostnader utan&lt;br&gt;också för arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på&lt;br&gt;reseersättning. De nya bestämmelserna skall i dessa avseenden gälla för&lt;br&gt;resor som företagits under 1997. Reseersättningar som betalas ut under&lt;br&gt;1997 men som avser resor som företagits under 1996 skall alltså inte&lt;br&gt;omfattas av de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke har ändrats så att rättens sammansättning i&lt;br&gt;äktenskapsmål och mål om underhåll skall vara en juristdomare och två i&lt;br&gt;stället för tre nämndemän (se avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har som en konsekvens av ändringen i första stycket&lt;br&gt;justerats så att rätten vid förhinder för en nämndeman är domför med en&lt;br&gt;juristdomare och en nämndeman (se avsnitt 7). Ändringen från det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ålderdomliga uttrycket ”inträffar förfall” till det mer tidsenliga ”får Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;förhinder” är endast en språklig ändring och innebär inte någon ändring i&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har ändrats så att det inte längre krävs särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till målet omfattning eller svårighetsgrad för att rätten skall kunna&lt;br&gt;förstärkas (se även författningskommentaren till 1 kap. 3 b § rättegångs-&lt;br&gt;balken, avsnitt 12.2). Vidare har en regel införts som garanterar att&lt;br&gt;nämndemännen är i majoritet om antalet lagfama domare utökas med en,&lt;br&gt;dvs. att tre nämndemän i sådana fall skall medverka. Genom ett&lt;br&gt;förtydligande i andra meningen är rätten, vid förhinder för någon eller&lt;br&gt;några av ledamöterna, även i dessa fall domför enligt bestämmelsen i andra&lt;br&gt;stycket. För att juristdomama inte skall kunna vara i majoritet gentemot&lt;br&gt;nämndemännen slås dock fast att rätten inte är domför med fler lagfama&lt;br&gt;domare än nämndemän (se vidare författningskommentaren till 1 kap. 3 b&lt;br&gt;§ rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har det lagts till en mening som gör det möjligt&lt;br&gt;för hovrätten att fortsätta en påbörjad förhandling om en av de lagfama&lt;br&gt;domarna eller en av nämndemännen får förhinder. Frågan har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 7 (se även författningskommentaren till 2 kap. 4 § rättegångs-&lt;br&gt;balken). Ändringen från det ålderdomliga uttrycket ”inträffar förfall” till&lt;br&gt;det mer tidsenliga ”får förhinder” är endast en språklig ändring och innebär&lt;br&gt;inte någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats så att rättens sammansättning när nämndemän&lt;br&gt;skall medverka skall vara en juristdomare och två istället för tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke har ändrats så att rättens sammansättning som&lt;br&gt;huvudregel skall vara en juristdomare och två istället för tre nämndemän&lt;br&gt;(se avsnitt 5). Den särskilda, obligatoriska, sammansättningen i mål om&lt;br&gt;grova brott har slopats (se avsnitt 6). Det innebär även att rätten är domför&lt;br&gt;med en juristdomare och två nämndemän i tryck- och yttrandefrihetsmål,&lt;br&gt;där jury inte skall delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av ändringen i första meningen har tredje meningen&lt;br&gt;justerats så att rätten vid förhinder för en av nämndemännen är domför&lt;br&gt;med en juristdomare och en nämndeman (se avsnitt 7). Ändringen från det&lt;br&gt;ålderdomliga uttrycket ”inträffar förfall” till det mer tidsenliga ”får&lt;br&gt;förhinder” är endast en språklig ändring och innebär inte någon ändring i&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har möjligheterna för att låta två juristdomare delta i&lt;br&gt;stället för en vidgats (se avsnitt 6). Det ställs inte längre krav på att det&lt;br&gt;skall finnas särskilda skäl för en förstärkt sammansättning. Normalt torde&lt;br&gt;det även i fortsättningen vara målets omfattning och svårighetsgrad som&lt;br&gt;avgör om sammansättningen bör förstärkas. Ett sådant skäl kan alltså&lt;br&gt;vara att målet är så omfattande att huvudförhandlingen beräknas pågå&lt;br&gt;under lång tid eller att det skriftliga materialet är vidlyftigt. Ett annat skäl&lt;br&gt;kan vara att sak- eller rättsfrågorna är komplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har en regel införts som garanterar att nämndemännen är i&lt;br&gt;majoritet om antalet lagfama domare utökas med en, dvs. att tre nämnde-&lt;br&gt;män i sådana fall skall medverka. I andra meningen markeras att rätten, om&lt;br&gt;någon eller några av ledamöterna får förhinder, även i dessa fall är domför&lt;br&gt;enligt bestämmelsen i första stycket andra meningen. För att juristdomama&lt;br&gt;inte skall kunna vara i majoritet gentemot nämndemännen fastslås dock att&lt;br&gt;rätten inte far bestå av fler lagfama domare än nämndemän. Lagrådet&lt;br&gt;pekar i sitt yttrande på att det inte uttryckligen framgår av regleringen om&lt;br&gt;någon av de lagfama ledamöterna i en sådan situation kan avträda i syfte&lt;br&gt;att rätten åter skall bli domför. Som Lagrådet anför utgår emellertid&lt;br&gt;regleringen från att en ledamot inte kan avträda sedan en huvudförhandling&lt;br&gt;påböijats med mindre än att förhinder i lagens mening föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär alltså att rätten, om någon eller några av ledamöterna får&lt;br&gt;förhinder, är domför med två juristdomare och två nämndemän eller med&lt;br&gt;en juristdomare och en, två eller tre nämndemän (se avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har justerats som en följd av ändringarna i 3 b §&lt;br&gt;(se avsnitt 6 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av Lagrådets yttrande har bestämmelsen förtydligats så att&lt;br&gt;det klart framgår att bestämmelsen om domförhet vid förhinder gäller&lt;br&gt;oavsett om det är en av de särskilda ledamöterna eller någon annan av&lt;br&gt;rättens ledamöter som får förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekar avses med lagfaren domare även en sådan&lt;br&gt;lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol som ingår i rätten enligt&lt;br&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första och andra stycke har det lagts till regler som medför att&lt;br&gt;hovrätten, i både tvistemål och brottmål, kan fortsätta en påböijad&lt;br&gt;huvudförhandling även om en av ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påböijats (se avsnitt 7). I de fall nämndemän&lt;br&gt;deltar i hovrätten är rätten alltså domför om en av de lagfama domarna&lt;br&gt;eller en av nämndemännen får förhinder. Bestämmelserna medger inte att&lt;br&gt;huvudförhandlingen fortsätter om såväl en juristdomare som en nämnde-&lt;br&gt;man skulle få förhinder sedan förhandlingen påböijats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anvisningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anvisningspunktens andra stycke har det införts en regel som innebär att&lt;br&gt;bostaden skall anses utgöra tjänsteställe för nämndemän och andra&lt;br&gt;liknande uppdragstagare i domstol. Bestämmelsen omfattar alltså&lt;br&gt;nämndemän, jurymän i tryckfrihetsmål, andra ledamöter i arrende- och&lt;br&gt;hyresnämnderna än ordföranden och särskilda ledamöter allmän domstol&lt;br&gt;och allmän förvaltningsdomstol, dvs. i huvudsak uppdragstagare som för&lt;br&gt;närvarande får ersättning för sitt uppdrag enligt förordningen (1982:814)&lt;br&gt;om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom&lt;br&gt;domstolsväsendet m.m. (se avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke har ändrats så att rättens sammansättning som&lt;br&gt;huvudregel skall vara en juristdomare och två istället för tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av ändringen i första stycket har bestämmelsen i&lt;br&gt;tredje stycket justerats så att rätten är domför med en juristdomare och en&lt;br&gt;nämndeman om en av nämndemännen får förhinder. Bestämmelsen har&lt;br&gt;också, i konsekvens med vad som gäller för tingsrätt (1 kap. 3 b §&lt;br&gt;rättegångsbalken; avsnitt 12.2) flyttats till första stycket (se avsnitt 7).&lt;br&gt;Ändringen från det ålderdomliga uttrycket ”inträffar förfall” till det mer&lt;br&gt;tidsenliga ”får förhinder” är endast en språklig ändring och innebär inte&lt;br&gt;någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke, har det införts en regel som innebär att rätten&lt;br&gt;i svåra och omfattande mål kan förstärkas med en juristdomare (se avsnitt&lt;br&gt;6). Genom en bestämmelse i andra meningen garanteras att nämnde-&lt;br&gt;männen är i majoritet om antalet juristdomare utökas med en, dvs. att tre&lt;br&gt;nämndemän i sådana fall skall medverka. Genom ett förtydligande i andra&lt;br&gt;meningen är rätten, även om någon eller några av ledamöterna får&lt;br&gt;förhinder, domför enligt bestämmelsen i första stycket andra meningen.&lt;br&gt;För att juristdomama inte skall kunna vara i majoritet gentemot nämnde-&lt;br&gt;männen slås dock fast att rätten inte får bestå av fler juristdomare än&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär alltså att rätten, om någon eller några av ledamöterna får&lt;br&gt;förhinder, är domför med två juristdomare och två nämndemän samt med&lt;br&gt;en juristdomare och en, två eller tre nämndemän (se avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisningar till olika punkter i 18 § har justerats med hänsyn&lt;br&gt;till den paragrafens nya disposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har punkt 4 och 5 utgått eftersom länsrätt inte&lt;br&gt;längre fattar de beslut som regleras i dessa punkter. I den mån länsrätten&lt;br&gt;skall pröva ett överklagat beslut i en sådan fråga - dvs. länsstyrelsens&lt;br&gt;respektive Luftfartsverkets beslut - får bedömningen ske utifrån bestäm-&lt;br&gt;melsen i fjärde stycket punkt 1, dvs. att målet om det är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet far avgöras av ensamdomare och i övriga fall med medverkan&lt;br&gt;av nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket regleras i vilka fall länsrätten är domför med en&lt;br&gt;juristdomare ensam vid slutligt avgörande av mål. I hänvisningen till andra&lt;br&gt;stycket i paragrafen görs ett förtydligande som inte är någon materiell&lt;br&gt;ändring. Vitesmålen har lyfts ut från katalogen. För de fall ett vitesmål är&lt;br&gt;av enkel beskaffenhet kan målet avgöras av ensamdomare med stöd av den&lt;br&gt;nya punkten 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny punkt 1 har en generell regel om ensamdomarbehörighet i mål av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet tagits in samtidigt som de tidigare punkterna 5 och 7&lt;br&gt;har utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I katalogen kvarstår de mål under punkterna 2-4 som har det gemensamt,&lt;br&gt;att de normalt är av brådskande natur. Några måltyper av samma art har&lt;br&gt;lagts till, nämligen i punkt 3 mål om förvar eller uppsikt enligt utlän-&lt;br&gt;ningslagen samt mål enligt lagarna om beräkning av strafftid m.m.,&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt och om nordisk verkställighet av straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya punkten 5 har mål om upphandling lagts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya punkten 6 har beloppsgränsen för ensamdomarbehörigheten i&lt;br&gt;mål av betydelse för inkomstbeskattningen höjts till hälften av basbeloppet.&lt;br&gt;Bestämmelsen har också i enlighet med Lagrådets förslag formulerats om&lt;br&gt;och anpassats till nuvarande lagstiftning på skatteområdet. I enlighet med&lt;br&gt;vad som gällt tidigare bör svårare mål som rör ett lägre värde med&lt;br&gt;tillämpning av andra stycket prövas i fullsutten rätt. Omvänt kan mål som&lt;br&gt;rör värden över ett halvt basbelopp, men som framstår som enkla, avgöras&lt;br&gt;av ensamdomare med stöd av den nya punkten 1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.5 Förslaget till lag om ändring ilagen(1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 december 1997 träder en ny rättshjälpslag i kraft (SFS 1996:1619,&lt;br&gt;prop. 1996/97:9). Lagen har justerats så att hänvisningen till den tidigare&lt;br&gt;rättshjälpslagen har tagits bort. Eftersom möjligheten till bistånd till bodel-&lt;br&gt;ningsförrättare numera regleras i äktenskapsbalken som i detta avseende&lt;br&gt;blir tillämplig genom hänvisningen i punkt 1 innebär den nu gjorda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;justeringen ingen ändring i sak annat än vad som följer av de ändrade Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;rättshjälpsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.6 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1639) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När 19 § ändrades i samband med att en ny rättshjälpslag antogs (SFS&lt;br&gt;1996:1619, prop. 1996/97:9) angavs i andra stycket att vissa beslut bara&lt;br&gt;kunde överklagas i samband med överklagande av särskilt beslut. Detta har&lt;br&gt;nu rättats till ett slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.7 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1653) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När 37 § ändrades i samband med att en ny rättshjälpslag antogs (SFS&lt;br&gt;1996:1619, prop. 1996/97:9) angavs i punkt 8 att överklagande kunde ske&lt;br&gt;särskilt om domstolen beslutat i en fråga som gäller någons medverkan i&lt;br&gt;ärendet. Detta har nu rättats till att avse om domstolen beslutat i en fråga&lt;br&gt;som gäller ersättning för någons medverkan i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.8 &amp;nbsp;Övriga förslag till lagändringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 20 kap. 1 § föräldrabalken, 13 § bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189), 20 a § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 18 §&lt;br&gt;lagen (1988:688) om besöksförbud och 53 § lagen (1994:1811) om disci-&lt;br&gt;plinansvar inom totalförsvaret, m.m. innebär endast att antalet nämndemän&lt;br&gt;minskas från tre till två.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorian Översyn av förvaltningsprocessens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17, 17 a och 18 §§ lagen (1971:289) om all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte&lt;br&gt;annat följer av 17 a eller 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan&lt;br&gt;särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan handläggningen&lt;br&gt;har påbörjats, är rätten domför med två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns,&lt;br&gt;förutom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;br&gt;fastställa hur många nämndemän som skall finnas i varje län för&lt;br&gt;tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan&lt;br&gt;nämndemännen efter samråd med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten skall vid behandling av mål enligt 10 kap. kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) bestå av en lagfaren&lt;br&gt;ledamot och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första styck-&lt;br&gt;et 1-3 och 6, andra stycket samt&lt;br&gt;fjärde stycket 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första styck-&lt;br&gt;et 1-3 och 5, andra stycket samt&lt;br&gt;fjärde stycket 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare av ett körkort, körkortstill-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd eller traktorkort eller om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägran att tills vidare godkänna&lt;br&gt;ett utländskt körkort, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas eller när omhänderta-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;gande beslutas enligt 23 § kör-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;kortslagen (1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;luft-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;fartslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1957:297)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;försättande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur kraft av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ett&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;certifikat,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;elevtillstånd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;behörighetsbevis, när det&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vid beslut enligt&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) om&lt;br&gt;försättande ur kraft av ett&lt;br&gt;certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid annat beslut som inte in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nefattar slutligt avgörande av mål. nefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbehållas lagfama domare får utföras av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.&lt;br&gt;Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket&lt;br&gt;gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen&lt;br&gt;(1975:1027) för skatte- och&lt;br&gt;avgiftsprocessen, enligt lagen&lt;br&gt;(1978:880) om betalningssäkring&lt;br&gt;för skatter, tullar och avgifter, om&lt;br&gt;besiktning enligt fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringslagen (1979:1152), om hand-&lt;br&gt;lings undantagande från taxerings-&lt;br&gt;revision, skatterevision, eller&lt;br&gt;annan granskning och om befriel-&lt;br&gt;se från skyldighet att lämna upp-&lt;br&gt;lysningar eller visa upp handling&lt;br&gt;enligt taxeringslagen (1990:324),&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket&lt;br&gt;gäller även vid avgörande i sak av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål enligt bevissäkringslagen&lt;br&gt;(1975:1027) för skatte- och av-&lt;br&gt;giftsprocessen, enligt lagen&lt;br&gt;(1978:880) om betalningssäkring&lt;br&gt;för skatter, tullar och avgifter, om&lt;br&gt;besiktning enligt fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringslagen (1979:1152), om hand-&lt;br&gt;lings undantagande från taxerings-&lt;br&gt;revision, skatterevision, eller&lt;br&gt;annan granskning och om befriel-&lt;br&gt;se från skyldighet att lämna upp-&lt;br&gt;lysningar eller visa upp handling&lt;br&gt;enligt taxeringslagen (1990:324),&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200),&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;eller lagen (1984:151) om punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;samt om befrielse från skyldighet&lt;br&gt;att lämna kontrolluppgift enligt&lt;br&gt;lagen (1990:325) om självdeklara-&lt;br&gt;tion och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 6 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt 27&lt;br&gt;§ samma lag, mål om omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1988:870) om vård av mis-&lt;br&gt;sbrukare i vissa fall, mål om till-&lt;br&gt;fälligt omhändertagande enligt 37&lt;br&gt;§ smittskyddslagen (1988:1472),&lt;br&gt;mål enligt 33 § lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård samt&lt;br&gt;mål enligt 18 § första stycket 2-4&lt;br&gt;såvitt avser de fall då vården inte&lt;br&gt;har förenats med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning eller 5 lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att&lt;br&gt;betala skatt eller socialavgifter&lt;br&gt;enligt uppbörds- eller skatteför-&lt;br&gt;fattningama och annat mål enligt&lt;br&gt;uppbörds- och folkbokföringsför-&lt;br&gt;fattningama med undantag av mål&lt;br&gt;om arbetsgivares ansvarighet för&lt;br&gt;arbetstagares skatt och mål enligt -&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;eller lagen (1984:151) om punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;samt om befrielse från skyldighet&lt;br&gt;att lämna kontrolluppgift enligt&lt;br&gt;lagen (1990:325) om självdeklara-&lt;br&gt;tion och kontrolluppgifter samt&lt;br&gt;mål enligt lagen (1992:1528) om&lt;br&gt;offentlig upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål om omedelbart omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 6 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt 27&lt;br&gt;§ samma lag, mål om omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1988:870) om vård av mis-&lt;br&gt;sbrukare i vissa fall, mål om till-&lt;br&gt;fälligt omhändertagande enligt 37&lt;br&gt;§ smittskyddslagen (1988:1472),&lt;br&gt;mål enligt 33 § lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård samt&lt;br&gt;mål enligt 18 § första stycket 2-4&lt;br&gt;såvitt avser de fall då vården inte&lt;br&gt;har förenats med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning eller 5 lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspykiatrisk&lt;br&gt;vård samt mål om förvar och&lt;br&gt;uppsikt enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529), mål enligt lagen&lt;br&gt;(1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m., mål enligt lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt och mål enligt lagen&lt;br&gt;(1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge ang. verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;mål om anstånd med att&lt;br&gt;betala skatt eller socialavgifter en-&lt;br&gt;ligt uppbörds- eller skatteförfatt-&lt;br&gt;ningama och annat mål enligt&lt;br&gt;uppbörds- och folkbokföringsför-&lt;br&gt;fattningama med undantag av mål&lt;br&gt;om arbetsgivares ansvarighet för&lt;br&gt;arbetstagares skatt och mål enligt&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxe-&lt;br&gt;ringsvärde enligt 20 kap. 6 §, 28&lt;br&gt;kap. 1 § och 35 kap. 4 § fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av&lt;br&gt;taxerad inkomst med högst 5 000&lt;br&gt;kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxe-&lt;br&gt;ringsförfattningama i vilket be-&lt;br&gt;slutet överensstämmer med parter-&lt;br&gt;nas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom of-&lt;br&gt;fentligt biträde i ett ärende hos en&lt;br&gt;annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;mål enligt körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477), om beslutet innebär&lt;br&gt;att något körkortsingripande inte&lt;br&gt;skall ske eller att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart att&lt;br&gt;ett körkort, körkortstillstånd eller&lt;br&gt;traktorkort skall återkallas eller&lt;br&gt;att ett utländskt körkort inte skall&lt;br&gt;godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om&lt;br&gt;beslutet innebär att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart att&lt;br&gt;ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppen-&lt;br&gt;bar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål som avser ändring av&lt;br&gt;taxerad inkomst med högst hälften&lt;br&gt;av basbeloppet enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om handläggningen har påböijats innan ikraftträdandet gäller 17 § i dess&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorian Nämndemannamedverkan i domstol&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;m.m. lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 17 och 18 §§ samt 18 kap. 4 a §&lt;br&gt;äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av&lt;br&gt;1 kap. 3 a § andra och tredje styc-&lt;br&gt;kena rättegångsbalken. Denna&lt;br&gt;regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall för&lt;br&gt;någon av nämndemännen sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påböijats,&lt;br&gt;är rätten domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, far antalet&lt;br&gt;lagfama domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av&lt;br&gt;1 kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken. Denna&lt;br&gt;regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, far antalet&lt;br&gt;lagfama domare och nämndemän&lt;br&gt;utökar med en vardera utöver vad&lt;br&gt;som följer av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall för en&lt;br&gt;av nämndemännen sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påböijats,&lt;br&gt;är rätten ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid överläggning&lt;br&gt;redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid&lt;br&gt;omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin&lt;br&gt;mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överlägg-&lt;br&gt;ning och omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domfor med&lt;br&gt;tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Fler än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Vid handläggning som&lt;br&gt;inte sker vid huvudförhandling,&lt;br&gt;liksom när målet i tingsrätten har&lt;br&gt;avgjorts utan nämndemän, är&lt;br&gt;hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;enbart lagfama domare enligt vad&lt;br&gt;som sägs i 2 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Hovrätten är i&lt;br&gt;övrigt domför enligt vad som sägs&lt;br&gt;i 2 kap. 4 § fjärde och femte&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domför med&lt;br&gt;tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Om det inträffar&lt;br&gt;förfall för en av de lagfama&lt;br&gt;domarna eller en av nämnde-&lt;br&gt;männen sedan huvudförhandlingen&lt;br&gt;har påbörjats, är rätten ändå&lt;br&gt;domför. Fler än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Vid handläggning som&lt;br&gt;inte sker vid huvudförhandling,&lt;br&gt;liksom när målet i tingsrätten har&lt;br&gt;avgjorts utan nämndemän, är&lt;br&gt;hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;enbart lagfama domare enligt vad&lt;br&gt;som sägs i 2 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Hovrätten är i&lt;br&gt;övrigt domför enligt vad som sägs&lt;br&gt;i 2 kap. 4 § fjärde och femte&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tar nämndemän del i målets avgörande, skall vid överläggning&lt;br&gt;ordföranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare,&lt;br&gt;denne redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt.&lt;br&gt;Vid omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;består&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;br&gt;a§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;består&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en ringsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:243.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 § föräldrabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tings-&lt;br&gt;rätten av en lagfaren domare. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tings-&lt;br&gt;rätten av en lagfaren domare. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:244.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b § samt 2 kap. 4 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. I mål om åtal för brott, för&lt;br&gt;vilket inte är stadgat lindrigare&lt;br&gt;straff än fängelse i två år, skall&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och fem nämndemän.&lt;br&gt;Inträffar förfall för någon av&lt;br&gt;nämndemännen sedan huvud-&lt;br&gt;förhandlingen har påböijats, är&lt;br&gt;rätten dock domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och två&lt;br&gt;nämndemän eller, i mål som avses&lt;br&gt;i andra meningen, med en lagfaren&lt;br&gt;domare och fyra nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare&lt;br&gt;straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan&lt;br&gt;nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter och det i målet inte är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket första eller andra&lt;br&gt;meningen. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare och nämndemän&lt;br&gt;utökas med en vardera utöver vad&lt;br&gt;som följer av första stycket första&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträffar forfall för en av&lt;br&gt;nämndemännen sedan huvudför-&lt;br&gt;handlingen har påbörjats, är&lt;br&gt;rätten ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Flera än fem&lt;br&gt;lagfama domare får inte delta i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Flera än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Förekommer ej&lt;br&gt;anledning att döma till svårare&lt;br&gt;straff än böter och är det i målet&lt;br&gt;inte fråga om företagsbot, är&lt;br&gt;hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;den sammansättning som anges i&lt;br&gt;första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som ej sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Inträffar förfall&lt;br&gt;för en av de lagfarna domarna&lt;br&gt;sedan huvudförhandlingen har&lt;br&gt;påbörjats, är rätten ändå domför.&lt;br&gt;Flera än fem lagfama domare får&lt;br&gt;inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället for&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Inträffar förfall för en av de&lt;br&gt;lagfama domarna eller en av&lt;br&gt;nämndemännen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudförhandlingen har på-&lt;br&gt;börjats, är rätten ändå domför.&lt;br&gt;Flera än fyra lagfama domare och&lt;br&gt;tre nämndemän får inte delta.&lt;br&gt;Förekommer ej anledning att&lt;br&gt;döma till svårare straff än böter&lt;br&gt;och är det i målet inte fråga om&lt;br&gt;företagsbot, är hovrätten dock&lt;br&gt;domför även med den samman-&lt;br&gt;sättning som anges i första styc-&lt;br&gt;ket. Detsamma gäller vid hand-&lt;br&gt;läggning som ej sker vid huvud-&lt;br&gt;förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av&lt;br&gt;tre lagfama domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en&lt;br&gt;lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör&lt;br&gt;förbehållas lagfama domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än&lt;br&gt;domare när de utfor åtgärder enligt femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkt 3 av anvisningarna till 33 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med&lt;br&gt;övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag&lt;br&gt;för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han&lt;br&gt;vistats utom sin vanliga verksamhetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanliga verksamhetsorten Den vanliga verksamhetsorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer från den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer från den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör&lt;br&gt;huvuddelen av sitt arbete. Om&lt;br&gt;detta sker under förflyttning eller&lt;br&gt;på arbetsplatser som hela tiden&lt;br&gt;växlar, anses som tjänsteställe i&lt;br&gt;regel den plats där arbetstagaren&lt;br&gt;fullgör en del av sitt arbete, såsom&lt;br&gt;att hämta och lämna&lt;br&gt;arbetsmaterial eller utföra för-&lt;br&gt;beredande och avslutande arbets-&lt;br&gt;uppgifter. Om arbetet på vaije&lt;br&gt;arbetsplats pågår begränsad tid&lt;br&gt;enligt de villkor som gäller för&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För&lt;br&gt;reservofficerare skall bostaden&lt;br&gt;anses som tjänsteställe. En&lt;br&gt;skattskyldig som under begränsad&lt;br&gt;tid arbetar vid någon av&lt;br&gt;Europeiska unionens institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer från den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer från den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör&lt;br&gt;huvuddelen av sitt arbete. Om&lt;br&gt;detta sker under förflyttning eller&lt;br&gt;på arbetsplatser som hela tiden&lt;br&gt;växlar, anses som tjänsteställe i&lt;br&gt;regel den plats där arbetstagaren&lt;br&gt;fullgör en del av sitt arbete, såsom&lt;br&gt;att hämta och lämna&lt;br&gt;arbetsmaterial eller utföra för-&lt;br&gt;beredande och avslutande arbets-&lt;br&gt;uppgifter. Om arbetet på vaije&lt;br&gt;arbetsplats pågår begränsad tid&lt;br&gt;enligt de villkor som gäller för&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För&lt;br&gt;reservofficerare skall bostaden&lt;br&gt;anses som tjänsteställe. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla för nämndemän och&lt;br&gt;andra liknande förtroendevalda&lt;br&gt;uppdragstagare. En skattskyldig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller organ eller vid&lt;br&gt;Europaskolorna men får den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen för&lt;br&gt;arbetet från annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den&lt;br&gt;arbetsgivare som betalar den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen, om&lt;br&gt;den skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är&lt;br&gt;tillfällig och beror enbart på&lt;br&gt;tjänsteutövningen, skall den inte&lt;br&gt;anses som sådan bostad som avses&lt;br&gt;i andra meningen, under&lt;br&gt;förutsättning att den skattskyldige&lt;br&gt;har annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som under begränsad tid arbetar&lt;br&gt;vid någon av Europeiska unionens&lt;br&gt;institutioner eller organ eller vid&lt;br&gt;Europaskolorna men far den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen för&lt;br&gt;arbetet från annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den&lt;br&gt;arbetsgivare som betalar den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen, om&lt;br&gt;den skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är&lt;br&gt;tillfällig och beror enbart på&lt;br&gt;tjänsteutövningen, skall den inte&lt;br&gt;anses som sådan bostad som avses&lt;br&gt;i andra meningen, under&lt;br&gt;förutsättning att den skattskyldige&lt;br&gt;har annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi,&lt;br&gt;merkostnad för måltider samt diverse småutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar&lt;br&gt;den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp&lt;br&gt;motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som tagits i&lt;br&gt;anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det&lt;br&gt;för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt&lt;br&gt;maximibelopp) och för vaije halv dag högst med ett halvt maximibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och&lt;br&gt;visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med&lt;br&gt;belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som&lt;br&gt;tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den&lt;br&gt;normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive&lt;br&gt;förrättningsland (helt normalbelopp) och för vaije halv dag högst med ett&lt;br&gt;halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,&lt;br&gt;för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal&lt;br&gt;standard samt för småutgifter under vaije hel dag som har tagits i anspråk&lt;br&gt;för resan. Föreligger särskilda skäl far normalbeloppet avse&lt;br&gt;kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller&lt;br&gt;sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det&lt;br&gt;högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit&lt;br&gt;sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hel dag anses även avresedag om resan påböijats före kl. 12.00 och&lt;br&gt;hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses&lt;br&gt;avresedag om resan påböijats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om&lt;br&gt;resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit&lt;br&gt;förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde&lt;br&gt;stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda&lt;br&gt;anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att&lt;br&gt;kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på&lt;br&gt;utrikes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats&lt;br&gt;enligt femte stycket, far kostnadsökningen beräknas för vaije förrättning&lt;br&gt;för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft&lt;br&gt;sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt normalbelopp per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den&lt;br&gt;faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges&lt;br&gt;avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från&lt;br&gt;arbetsgivaren (nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid&lt;br&gt;förrättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom&lt;br&gt;riket ett halvt normalbelopp per natt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader&lt;br&gt;enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras&lt;br&gt;med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits&lt;br&gt;på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig&lt;br&gt;intäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och&lt;br&gt;samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till&lt;br&gt;avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande&lt;br&gt;förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet&lt;br&gt;förläggs till annan ort under minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1998 års taxering. De nya föreskrifterna skall dock tillämpas&lt;br&gt;för tid från och med den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 17 § lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Nuvarande lydelse enligt Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ds 1996:40)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre&lt;br&gt;nämndemän, om inte annat följer&lt;br&gt;av 17 a eller 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning eller någon&lt;br&gt;annan särskild omständighet, får&lt;br&gt;fyra nämndemän sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall bland&lt;br&gt;nämndemännen sedan handlägg-&lt;br&gt;ningen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och två&lt;br&gt;nämndemän, om inte annat följer&lt;br&gt;av 17 a eller 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;br&gt;eller svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare och nämndmän&lt;br&gt;utökas med en vardera utöver vad&lt;br&gt;som följer av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall bland&lt;br&gt;nämndemännen sedan hand-&lt;br&gt;läggningen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns,&lt;br&gt;förutom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;br&gt;fastställa hur många nämndemän som skall finnas i vaije län för&lt;br&gt;tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan&lt;br&gt;nämndemännen efter samråd med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 §&lt;br&gt;får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i&lt;br&gt;samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:258.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 a § lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20a§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få förordna bodelningsforrättare enligt 17 kap. 1 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:261.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;br&gt;besöksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1988:688) om besöksförbud skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar&lt;br&gt;inom totalförsvaret skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1996:269.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 95 höger spalt Tillkommit: 4.---5. S. 96 höger spalt rad 30 Tillkommit:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt Rad 36 Står: samt Rättat till: och S.97 höger spalt rad 1-5 Står: en&lt;br&gt;---överstiger Rättat till: ändring---högst S. 97 rad 1-4 nedifrån Utgår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över departementspromemorian Översyn av förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessen (Ds 1996:40)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Regerings-&lt;br&gt;rättens ledamöter, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Gotlands län,&lt;br&gt;Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i Hallands län, Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Jämtlands län, Länsrätten i&lt;br&gt;Norrbottens län, Länsrätten i Jönköpings län, Länsrätten i Kronobergs&lt;br&gt;län, Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket,&lt;br&gt;Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domare-&lt;br&gt;förbund, Arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över promemorian Nämndemannamedverkan i&lt;br&gt;domstol m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten för&lt;br&gt;Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Falu tingsrätt,&lt;br&gt;Växjö tingsrätt, Ronneby tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Lycksele tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i&lt;br&gt;Västerbottens län, Länsrätten i Jönköpings län, Justitekanslem,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren, Riksförsäkringsverket, Riksrevisions-&lt;br&gt;verket, Arbetsmarkandsstyrelsen, Nämndemannnaförbundet, Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges&lt;br&gt;Domareförbund, Oskarshamns nämndemannaförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 kap. 17 och 18 §§ samt 18 kap. 4 a §&lt;br&gt;äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av 1&lt;br&gt;kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken. Den-&lt;br&gt;na regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rätte-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall för&lt;br&gt;någon av nämndemännen sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påböijats,&lt;br&gt;är rätten domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till målets om-&lt;br&gt;fattning eller svårighetsgrad, får&lt;br&gt;antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i äkten-&lt;br&gt;skapsmål och mål om underhåll&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män, om annat inte följer av 1&lt;br&gt;kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken. Den-&lt;br&gt;na regel gäller även för andra mål&lt;br&gt;som handläggs i samma rätte-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av nämndemännen får&lt;br&gt;förhinder sedan huvudförhand-&lt;br&gt;lingen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl för det, får&lt;br&gt;antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Utökas antalet&lt;br&gt;lagfarna domare skall också&lt;br&gt;antalet nämndemän utökas med&lt;br&gt;en. Om någon eller några av&lt;br&gt;ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har på-&lt;br&gt;börjats, gäller andra stycket i&lt;br&gt;fråga om domförhet. Rätten får&lt;br&gt;dock inte bestå av fler lagfama&lt;br&gt;domare än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid överläggning&lt;br&gt;redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid&lt;br&gt;omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överlägg-&lt;br&gt;ning och omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domför&lt;br&gt;med tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Fler än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Vid handläggning som&lt;br&gt;inte sker vid huvudförhandling,&lt;br&gt;liksom när målet i tingsrätten har&lt;br&gt;avgjorts utan nämndemän, är&lt;br&gt;hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;enbart lagfama domare enligt vad&lt;br&gt;som sägs i 2 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är i övrigt domför&lt;br&gt;enligt vad som sägs i 2 kap. 4 §&lt;br&gt;fjärde och femte styckena&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äktenskapsmål och mål om&lt;br&gt;underhåll är hovrätten domför&lt;br&gt;med tre lagfama domare och två&lt;br&gt;nämndemän. Om en av de lag-&lt;br&gt;fama domarna eller en av&lt;br&gt;nämndemännen får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har&lt;br&gt;påbörjats, är rätten ändå domför.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfama domare och&lt;br&gt;tre nämndemän far inte delta. Vid&lt;br&gt;handläggning som inte sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling, liksom när&lt;br&gt;målet i tingsrätten har avgjorts&lt;br&gt;utan nämndemän, är hovrätten&lt;br&gt;domför även med enbart lagfama&lt;br&gt;domare enligt vad som sägs i&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket rätte-&lt;br&gt;gångs-balken. Hovrätten är i&lt;br&gt;övrigt domför enligt vad som sägs&lt;br&gt;i 2 kap. 4 § fjärde och femte&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tar nämndemän del i målets avgörande, skall vid överläggning&lt;br&gt;ordföranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare,&lt;br&gt;denne redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt.&lt;br&gt;Vid omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:657.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:243.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om huvudförhandlingen har påböijats fore ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;14 kap. 17 § i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 § föräldrabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden består tingsrätten av&lt;br&gt;en lagfaren domare. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet, får tings-&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:244.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b och 8 §§ samt 2 kap. 4 § rätte&lt;br&gt;gångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. I mål om åtal för brott, för&lt;br&gt;vilket inte är stadgat lindrigare&lt;br&gt;straff än fängelse i två år, skall&lt;br&gt;rätten dock bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och fem nämndemän.&lt;br&gt;Inträffar förfall för någon av&lt;br&gt;nämndemännen sedan huvud-&lt;br&gt;förhandlingen har påböijats, är&lt;br&gt;rätten dock domför med en lag-&lt;br&gt;faren domare och två nämndemän&lt;br&gt;eller, i mål som avses i andra me-&lt;br&gt;ningen, med en lagfaren domare&lt;br&gt;och fyra nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvud-&lt;br&gt;förhandling i brottmål bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Om en av nämndemännen&lt;br&gt;får förhinder sedan huvudför-&lt;br&gt;handlingen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i mål om brott for vilket inte är föreskrivet svårare&lt;br&gt;straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan&lt;br&gt;nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda Om det finns skäl för det, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl med hänsyn till målets&lt;br&gt;omfattning eller svårighetsgrad,&lt;br&gt;får antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket första eller andra&lt;br&gt;meningen. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antalet lagfama domare utökas&lt;br&gt;med en utöver vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Utökas antalet&lt;br&gt;lagfama domare skall också&lt;br&gt;antalet nämndemän utökas med&lt;br&gt;en. Om någon eller några av&lt;br&gt;ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har påbörjats&lt;br&gt;gäller första stycket andra me-&lt;br&gt;ningen i fråga om domförhet.&lt;br&gt;Rätten får dock inte bestå av fler&lt;br&gt;lagfarna domare än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av 3 b § far, vid prövning av vidlyftiga eller&lt;br&gt;annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av&lt;br&gt;ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse,&lt;br&gt;såsom särskilda ledamöter ingå var för sig eller tillsammans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §,&lt;br&gt;om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom&lt;br&gt;rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltar särskild ledamot vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen, gäller i&lt;br&gt;fråga om antalet nämndemän&lt;br&gt;3 b § första stycket andra och&lt;br&gt;tredje meningen samt tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Flera än fem&lt;br&gt;lagfama domare får inte delta i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Flera än fyra lagfama&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Förekommer ej anled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltar särskild ledamot vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen, skall rätten&lt;br&gt;utöver vad som gäller enligt 3 b §&lt;br&gt;första stycket första meningen,&lt;br&gt;utökas med en nämndeman. Om&lt;br&gt;någon eller några av rättens&lt;br&gt;ledamöter får förhinder sedan&lt;br&gt;huvudförhandlingen har på-&lt;br&gt;börjats, gäller 3 b § första stycket&lt;br&gt;andra meningen i fråga om&lt;br&gt;domförhet. Rätten får dock inte&lt;br&gt;bestå av fler lagfarna domare än&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare. I mål som&lt;br&gt;överklagats från tingsrätt skall&lt;br&gt;dock minst fyra lagfama domare&lt;br&gt;delta när hovrätten avgör målet,&lt;br&gt;om tingsrätten bestått av tre&lt;br&gt;lagfama domare. Om en av de&lt;br&gt;lagfarna domarna får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har&lt;br&gt;påbörjats, är rätten ändå domför.&lt;br&gt;Flera än fem lagfama domare får&lt;br&gt;inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket,&lt;br&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfama domare och två nämnde-&lt;br&gt;män. Om en av de lagfama&lt;br&gt;domarna eller en av nämndemän-&lt;br&gt;nen får förhinder sedan huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning att döma till svårare straff än&lt;br&gt;böter och är det i målet inte fråga&lt;br&gt;om företagsbot, är hovrätten dock&lt;br&gt;domför även med den samman-&lt;br&gt;sättning som anges i första styc-&lt;br&gt;ket. Detsamma gäller vid hand-&lt;br&gt;läggning som ej sker vid huvud-&lt;br&gt;förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandling har påbörjats, är&lt;br&gt;rätten ändå domför. Flera än fyra&lt;br&gt;lagfama domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män får inte delta. Finns det inte&lt;br&gt;anledning att döma till svårare&lt;br&gt;straff än böter och är det i målet&lt;br&gt;inte fråga om företagsbot, är&lt;br&gt;hovrätten domför även med den&lt;br&gt;sammansättning som anges i&lt;br&gt;första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som inte sker&lt;br&gt;vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av&lt;br&gt;tre lagfama domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en&lt;br&gt;lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör&lt;br&gt;förbehållas lagfama domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än&lt;br&gt;domare när de utför åtgärder enligt femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om huvudförhandlingen har påböijats före ikraftträdandet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 b och 8 §§ i sina äldre lydelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-&lt;br&gt;skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med&lt;br&gt;övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag&lt;br&gt;för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han&lt;br&gt;vistats utom sin vanliga verksamhetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanliga verksamhetsorten Den vanliga verksamhetsorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer från den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer från den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör huvud-&lt;br&gt;delen av sitt arbete. Om detta sker&lt;br&gt;under förflyttning eller på arbets-&lt;br&gt;platser som hela tiden växlar,&lt;br&gt;anses som tjänsteställe i regel den&lt;br&gt;plats där arbetstagaren fullgör en&lt;br&gt;del av sitt arbete, såsom att hämta&lt;br&gt;och lämna arbetsmaterial eller&lt;br&gt;utföra förberedande och avslutan-&lt;br&gt;de arbetsuppgifter. Om arbetet på&lt;br&gt;vaije arbetsplats pågår begränsad&lt;br&gt;tid enligt de villkor som gäller for&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För reserv-&lt;br&gt;officerare skall bostaden anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. En skattskyldig&lt;br&gt;som under begränsad tid arbetar&lt;br&gt;vid någon av Europeiska unionens&lt;br&gt;institutioner eller organ eller vid&lt;br&gt;Europaskolorna men far den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av lönen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs av ett område inom ett&lt;br&gt;avstånd av 50 kilometer ffån den&lt;br&gt;skattskyldiges tjänsteställe. Med&lt;br&gt;vanlig verksamhetsort likställs ett&lt;br&gt;område inom ett avstånd av 50&lt;br&gt;kilometer ffån den skattskyldiges&lt;br&gt;bostad. Tjänsteställe är den plats&lt;br&gt;där en arbetstagare fullgör huvud-&lt;br&gt;delen av sitt arbete. Om detta sker&lt;br&gt;under förflyttning eller på arbets-&lt;br&gt;platser som hela tiden växlar,&lt;br&gt;anses som tjänsteställe i regel den&lt;br&gt;plats där arbetstagaren fullgör en&lt;br&gt;del av sitt arbete, såsom att hämta&lt;br&gt;och lämna arbetsmaterial eller&lt;br&gt;utföra förberedande och avslutan-&lt;br&gt;de arbetsuppgifter. Om arbetet på&lt;br&gt;vaije arbetsplats pågår begränsad&lt;br&gt;tid enligt de villkor som gäller för&lt;br&gt;vissa arbetstagare inom byggnads-&lt;br&gt;och anläggningsbranschen eller&lt;br&gt;därmed jämförliga branscher skall&lt;br&gt;den skattskyldiges bostad anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. För reserv-&lt;br&gt;officerare skall bostaden anses&lt;br&gt;som tjänsteställe. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla för nämndemän, jurymän&lt;br&gt;och andra liknande uppdrags-&lt;br&gt;tagare i allmän domstol, allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, hyresnämnd&lt;br&gt;eller arrendenämnd. En skatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet från annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den arbets-&lt;br&gt;givare som betalar den huvud-&lt;br&gt;sakliga delen av lönen, om den&lt;br&gt;skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är till-&lt;br&gt;fällig och beror enbart på tjänste-&lt;br&gt;utövningen, skall den inte anses&lt;br&gt;som sådan bostad som avses i&lt;br&gt;andra meningen, under förut-&lt;br&gt;sättning att den skattskyldige har&lt;br&gt;annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig som under begränsad tid&lt;br&gt;arbetar vid någon av Europeiska&lt;br&gt;unionens institutioner eller organ&lt;br&gt;eller vid Europa-skoloma men far&lt;br&gt;den huvudsakliga delen av lönen&lt;br&gt;för arbetet ffån annan arbetsgivare&lt;br&gt;skall, under längst tre år, anses ha&lt;br&gt;sitt tjänsteställe hos den arbets-&lt;br&gt;givare som betalar den huvud-&lt;br&gt;sakliga delen av lönen, om den&lt;br&gt;skattskyldige begär det. Om&lt;br&gt;bostaden på arbetsorten är till-&lt;br&gt;fällig och beror enbart på tjänste-&lt;br&gt;utövningen, skall den inte anses&lt;br&gt;som sådan bostad som avses i&lt;br&gt;andra meningen, under förut-&lt;br&gt;sättning att den skattskyldige har&lt;br&gt;annan permanent bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi,&lt;br&gt;merkostnad för måltider samt diverse småutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för forrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökningen for måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar&lt;br&gt;den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp&lt;br&gt;motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som tagits i&lt;br&gt;anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det&lt;br&gt;för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt&lt;br&gt;maximibelopp) och för vaije halv dag högst med ett halvt maximibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och&lt;br&gt;visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med&lt;br&gt;belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för vaije hel dag som&lt;br&gt;tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den&lt;br&gt;normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive&lt;br&gt;förrättningsland (helt normalbelopp) och för vaije halv dag högst med ett&lt;br&gt;halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,&lt;br&gt;för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal&lt;br&gt;standard samt för småutgifter under vaije hel dag som har tagits i anspråk&lt;br&gt;för resan. Föreligger särskilda skäl far normalbeloppet avse kostnads-&lt;br&gt;ökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den&lt;br&gt;anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta&lt;br&gt;beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den&lt;br&gt;längsta tiden av dagen (06.00-24.00).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hel dag anses även avresedag om resan påböijats före kl. 12.00&lt;br&gt;och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses&lt;br&gt;avresedag om resan påböijats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om&lt;br&gt;resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit&lt;br&gt;förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde Prop. 1996/97:133&lt;br&gt;stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda Bilaga 5&lt;br&gt;anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnads-&lt;br&gt;ökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes&lt;br&gt;ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt&lt;br&gt;femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka&lt;br&gt;kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft&lt;br&gt;sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt&lt;br&gt;schablon med ett halvt normalbelopp per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den&lt;br&gt;faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges&lt;br&gt;avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från&lt;br&gt;arbetsgivaren (nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid&lt;br&gt;förrättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom&lt;br&gt;riket ett halvt normalbelopp per natt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader&lt;br&gt;enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras&lt;br&gt;med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits&lt;br&gt;på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig&lt;br&gt;intäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och&lt;br&gt;samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till&lt;br&gt;avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande&lt;br&gt;förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet&lt;br&gt;förläggs till annan ort under minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den&lt;br&gt;huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1998 års taxering. De nya föreskrifterna skall dock tillämpas&lt;br&gt;för resor som företagits efter den 31 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17, 17 a och 18 §§ lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män, om inte annat följer av 17 a&lt;br&gt;eller 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning eller någon&lt;br&gt;annan särskild omständighet, får&lt;br&gt;fyra nämndemän sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män, om inte annat följer av 17 a&lt;br&gt;eller 18 §. Om en av nämnde-&lt;br&gt;männen får förhinder sedan&lt;br&gt;handläggningen har påböijats, är&lt;br&gt;rätten domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare och en nämndeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till målets omfattning eller&lt;br&gt;svårighetsgrad, får antalet&lt;br&gt;lagfama domare utökas med en&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket. Utökas antalet lagfama&lt;br&gt;domare skall också antalet&lt;br&gt;nämndemän utökas med en. Om&lt;br&gt;någon eller några av ledamöterna&lt;br&gt;får förhinder sedan hand-&lt;br&gt;läggningen påbörjats gäller första&lt;br&gt;stycket andra meningen i fråga&lt;br&gt;om domförhet. Rätten får dock&lt;br&gt;inte bestå av fler lagfarna domare&lt;br&gt;än nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inträffar förfall bland&lt;br&gt;nämndemännen sedan handlägg-&lt;br&gt;ningen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns,&lt;br&gt;förutom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fast-&lt;br&gt;ställa hur många nämndemän som skall finnas i vaije län för tjänstgöring i&lt;br&gt;länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter&lt;br&gt;samråd med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten skall vid behandling av mål enligt 10 kap. kommunlagen&lt;br&gt;(1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) bestå av en lagfaren&lt;br&gt;ledamot och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första&lt;br&gt;stycket 1-3 och 6, andra stycket&lt;br&gt;samt fjärde stycket 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten är dock domför utan&lt;br&gt;de särskilda ledamöterna i sådana&lt;br&gt;fall som anges i 18 § första&lt;br&gt;stycket 1-3 och 5, andra stycket&lt;br&gt;samt fjärde stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tills vidare av körkort, körkorts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd eller traktorkort eller om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägran att tills vidare godkänna&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör&lt;br&gt;meddelas eller när omhänder-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagande beslutas enligt 23 § kör-&lt;br&gt;kortslagen (1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;vid beslut enligt luft-&lt;br&gt;fartslagen (1957:297) om för-&lt;br&gt;sättande ur kraft av ett certifikat,&lt;br&gt;elevtillstånd eller behörighets-&lt;br&gt;bevis, när det är uppenbart att ett&lt;br&gt;sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte&lt;br&gt;innefattar slutligt avgörande av&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;vid beslut enligt luft-&lt;br&gt;fartslagen (1957:297) om för-&lt;br&gt;sättande ur kraft av ett certifikat,&lt;br&gt;elevtillstånd eller behörighets-&lt;br&gt;bevis, när det är uppenbart att ett&lt;br&gt;sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid annat beslut som inte&lt;br&gt;innefattar slutligt avgörande av&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut&lt;br&gt;som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbehållas lagfama domare får utföras av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.&lt;br&gt;Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket Vad som sägs i andra stycket&lt;br&gt;gäller även vid avgörande av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller även vid avgörande i sak av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål av enkel beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-&lt;br&gt;processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;br&gt;om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller&lt;br&gt;annan granskning och om befrielse ffån skyldighet att lämna upplysningar&lt;br&gt;eller visa upp handling enligt taxeringslagen (1990:324), mervärdes-&lt;br&gt;skattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;br&gt;ffån arbetsgivare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;ringsavgifter samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart om-&lt;br&gt;händertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 &amp;nbsp;§ samma lag, mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbart omhändertagande en-&lt;br&gt;ligt 13 § lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall,&lt;br&gt;mål om tillfälligt omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 37 § smittskydds-&lt;br&gt;lagen (1988:1472), mål enligt 33 §&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 2-4 såvitt avser de&lt;br&gt;fall då vården inte har förenats&lt;br&gt;med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning eller 5 lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart om-&lt;br&gt;händertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 § samma lag, mål om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande enligt 13 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, mål om&lt;br&gt;tillfälligt omhändertagande enligt&lt;br&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, mål enligt 18 § första&lt;br&gt;stycket 2-4 såvitt avser de fall då&lt;br&gt;vården inte har förenats med&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;eller 5 lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, samt mål&lt;br&gt;som förvar och uppsikt enligt&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529), mål&lt;br&gt;enligt lagen (1974:202) om beräk-&lt;br&gt;ning av strafftid m.m., mål enligt&lt;br&gt;lagen (1974:203) om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt och mål enligt lagen&lt;br&gt;(1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge ang. verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningama och annat mål enligt uppbörds- och&lt;br&gt;folkbokföringsförfattningama med undantag av mål om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;mål om uppdelning av 5. mål enligt lagen (1992:1528)&lt;br&gt;taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, om offentlig upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 1 § och 35 kap. 4 § fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av&lt;br&gt;taxerad inkomst med högst 5 000&lt;br&gt;kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;mål enligt skatte- och&lt;br&gt;taxeringsförfattningama i vilket&lt;br&gt;beslutet överensstämmer med&lt;br&gt;parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;mål om rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde i ett ärende hos&lt;br&gt;en annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;mål enligt körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477), om beslutet innebär&lt;br&gt;att något körkortsingripande inte&lt;br&gt;skall ske eller om det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort skall&lt;br&gt;återkallas eller att ett utländskt&lt;br&gt;körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om&lt;br&gt;beslutet innebär att varning&lt;br&gt;meddelas eller om det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett certifikat, elevtillstånd&lt;br&gt;eller behörighetsbevis skall&lt;br&gt;återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppen-&lt;br&gt;bar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av&lt;br&gt;taxerad inkomst med högst hälften&lt;br&gt;av basbeloppet enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. Genom lagen upphävs&lt;br&gt;lagen (1996:1634) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om handläggningen har påböijats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns far överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid över-&lt;br&gt;klagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns far överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagandet&lt;br&gt;skall ha kommit in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklagaren&lt;br&gt;fick del av beslutet. Vid över-&lt;br&gt;klagande gäller i övrigt lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 §&lt;br&gt;får inte överklagas. Den bötfällde far dock begära prövning av beslutet i&lt;br&gt;samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:258.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 a § lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt; §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en lagfaren domare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet,&lt;br&gt;får tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare och två nämnde-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte&lt;br&gt;är lagfama domare skall få förordna bodelningsförrättare enligt 17 kap. 1 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:261.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligtprop. 1996/97:70 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser&lt;br&gt;tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna&lt;br&gt;till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. bostadsrättslagen (1991:614),&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03133/prop_199697__133-4.png" style="width:9pt;height:12pt;"/&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03133/prop_199697__133-5.png" style="width:9pt;height:10pt;"/&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1981:131) om&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 14 kap. 3 §, 4 § tredje styc-&lt;br&gt;ket och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val,m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. 4 § lagen (1997:000) om&lt;br&gt;brevröstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av&lt;br&gt;bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15&lt;br&gt;och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§&lt;br&gt;samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;lagen (1996:1231) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1981:131) om kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje styc-&lt;br&gt;ket och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val,m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 4 § lagen (1997:000) om&lt;br&gt;brevröstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av&lt;br&gt;bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15&lt;br&gt;och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§&lt;br&gt;samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;lagen (1996:1231) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattereduktion för fastighetsskatt &amp;nbsp;skattereduktion för fastighetsskatt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vissa fall vid 1997-2001 års i vissa fall vid 1997-2001 års &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxeringar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;taxeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 104 rad 2 nedifrån Står: av ett Rättat till: av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. 106 sista raden Tillkommit&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;br&gt;besöksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1988:688) om besöksförbud skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av saken skall&lt;br&gt;tingsrätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och två nämndemän. Vid&lt;br&gt;annan handläggning är tingsrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar&lt;br&gt;inom totalförsvaret skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ärendet&lt;br&gt;består tingsrätten av en lagfaren&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare och&lt;br&gt;två nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:269.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1639) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1639) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fråga som gäller rättshjälp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fråga som avses i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av nämnden får Andra beslut av nämnden får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas endast i samband med överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av särskilt beslut. överklagande av slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1653) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1653) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att&lt;br&gt;ärendet avgörs får överklagas&lt;br&gt;endast i samband med överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut som innebär att&lt;br&gt;ärendet avgörs. Överklagande får&lt;br&gt;dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv&lt;br&gt;mot någon ledamot av domstolen&lt;br&gt;eller en invändning om att det&lt;br&gt;finns ett hinder för ärendets&lt;br&gt;prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett&lt;br&gt;biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslutat i en fråga om&lt;br&gt;säkerställande av det som ärendet&lt;br&gt;gäller eller beslutat att ett&lt;br&gt;överklagat beslut tills vidare inte&lt;br&gt;får verkställas eller i övrigt&lt;br&gt;beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka&lt;br&gt;på annat sätt än genom inställelse&lt;br&gt;inför domstolen och en under-&lt;br&gt;låtenhet att följa föreläggandet&lt;br&gt;kan medföra särskild påföljd för&lt;br&gt;honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 §&lt;br&gt;andra stycket 5 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen eller 2 kap. 3 §&lt;br&gt;andra stycket 5 yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen funnit det vara av&lt;br&gt;synnerlig vikt att en uppgift som&lt;br&gt;avses där lämnas vid vittnes-&lt;br&gt;förhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om under-&lt;br&gt;sökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om&lt;br&gt;någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att&lt;br&gt;ärendet avgörs får överklagas&lt;br&gt;endast i samband med överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut som innebär att&lt;br&gt;ärendet avgörs. Överklagande får&lt;br&gt;dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv&lt;br&gt;mot någon ledamot av domstolen&lt;br&gt;eller en invändning om att det&lt;br&gt;finns ett hinder för ärendets&lt;br&gt;prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett&lt;br&gt;biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslutat i en fråga om&lt;br&gt;säkerställande av det som ärendet&lt;br&gt;gäller eller beslutat att ett&lt;br&gt;överklagat beslut tills vidare inte&lt;br&gt;får verkställas eller i övrigt&lt;br&gt;beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka&lt;br&gt;på annat sätt än genom inställelse&lt;br&gt;inför domstolen och en under-&lt;br&gt;låtenhet att följa föreläggandet&lt;br&gt;kan medföra särskild påföljd för&lt;br&gt;honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 §&lt;br&gt;andra stycket 5 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen eller 2 kap. 3 §&lt;br&gt;andra stycket 5 yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen funnit det vara av&lt;br&gt;synnerlig vikt att en uppgift som&lt;br&gt;avses där lämnas vid vittnes-&lt;br&gt;förhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om under-&lt;br&gt;sökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om&lt;br&gt;någon arman liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för för-&lt;br&gt;seelse i förfarandet eller förklarat&lt;br&gt;att någon skall ersätta en kostnad&lt;br&gt;för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller&lt;br&gt;någons medverkan i ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet&lt;br&gt;återförvisas förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het får överklagas till en lägre&lt;br&gt;domstol eller till en endast om&lt;br&gt;beslutet innefattar avgörande av&lt;br&gt;någon fråga som inverkar på&lt;br&gt;ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljd for underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff for för-&lt;br&gt;seelse i förfarandet eller förklarat&lt;br&gt;att någon skall ersätta en kostnad&lt;br&gt;för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller&lt;br&gt;ersättning för någons medverkan i&lt;br&gt;ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:1619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet&lt;br&gt;återförvisas till en lägre domstol&lt;br&gt;eller till en förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;får överklagas endast om beslutet&lt;br&gt;innefattar avgörande av någon&lt;br&gt;fråga som inverkar på ärendets&lt;br&gt;utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i äktenskapsbalken, m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ebba&lt;br&gt;Sveme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås viktiga förändringar i fråga om domstols sam-&lt;br&gt;mansättning såväl för de allmänna domstolarnas som för de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarnas del. Innebörden är framför allt att antalet&lt;br&gt;nämndemän som enligt huvudregeln skall delta vid avgöranden i första&lt;br&gt;domstolsinstans begränsas jämfört med nuvarande ordning. Väsentligen&lt;br&gt;motiveras detta av kravet på att domstolsförfarandet skall vara rationellt&lt;br&gt;och effektivt samt av en strävan att försöka förbättra förutsättningarna för&lt;br&gt;en tillfredsställande rekrytering av nämndemän. Minskningen av de&lt;br&gt;deltagande nämndemännens antal bedöms enligt remissen inte få någon&lt;br&gt;negativ inverkan på allmänhetens möjligheter till insyn i eller inflytande&lt;br&gt;på domstolarnas verksamhet eller leda till försämring av kvaliteten i&lt;br&gt;dömandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inga invändningar mot de syften som ligger bakom&lt;br&gt;förslagen. De argument som åberopas för förslagen talar i och för sig&lt;br&gt;också för att det kan finnas utrymme för att vidta tillämnade förändringar&lt;br&gt;i fråga om nämndemannamedverkan. Några påtagliga risker för att&lt;br&gt;kvaliteten i dömandet skall försämras bör enligt Lagrådets uppfattning&lt;br&gt;inte uppstå om förslagen genomförs. Vad som möjligen kan diskuteras är&lt;br&gt;frågan om allmänhetens förtroende för domstolarna skulle kunna&lt;br&gt;påverkas i negativ riktning av en minskning av antalet deltagande&lt;br&gt;nämndemän. Detta spörsmål lär dock knappast kunna besvaras med&lt;br&gt;större mått av säkerhet, i vart fall inte utan särskilda undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har nyligen haft att yttra sig över ett annat reformförslag med&lt;br&gt;angivet syfte att bidra till att göra domstolsväsendet mer ändamålsenligt&lt;br&gt;än hittills. Det förslaget gällde processen i hovrätt men avsåg inte minst&lt;br&gt;att åstadkomma en effektiv funktionsfördelning mellan domstols-&lt;br&gt;instansema så att tyngdpunkten i rättskipningen vid allmän domstol&lt;br&gt;skulle komma att klarare förläggas till första instans. Vad gäller&lt;br&gt;återverkningarna för tingsrätterna av de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;hovrättsprocessen - närmast tingsrätternas förutsättningar att svara mot&lt;br&gt;de ökade anspråk som följer av ett generellt krav på prövningstillstånd i&lt;br&gt;andra instans - framhöll Lagrådet, under hänvisning till uppgifter i&lt;br&gt;remissen beträffande pågående utredningar om tingsrättsförfarandet och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om domstolsväsendets organisationsstruktur, att det skulle ha varit en&lt;br&gt;klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat ses i belysning&lt;br&gt;av ett utarbetat förslag avseende tillämnade förändringar för&lt;br&gt;tingsrätternas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser sig kunna utgå ifrån att den nu presenterade&lt;br&gt;lagrådsremissen inte inrymmer annat än en mindre del av de&lt;br&gt;förändringsförslag som aviserats beträffande tingsrättsförfarandet och&lt;br&gt;tingsrättsorganisationen. På motsvarande sätt som gällde vid Lagrådets&lt;br&gt;behandling av remissen om hovrättsprocessen ter det sig för Lagrådet&lt;br&gt;mindre tillfredsställande att i nuvarande skede av domstolsväsendets&lt;br&gt;reformering ta ställning på grundval av ett underlag som är inriktat enbart&lt;br&gt;på en förhållandevis avgränsad fråga och inte närmare belyser vilken&lt;br&gt;betydelse den föreslagna lösningen får sett i ett större sammanhang. Som&lt;br&gt;ett exempel på vad nu sagts om remissens något snäva inriktning kan&lt;br&gt;nämnas att det i remissen inte ens redovisas eller ges synpunkter på att&lt;br&gt;det nyligen föreslagna systemet med generellt krav på prövningstillstånd&lt;br&gt;i hovrätt torde leda till en inte oväsentlig beskäming av&lt;br&gt;nämndemannamedverkan i andra instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser Lagrådet att det bör kunna sättas i&lt;br&gt;fråga om tidpunkten nu är den rätta för att ta slutlig ställning till den&lt;br&gt;föreslagna begränsningen av nämndemannamedverkan. Lagrådet be-&lt;br&gt;dömer dock inte att det i ärendet har framkommit något som från de&lt;br&gt;aspekter Lagrådet främst har att beakta utgör hinder mot att genomföra&lt;br&gt;förslagen i remissen i allt väsentligt med den utformning de har där.&lt;br&gt;Vissa detaljbetonade frågor tar Lagrådet upp i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill också inledningsvis ta upp en särskild fråga. I&lt;br&gt;rättegångsbalken, äktenskapsbalken och lagen om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar finns för närvarande bestämmelser om domförhet&lt;br&gt;för den situationen att det inträffar &amp;quot;förfall&amp;quot; för någon av nämndemännen&lt;br&gt;sedan huvudförhandling resp, handläggning påböijats. Genom förslaget&lt;br&gt;utvidgas denna reglering till att för vissa fall även gälla andra&lt;br&gt;domstolsledamöter än nämndemän. Därvid används genomgående&lt;br&gt;uttryckssättet att ledamoten får &amp;quot;förhinder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillkomsten av de gällande reglerna (se prop. 1969:14 s. 138 f. och&lt;br&gt;239) angavs inte närmare vad som skulle förstås med &amp;quot;förfall&amp;quot;, men&lt;br&gt;begreppet torde böra uppfattas så att det skall vara fråga om en godtagbar&lt;br&gt;ursäkt, låt vara att det inte kan krävas att laga förfall i egentlig mening&lt;br&gt;föreligger. Lagrådsremissens term &amp;quot;förhinder&amp;quot; är mera allmänt hållen,&lt;br&gt;något som skulle kunna leda till den missuppfattningen att vilket slags&lt;br&gt;förhinder som helst skulle vara tillräckligt för att de berörda reglerna&lt;br&gt;skall få tillämpas. I lagrådsremissens författningskommentar anges&lt;br&gt;emellertid att någon saklig ändring inte är åsyftad, och det finns därför&lt;br&gt;anledning att utgå från att tillämpningen på dennna punkt kommer att bli&lt;br&gt;oförändrad trots skillnaden i uttryckssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket far när det finns skäl för det antalet lagfama domare&lt;br&gt;utökas med en utöver vad som följer av första stycket, varvid även&lt;br&gt;antalet nämndemän skall utökas med en. Tingsrätten skall alltså i detta&lt;br&gt;fall bestå av två lagfama domare och tre nämndemän. I tredje meningen&lt;br&gt;behandlas det fallet att någon eller några av ledamöterna får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har påbörjats. För detta fall hänvisas till andra&lt;br&gt;stycket, vilket innebär att rätten skall bestå av en lagfaren domare och en&lt;br&gt;nämndeman. Avsikten är emellertid enligt motiven att tingsrätten i detta&lt;br&gt;fall också skall vara domför med en eller två lagfama domare och två&lt;br&gt;eller tre nämndemän. För att detta skall komma till uttryck bör tredje&lt;br&gt;meningen få följande lydelse: &amp;quot;Om någon eller några av ledamöterna får&lt;br&gt;förhinder sedan huvudförhandlingen har påböijats, är rätten domför med&lt;br&gt;minst en lagfaren domare och minst en nämndeman.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln i tredje styckets sista mening om att rätten inte får&lt;br&gt;bestå av fler lagfama domare än nämndemän kan väcka fråga hur det&lt;br&gt;skall förfaras om vid en huvudförhandling rätten ursprungligen har&lt;br&gt;bestått av två lagfama ledamöter och tre nämndemän samt två av&lt;br&gt;nämndemännen får förhinder. Rätten är då inte domför med två lagfama&lt;br&gt;ledamöter och den återstående nämndemannen, men domförhet uppstår,&lt;br&gt;om även en av de lagfama ledamöterna avträder. Det framgår inte&lt;br&gt;uttryckligen av regleringen om någon av de lagfama ledamöterna i en&lt;br&gt;sådan situation kan avträda enbart i syfte att rätten åter skall bli domför.&lt;br&gt;Emellertid torde regleringens utgångspunkt vara att det över huvud taget&lt;br&gt;inte finns någon rätt för en ledamot att avträda sedan huvudförhandling&lt;br&gt;påböijats med mindre än att &amp;quot;förhinder&amp;quot; i lagens mening föreligger.&lt;br&gt;Svaret på den ställda frågan synes alltså böra vara nekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts vid 14 kap. 17 § äktenskapsbalken&lt;br&gt;förordar Lagrådet att tredje styckets tredje mening får följande lydelse:&lt;br&gt;&amp;quot;Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvud-&lt;br&gt;förhandlingen har påböijats, är rätten domför med minst en lagfaren&lt;br&gt;domare och minst en nämndeman.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om tillämpningen av tredje styckets sista mening hänvisar&lt;br&gt;Lagrådet till vad som anförts vid 14 kap. 17 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra styckets andra mening behandlar det fallet att, när en eller två&lt;br&gt;särskilda ledamöter ingår i rätten, någon eller några ledamöter får för-&lt;br&gt;hinder sedan huvudförhandling har påböijats. Som meningen har av-&lt;br&gt;fattats, kan den möjligen uppfattas så att den endast åsyftar det fallet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ene eller båda av de särskilda ledamöterna får förhinder, vilket inte&lt;br&gt;kan vara avsikten. Med hänsyn härtill och med hänvisning till vad som&lt;br&gt;har anförts vid 14 kap. 17 § äktenskapsbalken förordar Lagrådet att me-&lt;br&gt;ningen får följande lydelse: &amp;quot;Om särskild ledamot eller annan ledamot av&lt;br&gt;rätten får förhinder sedan huvudförhandlingen har påböijats, är rätten&lt;br&gt;domför med minst en lagfaren domare och minst en nämndeman.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör anmärkas att, när det i styckets tredje mening föreskrivs att&lt;br&gt;rätten inte får bestå av fler lagfama domare än nämndemän, även sådan&lt;br&gt;lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol som ingår i rätten enligt&lt;br&gt;första stycket 2 måste anses inbegripen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna för-&lt;br&gt;valtningsdomstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreslås att länsrätten skall kunna förstärkas&lt;br&gt;med en lagfaren domare, om det finns särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning eller svårighetsgrad. En motsvarande möjlighet till&lt;br&gt;förstärkning finns för närvarande i 1 kap. 3 b § rättegångsbalken såvitt&lt;br&gt;avser tingsrätterna. I lagrådsremissen föreslås att den bestämmelsen&lt;br&gt;ändras så att det inte längre skall krävas särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;målets omfattning eller svårighetsgrad för en sådan förstärkning. Det&lt;br&gt;sägs dock i författningskommentaren till nämnda paragraf att det även i&lt;br&gt;fortsättningen torde vara målets omfattning och svårighetsgrad som&lt;br&gt;avgör om sammansättningen bör förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för en förstärkning av länsrättens sammansättning på&lt;br&gt;juristsidan är enligt remissen (avsnitt 6) framför allt att målen i vissa fall&lt;br&gt;blivit mer komplicerade men även att det är lämpligt att reglerna för&lt;br&gt;tingsrätt och länsrätt samordnas. Lagrådet kan instämma i dessa&lt;br&gt;synpunkter. Det borde då ligga närmast till hands att utforma 1 kap. 3 b&lt;br&gt;§ rättegångsbalken och förevarande paragraf på samma sätt. Något motiv&lt;br&gt;för att beträffande länsrätten kräva särskilda skäl för en förstärkning på&lt;br&gt;juristsidan har emellertid inte anförts i remissen. Det sägs endast att en så&lt;br&gt;generös tillämpning som föreslås för tingsrätternas del inte är avsedd för&lt;br&gt;länsrätternas del, åtminstone inte i nuläget. Lagrådet förordar att frågan&lt;br&gt;övervägs på nytt i detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen framhålls att frågan om länsrätten skall&lt;br&gt;förstärkas med en juristdomare eller inte i det enskilda målet ankommer&lt;br&gt;på rotelinnehavaren att avgöra. Lagrådet vill å sin sida framhålla att, om&lt;br&gt;rotelhavarens uppfattning i en sådan fråga skiljer sig från någon annan&lt;br&gt;ledamots, det bör vara rätten som har att avgöra frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts vid 14 kap. 17 § äktenskapsbalken&lt;br&gt;förordar Lagrådet att andra styckets tredje mening får följande lydelse:&lt;br&gt;&amp;quot;Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan&lt;br&gt;handläggningen har påböijats, är rätten domför med minst en lagfaren&lt;br&gt;domare och minst en nämndeman.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om tillämpningen av andra styckets sista mening hänvisar&lt;br&gt;Lagrådet till vad som anförts vid 14 kap. 17 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget upphävs bestämmelsen i första stycket punkt 4 att&lt;br&gt;länsrätten är domför med en lagfaren domare ensam vid vissa beslut om&lt;br&gt;körkortsingripande. Detta anges i remissens allmänna motivering&lt;br&gt;(avsnitt 8) och i författningskommentaren vara en följd av att länsrätten&lt;br&gt;inte längre meddelar sådana beslut i avvaktan på slutligt avgörande av ett&lt;br&gt;mål; denna befogenhet utövas numera av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsvidarebeslut i körkortsmål handläggs enligt 39 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477) i första instans av länsstyrelsen. Ett sådant beslut av läns-&lt;br&gt;styrelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (47 §). Om ett&lt;br&gt;tillsvidarebeslut har överklagats, uppkommer således fortfarande fråga&lt;br&gt;om länsrätten bör vara domför med endast en lagfaren domare. Då det i&lt;br&gt;remissen anförda skälet för att upphäva endomarbehörigheten i dessa&lt;br&gt;körkortsmål inte är relevant och då någon annan anledning att låta punkt&lt;br&gt;4 i första stycket utgå inte synes föreligga, bör punkten enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening stå kvar. Den bör emellertid formuleras om dels för att motsvara&lt;br&gt;den terminologi som nu används i körkortslagen, dels därför att&lt;br&gt;länstyrelsens beslut i fråga om omhändertagande av körkort eller&lt;br&gt;traktorkort inte kan överklagas (106 § körkortsförordningen 1977:722).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens fjärde stycke anges de fall då länsrätt är behörig att&lt;br&gt;avgöra mål i sak med en juristdomare. Till sådana mål hänförs enligt&lt;br&gt;punkt 6 mål som avser ändring av taxerad inkomst med visst högsta&lt;br&gt;belopp. Ändringsförslaget - som överensstämmer med vad som föreslogs&lt;br&gt;i departementspromemorian Ds 1996:40 - innebär att den nuvarande&lt;br&gt;beloppsgränsen 5 000 kronor höjs till hälften av basbeloppet enligt lagen&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emot den sålunda föreslagna beloppshöjningen i och för sig har&lt;br&gt;Lagrådet ingen invändning. Så som också har framhållits i ett flertal&lt;br&gt;remissyttranden över den nämnda promemorian framstår det emellertid&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening inte numera - sedan skatteprocessen förändrats&lt;br&gt;till en sakprocess enligt taxeringslagen (1990:324) - som adekvat att&lt;br&gt;beloppsregeln för ensamdomarbehörighet enligt lagtexten avser mål om&lt;br&gt;ändring av taxerad inkomst. Strikt efter ordalagen betyder ju detta att&lt;br&gt;regeln endast gäller skattemål för vilka den äldre ordningen alltjämt skall&lt;br&gt;tillämpas. Även om punkt 6 i sin nuvarande utformning av länsrätterna&lt;br&gt;utan större problem skulle ha funnit användning också inom sak-&lt;br&gt;processens ram kan detta inte anses utgöra ett vägande skäl för att avstå&lt;br&gt;från att anpassa lydelsen i samband med den beloppsändring som avses&lt;br&gt;ske i förevarande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid enligt Lagrådets mening viss tvekan om&lt;br&gt;lämpligheten och den praktiska nyttan av att behålla en sådan reglering&lt;br&gt;med den ändrade ordningen för skatteprocessen. Principiellt sett skulle&lt;br&gt;det enligt Lagrådets uppfattning vara fördelaktigt om problemet kunde&lt;br&gt;lösas genom att beloppsregeln i punkt 6 slopades, varvid frågan om&lt;br&gt;ensamdomarbehörighet vid avgörande i sak av den aktuella typen av mål&lt;br&gt;skulle styras enbart av den i remissen föreslagna bestämmelsen avseende&lt;br&gt;mål av enkel beskaffenhet. Lagrådet bedömer det för sin del svårt att på&lt;br&gt;förevarande material överblicka effekten av denna lösning. Frågan synes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock förtjänt att övervägas ytterligare under lagstiftningsärendets&lt;br&gt;fortsatta behandling. Om det därvid anses lämpligast att behålla punkt 6&lt;br&gt;föreslår Lagrådet att punkten omformuleras och med viss anknytning till&lt;br&gt;6 kap. 1 § taxeringslagen och till vad som gäller för dispositiva tvistemål&lt;br&gt;enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken, ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;6. mål som avser en fråga av betydelse for inkomstbeskattningen, om&lt;br&gt;värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av&lt;br&gt;basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändrad formulering enligt Lagrådets förslag bör leda till att&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna kompletteras med en ny punkt, som därvid&lt;br&gt;kan ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Domförhet enligt 18 § fjärde stycket gäller även vid avgörande i&lt;br&gt;sak av mål om ändring av taxerad inkomst enligt förfarandereglema i&lt;br&gt;taxeringslagen (1956:623), om ändringen avser högst hälften av&lt;br&gt;basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;JUSTITIEDEPARTEMENTET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande:statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,&lt;br&gt;Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,&lt;br&gt;Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:133 Domstols sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53161, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JuU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:25:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03133</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:25:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:JuU17</uppgift>
<ref_dok_id>GK01JuU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Domstols sammansättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Hedfors  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Hedfors  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Hjertén  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Hjertén  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:133&lt;br/&gt;
Domstols sammansättning</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>