2224262GK031311996/97131propproppropProposition 1996/97:131PropositionPropositionJustitiedepartementet13101997-02-20 00:00:002025-12-19 14:01:591997-01-01 00:00:00Prövningstillstånd i hovrättendigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03131/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03131https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03131
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1996/97:131</h1>
<h2>Prövningstillstånd i hovrätten</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03131/prop_199697__131-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:131</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 20 februari 1997</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Enligt dagens ordning krävs det i vissa fall prövningstillstånd för att<br>hovrätten efter ett överklagande skall ta upp ett avgörande från<br>tingsrätten till prövning i sak. Det gäller huvudsakligen brottmål där<br>tingsrätten har dömt till böter, tvistemål om värden under ett basbelopp<br>samt vissa domstolsärenden.</p>
<p>I propositionen föreslås att det alltid skall krävas prövningstillstånd for<br>mål och ärenden som överklagas från tingsrätten. Dock skall, i likhet<br>med vad som gäller i dag, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem och<br>Riksåklagaren inte behöva prövningstillstånd när de överklagar en<br>brottmålsdom. Prövningstillstånd skall inte heller krävas när beslut<br>överklagas till hovrätten från andra myndigheter än tingsrättenia.</p>
<p>För att undvika att felaktiga avgöranden från tingsrätten inte tas upp<br>till prövning i sak i hovrätten föreslås generösa regler för beviljande av<br>prövningstillstånd. Så snart det finns anledning att betvivla riktigheten av<br>tingsrättens avgörande skall prövningstillstånd meddelas (ändrings-<br>dispens). Om det inte utan en prövning av målet i sak går att bedöma<br>om tingsrättens avgörande är riktigt eller inte, skall detta också vara ett<br>skäl för prövningstillstånd (granskningsdispens). Vidare skall hovrätten<br>meddela prövningstillstånd om det behövs för ledning av rättstillämp-<br>ningen (prejudikatdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl<br>(extraordinär dispens).</p>
<p>Det föreslås att tre hovrättsdomare skall delta vid tillståndsprövningen<br>och att prövningstillstånd skall meddelas så snart en av dessa röstar för<br>det. Prövningstillståndet skall kunna begränsas till en viss del av ett<br>tingsrättsavgörande. Ett beslut att inte meddela prövningstillstånd skall<br>kunna överklagas till Högsta domstolen. 1</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<p>Den föreslagna reformen syftar till att mål och ärenden som har Prop. 1996/97:131<br>avgjorts på ett riktigt sätt i tingsrätten inte i onödan skall tas upp till<br>prövning i sak i hovrätten.</p>
<p>Det övergripande målet för reformen är att skapa större garantier för<br>riktiga domstolsavgöranden än de nuvarande reglerna ger och dessutom<br>att åstadkomma ett förfarande som är snabbare och inte kräver onödiga<br>resursinsatser.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Innehållsförteckning</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 6</p>
<p>2 Lagtext..................................... 7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...... 7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken......... 19</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken ..... 20</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om</p>
<p>arvsskatt och gåvoskatt ..................... 21</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) . 22</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om</p>
<p>domstolar i fastighetsmål .................... 23</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen</p>
<p>(1969:387).............................. 24</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om</p>
<p>felparkeringsavgift......................... 25</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om</p>
<p>Statens va-nämnd ......................... 26</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) . 27</p>
<p>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsföreläggande och handräckning......... 28</p>
<p>2.12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen</p>
<p>(1993:20)............................... 29</p>
<p>2.13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen</p>
<p>(1994:334).............................. 30</p>
<p>2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om</p>
<p>rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt ...... 31</p>
<p>2.15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen</p>
<p>(1995:450) .............................. 32</p>
<p>2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om</p>
<p>domstolsärenden ......................... 33</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning....................... 35</p>
<p>4 Bakgrund och utgångspunkter ..................... 36</p>
<p>5 Inriktningen av en reform ........................ 39</p>
<p>6 Gällande regler om prövningstillstånd i hovrätt ......... 49</p>
<p>7 Konventionsåtaganden........................... 52</p>
<p>8 Den närmare utformningen av ett mer generellt krav på</p>
<p>prövningstillstånd.............................. 56</p>
<p>8.1 Dispensgrundema ......................... 56</p>
<p>8.2 Föreläggande att komplettera överklagandet med 3</p>
<p>dispensskäl.............................. 60</p>
<p>8.3 Offentlig försvarare och rådgivning enligt</p>
<p>rättshjälpslagen........................... 62</p>
<p>8.4 Möjlighet till sammanträde................... 63</p>
<p>8.5 Skriftväxlingen........................... 65</p>
<p>8.6 Tidsfrister i mål där den tilltalade är häktad....... 67</p>
<p>8.7 Särskild avdelning för tillståndsprövning? ........ 68</p>
<p>8.8 Hovrättens tillgång till förhörsutsagor ........... 69</p>
<p>8.9 Åberopande av nya omständigheter eller bevis eller</p>
<p>begäran om omförhör ...................... 71</p>
<p>8.10 Domförhet och omröstning .................. 72</p>
<p>8.11 Partiellt prövningstillstånd m.m................ 74</p>
<p>8.12 Beslutets utformning ....................... 77</p>
<p>8.13 Överklagande av beslut att inte meddela</p>
<p>prövningstillstånd ......................... 78</p>
<p>9 Vilka avgöranden skall omfattas av krav på</p>
<p>prövningstillstånd? ............................. 80</p>
<p>10 Krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för mål som</p>
<p>inletts i hovrätt ? .............................. 88</p>
<p>11 Vissa konsekvenser av förslaget för tingsrätterna ........ 91</p>
<p>12 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser av förslaget</p>
<p>för hovrätternas arbetssituation..................... 95</p>
<p>13 Ikraftträdande................................. 98</p>
<p>14 Författningskommentar .......................... 99</p>
<p>14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .... 99</p>
<p>14.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken....... 107</p>
<p>14.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ... 107</p>
<p>14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om</p>
<p>arvsskatt och gåvoskatt .................... 108</p>
<p>14.5 Förslaget till lag om ändring i patentlagen</p>
<p>(1967:837) ............................. 108</p>
<p>14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om</p>
<p>domstolar i fastighetsmål ................... 108</p>
<p>14.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen</p>
<p>(1969:387) ............................. 109</p>
<p>14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om</p>
<p>felparkeringsavgift........................ 109</p>
<p>14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om</p>
<p>Statens va-nämnd ........................ 109</p>
<p>14.10 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen</p>
<p>(1983:291) ............................. 109</p>
<p>14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsföreläggande och handräckning........ 110</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>14.12 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen</p>
<p>(1993:20).............................. 110</p>
<p>14.13 Förslaget till lag ändring i skuldsaneringslagen</p>
<p>(1994:334)............................. 111</p>
<p>14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:831) om</p>
<p>rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt ...... 111</p>
<p>14.15 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen</p>
<p>(1995:450) ............................. 111</p>
<p>14.16 Förslaget till lag om ändring lagen (1996:242) om</p>
<p>domstolsärenden......................... 112</p>
<p>Bilagal Hovrättsprocessutredningens lagförslag ......... 114</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande</p>
<p>(SOU 1995:124)......................... 153</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag................. 154</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande........................ 182</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari</p>
<p>1997 ...................................... 190</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i brottbalken,</p>
<p>3. lag om ändring i utsökningsbalken,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,</p>
<p>5. lag om ändring i patentlagen (1967:837),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,</p>
<p>7. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,</p>
<p>9. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,</p>
<p>10. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning,</p>
<p>12. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>13. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),</p>
<p>14. lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyremål</p>
<p>i Svea hovrätt,</p>
<p>15. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),</p>
<p>16. lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>2 Lagtext Prop. 1996/97:131</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 49 kap. 13 §, 50 kap. 11 §,51 kap. 11 §,52 kap. 10 § samt</p>
<p>56 kap. 10 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 49 kap. 14 § skall betecknas 49 kap. 13 §,</p>
<p>dels att 2 kap. 4 a §, 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap.</p>
<p>12 §, den nya 13 § och 15 §, 50 kap. 4, 7 och 8 §§, 51 kap. 7 och 8 §§,</p>
<p>52 kap. 6 och 7 §§, 55 kap. 7, 8 och 15 §§, 56 kap. 7 §, 58 kap. 6 §<br>samt rubrikerna till 49 och 54 kap. skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas nya bestämmelser, 49 kap. 14 och</p>
<p>14 a §§, 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a § och 56 kap. 6 a §,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>4a§‘</p>
<p>Utöver vad som följer av 4 § far i hovrätten som särskilda ledamöter<br>ingå, var för sig eller tillsammans,</p>
<p>1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap.</p>
<p>10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i<br>fråga om ekonomiska förhållanden,</p>
<p>2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän<br>förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom<br>hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.</p>
<p>Första stycket gäller inte vid<br>behandling av frågor om pröv-<br>ningstillstånd.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>6 §<sup>2</sup></p>
<p>I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte<br>antecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i<br>målet. Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället.</p>
<p>Första stycket gäller inte be-<br>rättelser av tilltalade i brottmål.</p>
<p>Vid huvudförhandling i hov-<br>rätt behöver berättelser eller<br>iakttagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av</p>
<p>Vid huvudförhandling i hov-<br>rätt behöver berättelser eller<br>iakttagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1985:415.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1987:747.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>betydelse vid fullföljd till högsta<br>domstolen. Vid huvudförhand-<br>ling i högsta domstolen behöver<br>sådana anteckningar inte göras.</p></td><td>
<p>betydelse vid överklagande till Prop. 1996/97:131<br>Högsta domstolen. Vid huvud-<br>förhandling i Högsta domstolen<br>behöver sådana anteckningar<br>inte göras.</p></td></tr>
</table>
<p>16 kap.</p>
<p>3 §<sup>3</sup></p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattats av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av rösterna och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattas av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av rösterna och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>Vid hovrättens avgörande av<br>en fråga om prövningstillstånd<br>skall, om en av ledamöterna vill<br>meddela prövningstillstånd, hans<br>mening gälla.</p>
<p>29 kap.</p>
<p>3 §<sup>4</sup></p>
<p>Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än<br>hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna<br>och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade,<br>skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller<br>mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland<br>dem ordförandens.</p>
<p>Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall<br>gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas<br>samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om<br>det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening<br>skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den<br>tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera<br>meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste<br>bland dem som röstat för någon av dessa meningar.</p>
<p>Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon<br>annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket.</p>
<p>Vid hovrättens avgörande av<br>en fråga om prövningstillstånd<br>skall, om en av ledamöterna vill<br>meddela prövningstillstånd, hans<br>mening gälla.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1993:514.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1988:1369.</p>
<p>49 kap.</p>
<p>Om rätten att överklaga tings-<br>rätts domar och beslut</p>
<p>I tvistemål där förlikning om<br>saken är tillåten krävs pröv-<br>ningstillstånd för att hovrätten<br>skall pröva tingsrättens dom<br>eller beslut i mål som handlagts<br>av en lagfaren domare enligt<br>1 kap. 3 d § första stycket och i<br>annat mål där det värde som<br>sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket<br>uppenbart inte överstiger bas-<br>beloppet enligt lagen (1962:381)<br>om allmän försäkring.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser</p>
<p>1. ett avgörande i mål som<br>skall handläggas av tingsrätt i<br>särskild sammansättning,</p>
<p>2. ett beslut som rör någon<br>annan än en part eller en inter-<br>venient,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket<br>tingsrätten ogillat jäv mot en<br>domare, eller</p>
<p>4. ett beslut genom vilket en<br>missnöjesanmälan eller en ansö-<br>kan om återvinning eller ett<br>överklagande avvisats.</p>
<p>I fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>13 §<sup>6</sup></p>
<p>I brottmål krävs prövningstill-<br>stånd för att hovrätten skall<br>pröva en tingsrätts dom genom<br>vilken den tilltalade inte dömts<br>till annan påföljd än böter eller<br>frikänts från ansvar for brott för<br></p>
<p>Om rätten att överklaga tings-<br>rätts domar och beslut och om<br>prövningstillstånd</p>
<p>§<sup>5</sup></p>
<p>Prövningstillstånd krävs för<br>att hovrätten skall pröva tings-<br>rättens dom eller slutliga beslut.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>avgörandet överklagas av<br>Riksåklagaren, Justitiekanslern<br>eller någon av Riksdagens om-<br>budsmän i mål om allmänt åtal.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>vilket det inte är föreskrivet svå-<br>rare straff än fängelse i sex må-<br>nader.</p>
<p>Om tingsrätten i en dom i<br>brottmål även prövat enskilt an-<br>språk mot den tilltalade, gäller i<br>den delen bestämmelserna i<br>12 §. Krävs inte prövnings-<br>tillstånd enligt första stycket,<br>eller meddelas sådant pröv-<br>ningstillstånd, och avser över-<br>klagandet frågan om den till-<br>talade skall dömas för den<br>åtalade gärningen, behövs inte<br>prövningstillstånd för ett över-<br>klagande angående enskilt<br>anspråk med anledning av<br>gärningen.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>domen överklagas av Riks-<br>åklagaren, Justitiekanslern eller<br>någon av Riksdagens ombuds-<br>män.</p>
<p>Krav på prövningstillstånd en-<br>ligt första eller andra stycket<br>omfattar även beslut som får<br>överklagas endast i samband<br>med överklagande av dom.</p>
<p>I frås<sup>a om</sup> meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>14</p>
<p>Prövningstillstånd får med-<br>delas endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut tingsrätten<br>kommit till eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>13 §</p>
<p>Prövningstillstånd skall med-<br>delas om</p>
<p>1. det finns anledning att<br>betvivla riktigheten av det slut<br>som tingsrätten har kommit till,</p>
<p>2. det inte utan en prövning<br>av målet går att bedöma<br>riktigheten av det slut som tings-<br>rätten har kommit till,</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>10</p>
<p>3. det är av vikt för ledning Prop. 1996/97:131<br>av rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt,</p>
<p>eller</p>
<p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>14 §</p>
<p>Prövningstillstånd får begrän-<br>sas till att gälla en viss del av<br>domen eller det slutliga beslutet<br>vars utgång inte kan påverka<br>andra delar av det överklagade<br>avgörandet.</p>
<p>Ett prövningstillstånd som<br>meddelas utan sådan begräns-<br>ning som avses i första stycket<br>gäller</p>
<p>1. domen eller det slutliga be-<br>slutet i den utsträckning parten<br>har överklagat avgörandet,</p>
<p>2. överklagade beslut som<br>tagits in i domen eller det<br>slutliga beslutet och som inte<br>angår ett ombud, ett vittne, en<br>sakkunnig eller någon annan<br>som inte var part eller<br>intervenient i tingsrätten,</p>
<p>3. överklagade beslut som får<br>överklagas endast i samband<br>med att domen eller det slutliga<br>beslutet överklagas.</p>
<p>I den utsträckning prövnings-<br>tillstånd inte meddelas skall<br>tingsrättens dom eller slutliga<br>beslut stå fast. En upplysning<br>om detta skall tas in i hovrättens<br>beslut.</p>
<p>14 a §</p>
<p>Avser överklagandet ett beslut<br>av tingsrätten som inte är<br>slutligt skall 12-14 §§ tillämpas.<br>Detta gäller dock inte om<br>hovrätten med anledning av<br>överklagande av tingsrättens<br>dom eller slutliga beslut har<br>meddelat prövningstillstånd som ] ]</p>
<p>enligt 14 § andra stycket gäller Prop. 1996/97:131<br>även beslutet.</p>
<p>Krävs prövningstillstånd i hov-<br>rätten, skall tingsrättens dom<br>eller beslut innehålla uppgift om<br>detta och om innehållet i 14 §.</p>
<p>§</p>
<p>Tingsrättens dom eller beslut<br>skall innehålla uppgift om kravet<br>på prövningstillstånd i hovrätten<br>och om innehållet i 13 §.</p>
<p>50 kap.</p>
<p>4§<sup>8</sup></p>
<p>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den dom som överklagas,</p>
<p>2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens<br>domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att<br>prövningstillstånd skall medde-<br>las, och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vatje bevis.</p>
<p>Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts<br>fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten<br>förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare<br>skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall<br>hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller<br>förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall<br>också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid<br>huvudförhandling i hovrätten.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-<br>lägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>12</p>
<p>8 §'°</p>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, får hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p>7a§</p>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 6 § eller 7 § andra<br>stycket skall hovrätten besluta<br>om prövningstillstånd skall<br>meddelas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde per telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>Om skriftväxling inte har<br>skett enligt 7 a §, skall över-<br>klagandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid.</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åt-<br>gärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hov-<br>rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten<br>beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om<br>den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens<br>beslut tills vidare inte får verkställas.</p>
<p>51 kap.</p>
<p>7 §"</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>" Senaste lydelse 1994:1034.<br></p>
<p>13</p>
<p>lägga klaganden att avhjälpa Prop. 1996/97:131<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<p>7a§</p>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 6 § eller 7 § andra<br>stycket skall hovrätten, utom i<br>föll som avses i 49 kap. 12 §<br>andra stycket, besluta om<br>prövningstillstånd skall med-<br>delas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde per telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03131/prop_199697__131-2.png" style="width:12pt;height:12pt;"/>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid. Uppgift om målsägandes<br>eller vittnens ålder, yrke och bo-<br>stadsadress som saknar betydelse<br>för åtalet skall inte framgå av de<br>handlingar som delges den till-<br>talade i mål om allmänt åtal.</p>
<p>Om skriftväxling inte har<br>skett enligt 7 a §, skall över-<br>klagandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid. / mål om all-<br>mänt åtal för överklagandet<br>dock översändas till åklagaren<br>utan delgivning. Uppgift om<br>målsägandes eller vittnens ålder,<br>yrke och bostadsadress som<br>saknar betydelse för åtalet skall<br>inte framgå av de handlingar<br>som delges den tilltalade i mål<br>om allmänt åtal.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, för hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p><sup>12</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>14</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 Prop. 1996/97:131<br>kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten ome-<br>delbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en<br>sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills<br>vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller<br>omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tings-<br>rättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande<br>vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>52 kap.</p>
<p>6 §<sup>13</sup></p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första styc-<br>ket 1-3 eller 5 eller andra<br>stycket eller är det på annat sätt<br>ofullständigt, skall hovrätten<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<p>6a §</p>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 5 § eller 6 § andra<br>stycket skall hovrätten, utom i<br>fall som avses i 49 kap. 12 §<br>andra stycket, besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett<br>sådant sammanträde skall<br>parterna kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde per telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>13</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>15</p>
<p>Om hovrätten finner att kla-<br>gandens motpart bör höras an-<br>gående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p>
<p>Det överklagade beslutet får</p>
<p>Om hovrätten finner att kla-<br>gandens motpart bör höras an-<br>gående överklagandet och skrift-<br>växling inte har skett enligt<br>6 a §, skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid. Ett överklagande far dock<br>översändas till åklagaren utan<br>delgivning.</p>
<p>utan att motparten har lämnats</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.</p>
<p>Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, far hovrätten omedelbart<br>bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan<br>åtgärd eller förklarat att beslutet far verkställas även om det inte har laga<br>kraft, far hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare<br>inte far verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga<br>om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller rese-</p>
<p>förbud utan att höra motparten.</p>
<p>54 kap.</p>
<p>Om rätten att överklaga hovrätts Om rätten att överklaga hovrätts<br>domar och beslut domar och beslut och om</p>
<p>prövningstillstånd</p>
<p>55 kap.</p>
<p>Behövs prövningstillstånd,<br>skall Högsta domstolen besluta<br>om sådant tillstånd skall med-<br>delas. TVär det finns skäl för det,<br>får frågan tas upp utan att<br>skriftväxling har skett.</p>
<p>Om inte annat följer av 7 §,<br>skall överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss</p>
<p>§<sup>15</sup></p>
<p>Krävs prövningstillstånd, skall<br>Högsta domstolen besluta om<br>sådant tillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om skriftväxling inte har<br>skett enligt 7 §, skall överkla-<br>gandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen</p>
<p><sup>14</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>15</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>16</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>16</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>tid. Uppgift om målsägandes<br>eller vittnens ålder, yrke och<br>bostadsadress som saknar<br>betydelse för åtalet skall inte<br>framgå av de handlingar som<br>delges den tilltalade i mål om<br>allmänt åtal.</p></td><td>
<p>inom en viss tid. I mål om all- Prop. 1996/97:131<br>mänt åtal får överklagandet<br>dock översändas till åklagaren<br>utan delgivning. Uppgift om<br>målsägandes eller vittnens ålder,<br>yrke och bostadsadress som<br>saknar betydelse för åtalet skall<br>inte framgå av de handlingar<br>som delges den tilltalade i mål<br>om allmänt åtal.</p></td></tr>
</table>
<p>Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, far Högsta domstolen<br>omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat<br>en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den<br>inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta<br>domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills<br>vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får<br>Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>15 §<sup>17</sup></p>
<p>Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestäm-<br></p>
<p>melser tillämpas:</p>
<p>1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§,<br>24 § och 25 § första och andra styckena och</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>fjärde stycket, 10 § tredje och<br>ijärde styckena, 12 §, 14-22 §§,<br>samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>tredje stycket, 10 § tredje och<br>fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§<br>samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap.<br>26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om<br>återförvisning gäller för Högsta domstolen fråga om lägre rätts dom.</p>
<p>56 kap.</p>
<p>Krävs prövningstillstånd, skall<br>Högsta domstolen besluta om<br>sådant tillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>7 §<sup>18</sup></p>
<p>Om Högsta domstolen finner Om Högsta domstolen finner</p>
<p><sup>17</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>18</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 131</p>
<p>17</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>att klagandens motpart bör höras<br>angående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p></td><td>
<p>att klagandens motpart bör höras Prop. 1996/97:131<br>angående överklagandet och<br>skriftväxling inte har skett enligt</p>
<p>6 a §, skall överklagandet delges<br>motparten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid. Ett överklagande får dock<br>översändas till åklagaren utan<br>delgivning.</p></td></tr>
</table>
<p>58 kap.</p>
<p>6 §<sup>19</sup></p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Denne skall<br>samtidigt föreläggas att in-<br>komma med skriftlig förklaring.<br>Om ansökningen är ogrundad,<br>får den dock avslås omedelbart.</p></td><td>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Gäller ansök-<br>ningen resning i mål om allmänt<br>åtal får den dock översändas till<br>åklagaren utan delgivning.<br>Motparten skall samtidigt före-<br>läggas att inkomma med skriftlig<br>förklaring. Om ansökningen är<br>ogrundad, får den dock avslås<br>omedelbart.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt tillämpas 52 kap.<br>8-/2 §§. Om ansökningen tas<br>upp omedelbart av Högsta<br>domstolen, tillämpas 56 kap. 8,<br>9 och 11 §§.</p></td><td>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.<br>8, 9, 11 och 12 §§. Om ansök-<br>ningen tas upp omedelbart av<br>Högsta domstolen, tillämpas 56<br>kap. 8, 9 och 11 §§.</p></td></tr>
</table>
<p>Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för<br>verkställighet av domen inte skall äga rum.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar och<br>beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>19</p>
<p>Senaste lydelse 1996:157.</p>
<p>18</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3/ kap.</p>
<p>8 §'</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt<br>beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn får hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7<br>eller 11 §. Skrivelsen skall ges<br>in till övervakningsnämnden.<br>Klagotiden räknas från den dag<br>då klaganden fick del av<br>beslutet. I hovrätten tillämpas<br>bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn får hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7<br>eller 11 §. Skrivelsen skall ges<br>in till övervakningsnämnden.<br>Klagotiden räknas från den dag<br>då klaganden fick del av<br>beslutet. I hovrätten tillämpas<br>bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut. Prövningstill-<br>stånd krävs inte för att hovrätten<br>skall pröva övervakningsnämn-<br>dens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1037.</p>
<p>19</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 a § utsökningsbalken skall<br>upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>20</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om Prop. 1996/97:131</h3>
<h3>arvsskatt och gåvoskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och<br>gåvoskatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>60 §</p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut får överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut far överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva skatte-<br>myndighetens beslut om gåvo-<br>skatt.</p>
<p>Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga<br>om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, far överklagande ske<br>inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärk-<br>ning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid över-<br>klagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om<br>skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om<br>vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har<br>ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det,<br>skall dock dennes överklagande ha kommit in till beskattnings-<br>myndigheten eller till hovrätten inom två månader från det att delgivning<br>som avses i 15 § lagen (1996:242) om domstolsärenden har skett. Pröv-<br>ningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av<br>hovrätten.</p>
<p>När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om<br>målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra<br>sig.</p>
<p>Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§<br>får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift<br>som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i<br>samband med överklagande av beslut om vitets utdömande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>21</p>
<p>Senaste lydelse 1996:253.</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) p<sub>TO</sub>p. 1996/97:131</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 67 § patentlagen (1967:837) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>67 §‘</p>
<p>Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig<br>ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga<br>ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande,<br>skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande.<br>Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter far inte sitta<br>i rätten.</p>
<p>Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter<br>uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.<br>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd skall hovrät-<br>ten bestå av tre lagfarna leda-<br>möter. En tekniskt sakkunnig<br>ledamot får dock ingå i rätten i<br>stället for en av de lagfarna<br>ledamöterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1986:233.</p>
<p>22</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om p<sub>ro</sub>p. 1996/97:131</h3>
<h3>domstolar i fastighetsmål</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1969:246) om domstolar i<br>fastighetsmål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>13 §'</p>
<p>I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk<br>ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av<br>en sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl<br>föreligger, kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå<br>i hovrätten.</p>
<p>I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande<br>en teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något<br>annat särskilt skäl föranleder det.</p>
<p>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd skall hov-<br>rätten bestå av tre lagfarna<br>ledamöter. En teknisk ledamot<br>får dock ingå i rätten i stället<br>för en av de lagfarna leda-<br>möterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1990:1130.</p>
<p>23</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen<br>(1969:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 60 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>60 §'</p>
<p>Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall<br>ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut. Prövningstill-<br>stånd krävs inte för att hovrätten<br>skall pröva Koncessions-<br>nämndens beslut.</p>
<p>I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens bestäm-<br>melser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället för<br>bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts<br>utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1040.</p>
<p>24</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om p<sub>rO</sub>p. 1996/97:131</h3>
<h3>felparkeringsavgift</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparke-<br>ringsavgift skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 a §'</p>
<p>Hovrätten får inte pröva ett<br>överklagande av ett beslut av en<br>tingsrätt, om inte hovrätten med-<br>delat prövningstillstånd.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser beslut<br>som rör någon annan än en<br>part, beslut i vilket tingsrätten<br>ogillat jäv mot en domare eller<br>beslut genom vilket en anmälan<br>av bestridande avvisas.</p>
<p>Hovrättens beslut far inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får<br>dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en<br>prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:257.</p>
<p>25</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om<br>Statens va-nämnd</h3>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>21 §'</p>
<p>Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall</p>
<p>ges in till nämnden inom tre veckor<br>av beslutet.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid överkla-<br>gande av ett beslut genom vilket<br>saken avgörs, om inte annat<br>följer av 22 §, bestämmelserna i<br>rättegångsbalken om överkla-<br>gande av tingsrätts domar i<br>tvistemål. Vid överklagande av<br>annat beslut tillämpas bestäm-<br>melserna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts<br>beslut.</p>
<p>från den dag då klaganden fick del</p>
<p>I övrigt tillämpas vid överkla-<br>gande av ett beslut genom vilket<br>saken avgörs, om inte annat<br>följer av 22 §, bestämmelserna i<br>rättegångsbalken om överkla-<br>gande av tingsrätts domar i<br>tvistemål. Vid överklagande av<br>annat beslut tillämpas bestäm-<br>melserna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts<br>beslut. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att hovrätten skall pröva<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1044.</p>
<p>26</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) p<sub>ro</sub>p. 1996/97:131</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 13 kap. 11 § och 21 kap. 4 § vattenlagen<br>(1983:291) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>13 kap.</p>
<p>11 §</p>
<p>För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol skall<br>det, förutom lagfarna ledamöter, finnas vattenrättsråd. Dessa skall ha<br>teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Tjänst<br>som vattenrättsråd tillsätts av regeringen.</p>
<p>Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre<br>skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta.</p>
<p>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd skall Vatten-<br>överdomstolen bestå av tre<br>lagfarna domare. Ett vattenrätts-<br>råd får dock ingå i rätten i<br>stället for en av de lagfarna<br>ledamöterna.</p>
<p>21 kap.<br>4§‘</p>
<p>I fall som avses i 3 § får<br>kronofogdemyndigheten meddel a<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns<br>bestämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos vattenöver-<br>domstolen.</p>
<p>Om allmänna intressen berörs,<br>länsstyrelsen.</p>
<p>I fall som avses i 3 § får<br>kronofogdemyndigheten meddela<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns<br>bestämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos Vattenöver-<br>domstolen. Prövningstillstånd<br>krävs inte för att Vattenöver-<br>domstolen skall pröva krono-<br>fogdemyndighetens utslag.</p>
<p>görs ansökan om handräckning av</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1991:869.</p>
<p>27</p>
<h3>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 58 § lagen (1990:746) om betalningsföre-<br>läggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Vid överklagande av krono-<br>fogdemyndighetens utslag och<br>beslut samt vid handläggningen i<br>domstol tillämpas 18 kap. 1, 8-<br>11 och 16 a §§ utsöknings-<br>balken.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Vid överklagande av krono-<br>fogdemyndighetens utslag och<br>beslut samt vid handläggningen i<br>domstol tillämpas 18 kap. 1 och<br>8-11 §§ utsökningsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>28</p>
<p>Senaste lydelse 1993:520.</p>
<h3>2.12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 64 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>64 §‘</p>
<p>Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,</p>
<p>1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4,<br>vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning<br>inte är tillåten, och</p>
<p>2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första<br>stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 39 § första stycket<br>lagen om domstolsärenden skall<br>i stället gälla Marknadsdom-<br>stolen.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 39 § första stycket<br>lagen om domstolsärenden skall<br>i stället gälla Marknadsdom-<br>stolen. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att Marknadsdomstolen<br>skall pröva tingsrättens av-<br>görande. Om det är uppenbart<br>att ett överklagande är<br>ogrundat, får Marknadsdom-<br>stolen meddela dom i målet utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>' Senaste lydelse 1996:266.</p>
<p>29</p>
<h3>2.13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen<br>(1994:334)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 31 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall<br>upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>30</p>
<h3>2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om p<sub>ro</sub>p. 1996/97:131</h3>
<h3>rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa<br>hyresmål i Svea hovrätt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>I fråga om en sådan rättegång<br>skall hovrätten tillämpa 52 kap.<br>rättegångsbalken, om inte annat<br>följer av denna eller annan lag.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>I fråga om en sådan rättegång<br>skall hovrätten tillämpa 52 kap.<br>rättegångsbalken, om inte annat<br>följer av denna eller annan lag.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>31</p>
<h3>2.15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen p<sub>rO</sub>p. 1996/97:131</h3>
<h3>(1995:450)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall</p>
<p>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att Mark-<br>nadsdomstolen skall pröva tings-<br>rättens avgörande. Om det är<br>uppenbart att ett överklagande<br>är ogrundat, för Marknadsdom-<br>stolen meddela dom i målet utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>32</p>
<h3>2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om p<sub>ro</sub>p.</h3>
<h3>domstolsärenden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden<br>(1996:242)</p>
<p>dels att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 38 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>1996/97:131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>38 §</p>
<p>Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skri-<br>velsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom<br>tre veckor från dagen för beslutet</p>
<p>1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,</p>
<p>2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller</p>
<p>3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att<br>meddelas.</p>
<p>I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>Om prövningstillstånd krävs,<br>skall klaganden ange de omstän-<br>digheter som åberopas till stöd<br>för att sådant tillstånd skall</p>
<p>Klaganden skall ange de<br>omständigheter som åberopas till<br>stöd för att prövningstillstånd<br>skall meddelas.</p>
<p>meddelas.</p>
<p>Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har<br>gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent.<br>Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga<br>handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva<br>överklagandet.</p>
<p>Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första<br>stycket samt 9 och 10 §§.</p>
<p>Om det behövs skall den<br>högre rättens beslut i frågan om<br>prövningstillstånd föregås av<br>skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde.</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<p>39 §</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Tingsrättens beslut överklagas till</p>
<p>I de fall det är särskilt före-<br>skrivet får hovrätten pröva ett<br>överklagande endast om hov-<br>rätten har meddelat prövnings-<br>tillstånd.</p>
<p>hovrätten.</p>
<p>I fråga om prövningstillstånd<br>tillämpas 49 kap. 12-15 §§<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Prövningstillstånd får medde-<br>las endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att överkla-<br>gandet prövas av högre domstol,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut till vilket<br>tingsrätten kommit eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>I fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket rättegångsbalken<br>tillämpas. Meddelas inte pröv-<br>ningstillstånd står tingsrättens<br>beslut fast. En upplysning om<br>detta skall tas in i hovrättens<br></p>
<p>beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>34</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Efter beslut av regeringen den 25 mars 1993 tillkallades en särskild<br>utredare för att se över formerna för rättegången i hovrätt och<br>överklagande av mål dit. Utredningen antog namnet Hovrättsprocess-<br>utredningen. I december 1995 avgav utredningen betänkandet Ett<br>reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124).</p>
<p>Betänkandet innehåller tre huvudavsnitt. Dessa gäller förslag till ett<br>generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt,<br>vissa ytterligare åtgärder för ett ändamålsenligt hovrättsförfarande samt<br>åtgärder för att begränsa flödet av mål till hovrätterna. I betänkandet<br>presenteras resultaten av vissa undersökningar som genomförts under<br>arbetets gång. Sålunda har Domstolsverket i samarbete med utredningen<br>gjort en undersökning av överklagande- och ändringsfrekvens i hovrätt<br>(DV-rapport 1995:3 Överklagande och ändring). Vidare har utredningen<br>gjort en enkät angående 1993 års begränsade prövningstillståndsreform.<br>Slutligen har Statskontoret utfört en kartläggning av hovrättsdomarnas<br>arbetstid, m.m.</p>
<p>Av utredningens förslag tar regeringen i detta ärende upp förslagen<br>som gäller ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrätten samt ett<br>fåtal av de övriga förslagen. Återstoden av utredningens förslag kommer<br>att behandlas i annat sammanhang.</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens lagförslag i aktuella<br>delar finns i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitie-<br>departementet (dnr Ju95/4888).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 19 december 1996 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.</p>
<p>Även om det enligt Lagrådet finns omständigheter som talar mot att<br>nu ta ställning till en så omfattande reform som den föreslagna har<br>Lagrådet i princip ingen erinran mot det föreslagna systemet med ett<br>generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen. Yttrandet finns<br>i bilaga 4. Lagrådet utvecklar sitt ställningstagande till reformen i<br>yttrandets inledande del. Vi berör vissa av dessa synpunkter i avsnitt 5,<br>7, 8.1, 8.13 och 9. Lagrådet har vissa förslag till ändringar. Vi har en<br>annan uppfattning än Lagrådet när det gäller den lagtekniska<br>utformningen av dispensgrundema (se avsnitt 8.1) och förslaget om en<br>generell reglering av delgivning med statliga myndigheter (se<br>författningskommentaren till 51 kap. 8 § rättegångsbalken). Vi godtar<br>Lagrådets övriga ändringsförslag. Dessa behandlas i författnings-<br>kommentaren avsnitt 14.1 (vid 2 kap. 4 a § och 49 kap. 13 § rätte-<br>gångsbalken) och avsnitt 14.6. Dessutom har vissa redaktionella<br>ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<p>Lagrådsremissens förslag till ändring i 1 kap. 3 b § rättegångsbalken<br>har på skäl som redovisas i avsnitt 11 inte tagits upp i propositionen.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>35</p>
<h2>4 Bakgrund och utgångspunkter</h2>
<p>Det övergripande målet för domstolsväsendet är att domstolarna skall<br>avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. I detta ligger<br>krav på att domstolsavgörandena är riktiga och kommer inom rimlig tid<br>och att förfarandet är så utformat att parterna inte drabbas av onödiga<br>kostnader eller andra olägenheter.</p>
<p>Sedan ett antal år tillbaka pågår ett arbete med att utifrån det angivna<br>övergripande målet göra domstolsväsendet mer ändamålsenligt. Ett stort<br>antal viktiga reformer har genomförts. Arbetet riktar in sig både på att<br>förbättra förfarandereglema och på att göra förbättringar på det<br>organisatoriska och administrativa planet.</p>
<p>En del av reformarbetet har under lång tid varit inriktat på att renodla<br>domstolarnas arbetsuppgifter så att domstolarna i princip bara skall ägna<br>sig åt rättskipande verksamhet. Även i förhållandet mellan domstols-<br>instansema har renodlingsprincipen fått genomslag. Ett effektivt<br>domstolsväsende förutsätter att vaije instans bara ägnar sig åt det som<br>den är avsedd för. Instansordningen bygger på en funktionsfördelning<br>mellan de olika nivåerna och på att tyngdpunkten i rättskipningen skall<br>ligga i första instans. Den andra domstolsinstansen har i första hand en<br>kontrollerande och korrigerande funktion medan den högsta instansen<br>främst skall ägna sig åt prejudikatbildning.</p>
<p>Genom en reform år 1993 flyttades den första domstolsprövningen av<br>bl.a. utsökningsmål ner från hovrätt till tingsrätt. Den första domstols-<br>prövningen i allmän domstol sker sedan dess i tingsrätt i stort sett i alla<br>mål där det inte av sakliga skäl är motiverat att den sker i högre instans.<br>För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del har ett omfattande<br>reformarbete med att flytta ner mål i instansordningen från kammarrätt<br>till länsrätt genomförts och har i det närmaste slutförts under de allra<br>senaste åren.</p>
<p>Vid tillkomsten av rättegångsbalken farms det i princip inga<br>begränsningar när det gällde möjligheten att få ett tingsrättsavgörande<br>prövat av hovrätt. Inte heller förvaltningsprocesslagen (1971:291)<br>innehöll vid sin tillkomst några begränsningar beträffande möjligheten<br>att få ett länsrättsavgörande prövat i kammarrätt. Som ett led i<br>strävandena att göra förfarandet i andra instans mer ändamålsenligt har<br>under årens lopp inforts vissa krav på prövningstillstånd i hovrätt och<br>kammarrätt.</p>
<p>Reformarbetet har här kommit mycket långt i de allmänna förvalt-<br>ningsdomstolarna. I förvaltningsprocesslagen finns regler av generell<br>karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd i<br>kammarrätt och regler om krav på prövningstillstånd gäller numera for<br>merparten av mål som överklagas från länsrätt till kammarrätt.</p>
<p>För de allmänna domstolarnas del infördes regler om prövnings-<br>tillstånd i hovrätt redan år 1974 men den reformen begränsades till att<br>gälla de s.k. småmålen. När småmålslagen upphävdes i slutet av 1980-<br>talet och reglerna arbetades in i rättegångsbalken blev reglerna om<br>prövningstillstånd tillämpliga även på vissa mål vid fastighetsdom-<br>stolarna. Något senare infördes också regler om prövningstillstånd för<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>36</p>
<p>ärenden om felparkeringsavgift. År 1993 utvidgades prövnings- Prop. 1996/97:131<br>tillståndsförfarandet i hovrätt till att omfatta bl.a. ytterligare tvistemål<br>samt bötesmål och utsökningsmål.</p>
<p>Förfaranderegi erna ändras också i andra hänseenden. En ny lag om<br>domstolsärenden (1996:242) har nyligen trätt i kraft. Den nya<br>ärendeprocessen har stora likheter med förvaltningsprocessen. Ett viktigt<br>skäl bakom reformen är att de mer kvalificerade domstolsärendena skall<br>kunna hanteras på ett mer rättssäkert och effektivt sätt. Förvaltnings-<br>processen har stöpts om till en tvåpartsprocess och såväl förvaltnings-<br>processlagen som rättegångsbalken ses över i syfte att förenkla och<br>rationalisera handläggningen av mål. Rättegångsbalksöversynen<br>koncentreras i första hand på förfarandet i tingsrätt medan förvaltnings-<br>processöversynen inbegriper alla tre instanserna. I fråga om förfarandet i<br>hovrätt har - som redovisats i avsnitt 3 - en särskild utredare presenterat<br>förslag till ändringar i betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande<br>(SOU 1995:124).</p>
<p>Vidare har en kommitté, 1995 års Domstolskommitté, fått i uppdrag<br>att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom<br>domstolsväsendet. I direktiven anges att översynen skall göras med<br>utgångspunkt bl.a. i de ökande kraven på domstolarnas, främst<br>underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål.<br>Domstolsväsendet skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt<br>ställda krav på kvalitet i rättskipningen och kompetens hos<br>domstolspersonalen. Domstolarna måste också ges personalmässiga och<br>organisatoriska förutsättningar att utforma sin beredningsorganisation på<br>ett sätt som i högre grad än för närvarande kan medverka till att<br>domarrollen renodlas mot de dömande uppgifterna. Domstolskommittén<br>får också undersöka om det finns behov av att reformera notarie- och<br>domarutbildningen samt lämna förslag till sådana förändringar. En annan<br>utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan olika slag av<br>domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt.</p>
<p>Genom en reformering av hovrättsprocessen vill regeringen fullfölja<br>strävan att åstadkomma ett ändamålsenligt domstolsväsende med<br>tyngdpunkten förlagd till första instans.</p>
<p>Mot bakgrund av hovrättens uppgift i instansordningen - att kontrollera<br>och korrigera eventuella felaktigheter i tingsrättens avgörande - är det<br>enligt vår mening en högst befogad fråga att ställa sig om den nuvarande<br>ordningen, som innebär att det stora flertalet mål som överklagas till<br>hovrätten får en ny fullständig prövning, är ändamålsenlig.</p>
<p>Det finns många skäl för att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga<br>i första instans. Det viktigaste skälet är att rättssäkerheten måste komma<br>alla till del, inte bara dem som överklagar. Mot denna bakgrund kan det<br>ifrågasättas om förhållandet mellan de resurser som ställs till<br>tingsrätternas förfogande och de resurser som ställs till hovrätternas<br>förfogande är rätt avvägt med hänsyn till tingsrätternas uppgifter i<br>instansordningen. Borde inte tingsrätterna ha en större andel av<br>domstolsväsendets resurser?</p>
<p>De nu ställda frågorna är berättigade även med hänsyn till det 37</p>
<p>allmänna intresset av en effektiv användning av statens resurser. I ett<br></p>
<p>samhälle med begränsade resurser för offentlig verksamhet måste man Prop. 1996/97:131<br>på vaije enskilt verksamhetsområde regelbundet pröva om inriktningen<br>av verksamheten är den rätta utifrån de uppgifter verksamheten har.</p>
<p>Domstolsväsendet utgör inget undantag.</p>
<p>Från att under en lång följd av år ha varit förskonat från sparkrav har<br>numera också domstolsväsendet stora krav på sig att sänka sina<br>kostnader. Om domstolsväsendet skall klara sänkningen av<br>kostnadsnivån utan att verksamheten påverkas negativt krävs att<br>förfarandet är ändamålsenligt och att organisationen och administrationen<br>fungerar effektivt. Som framgår av vad vi nu har sagt är det inte<br>besparingskravet som ligger till grund för den nu aktuella reformen av<br>hovrättsprocessen. Däremot kan det hävdas att detta varit den utlösande<br>faktorn, den tändgnista som har behövts för att vi skulle komma till<br>verklig insikt om styrkan i förändringsbehovet. Mot bakgrund av vår<br>strävan att förstärka rättssäkerheten totalt sett anser vi att en god del av<br>de resurser som kan frigöras genom en reform av hovrättsprocessen bör<br>behållas inom domstolsväsendet. Det krävs insatser för att stärka<br>tingsrätterna men också hovrätterna bör behålla viss del av de frigjorda<br>resurserna. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitten 11 och 12.</p>
<p>I det följande avsnittet redovisar vi mot den bakgrund vi har tecknat<br>våra närmare överväganden när det gäller inriktningen av en reform av<br>hovrättsprocessen.</p>
<p>38</p>
<h2>5 Inriktningen av en reform</h2>
<p>Regeringens bedömning: Hovrättens främsta uppgift är att, efter<br>en kontroll av den materiella riktigheten av ett tingsrättsavgörande,<br>rätta eventuella felaktigheter i avgörandet. Därutöver bör hovrätten<br>kontrollera om tingsrätterna handlägger målen formellt korrekt och<br>ha ett ansvar för rättsbildningen. Med dessa utgångspunkter är det<br>nuvarande hovrättsförfarandet, där i princip alla överklagade av-<br>göranden prövas på nytt i alla delar, mer omfattande än som<br>motiveras av hovrättens uppgift i instansordningen. Ett system med<br>ett mer generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd<br>bör därför införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna håller med om<br>bedömningen av vad som är hovrättens främsta uppgift och anser att den<br>bästa inriktningen av en reform är att satsa på prövningstillstånd<br>åtminstone i väsentligt ökad omfattning. En del remissinstanser anser att<br>synsättet att hovrättens främsta uppgift är att korrigera felaktiga<br>tingsrättsavgöranden är för snävt och menar att även noggrann kontroll<br>och vakande över rättsenhetligheten är viktiga inslag i hovrättsarbetet.<br>En del anser att andra lösningar än prövningstillstånd borde övervägas<br>mer förutsättningslöst och att man därvid borde kunna rucka på<br>principerna om omedelbarhet, muntlighet och koncentration.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Hovrättens roll</p>
<p>Vi har i det föregående framhållit att tyngdpunkten i rättskipningen skall<br>ligga i första instans. Tingsrätten har till uppgift att kunna slutligt avgöra<br>alla tvistemål, brottmål och ärenden oavsett storlek och svårighetsgrad<br>och detta på ett sätt som inte lämnar utrymme för tvivel angående<br>domstolens kompetens.</p>
<p>Högsta domstolen, som är sista instans, är sedan 1971 års<br>överklagandereform i första hand en prejudikatinstans, dvs. en instans<br>med uppgift att åstadkomma avgöranden som styr senare<br>rättstillämpning. För prövning fordras som regel prövningstillstånd.</p>
<p>Hovrätten är i instansordningen placerad mellan tingsrätten och Högsta<br>domstolen. Med hänsyn till de snävt utformade reglerna för<br>prövningstillstånd i Högsta domstolen är emellertid hovrätten i praktiken<br>slutinstans i flertalet mål. Nuvarande regler innebär att hovrätten<br>beträffande samtliga målkategorier - med undantag för de mål som är<br>underkastade krav på prövningstillstånd och de brottmål vilkas prövning<br>är begränsad enligt den särskilda regeln i 51 kap. 23 a § rättegångs-<br>balken (RB) - på nytt prövar vaije överklagat avgörande (eller<br>överklagad del av avgörandet) i dess helhet.</p>
<p>Enligt utredningen har hovrätten tre huvuduppgifter. Dessa är</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>39</p>
<p>- att kontrollera tingrättsavgörandenas materiella riktighet och rätta even- Prop. 1996/97:131<br>tuella materiella oriktigheter i dessa avgöranden,</p>
<p>- att vaka över att tingsrätterna handlägger målen formellt korrekt, och</p>
<p>- att ha ett ansvar för rättsbildningen.</p>
<p>Regeringen ställer sig i likhet med en majoritet av remissinstanserna<br>bakom denna bedömning. Enligt Lagrådet kan den överprövning som<br>sker i hovrätten inte alltid utan vidare inordnas i de redovisade<br>kategorierna. Lagrådet nämner här som exempel mål där huvudfrågan är<br>beroende av en skälighetsbedömning. Vi återkommer till detta i avsnitt<br>8.1 under rubriken Ändringsdispens. De angivna uppgifterna<br>överensstämmer väl med vad som traditionellt ansetts vara hovrättens<br>huvuduppgifter och ligger nära vad som sägs i Europarådets<br>rekommendation från 1995, No. R (95) 5, som gäller förbättringar av<br>appellationsförfarandet i tvistemål. Bedömningen att dessa uppgifter är<br>de viktigaste står enligt regeringens mening inte i motsatsställning till<br>vad flera remissinstanser anfört om vikten av att hovrätterna gör en<br>noggrann kontroll och att de arbetar för att garantera rättsenhetlighet och<br>rättssäkerhet. Vi anser att detta innefattas i vad som följer av de angivna<br>huvuduppgifterna och också måste tillgodoses i vilket system man än<br>väljer.</p>
<p>Av de angivna uppgifterna är den främsta tveklöst att, efter en kontroll<br>av den materiella riktigheten, rätta eventuella felaktigheter i tingsrätts-<br>avgörandena. Hovrätten skall alltså i första hand vara en garant for<br>materiellt riktiga avgöranden. Det är dock uppenbart att denna hovrättens<br>uppgift måste ha vissa begränsningar. Framför allt innebär in-<br>stansordningens princip och principen att tyngdpunkten i rättskipningen<br>bör ligga i första instans begränsningar i hovrättens möjligheter att<br>kontrollera och rätta materiellt felaktiga tingsrättsavgöranden.</p>
<p>Vidare bör hovrätten även i framtiden i samband med prövning av<br>överklaganden på eget initiativ vaka över att rättegången i tingsrätten<br>genomförts i överensstämmelse med gällande processuella regler. Av<br>domstolsdisciplinära skäl bör hovrätten, oberoende av yrkande, vara<br>skyldig att ingripa mot vissa allvarligare rättegångsfel även om dessa<br>inte lett till materiellt oriktiga avgöranden.</p>
<p>Vad därefter beträffar ansvaret för rättsbildningen är betydelsen av<br>hovrätternas avgöranden som vägledande för andra fall mindre<br>framträdande, dels eftersom hovrätterna är flera och avgöranden med<br>olika utgång därför kan förekomma parallellt, dels eftersom de enskilda<br>hovrätterna inte kan antas ha riktigt samma överblick över det juridiska<br>fältet som den högsta instansen. Hovrätternas avgöranden kan därför<br>främst få betydelse för rättsbildningen när det gäller mål i vilka<br>hovrätten är sista instans och mål inom sådana områden där prejudikat<br>från Högsta domstolen av något annat skäl saknas. Den största betydel-<br>sen för rättsbildningen torde i övrigt hovrätterna ha genom att meddela<br>prövningstillstånd i mål som kan vara av intresse från prejudikat-<br>synpunkt så att dessa kan överklagas till Högsta domstolen.</p>
<p>Mot denna beskrivning av vad hovrätten skall ha för uppgifter i<br>instansordningen skall ställas det sätt på vilket hovrätten arbetar enligt 40</p>
<p>dagens system. Nuvarande arbetssätt innebär att nästan alla överklagade<br></p>
<p>mål prövas i alla delar. En stor del av arbetet i hovrätterna läggs således Prop. 1996/97:131<br>ned på prövning av mål där tingsrättens avgörande inte är materiellt<br>oriktigt, där inget formellt fel begåtts under handläggningen i tingsrätten<br>och där avgörandet saknar prejudikatintresse. Det finns enligt<br>regeringens mening också starka skäl att kraftfullt markera och i verklig<br>mening genomföra principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall<br>ligga i första instans. Rättssäkerheten skall, som vi tidigare framhållit,<br>komma alla till del, inte bara dem som överklagar.</p>
<p>Att hovrättens prövning är mer omfattande än som motiveras av<br>hovrättens uppgifter innebär nackdelar för partema. Deras process-<br>kostnader blir totalt sett högre än de behöver vara. Vidare far den<br>berättigade parten i många tvistemål vänta längre på sin rätt än som är<br>nödvändigt. Att den berättigade snabbt och med så liten ekonomisk<br>uppoffring som möjligt kommer till sin rätt är ett mycket viktigt<br>rättssäkerhets- och samhällsintresse. I brottmål innebär kortare handlägg-<br>ningstider bl.a. att den tilltalade inte onödigt länge behöver sväva i<br>ovisshet om utgången i målet och att den straffrättsliga reaktionen<br>kommer så nära brottet som möjligt. Även för målsäganden och vittnena<br>är det från flera synpunkter bäst att domstolsförfarandet avslutas så snart<br>som möjligt.</p>
<p>Från flera håll hävdas att det nuvarande systemets utformning har lett<br>till att partema i vissa större brott- och tvistemål redan från början utgår<br>från att målet skall prövas på nytt i hovrätten och att tingsrättsprocessen<br>ses som ett slags förberedande förfarande inför processen i hovrätten.<br>Härigenom finns risk att hovrätten blir det forum där den egentliga<br>rättskipningen äger mm. En sådan ordning är naturligtvis mycket<br>olycklig. Förutsättningarna för en seriös och gedigen tingsrättsprocess<br>och därmed ett riktigt avgörande ökar om de inblandade aktörerna vet att<br>det är här och nu det gäller och att man inte med säkerhet kan räkna<br>med en rättegång även i hovrätten.</p>
<p>Vidare kan konstateras att de nuvarande handläggningsreglema leder<br>till att tillgängliga resurser inte utnyttjas optimalt. Att resurserna används<br>så effektivt som möjligt är en förutsättning för att hovrätterna på bästa<br>sätt skall kunna upprätthålla och stärka rättssäkerheten. Om hovrätten<br>kan koncentrera sin verksamhet och sina resurser till sådant som direkt<br>motiveras av hovrättens funktion blir hovrätterna effektivare och får<br>därmed bättre förutsättningar att hantera sina uppgifter. Detta förutsätter<br>att man gör avvägningar mellan insatser för skilda mål inom hovrätterna.<br>Det är önskvärt att hovrättsförfarandet är så flexibelt att varje mål kan<br>handläggas på det för målet mest ändamålsenliga sättet. Då läggs<br>rättsväsendets resurser där de bäst behövs.</p>
<p>Det nu sagda visar att en reform av hovrättsprocessen i syfte att<br>förändra handläggningsreglema så att de bättre svarar mot den funktion<br>hovrätten har är angelägen att genomföra oberoende av vilka resurser<br>som står till buds.</p>
<p>Utredningen har i betänkandet diskuterat två olika metoder som<br>innebär mer generella begränsningar av hovrättsprövningens omfattning.<br>Den ena metoden, som ibland förespråkats i debatten, är att med vissa 41</p>
<p>mer eller mindre långtgående undantag begränsa hovrättens prövning till<br></p>
<p>rättsfrågor. Den andra metoden är att införa ett system med ett generellt Prop. 1996/97:131<br>eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd som bl.a. inbegriper<br>dispensgrunden ändringsdispens i ledet mellan tingsrätt och hovrätt.</p>
<p>Begränsning av hovrättens prövning till rättsfrågor</p>
<p>Prövningen av mål skulle - i enlighet med vad som skett på sina håll<br>utomlands - teoretiskt sett kunna begränsas till att bara avse rättsfrågor,<br>dvs. frågor som rör den rent rättsliga bedömningen av de faktiska<br>omständigheterna i ett mål. En sådan ordning skulle innebära att den<br>högre instansen skulle vara bunden av vad den lägre funnit utrett om<br>sakförhållandena. Regeringen bedömer att det kan finnas vissa fördelar<br>med ett sådant system men att nackdelarna klart överväger.</p>
<p>Den allvarligaste nackdelen är att en sådan begränsning inte skiljer ut<br>de överklagade tingsrättsavgöranden som innehåller materiella felaktig-<br>heter. Hovrätten skulle i så fall inte bli det forum för korrigering av<br>felaktiga avgöranden vilket, enligt vad som nyss utvecklats, är dess<br>främsta uppgift i instansordningen. Hovrätten skulle i stället ofta få<br>lägga ner resurser på att pröva rättsfrågor som uppenbart är riktigt<br>avgjorda. Däremot skulle felaktiga bedömningar i sakfrågor inte kunna<br>rättas, vilket skulle innebära en väsentlig sänkning av den totala<br>rättssäkerhetsnivån i dömandet. Vidare är det synnerligen vanskligt att<br>försöka finna klara skiljelinjer mellan rättsfrågor och sakfrågor, vilket<br>leder till handläggningssvårigheter och påtaglig risk för rättsförluster. I<br>likhet med utredningen förkastar regeringen därför tanken på ett system<br>där hovrättsprövningen koncentreras till rättsfrågor och noterar därvid att<br>remissinstanserna inte heller har velat gå fram på den vägen.</p>
<p>Ett generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd</p>
<p>En reform av hovrättsprocessen bör utgå från grundtanken att hovrätten<br>skall koncentrera sig på sådana tingsrättsavgöranden där en förnyad<br>prövning fyller någon saklig funktion, dvs. i huvudsak sådana där<br>avgörandena kan vara felaktiga.</p>
<p>När grunderna för det befintliga instanssystemet lades fast i det<br>reformarbete som föregick tillkomsten av rättegångsbalken utgick man<br>uppenbarligen från att uppgiften att kontrollera och rätta materiellt<br>oriktiga avgöranden i princip krävde att de överklagade avgörandena<br>prövades på nytt i sin helhet i hovrätten. Kvaliteten på handläggningen<br>och avgörandena i tingsrätterna är numera generellt sett högre och<br>jämnare än när balken infördes. De egentliga domskälen skrivs i<br>allmänhet öppnare och utförligare än förr. Frågan är mot den bakgrunden<br>om fullgörandet av denna hovrättens uppgift fortfarande kräver att de<br>allra flesta överklagade mål prövas där på nytt i sin helhet.</p>
<p>Man kan säga att hovrätten enligt dagens ordning i flertalet fall<br>undersöker om det överklagade avgörandet är felaktigt och i förekom-<br>mande fall rättar detta inom ramen för samma förfarande. Genom ett<br></p>
<p>42</p>
<p>system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd som inbegriper Prop. 1996/97:131<br>dispensgrunden ändringsdispens skulle man dela upp förfarandet i två<br>delar utifrån dessa båda moment. Prövningen av de mål som tingsrätten<br>avgjort på ett sätt som inte ger anledning att överväga ändring kan då<br>begränsas till att hovrätten - genom ett beslut att inte meddela<br>prövningstillstånd - konstaterar att målet är riktigt avgjort. Om man även<br>kan meddela prövningstillstånd för prejudikatvärda fall och i fall där det<br>föreligger en resningssituation eller där domvilla har förekommit, har<br>man teoretiskt sett kommit mycket långt mot en anpassning av<br>hovrättsförfarandet till hovrättens roll i instanssystemet.</p>
<p>För att det i praktiken skall vara möjligt att införa ett mer generellt<br>krav på prövningstillstånd krävs dock att risken för att hovrätten avslår<br>begäran om prövningstillstånd i mål där avgörandet är materiellt felaktigt<br>kan begränsas i tillräcklig utsträckning. Detta förutsätter att förfarandet<br>ger en godtagbar möjlighet för hovrätten att värdera tingsrättens<br>bedömning av sakfrågan (bevisfrågan) i målet. Rättsfrågan vållar normalt<br>inte samma principiella eller praktiska problem vid en tillståndsprövning.<br>Hur man än konstruerar ett system med prövningstillstånd kan man<br>emellertid aldrig undvika att några mål som är felaktigt avgjorda vägras<br>prövningstillstånd. Frågan blir då om detta kan accepteras. Utredningen<br>har besvarat frågan jakande och menar att man med ett omsorgsfullt<br>utformat system med prövningstillstånd dels kan minimera riskerna för<br>att felaktigheter inte upptäcks, dels kan uppnå en totalt sett mera<br>rättssäker ordning än den vi har i dag.</p>
<p>Remissutfallet är blandat. Majoriteten är välvilligt inställd till ett<br>system med generellt krav på prövningstillstånd, men många i denna<br>grupp har reservationer av olika slag. En ganska stor minoritet avstyrker<br>en reform med sådan inriktning, men flera i denna grupp ser också<br>positiva sidor med utredningens förslag. Bland dem som sålunda<br>tillstyrker är fem av hovrätterna, de flesta av de tillfrågade tingsrätterna<br>och kronofogdemyndigheterna, Riksåklagaren och nästan alla tillfrågade<br>åklagarmyndigheter, Domstolsverket, Konsumentverket, Riksrevisions-<br>verket, Statskontoret, Arbetsdomstolen, Kammarrätten i Stockholm,<br>Länsrätten i Göteborg, JUSEK och Sveriges Domareförbund. Ytterligare<br>några remissinstanser lämnar grundtankarna i förslaget utan erinran.<br>Avstyrker gör bl.a. Hovrätten för Övre Norrland, Huddinge och<br>Lindesbergs tingsrätter, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem,<br>Riksskatteverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund,<br>Stockholms Handelskammare, Svenska avdelningen av Internationella<br>juristkommissionen samt de flesta av dem som uttalat sig för de<br>juridiska fakulteterna i Stockholm, Uppsala och Lund.</p>
<p>De som tillstyrker anför bl.a. att ett system med generellt krav på<br>prövningstillstånd är den bästa tänkbara reformen i dagens läge för att på<br>ett mer ändamålsenligt sätt fördela tillgängliga resurser mellan<br>överklagade mål, effektivisera domstolsarbetet och påskynda<br>handläggningen av målen. Man anser att erfarenheterna av de regler om<br>prövningstillstånd som vi har i dag är goda och att riskerna för att<br>feldömda mål inte rättas är små.</p>
<p>43</p>
<p>Regeringen fäster stor vikt vid att i ett system med mera långtgående Prop. 1996/97:131<br>krav på prövningstillstånd domstolsväsendets resurser i högre grad kan<br>avsättas för mål med krävande rätts- och sakfrågor, något som i sin tur<br>otvivelaktigt bidrar till en ökad rättssäkerhet. Möjligheterna till sådana<br>omdisponeringar av resurserna är särskilt viktiga eftersom andelen större<br>och mera komplicerade mål ökar. Vidare medför ett system med<br>prövningstillstånd att handläggningstidema blir kortare. Även detta är av<br>betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, inte minst eftersom muntlig<br>bevisning blir mindre tillförlitlig med tiden. Härtill kommer att parterna<br>i tvistemål snabbare kommer till sin rätt. I brottmål slipper den tilltalade<br>vara i ovisshet om utgången längre än nödvändigt och om han eller hon<br>fälls till ansvar kommer den straffrättsliga reaktionen närmare brottet i<br>tiden. Målsäganden och vittnena slipper att besväras av ytterligare forhör<br>och av konfrontationer med den tilltalade. Parter i tvistemål kan<br>begränsa sina rättegångskostnader, om prövningstillstånd inte meddelas i<br>de mål där tingsrättens avgörande inte skall ändras. Detta gäller särskilt<br>i mål där hovrätten enligt nuvarande regler skulle ha hållit<br>huvudförhandling, trots att tingsrättens avgörande alltså är riktigt.<br>Erfarenheterna av de regler om prövningstillstånd i hovrätten som hittills<br>införts är goda, vilket styrks av remissbehandlingen. Med ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd skulle man vidare på ett kraftfullt<br>sätt genomföra den eftersträvade förskjutningen av tyngdpunkten i rätt-<br>skipningen mot tingsrätterna. Ett sådant system skulle också ligga i linje<br>med de reformer som de senaste åren på ett framgångsrikt sätt har<br>genomförts på förvaltningsprocessens område, där man successivt har<br>fört den första domstolsprövningen från kammarrätt till länsrätt och<br>beträffande i stort sett alla måltyper infört krav på prövningstillstånd i<br>ledet mellan länsrätt och kammarrätt, allt i syfte att bättre utnyttja<br>resurserna och nå snabbare avgöranden (jfr bl.a. prop. 1993/94:133,<br>1994/95:27 och 1995/96:22).</p>
<p>En del remissinstanser har anmärkt att utredningens synsätt är väl<br>snävt när den konstaterar att det, med utgångspunkt i hovrättens uppgift<br>att rätta felaktiga avgöranden, kan hävdas att hovrättsprocessen är onödig<br>i de fall det redan från början står klart att det saknas anledning att<br>ändra tingsrättens dom. Remissinstanserna framhåller att ett viktigt<br>moment i hovrättsprövningen är att den skall fungera som en garant for<br>parternas rättssäkerhet.</p>
<p>En stor del av remissinstansernas kritik mot ett mer generellt krav på<br>prövningstillstånd förefaller bottna i en föreställning om att ett krav på<br>prövningstillstånd skulle innebära att man därigenom i vissa mål helt<br>utestänger parterna från en hovrättsprövning. Så är ingalunda fallet.<br>Genom tillståndsprövningen far klaganden en prövning där hovrättens<br>kontrollerande funktion står i fokus. Med ett omsorgsfullt utformat<br>system vad avser grunder för prövningstillstånd och handläggningsregler<br>innebär ett beslut att inte meddela prövningstillstånd att hovrätten<br>faktiskt har gjort en prövning av hur tingsrätten har handlagt och bedömt<br>målet utan att hovrätten har funnit något som ger anledning att betvivla<br>utgångens riktighet. 44</p>
<p>Under remissbehandlingen har mot ett system med ett mer generellt Prop. 1996/97:131<br>krav på prövningstillstånd anförts att det vid överklagande bör finnas en<br>ovillkorlig rätt att få mål, som inte är bagatellartade, prövade i sak på<br>nytt i åtminstone en instans och att det utan en sådan rätt blir svårt att<br>upprätthålla den allmänna tilltron till domstolsväsendet. Enligt<br>regeringens mening är det en självklarhet att tingsrättens avgöranden<br>utom i mycket speciella fall skall kunna överklagas till hovrätt.<br>Rättssäkerheten kräver att felaktiga domar skall kunna korrigeras i andra<br>instans. Däremot är det inte en självklarhet att hovrätten skall pröva alla<br>överklagade mål i sak i alla delar. Ett system som innebär att hovrättens<br>prövning i vissa fall begränsas till en tillståndsprövning är på intet sätt<br>unikt, sett i ett internationellt perspektiv. En internationell utblick ger vid<br>handen att krav på prövningstillstånd i andra instans förekommer i<br>varierande utsträckning i åtskilliga rättsstater i vår närhet (se betänkandet<br>s. 105-123). Ibland gäller krav på prövningstillstånd bara i tvistemål om<br>ett visst högsta värde och i brottmål med ett visst högsta straffmaximum,<br>men exempelvis i England är kravet på prövningstillstånd mycket<br>långtgående, särskilt i brottmål. Ett generellt eller mycket omfattande<br>krav på prövningstillstånd skulle alltså inte framstå som någon udda<br>ordning i en internationell jämförelse. En del länder har också gått<br>längre än vad Hovrättsprocessutredningen förordat på så sätt att<br>överrättsprövningen där kan vara begränsad till rättsfrågor, eller också att<br>man t.ex. genom höga beviskrav har begränsat möjligheterna att faktiskt<br>fa prövningstillstånd. En sådan mer juridisk-teknisk avgränsning av<br>hovrättens prövning som en prövning begränsad till rättsfrågor innebär<br>torde inte ha förutsättningar att vinna den svenska rättssökande<br>allmänhetens förtroende. Regeringen eftersträvar en annan sorterings-<br>mekanism med en finmaskigare reglering som även bevarar hovrättens<br>möjligheter att korrigera felaktigheter såvitt avser sakfrågor. Med en<br>sådan ordning kommer allmänhetens tilltro till rättsväsendet att kunna<br>bevaras och på sikt till och med kunna stärkas.</p>
<p>En remissynpunkt som är värd att tas på största allvar är den att en del<br>domar eller beslut, som med dagens system skulle ha ändrats av hovrätt,<br>inte kommer att fa prövningstillstånd. Regeringen vill inte förneka att<br>det med ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd finns<br>risk för att detta i enstaka fall kan inträffa. Innebär då denna risk att ett<br>sådant system är oacceptabelt? Frågan kan enligt regeringens mening till<br>viss del besvaras med en motffåga. Är vi alldeles säkra på att hovrättens<br>dom i det tänkta fallet skulle vara mer riktig än tingsrättens? Kanske är<br>det så att tingsrättens dom ändrades efter förnyade förhör i hovrätten och<br>att det ändrade domslutet helt enkelt berodde på att vittnena lämnade<br>mindre säkra uppgifter än i tingsrätten och att detta i sin tur kan<br>tillskrivas det faktum att det gått för lång tid sedan den omvittnade<br>händelsen ägde rum. Eller också kan det någon gång vara fråga om att<br>förhörspersoner i hovrätten tar tillbaka sina uppgifter till följd av någon<br>otillbörlig påverkan och att utgången i hovrätten därför blir en annan. I<br>sådana fall som nu exemplifierats kan det inte sägas att tingsrättens<br>avgöranden var materiellt felaktiga och i den mån det är sådana 45</p>
<p>avgöranden som inte far prövningstillstånd är ingen skada skedd.</p>
<p>Med en betydligt mer förfinad reglering än den nuvarande vad gäller Prop. 1996/97:131<br>förutsättningar för prövningstillstånd och handläggning av<br>tillståndsfrågan blir risken för att feldömda mål inte fångas upp minimal.<br>Enligt regeringens mening uppvägs risken för att enstaka domar faller<br>utanför mer än väl av de nyss nämnda utomordentligt stora fördelar som<br>ett mer generellt utformat dispenssystem ger.</p>
<p>Regeringen faster stort avseende vid synpunkter under remiss-<br>behandlingen om att tingsrätterna kommer att belastas ytterligare och få<br>svårt att klara av de ökade krav som måste ställas på dem om mer<br>generella regler om prövningstillstånd införs. En reform av detta slag bör<br>enligt regeringens mening kombineras med en resursförstärkning för<br>tingsrätterna. Av de medel som genom reformen kan frigöras genom en<br>effektivare hovrättsprocess kan en del tillföras tingsrätterna. Vi<br>återkommer till detta i avsnitt 11. Den översyn av rättegångsbalkens<br>förfaranderegler som nyligen gjorts av en särskild utredare har samma<br>syfte (Ds 1997:7 Domstolsforfarandet - Förslag till förbättringar).<br>Ambitionen är att ta bort onödiga hinder i verksamheten och göra<br>tingsrättsprocessen så effektiv som möjligt.</p>
<p>En annan synpunkt som framförts under remissbehandlingen är att<br>vinstema med en reform är osäkra eftersom många mål riskerar att<br>släppas fram och tillståndsprövningen blir betungande. Även Lagrådet<br>uttrycker viss tvekan till hur verksam reformen blir som instrument för<br>en koncentration av arbetet till prövningsvärda mål och en sådan<br>effektivisering som eftersträvas. Lagrådet framhåller samtidigt att denna<br>osäkerhet naturligtvis inte får leda till jämkningar i de nya regler som<br>finns i remissen och som motiveras av rättssäkerhetsskäl. Flera<br>remissinstanser pekar också på personalomställningsproblem för<br>hovrätterna. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 12.</p>
<p>Regeringen bedömer att införandet av ett generellt eller väsentligt<br>utvidgat krav på prövningstillstånd totalt sett skulle kunna innebära<br>bättre garantier för riktiga domstolsavgöranden än nuvarande regler och<br>dessutom kunna åstadkomma en snabbare handläggning och en hand-<br>läggning utan onödiga resursinsatser. Rättssäkerheten kräver dock att vi<br>skapar en mer förfinad reglering än den nu gällande vad beträffar<br>grunder för prövningstillstånd och handläggningsregler. En självklar<br>förutsättning är också att reglerna är utformade så att de inte står i strid<br>med våra konventionsåtaganden. Lika självklart är att nya regler inte får<br>komma i konflikt med några svenska grundlagsbestämmelser, och<br>Lagrådet har i sitt yttrande bekräftat att så inte blir fallet.</p>
<p>Det är enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt att välja ut vissa<br>grupper av mål som man försöker ge särskilda garantier i rättssäkerhets-<br>hänseende. En sådan lösning skulle ju innebära att man utgår från att ett<br>system med prövningstillstånd leder till ett mindre rättssäkert slutresultat<br>och att man får finna sig i att vissa mål får en mindre rättssäker<br>behandling än andra. Ambitionen bör i stället vara att finna ett enhetligt<br>system för prövningstillstånd som är tillräckligt rättssäkert för alla mål.<br>En viktig del i ett sådant system är att man skapar ytterligare garantier<br>för att prövningstillstånd inte skall vägras i de fall tingsrättens avgörande 46</p>
<p>är materiellt felaktigt. Detta kan ske genom åtgärder som förbättrar<br></p>
<p>förutsättningarna för hovrätten att bedöma tingsrättens avgörande, Prop. 1996/97:131<br>framför allt dess bedömning av sakfrågan.</p>
<p>Regeringen redovisar sina närmare överväganden i dessa delar i olika<br>avsnitt längre fram.</p>
<p>Andra regelförändringar</p>
<p>Utredningen har undersökt möjligheterna att genom andra<br>regelförändringar, inom ramen för nuvarande ordning med en mer eller<br>mindre fullständig prövning av flertalet överklagade mål, uppnå en bättre<br>överensstämmelse mellan hovrättsförfarandet och hovrättens roll i<br>instansordningen. Utredningen har gått igenom möjligheterna att be-<br>gränsa hovrättens prövning utifrån överklagandets utformning, att ändra<br>reglerna om åberopande i hovrätten av nya omständigheter och bevis, att<br>ändra reglerna om förnyad bevisupptagning samt att öka användningen<br>av skriftligt förfarande. Reformer på dessa områden kan enligt<br>utredningens bedömning inte bli särskilt långtgående. Regeringen delar<br>denna bedömning. Några av dessa frågor behandlas i detta ärende, men<br>de flesta kommer att tas upp i ett senare sammanhang. Även om<br>merparten av dessa förändringar genomförs skulle hovrätterna i be-<br>tydande utsträckning komma att göra en mer omfattande prövning än<br>vad deras uppgifter motiverar. En justering av befintliga bestämmelser är<br>således inte tillräcklig för att hovrättens handläggningsregler i önskvärd<br>utsträckning skall kunna anpassas till hovrättens roll i instansordningen.<br>En sådan begränsad reform bidrar inte heller i någon större utsträckning<br>till att på annat sätt effektivisera verksamheten i hovrätterna.</p>
<p>I några remissvar har det efterlysts en mera förutsättningslös analys av<br>möjligheterna till ett väsentligt mer flexibelt system för hovrätts-<br>prövningen än vad Hovrättsprocessutredningen gjort. Därvid har man i<br>remissvaren talat om olika möjligheter till förenklingar och<br>begränsningar av hovrättsprocessen. En del förändringar skulle innebära<br>att man ger efter på principerna om muntlighet, omedelbarhet och<br>koncentration och bl.a. öppnar för en s.k. blandad process även i<br>brottmål och tvistemål, på likartat sätt som förekommer i s.k. Ö-mål i<br>hovrätten och inom förvaltningsprocessen. En del av de frågeställningar<br>som utredningen har gått igenom gäller just den inriktning som förordas<br>i de nämnda remissyttrandena, men det är riktigt att det inte finns några<br>förslag som gäller blandat skriftligt och muntligt förfarande i brottmål<br>och tvistemål. Denna fråga behandlades av Rättegångsutredningen i dess<br>slutbetänkande (SOU 1987:46) som ägnades åt just hovrättsfrågor. Där<br>avvisades idén om en blandad process. Skälen var främst att mycket litet<br>stod att vinna med en sådan, men även att det var vanskligt att ange<br>gränserna för skriftligheten och vad som skulle vara att anse som<br>processmaterial. En motsvarande ordning för tingsrätternas del hade<br>tidigare avvisats i det processrättsliga reformarbetet (prop. 1986/87:89 s.<br>83). Regeringen kan inte finna att frågan nu har kommit i något annat<br>läge eller att den antydda vägen skulle vara framkomlig.</p>
<p>47</p>
<p>Utredningen har också gått igenom vissa andra förbättringsåtgärder Prop. 1996/97:131<br>avseende hovrättsförfarandet samt olika möjligheter att begränsa flödet<br>av mål till hovrätterna. Gemensamt för dessa åtgärder är dock att de inte<br>bidrar till att ytterligare anpassa hovrättsförfarandet till hovrättens<br>huvudsakliga uppgifter. De bidrar inte heller i någon större utsträckning<br>till att på annat sätt effektivisera verksamheten i hovrätterna.</p>
<p>48</p>
<h2>6 Gällande regler om prövningstillstånd i hovrätt Prop. 1996/97:131</h2>
<p>I tvistemål krävs prövningstillstånd vid överklagande av avgöranden i<br>mål som enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB har handlagts av en<br>lagfaren domare, dvs. dispositiva tvistemål där tvisteföremålets värde<br>uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp (18 150 kr år 1997) och<br>som inte omfattas av vissa undantag i paragrafens andra stycke. För<br>andra dispositiva tvistemål än dessa s.k. FT-mål krävs prövningstillstånd<br>om tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger ett basbelopp.</p>
<p>Från kravet på prövningstillstånd har undantagits avgöranden i<br>tvistemål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning,<br>t.ex. patentmål, tryckfrihetsmål, yttrandefrihetsmål och vissa familjemål.<br>Vidare har beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,<br>beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare och beslut<br>genom vilket missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett<br>överklagande avvisats undantagits från krav på prövningstillstånd.</p>
<p>I brottmål krävs prövningstillstånd om den tilltalade inte dömts till<br>annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det<br>inte är föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader. Prövnings-<br>tillstånd krävs dock inte om domen överklagas av Riksåklagaren (RÅ),<br>Justitiekanslem (JK) eller Riksdagens ombudsmän (JO). Omfattar domen<br>flera tilltalade avgörs frågan om prövningstillstånd för vaije tilltalad för<br>sig. Om det krävs prövningstillstånd, omfattas - med undantag för<br>enskilt anspråk - alla frågor som har avgjorts i domen av kravet på<br>prövningstillstånd. Om tingsrätten genom en dom i brottmål även prövat<br>enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen reglerna om pröv-<br>ningstillstånd för tvistemål. Prövningstillstånd krävs dock inte för ett<br>enskilt anspråk, om prövningstillstånd inte krävs i brottmålsdelen eller<br>meddelas i denna del, förutsatt att överklagandet avser frågan om den<br>tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen.</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller för prövningstillstånd i tvistemål har<br>kravet på prövningstillstånd i brottmål inte knutits till yrkandena i tings-<br>rätter , utan till den faktiska utgången i målet. Det innebär bl.a. att det<br>inte finns något krav på prövningstillstånd för beslut som har fattats i ett<br>brottmål innan tingsrätten avgjort målet. Enligt en uttrycklig bestämmel-<br>se är dock beslut som får överklagas endast i samband med över-<br>klagande av dom underkastade krav på prövningstillstånd (49 kap. 13 §<br>fjärde stycket RB).</p>
<p>Krav på prövningstillstånd gäller också alla beslut av tingsrätt i<br>utsökningsmål, i mål om avräkning vid återbetalning av skatter och<br>avgifter, i mål om betalningsföreläggande och handräckning, i<br>skuldsaneringsärenden samt i felparkeringsärenden. Prövningstillstånd<br>behövs dock inte om överklagandet avser ett beslut som rör någon annan<br>än en part, ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare<br>eller ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller ett överklagande<br>- eller såvitt avser felparkeringsärenden anmälan om bestridande -<br>avvisats.</p>
<p>Grunderna för prövningstillstånd (dispensgrundema) är desamma för ^g</p>
<p>samtliga mål och ärenden som är underkastade krav på pröv-</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131<br></p>
<p>ningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Prövningstillstånd får Prop. 1996/97:131<br>meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att<br>överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), om anledning<br>förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till (ändrings-<br>dispens) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva över-<br>klagandet (extraordinär dispens).</p>
<p>Prejudikatdispens är främst avsedd att möjliggöra överklagande till<br>Högsta domstolen av mål med prejudikatintresse. Som tidigare anförts är<br>hovrättens roll som prejudikatinstans mindre framträdande. Hovrätternas<br>avgöranden får främst betydelse för rättsbildningen när fråga är om mål<br>i vilka hovrätten är sista instans och mål inom sådana områden där pre-<br>judikat från Högsta domstolen av något annat skäl saknas. Det torde inte<br>vara särskilt vanligt att hovrätten meddelar prövningstillstånd på denna<br>grund.</p>
<p>Den centrala dispensgrunden är ändringsdispens. Hovrätten skall<br>bevilja prövningstillstånd om "anledning förekommer till ändring i det<br>slut tingsrätten kommit till".</p>
<p>Den extraordinära dispensen har sin motsvarighet i den dispensgrund<br>för rättegången i Högsta domstolen som finns upptagen i 54 kap. 10 §<br>första stycket andra punkten RB. Extraordinär dispens kan enligt<br>förarbetena till den sistnämnda bestämmelsen beviljas om det<br>överklagade avgörandet kan göras till föremål för resning eller<br>undanröjas på grund av domvilla samt när det överklagade avgörandet<br>kommit till på grund av grovt förbiseende eller grovt misstag med<br>avseende på sakmaterialet. I kravet på att förbiseendet eller misstaget<br>skall vara grovt ligger att det i väsentlig grad har påverkat utgången.<br>Processuella fel kan beaktas endast om de utgör domvillogrund. En<br>annan situation av extraordinär natur då prövningstillstånd av rättviseskäl<br>bör kunna meddelas oberoende av prejudikatintresset är då ett stort antal<br>likartade mål samtidigt överklagats men prejudikatintresset endast<br>motiverar att ett eller några få ges sådant tillstånd. Denna dispensgrund<br>aktualiseras inte heller särskilt ofta eftersom flertalet av de fall som<br>täcks av bestämmelsen också täcks av bestämmelsen om<br>ändringsdispens.</p>
<p>Utgångspunkten för tillståndsprövningen är de dispensskäl som kla-<br>ganden anför. Om det krävs prövningstillstånd skall klaganden i över-<br>klagandet ange de omständigheter som han vill åberopa till stöd för att<br>prövningstillstånd skall meddelas. Underlåter klaganden att anföra<br>sådana skall hovrätten förelägga denne att avhjälpa bristen, men det är<br>relativt vanligt att hovrätten i stället presumerar att det som åberopas till<br>stöd för ändring av tingsrättens avgörande också åberopas till stöd för<br>ändringsdispens.</p>
<p>Sedan skriftväxlingen avslutats beslutar hovrätten om prövnings-<br>tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det får dock frågan tas<br>upp utan att skriftväxling skett. I praktiken sker skriftväxling före<br>tillståndsprövningen i en relativt liten andel av målen.</p>
<p>Har båda parter överklagat kan prövningstillstånd begränsas till den<br>ena partens talan. Vidare kan i tvistemål prövningstillstånd begränsas till 50</p>
<p>rättegångskostnadsfrågan. I övrigt finns inga möjligheter att bevilja<br></p>
<p>partiellt prövningstillstånd. Ett beslut att meddela prövningstillstånd Prop. 1996/97:131<br>omfattar domen eller det överklagade beslutet i den utsträckning parten<br>har överklagat avgörandet, överklagade beslut som tagits in i domen<br>eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en<br>sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i hov-<br>rätten samt överklagade beslut som far överklagas endast i samband med<br>att domen eller det slutliga beslutet överklagas. Om prövningstillstånd<br>inte meddelas, förfaller eventuell anslutningsklagan.</p>
<p>Avgöranden i mål som handlagts av hovrätten i första instans är inte i<br>något avseende underkastade krav på prövningstillstånd för att<br>överklagandet skall prövas av Högsta domstolen.</p>
<p>Utredningen har pekat på att det finns ett par till synes omotiverade<br>skillnader i kravet på prövningstillstånd i hovrätt.</p>
<p>Det ena fallet rör förverkande och arman särskild rättsverkan på grund<br>av brott. Om ett mål i tingsrätten enbart rör sådana frågor är avgörandet<br>alltid underkastat krav på prövningstillstånd, men om frågan i stället<br>handläggs i samband med en fråga om ansvar för brott blir den utdömda<br>påföljden avgörande för om prövningstillstånd krävs.</p>
<p>Det andra fallet gäller viten som föreläggs part eller annan till<br>fullgörande av en skyldighet i en rättegång (utevaroviten). Ett beslut att<br>döma ut ett utevarovite får överklagas särskilt. Döms ett sådant vite ut i<br>ett tvistemål som omfattas av 49 kap. 12 § RB krävs prövningstillstånd<br>enligt huvudregeln i denna bestämmelse. Om vitet avser annan än part<br>eller intervenient kan emellertid beslutet överklagas utan sådant krav. Ett<br>beslut att döma ut vite i ett brottmål kan alltid överklagas utan krav på<br>prövningstillstånd eftersom beslut som fattas under rättegången och som<br>skall överklagas särskilt faller utanför regeln i 49 kap. 13 § RB. Denna<br>skillnad leder till att parter behandlas olika ifråga om krav på<br>prövningstillstånd vid utdömande av utevarovite i tingsrätt beroende på<br>om målet är ett tvistemål eller ett brottmål.</p>
<p>51</p>
<h2>7 Konventionsåtaganden</h2>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Regeringens bedömning: Ett generellt krav på prövningstillstånd<br>är förenligt med den rätt till omprövning som Sverige genom<br>internationella åtaganden har förbundit sig att garantera personer<br>som dömts för brott. Vidare gör regeringen den bedömningen att<br>gjorda konventionsåtaganden inte innebär att klaganden annat än<br>undantagsvis har rätt till muntlig förhandling i samband med<br>tillståndsprövningen. Ett sådant undantag kan föreligga om part<br>begär förhandling i hovrätten när någon sådan inte hållits i tings-<br>rätten och hovrätten har för avsikt att inte meddela prövningstill-<br>stånd.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta uttalar ingen åsikt i frågan. En grupp<br>stöder uttryckligen utredningens bedömning eller lämnar den utan<br>erinran. En annan grupp är mer eller mindre tveksam till utredningens<br>slutsatser och varnar för att genomföra en omfattande reform utan att ha<br>god marginal till något som kan visa sig vara konventionsstridigt. Ingen<br>remissinstans påstår att den tilltänkta reformen faktiskt skulle vara<br>konventionsstridig.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Hovrättsprocessutredningen har<br>studerat om ett generellt krav på prövningstillstånd går att förena med<br>Sveriges konventionsåtaganden. Närmare bestämt rör det sig om två<br>frågeställningar. Den första är om ett generellt krav på prövningstillstånd<br>är förenligt med den rätt vaije person som dömts för brott har att få till<br>stånd en prövning i högre instans. Sverige har gjort flera internationella<br>åtaganden som ger personer dömda för brott rätt till en sådan prövning.<br>Det är fråga om artikel 2 i det sjunde tilläggsprotokollet till<br>Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 14:5 i 1966<br>års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel<br>40:2:b:v i FN:s barnkonvention. Den andra frågan gäller hur förfarandet<br>vid en tillståndsprövning kan behöva utformas för att inte komma i<br>konflikt med rätten till en "fair and public hearing" i samband med<br>domstolsprövning. Denna andra frågeställning är inte begränsad till<br>brottmål. De artiklar som är aktuella i denna del är artikel 6 i Europa-<br>konventionen, artikel 14:1 i 1966 års FN-konvention och artikel<br>40:2:b:iii i FN:s barnkonvention.</p>
<p>Rätten till omprövning</p>
<p>Regeringen konstaterar att det såvitt gäller tvistemål inte finns några<br>konventionsåtaganden som ålägger Sverige att ens ge partema rätt att<br>överklaga. Det möter därför inte något hinder ur denna synvinkel att<br>införa ett generellt krav på prövningstillstånd i tvistemål. En annan sak<br>är - såvitt gäller Europakonventionen - att de stater som inrättar<br></p>
<p>52</p>
<p>appellations- eller kassationsdomstolar måste se till att förfarandet i Prop. 1996/97:131<br>dessa uppfyller konventionens krav i exempelvis artikel 6.</p>
<p>Vad därefter gäller brottmål finns en rätt till omprövning enligt artikel<br>2 i Protokoll nr 7 till Europakonventionen (det sjunde tilläggs-<br>protokollet). Artikeln har följande lydelse:</p>
<p>1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt<br>att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre domstol. Utövandet<br>av denna rätt, inbegripet grunderna för dess utövande, skall regleras i<br>lag.</p>
<p>2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova gärningar,<br>enligt föreskrift i lag, eller i de fall då vederbörande har dömts i första<br>instans av den högsta domstolen eller har dömts efter det att en<br>frikännande dom har överklagats.</p>
<p>I samband med den förra prövningstillståndsreformen (prop.<br>1992/93:216) behandlades frågan om ett system med prövningstillstånd<br>var förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Det konstaterades<br>sammanfattningsvis att ett prövningstillståndsförfarande uppfyller de<br>krav som ställs på den omprövning av högre domstol som föreskrivs i de<br>olika aktuella konventionerna.</p>
<p>Något avgörande från Europadomstolen som behandlar frågan om en<br>möjlighet att ansöka om prövningstillstånd är tillräcklig för att uppfylla<br>tilläggsprotokollets krav på omprövning finns inte. Däremot finns, såsom<br>redovisas i betänkandet (s. 159 ff) andra tolkningsdata, nämligen i<br>motiven till tilläggsprotokollet och i uttalanden av Europakommissionen,<br>och dessa ger enligt regeringens mening på ett betryggande sätt vid<br>handen att bedömningen från det tidigare lagstiftningsärendet fortfarande<br>håller streck och att ett system med generellt krav på prövningstillstånd<br>är förenligt med Europakonventionens krav på rätt till omprövning, allra<br>helst om det är utformat på ett ännu mer rättssäkert sätt än dagens<br>system för prövningstillstånd. Detsamma gäller förhållandet till FN-<br>konventionema, som i huvudsak har samma innehåll som Europa-<br>konventionen. Det kan noteras att FN:s kommitté för mänskliga<br>rättigheter i en rapport hösten 1995 har uttalat att det under vissa<br>förhållanden kan uppkomma fråga om de år 1993 införda svenska<br>reglerna om prövningstillstånd i brottmål i hovrätten står i<br>överensstämmelse med artikel 14:5 i 1966 års FN-konvention. Det<br>skriftliga material som låg till grund för kommitténs rapport innehåller<br>emellertid en klart missvisande beskrivning av de svenska reglerna om<br>grunderna för beviljande av prövningstillstånd. Beskrivningen ger<br>intrycket att våra dispensgrunder skulle vara avsevärt mer restriktiva än<br>de faktiskt är, på så sätt att samtliga dispensgrunder framställs som om<br>de förutsatte extraordinära skäl. Regeringen kommer senare, i den<br>ordning som FN har bestämt, att svara på kommitténs rapport.<br>Regeringen utgår från att ingen slutlig kritik kommer att riktas mot det<br>svenska systemet och anser därför i likhet med Hovrättsprocess-<br>utredningen att kommitténs uttalande kan lämnas utan avseende.</p>
<p>53</p>
<p>Rätten till muntlig förhandling</p>
<p>Utredningen har också undersökt om förfarandet vid tillståndsprövningen<br>behöver ha ett inslag av muntlighet för att inte komma i konflikt med<br>rätten till en "fair and public hearing", som följer av konventionerna.</p>
<p>De avgöranden och uttalanden som hittills kommit från organen i<br>Strasbourg och som redovisas i betänkandet (s. 161 ff) visar enligt<br>regeringens mening tydligt att ett system med generellt krav på<br>prövningstillstånd som inte innehåller någon generell rätt till muntlig<br>förhandling i hovrätten är förenligt med Europakonventionens krav i<br>artikel 6 på rättvis och offentlig förhandling. Inte heller Sveriges övriga<br>konventionsåtaganden lägger enligt regeringens mening hinder i vägen.<br>Lagrådet har för sin del uttalat att det på de i lagrådsremissen angivna<br>skälen kan antas att remissförslagets ordning med ett generellt krav på<br>prövningstillstånd i hovrättsprocessen är förenlig med de internationella<br>konventioner som Sverige anslutit sig till.</p>
<p>Det kan dock, enligt artikel 6 i Europakonventionen, undantagsvis<br>krävas att det hålls förhandling i hovrätten i prövningstillståndsfrågan.<br>Ett skäl för detta kan vara att det inte har hållits någon förhandling i<br>tingsrätten. Vidare måste parten ha begärt förhandling i hovrätten och<br>hovrätten måste ha för avsikt att inte meddela prövningstillstånd.<br>Självfallet måste också de förutsättningar som gör artikel 6 tillämplig<br>vara uppfyllda, däribland att hovrättens kommande beslut blir avgörande<br>för en parts civila rättigheter eller skyldigheter eller av en brotts-<br>anklagelse samt att det är en seriös rättstvist ("serious dispute") som är<br>föremål för prövning. Vi återkommer närmare till frågan om rätt till<br>muntlig förhandling i avsnitt 8.4.</p>
<p>Förhandsbesked från EG-domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget</p>
<p>En fråga som inte behandlades i lagrådsremissen men som Hovrätts-<br>processutredningen har diskuterat är frågan hur bestämmelserna i artikel<br>177 i EG-fördraget om nationella domstolars möjlighet och skyldighet<br>att inhämta s.k. förhandsbesked från EG-domstolen skall tillämpas i den<br>lägre rätten om det finns ett krav på prövningstillstånd i den högre rätten<br>(betänkandet s. 130 f.).</p>
<p>Enligt artikel 177 i EG-fördraget är EG-domstolen behörig att meddela<br>förhandsavgöranden angående bl.a. frågor om tolkningen av fördraget.<br>En nationell domstol får, enligt andra stycket i artikeln, begära<br>förhandsavgörande om en sådan fråga uppkommer i ett mål där och<br>domstolen anser det nödvändigt med ett beslut av EG-domstolen i frågan<br>för att kunna döma i målet. När en sådan fråga uppkommer vid en<br>nationell domstol, "mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel<br>enligt nationell lagstiftning," skall den nationella domstolen - enligt<br>tredje stycket - föra frågan vidare till EG-domstolen.</p>
<p>Ett system med generellt eller väsentligt utvidgat krav på<br>prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätten och hovrätten innebär enligt<br>regeringens mening inga principiella förändringar för dessa domstolar i<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>54</p>
<p>fråga om möjlighet eller skyldighet att inhämta förhandsbesked från EG- Prop. 1996/97:131<br>domstolen. Frågor om tillämpningen av artikel 177 i EG-fördraget i mål<br>som är belagda med krav på prövningstillstånd uppkommer redan i dag.</p>
<p>EG-domstolen har inte tagit ställning till frågan om lägre domstol skulle<br>vara skyldig att inhämta förhandsbesked när prövningen i högre rätt är<br>beroende av prövningstillstånd eller liknande. Frågan har däremot<br>ventilerats i doktrin och i nationell rättspraxis och därvid har olika<br>ståndpunkter framkommit. Något säkert uttalande kan därför knappast<br>göras. Det bör emellertid framhållas att det främsta syftet bakom<br>skyldigheten att i vissa fall inhämta EG-domstolens yttrande (se EG-<br>domstolens dom i målet 107/76 Hoffman - La Roche [1977] ECR s.<br>973) är att förhindra att det i en medlemsstat skapas en nationell<br>rättspraxis som inte står i överensstämmelse med EG-rätten. Det är alltså<br>i första hand till de praxisbildande domstolarna som bestämmelsen är<br>riktad. För svenska förhållanden bedömer regeringen det som uteslutet<br>att en tingsrätt i något fall skulle vara skyldig att inhämta<br>förhandsbesked enligt tredje stycket, såvida det inte råder ett absolut<br>förbud mot överklagande av tingsrättens avgörande. Den omständigheten<br>att ett mer generellt krav på prövningstillstånd skulle gälla i hovrätt<br>påverkar inte den bedömningen.</p>
<p>55</p>
<h2>8 Den närmare utformningen av ett mer generellt<br>krav på prövningstillstånd</h2>
<h3>8.1 Dispensgrundema</h3>
<p>Regeringens förslag: I ett system med ett mer generellt krav på<br>prövningstillstånd skall prövningstillstånd meddelas om</p>
<p>- det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tings-<br>rätten har kommit till (ändringsdispens),</p>
<p>- det inte utan en prövning av målet i sak går att bedöma<br>riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (gransk-<br>ningsdispens),</p>
<p>- det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet<br>prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller</p>
<p>- det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet<br>(extraordinär dispens).</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget eller lämnar det utan<br>erinran. Några är tveksamma till utredningens förslag till en öppnare<br>utformning av ändringsdispensen. Ett flertal är negativa eller tveksamma<br>till den föreslagna granskningsdispensen; en del anser att den är onödig,<br>andra tror att den kommer att medföra att onödigt många mål ges<br>dispens.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vilken effekt ett system med ett mer<br>generellt krav på prövningstillstånd får och hur stor den praktiska<br>skillnaden blir för parterna i förhållande till att något sådant krav inte<br>gäller beror i stor utsträckning på vilka förutsättningar som ställs upp för<br>att prövningstillstånd skall meddelas. Utformningen av dispensgrundema<br>är således av avgörande betydelse för att ett sådant system skall kunna<br>medföra de fördelar som vi har talat om i det föregående.<br>Dispensgrundema måste utformas så att de skapar tillräckliga garantier<br>för att prövningstillstånd verkligen skall meddelas i mål där<br>tingsrättsavgörandet är materiellt felaktigt. Dispensgrundema bör helst<br>vara lättöverskådliga och säkerställa en förutsebar tillämpning. Om<br>möjligt bör de även i övrigt bidra till en väl fungerande tillstånds-<br>prövning.</p>
<p>Ändringsdispens</p>
<p>Utredningen konstaterar att den centrala dispensgrunden i ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt,<br>precis som enligt hovrättens nuvarande dispensregler, kommer att vara<br>ändringsdispens. Så långt råder också allmän enighet bland remiss-<br>instanserna.</p>
<p>En mycket viktig fråga är hur sannolikt det bör vara att en prövning<br>av saken i hovrätten skulle leda till en ändring av tingsrättsavgörandet<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>56</p>
<p>för att ändringsdispens skall beviljas. Regeringens bestämda uppfattning Prop. 1996/97:131<br>är att detta beviskrav bör vara lågt. Detta är nödvändigt för att<br>upprätthålla tillräckliga rättssäkerhetskrav i ett system med generellt krav<br>på prövningstillstånd. Utredningen har föreslagit att det skall räcka att<br>hovrätten finner anledning att betvivla utgångens riktighet för att<br>prövningstillstånd skall meddelas. Remissinstanserna har överlag ställt<br>sig bakom förslaget, även om några anser att detta krav är för lågt.<br>Regeringen anser att förslaget är väl avvägt. Det innebär att alla<br>avgöranden som bedöms som tveksamma skall tas upp till prövning.<br>Därigenom kompenserar man för den osäkerhet som är förbunden med<br>en tillståndsprövning. Rättegångsbalken anger i dag som förutsättning för<br>dispens att det "förekommer anledning till ändring" av det slut som<br>tingsrätten har kommit till. Därför bör dispensgrunden få en ny lydelse<br>så att det nyss angivna relativt låga beviskravet klart framgår. I enlighet<br>med utredningens förslag bör det därför anges att prövningstillstånd skall<br>meddelas om "det finns anledning att betvivla riktigheten" av det slut<br>tingsrätten har kommit till. Med en sådan ändring torde följa att även de<br>mål som i dag är underkastade krav på prövningstillstånd kommer att tas<br>upp till prövning i större utsträckning än nu.</p>
<p>Lagrådet har uttalat att den föreslagna formuleringen av ändrings-<br>dispensen på ett avsevärt bättre sätt än den nuvarande ger uttryck för<br>grundtanken att prövningstillstånd inte skall vägras i de fall där<br>tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Lagrådet har dock för egen<br>del föreslagit att ändringsdispensen utformas så att sådan skall meddelas<br>"om det inte måste antas att det slut som tingsrätten har kommit till<br>skulle bli fastställt vid en prövning i hovrätten". Lagrådet har vidare<br>anfört att det med en sådan lösning inte skulle finnas något behov av<br>granskningsdispens (se nedan). Regeringen bedömer att Lagrådets förslag<br>är mindre tydligt och lättillämpat än det remitterade förslaget. Vi<br>vidhåller därför detta. Som vi återkommer till i författningskommentaren<br>(till 49 kap. 13 § RB) ansluter sig regeringen däremot i princip till<br>Lagrådets förslag när det gäller ordalydelsen i paragrafens inledning.</p>
<p>Lagrådet har i sina allmänna synpunkter på reformen diskuterat en<br>fråga som tar sikte på mål där huvudfrågan är beroende av en<br>skälighetsprövning och då särskilt brottmål där överklagandet avser<br>tingsrättens straffmätning. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det<br>i sådana fall ofta är svårt att beteckna en viss bedömning som den enda<br>riktiga, åtminstone i de fall det inte finns en klar praxis. Den omständig-<br>heten att hovrätten för sin del kanske skulle ha valt ett något lägre eller<br>högre straff än tingsrätten innebär enligt vår mening inte att tingsrättens<br>avgörande som regel skall betecknas som felaktigt eller materiellt<br>oriktigt och därför föranleda prövningstillstånd. Som vi också framhåller<br>i lagrådsremissen finns det därför inte alltid anledning för hovrätten att<br>meddela prövningstillstånd enbart av det skälet att hovrätten anser att<br>tingsrättens straffmätning är något för sträng eller något för mild. Vid en<br>viss punkt, om tingsrättens straffmätning i mer avsevärd mån avviker<br>från vad hovrätten anser att brottet bör föranleda, kan det däremot finnas<br>anledning för hovrätten att ifrågasätta en ändring av tingsrättsavgörandet. 57</p>
<p>Den av oss föreslagna formuleringen lämnar utrymme för att prövnings-<br></p>
<p>tillstånd meddelas i sådana fall; det finns då “anledning att betvivla Prop. 1996/97:131<br>riktigheten av det slut tingsrätten har kommit till“. Prövningstillstånd<br>skall naturligtvis också meddelas om strafffnätningsfrågan har<br>prejudikatvärde (se nedan).</p>
<p>Prejudikatdispens</p>
<p>En ytterligare dispensgrund som, precis som i dagens system, måste<br>finnas i ett system med generellt krav på prövningstillstånd är<br>prejudikatdispens. Som vi varit inne på i ett tidigare avsnitt finns ansvar<br>för rättsbildningen med bland hovrättens huvuduppgifter. Utan en<br>möjlighet att meddela prejudikatdispens skulle en enhetlig rätts-<br>tillämpning avsevärt försvåras. Det råder ingen oenighet om<br>nödvändigheten av att ha prejudikatdispens.</p>
<p>Extraordinär dispens</p>
<p>Utredningen har föreslagit att den extraordinära dispensen behålls. Med<br>hänsyn till hovrättens uppgift att vaka över att tingsrätterna handlägger<br>målen formellt korrekt bör hovrätterna av domstolsdisciplinära skäl<br>kunna meddela prövningstillstånd när ett formellt fel av allvarligare art<br>har begåtts vid handläggningen i tingsrätten, även om det inte skulle<br>finnas anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har<br>kommit till. Den nuvarande extraordinära dispensen ger möjlighet att<br>meddela dispens om det finns synnerliga skäl såsom att det finns grund<br>för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång uppenbar-<br>ligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Utredningen anser<br>att denna dispensgrund bör bibehållas oförändrad, även om den i första<br>hand kommer att få betydelse för vissa fall av domvilla. Remiss-<br>instanserna har överlag godtagit denna bedömning. Regeringen har ingen<br>annan uppfattning.</p>
<p>Granskningsdispens</p>
<p>Som en ny dispensgrund har utredningen introducerat gransknings-<br>dispens. Den grundläggande tanken är här att dispens skall meddelas om<br>det inte utan en prövning av målet går att bedöma om avgörandet är<br>riktigt eller inte. I denna fråga har utredningen anfört följande (se<br>betänkandet s. 168 f.).</p>
<p>Med modem domskrivningsteknik saknas ofta referat av utsagor.<br>Bevisbedömningen och den rättsliga bedömningen av vad som funnits<br>utrett vävs ofta samman på ett sätt som gör det omöjligt för hovrätten att<br>skaffa sig en fullständig bild av vad som förekommit i tingsrätten. Det<br>förekommer också att domarna är "tendentiöst" skrivna; bara de skäl<br>som talar för den utgång som tingsrätten kommit till tas med i domen<br>medan skäl som talar i motsatt riktning inte redovisas. I vissa av dessa<br>fall kan det vara omöjligt att bedöma riktigheten av det slut tingsrätten<br>kommit till utan att omständigheterna behöver vara sådana att det finns<br>anledning att betvivla utgångens riktighet. Vidare förekommer det att de<br>egentliga domskälen är ofullständiga eller på annat sätt oklara. Det kan gg</p>
<p>tex. många gånger vara omöjligt att veta om tingsrättens bevisvärdering<br></p>
<p>är riktig om tingsrätten i ett mål med omfattande bevisning i domen Prop.<br>endast mycket kortfattat redogjort för varför man genom den åberopade<br>bevisningen funnit åtalet styrkt eller att käromålet skall bifallas. I andra<br>fall kan den muntliga bevisningen vara så omfattande att det är omöjligt<br>att bedöma tingsrättens bevisvärdering vid en tillståndsprövning oavsett<br>hur bevisningen och övervägandena redovisats. För att man inte skall<br>vägra prövningstillstånd i mål där avgörandet skulle ha ändrats om målet<br>tagits upp till prövning i sak bör dessa mål prövas av hovrätten. Att<br>omständigheterna är sådana att det är omöjligt att utan en prövning av<br>målet bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till bör därför<br>utgöra en självständig dispensgrund, granskningsdispens.</p>
<p>Remissutfallet är långt ifrån enhetligt. En del tillstyrker förslaget och<br>menar att granskningsdispens är ett ändamålsenligt komplement till<br>övriga dispensgrunder. Andra är kritiska eller tveksamma till<br>konstruktionen. En del menar att denna dispensgrund knappast har något<br>självständigt tillämpningsområde och att dispensprövningen bör göras<br>med hjälp av de befintliga dispensgrundema, allra helst om<br>ändringsdispensen görs mer generös. Andra menar tvärtom att<br>granskningsdispensen kommer att medföra att alltför många redan rätt<br>dömda mål får dispens. Det anförs att eventuella brister i tingsrätternas<br>domskäl inte bör botas med vida dispensmöjligheter utan genom skärpta<br>krav på domskälen. Flera varnar för en ojämn och svårförutsebar<br>tillämpning.</p>
<p>Regeringen ser granskningsdispensen som en mycket värdefull<br>komponent i ett system med omfattande krav på prövningstillstånd. I det<br>nuvarande systemet med begränsat krav på prövningstillstånd är de mål<br>som skall tillståndsprövas typiskt sett små och enkla. I ett system med<br>ett mer generellt krav på prövningstillstånd skall även stora och<br>komplicerade mål tillståndsprövas. Detta medför enligt regeringens<br>mening ett uppenbart behov av ett instrument av det slag som<br>granskningsdispensen är tänkt att vara. En inte obetydlig mängd mål<br>kommer med säkerhet att vara så pass omfattande eller på annat sätt<br>komplicerade att det ofrånkomligen blir omöjligt att tillräckligt<br>tillförlitligt bedöma på handlingarna huruvida målet är rätt avgjort eller<br>inte. Som utredningen har påpekat kan det alltså vara så att det<br>visserligen inte finns någon anledning i och för sig att betvivla<br>riktigheten hos tingsrättens avgörande men att det inte heller med någon<br>högre grad av säkerhet går att påstå att avgörandet faktiskt är riktigt.<br>Och detta kan mycket väl vara fallet även om domskälen är välskrivna.<br>Det är nog en allmän erfarenhet att det inte alltid går att förmedla i<br>domen precis hur målet har gestaltat sig vid domstolen. Regeringen<br>hyser därför inga tvivel om att granskningsdispens har en viktig funktion<br>att fylla.</p>
<p>När det gäller frågan vilka mål som kan beräknas bli framsläppta till<br>en ny sakprövning i hovrätten med stöd av granskningsdispens så kan<br>det givetvis inte undvikas att en del av de mål som tas upp visar sig<br>vara rätt dömda. Ett sådant moment av bristande förutsägbarhet ligger i<br>granskningsdispensens natur och är knappast något argument mot<br>förslaget. Hur ofta hovrätterna kommer att meddela granskningsdispens<br>är - såsom också påpekats under remissbehandlingen - givetvis svårt att<br></p>
<p>1996/97:131</p>
<p>59</p>
<p>förutse. Utredningen har inte gjort något försök att frekvensbestämma Prop. 1996/97:131<br>just denna dispensgrund. Rimligast är att anta att granskningsdispens blir<br>avsevärt mindre vanlig än ändringsdispens. Tillämpningen av reglerna<br>om granskningsdispens är förstås viktig att följa upp och vi vill<br>förutskicka att den reform vi nu föreslår bör utvärderas inom en inte<br>alltför avlägsen framtid.</p>
<p>Ytterligare dispensgrunder</p>
<p>Utredningen har diskuterat möjligheterna att införa ytterligare<br>dispensgrunder utöver de nu angivna. Utredningen har därvid påmint om<br>att det under den period, fram till år 1971, då det fanns möjlighet att få<br>ändringsdispens vid överklagande till Högsta domstolen också fanns<br>möjlighet att få prövningstillstånd om det med hänsyn till<br>omständigheterna i målet fanns skäl att pröva talan. Avsikten med denna<br>regel var att prövningstillstånd skulle kunna meddelas då ett viktigt<br>allmänt eller enskilt intresse påkallade att talan prövades av Högsta<br>domstolen. Utredningen har stannat för att inte föreslå något<br>återuppväckande av en sådan regel, eftersom dispensgrunden skulle<br>innebära en alltför dålig förutsebarhet och, åtminstone till en början, ut-<br>rymme för en närmast skönsmässig bedömning av tillståndsfrågan. En<br>viss begränsning av tillämpligheten skulle möjligen uppnås om man som<br>förutsättning för prövningstillstånd skulle kräva att det fanns särskilda<br>skäl eller att avgörandet var särskilt ingripande för den enskilde, men<br>utredningen finner inte att dessa varianter skulle innebära någon<br>principiell skillnad och förkastar även dem. Regeringen instämmer helt i<br>utredningens bedömning och noterar även att alla de nu antydda dis-<br>pensgrundema skulle leda till att hovrätten, med de nackdelar som följer<br>därav både för domstolarna och enskilda, prövade ett stort antal mål som<br>tingsrätterna avgjort på ett riktigt sätt.</p>
<h3>8.2 Föreläggande att komplettera överklagandet med<br>dispensskäl</h3>
<p>Regeringens förslag: Om tingsrätten av misstag har underlåtit att<br>i domen eller beslutet upplysa om att prövningstillstånd krävs och<br>det mte av överklagandet framgår att klaganden känner till detta<br>krav, bör denne föreläggas att komplettera överklagandet med<br>dispensskäl. I övriga fall då dispensskäl inte har angetts kan<br>hovrätten normalt avstå från komplettering.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast Hovrätten över Skåne och Blekinge har<br>uttryckligen kommenterat förslaget. Hovrätten tillstyrker i princip<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I dagens system är tillstånds-<br>prövningen i hovrätten inte begränsad till de omständigheter som parten<br></p>
<p>60</p>
<p>själv anför till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, även om Prop. 1996/97:131<br>detta ändå är utgångspunkten för tillståndsprövningen. I ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd är det av rättssäkerhetsskäl än mer<br>väsentligt att hovrätten inte är helt bunden till vad klaganden åberopar.<br>Utredningen har föreslagit att hovrätten även i fortsättningen, om de<br>dispensskäl som åberopas inte kan medföra att prövningstillstånd<br>meddelas, skall vara skyldig att undersöka om det i det material som<br>legat till grund för tingsrättens avgörande finns andra omständigheter<br>som kan motivera att prövningstillstånd meddelas. Under remiss-<br>förfarandet har förslaget kommenterats uttryckligen endast av Hovrätten<br>över Skåne och Blekinge. Hovrätten har inget att erinra mot vad<br>utredningen anfört men framhåller att en hovrätt såvitt gäller<br>ändringsdispens i ett dispositivt mål inte kan pröva annat än vad parterna<br>själva har åberopat. Regeringen har samma uppfattning.</p>
<p>Enligt den ordning som gäller i dag är det i princip obligatoriskt för<br>hovrätten att begära komplettering från klaganden om han eller hon inte<br>har angett de skäl som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall<br>meddelas. Utredningen har föreslagit att detta obligatorium avskaffas.<br>Ingen remissinstans har invänt mot förslaget.</p>
<p>Regeringen gör följande bedömning. Om det införs ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd, kommer det snabbt att bli allmänt<br>känt att hovrätten inte prövar några domar eller beslut utan att<br>prövningstillstånd först meddelats. Om parterna dessutom i domen eller<br>beslutet underrättas om detta förhållande och om vad som krävs för att<br>prövningstillstånd skall meddelas, blir risken mycket liten för att<br>parterna inte skulle känna till förutsättningarna för en prövning i<br>hovrätten. Om en klagande som fått föreskriven upplysning om kravet<br>på prövningstillstånd underlåter att särskilt argumentera i denna fråga är<br>det därför rimligt att normalt utgå från att de omständigheter som anförs<br>i sak också är de omständigheter som klaganden vill anföra till stöd för<br>att prövningstillstånd skall meddelas. Skulle tingsrättens dom eller beslut<br>undantagsvis inte innehålla uppgift om att prövningstillstånd krävs i<br>hovrätten, finns det en något större risk för att klaganden inte har detta<br>klart för sig. Om det i ett sådant fall inte framgår av överklagandet att<br>klaganden är medveten om kravet på prövningstillstånd, bör hovrätten<br>underrätta klaganden om att sådant tillstånd krävs och under vilka<br>förutsättningar sådant kan meddelas samt begära att överklagandet<br>kompletteras med de omständigheter som åberopas till stöd för att<br>tillstånd skall meddelas. Står det klart att prövningstillstånd skall<br>meddelas är detta naturligtvis ett skäl att underlåta komplettering. Om<br>tingsrättens dom eller beslut innehåller uppgift om att prövningstillstånd<br>krävs, blir det normalt bara aktuellt att förelägga en klagande att<br>komplettera överklagandet om detta innehåller argumentation i frågan<br>om prövningstillstånd men denna är oklar och det inte kan uteslutas att<br>prövningstillstånd kan komma att meddelas.</p>
<p>Av dessa skäl ställer sig regeringen bakom utredningens förslag att det<br>inte längre skall vara obligatoriskt för hovrätten att begära komplettering<br>av dispensskäl när sådana inte har angetts uttryckligen.</p>
<p>61</p>
<h3>8.3 Offentlig försvarare och rådgivning enligt<br>rättshjälpslagen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Inga författningsändringar krävs när det<br>gäller möjligheterna att få offentlig försvarare eller rättshjälp för<br>att utveckla dispensskälen vid överklagande till hovrätten.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Om det<br>införs ett generellt krav på prövningstillstånd följer det enligt<br>utredningens mening av nuvarande regler att offentlig försvarare kommer<br>att förordnas i något större utsträckning än i dag i sådana fall där den<br>tilltalade behöver hjälp med att ange eller utveckla dispensskälen. I<br>mindre omfattande brottmål bör det vara tillräckligt att den tilltalade som<br>behöver vägledning för sitt överklagande använder sig av möjligheten till<br>rådgivning enligt rättshjälpslagen. I många fall kan denna utväg<br>användas även av parter i tvistemål som inte har rättshjälp.</p>
<p>Remissinstanserna: De som har uttalat sig godtar i princip<br>utredningens bedömning men anser att utrymmet att förordna offentlig<br>försvarare inte kommer att öka mer än högst marginellt.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Även om hovrätten är skyldig att<br>granska det överklagade avgörandet för att utröna om det finns<br>anledning att meddela prövningstillstånd är det många gånger av<br>avgörande betydelse att parten själv pekar på sådana omständigheter som<br>han eller hon anser har betydelse för den frågan. I de fall där det är<br>troligt att en prövning av saken i hovrätten skulle leda till en ändring av<br>tingsrättens avgörande är det också troligt att klaganden har goda<br>möjligheter att visa detta på grund av det låga beviskrav som enligt<br>förslaget uppställs för att ändringsdispens skall meddelas. Ibland har<br>dock en advokat eller ett annat juridiskt utbildat ombud större<br>förutsättningar än parten själv att övertyga rätten om att det finns an-<br>ledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till,<br>att målet innehåller en prejudikatfråga eller att t.ex. domvilla förekommit<br>vid handläggningen i tingsrätten.</p>
<p>Utredningen har bedömt att det, för att undvika att tilltalade i brottmål<br>missgynnas av ett system med krav på prövningstillstånd som inte enbart<br>omfattar ringa brott, kan bli aktuellt att förordna offentlig försvarare på<br>grund av att den tilltalade behöver hjälp med att ange och utveckla<br>dispensskälen. Utredningen har funnit att omkring 80 % av de tilltalade<br>i hovrätten har offentlig eller privat försvarare och att långt ifrån alla<br>som saknar försvarare kommer att behöva en sådan. Remissinstanserna<br>har i princip godtagit utredningens bedömning. Flera har uttryckt att det<br>torde bli mycket ovanligt att förordna offentlig försvarare på den<br>angivna grunden.</p>
<p>Om den tilltalade har haft försvarare i tingsrätten kommer han eller<br>hon givetvis som regel att biträdas av försvarare även i hovrätten, både<br>när det gäller utformningen av överklagandet och under den fortsatta<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>62</p>
<p>rättegången. I övrigt är regeringens utgångspunkt att den tilltalade, om Prop. 1996/97:131<br>han har klarat sig utan offentlig försvarare i tingsrätten, normalt inte<br>heller behöver en sådan för att ange skälen för prövningstillstånd. I<br>prop. 1983/84:23 s. 19, där frågor om rätt till offentlig försvarare<br>behandlades, konstaterades dock att det kunde finnas ett behov av<br>försvarare vid överklagande till Högsta domstolen, eftersom en enskild<br>mera sällan torde ha möjligheter att själv utveckla skälen för<br>prejudikatdispens. För att tillgodose detta behov bedömdes det inte<br>krävas några särbestämmelser. Regeringen menar att motsvarande<br>resonemang kan tillämpas på tillståndsprövningen i hovrätt. Svårigheter<br>att ange skälen för prejudikatdispens kan alltså motivera att försvarare<br>förordnas. När det gäller andra dispensskäl torde detta dock bli mindre<br>vanligt.</p>
<p>Om den tilltalade har svårigheter med att utveckla skälen för<br>prövningstillstånd torde det, såsom utredningen anfört, i mindre<br>omfattande mål vara tillräckligt att han eller hon använder sig av<br>möjligheten till rådgivning enligt rättshjälpslagen för att fa vägledning<br>vid överklagandet. Rådgivningstiden, som för närvarande är en timme, är<br>säkert tillräcklig i flertalet av dessa fall. Riksdagen har nyligen på<br>regeringens förslag beslutat om en utvidgning av rådgivningsinstitutet på<br>så sätt att rådgivning skall kunna ges upp till två timmar (prop.<br>1996/97:9 Ny rättshjälpslag, SFS 1996:1619, som träder i kraft den 1<br>december 1997). Härigenom kommer rådgivning i samband med<br>överklagande att täcka hjälpbehovet i ännu högre grad. Om undantagsvis<br>en tilltalad, som inte haft offentlig försvarare i tingsrätten, har behov av<br>mer hjälp än han eller hon kan få exempelvis genom rådgivning enligt<br>rättshjälpslagen, finns alltså enligt regeringens uppfattning vissa<br>möjligheter att förordna offentlig försvarare för utvecklande av skälen<br>för prövningstillstånd.</p>
<p>Möjligheten till rådgivning enligt rättshjälpslagen för att fa hjälp att<br>utveckla skälen för prövningstillstånd kan också utnyttjas i tvistemål av<br>parter som inte har ombud eller rättshjälpsbiträde.</p>
<h3>8.4 Möjlighet till sammanträde</h3>
<p>Regeringens förslag: En möjlighet införs för hovrätten att hålla<br>sammanträde om det finns särskilda skäl för att en part skall höras<br>muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs.<br>Sammanträde skall främst komma i fråga när parten saknar<br>förmåga att uttrycka sig skriftligen och inte har juridiskt biträde<br>samt då parten enligt Europakonventionen har rätt till förhandling<br>i hovrätten.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av dem som yttrat sig i frågan<br>tillstyrker utredningens förslag. Flera anbefaller dock en mycket<br>restriktiv användning av möjligheten till sammanträde och någon vill<br></p>
<p>63</p>
<p>bara tillåta sammanträde för konventionsbetingade ändamål. Vissa Prop. 1996/97:131<br>tekniska frågor om processmaterial, kallelser och påföljd för utevaro<br>diskuteras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tillståndsprövningen har hittills varit<br>rent skriftlig. Det finns emellertid en risk att en klagande som har svårt<br>att uttrycka sig i skrift missgynnas av ett krav på prövningstillstånd om<br>han skulle sakna juridiskt biträde. En möjlighet att muntligen utveckla<br>skälen för prövningstillstånd vid ett sammanträde, där rätten också har<br>möjlighet att ställa kompletterande frågor, skulle kunna minska denna<br>risk. En möjlighet för rättens ledamöter och parterna att vid ett<br>sammanträde penetrera förutsättningarna för prövningstillstånd skulle<br>även i vissa andra situationer kunna underlätta bedömningen av om det<br>finns skäl for prövningstillstånd och därmed ytterligare minska risken för<br>att prövningstillstånd nekas i mål där tingsrättens avgörande är materiellt<br>felaktigt. Behov av att hålla förhandling kan också aktualiseras av de<br>krav som Europakonventionen ställer. Utredningen har mot denna<br>bakgrund föreslagit att det införs en möjlighet för hovrätten att hålla<br>förhandling för behandling av frågan om prövningstillstånd.</p>
<p>Remissinstanserna är inte ense. Tre av hovrätterna tillstyrker i princip<br>förslaget, medan en hovrätt avstyrker möjligheten till sammanträde som<br>onödig. En tingsrätt vill bara tillåta sammanträde för att uppfylla<br>konventionsförpliktelser att hålla förhandling. Flera utgår från att<br>möjligheten till förhandling skall utnyttjas mycket försiktigt.</p>
<p>Regeringen har i det föregående (avsnitt 7) uttryckt den uppfattningen<br>att ett behov av att hålla förhandling kan aktualiseras av de krav som<br>Europakonventionen ställer. Om förhandling begärs i hovrätten och<br>sådan inte hållits i tingsrätten kan i vissa fall sammanträde behöva hållas<br>för att konventionens krav skall tillgodoses om det är fråga om prövning<br>av civila rättigheter och skyldigheter eller prövning av anklagelser för<br>brott. I brottmål förekommer det knappast att själva saken avgörs utan<br>muntlig förhandling i tingsrätten, men i tvistemål och domstolsärenden<br>finns ett betydande utrymme för det. Om tillståndsförfarandet vore helt<br>skriftligt, skulle det i en del sådana fall kunna bli nödvändigt att<br>meddela prövningstillstånd oavsett om det i övrigt fanns skäl för det.</p>
<p>Utredningen vill med sitt förslag också skapa en möjlighet för rättens<br>ledamöter och parterna att vid ett sammanträde penetrera<br>förutsättningarna för prövningstillstånd för att därmed minska risken för<br>att prövningstillstånd vägras i fall som är materiellt felaktigt avgjorda.<br>Regeringen bedömer att det undantagsvis kan vara ändamålsenligt att<br>hålla ett sammanträde i syfte att få bättre underlag för bedömning av<br>prövningstillståndsfrågan. Liksom flera av remissinstanserna anser vi att<br>det bör bli fråga om ett restriktivt utnyttjande av möjligheten till<br>sammanträde för sådant ändamål. Det bör därför föreskrivas att<br>sammanträde far hållas om det finns särskilda skäl att höra en part<br>muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Hålls ett sådant<br>sammanträde är det förstås angeläget, såsom det också påpekats i<br>remissvaren, att sammanträdet begränsas till frågan om prövnings-<br>tillstånd. Därutöver kan det förstås ibland också vara lämpligt att utnyttja 64</p>
<p>sammanträdet för att planera den fortsatta handläggningen för det fall</p>
<p>prövningstillstånd skulle meddelas. Någon bevisupptagning skall inte Prop. 1996/97:131<br>förekomma vid sammanträdet. Ibland är det säkert mest rationellt att<br>sammanträdet hålls på telefon. En sådan möjlighet bör alltså införas. I de<br>fall sammanträde hålls för att tillgodose våra konventionsåtaganden bör<br>sammanträde hållas per telefon endast om parten har medgett detta. Till<br>frågor som gäller kallelse, påföljd för utevaro, m.m. återkommer vi i<br>författningskommentaren.</p>
<h3>8.5 Skriftväxlingen</h3>
<p>Regeringens förslag: Skriftväxling bör ske innan frågan om pröv-<br>ningstillstånd avgörs, om det är sannolikt att prövningstillstånd<br>kommer att meddelas och att målet kan avgöras i sak i samband<br>med tillståndsprövningen. I en del fall där det är ovisst om<br>prövningstillstånd kommer att meddelas bör också skriftväxling<br>ske, liksom i vissa fall då klaganden åberopat nya omständigheter<br>eller nya bevis eller annars lämnat nya uppgifter. I övrigt bör<br>tillståndsprövningen normalt inte föregås av skriftväxling.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser har tillstyrkt förslaget utan<br>att närmare kommentera det. Några har särskilt understrukit vikten av att<br>vara restriktiv med att skriftväxla före beslut i frågan om prövningstill-<br>stånd. Kammarkollegiet har motsatt sig att utredningens förslag tillämpas<br>på arvs- och gåvoskattemål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler skall beslut i<br>frågan om prövningstillstånd i hovrätt meddelas efter det att<br>skriftväxlingen avslutats. När det finns skäl för det, får dock frågan om<br>prövningstillstånd tas upp utan att skriftväxling skett. Motsvarande regler<br>gäller för tillståndsprövningen i Högsta domstolen.</p>
<p>Utredningen ifrågasätter emellertid utgångspunkten att det normalt<br>skulle vara till fördel att vänta med att avgöra frågan om prövnings-<br>tillstånd till dess skriftväxlingen avslutats. Om klaganden inte anfört<br>någon omständighet som kan föranleda att prövningstillstånd meddelas<br>anser utredningen att det normalt inte finns någon anledning att låta mot-<br>parten yttra sig innan frågan om prövningstillstånd avgörs; det finns inte<br>heller någon anledning att avvakta skriftväxling, om det är alldeles klart<br>att prövningstillstånd skall meddelas. Remissinstanserna har - med ett<br>par undantag till vilka regeringen återkommer i det följande - godtagit<br>förslaget.</p>
<p>Regeringen finner utredningens ståndpunkt helt rimlig. De fall där det<br>kan vara aktuellt med skriftväxling är sådana där det framstår som ovisst<br>om prövningstillstånd kommer att meddelas eller ej. I sådana fall kan det<br>hända att ett yttrande från motparten ger kompletterande upplysningar av<br>värde för tillståndsprövningen. Det kan ibland också finnas anledning att<br>låta motparten yttra sig över frågan om prövningstillstånd, om klaganden</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131<br></p>
<p>åberopar nya omständigheter eller nya bevis eller i övrigt lämnar nya Prop. 1996/97:131<br>uppgifter som inte framgår av handlingarna i målet.</p>
<p>Om det är sannolikt att prövningstillstånd kommer att meddelas och att<br>målet kan avgöras på handlingarna, bör skriftväxling alltid ske. I dessa<br>fall är det av processekonomiska skäl lämpligt att målet är färdigberett<br>innan frågan om prövningstillstånd avgörs, eftersom det då är möjligt att<br>avgöra målet vid samma föredragningstillfälle som då frågan om pröv-<br>ningstillstånd avgörs.</p>
<p>Vad vi nu sagt innebär att skriftväxling innan frågan om pröv-<br>ningstillstånd avgörs kan underlåtas i åtskilliga fall. Utredningen har<br>också påvisat att det för närvarande endast är i en mindre andel av<br>målen som skriftväxling sker innan frågan om prövningstillstånd avgörs.<br>Kan skriftväxling undvikas innebär det att motparten i många fall slipper<br>onödiga kostnader. Det finns därför anledning att alltid noga överväga<br>om skriftväxling är motiverad. Mot denna bakgrund bör rättegångsbalken<br>inte som huvudregel i nu berörda fall ange att skriftväxling skall ske.</p>
<p>Kammarkollegiet har påtalat att det skulle vara olämpligt att låta den<br>nu föreslagna ordningen slå igenom även på mål om arvsskatt, gåvoskatt<br>och stämpelskatt. I sådana mål är skriftväxling för närvarande obligato-<br>risk (60 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt och 39 § lagen<br>1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter). Anledningen är<br>att klagotiden är tre år både för Kammarkollegiet och för enskilda men<br>att en parts tidsfrist för överklagande av beskattningsmyndighetens beslut<br>begränsas till två månader om motparten överklagar, för att på detta sätt<br>alla eventuella överklaganden skall kunna prövas i ett sammanhang. Om<br>kommunikation inte skedde skulle man inte förrän efter tre år veta i<br>vilka delar skatteärendet hade vunnit laga kraft. Regeringen konstaterar<br>att förslagen i detta ärende bara gäller rättegångsbalken. Inga ändringar<br>föreslås i de skattelagar som Kammarkollegiet har hänvisat till. Enligt<br>principen om att speciallag har företräde framför allmän lag kommer<br>därför reglema om obligatorisk skriftväxling i skattelagarna fortfarande<br>att gälla.</p>
<p>När vi hittills har talat om skriftväxling eller kommunikation har vi<br>avsett att en part genom domstolens försorg får del av vad motparten<br>anfört. Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissyttrande tagit upp<br>en näraliggande fråga nämligen domstolens kommunikation med<br>klaganden i syfte att denne skall avhjälpa brister i sin egen<br>rättegångsskrift. Högsta domstolens ledamöter anför att dagens regler<br>tillåter att Högsta domstolen avslår en begäran om prövningstillstånd<br>utan att först ha förelagt parten att komplettera ett överklagande som inte<br>uppfyller vissa formella krav i rättegångsbalken såsom angivande av<br>ändringsyrkande och grunderna for detta. Vidare menar Högsta<br>domstolens ledamöter att den lagtekniska konstruktion som utredningen<br>föreslagit stänger denna möjlighet, vilket man anser vara olyckligt,<br>eftersom ett obligatoriskt kompletteringsforfarande bara innebär en<br>onödig omgång i mål där det är uppenbart att prövningstillstånd inte<br>kommer att meddelas.</p>
<p>Utredningens förslag innehåller bl.a. att krav på prövningstillstånd 66</p>
<p>skall införas i Högsta domstolen även för de mål som inleds i hovrätten.</p>
<p>Det är därför utredningen har föreslagit samma systematik i Högsta Prop. 1996/97:131<br>domstolen som i hovrätten för kompletteringsföreläggande. Regeringen<br>avser inte att föra detta förslag om krav på prövningstillstånd i Högsta<br>domstolen vidare (se avsnitt 10). Det saknas därför skäl att göra några<br>ändringar som kan påverka Högsta domstolens rutiner för<br>kompletteringsförelägganden.</p>
<p>När det gäller handläggningen i hovrätten av formellt bristfälliga<br>överklaganden innebär utredningens lagtekniska lösning ingen ändring av<br>gällande rätt och regeringen förordar att den genomförs.</p>
<h3>8.6 Tidsfrister i mål där den tilltalade är häktad</h3>
<p>Regeringens bedömning: Införandet av ett generellt krav på<br>prövningstillstånd motiverar inte en förlängning av den tid av<br>normalt åtta veckor efter tingsrättens dom inom vilken<br>huvudförhandling i hovrätten skall hållas när den tilltalade är<br>häktad.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Bara ett fåtal har berört frågan. Endast Hovrätten<br>över Skåne och Blekinge har invänt mot bedömningen och efterlyser en<br>något större möjlighet att överskrida den vanliga tidsgränsen för hållande<br>av huvudförhandling i hovrätten.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 51 kap. 15 § andra stycket<br>RB skall, om den tilltalade är häktad, hovrätten hålla huvudförhandling<br>inom fyra veckor från utgången av tiden för anslutningsklagan, dvs.<br>inom åtta veckor efter tingsrättens dom, eller - om den tilltalade häktats<br>senare - inom fyra veckor från häktningsbeslutet. Tiden får överskridas<br>om längre uppskov är nödvändigt. I utredningen anförs det att tidsfristen<br>redan i dag kan medföra vissa planeringssvårigheter i hovrätterna.</p>
<p>Om ett generellt krav på prövningstillstånd införs kommer den tid som<br>står till förfogande för tillståndsprövning och prövning i sak i mål där<br>den tilltalade är häktad att framstå som mycket knapp i många fall. Att<br>regelmässigt anse att ett beslut att meddela prövningstillstånd skulle, i<br>paragrafens mening, göra det nödvändigt att överskrida åttaveckorsfristen<br>torde inte vara möjligt. Utredningen har därför tagit upp frågan om<br>tidsfristen bör förlängas men har inte föreslagit det.</p>
<p>Några av remissinstanserna har utan närmare kommentarer sagt sig<br>godta utredningens bedömning. Det är bara Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge som har ifrågasatt om nuvarande tidsgränser kan upprätthållas<br>i ett system med krav på prövningstillstånd. Hovrätten anser att det<br>måste finnas en något större möjlighet att överskrida åttaveckorsfristen.</p>
<p>Regeringen anser att den rådande tidsfristen utgör en tillfredsställande<br>avvägning mellan den tilltalades intresse av att inte vara berövad friheten<br>som häktad onödigt länge och andra intressen. Vi ansluter oss till<br>utredningens ståndpunkt att införandet av ett generellt krav på<br>prövningstillstånd inte ensamt motiverar en annan intresseavvägning än<br></p>
<p>den som nuvarande ordning ger uttryck för. Kravet att normalt hålla Prop. 1996/97:131<br>tiden får klaras genom att den aktuella målgruppen, precis som i dag,<br>prioriteras högt.</p>
<h3>8.7 Särskild avdelning for tillståndsprövning?</h3>
<p>Regeringens bedömning: Hovrätterna beslutar själva om<br>tillståndsprövningen skall ske på särskilda avdelningar eller om<br>samma avdelning och samma ledamöter skall pröva målet i sak<br>efter meddelat prövningstillstånd.</p>
<p>Utredningens bedömning: Tillståndsprövningen bör i ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd utföras av andra än dem som deltar<br>i det slutliga avgörandet. För att uppnå en rationell handläggning av<br>tillståndsprövningen kan detta praktiskt lösas så att en särskild<br>tillståndsavdelning eller, i de minsta hovrätterna, en särskild grupp<br>ledamöter prövar frågor om prövningstillstånd i samband med att målet<br>kommer in till hovrätten. Organiseras tillståndsprövningen på detta sätt<br>gynnas också en enhetlig och konsekvent behandling av<br>tillståndsfrågorna inom respektive hovrätt. Det bör dock få ankomma på<br>hovrätterna själva att utforma en modell som bäst passar förhållandena<br>vid respektive hovrätt.</p>
<p>Remissinstanserna har till allra största delen avstyrkt utredningens<br>förslag till lösning och förordat att samma avdelning handlägger såväl<br>frågan om prövningstillstånd som den eventuella efterföljande<br>prövningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Frågan hur tillståndsprövningen<br>skall arrangeras i förhållande till den eventuellt efterföljande prövningen<br>behöver, såsom utredningen angett, inte regleras i författning. Så har inte<br>heller skett när det gäller de mål och ärenden som hittills är<br>underkastade krav på prövningstillstånd eller när det gäller liknande<br>handläggningsfrågor, utan i sådana fall har saken reglerats uteslutande i<br>domstolens arbetsordning.</p>
<p>Utredningen har efter resonemang i frågan förordat att särskilda<br>tillståndsavdelningar inrättas inom hovrätterna. De allra flesta remiss-<br>instanserna, bl.a. hovrätterna själva, har motsatt uppfattning. Många<br>anfor att det inte finns någon risk att en hovrättsavdelning skulle avslå<br>ansökningar om prövningstillstånd för att på så sätt minska sin egen<br>arbetsbörda eller att misstanke om detta skulle uppkomma.</p>
<p>Regeringen har inga betänkligheter mot att anförtro hovrättsdomare att<br>på eget ämbetsansvar avgöra om mål och ärenden skall beviljas<br>prövningstillstånd, oavsett om saken därefter kommer att handläggas av<br>samma domare eller av andra. Farhågorna att domare, medvetet eller<br>omedvetet, skulle använda institutet prövningstillstånd som en regulator<br>av arbetsbördan finner regeringen högst överdrivna och det finns inga<br>belägg för att så sker i dag. Det är inte heller sannolikt att detta skulle<br>riskera att bli någon spridd uppfattning hos allmänheten eller deras<br></p>
<p>68</p>
<p>ombud. Som utredningen också har påpekat får hovrätten regelmässigt ta Prop. 1996/97:131<br>ställning även till en rad andra processuella frågor vilkas utgång också<br>påverkar vilken arbetsinsats målet kräver.</p>
<p>Det underlag som finns i ärendet tyder enligt regeringens uppfattning<br>närmast på att ett system utan särskilda tillståndsavdelningar är den<br>administrativt enklaste och handläggningsmässigt mest effektiva.</p>
<p>Regeringens mening är att frågan bör lösas av vaije hovrätt för sig.</p>
<h3>8.8 Hovrättens tillgång till förhörsutsagor</h3>
<p>Regeringens bedömning: Uppgifter om innehållet i förhörs-<br>utsagoma i tingsrätten kommer att behöva tillföras målen i större<br>utsträckning än i dag. Om domen inte innehåller en tillräckligt<br>utförlig redovisning av vad vittnen och andra hörda har uppgivit<br>och tingsrätten har lagt förhörsutsagoma till grund för avgörandet,<br>bör hovrätten komplettera beslutsunderlaget med ytterligare<br>uppgifter om dessa utsagor. Normalt torde det vara tillräckligt att<br>föredraganden ensam tar del av förhörsutskrifter eller<br>bandupptagningar och redovisar förhöret vid föredragningen.</p>
<p>Regeringens förslag: I brottmål skall den tilltalades berättelse tas<br>upp på band eller protokolleras på annat sätt.</p>
<p>Utredningens bedömning och förslag överensstämmer med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser förklarar sig godta<br>utredningens bedömning. Meningarna går något isär när det gäller hur<br>mycket av kompletteringar som kommer att behövas och hur hovrätten<br>skall tillgodogöra sig dessa. Vikten av en flexibel hantering betonas.<br>Förslaget att den tilltalades utsaga skall protokolleras har allmänt<br>tillstyrkts.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: När hot rätten vid<br>tillståndsprövningen skall ta ställning till om det finns anledning att<br>betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till är det<br>sakfrågorna som vållar de största problemen. Att avgöra om den rättsliga<br>bedömningen kan betvivlas föranleder oftast inte samma svårigheter.<br>Möjligheterna att bedöma rättsfrågan är som regel knappast sämre än vid<br>en prövning av målet i sak, även om det givetvis också finns tveksamma<br>fall där partemas argumentering vid en huvudförhandling kan skapa ett<br>bättre underlag för rättsfrågans prövning. Däremot är det många gånger<br>förenat med svårigheter att på grundval av domen och de inlagor som<br>getts in till hovrätten bedöma tingsrättens bevisvärdering. Om domskälen<br>inte tillräckligt utförligt redovisar även omständigheter som talar till den<br>dömdes eller den förpliktades fördel, kan skälen för avgörandet komma<br>att framstå som mer övertygande än de i själva verket är.</p>
<p>En aspekt på domskrivningen som har ventilerats i betänkandet och<br>under remissbehandlingen är den numera allt vanligare metoden att väva<br>in olika utsagor i de analyserande domskälen i stället för att redovisa<br></p>
<p>69</p>
<p>utsagorna mera protokollariskt. Sett snävt ur ett handläggningstekniskt Prop. 1996/97:131<br>hovrättsperspektiv är detta skrivsätt ofta inte det som underlättar mest.</p>
<p>Även om hovrätten givetvis är en av domens adressater, bör tingsrättens<br>domskäl emellertid inte i första hand skrivas för hovrättsprocessens<br>syften och regeringen vill varken kritisera det sätt på vilket tingsrätterna<br>normalt utformar sina domskäl eller medverka till att arbetet med<br>domskrivning i onödan tyngs av referat. Några ändringar av<br>rättegångsbalkens regler om avfattande av domskäl i riktning mot<br>obligatoriska referat i domen är därför inte aktuella. Förändringar av<br>domskrivningen i tingsrätt är samtidigt föremål för diskussion från<br>snarast den motsatta utgångspunkten, nämligen en effektivisering av<br>domskrivningen genom att i vissa fall begränsa dess omfattning. Detta är<br>frågor som regeringen överväger att studera närmare i ett annat<br>sammanhang.</p>
<p>I den enkätundersökning som utredningen företagit uppgav nära<br>hälften av domarna att de hade deltagit i tillståndsprövningar där det<br>förekommit svårigheter att bedöma tingsrättens bevisvärdering. För att<br>domstolen skall kunna bedöma sakfrågorna finns det i vissa mål behov<br>av ytterligare uppgifter om innehållet i förhörsutsagoma utöver dem som<br>framgår av avgörandet. Av enkätundersökningen framgår att det i en del<br>av målen redan i dag förekommer att bandupptagningarna från<br>tingsrätten avlyssnas innan frågan om prövningstillstånd avgörs. I dessa<br>fall avlyssnas banden oftast vid något annat tillfälle än föredragningen<br>och då av referenten eller föredraganden.</p>
<p>En möjlighet, som utredningen pekar på, för att generellt försöka<br>förbättra förutsättningarna för en rättvisande bedömning av bevisningens<br>styrka, är att antingen tingsrättens ordförande eller protokollföraren i<br>tingsrätten vid ett överklagande, på grundval av sina memorial-<br>anteckningar, sammanställer referat av vad vittnen och andra hörda har<br>uppgett vid förhandlingen och översänder referaten till hovrätten och<br>partema. Utredningen avfärdar emellertid dessa uppslag, främst därför att<br>det finns en inte obetydlig risk för att förhörsutsagoma i ett sådant<br>system inte blir återgivna på ett rättvisande sätt. Alla remissinstanser<br>som uttalat sig därom har också förkastat denna lösning.</p>
<p>Regeringen instämmer med utredningen och remissinstanserna och<br>anser att hovrätten även i fortsättningen själv måste ansvara för att<br>ytterligare uppgifter om innehållet i förhörsutsagoma tas fram när det<br>finns behov av det. I vilken utsträckning detta blir fallet kan man förstås<br>inte säga något bestämt om, men det är tydligt att behovet kommer att<br>öka i ett system med generellt krav på prövningstillstånd eftersom då<br>även vidlyftigare mål omfattas. Uppgifter om innehållet i förhörsutsagor<br>kommer alltså att behöva tillföras målen i större utsträckning än i dag.<br>Ett typfall kan vara när domen inte tillräckligt utförligt redovisar vad<br>vittnen och andra hörda har uppgivit och tingsrätten har lagt<br>förhörsutsagoma till grund för avgörandet. I flertalet fall kan dock<br>komplettering underlåtas om det framgår att klaganden antingen godtar<br>tingsrättens bevisvärdering eller inte har någon invändning mot den<br>redovisning av förhörsutsagoma som finns i domen eller om endast 70</p>
<p>rättsfrågan, i ett dispositivt tvistemål, är tvistig.</p>
<p>Hur hovrätten bäst skall tillgodogöra sig kompletteringar av Prop. 1996/97:131<br>förhörsutsagor har remissinstanserna haft något olika uppfattning om.<br>Regeringen, som förordar en flexibel attityd i frågan, instämmer med<br>utredningen i att det mest rationella sättet att göra kompletteringar som<br>regel bör vara att föredraganden ensam tar del av förhörsutskrifter eller<br>bandupptagningar och redovisar förhöret på lämpligt sätt vid före-<br>dragningen. Endast i speciella fall, t.ex. då förhörsutsagoma av något<br>skäl är svåra att återge på ett rättvisande sätt, bör de domare som deltar<br>i tillståndsprövningen själva gå igenom förhörsutskrifter eller lyssna på<br>bandupptagningarna.</p>
<p>Enligt nuvarande regler protokolleras inte den tilltalades utsaga; den<br>tas alltså inte upp på band eller refereras i tingsrättens protokoll. Detta<br>innebär att hovrätten i många fall till nackdel för tillståndsprövningen<br>inte kan komplettera utredningen med uppgifter från den tilltalades<br>utsaga. I synnerhet om man inför ett generellt krav på prövningstillstånd<br>bör, såsom utredningen föreslagit och som allmänt tillstyrkts under<br>remissbehandlingen, den tilltalades utsaga protokolleras. Vi förordar<br>alltså att detta förslag genomförs.</p>
<p>Ett annat förslag från utredningen som syftar bl.a. till att underlätta för<br>hovrätten att tillgodogöra sig bevisningen vid tingsrätten är att förhör<br>med vittnen m.fl. under vissa omständigheter skall kunna tas upp på<br>video. Detta förslag kommer regeringen att behandla i ett senare<br>sammanhang.</p>
<h3>8.9 Åberopande av nya omständigheter eller bevis eller<br>begäran om omförhör</h3>
<p>Regeringens bedömning: Såvitt avser ändringsdispens måste<br>hovrätten vid tillståndsprövningen ta ställning till om partema kan<br>komma att tillåtas åberopa nya omständigheter eller nya bevis och<br>om bevisning som tagits upp i tingsrätten skall tas upp på nytt.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte särskilt berört dessa frågor.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Vid bedömningen av om det<br>finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten<br>kommit till måste hovrätten beakta i vad mån underlaget för hovrättens<br>prövning i sak skulle komma att bli ett annat än det för<br>tillståndsprövningen. Om klaganden i ett dispositivt tvistemål till stöd för<br>sin talan i hovrätten åberopar en omständighet eller ett bevis som inte<br>har lagts fram i tingsrätten, har hovrätten, i enlighet med<br>rättegångsbalkens regler om detta, att ta ställning till om det finns skäl<br>att tillåta åberopandet och, om så är fallet, om omständigheten eller<br>beviset får till följd att det finns anledning att betvivla riktigheten av det<br>slut som tingsrätten kommit till.</p>
<p>71</p>
<p>Motsvarande gäller om en part begär att någon bevisning som togs Prop. 1996/97:131<br>upp i tingsrätten skall tas upp på nytt i hovrätten. Hovrätten måste<br>således vid tillståndsprövningen ta ställning till om omförhör är aktuellt.<br>Kommer hovrätten fram till att så är fallet skall den ta ställning till om<br>ett omförhör kan påverka utgången i målet. Vid dessa ställningstaganden<br>måste man ta hänsyn till att den muntliga bevisningen i hovrätten ofta<br>tas upp under mindre gynnsamma betingelser än i tingsrätten. Det torde<br>därför krävas något påtagligt för att man skall räkna med att ett<br>omhörande skulle ställa saken i ny dager.</p>
<p>Enligt utredningens uppfattning skall ställningstaganden i fråga om ny<br>bevisning och liknande inte bli föremål för särskilt beslut med särskild<br>omröstning, utan skall avgöras av vaije ledamot för sig som ett led i<br>hans eller hennes prövning av om ändringsdispens skall meddelas.<br>Utredningen har stöd i doktrinen (Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl., s.<br>138 f.) Welamson tar fasta på att frågorna på det stadium då till-<br>ståndsprövningen sker inte kan anses omedelbart aktuella, utan hänför-<br>liga till den hypotetiska situationen att prövningstillstånd meddelas.<br>Regeringen delar den uppfattning som nu kommit till uttryck. En annan<br>sak är att det ofta är lämpligt att de domare som deltar i ett beslut om<br>beviljande av dispens i omedelbart samband med detta beslutar även i<br>frågor om tillåtande av ny bevisning m.m.</p>
<h3>8.10 Domförhet och omröstning</h3>
<p>Regeringens förslag: Hovrätten skall vid tillståndsprövningen<br>bestå av tre ledamöter. Om en av dessa röstar för pröv-<br>ningstillstånd skall prövningstillstånd meddelas. I fastighets-,<br>vatten- och patentmål skall en ledamot med speciell teknisk<br>sakkunskap kunna delta i tillståndsprövningen i stället för en av de<br>tre lagfarna ledamöterna.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen<br>har dock inte lagt något förslag om att ledamöter med speciell teknisk<br>sakkunskap skall kunna delta i tillståndsprövningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera tillstyrker förslaget utan att närmare<br>utveckla skälen. De som har annan uppfattning är inte ense inbördes,<br>vare sig när det gäller hur många domare som bör delta eller vilka<br>omröstningsregler som skall gälla. Två av hovrätterna tar upp frågan om<br>medverkan av särskilda ledamöter vid tillståndsprövning i t.ex.<br>fastighetsmål och s.k. ekobrottmål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1993 ändrades<br>sammansättningen vid tillståndsprövning i hovrätt från två till tre<br>ledamöter. För att prövningstillstånd skall meddelas skall två av<br>ledamöterna rösta för prövningstillstånd. Utredningen framhåller att detta<br>har inneburit att möjligheten till prövningstillstånd i praktiken har<br>minskat i förhållande till vad som gällde tidigare och föreslår att även i<br>fortsättningen tre hovrättsdomare deltar i tillståndsprövningen men att<br></p>
<p>72</p>
<p>det skall räcka med att en domare av de tre röstar för prövningstillstånd. Prop. 1996/97:131<br>Remissinstanserna är inte ense, vare sig om hur många domare som bör<br>delta eller om vilka omröstningsregler som bör gälla. Några föreslår att<br>frågan skall kunna avgöras av referenten ensam om denne vill bevilja<br>prövningstillstånd men att det skall krävas tre domare för avslagsbeslut.</p>
<p>Ett par remissinstanser förordar att nuvarande ordning med tre domare<br>och majoritetsbeslut behålls. Några åter förordar att beslut fattas av två<br>domare om dessa är ense och att annars en tredje tillkallas.</p>
<p>Regeringen ser inga skäl att gå över till en sammansättning med färre<br>ledamöter i ett läge när fler och mer komplicerade mål skall omfattas av<br>krav på prövningstillstånd. Med ett system där beslut att meddela<br>prövningstillstånd far fattas av en ledamot (referenten) ensam förlorar<br>man kollegialiteten i beslutsfattandet och därigenom bl.a. det värde som<br>ligger i att flera domare överlägger och diskuterar tillståndsfrågan. Vi<br>vill också betona vikten av att hovrätten vid tillståndsprövningen består<br>av tre ledamöter med tanke på att detta är en förutsättning för att vissa<br>delfrågor - t.ex. om en häktad tilltalad i ett överklagat brottmål skall<br>försättas på fri fot eller om interimistiska förordnanden i ett överklagat<br>familjemål skall ändras - skall kunna behandlas och för att färdigberedda<br>mål som meddelas prövningstillstånd skall kunna avgöras i sak vid<br>samma föredragning. Från dessa synpunkter passar det alltså mindre bra<br>i hovrätt med ett system liknande kammarrätternas, som normalt innebär<br>att endast två domare deltar. Regeringen förordar därför att tre domare<br>alltid skall delta.</p>
<p>Göta hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge har tagit upp<br>frågan om medverkan av särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen i<br>vissa måltyper. Regeringen anser det lämpligt att hovrätten i vissa<br>speciella måltyper ges möjlighet att bestämma att en ledamot med<br>speciell teknisk sakkunskap skall vara en av de tre domare som avgör<br>tillståndsfrågan. Detta bör gälla fastighets-, vatten- och patentmål. I<br>dessa mål deltar regelmässigt sådana särskilda ledamöter i hovrätten vid<br>målets avgörande och det framstår som klart att det ofta kommer att<br>finnas ett behov av deras deltagande även vid tillståndsprövningen.<br>Kompletterande regler om hovrättens sammansättning vid<br>tillståndsprövningen kan lämpligen tas in i patentlagen (1967:837), lagen<br>(1969:246) om domstolar i fastighetsmål och i vattenlagen (1983:291).<br>Särskilda ledamöter kan också anlitas att delta i prövningen av brottmål<br>där ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse,<br>s.k. ekobrottmål. I sådana mål förekommer dock särskilda ledamöter inte<br>alls på samma reguljära basis som i de nyssnämnda fastighetsmålen m.fl.<br>Regeringen bedömer att det inte finns ett tillräckligt stort behov att<br>öppna för deltagande av särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen i<br>ekobrottmål.</p>
<p>Frågan är sedan vilka omröstningsregler som är lämpligast. Några<br>remissinstanser har som sagt velat behålla nuvarande regler med<br>sedvanliga majoritetsbeslut men flera har annan uppfattning. Utredningen<br>har föreslagit att det skall räcka med att en domare av de tre vill<br>meddela prövningstillstånd. Ett viktigt skäl som talar för utredningens 73</p>
<p>förslag är enligt regeringens mening att omröstningsreglema i ett system<br></p>
<p>med generellt krav på prövningstillstånd bör befrämja en generös Prop. 1996/97:131<br>tilldelning av prövningstillstånd. För att ytterligare minska risken för att<br>materiellt felaktiga avgöranden inte får prövningstillstånd bör omröst-<br>ningsreglema därför enligt regeringens mening ändras så att det räcker<br>att en av de tre ledamöterna röstar för prövningstillstånd för att sådant<br>skall meddelas. Därigenom blir det alltså tillräckligt att klaganden lyckas<br>övertyga en av tre ledamöter om att riktigheten av tingsrättens avgörande<br>kan betvivlas eller att det finns något annat skäl för dispens. Åtminstone<br>bör denna generösa regel gälla i reformens inledningsskede och det bör<br>noga följas upp hur regeln slår.</p>
<h3>8.11 Partiellt prövningstillstånd m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Partiellt prövningstillstånd skall kunna<br>meddelas beträffande en viss del av tingsrättens dom eller beslut<br>vars utgång inte kan påverka avgörandet i övrigt.</p>
<p>Regeringens bedömning: Inga ändringar görs när det gäller den<br>särskilda regeln i 51 kap. 23 a § RB om begränsning av hovrättens<br>prövning av skuldfrågan i brottmål.</p>
<p>Utredningens förslag: Såvitt gäller frågan om partiellt prövnings-<br>tillstånd överensstämmer förslaget i sak med regeringens. Utredningen<br>har vidare föreslagit att regeln i 51 kap. 23 a § RB upphävs eller i andra<br>hand att lagrummet preciseras på visst sätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Många har tillstyrkt förslaget om partiellt pröv-<br>ningstillstånd; ingen har avstyrkt det, men några har efterlyst vissa<br>förtydliganden. När det gäller 51 kap. 23 a § RB är remissutfallet<br>blandat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Syftet med ett<br>prövningstillståndsförfarande är att hovrätten på ett enkelt sätt skall<br>kunna skilja sig från sådant som det från saklig synpunkt inte finns<br>anledning att ta upp till ytterligare en prövning. För att detta syfte skall<br>tillgodoses fullt ut och för att uppnå en rationell handläggning av<br>överklagade mål i ett system med generellt krav på prövningstillstånd<br>bör hovrätten, såsom utredningen och en enig remissopinion konstaterar,<br>ges möjlighet att meddela partiella prövningstillstånd. Att hovrätten ges<br>en sådan möjlighet stämmer också väl överens med Europarådets<br>rekommendation för att förbättra överrättsprocessens funktion i<br>tvistemål.</p>
<p>I denna fråga ligger det nära till hands att göra jämförelser med de<br>regler som gäller i Högsta domstolen. Där kan prövningstillstånd<br>begränsas till att gälla en viss del av målet eller en viss fråga i målet,<br>där en prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen<br>(prejudikatfråga). Prejudikatfrågan är nästan alltid en rättsfråga men kan<br>omfatta även sakfrågor. Ett partiellt prövningstillstånd begränsat till en<br>prejudikatfråga förutsätter i regel att frågan om prövningstillstånd<br>beträffande målet i övrigt eller en del av målet vilandeförklaras. Denna<br></p>
<p>74</p>
<p>ordning lämpar sig väl för en prejudikatinstans men är inte särskilt Prop. 1996/97:131<br>ändamålsenlig för hovrätten, vars främsta uppgift är att rätta avgöranden<br>med felaktigt slut. En möjlighet att meddela prövningstillstånd<br>beträffande en viss fråga och vilandeförklara frågan om pröv-<br>ningstillstånd i övrigt skulle vara till fördel endast i de sannolikt få fall<br>där hovrätten trots meddelat prövningstillstånd delar tingsrättens bedöm-<br>ning såvitt avser den aktuella frågan.</p>
<p>Utredningen menar emellertid att ett partiellt prövningstillstånd bör<br>kunna meddelas för en del av domen vars utgång inte påverkar övriga<br>delar av den överklagade domen. Regeringen anser också att detta bör<br>kunna vara en ändamålsenlig avgränsning. Sålunda bör partiellt<br>prövningstillstånd kunna meddelas för ett av flera kumulerade tvistemål.<br>Likaså bör i ett mål om fullgörelse, där både skyldigheten att fullgöra<br>och fullgörelsens storlek är tvistiga, prövningstillståndet kunna begränsas<br>till den senare men inte till den förra frågan. I familjemål som<br>överklagats både såvitt avser vårdnads- och underhållsdelen bör<br>prövningstillståndet kunna begränsas till underhållsdelen men inte till<br>vårdnadsdelen. Prövningstillståndet bör vidare kunna inskränkas till<br>rättegångskostnadsfrågan. I ett brottmål bör prövningen kunna begränsas<br>till skadeståndsdelen. I ett brottmål bör vidare prövningstillståndet kunna<br>begränsas till någon eller några av de åtalade gärningarna samt påföljden<br>eller till enbart påföljden eller exempelvis till en fråga om förverkande.<br>Prövningstillståndet skulle dock inte kunna begränsas till skuldfrågan.<br>Det finns inte behov av att införa en möjlighet för hovrätten att<br>vilandeförklara övriga delar av överklagandet med anledning av att<br>hovrätten beslutar om partiellt prövningstillstånd (jfr betänkandet s. 187<br>ff). Ett partiellt prövningstillstånd innebär alltid att begäran om pröv-<br>ningstillstånd avslås i övriga delar.</p>
<p>Utredningen har därefter diskuterat hur de fall som kan bli föremål för<br>partiellt prövningstillstånd skall betecknas lagtekniskt och har därvid<br>anfört följande.</p>
<p>Uttrycket "del av mål", som används i 54 kap. 11 § RB, ger en för vid<br>omfattning av möjligheten till partiellt prövningstillstånd. Enligt<br>förarbetena till det nämnda lagrummet omfattar uttrycket förutom de i<br>[föregående stycke] omnämnda delfrågorna även "omständighet av<br>omedelbar betydelse för utgången i målet" vilket definitionsmässigt är<br>liktydigt med rättsfaktum (prop. 1971:45 s. 96 ff). "Del av mål" är inte<br>heller lämpligt av det skälet att även ett av flera kumulerade mål<br>avgjorda genom en dom skall omfattas av uttrycket. Ett annat<br>uttryckssätt bör därför väljas för att avgränsa de fall som utredningen<br>anser bör kunna meddelas partiellt prövningstillstånd dvs. sådan del av<br>en dom vars utgång inte påverkar övriga delar av den överklagade<br>domen. Enligt utredningen skulle "särskiljbar del av dom" kunna<br>användas. I uttryckssättet ligger att en förutsättning för att bevilja<br>partiellt prövningstillstånd är att detta i det enskilda fallet framstår som<br>lämpligt.</p>
<p>Några remissinstanser är tveksamma om uttrycket "särskiljbar del" av<br>domen är tillräckligt tydligt. Malmö tingsrätt föreslår att det av lagtexten<br>uttryckligen skall framgå att regeln gäller bara sådana delar av<br>avgörandet vilkas utgång inte kan påverka övriga delar av det<br>överklagade avgörandet. Regeringen biträder det förslaget.</p>
<p>Normalt bör hovrätten tillståndspröva hela överklagandet på en och Prop. 1996/97:131<br>samma gång. Ibland kan det dock vara lämpligt att ta upp en viss del av<br>målet till särskild tillståndsprövning. Det gäller i synnerhet beslut i<br>sådana bifrågor som avses i 50 kap. 8 § tredje stycket och 51 kap. 8 §<br>tredje stycket RB, t.ex. kvarstad, häktning och omedelbar verkställighet<br>av dom. Sådana frågor kan alltså göras till föremål for separat<br>tillståndsprövning, efter mönster av vad som i dag gäller för<br>motsvarande prövning i Högsta domstolen (jfr Welamson, Rättegång IV,<br>3:e uppl., s. 174 f.). I dessa fall är det således inte fråga om ett partiellt<br>prövningstillstånd i den mening som behandlats tidigare i detta avsnitt.<br>Det är i stället fråga om att hovrätten först tillståndsprövar beslutet om<br>t.ex. kvarstad och därefter vid ett senare tillfälle tillståndsprövar<br>resterande delar av överklagandet. Det krävs inga särskilda regler om<br>sådan separat tillståndsprövning. Vi vill framhålla att ett sådant<br>förfarande inte skapar något behov för hovrätten att förklara återstående<br>delar av överklagandet vilande.</p>
<p>Om hovrätten meddelar partiellt prövningstillstånd och alltså avslår<br>begäran om prövningstillstånd i övriga delar, får beslutet i avslagsdelen<br>genast överklagas till Högsta domstolen (jfr avsnitt 8.13). Frågan om den<br>fortsatta prövningen i hovrätten bör avvakta utgången i Högsta<br>domstolen eller ej far avgöras från fall till fall. Vare sig hovrätten<br>avvaktar eller inte har part givetvis möjlighet att överklaga även<br>hovrättens slutliga avgörande.</p>
<p>Utredningen har även tagit upp vissa andra frågor som gäller<br>begränsningar av hovrättens prövning. Av dessa frågor behandlar<br>regeringen i detta ärende endast en, nämligen frågan om upphävande<br>eller ändring av 51 kap. 23 a § RB. I detta lagrum föreskrivs att, om<br>tingsrätten har funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade<br>gärningen och domen överklagas endast beträffande annat än denna<br>fråga, hovrätten skall pröva frågan endast om det i denna del finns något<br>som skulle kunna grunda resning eller domvilla eller om målets utgång<br>i samma del uppenbarligen har berott på grovt förbiseende eller grovt<br>misstag. Enligt utredningen erbjuder lagrummet vissa oklarheter, ffair för<br>allt när det gäller omfattningen av hovrättens prövning. Utredningen<br>föreslår i första hand att lagrummet upphävs med motiveringen att<br>möjligheten att bevilja partiellt prövningstillstånd (t.ex. för en viss eller<br>några vissa åtalade gärningar jämte påföljden eller bara för påföljden)<br>troligen i allt väsentligt skulle tillgodose behovet att i vissa fall begränsa<br>prövningen av målet och att ett upphävande av lagrummet skulle<br>medföra en förenkling i tillämpningen. Som ett alternativ - och främst<br>för det fall att förslaget om ett generellt krav på prövningstillstånd inte<br>genomförs - har utredningen föreslagit vissa ändringar och tillägg i<br>lagrummet i syfte att precisera och utvidga dess tillämpning.</p>
<p>Remissinstanserna är oense om behovet och lämpligheten att ha kvar<br>en begränsningsregel i linje med 23 a § för det fall man inför ett system<br>med generellt krav på prövningstillstånd som ger möjlighet att bevilja<br>partiellt prövningstillstånd. Några menar att regeln lämpligen kan<br>upphävas och anför huvudsakligen förenkling av tillämpningen som skäl. 76</p>
<p>Andra menar att hovrätten även i ett system med möjlighet till partiellt<br></p>
<p>prövningstillstånd har behov av en begränsningsmekanism av den typ Prop. 1996/97:131<br>som 23 a § utgör. Annars skulle nämligen både tillståndsprövningen och<br>den därefter eventuellt följande sakprövningen i många fall behöva göras<br>mer omfattande genom att hovrätten skulle vara tvungen att pröva även<br>sådant som parten inte invänt mot. Utredningen har själv pekat på att<br>såväl ett upphävande som ett behållande av lagrummet är förenat med<br>både för- och nackdelar.</p>
<p>Regeringen är inte beredd att mot de invändningar som framförts<br>förorda att 23 a § saklöst skall upphävas.</p>
<p>När det gäller behovet av förändringar av lagrummet och hur dessa<br>förändringar i så fall skall se ut råder också betydande oenighet. Flera<br>anser att utredningens förslag är delvis otydligt. Enligt vad utredningen<br>för egen del har uttalat finns det risk för att dess förslag till ändringar i<br>lagrummet kommer att leda till vissa gränsdragningsproblem, även om<br>utredningen bedömer att de blir färre än med nuvarande utformning av<br>bestämmelsen. Remisskritiken tyder på att vissa förbättringar skulle<br>kunna uppnås men att de föreslagna lösningarna skulle ställa högre krav<br>på både domstolarna och parterna.</p>
<p>Konsekvenserna av de ändringar av lagrummet som utredningen har<br>föreslagit är uppenbarligen svåra att överblicka. Den nuvarande<br>utformningen av lagrummet är visserligen inte optimal, men det har inte<br>framkommit att det finns några akuta problem. Tydligt är också att<br>lagrummet på ett acceptabelt sätt kan tillämpas tillsammans med de<br>föreslagna reglerna om partiellt prövningstillstånd. Det skulle vara till<br>fördel för hovrätterna att inte behöva börja tillämpa två nya regler<br>samtidigt, utan att åtminstone den ena redan är inarbetad.</p>
<p>Detta talar alltså för att inte nu göra ändringar i 23 a §. Om man inte<br>gör några ändringar av lagrummet får man också möjlighet att närmare<br>se hur den parallella tillämpningen av de båda lagrummen faller ut och<br>ett bättre underlag för att bedöma ett reformbehov. Regeringen bedömer<br>alltså att den bästa lösningen för närvarande är att låta lagrummet förbli<br>oförändrat.</p>
<h3>8.12 Beslutets utformning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Hovrätten har frihet att utforma beslutet<br>i prövningstillståndsfrågan på lämpligt sätt.</p>
<p>Utredningens bedömning: I normalfallet bör ett beslut i<br>tillståndsfrågan ges i protokoll utan angivande av skäl.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig anser att beslutet i<br>tillståndsfrågan normalt inte bör motiveras. Regionåklagarmyndigheten i<br>Stockholm anser dock att det är av värde att beslutet motiveras.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela<br>prövningstillstånd är ett slutligt beslut, medan ett beslut att meddela<br>sådant tillstånd inte är slutligt. Av 17 och 30 kap. RB framgår att<br></p>
<p>77</p>
<p>ingetdera av dessa beslut behöver sättas upp särskilt eller motiveras. Det Prop. 1996/97:131<br>är dock inget som hindrar att så sker.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att det som regel saknas<br>anledning att sätta upp ett beslut angående prövningstillstånd särskilt och<br>att det i flertalet fall torde räcka med beslut i protokoll.</p>
<p>När det gäller frågan om beslutet bör motiveras eller inte har<br>utredningen funnit att det för närvarande inte annat än undantagsvis<br>förekommer att ett beslut i en tillståndsfråga motiveras. I ett system med<br>generellt krav på prövningstillstånd kan det antagligen i större utsträck-<br>ning än tidigare uppkomma fall där det framstår som angeläget att<br>förklara för parten eller parterna varför prövningstillstånd inte meddelas.<br>Frågan bör överlämnas till hovrätternas bedömning.</p>
<p>Regionåklagarmyndigheten i Stockholm har anmärkt att det även vid<br>positiva beslut, alltså beslut att meddela prövningstillstånd, kan vara av<br>värde att beslutet motiveras. Sålunda menar myndigheten att det kan<br>vara vägledande för parterna i den fortsatta rättegången att veta vilket<br>eller vilka dispensskäl som är aktuella; vidare kan det på sikt vara av<br>betydelse för hur tingsrätterna utformar sina domskäl och som underlag<br>för en utvärdering av reformen.</p>
<p>Regeringen utesluter inte att motiverade beslut kan få dessa positiva<br>effekter. Men det kan också finnas avigsidor. Det vore exempelvis<br>olyckligt om hovrätten kände sig tvingad att uttömmande ange<br>dispensgrundema, eftersom detta kan leda till en onödigt omfattande<br>tillståndsprövning. Å andra sidan skulle det kunna bli vilseledande för<br>partema om bara ett dispensskäl angavs i beslutet fastän det faktiskt<br>fanns flera. Som "feedback" till tingsrätterna gör nog som regel<br>hovrättens avgörande i sak tillräcklig tjänst. Och vid kommande<br>utvärderingar kan säkerligen hovrättemas erfarenheter inhämtas till ett<br>rättvisande underlag utan att det finns någon exakt dokumentation i fråga<br>om tillämpade dispensgrunder.</p>
<p>Med dessa synpunkter överlämnar regeringen frågan huruvida beslut<br>att meddela prövningstillstånd bör motiveras till rättstillämpningen.</p>
<h3>8.13 Överklagande av beslut att inte meddela<br>prövningstillstånd</h3>
<p>Regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela pröv-<br>ningstillstånd skall även i fortsättningen kunna överklagas.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Bara ett fåtal har kommenterat denna fråga och<br>de har därvid instämt i utredningens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela<br>prövningstillstånd är ett slutligt beslut som, enligt gällande huvudregel,<br>får överklagas. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon<br>ändring i detta avseende. Regeringen har samma uppfattning. Ett skäl till<br></p>
<p>78</p>
<p>att beslut att inte meddela prövningstillstånd även i fortsättningen bör Prop. 1996/97:131<br>kunna överklagas är att olika praxis mellan hovrätterna skall kunna<br>motverkas. Ett annat skäl är att Högsta domstolen bör ha utrymme för<br>att beträffande ändringsdispensen närmare precisera beviskravet för att<br>en prövning i hovrätten skall leda till en ändring av tingsrättsavgörandet<br>och ge närmare anvisningar om hur bevisvärderingen skall gå till; i<br>enstaka fall tar Högsta domstolen nämligen som bekant upp och prövar<br>mål där den principiella frågan rör enbart bevisvärderingen. Ett<br>ytterligare skäl är att regler om rätt till överklagande även i andra<br>avseenden kan utnyttjas av Högsta domstolen for att fa fram prejudikat</p>
<p>(jfr t.ex. NJA 1992 s. 260 och RH 1995:24).</p>
<p>Såsom beskrivits i avsnitt 8.11 kan hovrätten meddela partiellt pröv-<br>ningstillstånd och avslå begäran om prövningstillstånd i övriga delar.<br>Beslutet i den del det gäller avslag är slutligt och far alltså genast<br>överklagas till Högsta domstolen.</p>
<p>Lagrådet har anfört att det kan vara föremål för viss tvekan hur de för<br>Högsta domstolen gällande dispensreglema skall tillämpas när hovrättens<br>beslut överklagas, detta med hänsyn till att ett sådant överklagande inte<br>kommer att avse målet i sak utan endast beslutet att inte meddela<br>prövningstillstånd. Mot bakgrund av att sådana överklaganden kommer<br>att bli långt vanligare med den föreslagna ordningen än hittills anser<br>Lagrådet att det skulle ha varit värdefullt om frågan hade belysts i<br>lagrådsremissen. Lagrådet anser vidare att det kan finnas skäl att i<br>lämpligt sammanhang göra en översyn av den nu aktuella problematiken<br>både för Högsta domstolens och för Regeringsrättens del.</p>
<p>Regeringen noterar, liksom Lagrådet, att Högsta domstolens ledamöter<br>i sitt remissyttrande uttalat att de aktuella problemen kommer att kunna<br>hanteras även med ett utvidgat krav på prövningstillstånd i hovrätt.<br>Särskilt med tanke på att antalet överklagade prövningstillståndsbeslut i<br>Högsta domstolen givetvis kommer att öka betydligt i det nya systemet<br>håller regeringen dock med Lagrådet om det lämpliga i att en översyn av<br>dessa frågor görs när det nya systemet har varit i bruk någon tid.</p>
<p>79</p>
<h2>9 Vilka avgöranden skall omfattas av krav på<br>prövningstillstånd?</h2>
<p>Regeringens förslag: Samtliga tingsrättsavgöranden som över-<br>klagas till hovrätt underkastas krav på prövningstillstånd. Även<br>anslutningsklagan kräver prövningstillstånd. Inga typer av beslut<br>under handläggningen undantas från detta krav. JO, JK och RÅ<br>skall dock inte behöva prövningstillstånd i mål om allmänt åtal.<br>Myndighetsbeslut kräver inte prövningstillstånd vid överklagande<br>till hovrätt. Prövningstillstånd krävs inte när tingsrättens avgörande<br>överklagas till Marknadsdomstolen.</p>
<p>Regeringens bedömning: Frågan om prövningstillstånd vid<br>överklagande till Arbetsdomstolen tas upp i ett annat ärende som<br>handläggs parallellt med detta.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag utom<br>såvitt avser prövningstillstånd för JO, JK och RÅ. När det gäller<br>prövningstillstånd vid överklagande till Arbetsdomstolen och<br>Marknadsdomstolen har utredningen föreslagit att detta utreds särskilt<br>och att under tiden inga krav på prövningstillstånd skall gälla.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta accepterar ett generellt krav på<br>prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt. Åtskilliga vill dock göra<br>undantag för grova brottmål och några även för tvistemål om mycket<br>stora värden. Några vill inte ha krav på prövningstillstånd för<br>anslutningsklagan. Förslaget om krav på prövningstillstånd för JO, JK<br>och RÅ avstyrks av dem själva, av nästan alla tillfrågade<br>åklagarmyndigheter samt av Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö<br>tingsrätt och JUSEK; endast enstaka remissinstanser tillstyrker förslaget.<br>Koncessionsnämnden för miljöskydd föreslår att även dess beslut<br>underkastas krav på prövningstillstånd. Kammarkollegiet föreslår att<br>beslut av tingsrätt i arvsskatteärenden undantas från krav på<br>prövningstillstånd, om skattemyndighetens gåvoskattebeslut undantas.<br>Arbetsdomstolen föreslår att tingsrättsavgöranden som överklagas till<br>Arbetsdomstolen underkastas krav på prövningstillstånd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Generellt krav på prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt för<br>avgöranden i brottmål, tvistemål och ärenden</p>
<p>I det föregående har vi, i nära anslutning till vad utredningen föreslagit,<br>beskrivit den modell som vi förordar för en avsevärd utvidgning av<br>kravet på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Vi<br>bedömer att ett system med prövningstillstånd konstruerat på ett sådant<br>sätt skapar tillräckliga garantier för att prövningstillstånd inte nekas i de<br>fall där tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Vid denna<br>bedömning säger vi oss att det måste vara helt acceptabelt att avstå från<br>att pröva ett mål i sak, om inte åtminstone en av tre hovrättsdomare - på<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>80</p>
<p>grundval av tingsrättens avgörande, det material som ligger till grund för Prop. 1996/97:131<br>detta, referat av eventuell muntlig bevisning, den argumentation som<br>parterna, oftast biträdda av advokat eller annat juridiskt ombud, har fört<br>i tillståndsfrågan samt någon gång även vad som framkommit vid ett<br>eventuellt sammanträde där förutsättningarna för prövningstillstånd<br>penetrerats - kan finna något som innebär att riktigheten av tingsrättens<br>avgörande kan betvivlas. Om underlaget för prövningen är sådant att det<br>inte går att tillräckligt tillförlitligt bedöma tingsrättsavgörandets riktighet,<br>är även detta enligt förslaget ett skäl för prövningstillstånd, den s.k.<br>granskningsdispensen. Härutöver kan prejudikatdispens och extraordinär<br>dispens meddelas.</p>
<p>En betydande minoritet av remissinstanserna har varit tveksamma eller<br>negativa till om ett krav på prövningstillstånd lämpligen kan fa omfatta<br>alla sorters mål, oavsett vilka värden som står på spel. Det är särskilt i<br>grövre brottmål som remissinstanserna velat göra undantag från kravet<br>på prövningstillstånd. Det finns emellertid ingen enhetlig linje. En del<br>har t.ex. föreslagit att undantag görs för brott där två års fängelse eller<br>mer ingår i straffskalan, medan en del föreslår undantag för brott där det<br>lägsta föreskrivna straffet är två år eller mer. Andra vill knyta an till<br>påföljden i det konkreta fallet och här varierar den gräns som föreslås<br>från villkorlig dom till fem års fängelse.</p>
<p>Regeringen är av flera skäl mycket skeptisk till att göra någon<br>åtskillnad mellan de olika måltyper som överklagas från tingsrätt till<br>hovrätt. Vi delar i och för sig Lagrådets uppfattning att en sådan<br>ordning inte skulle vara systemfrämmande. Likväl är det från principiella<br>utgångspunkter svårt att motivera varför de flesta mål skulle kunna<br>underkastas krav på prövningstillstånd men att det någonstans, beroende<br>på vad som står på spel i målet, skulle gå en gräns där en prövning i sak<br>alltid skulle behöva garanteras. Detta skulle innebära ett ställnings-<br>tagande för att vissa mål är förtjänta av en mer rättssäker behandling än<br>andra, vilket i sin tur ger uttryck för att det tilltänkta systemet faktiskt<br>inte är tillräckligt rättssäkert för övriga mål heller.</p>
<p>Regeringen ställer sig på samma sida som majoriteten av remiss-<br>instanserna och bedömer att det system för prövningstillstånd som vi<br>beskrivit i det föregående är tillräckligt finmaskigt för ta hand om alla<br>sorters mål, alltså även brottmål som rör mycket allvarlig brottslighet<br>och tvistemål som rör mycket stora värden.</p>
<p>Även från synpunkter av enkelhet och förutsebarhet är ett så enhetligt<br>system som möjligt att föredra. Alla försök till differentieringar inom<br>olika måltyper leder till större eller mindre gränsdragningsproblem. De<br>förslag till avgränsningar som ventilerats i utredningen och som<br>framförts under remissbehandlingen innehåller alla ett ordentligt mått av<br>godtycke. I brottmål gäller detta vare sig man försöker fixera gränsen<br>vid den teoretiska straffskalan utan att ta hänsyn till den faktiska<br>påföljden eller om man ser till det konkreta straffet och sätter gränsen<br>vid t.ex. just ett visst antal års fängelse. Lika tydligt framträder<br>svårigheterna att fixera en värdegräns i tvistemål.</p>
<p>Gemensamt för alla förslag till gränsdragningar är att sådana regler g|</p>
<p>inte är ägnade att skilja ut mål som kan antas vara feldömda och därför</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<p>i behov av ytterligare en prövning; att ett brott är grovt eller att ett mål Prop. 1996/97:131</p>
<p>gäller stora värden kan knappast sägas typiskt sett öka risken för<br>felbedömning.</p>
<p>Ett generellt krav på prövningstillstånd skulle också tydligt markera att<br>tyngdpunkten i förfarandet skall ligga i första instans och att det är på<br>den processen som parterna i första hand skall koncentrera sig.</p>
<p>Det finns vidare anledning att, såsom utredningen också gjort,<br>undersöka om det finns någon målgrupp där det av effektivitetsskäl<br>skulle vara olämpligt eller onödigt att föreskriva krav på<br>prövningstillstånd.</p>
<p>När det sålunda gäller överklagade domar i brottmål och tvistemål är<br>det tydligt att inga effektivitetsskäl talar för att någon kategori av mål<br>skall undantas från krav på prövningstillstånd. Här finns regelmässigt<br>betydande arbetsbesparingar att ta vara på, eftersom en prövning i sak<br>oftast innebär att huvudförhandling hålls. Såsom en del remissinstanser<br>har anfört kan det visserligen antas att en betydande del av de mål som<br>kommer att beviljas granskningsdispens är just de vidlyftiga mål där de<br>största arbetsbesparingama skulle finnas att hämta om begäran om<br>prövningstillstånd avslogs. Som vi nyss konstaterat har emellertid ingen<br>kunnat ange ett ändamålsenligt sätt att skilja ut dessa mål. För övrigt är<br>det en allmän erfarenhet att även mycket omfattande mål av olika slag<br>kan vara uppenbart rätt dömda. När det gäller överklagade beslut i<br>sådana mål som i hovrätten handläggs som s.k. Ö-mål enligt 52 kap. RB<br>och i ärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden har<br>utredningen påvisat att arbetsbesparingen visserligen blir mindre men att<br>den ändå finns. Det huvudsakliga skälet är att den tid för upprättande av<br>beslut som sparas in mer än väl uppväger den extra föredragningstid<br>som ibland kommer att tas i anspråk. Även dessa mål och ärenden bör<br>alltså omfattas av krav på prövningstillstånd. Av det sagda följer att krav<br>på prövningstillstånd skall omfatta även beslut under rättegången i<br>tvistemål och brottmål, oavsett om de överklagas särskilt eller i samband<br>med överklagande av tingsrättens dom eller slutliga beslut.</p>
<p>Regeringen förordar mot denna bakgrund ett generellt och inte enbart<br>ett väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt<br>och hovrätt. Ett undantag, nämligen för JO, JK och RÅ, återkommer vi<br>emellertid till.</p>
<p>När regeringen i detta avsnitt har talat om tingsrätt innefattar vi även<br>tingsrätterna när dessa dömer i särskild sammansättning i fastighetsmål,<br>vattenmål, patentmål eller tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål. Med<br>tingsrätt bör i detta sammanhang även jämställas inskrivningsdomare,<br>sådan inskrivningsmyndighet som avses i 19 kap. 2 § jordabalken och 4<br>kap. 2 § lagen (1984:649) om företagshypotek och sådan regis-<br>termyndighet som avses i 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009). Deras<br>avgöranden överklagas redan enligt nuvarande regler på samma sätt som<br>tingsrättsavgöranden. Några särskilda regler för att dessa avgöranden<br>skall omfattas av krav på prövningstillstånd behövs därför inte.</p>
<p>82</p>
<p>Anslutningsklagan</p>
<p>Utredningen har utan närmare kommentarer föreslagit att kravet på<br>prövningstillstånd även skall omfatta anslutningsklagan. Remissinstan-<br>serna har delade meningar. Flera åklagarrepresentanter menar att anslut-<br>ningsklagan automatiskt skall tas upp till prövning om huvudklagan far<br>prövningstillstånd och det är huvudsakligen hänsyn till hovrättens arbets-<br>börda som anförs till stöd för denna uppfattning.</p>
<p>Det kan först konstateras att en anslutningsklagan automatiskt förfaller<br>om huvudklagan inte far prövningstillstånd. Ingen ändring i detta<br>avseende är aktuell.</p>
<p>I övrigt innebär den ordning för tillståndsprövning som vi har i dag att<br>alla prövningstillståndspliktiga överklaganden prövas var för sig på sina<br>egna meriter, vare sig de har gjorts anslutningsvis eller utgör<br>självständiga överklaganden. Något teoretiskt behov av att förändra<br>denna ordning uppstår inte bara på grund av att man kraftigt utvidgar<br>den krets av avgöranden som skall tillståndsprövas. Det nuvarande<br>systemet framstår också som det principiellt mest tilltalande. Vad som är<br>mest praktiskt och ändamålsenligt varierar visserligen från fall till fall,<br>bl.a. eftersom det har stor betydelse om de olika överklagandena tar<br>sikte på samma eller olika delar av avgörandet, men även här bedömer<br>regeringen att dagens system i normalfallet borgar för de bästa<br>lösningarna. Vi förordar alltså att kravet på prövningstillstånd skall<br>omfatta även anslutningsklagan.</p>
<p>Överklagande av myndighetsbeslut till hovrätt</p>
<p>Utredningen har föreslagit att beslut av förvaltningsmyndigheter inte<br>skall underkastas krav på prövningstillstånd. Sådana beslut av<br>förvaltningsmyndighet som for närvarande överklagas till hovrätt är<br>beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd i mål om miljöskydds-<br>avgift enligt miljöskyddslagen, beslut av skattemyndighet i gåvoskatte-<br>mål, utslag av kronofogdemyndighet i mål om särskild handräckning<br>enligt 21 kap. 4 § vattenlagen, beslut av övervakningsnämnd, beslut av<br>hyresnämnd och beslut av Statens va-nämnd.</p>
<p>Överlag har utredningens ståndpunkt accepterats av remissinstanserna.<br>Koncessionsnämnden har emellertid förordat att kravet på prövnings-<br>tillstånd skall gälla nämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift enligt<br>miljöskyddslagen.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till utredningen och de flesta remissinstanserna<br>och anser att krav på prövningstillstånd inte bör finnas när det gäller<br>beslut av förvaltningsmyndighet. Reformen handlar om prövnings-<br>tillstånd i andra domstolsinstans och regeringen är inte beredd att införa<br>prövningstillstånd i saker som i första instans behandlats av förvaltnings-<br>myndighet och inte i tingsrätt, oavsett vad som kan sägas om kvaliteten<br>på myndighetens prövning. När det gäller Koncessionsnämndens<br>verksamhet är den för närvarande föremål för översyn på grundval av<br>miljöbalksutredningens förslag om införande av en samlad miljölag-<br>stiftning (se SOU 1996:103). Kammarkollegiet har pekat på den kon-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>83</p>
<p>sekvensen av utredningens förslag att tingsrättens beslut i arvsskatte- Prop. 1996/97:131<br>ärenden blir underkastat krav på prövningstillstånd men att så inte blir<br>fallet med skattemyndighetens gåvoskattebeslut. Kammarkollegiet anser<br>det djupt olyckligt om dessa två snarlika ärendegrupper skulle behandlas<br>olika och förordar den lösningen att arvsskatteärendena undantas från<br>kravet på prövningstillstånd.</p>
<p>Vad regeringen nyss konstaterat angående domstolsprövning i första<br>instans gör att vi inte vill införa krav på prövningstillstånd för<br>skattemyndighetens gåvoskattebeslut. Vi anser inte heller att intresset av<br>likabehandling i andra instans av arvs- och gåvoskattebeslut är så starkt<br>att det kan motivera att arvsskattebesluten som enda slag av<br>tingsrättsavgöranden undantas från krav på prövningstillstånd, särskilt<br>som ärendena ändå i nuvarande ordning hanteras sinsemellan olika i<br>första instans. Kammarkollegiet, som i dag har att tillvarata det<br>allmännas intressen i de båda ärendegruppema, kan inte förväntas fa<br>några svårigheter att fullgöra sina uppgifter i arvsskattemålen, eftersom<br>kollegiet som regel enkelt kommer att kunna argumentera för dispens i<br>de fall kollegiet finner anledning att klaga på tingsrättens beslut. I<br>sammanhanget bör nämnas att en särskild utredare nyligen föreslagit att<br>även beslut i arvsskattemål i framtiden skall ligga på<br>skattemyndigheterna och tillsynsansvar m.m. på Riksskatteverket i stället<br>för Kammarkollegiet (delbetänkande av Ärvdabalksutredningen, SOU<br>1996:160). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>Överklagande till Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen</p>
<p>Utredningen har bedömt att frågan om prövningstillstånd till Arbets-<br>domstolen och Marknadsdomstolen bör tas upp i samband med en större<br>översyn av dessa domstolars processregler men att en sådan översyn låg<br>utanför utredningens uppdrag. Utredningen har föreslagit att tills vidare<br>inget krav på prövningstillstånd skall gälla vid överklagande till Arbets-<br>domstolen och Marknadsdomstolen. Det är bara de berörda domstolarna<br>som bar yttrat sig närmare över förslagen.</p>
<p>Marknadsdomstolen har godtagit utredningens ståndpunkt och under-<br>strukit som sin mening att ett system med generellt krav på prövnings-<br>tillstånd inte passar för målen i Marknadsdomstolen.</p>
<p>Arbetsdomstolen (AD) har emellertid för sitt eget vidkommande intagit<br>motsatt ståndpunkt. AD menar att det föreslagna systemet för tillstånds-<br>prövning utan vidare kan och bör tillämpas i AD.</p>
<p>Sedan remissbehandlingen av Hovrättsprocessutredningen avslutats har<br>från regeringskansliet genom Arbetsmarknadsdepartementet remitterats<br>en promemoria med förslag bl.a. om att mål som överklagas från<br>tingsrätt till AD skall vara underkastade krav på prövningstillstånd på<br>samma sätt som mål som överklagas till hovrätten. Den promemorian<br>har remissbehandlats och regeringen för nu dess förslag vidare i en<br>proposition om ändringar i lagen om rättegången i arbetstvister, med<br>sikte på samma ikraftträdandetidpunkt som för förslagen i detta ärende.<br>Mot den bakgrunden att frågorna om prövningstillstånd i AD alltså<br></p>
<p>84</p>
<p>kommer att tas om hand i ett annat ärende, tar regeringen inte upp några Prop. 1996/97:131<br>lagförslag som gäller AD i detta ärende.</p>
<p>När det gäller Marknadsdomstolen har Hovrättsprocessutredningen inte<br>gett något underlag för att införa något långtgående krav på<br>prövningstillstånd. Läget är att det i dag finns en liten grupp av mål som<br>överklagas från tingsrätt till Marknadsdomstolen och som är<br>underkastade krav på prövningstillstånd, nämligen dispositiva tvistemål<br>där tvisteföremålets värde är högst ett basbelopp. Detta följer av<br>hänvisningen i 51 § marknadsföringslagen (1995:450) till bestämmel-<br>serna i bl.a. 49 kap. RB. Om man, som utredningen föreslagit, anger i<br>marknadsföringslagen att krav på prövningstillstånd inte skall gälla vid<br>överklagande till Marknadsdomstolen innebär detta alltså att dagens krav<br>på prövningstillstånd i dessa mål tas bort. Detta finner regeringen vara i<br>sin ordning. Motsvarande lagtekniska anpassning bör göras i 64 §<br>konkurrenslagen (1993:20), där det för vissa frågor som enligt lagen<br>skall handläggas som indispositiva tvistemål också hänvisas till de<br>aktuella hovrättskapitlen i rättegångsbalken. Såsom Marknadsdomstolen<br>påtalat i sitt remissvar är det påkallat med en justering i processreglema<br>för Marknadsdomstolen eftersom hovrättsprocessen enligt rättegångs-<br>balken nu far ett delvis nytt innehåll. Vi återkommer till detta i<br>författningskommentaren till ändringsförslagen i marknadsföringslagen<br>och konkurrenslagen.</p>
<p>Överklaganden av JO, JK och RÅ</p>
<p>En särskild fråga är hur man skall se på överklaganden av JO, JK och<br>RÅ. Dessa är i dag befriade från krav på prövningstillstånd i mål om<br>allmänt åtal, såväl i hovrätt som i Högsta domstolen. Utredningen har i<br>denna fråga såvitt gäller hovrätt anfört följande.</p>
<p>För att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall vara<br>så enhetligt och lättillämpat som möjligt bör inga typer av beslut under<br>handläggningen undantas från kravet på prövningstillstånd. Inga<br>kategorier av klagande bör heller undantas. Det sagda gäller även<br>samtliga åklagare. Överklaganden av RÅ, JK och JO i de sällsynta fall<br>de i hovrätten för talan i mål om allmänt åtal bör följaktligen inte prövas<br>utan att prövningstillstånd först meddelats. Införandet av ett krav på<br>prövningstillstånd för de sistnämnda skulle i de flesta berörda målen<br>vålla ett visst dubbelarbete eftersom de sannolikt skulle fa sådant<br>tillstånd i flertalet av de mål som de överklagade. Antalet berörda mål är<br>dock mycket litet. Vidare kan det från den enskildes synpunkt framstå<br>som orättvist att han eller hon måste beviljas prövningstillstånd för att<br>målet skall prövas i sak trots att det inte gäller för motparten. Det är<br>väsentligt att rättssystemet för den enskilde ter sig rättvist särskilt i de<br>fall den enskilde står mot en part som ter sig starkare. I<br>konventionssammanhang talas om "equality of arms" som ett element i<br>begreppet "fair trial", vilket måste beaktas också i detta sammanhang.</p>
<p>I samband med att utredningen föreslagit att krav på prövningstillstånd<br>skall införas för samtliga mål som överklagas till Högsta domstolen har<br>utredningen också föreslagit att JO, JK och RÅ underkastas krav på<br>prövningstillstånd vid överklagande till Högsta domstolen i mål om<br>allmänt åtal.</p>
<p>85</p>
<p>Remissutfallet är blandat. Förslaget om krav på prövningstillstånd för Prop. 1996/97:131<br>JO, JK och RÅ vid överklagande till hovrätt och Högsta domstolen i<br>mål om allmänt åtal avstyrks av dem själva, av nästan alla tillfrågade<br>åklagarmyndigheter samt av Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö<br>tingsrätt och JUSEK. Huddinge tingsrätt avstyrker förslaget såvitt gäller<br>ledet hovrätt-Högsta domstolen. Inte så många andra har uttryckligen<br>kommenterat förslaget. Bland dem som tillstyrker förslaget är Svea<br>hovrätt och Regionåklagarmyndigheten i Stockholm. Högsta domstolens<br>ledamöter och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet<br>tillstyrker förslaget såvitt avser ledet hovrätt-Högsta domstolen.</p>
<p>Regeringen anser att de av utredningen åberopade enhetlighetsskälen<br>inte ensamma kan motivera att JO, JK och RÅ beläggs med krav på<br>prövningstillstånd i hovrätten. När det gäller överklaganden till Högsta<br>domstolen gör sig några enhetlighetsskäl inte gällande eftersom<br>regeringen inte avser att lägga fram utredningens förslag om generellt<br>krav på prövningstillstånd i ledet hovrätt-Högsta domstolen (jfr avsnitt<br>10).</p>
<p>Utredningens resonemang om rätten till en rättvis rättegång och våra<br>konventionsåtaganden härvidlag har tagits väl emot av en del<br>remissinstanser medan andra inte anser det motiverat att kräva<br>prövningstillstånd även för JO, JK och RÅ i mål om allmänt åtal.<br>Regeringen anser att frågan i vart fall inte utgör något typexempel på<br>tillämpning av principen om "equality of arms". Något avgörande från<br>Europadomstolen som indikerar att undantag från krav på<br>prövningstillstånd för dessa eller likställda befattningshavare skulle<br>innebära ett brott mot den principen synes inte ha förekommit. Till<br>skillnad från vad som förekommit i domstolens praxis är det ju här inte<br>fråga om vilka möjligheter parterna skall ha att framlägga sin sak i den<br>del av processen där själva saken skall avgöras. Såsom Riksdagens<br>ombudsmän påpekat i sitt remissvar är JO, JK och RÅ dessutom ålagda<br>den begränsningen att de skall föra mål vidare till Högsta domstolen<br>endast om det finns synnerliga skäl för detta och att någon motsvarande<br>begränsning inte gäller i förhållande till den enskilde. Mot denna<br>bakgrund finner regeringen att det inte finns några tvingande<br>konventionsskäl för att belägga de aktuella befattningshavarna med något<br>krav på prövningstillstånd.</p>
<p>När remissinstanserna kritiserar utredningens förslag anför de bl.a. att<br>det helt saknas en analys av dess konsekvenser, både för de berörda<br>myndigheterna själva, för domstolarna och i övrigt. Man befarar negativa<br>följder för de aktuella ämbetenas tillsynsverksamhet och att deras<br>möjligheter att fullgöra sin uppgift att verka för en enhetlig<br>rättstillämpning allvarligt skulle försvagas. Riksdagens ombudsmän har<br>därutöver anfört bl.a. följande. JO-ämbetet är ett av instrumenten för<br>riksdagens kontrollmakt och har enligt regeringsformen att utöva tillsyn<br>över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra<br>författningar. Det har ofta understrukits att ämbetet bör vara ett<br>extraordinärt organ som arbetar utifrån sina speciella förutsättningar utan<br>att vara inlemmat i det ordinarie rättsväsendet. JO:s talerätt måste därför 86</p>
<p>ses i ett konstitutionellt perspektiv och detta har utredningen inte alls<br></p>
<p>belyst. JO har genom sin tillsynsverksamhet en unik överblick över vilka Prop. 1996/97:131<br>fel och brister som förekommer i förvaltningen och därmed särskilda<br>förutsättningar att bedöma om det finns skäl att driva ett mål för att få<br>ett prejudikat i Högsta domstolen. Av betydelse är också att domare och<br>andra befattningshavare inom rättsväsendet står under JO:s tillsyn. Det är<br>särskilt angeläget att det är ett från det ordinarie rättsväsendet helt<br>fristående organ som avgör om ett åtal mot en domare skall prövas i<br>högre instans.</p>
<p>Remisskritiken kan enligt regeringens mening ingalunda avfärdas. I<br>likhet med många remissinstanser konstaterar regeringen också att ett<br>flertal viktiga frågeställningar inte har belysts och analyserats av<br>utredningen. Det är inte möjligt att nu tillföra ärendet ett fullgott<br>beredningsunderlag och utan ett sådant är regeringen inte beredd att<br>ställa sig bakom utredningens förslag i dessa frågor av mycket stor<br>betydelse. Regeringen lägger därför nu inte fram några förslag till<br>förändringar när det gäller krav på prövningstillstånd för JO, JK och RÅ<br>vid överklagande till hovrätt och Högsta domstolen i mål om allmänt<br>åtal.</p>
<p>Av vad vi nu sagt följer att vi i ett senare sammanhang mycket väl<br>kan komma att föreslå ändringar i den riktning som Hovrättsprocess-<br>utredningen anvisat. Det är därvid inte säkert att ett kompletterande<br>beslutsunderlag kommer att ge vid handen att de tre befattningshavarna<br>JO, JK och RÅ bör behandlas lika när det gäller krav på<br>prövningstillstånd. Sålunda står det ju redan nu klart att RÅ i flera<br>avseenden har en ställning som skiljer sig från de båda andra<br>befattningshavarna. RÅ för det allmännas talan endast i brottmål. När JO<br>och JK har att föra talan i brottmål gäller det i huvudsak bara speciella<br>typer av mål såsom t.ex. tryckfrihetsmål samt åtal mot domare och andra<br>befattningshavare vid statliga och kommunala myndigheter, medan RÅ<br>huvudsakligen har allmänna brottmål som berör gemene man. Påtagligt<br>är också att RÅ för talan i en betydligt större mängd brottmål än de<br>övriga. Från dessa utgångspunkter förefaller det vara en fullt tänkbar<br>utvecklirg att RÅ, men inte nödvändigtvis JO och JK, vid en senare<br>tidpunkt underkastas krav på prövningstillstånd i mål om allmänt åtal.<br>Som framgår av vad som sagts i det föregående måste det dock beaktas<br>vilka möjligheter RÅ har att verka för en enhetlig rättstillämpning i ett<br>sådant system.</p>
<p>87</p>
<h2>10 Krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen<br>för mål som inletts i hovrätt ?</h2>
<p>Regeringens bedömning: Inga ändringar görs när det gäller<br>reglerna om prövningstillstånd vid överklagande till Högsta<br>domstolen i mål som inletts i hovrätten.</p>
<p>Utredningens förslag: Samma dispensregler som föreslagits för<br>hovrätterna införs även i ledet mellan hovrätt och Högsta domstolen<br>beträffande de domar och beslut i mål som har inletts i hovrätten och<br>som enligt nuvarande regler är undantagna från kravet på pröv-<br>ningstillstånd. En generell möjlighet att hålla sammanträde i<br>prövningstillståndsffågan införs.</p>
<p>Remissinstanserna: De fa som uttalat sig har i princip accepterat att<br>det införs krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för de mål som<br>inleds i hovrätten. Ingen har emellertid uttryckligen stött den närmare<br>utformningen av reglerna som utredningen föreslagit. Högsta domstolens<br>ledamöter och Regionåklagarmyndigheten i Göteborg har invänt mot att<br>samma dispensgrunder som i hovrätten skall tillämpas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: En del mål och ärenden som<br>inleds i hovrätt är helt befriade från krav på prövningstillstånd vid<br>överklagande till Högsta domstolen. Frågan är om detta är den<br>lämpligaste ordningen om, såsom föreslagits i det föregående, ett så gott<br>som generellt krav på prövningstillstånd införs i ledet mellan tingsrätt<br>och hovrätt. Utredningen har, på sätt som vi återkommer till strax,<br>föreslagit att alla mål som överklagas från hovrätten till Högsta<br>domstolen skall vara underkastade krav på prövningstillstånd.</p>
<p>De regler som gäller i dag är närmare bestämt följande. Prövnings-<br>tillstånd krävs i Högsta domstolen för överklagade domar och slutliga<br>beslut från hovrätten i mål och ärenden som inletts i tingsrätt. Det spelar<br>ingen roll om den fråga som avses med överklagandet har varit föremål<br>för prövning också i tingsrätten, utan avgörande är bara om själva målet<br>eller ärendet har inletts där eller inte. Överklagbara beslut som inte är<br>slutliga behandlas på samma sätt. Mål som överklagas från annan<br>myndighet än tingsrätt till hovrätt behandlas också på samma sätt, enligt<br>21 § rättegångsbalkens promulgationslag. Principen att målet skall ha<br>inletts i tingsrätt är numera genombruten på så sätt att även ett slutligt<br>beslut av hovrätten i ett ärende som har ett direkt samband med ett mål<br>eller ärende som väckts vid tingsrätten omfattas av krav på<br>prövningstillstånd (jfr prop. 1988/89:78). De beslut som avses är främst<br>beslut som, efter det att dom i målet har meddelats, ges beträffande för<br>sent framställda yrkanden eller beträffande förordnande av offentlig<br>försvarare och liknande. Genom införandet av denna ordning har alltså<br>ytterligare en del av avgörandena kommit att beläggas med krav på<br>prövningstillstånd. Prövningstillstånd krävs dock inte för beslut som<br>avses i 54 kap. 17 § RB, nämligen för ett överklagat beslut genom vilket<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>88</p>
<p>hovrätten har avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning Prop. 1996/97:131<br>eller återupptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut.</p>
<p>De mål som skall inledas i hovrätt, och där avgörandena sålunda inte<br>kräver prövningstillstånd i Högsta domstolen, anges i 2 kap. 2 § RB. Det<br>är dels mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott i<br>yrkesutövningen som förs mot domare eller inskrivningsdomare i<br>tingsrätt, dels andra mål som anges i lag. Till mål och ärenden som<br>enligt lag skall upptas av hovrätt som första instans hör främst vissa -<br>men inte alla - ärenden om verkställighet av utländska domar och<br>skiljedomar, vissa familjemål med internationella moment i sig och vissa<br>frågor om rättegångsförseelser i hovrätten. För domar och beslut i dessa<br>mål skulle alltså nya regler om prövningstillstånd fa betydelse.<br>Detsamma gäller beslut som avses i 54 kap. 17 § RB. Det är<br>sammanlagt bara fråga om en liten andel av överklagandena till Högsta<br>domstolen. Mål om allmänt åtal mot domare i tingsrätt är dessutom<br>endast delvis av intresse i detta sammanhang, eftersom det allmännas<br>överklaganden till Högsta domstolen i sådana mål endast kan göras av<br>RÅ eller JO, vilka enligt regeringens förslag skall vara befriade från<br>krav på prövningstillstånd även fortsättningsvis.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att ett krav på prövningstillstånd införs för<br>de mål och ärenden som inletts i hovrätten, i huvudsak efter samma<br>mönster som gäller för de mål och ärenden som inletts i tingsrätten.<br>Remissinstanserna synes i princip ha godtagit att det införs ett krav på<br>prövningstillstånd, även om det endast är ett fatal som sagt något särskilt<br>om förslaget och ingen som har uttryckligen tillstyrkt detaljerna. Högsta<br>domstolens ledamöter har ifrågasatt om det för målen som inleds i<br>hovrätt finns tillräcklig anledning att avvika från de regler som gäller för<br>den dispensprövning som görs i dag i övriga mål. Regionåklagar-<br>myndigheten i Göteborg har invänt mot att samma dispensgrunder som<br>i hovrätten skall tillämpas. Myndigheten har därvid hänvisat dels till den<br>särställning som de mål har som inleds i hovrätt, dels till den speciella<br>ställning som Högsta domstolen har.</p>
<p>Om man inför ett system med generellt krav på prövningstillstånd i<br>ledet mellan tingsrätt och hovrätt, ligger det visserligen nära till hands<br>att, såsom utredningen föreslagit, införa krav på prövningstillstånd i<br>Högsta domstolen för de mål som handläggs i första instans i hovrätt,<br>eftersom Högsta domstolen i dessa mål har samma funktion som<br>hovrätten har i förhållande till tingsrätten, nämligen främst att rätta<br>felaktiga avgöranden. Men utredningens förslag skulle innebära att man<br>bygger upp ett helt nytt dispenssystem i Högsta domstolen för att<br>användas bara på ett litet antal mål. Det blir lagtekniskt komplicerat och<br>skulle bara innebära marginella vinster.</p>
<p>Å andra sidan anser regeringen att man inte generellt kan begränsa<br>möjligheterna till en andra prövning för dessa hovrättsavgöranden så<br>kraftigt som man skulle göra om man endast tillät prejudikatdispens och<br>extraordinär dispens, vilket skulle bli fallet om man helt enkelt<br>tillämpade Högsta domstolens dispensregler som nu gäller för mål som<br>inletts i tingsrätt. Högsta domstolen skulle då inte kunna fullgöra sin 89</p>
<p>främsta uppgift i dessa mål.</p>
<p>Av dessa skäl stannar regeringen för att i detta ärende inte förorda Prop. 1996/97:131<br>några ändringar i de dispensgrunder som gäller i Högsta domstolen.</p>
<p>Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissvar tagit upp vissa frågor<br>som gäller Högsta domstolens sammansättning. Regeringen avser att<br>återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.</p>
<p>90</p>
<h2>11 Vissa konsekvenser av förslaget för tings-<br>rätterna</h2>
<p>Regeringens bedömning: Reformen kan innebära en marginell<br>ökning av arbetsbelastningen på tingsrätterna. Kvaliteten i<br>dömandet vid tingsrätterna skall bibehållas eller ökas. En hög<br>kvalitet på tingsrätternas avgöranden gör att färre avgöranden<br>måste ändras vilket far till följd att systemet med<br>prövningstillstånd blir effektivare. En del av de resurser som<br>frigörs genom reformen bör komma tingsrätterna till del. Vissa<br>åtgärder vidtas för att förstärka sammansättningen i tingsrätt.<br>Ökade satsningar görs på kompetensutveckling för domare.</p>
<p>Utredningens bedömning: För att ett system med generellt krav på<br>prövningstillstånd skall bli riktigt effektivt bör rättskipningen i<br>tingsrätterna vara av så hög kvalitet att hovrätterna mera sällan finner<br>skäl att betvivla avgörandenas riktighet. Tingsrätterna bör förstärkas på<br>lämpligt sätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Många remissinstanser har anfört att tingsrätterna<br>kommer att fa en ökad arbetsbörda genom de föreslagna ändringarna.<br>Det förordas från många håll att tingsrätterna far personal förstärkningar.<br>En del föreslår också att behörighetsreglerna stramas upp. Därvid vamas<br>det dock för att detta kan fa negativa konsekvenser för rekryteringen av<br>domare och för domarutbildningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det system med generellt krav<br>på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt som regeringen<br>nu föreslår kan, såsom ett flertal remissinstanser diskuterat, leda till en<br>ökad arbetsbörda för tingsrätterna. Det finns ett par faktorer som pekar i<br>den riktningen.</p>
<p>Den första faktorn är att partema inte kan vara säkra på att målet i<br>hovrätten far en andra prövning i sak, eftersom det behövs<br>prövningstillstånd där. Detta gör att de kan förväntas öka sin insats i<br>tingsrätten på olika sätt, t.ex. genom att lägga ner mer arbete och omsorg<br>på argumentationen och mera noggrant se till att all relevant bevisning<br>åberopas redan i tingsrätten. Detta är naturligtvis en fördel, men på så<br>sätt kan processmaterialet svälla.</p>
<p>Regeringen tror emellertid att det är lätt att överskatta utsikterna för att<br>arbetsbördan av dessa skäl skulle öka. Redan i dag finns goda incitament<br>till att satsa fullt ut på processen i tingsrätten; det kan vara förenat med<br>allvarliga nackdelar att i onödan förlora målet i tingsrätten och det finns<br>i tvistemål stränga begränsningar för möjligheterna att åberopa ny<br>bevisning och nya grunder för talan i hovrätten. Att partema förbereder<br>sig bättre kan även innebära att tingsrätten far en minskad arbetsinsats i<br>vissa mål. Det är också viktigt att betona det önskvärda i att det faktiskt<br>sker en kraftsamling till processen i första instans.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>91</p>
<p>En annan omständighet som skulle kunna innebära en ökad belastning Prop. 1996/97:131<br>på tingsrätterna har att göra med i vilken utsträckning tvistemål och<br>brottmål kan avgöras med medverkan av endast en lagfaren domare.</p>
<p>Vid huvudförhandling i tvistemål är tingsrätten enligt huvudregeln<br>domför med tre lagfarna domare. Denna regel kommer emellertid inte<br>till tillämpning särskilt ofta. De flesta tvistemål avgörs nämligen på<br>något annat sätt än vid huvudförhandling. Vidare är rätten domför med<br>en domare vid huvudförhandling i samband med muntlig förberedelse,<br>s.k. förenklad huvudförhandling. Sådan huvudförhandling far hållas om<br>partema samtycker till det eller om saken är uppenbar. Även annars är<br>rätten vid huvudförhandling domför med en domare, om rätten anser<br>detta tillräckligt och partema samtycker till det eller målet är av enkel<br>beskaffenhet.</p>
<p>Det är några remissinstanser som antar att parternas benägenhet att<br>acceptera ensamdomare vid de olika formerna av huvudförhandling<br>kommer att minska när de inte har en ovillkorlig rätt till en ny<br>sakprövning i hovrätten. Regeringen finner det visserligen svårt att göra<br>en prognos på denna punkt men anser ändå att man inte heller här bör<br>överdriva riskerna för någon väsentligt ökad arbetsbörda. Till att böija<br>med är det som sagt endast en liten del av tvistemålen som<br>överhuvudtaget går till huvudförhandling. Vidare innebär alternativet<br>ensamdomare regelmässigt att målet företas till avgörande betydligt<br>snabbare än om tre domare skall delta. Ett snabbt avgörande är i flertalet<br>fall av mycket stor betydelse för partema. Reglerna för tingsrättens<br>sammansättning vid huvudförhandling i tvistemål har varit föremål för<br>översyn och ändringar vid flera tillfällen under de senaste decennierna.<br>Remissinstanserna har inte påfordrat att några ändringar görs nu,<br>åtminstone inte i riktning mot ett mindre inflytande för partema på<br>rättens sammansättning. Regeringen finner inte heller att den aktuella<br>reformen påkallar något initiativ till ändringar av sammansättnings-<br>reglema i tvistemål.</p>
<p>Sammanfattningsvis bedömer regeringen att tingsrätternas arbetsbörda<br>när det gäller tvistemål inte kommer att öka mer i.n marginellt.</p>
<p>För brottmål är huvudregeln att tingsrätten vid huvudförhandling är<br>domför med en lagfaren domare och nämndemän. Om det fmns särskilda<br>skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, far<br>ytterligare en lagfaren domare delta. Förutsättningarna för att ta in<br>ytterligare en lagfaren domare är alltså ganska snäva och flera<br>remissinstanser har föreslagit att två lagfarna domare skall kunna delta i<br>fler fall.</p>
<p>Regeringen anser inte - som en del remissinstanser gett uttryck för -<br>att man bör förstärka sammansättningen i tingsrätt i syfte att försöka<br>kompensera för eventuella brister i ett system med omfattande krav på<br>prövningstillstånd i hovrätten. Detta är enligt vår mening ett felaktigt<br>synsätt. Vår bedömning är dessutom att tingsrätternas avgöranden redan<br>i dag håller hög kvalitet och att det är försvarbart, och i ett större<br>perspektiv rent av till fördel för rättssäkerheten, att införa det system för<br>prövningstillstånd med generösa dispensgrunder som vi har förordat i det 92</p>
<p>föregående. Här noterar vi att varken överklagande- eller<br></p>
<p>ändringsffekvensen när det gäller tingsrätternas avgöranden är hög eller Prop. 1996/97:131<br>har varit föremål för ökning under senare år. Detta hindrar givetvis inte<br>att vissa förstärkningar på tingsrättsnivå ändå görs. Såsom utredningen<br>understrukit är det nämligen viktigt för effektiviteten hos systemet med<br>prövningstillstånd att avgörandena i tingsrätt håller så hög klass som<br>möjligt för att så fa mål som möjligt skall behöva meddelas<br>prövningstillstånd. Detta gäller såväl ändringsdispens som gransknings-<br>dispens och extraordinär dispens.</p>
<p>När det gäller brottmålen anser regeringen att det skulle kunna vara<br>värdefullt för avgörandenas kvalitet att rätten oftare än i dag består av<br>två lagfarna domare i stället för en. Detta tillgodoses genom ett förslag i<br>en lagrådsremiss om domstols sammansättning m.m., som regeringen<br>nyligen beslutat. Förslaget där går bl.a. ut på att kravet på särskilda skäl<br>för att utöka tingsrätten med ytterligare en lagfaren domare tas bort och<br>ersätts med en regel som helt enkelt säger att detta får göras om det<br>finns skäl för det (1 kap. 3 b § RB). Några förslag till ändringar i den<br>paragrafen tas därför inte upp i detta ärende (jfr lagrådsremissens<br>lagförslag).</p>
<p>Mål och ärenden vid tingsrätt får under vissa omständigheter avgöras<br>av icke ordinarie domare, nämligen assessorer, fiskaler eller notarier.<br>Möjligheterna till detta och begränsningarna i behörigheten regleras<br>huvudsakligen i tingsrättsinstruktionen (1996:381). I ljuset av att<br>tingsrättens avgöranden vid överklagande i framtiden inte automatiskt i<br>hovrätten skall få ytterligare en sakprövning har flera av remiss-<br>instanserna ifrågasatt det lämpliga i att mål avgörs av icke ordinarie<br>domare och i vart fall att detta skall få ske i samma utsträckning som i<br>dag. Regeringen anser visserligen inte att man helt kan bortse från denna<br>aspekt på dömandet, men menar ändå att saken inte har kommit i något<br>dramatiskt ändrat läge genom den föreslagna prövningstillstånds-<br>reformen. En stor del av de mål och ärenden som de icke ordinarie<br>domarna, och framför allt notarierna, kan få behörighet att avgöra är<br>redan i dag underkastade krav på prövningstillstånd. Det gäller<br>bötesbrottmål, dispositiva tvistemål om värden upp till ett basbelopp<br>samt vissa domstolsärenden. Det bör också noteras att ingenting tyder på<br>att avgöranden av icke ordinarie domare överklagas eller ändras i större<br>utsträckning än andra avgöranden. Vissa behörighetsändringar i<br>uppstramande riktning avser regeringen dock att överväga medan<br>lagförslagen i detta ärende behandlas av riksdagen. Något som<br>regeringen därvid förutser är tydligare regler om att fiskaler inte bör<br>döma i svårare mål. Några större ingrepp bör dock inte vidtas förrän i<br>samband med den vidare beredningen av de förslag om<br>domstolsväsendets framtida organisation som kommer att läggas fram av<br>1995 års Domstolskommitté. Kommitténs förslag kan förväntas verksamt<br>bidra till ökad kvalitet på rättskipningen i tingsrätt. Man kan i det<br>perspektivet räkna med att en högre andel av målen kommer att avgöras<br>av ordinarie domare, att domarrollen ytterligare renodlas och att fiskaler<br>och notarier ägnar mer tid åt ett kvalificerat beredningsarbete.</p>
<p>Mot bakgrund av det som anförts ovan kan det finnas anledning att ge 93</p>
<p>tingsrätterna ett ökat utrymme för satsningar på kompetensutveckling</p>
<p>och i viss utsträckning tillföra extra domarpersonal. Detta kan ske<br>genom att man låter delar av de resurser som frigörs genom reformen<br>stanna inom domstolsväsendet. Vi återkommer närmare om detta i<br>avsnittet om ekonomiska konsekvenser. Dessa resurser skulle ge<br>utrymme för att avgöra mål i en mer kvalificerad sammansättning när<br>det finns skäl för det och även visst utrymme för domare att ägna mer<br>tid och omsorg åt målen. Det blir inte fråga om några stora och<br>generella ökningar av utrymmet för mer domarpersonal. Något sådant<br>behov finns inte heller. Domstolsverkets målstatistik visar att de senaste<br>årens minskade tillströmning av tvistemål och brottmål fortsätter och att<br>målantalet år 1996 minskade med omkring nio procent jämfört med år<br>1995. Även målbalansema minskar. Andra omständigheter som under-<br>lättar tingsrätternas arbete är den fortgående teknikutvecklingen, ren-<br>odlingen av arbetsuppgifter, ökade möjligheter till delegering och inte<br>minst senare års och pågående reformer på processrättens område.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>94</p>
<h2>12 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser av<br>förslaget för hovrätternas arbetssituation</h2>
<p>Regeringens bedömning: Reformen kommer att innebära en<br>väsentlig avlastning för hovrätterna. Vissa av de resurser som<br>frigörs bör behållas inom domstolsväsendet, i syfte att främja<br>kvalitet och ökad snabbhet vid hovrätterna och tingsrätterna.<br>Hovrätternas inre organisation ses över dels före reformens<br>ikraftträdande, dels på något längre sikt med utgångspunkt i<br>resultatet av Domstolskommitténs arbete.</p>
<p>Utredningens bedömning: Om utredningens samtliga reformförslag<br>genomfors torde resurser motsvarande 100 miljoner kronor per år<br>frigöras inom domstolsväsendet. De resurser som frigörs inom hovrätter-<br>na, cirka 60 miljoner kronor per år, bör tills vidare behållas inom dessa.<br>Därmed kan de stora och komplicerade målen ägnas mer tid till gagn för<br>kvaliteten i dömandet, handläggningstidema bli kortare och mål-<br>balansema minskas. För att det föreslagna systemet med generellt krav<br>på prövningstillstånd skall bli riktigt effektivt rekommenderar<br>utredningen att tingsrätterna förstärks med merparten av återstående<br>belopp.</p>
<p>Remissinstanserna: Från flera håll varnar man för att överskatta<br>effektivitetsvinsterna och de tänkbara besparingarna med den föreslagna<br>reformen. Många betonar att hovrättsarbetet kommer att ändra karaktär.<br>Några förutser negativa följder för domarnas rekrytering, utbildning och<br>karriär.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har med hjälp av<br>Statskontoret räknat fram vilka resurser som skulle kunna frigöras i<br>hovrätterna genom införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd.<br>Därvid har man kommit fram till att cirka 50 miljoner kronor skulle<br>kunna sparas in på hovrättemas lönekostnader och cirka 10 miljoner<br>kronor på förvaltningskostnaderna. Dämtöver räknar man med att 30-40<br>miljoner kronor kommer att sparas genom minskade kostnader för<br>rättshjälp och offentlig försvarare, låt vara att en del av detta utrymme<br>kan räknas bort till följd av utgiftsminskningar som görs genom den<br>nyligen beslutade rättshjälpsreformen. När det gäller lönekostnaderna är<br>utgångspunkten att man beräknat att den andel mål som meddelas<br>prövningstillstånd kommer att vara en halv gång större än den nuvarande<br>ändringsfrekvensen. Denna frekvens är, enligt vad som framgår av<br>Domstolsverkets rapport (1995:3) Överklagande och ändring, drygt 30 %<br>i brottmål, 20 % i tvistemål och 15 % i övriga mål, allt i siffror från<br>1993. Att resterande mål inte meddelas prövningstillstånd och därmed en<br>prövning i sak leder till en viss frigjord arbetstid i hovrätterna. För att<br>kompensera det förhållandet att en större andel stora och komplicerade<br>mål sannolikt kommer att få prövningstillstånd har man återfört 20 % av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>95</p>
<p>den frigjorda tiden. Därefter har man uppskattat den ytterligare tid som Prop. 1996/97:131<br>går åt för själva dispensprövningen till en tredjedel av den frigjorda<br>arbetstiden och återfört även denna tid. Resultatet blir då att man skulle<br>frigöra dömande personal motsvarande 55 årsarbetskrafter för domare<br>och proportionellt lika mycket när det gäller övrig personal, dock inte<br>beträffande föredragande som i stället skulle behöva bli flera. Dessa<br>beräkningar leder till en tänkbar besparing på inemot 50 miljoner kronor.</p>
<p>Såsom påpekats under remissbehandlingen kommer reformen även att<br>innebära en klart minskad belastning för åklagarväsendet och i någon<br>mån också för andra tjänstemän som i olika sammanhang för det<br>allmännas talan. När det gäller Högsta domstolen kan reformen förväntas<br>endast marginellt påverka arbetsbelastningen.</p>
<p>Remissinstanserna har i många fall kritiserat utredningens och<br>Statskontorets beräkningar och pekat på ett flertal osäkerhetsfaktorer och<br>felkällor. Regeringen finner beräkningarna väl underbyggda men det är<br>ändå helt klart att beräkningar av detta slag med nödvändighet innehåller<br>betydande osäkerhetsmoment, särskilt när det gäller vilka<br>personalresurser som kan frigöras. I denna del anser regeringen att det<br>visserligen är tydligt att arbetstid i ungefärligen den storleksordning som<br>utredningen kommit fram till kan sparas in genom reformen, men vi<br>anser det ändå nödvändigt att vid våra fortsatta överväganden hålla en<br>ordentlig marginal till de nu presenterade beräkningarna.</p>
<p>En del av de resurser som frigörs bör behållas inom hovrätterna och<br>tingsrätterna och bidra till ökad kvalitet och snabbhet i dömandet. Hur<br>stora resurser som slutligen bör stanna inom domstolsväsendet kan man<br>i detta skede inte med säkerhet uttala sig om. Bland annat är de<br>förändringar som kan bli följden av Domstolskommitténs förslag<br>angående domstolsorganisationen, beredningsorganisationen och domar-<br>banan sådana faktorer som måste vägas in vid dimensioneringen av<br>hovrätterna och tingsrätterna i framtiden.</p>
<p>Hur reformen kommer att påverka hovrättsorganisationen är delvis en<br>öppen fråga. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1997<br>avseende domstolsväsendet m.m. gett Domstolsverket i uppdrag att ta<br>fram en modell för hur hovrätternas och tingsrätternas inre organisation<br>bör förändras om Hovrättsprocessutredningens förslag genomförs.<br>Uppdraget innebär bl.a. en översyn av proportionerna mellan ordinarie<br>och icke ordinarie domare och behovet av föredragande personal.<br>Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1997. Regeringskansliet<br>överväger nu också i samråd med Domstolsverket, överrättema och<br>Domstolskommittén en försöksverksamhet med en förändrad berednings-<br>organisation, i syfte att tillgodose överrättemas behov av föredragande<br>personal.</p>
<p>I många remissvar diskuteras vilken påverkan på domarrekryteringen<br>samt utbildning och karriär för domare som utredningens förslag<br>kommer att få. Några remissinstanser, bland andra Hovrätten över Skåne<br>och Blekinge och dess yngreförening, ser stora konsekvenser för dessa<br>områden och varnar för att genomföra ett system med generellt krav på<br>prövningstillstånd innan dessa frågor är lösta. Regeringen bedömer att 96</p>
<p>dessa frågor delvis kommer att kunna tas om hand inom ramen för</p>
<p>uppdraget i nyssnämnda regleringsbrev och försöksverksamhet, så att Prop. 1996/97:131<br>reformen kommer att kunna förberedas på ett bra sätt. Men framför allt<br>är frågorna om utbildning och karriär för domare en viktig del av arbetet<br>för Domstolskommittén. Kommittén har kunnat beakta Hovrättsprocess-<br>utredningens arbete och är medveten om inriktningen av regeringens<br>fortsatta beredning av dessa förslag. Frågor om rekrytering och karriär<br>behandlas bäst inom just Domstolskommittén och det är den som kan ta<br>det helhetsgrepp som efterlysts i remissbehandlingen.</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<h2>13 Ikraftträdande</h2>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1<br>januari 1998. Avgöranden som meddelats före ikraftträdandet<br>överklagas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>Utredningens förslag: Samtliga reformförslag föreslås träda i kraft<br>den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende inletts i tingsrätt före ikraft-<br>trädandet, skall äldre bestämmelser gälla.</p>
<p>Remissinstanserna: Några har anslutit sig till utredningens förslag till<br>övergångsreglering. Svea hovrätt har förordat att de nya reglerna skall<br>tillämpas genast efter ikraftträdandet och att endast avgöranden som<br>meddelats före ikraftträdandet skall behandlas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Reformen bör träda i kraft snarast<br>möjligt. Det är dock viktigt att en viss tid reserveras efter tidpunkten för<br>ett riksdagsbeslut för att ge utrymme för utbildning, information och<br>annat förberedelsearbete. Enligt regeringens mening är den 1 januari<br>1998 ett lämpligt datum.</p>
<p>Vad det gäller övergångsbestämmelserna har utredningen föreslagit att<br>de nya reglerna endast skall tillämpas om målet eller ärendet har inletts<br>i tingsrätten efter ikraftträdandet. Utredningen har motiverat detta bl.a.<br>med den tyngdpunktsförskjutning i rättskipningen mot tingsrätterna som<br>införandet av generellt krav på prövningstillstånd medför. Under remiss-<br>behandlingen har Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för<br>Nedre Norrland anslutit sig till utredningens förslag. Däremot har Svea<br>hovrätt erinrat om att utgångspunkten när det gäller processrättslig<br>lagstiftning är att den skall tillämpas genast och hovrätten föreslår<br>samma övergångsreglering som vid alla tidigare prövningstillstånds-<br>reformer. Då har det föreskrivits att äldre bestämmelser i fråga om<br>överklagande och krav på prövningstillstånd skulle tillämpas, om<br>avgörandet i ett mål eller ärende hade meddelats före ikraftträdandet.<br>Regeringen anser inte att det finns tillräckliga skäl att v-ilja någon annan<br>lösning nu. De nya reglerna bör alltså tillämpas genast vid<br>ikraftträdandet i alla mål och ärenden med det enda undantaget att<br>överklaganden av avgöranden som meddelats före ikraftträdandet skall<br>prövas enligt äldre bestämmelser, även om själva överklagandet görs<br>efter ikraftträdandet.</p>
<p>98</p>
<h2>14 F örfattningskommentar</h2>
<h3>14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>2 kap. 4 a §</p>
<p>Paragrafen behandlar deltagande av särskilda ledamöter i mål om<br>ekonomisk brottslighet. Såsom regeringen uttalat i avsnitt 8.10 anser vi<br>inte att det finns tillräckliga skäl för expertmedverkan vid<br>tillståndsprövningen i mål om ekonomisk brottslighet. Vid denna<br>bedömning måste det, såsom Lagrådet påpekat, uttryckligen anges att<br>möjligheten till sådan expertmedverkan inte gäller vid behandling av<br>frågor om prövningstillstånd. Detta har gjorts i ett nytt andra stycke i<br>paragrafen.</p>
<p>6 kap. 6 §</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om protokolleringsskyldighet.</p>
<p>I enlighet med vad som sagts i avsnitt 8.8 har det tidigare andra<br>stycket, där undantag från protokolleringsskyldigheten föreskrevs for<br>förhörsutsaga av den tilltalade i brottmål, utgått. I tredje stycket görs en<br>språklig ändring.</p>
<p>16 kap. 3 §</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om bestämmande av resultatet av en<br>omröstning i tvistemål.</p>
<p>I första stycket görs en språklig ändring för att fa samma lydelse som<br>i 29 kap. 3 § första stycket.</p>
<p>I andra stycket, som är nytt, har tagits in en särskild omröstningsregel<br>för avgörande av frågor om prövningstillstånd i hovrätten. Den<br>föreslagna regeln innebär att det räcker att en av hovrättens tre<br>ledamöter röstar för prövningstillstånd för att sådant tillstånd skall med-<br>delas. Skälen för förslaget finns i avsnitt 8.10. När fråga uppkommer om<br>begränsning av ett prövningstillstånd får regeln den innebörden att den<br>ledamot som inte vill göra denna begränsning bestämmer utgången.</p>
<p>29 kap. 3 §</p>
<p>Paragrafen behandlar frågor om hur resultatet av en omröstning i<br>brottmål skall bestämmas. Fjärde stycket, som är nytt, överensstämmer<br>helt med föreslagna 16 kap. 3 § andra stycket.</p>
<p>49 kap.</p>
<p>Kapitlets rubrik har kompletterats så att den även anger att kapitlet<br>handlar om prövningstillstånd.</p>
<p>49 kap. 12 §</p>
<p>Paragrafen, som har fått nytt innehåll, behandlar omfattningen av kravet<br>på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens domar och slutliga beslut.<br>Som framgår av avsnitt 9 omfattas alla domar och slutliga beslut av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>99</p>
<p>kravet på prövningstillstånd. Detta slås fast i första stycket. Icke slutliga Prop. 1996/97:131<br>beslut behandlas i 14 a §. Enligt andra stycket i förevarande paragraf<br>gäller inte kravet på prövningstillstånd när avgörandet överklagas av</p>
<p>RÅ, JK och JO i mål om allmänt åtal.</p>
<p>Genom hänvisningarna i 59 kap. 8 och 10 §§ RB gäller kravet på<br>prövningstillstånd även tingsrätts beslut med anledning av klagan på<br>strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Lagen om domstolsärenden reglerar självständigt överklaganden i<br>domstolsärenden. Genom hänvisningen i 39 § nämnda lag tillämpas dock<br>49 kap. 12-15 §§ RB även beträffande till hovrätt överklagade beslut i<br>domstolsärenden.</p>
<p>49 kap. 13 §</p>
<p>I denna paragraf regleras förutsättningarna för att hovrätten skall<br>meddela prövningstillstånd. Paragrafen innebär ändringar av de regler<br>som för närvarande finns i 14 §. Regleringen har behandlats i avsnitt<br>8.1. Avsikten med förslaget är att prövningstillstånd skall meddelas så<br>snart någon dispensgrund föreligger. Lagrådet har i detta sammanhang<br>gjort det viktiga påpekandet att den i remissen föreslagna lydelsen i<br>lagtexten inte på ett bra sätt speglar detta. Där sägs nämligen att<br>"prövningstillstånd får meddelas endast om" någon av de uppräknade<br>dispensgrundema föreligger, vilket kan ge intryck av att dispens skulle<br>kunna avslås fastän någon dispensgrund faktiskt förelåg. Lagrådet har<br>föreslagit att man i stället använder formuleringen "prövningstillstånd<br>meddelas om" etc. Formuleringen i det remitterade förslaget<br>överensstämmer med nu gällande lydelse och är ursprungligen hämtad<br>från den paragraf som reglerar motsvarande situation i Högsta<br>domstolen. Där är prejudikatdispens den huvudsakliga dispensgrunden<br>och därför är formuleringen adekvat för Högsta domstolens<br>vidkommande. Den av Lagrådet föreslagna formuleringen för hovrättens<br>tillståndsprövning är hämtad från förvaltningsprocesslagen. Eftersom det<br>skall vara obligatoriskt för hovrätten att meddela prövningstillstånd så<br>snart någon av dispensgrundema föreligger, bör det enligt regeringens<br>mening också framgå av bestämmelsens ordalydelse att prövnings-<br>tillstånd då skall meddelas; någon saklig skillnad jämfört med vad som<br>gäller enligt fövaltningsprocesslagen innebär detta inte. Det kan påpekas<br>att prövningstillstånd givetvis inte får meddelas när det inte föreligger<br>någon dispensgrund.</p>
<p>Enligt första punkten skall prövningstillstånd meddelas om det finns<br>anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit<br>till, s.k. ändringsdispens. Ändringsdispens regleras för närvarande i 49<br>kap. 14 § andra punkten, men det lagrummet är formulerat på annat sätt.<br>Som framgår av avsnitt 8.1 är avsikten att den nya lagen skall ha ett lågt<br>beviskrav för att en prövning av saken i hovrätten skall leda till en änd-<br>ring av tingsrättsavgörandet. När hovrätten överväger om ändrings-<br>dispens skall meddelas, har hovrätten att ta ställning till både sak- och<br>rättsfrågorna i målet. När det gäller sakfrågorna har hovrätten att gå<br>igenom den bevisning som lagts fram i tingsrätten och studera hur 100</p>
<p>tingsrätten värderat den. Om klaganden åberopar nya omständigheter<br></p>
<p>eller bevis, måste hovrätten som ett led i tillståndsprövningen ta ställning Prop. 1996/97:131<br>till om det finns skäl att tillåta åberopande av omständigheterna eller<br>bevisningen och, om så är fallet, om detta nya material kan påverka<br>utgången i målet. Om hovrätten vid denna genomgång av sakfrågorna<br>finner något som ger anledning att betvivla tingsrättsavgörandets rik-<br>tighet skall prövningstillstånd meddelas. Motsvarande gäller för den<br>rättsliga bedömningen. När det i ett brottmål gäller påföljden bör det<br>påpekas att det inte alltid finns anledning att meddela ändringsdispens<br>enbart av det skälet att hovrätten anser att tingsrättens straffmätning ter<br>sig något för sträng eller något för mild i förhållande till hur hovrätten<br>bedömer saken vid tillståndsprövningen. Denna fråga har också<br>behandlats i avsnitt 8.1.</p>
<p>Enligt andra punkten, som saknar motsvarighet i gällande rätt, skall<br>prövningstillstånd meddelas om det inte utan en prövning av målet går<br>att bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till<br>(granskningsdispens). Denna dispensgrund torde nästan uteslutande<br>komma att tillämpas till följd av hovrättens svårigheter att bedöma<br>tingsrättens överväganden i sakfrågan. Hovrättens möjlighet att bedöma<br>rättsfrågan är som regel inte sämre vid en tillståndsprövning än vid en<br>prövning i sak. För att avgöra om det vid tillståndsprövningen går att<br>bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till måste<br>hovrätten i regel först ta del av material från förhören i tingsrätten. Om<br>förhörsutskrifter eller bandupptagningar av någon anledning inte går att<br>uppbringa och domen inte innehåller en tillräckligt utförlig redovisning<br>av sådana förhörsutsagor som tingsrätten lagt till grund för avgörandet<br>torde hovrätten i många fall ha att meddela granskningsdispens. För att<br>det på grundval av banduppspelning eller förhörsutskrifter skall vara<br>möjligt att bedöma tingsrättens bevisvärdering krävs det förstås ofta, sär-<br>skilt om bevisningen är omfattande, att tingsrättsavgörandet innehåller<br>domskäl som närmare redovisar hur tingsrätten resonerat i sakfrågan. I<br>mål med mycket omfattande bevisning, t.ex. om huvudförhandlingen i<br>tingsrätten pågått i veckor eller månader, kommer granskningsdispens i<br>många fall att kunna meddelas utan att hovrätten tar del av bandupptag-<br>ningar eller förhörsutskrifter. I sådana fall torde det typiskt sett krävas<br>att målet tas upp till prövning för att tingsrättens överväganden i sak-<br>frågorna skall kunna bedömas på ett rättvisande sätt.</p>
<p>Tredje och jjärde punkterna, som avser prejudikatdispens respektive<br>extraordinär dispens, motsvarar helt nuvarande 49 kap. 14 § första och<br>tredje punkterna.</p>
<p>49 kap. 14 §</p>
<p>I paragrafen, som har fått nytt innehåll, ges regler om partiellt pröv-<br>ningstillstånd och omfattningen av meddelat prövningstillstånd i övrigt<br>samt verkan av att prövningstillstånd inte meddelas.</p>
<p>I första stycket har införts en möjlighet för hovrätten att begränsa<br>prövningstillstånd till en viss del av det överklagade avgörandet vars<br>utgång inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet. I<br>avsnitt 8.11 har exemplifierats när partiellt prövningstillstånd kan<br></p>
<p>101</p>
<p>komma i fråga. En allmän förutsättning för att bevilja partiellt Prop. 1996/97:131<br>prövningstillstånd är att detta i det enskilda fallet framstår som lämpligt.</p>
<p>Anser hovrätten det processekonomiskt fördelaktigt att först behandla<br>någon fråga för vilken partiellt prövningstillstånd inte kan meddelas, kan<br>det i stället vara möjligt att använda mellandomsinstitutet.</p>
<p>Andra stycket innehåller regler om omfattningen av ett beslut att med-<br>dela prövningstillstånd. Reglerna motsvarar 54 kap. 11 § tredje stycket<br>RB till vilket nuvarande 49 kap. 12 § tredje stycket RB hänvisar.</p>
<p>Tredje stycket föreskriver, delvis efter mönster av 54 kap. 11 § fjärde<br>stycket RB, att tingsrättens dom eller slutliga beslut skall stå fast i den<br>utsträckning prövningstillstånd inte meddelas samt att en upplysning om<br>detta skall tas in i hovrättens beslut.</p>
<p>Såsom redovisats i avsnitt 8.11 finns ingen motsvarighet till regeln i<br>54 kap. 11 § andra stycket RB om vilandeförklaring.</p>
<p>49 kap. 14 a §</p>
<p>Paragrafen, som är ny, behandlar omfattningen av kravet på pröv-<br>ningstillstånd såvitt avser tingsrätts beslut som inte är slutliga och förut-<br>sättningarna för att prövningstillstånd skall meddelas i fråga om sådana<br>beslut. Paragrafen har en motsvarighet i 54 kap. 14 §.</p>
<p>49 kap. 15 §</p>
<p>Som framgår av avsnitt 9 omfattas alla domar och slutliga beslut av<br>kravet på prövningstillstånd. Paragrafen har justerats med hänsyn till<br>detta. Avgöranden i mål om allmänt åtal är dock undantagna från kravet<br>på prövningstillstånd när de överklagas av RÅ, JK och JO. Det kan vara<br>lämpligt att blanketten för tingsrättens överklagandehänvisning i brottmål<br>utformas med hänsyn tagen till detta.</p>
<p>50 kap. 4 §</p>
<p>Vaije överklagande i tvistemål blir enligt förslaget underkastat krav på<br>prövningstillstånd. Fjärde punkten i första stycket justeras därför genom<br>att orden "när sådant tillstånd krävs" tas bort.</p>
<p>50 kap. 7 §</p>
<p>Paragrafen behandlar komplettering och avvisning av ofullständiga<br>överklaganden av tingsrätts dom i tvistemål.</p>
<p>Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2 behöver någon komplettering av<br>överklagandet normalt inte ske om klaganden inte angivit några<br>omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas.<br>Paragrafens första stycke har ändrats i enlighet härmed. Även om<br>bestämmelsen inte upptar någon skyldighet att förelägga klaganden att<br>komplettera överklagandet i de fall denne inte har åberopat några<br>omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, kan det<br>i vissa fall vara sakligt motiverat att ändå göra det. Om tingsrätten av<br>förbiseende har underlåtit att i domen upplysa om att prövningstillstånd<br>krävs och det inte av överklagandet framgår att klaganden känner till<br>detta krav bör, om det inte är uppenbart att prövningstillstånd skall med- 102</p>
<p>delas, hovrätten upplysa klaganden om att prövningstillstånd krävs och<br></p>
<p>om de förutsättningar som gäller för att sådant tillstånd skall meddelas Prop. 1996/97:131<br>samt förelägga klaganden att komplettera överklagandet med dispensskäl.</p>
<p>Sådana förbiseenden av tingsrätten lär bli ovanliga, särskilt som det<br>normalt används en färdig blankett eller annat formulär för<br>överklagandehänvisning. Kompletteringsföreläggande bör även utfärdas<br>om överklagandet innehåller argumentation i frågan om pröv-<br>ningstillstånd men denna är oklar och det inte kan uteslutas att pröv-<br>ningstillstånd kan komma att meddelas.</p>
<p>50 kap. 7 a §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggningen av frågan om<br>prövningstillstånd i hovrätt såvitt avser tvistemål.</p>
<p>Enligt paragrafens första stycke skall hovrätten, om överklagandet inte<br>avvisas enligt någon av de båda nästföregående paragraferna, besluta i<br>frågan om prövningstillstånd. Det innebär att hovrätten först skall pröva<br>om det finns något hinder enligt 6 § att ta upp överklagandet till<br>prövning och om överklagandet är ofullständigt enligt 7 §. Om det<br>behövs skall beslutet i tillståndsfrågan föregås av skriftväxling. Som när-<br>mare utvecklats i avsnitt 8.5 kan det t.ex. vara fallet om klaganden<br>anfört nya omständigheter eller bevis eller i övrigt lämnat nya uppgifter.<br>Även i vissa andra fall när det framstår som tveksamt om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas kan ett yttrande från motparten ge kom-<br>pletterande upplysningar av värde för tillståndsprövningen. Vidare bör<br>skriftväxling alltid ske om det är sannolikt att prövningstillstånd kommer<br>att meddelas och att målet kan avgöras i sak i anslutning till<br>tillståndsprövningen. När det gäller handläggningen i hovrätten av<br>formellt bristfälliga överklaganden innebär den lagtekniska lösningen i<br>paragrafen ingen ändring av gällande rätt. Första stycket ersätter 50 kap.</p>
<p>II § som upphävs.</p>
<p>I paragrafens andra stycke behandlas möjligheten att hålla samman-<br>träde i samband med tillståndsprövningen i hovrätten. I enlighet med vad<br>som sagts i avsnitt 8.5 får hovrätten besluta att hålla sammanträde om<br>hovrätten finner särskilda skäl att höra någon part muntligen. Detta kan<br>t.ex. vara fallet om en part utan ombud saknar förmåga att skriftligen<br>presentera de omständigheter han eller hon vill åberopa till stöd för att<br>prövningstillstånd skall meddelas och det inte är uppenbart att skäl för<br>sådant tillstånd saknas. Detsamma gäller om vissa sakomständigheter av<br>betydelse för frågan om prövningstillstånd är mycket svårutredda på<br>grundval av det skriftliga materialet. Om en part har begärt förhandling<br>i hovrätten och där har rätt till sådan enligt Europakonventionen måste<br>hovrätten också tillämpa andra stycket, om hovrätten har för avsikt att<br>avslå begäran om prövningstillstånd. Denna fråga har också behandlats i<br>avsnitt 7. Med undantag för sistnämnda situation bör möjligheten att<br>hålla sammanträde utnyttjas restriktivt, såsom framgår av kravet på att<br>det skall finnas särskilda skäl. Det blir anledning att tillämpa<br>bestämmelsen främst när det är oklart om förutsättningar för änd-<br>ringsdispens föreligger. Någon bevisupptagning skall inte kunna ske<br>under sammanträdet. Om det under sammanträdet framstår som troligt 103</p>
<p>att prövningstillstånd skall meddelas kan det vara lämpligt att<br></p>
<p>sammanträdet också utnyttjas till att planera den fortsatta handlägg- Prop. 1996/97:131<br>ningen av målet. Samtliga parter skall beredas tillfälle att närvara vid<br>sammanträdet. De skall alltså kallas till sammanträdet. Enda påföljden<br>för utevaro bör vara att frågan om prövningstillstånd avgörs ändå. Detta<br>behöver inte uttryckligen framgå av lagtexten, men det kan lämpligen<br>anges i kallelsen. Om det finns skäl att hålla sådant sammanträde som<br>avses i andra stycket torde det många gånger vara rationellt att detta<br>hålls per telefon. I tredje stycket har därför tagits in en hänvisning till<br>bestämmelsen om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § RB. Om<br>sammanträde hålls av konventionsskäl bör detta ske per telefon bara om<br>parten har medgett det.</p>
<p>50 kap. 8 §<br>Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att<br>föreläggga motparten att avge svarsskrivelse i tvistemål.</p>
<p>Handläggning av frågan om prövningstillstånd har såvitt avser<br>tvistemål i förslaget uteslutande reglerats i 50 kap. 7 a § RB. Första<br>stycket har anpassats härtill. För att det skall bli aktuellt för hovrätten att<br>tillämpa första stycket i förevarande paragraf måste alltså prövnings-<br>tillstånd redan ha beviljats enligt 50 kap. 7 a §.</p>
<p>Paragrafens nuvarande andra stycke, enligt vilket hovrätten utan att<br>förelägga motparten att inkomma med svarsskrivelse far meddela dom i<br>målet om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, har tagits bort.<br>Överklaganden av detta slag kommer i ett system med generellt krav på<br>prövningstillstånd i tvistemål att sållas bort vid tillståndsprövningen,<br>varför behov saknas av den nuvarande regeln. Det kan dock vara så att<br>det först senare under handläggningen visar sig att överklagandet är<br>ogrundat. Det kan t.ex. vara fallet när klaganden har åberopat två<br>alternativa grunder för sitt ändringsyrkande och återkallar den enda<br>tjänliga grunden efter det att prövningstillstånd har meddelats. Det kan<br>också annars undantagsvis finnas utrymme för att bedöma överklagandet<br>som uppenbart ogrundat efter det att prövningstillstånd meddelats.<br>Därför ändras inte bestämmelsen i 50 kap. 13 § RB om att hovrätten far<br>avgöra målet utan huvudförhandling om det är uppenbart att<br>överklagandet är ogrundat.</p>
<p>51 kap. 7 §<br>Paragrafen innehåller regler om komplettering och avvisning av ofull-<br>ständiga överklaganden av tingsrätts dom i brottmål. Ändringarna i<br>första stycket överensstämmer helt med motsvarande ändringar i 50 kap.<br>7 § RB.</p>
<p>51 kap. 7 a §<br>I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv-<br>ningstillstånd i hovrätt såvitt avser brottmål. Första stycket ersätter 51<br>kap. 11 § som upphävs. Lagrummet överensstämmer i huvudsak med 50<br>kap. 7 a § RB men gör undantag för de fall som enligt 49 kap. 12 §<br>andra stycket inte är underkastade krav på prövningstillstånd.</p>
<p>104</p>
<p>51 kap. 8 § Prop. 1996/97:131</p>
<p>Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att</p>
<p>föreläggga motparten att avge svarsskrivelse i brottmål.</p>
<p>Handläggning av frågan om prövningstillstånd har såvitt avser brottmål<br>i förslaget uteslutande reglerats i 51 kap. 7 a § RB. Första stycket har<br>anpassats härtill. För att det skall bli aktuellt för hovrätten att tillämpa<br>första stycket i förevarande paragraf måste alltså antingen prövnings-<br>tilllstånd redan ha beviljats enligt 51 kap. 7 a § eller också har<br>prövningstillstånd inte behövts därför att överklagandet är undantaget<br>från krav på prövningstillstånd enligt 49 kap. 12 § andra stycket.</p>
<p>Från den i första stycket angivna regeln att överklagandet skall delges<br>med motparten har i samma stycke intagits ett undantag som gör det<br>möjligt för hovrätten att i de fall åklagaren är motpart översända över-<br>klagandet i lösbrev. I lagrådsremissen angavs som motiv för att efterge<br>kravet på delgivning att åklagaren är tjänsteman vid en statlig myndighet<br>med betryggande rutiner för sin posthantering. Lagrådet har påpekat att<br>motsvarande undantagsregel inte har tagits med i remissens förslag<br>beträffande 52 kap. 7 § och 56 kap. 7 §. Enligt Lagrådet gör sig<br>dessutom de skäl som anförts för förslaget gällande även i fråga om<br>andra statliga myndigheter som ofta för talan vid allmän domstol och<br>delgivning bör vidare, enligt Lagrådets mening, när det är lämpligt<br>kunna underlåtas även vid tingsrätt. Därför har Lagrådet föreslagit en<br>generell regel med detta innehåll, att tas in i 33 kap. 2 § RB.</p>
<p>Det system för delgivning vi har är lagtekniskt uppbyggt i princip så<br>att delgivning skall ske om det är särskilt föreskrivet eller om det annars<br>är särskilt påkallat. Regeringen anser att Lagrådets förslag om en<br>generell möjlighet för allmänna domstolar att, när adressaten är en statlig<br>myndighet, efter lämplighetsövervägande underlåta föreskriven<br>delgivning är for långtgående. I stället bör de lagrum som Lagrådet<br>pekat på kompletteras med motsvarande uttryckliga undantag från<br>delgivningskravet som förevarande paragraf samt 55 kap. 8 § och 58<br>kap. 6 §. Regeringens förslag att i detta sammanhang särbehandla endast<br>åklagare kan motiveras ytterligare av att åklagarna hant< rar en överlägset<br>stor mängd mål vid de allmänna domstolarna jämfört med andra<br>myndigheter.</p>
<p>Nuvarande andra stycket har utgått. Denna ändring överensstämmer<br>helt med den i 50 kap. 8 § RB.</p>
<p>52 kap. 6 §</p>
<p>Paragrafen behandlar komplettering och avvisning av ofullständiga<br>överklaganden i s.k. Ö-mål, dvs. överklagande av tingsrätts processuella<br>beslut och beslut i ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Änd-<br>ringarna överensstämmer helt med dem i 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 §<br>RB.</p>
<p>Det bör uppmärksammas att lagen om domstolsärenden självständigt<br>reglerar överklaganden i ärenden som handläggs enligt den lagen.</p>
<p>105</p>
<p>52 kap. 6 a §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv-<br>ningstillstånd i hovrätt såvitt avser Ö-mål. Första stycket ersätter 52 kap.<br>10 § som upphävs. Paragrafen överensstämmer med 51 kap. 7 a § RB.</p>
<p>52 kap. 7 §</p>
<p>Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att<br>förelägga motparten att avge svarsskrivelse i Ö-mål. Handläggningen av<br>frågan om prövningstillstånd har såvitt avser Ö-mål i förslaget uteslutan-<br>de reglerats i 52 kap. 6 a § RB. Första stycket har anpassats härtill.<br>Stycket har också kompletterats efter påpekande av Lagrådet, jfr<br>kommentaren till 51 kap. 8 §.</p>
<p>54 kap.</p>
<p>Kapitlets rubrik har kompletterats så att den även anger att kapitlet<br>handlar om prövningstillstånd.</p>
<p>55 kap. 7 §</p>
<p>I paragrafen ges vissa regler om handläggningen av frågan om<br>prövningstillstånd i Högsta domstolen såvitt avser tvistemål och brott-<br>mål.</p>
<p>Såsom utvecklats i avsnitt 8.5 föreslås att det inte längre som<br>huvudregel skall anges att skriftväxling med klagandens motpart skall<br>ske innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Nu anges i stället att<br>beslutet i prövningstillståndsfrågan skall föregås av skriftväxling om det<br>behövs (jfr 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a § och 52 kap. 6 a § RB).</p>
<p>55 kap. 8 §</p>
<p>Paragrafen behandlar skriftväxling med klagandens motpart i tvistemål<br>och brottmål.</p>
<p>Ändringar har gjorts i första stycket som överensstämmer med 51 kap.<br>8 § RB.</p>
<p>55 kap. 15 §</p>
<p>Paragrafen hänvisar till vissa bestämmelser om bl.a. förberedelse och<br>huvudförhandling i hovrätt, vilka skall tillämpas vid rättegången i<br>Högsta domstolen. Hänvisningen i första stycket andra punkten till 51<br>kap. 8 § fjärde stycket RB har justerats till följd av ändringen av<br>nämnda paragraf.</p>
<p>56 kap. 6 a §</p>
<p>Paragrafen är ny. Den ersätter 56 kap. 10 § som upphävs. Dess lydelse<br>överensstämmer helt med 55 kap. 7 § RB.</p>
<p>56 kap. 7 §</p>
<p>Paragrafen behandlar Högsta domstolens skriftväxling med klagandens<br>motpart i Ö-mål. Dess innehåll överensstämmer med 52 kap. 7 § RB.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>106</p>
<p>58 kap. 6 § Prop. 1996/97:131</p>
<p>Paragrafen reglerar handläggningen av resningsärenden i hovrätt och<br>Högsta domstolen. I första stycket har införts en ny andra mening som<br>innebär att formell delgivning med åklagaren far underlåtas. Denna<br>ändring överensstämmer med dem som gjorts i 51 kap. 8 § första stycket<br>och 55 kap. 8 § första stycket RB. I andra stycket har hänvisningen till<br>upphävda 52 kap. 10 § tagits bort.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar<br>och beslut som har meddelats dessförinnan gäller äldre bestämmelser.<br>Det innebär, såsom utvecklats i avsnitt 13, att avgöranden som har<br>meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna överklagas och<br>prövas enligt de gamla reglerna även om själva överklagandet görs efter<br>utgången av år 1997.</p>
<h3>14.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>37 kap. 8 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av övervakningsnämnds<br>beslut.</p>
<p>Av andra stycket sista meningen i dess nuvarande lydelse framgår att<br>bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut<br>tillämpas i hovrätt. Som framgår av avsnitt 9 skall beslut fattade av<br>annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på<br>prövningstillstånd. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på<br>prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt inte skall omfatta<br>övervakningsnämnds beslut har andra stycket kompletterats med ett<br>undantag från detta krav.</p>
<h3>14.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>18 kap. 16 a §</p>
<p>Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt<br>avser tingsrättens beslut i överklagade utsökningsmål. Bestämmelsen<br>gäller också beslut i överklagade mål om dels avräkning vid<br>återbetalning av skatter och avgifter, dels om betalningsföreläggande och<br>handräckning genom hänvisning i 11 § lagen (1985:146) om avräkning<br>vid återbetalning av skatter och avgifter respektive 58 § lagen<br>(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Sådana<br>överklaganden handläggs i tingsrätten enligt lagen om domstolsärenden.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 9 omfattas tingsrättens samtliga beslut i dom-<br>stolsärenden av kravet på prövningstillstånd. I avsnitt 14.16 föreslås<br>därför att 39 § lagen om domstolsärenden ändras så att alla ärenden som<br>överklagas till hovrätt underkastas krav på prövningstillstånd.<br>Förevarande paragraf kan till följd härav upphävas. Övergångs- 107<br></p>
<p>bestämmelserna har formulerats på samma sätt som för ändringarna i Prop. 1996/97:131<br>rättegångsbalken (avsnitt 14.1).</p>
<h3>14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om<br>arvsskatt och gåvoskatt</h3>
<p>60 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av beslut rörande arvsskatt<br>och gåvoskatt fattade av tingsrätt respektive skattemyndighet.</p>
<p>Hänvisningen i första stycket till lagen om domstolsärenden torde<br>såvitt avser beslut av skattemyndighet inte omfatta de föreslagna gene-<br>rella reglerna om krav på prövningstillstånd, eftersom den lagen avser<br>beslut av tingsrätt. Enligt 21 § rättegångsbalkens promulgationslag (RP)<br>skall emellertid rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande hos<br>hovrätt och Högsta domstolen och om rättegången där i mål som inletts<br>i tingsrätt - om inte annat sägs - tillämpas i fråga om överklagande hos<br>högre rätt av mål som tagits upp av någon annan världslig domstol eller<br>myndighet och som enligt författning får överklagas hos hovrätt. Av<br>21 § RP följer att de föreslagna reglerna om generellt krav på pröv-<br>ningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt även skulle komma att<br>gälla nu berörda beslut av skattemyndighet. I enlighet med vad som<br>anförs i avsnitt 9 skall beslut fattade av annan myndighet än domstol<br>inte vara underkastade krav på prövningstillstånd. Första stycket har<br>därför kompletterats med ett undantag från kravet på prövningstillstånd<br>såvitt avser skattemyndighetens beslut om gåvoskatt. Beslut i<br>arvsskatteärenden, vilka enligt nuvarande ordning handläggs i tingsrätt,<br>blir däremot underkastade krav på prövningstillstånd enligt huvudregeln.</p>
<h3>14.5 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h3>
<p>9 kap. 67 §</p>
<p>Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i patentmål. Såsom<br>utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på tillstånds-<br>prövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid denna engagera<br>en tekniskt sakkunnig ledamot att tjänstgöra i stället för en av de<br>lagfarna ledamöterna. Regeln har tagits in i ett nytt tredje stycke.</p>
<h3>14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om<br>domstolar i fastighetsmål</h3>
<p>13 §</p>
<p>Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i fastighetsmål. Såsom<br>utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på<br>tillståndsprövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid<br>tillståndsprövningen engagera en teknisk ledamot att tjänstgöra i stället<br>för en av de lagfarna ledamöterna. En regel om detta har tagits in i ett<br>nytt tredje stycke och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>108</p>
<h3>14.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen<br>(1969:387)</h3>
<p>60 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av Koncessionsnämndens<br>beslut rörande miljöavgifter.</p>
<p>Av andra stycket sista meningen i nuvarande lydelse framgår att<br>bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut<br>tillämpas i hovrätt. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9 skall beslut<br>fattade av annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på<br>prövningstillstånd. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på<br>prövningstillstånd i hovrätten inte skall omfatta Koncessionsnämndens<br>beslut i fråga om miljöavgift har andra stycket kompletterats med ett<br>undantag från detta krav.</p>
<h3>14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om<br>felparkeringsavgift</h3>
<p>10 a §</p>
<p>Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt<br>avser tingsrättens beslut i felparkeringärenden.</p>
<p>Såsom framgår av avsnitt 9 omfattas enligt förslaget tingsrättens<br>samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på prövningstillstånd. I<br>avsnitt 14.16 föreslås därför att 39 § lagen om domstolsärenden ändras<br>så att alla ärenden som överklagas till hovrätt underkastas krav på pröv-<br>ningstillstånd. Första och andra styckena i förevarande paragraf kan till<br>följd härav upphävas. Övergångsbestämmelserna har formulerats på<br>samma sätt som för ändringarna i rättegångsbalken (avsnitt 14.1).</p>
<h3>14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om<br>Statens va-nämnd</h3>
<p>21 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av beslut av Statens va-<br>nämnd.</p>
<p>Paragrafen har kompletterats med en regel enligt vilken prövnings-<br>tillstånd inte krävs för Statens va-nämnds avgöranden när de överklagas<br>till hovrätten. Skälen är desamma som redovisats i avsnitt 14.7 för<br>Koncessionsnämndens avgöranden.</p>
<h3>14.10 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen<br>(1983:291)</h3>
<p>13 kap. 11 §</p>
<p>Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i vattenmål. Såsom<br>utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>109</p>
<p>tillståndsprövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid denna Prop. 1996/97:131<br>engagera ett vattenrättsråd att tjänstgöra i stället för en av de lagfarna<br>ledamöterna. Regeln har tagits in i ett nytt tredje stycke.</p>
<p>21 kap. 4 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om vissa utslag som meddelas av<br>kronofogdemyndigheten i mål om särskild handräckning enligt lagen<br>(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Utslagen i<br>fråga överklagas hos Vattenöverdomstolen. Paragrafen har kompletterats<br>med en regel enligt vilken prövningstillstånd inte krävs för nämnda<br>avgöranden. Skälen är desamma som redovisats i avsnitt 14.7 för<br>Koncessionsnämndens avgöranden.</p>
<h3>14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>58 §</p>
<p>Hänvisningen i förevarande paragraf till upphävda 18 kap. 16 a §<br>utsökningsbalken har tagits bort.</p>
<h3>14.12 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>64 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av vissa avgöranden av<br>tingsrätt i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen.</p>
<p>Av paragrafens andra stycke framgår bl.a. att bestämmelserna i 49<br>kap. RB om överklagande av tingsrätts avgörande till hovrätt även<br>tillämpas vid överklagande av tingsrätts dom eller beslut till<br>Marknadsdomstolen. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på<br>prövningstillstånd inte skall omfatta tingsrättens domar eller beslut i mål<br>eller ärenden enligt konkurrenslagen har paragrafen kompletterats med<br>ett undantag från detta krav. Skälen har redovisats i avsnitt 9.<br>Förevarande paragraf hänvisar också till 50 och 52 kap. RB och till 39 §<br>första stycket lagen om domstolsärenden. Naturligen blir denna<br>hänvisning till 50 kap. såvitt gäller dess 4 § punkt 4 om angivande av<br>omständigheter till stöd för prövningstillstånd betydelselös, eftersom<br>krav på prövningstillstånd inte skall gälla i Marknadsdomstolen.</p>
<p>Såsom kommenterats ovan vid 50 kap. 8 § RB (avsnitt 14.1) har<br>regeln där om att hovrätten får avgöra målet utan att kommunicera med<br>motparten, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, tagits<br>bort. En regel med ett sådant innehåll kommer emellertid att vara av<br>fortsatt betydelse för processen enligt konkurrenslagen i<br>Marknadsdomstolen, eftersom det inte uppställs krav på<br>prövningstillstånd där. Förevarande paragraf har därför kompletterats<br>med en sådan regel. Motsvarande ändring föreslås i det följande för<br>marknadsföringslagen, avsnitt 14.15.</p>
<p>110</p>
<h3>14.13 Förslaget till lag ändring i skuldsaneringslagen<br>(1994:334)</h3>
<p>31 §</p>
<p>Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt<br>avser tingsrättens beslut i skuldsaneringsärenden.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 9 omfattas enligt förslaget tingsrättens<br>samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på prövningstillstånd.<br>Regeringen föreslår därför i det följande att 39 § lagen om<br>domstolsärenden ändras i enlighet därmed. Förevarande paragraf kan till<br>följd härav upphävas. Övergångsbestämmelserna har formulerats på<br>samma sätt som beträffande rättegångsbalken (avsnitt 14.1).</p>
<h3>14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:831)<br>om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt</h3>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen gäller rättegången i Svea hovrätt när hyresnämndens beslut<br>överklagas dit. Då skall 52 kap. RB tillämpas om inte annat följer av<br>denna lag eller arman lag.</p>
<p>Enligt 21 § RP skall rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande<br>hos hovrätt och Högsta domstolen och om rättegången där i mål som<br>inletts i tingsrätt - om inte annat sägs - tillämpas i fråga om<br>överklagande hos högre rätt av mål som tagits upp av någon annan<br>världslig domstol eller myndighet och som enligt författning får<br>överklagas hos hovrätt. Härav följer att de föreslagna reglerna om<br>generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt<br>även skulle komma att gälla nu berörda beslut av hyresnämnd. I enlighet<br>med vad som anförs i avsnitt 9 skall emellertid beslut fattade av annan<br>myndighet än domstol inte vara underkastade krav på prövningstillstånd.<br>Paragrafen har därför kompletterats med en regel enligt vilken<br>prövningstillstånd inte krävs för de aktuella avgörandena.</p>
<h3>14.15 Förslaget till lag om ändring i<br>marknadsföringslagen (1995:450)</h3>
<p>51 §</p>
<p>I paragrafen finns regler om överklagande av tingsrätts avgörande enligt<br>denna lag och om rättegången i Marknadsdomstolen.</p>
<p>Av paragrafen framgår bl.a. att bestämmelserna i 49 kap. RB om över-<br>klagande av tingsrätts avgörande till hovrätt även tillämpas vid över-<br>klagande av tingsrätts dom eller beslut till Marknadsdomstolen. För att<br>de föreslagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd inte skall<br>omfatta tingsrättens domar eller beslut i mål eller ärenden enligt<br>marknadsföringslagen har paragrafen kompletterats med ett undantag<br>från detta krav. Skälen har redovisats i avsnitt 9. Förevarande paragraf<br>hänvisar också till 50 och 52 kap. RB och till 39 § första stycket lagen<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>111</p>
<p>om domstolsärenden. Naturligen blir denna hänvisning till 50 kap. såvitt Prop. 1996/97:131<br>gäller dess 4 § punkt 4 om angivande av omständigheter till stöd för<br>prövningstillstånd betydelselös, eftersom krav på prövningstillstånd inte<br>skall gälla i Marknadsdomstolen.</p>
<p>Såsom kommenterats ovan vid 50 kap. 8 § RB har regeln där om att<br>hovrätten får avgöra målet utan att kommunicera med motparten, om det<br>är uppenbart att överklagandet är ogrundat, tagits bort. En regel med ett<br>sådant innehåll kommer emellertid att vara av fortsatt betydelse för<br>processen enligt marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen, eftersom<br>det inte skall finnas krav på prövningstillstånd där. Förevarande paragraf<br>har därför kompletterats med en sådan regel. Ändringen är lagtekniskt<br>densamma som gjorts beträffande 64 § konkurrenslagen, avsnitt 14.12.</p>
<h3>14.16 Förslaget till lag om ändring lagen (1996:242) om<br>domstolsärenden</h3>
<p>38 §<br>Paragrafen reglerar vissa allmänna frågor om överklagande vilka inte<br>regleras i 36 eller 37 §§.</p>
<p>Paragrafens tredje stycke har anpassats till att det för domstolsärenden<br>införs ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och<br>hovrätt genom att orden "Om prövningstillstånd krävs" har tagits bort.</p>
<p>Genom hänvisningen i femte stycket gäller reglerna om komplettering<br>och avvisning i 9 och 10 §§ även vid överklagande av domstols beslut.<br>Som närmare utvecklas i avsnitt 8.2 behöver komplettering av<br>överklagandet i regel inte ske om klaganden inte angivit några<br>omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. I vissa<br>fall kan det dock vara sakligt motiverat att ändå göra det. Om tingsrätten<br>av misstag inte i det överklagade avgörandet upplyst om att<br>prövningstillstånd krävs och det inte av överklagandet framgår att<br>klaganden känner till detta krav bör, om det inte ändå står klart att<br>prövningstillstånd skall ireddelas, hovrätten upplysa klaganden om att<br>prövningstillstånd krävs och under vilka förutsättningar sådant tillstånd<br>kan meddelas samt förelägga denne att komplettera överklagandet med<br>dispensskäl. Kompletteringsföreläggande bör även utfärdas om<br>överklagandet innehåller argumentation i frågan om prövningstillstånd<br>men denna är oklar och det inte kan uteslutas att prövningstillstånd<br>kommer att meddelas. Om hovrätten förelägger klaganden att<br>komplettera överklagandet med skäl för prövningstillstånd och<br>föreläggandet inte följs, bör avvisning enligt 10 § inte komma i fråga.</p>
<p>38 a §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv-<br>ningstillstånd. Enligt första stycket skall den högre rättens beslut i frågan<br>om prövningstillstånd föregås av skriftväxling endast om det behövs. I<br>andra stycket ges möjlighet till sammanträde i prövningstillståndsfrågan<br>(jfr avsnitt 8.4). För ett sådant sammanträde gäller reglerna i 18-21 §§ i<br>tillämpliga delar.</p>
<p>39 § Prop. 1996/97:131</p>
<p>Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt<br>avser tingsrättens beslut i domstolsärenden. Som framgår av avsnitt 9<br>omfattas tingsrättens samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på<br>prövningstillstånd. I andra stycket av paragrafen ges en hänvisning till<br>reglerna om prövningstillstånd i 49 kap. 12-15 §§ RB.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Övergångsbestämmelserna har formulerats på samma sätt som för<br>ändringarna i rättegångsbalken (avsnitt 14.1).</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<h2>Hovrättsprocessutredningens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 50 kap. 11 §,51 kap. 11 och 23 a §§ samt 52 kap. 10 § skall<br>upphöra att gälla,</p>
<p>dels att nuvarande 54 kap. 17 § skall betecknas 54 kap. 8 a §,</p>
<p>dels att 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap. 12-15 §§, 50 kap.<br>4, 7 och 8 §§, 51 kap. 4, 7 och 8 §§, 52 kap. 3, 6 och 7 §§, 54 kap. 4,<br>9, 10 och 13-15 §§, 55 kap. 3, 6-8 och 15 §§, 56 kap. 3, 6 och 7 §§, 58<br>kap. 6 § samt 59 kap. 3 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas nya bestämmelser 49 kap. 14 a §, 50<br>kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a §, 54 kap. 10 a § samt 56 kap.<br>6 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>6 kap.<br>6§</p>
<p>I protokollet skall berättelser<br>som lämnas under förhör i<br>bevissyfte antecknas i den<br>omfattning berättelserna kan<br>antas vara av betydelse i målet.<br>Detsamma gäller vad rätten<br>iakttar vid syn på stället.</p>
<p>Första stycket gäller inte be-<br>rättelser av tilltalade i brottmål.</p>
<p>Vid huvudförhandling i hov-<br>rätt behöver berättelser eller<br>iakttagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av<br>betydelse vid fullföljd till högsta<br>domstolen. Vid huvudförhand-<br>ling i högsta domstolen behöver<br>sådana anteckningar inte göras.</p>
<p>I protokollet skall berättelser<br>som lämnas under förhör i<br>bevissyfte antecknas i den<br>omfattning berättelserna kan<br>antas vara av betydelse i målet.<br>Detsamma gäller vad rätten<br>iakttar vid syn på stället.</p>
<p>Vid huvudförhandling i hov-<br>rätt behöver berättelser eller<br>iakttagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av betydel-<br>se vid överklagande till Högsta<br>domstolen. Vid huvudförhand-<br>ling i Högsta domstolen behöver<br>sådana anteckningar inte göras.</p>
<p>16 kap.</p>
<p>3 §</p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattas av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av rösterna och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattats av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av rösterna och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>114</p>
<p>Vid avgörande av en fråga<br>om prövningstillstånd enligt 49<br>kap. 13 §, 54 kap. 10 a § eller<br>14 § första stycket andra me-<br>ningen skall, om en av leda-<br>möterna vill bevilja pröv-<br>ningstillstånd, hans mening<br>gälla som domstolens beslut.</p>
<p>29 kap.</p>
<p>3 §</p>
<p>Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än<br>hälften av ledamöterna. Om någon mening har fatt hälften av rösterna<br>och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade,<br>skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller<br>mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland<br>dem ordförandens.</p>
<p>Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall<br>gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas<br>samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om<br>det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening<br>skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den<br>tilltalade, skall den mening gälla som har fatt flest röster. Har flera<br>meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste<br>bland dem som röstat för någon av dessa meningar.</p>
<p>Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon<br>annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket.</p>
<p>Vid avgörande av en fråga<br>om prövningstillstånd enligt 49<br>kap. 13 §, 54 kap. 10 a § eller<br>14 § första stycket andra<br>meningen skall, om en av leda-<br>möterna vill bevilja pröv-<br>ningstillstånd, hans mening<br>gälla som domstolens beslut.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>49 kap.</p>
<p>1 tvistemål där förlikning om<br>saken är tillåten krävs pröv-<br>ningstillstånd för att hovrätten<br>skall pröva tingsrättens dom<br>eller beslut i mål som handlagts<br>av en lagfaren domare enligt 1<br>kap. 3 d § första stycket och i<br>annat mål där det värde som<br>sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket<br>uppenbart inte överstiger bas-</p>
<p>12 §</p>
<p>Prövningstillstånd krävs för<br>att hovrätten skall pröva<br>tingsrättens dom eller slutliga<br>beslut.</p>
<p>115</p>
<p>beloppet enligt lagen (1962:381)<br>om allmän försäkring.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser</p>
<p>1. ett avgörande i mål som<br>skall handläggas av tingsrätt i<br>särskild sammansättning,</p>
<p>2. ett beslut som rör någon<br>annan än en part eller en inter-<br>venient,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket<br>tingsrätten ogillat jäv mot en<br>domare, eller</p>
<p>4. ett beslut genom vilket en<br>missnöjesanmälan eller en ansö-<br>kan om återvinning eller ett<br>överklagande avvisats.</p>
<p>/ fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>13 §</p>
<p>I brottmål krävs prövningstill-<br>stånd för att hovrätten skall<br>pröva en tingsrätts dom genom<br>vilken den tilltalade inte dömts<br>till annan påföljd än böter eller<br>frikänts från ansvar for brott för<br>vilket det inte är föreskrivet svå-<br>rare straff än fängelse i sex må-<br>nader.</p>
<p>Om tingsrätten i en dom i<br>brottmål även prövat enskilt an-<br>språk mot den tilltalade, gäller i<br>den delen bestämmelserna i<br>12 §. Krävs inte prövnings-<br>tillstånd enligt första stycket,<br>eller meddelas sådant prövnings-<br>tillstånd, och avser överkla-<br>gandet frågan om den tilltalade<br>skall dömas för den åtalade<br>gärningen, behövs inte pröv-<br>ningstillstånd för ett överklagan-<br>de angående enskilt anspråk<br>med anledning av gärningen.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>domen överklagas av Riks-<br>åklagaren, Justitiekanslern eller</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>116</p>
<p>någon av Riksdagens ombuds-<br>män.</p>
<p>Krav på prövningstillstånd en-<br>ligt första eller andra stycket<br>omfattar även beslut som får<br>överklagas endast i samband<br>med överklagande av dom.</p>
<p>/ fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>14 §</p>
<p>Prövningstillstånd far med-<br>delas endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut tingsrätten<br>kommit till eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>13 §</p>
<p>Prövningstillstånd far med-<br>delas endast om</p>
<p>1. det finns anledning att<br>betvivla riktigheten av det slut<br>som tingsrätten kommit till,</p>
<p>2. det inte utan en prövning<br>av målet är möjligt att bedöma<br>riktigheten av det slut som tings-<br>rätten kommit till,</p>
<p>3. det är av vikt för ledning<br>av rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt<br>eller</p>
<p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>14 §</p>
<p>Prövningstillstånd får begrän-<br>sas till att gälla viss särskiljbar<br>del av domen eller det slutliga<br>beslutet.</p>
<p>Ett prövningstillstånd som<br>meddelas utan sådan<br>begränsning som avses i första<br>stycket gäller</p>
<p>1. domen eller det slutliga be-<br>slutet i den utsträckning parten<br>har överklagat avgörandet,</p>
<p>2. överklagade beslut som<br>tagits in i domen eller det<br>slutliga beslutet och som inte<br>angår ett ombud, ett vittne, en<br>sakkunnig eller någon annan<br>som inte var part eller<br>intervenient i tingsrätten,</p>
<p>3. överklagade beslut som får<br>överklagas endast i samband</p>
<p>117</p>
<p>med att domen eller det slutliga<br>beslutet överklagas.</p>
<p>14 a §</p>
<p>Avser överklagandet ett beslut<br>av tingsrätten som inte är<br>slutligt skall 12-14 §§ tillämpas.<br>Detta gäller dock inte om<br>hovrätten med anledning av<br>talan mot tingsrättens dom eller<br>slutliga beslut har meddelat<br>prövningstillstånd som enligt<br>14 § andra stycket gäller även<br>beslutet.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Krävs prövningstillstånd i hov-<br>rätten, skall tingsrättens dom<br>eller beslut innehålla uppgift om<br>detta och om innehållet i 14 §.</p>
<p>§</p>
<p>Om en dom eller ett beslut<br>enligt 11 a § inte får överklagas<br>skall avgörandet innehålla upp-<br>gift om det.</p>
<p>Får en dom eller ett beslut<br>överklagas skall avgörandet inne-<br>hålla uppgift om att prövnings-<br>tillstånd krävs och om innehållet<br>i 13 §.</p>
<p>50 kap.</p>
<p><sup>4 §</sup></p>
<p>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den dom som överklagas,</p>
<p>2. i vilken del domen överklagas</p>
<p>3. grunderna för överklagandet<br>domskäl enligt klagandens mening</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>och den ändring i domen som yrkas,<br>och i vilket avseende tingsrättens<br>oriktiga,</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis.</p>
<p>Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts<br>fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten<br>förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare<br>skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall<br>hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller<br>förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall<br>också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid<br>huvudförhandling i hovrätten.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p>118</p>
<p>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet av-<br>visas, om det är så ofullständigt<br>att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i hovrätten.</p>
<p>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-<br>lägga klaganden att avhjälpa<br>bristen. Detsamma gäller om<br>föreskriven överklagandeavgift<br>inte har betalats.</p>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet<br>avvisas, om det är så ofullstän-<br>digt att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i hovrätten eller<br>om underlåtenheten avser betal-<br>ning av överklagandeavgiften.</p>
<p>7 a§</p>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 7 j> andra stycket<br>skall hovrätten besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, får hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p>Efter det att prövnings-<br>tillstånd meddelats skall om<br>skriftväxling inte ägt rum enligt<br>7 a § överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åt-<br>gärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, far hov-<br>rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten</p>
<p>119</p>
<p>beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen far verkställas även om Prop. 1996/97:131<br>den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens Bilaga 1<br>beslut tills vidare inte får verkställas.</p>
<p>51 kap.</p>
<p><sup>4</sup>§<br>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den dom som överklagas,</p>
<p>2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens dom-<br></p>
<p>skäl enligt klagandens mening är oriktiga,</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br></p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas och</p>
<p>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis.</p>
<p>Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med<br>överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med<br>ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på stället, skall han ange<br>det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att<br>målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid<br>huvudförhandling i hovrätten.</p>
<p>Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-<br>lägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<h2>M</h2>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 7 § andra stycket<br>skall hovrätten besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br></p>
<p>120</p>
<p>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet<br>delges motparten med före-<br>läggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid. Uppgift om<br>målsägandes eller vittnens ålder,<br>yrke och bostadsadress som<br>saknar betydelse för åtalet skall<br>inte framgå av de handlingar<br>som delges den tilltalade i mål<br>om allmänt åtal.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, får hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p>Efter det att prövnings-<br>tillstånd meddelats skall om<br>skriftväxling inte ägt rum enligt<br>7 a § överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid. I mål om allmänt åtal får<br>överklagandet dock översändas<br>till åklagaren utan delgivning.<br>Uppgift om målsägandes eller<br>vittnens ålder, yrke och bostads-<br>adress som saknar betydelse för<br>åtalet skall inte framgå av de<br>handlingar som delges den till-<br>talade i mål om allmänt åtal.</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28<br>kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten ome-<br>delbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en<br>sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills<br>vidare inte far verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller<br>omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tings-<br>rättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande<br>vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.</p>
<p>52 kap.</p>
<p>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. det beslut som överklagas,</p>
<p>2. den ändring i beslutet som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet,</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis.<br>Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med<br>överklagandet.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p>121</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>föreskrifterna i 3 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p></td><td>
<p>föreskrifterna i 3 § första Prop. 1996/97:131<br>stycket 1-3 eller 5 eller andra Bilaga 1<br>stycket eller är det på annat sätt<br>ofullständigt, skall hovrätten<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen. Detsamma gäller om<br>föreskriven överklagandeavgift<br>inte har betalats.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet<br>avvisas, om det är så ofullstän-<br>digt att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i hovrätten.</p></td><td>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet<br>avvisas, om det är så ofullstän-<br>digt att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i hovrätten eller<br>om underlåtenheten avser betal-<br>ning av överklagandeavgiften.</p></td></tr>
</table>
<p>Om hovrätten finner att kla-<br>gandens motpart bör höras an-<br>gående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p>
<p>Det överklagade beslutet får<br>tillfälle att yttra sig ändras såvitt</p>
<p>i§</p>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 6 § andra stycket<br>skall hovrätten besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>§</p>
<p>Efter det att prövningstill-<br>stånd meddelats skall, om<br>hovrätten finner att klagandens<br>motpart bör höras angående<br>överklagandet och skriftväxling<br>inte ägt rum enligt 6 a §,<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p>
<p>inte utan att motparten har lämnats<br>angår hans rätt.</p>
<p>122</p>
<p>Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, far hovrätten omedelbart<br>bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan<br>åtgärd eller förklarat att beslutet far verkställas även om det inte har laga<br>kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare<br>inte får verkställas. Hovrätten far också ändra tingsrättens beslut i fråga<br>om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller<br>reseförbud utan att höra motparten.</p>
<p>54 kap.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Det som sägs i 49 kap. 4-6, 8<br>och 11 §§ om överklagande av<br>en tingsrätts beslut skall<br>tillämpas vid överklagande av en<br>hovrätts beslut, som inte är<br>slutligt, i frågor som avses i de<br>nämnda paragraferna och som<br>uppkommit i hovrätten eller<br>överklagats dit.</p>
<p>77^</p>
<p>Ett beslut genom vilket hov-<br>rätten avvisat en missnöjesan-<br>mälan, en ansökan om återvin-<br>ning eller återupptagande eller<br>ett överklagande av hovrätts<br>dom eller beslut får överklagas.<br>Frågan om en sådan anmälan<br>eller ansökan gjorts eller ett<br>överklagande skett inom rätt tid<br>får annars inte prövas av Högsta<br>domstolen.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs för att<br>Högsta domstolen skall pröva<br>hovrättens dom eller slutliga be-<br>slut z mål eller ärende som<br>väckts vid tingsrätt. Detsamma<br>gäller hovrättens slutliga beslut<br>i ett ärende som har ett direkt<br>samband med ett sådant mål<br>eller ärende utom beslut som<br>avses i 17 §.</p>
<p>§</p>
<p>Det som sägs i 49 kap.<br>4-6 §§, 8 § första stycket och<br>11 § om överklagande av en<br>tingsrätts beslut skall tillämpas<br>vid överklagande av en hovrätts<br>beslut, som inte är slutligt, i<br>frågor som avses i de nämnda<br>paragraferna och som uppkom-<br>mit i hovrätten eller överklagats<br>dit.</p>
<p>Ett beslut genom vilket hov-<br>rätten avvisat en missnöj esan-<br>mälan, en ansökan om återvin-<br>ning eller återupptagande eller<br>ett överklagande av hovrätts<br>dom eller beslut får överklagas.<br>Frågan om en sådan anmälan<br>eller ansökan gjorts eller ett<br>överklagande skett inom rätt tid<br>får annars inte prövas av Högsta<br>domstolen.</p>
<p>§</p>
<p>Prövningstillstånd krävs för<br>att Högsta domstolen skall pröva<br>hovrättens dom eller slutliga be-<br>slut.</p>
<p>123</p>
<p>Första stycket gäller inte över-<br>klaganden av Riksåklagaren,<br>Justitiekanslern eller någon av<br>Riksdagens ombudsmän i mål<br>där allmänt åtal förs.</p>
<p>10 §</p>
<p>Prövningstillstånd får medde- Om överklagandet avser hov-</p>
<p>las endast om rättens dom eller slutliga beslut</p>
<p>i mål eller ärende som inletts i<br>tingsrätt eller hovrättens slutliga<br>beslut i ett ärende som har ett<br>direkt samband med ett sådant<br>mål eller ärende utom beslut<br>som avses i 8 a § får prövnings-<br>tillstånd meddelas endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet<br>prövas av Högsta domstolen eller</p>
<p>2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns<br>grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i<br>hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.</p>
<p>Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta<br>domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, far prövnings-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>tillstånd meddelas även i övriga mål.</p>
<p>Vid avgörandet av om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas be-<br>höver hänsyn tas endast till så-<br>dana omständigheter som har<br>åberopats av klaganden.</p>
<p>Avser överklagandet ett beslut<br>av hovrätten som inte är slutligt<br>och som meddelats i ett mål<br>eller ärende som väckts vid<br>tingsrätt skall 9-13 §§ tillämpas.<br>Detta gäller dock inte om</p>
<p>70 a £</p>
<p>Om överklagandet avser hov-<br>rättens dom eller slutliga beslut<br>i mål eller ärende som inletts i<br>hovrätt eller sådant beslut som<br>avses i 8 a § skall 49 kap. 13 §<br>tillämpas.</p>
<p>§</p>
<p>Vid avgörandet av om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas en-<br>ligt 10 § eller 14 § första<br>stycket första meningen behöver<br>hänsyn tas endast till sådana<br>omständigheter som har åbe-<br>ropats av klaganden.</p>
<p>§</p>
<p>Avser överklagandet ett beslut<br>av hovrätten som inte är slutligt<br>och som meddelats i ett mål<br>eller ärende som inletts i<br>tingsrätt skall 9, 10, 11 och<br>13 §§ tillämpas. Avser över-</p>
<p>124</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Högsta domstolen med anled-<br>ning av talan mot hovrättens<br>dom eller slutliga beslut har<br>meddelat prövningstillstånd som<br>enligt 11 § tredje stycket gäller<br>även beslutet.</p></td><td>
<p>klagandet ett beslut av hovrätten Prop. 1996/97:131<br>som inte är slutligt och som Bilaga 1<br>meddelats i ett mål eller ärende<br>som inletts i hovrätt skall 49<br>kap. 13 § och 54 kap. 9 och</p>
<p>11 §§ tillämpas.</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>om Högsta domstolen med an-<br>ledning av talan mot hovrättens<br>dom eller slutliga beslut har<br>meddelat prövningstillstånd som<br>enligt 11 § tredje stycket gäller<br>även beslutet.</p></td></tr>
</table>
<p>15 §</p>
<p>Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 § andra stycket eller 6, 7 eller 8 §<br>inte far överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Krävs prövningstillstånd i<br>Högsta domstolen, skall hovrät-<br>tens dom eller beslut innehålla<br>uppgift om detta och om inne-<br>hållet i 10 §.</p></td><td>
<p>Får en dom eller ett beslut<br>överklagas skall avgörandet<br>innehålla uppgift om att pröv-<br>ningstillstånd krävs och om de<br>grunder på vilka sådant tillstånd<br>kan meddelas.</p></td></tr>
</table>
<p>55 kap.</p>
<p><sup>3</sup> §<br>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den dom som överklagas,</p>
<p>2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende hovrättens</p>
<p>domskäl enligt klagandens mening</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberrpas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas,<br>när sådant tillstånd krävs, och</p>
<p>ir oriktiga,</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.</p>
<p>Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen<br>inte lagts fram tidigare, skall klaganden i tvistemål förklara anledningen<br>till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in<br>samtidigt med överklagandet. Klaganden skall också ange om han vill<br>att motparten eller i brottmål målsäganden eller den tilltalade skall<br>infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen.</p>
<p>Är i brottmål den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges.</p>
<p>6§</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-</p>
<p>125</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>ständigt, skall Högsta domstolen<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p></td><td>
<p>ständigt, skall Högsta domstolen Prop. 1996/97:131<br>förelägga klaganden att avhjälpa Bilaga 1<br>bristen. Detsamma gäller om<br>föreskriven överklagandeavgift</p>
<p>inte har betalats.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet<br>avvisas, om det är så ofullstän-<br>digt att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i Högsta dom-<br>stolen.</p></td><td>
<p>Följer klaganden inte föreläg-<br>gandet skall överklagandet avvi-<br>sas, om det är så ofullständigt<br>att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i Högsta dom-<br>stolen eller om underlåtenheten<br>avser betalning av överkla-<br>gandeavgiften.</p></td></tr>
</table>
<p>Behövs prövningstillstånd,<br>skall Högsta domstolen besluta<br>om sådant tillstånd skall med-<br>delas. När det finns skäl för det,<br>får frågan tas upp utan att<br>skriftväxling har skett.</p>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 6 § andra stycket<br>skall Högsta domstolen besluta<br>om prövningstillstånd skall med-<br>delas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får Högsta domstolen be-<br>sluta att hålla sammanträde. Till<br>ett sådant sammanträde skall<br>parterna kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.<br></p>
<p>Om inte annat följer av 7 §,<br>skall överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid. Uppgift om målsägandes<br>eller vittnens ålder, yrke och<br>bostadsadress som saknar<br>betydelse för åtalet skall inte<br>framgå av de handlingar som<br>delges den tilltalade i mål om<br>allmänt åtal.</p>
<p>Efter det att prövningstill-<br>stånd meddelats skall om<br>skriftväxling inte ägt rum enligt<br>7 § överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid. I mål om allmänt åtal får<br>överklagandet dock översändas<br>till åklagaren utan delgivning.<br>Uppgift om målsägandes eller<br>vittnens ålder, yrke och bostads-<br>adress som saknar betydelse för<br>åtalet skall inte framgå av de</p>
<p>126</p>
<p>handlingar som delges den Prop. 1996/97:131<br>tilltalade i mål om allmänt åtal. Bilaga 1</p>
<p>Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen<br>omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat<br>en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den<br>inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta<br>domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills<br>vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får<br>Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>15 §</p>
<p>Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestäm-<br>melser tillämpas:</p>
<p>1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§,</p>
<p>24 § och 25 § första och andra styckena och</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>fjärde stycket, 10 § tredje och<br>ijärde styckena, 12 §, 14-22 §§,<br>samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>tredje stycket, 10 § tredje och<br>fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§<br>samt 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap.<br>26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om<br>återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.</p>
<p>56 kap.</p>
<p>3 §<br>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. det beslut som överklagas,</p>
<p>2. den ändring i beslutet som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet,</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis.<br>Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med<br>överklagandet.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall Högsta domstolen<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall Högsta domstolen<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen. Detsamma gäller om</p>
<p>127</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>föreskriven överklagandeavgift Prop. 1996/97:131</p>
<p>inte har betalats. Bilaga 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet av-<br>visas, om det är så ofullständigt<br>att det inte utan väsentlig olägen-<br>het kan läggas till grund för en<br>rättegång i Högsta domstolen.</p></td><td>
<p>Följer klaganden inte före-<br>läggandet skall överklagandet<br>avvisas, om det är så ofullstän-<br>digt att det inte utan väsentlig<br>olägenhet kan läggas till grund<br>för en rättegång i Högsta dom-<br>stolen eller om underlåtenheten<br>avser betalning av överklagan-<br>deavgiften.</p>
<p>6 a §</p>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 6 § andra stycket<br>skall Högsta domstolen besluta<br>om prövningstillstånd skall med-<br>delas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får Högsta domstolen be-<br>sluta att hålla sammanträde. Till<br>ett sådant sammanträde skall<br>parterna kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p></td></tr>
</table>
<p>7§</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Om Högsta domstolen finner<br>att klagandens motpart bör höras<br>angående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p></td><td>
<p>Efter det att prövningstill-<br>stånd meddelats skall, om<br>Högsta domstolen finner att<br>klagandens motpart bör höras<br>angående överklagandet och<br>skriftväxling inte ägt rum enligt<br>6 a §, överklagandet delges<br>honom med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p></td></tr>
</table>
<p>58 kap.</p>
<p>6§</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Denne skall</p></td><td>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Gäller ansök-</p></td></tr>
</table>
<p>128</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>samtidigt föreläggas att in-<br>komma med skriftlig förklaring.<br>Om ansökningen är ogrundad,<br>får den dock avslås omedelbart.</p></td><td>
<p>ningen resning i mål om allmänt Prop. 1996/97:131<br>åtal får den dock översändas till Bilaga 1<br>åklagaren utan delgivning.</p>
<p>Denne skall samtidigt föreläggas<br>att inkomma med skriftlig<br>förklaring. Om ansökningen är<br>ogrundad, får den dock avslås<br>omedelbart.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.<br>8-12 §§. Om ansökningen tas<br>upp omedelbart av högsta<br>domstolen, tillämpas 56 kap. 9,<br>10 och 12 §§.</p></td><td>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.<br>8, 9, 11 och 12 §§. Om ansök-<br>ningen tas upp omedelbart av<br>Högsta domstolen, tillämpas 56<br>kap. 8, 9 och 11 §§.</p></td></tr>
</table>
<p>Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för<br>verkställighet av domen inte skall äga rum.</p>
<p>59 kap.</p>
<p>3 §</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>I fråga om klagan över dom-<br>villa och överklagande av hov-<br>rätts beslut i sådant ärende skall<br>i övrigt 52, 54 och 56 kap.<br>tillämpas. I fråga om klagan som<br>skall prövas omedelbart av<br>Högsta domstolen gäller dock<br>inte bestämmelserna om pröv-<br>ningstillstånd.</p></td><td>
<p>I fråga om klagan över dom-<br>villa och överklagande av hov-<br>rätts beslut i sådant ärende skall<br>i övrigt 52, 54 och 56 kap.<br>tillämpas. Vid överklagande av<br>hovrätts beslut skall därvid<br>tillämpas bestämmelserna om<br>prövningstillstånd i 54 kap. 10 §<br>och 14 § första stycket första<br>meningen. I fråga om klagan<br>som skall prövas omedelbart av<br>Högsta domstolen gäller dock<br>inte bestämmelserna om pröv-<br>ningstillstånd.</p></td></tr>
</table>
<p>Rätten får besluta att domen tills vidare inte får verkställas.</p>
<p>Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig eller annars<br>inte bort ta upp målet till prövning, skall rätten samtidigt besluta att ny<br>handläggning skall äga rum vid den rätt som meddelat domen.</p>
<p>I fråga om ersättning för kostnad gäller bestämmelserna om rätte-<br>gångskostnad.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende<br>inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 131</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i jordabalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken att 12 kap. 71 § skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Ett överklagande som avses i<br>70 § tas upp av Svea hovrätt.<br>Överklagandet skall ges in till<br>hyresnämnden.</p>
<p>12 kap.</p>
<p>71 §</p>
<p>Ett överklagande som avses i<br>70 § prövas av Svea hovrätt.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Överklagandet skall ges in till<br>hyresnämnden.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>130</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 37 kap. 8 § skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>37 kap.</p>
<p>8 §</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt<br>beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn får hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7<br>eller 11 §. Skrivelsen skall ges<br>in till övervakningsnämnden.<br>Klagotiden räknas från den dag<br>då klaganden fick del av<br>beslutet. I hovrätten tillämpas<br>bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn får hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7<br>eller 11 §. Skrivelsen skall ges<br>in till övervakningsnämnden.<br>Klagotiden räknas från den dag<br>då klaganden fick del av<br>beslutet. I hovrätten tillämpas<br>bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut. Prövningstill-<br>stånd krävs inte för att hovrätten<br>skall pröva övervaknings-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>131</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 18 kap. 16 a §<br>skall upphöra att gälla.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende<br>inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>132</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om<br>arvsskatt och gåvoskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och<br>gåvoskatt att 60 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>60 §<sup>2</sup></p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut får överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen (1995:<br>000) om domstolsärenden.</p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut får överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen (1995:<br>000) om domstolsärenden. Pröv-<br>ningstillstånd krävs inte för att<br>hovrätten skall pröva ett beslut<br>som rör beskattning av gåva.</p>
<p>Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga<br>om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske<br>inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärk-<br>ning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid över-<br>klagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om<br>skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om<br>vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har<br>ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det,<br>skall dock dennes överklagande ha kommit in till tingsrätten eller till<br>hovrätten inom två månader från det att delgivning har skett av<br>föreläggande som avses i 16 § lagen (1995: 000) om domstolsärenden.<br>Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av<br>hovrätten.</p>
<p>När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om<br>målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra<br>sig.</p>
<p>Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§<br>får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift<br>som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i<br>samband med överklagande av beslut om vitets utdömande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p><sup>2</sup> Lydelse enligt lagrådsremiss En ny lag om domstolsärenden.</p>
<p>133</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen<br>(1969:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387) att 60 §<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>60 §</p>
<p>Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall<br>ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av tings-<br>rätts beslut. Prövningstillstånd<br>krävs inte för att hovrätten skall<br>pröva koncessionsnämndens be-<br>slut.</p>
<p>I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens be-<br>stämmelser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället<br>för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och<br>parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>134</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om<br>arrendenämnder och hyresnämnder</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om arrendenämnder<br>och hyresnämnder att 23 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>23 §</p>
<p>Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12<br>kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende<br>angående bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen<br>(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., eller lagen (1982:352)<br>om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns<br>bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen,<br>11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 34 § bostadsförvaltningslagen<br>(1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. samt 15 §<br>lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.</p>
<p>Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte över-<br>klagas.</p>
<p>Hyresnämndens beslut far överklagas hos Svea hovrätt, om nämnden</p>
<p>1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §,<br></p>
<p>eller avvisat ett överklagande,</p>
<p>2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock<br></p>
<p>ej när ärendet kan återupptagas,</p>
<p>3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,</p>
<p>4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta<br>föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,</p>
<p>5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän<br>rättshjälp.</p>
<p>Ett överklagande som avses i<br>tredje stycket skall ges in till<br>hyresnämnden inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades.</p>
<p>Ett överklagande som avses i<br>tredje stycket skall ges in till<br>hyresnämnden inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att hovrätten skall pröva<br>hyresnämndens beslut.</p>
<p>I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som<br></p>
<p>avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2<br></p>
<p>och 4 §§ rättegångsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>135</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om<br>rättegången i arbetstvister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegång i<br>arbetstvister att 4 kap. 12 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>4 kap.</p>
<p>12 §</p>
<p>En tingsrätts dom eller beslut<br>far överklagas hos Arbetsdom-<br>stolen enligt bestämmelserna i<br>49 kap. rättegångsbalken. Över-<br>klagandet skall ske inom den tid<br>som anges i 50 kap. 1 och 2 §§<br>eller 52 kap. 1 § rättegångsbal-<br>ken.</p>
<p>En tingsrätts dom eller beslut<br>får överklagas hos Arbetsdom-<br>stolen enligt bestämmelserna i<br>49 kap. rättegångsbalken. Över-<br>klagandet skall ske inom den tid<br>som anges i 50 kap. 1 och 2 §§<br>eller 52 kap. 1 § rättegångsbal-<br>ken. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att Arbetsdomstolen<br>skall pröva tingsrättens av-<br>görande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>136</p>
<h3>9 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om<br>avveckling av hyresregleringen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:1080) om avveckling av<br>hyresregleringen att 7 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag överklagas hos Svea<br>hovrätt inom tre veckor från den<br>dag beslutet meddelades. Över-<br>klagandet skall ges in till hyres-<br>nämnden. I övrigt tillämpas 23 §<br>tredje stycket och 23 b § första<br>stycket lagen (1973:188) om<br>arrendenämnder och hyresnämn-<br>der.</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag överklagas hos Svea<br>hovrätt inom tre veckor från den<br>dag beslutet meddelades. Över-<br>klagandet skall ges in till hyres-<br>nämnden. Prövningstillstånd<br>krävs inte för att hovrätten skall<br>pröva hyresnämndens beslut. I<br>övrigt tillämpas 23 § tredje<br>stycket och 23 b § första stycket<br>lagen (1973:188) om arrende-<br>nämnder och hyresnämnder.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nämndens beslut gäller, om inte hovrätten beslutar annat, även om det<br>har överklagats. I den del beslutet avser förfluten tid gäller detta dock<br>endast såvitt fråga är om överklagande av den som vid beslutet upphört<br>eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande<br>lägenheten.</p>
<p>Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i hovrätten i den<br>mån annat ej följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>137</p>
<h3>10 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om<br>förvärv av hyresfastighet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av<br>hyresfastighet att 25 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>25 §</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden.</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag far överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att<br>hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>138</p>
<h3>11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om<br>felparkeringsavgifit</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:206) om felparke-<br>ringsavgift att 10 a § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 a §</p>
<p>Hovrätten får inte pröva ett<br>överklagande av ett beslut av en<br>tingsrätt, om inte hovrätten med-<br>delat prövningstillstånd.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser beslut<br>som rör någon annan än en<br>part, beslut i vilket tingsrätten<br>ogillat jäv mot en domare eller<br>beslut genom vilket en anmälan<br>av bestridande avvisas.</p>
<p>Hovrättens beslut får inte<br>överklagas av en enskild part.<br>Hovrätten får dock tillåta att<br>beslutet överklagas, om det finns<br>särskilda skäl för en prövning<br>om tillstånd skall ges enligt 54<br>kap. 10 § första stycket 1<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Hovrättens beslut får inte<br>överklagas av en enskild part.<br>Hovrätten får dock tillåta att<br>beslutet överklagas, om det finns<br>särskilda skäl för en prövning<br>om tillstånd skall ges enligt 54<br>kap. 10 § första stycket 1 rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före<br>ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Lydelse enligt lagrådsremiss En ny lag om domstolsärenden.</p>
<p>139</p>
<h3>12 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om<br>statens va-nämnd</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:839) om statens va-<br>nämnd att 20 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Nämndens beslut överklagas<br>hos Svea hovrätt. Målet prövas<br>av hovrätten i dess sammansätt-<br>ning som vattenöverdomstol.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Nämndens beslut överklagas<br>hos Svea hovrätt. Målet prövas<br>av hovrätten i dess sammansätt-<br>ning som vattenöverdomstol.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva nämn-<br>dens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>140</p>
<h3>13 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen<br>(1977:792)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsförvaltningslagen (1977: 792)<br>att 34 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>34 §</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag far överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden.</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att hov-<br>rätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>141</p>
<h3>14 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen<br>(1978:304)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om hyresförhandlingslagen (1978: 304)<br>att 31 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>31 §</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden.</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att<br>hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>142</p>
<h3>15 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt<br>till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:352) om rätt till<br>fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt att 15 § skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden.</p>
<p>Hyresnämndens beslut enligt<br>denna lag får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor<br>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att<br>hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>143</p>
<h3>16 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen (1983:291) att 21 kap.<br>4 § skall ha följande lydelse</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>21<br>4</p>
<p>I fall som avses i 3 § far<br>kronofogdemyndigheten meddela<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns<br>bestämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos vattenöver-<br>domstolen.</p>
<p>Om allmänna intressen berörs,<br>länsstyrelsen.</p>
<p>§</p>
<p>I fall som avses i 3 § får<br>kronofogdemyndigheten meddela<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns<br>bestämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos vattenöver-<br>domstolen. Prövningstillstånd<br>krävs inte för att vattenöverdom-<br>stolen skall pröva kronofogde-<br>myndighetens utslag.</p>
<p>görs ansökan om handräckning av</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>144</p>
<h3>17 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen<br>(1991:614)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614) att 3 §<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Beslut av hyresnämnden i<br>frågor angående inträde i för-<br>eningen enligt 2 kap. 10 §, skyl-<br>dighet att upplåta bostadsrätt<br>enligt 4 kap. 6 §, fastställande<br>av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §,<br>godkännande av stämmobeslut<br>enligt 9 kap. 16 § första stycket<br>1 eller 2 eller utdömande av vite<br>enligt 11 kap. 2 § får överklagas<br>hos Svea hovrätt inom tre<br>veckor från den dag beslutet<br>meddelas. Överklagandet skall<br>ges in till hyresnämnden.</p>
<p>Beslut av hyresnämnden i frågor</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Beslut av hyresnämnden i<br>frågor angående inträde i för-<br>eningen enligt 2 kap. 10 §, skyl-<br>dighet att upplåta bostadsrätt<br>enligt 4 kap. 6 §, fastställande<br>av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §,<br>godkännande av stämmobeslut<br>enligt 9 kap. 16 § första stycket<br>1 eller 2 eller utdömande av vite<br>enligt 11 kap. 2 § får överklagas<br>hos Svea hovrätt inom tre<br>veckor från den dag beslutet<br>meddelas. Överklagandet skall<br>ges in till hyresnämnden. Pröv-<br>ningstillstånd krävs inte för att<br>hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>nligt 7 kap. 11 § får inte överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 131</p>
<h3>18 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20) att 64 §<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>64 §'</p>
<p>Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,</p>
<p>1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4,<br>vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning<br>inte är tillåten, och</p>
<p>2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första<br>stycket 5 och 6, lagen (1995:000) om domstolsärenden.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 38 § första stycket<br>ärendelagen skall i stället gälla<br>Marknadsdomstolen.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 38 § första stycket<br>lagen om domstolsärenden skall<br>i stället gälla Marknadsdom-<br>stolen. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att Marknadsdomstolen<br>skall pröva tingsrättens av-<br>görande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>Lydelse enligt lagrådsremiss Ny lag om domstolsärenden.</p>
<p>146</p>
<h3>19 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen<br>(1994:334)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334) att<br>31 och 32 §§ skall upphöra att gälla.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före<br>ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>147</p>
<h3>20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:834) om<br>upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:834) om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>1. Den upphävda lagen gäller fortfarande i ärenden som har väckts vid<br>hyresnämnden under lagens giltighetstid, dock inte i ärenden enligt 2 a §<br>första stycket.</p>
<p>2. Om ett upprustningsåläggande eller ett användningsförbud har<br>meddelats enligt 2 § första stycket, gäller den upphävda lagen fort-<br>farande i frågor som rör upprustningen och användningen av den<br>lägenhet som avses med beslutet. Detsamma gäller om ett beslut har<br>meddelats enligt 2 § andra stycket. Har åläggandet eller förbudet<br>förfallit, gäller inte vad som nu sagts.</p>
<p>3. Beslut om förbud enligt 2 a § upphör att gälla samtidigt som den<br></p>
<p>upphävda lagen.</p>
<p>4. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om en bygglovs-<br>pliktig åtgärd för vilken en ansökan om bygglov enligt plan- och</p>
<p>bygglagen (1987:10) har gjorts före</p>
<p>5. Hyresnämndens beslut i<br>ärenden som avses i punkterna<br>1, 2 och 4 får överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor</p>
<p>lagens upphävande.</p>
<p>5. Hyresnämndens beslut i<br>ärenden som avses i punkterna<br>1, 2 och 4 far överklagas hos<br>Svea hovrätt inom tre veckor</p>
<p>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden.</p>
<p>från den dag beslutet med-<br>delades. Överklagandet skall ges<br>in till hyresnämnden. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte jör att<br>hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>148</p>
<h3>21 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen<br>(1995:450)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1995:000)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1995:000)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att Mark-<br>nadsdomstolen skall pröva tings-<br>rättens avgörande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>Lydelse enligt lagrådsremiss Ny lag om domstolsärenden.</p>
<p>149</p>
<h3>22 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om<br>domstolsärenden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden<br>(1995:000)</p>
<p>dels att 38, 39 och 40 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse 38 a § av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>38 §</p>
<p>Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skri-<br>velsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom<br>tre veckor från dagen för beslutet</p>
<p>1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,</p>
<p>2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller</p>
<p>3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att<br>meddelas.</p>
<p>I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>Om prövningstillstånd krävs,<br>skall klaganden ange de omstän-<br>digheter som åberopas till stöd<br>för att sådant tillstånd skall med-<br>delas.</p>
<p>Klaganden skall ange de<br>omständigheter som åberopas till<br>stöd för att prövningstillstånd<br>skall meddelas.</p>
<p>Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har<br>gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent.<br>Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga<br>handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva<br>överklagandet.</p>
<p>Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 § andra och<br>tredje styckena, 8 § första stycket samt 9 och 10 §§.</p>
<p>35 a £</p>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 10 §, skall den<br>högre rätten besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får den högre rätten<br>besluta att hålla sammanträde.<br>Till ett sådant sammanträde<br>skall parterna kallas.</p>
<p>150</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde på telefon i 42 kap. 10 §<br>rättegångsbalken skall gälla<br>även vid sammanträde enligt<br>andra stycket.</p>
<p>39</p>
<p>Tingsrättens beslut överklagas till</p>
<p>I de fall det är särskilt före-<br>skrivet får hovrätten pröva ett<br>överklagande endast om hov-<br>rätten har meddelat prövnings-<br>tillstånd.</p>
<p>Prövningstillstånd får medde-<br>las endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att överkla-<br>gandet prövas av högre domstol,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut till vilket<br>tingsrätten kommit eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>I fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket rättegångsbalken<br>tillämpas. Meddelas inte pröv-<br>ningstillstånd står tingsrättens<br>beslut fast. En upplysning om<br>detta skall tas in i hovrättens<br>beslut.</p>
<p>hovrätten.</p>
<p>1 fråga om prövningstillstånd<br>skall 49 kap. 12-14 a §§ och<br>15 § andra stycket rättegångs-<br>balken tillämpas.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>40 §</p>
<p>Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.</p>
<p>Högsta domstolen får pröva<br>överklagandet endast om Högsta<br>domstolen har meddelat pröv-<br>ningstillstånd. Detta gäller dock<br>inte vid överklagande av ett be-<br>slut om avvisning av ett över-<br>klagande av ett hovrättsbeslut.</p>
<p>I fråga om prövningstillstånd<br>tillämpas bestämmelserna i 54<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>I fråga om prövningstillstånd<br>skall 54 kap. 9, 10, 11 och<br>13 §§, 14 § första stycket första<br>meningen samt 15 § andra<br>stycket rättegångsbalken tilläm-<br>pas. Avser överklagandet ett<br>beslut om avvisning av ett över-<br>klagande av ett hovrättsbeslut<br>skall i stället 54 kap. 9 och<br>10 a §§, 11 § tredje stycket samt<br>15 § andra stycket rättegångs-<br>balken tillämpas.</p>
<p>151</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före<br>ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>152</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1996/97:131</h2>
<h2>betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU Bilaga 2<br>1995:124)</h2>
<p>Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta<br>domstolens ledamöter, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne<br>och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre<br>Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Huddinge tingsrätt, Linköpings<br>tingsrätt, Lindesbergs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,<br>Gävle tingsrätt, Piteå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i<br>Göteborgs och Bohus län, Justitiekanslem, Hyresnämnden i Stockholm,<br>Hyresnämnden i Linköping, Domstolsverket, Tjänsteförslagsnämnden för<br>domstolsväsendet, Notarienämnden, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten<br>i Stockholm, Regionåklagarmyndigheten i Stockholm, Regionåklagar-<br>myndigheten i Göteborg, Regionåklagarmyndigheten i Umeå, Stats-<br>kontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i<br>Göteborgs och Bohus län, Skattemyndigheten i Malmöhus län, Arbets-<br>domstolen, Kammarkollegiet, Marknadsdomstolen, Konsumentverket,<br>Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,<br>Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens va-nämnd, Över-<br>vakningsnämnden i Malmö, Övervakningsnämnden i Örebro, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden<br>vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds<br>universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Stock-<br>holms Handelskammare, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges<br>Industriförbund, Byggentreprenörerna, Sveriges Köpmannaförbund,<br>Företagamas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska<br>Avdelningen av Internationella Juristkommissionen.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för Västra Sverige<br>har bifogat yttranden av respektive hovrätts yngreförening.</p>
<p>Riksåklagaren har bifogat yttranden av åklagarmyndigheterna i<br>Göteborg och Malmö samt av regionåklagarmyndighetema i Karlstad,<br>Gävle och Luleå.</p>
<p>Regionåklagarmyndigheten i Umeå har bifogat yttranden av åklagar-<br>myndigheterna i Lycksele, Skellefteå och Umeå.</p>
<p>Riksskatteverket har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i<br>Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län.</p>
<p>Centralorganisationen SACO/SR har hänvisat till ett bifogat yttrande<br>av JUSEK.</p>
<p>Byggentreprenörerna har hänvisat till Sveriges Industriförbunds<br>yttrande.</p>
<p>153</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 49 kap. 13 §, 50 kap. 11 §,51 kap. 11 §,52 kap. 10 § samt<br>56 kap. 10 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 49 kap. 14 § skall betecknas 49 kap. 13 §,</p>
<p>dels att 1 kap. 3 b §, 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap. 12<br>§, den nya 13 § och 15 §, 50 kap. 4, 7 och 8 §§, 51 kap. 7 och 8 §§, 52<br>kap. 6 och 7 §§, 55 kap. 7, 8 och 15 §§, 56 kap. 7 §, 58 kap. 6 § samt<br>rubrikerna till 49 och 54 kap. skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas nya bestämmelser, 49 kap. 14 och<br>14 a §§, 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a § och 56 kap. 6 a §,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 kap.</p>
<p>3 b §'</p>
<p>Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren<br>domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är<br>stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en<br>lagfaren domare och fem nämndemän. Inträffar förfall för någon av<br>nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påböljats, är rätten dock<br>domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som<br>avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.</p>
<p>Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet<br>svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten<br>domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till<br>annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.</p>
<p>Om det föreligger särskilda<br>skäl med hänsyn till målets<br>omfattning eller svårighetsgrad,<br>far antalet lagfarna domare<br>utökas med en utöver vad som<br>följer av första stycket första<br>eller andra meningen. Detsamma<br>gäller i fråga om antalet<br>nämndemän.</p>
<p>Om det finns skäl för det, får<br>antalet lagfarna domare utökas<br>med en utöver vad som följer av<br>första stycket första eller andra<br>meningen. Detsamma gäller i<br>fråga om antalet nämndemän.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>6§‘</p>
<p>I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte<br>antecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i<br>målet. Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället.</p>
<p>Senaste lydelse 1989:656.</p>
<p>154</p>
<p>Första stycket gäller inte be-<br>rättelser av tilltalade i brottmål.</p>
<p>Vid huvudförhandling i hovrätt<br>behöver berättelser eller iakt-<br>tagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av<br>betydelse vid fullföljd till högsta<br>domstolen. Vid huvud-<br>förhandling i högsta domstolen<br>behöver sådana anteckningar inte<br>göras.</p>
<p>Vid huvudförhandling i hov-<br>rätt behöver berättelser eller<br>iakttagelser enligt första stycket<br>antecknas endast om anteck-<br>ningen kan antas bli av<br>betydelse vid överklagande till<br>Högsta domstolen. Vid<br>huvudförhandling i Högsta<br>domstolen behöver sådana<br>anteckningar inte göras.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattats av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av röstema och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>16 kap.</p>
<p>3 §<sup>2</sup></p>
<p>Vid omröstning skall den<br>mening gälla, som omfattas av<br>mer än hälften av rättens leda-<br>möter. Om någon mening har<br>erhållit hälften av röstema och<br>ordförandens röst är bland dem,<br>skall dock den meningen gälla.</p>
<p>Vid avgörande av en fråga<br>om prövningstillstånd enligt 49<br>kap. 13 § skall, om en av leda-<br>möterna vill meddela pröv-<br>ningstillstånd, hans mening<br>gälla.</p>
<p>29 kap.</p>
<p>3 §<sup>3</sup></p>
<p>Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än<br>hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av röstema<br>och denna är den lindrigaste eller minst ingripande for den tilltalade,<br>skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller<br>mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av röstema, bland<br>dem ordförandens.</p>
<p>Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall<br>gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas<br>samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om<br>det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening<br>skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den<br>tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:514.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1988:1369.</p>
<p>155</p>
<p>meningar fatt lika många röster, gäller den som biträtts av den främste<br>bland dem som röstat för någon av dessa meningar.</p>
<p>Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon<br>annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket.</p>
<p>Vid avgörande av en fråga<br>om prövningstillstånd enligt 49<br>kap. 13 § skall, om en av leda-<br>möterna vill meddela pröv-<br>ningstillstånd, hans mening<br>gälla.</p>
<p>49 kap.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Om rätten att överklaga tings-<br>rätts domar och beslut</p>
<p>I tvistemål där förlikning om<br>saken är tillåten krävs pröv-<br>ningstillstånd for att hovrätten<br>skall pröva tingsrättens dom<br>eller beslut i mål som handlagts<br>av en lagfaren domare enligt 1<br>kap. 3 d § första stycket och i<br>annat mål där det värde som<br>sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket<br>uppenbart inte överstiger bas-<br>beloppet enligt lagen (1962:381)<br>om allmän försäkring.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser</p>
<p>1. ett avgörande i mål som<br>srall handläggas av tingsrätt i<br>särskild sammansättning,</p>
<p>2. ett beslut som rör någon<br>annan än en part eller en inter-<br>venient,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket<br>tingsrätten ogillat jäv mot en<br>domare, eller</p>
<p>4. ett beslut genom vilket en<br>missnöjesanmälan eller en ansö-<br>kan om återvinning eller ett<br>överklagande avvisats.</p>
<p>Om rätten att överklaga tings-<br>rätts domar och beslut och om<br>prövningstillstånd</p>
<p>§<sup>4</sup></p>
<p>Prövningstillstånd krävs för<br>att hovrätten skall pröva<br>tingsrättens dom eller slutliga<br>beslut.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>avgörandet överklagas av<br>Riksåklagaren, Justitiekanslern<br>eller någon av Riksdagens<br>ombudsmän i mål om allmänt<br>åtal.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>156</p>
<p>Z fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>13 §<sup>5</sup></p>
<p>I brottmål krävs prövningstill-<br>stånd för att hovrätten skall<br>pröva en tingsrätts dom genom<br>vilken den tilltalade inte dömts<br>till annan påföljd än böter eller<br>frikänts från ansvar för brott för<br>vilket det inte är föreskrivet svå-<br>rare straff än föngelse i sex må-<br>nader.</p>
<p>Om tingsrätten i en dom i<br>brottmål även prövat enskilt an-<br>språk mot den tilltalade, gäller i<br>den delen bestämmelserna i<br>12 §. Krävs inte prövnings-<br>tillstånd enligt första stycket,<br>eller meddelas sådant pröv-<br>ningstillstånd, och avser över-<br>klagandet frågan om den till-<br>talade skall dömas för den<br>åtalade gärningen, behövs inte<br>prövningstillstånd för ett över-<br>klagande angående enskilt<br>anspråk med anledning av<br>gärningen.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>domen överklagas av Riksåkla-<br>garen, Justitiekanslern eller<br>någon av Riksdagens ombuds-<br>män.</p>
<p>Krav på prövningstillstånd en-<br>ligt första eller andra stycket<br>omfattar även beslut som får<br>överklagas endast i samband<br>med överklagande av dom.</p>
<p>I fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket tillämpas.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>157</p>
<p>14</p>
<p>Prövningstillstånd får med-<br>delas endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut tingsrätten<br>kommit till eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>13 §</p>
<p>Prövningstillstånd får med-<br>delas endast om</p>
<p>1. det finns anledning att<br>betvivla riktigheten av det slut<br>som tingsrätten kommit till,</p>
<p>2. det inte utan en prövning<br>av målet går att bedöma<br>riktigheten av det slut som tings-<br>rätten kommit till,</p>
<p>3. det är av vikt för ledning<br>av rättstillämpningen att över-<br>klagandet prövas av högre rätt,<br>eller</p>
<p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>14 §</p>
<p>Prövningstillstånd får begrän-<br>sas till att gälla en viss del av<br>domen eller det slutliga beslutet<br>vars utgång inte kan påverka<br>andra delar av det överklagade<br>avgörandet.</p>
<p>Ett prövningstillstånd som<br>meddelas utan sådan begräns-<br>ning som avses i första stycket<br>gäller</p>
<p>1. domen eller det slutliga be-<br>slutet i den utsträckning parten<br>har överklagat avgörandet,</p>
<p>2. överklagade beslut som<br>tagits n i domen eller det<br>slutliga beslutet och som inte<br>angår ett ombud, ett vittne, en<br>sakkunnig eller någon annan<br>som inte var part eller inter-<br>venient i tingsrätten,</p>
<p>3. överklagade beslut som får<br>överklagas endast i samband<br>med att domen eller det slutliga<br>beslutet överklagas.</p>
<p>I den utsträckning prövnings-<br>tillstånd inte meddelas skall<br>tingsrättens dom eller slutliga<br>beslut stå fast. En upplysning</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>158</p>
<p>Krävs prövningstillstånd i hov-<br>rätten, skall tingsrättens dom<br>eller beslut innehålla uppgift om<br>detta och om innehållet i 14 §.</p>
<p>om detta skall tas in i hovrättens<br>beslut.</p>
<p>14 a §</p>
<p>Avser överklagandet ett beslut<br>av tingsrätten som inte är<br>slutligt skall 12-14 §§ tillämpas.<br>Detta gäller dock inte om<br>hovrätten med anledning av<br>överklagande av tingsrättens<br>dom eller slutliga beslut har<br>meddelat prövningstillstånd som<br>enligt 14 § andra stycket gäller<br>även beslutet.</p>
<p>§</p>
<p>Tingsrättens dom eller beslut<br>skall innehålla uppgift om kravet<br>på prövningstillstånd i hovrätten<br>och om innehållet i 13 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>50 kap.</p>
<p>4§<sup>7</sup></p>
<p>Överklagandet skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den dom som överklagas,</p>
<p>2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,</p>
<p>3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens<br>domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,</p>
<p>4. de omständigheter som åbe-<br>ropas till stöd för att prövnings-<br>tillstånd skall meddelas, när så-<br>dant tillstånd krävs, och</p>
<p>4. de omständigheter som<br>åberopas till stöd för att pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas,<br>och</p>
<p>5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis.</p>
<p>Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts<br>fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten<br>förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare<br>skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall<br>hållas ett fömyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller<br>förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall<br>också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid<br>huvudförhandling i hovrätten.</p>
<p>7§<sup>8</sup></p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte</p>
<p>159</p>
<p>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-<br>lägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<h2>M</h2>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 6 § eller 7<br>andra stycket skall hovrätten be-<br>sluta om prövningstillstånd skall<br>meddelas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde per telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>8 §<sup>9</sup></p>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Om skriftväxling inte har<br>skett enligt 7 a §, skall över-<br>klagandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, får hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åt-<br>gärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, far hov-<br>rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten<br>beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om<br>den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens<br>beslut tills vidare inte får verkställas.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>160</p>
<p>51 kap.</p>
<p>7 §’°</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 4 § första stycket<br>1-3 eller 5 eller andra stycket<br>eller är det på annat sätt ofull-<br>ständigt, skall hovrätten före-<br>lägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<p>Om inte annat följer av andra<br>stycket skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid. Uppgift om målsägandes<br>eller vittnens ålder, yrke och bo-<br>stadsadress som saknar betydelse<br>för åtalet skall inte framgå av de</p>
<p>7a$</p>
<p>Om överklagandet inte<br>avvisas enligt 6 § eller 7</p>
<p>andra stycket skall hovrätten,<br>utom i fall som avses i 49 kap.<br>12 § andra stycket, besluta om<br>prövningstillstånd skall med-<br>delas. Om det behövs skall<br>beslutet föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett så-<br>dant sammanträde skall parter-<br>na kallas.</p>
<p>Vad som sagts om samman-<br>träde per telefon i 42 kap. 10 §<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>§"</p>
<p>Om skriftväxling inte har<br>skett enligt 7 a §, skall över-<br>klagandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid. / mål om all-<br>mänt åtal får överklagandet<br>dock översändas till åklagaren<br>utan delgivning. Uppgift om<br>målsägandes eller vittnens ålder,</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>11</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<p>161</p>
<p>handlingar som delges den till-<br>talade i mål om allmänt åtal.</p>
<p>Om det är uppenbart att över-<br>klagandet är ogrundat, får hov-<br>rätten genast meddela dom i<br>målet.</p>
<p>yrke och bostadsadress som<br>saknar betydelse för åtalet skall<br>inte framgå av de handlingar<br>som delges den tilltalade i mål<br>om allmänt åtal.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28<br>kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten ome-<br>delbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en<br>sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills<br>vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller<br>omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tings-<br>rättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande<br>vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.</p>
<p>52 kap.<br>6§<sup>12</sup></p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § eller är det<br>på annat sätt ofullständigt, skall<br>hovrätten förelägga klaganden<br>att avhjälpa bristen.</p>
<p>Uppfyller överklagandet inte<br>föreskrifterna i 3 § första styc-<br>ket 1-3 eller 5 eller andra<br>stycket eller är det på annat sätt<br>ofullständigt, skall hovrätten<br>förelägga klaganden att avhjälpa<br>bristen.</p>
<p>Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om<br>det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till<br>grund för en rättegång i hovrätten.</p>
<p>6 a §</p>
<p>Om överklagandet inte av-<br>visas enligt 5 § eller 6 § andra<br>stycket skall hovrätten, utom i<br>fall som avses i 49 kap. 12 §<br>andra stycket, besluta om pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde. Till ett<br>sådant sammanträde skall<br>parterna kallas.</p>
<p>12</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>162</p>
<p>Vad som sagts om samman- Prop. 1996/97:131<br>träde per telefon i 42 kap. 10 § Bilaga 3<br>skall gälla även vid samman-<br>träde enligt andra stycket.</p>
<p>7 §<sup>13</sup></p>
<p>Om hovrätten finner att kla-<br>gandens motpart bör höras an-<br>gående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p>
<p>Om hovrätten finner att kla-<br>gandens motpart bör höras an-<br>gående överklagandet och skrift-<br>växling inte har skett enligt<br>6 a §, skall överklagandet del-<br>ges motparten med föreläggande<br>att svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats<br>tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.</p>
<p>Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart<br>bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan<br>åtgärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga<br>kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare<br>inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga<br>om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller<br>reseförbud utan att höra motparten.</p>
<p>54 kap.</p>
<p>Om rätten att överklaga hovrätts Om rätten att överklaga hovrätts</p>
<p>domar och beslut domar och beslut och om</p>
<p>prövningstillstånd</p>
<p>55 kap.</p>
<p>7 §<sup>14</sup></p>
<p>Behövs prövningstillstånd,<br>skall Högsta domstolen besluta<br>om sådant tillstånd skall med-<br>delas. När det finns skäl för det,<br>får frågan tas upp utan att<br>skriftväxling har skett.</p>
<p>Krävs prövningstillstånd, skall<br>Högsta domstolen besluta om<br>sådant tillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03131/prop_199697__131-3.png" style="width:19pt;height:10pt;"/>
<p>Om inte annat följer av 7 §,</p>
<p>Om skriftväxling inte har</p>
<p>13</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>14</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>15</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>163</p>
<p>skall överklagandet delges mot-<br>parten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid. Uppgift om målsägandes<br>eller vittnens ålder, yrke och<br>bostadsadress som saknar<br>betydelse för åtalet skall inte<br>framgå av de handlingar som<br>delges den tilltalade i mål om<br>allmänt åtal.</p>
<p>skett enligt 7 §, skall överkla-<br>gandet delges motparten med<br>föreläggande att svara skriftligen<br>inom en viss tid. I mål om all-<br>mänt åtal får överklagandet<br>dock översändas till åklagaren<br>utan delgivning. Uppgift om<br>målsägandes eller vittnens ålder,<br>yrke och bostadsadress som<br>saknar betydelse för åtalet skall<br>inte framgå av de handlingar<br>som delges den tilltalade i mål<br>om allmänt åtal.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon<br>annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd<br>eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap.<br>eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen<br>omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat<br>en sådan åtgärd eller förklarat att domen far verkställas även om den<br>inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta<br>domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills<br>vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får<br>Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts.</p>
<p>15 §'<sup>6</sup></p>
<p>Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestäm-<br>melser tillämpas:</p>
<p>1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§,<br>24 § och 25 § första och andra styckena och</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>fjärde stycket, 10 § tredje och<br>fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§,<br>samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>2. i brottmål, 51 kap. 8 §<br>tredje stycket, 10 § tredje och<br>fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§<br>samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.</p>
<p>Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap.<br>26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om<br>återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.</p>
<p>56 kap.</p>
<p>Krävs prövningstillstånd, skall<br>Högsta domstolen besluta om<br>sådant tillstånd skall meddelas.<br>Om det behövs skall beslutet<br>föregås av skriftväxling.</p>
<p>16</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p>164</p>
<p>Om Högsta domstolen finner<br>att klagandens motpart bör höras<br>angående överklagandet, skall<br>överklagandet delges honom<br>med föreläggande att svara<br>skriftligen inom en viss tid.</p>
<p>Om Högsta domstolen finner<br>att klagandens motpart bör höras<br>angående överklagandet och<br>skriftväxling inte har skett enligt<br>6 a §, skall överklagandet delges<br>motparten med föreläggande att<br>svara skriftligen inom en viss<br>tid.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>58<br>6</p>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Denne skall<br>samtidigt föreläggas att inkom-<br>ma med skriftlig förklaring. Om<br>ansökningen är ogrundad, får<br>den dock avslås omedelbart.</p>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt tillämpas 52 kap.<br>8-/2 §§. Om ansökningen tas<br>upp omedelbart av Högsta<br>domstolen, tillämpas 56 kap. 8,<br>9 och 11 §§.</p>
<p>Rätten far förordna att, till dess<br>verkställighet av domen inte skall ä</p>
<p>Om resningsansökningen inte<br>avvisas, skall den tillsammans<br>med därvid fogade handlingar<br>delges motparten. Gäller ansök-<br>ningen resning i mål om allmänt<br>åtal får den dock översändas till<br>åklagaren utan delgivning.<br>Motparten skall samtidigt före-<br>läggas att inkomma med skriftlig<br>förklaring. Om ansökningen är<br>ogrundad, far den dock avslås<br>omedelbart.</p>
<p>Om prövning av ansökningen<br>sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.<br>8, 9, 11 och 12 §§. Om ansök-<br>ningen tas upp omedelbart av<br>Högsta domstolen, tillämpas 56<br>kap. 8, 9 och 11 §§.</p>
<p>annat föreskrivs, vidare åtgärder för<br>ga rum.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar och<br>beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p><sup>17</sup> Senaste lydelse 1994:1034.</p>
<p><sup>18</sup> Senaste lydelse 1996:157.</p>
<p>165</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>37 kap.</p>
<p>8 §'</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt<br>beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn far hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller<br>11 §. Skrivelsen skall ges in till<br>övervakningsnämnden. Klago-<br>tiden räknas från den dag då<br>klaganden fick del av beslutet. I<br>hovrätten tillämpas bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts<br>beslut.</p>
<p>Den som har dömts till<br>skyddstillsyn far hos hovrätten<br>överklaga ett beslut av övervak-<br>ningsnämnd i frågor som avses i<br>26 kap. 15 § eller 28 kap. 7<br>eller 11 §. Skrivelsen skall ges<br>in till övervakningsnämnden.<br>Klagotiden räknas från den dag<br>då klaganden fick del av<br>beslutet. I hovrätten tillämpas<br>bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut. Prövningstill-<br>stånd krävs inte för att hovrätten<br>skall pröva övervakningsnämn-<br>dens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1037.</p>
<p>166</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken p<sub>rO</sub>p. 1996/97:131</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 a § utsökningsbalken skall<br>upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>167</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om<br>arvsskatt och gåvoskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och<br>gåvoskatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>60 §'</p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut får överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Beskattningsmyndighetens be-<br>slut får överklagas till hovrätten<br>av en enskild part eller av den<br>enligt 64 § 1 mom. förordnade<br>granskningsmyndigheten. Vid<br>överklagande gäller lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva<br>skattemyndighetens beslut om<br>gåvoskatt.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga<br>om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske<br>inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärk-<br>ning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid över-<br>klagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om<br>skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om<br>vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har<br>ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det,<br>skall dock dennes överklagande ha kommit in till beskattnings-<br>myndigheten eller till hovrätten inom två månader från det att delgivning<br>som avses i 15 § lagen (1996:242) om domstolsärenden har skett. Pröv-<br>ningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av<br>hovrätten.</p>
<p>När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om<br>målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra<br>sig.</p>
<p>Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§<br>får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift<br>som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i<br>samband med överklagande av beslut om vitets utdömande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:253.</p>
<p>168</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 67 § patentlagen (1967:837) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>67 §'</p>
<p>Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig<br>ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga<br>ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande,<br>skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande.<br>Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta<br>i rätten.</p>
<p>Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter<br>uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.</p>
<p>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd skall hov-<br>rätten bestå av tre lagfarna<br>ledamöter. En tekniskt sakkunnig<br>ledamot får dock ingå i rätten i<br>stället för en av de lagfarna<br>ledamöterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1986:233.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>169</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om Prop. 1996/97:131</h3>
<h3>domstolar i fastighetsmål Bilaga 3</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1969:246) om domstolar i<br>fastighetsmål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>13 §'</p>
<p>I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk<br>ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av<br>en sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl<br>föreligger, kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå<br>i hovrätten.</p>
<p>I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande<br>en teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något<br>annat särskilt skäl föranleder det.</p>
<p>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd får en teknisk<br>ledamot ingå i rätten i stället för<br>en av de lagfarna ledamöterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1990:1130.</p>
<p>170</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen<br>(1969:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 60 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>60 §'</p>
<p>Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall<br>ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid över-<br>klagande av ett beslut som inne-<br>bär att saken avgörs bestämmel-<br>serna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts domar<br>i tvistemål där förlikning om<br>saken inte är tillåten. Vid över-<br>klagande av annat beslut tilläm-<br>pas bestämmelserna i rättegångs-<br>balken om överklagande av<br>tingsrätts beslut. Prövningstill-<br>stånd krävs inte för att hovrätten<br>skall pröva Koncessions-<br>nämndens beslut.</p>
<p>I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens bestäm-<br>melser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället för<br>bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts<br>utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1040.</p>
<p>171</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om<br>felparkeringsavgift</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparke-<br>ringsavgift skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 a §’</p>
<p>Hovrätten får inte pröva ett<br>överklagande av ett beslut av en<br>tingsrätt, om inte hovrätten med-<br>delat prövningstillstånd.</p>
<p>Prövningstillstånd behövs inte<br>om överklagandet avser beslut<br>som rör någon annan än en<br>part, beslut i vilket tingsrätten<br>ogillat jäv mot en domare eller<br>beslut genom vilket en anmälan<br>av bestridande avvisas.</p>
<p>Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får<br>dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en<br>prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:257.</p>
<p>172</p>
<h3>9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om<br>Statens va-nämnd</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>21 §'</p>
<p>Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall<br>ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid överkla-<br>gande av ett beslut genom vilket<br>saken avgörs, om inte annat<br>följer av 22 §, bestämmelserna i<br>rättegångsbalken om överkla-<br>gande av tingsrätts domar i<br>tvistemål. Vid överklagande av<br>annat beslut tillämpas bestäm-<br>melserna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts<br>beslut.</p>
<p>I övrigt tillämpas vid överkla-<br>gande av ett beslut genom vilket<br>saken avgörs, om inte annat<br>följer av 22 §, bestämmelserna i<br>rättegångsbalken om överkla-<br>gande av tingsrätts domar i<br>tvistemål. Vid överklagande av<br>annat beslut tillämpas bestäm-<br>melserna i rättegångsbalken om<br>överklagande av tingsrätts<br>beslut. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att hovrätten skall pröva<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1044.</p>
<p>173</p>
<h3>10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 13 kap. 11 § och 21 kap. 4 § vattenlagen<br>(1983:291) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>13 kap.</p>
<p>11 §</p>
<p>För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol<br>skall det, förutom lagfarna ledamöter, finnas vattenrättsråd. Dessa skall<br>ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Tjänst<br>som vattenrättsråd tillsätts av regeringen.</p>
<p>Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre<br>skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta.</p>
<p>Vid behandling av frågor om<br>prövningstillstånd skall Vatten-<br>överdomstolen bestå av tre<br>lagfarna domare. Ett vattenrätts-<br>råd får dock ingå i rätten i<br>stället for en av de lagfarna<br>ledamöterna.</p>
<p>21 kap.<br>4§‘</p>
<p>I fall som avses i 3 § får<br>kronofogdemyndigheten meddela<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns be-<br>stämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos vattenöver-<br>domstolen.</p>
<p>Om allmänna intressen berörs,<br>länsstyrelsen.</p>
<p>I fall som avses i 3 § får<br>kronofogdemyndigheten meddela<br>särskild handräckning. I fråga<br>om sådan handräckning finns<br>bestämmelser i lagen (1990:746)<br>om betalningsföreläggande och<br>handräckning. Utslag i sådant<br>mål överklagas hos Vattenöver-<br>domstolen. Prövningstillstånd<br>krävs inte för att Vattenöver-<br>domstolen skall pröva krono-<br>fogdemyndighetens utslag.</p>
<p>görs ansökan om handräckning av</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1991:869.</p>
<p>174</p>
<h3>11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 58 § lagen (1990:746) om betalningsföre-<br>läggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Vid överklagande av krono-<br>fogdemyndighetens utslag och<br>beslut samt vid handläggningen i<br>domstol tillämpas 18 kap. 1, 8-<br>11 och 16 a §§ utsöknings-<br>balken.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Vid överklagande av krono-<br>fogdemyndighetens utslag och<br>beslut samt vid handläggningen i<br>domstol tillämpas 18 kap. 1 och<br>8-11 §§ utsökningsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1993:520.</p>
<p>175</p>
<h3>12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 64 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>64 §'</p>
<p>Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,</p>
<p>1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1 -4,<br>vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning<br>inte är tillåten, och</p>
<p>2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första<br>stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 39 § första stycket<br>lagen om domstolsärenden skall<br>i stället gälla Marknadsdom-<br>stolen.</p>
<p>Vad som sägs om hovrätten i<br>49, 50 och 52 kap. rättegångs-<br>balken samt 39 § första stycket<br>lagen om domstolsärenden skall<br>i stället gälla Marknadsdom-<br>stolen. Prövningstillstånd krävs<br>inte för att Marknadsdomstolen<br>skall pröva tingsrättens av-<br>görande. Om det är uppenbart<br>att ett överklagande är<br>ogrundat, får Marknadsdom-<br>stolen meddela dom i målet utan<br>att motparten har fått tillfälle<br>att yttra sig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:266.</p>
<p>176</p>
<h3>13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen<br>(1994:334)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 31 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall<br>upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>177</p>
<p>12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 131</p>
<h3>14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om<br>rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa<br>hyresmål i Svea hovrätt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>I fråga om en sådan rättegång<br>skall hovrätten tillämpa 52 kap.<br>rättegångsbalken, om inte annat<br>följer av denna eller annan lag.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>I fråga om en sådan rättegång<br>skall hovrätten tillämpa 52 kap.<br>rättegångsbalken, om inte annat<br>följer av denna eller annan lag.<br>Prövningstillstånd krävs inte för<br>att hovrätten skall pröva hyres-<br>nämndens beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>178</p>
<h3>15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen<br>(1995:450)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Vad som sägs i 49, 50 och 52<br>kap. rättegångsbalken och i 39 §<br>första stycket lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden om hov-<br>rätten skall i mål och ärenden<br>enligt denna lag i stället gälla<br>Marknadsdomstolen. Prövnings-<br>tillstånd krävs inte för att Mark-<br>nadsdomstolen skall pröva tings-<br>rättens avgörande. Om det är<br>uppenbart att ett överklagande<br>är ogrundat, får Marknadsdom-<br>stolen meddela dom i målet utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>179</p>
<h3>16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om<br>domstolsärenden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden<br>(1996:242)</p>
<p>dels att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 38 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>38 §</p>
<p>Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skri-<br>velsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom<br>tre veckor från dagen för beslutet</p>
<p>1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,</p>
<p>2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller</p>
<p>3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att<br>meddelas.</p>
<p>I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del<br>av beslutet.</p>
<p>Om prövningstillstånd krävs,<br>skall klaganden ange de omstän-<br>digheter som åberopas till stöd<br>för att sådant tillstånd skall<br>meddelas.</p>
<p>Klaganden skall ange de<br>omständigheter som åberopas till<br>stöd för att prövningstillstånd<br>skall meddelas.</p>
<p>Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har<br>gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent.<br>Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga<br>handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva<br>överklagandet.</p>
<p>Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första<br>stycket samt 9 och 10 §§.</p>
<p>Om det behövs skall den<br>högre rättens beslut i frågan om<br>prövningstillstånd föregås av<br>skriftväxling.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl<br>att höra en part muntligen innan<br>frågan om prövningstillstånd av-<br>görs, får hovrätten besluta att<br>hålla sammanträde.</p>
<p>180</p>
<p>39 §<br>Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>I de fall det är särskilt före-<br>skrivet får hovrätten pröva ett<br>överklagande endast om hov-</p>
<p>I fråga om prövningstillstånd<br>tillämpas 49 kap. 12-15 §§<br>rättegångsbalken.</p>
<p>rätten har meddelat prövnings-<br>tillstånd.</p>
<p>Prövningstillstånd får medde-<br>las endast om</p>
<p>1. det är av vikt för ledning av<br>rättstillämpningen att överkla-<br>gandet prövas av högre domstol,</p>
<p>2. anledning förekommer till<br>ändring i det slut till vilket<br>tingsrätten kommit eller</p>
<p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl att pröva överklagandet.</p>
<p>I fråga om meddelade pröv-<br>ningstillstånd skall 54 kap. 11 §<br>tredje stycket rättegångsbalken<br>tillämpas. Meddelas inte pröv-<br>ningstillstånd står tingsrättens<br>beslut fast. En upplysning om<br>detta skall tas in i hovrättens<br>beslut.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som<br>meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>181</p>
<h2>Lagrådet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-28</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,<br>regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 19 december 1996 (Justitedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om<br>ändring i rättegångsbalken m.fl.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Göran Anér.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslås på grundval av hovrättsprocessutredningens<br>betänkande SOU 1995:124 och remissbehandlingen av detta den<br>principiellt och praktiskt viktiga förändringen att krav på<br>prövningstillstånd allmänt skall gälla, när en tingsrätts avgörande i ett<br>mål eller ärende överklagas till hovrätt. Undantag från kravet föreslås<br>enbart för de speciella fall då Riksåklagaren, Justitiekanslem eller någon<br>av Riksdagens ombudsmän överklagar ett tingsrättsavgörande i brottmål.</p>
<p>Reformförslaget utgör ett led i det sedan ett antal år tillbaka pågående<br>arbetet på att göra domstolsväsendet mer ändamålsenligt än hittills, bl.a.<br>genom att renodla domstolarnas arbetsuppgifter och skapa en mer<br>effektiv funktionsfördelning mellan domstolsinstansema så att<br>tyngdpunkten i rättskipningen klarare förläggs till första instans.<br>Närmare bestämt anges det nu presenterade förslaget gå ut på att anpassa<br>hovrättsprocessen så att förfarandet bättre än för närvarande svarar mot<br>hovrättens uppgifter i instansordningen. Förslaget ger, som framgår inte<br>minst av synpunkter och diskussion i åtskilliga remissyttranden,<br>anledning att överväga om rättssäkerhetsaspektema tillgodoses i till-<br>räcklig mån i ett system med ett generellt krav på prövningstillstånd i<br>andra instans för tvistemål, brottmål och domstolsärenden.</p>
<p>Av lagrådsremissen framgår att förslaget till nya förfaranderegler har<br>utarbetats i medvetande om de rättssäkerhetsproblem som kan vara<br>förknippade med ett kraftigt utvidgat prövningstillståndssystem i hovrätt.<br>Bedömningen i remissen är att det med förhållandevis generösa regler<br>om förutsättningarna för att bevilja prövningstillstånd och med nya<br>regler om muntlig förhandling inför avgörandet av prövningstillstånds-<br>ffågan bör vara möjligt att minimera - men inte helt utesluta - risken att<br>felaktiga tingsrättsavgöranden inte fångas upp och överprövas fullt ut<br>utan i stället blir bestående. Lagrådet kan instämma i detta. Det bör<br>samtidigt framhållas att inte ens en - med förslagets terminologi -<br>förfinad lagreglering av kriterierna för prövningstillstånd gärna kan göras<br>särdeles detaljerad. Avgörandena i prövningstillståndsfrågor kommer<br>därmed att bygga på hur kriterierna tolkas och tillämpas i det särskilda<br>fallet. Regleringen far dock inte utformas så att den onödigtvis lämnar<br>öppet för domstolens fria val huruvida tillstånd skall meddelas eller inte.<br>Att det i en del fall kommer att finnas utrymme för skilda uppfattningar<br>när mer allmänt formulerade prövningstillståndsregler skall omsättas i</p>
<p>182</p>
<p>praktisk tillämpning måste godtas och det låter sig också säga att<br>remissförslaget har beaktat förhållandet genom de regler som upptagits<br>om hovrättens sammansättning och om omröstning vid beslut i fråga om<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Det sagda innebär att det är förenat med svårigheter att på förhand<br>med större mått av säkerhet bedöma hur systemet med generellt<br>prövningstillstånd kommer att utfalla. Avgörande för resultatet blir<br>således till stor del hur hovrätterna kommer att hantera regleringen.<br>Detta bör dock inte ses som något avgörande argument emot reformen<br>från rättssäkerhetssynpunkt. Först om hovrättemas beslutsfattande skulle<br>i någon utsträckning komma att röna inflytande av sådana omstän-<br>digheter som hög måltillströmning, stora målbalanser eller ledamöternas<br>arbetsbörda synes anledning finnas till oro. Särskilt som remissförslaget<br>klart och tydligt bygger på en ordning med generös dispensgivning bör<br>farhågor inte behöva hysas om en tillämpning som styrs av sådana<br>ovidkommande hänsyn. Den här antydda problemställningen bör<br>emellertid inte lämnas obeaktad när resurs- och organisationsfrågorna<br>konkret skall lösas för hovrättemas del framöver. Om utvecklingen så<br>småningom skulle leda till att den andel av de till hovrätten överklagade<br>målen i vilken prövningstillstånd vägras mycket påtagligt överstiger vad<br>som förefaller ha beräknats i remissen, kan det finnas skäl att överväga<br>särskilda åtgärder bl.a. av hänsyn till intresset att allmänhetens för-<br>troende för rättskipningen vidmakthålls.</p>
<p>De överväganden i remissen som leder fram till det föreslagna<br>generella kravet på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt<br>utgår från hovrättens huvuduppgifter att, efter en kontroll av den<br>materiella riktigheten av ett tingsrättsavgörande, rätta eventuella<br>felaktigheter i detta avgörande samt att kontrollera handläggningen och<br>ha ett ansvar för rättsbildningen. Den överprövning som sker i hovrätten<br>låter sig emellertid inte alltid utan vidare inordnas i sådana kategorier.<br>Så t.ex. är huvudfrågan i många mål beroende av en skälighetsprövning<br>av sådant slag att det är svårt att beteckna en viss bedömning som den<br>enda riktiga. En stor grupp av mål som ofta har denna karaktär utgörs av<br>sådana brottmål där överklagandet avser tingsrättens straffmätning. I<br>många av de fall då hovrätten väljer ett lägre straff än tingsrätten skulle<br>det vara främmande för tanken att beteckna tingsrättens avgörande som<br>felaktigt eller materiellt oriktigt. Detta hindrar inte att det kan ses som<br>ett värdefullt inslag i rättskipningen att den tilltalade i vaije fall vid<br>längre frihetsstraff alltid har rätt att få sin sak fullständigt prövad i två<br>instanser och att därvid vara personligen närvarande.</p>
<p>Vid remissbehandlingen har tanken väckts att, även i ett system med<br>utvidgat krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt,<br>en fullständig prövning i händelse av överklagande likväl skulle vara<br>obligatorisk i vissa slags mål, t.ex. mål där längre frihetsstraff döms ut.<br>I remissen avvisas denna tanke huvudsakligen med det argumentet att<br>man med en sådan ordning skulle utgå från att ett system med<br>prövningstillstånd leder till ett mindre rättssäkert resultat och att vissa<br>typer av mål därmed skulle få en mindre rättssäker behandling än andra.<br>Det kan ifrågasättas om detta argument är övertygande. Både i vår<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>183</p>
<p>rättegångsordning och i utländska rättssystem finns åtskilliga Prop. 1996/97:131<br>domförhets- och handläggningsregler som innebär att proceduren kan Bilaga 4<br>gestalta sig på olika sätt beroende på tvisteföremålets värde eller brottets<br>svårhet. Sådana regler vilar i allmänhet på tanken att proceduren bör<br>anpassas till hur betydelsefull den fråga är som har gjorts till föremål<br>för prövning. En motsvarande ordning på förevarande område skulle<br>därför inte ha tett sig systemfrämmande.</p>
<p>En viss möjlighet till kontroll av hovrätternas tillämpning av en<br>ordning med generellt krav på prövningstillstånd erbjuder sig genom att<br>ett beslut av hovrätt att ej meddela prövningstillstånd avses kunna<br>överklagas till Högsta domstolen. Hur de för Högsta domstolen gällande<br>dispensreglema skall tillämpas i dessa fall kan emellertid vara föremål<br>för viss tvekan med hänsyn till att ett överklagande inte kommer att avse<br>målet i sak utan endast beslutet att inte meddela prövningstillstånd (jfr<br>Lagrådets yttrande i prop. 1973:87 s. 234). De tillämpningssvårigheter<br>som härvid uppkommer har belysts i den rättsvetenskapliga litteraturen<br>(se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 169 f), där det har antagits att<br>Högsta domstolen i frågor rörande prejudikatdispens i hovrätt anser skäl<br>till ändring vara dispensgrund. Detta torde överensstämma med<br>nuvarande praxis. Hur dispensreglema för Högsta domstolen bör<br>tillämpas i andra fall då hovrätten ej funnit skäl att meddela<br>prövningstillstånd - t.ex. då rättegångsfel har förekommit i tingsrätten -<br>kan vara mera osäkert. Som framgår av Högsta domstolens ledamöters<br>remissyttrande har hithörande frågor visserligen kunnat hanteras inom<br>ramen för nuvarande ordning, men mot bakgrund av att fall av nu avsett<br>slag med den föreslagna ordningen kommer att bli långt vanligare än<br>hittills skulle det ha varit värdefullt om frågan hade belysts i remissen.<br>Det kan finnas skäl att i lämpligt sammanhang göra en översyn av den<br>nu aktuella problematiken både för Högsta domstolens och för<br>Regeringsrättens del.</p>
<p>Remissförslaget ger vidare anledning för Lagrådet att något beröra<br>frågan huruvida reformens syfte - att anpassa processreglema till<br>hovrätternas uppgifter och därmed åstadkomma bättre resursutnyttjande<br>- kan väntas bli tillgodosett med den utformning som förslaget fått.<br>Härvid är först att märka att den begränsade utvärdering av 1993 års<br>prövningstillståndsreform som kunnat göras i detta lagstiftningsärende<br>inte har gett något säkert underlag eller ens någon egentlig vägledning<br>för bedömning av effekterna av ett generellt system. Inte heller synes<br>remissbehandlingen av hovrättsprocessutredningens betänkande ge stöd<br>för annan slutsats om gällande ordning än att erfarenheterna allmänt sett<br>synes vara goda. Verkan av en övergång till ett kraftigt utvidgat<br>prövningstillståndssystem har bedömts ganska olika av remissinstanserna<br>och även de närmast berörda domstolarna har gett uttryck för delvis<br>skiftande uppfattningar i frågan. Någon utvärdering av det successivt<br>utbyggda prövningstillståndsförfarandet i kammarrätt synes inte ha<br>gjorts, men en sådan skulle troligen inte heller kunna vara till större<br>ledning med hänsyn till den grundläggande skillnad som finns mellan<br>kammarrätternas i princip skriftliga processordning och hovrätts- 184</p>
<p>processen.</p>
<p>Mot den angivna bakgrunden kan det enligt Lagrådets mening vara<br>svårt att känna sig övertygad om i vilken utsträckning reformen får till<br>effekt att hovrätternas arbetsbörda avlastas. Kombinationen av generösa<br>dispenskriterier, tredomarmedverkan i samtliga prövningstillståndsfrågor<br>och svårigheten att förutse hur systemet närmare kommer att tillämpas<br>gör att viss tvekan inställer sig till hur verksam reformen blir som<br>instrument för sådan koncentration av arbetet till prövningsvärda mål<br>och sådan effektivisering som eftersträvas. Denna osäkerhet får<br>naturligtvis inte leda till jämkningar i föreslagna regler som tillkommit<br>av rättssäkerhetsskäl.</p>
<p>En fullständig bedömning av förslagets ändamålsenlighet underlättas<br>inte, som Lagrådet ser det, av att remissen är inriktad i stort sett enbart<br>på hovrättens prövningstillståndssystem, samtidigt som en omfattande<br>utredningsverksamhet pågår avseende såväl rättegångsbalkens regler om<br>främst tingsrättsförfarandet som den organisatoriska strukturen inom<br>domstolsväsendet. Eftersom en så genomgripande förändring av<br>hovrättsprocessen som den föreslagna fokuserar intresset i hög grad<br>också på tingsrätternas förutsättningar att träffa riktiga avgöranden och<br>att motivera dem väl - med förslaget åsyftas ju inte minst att ytterligare<br>förskjuta tyngdpunkten i dömandet till första instans - skulle det enligt<br>Lagrådets mening ha varit en klar fördel om prövningstillstånds-<br>proceduren hade kunnat ses i belysning av ett utarbetat forslag<br>beträffande tillämnade förändringar för tingsrätternas del. Det kan också<br>hävdas att de ytterligare förslag till förändringar beträffande hovrätts-<br>processen som utredningsbetänkandet innehåller men som inte tagits upp<br>i lagrådsremissen borde kunna vara av visst intresse vid ställnings-<br>tagande till den närmare utformningen av systemet med pröv-<br>ningstillstånd.</p>
<p>Även om det sålunda finns omständigheter som talar emot att nu ta<br>ställning till en så omfattande reform som den föreslagna har Lagrådet i<br>princip ingen erinran mot det föreslagna systemet med ett generellt krav<br>på prövningstillstånd i hovrättsprocessen. På de i remissen angivna<br>skälen kan det antas att den föreslagna ordningen är förenlig med de<br>internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till, och den<br>kommer inte heller i konflikt med några svenska grundlagsbestämmelser.<br>Lagrådet vill emellertid understryka vikten av att de närmare reglerna i<br>ett sådant system utformas på det sätt som är bäst förenligt med<br>rättssäkerhetens krav. Som framhålls i remissen måste en viktig del i<br>systemet vara att ytterligare garantier skapas för att prövningstillstånd<br>inte vägras i de fall då tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Det<br>är därför av största vikt att förutsättningarna för prövningstillstånd<br>preciseras så att de främjar en enhetlig tillämpning med beaktande av<br>dessa grundläggande krav. Lagrådet återkommer till denna fråga under<br>49 kap. 13 § rättegångsbalken.</p>
<p>Det kan förutsättas att vissa konsekvensändringar till den föreslagna<br>reformen kommer att behandlas under den fortsatta beredningen av<br>hovrättsprocessutredningens betänkande. Ett spörsmål som utredningen<br>inte haft att gå in på är om ändrade regler för prövningstillstånd i hovrätt<br>bör leda till anpassning av reglema för dispensprövning i kammarrätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>185</p>
<p>Som framgår av förarbetena till sistnämnda reglering (prop.<br>1993/94:133) har denna utformats efter direkt mönster av gällande regler<br>för prövningstillstånd i hovrätt. Med hänsyn till att nuvarande lydelse av<br>bestämmelsen om ändringsdispens som hovrättsprocessutredningen<br>påpekat svarar mindre väl mot den innebörd bestämmelsen bedömdes ha<br>enligt förarbetena till 1993 års hovrättsprocessreform synes det Lagrådet<br>påkallat att överväganden sker om behovet av ändring också för<br>kammarrättsförfarandets del.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken</p>
<p>2 kap.</p>
<p>4 a §</p>
<p>Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse far, utöver vad som följer<br>av 4 § i fråga om hovrätts sammansättning, särskilda ledamöter ingå i<br>hovrätten, nämligen den som förordnats som ekonomisk expert liksom<br>den som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol.<br>Paragrafen föreslås inte ändrad i remissen. I avsnitt 8.10 har som skäl<br>härtill uttalats att regeringen inte bedömer att det finns tillräckligt stort<br>behov att öppna möjlighet för deltagande vid tillståndsprövning av<br>sådana särskilda ledamöter som det här är fråga om.</p>
<p>Som paragrafen har avfattats måste den emellertid anses ge möjlighet<br>för hovrätten att förstärka sammansättningen även vid tillstånds-<br>prövningen. Anses den möjligheten böra stängas kan i ett nytt andra<br>stycke av paragrafen anges att första stycket inte gäller behandling av<br>frågor om prövningstillstånd. Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte en<br>möjlighet att förstärka hovrättens sammansättning i nu aktuella fall<br>lämpligen bör finnas kvar, låt vara att den säkerligen endast sällan torde<br>komma att utnyttjas. Godtas denna bedömning, behöver paragrafen inte<br>ändras.</p>
<p>49 kap.</p>
<p>13 §</p>
<p>Som Lagrådet inledningsvis har anfört är utformningen av<br>förutsättningarna för prövningstillstånd av största vikt för att ett system<br>med generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen skall vara<br>godtagbart. Dispensgrundema bör vara enkla och tydliga och ge klart<br>besked att prövningstillstånd får vägras endast om hovrätten har gjort en<br>prövning av hur tingsrätten har handlagt och bedömt målet utan att<br>hovrätten har funnit något som ger anledning att betvivla utgångens<br>riktighet och det inte heller finns andra skäl för en prövning i hovrätten<br>(jfr avsnitt 5).</p>
<p>Så som paragrafen inleds - prövningstillstånd ”far” meddelas - ger<br>den emellertid intrycket att hovrätten inte alltid behöver meddela<br>prövningstillstånd, när någon av dispensgrundema föreligger.<br>Formuleringen kan också - genom ordet ”endast” - sägas uppmana till<br>en restriktiv tillämpning. Lagtexten kan därmed leda till en tillämpning<br>som strider mot den i lagrådsremissen uttryckta uppfattningen att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>186</p>
<p>beviskravet för att en prövning av saken i hovrätten skulle leda till<br>ändring av tingsrättens avgörande bör vara lågt (avsnitt 8.1).</p>
<p>Ordalydelsen i paragrafens inledning överensstämmer visserligen med<br>inledningen till nuvarande 49 kap. 14 §. Att regler om när pröv-<br>ningstillstånd skall meddelas har en sådan fakultativ innebörd kan vara<br>motiverat, när kravet på prövningstillstånd är begränsat till sådana mål<br>som för närvarande anges i 49 kap. 12 och 13 §§. Saken ter sig<br>emellertid annorlunda i ett system med generellt krav på pröv-<br>ningstillstånd. I rättssäkerhetens intresse bör det inte stå hovrätten fritt<br>att underlåta att meddela prövningstillstånd, när någon av dispens-<br>grundema föreligger.</p>
<p>Lagrådet vill i detta sammanhang påpeka att, när krav på pröv-<br>ningstillstånd infördes i kammarrättsprocessen, det i 34 a § förvaltnings-<br>processlagen angavs att ”prövningstillstånd meddelas” när någon av<br>dispensgrundema föreligger. Kravet på prövningstillstånd vid över-<br>klagande till kammarrätt är visserligen inte generellt men likväl betydligt<br>mer omfattande än för närvarande vid överklagande till hovrätt. Enligt<br>Lagrådets mening skulle det vara en klar fördel om konstruktionen var<br>densamma i kammarrättsprocessen och i den reformerade hovrätts-<br>processen. Att det föreligger en diskrepans mellan 54 kap. 10 § för<br>Högsta domstolens del (”prövningstillstånd far meddelas endast om”)<br>och 36 § förvaltningsprocesslagen för Regeringsrättens del (”prövnings-<br>tillstånd meddelas”) innebär ingen större olägenhet, eftersom ändrings-<br>dispens inte kan ges i de högsta instanserna.</p>
<p>Vad härefter gäller dispensgrundema innefattar dessa enligt förslaget<br>liksom för närvarande ändringsdispens, prejudikatdispens och extra-<br>ordinär dispens. Härtill kommer enligt förslaget en ny grund, s.k. gransk-<br>ningsdispens.</p>
<p>Ändringsdispens i den föreslagna lydelsen och granskningsdispens är<br>avsedda att ge uttryck för lagrådsremissens grundtanke att prövnings-<br>tillstånd inte skall vägras i de fall där tingsrättens avgörande är materiellt<br>felaktigt. Lagrådet instämmer i att formuleringarna av dessa dispens-<br>grunder på ett avsevärt mycket bättre sätt svarar mot denna grundtanke<br>än ändringsdispensgrunden i nuvarande 49 kap. 14 §. Lagrådet är<br>emellertid inte helt övertygat om att förslagen kommer att främja en<br>enhetlig tillämpning av institutet prövningstillstånd i hovrätterna och<br>begränsa riskerna för en mer restriktiv tillämpning än vad som är avsett.<br>Enligt Lagrådets mening är det att föredra om ändringsdispensgrunden<br>ges den innebörden att prövningstillstånd skall meddelas, när hovrätten<br>inte på den föreliggande utredningen, eventuellt kompletterad med<br>muntlig förhandling, finner att tingsrättens avgörande skall fastställas.<br>Med en sådan lösning skulle det inte heller finnas något behov av<br>granskningsdispens.</p>
<p>På grund av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen far följande<br>lydelse:</p>
<p>”Prövningstillstånd meddelas, om det inte måste antas att det slut som<br>tingsrätten har kommit till skulle bli fastställt vid en prövning i<br>hovrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>187</p>
<p>Även i annat fall meddelas prövningstillstånd, om det är av vikt för<br>ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt eller<br>om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”</p>
<p>51 kap.</p>
<p>8 §</p>
<p>I paragrafen föreslås en ny andra mening, enligt vilken ett överklagande<br>får översändas till åklagaren utan delgivning. Som motiv för förslaget<br>har åberopats att åklagaren är tjänsteman vid en statlig myndighet med<br>betryggande rutiner for sin posthantering. En motsvarande föreskrift<br>föreslås i 55 kap. 8 § och 58 kap. 6 § medan frågan i remissen synes ha<br>uteglömts beträffande 52 kap. 7 § och 56 kap. 7 §.</p>
<p>Det skäl som har anförts för förslaget gör sig gällande även i fråga om<br>andra statliga myndigheter som ofta för talan vid allmän domstol än<br>åklagarmyndigheter, t.ex. kronofogdemyndigheter och Riksskatteverket,<br>och delgivning med sådana myndigheter bör när detta är lämpligt kunna<br>underlåtas inte bara i hovrätt och hos Högsta domstolen utan även vid<br>tingsrätt. Detta talar för att en mera generell regel skulle vara av värde.<br>Därmed kan också fem särskilda bestämmelser i överklagandekapitlen<br>undvaras.</p>
<p>En sådan generell regel skulle lämpligen kunna införas som en ny<br>tredje mening i 33 kap. 2 § första stycket och förslagsvis kunna få<br>följande lydelse: ”Är det särskilt föreskrivet att delgivning skall ske får<br>likväl, om den till vilken en handling skall översändas är statlig<br>myndighet, handlingen översändas utan delgivning, om detta är<br>lämpligt.”</p>
<p>55 kap.</p>
<p>8§</p>
<p>Godtas Lagrådets vid 51 kap. 8 § framlagda förslag till komplettering av<br>33 kap. 2 §, kan den nya andra mening som föreslås i förevarande<br>paragrafs första stycke undvaras.</p>
<p>58 kap.</p>
<p>6§</p>
<p>Godtas Lagrådets vid 51 kap. 8 § framlagda förslag till komplettering av<br>33 kap. 2 §, kan den nya andra mening som föreslås i förevarande<br>paragrafs första stycke undvaras.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i<br>fastighetsmål</p>
<p>13 §</p>
<p>I denna paragraf i dess nuvarande lydelse ges i första och andra styckena<br>särskilda regler om hovrätts sammansättning i fastighetsmål som är<br>avsedda att komplettera de allmänna bestämmelserna i 2 kap. 4 §<br>rättegångsbalken. De särskilda sammansättningsreglema gör inte något<br>undantag för behandling av frågor om prövningstillstånd (jfr vad<br></p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>188</p>
<p>Lagrådet ovan uttalat vid 2 kap. 4 a § rättegångsbalken). I remissen<br>föreslås emellertid i ett nytt tredje stycke en särskild samman-<br>sättningsregel för behandlingen av sådana frågor, varvid tanken<br>uppenbarligen är att första och andra styckena inte skall tillämpas. För<br>tydlighetens skull bör detta klart anges i det nya stycket. Detta bör<br>därför få en avfattning som motsvarar det föreslagna nya tredje stycket i<br>9 kap. 67 § patentlagen (1967:837). Stycket bör således få följande<br>lydelse:</p>
<p>”Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av<br>tre lagfarna ledamöter. En teknisk ledamot får dock ingå i rätten i stället<br>för en av de lagfarna ledamöterna.”</p>
<p>Övriga lagforslag</p>
<p>Förslagen lämnas utan erinran.</p>
<p>Prop. 1996/97:131</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>189</p>
<h2>Justitiedepartementet Prop. 1996/97:131</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden</p>
<p>Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann,</p>
<p>Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,<br>Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:131 Prövningstillstånd i<br>hovrätten.</p>
<p>190</p>
<p>gotab 52881, Stockholm 1997</p>
BBordläggning1997-03-05 00:00:00inträffat2INLInlämning1997-03-05 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1997-03-06 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-03-20 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 15:43:01statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031312019-05-22 17:21:38tilldelatTilldelat2014-11-23 15:43:01följdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju21mot1996/97Ju21med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju22mot1996/97Ju22med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju23mot1996/97Ju23med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju24mot1996/97Ju24med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju25mot1996/97Ju25med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju21mot1996/97Ju21med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju22mot1996/97Ju22med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju23mot1996/97Ju23med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju24mot1996/97Ju24med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:131<br/>
Prövningstillstånd i hovrättenGK02Ju25mot1996/97Ju25med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrättenMotion