2242186GK031281996/97128propproppropProposition 1996/97:128PropositionPropositionJustitiedepartementet12801997-02-20 00:00:002025-12-19 13:55:251997-01-01 00:00:00Ny växtförädlarrättslagdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03128/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03128https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03128
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:128</h1>
<h2>Ny växtförädlarrättslag</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 20 februari 1997</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I denna proposition föreslår regeringen att Sverige skall ansluta sig till<br>den i Geneve den 19 mars 1991 reviderade internationella konventionen<br>den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter (1991 års<br>konventionstext). Den nu gällande växtförädlarrättslagen (1971:392)<br>uppfyller inte de åtaganden som en anslutning till konventionstexten in-<br>nebär. Propositionen innehåller därför också ett förslag till en ny<br>växtförädlarrättslag som i vissa avseenden innebär en förstärkning av<br>ensamrätten till nya växtsorter. Förslaget innebär bl.a. ett bredare<br>skyddsomfång som är bättre anpassat till den moderna bioteknikens<br>möjligheter. Det föreslås att fler åtgärder som innebär utnyttjande av en<br>skyddad växtsort skall omfattas av kravet på ensamrättshavarens<br>tillstånd. Vidare föreslås att växtsorter av alla släkten och arter skall<br>kunna skyddas. Dessutom föreslås en ändrad instansordning, så att<br>beslut av Statens växtsortnämnd överklagas till Patentbesvärsrätten.<br>Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5</p>
<p>2 Lagtext ................................. 6</p>
<p>2.1 Förslag till växtförädlarrättslag .............. 6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om</p>
<p>patentbesvärsrätten...................... 20</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning .................... 23</p>
<p>4 Nuvarande ordning.......................... 25</p>
<p>4.1 Växtförädlarrättskonventionen efter 1978 års</p>
<p>revidering ........................... 25</p>
<p>4.2 Den svenska lagstiftningen ................. 28</p>
<p>4.2.1 Handläggning av en ansökan........... 34</p>
<p>4.2.2 Skyddstidens längd................. 40</p>
<p>4.2.3 Användande av sortbenämning ......... 40</p>
<p>4.2.4 Årsavgifter...................... 41</p>
<p>4.2.5 Efterkontroll..................... 42</p>
<p>4.2.6 Licens, överlåtelse m. m.............. 42</p>
<p>4.2.7 Växtförädlarrättens upphörande m. m.....45</p>
<p>4.2.8 Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.....47</p>
<p>4.2.9 Rättegångsbestämmelser ............. 50</p>
<p>4.2.10 Särskilda bestämmelser.............. 51</p>
<p>4.2.11 Bestämmelser till följd av EG-</p>
<p>växtförädlarrättens tillämplighet i Sverige ... 51</p>
<p>5 1991 års revision av växtförädlarrättskonventionen ......53</p>
<p>5.1 Växtförädlarrättens subjekt och objekt.......... 53</p>
<p>5.2 Konventionsstatemas allmänna förpliktelser....... 54</p>
<p>5.3 Villkor för skydd....................... 55</p>
<p>5.4 Ansökningsförfarandet.................... 57</p>
<p>5.5 Växtförädlarrättens omfattning............... 58</p>
<p>5.5.1 Förfaranden som förutsätter tillstånd......58</p>
<p>5.5.2 Ensamrättens tillämplighet på väsentligen</p>
<p>avledda och vissa andra växtsorter....... 60</p>
<p>5.5.3 Undantag....................... 61</p>
<p>5.5.4 Konsumtion av ensamrätten ........... 62</p>
<p>5.5.5 Inskränkningar, skyddstid m.m..........62</p>
<p>5.6 Sortbenämning ........................ 63</p>
<p>5.7 Ogiltighet och upphävande av växtförädlarrätt.....64</p>
<p>5.8 UPOV:s organisation..................... 64</p>
<p>6 Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt............ 66</p>
<p>6.1 Inledning............................ 66</p>
<p>6.2 Växtförädlarrättens subjekt och objekt.......... 66</p>
<p>6.3 Villkor för skydd....................... 67</p>
<p>6.4</p>
<p>6.5</p>
<p>6.6</p>
<p>6.7</p>
<p>6.8</p>
<p>6.9</p>
<p>Ensamrättens omfattning och innebörd.......... 68</p>
<p>Ensamrättens varaktighet .................. 69</p>
<p>Gemenskapens växtförädlarrätt som<br>förmögenhetstillgång..................... 70</p>
<p>Ansöknings- och överprövningsförfarandet ....... 70</p>
<p>Intrång ............................. 71</p>
<p>Övergångsbestämmelser m.m................ 72</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>7 Frågor om en ny växtförädlarrättslagstiftning.......... 73</p>
<p>7.1 Skall Sverige ansluta sig till 1991 års</p>
<p>konventionstext?........................ 73</p>
<p>7.2 Hur skall 1991 års konventionstext införlivas med</p>
<p>svensk rätt? .......................... 77</p>
<p>7.3 Växtförädlarrättens objekt ................. 78</p>
<p>7.4 Växtförädlarrättens subjekt................. 80</p>
<p>7.5 Skyddsförutsättningama .................. 84</p>
<p>7.6 Ensamrättens omfattning .................. 88</p>
<p>7.7 Jordbruksundantag...................... 90</p>
<p>7.8 Patenträtten och jordbruksundantag............ 94</p>
<p>7.9 Skyddstidens längd...................... 96</p>
<p>7.10 Tvångslicens.......................... 97</p>
<p>7.11 Instansordningen ....................... 99</p>
<p>7.12 Övrigt............................. 102</p>
<p>8 Kostnader...............................</p>
<p>104</p>
<p>9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.......... 105</p>
<p>10 Författningskommentarer ..................... 109</p>
<p>10.1 Förslaget till växtförädlarrättslag ............ 109</p>
<p>10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om</p>
<p>patentbesvärsrätten..................... 139</p>
<p>iilaga 1 Den internationella konventionen för skydd av<br>växtförädlingsprodukter i engelsk version och inofficiell svensk<br>översättning.................................. 141</p>
<p>iilaga 2 Sammanfattning av promemorian</p>
<p>219</p>
<p>iilaga 3 Promemorians lagförslag</p>
<p>220</p>
<p>iilaga 4 Förteckning över remissinstanser</p>
<p>234</p>
<p>iilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag</p>
<p>235</p>
<p>iilaga 6 Lagrådets yttrande</p>
<p>252</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari</p>
<p>1997 ..................................</p>
<p>259</p>
<p>Rättsdatablad</p>
<p>260 Prop. 1996/97:128</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner den i Geneve den 19 mars 1991 reviderade<br>internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av<br>växtförädlingsprodukter</p>
<p>2. antar regeringens förslag till</p>
<p>- en ny växtförädlarrättslag</p>
<p>- lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<h3>2.1 Förslag till växtförädlarrättslag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt</h4>
<p>1 § Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller dennes<br>rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten enligt denna lag<br>(växtförädlarrätt).</p>
<p>Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes rätts-<br>innehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om framställaren är<br>svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.</p>
<p>Växtförädlarrätt kan också förvärvas av</p>
<p>1. den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat som är<br>ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för<br>skydd av växtförädlingsprodukter eller i en stat som är medlem i en<br>mellanstatlig organisation som i sin tur är ansluten till denna konvention<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare, eller</p>
<p>2. den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och som i<br>annat fall än som anges under 1 har framställt en ny växtsort utomlands<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare.</p>
<p>Första-tredje styckena gäller även den som har upptäckt och vidareut-<br>vecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.</p>
<p>Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.</p>
<p>2 § Regeringen får förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även i<br>andra fall än som anges i 1 §, om det är av betydande intresse för<br>svensk folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.</p>
<p>Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller mellanfolklig<br>organisation som riksdagen har godkänt.</p>
<p>3 § Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en och<br>samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om denna<br>samling kan</p>
<p>1. definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en viss geno-<br>typ eller kombination av genotyper,</p>
<p>2. skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett av<br>dessa kännetecken, och</p>
<p>3. betraktas som en enhet när det gäller dess lämplighet att förökas i<br>oförändrat skick.</p>
<h4>2 kap. Växtförädlarrättens omfattning</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>1 § Växtförädlarrätten omfattar</p>
<p>1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag,</p>
<p>2. samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den<br>registrerade sorten,</p>
<p>3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade sorten,<br>om den registrerade sorten inte i sin tur är väsentligen avledd, och</p>
<p>4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad användning<br>av den registrerade sorten.</p>
<p>En växtsort skall anses som väsentligen avledd om den</p>
<p>1. till övervägande del har avletts från den ursprungliga sorten, eller<br>från en sort som i sig till övervägande del är avledd från den<br>ursprungliga sorten, och då har bibehållit de väsentliga kännetecken<br>som är ett resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller<br>kombination av genotyper,</p>
<p>2. klart kan särskiljas från den ursprungliga sorten, och</p>
<p>3. bortsett från de skillnader som beror på avledningsförfarandet<br>överensstämmer med den ursprungliga sorten när det gäller de<br>väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga sortens<br>genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>2 § Med de undantag som anges i 3 och 4 §§ innebär växtförädlarrätten<br>att ingen utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten får utnyttja<br>en växtsort eller en annan samling växter som omfattas av<br>växtförädlarrätten genom att</p>
<p>1. producera eller reproducera förökningsmaterial,</p>
<p>2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,</p>
<p>3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,</p>
<p>4. sälja eller på något annat sätt tillhandahålla förökningsmaterial,</p>
<p>5. exportera förökningsmaterial från Sverige,</p>
<p>6. importera förökningsmaterial till Sverige, eller</p>
<p>7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som anges<br>under 1-6.</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon rimlig<br>möjlighet att göra sin rätt gällande med avseende på visst<br>förökningsmaterial, får ingen utan hans eller hennes samtycke utnyttja<br>växtsorten genom att vidta sådana åtgärder som anges i första stycket<br>1-7 med skördat material som har framställts med hjälp av detta<br>förökningsmaterial.</p>
<p>3 § Växtförädlarrätten omfattar inte</p>
<p>1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål,</p>
<p>2. utnyttjande för experiment, och</p>
<p>3. utnyttjande för framställning av nya växtsorter.</p>
<p>4 § Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av växtmaterial som<br>har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska<br></p>
<p>samarbetsområdet av innehavaren av växtförädlarrätten eller med Prop. 1996/97:128<br>dennes samtycke.</p>
<p>Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar export av<br>växtmaterial som kan användas för förökningsändamål, om exporten<br>sker till ett främmande land där sorter av växtsläktet eller växtarten i<br>fråga inte kan skyddas och det exporterade materialet inte är avsett för<br>slutlig förbrukning.</p>
<p>5 § Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94<sup>1</sup> av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt och i de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med<br>stöd av artikeln skall också tillämpas på en växtsort som registrerats<br>enligt denna lag. Vad som i artikeln och tillämpningsföreskrifterna sägs<br>om gemenskapens växtförädlarrätt skall avse växtförädlarrätt enligt<br>denna lag.</p>
<h4>3 kap. Villkor för registrering</h4>
<p>1 § En växtsort får registreras endast om den är</p>
<p>1- ny,</p>
<p>2. särskiljbar,</p>
<p>3. enhetlig med avseende på dess väsentliga kännetecken och</p>
<p>4. stabil.</p>
<p>2 § En växtsort skall anses som ny, om inte förökningsmaterial eller<br>skördeprodukter av sorten med samtycke från förädlaren eller dennes<br>rättsinnehavare har sålts eller på annat sätt avyttrats till andra i syfte att<br>utnyttja sorten</p>
<p>1. här i landet tidigare än ett år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>2. utomlands tidigare än sex år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>när denna gäller träd eller vin, eller</p>
<p>3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller något annat växtslag än träd eller vin.</p>
<p>3 § En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt skiljer sig<br>från andra sorter som är kända vid tidpunkten för registreringsansökan.</p>
<p>En växtsort skall anses som känd, om material av den yrkesmässigt<br>bjudits ut till försäljning, sålts eller på annat sätt tillhandahållits.<br>Växtsorten skall också anses som känd, om den registrerats för<br>växtförädlarrätt, tagits in i en officiell sortlista, förekommer i en<br>allmänt tillgänglig referenssamling, beskrivits i en allmänt tillgänglig<br>skrift eller på något annat sätt kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens kännedom<br>skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om intagning<br>i officiell sortlista har gjorts i något land och ansökan senare bifalls.</p>
<p>‘EGT nr L 227, 1.9.1994, s.l</p>
<p>4 § Vid bedömningen av om en växtsort är enhetlig bortses från de Prop. 1996/97:128<br>variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda förhållanden vid</p>
<p>sortens förökning.</p>
<p>5 § En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga kännetecken<br>förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, när sorten har en<br>särskild förökningscykel, vid slutet av varje sådan cykel.</p>
<p>6 § Har sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin rätt<br>tidigare ansökt om skydd för växtsorten i någon stat som är ansluten till<br>den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av<br>växtförädlingsprodukter och söks registrering här i landet inom tolv<br>månader från den dag då ansökan gjordes i den främmande staten, skall<br>vid tillämpningen av 2-5 §§ den här ingivna ansökan anses gjord<br>samtidigt med ansökan i den främmande staten, om sökanden yrkar det.</p>
<p>Sådan prioritet får även medges från en ansökan om skydd som har<br>gjorts i en annan främmande stat, om motsvarande prioritet från en<br>svensk ansökan om skydd för växtsort medges i den staten och om den<br>där gällande lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med<br>konventionen. Om skydd har sökts i flera främmande stater, räknas<br>tolvmånadersfristen från den dag då den första ansökan om skydd<br>gjordes.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>föreskriva i vilken ordning ett yrkande om prioritet skall framställas och<br>vilka handlingar som skall ges in till stöd för yrkandet. Om dessa<br>föreskrifter inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet.</p>
<p>7 § En växtsort får inte registreras, om den redan är registrerad för<br>gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94<br>av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt.</p>
<h4>4 kap. Sortbenämning</h4>
<p>1 § En registrerad växtsort skall ha en sortbenämning. Denna skall göra<br>det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.</p>
<p>En sortbenämning får inte godtas, om den</p>
<p>1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna<br>sorter på det sättet,</p>
<p>2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,</p>
<p>3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning<br>eller är ägnad att väcka förargelse,</p>
<p>4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom<br>växtarten eller en näraliggande växtart införts i eller föreslagits för<br>införande i växtsortregistret, ett motsvarande utländskt register eller en<br>annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en<br>sådan sort,</p>
<p>5. kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon<br>annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och<br></p>
<p>som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som Prop. 1996/97:128<br>varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag,</p>
<p>6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort</p>
<p>eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.</p>
<p>Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att en<br>sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en<br>främmande stat skall registreras i Sverige trots första och andra<br>styckena, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.</p>
<p>2 § Den som bjuder ut förökningsmaterial av en registrerad växtsort till<br>försäljning eller på något annat sätt tillhandahåller sådant material skall<br>använda den registrerade sortbenämningen. Detta gäller även sedan<br>skyddstiden har gått ut eller växtförädlarrätten av någon annan<br>anledning har upphört.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort eller en med denna för-<br>växlingsbar benämning får inte användas för en annan sort av samma<br>eller närstående växtart eller för material av en sådan sort så länge<br>registreringen av benämningen består.</p>
<h4>5 kap. Ansökningsförfarandet</h4>
<p>1 § Registrering enligt denna lag sker i det växtsortregister som förs av<br>Statens växtsortnämnd.</p>
<p>När en växtsort registreras skall även sortens benämning registreras.</p>
<p>2 § En ansökan om registrering av en växtsort skall göras skriftligen<br>hos Växtsortnämnden.</p>
<p>Ansökan skall innehålla</p>
<p>1. en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de<br>kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,</p>
<p>2. uppgift om sortens härstamning,</p>
<p>3. förslag till benämning på sorten, och</p>
<p>4. uppgift om förädlarens namn.</p>
<p>Om någon annan än förädlaren söker registrering, skall sökanden</p>
<p>styrka sin rätt till sorten.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven<br>försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden känner till,<br>inte före den dag då ansökan görs eller enligt 3 kap. 6 § skall anses ha<br>blivit gjord har avyttrats på ett sådant sätt att den enligt 3 kap. 2 § inte<br>skall anses som ny.</p>
<p>I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial av</p>
<p>sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.</p>
<p>Sökanden skall betala föreskriven ansökningsavgift.</p>
<p>3 § En ansökan får gälla registrering av endast en växtsort.</p>
<p>4 § Växtsortnämnden får förelägga en sökande som inte har hemvist i<br>Sverige att för sig ställa ett ombud som har hemvist inom Europeiska<br></p>
<p>10</p>
<p>ekonomiska samarbetsområdet och att anmäla detta hos nämnden. Prop. 1996/97:128<br>Ombudet skall ha behörighet att ta emot delgivning i ärendet.<br>Underlåter sökanden att följa föreläggandet, får delgivning ske genom<br>att handlingen med posten sänds till sökanden under dennes senaste<br>kända adress.</p>
<p>5 § Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan<br>eller om det finns något annat hinder för bifall till ansökan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.</p>
<p>Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande eller<br>vidta rättelse, skall ansökan avskrivas. En upplysning om detta skall tas<br>in i föreläggandet.</p>
<p>6 § Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter det att<br>sökanden yttrat sig och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över<br>hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge<br>sökanden ett nytt föreläggande.</p>
<p>7 § Om någon inför Växtsortnämnden påstår sig ha bättre rätt till<br>växtsorten än sökanden och är saken oviss, kan nämnden förelägga<br>honom eller henne att väcka talan vid allmän domstol inom viss tid vid<br>påföljd att påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans<br>fortsatta prövning.</p>
<p>Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registre-<br>ringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.</p>
<p>8 § Om någon inför Växtsortnämnden visar att han eller hon har bättre<br>rätt till växtsorten än sökanden, skall nämnden på yrkande överföra<br>ansökan på honom eller henne. Den som får ansökan överförd på sig<br>skall betala ny ansökningsavgift.</p>
<p>Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller bifallas<br>förrän yrkandet slutligt har prövats.</p>
<p>9 § Om ansökan är fullständig och det inte finns något hinder för<br>registrering, skall Växtsortnämnden kungöra ansökan för att bereda<br>allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.</p>
<p>Invändningar skall göras skriftligen hos Växtsortnämnden inom den<br>tid som nämnden bestämmer.</p>
<p>10 § Växtsortnämnden skall se till att material av växtsorten provas, om<br>inte detta av särskilda skäl är onödigt. Sökanden skall betala föreskriven<br>avgift för utförd provning.</p>
<p>11 § Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har gått ut<br>och provning med material av växtsorten har slutförts skall ansökan tas<br>upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning är 4-8 §§ tillämpliga.</p>
<p>Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda invändningar<br>och utförd provning.</p>
<p>11</p>
<p>12 § Om en ansökan om registrering av en växtsort bifalls och beslutet Prop. 1996/97:128<br>vinner laga kraft, skall sorten tas in i växtsortregistret och<br>registreringen kungöras.</p>
<p>Avskrivs eller avslås en ansökan som har kungjorts enligt 9 §, skall<br>beslutet kungöras sedan det vunnit laga kraft.</p>
<h4>6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll</h4>
<p>1 § Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om registrering<br>bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från och med den</p>
<p>1 januari året efter det då beslutet om registrering vann laga kraft. I<br>fråga om potatis, träd och vin kan dock växtförädlarrätten upprätthållas<br>under 30 år räknat från samma tidpunkt.</p>
<p>2 § För växtförädlarrätten skall det för varje kalenderår betalas en<br>föreskriven årsavgift. Denna skall betalas från och med året efter det då<br>ansökan om registrering bifölls.</p>
<p>Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det kalenderår<br>avgiften avser. Senaste dag för att betala årsavgift för ett år som har<br>börjat innan växtsorten har registrerats eller inom två månader därefter<br>infaller dock först två månader efter dagen för registreringen. Årsav-<br>giften får inte betalas innan registrering har skett och inte heller tidigare<br>än sex månader före det kalenderår som avgiften avser.</p>
<p>Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven, betalas inom<br>sex månader efter förfollodagen.</p>
<p>3 § För att kontrollera att en registrerad växtsort är stabil får Statens<br>växtsortnämnd förelägga innehavaren av växtförädlarrätten att<br>tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga<br>handlingar och upplysningar.</p>
<h4>7 kap. Licens</h4>
<p>1 § Har innehavaren av en växtförädlarrätt medgett någon annan rätt att<br>utnyttja en registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt<br>vidare endast om innehavaren har medgett det.</p>
<p>Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i samband med<br>överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om inte något annat har<br>avtalats. Om licensen överlåts på ett sådant sätt, fortsätter ändå över-<br>låtaren att svara för att licensavtalet fullgörs.</p>
<p>2 § Har växtförädlarrätten övergått på någon annan eller har licens<br>upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot föreskriven avgift<br>anteckning om detta göras i växtsortregistret. Om det visas att en licens<br>som har antecknats i registret upphört att gälla, skall också detta</p>
<p>antecknas. 12</p>
<p>Första stycket gäller även i fråga om tvångslicenser.</p>
<p>I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som innehavare Prop. 1996/97:128<br>av växtförädlarrätten som senast har blivit införd i växtsortregistret i<br>denna egenskap.</p>
<p>3 § Förses inte marknaden med förökningsmaterial av en registrerad<br>växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är motiverad med<br>hänsyn till allmänt intresse och finns det inte någon godtagbar anledning<br>till underlåtenheten, kan den som här i landet vill utnyttja en registrerad<br>växtsort få tvångslicens till detta. En tvångslicens innefattar även rätt att<br>av innehavaren av växtförädlarrätten få förökningsmaterial av sorten i<br>den omfattning som är skälig.</p>
<p>4 § En tvångslicens får inte meddelas någon annan än den som kan<br>antas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt och<br>i överensstämmelse med licensen.</p>
<p>En tvångslicens utgör inte något hinder för innehavaren av<br>växtförädlarrätten att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. En<br>tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med en<br>rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.</p>
<p>5 § En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även bestämmer<br>i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen<br>och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden<br>motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller<br>fastställa nya villkor för den.</p>
<h4>8 kap. Växtförädlarrättens upphörande m.m.</h4>
<p>1 § Betalas inte årsavgift enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 2 §, är<br>växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari det år för vilket<br>avgift inte betalats. Statens växtsortnämnd skall då också avregistrera<br>växtsorten.</p>
<p>2 § Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen hos<br>Växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden<br>avregistrera växtsorten.</p>
<p>Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i<br>anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av<br>registreringen pågår, får sorten inte avregistreras på begäran av<br>innehavaren av växtförädlarrätten så länge utmätningen, kvarstaden eller<br>betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.</p>
<p>3 § Allmän domstol skall på talan om det häva registreringen av en<br>växtsort, om</p>
<p>1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av<br>växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har<br>getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på<br>särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,</p>
<p>13</p>
<p>2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde Prop. 1996/97:128<br>kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §,</p>
<p>såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av<br>upplysningar som sökanden tillhandahållit,</p>
<p>3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller</p>
<p>4. växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det<br>och talan inte har väckts om överföring av registreringen.</p>
<p>En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått<br>registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten.</p>
<p>4 § Har en växtsort registrerats för någon annan än den som är<br>berättigad till det enligt 1 kap. 1 §, skall domstolen på talan av den<br>berättigade överföra registreringen på honom eller henne. Talan skall<br>väckas inom den tid som anges i 5 §.</p>
<p>5 § Talan enligt 3 § första stycket 4 som grundas på att en växtsort har<br>registrerats för någon annan än den som är berättigad till det får föras<br>endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall<br>väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om<br>registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om<br>innehavaren av växtförädlarrätten var i god tro när sorten registrerades<br>eller när växtförädlarrätten övergick på honom eller henne, får talan<br>inte väckas senare än tre år efter registreringen.</p>
<p>I övriga fall får talan enligt 3 § föras av var och en som förorsakas<br>någon nackdel av registreringen och, om det är motiverat från allmän<br>synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>6 § Växtsortnämnden skall avregistrera en växtsort, om</p>
<p>1. sorten inte längre uppfyller kraven i 3 kap. på enhetlighet och<br>stabilitet, eller</p>
<p>2. innehavaren av växtförädlarrätten inte har följt ett föreläggande<br>enligt 6 kap. 3 § och underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig<br>efterkontroll.</p>
<p>7 § Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag och om<br>skälet mot registrering kvarstår, skall Växtsortnämnden registrera en ny<br>benämning för växtsorten. Detsamma gäller om en registrerad<br>sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller<br>blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.</p>
<p>Innehavaren av växtförädlarrätten skall i fall som avses i första<br>stycket ges tillfälle att föreslå en ny benämning.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden gått ut<br>eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på begäran av inne-<br>havaren av växtförädlarrätten eller då det annars finns anledning till det<br>efter prövning av Växtsortnämnden avregistreras, om benämningen inte<br>längre används.</p>
<p>8 § I artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli<br>1994 om gemenskapens växtförädlarrätt finns särskilda bestämmelser<br></p>
<p>14</p>
<p>som gäller då en växtsort registrerats för gemenskapens växtförädlarrätt Prop. 1996/97:128<br>efter det att sorten registrerats enligt denna lag.</p>
<h4>9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har<br>överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>2 § På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på<br>grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får allmän domstol vid<br>vite förbjuda den som gör intrång i växtförädlarrätten att fortsätta in-<br>trånget.</p>
<p>3 § Om käranden visar sannolika skäl för att intrång i växtförädlarrätten<br>förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att<br>fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud med-<br>delas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Ett förbud enligt första stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Kan käranden inte ställa sådan säkerhet, får domstolen befria<br>käranden från detta. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte<br>har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt första stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>4 § I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga om<br>handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>5 § Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har<br>medfört. När ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till det<br></p>
<p>15</p>
<p>intresse som innehavaren av växtförädlarrätten har av att intrång inte Prop. 1996/97:128<br>görs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk<br>betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den<br>utsträckning det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren<br>innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tid som nu har sagts,<br>är rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>7 § På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt får<br>domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att sådant växtmaterial som intrånget gäller skall lämnas ut mot<br>lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål<br>vars användande skulle innebära intrång skall på visst sätt ändras eller<br>förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har<br>förvärvat materialet eller särskild rätt till det och som inte själv har<br>gjort intrång i växtförädlarrätten.</p>
<p>8 § Egendom som avses i 7 § får tas i beslag, om det skäligen kan antas<br>att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande besluta<br>att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet<br>mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § och i första och andra styckena tillämpas också</p>
<p>i fråga om försök och förberedelse enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>9 § Utnyttjar någon en växtsort som avses med en ansökan om<br>registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt tillämpas,<br>om ansökan leder till registrering. För ett sådant utnyttjande får dock<br>inte dömas till ansvar. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som<br>sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får bestämmas endast<br>enligt 6 § andra stycket.</p>
<p>Trots 6 § tredje stycket är rätten till ersättning inte förlorad, om talan<br>väcks senast ett år efter det att växtförädlarrätten registrerades.</p>
<p>10 § Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom som har<br>vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om<br>någon arman åtgärd enligt 1-9 §§.</p>
<p>Förs talan om intrång i en växtförädlarrätt och gör den mot vilken<br>talan förs gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på<br>dennes yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om<br>hävning av registreringen slutligt prövas. Om talan om detta inte har<br>väckts, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga<br>den mot vilken talan om intrång förs viss tid inom vilken talan om<br>hävning skall väckas.</p>
<p>16</p>
<p>11 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 § Prop. 1996/97:128<br>döms till böter och skall ersätta den skada som uppkommer. Om<br>oaktsamheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<h4>10 kap. Rättegångsbestämmelser</h4>
<p>1 § Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja en växtsort får föra talan om att det skall fastställas<br>om registreringen ger skydd mot någon annan. En förutsättning för<br>detta är att ovisshet råder om förhållandet och att detta är till nackdel<br>för innehavaren av växtförädlarrätten eller licenstagaren.</p>
<p>Under samma villkor får den som bedriver eller avser att bedriva<br>verksamhet föra talan mot en innehavare av en växtförädlarrätt om att<br>det skall fastställas om det finns hinder för verksamheten på grund av<br>registreringen.</p>
<p>Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att<br>registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket tillämpas.</p>
<p>2 § Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en<br>växtsort, om överföring av en registrering eller om meddelande av<br>tvångslicens skall anmäla detta till Statens växtsortnämnd samt<br>underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att<br>utnyttja sorten. Om en licenstagare vill väcka talan om intrång i<br>växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 1 § första stycket, skall<br>licenstagaren underrätta innehavaren av växtförädlarrätten om detta.</p>
<p>Underrättelseskyldigheten skall anses fullgjord när en underrättelse i<br>rekommenderad försändelse har sänts under den adress som antecknats<br>i växtsortregistret.</p>
<p>Om det inte visas när talan väcks att anmälan eller underrättelse har<br>gjorts, skall käranden ges tid till detta. Försitter käranden denna tid, får<br>talan inte tas upp till prövning.</p>
<p>3 § Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för<br>en ulan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av<br>en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller<br>om fastställelse enligt 1 §, skall ulan väckas vid Stockholms tingsrätt.</p>
<p>4 § Domstolen skall sända en kopia av en dom eller ett slutligt beslut i<br>mål enligt denna lag till Växtsortnämnden.</p>
<p>5 § Växtsortnämndens slutliga beslut får överklagas av den som beslutet<br>angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>Ett beslut genom vilket ansökan om registrering bifalls får dock<br>överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en<br>invändning mot ansökan. Återkallar invändaren sitt överklagande, får<br>detta ändå prövas, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<p>Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § Prop. 1996/97:128<br>har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt<br>yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet<br>avslagits.</p>
<p>6 § Ett beslut av Växtsortnämnden överklagas till Patentbesvärsrätten<br>inom två månader från beslutets dag.</p>
<p>Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten överklagas till<br>Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas<br>35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av<br>kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift<br>om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av överklagande till<br>Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd<br>meddelas.</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>1 § En innehavare av en växtförädlarrätt som inte har hemvist i Sverige<br>skall ha ett ombud som är bosatt här i landet. Ombudet skall ha<br>behörighet att för innehavaren av växtförädlarrätten ta emot delgivning<br>av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om<br>växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av<br>föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet<br>skall anmälas till växtsortregistret och antecknas där.</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har anmält något ombud<br>enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling<br>som skall delges sänds till honom eller henne under den i<br>växtsortregistret antecknade adressen. Om någon fullständig adress inte<br>är antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålls<br>tillgänglig hos Statens växtsortnämnd och genom att ett meddelande om<br>detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i en<br>publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när<br>det som nu har sagts har blivit fullgjort.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag.</p>
<p>3 § Regeringen får föreskriva att växtsorter som det söks registrering<br>för får genomgå provning hos en myndighet i någon annan stat eller hos<br>en internationell institution. Regeringen får vidare föreskriva att<br>personer som söker registrering för en sort för vilken de tidigare sökt<br>registrering i någon annan stat skall vara skyldiga att redovisa vad myn-<br>digheten i den staten delgett dem om prövningen av villkoren för<br>registrering.</p>
<p>18</p>
<h4>12 kap. EG-växtförädlarrätt</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>1 § Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till<br>Statens växtsortnämnd för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>t</p>
<p>2 § Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas<br>bestämmelserna i 9 kap. 1 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom<br>lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).</p>
<p>2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är registrerade<br>vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av<br>ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som<br>föreskrivs nedan.</p>
<p>3. En registreringsansökan som har kungjorts före ikraftträdandet<br>skall behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>4. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.</p>
<p>5. 2 kap. 4 § andra stycket i den nya lagen gäller inte växtmaterial<br>som har bringats i omsättning enligt 4 § tredje stycket i den äldre lagen.</p>
<p>6. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har<br>registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre<br>bestämmelserna.</p>
<p>7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja växtmaterial på<br>ett sätt som inte fordrade samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten<br>enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt<br>denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock<br>längst till fem år efter ikraftträdandet. Sådan rätt har under motsvarande<br>förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att<br>utnyttja växtsorten.</p>
<p>8. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken äldre<br>bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom ett år efter<br>denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i<br>stället för ett år.</p>
<p>9. I fråga om beslut av Växtsortnämnden som har meddelats före<br>ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas.</p>
<p>19</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om<br>patentbesvärsrätten</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 17 §§ lagen (1977:729) om<br>patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Patentbesvärsrätten prövar<br>som förvaltningsdomstol över-<br>klagande av beslut av patent-<br>och registreringsverket enligt<br>vad som föreskrivs i patentlagen<br>(1967:837) eller med stöd därav<br>utfärdade bestämmelser samt i<br>mönsterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Patentbesvärsrätten prövar<br>som förvaltningsdomstol över-<br>klagande av beslut av Patent-<br>och registreringsverket enligt<br>vad som föreskrivs i patentlagen<br>(1967:837) eller med stöd därav<br>utfärdade bestämmelser samt i<br>mönsterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden. Vidare prövar Patentbe-<br>svärsrätten överklagande av be-<br>slut av Statens växtsortnämnd<br>enligt vad som föreskrivs i växt-<br>förädlarrätt slagen (1997:00).</p>
<p>Patentbesvärsrätten är domför<br>med tre ledamöter. Fler än fyra<br>får ej i annat fall än som sägs i<br>5 § sitta i rätten.</p>
<p>I patentmål som inte gäller<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar skall minst två<br>tekniskt kunniga ledamöter ingå<br>i rätten och skall en ledamot<br>vara lagfaren, om ej rätten<br>finner att medverkan av lagfaren<br>ledamot icke är behövlig. I mål</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1991:1564.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1987:1331.</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Patentbesvärsrätten är d omför<br>med tre ledamöter. Fler än fyra<br>får inte i annat fall än som sägs<br>i 5 § sitta i rätten.</p>
<p>I patentmål som inte gäller<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar samt i mål om<br>växtförädlarrätt skall minst två<br>tekniskt kunniga ledamöter ingå<br>i rätten och skall en ledamot<br>vara lagfaren, om inte rätten<br>finner att medverkan av lagfaren</p>
<p>20</p>
<p>om pantsättning av patent eller<br>patentansökningar skall minst<br>två lagfarna ledamöter ingå i<br>rätten. I mål om mönster, varu-<br>märke, namn eller utgivnings-<br>bevis för periodisk skrift skall<br>minst två lagfarna ledamöter<br>ingå i rätten.</p>
<p>Åtgärd som avser måls bere-<br>dande får i den omfattning dom-<br>stolen bestämmer vidtagas av<br>ledamot i domstolen eller av<br>annan tjänsteman hos denna.</p>
<p>ledamot är obehövlig. I mål om Prop. 1996/97:128<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar skall minst två<br>lagfarna ledamöter ingå i rätten.</p>
<p>I mål om mönster, varumärken,<br>namn eller utgivningsbevis för<br>periodisk skrift skall minst två<br>lagfarna ledamöter ingå i rätten.</p>
<p>En åtgärd som avser ett måls<br>beredande får i den omfattning<br>domstolen bestämmer vidtas av<br>en ledamot i domstolen eller av<br>någon annan tjänsteman hos<br>denna.</p>
<p>17 §<sup>3</sup></p>
<p>I fråga om överklagande av<br>ett slutligt beslut av patentbe-<br>svärsrätten finns bestämmelser i<br>patentlagen (1967:837), mön-<br>sterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden.</p>
<p>Ett beslut av patentbesvärsrät-<br>ten, som inte är slutligt, får<br>överklagas endast i samband<br>med överklagande av beslut i<br>själva målet. Ett beslut får dock<br>överklagas särskilt när rätten<br>har</p>
<p>1. ogillat invändning om jäv<br>mot ledamot av rätten eller in-<br>vändning om att hinder förelig-<br>ger för talans prövning,</p>
<p>2. avvisat ombud eller biträde,</p>
<p>3. utdömt vite eller straff för<br>underlåtenhet att iaktta föreläg-<br>gande eller ålagt vittne eller<br>sakkunnig att ersätta kostnad<br>som vållats genom försummelse<br>eller tredska,</p>
<p>Senaste lydelse 1991:1564.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>ett slutligt beslut av Patentbe-<br>svärsrätten finns bestämmelser i<br>patentlagen (1967:837), mön-<br>sterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670), lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden samt i växtförädlarrättsla-<br>gen (1997:00).</p>
<p>Ett beslut av Patentbesvärsrät-<br>ten, som inte är slutligt, får<br>överklagas endast i samband<br>med överklagande av beslut i<br>själva målet. Ett beslut får dock<br>överklagas särskilt när rätten<br>har</p>
<p>1. ogillat invändning om jäv<br>mot ledamot av rätten eller in-<br>vändning om att hinder förelig-<br>ger för talans prövning,</p>
<p>2. avvisat ombud eller biträde,</p>
<p>3. utdömt vite eller straff för<br>underlåtenhet att iaktta föreläg-<br>gande eller ålagt vittne eller<br>sakkunnig att ersätta kostnad<br>som vållats genom försummelse<br>eller tredska,</p>
<p>21</p>
<p>4. förordnat angående ersätt-<br>ning för någons medverkan i<br>målet,</p>
<p>5. utlåtit sig i annat fall än<br>som avses i 4 i fråga som gäller<br>allmän rättshjälp.</p>
<p>Sådant särskilt överklagande<br>som avses i andra stycket får<br>göras av den som beslutet an-<br>går, om det har gått honom<br>emot. Beslutet överklagas till re-<br>geringsrätten genom besvär.<br>Därvid tillämpas bestämmel-<br>serna i 7 § förvaltningsprocessl-<br>agen (1971:291) och i 35-37 §§<br>samma lag om besvär över<br>kammarrättens beslut. Patentbe-<br>svärsrättens beslut skall innehål-<br>la uppgift om att det krävs<br>särskilt tillstånd för prövning av<br>besvär till regeringsrätten och<br>om de grunder på vilka sådant<br>tillstånd meddelas.</p>
<p>4. förordnat angående ersätt- Prop. 1996/97:128<br>ning för någons medverkan i</p>
<p>målet,</p>
<p>5. utlåtit sig i annat fall än<br>som avses i 4 i fråga som gäller<br>allmän rättshjälp.</p>
<p>Sådant särskilt överklagande<br>som avses i andra stycket får<br>göras av den som beslutet an-<br>går, om det har gått honom eller<br>henne emot. Beslutet överklagas<br>till Regeringsrätten. Därvid till-<br>lämpas bestämmelserna i 7 §<br>förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) och i 35-37 §§ sam-<br>ma lag om överklagande av<br>kammarrättens beslut. Patentbe-<br>svärsrättens beslut skall innehål-<br>la uppgift om att det krävs sär-<br>skilt tillstånd för prövning av<br>överklagande till Regeringsrät-<br>ten och om de grunder på vilka<br>sådant tillstånd meddelas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>22</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>För nya växtsorter finns det en särskild civilrättslig skyddsform,<br>växtförädlarrätt. Skyddet, som liknar patent, regleras i växtförädlarrätts-<br>lagen (1971:392) och växtförädlarrättskungörelsen (1971:393). Enligt<br>växtförädlarrättslagen kan den som har framställt en ny växtsort genom<br>registrering få växtförädlarrätt, vilket innebär en viss ensamrätt att<br>yrkesmässigt utnyttja sorten. Skyddstiden är 20 år. Ansökningar om<br>växtförädlarrätt prövas av Statens växtsortnämnd.</p>
<p>Lagstiftningen bygger på 1961 års internationella konvention för skydd<br>av växtförädlingsprodukter (Convention Internationale pour la Protec-<br>tion des Obtentions Végétales) som ofta kallas UPOV-konventionen. De<br>stater som har tillträtt konventionen bildar nämligen en union för skydd<br>av växtförädlingsprodukter, vilken betecknas UPOV (1’Union<br>Internationale pour la Protection des Obtentions Végétales). Unionen,<br>som har sitt säte i Geneve, administreras i nära anslutning till<br>Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World<br>Intellectual Property Organization, WIPO).</p>
<p>År 1978 antogs en reviderad text av 1961 års konvention (se prop.<br>1982/83:136). Sverige tillträdde 1978 års konventionstext. I samband<br>därmed gjordes vissa ändringar i växtförädlarrättslagen för att den<br>skulle stämma överens med de nya konventionsåtagandena.</p>
<p>Den 19 mars 1991 reviderades konventionen på nytt, bilaga 1 (den<br>officiella engelska texten och en inofficiell svensk översättning). Sverige<br>har undertecknat den reviderade konventionstexten, som ännu inte har<br>trätt i kraft.</p>
<p>Inom Europeiska unionen (EU) finns en förordning på växtföräd-<br>larrättens område, rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli<br>1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Genom förordningen, som<br>trädde i kraft den 1 september 1994, infördes en gemensam europeisk<br>växtförädlarrätt som är gällande i alla unionens medlemsländer parallellt<br>med de olika staternas nationella skydd för växtsorter. Gemenskapens<br>växtförädlarrätt ersätter således inte de nationella systemen. Vissa<br>kompletterande nationella regler i anslutning till förordningen har<br>införts i växtförädlarrättslagen. Dessa regler trädde i kraft den 1 juli<br>1996 (prop. 1995/96:177, bet. 1995/96:LU23, SFS 1996:470).</p>
<p>År 1989 gjorde Svalöf AB och W. Weibull AB en framställning till<br>Justitiedepartementet om jordbruksundantag, s.k. farmer's privilege,<br>inom växtförädlarrätten. Skrivelsen remissbehandlades. Remissytt-<br>randena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 89/1943).</p>
<p>Under hösten 1995 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria, där<br>frågan om ett svenskt tillträde till 1991 års konventionstext behandlades,<br>och ett förslag till ny växtförädlarrättslag lades fram (Ny<br>växtförädlarrättslag, Ds 1995:69). Promemorian remissbehandlades. En<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedeparte-<br>mentet (dnr Ju 95/4495).</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>23</p>
<p>Den av Svalöf AB och W. Weibull AB väckta frågan behandlades på Prop. 1996/97:128<br>nytt i promemorian i anslutning till de frågor om jordbruksundantag<br>som aktualiseras av den reviderade konventionstexten.</p>
<p>I promemorian lades även fram förslag till nationella regler med<br>anledning av att EG-förordningen om gemenskapens växtförädlarrätt<br>blivit tillämplig. I en separat proposition föreslogs på grundval av denna<br>del av promemorian vissa ändringar i den gällande<br>växtförädlarrättslagen. Som nämnts trädde dessa regler i kraft den 1 juli<br>1996.</p>
<p>På grundval av promemorians förslag i övrigt lägger regeringen i<br>denna proposition fram förslag till en ny växtförädlarrättslag och till<br>vissa ändringar i lagen om Patentbesvärsrätten.</p>
<p>En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lagförslag<br>som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. Remissinstanserna är<br>förtecknade i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 19 december 1996 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande<br>finns i bilaga 6.</p>
<p>Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har i<br>stor utsträckning följt Lagrådets förslag. De synpunkter som Lagrådet<br>framfört behandlas i författningskommentaren till respektive lagrum.</p>
<p>Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i<br>lagtexten.</p>
<p>24</p>
<h2>4 Nuvarande ordning Prop. 1996/97:128</h2>
<h3>4.1 Växtförädlarrättskonventionen efter 1978 års revidering</h3>
<p>1961 års växtförädlarrättskonvention - eller UPOV-konventionen som<br>den vanligen kallas i dagligt tal - är i sina grunddrag uppbyggd efter<br>mönster av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd och<br>Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.<br>Ändamålet med konventionen är att tillerkänna förädlaren av en ny<br>växtsort - eller förädlarens rättsinnehavare - en rätt som närmare anges<br>i konventionen.</p>
<p>Konventionsstatema bildar en union, som har sitt säte i Geneve.</p>
<p>Konventionen bygger på principen om s.k. nationell behandling. Detta<br>innebär att en unionsstat är skyldig att ge skyddsberättigade - fysiska<br>eller juridiska personer - hemmahörande i andra unionsstater samma<br>rättigheter som lagstiftningen ger de egna medborgarna. 1 ett par<br>avseenden får dock staterna göra undantag från principen om nationell<br>behandling. En stat som tillämpar konventionen på ett visst växtsläkte<br>eller en viss växtart får begränsa rätten att få skydd till medborgare i de<br>unionsstater som också tillämpar konventionen på detta växtsläkte eller<br>denna växtart och till fysiska och juridiska personer som har hemvist<br>eller säte i någon av dessa stater. Denna möjlighet att kräva reciprocitet<br>framgår av artikel 3 (3). En annan inskränkning i principen om<br>nationell behandling återfinns i artikel 5 (4). Enligt denna bestämmelse<br>får en unionsstat tillerkänna förädlama en mer omfettande ensamrätt än<br>vad som följer av konventionsåtagandet och begränsa denna utökade<br>ensamrätt till personer som är medborgare i unionsstater som ger<br>samma rätt samt till fysiska och juridiska personer som har hemvist<br>eller säte i en sådan stat.</p>
<p>Konventionen är enligt artikel 4 tillämplig på alla växtsläkten och<br>växtarter. (Varje växtsort kan hänföras till någon art som i sin tur<br>tillhör ett växtsläkte.) Detta innebär emellertid inte att de stater som<br>tillträtt konventionen är skyldiga att i nationell lag göra det möjligt för<br>växtförädlare att erhålla skydd för alla slags växtsorter. Däremot<br>förbinder sig unionsstatema att vidta alla erforderliga åtgärder för att<br>efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på ett så stort antal<br>växtsläkten och växtarter som möjligt. Som minimikrav uppställs att<br>varje unionsstat, när konventionen träder i kraft inom dess område,<br>skall tillämpa bestämmelserna på åtminstone fem växtsläkten eller<br>växtarter. Det obligatoriska tillämpningsområdet ökar sedan successivt.<br>Räknat från ikraftträdandet skall varje konventionsstat tillämpa<br>bestämmelserna:</p>
<p>a) inom en tid av tre år på sammanlagt minst 10 växtsläkten eller<br>växtarter</p>
<p>b) inom en tid av sex år på sammanlagt minst 18 växtsläkten eller<br>växtarter</p>
<p>c) inom en tid av åtta år på sammanlagt minst 24 växtsläkten eller<br>växtarter.</p>
<p>25</p>
<p>Den diplomatkonferens som antog konventionen antog även en Prop. 1996/97:128<br>rekommendation om att varje unionsstat skall sträva efter att ge<br>möjlighet till skydd för alla de växtsläkten och växtarter som är av<br>väsentlig ekonomisk betydelse i den egna staten.</p>
<p>Enligt artikel 2 (2) får en stat begränsa tillämpningen av konventionen<br>inom ett växtsläkte eller en växtart till att avse växtsorter som har ett<br>visst slag av förökning eller en viss slutlig användning.</p>
<p>Villkoren för skydd anges i artikel 6. För att en växtsort skall kunna få<br>skydd krävs att sorten kan skiljas från redan kända sorter, att den som<br>kommersiell produkt betraktad utgör en nyhet, att den är likformig<br>(homogen) och stabil samt att den skall erhålla en benämning.<br>Utgångsmaterialet för det slutliga urvalet kan ha erhållits på naturlig<br>eller artificiell väg. Att en sort härrör från en ren upptäckt hindrar<br>således inte att växtsorten ges skydd enligt konventionen. Det finns inte<br>något särskilt krav på omfattningen av det förädlingsarbete - såsom<br>urval och undersökning av sortens egenskaper - som i praktiken alltid<br>måste göras innan skydd kan sökas.</p>
<p>Särskillnadskravet anger att den nya sorten, vare sig ursprunget är<br>artificiellt eller naturligt, skall genom ett eller flera viktiga kännetecken<br>kunna tydligt skiljas från andra sorter som är allmänt kända vid den<br>tidpunkt då skydd söks. Särskiljande kännetecken kan vara av<br>morfologisk eller fysiologisk art (se avsnitt 4.2). Såsom exempel på<br>situationer då allmän kännedom föreligger nämns att sorten redan odlas<br>eller utnyttjas yrkesmässigt, att den har tagits in i en officiell sortlista<br>eller anmälts till en sådan, att den förekommer i en referenssamling<br>eller att den har noggrant beskrivits i någon publikation.</p>
<p>Nyhetskravet innebär att sorten inte får ha utbjudits eller yrkesmässigt<br>försålts med förädlarens samtycke i den stat där skydd söks. Dock<br>tillåter konventionen efter 1978 års ändringar att en stat i sin nationella<br>lagstiftning föreskriver att utbud och försäljning får ske under högst ett<br>år före ansökan utan att nyhetskravet skall anses brista (s. k. nyhetsfrist<br>eller period of grace). I andra stater än den där skydd söks får sorten ha<br>saluhållits eller yrkesmässigt försålts i högst sex år såvitt gäller vin,<br>skogsträd, fruktträd och prydnadsträd; i samtliga fall inbegripet<br>växternas grundstammar. För andra växter får sådant kommersiellt<br>användande utomlands ha pågått under högst fyra år. Anledningen till<br>denna åtskillnad är att vin och träd växer långsamt och att det därför tar<br>förhållandevis lång tid innan förädlaren kan bedöma om den nya sorten<br>är så värdefull att det finns skäl att söka skydd i flera stater.</p>
<p>Likformighetskravet anger att sorten skall vara tillräckligt homogen<br>med beaktande av de särdrag som dess sexuella eller vegetativa<br>förökning betingar. Begreppet homogen (eng. homogenous) används i<br>konventionstexten. 1 den svenska lagen (jfr avsnitt 4.2) används<br>uttrycket "likformig". Numera talar man oftare om ett enhetlighetskrav<br>(eng. uniformity). Uttrycken får anses vara synonyma.</p>
<p>Stabilitetskravet innebär att sorten skall vara beständig med avseende<br>på sina väsentliga kännetecken. Sålunda skall den överensstämma med<br>beskrivningen också efter upprepade förökningar. För det fall förädlaren 26</p>
<p>har angivit en särskild förökningscykel är det tillräckligt att sorten<br></p>
<p>överensstämmer med beskrivningen efter avslutandet av varje sådan<br>cykel.</p>
<p>Sorten skall erhålla en benämning i enlighet med bestämmelserna i<br>artikel 13. Dessa bestämmelser är tämligen detaljerade. I samband med<br>ansökan om skydd skall anges en benämning som är avsedd att vara<br>växtsortens generiska beteckning och som skall göra det möjligt att<br>identifiera den. Benämningen får inte vara vilseledande eller ägnad att<br>orsaka förväxling i fråga om sortens egenskaper. Inte heller får<br>benämningen bestå av enbart siffror, såvida inte detta är allmänt<br>tillämpad praxis för att beteckna sorter av det aktuella växtslaget. Sådan<br>praxis finns bl.a. för majs. Då skydd meddelas registreras<br>benämningen. Det åligger unionsstatema att se till att den fria<br>användningen av benämningen i samband med sorten inte hindras av<br>andra rättigheter ens efter det att skyddet för sorten har upphört.</p>
<p>Ensamrättens innebörd och omfattning framgår av artikel 5. Där<br>föreskrivs att den som tillerkänts rättigheten till en växtsort måste ge sitt<br>tillstånd till framställning i och för yrkesmässig avsättning av<br>förökningsmaterial som sådant av sorten. Likaså fordras förädlarens<br>tillstånd för utbud och yrkesmässig försäljning av sådant<br>förökningsmaterial. Vegetativt förökningsmaterial omfattar även hela<br>plantor. För prydnadsväxter gäller en viss utvidgning. Här omfattar<br>nämligen förädlarens rätt även plantor eller delar av plantor - vilka<br>normalt utnyttjas yrkesmässigt för andra ändamål än förökning - i fall<br>då de yrkesmässigt utnyttjas som förökningsmaterial för framställning<br>av prydnadsväxter eller snittblommor.</p>
<p>Att använda en sort för vidareförädling omfattas inte av ensamrätten.<br>Således får en skyddad växtsort fritt brukas som utgångsmaterial för<br>framställning av nya sorter. Från denna regel görs undantag för fall där<br>upprepad användning av den skyddade sorten är nödvändig för<br>yrkesmässig framställning av en annan sort; då fordras tillstånd av<br>innehavaren av växtförädlarrätten.</p>
<p>En unionsstat får för vissa växtsläkten eller växtarter tillerkänna<br>förädlaren en mer omfattande rätt än vad konventionen föreskriver. I<br>samband med 1978 års revidering av konventionen uttalade<br>diplomatkonferensen att den begränsning av skyddet som föreskrivs i<br>artikel 5 (1) kan skapa särskilda problem beträffande vissa växtsläkten<br>eller växtarter. Därför rekommenderade konferensen unionsstatema att<br>i sådana fall vidta åtgärder för att ge förädlaren en mer omfattande<br>ensamrätt än vad som följer direkt av konventionsåtagandet, i den mån<br>detta är önskvärt för att skydda förädlamas berättigade intressen.</p>
<p>Det fria utövandet av ensamrätten får begränsas endast av hänsyn till<br>allmänt intresse. Om en unionsstat företar en sådan begränsning i syfte<br>att säkerställa spridning av sorten, skall den vidta alla erforderliga<br>åtgärder för att förädlaren skall få skälig ersättning.</p>
<p>Skyddstiden regleras i artikel 8. Den rätt som tillerkänns förädlaren av<br>en viss sort - eller förädlarens rättsinnehavare - skall beviljas för en<br>begränsad tid. Denna skyddstid får inte understiga 15 år. För vin,<br>skogsträd, fruktträd och prydnadsträd - i samtliga fall inklusive<br>grundstammar - skall skyddstiden dock vara minst 18 år.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>27</p>
<p>Skydd skall enligt artikel 7 beviljas efter en administrativ prövning av Prop. 1996/97:128<br>om förutsättningarna är uppfyllda. Staterna får vidta åtgärder för att<br>förebygga missbruk från tredje mans sida under ansökningstiden, dvs ge<br>någon form av interimistiskt skydd. Enligt artikel 2 kan ensamrätten<br>beviljas antingen i en särskild skyddsform eller som patent.</p>
<p>Förädlaren eller dennes rättsinnehavare får välja i vilken<br>konventionsstat han eller hon först vill söka skydd (artikel 11).<br>Prioritetsrätten regleras i artikel 12 och innebär att om en förädlare som<br>har sökt skydd i en unionsstat inom 12 månader gör motsvarande<br>ansökan i en annan unionsstat, den senare ansökan skall anses ingiven<br>när den första gavs in. Under denna frist kan växtförädlaren utnyttja<br>växtsorten kommersiellt och vidta andra åtgärder som annars skulle<br>utesluta skydd utan att det medför någon rättsförlust för honom eller<br>henne.</p>
<p>I artikel 10 regleras i vilka fall ensamrätten skall förklaras ogiltig eller<br>förfallen. Att särskillnads- eller nyhetskravet inte var uppfyllt då skydd<br>beviljades utgör en ogiltighetsgrund. Om förädlaren inte kan<br>tillhandahålla vederbörande myndighet förökningsmaterial som<br>möjliggör framställning av exemplar av sorten med egenskaper som<br>motsvarar den ingivna beskrivningen, skall detta medföra att hans eller<br>hennes rätt förfaller. Vidare får förädlarens rätt förklaras förfallen, om<br>han eller hon underlåter att ge in förökningsmaterial, handlingar eller<br>upplysningar som behövs för kontroll av sorten, eller om han eller hon<br>inte betalar föreskriven avgift. Uppräkningen av förutsättningarna för att<br>förklara förädlarens rätt ogiltig eller förfallen är uttömmande; på andra<br>grunder får han eller hon inte förlora sin rätt.</p>
<p>Konventionen innehåller även bestämmelser av administrativ karaktär.</p>
<p>Av dessa framgår bl.a. att unionen har två permanenta organ: rådet och<br>generalsekretariatet. Rådet, som består av en representant för varje<br>unionsstat, håller ordinarie sammanträde en gång om året.</p>
<h3>4.2 Den svenska lagstiftningen</h3>
<p>Växtförädlarrättslagen utarbetades med växtförädlarrättskonventionen<br>som grund (se SOU 1969:15, prop. 1971:40, bet. 1971:LU12, rskr.<br>1971:151, SFS 1971:392) och reviderades efter 1978 års ändringar av<br>konventionstexten (Ds Ju 1981:19, prop. 1981/82:136, bet.<br>1981/82:LU4, rskr. 1981/82:13, SFS 1982:991).</p>
<p>Växtförädlarrättslagen reglerar endast det immaterialrättsliga skyddet<br>för växtförädlingsprodukter. Det finns även en offentligrättslig<br>reglering, som bygger på obligatorisk kvalitetskontroll och certifiering<br>av det utsäde av lantbruks- och köksväxter som skall föras ut i handeln.<br>Denna verksamhet regleras i utsädeslagen (1976:298). Rättsområdena<br>har viss beröring med varandra. Statens växtsortnämnd har till uppgift<br>att pröva ansökningar om intagning av växtsorter i den officiella<br>sortlistan, vilket utgör en förutsättning för certifieringen i den mån en<br>växtsort inte finns intagen i Europeiska gemenskapens gemensamma<br>sortlista. Om en växtsort finns intagen i sistnämnda sortlista, kan den ^8<br></p>
<p>fritt importeras eller certifieras i Sverige. Den del av Växtsortnämndens Prop. 1996/97:128<br>verksamhet som rör den officiella sortlistan skall inte sammanblandas<br>med handläggningen av ärenden enligt växtförädlarrättslagen, som alltså<br>rör det civilrättsliga skyddet för växtsorter.</p>
<p>I 1 § växtförädlarrättslagen anges lagens tillämpningsområde med<br>avseende på objektet-, växtförädlarens ensamrätt till yrkesmässigt<br>utnyttjande kopplas till en viss växtsort. Växtförädlings-<br>skyddsutredningen jämställer i sitt betänkande (SOU 1969:15 s. 86)<br>detta begrepp med termen cultivar som används i den internationella<br>nomenklaturen. Cultivar utgör en samling av odlade individer, vilken<br>karakteriseras av någon egenskap som är av betydelse med tanke på<br>användningen för jordbruks-, skogsbruks- eller trädgårdsändamål.<br>Samlingen bibehåller sina kännetecknande egenskaper då den förökas.<br>En cultivar - sort - skall alltså kunna identifieras. Härav följer att en<br>växtsort måste uppfylla vissa krav i fråga om särskiljbarhet. Detta anges<br>dock inte som någon legaldefinition. Lagtexten är i stället så utformad -<br>i enlighet med konventionens systematik - att särskillnadskravet ställs<br>upp som en särskild skyddsförutsättning (3 §).</p>
<p>För att en växtsort skall kunna skyddas måste den tillhöra de<br>växtsläkten eller växtarter som är upptagna i en bilaga till lagen.<br>Bilagan upptar över 100 släkten och arter och uppfyller således mer än<br>väl konventionens minimikrav.</p>
<p>Växtförädlarrättens subjekt behandlas i 2 §. Endast den som framställt<br>en sort, förädlaren, eller den till vilken förädlarens rätt övergått kan få<br>växtförädlarrätt. Förädlaren är den fysiska person som har framställt<br>växtsorten. En juridisk person kan registreras som rättighetsinnehavare,<br>om den har förvärvat förädlarens rätt. Om flera personer gemensamt<br>framställt en växtsort, måste de gemensamt söka registrering, såvida<br>inte någon av dem överlåtit sin rätt.</p>
<p>Frågan om arbets- eller uppdragstagares rätt till sorter som de<br>framställt i tjänsten eller under utförande av uppdraget regleras inte i<br>lagen. Enligt motiven (prop. 1971:40 s. 73 och 90) bör problemet lösas<br>med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsatser.</p>
<p>Växtförädlarrätten, som definieras som en ensamrätt att yrkesmässigt<br>utnyttja en sort enligt lagen, beviljas genom registrering.</p>
<p>Den som har framställt en växtsort i Sverige och dennes rätts-<br>innehavare kan erhålla växtförädlarrätt oavsett medborgarskap och<br>hemvistland. Beträffande en sort som framställts utomlands får sådan<br>rätt förvärvas av den som är svensk medborgare eller har hemvist i<br>Sverige eller en sådan förädlares rättsinnehavare (2 § första och andra<br>styckena).</p>
<p>I enlighet med växtförädlarrättskonventionen anges i 2 § tredje stycket<br>ytterligare två fall då växtförädlarrätt får förvärvas. Dels kan den som<br>framställt en växtsort i en främmande stat som är ansluten till 1961 års<br>konvention beviljas växtförädlarrätt. Dels kan sådan rätt förvärvas<br>beträffande växtsort som framställts utomlands av en förädlare som är<br>medborgare eller har sitt hemvist i en konventionsstat. Om en förädlare<br>med stöd av dessa bestämmelser får förvärva växtförädlarrätt, 29</p>
<p>tillkommer samma rätt hans eller hennes rättsinnehavare, oavsett deras<br></p>
<p>medborgarskap och hemvist. Det har ingen betydelse om den Prop. 1996/97:128<br>konventionsstat där växtsorten framställts, eller där förädlaren är<br>medborgare eller har hemvist, är ansluten till konventionen enligt dess<br>ursprungliga lydelse eller till 1978 års konventionstext. Sverige har<br>således inte utnyttjat den möjlighet som ges i<br>växtförädlarrättskonventionen artikel 3 (3) att göra undantag från<br>principen om nationell behandling genom att kräva reciprocitet med<br>avseende på konventionens tillämplighet på ett visst växtsläkte eller en<br>viss växtart (se avsnitt 4.1).</p>
<p>De allmänna förutsättningarna för att skydd skall kunna meddelas för<br>en växtsort regleras i 3 §. I första stycket anges särskillnads-,<br>enhetlighets- och stabilitetskraven i nära anslutning till<br>växtförädlarrättskonventionens skrivning.</p>
<p>Särskillnadskravet - dvs. förhållandet mellan den sort för vilken<br>växtförädlarrätt söks och andra sorter - uttrycks så att växtsorten får<br>registreras endast om den genom minst ett viktigt kännetecken tydligt<br>skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för<br>registreringsansökan (1 p.). I andra stycket utvecklas i vilka fall en sort<br>skall anses känd genom en uppräkning av exempel.</p>
<p>De kännetecken som utmärker en sort kan vara av morfologisk eller<br>fysiologisk karaktär. Morfologi är läran om bl.a. växters yttre och inre<br>byggnad. Särdrag av morfologisk art kan normalt fastställas visuellt.<br>Fysiologiska kännetecken utgörs av andra egenskaper t.ex. tidighet,<br>stråhöjd, stråstyrka, vinterhärdighet, resistens mot sjukdomar och<br>skadedjur, avkastningsförmåga, bakningsduglighet, näringsvärde, smak<br>etc. Dessa kännetecken påvisas vanligen på annat sätt än genom visuellt<br>iakttagande. Växtsortnämnden föranstaltar om den provning som behövs<br>för att påvisa kännetecknen.</p>
<p>I lagtexten anges att växtsorten skall tydligt skilja sig från kända sorter<br>genom minst ett viktigt kännetecken. Några närmare anvisningar om när<br>ett kännetecken skall anses tillräckligt viktigt och tydligt ges inte i<br>motiven. Dock framhålls att växtsortens odlingsvärde inte skall tillmätas<br>någon betydelse i detta sammanhang (prop. 1971:40 s. 74 och 92). En<br>kontroll av odlingsvärdet sker emellertid inom ramen för certifieringen<br>av utsäde med stöd av utsädeslagen (1976:298). De särskiljande<br>kännetecknens betydelse får prövas mot bakgrund av vilken växtart det<br>gäller och omständigheterna i det särskilda fallet. Departementschefen<br>framhåller i propositionen att kravet på tydlig avvikelse skall tillämpas<br>strängt (a. prop. s. 93).</p>
<p>Uppräkningen i 3 § andra stycket av fall i vilka en växtsort skall anses<br>som känd börjar med det exemplet att material av sorten yrkesmässigt<br>utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits. Med material avses<br>växtmaterial av sorten över huvud taget, alltså inte bara<br>förökningsmaterial. Som tillhandahållande räknas bl.a. överlåtelse utan<br>vederlag och utlåning, men däremot inte lagerhållning.</p>
<p>Som ett andra exempel nämns det förhållandet att en växtsort tagits in</p>
<p>i eller anmälts till en officiell sortlista.</p>
<p>Ytterligare ett exempel på när en sort skall anses som känd är att den 30</p>
<p>förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant<br></p>
<p>beskrivits i allmänt tillgänglig skrift. En växtsort skall vidare anses som Prop. 1996/97:128<br>känd, om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>I 3 § första stycket 2 tas enhetlighetskravet upp. Där anges att en<br>växtsort får registreras endast om den är tillräckligt likformig<br>(homogen) med hänsyn tagen till de särdrag som dess sexuella eller<br>vegetativa förökning betingar. Detta skyddskriterium rör med andra ord<br>hur stora variationer mellan enskilda individer inom en växtsort som<br>kan accepteras. Växtförädlingsskyddsutredningen anförde i sitt<br>betänkande (SOU 1969:15 s. 92):</p>
<p>"Homogenitetsproblemet har olika aktualitet för skilda växtarter.<br>Beträffande en del växtarter är vissa egenskaper hos en sort så klart<br>iakttagbara och från planta till planta så ensartat utbildade, att varje<br>enstaka individ av sorten kan särskiljas från andra sorter. Så är ofta<br>fallet i fråga om vissa vegetativt förökade arter såsom potatis (blomfärg,<br>bladens flikighet, knölens skal- och köttfärg) och rosor (blomfärg).<br>Någon gång kan detta också förekomma i fråga om självbefruktande<br>växtslag såsom t. ex. vete (axets form och färg, hårighet på noderna),<br>havre (vipptyp och hårighet på plantans olika delar) och kom (axtyp,<br>basalstjälkens utformning och nervernas tandighet). I fråga om andra<br>växtarter kan föreligga bestämda, för en sort typiska egenskaper, men<br>dessa kan dock från planta till planta förete en sådan grad av variation,<br>att den enskilda individen av sorten inte alltid kan skiljas från en annan<br>sort. Under sådana förhållanden kan man endast genom noggranna<br>observationer och under ständig och omedelbar jämförelse vid<br>kontrollodling särskilja en sort från andra sorter. En sådan varia-<br>tionsbredd uppvisar framförallt de korsbefruktande växtarterna, men<br>även ofta de självbefruktande.</p>
<p>Svårigheten att uppnå full homogenitet gör att mindre avvikelser måste<br>tillåtas. Kravet på homogenitet får, såsom framgår av lagtexten,<br>avpassas efter växtartens förökningssätt och sortens särskilda<br>förhållanden. "</p>
<p>Växtförädlingsskyddsutredningen nämnde vidare vissa allmänna<br>principer som registreringsmyndigheten borde beakta vid utformandet<br>av närmare riktlinjer för enhetlighetskravet. Därvid uttrycktes att en<br>relativt liberal bedömning i vissa fall kan vara påkallad. I propositionen<br>underströk departementschefen dock att det inte kunde komma ifråga att<br>här i landet tillämpa kravet mer liberalt än i andra unionsstater (prop.<br>1971:40 s. 97).</p>
<p>Stabilitetskravet anges i 3 § första stycket 3, vari föreskrivs att en<br>växtsort får registreras endast om den efter förökning utförd i enlighet<br>med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig (stabil)<br>med avseende på sina väsentliga kännetecken. En sort måste alltså<br>behålla sina särskiljande kännetecken. Såsom anges i<br>växtförädlarrättskonventionen skall en sort efter varje förökning - eller,<br>i förekommande fall, efter avslutandet av varje förökningscykel -<br>uppvisa samma kännetecken som när rättsskydd beviljades. Stabiliteten<br>skall således vara sådan att sorten kan identifieras under hela<br>skyddstiden.</p>
<p>Tredje stycket i 3 § behandlar nyhetskravet. Det bör i detta<br>sammanhang nämnas att den proposition som låg till grund för<br>växtförädlarrättslagen inte behandlade nyhetskravet som en självständig 31<br></p>
<p>skyddsförutsättning, utan diskuterade det som en aspekt av p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>särskillnadskravet. Resonemanget fördes efter den linjen att om en viss<br>växtsort utnyttjats kommersiellt innan skydd söks, sorten inte kan anses<br>uppfylla särskillnadskravet, eftersom den är identisk med en redan känd<br>sort. Att en växtsort som sådan redan är känd eller att den alltför<br>obetydligt skiljer sig från redan kända växtsorter betraktades som<br>samma registreringshinder (prop. 1971:40 s. 74 och 91 ff.). I den<br>proposition som föregick 1982 års lagändringar används emellertid<br>begreppet nyhetskrav, utan att systematiken i själva lagtexten ändras.</p>
<p>Detta torde höra samman med avsaknaden av en definition av<br>begreppet växtsort. Utan en klargörande precisering av det begreppet är<br>det svårt att avgöra om en "ny" samling växtexemplar, vars utseende<br>och egenskaper nära överensstämmer med en känd växtsorts, är att<br>hänföra till den kända växtsorten (brist i nyhetskravet), eller om den är<br>att betrakta som en ny växtsort vars kännetecken inte är tillräckligt<br>tydliga för att registrering skall kunna ske (brist i särskillnadskravet).<br>Med hänsyn till utformningen av växtförädlarrättskonventionen - och i<br>synnerhet 1991 års konventionstext som behandlas nedan - torde dock<br>diskussionen och förståelsen underlättas, om nyhet och särskiljbarhet<br>betraktas som två separata skyddsförutsättningar.</p>
<p>Beträffande nyhetskravet föreskrivs i 3 § tredje stycket att registrering<br>av en sort inte får ske, om växtmaterial av sorten har förts i handeln på<br>visst sätt före registreringsansökan. Till en början föreligger hinder mot<br>registrering, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren<br>eller dennes rättsinnehavare yrkesmässigt har förts i handeln i Sverige<br>före dagen för ansökan om registrering. Vidare får registrering inte ske<br>om växtmaterial på sådant sätt har förts i handeln utomlands tidigare än<br>sex år före dagen för ansökningen, när det gäller vin, fruktträd,<br>skogsträd, prydnadsträd eller deras grundstammar. För övriga växtarter<br>är tidsfristen fyra år.</p>
<p>Den möjlighet som konventionen efter 1978 års revision erbjuder, att<br>i nationell lagstiftning mjuka upp nyhetskravet med en ettårig nyhetsfrist<br>vad gäller inhemskt saluförande, har således inte utnyttjats i<br>växtförädlarrättslagen.</p>
<p>Ensamrättens innebörd och omfattning regleras i 4 §. Till grund för<br>bestämmelserna ligger artikel 5 i växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>I första stycket punkt 1 föreskrivs att ingen utan samtycke av in-<br>nehavaren av växtförädlarrätten (sortinnehavaren) får framställa eller till<br>Sverige föra in växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall bjudas<br>ut till försäljning för förökningsändamål eller på annat sätt<br>tillhandahållas för sådant ändamål. Enligt punkt 2 fordras på samma<br>sätt sortinnehavarens tillstånd för att bjuda ut till försäljning eller på<br>annat sätt tillhandahålla växtmaterial för förökningsändamål. I punkt 3<br>regleras de fall där upprepad användning av växtmaterial av den<br>skyddade sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av<br>annan sort. För sådan användning krävs sortinnehavarens samtycke, om<br>syftet är att det framställda materialet skall bjudas ut till försäljning -<br>eller på annat sätt tillhandahållas - för förökningsändamål. Det är i<br>samtliga fall (punkt 1-3) endast yrkesmässigt utnyttjande av sorten som<br>träffas av kravet på sortinnehavarens samtycke.</p>
<p>32</p>
<p>Att begreppet material för förökningsändamål används i stället för p<sub>rO</sub>p<br>växtförädlarrättskonventionens term, förökningsmaterial, har sin<br>förklaring i att man exempelvis på produktionsstadiet ännu inte vet om<br>visst material kommer att kunna användas som förökningsmaterial eller<br>inte. Avsikten hos den som odlar eller säljer är därför avgörande (prop.<br>1971:40 s. 99).</p>
<p>Till förökningsmaterial räknas inte bara frö och annat utsäde, utan<br>även vegetativt material som kan användas för förökning. Ympkvistar<br>av buskar och träd, revor av jordgubbsplantor, potatisknölar liksom hela<br>plantor, buskar och träd betraktas alltså som förökningsmaterial.</p>
<p>Att endast använda förökningsmaterial av en skyddad sort faller i<br>princip utanför ensamrätten. En odlare har således rätt att själv<br>producera utsäde av en skyddad växtsort och använda detta i sin egen<br>verksamhet. Med hänsyn till rekvisitet om yrkesmässighet anses en<br>lantbrukare också kunna sälja utsäde till exempelvis en granne i enstaka<br>fall utan att detta innebär något intrång i ensamrätten.</p>
<p>Det fall som regleras under punkt 3 - upprepad användning av en<br>växtsort för framställning av en annan sort - utgör dock ett undantag<br>från regeln att själva användandet är fritt. Denna undantagsregel tar<br>sikte på framställningen av vissa hybridsorter, där korsningsarbetet<br>måste upprepas i varje generation för att den avsedda sorten skall<br>erhållas. Om någon av "föräldrarna" till en sådan hybrid tillhör en<br>skyddad sort, fordras sortinnehavarens samtycke för framställning av<br>förökningsmaterial av hybridsorten.</p>
<p>Såsom växtförädlarrättskonventionen föreskriver gäller enligt 4 §<br>andra stycket en utvidgad ensamrätt för prydnadsväxter. Beträffande<br>sådana växter är det även förbjudet att utan sortinnehavarens samtycke<br>använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för<br>yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för<br>prydnadsändamål. Skälet till denna utökning av ensamrätten är att den<br>annars skulle bli fiktiv, eftersom en del prydnadsväxter förökas<br>vegetativt och är mycket lätta att reproducera. Men även på detta<br>område omfattar växtförädlarrätten endast användning för<br>förökningsändamål; försäljning av snittblommor som skall användas till<br>prydnad får ske fritt.</p>
<p>Enligt 4 § tredje stycket omfattar växtförädlarrätten inte utnyttjande av<br>det material av en växtsort, som har bringats i omsättning inom<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av sortinnehavaren eller med<br>dennes samtycke. Bestämmelsen reglerar frågan om när en ensamrätt<br>skall anses konsumerad (uttömd). Inom immaterialrätten gäller som<br>huvudregel att en ensamrätt bara omfattar den första överlåtelsen av ett<br>exemplar av en skyddad produkt.</p>
<p>Genom EES-avtalet åtog sig Sverige att anpassa de nationella lagarna<br>till de principer som råder inom EG för konsumtion av immateriella<br>rättigheter. Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1992/93:48 angående<br>EES-avtalet och immaterialrätten konstaterade lagutskottet att Sveriges<br>åtaganden enligt EES-avtalet krävde en övergång från den dittills<br>rådande principen om nationell konsumtion till regional eller EES-vid<br>konsumtion (bet. 1992/93:LU17 s.6). Detta kom till uttryck i införandet<br>av 4 § tredje stycket växtförädlarrättslagen.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<p>I förarbetena till denna lagändring framhölls att det är specifikt för p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>växtförädlarrätten, som till föremål har levande och föränderlig materia,<br>att konsumtion anses ske bara med avseende på den mängd växtmaterial<br>som är föremål för det ursprungliga förfogandet. Om växtmaterial<br>sedermera förökas, anses sortinnehavarens ensamrätt åter inträda.<br>Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså inte<br>följande generation såvitt avser förökningsändamål. Därför fordras<br>sortinnehavarens samtycke för att denna senare generation växtmaterial<br>skall kunna användas för framställning av förökningsmaterial för<br>yrkesmässig avsättning (se prop. 1992/93:48 s. 40)</p>
<p>Prioritetsrätten kommer till uttryck i 5 §, som bygger på artikel 12 i<br>växtförädlarrättskonventionen. I första meningen regleras rätten att<br>åtnjuta prioritet från tidigare ansökan om skydd som gjorts i en stat som<br>är ansluten till växtförädlarrättskonventionen. Om skydd har sökts för<br>en växtsort i en sådan stat och motsvarande ansökan görs i Sverige<br>inom tolv månader, skall den senare ansökan anses ha gjorts samtidigt<br>med den första, när det gäller kravet på nyhet. Som förutsättning för att<br>prioritet skall få åtnjutas gäller att sökanden yrkar det.</p>
<p>I 5 § första stycket andra meningen behandlas möjligheten att grunda<br>prioritet på en ansökan om skydd som gjorts i en stat som inte är<br>ansluten till konventionen. En förutsättning för prioritet i sådana fall är<br>att det i det landet ges motsvarande prioritet från en svensk ansökan.<br>Vidare krävs att lagstiftningen där i huvudsak överensstämmer med<br>konventionen. Framförallt är det reglerna om lika behandling av<br>inhemska och utländska sökande som här är väsentliga.</p>
<p>Av 5 § första stycket tredje meningen framgår - helt i enlighet med<br>artikel 12 (1) i konventionen - att om sortinnehavaren ansöker om<br>registrering i flera länder, tolvmånadersfristen skall räknas från den dag<br>då den första ansökningen gavs in. I konventionen anges uttryckligen att<br>ansökningsdagen inte skall räknas in i fristen. Detta följer i den svenska<br>lagen av att fristen räknas "från" och inte "från och med"<br>ansökningsdagen.</p>
<p>Ett bemyndigande för regeringen att utforma närmare föreskrifter<br>angående prioritetsyrkanden ges i 5 § andra stycket första meningen.<br>Med stöd av bemyndigandet får regeringen bestämma föreskrifter om i<br>vilken ordning yrkande om prioritet skall framställas och vilka<br>handlingar som skall ges in till stöd för yrkandet. Regeringen får även<br>bemyndigande att delegera rätten att utfärda föreskrifter till en<br>myndighet. Enligt andra meningen får prioritet inte åtnjutas, om de<br>föreskrifter som har utfärdats med stöd av bemyndigandet inte följs.</p>
<p>Föreskrifter rörande yrkande om prioritet finns i 8 § växtför-<br>ädlarrättskungörelsen. Av dessa framgår att prioritet skall begäras i den<br>ansökan som ges in här i landet och att sökanden inom tre månader från<br>ansökningsdagen skall ge in bestyrkta kopior av tidigare ansökningar.</p>
<h4>4.2.1 Handläggning av en ansökan</h4>
<p>6 - 20 §§ innehåller bestämmelser om ansökan om registrering och om<br>Växtsortnämndens handläggning.</p>
<p>I 6 § första stycket fastslås att registrering skall ske i växtsortregistret<br>och att Statens växtsortnämnd är registreringsmyndighet. Att växtsortens<br></p>
<p>34</p>
<p>benämning skall registreras samtidigt med själva sorten framgår av p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>andra stycket.</p>
<p>Föreskrifter om hur en registreringsansökan skall göras och vad<br>ansökningshandlingen skall innehålla ges i 7 §, vars innehåll anpassats<br>till motsvarande bestämmelser i patentlagen och mönsterskyddslagen. I<br>första stycket anges att en ansökan om registrering av växtsort skall<br>göras skriftligen hos Växtsortnämnden. Enligt andra stycket skall<br>ansökningen innehålla dels en tydlig beskrivning av sorten med<br>angivande av de särskiljande kännetecknen, dels ett förslag till<br>benämning. Beskrivningen skall vara så fullständig som möjligt, så att<br>Växtsortnämnden på grundval av denna kan bedöma om<br>särskillnadskravet är uppfyllt. Vidare skall beskrivningen utgöra<br>underlag för det invändningsförfarande som skall äga rum innan sorten<br>får registreras. Förslaget till benämning får vara endast preliminärt. I så<br>fäll kan Växtsortnämnden senare förelägga sökanden att ge ett slutligt<br>förslag. Det är önskvärt att förslag till sortbenämning kungörs samtidigt<br>med ansökan i övrigt. I andra stycket föreskrivs vidare att förädlarens<br>namn skall anges. Om det inte är förädlaren själv som söker registre-<br>ring, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.</p>
<p>Enligt 7 § tredje stycket skall sökanden på heder och samvete försäkra<br>att nyhetskravet är uppfyllt, dvs. att sorten såvitt han eller hon känner<br>till inte har förts i handeln på sådant sätt som innebär hinder mot<br>registrering (jfr 3 §).</p>
<p>Eftersom Växtsortnämnden i regel måste föranstalta om provning av<br>sorten, åligger det sökanden att tillhandahålla växtmaterial i den mängd<br>som behövs för detta (7 § fjärde stycket).</p>
<p>Slutligen skall sökanden betala en fastställd ansökningsavgift (7 §<br>femte stycket).</p>
<p>I 8 § ges närmare föreskrifter om sortbenämningen. Till grund för<br>denna bestämmelse ligger artikel 13 i växtförädlarrättskonventionen.<br>Således fastslås i första stycket som ett grundläggande krav att<br>sortbenämningen skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra<br>sorter. Således skall en benämning ha identifieringsförmåga. Detta skall<br>ses mot bakgrund av att var och en som handlar med en sort har både<br>rättighet och skyldighet att använda sortbenämningen. I motsats till vad<br>som gäller för varumärken får en sortbenämning vara beskrivande.<br>Sortens egenskaper, dess geografiska ursprung, tiden för dess tillkomst<br>eller dess användningsområde får alltså anges eller antydas i<br>benämningen. Även uppgift om förädlaren får framgå av<br>sortbenämningen. Men eftersom benämningen inte på något sätt får vara<br>vilseledande, får den inte hänvisa till en egenskap som är gemensam för<br>en hel grupp av närstående sorter. En antydd egenskap måste med andra<br>ord vara karakteristisk för just den sort det är fråga om.</p>
<p>Andra stycket innehåller en uppräkning av särskilda hinder mot<br>registrering av en sortbenämning. Det är här inte bara konventionens<br>föreskrifter utan också de överväganden som legat till grund för<br>varumärkeslagstiftningen som utgör bakgrunden till bestämmelserna.</p>
<p>För det första anges att benämningen inte får bestå av enbart siffror,<br>såvida det inte är fast praxis <sup>att</sup> beteckna sorten i fråga på det sättet.<br>Någon sådan fast praxis finns inte i Sverige men förekommer i vissa</p>
<p>35<br></p>
<p>andra konventionsstater när det gäller majs och vissa grundstammar till p<sub>TO</sub>p. 1996/97:128<br>vin och fruktträd.</p>
<p>Benämningen får för det andra inte uppenbarligen vara ägnad att<br>vilseleda allmänheten. Risken för vilseledande kan avse bl.a. sortens<br>ursprung, härstamning, karakteristiska egenskaper, värde eller<br>förädlarens identitet. Beträffande mer eller mindre betydelselösa<br>egenskaper torde en risk för vilseledande inte utgöra något<br>registreringshinder.</p>
<p>Ett tredje registreringshinder är att sortbenämningen strider mot lag<br>eller annan författning eller mot allmän ordning eller att den är ägnad<br>att väcka förargelse. En motsvarighet finns i varumärkeslagen.<br>Bestämmelsen innebär bl. a. ett förbud mot anstötliga benämningar.</p>
<p>Att risk för förväxling med andra sortbenämningar föreligger tas upp<br>som en fjärde omständighet; en sortbenämning får inte godtas, om den<br>kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort av samma eller<br>närstående växtart införts i eller föreslagits för växtsortregistret eller<br>annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av<br>sådan sort. Likhetsprövningen skall alltså först och främst innefatta en<br>jämförelse med växtsortregistret och inneliggande ansökningar. Om två<br>eller flera likalydande eller alltför snarlika benämningar på sorter<br>tillhörande samma eller närbesläktade växtarter är uppe till prövning<br>samtidigt, har det förslag som först kom in företräde. Vidare skall<br>likhetsprövningen omfatta de sortbenämningar som förts in i officiella<br>sortlistor. En kontroll skall alltså göras mot den svenska sortlistan, men<br>också mot andra officiella förteckningar, däribland utländska officiella<br>sortlistor. Detta uttrycks också klart i konventionen. Eventuell<br>överensstämmelse med benämningar som används på förökningsmaterial<br>av en växtsort som tillhör samma eller närstående växtart kan däremot<br>vara svår att uppdaga vid Växtsortnämndens officialprövning.<br>Omständigheten kan emellertid uppmärksammas genom invändning.</p>
<p>Förväxlingsrisk i förhållande till annans skyddade varumärke eller<br>annat kännetecken är det femte registreringshindret. En sortbenämning<br>får inte godtas, om den kan förväxlas med varumärke, namn, firma<br>eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd.<br>Sådan förväxlingsrisk skall dock endast beaktas, om den skulle ha<br>inneburit hinder mot att registrera sortbenämnmgen som varumärke för<br>material av växtsort eller för varor av liknande slag. En kontroll skall<br>alltså göras hos Patent- och registreringsverket när det gäller<br>registrerade kännetecken. Likheter med icke registrerade varumärken<br>och övriga kännetecken kan uppmärksammas efter invändning. Med<br>"annan beteckning" i punkt 5 avses beteckningar på stiftelser, ideella<br>föreningar och därmed jämförliga sammanslutningar, konstnärsnamn<br>och andra likartade namn samt titel på annans skyddade litterära och<br>konstnärliga verk, där titeln är skyddad. När en benämning registrerats<br>för en växtsort, kan den enligt allmänna varumärkesrättsliga regler inte<br>få skydd som varumärke. Detta beror på att sortbenämningen är en<br>allmän varubenämning som avser sorten som sådan, oavsett vem som<br>saluför den. Den som säljer utsäde får, såsom sägs i<br>växtförädlarrättskonventionen (artikel 13 (9)), foga ett varumärke till<br>sortbenämningen.</p>
<p>36</p>
<p>Slutligen, för det sjätte, utgör även förväxlingsrisk i förhållande till Pr<sub>O</sub>p. 1996/97:128<br>sökandens eget skyddade varumärke ett registreringshinder. Således får<br>en sortbenämning inte registreras, om den kan förväxlas med sådant<br>varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag för<br>vilket sökanden själv åtnjuter skydd. I dessa situationer krävs det att<br>sökanden avstår sin varumärkesrätt.</p>
<p>I 8 § tredje stycket ges ett bemyndigande åt regeringen att under<br>förutsättning av ömsesidighet göra undantag från reglerna om<br>registreringshinder för sortbenämningar som registrerats eller sökts<br>registrerade utomlands. Det enda kravet är att inte synnerliga skäl talar<br>emot en sådan registrering i Sverige. Denna bestämmelse har kommit<br>till på grund av att växtförädlarrättskonventionen föreskriver (artikel 13<br>(5)) att när ansökan om skydd för en ny sort görs i flera unionsstater,<br>det skall ske under en och samma benämning. Respektive lands<br>myndigheter åläggs att registrera den benämning som angivits, såvida<br>inte myndigheten finner att benämningen är olämplig i denna stat. Med<br>stöd av bemyndigandet föreskrivs i 13 § växtförädlarrättsskungörelsen<br>att en sortbenämning som registrerats eller sökts registrerad i en<br>konventionsstat skall utan hinder av 8 § första och andra styckena<br>växtförädlarrättslagen registreras i Sverige, om inte synnerliga skäl är<br>däremot. Enligt förarbetena (prop. 1971:40 s. 112) kan synnerliga skäl<br>anses vara för handen, om en sortbenämning på främmande språk är ett<br>fantasiord men på svenska är en allmän varubeteckning eller ett ord<br>som är ägnat att väcka förargelse.</p>
<p>I 9 § föreskrivs att en ansökan inte får omfatta mer än en växtsort.<br>Liknande bestämmelser finns på patent- och mönsterskyddsområdet.<br>Administrativa skäl och fiskala intressen ligger bakom denna regel.</p>
<p>Beträffande ombud anges i 10 § att en sökande som inte har hemvist i<br>Sverige skall ha ett ombud som är bosatt här. Detta ombud skall ha<br>behörighet att företräda sökanden i allt som rör ansökningen. Denna<br>regel, som är föranledd av praktiska hänsyn, har också sin motsvarighet<br>i patentlagen och mönsterskyddslagen.</p>
<p>I 11 § regleras Växtsortnämndens inledande handläggning av en<br>ansökan. Om sökanden inte iakttagit föreskrifterna om en ansökan, eller<br>om det på annat sätt finns hinder mot bifall, skall sökanden enligt första<br>stycket föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.</p>
<p>Ansökan om växtförädlarrätt behandlas enligt ett förprövningssystem.<br>Växtsortnämndens officialgranskning omfattar både en formell prövning<br>av att själva ansökan är komplett och en materiell prövning av att<br>växtsorten uppfyller förutsättningarna för rättsskydd. Det kan alltså vara<br>brister av såväl formell som materiell natur som föranleder ett<br>föreläggande enligt detta lagrum.</p>
<p>Om sökanden inte följer ett föreläggande enligt 11 § första stycket,<br>skall ansökan avskrivas. Detta framgår av andra stycket. I föreläggandet<br>skall finnas med en erinran om denna påföljd.</p>
<p>Den fortsatta prövningen regleras i 12 §. Enligt denna paragraf skall<br>ansökningen avslås, om hinder för bifall finns också efter det att<br>sökanden avgivit yttrande, dock endast under förutsättning att sökanden<br>haft tillfälle att yttra sig över hindret och att det inte finns någon<br>anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande. Har sökanden yttrat sig<br>över föreläggandet, men finner Växtsortnämnden att det påtalade<br></p>
<p>37</p>
<p>hindret fortfarande föreligger, skall ansökningen normalt avslås direkt. p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>Detsamma gäller när sökanden visserligen vidtagit någon åtgärd för att<br>avhjälpa bristen, men denna åtgärd är otillräcklig. Ett avslagsbeslut<br>skall vara motiverat. I vissa fall kan det hända att det under<br>handläggningen uppdagas någon annan brist än den som föranlett det<br>första föreläggandet. Eftersom ett avslagsbeslut inte får grundas på<br>hinder som sökanden inte haft tillfälle att yttra sig över, måste då ett<br>nytt föreläggande utfärdas.</p>
<p>Handläggningen av ärenden där någon framställer påstående om<br>bättre rätt behandlas i 13 och 14 §§. Om någon inför Växtsortnämnden<br>påstår att han eller hon har bättre rätt än sökanden till en växtsort, och<br>saken är tveksam, kan nämnden förelägga honom eller henne att väcka<br>talan vid domstol inom viss tid. Väcks inte talan inom förelagd tid,<br>skall påståendet lämnas utan avseende vid den fortsatta handläggningen<br>av ansökningen. En erinran om detta bör göras i föreläggandet. Är tvist<br>om bättre rätt anhängig vid domstol, kan ärendet hos Växtsortnämnden<br>förklaras vilande i avvaktan på att målet slutligt avgörs. Men i<br>allmänhet ligger det i båda parters intresse att sådana praktiska prov<br>som skall utföras, och som i allmänhet är tidsödande, inte uppskjuts<br>eller avbryts. Det kan därför vara lämpligt att en vilandeförklaring inte<br>sker förrän på ett senare stadium i handläggningen.</p>
<p>För det fall den som påstår att han eller hon har bättre rätt till en<br>växtsort kan visa detta inför Växtsortnämnden, skall nämnden överföra<br>ansökningen på honom eller henne, om han eller hon yrkar det. Skälet<br>till detta är, att om den som har bättre rätt skulle vara tvungen att ge in<br>en ny egen ansökan, det skulle kunna hända att omständigheter som<br>inträffat efter den första ansökan ledde till att växtsorten inte ansågs ny.<br>Exempelvis kan ju den som först sökte skydd ha fört ut växtsorten i<br>handeln. Det har därför ansetts att den som visar bättre rätt bör få<br>tillgodoräkna sig den ursprunglige sökandens ansökningsdag.</p>
<p>Den som gör gällande bättre rätt skall styrka sitt påstående antingen<br>genom bevisföring direkt hos Växtsortnämnden eller, om prövning skett<br>vid domstol, genom företeende av lagakraftvunnen dom.</p>
<p>Sedan överföring yrkats, får en ansökan inte vare sig avskrivas, avslås<br>eller bifallas förrän yrkandet slutligt prövats. Även om ärendet inte<br>vilandeförklarats innan det är klart för avgörande, skall<br>Växtsortnämnden alltså inte skilja det ifrån sig, när någon yrkat att<br>ansökningen skall överföras på honom eller henne. Därigenom undviks<br>rättsförlust för den slutligen berättigade.</p>
<p>I 15 § finns bestämmelser om kungörelse och invändningsförfarande.<br>Enligt första stycket skall Växtsortnämnden, om ansökningshandlingarna<br>är fullständiga och hinder inte föreligger mot registrering, kungöra<br>ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att komma in med<br>invändningar. Kungörelse skall normalt ske när nämnden slutfört de<br>undersökningar beträffande sorten och sortbenämningen som den<br>självmant skall göra. Invändningsförfarandet skall sedan komplettera<br>officialgranskningen. I 14 § växtförädlarrättskungörelsen anges vad en<br>kungörelse skall innehålla.</p>
<p>Enligt 15 § andra stycket skall en invändning göras skriftligen hos<br>Växtsortnämnden inom den tid som nämnden bestämmer. Fristens längd<br>avgörs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.</p>
<p>38</p>
<p>Att Växtsortnämnden som huvudregel skall föranstalta om prov med Prop. 1996/97:128<br>material av växtsorten anges i 16 §. Endast om det av särskilda skäl är<br>onödigt kan sådana prov underlåtas. Med proven avses att fastställa<br>sortens särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet. För proven skall betalas<br>en särskild avgift.</p>
<p>Angående den fortsatta prövningen därefter finns föreskrifter i 17 §.<br>När tiden för framställande av invändning har gått ut och provningen av<br>växtmaterialet har slutförts, skall ansökan tas upp till fortsatt prövning.<br>Vid denna prövning är 11-14 §§ tillämpliga. Således skall det på nytt<br>göras en allsidig prövning av om förutsättningarna för registrering är<br>uppfyllda. Visserligen skall Växtsortnämnden vid tidpunkten för<br>kungörandet ha gjort den preliminära bedömningen att det finns<br>förutsättningar för bifall, men nya omständigheter av olika slag kan ha<br>tillkommit under processens gång. Men framförallt är det förstås vad<br>som framkommit vid invändningar och praktiska prov som är nytt<br>material på det här stadiet, och som skall tas under övervägande i detta<br>skede av processen. Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över de<br>eventuella invändningar som framställts och över resultatet av utförda<br>prov.</p>
<p>Härefter skall Växtsortnämnden fatta beslut. Om det inte finns något<br>hinder mot registrering, skall ansökningen bifallas.</p>
<p>Beträffande överklagande föreskrivs i 18 § första stycket att sökanden<br>får överklaga Växtsortnämndens slutliga beslut, om det gått honom eller<br>henne emot. Vidare har den som i behörig ordning gjort invändning mot<br>en ansökan rätt att överklaga ett beslut om bifall. Gör invändaren det<br>men återkallar han eller hon sedan sitt överklagande, får det likväl<br>prövas, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Således har ingen annnan än den som har gjort invändning rätt att<br>överklaga ett bifallande beslut. Detta innebär att om en ansökan bifalls<br>utan att någon invändning framställts, beslutet vinner laga kraft<br>omedelbart.</p>
<p>I 18 § andra stycket anges att sökanden får överklaga ett beslut<br>varigenom ett yrkande om överföring enligt 14 § har bifallits. Det rör<br>sig här alltså om fall då någon med framgång hävdat bättre rätt och fått<br>en ansökan överförd på sig. Den som ursprungligen gjort ansökan har<br>då rätt att överklaga ett sådant beslut. Vid det omvända förhållandet,<br>när ett yrkande om överföring avslagits, har den som framställt<br>yrkandet rätt att överklaga.</p>
<p>Angående instansordningen anges i 19 § att Växtsortnämndens slutliga<br>beslut överklagas hos Statens jordbruksverk. Överklagande skall ske<br>inom två månader. Jordbruksverkets beslut får överklagas av sökanden,<br>om det har gått honom eller henne emot. Överklagande får ske direkt<br>hos Regeringsrätten. Något prövningstillstånd behövs således inte. Även<br>här gäller att överklagande skall ske inom två månader.</p>
<p>Föreskrifter om registrering och kungörande av beslut finns i 20 §.<br>Enligt första stycket skall ett lagakraftvunnet beslut om bifall till en<br>ansökan föranleda dels att växtsorten skall tas in i växtsortregistret, dels<br>att registreringen skall kungöras. Av andra stycket framgår att även ett<br>beslut om att avskriva eller avslå en ansökan som har kungjorts enligt<br>15 § skall kungöras, när beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>39</p>
<h4>4.2.2 Skyddstidens längd</h4>
<p>I 21 § föreskrivs att växtförädlarrätt gäller från den dag då ansökan om<br>registrering bifölls, och att den kan upprätthållas under 20 år räknat<br>från ingången av året efter det då beslutet om registrering vann laga<br>kraft. Som tidigare nämnts finns det i växtförädlarrättskonventionen en<br>bestämmelse om en minsta skyddstid på 15 år för växtsorter i allmänhet<br>och 18 år för vin och vissa träd samt deras grundstammar.</p>
<p>Tidigare var skyddstiderna i svensk rätt begränsade till konventionens<br>minimikrav, men genom en lagändring 1982 infördes en generell 20-<br>årig giltighetstid. Det hade då konstaterats att de flesta konventionsstater<br>tillämpade längre skyddstider än Sverige. Departementschefen uttalade<br>som en allmän utgångspunkt (prop. 1981/82:136 s. 25) att tiden å ena<br>sidan skall vara så lång att förädlaren är i stånd att under normala<br>förhållanden få igen sina kostnader för utveckling av den nya sorten och<br>därjämte en skälig vinst för sitt förädlingsarbete. Å andra sidan borde<br>den inte vara längre än vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.<br>Departementschefen menade i och för sig att de tidigare gällande<br>skyddstiderna torde vara tillräckliga för de flesta växtsorter som är<br>aktuella för registrering i Sverige. Men han framhöll också att vissa<br>växtsorter har stort värde för folkhushållet under lång tid, 20 år eller<br>däröver. Det är många gånger dyrbart för förädlama att upprätthålla en<br>sort, då det kan krävas omfattande arbete för att kontinuerligt ta fram<br>nytt förökningsmaterial. Detta gäller i hög grad för en så viktig växtart<br>som potatis. För att en förädlare skall ha ekonomiskt intresse av att<br>upprätthålla en sort under längre tid, måste han eller hon därför få<br>intäkter som täcker kostnaderna för detta. Mot bakgrund härav föreslogs<br>den lagändring som ledde till förlängning av skyddstiden till nuvarande<br>nivå.</p>
<h4>4.2.3 Användande av sortbenämning</h4>
<p>Bestämmelserna om användning av en registrerad sortbenämning i 22 §<br>har sin grund i artikel 13 i växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>För den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller på annat sätt<br>tillhandahåller förökningsmaterial av en registrerad växtsort är det enligt<br>första stycket obligatoriskt att använda den benämning som registrerats.<br>Denna skyldighet gäller även efter det att skyddstiden har gått ut eller<br>växtförädlarrätten av någon annan anledning har upphört.</p>
<p>Åliggandet att använda den registrerade benämningen gäller såväl<br>sortinnehavaren själv som andra som utnyttjar förökningsmaterial av<br>sorten.</p>
<p>Bestämmelsen tillgodoser ett intresse av att enhetliga sortbenämningar<br>brukas i handeln, så att odlare och konsumenter har möjlighet att säkert<br>identifiera en sort. Skyldigheten att använda en sortbenämning efter det<br>att växtförädlarrätten upphört leder till att sorten fortfarande bara får ha<br>en enda benämning också då den kan förökas och omsättas fritt.</p>
<p>I 22 § andra stycket föreskrivs att en registrerad benämning för en<br>sort - eller en med denna förväxlingsbar benämning - inte får användas<br>för en annan sort av samma eller närstående växtart eller för material<br>av sådan sort, så länge registreringen av benämningen består.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>40</p>
<p>Bestämmelsen kan jämföras med 8 § andra stycket 4, enligt vilken p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>bestämmelse en registrerad sortbenämning inte kan registreras på nytt<br>för en annan sort av samma eller närstående växtart. Genom det nu<br>aktuella lagrummet kompletteras registreringshindret med ett förbud<br>som leder till att den registrerade benämningen inte kan användas på<br>"fel" växtsort i de fall då detta medför en klar risk för vilseledande.</p>
<p>Detta skydd är begränsat till den tid som registreringen består. Skälet<br>är att det inte rimligen kan krävas av tredje man som överväger att<br>använda en viss benämning att han eller hon skall göra någon kontroll<br>utöver vilka benämningar som finns antecknade i växtsortregistret.</p>
<p>Att bryta mot dessa bestämmelser - uppsåtligen eller av oaktsamhet -<br>medför såväl straffansvar som skadeståndsskyldighet enligt 41 §.</p>
<h4>4.2.4 Årsavgifter</h4>
<p>För växtförädlarrätten skall enligt 23 § första stycket betalas en årsav-<br>gift. Denna avgift skall betalas för varje kalenderår räknat från och med<br>året efter det då ansökan om registrering bifölls, om inte annat har<br>bestämts med stöd av 49 §.</p>
<p>För det kalenderår då rätten beviljas betalas alltså ingen årsavgift.<br>Härvid skiljer sig reglerna från patentlagen, som föreskriver att avgift<br>beräknas redan från ansökningsdagen. Anledningen till denna avvikelse<br>är att en växtförädlare normalt inte kan påbörja det ekonomiska<br>utnyttjandet av sorten förrän någon tid efter registreringen.</p>
<p>I 49 § finns ett bemyndigande för regeringen att fastställa avgifter.<br>Vad gäller årsavgifter har regeringen även bemyndigande att förordna<br>att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria; därav<br>hänvisningen från 23 § till 49 §. Någon sådan avgiftsfrihet har dock inte<br>föreskrivits.</p>
<p>I 23 § andra stycket föreskrivs att förfallodag för årsavgiften är första<br>dagen av det kalenderår den avser. För år som har börjat innan<br>växtsorten registrerades eller inom två månader därefter förfaller dock<br>årsavgiften först två månader efter dagen för registrering. Denna<br>kompletterande bestämmelse tar sikte på de foll då någon har<br>överklaganderätt och registrering därför inte kan ske förrän beslutet att<br>bevilja växtförädlarrätt har vunnit laga kraft. Om beslut att bifalla<br>ansökningen i ett sådant fall fattas t.ex. i december månad, kan inte<br>växtsorten registreras förrän tidigast i februari året därpå, om en<br>invändning har gjorts. När avgiftsskyldighet inträder vid årsskiftet är<br>alltså växtförädlarrätten fortfarande "svävande". Årsavgiften förfaller<br>därför inte till betalning förrän två månader efter registreringen.</p>
<p>Beträffande förskottsbetalning föreskrivs av praktiska skäl att årsavgift<br>inte får erläggas innan registrering skett och inte heller tidigare än sex<br>månader före det kalenderår avgiften avser.</p>
<p>Slutligen finns även en föreskrift om en möjlighet att erlägga årsavgift<br>efter förfallodagen. En sådan senarelagd betalning skall erläggas inom<br>sex månader från förfallodagen och mot förhöjd avgift.</p>
<p>41</p>
<h4>4.2.5 Efterkontroll</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>I 24 § föreskrivs om efterkontroll. Som tidigare nämnts är det en<br>förutsättning för växtförädlarrätt att växtsorten är stabil. Detta innebär<br>att sorten efter förökning utförd i enlighet med den av förädlaren<br>anvisade förökningsmetoden alltjämt överensstämmer med<br>beskrivningen såvitt gäller de väsentliga kännetecknen.</p>
<p>När det gäller fröförökande växter kan det vara svårt att få stabiliteten<br>hos en ny växtsort tillförlitligen fastställd under den begränsade tid som<br>anslås för provning på ansökningsstadiet. Normalt behövs därför ny<br>provning i syfte att kontrollera att sorten inte har förändrats med<br>avseende på sina väsentliga egenskaper. Det ankommer på<br>Växtsortnämnden att föranstalta om denna efterkontroll.</p>
<p>För att tillförsäkra Växtsortnämnden en faktisk möjlighet att låta<br>genomföra sådan kontroll, föreskrivs att nämnden kan förelägga<br>sortinnehavaren att tillhandahålla förökningsmaterial av sorten samt<br>erforderliga handlingar och upplysningar.</p>
<p>Följer inte sortinnehavaren ett sådant föreläggande, och innebär detta<br>ett hinder för tillförlitlig efterkontroll, skall växtsorten enligt 33 §<br>avföras ur registret. I föreläggandet bör erinras om denna påföljd.</p>
<h4>4.2.6 Licens, överlåtelse m. m.</h4>
<p>En sortinnehavare kan ingå avtal om att någon annan skall få rätt att<br>mot ersättning framställa förökningsmaterial av en skyddad sort och<br>marknadsföra detta. Sådant beviljande av licens utgör vid sidan av<br>utnyttjande i egen regi sortinnehavarens väsentliga medel att<br>tillgodogöra sig sortens ekonomiska värde.</p>
<p>Den nyttjanderätt som upplåts genom licens kan vara mer eller mindre<br>omfattande i olika hänseenden. En mångfald varianter kan förekomma i<br>fråga om formerna. Detsamma gäller i fråga om sättet att beräkna och<br>betala ersättning.</p>
<p>I 25 § första stycket föreskrivs att om sortinnehavaren har träffat avtal<br>om licens, dvs. medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja den<br>registrerade växtsorten, licenshavaren får överlåta sir rätt vidare endast<br>under förutsättning att detta avtalats. Tanken bakom detta är att avtalet<br>bygger på ett visst förtroendeförhållande parterna emellan, och att<br>sortinnehavaren kan ha intresse av att kontrollera att licensen utnyttjas i<br>enlighet med avtalet.</p>
<p>Lagstiftaren har emellertid ansett det nödvändigt att i ett avseende<br>begränsa överlåtelseförbudet. Det gäller de situationer där licensen<br>ingår i en rörelse. Därvidlag har det bedömts att licenstagarens intresse<br>av att helt eller delvis kunna överlåta rörelsen - inklusive alla<br>rättigheter som hör till denna - väger tyngre än sortinnehavarens<br>intresse av att kunna kontrollera hur licensen utnyttjas. Följaktligen<br>anges i 25 § andra stycket att om licensen ingår i en rörelse, får den<br>överlåtas i samband med total eller partiell överlåtelse av rörelsen, om<br>inte annat avtalats. Men av hänsyn till sortinnehavaren har överlåtaren<br>ett fortsatt ansvar för att licensavtalet fullgörs.</p>
<p>Regler om anteckning i växtsortregistret vid överlåtelse av<br>växtförädlarrätt och upplåtelse av licens finns i 26 §. Där föreskrivs att<br></p>
<p>42</p>
<p>det på begäran och mot fastställd avgift skall göras anteckning om att Prop 1996/97-128<br>växtförädlarrätten övergått på annan eller att licens upplåtits eller<br>överlåtits. Behörighet att begära sådan anteckning tillkommer både<br>överlåtaren och förvärvaren av rätten. Sökanden skall styrka att en<br>överlåtelse eller upplåtelse har skett, vilket enklast görs genom<br>företeende av skriftligt avtal.</p>
<p>Har en licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall<br>anteckningen avföras ur registret.</p>
<p>Dessa regler om anteckning i växtsortregistret gäller även<br>tvångslicens.</p>
<p>Angående en registrerings saklegitimerande verkan sägs i 26 § tredje<br>stycket att i mål och ärenden om växtförädlarrätt den skall anses om<br>sortinnehavare som senast blev införd i växtsortregistret i den<br>egenskapen.</p>
<p>Bestämmelsen medför att Växtsortnämnden eller någon annan som<br>önskar kontakt med sortinnehavaren alltid kan vända sig till den som är<br>antecknad i registret. Denne kan utan att styrka sitt förvärv förklara sig<br>avstå från växtförädlarrätten. Men regeln om saklegitimation innefattar<br>ingen reglering av frågan om vem som i det särskilda fallet faktiskt är<br>rätt innehavare av växtförädlarrätten. Den som är sortinnehavare är<br>alltså inte enbart på denna grund behörig att föra talan i mål om<br>växtförädlarrätten. Vanliga regler om talerätt och partssuccession gäller<br>i sådana mål. I mål om skadestånd på grund av intrång måste käranden<br>styrka den materiella grunden för sin talan, dvs. bl.a. att intrånget<br>pågick under den tid då han eller hon faktiskt var innehavare av<br>växtförädlarrätten eller att han eller hon i samband med sitt förvärv av<br>denna fått ett skadeståndsanspråk överlåtet på sig. Bestämmelsen om<br>saklegitimation utesluter inte heller att talan kan riktas mot den som<br>genom överlåtelse eller på annat sätt blivit innehavare av rätten utan att<br>låta anteckning om detta föras in i registret.</p>
<p>I 27-29 §§ regleras frågan om tvångslicens. Bestämmelserna skall ses<br>i ljuset av det faktum att de produkter lagen avser är mycket<br>betydelsefulla för folkförsörjningen. Det behövs därför ett skydd mot att<br>ensamrätten missbrukas.</p>
<p>Syftet med bestämmelserna är att möjliggöra ingripanden, om en<br>sortinnehavare inte förser marknaden med förökningsmaterial av den<br>skyddade sorten i den omfattning och på de villkor som kan anses<br>påkallade med hänsyn till allmänna intressen. Det allmänna intresse som<br>här träder i förgrunden är folkhushållets behov. Handelsmässiga<br>synpunkter och enskilda intressen skall däremot inte tillmätas<br>självständig betydelse. Härav följer att tvångslicens främst kan komma<br>ifråga då det gäller sorter som är av betydelse som födoämne eller<br>fodervara. Men även beträffande grönyteväxter, prydnadsväxter och<br>andra mindre nyttobetonade växtarter kan det i vissa fall finnas ett<br>allmänt intresse av att en växtsort finns tillgänglig på marknaden.</p>
<p>I 27 § anges förutsättningarna för att någon skall kunna beviljas<br>tvångslicens. Ett första villkor är sortinnehavarens underlåtenhet att<br>förse marknaden med förökningsmaterial av den registrerade växtsorten<br>på skäliga villkor och i den omfattning som är påkallad med hänsyn till<br>folkhushållet eller på annat sätt från allmän synpunkt. Vidare krävs att<br>den som begär tvångslicens skall ha en vilja att yrkesmässigt utnyttja</p>
<p>43</p>
<p>sorten här i landet. Slutligen är det också en förutsättning för p<sub>rO</sub>p. 1996/97'128</p>
<p>tvångslicens att sortinnehavaren saknar godtagbar anledning till sin<br>underlåtenhet.</p>
<p>För att en tvångslicens skall vara meningsfull fordras att licens-<br>innehavaren får en praktisk möjlighet att utnyttja växtsorten.<br>Tvångslicens innefattar därför även rätt att av sortinnehavaren få<br>förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.</p>
<p>Som nämnts skall det beaktas om sortinnehavaren har godtagbara skäl<br>för att inte förse marknaden med de kvantiteter av växtmaterialet som är<br>önskvärda. Enligt motiven (prop. 1971:40 s. 133) kan det anses<br>försvarligt att sortinnehavaren under en tid närmast efter registreringen<br>utnyttjar allt förökningsmaterial till att producera mer<br>förökningsmaterial för att ha ett betryggande lager vid introduktionen på<br>marknaden. Långvarig torka eller ogynnsamma produktionsbetingelser i<br>övrigt kan också vara godtagbara anledningar att inte leverera. Likaså<br>måste naturligtvis fall av mer regelrätt force majeur beaktas.</p>
<p>Reglerna om tvångslicens tar även sikte på de fall där sortinnehavaren<br>visserligen levererar växtmaterial eller upplåter licens, men gör detta på<br>villkor som inte är skäliga. Här är det naturligtvis främst prissättningen<br>som är av intresse. I stävjandet av sådant missbruk av en ensamrätt<br>kompletteras föreskrifterna om tvångslicens av det konkurrensrättsliga<br>regelverket och avtalslagens regel om jämkning av oskäliga<br>avtalsvillkor.</p>
<p>Vad som skall fordras av en tvångslicenstagare och vilka rättigheter<br>sortinnehavaren har anges i 28 §. Där föreskrivs att tvångslicens inte får<br>meddelas annan än den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja<br>växtsorten på ett godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.<br>Det företag eller den person som söker tvångslicens skall alltså ha<br>ekonomiska resurser och förutsättningar i övrigt att sakkunnigt och<br>effektivt uppföröka sorten och marknadsföra den i erforderlig<br>omfattning.</p>
<p>I 28 § sägs vidare att tvångslicens inte utgör hinder för sortinne-<br>havaren att själv utnyttja sorten eller upplåta licens. Tvångslicens får<br>alltså inte ges formen av ensamlicens.</p>
<p>Tvångslicens får övergå till annan endast tillsammans med en rörelse,<br>i vilken tvångslicensen utnyttjas eller avsetts utnyttjas. Denna<br>bestämmelse innebär ett förbud inte bara mot en fullständig överlåtelse<br>av en tvångslicens utan också mot en partiell överlåtelse, t.ex. i form av<br>underlicens.</p>
<p>Enligt 29 § är det rätten, dvs. allmän domstol, som avgör ifall<br>tvångslicens skall meddelas. Det är också rätten som bestämmer i vilken<br>omfattning växtsorten får utnyttjas och fastställer vederlaget och<br>villkoren i övrigt. Vederlaget bestäms efter en avvägning mellan<br>allmänhetens intresse av att växtmaterial blir tillgängligt till skäligt pris<br>och sortinnehavarens intresse av att få skälig ersättning. Detta till trots<br>är processen dispositiv, varför rätten aldrig kan sätta vederlaget lägre än<br>det belopp sökanden medgivit.</p>
<p>När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, kan rätten på<br>yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna. Både<br>sortinnehavaren och licenstagaren har talerätt.</p>
<p>44</p>
<h4>4.2.7 Växtförädlarrättens upphörande m. m. Prop. 1996/97:128</h4>
<p>Växtförädlarrätt kan av flera skäl upphöra före den 20-åriga<br>skyddstidens utgång.</p>
<p>Det första fallet, som tas upp i 30 §, är att årsavgiften inte betalas.<br>Vid sådant förhållande är växtförädlarrätten förfallen från och med<br>ingången av det år för vilket avgift inte erlagts. Med hänsyn till den<br>betalningsfrist som medges enligt 23 § tredje stycket är det först sex<br>månader efter förfallodagen som det kan konstateras att<br>växtförädlarrätten förfallit. Ett sådant konstaterande, som alltså får<br>retroaktiv verkan, görs ex officio av Växtsortnämnden. Sorten skall<br>därefter avföras ur registret.</p>
<p>Frågor om hävande av registrering behandlas i 31 §. Dessa<br>bestämmelser avser de fall där det visar sig att de grundläggande<br>förutsättningarna inte är för handen. Frågan om hävning prövas av<br>allmän domstol. Ett skäl till hävning kan vara att 1 § inte iakttagits; det<br>som registrerats är inte en växtsort i lagens mening eller tillhör inte de<br>listade släktena eller arterna. Hävning kan också ske om registrering<br>beviljats i strid med 2 §, dvs. reglerna om växtförädlarrättens subjekt.<br>Ett sådant fall är att någon annan än den som framställt sorten - eller<br>den som kan härleda sin rätt från denne - har registrerats som<br>sortinnehavare. Att den som registrerats som sortinnehavare endast är<br>berättigad till viss andel av växtförädlarrätten - vanligen på grund av att<br>det finns en medförädlare - kan däremot enligt uttryckligt stadgande<br>inte leda till hävning. Ett annat fall är att en utländsk förädlare, som<br>inte är medborgare i någon konventionsstat, framställt en växtsort i ett<br>land som inte är anslutet till UPOV.</p>
<p>Om registrering har skett trots att nyhets- eller särskillnadskraven inte<br>var uppfyllda, är det också grund för hävning. En förutsättning är att<br>registreringshindret alltjämt består när frågan om hävning aktualiseras.</p>
<p>Brister i de biologiska kraven på enhetlighet och stabilitet kan däremot<br>inte föranleda hävning av en registrering.</p>
<p>Vad gäller talerätten anges att talan som grundar sig på ett påstående<br>om att annan än den som är berättigad har registrerats som<br>sortinnehavare får föras endast av den som anser sig vara berättigad. I<br>dessa fall råder en ettårig preskriptionstid. Således skall talan väckas<br>inom ett år från det att käranden fick kännedom om registreringen och<br>de övriga omständigheter på vilka talan grundas, dvs. de omständigheter<br>som käranden åberopar till stöd för påståendet att han eller hon är<br>berättigad till sorten. Vidare gäller en särskild tidsbegränsning på tre år<br>vid god tro. Det relevanta för tillämpningen av denna är om<br>sortinnehavaren var i god tro när sorten registrerades eller när<br>växtförädlarrätten övergick på honom eller henne. I så fall får talan inte<br>väckas senare än tre år efter registreringen.</p>
<p>I andra fall, då talan om hävning inte grundar sig på påstående om<br>bättre rätt, gäller huvudregeln att var och en som lider förfång av<br>registreringen har talerätt. Om det är påkallat från allmän synpunkt, får<br>talan föras av myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 33 §<br>växtförädlarrättskungörelsen är det allmän åklagare som har denna<br>behörighet.</p>
<p>Möjligheten till överföring av en registrering, som regleras i 32 §,<br>innebär att om en växtsort registrerats för någon annan än den som är ^5<br></p>
<p>berättigad därtill enligt 2 §, rätten skall på talan av den berättigade föra Prop. 1996/97:128<br>över registreringen på honom eller henne. Jämfört med hävning är detta<br>en fördel för den som har bättre rätt, då denne vid en överföring slipper<br>att själv ansöka om växtförädlarrätt och riskera att ett nyhetshinder<br>uppstått efter registreringen. Rättsverkningarna av en överföring<br>bestäms med den principiella utgångspunkten att ensamrätten anses ha<br>övergått på den nye innehavaren redan vid tidpunkten för<br>registreringen.</p>
<p>De frister som nyss nämnts rörande tidpunkten för väckande av talan<br>om hävning gäller också för yrkande om överföring.</p>
<p>Ytterligare två fall där en växtsort skall avföras från registret anges i<br>33 §. Det första som nämns är att sortinnehavaren inte följt ett<br>föreläggande enligt 24 §, dvs. inte tillhandahållit material för<br>efterkontroll. Om denna underlåtenhet utgör hinder för tillförlitlig<br>efterkontroll av växtsorten, skall nämnden avföra sorten ur registret.</p>
<p>Det andra fallet som behandlas i 33 § är att växtsorten inte bibehållit<br>sina särskiljande kännetecken. En brist i detta för ensamrätten<br>grundläggande villkor kan uppdagas vid efterkontroll eller i annat<br>sammanhang, och Växtsortnämnden skall då avföra sorten ur registret.<br>Det bör här framhållas att det alltså inte sker någon domstolsprövning<br>och att detta innebär en skillnad jämfört med industriellt rättsskydd i<br>övrigt. Ogiltigförklaring av patent och av skydd för varumärken och<br>mönster skall undantagslöst prövas av domstol, men beträffande<br>växtförädlarrätten har ansetts att Växtsortnämndens sakliga kompetens<br>vid bedömning av rent biologiska faktorer väger tyngre och att<br>rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses genom möjligheten att överklaga.</p>
<p>Sortinnehavaren kan enligt 34 § avstå från växtförädlarrätten med den<br>verkan att växtsorten förs av ur registret. Som formkrav gäller att av-<br>ståendet skall göras skriftligen.</p>
<p>Om växtförädlarrätten utmätts, eller om tvist om överföring av sådan<br>rätt är anhängig, skall sortinnehavaren inte kunna beröva motparten<br>dennes rätt genom att avstå från växtförädlarrätten. Detsamma gäller<br>kvarstad och betalningssäkring. I dessa situationer får därför inte en<br>växtsort avföras ur registret så länge utmätningen, kvarstaden eller<br>betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligen avgjord.</p>
<p>I 35 § behandlas frågan om byte av benämning och avförande av<br>benämning ur registret. Härvid kan noteras att reglerna inte stämmer<br>överens med varumärkeslagen. Detta beror på att varumärket har<br>karaktären av en privaträtt till själva kännetecknet, medan<br>växtförädlarrätten inte avser benämningen utan sorten som sådan. Den<br>obligatoriska registreringen av en sortbenämning för en skyddad<br>växtsort är ett uttryck för ett allmänt intresse snarare än för värnande av<br>sortinnehavarens rätt. Olikheterna i rättigheternas karaktär avspeglar sig<br>också i skillnaden mellan vad som gäller vid hävande av en<br>varumärkesrätt jämfört med utbyte och avförande av en registrerad<br>sortbenämning. I det förra fallet skall beslut fattas av domstol, men på<br>växtförädlarrättens område sker avgörandet i administrativ ordning.</p>
<p>Det kan inte uteslutas att en otillåten sortbenämning passerar vid<br>officialgranskningen av en ansökan och sedermera registreras. Om en<br>sortbenämning på detta sätt registrerats i strid mot lagen och om<br>registreringshindret fortfarande kvarstår, skall Växtsortnämnden 46<br></p>
<p>registrera en ny benämning för sorten. På så sätt kan förbiseenden och p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>bristande kännedom om registreringshinder vid prövningen av en<br>ansökan repareras på ett senare stadium. Beträffande vissa<br>registreringshinder skall ett byte av sortbenämning ske, även om hindret<br>inte förelåg vid tidpunkten för registrering utan har uppkommit senare.</p>
<p>Detta gäller för registrerade sortbenämningar som uppenbarligen blivit<br>ägnade att vilseleda allmänheten eller blivit stridande mot allmän<br>ordning eller ägnade att väcka förargelse.</p>
<p>Att den inte längre godtagbara sortbenämningen inte bara kan avföras<br>utan alltid måste ersättas med en ny benämning hänger samman med att<br>sorten enligt 22 § inte får marknadsföras utan registrerad benämning.<br>Normalt är det ett allmänt intresse att registrerade sorter finns<br>tillgängliga och att marknadsföringen inte hindras av att de saknar<br>sortbenämning. Detta allmänna intresse ankommer det på<br>Växtsortnämnden att ta tillvara. Därför är det inte bara sortinnehavare<br>och licenstagare som har rätt att begära byte av en benämning.<br>Växtsortnämnden skall självmant se till att varje registrerad sort alltid<br>har en godtagbar benämning.</p>
<p>Som nyss nämnts anknyter reglerna om sortbenämning till allmänna<br>hänsyn. Detta utesluter naturligtvis inte att sortbenämningen kan vara av<br>vitalt intresse för sortinnehavaren. Med beaktande av detta intresse<br>föreskrivs i 35 § andra stycket att sortinnehavaren skall beredas tillfälle<br>att föreslå en ny benämning i de fall då ett byte av benämning skall<br>göras.</p>
<p>När ensamrätten till en sort upphör avförs inte sortbenämningen ur<br>växtsortregistret. Enligt 22 § är det ju obligatoriskt att använda den<br>registrerade sortbenämningen också efter skyddstidens utgång.<br>Huvudregeln är alltså att registreringen av benämningen kvarstår. Enligt<br>35 § tredje stycket kan emellertid en benämning under vissa<br>omständigheter avföras ur registret. En första förutsättning är att<br>skyddstiden har gått ut eller att växtförädlarrätten på annat sätt har<br>upphört. Vidare krävs att sortbenämningen inte längre används.<br>Växtsortnämnden prövar frågan antingen på begäran av sortinnehavaren<br>- som t. ex. kan ha önskemål om att få använda den obsoleta<br>benämningen på en ny sort - eller ex officio "då anledning därtill eljest<br>föreligger". En allsidig prövning med beaktande av såväl allmänna som<br>enskilda intressen skall därvid göras.</p>
<h4>4.2.8 Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.</h4>
<p>Även bestämmelserna om ansvar, ersättningsskyldighet och säker-<br>hetsåtgärder har utformats i mycket nära anslutning till reglerna i den<br>immaterialrättsliga lagstiftningen i övrigt.</p>
<p>Intrång i en växtförädlarrätt är straffbelagt enligt 36 §. I subjektivt<br>hänseende fordras uppsåt eller grov oaktsamhet. Fram till 1994 var<br>endast uppsåtliga intrång straffbara, men i samband med en allmän<br>skärpning av lagstiftningen rörande intrång inom immaterialrätten som<br>helhet kriminaliserades även intrång som sker av grov oaktsamhet. I<br>samband därmed höjdes också straffmaximum. Påföljden är numera<br>böter eller fängelse i högst två år. Genom 1994 års lagändring<br></p>
<p>47</p>
<p>straffbelädes även försök och förberedelse till intrång (prop. p<sub>ro</sub>p 1996/97-128<br>1993/94:122).</p>
<p>Med intrång avses att någon utan sortinnehavarens lov vidtar en åtgärd<br>som enligt 4 § är förbehållen denne (prop. 1971:40 s. 146).<br>Växtförädlarrätten omfattar ingen rätt till sortbenämningen. En oriktig<br>användning av denna utgör alltså inte ett intrång i den svenska lagens<br>mening. Härvid finns en skillnad i förhållande till det synsätt som EG-<br>förordningen på området ger uttryck för. Enligt artikel 94 i EG-<br>förordningen anses nämligen även en oriktig användning av en<br>registrerad sortbenämning utgöra ett intrång. I 41 §<br>växtförädlarrättslagen finns däremot en särskild straffbestämmelse om<br>sådana förseelser.</p>
<p>Intrång i växtförädlarrätt är ett s.k. angivelsebrott. Allmänt åtal får<br>alltså väckas endast om målsäganden - dvs. sortinnehavare eller<br>licenstagare - anmält brottet till åtal. Dessutom uppställs som en<br>förutsättning att åklagaren av särskilda skäl finner att åtal är påkallat<br>från allmän synpunkt.</p>
<p>En för växtförädlarrätten ny sanktionsform, vitesförbud, infördes<br>1994. Enligt 36 a § kan domstolen på yrkande av sortinnehavare eller<br>licenstagare vid vite förbjuda den som gör intrång att fortsätta med<br>detta. Ett sådant beslut kan även meddelas interimistiskt.</p>
<p>Den som gör intrång ådrar sig skadeståndsansvar, om intrånget sker<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet (37 § första stycket). Ansvaret omfattar<br>dels skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten och dels ersättning<br>för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Därutöver skall<br>domstolen vid bestämmande av ersättningens storlek ta hänsyn till andra<br>omständigheter än de rent ekonomiska, främst sortinnehavarens intresse<br>av att intrång inte begås.</p>
<p>Även om intrånget gjorts utan vare sig uppsåt eller oaktsamhet<br>föreligger viss ersättningsskyldighet enligt 37 § andra stycket.</p>
<p>Skadeståndsansvaret är dock begränsat till ersättning för utnyttjandet,<br>om och i den mån det är skäligt. I förarbetena har uttalats att normal<br>licensavgift får betraktas som maximum.</p>
<p>Beträffande preskription föreskrivs att talan om ersättning för intrång<br>skall väckas inom fem år från det att skadan uppkom. Annars är rätten<br>till ersättning preskriberad.</p>
<p>Frågan om säkerhetsåtgärder regleras i 38 §. Enligt första stycket kan<br>rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång<br>förordna, att växtmaterial som omfattats av ett intrång skall mot lösen<br>utlämnas till den som lidit intrånget eller förstöras. En förutsättning är<br>att den som lidit intrånget framställer yrkande om sådant förordnande.<br>Till skydd för godtroende förvärvare föreskrivs att ett förordnande av<br>detta slag inte får avse den som i god tro förvärvat materialet eller<br>särskild rätt till detta, om denne förvärvare inte själv gjort intrång.</p>
<p>Såvitt gäller beslag föreskrivs i 38 § andra stycket att växtmaterial får<br>tas i beslag, om det finns skälig misstanke om brott som anges i 36 §,<br>dvs uppsåtligt eller grovt oaktsamt intrång. Vad som är föreskrivet om<br>beslag i brottmål är därvid tillämpligt.</p>
<p>Som ett alternativ till första styckets föreskrift om utlämnande eller<br>förstöring anges i 38 § tredje stycket att rätten på yrkande kan förordna<br>att innehavare av sådant material som avses i första stycket skall ha rätt<br></p>
<p>48</p>
<p>att förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i p<sub>rO</sub>p. 1996/97-128<br>övrigt. Syftet är att förebygga växtförstörelse.</p>
<p>Olovligt utnyttjande av en sort under ansökningstiden medför också<br>skadeståndsskyldighet, såvida ansökan sedermera leder till registrering<br>(39 §). Innan ansökningen har kungjorts är dock ersättningsskyldigheten<br>begränsad på samma sätt som i 37 § andra stycket, dvs. i princip till<br>normal licensavgift. Straffansvar kan överhuvud taget inte komma i<br>fråga innan växtförädlarrätt har beviljats.</p>
<p>Preskriptionsbestämmelsen i 37 § tredje stycket modifieras i viss mån<br>genom en föreskrift i 39 § andra stycket, där det sägs att den femåriga<br>preskriptionstiden inte skall tillämpas om ersättningstalan väcks senast<br>ett år efter det växtförädlarrätten registrerades. Denna bestämmelse har<br>kommit till för att undvika rättsförlust för sortinnehavaren i fall där ett<br>intrång äger rum under ansökningstiden och talan inte kan väckas förrän<br>efter registrering. Om registreringsärendet drar ut på tiden, skulle det<br>annars ha funnits en risk för att sortinnehavarens rätt till ersättning<br>skulle preskriberas innan han ens fått någon reell möjlighet att göra den<br>gällande.</p>
<p>Påföljder för intrång skall inte kunna dömas ut, om registreringen av<br>en växtsort senare hävts. Detta fastslås i 40 §. Bestämmelsen blir<br>tillämplig dels i en intrångsprocess som pågår, när en dom på hävande<br>av registreringen vinner laga kraft, dels i senare rättegång som avser<br>intrång före denna tidpunkt. Varken straff, ersättning eller<br>säkerhetsåtgärder kan då komma ifråga.</p>
<p>På samma sätt som inom varumärkes-, patent- och mönster-<br>skyddsrätten gäller på växtförädlarrättsområdet att en invändning om<br>ogiltighet inte kan prövas i ett mål om intrång. I stället föreskrivs i 40 §<br>andra stycket att om svaranden i ett intrångsmål gör invändning om att<br>registreringen bör hävas, rätten skall på hans yrkande förklara målet<br>vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt<br>prövas. Om talan om ogiltighet ännu inte väckts, skall rätten i samband<br>med vilandeförklaringen förelägga svaranden viss tid inom vilken talan<br>skall väckas.</p>
<p>Med anknytning till stadgandet i 22 § om användning av den<br>registrerade sortbenämningen finns en straffbestämmelse i 41 §. Ett<br>brott mot 22 § kan för det första bestå i att man yrkesmässigt bjuder ut<br>växtmaterial av en skyddad sort till försäljning - eller på annat sätt<br>tillhandahåller sådant material - utan att använda den registrerade<br>benämningen. Detsamma gäller även om skyddstiden gått ut eller<br>växtförädlarrätten av annan anledning upphört. För det andra är det ett<br>brott mot 22 § att använda en registrerad sortbenämning, eller en med<br>denna förväxlingsbar benämning, för en annan sort av samma eller<br>närstående växtart eller för material av en sådan sort, så länge<br>registreringen av benämningen består.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 § ådrar sig<br>alltså straffansvar enligt 41 §. Påföljden är böter. Är oaktsamheten<br>endast ringa, skall inte dömas till ansvar.</p>
<p>Som tidigare anförts har reglerna om sortbenämning kommit till<br>främst i handelns och konsumtionens intresse. Hänsynen till sort-<br>innehavaren är således sekundära i detta sammanhang. Följaktligen</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128<br></p>
<p>betraktas de nu aktuella förseelserna inte som intrång. De faller också Prop. 1996/97:128<br>under allmänt åtal.</p>
<p>I 41 § anges vidare att den som gör sig skyldig till en förseelse av<br>detta slag skall ersätta uppkommen skada. Vid ringa oaktsamhet kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<h4>4.2.9 Rättegångsbestämmelser</h4>
<p>Möjligheten att föra fastställelsetalan regleras på motsvarande sätt som<br>i patentlagen och mönsterskyddslagen. Två slags fastställelsetalan<br>behandlas i 42 §, nämligen dels för prövning av om växtförädlarrätt<br>består, dels för prövning av om ett visst förfarande utgör intrång i en<br>växtförädlarrätt. Vad gäller det första fallet föreskrivs att en<br>sortinnehavare eller en licenstagare kan föra talan om fastställelse<br>huruvida han eller hon på grund av registrering åtnjuter skydd mot<br>annan, ifåll ovisshet råder om förhållandet och detta länder honom eller<br>henne till förfång. I fråga om det andra fallet gäller att under samma<br>villkor den som driver eller avser att driva verksamhet kan föra talan<br>mot sortinnehavaren om fastställelse huruvida registreringen utgör<br>hinder mot verksamheten.</p>
<p>Om svaranden i mål av det förstnämnda slaget gör invändning om att<br>registreringen bör hävas, gäller samma regel som när en sådan<br>invändning framställs i mål om intrång. I 42 § tredje stycket hänvisas<br>därför till 40 § andra stycket.</p>
<p>Den som ämnar väcka talan om hävande eller överföring av<br>registrering eller om meddelande av tvångslicens har enligt 43 § viss<br>underrättelseskyldighet. Dels skall han eller hon anmäla sin avsikt för<br>Växtsortnämnden och dels skall han eller hon underrätta registrerade<br>licenstagare. En skyldighet att underrätta sortinnehavaren åvilar på<br>samma sätt den licenstagare som avser att anhängiggöra ett mål om<br>intrång eller om fastställelse enligt 42 § första stycket.</p>
<p>Underrättelseskyldigheten anses fullgjord, när underrättelse i betald<br>rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i<br>växtsortregistret.</p>
<p>En underlåtenhet att fullgöra underrättelseskyldigheten utgör<br>processhinder. Sålunda föreskrivs att om käranden vid tidpunkten för<br>ansökan om stämning inte visar att han eller hon fullgjort sin anmäl-<br>nings- och underrättelseskyldighet, han eller hon skall ges tid till det.<br>Om denna tid försitts, skall talan inte tas upp till prövning</p>
<p>Beträffande forum anges i 44 § att om det enligt rättegångsbalken inte<br>finns någon behörig domstol för talan om bättre rätt till växtsort, om<br>hävande eller överföring av registrering, om tvångslicens eller om<br>fastställelse av det slag som ovan nämnts, talan skall väckas vid<br>Stockholms tingsrätt. Huvudregeln är alltså att rättegångsbalkens<br>forumbestämmelser är tillämpliga, och till skillnad från vad som gäller<br>för patentmål finns det inte något specialforum för vare sig tvistemål<br>eller brottmål som rör växtförädlarrätt.</p>
<p>För att Växtsortnämnden skall hållas underrättad om domstols-<br>avgöranden på växtförädlarrättens område föreskrivs i 45 § att kopior<br>på domar och slutliga beslut i mål om bättre rätt, tvångslicens, hävning<br>m m. skall expedieras till nämnden. 50</p>
<h4>4.2.10 Särskilda bestämmelser Prop. 1996/97:128</h4>
<p>För sortinnehavare som inte har hemvist i Sverige råder enligt 46 §<br>ombudsplikt. Ombudet skall anmälas till växtsortregistret och antecknas<br>där.</p>
<p>Om sortinnehavaren inte fullgör sin skyldighet att anmäla ombud, kan<br>delgivning med sortinnehavaren ske i en enklare form, nämligen genom<br>att försändelsen endast skickas till honom eller henne med posten i<br>betalt brev under hans eller hennes i växtsortregistret antecknade adress.<br>Finns inte fullständig adress antecknad, kan delgivning ske genom<br>kungörelse.</p>
<p>Regeringen har emellertid enligt 47 § bemyndigande att beträffande<br>viss främmande stat förordna om undantag från den ombudsplikt som<br>gäller enligt 10 och 46 §§. Ett sådant förordnande innebär att en<br>sökande eller sortinnehavare från den staten inte behöver ha något<br>ombud och vidare att ombud från den staten skall ha sådan behörighet<br>som avses i nämnda paragrafer. En förutsättning för ett sådant<br>förordnande är ömsesidighet, dvs. att svenska sökande, sortinnehavare<br>och ombud behandlas på samma sätt enligt den främmande statens<br>lagstiftning. Regeringen har inte meddelat något förordnande av detta<br>slag.</p>
<p>Beträffande överklagande andra beslut av Växtsortnämnden än dem<br>som fattas på ansökningsstadiet - och som behandlas i 18 § - anges i<br>48 § att talan förs hos Jordbruksverket. Överklagandetiden är två<br>månader. Jordbruksverkets beslut överklagas direkt hos Regeringsrätten<br>utan föregående prövningstillstånd.</p>
<p>I 49 § ges ett bemyndigande till regeringen att fastställa avgifter.<br>Behörigheten att fastställa provodlingsavgift enligt 16 § får regeringen<br>delegera till en myndighet. Så har också skett i 29 §<br>växtförädlarrättskungörelsen, där det anges att provodlingsavgifter<br>fastställs av Statens utsädeskontroll efter samråd med<br>Riksrevisionsverket. Om Växtsortnämnden förlägger provningen hos<br>någon annan institution, en utländsk registreringsmyndighet eller någon<br>institution eller myndighet som anlitas av en utländsk<br>registreringsmyndighet, tillämpas den avgift som överenskommits<br>mellan nämnden och det organ som skall utföra provodlingen.</p>
<p>Enligt 50 § bemyndigas regeringen att förordna om undersökning<br>utomlands av en växtsort för vilken registrering söks. Växt-<br>förädlarrättskonventionen förutsätter nämligen att ett samarbete för<br>sortprovning skall kunna komma till stånd inom unionen. Detta framgår<br>av artikel 30 (2).</p>
<h4>4.2.11 Bestämmelser till följd av EG-växtförädlarrättens<br>tillämplighet i Sverige</h4>
<p>Det system för ensamrätter till växtsorter som inrättats med stöd av<br>Rådets förordning om gemenskapens växtförädlarrätt (se vidare i avsnitt<br>6) ställer vissa krav på kompletterande nationell lagstiftning. Sådana<br>bestämmelser infördes genom 51 och 52 §§, som trädde i kraft den 1<br>juli 1996.</p>
<p>51</p>
<p>I 51 § föreskrivs att en avgift skall betalas, om en ansökan om EG- p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>växtförädlarrätt ges in till Växtsortnämnden för vidare befordran till<br>EG:s växtsortmyndighet. Regeringen bemyndigas att bestämma<br>beloppet. Detta bemyndigande har utnyttjats i 29 §</p>
<p>växtförädlarrättskungörelsen.</p>
<p>Genom 52 § straffbeläggs intrång i en EG-växtförädlarrätt.</p>
<p>52</p>
<h2>5 1991 års revision av växtförädlarrättskon-</h2>
<h2>ventionen</h2>
<p>Som redan redovisats i avsnitt 3 reviderades växtförädlarrättskon-<br>ventionen år 1991. Denna konventionstext, som ännu inte har trätt i<br>kraft, skiljer sig på flera väsentliga punkter - däribland ensamrättens<br>omfattning - från sin föregångare.</p>
<p>Det var i mars 1991 som en diplomatkonferens för omförhandling av<br>växtförädlarrättskonventionen ägde rum. Syftet med förslaget var dels<br>att i ljuset av de erfarenheter som vunnits förtydliga vissa<br>bestämmelser, dels att stärka växtförädlamas rättigheter och dels att<br>anpassa konventionen till utvecklingen på bioteknikområdet.</p>
<p>Konventionstexten träder inte i kraft förrän den ratificerats eller<br>tillträtts av fem stater, varav minst tre måste vara anslutna till någon av<br>de äldre konventionerna. Hittills har tre stater, Danmark, Israel och<br>Nederländerna, ratificerat konventionstexten. För samtliga unionsstater<br>torde en anslutning fordra mer eller mindre genomgripande<br>lagändringar. Det kan antas att flera stater kan avsluta<br>lagstiftningsarbetet inom den närmaste framtiden och att erforderligt<br>antal stater därför relativt snart kan ha anslutit sig till konventionen.</p>
<h3>5.1 Växtförädlarrättens subjekt och objekt</h3>
<p>Till skillnad från de äldre konventionstextema inleds 1991 års kon-<br>ventionstext i artikel 1 med definitioner av de grundläggande be-<br>greppen. Redan här hamnar frågan om växtförädlarrättens subjekt i<br>blickfånget. Definitionen av begreppet "förädlare" ger vid handen att<br>härmed avses både den som framställt en ny växtsort och dennes<br>rättsinnehavare. Till "förädlare" räknas nämligen följande kategorier:</p>
<p>(a) den person som förädlat, eller upptäckt och utvecklat, en växtsort,</p>
<p>(b) den som är arbetsgivare åt nyssnämnda person eller har uppdragit<br>åt denne att utföra arbetet, under förutsättning att den berörda statens<br>lagstiftning föreskriver detta,</p>
<p>(c) den på vilken någons rätt enligt (a) eller (b) övergått.</p>
<p>Synsättet är således ett annat än det som kommer till uttryck i den<br>svenska lagen, där ju växtförädlaren alltid är den fysiska person som<br>faktiskt framställt en växtsort medan andra subjekt - t.ex. en<br>arbetsgivare - som gör anspråk på en växtförädlarrätt på grund av<br>överlåtelse eller annat fång betraktas som förädlarens rättsinnehavare.</p>
<p>Härvid kan också noteras att den ursprunglige förädlaren enligt (a)<br>antingen skall ha förädlat - framställt - växtsorten eller upptäckt och<br>utvecklat densamma. Att blott och bart ha upptäckt en sort vars<br>ursprung är naturligt är således inte tillräckligt för att få skydd.<br>Förädlaren måste ha lagt ned en arbetsprestation för att utveckla sorten<br>efter upptäckten. Här kan det förefalla finnas en skillnad i förhållande<br>till 1978 års konventionstext, där det i artikel 6 (1) (a) anges att<br>utgångsmaterialet till den ursprungliga variation ur vilken sorten har<br>framkommit kan vara artificiellt eller naturligt. Det kan alltså tyckas att<br>rena upptäckter kan bli föremål för ensamrätt enligt 1978 års<br>konventionstext men inte enligt 1991 års version. I själva verket torde<br></p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>53</p>
<p>det emellertid inte vara någon reell skillnad. Den som vill utnyttja en p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>upptäckt - det må vara en tidigare okänd variant i den vilda floran eller<br>en mutation av en odlad växtart - måste i praktiken alltid utveckla<br>sorten innan den kan kan marknadsföras.</p>
<p>Även växtförädlarrättens objekt, begreppet "växtsort ”, ges en<br>definition i 1991 års konventionstext. Gränsdragningsproblem mellan<br>patent och växtförädlarrätt är en orsak till att det uppstod behov av en<br>tydlig definition. Denna klargör att en växtsort i konventionens mening<br>är en samling växter inom en och samma botaniskt systematiska enhet<br>av lägsta kända nivå, vilken samling, oberoende av om förutsättningarna<br>för beviljande av växtförädlarrätt är uppfyllda,</p>
<p>- kan definieras genom de kännetecken som har sitt ursprung i en viss<br>genotyp eller kombination av genotyper;</p>
<p>- kan skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett<br>av dessa kännetecken; och</p>
<p>- kan betraktas som en enhet med avseende på dess lämplighet att<br>förökas i oförändrat skick.</p>
<p>Det bör här understrykas att det alltså ställs vissa krav på sär-<br>skiljbarhet och stabilitet för att en samling växter över huvud taget skall<br>utgöra en växtsort, men att nivån på dessa krav inte är lika hög som för<br>beviljande av växtförädlarrätt. Frågan om det i det enskilda fallet har<br>framställts en ny växtsort skall alltså skiljas från frågan om denna sort i<br>så fall är berättigad till skydd.</p>
<h3>5.2 Konventionsstaternas allmänna förpliktelser</h3>
<p>Inte bara stater utan även mellanstatliga organisationer kan ansluta sig<br>till konventionen. En förutsättning för detta är att organisationen har ett<br>rättssystem i vilket ingår regler för beviljande av växtförädlarrätt och att<br>dessa regler är bindande för organisationens medlemsstater. För att<br>förenkla framställningen används i det följande ibland ändå begreppet<br>konventionsstater om de fördragsslutande parterna. Det skall dock<br>framhållas att vad som gäller för stater också gäller för mellanstatliga<br>organisationer som ansluter sig till konventionen, om inget annat anges.</p>
<p>Beträffande användningen av begreppet "medborgare" i kon-<br>ventionstexten sägs i artikel 4 (2) att såvitt gäller mellanstatliga<br>organisationer avses därmed medborgare i stater som är medlemmar i<br>organisationen.</p>
<p>I artikel 2 åläggs konventionsstatema att bevilja och skydda<br>växtförädlarrätt. Med "växtförädlarrätt" avses enligt definitionen i<br>artikel 1 den rätt som tillkommer förädlaren enligt konventionen.<br>Föreskriften i artikel 2 innebär med andra ord inte något krav på en<br>särskild skyddsform just för växtsorter. De stater som ansluter sig till<br>1991 års konventionstext är därför också i fortsättningen oförhindrade<br>att bevilja skyddet i form av patent.</p>
<p>Till skillnad från 1978 års konventionstext finns det inte något förbud<br>mot att tillämpa både patent och en särskild skyddsform på samma<br>växtsläkte eller växtart. Detta beror främst på att det ansågs olämpligt<br>att i en konvention som reglerar växtförädlarrätten begränsa<br>tillämpningsområdet för patent.</p>
<p>54</p>
<p>Under diplomatkonferensen förklarade dock flera stater tillhörande p<sub>rO</sub>p<br>den Europeiska patentorganisationen (EPO) att växtsorter alltjämt bör<br>ha en särskild skyddsform och att de inte skulle godta någon ändring av<br>den bestämmelse i artikel 53 b) i den europeiska patentkonventionen,<br>där det föreskrivs att europeiskt patent inte skall meddelas för<br>växtsorter.</p>
<p>Enligt artikel 3 skall konventionen tillämpas på alla växtsläkten och<br>växtarter inom fem år från det att konventionen blivit tillämplig i<br>respektive stat. Detta gäller för de stater som redan är anslutna till<br>någon av de äldre konventionerna. För nya unionsstater inträder<br>förpliktelsen att tillämpa konventionen generellt - dvs. på alla släkten<br>och arter - först efter tio år. Dessförinnan skall tillämpningsområdet<br>omfatta minst 15 växtsläkten eller växtarter.</p>
<p>Vid diplomatkonferensen uppstod diskussion kring frågan om<br>förpliktelsen att möjliggöra skydd för växtsorter av alla de slag också<br>omfattade lägre organismer såsom bakterier, jästsvampar, alger och<br>liknande. Ytterst är detta en fråga om gränsdragning mellan<br>växtförädling och bioteknik som är av avgörande betydelse för vad som<br>kan bli föremål för växtförädlarrätt respektive patent.<br>Diplomatkonferensen kom inte till någon klargörande lösning. Det<br>ankommer därför på nationell lagstiftning och rättstillämpning att lösa<br>detta problem.</p>
<p>I likhet med sin föregångare bygger 1991 års konventionstext på<br>principen om nationell behandling. När det gäller att bevilja och skydda<br>växtförädlarrätt måste alltså en konventionsstat behandla fysiska<br>personer som är medborgare eller har hemvist i en annan<br>konventionsstat och juridiska personer som har sitt säte i en sådan stat<br>på samma sätt som staten enligt sina lagar behandlar de egna<br>medborgarna. Naturligtvis är det en förutsättning att de utländska<br>subjekten uppfyller de villkor och formella krav som den nationella<br>lagen föreskriver.</p>
<p>Principen om nationell behandling är till och med mer uttalad i den<br>nya konventionstexten, då det inte längre finns någon möjlighet att i<br>vissa stycken göra undantag från principen med hänvisning till ett krav<br>på reciprocitet (se avsnitt 4.1 ovan). Dessa möjligheter - som inte<br>utnyttjats av Sverige - har alltså tagits bort i 1991 års konventionstext.</p>
<h3>5.3 Villkor för skydd</h3>
<p>Även 1991 års konventionstext anger att villkoren för skydd är nyhet,<br>särskiljbarhet, enhetlighet (likformighet) och stabilitet. Härutöver får det<br>inte ställas några andra krav än att sorten betecknas med en benämning<br>som uppfyller föreskrifterna i artikel 20 - vars innehåll utvecklas nedan<br>- att de formella föreskrifter som meddelats uppfylls och att sökanden<br>betalar fastställd avgift.</p>
<p>Nyhetskravet, som anges i artikel 6, har förändrats något. Det<br>relevanta är om växtmaterial försålts eller på annat sätt avyttrats till<br>andra ("sold or otherwise disposed of to others") med förädlarens<br>samtycke, och om detta har skett för att utnyttja sorten. Att t.ex.<br>skörden från en provodling har försålts utgör inte nyhetshinder, då<br></p>
<p>1996/97:128</p>
<p>55</p>
<p>avsikten med provodlingen är en arman än att utnyttja sorten, och p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>försäljningen är en bisak i sammanhanget.</p>
<p>En nyhetsfrist (period of grace) på ett år blir obligatorisk. Således är<br>det bara utbud och försäljning som ägt rum på konventionsstatens<br>territorium tidigare än ett år före ansökningsdagen som konstituerar<br>nyhetshinder. I fråga om utbud och försäljning utomlands gäller<br>oförändrat en allmän frist på fyra år och för träd och vin en särskild<br>frist på sex år.</p>
<p>Den nya konventionen är också tydligare i fråga om vad för slags<br>material som inte får ha tillhandahållits för att nyhetskravet skall vara<br>uppfyllt. Det sägs i klartext att förökningsmaterial eller skördeprodukter<br>inte får ha sålts eller på annat sätt avyttrats till andra före respektive<br>frists början. Detta kan jämföras med den äldre konventionstextens<br>skrivning om utbud och försäljning av "sorten”. Den svenska<br>lagstiftningen talar i detta sammanhang om "material" av växtsorten.</p>
<p>När tillämpningsområdet utökas till att omfatta fler växtsläkten och<br>växtarter är det tillåtet att göra avsteg från kravet på nyhet enligt en<br>fakultativ bestämmelse i artikel 6 (2). En växtsort som framställts<br>"nyligen", när konventionen blir tillämplig på släktet eller arten ifråga,<br>kan anses som en nyhet även om förfoganden har skett tidigare än inom<br>angivna frister. Någon precisering av när en sort skall anses ha<br>framställts "nyligen" görs inte i konventionen. Vid diplomatkonferensen<br>diskuterades ett förslag på en tidsgräns på fem år. Flera delegater ansåg<br>att detta var för lång tid. Förslaget förkastades och något annat förslag<br>till preciserad tidsgräns lades inte fram.</p>
<p>Konventionsstater som tillhör en mellanstatlig organisation, t.ex. EU,<br>kan enligt artikel 6 (3) gemensamt besluta att förfoganden som har ägt<br>rum i en annan medlemsstat i organisationen skall ha samma verkan<br>som motsvarande åtgärder på det egna territoriet.</p>
<p>Beträffande särskillnadskravet anges i artikel 7 som en förutsättning<br>för skydd att sorten skall kunna tydligt skiljas från alla andra sorter som<br>är allmänt kända vid tidpunkten för ansökan. Det finns inte något<br>rekvisit som anger hur särskiljandet skall kunna ske; kravet på "ett eller<br>flera viktiga kännetecken" har utgått. Med den definition av begreppet<br>växtsort som införts, krävs sådana kännetecken redan för att en grupp<br>växter överhuvud taget skall betraktas som en växtsort. Förekomsten av<br>kännetecken får därför betraktas som underförstådd vid prövningen av<br>om en växtsort besitter särskiljbarhet.</p>
<p>En sort anses allmänt känd om någon har ansökt om ensamrätt eller<br>om upptagande i officiell sortlista och ansökan sedermera beviljas.<br>Detta framgår uttryckligen av konventionstexten. Några andra fall där<br>allmän kännedom skall anses vara för handen nämns inte. De övriga<br>exempel som anges i 1978 års konventionstext - odling, yrkesmässigt<br>utnyttjande, förekomst i referenssamling och noggrann beskrivning i<br>publikation - har alltså inte någon motsvarighet i den nya konventionen.<br>Någon saklig förändring synes dock inte ha avsetts. Diskussionen vid<br>diplomatkonferensen gav vid handen att pågående odling eller<br>marknadsföring av en sort gör att den skall anses allmänt känd.<br>Anledningen till att ingivande av en ansökan särskilt nämns är att det är<br>något som allmänheten vanligen inte får kännedom om. Att en ansökan</p>
<p>56<br></p>
<p>trots detta skall medföra att sorten antas vara allmänt känd, ansågs p<sub>rO</sub>p 1996/97’128<br>därför fordra ett uttryckligt stadgande i konventionstexten.</p>
<p>Den skyddsförutsättning som tidigare benämnts likformighet eller<br>homogenitet kallas i konventionens artikel 8 enhetlighet. Avsikten är<br>inte att åstadkomma någon saklig förändring.</p>
<p>Artikel 8 innefattar också ett förtydligande i förhållande till<br>motsvarande artikel i den äldre konventionen genom att det nu anges att<br>det är just med avseende på de särskiljande kännetecknen som sorten<br>skall vara enhetlig.</p>
<p>Kravet på stabilitet i artikel 9 överensstämmer i sak med det som nu<br>gäller enligt artikel 6 (1) (d) i 1978 års konventionstext.</p>
<h3>5.4 Ansökningsförfarandet</h3>
<p>Av artikel 10 framgår att också denna konventionstext ger förädlaren<br>frihet att välja i vilken stat han eller hon först vill ansöka om skydd.<br>Förädlaren kan ge in ansökningar i andra stater utan att avvakta beslut<br>i den stat där han eller hon först ansökte om växtförädlarrätt.<br>Respektive stats handläggning av ett ärende och upprätthållande av<br>skydd är oberoende av de andra konventionsstatemas agerande<br>beträffande växtsorten ifråga. Sålunda är det inte tillåtet för en fördrags-<br>slutande part att avslå en ansökan eller begränsa skyddstiden på grund<br>av att skydd inte har sökts, att ansökan har avslagits eller att<br>skyddstiden har gått ut i någon annan stat eller mellanstatlig orga-<br>nisation. På dessa punkter innebär 1991 års konventionstext inte några<br>förändringar.</p>
<p>Vad gäller prioritetsrätten är principen densamma som förut. I artikel</p>
<p>11 anges sålunda att en förädlare som i behörig ordning ansökt om<br>skydd för en växtsort i en stat därefter åtnjuter en rätt till prioritet under<br>en tid av 12 månader för att ge in en ansökan om skydd för samma<br>växtsort i någon annan konventionsstat. Liksom tidigare måste sökanden<br>i den senare ansökningen framställa ett yrkande om prioritet för att han<br>eller hon skall kunna ges denna förmån. Fristen för att ge in en kopia<br>på handlingarna i den första ansökningen skall vara minst tre månader<br>från dagen för den senare ansökningen. Den tid inom vilken sökanden<br>skall tillhandahålla de upplysningar, dokument och material som behövs<br>för prövningen av det senare ärendet har minskats från fyra till två år<br>efter prioritetstidens utgång.</p>
<p>Om sökanden fullgör vad på honom eller henne ankommer för<br>åtnjutande av prioritet, skall han eller hon inte lida någon rättsförlust på<br>grund av händelser som inträffar mellan den första ansökningen och<br>senare ansökningar inom tolvmånadersfristen. Att någon annan under<br>mellantiden har sökt skydd för samma växtsort eller offentliggjort eller<br>utnyttjat sorten får alltså inte betraktas som nyhetshinder vid prövningen<br>av en senare ansökan. Sådana åtgärder får inte heller ge upphov till<br>någon rätt för tredje man.</p>
<p>Vad gäller granskningen av en ansökan innehåller konventionstexten<br>inga nyheter. Det åligger vederbörande myndighet att undersöka om de<br>materiella förutsättningarna för skydd - nyhet, särskiljbarhet,<br>enhetlighet och stabilitet - är uppfyllda. Myndigheten får själv<br>ombesörja odling och annan nödvändig provning av växtsorten eller låta<br></p>
<p>något annat organ utföra detta. Resultat av redan utförda provodlingar p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>och andra undersökningar får också beaktas. Myndigheten får begära att<br>sökanden tillhandahåller nödvändiga upplysningar, handlingar och<br>växtmaterial.</p>
<p>Bestämmelsen om interimistiskt skydd under ansökningstiden, som<br>tidigare var fakultativ, har gjorts obligatorisk. Enligt artikel 13<br>ankommer det på de fördragsslutande parterna att vidta åtgärder för att<br>värna förädlarens intressen under den tid som går från det att ansökan<br>görs och till dess växtförädlarrätt beviljas. Som minimikrav gäller att<br>förädlaren skall tillförsäkras en rätt till skälig ersättning från den som<br>utför handlingar för vilka förädlarens samtycke skulle ha erfordrats om<br>ensamrätt redan hade beviljats. Dock får respektive stat begränsa det<br>interimistiska skyddet så att reglerna är tillämpliga bara gentemot dem<br>som underrättats om att en ansökan anhängiggjorts.</p>
<h3>5.5 Växtförädlarrättens omfattning</h3>
<p>En av de mest markanta skillnaderna mellan 1978 och 1991 års<br>konventionstexter är utformningen av ensamrättens omfattning och<br>innebörd. Denna regleras i artiklarna 14-19.</p>
<p>I flera avseenden leder de nya reglerna till en förstärkning och<br>utökning av ensamrätten.</p>
<h4>5.5.1 Förfaranden som förutsätter tillstånd</h4>
<p>Till en början uppräknas i artikel 14 (1) sju slags åtgärder som, när de<br>avser befattning med förökningsmaterial av en skyddad sort, fordrar<br>förädlarens tillstånd. Dessa handlingar är:</p>
<p>1. produktion och reproduktion</p>
<p>2. bearbetning för förökningsändamål</p>
<p>3. saluhållande</p>
<p>4. försäljning och annan marknadsföring</p>
<p>5. export</p>
<p>6. import</p>
<p>7. lagerhållning i något av de syften som anges i p. 1-6.</p>
<p>Det kan här påpekas att p. 2, som närmast avser rensning, intar en<br>viss särställning, då bestämmelsen i många fall träffar personer som inte<br>själva förfogar över förökningsmaterialet. Rensningen utförs ofta på<br>anläggningar som betjänar ett större antal lantbruk. Den som utför<br>rensningen gör då detta på uppdrag av den som äger växtmaterialet.</p>
<p>Förfaranden av nämnda sju slag som inte avser förökningsmaterial<br>men väl skördat material - inklusive hela plantor och delar av plantor -<br>regleras i artikel 14 (2) och kräver förädlarens medgivande under vissa<br>förutsättningar. Till skördat material räknas säd, frukt, bär, blommor,<br>blad, sav och virke. Bestämmelsen innebär att ensamrättens omfång<br>väsentligen utökas i jämförelse med 1978 års konventionstext, som<br>behandlar endast hantering av förökningsmaterial. En första<br>förutsättning för att utnyttjande av skördat material skall omfattas av<br>ensamrätten är att materialet har erhållits genom att förökningsmaterial<br>av den skyddade sorten använts utan tillstånd. Vidare krävs att<br></p>
<p>58</p>
<p>förädlaren inte har haft någon rimlig möjlighet att utöva sin rätt såvitt p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>gäller det förökningsmaterial som använts. Således utvidgas ensamrätten<br>till skördat material när förädlarens rätt inte har kurmat skyddas på ett<br>tidigare stadium i hanteringen. Huvudprincipen är alltså fortfarande att<br>ersättning till förädlaren skall betalas på ett så tidigt stadium som<br>möjligt i produktionskedjan. Bestämmelsen om skördat material får<br>särskild relevans vid import av skördeprodukter av en växtsort som<br>odlats i en stat som inte tillerkänner förädlaren någon ensamrätt. I<br>anslutning till artikel 14 (2) förtjänar att påpekas att artikel 14 (1) inte<br>innefattar något krav på förädlarens tillstånd för framställning av<br>skördat material av förökningsmaterial. Att inhandla en rosenbuske som<br>säljs för plantering i trädgård och använda den för produktion av snitt-<br>blommor fordrar alltså inte tillstånd enligt artikel 14 (1). Därav följer<br>att förädlarens tillstånd inte heller behövs för kommersiell avyttring av<br>snittblommoma. De har ju inte framställts genom otillåten användning<br>av förökningsmaterial, varför ensamrätten inte utsträcks enligt artikel 14</p>
<p>(2).</p>
<p>Ytterligare ett slags material, nämligen slutprodukter, kan enligt<br>artikel 14 (3) omfattas av ensamrätten. Skyddet för dessa produkter är<br>dock fakultativt. Frågan om detta skydd var kontroversiell på 1991 års<br>diplomatkonferens. Å ena sidan påpekades det från flera håll att det<br>många gånger inte är möjligt att avgöra om en råvara till en<br>industritillverkad produkt utgörs av material av en skyddad växtsort. Å<br>andra sidan framhöll flera delegater att det finns ett intresse av att<br>förhindra att växtförädlarrätten kringgås genom att förökningsmaterial<br>exporteras utan ensamrättshavarens samtycke, varefter växtsorten odlas<br>och konsumtionsvaror framställs av skördeproduktema utomlands.<br>Härvid pekades bl.a. på produktionen av parfym och liknande<br>produkter. I sådana situationer bör det vara möjligt att ingripa om pro-<br>dukterna importeras till ursprungslandet, menade de länder som ville<br>utöka ensamrättens omfång. Lösningen blev alltså att varje stat eller<br>mellanstatlig organisation själv får avgöra om ensamrätten skall ut-<br>sträckas till de produkter - bl.a. livsmedel - som framställts direkt av<br>det skördade materialet. De stater som väljer att göra en sådan ut-<br>vidgning får föreskriva att förädlarens samtycke behövs för den som vill<br>utföra någon av ovan nämnda handlingar 1-7 avseende produkter vilka<br>framställts genom att skördat material utnyttjats utan förädlarens<br>tillåtelse. Också här är det en förutsättning att förädlaren inte kunnat<br>göra sin rätt gällande tidigare i produktionskedjan. Ensamrätten får<br>omfatta slutprodukter endast om förädlaren inte haft någon rimlig<br>möjlighet att utöva sin rätt med avseende på det skördade materialet.</p>
<p>Det sistnämnda innebär alltså en fakultativ utökning av ensamrätten<br>såvitt gäller det material som är föremål för utnyttjandet av växtsorten.<br>En ytterligare möjlighet för de fördragsslutande parterna att ge<br>växtförädlarrätten ett större omfång behandlas i artikel 14 (4). Här<br>gäller det vad för slags hantering av växtmaterial som skall omfattas.<br>Konventionsstatema tillåts att i sin lagstiftning föreskriva att också<br>andra förfaranden än de som anges i artikel 14 (1) skall fordra<br>förädlarens tillstånd. Listan anger alltså bara en minimistandard för<br>ensamrätten.</p>
<p>59</p>
<h4>5.5.2 Ensamrättens tillämplighet på väsentligen avledda och vissa<br>andra växtsorter</h4>
<p>1991 års konventionstext går längre än sin föregångare även i det att<br>också vissa andra växtsorter än den för vilken skydd har beviljats<br>omfattas av ensamrätten. Detta föreskrivs i artikel 14 (5) som slår fast<br>att bestämmelserna i paragraferna (1-4) skall tillämpas också på sorter<br>som är väsentligen avledda från en skyddad växtsort, såvida inte denna<br>själv utgör en väsentligen avledd sort.</p>
<p>Bakgrunden till bestämmelsen om väsentligen avledda sorter är<br>följande. Enligt 1978 års konventionstext får en skyddad växtsort fritt<br>användas som en källa för genetiskt utgångsmaterial till fortsatt<br>förädling. Den växtsort som blir resultatet av sådan vidareförädling kan<br>i sig bli föremål för ensamrätt och får utnyttjas utan att det därvid<br>uppkommer några som helst förpliktelser gentemot förädlaren av den<br>ursprungliga sorten. Dessa regler anses ha fått vissa oskäliga och<br>orättvisa effekter som förstärkts i takt med bioteknikens utveckling.</p>
<p>Det är nämligen så att den som finner en mutation eller annan enstaka<br>variant inom en växtsort enligt den äldre konventionen kan göra anspråk<br>på ensamrätt till denna mutation eller variant utan att den ursprunglige<br>förädlaren behöver ge sitt samtycke eller få något erkännande. Detta har<br>av många ansetts orättvist. Definitionen av "förädlare" i 1991 års<br>konventionstext - med krav på att den som upptäckt en växtsort också<br>måste ha utvecklat den för att betraktas som förädlare - skall ses mot<br>bakgrund härav.</p>
<p>Än mer orättvist har resultatet ansetts bli då man med användning av<br>modem bioteknik på kort tid kan lägga till en gen och därmed modifiera<br>en växtsort som det kan ha tagit många år att förädla fram. Den<br>modifierade varianten blir då att anse som en ny växtsort och enligt<br>1978 års konventionstext kan den skyddas och utnyttjas på samma<br>villkor som alla andra sorter.</p>
<p>Vid 1991 års diplomatkonferens ansågs det angeläget att komma till<br>rätta med det gynnande av biotekniskt laboratoriearbete på den klassiska<br>växtförädlingens bekostnad som alltså har uppfattats som oskäligt. För<br>att det också i framtiden skall finnas incitament att bedriva växtförädling<br>i egentlig mening infördes den nyss nämnda bestämmelsen om<br>väsentligen avledda sorter i artikel 14 (5). Av denna artikel följer att en<br>växtsort som är väsentligen avledd från en skyddad sort och som<br>uppfyller de grundläggande skyddskriteriema - nyhet, särskiljbarhet,<br>likformighet och stabilitet - i och för sig kan skyddas, men den får inte<br>utnyttjas utan tillstånd av förädlaren av den ursprungliga sorten.<br>Principen om fri tillgänglighet till växtsorter som resurs för<br>framställning av nya sorter kvarstår alltså.</p>
<p>Vidare utsträcks tillämpningsområdet till sorter som är så lika en<br>skyddad sort att de i förhållande till denna inte uppfyller sär-<br>skillnadskravet. Slutligen omfattas även sorter vars framställning kräver<br>upprepad användning av en skyddad sort.</p>
<p>Det sistnämnda kan jämföras med artikel 5 (3) i 1978 års kon-<br>ventionstext. Där föreskrivs att förädlarens tillstånd behövs för upp-<br>repad användning av en skyddad sort för yrkesmässig framställning av<br>en annan sort. Den äldre konventionstexten tar alltså på denna punkt<br></p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>60</p>
<p>sikte på vilket förfarande som kräver tillstånd medan den nya p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>konventionstexten relaterar frågan till vilka växtsorter som ensamrätten<br>omfattar. Skillnaden torde bli att det enligt den nya texten inte längre<br>fordras tillstånd för utnyttjandet av den registrerade sorten för<br>framställning av en ny men däremot för att utnyttja den nya sort som<br>blir resultatet av förfarandet.</p>
<p>I artikel 14 (5) ges också definitioner av när en växtsort skall anses<br>vara väsentligen avledd. Vidare exemplifieras metoder för framställning<br>av avledda sorter. Frågan är komplicerad. Efter beslut vid<br>diplomatkonferensen har särskilda riktlinjer utarbetats av UPOV:s<br>sekretariat (IOM/6/2 den 17 augusti 1992). Vad det i stora drag handlar<br>om är att sorter skall anses väsentligen avledda när de har utvecklats på<br>ett sådant sätt att de har behållit praktiskt taget hela den genetiska<br>strukturen hos den ursprungliga sorten.</p>
<h4>5.5.3 Undantag</h4>
<p>Frågan om undantag från växtförädlarrätten behandlas i artikel 15. För<br>det första får en växtsort användas fritt privat, om det sker för icke-<br>kommersiella syften. Sådana förfaranden som anges i artikel 14 fäller<br>alltså utanför ensamrättens sfär, om de har andra ändamål än ekonomisk<br>vinst.</p>
<p>Användning av en växtsort i experimentella syften utgör ett andra<br>undantag.</p>
<p>För det tredje får en växtsort utan förädlarens samtycke utnyttjas för<br>framställning av nya växtsorter ("breeder’s exemption"). De sorter som<br>framställs med hjälp av den skyddade sorten får också användas fritt,<br>såvida de inte är att betrakta som väsentligen avledda. Således innefattar<br>växtförädlarrätten inte någon ensamrätt till en ny växtsorts genetiska<br>tillgångar. Dessa får andra förädlare utnyttja i sin verksamhet.</p>
<p>De tre inskränkningar i växtförädlarrätten som nu har nämnts är<br>obligatoriska. Konventionens jordbruksundantag är däremot fakultativt.<br>I artikel 15 (2) sägs följaktligen att de fördragsslutande parterna får,<br>inom rimliga gränser och under förutsättning att förädlarens legitima<br>intressen tillgodoses, begränsa växtförädlarrätten i syfte att tillåta<br>jordbrukare att använda sina skördeprodukter för förökningsändamål.<br>Som villkor gäller att materialet skall ha skördats efter sådd eller<br>plantering på bondens mark och att användningen för ny förökning<br>också skall ske där. Staterna får göra undantag av detta slag beträffande<br>vilken växtsort som helst; bestämmelsens tillämplighet är inte begränsad<br>till några särskilda släkten eller arter. Vid diplomatkonferensen 1991<br>diskuterades denna undantagsbestämmelse ingående. Från vissa håll<br>underströks motsättningen mellan ett alltför omfattande jordbruks-<br>undantag och strävandena att stärka växtförädlamas ställning. Förslag<br>om att undantaget skulle begränsas till vissa grödor eller att det skulle<br>göras obligatoriskt för lantbrukarna att betala viss ersättning för sin rätt<br>avslogs dock. Slutligen antog konferensen ett särskilt uttalande om att<br>bestämmelsen inte fick tillämpas så att undantaget kom att utvidgas till<br>sektorer där det inte tidigare hade gällt.</p>
<p>61</p>
<h4>5.5.4 Konsumtion av ensamrätten</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Något som är helt nytt i förhållande till den äldre konventionstexten är<br>reglerna i artikel 16 om konsumtion av växtförädlarrätten.</p>
<p>Huvudregeln är att ensamrätten såvitt gäller material av en skyddad<br>växtsort - eller annan sort som enligt artikel 14 (5) i princip omfattas av<br>ensamrätten - upphör i en konventionsstat i och med att materialet sålts<br>eller på annat sätt förts ut på marknaden på den statens territorium.<br>Från denna regel görs två undantag. Det första är att förfaranden som<br>innefattar ytterligare förökning fortfarande inte är tillåtna utan<br>förädlarens medgivande. Det andra undantaget gäller export av<br>växtmaterial. Om materialet kan användas för förökning och om det är<br>fråga om export till ett land som inte skyddar växtsorter av arten eller<br>släktet ifråga, är ensamrätten inte konsumerad. Export för slutlig<br>konsumtion utgör dock ett undantag från undantagsregeln. Om syftet är<br>att den produkt som exporteras skall bli föremål för direkt konsumtion,<br>innebär alltså detta under alla omständigheter att växtförädlarrätten<br>såvitt gäller den produkten uttömts redan vid den försäljning som<br>föregått exporten.</p>
<p>I artikel 16 (2) anges vad som skall betraktas som "material" av en<br>växtsort vid tillämpning av konsumtionsregeln. Enligt denna definition<br>avser begreppet "material" dels allt slags förökningsmaterial, dels<br>skördat material, inklusive hela plantor och delar av plantor, och dels<br>produkter som framställts direkt av skördat material.</p>
<p>I territoriellt avseende är alltså huvudregeln enligt artikel 16 (1) att<br>ensamrätten konsumeras bara för det land där den konsum-<br>tionsgrundande försäljningen eller marknadsföringen ägt rum. Enligt<br>artikel 16 (3) tillåts dock stater som ingår i mellanstatliga organisationer<br>att jämställa konsumtionsgrundande handlingar i andra medlemsstater<br>med sådana handlingar på det egna territoriet. De konventionsstater som<br>tillhör organisationen måste agera gemensamt för att denna<br>undantagsbestämmelse skall få tillämpas.</p>
<h4>5.5.5 Inskränkningar, skyddstid m.m.</h4>
<p>Inskränkningar av växtförädlarrätten behandlas i artikel 17, som<br>motsvarar artikel 9 i 1978 års konventionstext. Av bestämmelsen följer<br>att förutom de begränsningar som uttryckligen föreskrivs i konventionen<br>det fria utövandet av växtförädlarrätten får inskränkas endast av hänsyn<br>till allmänt intresse. Om en sådan inskränkning görs, och den får till<br>följd att tredje man tillåts utföra handlingar för vilka förädlarens<br>samtycke annars behövs, åligger det konventionsstaten att vidta<br>erforderliga åtgärder för att tillförsäkra förädlaren skälig ersättning. Det<br>allmänna intresse som konventionens skapare främst hade för ögonen<br>var allmänhetens behov av vissa livsmedel och andra produkter som<br>framställs av växtsorter. Reglerna möjliggör beviljande av tvångslicens<br>för att möta ett sådant behov.</p>
<p>Artikel 18 slår fast vilket förhållande som skall råda mellan<br>växtförädlarrätten och handelsregleringar. Principen är att växt-<br>förädlarrätten skall vara oberoende av de åtgärder som vidtas för att<br></p>
<p>62</p>
<p>reglera handeln. I vart fall skall åtgärder på det området inte inverka på p<sub>rO</sub>p<br>tillämpningen av konventionens föreskrifter.</p>
<p>Den minsta tillåtna skyddstiden för växtsorter i allmänhet förlängs till<br>20 år (artikel 19). För träd och vin föreskrivs en minsta skyddstid om<br>25 år.</p>
<h3>5.6 Sortbenämning</h3>
<p>Reglerna om benämning av växtsorter i artikel 20 överensstämmer<br>sakligt sett med vad som hittills gällt enligt artikel 13 efter 1978 års<br>revidering av UPOV-konventionen.</p>
<p>Således gäller oförändrat att en växtsort skall betecknas med en<br>benämning som är avsedd att vara dess generiska beteckning.</p>
<p>Varje konventionsstat skall - med förbehåll för ett undantag som<br>kommer att behandlas nedan - se till att inga rättigheter i fråga om den<br>beteckning som har registrerats som sortbenämning hindrar den fria<br>användningen av denna benämning i samband med sorten. Detta gäller<br>även efter det att växtförädlarrätten har upphört.</p>
<p>I artikel 20 (2) anges förutsättningarna för att en benämning skall vara<br>godtagbar. Först och främst skall benämningen göra det möjligt att<br>identifiera sorten. Den får inte bestå av enbart siffror, utom när detta är<br>allmänt tillämpad praxis för att beteckna sorter. Vidare får benämningen<br>inte vara vilseledande eller ägnad att orsaka förväxling i fråga om<br>sortens egenskaper, värde eller identitet eller förädlarens identitet. Den<br>skall särskilt skilja sig från varje benämning som i någon<br>konventionsstat betecknar en redan befintlig sort av samma eller av<br>närbesläktad växtart.</p>
<p>Ifråga om registrering av sortbenämning föreskrivs i artikel 20 (3) att<br>förädlaren skall ge in uppgift om sortbenämningen till<br>registreringsmyndigheten. Om det visar sig att benämningen inte<br>uppfyller nyss nämnda villkor, skall myndigheten vägra att registrera<br>den och förelägga förädlaren att föreslå en annan benämning. Samtidigt<br>som växtförädlarrätt beviljas skall benämningen registreras.</p>
<p>Tredje mans äldre rättigheter skall enligt artikel 20 (4) inte påverkas<br>av att en benämning registreras Sådana rättigheter består alltså och<br>utgör det enda tillåtna undantaget från regeln att inga rättigheter får<br>hindra den fria användningen av den registrerade benämningen i<br>samband med sorten. Om förekomsten av en äldre rättighet leder till att<br>någon som enligt konventionen är skyldig att använda en sortbenämning<br>är förhindrad att göra detta, skall registreringsmyndigheten anmoda<br>förädlaren att föreslå en ny benämning.</p>
<p>Om skydd söks för en sort i flera unionsstater, måste det ske under en<br>och samma benämning. Registreringsmyndigheten skall registrera den<br>föreslagna benämningen, såvida myndigheten inte finner att<br>benämningen är olämplig i ifrågavarande stat. I sådant fall får<br>myndigheten förelägga förädlaren att föreslå en annan benämning<br>(artikel 20 (5)).</p>
<p>Myndigheterna i konventionsstatema har informationsskyldighet i<br>förhållande till varandra i frågor rörande sortbenämningar. Den närmare<br>innebörden av denna skyldighet framgår av artikel 20 (6).</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>63</p>
<p>Konventionen föreskriver i artikel 20 (7) att den som utbjuder eller p<sub>ro</sub>p. 1996/97:128</p>
<p>försäljer förökningsmaterial av en sort som har skyddats i landet ifråga<br>är skyldig att använda sortbenämningen. Detta åliggande kvarstår också<br>efter det att ensamrätten upphört. Enda undantaget är de fall där tredje<br>mans äldre rättigheter utgör hinder mot användning av<br>sortbenämningen.</p>
<p>Det är enligt artikel 20 (8) tillåtet att använda ett varumärke, en firma<br>eller någon liknande beteckning i kombination med växtsortens<br>benämning. Benämningen måste dock lätt kunna urskiljas.</p>
<h3>5.7 Ogiltighet och upphävande av växtförädlarrätt</h3>
<p>Frågan om ogiltigförklaring av växtförädlarrätt regleras i artikel 21.</p>
<p>Om det uppdagas att de grundläggande skyddsförutsättningama med<br>avseende på nyhet och särskiljbarhet inte var uppfyllda när skydd<br>beviljades, skall ensamrätten förklaras ogiltig. Brister hänförliga till de<br>båda andra skyddsförutsättningama - enhetlighet och stabilitet - skall<br>leda till ogiltighet endast om ensamrätt beviljades huvudsakligen på<br>grundval av information och dokumentation som sökanden tillhandahöll.</p>
<p>För det fall det uppdagas att ensamrätt har beviljats en annan person<br>än den som egentligen är berättigad, skall växtförädlarrätten förklaras<br>ogiltig, om den inte förs över till den som har bättre rätt.</p>
<p>Uppräkningen av ogiltighetsgrunder är uttömmande. Det är med andra<br>ord inte tillåtet att förklara ensamrätten ogiltig på andra grunder.</p>
<p>Ogiltighetsreglema är utformade utifrån tanken att ensamrätt aldrig<br>skulle ha beviljats. Bestämmelsen i artikel 22 rör däremot upphävande<br>av växtförädlarrätt med verkan endast för framtiden. I en situation där<br>det visar sig att en växtsort visserligen var stabil och enhetlig när den<br>registrerades, men att så inte längre är fallet, kan den behöriga<br>myndigheten upphäva växtförädlarrätten med verkan från dagen för<br>beslutet.</p>
<p>Ensamrätten kan också upphävas, om förädlaren inte i tid fullgör vad<br>på honom eller henne ankommer i förhållande till registreringsmyndig-<br>heten. Underlåtenhet att tillhandahålla de upplysningar, dokument och<br>material som behövs för efterkontroll kan därför leda till att förädlaren<br>mister sin ensamrätt. Detsamma gäller om förädlaren inte betalar<br>föreskriven avgift eller om han eller hon inte föreslår en ny benämning<br>när den registrerade benämningen av något skäl måste bytas ut.</p>
<p>Också de angivna grunderna för upphävande utgör en uttömmande<br>uppräkning.</p>
<h3>5.8 UPOV:s organisation</h3>
<p>1991 års konventionstext innehåller också bestämmelser om UPOV:s<br>uppbyggnad, procedurregler, administration m.m. När "unionen" nämns<br>i konventionen avses UPOV som grundades genom 1961 års konvention<br>(se avsnitt 3). Medlemmar i unionen är alltså inte bara de för-<br>dragsslutande parterna i 1991 års konventionstext utan också de stater<br>som anslutit sig till 1961, 1972 eller 1978 års konventionstext.</p>
<p>64</p>
<p>Liksom tidigare gäller att unionen är en juridisk person med säte i p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>Geneve och att unionens permanenta organ är rådet och byrån (tidigare<br>benämnt generalsekretariatet).</p>
<p>Rådet består av företrädare för unionens medlemmar. I princip har<br>varje medlem en röst. I viss mån har dock denna rösträttsregel<br>modifierats i och med att 1991 års konventionstext öppnar en möjlighet<br>för mellanstatliga organisationer att bli medlemmar i unionen. Detta<br>innebär att en fördragsslutande part som är en mellanstatlig organisation<br>inom sitt kompetensområde får utöva den rösträtt som tillkommer dess<br>medlemsstater vilka är medlemmar även i UPOV. Om en mellanstatlig<br>organisation på detta sätt utnyttjar sina medlemsstaters rösträtt, får<br>dessa inte själva utöva sin rösträtt. Det omvända gäller naturligtvis<br>också.</p>
<p>Enligt 1978 års konventionstext är de officiella språken engelska,<br>franska och tyska. Därutöver blir även spanska officiellt språk när den<br>nya konventionen träder i kraft (artikel 28).</p>
<p>I fråga om unionens finanser kan framhållas att unionsstatema är<br>skyldiga att betala årliga bidrag, medan mellanstatliga organisationer,<br>som ju inte har egen rösträtt, inte behöver betala medlemsavgift.</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<h2>6 Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt Prop. 1996/97:128</h2>
<h3>6.1 Inledning</h3>
<p>År 1990 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till en förord-<br>ning om ensamrätt till växtsorter (Proposal for a Council Regulation<br>[EEC] on Community plant variety rights, COM [90] 347).<br>Ministerrådet antog den 27 juli 1994 förordning (EG) nr 2100/94 om<br>gemenskapens växtförädlarrätt. Förordningen publicerades i gemen-<br>skapernas officiella tidning den 1 september 1994 (EGT Nr L 227) och<br>trädde i kraft samma dag. Enligt övergångsbestämmelserna blev dock<br>flertalet artiklar inte tillämpliga förrän den 27 april 1995. Från och med<br>detta datum blev det möjligt att ansöka om gemenskapens<br>växtförädlarrätt (EG-växtförädlarrätt).</p>
<p>I förordningens inledning nämns att vissa internationella konventioner,<br>däribland växtförädlarrättskonventionen, har beaktats. I väsentliga<br>avseenden har förordningen utformats i nära anslutning till 1991 års<br>konventionstext.</p>
<p>Genom förordningen inrättades en möjlighet att genom en enda<br>ansökan få skydd för en växtsort inom hela Europeiska unionen (EU).<br>Ett centralt register skall föras av Gemenskapens växtsortmyndighet.<br>För närvarande bedrivs myndighetens verksamhet i Bryssel. I december<br>1996 fattade emellertid rådet ett beslut om att myndigheten permanent<br>skall förläggas till Ångers i Frankrike.</p>
<p>Förordningen innebär inte något hinder för medlemsstaterna att på<br>nationell nivå behålla sina skyddssystem. Däremot skall det inte vara<br>möjligt att få en och samma växtsort skyddad både på nationell nivå och<br>inom EG-systemet (artikel 3 och 92).</p>
<p>Till skillnad från den gällande svenska växtförädlarrättslagen är EG-<br>förordningens bestämmelser tillämpliga på alla växtsläkten och<br>växtarter.</p>
<h3>6.2 Växtförädlarrättens subjekt och objekt</h3>
<p>Som förädlare räknas den som förädlat, eller upptäckt och utvecklat, en<br>ny växtsort, men också den på vilken förädlarens rätt har övergått<br>(artikel 11 (1)). Förädlare är alltså den som kan få ensamrätt.<br>Begreppet rättsinnehavare definieras inte, men det framgår att härmed<br>avses den som genom registrering har fått ensamrätt, dvs. den som är<br>sortinnehavare enligt den svenska växtförädlarrättslagens motsvarande<br>terminologi. Det bör understrykas att om den som förädlat en växtsort<br>överlåter sin rätt på en annan person innan registrering söks, denne blir<br>att betrakta som förädlare och inte som rättsinnehavare. Här finns<br>således en viss diskrepans i förhållande till traditionella svenska be-<br>grepp.</p>
<p>Anspråket på ensamrätt kan tillkomma flera personer gemensamt.<br>Detta framgår av artikel 11 (2), där det också sägs att om en person<br>upptäcker en sort och en annan person utvecklar den, båda dessa<br>personer skall betraktas som förädlare.</p>
<p>Beträffande förädling som utförs i anställningsförhållanden, gäller<br>enligt artikel 11 (4) att nationell arbetsrättslig lagstiftning skall tillämpas<br></p>
<p>66</p>
<p>vid fastställandet av om arbetstagaren eller dennes arbetsgivare är p<sub>rO</sub>p<br>berättigad till ensamrätt.</p>
<p>För att vara behörig att ansöka om registrering av en växtsort måste<br>sökanden vara medborgare i en stat som är medlem i EU eller UPOV<br>eller ha hemvist eller säte eller driva rörelse i en sådan stat. Emellertid<br>kan Kommissionen besluta att medborgare i någon annan stat skall ha<br>rätt att ansöka om gemenskapens växtförädlarrätt trots att de inte<br>uppfyller nämnda krav.</p>
<p>Definitionen av växtsort, ensamrättens objekt, överensstämmer med<br>den som ges i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen (se av-<br>snitt 5.1).</p>
<h3>6.3 Villkor för skydd</h3>
<p>Även i EG-förordningen är de grundläggande skyddsförutsättningama<br>nyhet, särskiljbarhet, likformighet och stabilitet. I huvudsak är reglerna<br>om dessa kriterier utformade i enlighet med 1991 års lydelse av<br>växtförädlrarättsskonventionen. Vissa skillnader och preciseringar finns<br>dock.</p>
<p>Särskillnadskravet preciseras i artikel 7 så, att sorten skall skilja sig<br>tydligt från kända sorter med avseende på uttryck för kännetecken som<br>är resultat av en viss genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>Enhetlighetskravet innehåller en nyansskillnad i förhållande till UPOV-<br>konventionen i det att det sägs att sorten skall vara tillräckligt enhetlig<br>med avseende på de kännetecken som ligger till grund för fastställelsen<br>av särskiljbarhet men också med avseende på andra kännetecken som<br>används för att beskriva sorten. Samma kännetecken är relevanta vid<br>bedömningen av om stabilitet föreligger. De särskiljbarhetsgrundande<br>kännetecknen och andra som används för beskrivning av sorten skall<br>alltså bestå oförändrade efter förökning.</p>
<p>Också inom EG-systemet gäller beträffande nyhetskravet, som regleras<br>i artikel 10, en nyhetsfrist på ett år före ansökningsdagen; försäljning<br>och annat tillhandahållande till annan inom EU under denna tid leder<br>inte till att nyhetskravet brister. Försäljning utanför unionens område<br>få<sup>r</sup> ha ägt rum högst fyra år innan ansökan görs. För vin och träd är<br>fristen sex år. Bortsett från dessa frister får växtsorten inte med<br>förädlarens samtycke ha försålts eller på annat sätt tillhandahållits andra<br>i syfte att utnyttja sorten.</p>
<p>EG-förordningen innehåller i artikel 10 (2) och (3) några speciella<br>modifieringar av nyhetskravet, vilka inte förekommer i 1991 års lydelse<br>av växtförädlarrättskonventionen. Om växtdelar har överlämnats till<br>något offentligt organ för något lagstadgat ändamål, skall detta inte<br>innebära att växtdelar anses ha överlåtits till annan. Kravet på nyhet<br>kan alltså likväl vara uppfyllt. Detsamma gäller om växtdelar på grund<br>av avtal eller annat rättsligt förhållande har lämnats till någon -<br>offentligt eller privat rättssubjekt saknar här betydelse - enbart för<br>produktion, reproduktion, förökning, behandling eller lagring. I båda<br>fallen är det en förutsättning att förädlaren förbehållit sig sin exklusiva<br>rätt att överlåta detta och annat växtmaterial och att någon ytterligare<br>överlåtelse heller inte sker.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>67</p>
<p>Från denna regel görs undantag för det fall att de överlämnade p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>växtdelarna används för framställning av en hybrid, som i sig utgör en<br>växtsort, och att växtdelar eller skördat material av denna hybrid har<br>tillhandahållits andra. Om detta har skett före nyhetsfristens början, blir<br>den sort som använts för framställning av hybriden behäftad med<br>nyhetshinder.</p>
<p>En annan anpassning av nyhetsregeln rör överlämnande av<br>växtmaterial mellan bolag i samma koncern. Om det ena bolaget helt<br>äger det andra eller om båda helt ägs av ett tredje bolag, skall en<br>överlåtelse av växtmaterial företagen emellan inte betraktas som<br>nyhetsskadligt förfogande, såvida inte någon ytterligare överlåtelse äger<br>rum. Denna bestämmelse gäller inte kooperativa sammanslutningar.</p>
<p>Härutöver har nyhetsregeln modifierats så att överlåtelse av växtdelar<br>eller skördat material som härrör från plantor som odlats för<br>förädlingssyfte eller för experimentella ändamål inte skall anses ske i<br>syfte att utnyttja växtsorten. Det går alltså att försälja avkastning från<br>provodling utan att nyhetskravet anses brista därefter. En förutsättning<br>är emellertid att det vid sådan försäljning inte görs någon hänvisning till<br>sorten som sådan.</p>
<p>Slutligen skall förevisande av en växtsort på en internationell eller<br>internationellt erkänd utställning inte anses utgöra nyhetshinder.<br>Detsamma gäller för annan utställning i en medlemsstat, om<br>utställningen officiellt har ansetts likvärdig med en internationell<br>utställning.</p>
<h3>6.4 Ensamrättens omfattning och innebörd</h3>
<p>Omfattningen och innebörden av EG-växtförädlarrätten regleras i nära<br>anslutning till växtförädlarrättskonventionens lydelse. Således görs i<br>artikel 13 (2) en uppräkning av sju slags förfaranden (se avsnitt 5.5.1)<br>som fordrar förädlarens tillstånd. Generellt fordras tillstånd när<br>förfarandena innebär befattning med sonbeståndsdelar. Detta skall<br>jämföras med artikel 14 (1) i UPOV-konventionen, enligt vilken<br>tillstånd krävs för förfaranden med förökningsmaterial. EG-<br>förordningen ger alltså ensamrätten ett vidare omfång såvitt gäller det<br>växtmaterial som inte får säljas utan förädlarens tillstånd.</p>
<p>I likhet med UPOV-konventionen utsträcker EG-förordningen<br>ensamrätten till skördat material endast på villkor att det erhållits<br>genom att sortbeståndsdelar använts utan tillstånd.</p>
<p>Den kontroversiella frågan om skyddet för slutprodukter löses i EG-<br>förordningen genom ett bemyndigande till Kommissionen. I artikel 13<br>(4) anges sålunda att det i tillämpningsföreskrifter får föreskrivas att i<br>särskilda fall bestämmelsen i artikel 13 (2) skall tillämpas ifråga om<br>produkter som framställts direkt från växtmaterial av en skyddad sort.<br>Bemyndigandet har inte utnyttjats.</p>
<p>Reglerna om ensamrättens tillämplighet på vissa närbesläktade -<br>däribland avledda - växtsorter överensstämmer med UPOV-kon-<br>ventionens.</p>
<p>Av artikel 13 (8) följer en viss generell begränsning av EG-<br>växtförädlarrätten. Där sägs att utövandet av rätten inte får strida mot<br></p>
<p>68</p>
<p>föreskrifter som antagits på grund av vissa, särskilt angivna allmänna p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>intressen, bl.a. miljöskydd och säkerställande av konkurrens.</p>
<p>Jordbruksundantaget regleras i artikel 14. Den övergripande principen<br>framgår av artikel 14 (1), där det anges att jordbrukare skall ha rätt att<br>på marken inom sina egna jordbruksföretag använda skördeprodukter av<br>en skyddad sort för förökningsändamål, om skördeproduktema erhållits<br>genom odling av marken inom företaget. Detta gäller dock inte<br>hybridsorter eller syntetiska sorter.</p>
<p>Jordbruksundantaget gäller inte generellt. I artikel 14 (2) anges på<br>vilka växtarter undantaget är tillämpligt. Samtliga arter är att hänföra<br>till foderväxter, spannmål, potatis eller olje- och fiberväxter.</p>
<p>Vidare sägs i artikel 14 (3) att de närmare villkoren för tillämpningen<br>av undantagsbestämmelsen skall anges i tillämpningsföreskrifter som<br>skall utformas på grundval av vissa uppräknade principer. Till dessa<br>principer hör att det skördade materialet får rensas antingen av<br>lantbrukaren själv eller av någon uppdragstagare. Vidare fastslås att<br>småbrukare inte skall behöva betala ersättning till sortinnehavaren.<br>Vissa riktlinjer för vilka som skall anses vara småbrukare anges också.<br>Den ersättning som andra än småbrukare kan åläggas att betala skall<br>vara betydligt lägre än licensavgiften.</p>
<p>I artikel 15 anges ett antal begränsningar av gemenskapsväxtför-<br>ädlarrättens effekter. Liksom i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskon-<br>ventionen (artikel 15), omfattar inskränkningarna privat och icke-<br>kommersiell användning, experimentellt bruk och utnyttjande i syfte att<br>förädla fram andra växtsorter (breeder’s exemptiori). Därutöver anges<br>uttryckligen att EG-växtförädlarrätten inte heller omfattar de nya sorter<br>som framställs med hjälp av den skyddade sorten, såvida inte<br>bestämmelsen i artikel 13 (5) om bl.a. väsentligen avledda sorter är<br>tillämplig. Slutligen klargörs i artikel 15 att ensamrätten är begränsad i<br>den mån det behövs för att principerna i artikel 13 (8) (allmänna<br>intressen), 14 (jordbruksundantag) och 29 (tvångslicens) skall kunna<br>upprätthållas.</p>
<p>I artikel 16 slås fast att principen om regional konsumtion gäller inom<br>EU. Ensamrätten utsläcks alltså för växtmaterial som med förädlarens<br>samtycke har överlåtits inom gemenskapen. I övrigt är<br>konsumtionsbestämmelsen utformad helt i enlighet med UPOV-<br>konventionen.</p>
<p>Reglerna om användning av rätt benämning i artiklarna 17 och 18 ger<br>vid handen att det finns en skyldighet för var och en som utnyttjar<br>växtdelar av en skyddad sort i kommersiella sammanhang att använda<br>den registrerade benämningen. Vidare är det inte tillåtet att använda en<br>sådan benämning, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan,<br>för någon annan växtsort som tillhör samma eller en besläktad växtart.</p>
<h3>6.5 Ensamrättens varaktighet</h3>
<p>Skyddstiden för en EG-växtförädlarrätt är 25 år (artikel 19). För vin och<br>träd är dock skyddstiden 30 år. Ensamrätten kan upphöra i förtid om<br>sortinnehavaren avstår sin rätt.</p>
<p>Om det visar sig att någon av de grundläggande skyddsförut-<br>sättningama inte var uppfylld när ensamrätt beviljades, skall<br></p>
<p>Växtsortmyndigheten enligt artikel 20 förklara ensamrätten ogiltig. När Pr<sub>O</sub>p. 1996/97:128<br>det gäller enhetlighets- och stabilitetskraven skall bristen leda till<br>ogiltighet endast om ensamrätten beviljades huvudsakligen på grundval<br>av information och dokument som sökanden tillhandahöll.</p>
<p>För det fall det uppdagas att ensamrätt har beviljats en annan person<br>än den som är berättigad, skall ensamrätten förklaras ogiltig, om den<br>inte förs över till den som har bättre rätt.</p>
<p>EG-förordningens ogiltighetsregler överensstämmer med växt-<br>förädlarrättskonventionens. En ogiltigförklaring har alltså retroaktiv ef-<br>fekt. Enligt artikel 21 finns även en möjlighet för Växtsortmyndigheten<br>att upphäva en EG-växtförädlarrätt för framtiden. Detta kan ske om<br>enhetlighets- och stabilitetskraven inte längre är uppfyllda. Vidare kan<br>ensamrätten upphävas om rättighetssinnehavaren underlåter att<br>tillhandahålla material för efterkontroll, att föreslå annan benämning<br>eller att betala föreskriven avgift. Detsamma gäller om<br>rättighetsinnehavaren eller dennes ombud inte längre uppfyller de krav<br>som gäller beträffande medborgarskap och hemvist.</p>
<h3>6.6 Gemenskapens växtförädlarrätt som<br>förmögenhetstillgång</h3>
<p>Av artiklarna 22-29 framgår att förordningen behandlar EG-växt-<br>förädlarrätten som en förmögenhetstillgång som kan överlåtas, helt eller<br>delvis upplåtas (licens), utmätas osv.</p>
<p>Den förmögenhetstillgång som ensamrätten representerar skall i första<br>hand anses finnas i det medlemsland där sortinnehavaren har sitt<br>hemvist, säte eller driftställe enligt vad som är antecknat i<br>växtsortregistret.</p>
<p>En EG-växtförädlarrätt får överlåtas endast till den som uppfyller<br>kraven rörande medborgarskap och skyldighet att i vissa fall ställa<br>ombud.</p>
<p>Reglerna om tvångslicens innebär att den som önskar få sådan licens<br>kan ansöka om det hos Växtsortmyndigheten.</p>
<p>Även medlemsstater och Kommissionen är behöriga att göra<br>ansökningar om att någon person eller viss kategori av personer skall<br>beviljas tvångslicens.</p>
<p>Generellt gäller att tvångslicens får beviljas bara på grund av något<br>allmänt intresse. Växtsortmyndigheten skall fastställa skäliga villkor för<br>licensen. Det kan gälla tidsbegränsning av utnyttjandet och betalning av<br>licens.</p>
<p>Växtsortmyndigheten är ensam behörig att besluta om tvångslicens för<br>en EG-växtförädlarrätt. Medlemsstaternas domstolar och myndigheter<br>får alltså inte bevilja sådan licens.</p>
<h3>6.7 Ansöknings- och överprövningsförfårandet</h3>
<p>EG-växtförädlarrätt kan beviljas endast efter ansökan hos EG:s<br>växtsortmyndighet. Visserligen kan ansökan ges in till en nationell<br>myndighet, men denna skall då vidarebefordra handlingarna till<br>Växtsortmyndigheten för prövning. I enlighet med UPOV-konventionen 70<br></p>
<p>gäller en prioritetsrätt för en sökande som inom tolv månader före p<sub>rO</sub>p<br>ansökningsdagen har sökt skydd för samma växtsort i någon av UPOV:s<br>medlemsstater (artikel 52).</p>
<p>En ansökan skall enligt artiklarna 53 och 54 prövas av Växtsort-<br>myndigheten i både formellt och materiellt hänseende. Den materiella<br>granskningen omfattar också en teknisk undersökning som skall utföras<br>av särskilda provningsanstalter. Vid dessa skall som regel provodlingar<br>av växtsorten göras.</p>
<p>Om Växtsortmyndigheten finner att det inte finns några hinder mot att<br>bevilja ensamrätt, skall ansökan bifallas (artikel 62). I samband därmed<br>skall byrån också pröva om den benämning som sökanden har föreslagit<br>kan godkännas. Visar det sig däremot att villkoren inte är uppfyllda,<br>skall ansökan avslås (artikel 61). Hindret kan vara av såväl formell som<br>materiell natur.</p>
<p>Växtsortmyndighetens beslut kan överklagas hos myndighetens<br>överprövningsenhet, Överklagandenämnden. Var och en som direkt<br>eller indirekt berörs av ett beslut har talerätt (artikel 68).</p>
<p>Överklagandenämndens beslut får överklagas hos EG-domstolen. En<br>sådan talan får dock bara grunda sig på påstående om rättegångsfel eller<br>att det överklagade beslutet strider mot EG-rätten.<br>Växtsortmyndighetens beslut om tvångslicens överklagas direkt till EG-<br>domstolen.</p>
<h3>6.8 Intrång</h3>
<p>I artikel 94 anges de gärningar som utgör överträdelse av EG-<br>växtförädlarrätten. Det första fallet är att någon utför någon av de sju<br>åtgärder som anges i artikel 13 (2) utan att vara berättigad till detta. Hit<br>hör t. ex. yrkesmässig försäljning av beståndsdelar av en skyddad<br>växtsort.</p>
<p>Det andra fallet är att någon underlåter att använda växtsortens<br>korrekta benämning när detta är obligatoriskt.</p>
<p>Som ett tredje fall anges användning av en skyddad sorts benämning,<br>eller en snarlik benämning, på en annan växtsort på ett sätt som strider<br>mot vad förordningen föreskriver.</p>
<p>Beträffande skadestånd föreskrivs i artikel 94 att den som avsiktligt<br>eller försumligt utför någon åtgärd som nyss sagts skall ersätta<br>ensamrättshavarens skada. I fall av ringa försumlighet kan skadeståndet<br>jämkas.</p>
<p>Talan om skadestånd - liksom talan om bättre rätt till en EG-<br>växtförädlarrätt - skall väckas vid nationell domstol. Huvudregeln är<br>enligt artikel 101 att talan skall väckas i den stat där svaranden har sitt<br>hemvist eller säte eller, vid avsaknad av sådant, ett driftställe. En<br>förutsättning är dock att staten är medlem i EU eller ansluten till<br>Lugano-konventionen.</p>
<p>Av artikel 107 följer att medlemsstaterna måste se till att överträdelser<br>straffsanktioneras och att straffskalan är densamma som vid intrång i<br>den motsvarande rätt som följer av inhemsk lag.</p>
<p>Sverige har uppfyllt denna förpliktelse genom 52 § växt-</p>
<p>förädlarrättslagen.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>71</p>
<h3>6.9 Övergångsbestämmelser m.m.</h3>
<p>I artikel 116 finns ett antal övergångsbestämmelser som bl.a. modifierar<br>tillämpningen av nyhetskravet beträffande ansökningar som görs inom<br>ett år från förordningens ikraftträdande.</p>
<p>Enligt artikel 117 skulle Växtsortmyndigheten inrättas i god tid för att<br>fullgöra sina uppgifter fr.o.m. den 27 april 1995. En interimistisk<br>organisation har inrättats i Bryssel. I december 1996 fattades beslut om<br>att myndigheten skall lokaliseras till Ångers i Frankrike.</p>
<p>Ikraftträdandebestämmelsen i artikel 118 föreskriver att artiklarna 1,<br>2, 3, 5-29 och 49-106 skall tillämpas från den 27 april 1995.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>72</p>
<h2>7 Frågor om en ny växtförädlarrättslagstiftning Prop. 1996/97:128</h2>
<h3>7.1 Skall Sverige ansluta sig till 1991 års konventionstext?</h3>
<p>Regeringens förslag: Sverige skall ansluta sig till 1991 års<br>lydelse av den internationella konventionen för skydd av växtför-<br>ädlingsprodukter.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 102).</p>
<p>Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslaget eller inte haft något att erinra mot det. Svenska<br>Naturskyddsföreningen har dock avstyrkt det. Naturvårdsverket har<br>uttryckt farhågor för att bl.a. de syften som ligger bakom konventionen<br>om biologisk mångfald kan komma att motverkas om förslaget<br>genomförs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sverige har - i likhet med flera<br>andra europeiska länder - undertecknat 1991 års konventionstext.<br>Frågan är nu om Sverige, liksom Danmark, skall ratificera denna och<br>därmed åta sig att utforma vår nationella lagstiftning om växtförädlarrätt<br>i enlighet med konventionens reviderade regler.</p>
<p>Den revision av växtförädlarrättskonventionen som gjordes år 1991<br>hade till syfte att förtydliga vissa bestämmelser, att stärka<br>växtförädlamas rättigheter och att anpassa konventionen till den snabba<br>utveckling som skett på bioteknikområdet under de senaste 30 åren.</p>
<p>Det sist nämnda målet, att anpassa den rättsliga regleringen på<br>området till de vetenskapliga och tekniska landvinningarna, är inte minst<br>betydelsefullt. Vid tillkomsten av 1961 års konvention förutsågs inte de<br>möjligheter som bl.a. gentekniken skulle innebära. Som ovan anförts (se<br>avsnitt 5.5.2) har detta lett till att den laboratoriebaserade utvecklingen<br>av nya växtsorter gynnats på den klassiska växtförädlingens bekostnad.<br>Reglerna i 1991 års text om väsentligen avledda sorter syftar till att<br>avhjälpa sådana missförhållanden. En anslutning till den nya<br>konventionstexten skulle alltså innebära att ett mer tidsanpassat<br>internationellt instrument får styra den svenska lagstiftningen.</p>
<p>En annan materiell skillnad mellan den äldre och den nya texten som<br>särskilt förtjänar att beaktas är det förhållandet att 1991 års<br>konventionstext gör det obligatoriskt att öppna skyddssystemet för hela<br>växtriket. En ny växtsort som uppfyller de allmänna kriterierna för<br>växtförädlarrätt kan alltså skyddas helt oberoende av vilken växtart eller<br>vilket växtsläkte den tillhör. Detta medför vinster från rättvisesynpunkt.<br>En förädlare riskerar inte att komma i en sämre situation bara för att<br>han eller hon valt att ägna sin verksamhet åt någon art som inte finns<br>med på den nationella listan över de arter och släkten på vilka växtför-<br>ädlarrätten är tillämplig.</p>
<p>Ytterligare argument som talar för en anslutning till 1991 års kon-<br>ventionstext är att systemet med EG:s växtförädlarrätt, som utformats i<br>enlighet med 1991 års konventionstext, blivit tillämpligt i Sverige. För<br>det överväldigande flertalet intressenter inom växtförädling, jordbruk,<br>trädgårdsnäring, handel och andra berörda områden torde det vara<br></p>
<p>73</p>
<p>önskvärt att det nationella systemet i möjligaste mån bärs upp av samma Prop<br>principer som EG-växtförädlarrätten. I princip kommer en förädlare att<br>kunna välja att söka ett gemenskapsskydd eller ett nationellt skydd för<br>en viss växtsort, och om de olika systemen avviker mycket från var-<br>andra kan detta leda till praktiska problem vid användningen av<br>växtsorten. Intresset av såväl användarvänlighet som<br>konkurrensneutralitet mellan systemen talar alltså för att den svenska<br>lagstiftningen nära ansluter till den ordning som kommer att gälla på<br>gemenskapsnivå.</p>
<p>I sammanhanget bör också beaktas de övriga konventioner och andra<br>internationella instrument som kan ha betydelse för Sveriges åtaganden<br>på området. Vad som här träder i förgrunden är GATT-statemas<br>bildande av World Trade Organization (WTO). Slutakten i Uruguay-<br>rundan av GATT-förhandlingama antogs den 15 april 1994. Denna akt<br>innehåller en överenskommelse om bildande av WTO (WTO-avtalet).<br>Till WTO-avtalet hör också en för WTO-medlemmama bindande<br>överenskommelse rörande immaterialrätten och dess handelsrelaterade<br>aspekter, Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property<br>Rights (TRIPs-avtalet).</p>
<p>TRIPs-avtalet har inte något särskilt avsnitt om växtförädlarrätt. I<br>artikel 27, som behandlar patent, berörs dock frågan om skydd för<br>växtsorter. Som ett undantag från regeln att uppfinningar inom all slags<br>teknologi skall kunna patentskyddas, anges i artikel 27 (3) (b) att växter<br>och djur som inte är mikroorganismer får undantas från patenterbarhet.<br>Därefter följer dock tillägget att WTO-medlemmar skall ge skydd för<br>växtsorter antingen genom patent eller genom ett verksamt särskilt<br>skyddssystem av eget slag ("an effective sui generis system") eller<br>genom en kombination härav.</p>
<p>Inom UPOV har frågan väckts ifall en lagstiftning som utformats i<br>enlighet med 1961 eller 1978 års konventionstext kan anses uppfylla de<br>krav TRIPs-avtalet ställer. Det har därvid särskilt diskuterats om en<br>lagstiftning som endast erbjuder skydd för sorter av vissa växtarter och<br>växtsläkten kan anses utgöra ett sådant verksamt skyddssystem som<br>skall finnas, om växtsorter inte kan patenteras. Frågan om relationen<br>mellan TRIPs-avtalet och växtförädlarrätten kommer att bli föremål för<br>fortsatta diskussioner inom UPOV och TRIPs-rådet. Det kan dock<br>konstateras att tveksamhet råder om den äldre konventionstexten är<br>förenlig med TRIPs-avtalet.</p>
<p>Goda skäl talar således för en ratifikation av 1991 års konventionstext.<br>Det som närmast kan tala emot en sådan ratifikation är den kraftiga<br>förstärkning av förädlamas ställning som konventionen innebär. Det är<br>viktigt att det finns en balans mellan å ena sidan förädlamas intressen<br>och å andra sidan användarnas - här närmast konsumenter samt<br>företrädare för jordbruk, trädgårdsnäring och handel - intressen så att<br>inte den ena sidan otillbörligt gynnas på bekostnad av den andra. Nu<br>ger den nya texten medlemsstaterna utrymme för att på en del punkter,<br>några högst kontroversiella, välja alternativa lösningar. Så är fallet<br>exempelvis när det gäller skyddet för slutprodukter (se avsnitt 5.6.1).<br>Det finns alltså möjligheter att vid införlivandet av 1991 års lydelse i<br>nationell rätt göra anpassningar till användarsidans förmån, om det<br>behövs för att upprätthålla balansen mellan de motstående intressena.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>74</p>
<p>Man kan emellertid ställa frågan om det i ett vidare perspektiv, med Prop. 1996/97:128<br>hänsyn till sådana intressen som att värna den biologiska mångfalden<br>och befrämja utvecklingen i tredje världen, kan finnas anledning att<br>ställa sig skeptisk till en sådan förstärkning av ensamrätten som den nya<br>konventionstexten innebär.</p>
<p>Merparten av världens samlade genresurser finns i tropiska eller<br>subtropiska områden, dvs. huvudsakligen i utvecklingsländer. Dessa<br>genresurser kan utgöra grundmaterial för förädlingsarbete, med eller<br>utan användning av bioteknik.</p>
<p>Många länder saknar för närvarande möjlighet och motivation att<br>bevara den biologiska mångfalden. De kortsiktiga försörjningsbehoven<br>har av naturliga skäl prioriterats. Utvecklingen på växt-<br>förädlingsområdet har därför medfört att traditionellt, inhemskt<br>växtmaterial kan komma att slås ut av nya sorter, vilka åtminstone<br>inledningsvis ger bättre avkastning. Detta medför risk för monokulturer<br>och en minskad genetisk mångfald. Vilken betydelse immaterialrättsligt<br>skydd - främst patent och växtförädlarrätt - har i detta sammanhang<br>kan naturligtvis diskuteras. Även om förekomsten av sådant skydd torde<br>ha betydelse som incitament för växtförädlarföretagen att ta fram de nya<br>sorter som hotar mångfalden, kan immaterialrätten, rätt använd, också<br>spela en positiv roll.</p>
<p>Som har framgått är det främst utvecklingsländerna som besitter de<br>genetiska resurserna, medan den moderna teknologin finns i den indu-<br>strialiserade världen. Det torde ligga i hela mänsklighetens intresse att<br>det sker en överföring och ett utbyte av dessa tillgångar länderna<br>emellan. Detta är också en bärande tanke bakom konventionen om<br>biologisk mångfald, som undertecknades vid Förenta nationernas<br>konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 (se prop.<br>1992/93:227). I konventionen tillerkänns staterna en suverän rätt till<br>sina naturresurser (artikel 15). Genom ett antal bestämmelser om<br>tillträde till och överföring av de genetiska resurserna avser man att<br>skapa en marknad, där de länder som tillhandahåller resurserna får delta<br>i forsknings- och utvecklingsarbetet. De skall också få del av resultaten<br>av detta arbete och i de vinster som uppkommer vid utnyttjandet av de<br>genetiska resurserna. Samtidigt fastslås i artikel 16 att tillträde till och<br>överföring av teknik mellan de fördragsslutande parterna är väsentliga<br>element för att uppnå konventionens mål. Teknik som är av betydelse<br>för den biologiska mångfalden eller för utnyttjande av genetiska resurser<br>skall överföras till utvecklingsländerna på förmånliga villkor. I detta<br>sammanhang skall parterna samarbeta i syfte att säkerställa att<br>immaterialrätten verkar till stöd för konventionens syften och inte<br>motverkar dem. Upplåtelse av licens för viss produktion på villkor som<br>är förenliga med konventionstexten kan vara ett sätt att överföra<br>teknologi till utvecklingsländerna.</p>
<p>Här bör också nämnas det åtagande om bevarande av växtgenetiska<br>resurser som har gjorts av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation<br>(FAO). Detta syftar till att skapa förutsättningar för den jordbrukande<br>befolkningen i utvecklingsländerna att själva skörda frukterna av det<br>arbete som de har utfört för att bevara de nationella genresursema.<br>Arbetet med att införliva FAO:s åtagande är samordnat med</p>
<p>75<br></p>
<p>konventionen om biologisk mångfald inom FAO:s kommission för p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>genetiska resurser för livsmedel och jordbruk.</p>
<p>Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande hävdat att regelsystemet i<br>1991 års konventionstext innebär en uppenbar risk för att strävandena i<br>konventionen om biologisk mångfald kan komma att försvåras. Enligt<br>verkets uppfattning är det sannolikt att utvecklingsländernas möjligheter<br>att bevaka sina naturresurser blir sämre och att växtförädlarrätten blir<br>ett stöd för dem som förfogar över kapital, teknologi och know-how.</p>
<p>Även Svenska Naturskyddsföreningen har pekat på nödvändigheten av<br>att motverka kommersialisering och monopoltendenser inom<br>utsädesproduktionen. Detta kan enligt föreningen uppnås genom att<br>jordbrukarna själva får större inflytande över växtförädlingens inriktning<br>och blir mer aktiva inom utsädesodling och -hantering.</p>
<p>Som regeringen ser det torde det väsentliga för böndernas situation i<br>tredje världen vara hur utvecklingsländerna utformar sin egen<br>växtförädlarrätt. Om Sverige ansluter sig till 1991 års konventionstext<br>och anpassar sin lagstiftning därefter, får det direkta effekter endast på<br>den svenska marknaden, även om det indirekt är ett stöd för ett<br>internationellt system med starka ensamrätter.</p>
<p>Som tidigare nämnts har Sverige - liksom flertalet av världens länder</p>
<p>- en skyldighet enligt TRIPs-avtalet att erbjuda ett effektivt<br>immaterialrättsligt skydd för växtsorter. Det är ett generellt fenomen för<br>hela immaterialrätten att sådana starka ensamrätter kan skapa<br>monopolliknande situationer och att detta kan behöva förebyggas och<br>stävjas genom tvångslicenser eller konkurrensrättsliga åtgärder.<br>Däremot är det svårt att se att det i förhållande till utvecklingsländerna<br>och till den biologiska mångfalden kan vara av någon avgörande<br>betydelse om det effektiva skyddssystemet utformas i enlighet med 1978<br>eller 1991 års konventionstext. För de länder som har en lägre grad av<br>teknisk utveckling kan det t.o.m. vara en fördel med ett system som<br>värnar den traditionella växtförädlingen i förhållande till modem<br>genteknik. I ett längre perspektiv kan det därför vara att föredra om<br>utvecklingsländerna uppfyller sina åtaganden enligt TRIPs-avtalet<br>genom att ansluta sig till 1991 och inte 1978 års konventionstext.</p>
<p>Slutsatsen blir därmed att det inte kan antas att en anslutning till 1991<br>års konventionstext motverkar strävandena att befrämja den genetiska<br>mångfalden i utvecklingsländerna. Detta beror naturligtvis ytterst på att<br>det inte finns någon egentlig motsättning mellan de nämnda strävandena<br>och växtförädlarrätt enligt UPOV-konventionen.</p>
<p>Vad gäller den genetiska mångfalden här i Sverige har flera<br>remissinstanser framhållit behovet av att fortsatt forskning och förädling<br>stimuleras. En förstärkt ensamrätt kan här spela en positiv roll. Det<br>finns knappast någon anledning att befara att en anslutning till 1991 års<br>konventionstext skulle leda till en urholkning av våra inhemska<br>genetiska tillgångar.</p>
<p>I anslutning till detta bör också framhållas att en växtförädlare har rätt<br>att fritt utnyttja andras skyddade sorter för fortsatt förädlingsarbete både<br>enligt 1978 och 1991 års konventionstexten Vad gäller principen om fri<br>tillgång till växtsortemas genetiska resurser finns det alltså ingen<br>skillnad mellan konventionerna.</p>
<p>76</p>
<p>Sammantaget torde sålunda den förstärkning av förädlamas ställning p<sub>rO</sub>p. 1996/97'128<br>som skulle följa av en ratifikation inte kunna antas innebära att andra<br>intressen träds för när på ett icke godtagbart sätt. Med hänsyn härtill<br>och till att starka skäl i sig talar för en ratifikation förordar regeringen<br>i likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser att Sverige<br>ansluter sig till 1991 års konventionstext.</p>
<h3>7.2 Hur skall 1991 års konventionstext införlivas med<br>svensk rätt?</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen transformeras till svensk rätt och tas<br>in i en ny växtförädlarrättslag.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 107).</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har genomgående tillstyrkts eller<br>lämnats utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I svensk rätt finns inte några<br>föreskrifter om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse<br>som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen.<br>Om det gäller en överenskommelse vars bestämmelser rör myndigheters<br>eller enskildas handlande, kan två olika metoder komma i fråga.<br>Överenskommelsens bestämmelser kan införlivas med svensk rätt<br>antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation.</p>
<p>Vid transformation omarbetas de delar av den internationella<br>överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk<br>författningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och<br>språkbruk som normalt används vid rent intern lagstiftning. En annan<br>form av transformation är att en konventionstext, som är avfattad enbart<br>på främmande språk, i en mer eller mindre ordagrann översättning till<br>svenska tas in i den svenska författningen.</p>
<p>Inkorporation innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs<br>att konventionens bestämmelser direkt gäller här i Sverige och skall ha<br>tillämpning här i landet. När inkorporationsmetoden används blir den<br>autentiska konventionstexten - på ett eller flera språk - gällande<br>författningstext i svensk rätt. Beträffande konventioner som saknar<br>svensk autentisk text brukar som hjälpmedel en översättning till svenska<br>publiceras vid sidan av de autentiska texterna.</p>
<p>1991 års konventionstext är utformad så att den på flera områden ger<br>valmöjligheter för staterna. I många avseenden fastslår konventionen<br>minimirättigheter och lämnar det öppet för UPOV-medlemmama att ge<br>förädlama ett starkare eller mer omfattande skydd. Det ankommer alltså<br>på konventionsstatema att på nationell nivå ge struktur åt<br>växtförädlarrätten inom de ramar som konventionen anger. Därför<br>lämpar sig konventionen inte för införlivning på annat sätt än genom<br>transformation. Med hänsyn härtill föreslås att konventionstexten<br>införlivas med svensk rätt genom transformation på samma sätt som<br></p>
<p>77</p>
<p>1961 års konventionstexten en gång införlivades genom tillkomsten av p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>1971 års växtförädlarrättslag.</p>
<p>Frågan är då om konventionen bör införlivas genom ändringar i<br>växtförädlarrättslagen eller genom en helt ny lag. Vid införlivandet av<br>konventionen kommer växtförädlarrätten att få en ny innebörd och ett<br>helt annat omfång än tidigare. Också i flera andra avseenden erfordras<br>väsentliga förändringar för att efterkomma konventionsbestämmelsema.<br>Med hänsyn till de genomgripande förändringar som således kommer att<br>behövas bör konventionen införlivas i svensk rätt genom en ny<br>växtförädlarrättslag.</p>
<h3>7.3 Växtförädlarrättens objekt</h3>
<p>Regeringens förslag: Redan vid den nya lagens ikraftträdande<br>skall det vara möjligt att förvärva växtförädlarrätt för växtsorter<br>av alla slags växtarter och växtsläkten.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 108).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan erinran.</p>
<p>Statens naturvårdsverk har dock anfört att det ter sig ologiskt att det<br>görs åtskillnad mellan definitionen av en växtsort (1 kap. 3 § i<br>promemorians förslag) och villkoren för registrering (3 kap. i<br>promemorians förslag). Vidare har verket anfört att det bör framgå av<br>lagtexten att den vilda floran (liksom faunan) aldrig kan bli föremål för<br>växtförädlarrätt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1991 års konventionstext skall<br>en växtsort kunna skyddas oberoende av vilken växtart eller vilket<br>växtsläkte den tillhör. Emellertid erbjuder konventionen en möjlighet att<br>under en övergångsperiod begränsa tillämpningsområdet. För stater som<br>i likhet med Sverige nu är bundna av 1978 års konventionstext gäller att<br>det, under fem år från den dag 1991 års konventionstext blir bindande<br>för staten, är tillräckligt att samma arter och släkten som tidigare kan<br>skyddas. Senast när denna femåriga frist löpt ut skall växtförädlarrättens<br>tillämpningsområde utsträckas till alla släkten och arter. Frågan är<br>således om Sverige under ett första skede skall bibehålla begränsningen<br>till vissa arter och släkten eller om den nya lagen, såsom<br>remissinstanserna ansett, skall vara generellt tillämplig redan från<br>början.</p>
<p>Enligt regeringens mening framstår det som rimligt att samtliga<br>förädlare får samma möjlighet att åtnjuta skydd för sina prestationer.<br>Det skapar bättre förutsättningar för en utveckling av växtförädlingen<br>och därigenom en utveckling av nya produkter. En sådan ordning gäller<br>redan enligt EG:s växtförädlarrätt och om vissa växtsorter kan skyddas<br>på gemenskapsnivå men inte på nationell nivå, kan detta leda till att<br>förädlare ser sig nödsakade att ansöka om EG-växtförädlarrätt i fall där<br>ett nationellt skydd skulle ha varit tillräckligt. Detta talar för att också<br>det inhemska systemet bör öppnas för växtsorter av alla slag så snart<br></p>
<p>78</p>
<p>som möjligt. Det finns knappast någon anledning att befara att en sådan p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>ordning skulle innebära några betydande svårigheter för<br>Växtsortnämnden eller andra berörda. Inte heller Växtsortnämnden själv<br>har sett några sådana problem.</p>
<p>Statens naturvårdsverk tar i sitt remissvar tagit upp två särskilda<br>aspekter såvitt rör frågan om växtförädlarrättens objekt.</p>
<p>Naturvårdsverket har till en början föreslagit att det uttryckligen anges<br>i lagen att den vilda floran skall undantas från växtförädlarrätt. Verket<br>har också efterlyst en etisk diskussion i frågan "om det överhuvud taget<br>är rätt att 'patentbelägga’ någon antropogen form, någon<br>laboratorieskapad växtvariant, som enligt genetisk sakkunskap bedöms<br>kunna uppstå spontant i naturen med rimlig sannolikhet".</p>
<p>Den diskussion som Naturvårdsverket här tar upp rymmer två<br>väsentliga frågor. Den första är om en sort som har uppstått i naturen<br>utan direkt mänsklig påverkan skall kunna skyddas genom<br>växtförädlarrätt. Den andra frågan är om en av människor framförädlad<br>sort skall kunna få sådant skydd, ifall den teoretiskt sett skulle kunna ha<br>uppstått spontant i den vilda floran.</p>
<p>På den första frågan svarar 1991 års text nej. I artikel l.iv anges att<br>en förädlare som upptäckt en sort också måste ha utvecklat den<br>därefter. Kravet på vidareutveckling efter en upptäckt infördes på<br>önskemål av Australien för att klargöra att den som endast upptäckt en<br>vildväxande växtsort aldrig kan betraktas som förädlare. Eftersom<br>konventionstexten på denna punkt föreslås införlivas genom ett krav på<br>att en sort skall vara antingen förädlad eller upptäckt och<br>vidareutvecklad förhindras att någon får ensamrätt till en sort som<br>uppstått i naturen.</p>
<p>När det gäller den andra frågan gör 1991 års text inte något undantag<br>för sorter som visserligen har framförädlats men som skulle kunna ha<br>uppstått på naturlig väg. Den av Naturvårdsverket berörda frågan<br>anknyter därför i realiteten till spörsmålet om Sverige över huvud taget<br>skall ansluta sig till 1991 års konventionstext. Ett instämmande i<br>Naturvårdsverkets uppfattning leder nämligen till att Sverige inte kan<br>tillträda 1991 års text. Regeringen är för sin del dock inte beredd att<br>dela Naturvårdsverkets synsätt. Enligt regeringens mening ter sig ett<br>uteslutande från möjligheten till växtförädlarrätt av sådana sorter som<br>väl är framförädlade men som skulle ha kunnat uppstå på naturlig väg<br>inte realistiskt. Exempelvis kan många av de arter som tillhör våra<br>vanligaste prydnadsväxter, och som här räknas till de odlade växterna,<br>växa vilt i andra klimatzoner. Att sorter som tillhör denna grupp skall<br>kunna skyddas genom växtförädlarrätt kan många gånger framstå som<br>lika legitimt och angeläget som i fråga om sorter som tillhör andra<br>arter. Det skulle under alla omständigheter inte vara möjligt att hindra<br>att en sort av det förstnämnda slaget skyddas i Sverige genom EG-<br>växtförädlarrätt.</p>
<p>Sammanfattningsvis är således regeringens uppfattning i frågan om<br>växtförädlarrättens objekt, i likhet med den praktiskt taget genomgående<br>remissuppfattningen, att det skall vara möjligt att förvärva<br>växtförädlarrätt för växtsorter av alla slag och att denna ordning bör<br>gälla redan vid den nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>79</p>
<p>Naturvårdsverket har även framfört en mera teknisk synpunkt och p<sub>rO</sub>p 1996/97'128<br>därvid anfört att definitionen av objektet i 1 kap. och 3 kap. inte är<br>likalydande vilket verket har svårt att se något rationellt skäl till. Vad<br>verket sålunda anfört kan enligt regeringens mening inte motivera någon<br>ändring i den föreslagna lagtexten. I 1 kap. anges vad som är en<br>växtsort i lagens mening. I 3 kap. anges under vilka förutsättningar en<br>växtsort kan registreras. Det handlar alltså om två skilda saker och inte<br>som verket är inne på två definitioner av samma sak. Den i<br>promemorian använda tekniken överensstämmer inte bara med<br>konventionen utan också med t.ex. patentlagen (1967:837) som i 1 §<br>definierar vad som är en uppfinning och i 2 § anger under vilka<br>förutsättningar en uppfinning kan patenteras.</p>
<h3>7.4 Växtförädlarrättens subjekt</h3>
<p>Regeringens förslag: Växtförädlarrätt får förvärvas enligt samma<br>principer som nu gäller i fråga om platsen för framställning av<br>sorten och förädlarens medborgarskap och hemvist. Vidare ges<br>regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om lagens<br>tillämpning bl.a. med avseende på andra länder.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 109).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan erinran. Patent- och registreringsverket, Hilleshög<br>AB och Svalöf V&ibull AB har dock förordat att växtförädlarrätt skall<br>kunna förvärvas utan begränsningar i fråga om nationalitet eller<br>hemvist. Kommerskollegium har tvärtom föreslagit en skärpning så att<br>nationell behandling endast medges i förhållande till de UPOV-stater<br>som anslutit sig till 1991 års konventionstext. Även Sveriges<br>Advokatsamfund har förordat den miniminivå som följer av 1991 års<br>konventionstext och andra internationella åtaganden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1991 års konventionstext kan<br>växtförädlarrätt förvärvas av en förädlare. Som förädlare räknas</p>
<p>a) den person som har framställt, eller upptäckt och vidareutvecklat en<br>växtsort,</p>
<p>b) den som är arbetsgivare åt nyssnämnda person eller har uppdragit åt<br>denna att utföra arbetet, under förutsättning att den berörda statens<br>lagstiftning föreskriver detta, samt</p>
<p>c) den på vilken någons rätt enligt a) eller b) har övergått.<br>Konventionen innehåller också regler om nationell behandling. En<br>fysisk person som är medborgare eller har hemvist i en stat som är<br>ansluten till konventionen - eller i en stat som är medlem i en<br>mellanstatlig organisation som är ansluten till konventionen - skall<br>åtnjuta samma rättigheter i andra konventionsstater som statens egna<br>medborgare. Detsamma gäller för juridiska personer som har sitt säte i<br>en konventionsstat.</p>
<p>80</p>
<p>Den gällande svenska växtförädlarrättslagen bygger på att förädlaren p<sub>rO</sub>p. 1996/97’128<br>är en fysisk person. Enligt lagen kan den som har framställt en växtsort<br>i Sverige oavsett hemvist få växtförädlarrätt här i landet.<br>Växtförädlarrätt till en växtsort som har framställts utomlands kan fås<br>av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och av en<br>sådan förädlares rättsinnehavare. Lagen innehåller ytterligare två fall då<br>växtförädlarrätt kan förvärvas. Dels kan den som har framställt en<br>växtsort i en främmande stat som är ansluten till 1961 års<br>växtförädlarrättskonvention få växtförädlarrätt. Dels kan sådan rätt<br>förvärvas av förädlare som är medborgare eller har sitt hemvist i en<br>konventionsstat. Om en förädlare enligt det nu sagda får förvärva<br>växtförädlarrätt, tillkommer samma rätt hans eller hennes rättsin-<br>nehavare, oavsett dennes medborgarskap och hemvist. Slutligen finns en<br>möjlighet för regeringen att också i andra fall tillåta att växtförädlarrätt<br>förvärvas. Förutsättningen är att det är av betydande intresse för svensk<br>folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.</p>
<p>I förarbetena till lagen diskuterades om också juridiska personer skulle<br>kunna betraktas som förädlare, men denna tanke förkastades. Det<br>anfördes att det i praktiken inte torde bereda några svårigheter att<br>bestämma vem eller vilka som är att anse som uppdragstagare. Med<br>hänsyn härtill och till önskemålet att reglera denna fråga enhetligt på<br>hela det immaterialrättsliga fältet ansågs det att endast fysiska personer<br>skulle kunna anses som förädlare (prop. 1971:40 s. 73). Frågan om<br>arbets- eller uppdragstagares rätt till sorter som de framställt i tjänsten<br>eller under utförande av uppdraget får enligt förarbetena lösas med<br>tillämpning av allmänna arbetsrättsliga principer (a. prop. a. st.).<br>Växtsortnämnden har utifrån sin praktiska erfarenhet upplyst att vissa<br>sökande, som varit arbetsgivare åt den ursprunglige förädlaren, har haft<br>svårigheter att styrka sin rätt. Om parterna inte träffat något skriftligt<br>avtal om överlåtelse av förädlingsresultaten, har enligt nämnden<br>problem uppstått, när arbetsgivaren sökt växtförädlarrätt efter det att<br>den anställde förädlaren slutat sin anställning eller avlidit. Trots dessa<br>svårigheter har Växtsortnämnden inte föreslagit att man skall gå ifrån<br>den hittills gällande ordningen. Inte heller regeringen anser att de<br>nämnda problemen utgör skäl att ändra på principerna om att endast<br>fysiska personer kan vara förädlare och att sökanden i ett<br>registreringsärende skall styrka sin rätt. Dessa grundsatser är också fast<br>etablerade inom immaterialrätten (jfr t.ex. 1 § och 8 § fjärde stycket<br>patentlagen, 1967:837).</p>
<p>Bortsett från den nyssnämnda problematiken torde den hittills gällande<br>ordningen ha fungerat väl.</p>
<p>Det är dock inte någon självklarhet att möjligheten att förvärva<br>växtförädlarrätt i Sverige skall begränsas med hänsyn till faktorer som<br>framställningsplatsen, medborgarskap och hemvist. Någon sådan<br>begränsning förekommer sålunda inte i vare sig patent-, varumärkes-<br>eller mönsterskyddslagen. Däremot förekommer den på andra områden<br>inom immaterialrätten, exempelvis upphovsrätten.</p>
<p>I promemorian ställs frågan om det bör öppnas en möjlighet för vem<br>som helst, oberoende av nyssnämnda faktorer, att förvärva<br>växtförädlarrätt i Sverige. Remissinstanserna synes emellertid vara</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128<br></p>
<p>skeptiska till en sådan ordning. Endast ett par instanser, bland dem p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>företrädare för branschen, har velat ändra på den nuvarande ordningen.</p>
<p>Utgångspunkten för denna har närmast varit att man har velat främja<br>växtförädling med anknytning till en UPOV-stat och därmed också velat<br>främja anslutning till UPOV-systemet av ytterligare stater. Som ovan<br>nämnts synes denna ordning ha fungerat väl och regeringen finner inte<br>att remissutfallet eller omständigheterna i övrigt gör det motiverat att nu<br>slå in på en annan linje. Vissa modifikationer är dock erforderliga.</p>
<p>Mot bakgrund av att det finns olika texter - från 1961, 1978<br>respektive 1991 - inom UPOV-systemet som en stat kan ansluta sig till<br>uppkommer fråga hur reglerna om nationell behandling slår i<br>förhållande till stater inom UPOV som är bundna av olika texter.</p>
<p>Utgångspunkten är att varje stat som är ansluten till någon text åtar<br>sig vissa förpliktelser i förhållande till UPOV och dess administration.<br>Avtalsmässiga förpliktelser har staten dock bara i förhållande till de<br>UPOV-stater som är bundna av samma text. Om en stat som inte<br>tidigare varit medlem i UPOV tillträder 1991 års text, är den staten<br>således skyldig att ge nationell behandling i förhållande till de UPOV-<br>stater som också har anslutit sig till 1991 års text men inte till andra<br>UPOV-stater (här bortses från vissa specialfall som kan följa av<br>särskilda deklarationer). Har en stat anslutit sig till alla tre texterna<br>måste staten ge nationell behandling i förhållande till samtliga UPOV-<br>stater. En stat som tillträder 1991 års text kan i och för sig säga upp sin<br>anslutning till tidigare texter men får då räkna med möjligheten att dess<br>medborgare inte ges möjlighet att förvärva växtförädlarrätt i sådana<br>stater som enbart är anslutna till texter som avses med uppsägningen.<br>Det skall dock sägas att UPOV-ländema genomgående ger nationell<br>behandling åt medborgare i andra UPOV-länder oavsett vilken<br>textversion andra länder är anslutna till.</p>
<p>För svensk del finns det inte anledning att säga upp vår anslutning till<br>1961 och 1978 års texter på grund av en anslutning till 1991 års text.<br>Det betyder att Sverige måste ge nationell behandling i förhållande till<br>alla UPOV-stater.</p>
<p>En annan fråga som måste beaktas är Sveriges anslutning till EU.<br>Enligt artikel 6 i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastricht-fördraget<br>skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden och<br>samma princip finns även i EES-avtalet (artikel 4). Principen om icke-<br>diskriminering torde få anses gälla för växtförädlarrätt såväl som för<br>andra immaterialrätter. Slutsatsen av EG-domstolens dom den 20<br>oktober 1993 i "Phil Collins-målet" (domen är redovisad i<br>Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna<br>Ds 1994:127, s. 27 f.) synes bli att en EU-medlemsstats (eller annat<br>EES-lands) lagstiftning inte får utesluta andra samarbetsländers<br>medborgare från sådana rättigheter som lagen ger åt den egna statens<br>medborgare. Detta måste beaktas i frågan om vilka som enligt svensk<br>rätt skall kunna förvärva växtförädlarrätt här i landet. Eftersom EU inte<br>ratificerat 1991 års konventionstext, och två av EU:s medlemsstater<br>(Grekland och Luxemburg) fortfarande står utanför UPOV, är en<br>lagstiftning som bygger på nationell behandling i förhållande till andra<br>UPOV-stater inte någon garanti för icke-diskriminering i förhållande till<br>andra EU-medlemmar. Växtförädlarrättslagen får alltså inte utesluta<br></p>
<p>82</p>
<p>medborgare från andra EES-länder från möjligheten att förvärva p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>växtförädlarrätt i Sverige.</p>
<p>Även TRIPs-avtalet måste beaktas. Detta avtal, som trätt i kraft den 1<br>januari 1996 och därvid blivit bindande för bl.a. Sverige, bärs upp av<br>principen om nationell behandling på immaterialrättens område. Man<br>kan därför fråga sig om det finns en skyldighet för Sverige att när det<br>gäller växtförädlarrätt erbjuda nationell behandling för alla som är med-<br>borgare i någon stat som är medlem i WTO.</p>
<p>Enligt artikel 1 (2) i TRIPs-avtalet avses med uttrycket immaterialrätt<br>i avtalet endast de kategorier av immaterialrätt som omfattas av avsnitt<br>1 - 7 i del II. Växtförädlarrätt hör inte till dessa kategorier och skyddet<br>för växtsorter nämns endast i ett sammanhang som i övrigt reglerar<br>patenträtten. Det är i artikel 27 (2) (b) där det föreskrivs att<br>medlemmarna skall tillhandahålla skydd för växtsorter antingen genom<br>patent eller genom ett effektivt fristående system av eget slag (sui<br>genens) eller en kombination av dessa båda. Eftersom växtförädlarrätt<br>således inte synes omfattas av något av de angivna avsnitten utan endast<br>nämns som ett alternativ till patent i det avsnitt som handlar om patent<br>torde inte TRIPs-avtalets allmänna bestämmelser vara tillämpliga på<br>växtförädlarrätt. Skyldigheten enligt artikel 3 i TRIPs-avtalet att<br>tillämpa nationell behandling för andra WTO-medlemmars rättssubjekt<br>skulle alltså inte gälla här och detsamma gäller reglerna om mest<br>gynnad nation. Det skall dock sägas att denna uppfattning är föremål för<br>diskussion på det internationella planet.</p>
<p>Överhuvud taget finns det anledning att noga följa utvecklingen på det<br>internationella planet när det gäller andra länders ställningstagande till<br>"Phil Collins-problematiken" och deras införlivande av TRIPs-avtalet.<br>En möjlig lagteknisk lösning för dessa och motsvarande situationer kan<br>vara att, såsom föreslogs i promemorian, införa en regel motsvarande<br>den som finns på andra håll inom immaterialrätten (se 15 § lagen,<br>1992:1685, om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och 62 §<br>lagen, 1960:729, om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).<br>Konstruktionen har som framgått godtagits i flera tidigare<br>lagstiftningsärenden, på immaterialrättens område senast i prop.<br>1994/95:151, bet. 1995/96LU1, rskr. 1995/96:34.</p>
<p>Regeringen föreslår att en sådan ordning får gälla också på<br>växtförädlarrättsområdet. En regel av detta slag går ut på att regeringen<br>skall få meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på<br>andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av<br>ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig<br>organisation som riksdagen godkänt. Med ett sådant bemyndigande från<br>riksdagen kommer regeringen att ha formell kompetens att meddela de<br>föreskrifter som är eller visar sig bli nödvändiga till följd av<br>växtförädlarrättskonventionen, Romfördraget, EES-avtalet, TRIPs-<br>avtalet och andra internationella avtal.</p>
<p>83</p>
<h3>7.5 Skyddsförutsättningama</h3>
<p>Regeringens förslag: En ettårig nyhetsfrist införs. Enligt en<br>särskild övergångsbestämmelse tillåts avsteg från nyhetskravet<br>under det första året efter ikraftträdandet i samma omfattning som<br>gäller för EG-växtförädlarrätten. Det skall anges i lagen att en<br>registrering för EG-växtförädlarrätt skall utgöra<br>registreringshinder och hävningsgrund.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens såvitt avser<br>införande av nyhetsfrist och en övergångsreglering men innehåller inget<br>om att en registrering för EG-växtförädlarrätt skall utgöra<br>registreringshinder och hävningsgrund.</p>
<p>Remissinstanserna: Det helt övervägande flertalet remissinstanser har<br>tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Skogsstyrelsen,<br>Skogsindustrierna samt Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut har<br>dock anfört att de föreslagna skyddsvillkoren gör växtförädlarrätten<br>mindre lämpad för skydd av skogsförädlingsprodukter. Hovrätten över<br>Skåne och Blekinge har föreslagit att det i lagen anges att en<br>registrering skall hävas om EG-växtförädlarrätt beviljas för sorten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Liksom tidigare konventionstexter<br>anger den från 1991 att villkoren för skydd är att sorten är ny,<br>särskiljbar, enhetlig och stabil.</p>
<p>Nyhetskravet</p>
<p>För att en sort skall anses som ny får den inte tidigare ha avyttrats till<br>andra (se avsnitt 5.3). Enligt 1991 års konventionstext skall man dock<br>bortse från vad som har hänt under en viss period före ansökans<br>ingivande. Denna period är ett år i fråga om tillhandahållande inom det<br>land där ansökan gavs in och fyra (i vissa fall sex) år i fråga om<br>tillhandahållande i andra länder än där ansökan gavs in. Under de<br>angivna perioderna kan alltså sorten ha exempelvis sålts till andra utan<br>att detta utgör ett nyhetshinder. Detta förhållande måste återspeglas i<br>den svenska lagen.</p>
<p>1991 års konventionstext innebär, till skillnad från tidigare<br>konventionstexter, att en växtsort skall kunna skyddas oberoende av<br>vilken art eller vilket släkte den tillhör. En särskild fråga är då vad som<br>skall gälla övergångsvis beträffande de växtsorter som tidigare inte<br>kunnat skyddas. Om dessa har förts ut på marknaden i Sverige tidigare<br>än ett år före den nya lagens ikrafträdande innebär nyhetskravet att de<br>inte kan få skydd.</p>
<p>När den nu gällande växtförädlarrättslagen infördes föreskrevs i<br>övergångsbestämmelserna att om en växtsort hade tagits in i rikssort-<br>listan under en treårsperiod före ikraftträdandet och ansökan om<br>växtförädlarrätt gjordes inom sex månader efter ikraftträdandet, skulle<br>vid tillämpningen av nyhetskravet ansökningen anses gjord samtidigt<br>med intagningen i rikssortlistan. Motivet till detta var att man ville<br>undvika att förädlare höll tillbaka sorter av betydelse för folkhushållet i<br>avvaktan på möjligheten att söka rättsskydd (prop. 1971:40 s. 82).</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>84</p>
<p>Även om folkhushållets behov inte är ett intresse som gör sig gällande<br>med samma kraft nu som 1971, bör man fortfarande inte bortse från<br>denna aspekt. Förväntningarna om en ny, starkare ensamrätt kan också<br>bli ett incitament att vänta med att föra ut nya sorter under en period<br>närmast före ikraftträdandet av den nya lagen. Det skulle vara olyckligt<br>om marknaden av detta skäl inte försågs med nya växtsorter. I 1991 års<br>konventionstext har tagits in en bestämmelse (artikel 6 (2)) som innebär<br>att det beträffande de växtsorter som tidigare inte kunnat skyddas är<br>tillåtet att göra avsteg från den ettåriga nyhetsfristen i samband med att<br>växtförädlarrättens tillämpningsområde utsträcks. Nyhetsfristen kan<br>alltså sättas längre än ett år. Den får dock inte vara hur lång som helst<br>utan växtsorten skall ha framställts "nyligen".</p>
<p>I EG-förordningen har denna möjlighet utnyttjats så att det i stället för<br>den ettåriga nyhetsfristen föreskrivs en fyraårig nyhetsfrist. Detta gäller<br>i fråga om ansökningar som görs inom ett år efter ikraftträdandet.</p>
<p>Det framstår som lämpligt att en motsvarande ordning får gälla<br>beträffande en ny svensk växtförädlarrättslag.</p>
<p>I promemorian har den anförda ordningen kommit till uttryck i en<br>bestämmelse som anger att om en ansökan om registrering avser en<br>växtsort på vilken äldre bestämmelser inte var tillämpliga skall under en<br>övergångstid gälla en fyraårig nyhetsfrist i stället för en ettårig. Svalöf<br>Weibull AB har framfört önskemål om att bestämmelsen skall omfatta<br>även växtsorter på vilka äldre bestämmelser var tillämpliga, dvs. som<br>kan skyddas enligt den gällande växtförädlarrättslagen. 1991 års<br>konventionstext synes emellertid inte ge möjlighet till detta. Enligt vad<br>som anges i artikel 6 (2) kan en medlemsstat övergångsvis föreskriva en<br>längre nyhetsfrist beträffande växtsorter på vilka staten tidigare inte<br>tillämpade 1991 års konventionstext eller en äldre akt. För växtsorter på<br>vilka äldre akter, exempelvis 1961 eller 1978 års konventionstext,<br>tillämpats är däremot den aktuella undantagsbestämmelsen inte<br>tillämplig. När det gäller EG-förordningen har denna problematik inte<br>varit aktuell, eftersom det tidigare inte funnits någon EG-<br>växtförädlarrätt. Men på det nationella planet torde konventionstexten<br>inte medge ett instämmande i Svalöf Weibull AB:s synsätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Särskillnadskravet</p>
<p>Vad sedan gäller särskillnadskravet innebär detta att en växtsort för att<br>kunna få skydd måste skilja sig tydligt från alla andra sorter som är<br>allmänt kända vid tidpunkten för ansökan (artikel 7). I tidigare<br>konventionstexter angavs att särskiljandet skulle ske genom "ett eller<br>flera viktiga kännetecken". Detta krav finns inte med i 1991 års text. I<br>stället får bedömningen av om en växtsort skiljer sig från tidigare kända<br>göras med beaktande av samtliga karaktärer. Detta måste givetvis<br>återspeglas i den svenska lagen.</p>
<p>I övrigt innebär konventionen inte några sakliga förändringar såvitt<br>gäller skyddskriteriema.</p>
<p>85</p>
<p>Skogsförädlingen och skyddsvillkoren Prop. 1996/97:128</p>
<p>De skogliga remissinstansernas yttranden ger vid handen att de<br>skyddsförutsättningar som anges i 1991 års konventionstext inte skulle<br>passa för den förädling som sker på skogsbruksområdet. Om en<br>skogsodling utförs med frö från fröplantager eller kontrollerade<br>korsningar mellan olika föräldrar blir variationerna mellan olika plantor<br>så stora att det inte går att identifiera särskiljbara, enhetliga och stabila<br>sorter. Däremot torde enskilda, vegetativt förökade kloner kunna<br>uppfylla kriterierna. Enligt gällande regler för klonskogsbruk (SKSFS<br>1991:1) får emellertid en skogsplantering inte bestå av plantor av en<br>och samma klon. Bestämmelserna kräver blandningar som består av<br>minst 29 olika kloner. Om någon klon skulle betraktas som en växtsort<br>och registreras för växtförädlarrätt, skulle det i praktiken bli ogörligt att<br>kontrollera i vad mån klonen utnyttjas i olika blandningar för<br>skogsplantering.</p>
<p>Det som nu har sagts gäller för normalt skogsbruk. Annorlunda<br>förhåller det sig när det är tillåtet att använda en eller ett fåtal kloner,<br>vilket är fallet i julgransodlingar, energiskogar av salix och poppel och<br>odlingar av träd för prydnadsändamål. Där kan växtförädlarrätten<br>möjligen bli praktiskt tillämpbar.</p>
<p>Att växtförädlarrätten inte blir något instrument för att skydda<br>resultaten av förädlingsarbeten på skogsområdet synes de närmast<br>berörda remissinstanserna inte betrakta som något problem. Det<br>förefaller inte finnas något uttalat behov av ensamrätter vare sig för att<br>stimulera till fortsatt forskning eller för att ge ekonomiskt utbyte av<br>gjorda investeringar. Däremot är det viktigt att skyddade växtsorter fritt<br>får utnyttjas som källa för genetiskt utgångsmaterial inom<br>skogsträdsförädlingen. Detta har bl. a. Stiftelsen Skogsbrukets<br>Forskningsinstitut framhållit. Principen om den fria tillgången till<br>genetiska resurser för utveckling av nya växtsorter slås fast i artikel<br>15.1 i 1991 års konventionstext och den kommer också till uttryck i 2<br>kap. 3 § 3 i promemorians lagförslag.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan sägas att ett växtförädlarrättssystem utformat<br>i enlighet med 1991 års konventionstext å ena sidan inte tillför något av<br>värde för skogsträdsförädlingen men å andra sidan inte heller synes<br>vålla några problem för denna verksamhet. Det förefaller inte finnas<br>något större behov av immaterialrättsligt skydd på området. De<br>skyddsförutsättningar som anges i konventionstexten är därför enligt<br>regeringens mening godtagbara även med hänsyn taget till<br>skogsträdsförädlingens särskilda förhållanden.</p>
<p>Förbudet mot dubbelt skydd</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge har aktualiserat en annan fråga med<br>anknytning till skyddsförutsättningama, nämligen förbudet mot dubbelt<br>skydd i artikel 92 i EG-förordningen. Enligt den artikeln är en<br>förutsättning för nationell växtförädlarrätt att sorten inte är registrerad<br>för EG-växtförädlarrätt.</p>
<p>Som hovrätten påpekat torde förekomsten av en sådan registrering<br>utgöra hinder för bifall till en ansökan om nationell växtförädlarrätt<br></p>
<p>86</p>
<p>redan på grund av artikel 92.1 i EG-förordningen. Om detta p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>registreringshinder uttryckligen anges i lagtexten, innebär det alltså<br>endast ett förtydligande av vad som ändå gäller. Som hovrätten<br>framhållit är det dock inte särskilt troligt att någon som redan har EG-<br>växtförädlarrätt skulle söka svensk växtförädlarrätt, varför<br>registreringshindret främst har teoretisk betydelse. Däremot kan den<br>som har nationell växtförädlarrätt tänkas vilja utvidga denna till hela<br>EG. Om sortinnehavaren beviljas EG-växtförädlarrätt, får han eller hon<br>enligt artikel 92.2 inte åberopa de rättigheter som följer av den<br>nationella registreringen så länge EG-växtförädlarrätten gäller. Denna<br>bestämmelse torde inte innebära att den nationella registreringen upphör<br>utan snarare att rättigheterna som följer av registreringen suspenderas.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det bör övervägas<br>om det inte vore lämpligt att uttryckligen föreskriva att registreringen<br>skall hävas om EG-växtförädlarrätt beviljas.</p>
<p>Enligt artikel 189 i Romfördraget skall en förordning till alla delar<br>vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsland. En EG-<br>förordning varken skall eller får inkorporeras i eller transformeras till<br>nationell rätt för att bli bindande. Detta utesluter dock inte att det i<br>nationell lagstiftning i klarhetens intresse tas upp frågor som i och för<br>sig följer av en EG-förordning (se t.ex. Lagrådet i prop. 1995/96:26 s.<br>79).</p>
<p>Som angetts ovan gäller som villkor för registrering av en<br>växtförädlarrätt enligt 1991 års konventionstext att växtsorten är ny,<br>särskiljbar, enhetlig och stabil. Dessa villkor skall givetvis anges i<br>lagtexten. Men av EG-förordningen följer dessutom att växtsorten inte<br>får registreras i Sverige, om den redan är föremål för EG-<br>växtförädlarrätt. Enligt regeringens mening framstår det som lämpligt<br>att också detta förhållande kommer till direkt uttryck i den svenska<br>lagen, dels som ett villkor för registrering och dels som en<br>hävningsgrund om registrering skett trots att växtsorten vid tidpunkten<br>för ansökan var registrerad för EG-växtförädlarrätt.</p>
<p>Som berörts ovan kan en växtsort som har registrerats i Sverige<br>senare göras till föremål för en EG-växtförädlarrätt. I sådant fall gäller<br>enligt artikel 92 (2) i EG-förordningen att innehavaren inte kan åberopa<br>de rättigheter som följer av den nationella registreringen så länge EG-<br>växtförädlarrätten gäller. Den svenska lagen bör lämpligen innehålla en<br>erinran också om detta förhållande. Det bör dock framhållas att det i<br>dessa fall inte blir fråga om en hävning av den svenska registreringen<br>utan endast om att den nationella växtförädlarrätten inte kan göras<br>gällande under den period EG-växtförädlarrätten upprätthålls.</p>
<p>87</p>
<h3>7.6 Ensamrättens omfattning</h3>
<p>Regeringens förslag: Viss befattning med förökningsmaterial -<br>bl.a. rensning - som hittills kunnat ske fritt skall fordra sort-<br>innehavarens samtycke. Under särskilt angivna förutsättningar<br>skall även användning av skördeprodukter falla inom gränserna<br>för ensamrätten. Slutprodukter som framställts av skördat material<br>skall däremot inte omfattas. Vissa andra sorter än den<br>registrerade, däribland väsentligen avledda sorter, skall inbegripas<br>i skyddsomfånget.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorians. 115).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt<br>förslaget eller lämnat det utan erinran. Svenska Naturskyddsföreningen<br>har dock motsatt sig att användningen av skördeprodukter faller inom<br>ensamrätten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5.5 ovan<br>innebär 1991 års konventionstext en väsentlig höjning av lägsta tillåtna<br>nivå för ensamrättens omfattning i förhållande till 1961 respektive 1978<br>års texter.</p>
<p>Först och främst måste sådan befattning med förökningsmaterial som<br>anges i artikel 14 (1) fordra förädlarens tillstånd, såvida det inte är<br>fråga om icke-kommersiell användning eller någon annan av<br>undantagsreglerna i artikel 15 (se avsnitt 5.5.3) är tillämplig. Således<br>inbegrips all kommersiell produktion och reproduktion (uppförökning)<br>av förökningsmaterial i tillståndskravet. Behandling av<br>förökningsmaterial för förökningsändamål, bl.a. rensning, får inte heller<br>ske utan samtycke, även om den som vidtar åtgärden inte förfogar över<br>förökningsmaterialet. Så kallad legorensning, som utförs på uppdrag av<br>den som äger det skördade materialet, omfattas alltså också av<br>tillståndskravet (jfr dock avsnitt 7.7 om jordbruksundantag).</p>
<p>Utbud till försäljning, försäljning och annan marknadsföring, export<br>och import av förökningsmaterial är också åtgärder som fordrar<br>förädlarens tillstånd enligt artikel 14 (1). Slutligen innefattar kravet på<br>samtycke även lagerhållning för ändamål som i sig fordrar tillstånd.</p>
<p>Under vissa förutsättningar skall enligt artikel 14 (2) även användning<br>av skördat material omfettas av ensamrätten. Till skördat material<br>räknas säd, frukt, bär, blommor, blad, sav och virke. En första förut-<br>sättning för att utnyttjande av sådant material skall omfettas av<br>ensamrätten är att materialet har erhållits genom att förökningsmaterial<br>av den skyddade sorten har använts utan sortinnehavarens tillstånd.<br>Vidare krävs att sortinnehavaren inte haft någon rimlig möjlighet att<br>utöva sin rätt såvitt gäller det förökningsmaterial som använts. Således<br>utvidgas ensamrätten till skördat material när sortinnehavarens rätt inte<br>har kunnat skyddas på ett tidigare stadium i hanteringen. Den<br>användning av det skördade materialet som fordrar tillstånd är samma<br>slags åtgärder som vid befattning med förökningsmaterial, dvs.<br>produktion, försäljning och övriga åtgärder som anges i artikel 14 (1).</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>88</p>
<p>Svenska Naturskyddsföreningen har motsatt sig en utvidgning av p<sub>ro</sub>p. 1996/97:128<br>ensamrätten till användning av skördat material. Föreningen har gjort<br>gällande att konsekvensen i praktiken kan bli en form av bilaterala<br>handelssanktioner mot länder som inte är anslutna till konventionen.<br>Detta kan, menar föreningen, främst drabba länder i tredje världen,<br>eftersom dessa i allmänhet inte är medlemmar i UPOV.</p>
<p>Regeringen håller med om att utvecklingsländernas export till Sverige<br>inte bör försvåras. Bestämmelsens betydelse i sammanhanget får dock<br>inte överdrivas. Importen fördyras endast om sorten registreras här i<br>landet. För närvarande framstår det inte som sannolikt att förädlare i<br>någon större omfattning kommer att välja att här registrera sorter av<br>växtslag som inte kan odlas i vårt klimat.</p>
<p>Hittills nämnda åtgärder är sådana som täcks av miniminivån av<br>ensamrättens omfattning enligt artikel 14 (1) och (2) i 1991 års<br>konventionstext. Om Sverige ansluter sig till konventionen måste alltså<br>den svenska lagen föreskriva att dessa åtgärder bara får vidtes med<br>sortinnehavarens tillstånd.</p>
<p>Konventionsstatema har emellertid möjlighet att ytterligare utöka<br>skyddets omfattning. Enligt artikel 14 (3) får staterna föreskriva att<br>växtförädlarrätten under vissa omständigheter skall innefatta också<br>användning av slutprodukter som framställts direkt av skördat material.</p>
<p>Promemorians förslag går ut på att Sverige inte skall utvidga<br>växtförädlarrätten i enlighet med den fakultativa bestämmelsen i artikel<br>14 (3). Som skäl för detta anförs bl.a. att redan den obligatoriska<br>utökningen av skyddets omfattning innebär en så pass väsentlig<br>förstärkning av förädlarens rätt att det inte finns skäl att ytterligare<br>utvidga ensamrätten i situationer där detta inte krävs enligt<br>konventionen. I promemorian pekas också på att EG-växtförädlarrätten<br>för närvarande inte omfattar slutprodukter. Visserligen ges i artikel 13.4<br>ett bemyndigande som gör det möjligt att i särskilda fall låta<br>ensamrätten omfatta slutprodukter men det bemyndigandet har inte<br>utnyttjats.</p>
<p>Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till promemorians<br>synsätt. Flera remissinstanser har anfört att det just när det gäller<br>ensamrättens omfattning är särskilt viktigt att utforma det nationella<br>systemet i överensstämmelse med EG-växtförädlarrätten. Regeringen<br>delar denna uppfattning. En remissinstans har ifrågasatt om inte lagen<br>borde ge regeringen ett bemyndigande efter mönster från EG-<br>förordningen. Av regeringsformen 8 kap. 2 § torde emellertid följa att<br>frågor om vilken omfattning som en förädlares ensamrätt skall ha<br>kräver reglering i lag. Regeringsformen medger inte att<br>normgivningsmakten på det civilrättsliga området delegeras till<br>regeringen i andra fall än såvitt avser moratorium (8 kap. 8 §).</p>
<p>Regeringens kompetens i övrigt avser enbart meddelande av</p>
<p>verkställighetsföreskrifter (8 kap. 13 §). Något bemyndigande för</p>
<p>regeringen att i förordning föreskriva om en utvidgning av</p>
<p>omfattningen av ensamrätten kan således inte komma i fråga.</p>
<p>Sammanfattningsvis är det således regeringens uppfattning att<br>växtförädlarrättslagen inte skall föreskriva att också användning av<br>slutprodukter som framställts direkt av skördat material skall omfattas<br>av ensamrätten. Däremot finns det naturligtvis skäl att noga följa<br></p>
<p>89</p>
<p>utvecklingen inom EU. Skulle ett ianspråktagande av bemyndigandet i prop. 1996/97:128<br>EG-förordningen aktualiseras får frågan om en ändring i den svenska<br>lagen också övervägas.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 5.5.2 ovan innebär 1991 års konventionstext<br>även ett utvidgat skyddsomfång. Detta innebär att ensamrätten förstärks<br>inte bara med avseende på vilka förfaranden som förutsätter tillstånd<br>utan också med avseende på skyddets utsträckning till andra växtsorter<br>än den som är föremål för växtförädlarrätt. I enlighet med artikel 14 (5)<br>skall kravet på sortinnehavarens samtycke omfatta inte bara användning<br>av den skyddade växtsorten, utan också väsentligen avledda sorter.<br>Likaså skall sorter som i förhållande till den skyddade sorten inte upp-<br>fyller särskillnadskravet falla inom skyddsomfånget. Att man på detta<br>sätt låter skyddsomfånget korrespondera med särskillnadskravet<br>förekommer också inom immaterialrätten i övrigt, bl.a. i<br>mönsterskyddslagen. Slutligen skall enligt artikel 14 (5) även sorter vars<br>framställning kräver upprepad användning av den skyddade sorten<br>inkluderas i skyddsomfånget. Dessa förhållanden bör återspeglas i den<br>nya lagen.</p>
<h3>7.7 Jordbruksundantag</h3>
<p>Regeringens förslag: Ensamrätten inskränks så att jordbrukare<br>tillåts att använda sådant växtmaterial som de skördat på den jord<br>de själva brukar till nytt utsäde inom den egna brukningsenheten<br>(jordbruksundantag) i den omfattning och på de villkor som gäller<br>för sorter som omfattas av EG-växtförädlarrätt.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>(se promemorian s. 119). I promemorian uttalades dock att rensning och<br>betning i syfte att mot betalning framställa utsäde åt annan, s.k.<br>legorensning, inte skulle omfattas av jordbruksundantaget.</p>
<p>Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt<br>eller lämnat utan erinran förslaget om ett jordbruksundantag utformat<br>enligt EG-växtförädlarrätten.</p>
<p>Konkurrensverket liksom Svenska Naturskyddsföreningen har funnit det<br>inkonsekvent att växtförädlarrätten omfattar alla släkten och arter,<br>medan jordbruksundantaget begränsas till vissa särskilt angivna<br>växtslag. Naturskyddsföreningen har förordat ett generellt<br>jordbruksundantag utan inskränkningar i fråga om växtslag och utan<br>ersättningsskyldighet för jordbrukarna.</p>
<p>Några remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Föreningen Foder och Spannmål samt Lantbrukarnas Riksförbund, har<br>ifrågasatt promemorians tolkning av artikel 14.3 i EG-förordningen (se<br>promemorian s. 124). Dessa remissinstanser har menat att om en<br>uppdragsgivare som omfettas av jordbruksundantaget lämnar in säd för<br>rensning, även rensaren skall vara befriad från kravet på att inhämta<br>sortinnehavarens samtycke. Andra har gjort den motsatta tolkningen.<br>Till dem hör Statens utsädeskontroll och Statens växtsortnämnd.</p>
<p>90</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15 (2) i 1991 års p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>lydelse av växtförädlarrättskonventionen har konventionsstatema<br>möjlighet att inskränka växtförädlarrätten genom en form av<br>jordbruksundantag (se avsnitt 5.5.3).</p>
<p>En sådan inskränkning måste dock enligt artikeln ske inom rimliga<br>gränser och under förutsättning av att förädlarens legitima intressen<br>tillgodoses. Syftet får inte vara något annat än att tillåta jordbrukare att<br>på de egna ägorna för förökningsändamål använda vad de skördat på<br>dessa ägor. Enligt en resolution som antogs i samband med antagandet<br>av 1991 års konventionstext skall staterna inte utvidga<br>jordbruksundantaget till växtslag som inte tidigare omfattats av något<br>motsvarande undantag.</p>
<p>Enligt gällande svensk lag täcker ensamrätten varken framställning av<br>förökningsmaterial för eget bruk eller själva användningen av<br>förökningsmaterialet som utsäde. Inte heller omfattar ensamrätten<br>yrkesmässig framställning av förökningsmaterial för annat ändamål än<br>att materialet skall bjudas ut till försäljning eller på annat sätt<br>tillhandahållas. Därigenom kan alltså även yrkesmässig rensning och<br>betning på uppdrag av den som redan disponerar över växtmaterialet -<br>s. k. legorensning - ske utan sortinnehavarens samtycke. Detta följer av<br>de allmänna bestämmelserna om ensamrättens omfattning. I den<br>utsträckning det är relevant att tala om en särregel för jordbrukare i<br>svensk växtförädlarrätt är det alltså inte fråga om någon form av<br>undantagsbestämmelse.</p>
<p>Eftersom endast yrkesmässigt utnyttjande av en växtsort täcks av<br>ensamrätten anses en jordbrukare även kunna sälja utsäde till enstaka<br>grannar utan att därmed begå något intrång. Denna tolkning av<br>begreppet "yrkesmässigt" har stöd i förarbetena till<br>växtförädlarrättslagen (se SOU 1969:15 s. 97, jfr prop. 1971:40 s. 99<br>f.).</p>
<p>Dessa regler har varit omdebatterade. Den 11 juli 1989 skrev Svalöf<br>AB och W Weibull AB gemensamt till Justitiedepartementet och<br>föreslog vissa lagändringar (Dnr 89-1943). Innebörden i förslaget är att<br>grannhandel inte skall omfattas av jordbruksundantag och att utförande<br>av rensning eller betning mot ersättning - s.k. legorensning - skall<br>anses som ett yrkesmässigt utnyttjande av sorten i fråga. De båda<br>bolagen har motiverat sitt förslag med att legorensningen ökat i<br>omfattning på bekostnad av handeln med statsplomberat utsäde.</p>
<p>Frågan har kommit i ett annat läge sedan 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen har antagits. Om Sverige tillträder kon-<br>ventionen kommer omfattningen av jordbruksundantaget att bli en fråga<br>om i vad mån en viss grupp, dvs. jordbrukarna, skall undantas från vad<br>som annars gäller. Utgångspunkten är då att all framställning och<br>bearbetning av förökningsmaterial i kommersiellt syfte omfattas av<br>ensamrätten.</p>
<p>Numera måste självklart även beaktas det system som tillskapats<br>genom EG-växtförädlarrätten. Detta innebär i korthet enligt artikel 14 i<br>förordningen om gemenskapens växtförädlarrätt att vissa särskilt an-<br>givna arter omfattas av jordbruksundantaget. Hybrider och syntetiska<br>växtsorter är dock undantagna. Jordbruksundantaget får till följd att det<br>utsäde av de angivna arterna som en jordbrukare själv producerar på de<br></p>
<p>91</p>
<p>egna ägorna får användas på dessa ägor utan sortinnehavarens med- Prop. 1996/97:128<br>givande. Rätten att utnyttja sorten enligt denna undantagsbestämmelse<br>innebär dock inte någon fullständig befrielse från ersättningsskyldighet.<br>Bönderna skall betala ersättning till sortinnehavaren för det utnyttjande<br>som sker med stöd av undantagsbestämmelsen, men ersättningen skall<br>vara betydligt lägre än ordinarie licensavgift. "Små jordbrukare" är helt<br>befriade från ersättningsskyldighet. Spannmålsodlare skall betraktas som<br>"små jordbrukare", om odlingsarealen enligt viss standardiserad<br>beräkning inte är större än vad som krävs för att producera 92 ton<br>spannmål. Villkoren i övrigt för åtnjutande och utnyttjande av<br>jordbruksundantaget regleras i särskilda tillämpningsföreskrifter (Kom-<br>missionens förordning [EG] nr 1768/95, EGT nr L 173, 25.7.1995, s.</p>
<p>14). I dessa anges bl.a. vilken mark som skall anses utgöra bondens<br>ägor, vilka som skall anses vara "små jordbrukare" i fråga om andra<br>växtslag än spannmål samt sortinnehavarens rätt till information och<br>kontroll.</p>
<p>Som framgår av det ovan anförda ger 1991 års konventionstext<br>staterna rätt stor frihet att själva avgöra utformningen av<br>jordbruksundantaget i sin nationella lagstiftning. En lösning som kan<br>ligga nära till hands för Sveriges del är naturligtvis att utforma reglerna<br>med EG-systemet som förebild.</p>
<p>EG-förordningens fördelning av rättigheter och skyldigheter mellan<br>sortinnehavare och jordbrukare innebär i och för sig ett i många<br>avseenden komplicerat, byråkratiskt och svåröverskådligt system. I vår<br>rättstradition kan det också ligga närmare till hands att antingen helt<br>undanta viss användning från ensamrätten eller inte ha någon<br>inskränkning alls i det aktuella avseendet. Att föreskriva att en viss<br>användargrupp i fråga om vissa växtslag skall betala en reducerad<br>ersättning för sin användning ter sig inte helt naturligt på ett<br>civilrättsligt område. En viss inkonsekvens ligger också i EG-systemets<br>begränsning av jordbruksundantaget till vissa arter, vilket påpekats av<br>Konkurrensverket och Svenska Naturskyddsföreningen.</p>
<p>Det finns alltså anledning till kritik mot den lösning som har valts<br>inom EG-rätten. Detta är skäl som talar emot att bestämmelserna om<br>jordbruksundantag utformas i enlighet med EG-förordningen.</p>
<p>Att tillskapa en undantagsbestämmelse av annan modell i det inhemska<br>systemet kan emellertid leda till ytterligare komplikationer. Även om<br>den nationella bestämmelsen som sådan skulle ges en enklare<br>utformning, finns det anledning att befara att just skillnaden mellan de<br>båda regelsystemen vad gäller jordbrukarens rättigheter och skyldigheter<br>skulle bli en källa till förvirring, missförstånd och tillämpningsproblem.<br>Utsäde av växtsorter som skyddas av nationell växtförädlarrätt och<br>gemenskapens växtförädlarrätt kommer ju att firmas på samma<br>marknad.</p>
<p>Trots den kritik som med fog kan riktas mot EG-reglema torde<br>intresset av samordning med de bestämmelser som gäller på ge-<br>menskapsnivå få anses väga över. Detta är också vad de allra flesta<br>remissinstanserna har förordat. Regeringen föreslår därför att<br>jordbruksundantaget ges samma omfattning och förenas med samma<br>villkor i nationell rätt som i EG-växtförädlarrätten. EG-reglema är<br>mycket omfattande och det finns knappast förutsättningar att tynga<br></p>
<p>92</p>
<p>växtförädlarrättslagen med en upprepning av dessa regler. I stället bör p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>en hänvisning göras i lagen till EG-reglema. Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge har påpekat att en sådan ordning - till skillnad från vad som<br>skulle bli fallet om i stället för en hänvisning en med EG-förordningen<br>likalydande bestämmelse tas in i den svenska lagen - möjliggör att en<br>svensk domstol kan begära ett förhandsavgörande av EG-domstolen, om<br>domstolen ställs inför tolkningssvårigheter. EG-domstolen har<br>visserligen inte behörighet att tolka nationell rätt. Den har dock i ett fall<br>accepterat en begäran om förhandsavgörande från en belgisk domstol,<br>trots att målet rörde en inhemsk belgisk angelägenhet och belgisk lag. I<br>det fallet innehöll den belgiska lagen en hänvisning till<br>gemenskapsrätten, och EG-domstolen uttalade sig om hur denna skulle<br>tolkas (EG-domstolens dom av den 18 november 1990, Massam Dzodzi<br>mot Belgien, förenade målen C-297/88 och C-197/89, Rec. s. 1-3763).</p>
<p>En effekt av en anpassning till EG:s system är att jordbrukarna som<br>regel skall betala ersättning för att de utnyttjar en växtsort med stöd av<br>jordbruksundantaget. Denna ersättningsskyldighet skall ses mot<br>bakgrund av föreskrifterna i artikel 15 (2) i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen om att inskränkningen skall hållas inom<br>rimliga gränser och att förädlarens legitima intressen skall beaktas. Mot<br>bakgrund av dessa föreskrifter har det ifrågasatts om konventionen<br>överhuvud taget tillåter att jordbrukare ges rätt att helt utan ersättning<br>använda det utsäde de producerat. Vid diplomatkonferensen föreslog<br>Nederländerna att det i artikel 15 (2) skulle föreskrivas en skyldighet<br>för bönderna att betala skälig ersättning. Detta förslag fick dock inte<br>något stöd, vilket får tolkas så att det inte var konferensens avsikt att i<br>och för sig utesluta möjligheten till vederlagsfritt utnyttjande. Men inom<br>EG-växtförädlarrätten har man valt en annan väg med ersättnings-<br>skyldighet som huvudregel och undantag för småbrukare.</p>
<p>EG-växtförädlarrättens ersättningsprinciper innefattar ett tämligen<br>komplicerat regelsystem för bl.a. fastställande av vilka jordbruk som är<br>så små att de skall undantas från ersättningsskyldighet. Vidare innebär<br>systemet att prissättningen inte skall ske i enlighet med marknadens<br>vanliga samspel mellan tillgång och efterfrågan, utan utifrån en i<br>förordningen fastslagen regel om att ersättningen skall vara betydligt<br>lägre än ordinarie licensavgift. Det kan förväntas att förädlamas och<br>jordbrukarnas organisationer kommer att träffa vägledande<br>överenskommelser om ersättningsnivåerna. I sista hand får<br>ersättningsbeloppens storlek avgöras av domstol. Avgöranden från EG-<br>domstolen kan naturligtvis ge ledning också vid bestämmande av<br>jordbrukarnas ersättningsskyldighet i den svenska växtförädlarrätten.</p>
<p>En anpassning till 1991 års konventionstext innebär, som anges i<br>avsnitt 7.6, att behandling av utsäde generellt omfattas av ensamrätten<br>också när åtgärden utförs av någon som inte förfogar över<br>växtmaterialet. Så kallad legorensning är alltså enligt huvudregeln en<br>åtgärd för vilken sortinnehavarens tillstånd skall krävas, och det är<br>rensaren, inte uppdragsgivaren, som är avtalspart. I den mån<br>sortinnehavaren kräver ersättning för rensningen är det alltså rensaren<br>som är betalningsskyldig.</p>
<p>Enligt artikel 14.3 andra strecksatsen i EG-förordningen omfattar<br>jordbruksundantaget en rätt för bonden att bearbeta eller låta någon<br></p>
<p>93</p>
<p>annan bearbeta utsädet. Däremot sägs ingenting om förhållandet mellan p<sub>rO</sub>p 1996/97:128<br>rensaren och sortinnehavaren i en situation där en bonde lämnat säd<br>som omfattas av jordbruksundantaget till legorensning. I promemorian<br>uttrycks den uppfattningen att det får antas att allmänna bestämmelser<br>om EG-växtförädlarrättens omfattning gäller i detta avseende. På<br>samma sätt, sägs det, blir också huvudregeln om växtförädlarrättens<br>omfattning i svensk rätt tillämplig, när de nationella bestämmelserna om<br>jordbruksundantag följer EG-förordningen.</p>
<p>Denna tolkning har ifrågasatts av flera remissinstanser som framhåller<br>att jordbruksundantaget blir tämligen innehållslöst, om inte även den<br>som utför rensning och betning omfattas.</p>
<p>Enligt regeringens mening ger utformningen av EG-förordningen i<br>aktuellt avseende inte grund för någon helt säker tolkning av vad som<br>skall åligga rensaren, när en bonde lämnar växtmaterial som omfattas<br>av jordbruksundantaget till legorensning. Det får bli en fråga för<br>rättstillämpningen, ytterst EG-domstolen, att avgöra.</p>
<p>En annan fråga som det får ankomma på rättstillämpningen att ta<br>ställning till är vad som fortsättningsvis skall gälla beträffande<br>grannhandel. Detta spörsmål, som aktualiserats i Svalöf AB:s och<br>Weibull AB:s ovannämnda skrivelse, har berörts i förarbetena till den<br>gällande växtförädlarrättslagen. Det sägs där att enstaka överlåtelser<br>grannar emellan inte omfattas av ensamrätten, eftersom handeln inte kan<br>anses yrkesmässig. Försäljning som utvecklats till en pågående<br>verksamhet kan dock komma att bedömas annorlunda. Sveriges<br>Advokatsamfund anförde i sitt remissyttrande över skrivelsen från<br>Svalöf AB och W Weibull AB att sådan försäljning snarare framstår<br>som ett led i en jordbruksrörelses verksamhet, varför den bör betraktas<br>som yrkesmässig.</p>
<p>Genom införlivandet av 1991 års konventionstext bortfaller rekvisitet<br>om yrkesmässighet. I stället införs ett generellt undantag för privat<br>verksamhet med icke-kommersiella syften. Frågan i vad mån<br>grannhandeln kan omfattas av detta undantag får avgöras av de<br>rättstillämpande organen. Det jordbruksundantag som får göras med<br>stöd av artikel 15 (2) synes dock inte kunna omfatta grannhandel,<br>eftersom bestämmelsen bara gäller en bondes rätt att på sin egen mark<br>använda det utsäde han eller hon producerat där.</p>
<h3>7.8 Patenträtten och jordbruksundantag</h3>
<p>Regeringens förslag: Inga lagstiftningsåtgärder vidtas för<br>närvarande när det gäller jordbrukares rätt att använda<br>förökningsmaterial som omfattas av ett patent.</p>
<p>Promemorians förslag: Om förökningsmaterial som omfattas av ett<br>patent överlåts med patenthavarens samtycke till en jordbrukare, skall<br>jordbrukaren anses ha tillstånd att använda sin skörd för vidare<br>produktion eller förökning inom sitt eget jordbruk på samma sätt som<br>när förökningsmaterialet är föremål för växtförädlarrätt (promemorian<br>s. 125).</p>
<p>94</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanset har avstyrkt förslaget<br>med hänvisning särskilt till att man inte bör föregripa den reglering av<br>det rättsliga skyddet för biotekniska uppfinningar som föreslagits av<br>EG-kommissionen. Några remissinstanser har dock tillstyrkt<br>promemorians förslag.</p>
<p>Skälen for regeringens förslaget: Enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket 2<br>patentlagen kan växtsorter som regel inte patentskyddas. Detta hindrar<br>inte att växtmaterial ändå kan omfattas av ett patent. När en bioteknisk<br>uppfinning inte kommer till uttryck i en ny växtsort utan i en mer<br>generellt tillämplig teknik, är ofta patent det lämpliga immaterial-<br>rättsliga skyddet. Skyddet kan avse ett förfarande, t.ex. en metod för att<br>behandla utsäde (förfarandepatent). Patent kan också omfatta en<br>uppfinning i form av ett alster, t.ex. en modifierad gen (produktpatent).</p>
<p>Om en modifierad gen som ger en viss egenskap - såsom ökad<br>vinterhärdighet - tillförs individer av en rad olika växtsorter och där-<br>efter reproduceras, kan vanligen den relevanta egenskapen överföras på<br>dessa exemplar. Patentskyddet för den modifierade genen omfattar då<br>alla växtexemplar där genen ingår och kommer till uttryck i ökad<br>vinterhärdighet. För det fall där man i stället genom traditionell<br>växtförädling har framställt en växtsort som i sig karakteriseras av<br>särskild vinterhärdighet är däremot växtförädlarrätt den enda möjliga<br>skyddsformen.</p>
<p>Som Patentbesvärsrätten har påpekat finns det ett undantag från regeln<br>om att växtsorter inte kan patenteras. Med stöd av 1 kap. 1 § fjärde<br>stycket 2 andra ledet patentlagen har det ansetts att patent kan meddelas<br>på en växtsort om den utgör ett alster av ett mikrobiologiskt förfarande<br>(se Patentbesvärsrättens avgörande i målet P 89-062 och, i fråga om<br>europeiskt patent, Official Journal EPO 1995 s. 545). En förutsättning<br>för att patentskyddet skall kunna omfatta hela plantan av en viss<br>växtsort har ansetts vara att sorten som helhet är ett resultat av ett<br>mikrobiologiskt förfarande. Det vanliga är dock att växtsorter framställs<br>genom en kombination av mikrobiologiskt förfarande (genteknik) och<br>traditionell växtförädling. Det har gjorts gällande att patentkraven, och<br>därmed patentskyddet, i så fall måste begränsas till de transformerade<br>växtcellema.</p>
<p>I promemorian diskuteras behovet av och föreslås ett<br>jordbruksundantag på patentområdet motsvarande det inom<br>växtförädlarrätten (jfr avsnitt 7.7). Saken har emellertid kommit i ett<br>annat läge på grund av den utveckling som har ägt rum inom EU efter<br>det att promemorian lades fram.</p>
<p>I december 1995 antog EG-kommissionen ett nytt förslag till direktiv<br>om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (KOM[95] 661 slutlig).<br>I artikel 13.1 föreskrivs ett jordbruksundantag. Omfattningen av och<br>förutsättningarna för detta undantag är enligt förslaget desamma som i<br>fråga om gemenskapens växtförädlarrätt.</p>
<p>Förslaget är för närvarande under beredning i rådet och<br>Europaparlamentet. Med hänsyn härtill anser regeringen, i likhet med<br>majoriteten av remissinstanserna, att den fortsatta utvecklingen inom<br>EU bör avvaktas innan ställning tas till behovet av svenska<br>lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>95</p>
<p>Regeringen lägger därför inte nu fram något förslag som rör p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>jordbrukares rätt att använda förökningsmaterial som omfattas av ett<br>patent.</p>
<h3>7.9 Skyddstidens längd</h3>
<p>Regeringens förslag: En allmän skyddstid om 25 år införs. För<br>potatis, vin och träd skall dock skyddstiden vara 30 år.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens<br>(se promemorian s. 126). Dock föreslogs ingen särregel för potatis.</p>
<p>Remissinstanserna: De övervägande flertalet har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan erinran. Svalöf Vfeibull AB har föreslagit att<br>skyddstiden för potatissorter förlängs till 30 år.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1991 års konventionstext får<br>skyddstiden inte vara kortare än 20 år räknat från beviljandet av<br>växtförädlarrätt. För träd och vin är minimitiden 25 år. Skyddstiden<br>enligt växtförädlarrättslagen är 20 år. Om Sverige ansluter sig till<br>konventionstexten fordras alltså inte mer än att skyddstiden för träd och<br>vin förlängs med fem år.</p>
<p>Det kan diskuteras om det är motiverat att utsträcka skyddstiden mer<br>än vad som är nödvändigt på grund av konventionsåtaganden.<br>Konkurrensverket har anfört att skyddstiden för immaterialrättsliga<br>ensamrätter inte bör vara längre än vad som är oundgängligen<br>nödvändigt för att rättighetsinnehavaren skall kunna få kompensation för<br>sitt arbete och skälig vinst. Regeringen håller med om att detta är en<br>naturlig utgångspunkt och detta talar för att man håller sig till de<br>skyddstider som konventionen föreskriver. Emellertid måste här, liksom<br>i andra sammanhang, EG-växtförädlarrättens innehåll beaktas.</p>
<p>I EG-växtförädlarrätten är skyddstiden 25 år för växtslag i allmänhet<br>och 30 år för vin och träd. Det är inte önskvärt att skyddstiden skall<br>fälla utslaget när en förädlare står inför valet att skydda en växtsort<br>genom EG-växtförädlarrätt eller genom nationell växtförädlarrätt. Det<br>nationella skyddet bör framstå som det naturliga alternativet, när<br>förädlaren inte har behov av skydd i mer än ett eller ett fåtal länder. En<br>kortare skyddstid i den nationella rätten medför alltså en risk för att det<br>inhemska systemet konkurreras ut av EG-växtförädlarrätten även i fall<br>där en växtsort inte är intressant för gemenskapsmarknaden som helhet.<br>Därför finns det goda skäl att bestämma skyddstiden så att den står i<br>harmoni med det system som finns på gemenskapsnivå.</p>
<p>Vad särskilt gäller den differentierade skyddstiden för vin och träd bör<br>beaktas att det finns ett egenvärde i att ha enhetliga skyddstider för alla<br>växtslag. Visserligen tar det vanligen lång tid att framställa<br>förökningsmaterial av träd, men samtidigt kan säkert många argument<br>anföras för att också andra växtslag skall särbehandlas i ett eller annat<br>avseende. I samband med att skyddstiden i växtförädlarrättslagen<br>förlängdes från 15 till 20 år konstaterade departementschefen (prop.<br>1981/82:136 s. 25) att det fanns ett allmänt intresse att ge förädlama<br>ekonomiskt utbyte av att upprätthålla växtsorter som är värdefulla för</p>
<p>96</p>
<p>folkhushållet och att detta intresse var störst när det gällde p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>lantbruksväxter. Behovet av förlängning ansågs inte lika stort för<br>trädgårdsväxternas del. Trots detta fann inte departementschefen skäl att<br>föreslå en kortare skyddstid för dessa växter. Detta resonemang kan ses<br>som ett uttryck för en strävan inom immaterialrätten som helhet att i<br>stor utsträckning upprätthålla enhetliga regler och undvika<br>differentieringar och särregler som tar sikte på förhållanden som bara<br>rör vissa slags produkter. I viss mån har dock denna strävan på senare<br>tid brutits upp i Sverige, inte minst i samband med inträdet i EU. På<br>patentområdet har t.ex. införts tilläggsskydd för läkemedel och<br>växtskyddsmedel genom vilka skyddstiden för dessa produkter kan bli<br>längre än för andra. På upphovsrättssidan har skyddstiden för<br>upphovsrätt i enlighet med ett EG-direktiv förlängts från 50 till 70 år<br>medan motsvarande förlängning inte genomfördes beträffande s.k.</p>
<p>närstående rättigheter (prop. 1994/95:151 s. 26 f.). Det finns därför inte<br>längre så stor tyngd i de principiella argumenten mot differentierade<br>skyddstider. Med hänsyn härtill bör intresset av överensstämmelse med<br>EG-systemet väga över.</p>
<p>Svalöf Weibull AB har föreslagit att skyddstiden för potatis förlängs<br>till 30 år. Som skäl för detta har bolaget anfört att Nederländerna, som<br>är världens största exportör av utsädespotatis, har en skyddstid på 30 år<br>för potatissorter. Detsamma gäller i Danmark. Även Växtsortnämnden<br>har upplyst att det i förädlingsbranschen finns ett önskemål om längre<br>skyddstid för potatis med hänsyn bl.a. till den tid som går åt för att få<br>fram tillräckliga volymer utsädespotatis av en ny sort.</p>
<p>Efter remissbehandlingen har dessutom EG-reglema ändrats så att EG-<br>växtförädlarrätt för potatissorter kan upprätthållas upp till 30 år. Denna<br>möjlighet infördes genom Rådets förordning (EG) nr 2470/96 av den 17<br>december 1996 om förlängning av giltighetstiden för gemenskapens<br>växtförädlarrätt för potatis.</p>
<p>Såväl de särskilda förhållanden som kan råda vid potatisförädling som<br>intresset av harmonisering med gemenskapens växtförädlarrätt talar<br>således för att potatis hänförs till samma kategori som träd och vin.</p>
<p>Regeringen föreslår således att den maximala skyddstiden för<br>växtsorter i allmänhet blir 25 år och för potatis, träd och vin 30 år.</p>
<h3>7.10 Tvångslicens</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande regler om tvångslicensiering<br>bibehålls.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 129).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt<br>förslaget eller lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Stockholms universitet har föreslagit att en möjlighet till tvångslicens<br>införs också när växtförädlarrätten till en väsentligen avledd sort är<br>beroende av växtförädlarrätten till den ursprungliga sorten.</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler om meddelande av p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>tvångslicens innebär att det är möjligt att efter domstolsprövning få rätt<br>att utnyttja en växtsort utan avtal med sortinnehavaren, om denne inte<br>försett marknaden med förökningsmaterial på skäliga villkor och i<br>tillräcklig omfattning (se vidare avsnitt 4.2.6). De har tillkommit främst<br>för att trygga folkförsörjningen, men också för att möjliggöra in-<br>gripanden mot missbruk av ensamrätten som hotar andra allmänna<br>intressen.</p>
<p>De tankar som ligger bakom inrättandet av möjligheten till<br>tvångslicens med hänsyn till folkförsörjningen har måhända mindre<br>relevans i dagens samhälle. Att det skulle kunna uppstå en situation där<br>folkhushållets behov inte tillgodoses därför att någon som har<br>ensamrätten till en betydelsefull växtsort inte för ut denna på marknaden<br>på det sätt som är önskvärt, framstår inte som helt sannolikt. Men<br>lagstiftningen kan inte helt inriktas på den nu rådande situationen på<br>marknaden och i samhällslivet i övrigt. Den bör också uppfylla de krav<br>som ställs i en krissituation, där livsmedelsförsörjningen plötsligt kan<br>vara ett problem. I en situation där tillgången på vissa livsmedel och<br>fodervaror inte längre är en självklarhet, bör det finnas en möjlighet att<br>ingripa mot den som försöker missbruka sin ensamrätt till någon<br>betydelsefull växtsort. Och att befrämjandet av fri konkurrens och<br>undvikandet av missbruk av monopolliknande situationer är ett intresse<br>som gör sig gällande med allt större kraft och som förtjänar att<br>uppmärksammas inte minst i förhållande till immaterialrättsliga<br>ensamrätter behöver knappast framhållas särskilt.</p>
<p>Samtliga remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran<br>promemorians förslag att de möjligheter till tvångslicens som den<br>nuvarande växtförädlarrättslagen innehåller skall finnas även framdeles.<br>Regeringen har för sin del ingen annan uppfattning.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet vill emellertid<br>göra tvångslicensinstitutet tillämpligt även i vissa andra fall än då det är<br>påkallat av hänsyn till folkhushållningen eller annat allmänt intresse,<br>nämligen i fall av beroende rättigheter. Enligt artikel 14 (5) i 1991 års<br>konventionstext (2 kap. 1 § 3 i promemorians förslag) omfattar<br>skyddsomfånget sådana sorter som är väsentligen avledda från den<br>registrerade sorten. Detta innebär att avledda sorter av ifrågavarande<br>slag inte får utnyttjas utan att den ursprungliga sortens innehavare<br>samtycker. Den förädlare som genom traditionell växtförädling<br>utvecklat den ursprungliga sortens genotyp har således kontroll också<br>över den sort som en biotekniker i ett senare skede kan framställa<br>genom genetisk modifiering. Om den senare sorten registreras, blir<br>växtförädlarrätten till denna således beroende av växtförädlarrätten till<br>den ursprungliga sorten. Vad som nu har sagts om väsentligen avledda<br>sorter gäller i princip också hybridsorter som framställs genom<br>upprepad användning av den ursprunliga sorten (2 kap. 1 § 4 i<br>promemorians förslag).</p>
<p>Enligt fakultetsnämnden behövs det en tvångslicensregel som ytterst<br>garanterar att de som utför den genetiska modifieringen får tillgång till<br>de sorter de själva framställt. Detta behövs för att på ett väl avvägt sätt<br>ge bioteknikerna en tryggad ställning. Fakultetsnämnden har framhållit<br>att det torde bli vanligt förekommande att genetiska förändringar ger</p>
<p>98</p>
<p>upphov till växtsorter med betydande kommersiellt värde. Enligt<br>fakultetsnämnden är det därför motiverat med en tvångslicensregel<br>motsvarande den som finns i 46 § patentlagen (1967:837). Där<br>föreskrivs om tvångslicens när utnyttjandet av en patenterad uppfinning<br>är beroende av någon annans patent. Sådana situationer kan uppkomma<br>när ett patent avser en förbättring eller vidareutveckling av en<br>uppfinning som omfattas av ett tidigare patent. För att tvångslicens skall<br>kunna meddelas krävs att det är skäligt på grund av uppfinningens<br>betydelse eller att det i övrigt finns särskilda skäl. Enligt förarbetena<br>(prop. 1966:40 s. 167 f) synes dessa skäl kunna vara att hänföra inte<br>bara till allmänna intressen utan även till enskilda intressen - såsom<br>graden av olägenhet för huvuduppfinningens patenthavare.</p>
<p>Enligt artikel 17 i 1991 års text till växtförädlarrättskonventionen får<br>utövandet av växtförädlarrätten emellertid inte inskränkas av andra skäl<br>än sådana som motiveras av allmänt intresse. Detsamma gäller för<br>övrigt enligt 1961 års text. Regeringen lägger därför inte fram något<br>särskilt förslag om tvångslicens i beroendesituationer. Det betyder att<br>tvångslicens kan meddelas i beroendeförhållanden, om det är motiverat<br>med hänsyn till något allmänt intresse, exempelvis till sådana<br>omständigheter som det framsteg sorten innebär och marknadens behov,<br>men inte om det enbart finns ett enskilt intresse, såsom rättviseaspekter<br>enskilda förädlare emellan.</p>
<p>Med hänsyn till det ovan anförda föreslår regeringen att nuvarande<br>regler om tvångslicens bibehålls. Numera torde det dock knappast<br>finnas skäl att i lagtexten särskilt framhålla hänsynen till<br>folkförsörjningen utan denna bör inrymmas i vad som mera<br>övergripande betecknas som allmänt intresse.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<h3>7.11 Instansordningen</h3>
<p>Regeringens förslag: Instansordningen i mål om växtförädlarrätt<br>ändras så att Statens växtsortnämnds beslut överklagas till<br>Patentbesvärsrätten. Prövningstillstånd skall krävas vid<br>överklagande av Patentbesvärsrättens beslut till Regeringsrätten.</p>
<p>Promemorians förslag: Instansordningen i mål om växtförädlarrätt<br>ändras så att Statens växtsortnämnds beslut överklagas till allmän<br>förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande<br>från länsrätt till kammarrätt (se promemorian s. 130).</p>
<p>Remissinstanserna: Meningarna har varit delade. Flera</p>
<p>remissinstanser, däribland Kammarrätten i Stockholm, Statens<br>jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd och<br>Hilleshög AB, har tillstyrkt förslaget. Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge, Föreningen Foder och Spannmål, Lantbrukarnas Riksförbund,<br>Trädgårdsnäringens Riksförbund och Sveriges Spannmålsodlareförening<br>har anslutit sig till promemorians förslag vad gäller själva<br>instansordningen men har förordat att det inte skall krävas<br>prövningstillstånd i kammarrätten.</p>
<p>99</p>
<p>En betydande del av remissinstanserna har emellertid föreslagit en p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>annan ordning. Länsrätten i Stockholms län, Patentbesvärsrätten,<br>Patent- och registreringsverket, Svenska patentombudsföreningen och<br>Sveriges Advokatsamfund anser att Patentbesvärsrätten bör utgöra andra<br>instans.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid växtförädlarrättslagens tillkomst<br>föreskrevs att Lantbruksstyrelsen skulle utgöra överinstans och att<br>överklagande därifrån fick göras direkt till Regeringsrätten utan<br>prövningstillstånd. Bortsett från att Statens jordbruksverk övertagit<br>Lantbruksstyrelsens uppgifter har denna ordning bibehållits.</p>
<p>I motiven till växtförädlarrättslagen påpekade departementschefen<br>(prop. 1971:40 s. 81 f) att huvudregeln i den då pågående<br>omorganisationen av förvaltningsrättsskipningen var att kammarrätterna<br>skulle utgöra andra instans och att fullföljd till Regeringsrätten skulle<br>fordra prövningstillstånd.</p>
<p>Departementschefen framhöll dock växtförädlarrättens likheter med<br>patent-, mönster- och varumärkesrätten, på vilka områden det fanns en<br>särskilt sakkunnig mellaninstans. Denna ordning ansågs då ha varit till<br>gagn för en allsidig prövning. Detta var det avgörande skälet för att det<br>i propositionen föreslogs att ärenden om växtförädlarrätt i andra instans<br>skulle prövas av en myndighet med särskild sakkunskap.<br>Lantbruksstyrelsen, som redan hade till uppgift att pröva besvär över<br>Originalutsädesnämndens beslut, bedömdes lämplig med hänsyn till sin<br>växtbiologiska sakkunskap. Originalutsädesnämnden var föregångare till<br>Växtsortnämnden för ärenden om intagning i sortlistan.</p>
<p>Att talan skulle få föras direkt till Regeringsrätten, med förbigående<br>av kammarrätten, utan krav på prövningstillstånd motiverades med att<br>motsvarande regler gällde i mål om patent, mönster och varumärken.</p>
<p>Denna parallellitet finns inte längre, då det numera krävs pröv-<br>ningstillstånd vid överklagande av Patentbesvärsrättens beslut i mål om<br>patent, mönster och varumärken till Regeringsrätten.</p>
<p>I ett yttrande över förslaget till 1992 års ändringar i<br>växtförädlarrättslagen - genom vilka bl. a. en bestämmelse om<br>besvärsavgift slopades - anförde lagrådet (prop. 1992/93:48 s. 172):</p>
<p>"På grund av reglerna i förvaltningsprocesslagen erfordras inte något<br>prövningstillstånd för sakprövning i regeringsrätten. Detta strider mot<br>de principer som nu tillämpas för regeringsrättens roll i instanskedjan.<br>En motsvarande ordning gäller endast för de beslut enligt ålderdomliga,<br>delvis obsoleta bestämmelser, som räknas upp i 2 § lagen (1971:309)<br>om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.<br>Frågan har inte behandlats i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna<br>inför 2000-talet, och något mål enligt växtförädlarrättslagen torde inte<br>ha förekommit i regeringsrätten. En ändring av paragraferna i enlighet<br>härmed bör vidtas i samband med behandlingen av det nämnda be-<br>tänkandet eller av annat lagstiftningsärende".</p>
<p>Det finns således all anledning att nu ta frågan om instansordningen<br>under övervägande. Några bärande skäl för att just mål om<br>växtförädlarrätt skall vara undantagna från huvudregeln om<br>prövningstillstånd i högsta instans finns knappast. En utgångspunkt vid<br>utformningen av instansordningen bör därför vara införande av<br></p>
<p>100</p>
<p>prövningstillstånd vid fullföljd till Regeringsrätten, såsom redan har p<sub>rO</sub>p<br>skett i mål om patent, mönster och varumärken.</p>
<p>I mål som ytterst rör civilrättsliga förhållanden bör den enskilde alltid<br>ha rätt till domstolsprövning i någon instans. Detta synsätt delas av<br>remissinstanserna. Eftersom det krävs prövningstillstånd i högsta<br>instans, bör alltså en mellaninstans vara en domstol. Följaktligen kan<br>Jordbruksverket i vart fäll inte utgöra enda instans mellan<br>Växtsortnämnden och Regeringsrätten. Att prövning skall ske i två<br>myndigheter innan överprövning i domstol kan ske framstår inte som<br>motiverat. Överklagande av Växtsortnämndens beslut bör därför, såsom<br>flera remissinstanser framhållit, framdeles ske direkt till domstol med<br>förbigående av Jordbruksverket.</p>
<p>Ärenden om patentering av biotekniska uppfinningar har<br>beaktansvärda likheter med ärenden om växtförädlarrätt.<br>Patentbesvärsrätten har framhållit att beröringspunkterna gäller såväl<br>den materiella prövningen som hur prövningsförfarandet formellt sett är<br>anordnat på de båda rättsområdena. Patent- och registreringsverket har<br>också pekat på behovet av specialistkompetens och på att<br>teknikutvecklingen kan pressa fram en gränsdragning mellan patenträtt<br>och växtförädlarrätt. Även Sveriges Advokatsamfund har understrukit<br>behovet av sakkunskap på detta tämligen speciella rättsområde. I<br>promemorian har anförts att behovet av biologisk sakkunskap torde<br>kunna tillgodoses genom att en allmän förvaltningsdomstol inhämtar<br>sakkunnigutlåtanden. Kammarrätten i Stockholm har emellertid<br>ifrågasatt om inte särskilda ledamöter med relevant sakkunskap bör<br>delta vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt.</p>
<p>Om det finns ett behov av specialistkompetens i rätten, är det enligt<br>regeringens mening bättre att Patentbesvärsrätten blir andra instans än<br>att man för dessa ytterst fåtaliga mål inrättar en särskild ordning vad<br>gäller sammansättningen i länsrätt och kammarrätt. Remissutfallet talar<br>för att det finns ett sådant behov.</p>
<p>Något som talar emot en överföring av dessa mål till<br>Patentbesvärsrätten är intresset av enhetlig instansordning för<br>ansökningar om växtförädlarrätt och intagning i sortlistan. Båda dessa<br>slags ärenden handläggs av Växtsortnämnden i första instans. Det är<br>vanligt att ansökningar om växtförädlarrätt och intagning i sortlistan<br>prövas samtidigt. I båda fallen skall Växtsortnämnden pröva om<br>föremålet för ansökan är en sort i lagens mening och om föreskrivna<br>krav på stabilitet och enhetlighet (jfr 4 § utsädesförordningen,<br>1993:1375) är uppfyllda. Trots dessa likheter kan man inte bortse från<br>att växtförädlarrättslagstiftningen och utsädeslagstiftningen tjänar olika<br>syften. Växtförädlarrätten är en civilrättslig lagstiftning med ändamålet<br>att tillföra förädlama vissa rättigheter, medan utsädeslagstiftningen är av<br>offentligrättslig karaktär och har som övergripande mål att tillförsäkra<br>handel och odlare en hög och jämn kvalitet på utsädet. Med hänsyn<br>härtill finner regeringen att intresset av en enhetlig instansordning inte<br>har en sådan tyngd att det väger över de sakliga skäl som kan anföras<br>för att mål enligt växtförädlarrättslagen får överklagas till<br>Patentbesvärsrätten.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att Växtsortnämndens slutliga beslut enligt<br>växtförädlarrättslagen överklagas till Patentbesvärsrätten.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>101</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<h3>7.12 Övrigt</h3>
<p>När växtförädlarrättslagen antogs motsvarade reglerna om handläggning<br>av en ansökan i stort sett dem som gällde för patent och mönsterskydd.<br>Dessa regler innebär att Växtsortnämnden först prövar på grundval av<br>ansökningshandlingarna om det finns något hinder för bifall. Om så inte<br>är fallet, kungörs ansökan, varvid allmänheten får tillfälle att göra<br>invändningar. Vidare skall Växtsortnämnden som regel föranstalta om<br>provning av sorten. Efter invändningsfristens utgång och slutförandet av<br>provningen tas ansökan upp till förnyad prövning. Om förutsättningar<br>för bifall föreligger, skall sorten registreras.</p>
<p>Patent- och registreringsverket har påpekat att patentlagen nyligen<br>ändrats. I ett patentärende fattas numera beslut om meddelande av<br>patent innan kungörelse sker och invändningsfristen börjar löpa (prop.<br>1993/94:22). Detta föreskrivs också i den europeiska<br>patentkonventionen, EPC. Även i varumärkeslagen (1960:644) har<br>invändningsförfarandet lagts efter själva registreringen (prop.<br>1994/95:59). Härigenom har proceduren fram till beslut förkortats.<br>Patent- och registreringsverket har ifrågasatt om inte motsvarande<br>ordning borde gälla på växtförädlarrättsområdet.</p>
<p>När det gäller växtförädlarrätt förekommer emellertid vissa inslag i<br>handläggningen och prövningen som inte har någon direkt motsvarighet<br>inom det industriella rättsskyddet i övrigt. Först och främst är det<br>provningen. I de fall sorten skall provas i Sverige skulle ett<br>senareläggande av invändningsförfarandet inte innebära någon tidsvinst,<br>eftersom provningen regelmässigt pågår betydligt längre tid än<br>invändningfristen. I de fall en sort redan är provad utomlands och<br>hänvisning till äldre provningsresultat görs i ansökan, skulle dock<br>beslutet kunna fattas snabbare, om invändningsförfarandet placeras efter<br>och inte före registreringen.</p>
<p>En arman faktor att ta med i beräkningen är att en<br>registreringsansökan omfattar dels själva växtsorten som sådan, dels<br>sortbenämningen. Det är inte ovanligt att förutsättningarna för<br>registrering av sorten är uppfyllda, men att det riktas invändningar mot<br>benämningen, vanligen på grund av förväxlingsrisk. Under sådana<br>förhållanden bereds sökanden tillfälle att föreslå en ny benämning.<br>Detta förfarande kan visserligen äga rum också efter en registrering (jfr<br>35 § växtförädlarrättslagen), men det framstår ändå som mindre<br>lämpligt att gjorda registreringar i betydande utsträckning ändras. När<br>det gäller patent och varumärken leder en invändning som har fog för<br>sig till att patentet respektive registreringen helt upphävs. I de nu<br>berörda fallen är det däremot så att registreringen av växtsorten - själva<br>objektet för ensamrätten - kvarstår, men att en ny benämning<br>registreras. Att en skyddad växtsort från tid till annan förekommer<br>under olika benämningar i växtsortregistret är olyckligt och bör i största<br>möjliga utsträckning undvikas.</p>
<p>Regeringen föreslår därför inte någon anpassning av<br>registreringsförfarandet till de förändringar som har skett inom patent-<br>och varumärkesrätten.</p>
<p>102</p>
<p>En remissinstans har ifrågasatt om det mot bakgrund av EG-<br>förordningen finns skäl att införa en sekretessbestämmelse motsvarande<br>den som gäller i patentärenden (se sekretesslagen, 1980:100, 8 kap.<br>13 §). Som skäl för detta har anförts att en sekretessbestämmelse kan<br>behövas för att ingivande av en ansökan till Växtsortnämnden inte skall<br>föranleda att nyhetskravet brister vid en senare ansökan om EG-<br>växtförädlarrätt. Det är emellertid så att offentlighetsreglema inte ger<br>allmänheten tillgång till det växtmaterial som lämnats in till en<br>myndighet. Att allmänheten kan ta del av ansökningshandlingar torde<br>inte kunna leda till några nyhetsförstörande åtgärder. Även om sorten<br>exempelvis beskrivs i litteraturen, leder detta inte till något<br>nyhetshinder. Nyhetskravet för EG-växtförädlarrätt rör endast frågan i<br>vad mån växtmaterial har sålts eller på annat sätt tillhandahållits. En<br>annan sak är att särskillnadskravet innebär att en sort måste tydligt<br>skilja sig från andra sorter som blivit allmänt kända, och där kan<br>eventuella publiceringar ha betydelse. Om någon ger spridning åt<br>innehållet i ansökningshandlingar torde detta emellertid inte kunna<br>bedömas som nyhetsförstörande vare sig när det gäller svensk<br>växtförädlarrätt eller EG-växtförädlarrätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>103</p>
<h2>8 Kostnader</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>På grund av införandet av EG-växtförädlarrätten kommer troligen<br>antalet ansökningar om nationell växtförädlarrätt att minska. Det<br>förhållandet att det blir möjligt att skydda växtsorter av alla släkten och<br>arter kan inte antas helt kompensera denna minskning. Samtidigt finns<br>åtskilliga växtsorter som av klimatiska skäl är odlingsbara främst i<br>nordiskt klimat. Det kan därför antas att det också i fortsättningen<br>kommer att finnas ett intresse av att skydda vissa sorter enbart på det<br>nationella planet. Den minskning av antalet ansökningar om nationell<br>växtförädlarrätt som införandet av EG-växtförädlarrätten torde innebära<br>leder till minskade intäkter för Växtsortnämnden från ansöknings- och<br>årsavgifter. Genom en ändring i växtförädlarrättskungörelsen har<br>avgiftsnivån höjts fr.o.m. år 1997 (se SFS 1996:1563).</p>
<p>Växtsortnämnden har i sitt remissyttrande anfört att nämndens<br>arbetsbelastning väsentligt förändrats genom Sveriges medlemskap i<br>EU. Nämndens personal ägnar sig nu i större utsträckning åt deltagande<br>i sammanträden inte minst i Bryssel. Även om antalet<br>registreringsärenden minskar, behöver detta alltså inte innebära att<br>nämnden totalt sett får mindre att göra än före EU-medlemskapet.<br>Regeringen är införstådd med att Växtsortnämnden på senare år fått en<br>väsentlig arbetsbelastning. Samtidigt vill regeringen framhålla att denna<br>arbetsbörda inte föranletts av ärenden enligt<br>växtförädlarrättslagstiftningen. Det är andra faktorer, såsom Sveriges<br>EU-medlemskap och ett ökat antal ärenden om intagning i sortlistan,<br>som varit avgörande.</p>
<p>Sammantaget kan sägas att den nu föreslagna lagstiftningen inte kan<br>förväntas leda till vare sig ökningar eller minskningar av<br>Växtsortnämndens arbetsbörda eller kostnader. De förändringar i båda<br>riktningarna som har skett och kan förutses är i stället att hänföra till<br>andra omständigheter.</p>
<p>Utökningen av ensamrättens omfattning skulle typiskt sett kunna<br>befaras leda till ökat antal mål i domstol, då fler gärningar blir att<br>betrakta som intrång. Härvid bör dock understrykas att under de 25 år<br>som det har funnits ett växtförädlarrättssystem i Sverige endast enstaka<br>mål har belastat domstolarna. Några brottmål enligt växtförädlar-<br>rättslagen är inte kända.</p>
<p>Statens jordbruksverk har anfört att de nya reglerna om ensamrättens<br>omfattning och jordbruksundantag trots allt kan leda till en ökning i<br>antalet intrångsprocesser som inte går att helt bortse ifrån. Regeringen<br>kan i och för sig instämma i att sannolikheten för intrångs- och möjligen<br>också betalningsprocesser (ersättning för utnyttjande av<br>jordbruksundantag) kan öka något. Mot detta skall emellertid - såsom<br>inledningsvis nämnts - ställas att man totalt sett får räkna med en<br>minskad växtförädlarrätt enligt nationell lagstiftning.</p>
<p>Vid en samlad bedömning finns det enligt regeringens mening inte<br>grund för att anta att de föreslagna ändringarna kommer att leda till<br>några ökade utgifter för staten.</p>
<p>104</p>
<h2>9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h2>
<p>Regeringens förslag: Lagen träder i kraft den dag regeringen<br>bestämmer. Den blir tillämplig även på redan ingivna ansökningar<br>och redan registrerade sorter. I vissa särskilt angivna situationer<br>skall dock äldre bestämmelser tillämpas. Den som påbörjat ett<br>utnyttjande som tidigare fått ske fritt men som nu fordrar<br>sortinnehavarens samtycke under vissa särskilda förutsättningar<br>fortsätta verksamheten i maximalt fem år trots att ensamrätten och<br>skyddsomfånget utvidgas. Ingivna ansökningar skall prövas enligt<br>äldre bestämmelser, om de kungjorts före lagens ikraftträdande.<br>Sverige skall inte säga upp 1961 och 1978 års konventionstexter.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att regeringen ges<br>bemyndigande att säga upp 1978 års konventionstext. I övrigt<br>överensstämmer förslaget med regeringens (se promemorian s. 135 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Svalöf Wéibull AB har anfört att lagen bör träda i<br>kraft så snart som möjligt, och att det inte är nödvändigt att avvakta att<br>1991 års konventionstext blir bindande för Sverige. Lantbrukarnas<br>Riksförbund och Sveriges Spannmålsodlareförening anser att lagen inte<br>bör träda i kraft såvitt gäller ersättning för utnyttjande av<br>jordbruksundantaget förrän marknadens parter har slutfört förhandlingar<br>om ersättningen.</p>
<p>Några remissinstanser har vänt sig mot den föreslagna regeln om att<br>den som påbörjat ett utnyttjande före ikraftträdandet får fortsätta den<br>planerade verksamheten i nödvändig och sedvanlig utsträckning, dock<br>längst fem år (punkten 8 i promemorians förslag). Dessa remissinstanser<br>har hävdat att en så lång frist är olämplig när det gäller<br>ersättningsskyldighet för utnyttjande av jordbruksundantaget och kravet<br>på samtycke för utnyttjande av väsentligen avledda sorter.</p>
<p>Ett par remissinstanser har avstyrkt att regeringen ges bemyndigande<br>att säga upp 1978 års konventionstext. Kammarrätten i Stockholm anser<br>att riksdagen bör få ta ställning till frågan när den blir aktuell. Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att en uppsägning<br>överhuvd taget inte bör ske.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts har EG-<br>förordningen om växtförädlarrätt trätt i kraft. Det betyder att det finns<br>två parallella system för erhållande av växtförädlarrätt i Sverige, dels en<br>nationell ordning och dels en ordning på gemenskapsnivå. Den<br>nuvarande växtförädlarrättslagen har emellertid ett snävare<br>tillämpningsområde än EG-förordningen. Så länge den lagen är i kraft<br>är alltså förädlare i vissa fall hänvisade enbart till EG-växtförädlarrätten<br>för erhållande av växtförädlarrätt. Detta talar i och för sig för att den<br>nya växtförädlarrättslagen får träda i kraft så snart som möjligt.<br>Konkurrensen mellan den nationella ordningen och<br>gemenskapsordningen skulle då ske på jämnare villkor. Detta gäller inte<br>minst som EG-förordningen i sak företer stora likheter med den<br>föreslagna nya växtförädlarrättslagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>105</p>
<p>Vad som nu har sagts reser frågan om den nya växtförädlarrättslagen p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>bör träda i kraft så snart som möjligt oberoende av om 1991 års<br>konventionstext har trätt i kraft. Något hinder mot detta torde inte<br>finnas. Som berörts i det föregående torde sålunda en lagstiftning<br>utformad i enlighet med 1991 års konventionstext uppfylla alla de krav<br>som ställs i 1978 års text och inte vara oförenlig med någon<br>bestämmelse i 1978 års text.</p>
<p>I de remissvar som uttryckligen har berört den nu resta frågan har<br>förord lämnats för en lösning som går ut på att den nya lagen skall<br>träda i kraft snarast och utan hänsynstagande till om 1991 års<br>konventionstext har trätt i kraft. Regeringen är också av uppfattningen<br>att så bör ske.</p>
<p>En aspekt som därvid måste beaktas är de förhandlingar som pågår<br>mellan förädlingsföretagen, utsädeshandeln och jordbrukarnas<br>organisationer om den praktiska tillämpningen av den nya ordningen<br>och då framför allt i fråga om jordbruksundantag. Avsikten är att skapa<br>ett system för deklaration av vilka växtsorter som odlas och för<br>beräkning och betalning av ersättningen. Med hänsyn till tidpunkterna<br>för sådd och skörd när det gäller lantbruksgrödor är det lämpligt att den<br>nya växtförädlarrättslagen träder i kraft under sommaren och de<br>pågående förhandlingarna är inriktade på ett ikraftträdande den 1 juli<br>1997.</p>
<p>Det är naturligtvis av stor vikt att en ny växtförädlarrättslag sätts i<br>kraft på ett sätt som leder till så få initialstömingar som möjligt. Enligt<br>regeringens mening finns det därför anledning att ta i beaktande det<br>kommande utfallet av de nyssnämnda förhandlingarna vid bestämmande<br>av ikraftträdandet.</p>
<p>Med hänsyn till det nu anförda föreslås att regeringen får bestämma<br>vilken dag som den nya lagen skall träda i kraft och att bemyndigandet<br>innefattar rätt för regeringen att sätta lagen i kraft vid lämplig tidpunkt<br>oavsett om konventionstexten då har trätt i kraft.</p>
<p>Genom den föreslagna nya växtförädlarrättslagen upphävs 1971 års<br>lag. Därför uppkommer frågan hur rättigheter som har sökts eller<br>förvärvats enligt äldre bestämmelser skall behandlas när den nya lagen<br>träder i kraft. Det är en allmän princip inom immaterialrätten att en ny<br>lag blir tillämplig också på rättigheter som har uppkommit dessförinnan<br>(se t.ex. prop. 1966:40 s. 259 angående patentlagen). Därigenom<br>undviker man att två parallella skyddssystem blir gällande för decennier<br>framöver. Utgångspunkten bör därför vara att den nya lagen skall bli<br>tillämplig också i fall där växtförädlarrätt har sökts eller förvärvats före<br>ikraftträdandet. Detta har också remissinstanserna instämt i.</p>
<p>De ändrade villkoren för förvärvande av växtförädlarrätt bör dock inte<br>utgöra grund för hävande av en registrering för vilken de lagliga<br>förutsättningarna var uppfyllda när beslutet fattades. I så fall skulle ju<br>sortinnehavaren berövas en lagligen förvärvad ensamrätt, vilket inte kan<br>anses godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.</p>
<p>Även för andra, speciella fall där tillämpning av huvudregeln skulle<br>kunna leda till oskäliga resultat bör särskilda regler gälla.</p>
<p>Åtgärder som inte fordrade sortinnehavarens tillstånd när de vidtogs<br>bör sålunda inte kunna angripas med åberopande av de nya be-<br>stämmelserna. Inte heller bör reglerna gripa in i rådande avtals-<br></p>
<p>106</p>
<p>förhållanden. Om någon genom ett avtal har fått rätt att utnyttja p<sub>rO</sub>p<br>växtmaterial på visst sätt, bör han eller hon alltså inte förlora denna<br>rätt. De nya bestämmelserna bör således inte tillämpas när det gäller<br>åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats av tredje<br>man före ikraftträdandet.</p>
<p>Samma princip gör sig gällande i fråga om konsumtionsbestäm-<br>melsema. I den nya lagen föreslås ett undantag från konsumtionsregeln.<br>Innebörden av detta är att trots att ensamrätten i princip är konsumerad<br>beträffande visst växtmaterial sortinnehavarens tillstånd fordras under<br>vissa omständigheter för export. Det kan inte anses skäligt att denna<br>undantagsregel skall kunna göras gällande gentemot en person som<br>förvärvat växtmaterial då äldre bestämmelser gällde och som därvid<br>med fog utgått från att ensamrätten till detta växtmaterial varit<br>konsumerad för all framtid. Det bör här understrykas att konsumtionen<br>endast gäller just det omsatta växtmaterialet - exempelvis en viss mängd<br>utsäde - och resultatet av användningen, dvs. skörden. Det nya utsäde<br>som kan tas från skörden träffas däremot inte av<br>konsumtionsbestämmelsema utan omfattas av ensamrätten.</p>
<p>Likartade tredjemansintressen kan göra sig gällande också i fråga om<br>övriga aspekter av ensamrättens och skyddsomfångets utvidgning. Det<br>gäller verksamheter som tidigare kunnat bedrivas fritt därför att<br>antingen själva åtgärden - t.ex. rensning - inte omfattades av<br>ensamrätten eller att föremålet för åtgärden - t.ex. en väsentligen<br>avledd växtsort - inte föll inom skyddsomfånget. I promemorian<br>anfördes att den som har börjat utnyttja en växtsort genom åtgärder som<br>tidigare fått ske fritt men som nu fordrar sortinnehvarens samtycke bör<br>få avsluta verksamheten utan hinder av att ensamrätten och<br>skyddsomfånget utökas. Vidare gjordes gällande att det bör finnas ett<br>skydd för den som före ikraftträdandet förberett ett sådant utnyttjande,<br>t.ex. genom dyra investeringar. Samma rätt föreslogs tillkomma den<br>som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja en växtsort.</p>
<p>Dessa förslag har fått viss remisskritik, i synnerhet när det gäller<br>förmodade effekter på ersättningsskyldigheten för utnyttjande av<br>jordbruksundantaget. De ledande förädlingsföretagen har menat att en<br>sådan regel omotiverat skjuter upp systemet med betalning av avgifter<br>för hemma- och legorensat utsäde.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen (punkten 8 i promemorians förslag till<br>övergångsbestämmelser) reglerar emellertid inte frågan om ersättning<br>för utnyttjande av jordbruksundantaget. I bestämmelsen anges att den<br>avser åtgärder som med den nya ordningen, till skillnad från tidigare,<br>skall fordra sortinnehavarens samtycke. Att utnyttja jordbruksundantaget<br>genom att använda hemmaproducerat utsäde kräver inte något sådant<br>samtycke; det är det som är själva innebörden i jordbruksundantaget.<br>Bestämmelsen är således inte tillämplig på den situationen. Inte heller<br>kan någon annan av de föreslagna övergångsbestämmelserna leda till att<br>skyldigheten att betala ersättning för hemma- och legorensat utsäde<br>skjuts upp.</p>
<p>Annorlunda förhåller det sig med annat utnyttjande av en växtsort som<br>tidigare fått ske fritt. När det gäller exempelvis en växtsort som är<br>väsentligen avledd av en tidigare registrerad sort, är det tänkbart att<br>någon påbörjat eller gjort investeringar för odlingar utan att kontakta<br></p>
<p>1996/97:128</p>
<p>107</p>
<p>den sortinnehavare som har ensamrätten till den ursprungliga sorten. I p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>en sådan situation skulle med den nya ordningen den ursprungliga<br>sortens innehavare kunna stoppa hela verksamheten. Det gäller även om<br>odlaren själv har beviljats växtförädlarrätt för sin avledda sort. För<br>dessa situationer behövs enligt regeringens mening en regel av det slag<br>som föreslogs i promemorian (övergångsbestämmelserna punkt 8).</p>
<p>Att rätten att fortsätta påbörjad verksamhet skulle vara obegränsad i<br>tiden är emellertid knappast motiverat och det skulle dessutom kunna<br>föranleda missbruk. Rätten att fortsätta utnyttjandet bör därför gälla<br>under en viss övergångstid. Liknande regler till skydd för tredje man är<br>för övrigt vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter återupp-<br>livas (jfr 74 § andra stycket patentlagen (1967:837) och punkten 5<br>ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1406) om<br>ändring i patentlagen, se även punkten 4 ikraftträdande- och<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1273) om ändring i<br>upphovsrättslagen (1960:729)). Det får anses rimligt att samma<br>principer tillämpas vid utvidgning av ensamrättens omfattning och<br>skyddsomfång som vid återupplivande av en rätt som upphört.</p>
<p>I vissa fall torde det framstå som lämpligt att prövningen av om<br>förutsättningarna för registrering är uppfyllda sker enligt äldre<br>bestämmelser. Det föreslogs i promemorian att detta skall gälla<br>ansökningar som redan har officialgranskats och kungjorts. Därmed<br>undviker man att granskningen får göras om från början med prövning<br>av nya villkor för registrering. Remissinstanserna har till övervägande<br>del ställt sig bakom promemorians förslag men också den uppfattningen<br>har förts fram att även ansökningar som getts in men ännu inte<br>kungjorts, när den nya lagen träder i kraft, bör prövas enligt äldre<br>bestämmelser. Som skäl för detta har pekats på att tidpunkten för<br>kungörelse kan bli mer eller mindre godtycklig, då kungörelsen kan<br>försenas av smärre kompletteringar och liknande.</p>
<p>Regeringen anser för sin del att de nya bestämmelserna bör ges en så<br>bred tillämpning som möjligt, så länge det inte förorsakar oacceptabla<br>praktiska svårigheter. Därför föreslår regeringen i likhet med vad som<br>föreslogs i promemorian att äldre bestämmelser skall tillämpas vid<br>prövningen av en ansökan endast om ansökningen har kungjorts före<br>ikraftträdandet.</p>
<p>Som har nämnts i avsnitt 7.5 bör en övergångsbestämmelse tas in som<br>innebär en modifiering av nyhetskravet för sorter som inte har kunnat<br>skyddas enligt äldre bestämmelser. Sådana sorter skall anses som nya,<br>om de inte har utnyttjats genom marknadsföring eller överlåtelse inom<br>en fyraårsfrist före lagens ikraftträdande.</p>
<p>I fråga om slutliga beslut av Växtsortnämnden som har fattats före<br>ikraftträdandet bör äldre bestämmelser om överklagande tillämpas (jfr<br>prop. 1995/96:22 Tvåpartssystem m.m. i de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna).</p>
<p>Som nämnts i avsnitt 7.4 finns det inte anledning för Sverige att säga<br>upp sin anslutning till 1961 och 1978 års konventionstexter. Något<br>bemyndigande för regeringen att företa en sådan uppsägning behövs<br>därför inte.</p>
<p>108</p>
<h2>10 Författningskommentarer</h2>
<h3>10.1 Förslaget till växtförädlarrättslag</h3>
<h4>1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt</h4>
<p>1 §</p>
<p>Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller dennes rätts-<br>innehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten enligt denna lag<br>(växtförädlarrätt).</p>
<p>Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes<br>rättsinnehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om framställaren<br>är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.</p>
<p>Växtförädlarrätt kan också förvärvas av</p>
<p>1. den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat som är<br>ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för<br>skydd av växtförädlingsprodukter eller i en stat som är medlem i en<br>mellanstatlig organisation som i sin tur är ansluten till denna konvention<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare, eller</p>
<p>2. den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och som i<br>annat fall än som anges under 1 har framställt en ny växtsort utomlands<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare.</p>
<p>Första-tredje styckena gäller även den som har upptäckt och<br>vidareutvecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.</p>
<p>Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Här ges den grundläggande föreskriften att en förädlare av en ny<br>växtsort eller dennes rättsinnehavare kan få växtförädlarrätt, vilket är en<br>ensamrätt att utnyttja sorten enligt lagen.</p>
<p>Vad som avses med växtsort anges i 1 kap. 3 §. Ensamrättens<br>omfattning anges i 2 kap.</p>
<p>Liksom enligt 1971 års växtförädlarrättslag kan växtförädlarrätt<br>förvärvas endast av den fysiska person som har förädlat fram sorten<br>eller av den till vilken förädlarens rätt har övergått. Även den som har<br>framställt en sort i sin anställning i ett företag betraktas som förädlare.<br>Men registrering kan ske i företagets namn under förutsättning att<br>förädlaren överlåtit sin rätt till sorten till företaget. Redan innan<br>ansökan om registrering görs finns alltså en rätt till sorten. Denna rätt<br>kan övergå till annan genom överlåtelse eller i undantagsfall på annat<br>sätt, såsom genom giftorätt, arv eller testamente.</p>
<p>Om flera personer anses som förädlare av en sort och själva söker<br>registrering, måste de ansöka gemensamt, såvida inte en eller flera av<br>dem har överlåtit sin rätt till den eller de andra.</p>
<p>Arbets- eller uppdragstagares rätt till sorter som de har framställt i<br>tjänsten eller under utförandet av uppdraget regleras inte i<br>bestämmelsen. Frågan får liksom tidigare avgöras med tillämpning av<br>allmänna arbetsrättsliga grundsatser.</p>
<p>Regleringen i första stycket innebär att en växtsort kan skyddas<br>oberoende av förädlarens medborgarskap eller hemvist, om<br>förädlingsarbetet har utförts här i landet.</p>
<p>Vad beträffar växtförädlarrättens objekt kan noteras att det till skillnad<br>från 1971 års lag inte finns någon begränsning till särskilt uppräknade<br>släkten och arter. Växtförädlarrättsinstitutet är öppet för hela växtriket.<br>Härigenom uppfylls vad som föreskrivs i artikel 3 i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>109</p>
<p>Andrastycket Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bestämmelsen stämmer i sak överens med den i 2 § andra stycket i</p>
<p>1971 års lag.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen svarar i sak mot 2 § tredje stycket i 1971 års lag. Den<br>innebär att växtförädlarrätt kan förvärvas i två fall utöver vad som<br>anges i första och andra styckena. Till en början kan växtförädlarrätt<br>förvärvas av den som har framställt en ny växtsort inom en UPOV-stats<br>territorium. Vidare kan växtförädlarrätt förvärvas av andra som är med-<br>borgare eller har hemvist i något land som är medlem i UPOV. En stat<br>kan vara ansluten till växtförädlarrättskonventionen i en eller flera av<br>dess lydelser (t.ex. 1961, 1978 eller 1991 års text).</p>
<p>Länder som är medlemmar i en mellanstalig organisation som är med<br>i UPOV likställs med de stater som själva är medlemmar.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>I denna bestämmelse anges att växtförädlarrätt kan förvärvas -<br>förutom i det fäll där förädlaren har framställt en ny växtsort - om han<br>eller hon har upptäckt och vidareutvecklat växtsorten. Förändringen är<br>en anpassning till definitionen av begreppet "förädlare" i 1991 års<br>konventionstext. Avsikten med denna definition är att klargöra att<br>enbart upptäckten av en tidigare okänd växtsort inte berättigar till<br>skydd; om utgångsmaterialet är en redan existerande växtsort, måste<br>förädlaren ha vidareutvecklat den - antingen genom traditionell<br>växtförädling eller genom modem bioteknik - för att växtförädlarrätt<br>skall kunna komma ifråga.</p>
<p>Såsom anförts i avsnitt 5.1 är skillnaden mellan 1978 och 1991 års<br>konventionstexter i detta avseende av mer teoretiskt slag. Den som vill<br>utnyttja en upptäckt - det må vara en tidigare okänd variant i den vilda<br>floran eller en mutation av en odlad växtart - måste i praktiken alltid<br>utveckla sorten innan den kan kan marknadsföras. Detsamma gäller<br>skillnaden mellan 2 § första stycket i 1971 års lag och denna<br>bestämmelse. Införandet av ett krav på att upptäckta sorter skall ha<br>vidareutvecklats är av principiell snarare än praktisk betydelse.</p>
<p>Femte stycket</p>
<p>Registrering är en förutsättning för förvärv av växtförädlarrätt.<br>Registrering sker i växtsortregistret (se 5 kap. 1 §).</p>
<p>2§</p>
<p>Regeringen får förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även i andra<br>fall än som anges i 1 §, om det är av betydande intresse för svensk<br>folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.</p>
<p>Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller mellanfolklig<br>organisation som riksdagen har godkänt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Bestämmelsens sakliga innehåll stämmer överens med 2 § fjärde<br>stycket i 1971 års lag.</p>
<p>110</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Bestämmelsen innebär ett bemyndigande för regeringen att meddela<br>föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på andra länder.<br>Regeringen får med stöd av bemyndigandet meddela sådana föreskrifter<br>under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett avtal med<br>främmande stat eller en mellanstatlig organisation som riksdagen<br>godkänt. Exempel på sådana avtal är Romfördraget och EES-avtalet.<br>Det kommer att leda till att medborgare i samtliga EU-länder och i de<br>ytterligare stater som är anslutna till EES-avtalet (för närvarande Norge,<br>Island och Liechtenstein) skall kunna förvärva växtförädlarrätt på<br>samma villkor som svenska medborgare, oberoende av om dessa stater<br>är anslutna till UPOV eller ej.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 7.1 är frågan om TRIPs-avtalets tillämplighet<br>på växtförädlarrättsområdet föremål för diskussioner. Om dessa<br>diskussioner skulle leda fram till en allmän uppfattning att principen om<br>nationell behandling enligt TRIPs-avtalet gäller även skyddet för<br>växtsorter, ger denna bestämmelse regeringen det handlingsutrymme<br>som är nödvändigt för att uppfylla också åtagandena enligt TRIPs-<br>avtalet.</p>
<p>3 §</p>
<p>Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en och<br>samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om denna<br>samling kan</p>
<p>1. definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en viss<br>genotyp eller kombination av genotyper,</p>
<p>2. skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett av<br>dessa kännetecken, och</p>
<p>3. betraktas som en enhet när det gäller dess lämplighet att förökas i<br>oförändrat skick.</p>
<p>Här ges en definition av begreppet "växtsort". Definitionen<br>överensstämmer med den som finns i artikel 1 i 1991 års kon-<br>ventionstext. Begreppet växtsort skall ses isolerat från frågan om<br>förutsättningarna för växtförädlarrätt är uppfyllda. Visserligen anges här<br>både ett särskillnadskrav och ett stabilitetskrav, men nivån på dessa<br>krav är lägre än dem som gäller för beviljande av växtförädlarrätt. För<br>att en samling växter skall anses som en växtsort skall den alltså bl.a.<br>genom vissa kännetecken kunna skiljas från varje annan grupp av<br>växter. För att sorten skall kunna komma i fråga för växtförädlarrätt<br>skall den tydligt kunna skiljas från kända sorter (jfr 3 kap. 3 §).</p>
<h4>2 kap. Växtförädlarrättens omfattning</h4>
<p>1 §</p>
<p>Växtförädlarrätten omfattar</p>
<p>1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag,</p>
<p>2. samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den registrerade<br>sorten,</p>
<p>3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade sorten,<br>om den registrerade sorten inte i sin tur är väsentligen avledd, och</p>
<p>4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad användning<br>av den registrerade sorten.</p>
<p>En växtsort skall anses som väsentligen avledd om den</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>111</p>
<p>1. till övervägande del har avletts från den ursprungliga sorten, eller p<sub>r0D</sub> 1996/97-128</p>
<p>från en sort som i sig till övervägande del är avledd från den <sup>F</sup>'</p>
<p>ursprungliga sorten, och då har bibehållit de väsentliga kännetecken</p>
<p>som är ett resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller<br>kombination av genotyper,</p>
<p>2. klart kan särskiljas ftån den ursprungliga sorten, och</p>
<p>3. bortsett från de skillnader som beror på avledningsförfarandet<br>överensstämmer med den ursprungliga sorten när det gäller de<br>väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga sortens<br>genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Till grund för paragrafen ligger artikel 14 (5) i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionenen. Bestämmelsen innebär att skyddsom-<br>fånget omfattar inte bara den registrerade växtsorten utan även vissa<br>närbesläktade sorter.</p>
<p>Utgångspunkten, att skyddet gäller den registrerade växtsorten, slås<br>fast i första punkten.</p>
<p>Enligt andra punkten omfattar skyddet även sorter som är så lika den<br>registrerade sorten att de inte uppfyller särskillnadskravet för<br>registrering. Effekten av denna konstruktion är att om det finns hinder<br>mot registrering av en sort på grund av att den inte i tillräcklig mån<br>skiljer sig från en annan registrerad sort, sorten inte heller kan<br>marknadsföras utan tillstånd av den som har växtförädlarrätten till den<br>registrerade sorten (jfr 2 kap. 2 § första stycket tredje och fjärde<br>punkten). Därigenom undviks att någon sort "hamnar mellan stolarna"<br>så att den inte kan registreras men ändå får marknadsföras fritt.</p>
<p>Tredje punkten avser väsentligen avledda sorter. Begreppet definieras<br>i andra stycket. Som framgår av avsnitt 5.5.2 har<br>konventionsföreskriften om att väsentligen avledda sorter skall falla<br>inom skyddsomfånget kommit till för att förhindra att den som arbetar<br>med modem bioteknik skall gynnas på ett otillbörligt sätt framför<br>traditionella växtförädlare. Konsekvensen av detta utökade<br>skyddsomfång är att en växtsort som är väsentligen avledd från en<br>skyddad sort och som uppfyller de grundläggande skyddskriteriema i 3<br>kap. - nyhet, särskiljbarhet, likformighet och stabilitet - i och för sig<br>kan skyddas, men den får inte utnyttjas utan tillstånd av förädlaren av<br>den ursprungliga sorten. Principen om fri tillgänglighet till växtsorter<br>som resurs för framställning av nya växtsorter kvarstår alltså.</p>
<p>Om växtförädlarrätt beviljas för en väsentligen avledd sort uppstår en<br>ensamrätt som är beroende av en arman växtförädlarrätt. Det är viktigt<br>att fastställa när ett sådan beroendeförhållande föreligger.<br>Provningsinstitutionema bör därför i sina utlåtanden ange om<br>provningen ger vid handen att en sort är väsentligen avledd. För att<br>underlätta denna fastställelse skall sortens ursprung anges i ansökan (jfr<br>5 kap. 2 §).</p>
<p>I fjärde punkten föreskrivs att skyddsomfånget även täcker sorter som<br>kan framställas endast genom upprepad användning av den skyddade<br>sorten. Denna regel kan jämföras med 4 § första stycket 3 i 1971 års<br>lag, vari det föreskrivs att upprepad användning av en skyddad sort för<br>framställning av en annan sort under vissa förutsättningar är en åtgärd<br>som fordrar sortinnehavarens tillstånd. Skillnaden är att det nu inte är<br>åtgärden som sådan som omfattas av ensamrätten; det är resultatet av 112<br></p>
<p>åtgärden, dvs. den växtsort som framställs, som faller inom den p<sub>rO</sub>p<br>ursprungliga sortens skyddsomfång. Det är alltså först när den nya<br>sorten skall utnyttjas på något sätt som tillstånd behöver inhämtas.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Definitionen av en väsentligen avledd sort grundar sig på artikel 14<br>(5) (b) i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen. Där anges<br>när en sort ("den avledda sorten") skall anses väsentligen avledd från en<br>annan sort ("den ursprungliga sorten").</p>
<p>Den första förutsättningen, som anges i första punkten, är att den<br>avledda sorten till övervägande delen är avledd från antingen den<br>ursprungliga sorten eller från en annan sort som i sin tur är till<br>övervägande del avledd från den ursprungliga sorten.</p>
<p>Som en andra förutsättning gäller att den avledda sorten skall tydligt<br>skilja sig från den ursprungliga sorten. Den skall alltså uppfylla det<br>särskillnadskrav som anges i artikel 7.</p>
<p>Slutligen krävs att den avledda sorten, bortsett från skillnader som<br>beror på avledningsprocessen, stämmer överens med den ursprungliga<br>sorten vad beträffar de väsentliga kännetecken som är ett resultat av den<br>ursprungliga sortens genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>I artikel 14 (5) (c) i konventionen ges vissa exempel på biotekniska<br>metoder genom vilka väsentligen avledda sorter kan framställas. Till<br>dessa metoder hör urval av en naturlig eller framkallad mutant eller av<br>en somaklonal variant, urval av en avvikande individ bland exemplar av<br>den ursprungliga sorten eller förändring med användning av genteknik.<br>Dessa exempel, liksom de riktlinjer som utarbetats av UPOV:s sekre-<br>tariat (IOM/6/2 den 17 augusti 1992), kan ge vägledning för tolkningen<br>av begreppet "väsentligen avledd".</p>
<p>2§</p>
<p>Med de undantag som anges i 3 och 4 §§ innebär växtförädlarrätten<br>att ingen utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten får utnyttja<br>en växtsort eller en annan samling växter som omfattas av<br>växtförädlarrätten genom att</p>
<p>1. producera eller reproducera förökningsmaterial,</p>
<p>2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,</p>
<p>3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,</p>
<p>4. sälja eller på något annat sätt tillhandahålla förökningsmaterial,</p>
<p>5. exportera förökningsmaterial från Sverige,</p>
<p>6. importera förökningsmaterial till Sverige, eller</p>
<p>7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som anges<br>under 1-6.</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon rimlig<br>möjlighet att göra sin rätt gällande med avseende på visst<br>förökningsmaterial, får ingen utan hans eller hennes samtycke utnyttja<br>växtsorten genom att vidta sådana åtgärder som anges i första stycket<br>1-7 med skördat material som har framställts med hjälp av detta förök-<br>ningsmaterial.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Till grund för detta stycke ligger artikel 14 (1) i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Här uppräknas sju slags åtgärder med förökningsmaterial som inte får<br>vidtas utan innehavarens av växtförädlarrätten tillstånd. I anledning av<br>vad Lagrådet anfört angående förökningsmaterial kan sägas att till</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128<br></p>
<p>sådant kan hänföras frö och annat utsäde, som normalt används för Prop. 1996/97:128<br>reproduktion av en sort, samt sådant vegetativt material som kan<br>användas för förökning. I den sistnämnda kategorin ingår ympkvistar av<br>buskar och träd, revor av jordgubbsplantor, potatisknölar och dylikt<br>men också hela plantor, buskar och träd.</p>
<p>Enligt första punkten omfattar ensamrätten produktion och<br>reproduktion (uppförökning) av förökningsmaterial. Till skillnad från<br>vad som gäller enligt 4 § första stycket 1 i 1971 års lag innebär<br>bestämmelsen ett krav på tillstånd även om framställningen av<br>förökningsmaterial inte sker i syfte att bjuda ut materialet till försäljning<br>eller på annat sätt tillhandahålla det för förökningsändamål. Bortsett<br>från de generella undantag som behandlas i 3 § - som bl.a. avser privat<br>verksamhet för icke-kommersiella ändamål - saknar ändamålet med<br>produktionen betydelse.</p>
<p>Andra punkten föreskriver att bearbetning av förökningsmaterial för<br>förökningsändamål är en åtgärd som får utföras endast med samtycke av<br>innehavaren av växtförädlarrätten. Med bearbetning avses främst<br>rensning och betning. Bestämmelsen gäller även den som inte själv för-<br>fogar över förökningsmaterialet, t.ex. en rensare som arbetar som<br>självständig uppdragstagare.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje punkten om att utbud av förökningsmaterial till<br>försäljning omfattas av ensamrätten motsvarar 4 § första stycket 2 i<br>1971 års lag. Detsamma gäller fjärde punkten som föreskriver att<br>samtycke från innehavaren av växtförädlarrätten erfordras för<br>försäljning och annan marknadsföring.</p>
<p>Enligt femte punkten omfattar ensamrätten även export av för-<br>ökningsmaterial. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i 1971 års<br>lag. Det har ingen betydelse om det rör sig om export till ett land som<br>är medlem av UPOV eller inte.</p>
<p>I sjätte punkten föreskrivs att också import av förökningsmaterial är<br>en verksamhet för vilken innehavaren av växtförädlarrätten skall lämna<br>sitt samtycke. Det gäller oavsett hur materialet skall användas. I detta<br>avseende kan noteras en skillnad i förhållande till 1971 års lag, enligt<br>vilken endast import av växtmaterial som skall bjudas ut till försäljning<br>för förökningsändamål eller på annat sätt tillhandahållas för sådant<br>ändamål omfattas av ensamrätten.</p>
<p>Sjunde punkten avser lagerhållning. I likhet med vad som gäller för<br>rensning och betning enligt andra punkten träffar bestämmelsen även<br>den som inte själv förfogar över växtmaterialet. Den som lagerhåller<br>utsäde eller annat förökningsmaterial på uppdrag av annan behöver<br>alltså tillstånd från innehavaren av växtförädlarrätten för detta.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Ensamrätten utsträcks under vissa förutsättningar till att omfatta även<br>skördat material, såsom säd, frukt, bär, blad, sav och virke. En<br>förutsättning är att innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon<br>rimlig möjlighet att göra sin rätt gällande såvitt avser det förökningsma-<br>terial som har använts för att producera det skördade materialet. Således<br>utvidgas ensamrätten till skördat material när innehavarens rätt inte har<br>kunnat skyddas på ett tidigare stadium i hanteringen, t.ex. vid import av<br>frukt som har odlats i ett land där fruktträd inte kan skyddas genom<br></p>
<p>114</p>
<p>växtförädlarrätt. Den användning av det skördade materialet som Prop. 1996/97:128<br>fordrar samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten är de åtgärder<br>som anges i första stycket, dvs. försäljning m. m.</p>
<p>3 §</p>
<p>Växtförädlarrätten omfattar inte</p>
<p>1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål,</p>
<p>2. utnyttjande för experiment, och</p>
<p>3. utnyttjande för framställning av nya växtsorter.</p>
<p>Till grund för bestämmelsen ligger artikel 15 (1) i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Första punkten</p>
<p>Utnyttjande av skyddade växtsorter som sker privat och för icke-<br>kommersiella ändamål undantas generellt. För att undantaget skall gälla<br>måste båda rekvisiten vara uppfyllda, dvs. verksamheten skall vara av<br>privat natur och ändamålet får inte vara kommersiellt.</p>
<p>Om sålunda en person försäljer utsädespotatis som han har odlat i sin<br>villaträdgård, torde ändamålet få anses kommersiellt och utnyttjandet<br>fordra tillstånd av innehavaren av växtförädlarrätten, även om<br>verksamheten inte har den varaktighet som präglar en<br>näringsverksamhet.</p>
<p>Andra och tredje punkterna</p>
<p>Principen om den fria tillgången till de genetiska resurserna kommer<br>här till uttryck. Växtförädlarrätten skall inte vara något hinder för<br>vetenskap, forskning och utveckling. De genetiska resurserna är därför<br>en källa som växtförädlare och andra forskare fritt får ösa ur. Andra<br>punkten avser experimentell verksamhet i allmänhet, medan tredje<br>punkten avser förädlingsarbete genom vilket nya växtsorter framställs<br>(breeder’s exemptiori).</p>
<p>Denna verksamhet får alltså bedrivas utan att sortinnehavarens<br>samtycke inhämtas. Förevarande bestämmelser anger dock bara när<br>användningen av den skyddade sorten får ske fritt. De har ingen<br>inverkan på skyddsomfånget som regleras i 1 §. Resultatet av verksam-<br>heten kan således omfattas av växtförädlarrätt enligt 1 § första stycket 3<br>eller 4. Om man vid förädlingsarbetet har framställt en sort som är att<br>betrakta som väsentligen avledd från den skyddade sort som utgjort ut-<br>gångsmaterial, kommer den nya sorten att falla inom den ursprungliga<br>sortens skyddsomfång. Detsamma gäller om framställningen kräver<br>upprepad användning av den registrerade växtsorten.</p>
<p>4§</p>
<p>Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av växtmaterial som har<br>bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av<br>innehavaren av växtförädlarrätten eller med dennes samtycke.</p>
<p>Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar export av<br>växtmaterial som kan användas for förökningsändamål, om exporten<br>sker till ett främmande land där sorter av växtsläktet eller växtarten i<br>fråga inte kan skyddas och det exporterade materialet inte är avsett för<br>slutlig förbrukning.</p>
<p>115<br></p>
<p>I denna paragraf regleras när växtförädlarrätten skall anses konsumerad Prop. 1996/97:128<br>(uttömd). Till grund för bestämmelsen ligger artikel 16 (1) i<br>växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Som har nämnts bl.a. i avsnitt 4.2 gäller som en huvudregel inom<br>immaterialrätten att en ensamrätt omfattar bara den första överlåtelsen<br>av ett exemplar av en skyddad produkt. Därefter är ensamrätten<br>konsumerad. Bestämmelsen i första stycket överensstämmer med 4 §<br>tredje stycket i 1971 års lag.</p>
<p>Artikel 16 (1) i växtförädlarrättskonventionen föreskriver nationell<br>konsumtion, vilket innebär att ensamrätten är uttömd endast i det land<br>där förfogandet har ägt rum. Här liksom i 1971 års lag föreskrivs<br>emellertid regional konsumtion innebärande att om växtmaterialet har<br>bringats i omsättning någonstans inom inom EES-området, ensamrätten<br>är konsumerad i Sverige. Detta är nödvändigt för att Sverige skall leva<br>upp till de principer om varors fria rörlighet som slås fast i<br>Romfördraget och som utvecklats av EG-domstolen.</p>
<p>Enligt svensk rätt avser konsumtionen bara det överlåtna exemplaret,<br>inte nya exemplar som kan framställas med hjälp av detta. Detta gäller<br>generellt inom immaterialrätten. På växtförädlarrättens område innebär<br>det att växtförädlarrätten konsumeras bara beträffande just det<br>växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. Om<br>växtmaterialet sedermera förökas, anses sortinnehavarens ensamrätt åter<br>inträda. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar<br>alltså inte följande generation (jfr prop. 1992/93:48 s. 40).</p>
<p>I artikel 16 (1) (i) i växtförädlarrättskonventionen anges som ett<br>undantag från konsumtionsprincipen att växtmaterial för vilket<br>ensamrätten i och för sig är konsumerad inte får användas för vidare<br>förökning. Detta undantag är nödvändigt i konventionen på grund av att<br>man där utgår från en huvudregel om att konsumtionen omfattar inte<br>bara det omsatta växtmaterialet utan även annat växtmaterial som härör<br>från det som omsatts.</p>
<p>Med den i svensk rätt vedertagna utgångspunkten, att konsumtionen<br>inte avser mer än det exemplar som bringats i omsättning på<br>marknaden, blir det undantag som anges i konventionen överflödigt.<br>Artikel 16 (1) (i) behöver alltså inte införlivas genom någon uttrycklig<br>bestämmelse; principen gäller ändå.</p>
<p>Lagrådet har ansett att det i klarhetens intresse är motiverat med en<br>bestämmelse motsvarande artikel 16 (1) (i) i</p>
<p>växtförädlarrättskonventionen. Enligt regeringens mening kan en sådan<br>regel skapa missförstånd angående principens generella tillämplighet<br>inom immaterialrätten. Med andra ord finns det en risk för det felaktiga<br>motsatsslutet att en annan ordning skulle gälla på patentområdet, där en<br>uttrycklig lagbestämmelse saknas. Det man skulle vinna i klarhet när<br>det gäller växtförädlarrätt skulle man förlora i fråga om patent. Med<br>hänsyn härtill föreslår regeringen inte någon bestämmelse av det slag<br>Lagrådet förordat.</p>
<p>En praktisk konsekvens av konsumtionsprincipen är således att den<br>som köpt utsäde i handeln normalt kan fritt sälja det vidare eller själv<br>använda det till sådd, men efter förökningen återinträder<br>växtförädlarrätten och omfattar den nya generationen växtexemplar.</p>
<p>116</p>
<p>I artikel 16 (1) (ii) i växtförädlarrättskonventionen finns ett undantag p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>som däremot fordrar uttrycklig föreskrift för att det skall gälla. Där<br>sägs att konsumtionen inte skall omfatta export av växtmaterial, som<br>kan användas för förökningsändamål, till ett land där det växtsläkte eller<br>den växtart som sorten i fråga tillhör inte kan skyddas, såvida det inte<br>är fråga om export för slutlig förbrukning. Det kan alltså gälla export<br>till stater som står utanför UPOV-systemet såväl som till UPOV-<br>medlemmar som inte tillämpar sin lagstiftning på just det släkte eller<br>den art växtsorten tillhör.</p>
<p>Denna konventionsbestämmelse införlivas genom andra stycket.</p>
<p>I dessa fall räcker det alltså att växtmaterialet kan användas för<br>förökning på ett territorium där något immaterialrättsligt skydd inte<br>erbjuds för sorten ifråga för att utnyttjandet skall undantas från<br>huvudregeln om konsumtion av växtförädlarrätten.</p>
<p>Inom EU är det nödvändigt att denna undantagsregel inte kommer i<br>konflikt med principen om varors fria rörlighet. Man måste räkna med<br>att inte alla EU-medlemmar kommer att ratificera 1991 års<br>konventionstext inom de närmaste åren. Fortfarande är det två<br>medlemsstater som inte är med i UPOV överhuvud taget. Det kommer<br>därför att kunna uppstå många situationer där det blir aktuellt att<br>exportera växtmaterial av en skyddad sort från Sverige till något annat<br>EU-land där sorten inte kan skyddas enligt nationell lag. Det kan då<br>förefalla finnas en konflikt mellan å ena sidan<br>växtförädlarrättskonventionens och den svenska lagens regel om att<br>konsumtionen inte omfattar denna situation och, å andra sidan, EG-<br>rättens princip om varors fria rörlighet. Konventionen säger att<br>innehavaren av växtförädlarrätten kan hindra export. EG-rätten säger att<br>det utgör ett otillåtet handelshinder att med stöd av immaterialrättsliga<br>ensamrätter söka hindra parallellimport inom EG.</p>
<p>Denna konflikt är dock skenbar då den endast utgår från vad<br>importlandets nationella rätt ger för möjligheter att skydda sorten i<br>fråga. Även EG-växtförädlarrätten måste beaktas. Den gäller utan<br>begränsningar till särskilda växtsläkten eller växtarter. Eftersom det<br>genom EG-växtförädlarrätten är möjligt att immaterialrättsligt skydda<br>växtsorter av alla släkten och arter i hela gemenskapen, kan en export<br>av växtmaterial till ett annat EU-land inte träffas av<br>undantagsbestämmelsen i andra stycket. Något handelshinder uppstår<br>därför inte inom gemenskapen.</p>
<p>5 §</p>
<p>Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt och i de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med<br>stöd av artikeln skall också tillämpas på en växtsort som registrerats<br>enligt denna lag. Vad som i artikeln ocn tillämpningsföreskrifterna sägs<br>om gemenskapens växtförädlarrätt skall avse växtförädlarrätt enligt<br>denna lag.</p>
<p>I denna bestämmelse föreskrivs ett undantag från växtförädlarrätten med<br>samma innebörd som EG-rättens regler om jordbruksundantag (se<br>avsnitt 6.4). Både artikel 14 i förordningen nr 2100/94 och Kom-<br>missionens tillämpningsföreskrifter (Kommissionens förordning (EG) nr<br>1768/95) som antagits med stöd av artikel 14 (3) skall tillämpas.</p>
<p>117</p>
<h4>3 kap. Villkor för registrering</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>1 §</p>
<p>En växtsort får registreras endast om den är</p>
<p>1. ny,</p>
<p>2. särskiljbar,</p>
<p>3. enhetlig med avseende på dess väsentliga kännetecken och</p>
<p>4. stabil.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Till grund för paragrafen ligger artikel 5 i 1991 års lydelse av växtför-<br>ädlarrättskonventionen. Villkoren för skydd är desamma som enligt 3 §</p>
<p>1 1971 års växtförädlarrättslag, även om innehållet i de olika villkoren<br>förändrats något enligt vad som framgår av 3 kap. 2-5 §§. Vidare<br>innebär denna utformning en viss terminologisk förändring jämfört med<br>vad som sägs i förarbetena till 1971 års lag. Där behandlades<br>nyhetskravet som en aspekt av särskillnadskravet medan det här utgör<br>en självständig skyddsförutsättning (se avsnitt 4.2).</p>
<p>När det gället enhetlighetskravet är angivandet att enhetligheten skall<br>avse de väsentliga kännetecknen avsett som ett förtydligande. Någon<br>saklig förändring i förhållande till 1971 års lag är inte avsedd.</p>
<p>2 §</p>
<p>En växtsort skall anses som ny, om inte förökningsmaterial eller<br>skördeprodukter av sorten med samtycke från förädlaren eller dennes<br>rättsinnehavare har sålts eller på annat sätt avyttrats till andra i syfte att<br>utnyttja sorten</p>
<p>1. här i landet tidigare än ett år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>2. utomlands tidigare än sex år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller träd eller vin, eller</p>
<p>3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller något annat växtslag än träd eller vin.</p>
<p>Artikel 6 i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen utgör<br>grund för paragrafen.</p>
<p>Avgörande för om en försäljning eller annan avyttring skall anses<br>nyhetsskadlig är syftet med åtgärden. Det relevanta är om det har skett<br>för att utnyttja sorten. Att t.ex. avkastning från en provodling har<br>försålts utgör inte nyhetshinder, då avsikten med provodlingen är en<br>annan än att utnyttja sorten, och försäljningen är en bisak i<br>sammanhanget.</p>
<p>En skillnad i förhållande till 1971 års lag är att växtmaterialet<br>verkligen skall ha avyttrats för att ett nyhetshinder skall vara för<br>handen. Utbud till försäljning eller liknande tillhandahållande behöver<br>således inte innebära något nyhetshinder.</p>
<p>Genom bestämmelsen i punkt 1 införs en ettårig nyhetsfrist<br>beträffande utnyttjande inom landet. Försäljning och annat till-<br>handahållande här i Sverige inom ett år före ansökningsdagen skall<br>alltså inte vara nyhetsförstörande.</p>
<p>I fråga om utnyttjande som skett utomlands görs ingen saklig ändring<br>i förhållande till 3 § tredje stycket 2 och 3 i 1971 års lag.</p>
<p>Lagrådet har här föreslagit en annan utformning av bestämmelsen (se<br>bilaga 6). Frågan om vad som gäller när någon annan än förädlaren<br></p>
<p>118</p>
<p>eller dennes rättsinnehavare utan samtycke har fört ut en växtsort på p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>marknaden regleras emellertid inte med den lösning som Lagrådet<br>förordat. Vid den diplomatkonferens där 1991 års konventionstext<br>antogs synes det ha rått enighet om att marknadsföring som skett på<br>grund av ett illojalt agerande i förhållande till förädlaren inte skall anses<br>utgöra nyhetshinder och detta har man särskilt velat framhålla i<br>konventionstexten. Med hänsyn härtill finner regeringen det motiverat<br>att välja en sådan utformning av paragrafen, som stämmer nära överens<br>med konventionstexten. Regeringen har därför inte följt Lagrådets<br>förslag i denna del.</p>
<p>3 §</p>
<p>En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt skiljer sig från<br>andra sorter som är kända vid tidpunkten för registreringsansökan.</p>
<p>En växtsort skall anses som känd, om material av aen yrkesmässigt<br>bjudits ut till försäljning, sålts eller på annat sätt tillhandahållits.<br>Växtsorten skall också anses som känd, om den registrerats för<br>växtförädlarrätt, tagits in i en officiell sortlista, förekommer i en<br>allmänt tillgänglig referenssamling, beskrivits i en allmänt tillgänglig<br>skrift eller på något annat sätt kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens kännedom<br>skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om intagning<br>i officiell sortlista har gjorts i något land och ansökan senare bifalls.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Till grund för paragrafen ligger artikel 7 i 1991 års lydelse av växtför-<br>ädlarrättskonventionen .</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I likhet med vad som anges i 3 § första stycket 1 1971 års lag<br>föreskrivs här att den sort som ansökan avser skall tydligt skilja sig från<br>andra sorter som är kända. Däremot är kravet på att denna skillnad<br>skall kunna fastställas "genom minst ett viktigt kännetecken" borttaget.<br>Som berörts i avsnitt 5.3 hänger detta samman med att det krävs minst<br>ett särskiljande kännetecken för att en grupp växter överhuvud taget<br>skall betraktas som en växtsort. Förekomsten av kännetecken får därför<br>anses underförstådd vid prövningen av om en växtsort besitter<br>särskiljbarhet.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Den exemplifierande uppräkningen över förhållanden som gör att en<br>växtsort skall anses känd överensstämmer i sak med 3 § andra stycket i<br>1971 års lag. Det jämförelsematerial som är relevant för<br>särskillnadsprövningen omfattar således även växtsorter som utbjudits<br>till försäljning eller på annat sätt tillhandahållits, även om någon<br>försäljning inte har ägt rum. Således är det i viss mån olika slags<br>åtgärder som har betydelse för nyhetsprövningen enligt 2 § och<br>särskillnadsprövningen i denna paragraf.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>En nyhet är att jämförelsematerialet vid särskillnadsprövningen även<br>skall omfatta inneliggande ansökningar om växtförädlarrätt eller<br>intagning i officiell sortlista någonstans i världen. Bristande<br>särskiljbarhet i förhållande till en sort som omfattas av en sådan annan<br></p>
<p>ansökan utgör dock hinder för beviljande av växtförädlarrätt endast Prop. 1996/97:128<br>under förutsättning att ansökningen sedermera bifalles.</p>
<p>Anledningen till att denna situation behandlas separat i förhållande till<br>de fall som nämns i andra stycket är att en sort inte kan anses ha<br>kommit till allmänhetens kännedom endast genom att en ansökan om<br>växtförädlarrätt, patent eller intagning i officiell sortlista har givits in.<br>Det rör sig alltså om ett särfall där en sort skall anses känd trots att den<br>ännu inte har kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>4§</p>
<p>Vid bedömningen av om en växtsort är enhetlig bortses fran de<br>variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda förhållanden vid<br>sortens förökning.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Bestämmelsen grundar sig på artikel 8 i 1991 års lydelse av växt-<br>förädlarrättskonventionen. Av särskild betydelse för enhetlighetsbedöm-<br>ningen är frågan om sorten förökas sexuellt eller vegtativt (jfr 3 § första<br>stycket 2 i 1971 års lag).</p>
<p>5 §</p>
<p>En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga kännetecken<br>förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, när sorten har en<br>särskild förökningscykel, vid slutet av varje sadan cykel.</p>
<p>Artikel 9 i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen utgör<br>grund för paragrafen. Bestämmelsen stämmer i sak överens med 3 §<br>första stycket 3 i 1971 års lag.</p>
<p>6§</p>
<p>Har sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin rätt tidiga-<br>re ansökt om skydd för växtsorten i någon stat som är ansluten till den<br>internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtför-<br>ädlingsprodukter och söks registrering här i landet inom tolv månader<br>från den dag då ansökan gjordes i den främmande staten, skall vid till-<br>lämpningen av 2-5 §§ den här ingivna ansökan anses gjord samtidigt<br>mea ansökan i den främmande staten, om sökanden yrkar det.</p>
<p>Sådan prioritet får även medges från en ansökan om skydd som har<br>gjorts i en annan främmande stat, om motsvarande prioritet från en<br>svensk ansökan om skydd för växtsort medges i den staten och om den<br>där gällande lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med konventio-<br>nen. Om skydd har sökts i flera främmande stater, räknas tolvmånaders-<br>fristen från den dag då den första ansökan om skydd gjordes.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-<br>skriva i vilken ordning ett yrkande om prioritet skall framställas och<br>vilka handlingar som skall ges in till stöd för yrkandet. Om dessa före-<br>skrifter inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet.</p>
<p>Den föreslagna lydelsen, som i sak stämmer överens med 5 § i 1971 års<br>lag, innebär att prioritetsrätt kan grunda sig på en tidigare ansökan som<br>har gjorts antingen i ett UPOV-land eller i något annat land med i hu-<br>vudsak konventionsenlig lagstiftning. Det saknar betydelse vilken ver-<br>sion av växtförädlarrättskonventionen som landet i fråga är anslutet till<br>eller grundar sin lagstiftning på. Om landet inte är ett UPOV-land,<br>ställs krav på reciprocitet, dvs. en svensk ansökan om växtförädlarrätt<br></p>
<p>120</p>
<p>skall vara prioritetsgrundande i den främmande staten för att prioritet i p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>Sverige skall kunna gälla från en ansökan som har gjorts där.</p>
<p>7 §</p>
<p>En växtsort får inte registreras, om den redan är registrerad för<br>gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94<br>av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt.</p>
<p>Av de skäl som anges i avsnitt 7.5 innebär förbudet mot dubbelt skydd</p>
<p>i artikel 92.1 i EG-förordningen att en registrering för EG-<br>växtförädlarrätt utgör ett registreringshinder för en ansökan om nationell<br>växtförädlarrätt för samma sort.</p>
<h4>4 kap. Sortbenämning</h4>
<p>1 §</p>
<p>En registrerad växtsort skall ha en sortbenämning. Denna skall göra<br>det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.</p>
<p>En sortbenämning får inte godtas, om den</p>
<p>1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna<br>sorter på det sättet,</p>
<p>2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,</p>
<p>3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning<br>eller är ägnad att väcka förargelse,</p>
<p>4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom<br>växtarten eller en näraliggande växtart inforts i eller föreslagits för<br>införande i växtsortregistret, ett motsvarande utländskt register eller en<br>annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en<br>sådan sort,</p>
<p>5. kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon<br>annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och<br>som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som<br>varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag,</p>
<p>6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort<br>eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.</p>
<p>Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att en<br>sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en<br>främmande stat skall registreras i Sverige trots första och andra<br>styckena, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.</p>
<p>Paragrafen är nära nog identisk med 8 § i 1971 års lag. Artikel 20 i<br>1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen utgör grunden för<br>bestämmelsen.</p>
<p>Beträffande första punkten kan nämnas att det för vissa växtslag, bl.a.<br>majs, är praxis att ange sortbenämningen med siffror.</p>
<p>2 §</p>
<p>Den som bjuder ut förökningsmaterial av en registrerad växtsort till<br>försäljning eller på något annat sätt tillhandahåller sådant material skall<br>använda den registrerade sortbenämningen. Detta gäller även sedan<br>skyddstiden har gått ut eller växtförädlarrätten av någon annan<br>anledning har upphört.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort eller en med denna för-<br>växlingsbar benämning får inte användas för en annan sort av samma<br>eller närstående växtart eller för material av en sådan sort så länge<br>registreringen av benämningen består.</p>
<p>121</p>
<p>Artikel 20 (7) i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen ligger p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>till grund för bestämmelsen. Paragrafens sakliga innehåll stämmer<br>överens med 22 § i 1971 års lag med den skillnaden att skyldigheten att<br>använda den registrerade benämningen nu gäller även vid</p>
<p>tillhandahållande som inte är yrkesmässigt. Konventionstexten begränsar<br>nämligen inte skyldigheten att använda rätt sortbenämning till</p>
<p>yrkesmässig verksamhet.</p>
<h4>5 kap. Ansökningsförfarandet</h4>
<p>1 §</p>
<p>Registrering enligt denna lag sker i det växtsortregister som förs av<br>Statens växtsortnämnd.</p>
<p>När en växtsort registreras skall även sortens benämning registreras.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 6 § i 1971 års lag.</p>
<p>2 §</p>
<p>En ansökan om registrering av en växtsort skall göras skriftligen hos<br>Växtsortnämnden.</p>
<p>Ansökan skall innehålla</p>
<p>1. en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de<br>kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,</p>
<p>2. uppgift om sortens härstamning,</p>
<p>3. förslag till benämning på sorten, och</p>
<p>4. uppgift om förädlarens namn.</p>
<p>Om någon annan än förädlaren söker registrering, skall sökanden<br>styrka sin rätt till sorten.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven<br>försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden känner till,<br>inte före aen dag då ansökan görs eller enligt 3 kap. 6 § skall anses ha<br>blivit gjord har avyttrats på ett sådant sätt att den enligt 3 kap. 2 § inte<br>skall anses som ny.</p>
<p>I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial av<br>sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.</p>
<p>Sökanden skall betala föreskriven ansokningsavgift.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll överensstämmer med 7 § i 1971 års lag<br>med den skillnaden att det nu också föreskrivs att det i ansökan skall<br>finnas en uppgift om sortens härstamning. Detta har betydelse bl.a. för<br>att man vid provningen skall kunna fastställa om det rör sig om en<br>väsentligen avledd sort (jfr 2 kap. 1 § 3).</p>
<p>3 §</p>
<p>En ansökan får gälla registrering av endast en växtsort.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 9 § i 1971 års lag.</p>
<p>4§</p>
<p>Växtsortnämnden får förelägga en sökande som inte har hemvist i<br>Sverige att för sig ställa ett ombud som har hemvist inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet och att anmäla detta hos nämnden.<br>Ombudet skall ha behörighet att ta emot delgivning i ärendet.<br>Underlåter sökanden att följa föreläggandet, får delgivning ske genom<br>att handlingen med posten sänds till sökanden under dennes senaste<br>kända adress.</p>
<p>122</p>
<p>Motiven för bestämmelsen är desamma som för 10 § i 1971 års lag, p<sub>rO</sub>p<br>men regeln har gjorts fakultativ. Det är alltså bara om Växtsortnämnden<br>finner det motiverat som sökanden kan bli skyldig att ställa ombud för<br>sig. Om sökanden själv är lätt att nå och har goda språkkunskaper,<br>torde det inte alltid finnas något behov av ombud.</p>
<p>Med hänsyn till Sveriges medlemskap i EU är kravet i 1971 års lag på<br>att ombudet skall vara bosatt i Sverige ändrat till att ombudet skall ha<br>hemvist inom EES-området. Detta överensstämmer med det krav som<br>ställs på sådant ombud som en part kan åläggas att ställa vid allmän<br>domstol enligt 33 kap. 8 § rättegångsbalken. Härigenom undanröjs såväl<br>risken för diskriminering ombud emellan inom EES-området som risken<br>för hinder mot den fria rörligheten för tjänster (jfr prop. 1992/93:64 s.<br>26 f.).</p>
<p>5 §</p>
<p>Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan<br>eller om det finns något annat hinder för bifall till ansökan, skall<br>sökanden föreläggas att mom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.</p>
<p>Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande eller<br>vidta rättelse, skall ansökan avskrivas. En upplysning om detta skall tas<br>in i föreläggandet.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 11 § i 1971 års lag.</p>
<p>6§</p>
<p>Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter det att<br>sökanden yttrat sig och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över<br>hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge<br>sökanden ett nytt föreläggande.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 12 § i 1971 års lag.</p>
<p>7 §</p>
<p>Om någon inför Växtsortnämnden påstår sig ha bättre rätt till<br>växtsorten än sökanden och är saken oviss, kan nämnden förelägga<br>honom eller henne att väcka talan vid allmän domstol inom viss tid vid<br>påföljd att påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans<br>fortsatta prövning.</p>
<p>Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registre-<br>ringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slufigt avgörs.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 13 § i 1971 års lag.</p>
<p>8 §</p>
<p>Om någon inför Växtsortnämnden visar att han eller hon har bättre<br>rätt till växtsorten än sökanden, skall nämnden på yrkande överföra<br>ansökan på honom eller henne. Den som får ansökan överförd på sig<br>skall betala ny ansökningsavgift.</p>
<p>Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller bifallas<br>förrän yrkandet slutligt har prövats.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 14 § i 1971 års lag.</p>
<p>9§</p>
<p>Om ansökan är fullständig och det inte finns något hinder för<br>registrering, skall Växtsortnämnden kungöra ansökan för att bereda<br>allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.</p>
<p>Invändningar skall göras skriftligen hos Växtsortnämnden inom den tid<br>som nämnden bestämmer.</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>123</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 15 § i 1971 års lag. p<sub>rO</sub>p 1996/97-128</p>
<p>10 §</p>
<p>Växtsortnämnden skall se till att material av växtsorten provas, om<br>inte detta av särskilda skäl är onödigt. Sökanden skall betala föreskriven<br>avgift för utförd provning.</p>
<p>Paragrafen sakliga innehåll stämmer överens med 16 § i 1971 års lag.</p>
<p>11 §</p>
<p>Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har gått ut och<br>provning med material av växtsorten har slutförts skall ansökan tas upp<br>till fortsatt prövning. Vid denna prövning är 4-8 §§ tillämpliga.</p>
<p>Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda invändningar<br>och utförd provning.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 17 § i 1971 års lag.</p>
<p>12 §</p>
<p>Om en ansökan om registrering av en växtsort bifalls och beslutet<br>vinner laga kraft, skall sorten tas in i växtsortregistret och<br>registreringen kungöras.</p>
<p>Avskrivs eller avslås en ansökan som har kungjorts enligt 9 §, skall<br>beslutet kungöras sedan det vunnit laga kraft.</p>
<p>Paragrafen sakliga innehåll stämmer överens med 20 § i 1971 års lag.</p>
<h4>6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll</h4>
<p>1 §</p>
<p>Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om registrering<br>bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från och med den</p>
<p>1 januari året efter det då beslutet om registrering vann laga kraft. I<br>fraga om potatis, träd och vin kan dock växtförädlarrätten upprätthållas<br>under 30 ar räknat från samma tidpunkt.</p>
<p>Skyddstiden motsvarar den som gäller för EG-växtförädlarrätten sedan<br>skyddstiden för potatis förlängdes i december 1996 (Rådets förordning<br>[EG] nr 2470/96 av den 17 december 1996 om förlängning av<br>giltighetstiden för gemenskapens växtförädlarrätt för potatis). För såväl<br>potatis, träd och vin som andra växtslag innebär detta fem år längre<br>skyddstid än 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen kräver<br>(artikel 19 (2)).</p>
<p>2 §</p>
<p>För växtförädlarrätten skall det för varje kalenderår betalas en före-<br>skriven årsavgift. Denna skall betalas fran och med året efter det då<br>angökan om registrering bifölls.</p>
<p>Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det kalenderår avgiften<br>avser. Senaste dag för att betala årsavgift for ett år som har börjat innan<br>växtsorten har registrerats eller inom två månader därefter infaller dock<br>först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgiften får inte<br>betalas innan registrering har skett och inte heller tidigare än sex<br>monader före det kalenderår som avgiften avser.</p>
<p>Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven, betalas inom<br>sex månader efter förfallodagen.</p>
<p>124</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 23 § i 1971 års lag p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>med den skillnaden att det i 1971 års lag fanns ett undantag från<br>avgiftsskyldigheten som inte finns här.</p>
<p>3 §</p>
<p>För att kontrollera att en registrerad växtsort är stabil får Statens<br>växtsortnämnd förelägga innehavaren av växtförädlarrätten att<br>tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga<br>handlingar och upplysningar.</p>
<p>Paragrafens motsvarar 24 § i 1971 års lag. I förarbetena till den lagen<br>förutsattes att någon form av efterkontroll som regel skulle äga rum<br>(prop. 1971:40 s. 129). Samtidigt påpekades att för de sorter som var<br>upptagna i sortlistan - dvs. så gott som alla lantbruksväxter och<br>samtliga grönyteväxter - kontroll skedde i annan ordning. Då liksom nu<br>kontrollodlades det utsäde som fördes ut i handeln för att det skulle<br>konstateras att utsädet hade bibehållit de egenskaper som sorten hade<br>vid upptagandet i sortlistan.</p>
<p>Sedan dess har emellertid en viktig förändring skett genom att<br>prydnadsväxter numera i stor utsträckning kan bli föremål för<br>växtförädlarrätt. Trots att dessa inte omfattas av den statliga<br>utsädeskontrollen har Växtsortnämnden hittills inte funnit det motiverat<br>att föranstalta om efterkontroll.</p>
<p>Det kan inte längre anses vara en huvudregel att efterkontroll skall äga<br>rum genom Växtsortnämndens försorg för det fall kontrollodling inte<br>sker i annan ordning. Däremot bör möjligheten kvarstå, så att<br>Växtsortnämnden kan låta utföra en efterkontroll, om det t.ex. kommer<br>klagomål från handel, odlare eller konsumenter om att en sort inte<br>behållit sina väsentliga kännetecken. Underlåtenhet att följa ett<br>föreläggande kan leda till att sorten avregistreras (8 kap. 6 §).</p>
<h4>7 kap. Licens</h4>
<p>1 §</p>
<p>Har innehavaren av en växtförädlarrätt medgett någon annan rätt att<br>utnyttja en registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt<br>vidare endast om innehavaren har medgett det.</p>
<p>Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i samband med<br>överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om inte något annat har<br>avtalats. Om licensen överlåts på ett sådant sätt, fortsätter ändå över-<br>låtaren att svara för att licensavtalet fullgörs.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 25 § i 1971 års lag<br>med den skillnaden att det här inte anges att licens är en upplåtelse av<br>rätt till "yrkesmässigt" utnyttjande.</p>
<p>2 §</p>
<p>Har växtförädlarrätten övergått på någon annan eller har licens<br>upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot föreskriven avgift<br>anteckning om detta göras i växtsortregistret. Om det visas att en licens<br>som har antecknats i registret upphört att gälla, skall också detta<br>antecknas.</p>
<p>Första stycket gäller även i fråga om tvångs licenser.</p>
<p>125</p>
<p>I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som innehavare av p<sub>rO</sub>n 1996/97'128<br>växtförädlarrätten som senast har blivit införd i växtsortregistret i denna <sup>F</sup>'<br>egenskap.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 26 § i 1971 års lag.</p>
<p>3 §</p>
<p>Förses inte marknaden med förökningsmaterial av en registrerad<br>växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är motiverad med<br>hänsyn till allmänt intresse och finns det inte nagon godtagbar anledning<br>till underlåtenheten, kan den som här i landet vill utnyttja en registrerad<br>växtsort få tvångslicens till detta. En tvångslicens innefattar även rätt att<br>av innehavaren av växtförädlarrätten få förökningsmaterial av sorten i<br>den omfattning som är skälig.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 27 § i 1971 års lag<br>med den skillnaden att kravet på yrkesmässighet i utnyttjandet har<br>slopats.</p>
<p>Bestämmelsen har till syfte att göra det möjligt att ingripa i situationer<br>där innehavaren av växtförädlarrätten eller en licenstagare antingen låter<br>bli att i tillräcklig omfattning förse marknaden med förökningsmaterial<br>av en skyddad sort eller missbrukar sin ensamrätt genom oskäliga<br>villkor. Det är alltså marknadens behov av betydelsefulla sorter och<br>andra allmänna intressen som är avgörande för om tvångslicens skall<br>meddelas. Enskilda intressen, såsom rättvisa mellan olika förädlare eller<br>producenter, kan inte tillmätas självständig betydelse.</p>
<p>I likhet med vad som tidigare gällt får reglerna om tvångslicens ses<br>som ett komplement till det konkurrensrättsliga regelverket och<br>avtalslagens bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor i de situationer där<br>licens visserligen upplåts men på villkor som inte är skäliga (jfr<br>1971:40 s. 134).</p>
<p>4 §</p>
<p>En tvångslicens får inte meddelas någon annan än den som kan antas<br>ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt och i<br>överensstämmelse med licensen.</p>
<p>En tvångslicens utgör inte något hinder för innehavaren av<br>växtförädlarrätten att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. En<br>tvångslicens kan övergå till nagon annan endast tillsammans med en<br>rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 28 § i 1971 års lag.</p>
<p>5 §</p>
<p>En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även bestämmer i<br>vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen<br>och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden<br>motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller<br>fastställa nya villkor för den.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 29 § i 1971 års<br>växtförädlarrättslag.</p>
<p>126</p>
<h4>8 kap. Växtförädlarrättens upphörande m.m.</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>1 §</p>
<p>Betalas inte årsavgift enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 2 §, är<br>växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari det år för vilket<br>avgift inte betalats. Statens växtsortnämnd skall då också avregistrera<br>växtsorten.</p>
<p>Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.</p>
<p>Första meningens sakliga innehåll stämmer överens med 30 § i 1971<br>års lag. Artikel 22 (1) (b) (ii) i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskon-<br>ventionen ligger till grund för bestämmelsen.</p>
<p>I andra meningen anges att sorten skall avregistreras, om<br>växtförädlarrätten förfaller. Detta har tidigare framgått av 25 §<br>växtförädlarrättskungörelsen (1971:393), men i klarhetens intresse sägs<br>det här direkt i lagtexten.</p>
<p>2 §</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen hos<br>Växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden<br>avregistrera växtsorten.</p>
<p>Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i<br>anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av<br>registreringen pågår, far sorten inte avregistreras på begäran av<br>innehavaren av växtförädlarrätten så länge utmätningen, kvarstaden eller<br>betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 34 § i 1971 års lag.</p>
<p>3 §</p>
<p>Allmän domstol skall på talan om det häva registreringen av en<br>växtsort, om</p>
<p>1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av<br>växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har<br>getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskilj-<br>barhet i 3 kap. 3 §,</p>
<p>2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde<br>kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §,<br>såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av<br>upplysningar som sökanden tillhandahållit,</p>
<p>3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller</p>
<p>4. växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det<br>och talan inte har väckts om överföring av registreringen.</p>
<p>En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått<br>registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten.</p>
<p>Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Hävningsgrundema är utformade i enlighet med artikel 21 i 1991 års<br>lydelse av växtförädlarrättskonventionen. Förekomsten av de upp-<br>räknade omständigheterna innebär att registrering av sorten rätteligen<br>aldrig skulle ha beviljats, varför en hävning har retroaktiv verkan.</p>
<p>Enligt första punkten skall brist i nyhets- eller särskillnadskravet vid<br>tidpunkten för ansökningen - eller den tidigare tidpunkt som på grund<br>av prioritet är relevant - alltid medföra hävning.</p>
<p>127</p>
<p>Beträffande brist i enhetlighets- eller stabilitetskravet när ansökan<br>gjordes gäller däremot enligt andra punkten att grund för hävning är för<br>handen endast om upplysningar som sökanden tillhandahållit var<br>avgörande för Växtsortnämndens beslut att registrera sorten. Det<br>fordras däremot inte att upplysningarna lämnades i uppsåt att vilseleda<br>eller på annat sätt i ond tro.</p>
<p>Tredje punkten är en konsekvens av artikel 92 i EG-förordningen, där<br>det föreskrivs ett förbud mot dubbelt skydd.</p>
<p>Fjärde punkten avser hävning på grund av omständigheter som är att<br>hänföra till sökandens person eller den från vilken han eller hon<br>härleder sin rätt. Det kan röra sig om att någon annan har bättre rätt till<br>växtsorten. I så fall kan hävning ske endast under förutsättning att den<br>som har bättre rätt inte har väckt talan om överföring. En annan<br>situation där bestämmelsen är tillämplig är när det visar sig att<br>förädlaren av sorten inte hade ett medborgarskap som berättigade<br>honom eller henne att förvärva växtförädlarrätt här i landet.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Bestämmelsens sakliga innehåll stämmer överens med 31 § första<br>stycket andra meningen i 1971 års lag.</p>
<p>4§ <sub>r</sub> .</p>
<p>Har en växtsort registrerats för nagon annan än den som är berättigad<br>till det enligt 1 kap. 1 §, skall domstolen på talan av den berättigade<br>överföra registreringen på honom eller henne. Talan skall väckas inom<br>den tid som anges i 5 §.</p>
<p>Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll överensstämmer med 32 § i 1971 års lag.</p>
<p>5 §</p>
<p>Talan enligt 3 § första stycket 4 som grundas på att en växtsort har<br>registrerats för någon annan än den som är berättigad till det får föras<br>endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall<br>väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om<br>registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om<br>innehavaren av växtförädlarrätten var i £od tro när sorten registrerades<br>eller när växtförädlarrätten övergick pa honom eller henne, får talan<br>inte väckas senare än tre år efter registreringen.</p>
<p>I övriga fall får talan enligt 3 § föras av var och en som förorsakas<br>någon nackdel av registreringen och, om det är motiverat från allmän<br>synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Bestämmelsens sakliga innehåll stämmer överens med 31 § andra<br>stycket i 1971 års lag.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Bestämmelsens sakliga innehåll svarar mot 31 § tredje stycket i 1971<br>års lag.</p>
<p>6§</p>
<p>Växtsortnämnden skall avregistrera en växtsort, om</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>128</p>
<p>1. sorten inte längre uppfyller kraven i 3 kap. på enhetlighet och p<sub>rop</sub></p>
<p>stabilitet, eller <sup>F</sup></p>
<p>2. innehavaren av växtförädlarrätten inte har följt ett föreläggande<br>enligt 6 kap. 3 § och underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig<br>efterkontroll.</p>
<p>Paragrafen behandlar möjligheten för Växtsortnämnden att avföra en<br>växtsort ur registret. Ett beslut därom innebär att växtförädlarrätten<br>upphör med verkan från och med beslutet. Till grund för bestämmelsen<br>ligger artikel 22 i 1991 års lydelse av växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Om det vid efterkontroll eller i annat sammanhang visar sig att en<br>registrerad växtsort inte längre är enhetlig och stabil, skall sorten enligt<br>första punkten avföras ur registret.</p>
<p>Bestämmelsen i andra punkten stämmer i sak överens med 33 § första<br>stycket i 1971 års lag.</p>
<p>7 §</p>
<p>Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag och om<br>skälet mot registrering kvarstår, skall Växtsortnämnden registrera en ny<br>benämning för växtsorten. Detsamma gäller om en registrerad<br>sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller<br>blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.</p>
<p>Innehavaren av växtförädlarrätten skall i fall som avses i första stycket<br>ges tillfälle att föreslå en ny benämning.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden gått ut<br>eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på begäran av inne-<br>havaren av växtförädlarrätten eller då det annars finns anledning till det<br>efter prövning av Växtsortnämnden avregistreras, om benämningen inte<br>längre används.</p>
<p>Bestämmelsens sakliga innehåll stämmer överens med 35 § i 1971 års<br>lag.</p>
<p>8 §</p>
<p>I artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994<br>om gemenskapens växtförädlarrätt finns särskilda bestämmelser som<br>gäller då en vaxtsort registrerats för gemenskapens växtförädlarrätt efter<br>aet att sorten registrerats enligt denna lag.</p>
<p>Som berörts i avsnitt 7.5 kan den nationella växtförädlarrätten inte<br>längre göras gällande, om växtsorten sedermera registreras för EG-<br>växtförädlarrätt. Artikel 92.2 i EG-förordningen är direkt tillämplig,<br>varför denna paragraf i den svenska lagen endast erinrar om vad som<br>gäller enligt regleringen på gemenskapsnivå.</p>
<p>Lagrådet har här föreslagit en annan utformning (se bilaga 6). Den av<br>regeringen valda formuleringen torde emellertid överensstämma med<br>vad som är brukligt vid en erinran om en bestämmelse i en annan<br>svensk lag och det saknas enligt regeringens mening skäl att välja en<br>annan utformning därför att erinran avser en EG-förordning.</p>
<h4>9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1996/97.1 samt. Nr 128</p>
<p>har överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte dömas till ansvar för p<sub>r0D</sub> 1996/97-128<br>intrång som omfattas av förbudet. <sup>F</sup>‘</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>anjvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 36 § i 1971 års lag.</p>
<p>2§</p>
<p>På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på<br>grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får allmän domstol vid<br>vite förbjuda den som gör inträng i växtförädlarrätten att fortsätta<br>intrånget.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 36a § första stycket</p>
<p>i 1971 års lag.</p>
<p>3 §</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång i växtförädlarrätten<br>förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att<br>fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud med-<br>delas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Ett förbud enligt första stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet nos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Kan käranden inte ställa sådan säkerhet, får domstolen befria<br>käranden från detta. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte<br>har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt första stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 36a § andra-fjärde<br>styckena i 1971 års lag.</p>
<p>4§</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga om<br>handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 36a § femte stycket</p>
<p>i 1971 års lag.</p>
<p>5 §</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.</p>
<p>I samband med en sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 36a § sjätte stycket i<br>1971 års lag.</p>
<p>6§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten<br>samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När 130</p>
<p>ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till det intresse som</p>
<p>innehavaren av växtförädlarrätten har av att intrång inte görs och till p<sub>r0D<br></sub>övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. <sup>p</sup></p>
<p>Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den<br>utsträckning det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning far endast avse skada under de fem senaste åren<br>innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tid som nu har sagts,<br>är rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 37 § i 1971 års lag.</p>
<p>7 §</p>
<p>På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt får<br>domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att sådant växtmaterial som intrånget gäller skall lämnas ut mot<br>lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål<br>vars användande skulle innebära intrång skall på visst sätt ändras eller<br>förstöras. Vad som nu har sagts gäller mte mot den som i god tro har<br>förvärvat materialet eller särskild rätt till det och som inte själv har<br>gjort intrång i växtförädlarrätten.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 38 § första stycket i<br>1971 års lag.</p>
<p>8§</p>
<p>Egendom som avses i 7 § får tas i beslag, om det skäligen kan antas att<br>ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande besluta<br>att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet<br>mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § och i första och andra styckena tillämpas också</p>
<p>i fråga om försök och förberedelse enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 38 § andra-fjärde<br>styckena i 1971 års lag.</p>
<p>9§</p>
<p>Utnyttjar någon en växtsort som avses med en ansökan om<br>registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt tillämpas,<br>om ansökan leder till registrering. För ett sådant utnyttjande får aock<br>inte dömas till ansvar. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som<br>sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får bestämmas endast<br>enligt 6 § andra stycket.</p>
<p>Trots 6 § tredje stycket är rätten till ersättning inte förlorad, om talan<br>väcks senast ett år efter det att växtförädlarrätten registrerades.</p>
<p>Paragrafen stämmer överens med 39 § i 1971 års lag med den<br>skillnaden att det inte finns något rekvisit om att det skall vara fråga om<br>yrkesmässigt utnyttjande.</p>
<p>10 §</p>
<p>Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom som har<br>vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om<br>någon annan åtgärd enligt 1-9 §§.</p>
<p>Förs talan om intrång i en växtförädlarrätt och gör den mot vilken<br>talan förs gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på<br>dennes yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om<br>hävning av registreringen slutligt prövas. Om talan om detta mte har<br>väckts, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga</p>
<p>1996/97:128</p>
<p>131</p>
<p>den mot vilken talan om intrång förs viss tid inom vilken talan om p<sub>rop</sub> 1996/97-128<br>hävning skall väckas. <sup>F</sup>‘</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 40 § i 1971 års lag.</p>
<p>11 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 § döms<br>till böter och skall ersätta den skada som uppkommer. Om oakt-<br>samheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall kan ersättningen<br>jämkas.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 41 § i 1971 års lag.</p>
<h4>10 kap. Rättegångsbestämmelser</h4>
<p>1 §</p>
<p>Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja en växtsort får föra talan om att det skall fastställas<br>om registreringen ger skydd mot någon annan. En förutsättning för<br>detta är att ovisshet råder om förhållandet och att detta är till nackdel<br>för innehavaren av växtförädlarrätten eller licenstagaren.</p>
<p>Under samma villkor får den som bedriver eller avser att bedriva<br>verksamhet föra talan mot en innehavare av en växtförädlarrätt om att<br>det skall fastställas om det finns hinder för verksamheten på grund av<br>registreringen.</p>
<p>Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att<br>registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket tillämpas.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 42 § i 1971 års lag.</p>
<p>2§</p>
<p>Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en växtsort,<br>om överföring av en registrering eller om meddelande av tvångslicens<br>skall anmäla detta till Statens växtsortnämnd samt underrätta var och en<br>som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Om en<br>licenstagare vill väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om<br>fastställelse enligt 1 § första stycket, skall licenstagaren underrätta<br>innehavaren av växtförädlarrätten om detta.</p>
<p>Underrättelseskyldigheten skall anses fullgjord när en underrättelse i<br>rekommenderad försändelse har sänts under den adress som antecknats<br>i växtsortregistret.</p>
<p>Om det inte visas när talan väcks att anmälan eller underrättelse har<br>gjorts, skall käranden ges tid till detta. Försitter käranden denna tid, får<br>talan inte tas upp till prövning.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 43 § i 1971 års lag.</p>
<p>3 §</p>
<p>Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för<br>en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av<br>en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller<br>om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 44 § i 1971 års lag.</p>
<p>132</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>4 §</p>
<p>Domstolen skall sända en kopia av en dom eller ett slutligt beslut i<br>mål enligt denna lag till Växtsortnämnden.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 45 § i 1971 års lag.<br>Syftet är att förhindra att växtsortregistret innehåller felaktiga uppgifter.<br>Det är därför viktigt att växtsortnämnden underrättas om domstolarnas<br>avgöranden.</p>
<p>5 §</p>
<p>Växtsortnämndens slutliga beslut får överklagas av den som beslutet<br>angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>Ett beslut genom vilket ansökan om registrering bifalls får dock<br>överklagas endast av den .som i behörig ordning har framställt en<br>invändning mot ansökan. Återkallar invändaren sitt överklagande, får<br>detta ändå prövas, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 §<br>har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt<br>yrkande om överföring far överklaga ett beslut genom vilket yrkandet<br>avslagits.</p>
<p>Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Här anges huvudregeln i fråga om överklagbarhet, dvs. att endast<br>slutliga beslut får överklagas. För beslut under handläggningen - såsom<br>förelägganden eller anstånd - gäller som regel fullföljdsförbud.<br>Avvikelser från denna regel gäller dels enligt tredje stycket (frågor om<br>överföring av ansökan), dels enligt förvaltningslagens (1986:223)<br>allmänna regler och den praxis som utvecklats i anslutning till dessa.<br>Till de överklagbarhetsfrågor som regleras i förvaltningslagen hör beslut<br>om avvisning av ombud (9 § tredje stycket), som får överklagas<br>särskilt, och beslut i jävsfrågor (12 § fjärde stycket), som får överklagas<br>endast i samband med ett överklagande av det slutliga beslutet.</p>
<p>I detta stycke anges vidare vem som i allmänhet får överklaga ett<br>slutligt beslut. Denna huvudprincip överensstämmer med regleringen i<br>22 § förvaltningslagen. En inskränkning av denna princip görs dock i<br>andra stycket.</p>
<p>I ett ansökningsärende innebär detta att sökanden får överklaga<br>avskrivnings- och avslagsbeslut (jfr 18 § första stycket i 1971 års lag).<br>Sökanden får således inte överklaga Växtsortnämndens beslut att bifalla<br>en ansökan. Ett sådant beslut kan inte anses gå honom eller henne emot,<br>eftersom växtförädlarrätt kan beviljas endast på grundval av en ansökan<br>som utformats eller godkänts av sökanden.</p>
<p>När det gäller beslut som rör annat än ansökan om registrering av en<br>växtsort (jfr 48 § i 1971 års lag), t.ex. beslut om att ta bort en växtsort<br>ur växtsortregistret, får rättstillämpningen avgöra vem som skall anses<br>ha rätt att överklaga. Därvid gäller allmänna förvaltningsrättsliga<br>principer om när ett beslut kan anses ha gått en part emot. Hänsyn får<br>här tas till beslutets natur och omständigheterna i det särskilda fallet.</p>
<p>133</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Principen om att slutliga beslut får överklagas av var och en som<br>beslutet går emot inskränks här. Ett bifallande beslut i ett<br>ansökningsärende får överklagas endast av den som har framställt<br>invändning i ärendet. Invändningen måste ha varit formellt riktig, dvs.<br>den skall ha varit skriftlig och ha kommit in inom föreskriven tid.<br>Annars skall överklagandet inte tas upp till prövning.</p>
<p>Att en invändning i vissa fäll får prövas trots att invändaren återkallat<br>sin talan motiveras av det allmänna intresset av att oriktiga beslut<br>undanröjs. Om en invändning grundats på att objektiva förutsättningar<br>för växtförädlarrätt enligt invändarens mening inte varit för handen, är<br>det ett allmänt intresse att frågan prövas i högre instans. Särskilda skäl<br>för prövning bör då anses föreligga. Om invändaren däremot påstått sig<br>ha bättre rätt än sökanden, bör han eller hon ha rätt att disponera över<br>sin talan. I ett sådant fall bör någon prövning inte ske efter återkallelse.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>I detta stycke regleras rätten att föra talan mot beslut i fråga om<br>överföring av en ansökan.</p>
<p>Om ett yrkande om överföring har bifallits, får enligt första meningen<br>sökanden föra talan. Har ett sådant yrkande däremot avslagits, är det<br>enligt andra meningen den som har framställt yrkandet som har rätt att<br>överklaga.</p>
<p>I fråga om överklagbarheten av övriga beslut under handläggningen<br>gäller som ovan nämnts förvaltningslagen och allmän förvaltningsrättslig<br>praxis.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett beslut av Växtsortnämnden överklagas till Patentbesvärsrätten<br>inom två månader från beslutets dag.</p>
<p>Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten överklagas till<br>Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas<br>35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av<br>kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift<br>om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av överklagande till<br>Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd<br>meddelas.</p>
<p>I denna paragraf, som utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter,<br>regleras själva instansordningen och tidsfristen för överklagande. Vilka<br>beslut som får överklagas och vem som får överklaga följer av 5 § i<br>denna lag, av förvaltningslagen (1986:223) samt av allmänna<br>förvaltningsrättsliga principer.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 7.11, innebär att<br>överprövningen av Växtsortnämndens beslut sker i Patentbesvärsrätten<br>och inte som tidigare i Jordbruksverket.</p>
<p>Regleringen avser såväl slutliga beslut som sådana icke slutliga beslut<br>som får överklagas särskilt.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>134</p>
<p>Andrastycket Prop. 1996/97:128</p>
<p>Denna regleringen av överklagande från Patentbesvärsrätten till<br>Regeringsrätten gäller endast slutliga beslut. Möjligheten att överklaga<br>Patentbesvärsrättens beslut under rättegången är uttömmande reglerad i<br>17 § andra och tredje styckena i lagen (1977:729) om</p>
<p>patentbesvärsrätten.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till tredje instans, dvs.</p>
<p>Regeringsrätten. Grunderna för meddelande av prövningstillstånd anges</p>
<p>i 36 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>1 §</p>
<p>En innehavare av en växtförädlarrätt som inte har hemvist i Sverige<br>skall ha ett ombud som är bosatt här i landet. Ombudet skall na<br>behörighet att för innehavaren av växtförädlarrätten ta emot delgivning<br>av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om<br>växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av<br>föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet<br>skall anmälas till växtsortregistret och antecknas där.</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har anmält något ombud<br>enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling<br>som skall delges sänds till honom eller henne under den i<br>växtsortregistret antecknade adressen. Om någon fullständig adress inte<br>är antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålls<br>tillgänglig hos Statens växtsortnämnd och genom att ett meddelande om<br>detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i en<br>publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses na skett när<br>det som nu har sagts har blivit fullgjort.</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 46 § i 1971 års lag.<br>Med hänsyn till att ombudets behörighet här är begränsad till att ta emot<br>delgivningar, finns inte skäl att ändra kravet på ombudet till bosättning<br>inom EES-området på det sätt som skett i 5 kap. 4 §. En motsvarande<br>lösning har valts i 8 kap. 11 § femte stycket aktiebolagslagen<br>(1975:1385).</p>
<p>2§</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag.</p>
<p>Till skillnad från 49 § i 1971 års lag innehåller bestämmelsen ett<br>generellt bemyndigande för regeringen att delegera beslutanderätten<br>avseende avgifter. Efter bemyndigande kan alltså Växtsortnämnden eller<br>Statens utsädeskontroll (jfr avsnitt 4.2.10) få behörighet att själva<br>besluta om samtliga avgifter som skall betalas.</p>
<p>En annan skillnad i förhållande till 49 § i 1971 års lag är att<br>regeringen inte längre har möjlighet att förordna om avgiftsfrihet under<br>de första åren.</p>
<p>3 §</p>
<p>Regeringen får föreskriva att växtsorter som det söks registrering för<br>får genomgå provning hos en myndighet i någon annan stat eller hos en<br>internationell institution. Regeringen får vidare föreskriva att personer<br>som söker registrering för en sort för vilken de tidigare sökt registrering</p>
<p>135</p>
<p>i någon annan stat skall vara skyldiga att redovisa vad myndigheten i p<sub>rop</sub> 1996/97-128<br>den staten delgett dem om prövningen av villkoren för registrering. <sup>p</sup>'</p>
<p>Paragrafens sakliga innehåll stämmer överens med 50 § i 1971 års lag.</p>
<h4>12 kap. EG-växtförädlarrätt</h4>
<p>1 §</p>
<p>Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till<br>Statens växtsortnämnd för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Bestämmelsen stämmer överens med 51 § i 1971 års lag.</p>
<p>2§</p>
<p>Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas<br>bestämmelserna i 9 kap. 1 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt.</p>
<p>Bestämmelsen stämmer överens med 52 § i 1971 års lag.</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom<br>lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).</p>
<p>2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är registrerade<br>vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av<br>ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som<br>föreskrivs nedan.</p>
<p>3. En registreringsansökan som har kungjorts före ikraftträdandet skall<br>behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>4. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.</p>
<p>5. 2 kap. 4 § andra stycket i den nya lagen gäller inte växtmaterial<br>som har bringats i omsättning enligt 4 § tredje stycket i den äldre lagen.</p>
<p>6. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har<br>registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre<br>bestämmelserna.</p>
<p>7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja växtmaterial på<br>ett sätt som inte fordrade samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten<br>enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt<br>denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock<br>längst till fem år efter ikraftträdandet. Sådan rätt har under motsvarande<br>förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att<br>utnyttja växtsorten.</p>
<p>8. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken äldre<br>bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom ett år efter<br>denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i<br>stället för ett år.</p>
<p>9. I fråga om beslut av Växtsortnämnden som har meddelats före<br>ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas.</p>
<p>136</p>
<p>Prop. 1996/97:128<br>Punkt 1</p>
<p>Som anförts i avsnitt 9 skall det ankomma på regeringen att besluta om<br>ikraftträdandet.</p>
<p>Punkt 2</p>
<p>Här anges huvudregeln om att den nya lagen blir tillämplig även på<br>växtsorter som har registrerats eller sökts registrerade före<br>ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten<br>allmänna principen om nya lagars tillämplighet på äldre rättigheter<br>vilken redogjorts för i avsnitt 9.</p>
<p>Utgångspunkten är alltså att den nya lagen är tillämplig också i fall<br>där växtförädlarrätt har sökts eller förvärvats före ikraftträdandet. I de<br>följande punkterna frångås huvudregeln i vissa avseenden.</p>
<p>Punkt 3</p>
<p>Enligt punkt 3 skall vissa ansökningar som har gjorts men inte slutligt<br>behandlats före ikraftträdandet inte följa huvudregeln i punkt 2 utan<br>även fortsättningsvis behandlas enligt äldre bestämmelser. Det är fallet<br>när förfarandet har hunnit så långt att ansökan kungjorts före<br>ikraftträdandet.</p>
<p>Punkt 4</p>
<p>Bestämmelsen skyddar tredje mans intressen vad gäller förfoganden<br>som gjorts innan de nya reglerna träder i kraft. De nya föreskrifterna<br>tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Ett<br>förfogande som inte krävde samtycke av innehavaren av en<br>växtförädlarrätt före ikraftträdandet kan inte angripas med stöd av de<br>nya reglerna. Inte heller tillämpas de nya reglerna på rättigheter som<br>har förvärvats före ikraftträdandet. Det innebär att de nya föreskrifterna<br>inte griper in i rådande avtalsförhållanden.</p>
<p>Lagrådet har här föreslagit en annan lydelse (se bilaga 6). Den av<br>regeringen valda formuleringen överensstämmer emellertid med vad<br>som använts i ett flertal lagstiftningsärenden på immaterialrättens<br>område under senare år (se senast prop. 1994/95:151). Det finns enligt<br>regeringens mening inte skäl att här använda en annan formulering.</p>
<p>Punkt 5</p>
<p>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Av hänsyn till tredje mans intressen föreskrivs här att om ensamrätten<br>är konsumerad enligt äldre bestämmelser, den inte på nytt skall kunna<br>göras gällande med stöd av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 4 § andra<br>stycket.</p>
<p>Punkt 6</p>
<p>Bestämmelsen skyddar intresset hos innehavaren av växtförädlarrätten<br>av att inte de ändrade villkoren för förvärv av växtförädlarrätt skall<br>utgöra grund för hävning av en registrering för vilken de lagliga<br>förutsättningarna var uppfyllda när beslutet fattades.</p>
<p>137</p>
<p>I denna punkt föreskrivs därför att frågan om hävande skall prövas p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>enligt äldre bestämmelser, om registreringen har skett enligt dessa<br>bestämmelser.</p>
<p>Punkt 7</p>
<p>Den som har börjat att utnyttja en växtsort genom åtgärder som<br>tidigare har fått utföras utan samtycke av den som innehar<br>växtförädlarrätten får avsluta verksamheten utan hinder av att<br>ensamrätten och skyddsomfånget utökas. Den som innehar<br>växtförädlarrätten kan alltså inte åberopa denna gentemot den som t.ex.<br>har påbörjat odling av en väsentligen avledd växtsort, utan denne har<br>rätt att fullfölja den planerade odlingen. Avgörande är således vad han<br>eller hon har planerat. Den fortsatta verksamheten får dock inte gå<br>längre än vad som är nödvändigt och sedvanligt.<br>Övergångsbestämmelserna ger inte heller rätt att under några<br>omständigheter fortsätta med verksamheten mer än fem år från<br>ikraftträdandet.</p>
<p>Samma rätt att avsluta en planerad verksamhet har den som före<br>ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för utnyttjande av en<br>växtsort. Ett exempel på en sådan situation är att någon ingått avtal om<br>import av frukt, som enligt 2 kap. 2 § andra stycket skall omfattas av<br>ensamrätten.</p>
<p>Det bör framhållas att denna punkt bara gäller situationer där<br>samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten fordras enligt den nya<br>lagstiftningen. Detta innebär att övergångsbestämmelsen inte blir<br>tillämplig på utnyttjande som sker med stöd av jordbruksundantaget i 2<br>kap. 5 § och den ersättningsskyldighet som är förenad med sådant<br>utnyttjande. I de fallen får ju utnyttjande av en växtsort ske utan<br>samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten.</p>
<p>Lagrådet har beträffande denna bestämmelse föreslagit att uttrycket<br>"nödvändig och sedvanlig utsträckning" ändras till "skälig<br>utsträckning". Det förstnämnda uttrycket har emellertid tidigare använts<br>inom immaterialrätten (se prop. 1994/95:151) och det saknas enligt<br>regeringens mening skäl att här använda en annan formulering.</p>
<p>Punkt 8</p>
<p>Bestämmelsen grundar sig på artikel 6 (2) i 1991 års lydelse av växt-<br>förädlarrättskonventionen. Av skäl som har redovisats i avsnitt 7.5<br>tillåts övergångsvis ett avsteg från nyhetskravet, när det gäller sorter<br>som inte kunnat skyddas enligt 1971 års växtförädlarrättslag. Det gäller<br>alltså sorter av släkten och arter som inte finns med i bilagan till 1971<br>års lag. I de fallen utsträcks den period under vilken sorten får utnyttjas<br>utan att nyhetskravet skall anses brista (nyhetsfristen) till fyra år.<br>Övergångsbestämmelsen gäller i ett år från lagens ikraftträdande.</p>
<p>Punkt 9</p>
<p>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>138</p>
<h3>10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om<br>patentbesvärsrätten</h3>
<p>1 §</p>
<p>Patentbesvärsrätten prövar som förvaltningsdomstol överklagande av<br>beslut av Patent- och registreringsverket enligt vad som föreskrivs i<br>patentlagen (1967:837) eller mea stöd därav utfärdade bestämmelser<br>samt i mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.<br>Vidare prövar Patentbesvärsrätten överklagande av beslut av Statens<br>växtsortnämnd enligt vad som föreskrivs i växtförädlarrättslagen<br>(1997:00).</p>
<p>Genom bestämmelsen tillförs mål enligt växtförädlarrättslagen till<br>Patentbesvärsrättens kompetensområde, vilket är en följd av att<br>Patentbesvärsrätten enligt 10 kap. 6 § växtförädlarrättslagen blir andra<br>instans i dessa mål.</p>
<p>4 §</p>
<p>Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får inte<br>i annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätten.</p>
<p>I patentmål som inte gäller pantsättning av patent eller<br>patentansökningar samt i mål om växtförädlarrätt skall minst två<br>tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara<br>lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot är<br>obehövlig. I mål om pantsättning av patent eller patentansökningar skall<br>minst två lagfarna ledamöter inga i rätten. I mål om mönster,<br>varumärken, namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift skall minst<br>två lagfarna ledamöter ingå i rätten.</p>
<p>En åtgärd som avser ett måls beredande får i den omfattning<br>domstolen bestämmer vidtas av en ledamot i domstolen eller av någon<br>annan tjänsteman hos denna.</p>
<p>I denna bestämmelse regleras Patentbesvärsrättens sammansättning i<br>olika måltyper. Mål enligt växtförädlarrättslagen kan många gånger<br>ställa stora krav på teknisk sakkunskap med inriktning på biologi och<br>genetik. I likhet med vad som gäller för patentmål skall därför som<br>regel minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten.</p>
<p>I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.</p>
<p>17 §</p>
<p>I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten<br>finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen<br>(1970:485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:6/0), lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden samt i växtförädlarrättslagen<br>(1997:00).</p>
<p>Ett beslut av Patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas<br>endast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut<br>får dock överklagas särskilt när rätten har</p>
<p>1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning<br>om att hinder föreligger för talans prövning,</p>
<p>2. avvisat ombud eller biträde,</p>
<p>3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iaktta föreläggande<br>eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom<br>försummelse eller tredska,</p>
<p>4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,</p>
<p>5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän<br>rättshjälp.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>139</p>
<p>Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av p<sub>rop</sub> 1996/97-128</p>
<p>den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot. <sup>F<br></sup>Beslutet överklagas till Regeringsrätten. Därvid tillämpas bestämmel-<br>serna i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma<br>lag om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens<br>beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för pröv-<br>ning av överklagande till Regeringsrätten och om de grunder på vilka<br>sådant tillstånd meddelas.</p>
<p>I paragrafens första stycke hänvisas till bl.a. växtförädlarrättslagen när<br>det gäller regler om överklagande av Patentbesvärsrättens slutliga<br>beslut. Bestämmelserna i fråga återfinns i 10 kap. 6 §</p>
<p>växtförädlarrättslagen.</p>
<p>I andra och tredje stycket, där inga sakliga ändringar görs, regleras<br>förfarandet vid överklagande av beslut som inte är slutliga.</p>
<p>140</p>
<h2>Den internationella konventionen för skydd av<br>växtförädlingsprodukter i engelsk version och<br>inofficiell svensk översättning</h2>
<p>International Convention for the Protection of New<br>Varieties of Plants of December 2, 1961, as Revised at Geneva on<br>November 10, 1972, on October 23, 1978, and on March 19, 1991</p>
<p>List of Artides</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Chapter I:</p></td><td>
<p>Definitions</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Article 1:</p></td><td>
<p>Definitions</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Chapter II:</p></td><td>
<p>General Obligations of the Contracting Parties</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 2:</p></td><td>
<p>Basic Obligation of the Contracting Parties</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 3:</p></td><td>
<p>Genera and Species to be Protected</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 4:</p></td><td>
<p>National Treatment</p></td></tr>
</table>
<p>Chapater Hl: Conditions for the Grant of the Breeder’s Right</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artide 5:</p></td><td>
<p>Conditions of Protection</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 6:</p></td><td>
<p>Novelty</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 7:</p></td><td>
<p>Distinctness</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 8:</p></td><td>
<p>Uniformi ty</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 9:</p></td><td>
<p>Stability</p></td></tr>
</table>
<p>Chapter IV: Application for the Grant of the Breeder’s Right</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artide 10:</p></td><td>
<p>Filing of Applications</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 11:</p></td><td>
<p>Right of Priority</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 12:</p></td><td>
<p>Examination of the Application</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 13:</p></td><td>
<p>Provisional Protection</p></td></tr>
</table>
<p>141</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter<br>av den 2 december 1961,<br>reviderad i Geneve den 10 november 1972, den 23 oktober 1978<br>och den 19 mars 1991</p></td><td>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p></td></tr>
</table>
<p>Förteckning över artiklar</p>
<h4>Kapitel I: Definitioner</h4>
<p>Artikel 1: Definitioner</p>
<h4>Kapitel II:De fördragsslutande parternas allmänna skyldigheter</h4>
<p>Artikel 2: De fördragsslutande parternas grundläggande<br>skyldighet</p>
<p>Artikel 3: Växtsläkten och växtarter som skall skyddas</p>
<p>Artikel 4: Nationell behandling</p>
<h4>Kapitel Hl: Villkor för beviljande av förädlarrätt</h4>
<p>Artikel 5: Villkor för skydd</p>
<p>Artikel 6: Nyhet</p>
<p>Artikel 7: Särskiljbarhet</p>
<p>Artikel 8: Enhetlighet</p>
<p>Artikel 9: Stabilitet</p>
<h4>Kapitel IV: Ansökan om förädlarrätt</h4>
<p>Artikel 10: Ingivande av ansökan</p>
<p>Artikel 11: Prioritetsrätten</p>
<p>Artikel 12: Prövning av ansökan</p>
<p>Artikel 13: Provisoriskt skydd</p>
<p>142</p>
<p>Chapter V:The Rights of the Breeder</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artide 14:</p></td><td>
<p>Scope of the Breeder’s Right</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 15:</p></td><td>
<p>Exceptions to the Breeder’s Right</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 16:</p></td><td>
<p>Exhaustion of the Breeder’s Right</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 17:</p></td><td>
<p>Restrictions on the Exercise of the Breeder’s Right</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 18:</p></td><td>
<p>Measures Regulating Commerce</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 19:</p></td><td>
<p>Duration of the Breeder’s Right</p></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Chapter VI: Variety Denomination</h4>
<p>Article 20: Variety Denomination</p>
<h4>Chapter VII: Nullity and Cancellation of the Breeder’s Right</h4>
<p>Artide 21: Nullity of the Breeder’s Right</p>
<p>Artide 22: Cancellation of the Breeder’s Right</p>
<p>Chapter VIII: The Union</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artide 23:</p></td><td>
<p>Members</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 24:</p></td><td>
<p>Legal Status and Seat</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 25:</p></td><td>
<p>Organs</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 26:</p></td><td>
<p>The Council</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 27:</p></td><td>
<p>The Office of the Union</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 28:</p></td><td>
<p>Languages</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 29:</p></td><td>
<p>Finances</p></td></tr>
</table>
<h4>Chapter IX: Implementation of the Convention; Other</h4>
<h4>Agreements</h4>
<p>Artide 30: Implementation of the Convention</p>
<p>Artide 31: Relations Between Contracting Parties and States Bound<br>by Earlier Acts</p>
<p>143</p>
<h4>Kapitel V: Förädlarens rättigheter</h4>
<p>Artikel 14:</p>
<p>Artikel 15:</p>
<p>Artikel 16:</p>
<p>Förädlarrättens omfattning<br>Undantag från förädlarrätten<br>Konsumtion av förädlarrätten</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 17:</p>
<p>Artikel 18:</p>
<p>Artikel 19:</p>
<p>Begränsningar av utövandet av förädlarrätten<br>Åtgärder för reglering av handel<br>Förädlarrättens varaktighet</p>
<h4>Kapitel VI: Sortbenämnmg</h4>
<p>Artikel 20: Sortbenämning</p>
<h4>Kapitel VII: Ogiltigförklarande och upphävande av förädlarrätten</h4>
<p>Artikel 21: Ogiltigförklarande av förädlarrätten</p>
<p>Artikel 22: Upphävande av förädlarrätten</p>
<h4>Kapitel VIII: Unionen</h4>
<p>Artikel 23: Medlemmar</p>
<p>Artikel 24: Rättslig ställning och säte</p>
<p>Artikel 25: Organ</p>
<p>Artikel 26: Rådet</p>
<p>Artikel 27: Unionens byrå</p>
<p>Artikel 28: Språk</p>
<p>Artikel 29: Finanser</p>
<h4>Kapitel IX: Införlivande av konventionen; andra över-</h4>
<h4>enskommelser</h4>
<p>Artikel 30: Införlivande av konventionen</p>
<p>Artikel 31: Förhållandet mellan fördragsslutande parter och stater<br>bundna av tidigare akter</p>
<p>144</p>
<p>Article 32: Special Agreements</p>
<h4>Chapter X: Final Provisions</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artide 33: Signature</p>
<p>Artide 34: Ratification, Acceptance or Approval; Accession</p>
<p>Artide 35: Reservations</p>
<p>Artide 36: Communications Conceming Legislation and the<br>Genera and Species Protected; Information to be Published</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artide 37:</p></td><td>
<p>Entry into Force; Closing of Earlier Acts</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 38:</p></td><td>
<p>Revision of the Convention</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 39:</p></td><td>
<p>Denunciation</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 40:</p></td><td>
<p>Preservation of Existing Rights</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 41:</p></td><td>
<p>Original and Official Texts of the Convention</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artide 42:</p></td><td>
<p>Depositary Functions</p></td></tr>
</table>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<p>Artikel 32: Särskilda överenskommelser</p>
<h4>Kapitel X: Slutliga bestämmelser</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 33: Undertecknande</p>
<p>Artikel 34: Ratifikation, antagande eller godkännande; anslut-</p>
<p>ning</p>
<p>Artikel 35: Förbehåll</p>
<p>Artikel 36: Meddelanden rörande lagstiftning och de växt släkten<br>och växtarter som skyddas; upplysningar som skall publiceras</p>
<p>Artikel 37: Ikraftträdande; stängning av tidigare akter</p>
<p>Artikel 38: Revidering av konventionen</p>
<p>Artikel 39: Uppsägning</p>
<p>Artikel 40: Upprätthållande av äldre rättigheter</p>
<p>Artikel 41: Konventionens ursprungliga och officiella texter</p>
<p>Artikel 42: Depositariens uppgifter</p>
<p>146</p>
<h4>CHAPTER 1</h4>
<h4>DEFINITIONS</h4>
<p>Artide 1</p>
<h4>Definitions</h4>
<p>For the purposes of this Act:</p>
<p>(i) "this Convention" means the present (1991) Act of the<br>International Convention for the Protection of New Varieties of Plants;</p>
<p>(ii) "Act of 1961/1972" means the International Convention for the<br>Protection of New Varieties of Plants of December 2, 1961, as<br>amended by the Additional Act of November 10, 1972;</p>
<p>(iii) "Act of 1978" means the Act of October 23, 1978, of the<br>International Convention for the Protection of New Varieties of Plants;</p>
<p>(iv) "breeder" means</p>
<p>- the person who bred, or discovered and developed, a variety,</p>
<p>- the person who is the employer of the aforementioned person or<br>who has commissioned the latter’s work, where the laws of the<br>relevant Contracting party so provide, or</p>
<p>- the successor in title of the first or second aforementioned person,<br>as the case may be;</p>
<p>(v) "breeder’s right" means the right of the breeder provided for in<br>this Convention;</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>147</p>
<h4>KAPITEL I</h4>
<h4>DEFINITIONER</h4>
<p>Artikel 1</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>I denna akt avses med</p>
<p>i) denna konvention, föreliggande (1991 års) akt av den inter-<br>nationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter;</p>
<p>ii) 1961/1972 års akt, den internationella konventionen för skydd av<br>växtförädlingsprodukter av den 2 december 1961, i dess lydelse enligt<br>tilläggsakten av den 10 november 1972;</p>
<p>iii) 1978 års akt, akten av den 23 oktober 1978 av den internationella<br>konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter;</p>
<p>iv) förädlaren,</p>
<p>— den person som förädlade, eller upptäckte och utvecklade en sort,</p>
<p>— den person som är arbetsgivare till den personen eller som har<br>beställt dennes arbete, om detta föreskrivs i den relevanta<br>fördragsslutande partens lagstiftning, eller</p>
<p>— den person till vilken rätten har övergått från den person som<br>avses i första respektive andra strecksatsen;</p>
<p>v) förädlarrätt, den rätt för förädlaren som föreskrivs i denna<br>konvention;</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>148</p>
<p>(vi) "variety" means a plant grouping within a single botanical taxon<br>of the lowest known rank, which grouping, irrespective of whether the<br>conditions for the grant of a breeder’s right are fully met, can be</p>
<p>- defined by the expression of the characteristics resulting from a<br>given genotype or combination of genotypes,</p>
<p>- distinguished from any other plant grouping by the expression of at<br>least one of the said characteristics and</p>
<p>- considered as a *unit with regard to its suitability for being<br>propagated unchanged;</p>
<p>(vii) "Contracting Party" means a State or an intergovemmental<br>organization party to this Convention;</p>
<p>(viii) "territory", in relation to a Contracting Party, means, where<br>the Contracting Party is a State, the territory of that State and, where<br>the Contracting Party is an intergovemmental organization, the territory<br>in which the constituting treaty of that intergovemmental organization<br>applies;</p>
<p>(ix) "autority" means the autority referred to in Artide 30(1 )(ii);</p>
<p>(x) "Union" means the Union for the Protection of New Varieties of<br>Plants founded by the Act of 1961 and further mentioned in the Act of<br>1972, the Act of 1978 and in this Convention;</p>
<p>(xi) "member of the Union" means a State party to the Act of<br>1961/1972 or the Act of 1978, or a Contracting Party.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>149</p>
<p>vi) sort, en grupp av växter inom ett enskilt botaniskt taxon av lägst<br>kända nivå som, oavsett om alla villkor för beviljande av förädlarrätt är<br>uppfyllda, kan</p>
<p>— definieras genom uttrycken av de kännetecken som är ett resultat av<br>en bestämd genotyp eller kombination av genotyper,</p>
<p>— särskiljas från alla andra växtgrupper genom uttrycken av minst ett<br>av dessa kännetecken, och</p>
<p>— betraktas som en enhet beträffande dess lämplighet att förökas<br>oförändrad;</p>
<p>vii) fördragsslutande part, en stat eller en mellanstatlig oiganisation<br>som är part i denna konvention;</p>
<p>viii) territorium, i samband med en fördragsslutande part och när den<br>fördragsslutande parten är en stat, denna stats territorium, eller när den<br>fördragsslutande parten är en mellanstatlig organisation, det territorium<br>som omfattas av fördraget om upprättande av organisationen;</p>
<p>ix) myndighet, den myndighet som avses i artikel 30 1 ii;</p>
<p>x) union, den union för skydd av växtförädlingsprodukter som upprättas<br>genom 1961 års akt och vidare omnämns i 1972 års akt, 1978 års akt<br>samt i denna konvention;</p>
<p>xi) unionsmedlem, en stat som är part i 1961/1972 års akt eller 1978 års<br>akt eller en fördragsslutande part.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>150</p>
<h4>CHAPTER n</h4>
<h4>GENERAL OBLIGATIONS OF THE CONTRACTING PARTIES</h4>
<h4>Artide 2</h4>
<h4>Basic Obligation of the Contracting parties</h4>
<p>Each Contracting Party shall grant and protect breeder’s rights.</p>
<h4>Artide 3</h4>
<h4>Genera and Species to be Protected</h4>
<p>(1) [States already members of the Union] Each Contracting Party<br>which is bound by the Act of 1961/1972 or the Act of 1978 shall apply<br>the provisions of this Convention,</p>
<p>(1) at the date on which it becomes bound by this Convention, to all<br>plant genera and species to which it applies, on the said date, the<br>provisions of the Act of 1961/1972 or the Act of 1978 and,</p>
<p>(ii) at the latest by the expiration of a period of five years after the<br>said date, to all plant genera and species.</p>
<p>(2) [New members of the Union] Each Contracting Party which is not<br>bound by the Act of 1961/1972 or the Act of 1978 shall apply the<br>provisions of this Convention,</p>
<p>(i) at the date on which it becomes bound by this Convention, to at<br>least 15 plant genera or species and,</p>
<p>(ii) at the latest by the expiration of a period of 10 years from the<br>said date, to all plant genera and species.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>151</p>
<h4>KAPITEL II</h4>
<h4>DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNASALLMÄNNA<br>SKYLDIGHETER</h4>
<p>Artikel 2</p>
<h4>De fördragsslutande parternas grundläggande skyldighet</h4>
<p>Varje fördragsslutande part skall bevilja och skydda förädlarrätten.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Växtsläkten och växtarter som skall skyddas</h4>
<p>i) [Stater som redan är unionsmedlemmar] Varje fördragsslutande<br>part som är bunden av 1961/1972 års akt eller 1978 års akt skall<br>tillämpa bestämmelserna i denna konvention</p>
<p>i) på alla växtsläkten och växtarter som omfattas av konventionen<br>från den dag den blir bunden av denna, och från samma dag även<br>bestämmelserna i 1961/1972 års akt eller 1978 års akt, och</p>
<p>ii) på samtliga växtsläkten och växtarter senast vid utgången av en<br>period av fem år efter denna dag.</p>
<p>2. [/Vya unionsmedlemmar] Varje fördragsslutande part som inte är<br>bunden av 1961/1972 års akt eller 1978 års akt skall tillämpa<br>bestämmelserna i denna konvention</p>
<p>i) på minst 15 växtsläkten eller växtarter från den dag den blir<br>bunden av denna konvention, och</p>
<p>ii) på samtliga växtsläkten och växtarter senast vid utgången av en<br>period av tio år efter denna dag.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>152</p>
<p>Artide 4</p>
<h4>National Treatment</h4>
<p>(1) [Treatment] Without prejudice to the rights specified in this<br>Convention, nationals of a Contracting Party as well as natural persons<br>resident and legal entities having their registered offices within the<br>terrritory of a Contracting Party shall, insofar as the grant and<br>protection of breeders’ rights are concemed, enjoy within the territory<br>of each other Contracting Party the same treatment as is accorded or<br>may hereafter be accorded by the laws of each such other Contrating<br>Party to its own nationals, provided that the said nationals, natural<br>persons or legal entities comply with the conditions and formalities<br>imposed on the nationals of the said other Contracting Party.</p>
<p>(2) ["Nationals"] For the purposes of the preceding paragraph,<br>"nationals" means, where the Contracting Party is a State, the nationals<br>of that State and, where the Contracting Party is an intergovemmental<br>organization, the nationals of the States which are members of that<br>organization.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>153</p>
<p>Artikel 4</p>
<h4>Nationell behandling</h4>
<p>1. [Behandling] Utan att det påverkar tillämpningen av de rättigheter<br>som anges i denna konvention skall medborgare i en fördragsslutande<br>part och fysiska eller juridiska personer, som har sitt hemvist eller säte<br>inom en fördragsslutande parts territorium, i fråga om beviljande och<br>skydd av förädlarrätten inom varje annan fördragsslutande parts<br>territorium, åtnjuta samma behandling som denna fördragsslutande parts<br>lagar ger eller i framtiden kommer att ge sina egna medborgare, under<br>förutsättning att dessa medborgare, fysiska eller juridiska personer<br>uppfyller de villkor och formaliteter som föreskrivs för denna andra<br>fördragsslutande parts egna medborgare.</p>
<p>2. [ "Medborgare"] Vid tillämpningen av föregående punkt avses med<br>"medborgare", när den fördragsslutande parten är en stat, denna stats<br>medborgare och, när den fördragsslutande parten är en mellanstatlig<br>organisation, medborgare i de stater som är medlemmar i denna<br>organisation.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>154</p>
<h4>CHAPTER III</h4>
<h4>CONDITIONS FOR THE GRANT OF THE BREEDER’S RIGHT</h4>
<h4>Artide 5</h4>
<h4>Conditions of Protection</h4>
<p>(1) [Criteria to be satisfied] The breeder’s right shall be granted<br>where the variety is</p>
<p>(i) new,</p>
<p>(ii) distinct,</p>
<p>(iii) uniform and</p>
<p>(iv) stable.</p>
<p>(2) [Other conditions] The grant of the breeder’s right shall not be<br>subject to any further or different conditions, provided that the variety<br>is designated by a denomination in accordance with the provisions of<br>Artide 20, that the applicant complies with the formalities provided for<br>by the law of the Contracting Party with whose authority the application<br>has been filed and that he pays the required fees.</p>
<h4>Artide 6</h4>
<h4>Novelty</h4>
<p>(1) [Criteria] The variety shall be deemed to be new if, at the date of<br>filing of the application for a breeder’s right, propagating or harvested<br>material of the variety has not been sold or otherwise disposed of to<br>others, by or with the consent of the breeder, for purposes of<br>exploitation of the variety</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>155</p>
<h4>KAPITEL III</h4>
<h4>VILLKOR FÖR BEVILJANDE AV FÖRÄDLARRÄTT</h4>
<h4>Artikel 5</h4>
<h4>Villkor för skydd</h4>
<p>1. [Kriterier som skall uppfyllas} Förädlarrätt skall beviljas om sorten<br>är</p>
<p>i) ny,</p>
<p>ii) särskiljbar,</p>
<p>iii) enhetlig, och</p>
<p>iv) stabil.</p>
<p>2. [Övriga villkor} Beviljandet av förädlarrätt skall inte underställas<br>ytterligare eller andra villkor, under förutsättning att sorten betecknas<br>med en benämning i enlighet med bestämmelserna i artikel 20, att<br>sökanden uppfyller de formaliteter som föreskrivs i den<br>fördragsslutande partens lagstiftning hos vars myndighet ansökan har<br>getts in, samt att han betalar de avgifter som krävs.</p>
<h4>Artikel 6</h4>
<h4>Nyhet</h4>
<p>1. [Kriterier} Sorten skall anses vara ny om förökningsmaterial eller<br>skördat material av sorten den dag då ansökan om förädlarrätt getts in<br>inte har sålts eller på annat sätt tillhandahållits till andra av förädlaren<br>eller med dennes samtycke för utnyttjande av sorten</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>156</p>
<p>(1) in the territory of the Contracting Party in which the application<br>has been filed earlier than one year before that date and</p>
<p>(ii) in a territory other than that of the Contracting Party in which the<br>application has been filed earlier than four years or, in the case of trees<br>or of vines, earlier than six years before the said date.</p>
<p>(2) [\brieties of recent creation] Where a Contracting Party applies<br>this Convention to a plant genus or species to which it did not<br>previously apply this Convention or an earlier Act, it may consider a<br>variety of recent creation existing at the date of such extension of<br>protection to satisfy the condition of novelty defined in paragraph (1)<br>even where the sale or disposal to others described in that paragraph<br>took place earlier than the time limits defined in that paragraph.</p>
<p>(3) {'Territory" in certain cases] For the purposes of paragraph (1),<br>all the Contracting Parties which are member States of one and the<br>same intergovemmental organization may act jointly, where the<br>regulations of that organization so require, to assimilate acts done on<br>the territories of the States members of that organization to acts done on<br>their own territories and, should they do so, shall notify the Secretary-<br>General accordingly.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>157</p>
<p>i) mer än ett år före denna dag inom den fördragsslutande parts<br>territorium där ansökan getts in,</p>
<p>ii) mer än fyra eller, beträffande träd eller vinstockar, mer än sex år<br>före denna dag inom ett annat territorium än den fördragsslutande parts<br>territorium där ansökan getts in.</p>
<p>2. [Sorter som nyligen framställts] Om en fördragsslutande part<br>tillämpar denna konvention på ett växtsläkte eller en växtart på vilken<br>den tidigare inte tillämpade denna konvention eller en äldre akt, får den<br>bedöma att en sort som nyligen framställts, som existerar vid tidpunkten<br>för denna utvidgning av skyddet, uppfyller de krav på nyhet som anges<br>i punkt 1 även om sådan försäljning eller tillhandahållande till andra<br>som beskrivs i den punkten har ägt rum före de tidsgränser som anges.</p>
<p>3. ["Territorium" i vissa fall] Vid tillämpningen av punkt 1 får alla<br>de fördragsslutande parter som är medlemmar i en och samma<br>mellanstatligaorganisation handla gemensamt, där organisationens<br>förordningar kräver detta, för att likställa handlingar som har utförts på<br>denna organisations medlemsstaters territorium med handlingar som har<br>utförts på deras egna territorier och skall, om så sker, underrätta<br>generalsekreteraren.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>158</p>
<p>Article 7</p>
<p>Prop. 1996/97:128<br>Bilaga 1</p>
<p>Distinctness</p>
<p>The variety shall be deemed to be distinct if it is ciearly distinguishable<br>from any other variety whose existence is a matter of common<br>knowledge at the time of the filing of the application. In particular, the<br>filing of an application for the granting of a breeder’s right or for the<br>entering of another variety in an official register of varieties, in any<br>country, shall be deemed to render that other variety a matter of<br>common knowledge from the date of the application, provided that the<br>application leads to the granting of a breeder’s right or to the entering<br>of the said other variety in the official register of varieties, as the case<br>may be.</p>
<p>Article 8</p>
<h4>Uniformity</h4>
<p>The variety shall be deemed to be uniform if, subject to the variation<br>that may be expected from the particular features of its propagation, it<br>is sufficiently uniform in its relevant characteristics.</p>
<p>Article 9</p>
<h4>Stability</h4>
<p>The variety shall be deemed to be stable if its relevant characteristics<br>remain unchanged after repeated propagation or, in the case of a<br>particular cycle of propagation, at the end of each such cycle.</p>
<p>159</p>
<p>Artikel 7</p>
<h4>Särskiljbarhet</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Sorten skall anses vara särskiljbar om den tydligt skiljer sig från varje<br>annan sort vars existens är allmänt känd vid tidpunkten för ingivandet<br>av ansökan. I detta avseende gäller att ingivande av en ansökan om<br>beviljande av förädlarrätt eller om införande av en sort i en officiell<br>sortlista i något land, skall anses göra sorten allmänt känd från och med<br>ansökningsdagen, under förutsättning att ansökan leder till att<br>förädlarrätt beviljas eller till att sorten införs i den officiella sortlistan.</p>
<p>Artikel 8</p>
<h4>Enhetlighet</h4>
<p>Sorten skall anses vara enhetlig, om den, bortsett från den variation<br>som kan förväntas till följd av särskilda förhållanden vid dess<br>förökning, är tillräckligt enhetlig beträffande dess relevanta<br>kännetecken.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Stabilitet</h4>
<p>Sorten skall anses vara stabil, om dess relevanta kännetecken förblir<br>oförändrade efter upprepad förökning eller, i fråga om en särskild<br>förökningscykel, vid slutet av varje sådan cykel.</p>
<p>160</p>
<h4>CHAPTER IV</h4>
<h4>APPLICATION FOR THE GRANT OF THE BREEDER’S<br>RIGHT</h4>
<p>Article 10</p>
<h4>Filing of Applications</h4>
<p>(1) [Place of first application] The breeder may choose the<br>Contracting Party with whose authority he wishes to file his first<br>application for a breeder’s right.</p>
<p>(2) [Time of subsequent applications] The breeder may apply to the<br>authorities of other Contracting Parties for the grant of breeders’ rights<br>by the authority of the Contracting Party with which the first<br>application was filed.</p>
<p>(3) [Independence of protection] No Contracting Party shall refuse to<br>grant a breeder’s right or limit its duration on the ground that protection<br>for the same variety has not been applied for, has been refused or has<br>expired in any other State or intergovemmental organization.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>161</p>
<p>11 Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 128</p>
<h4>KAPITEL IV</h4>
<p>ANSÖKAN OM FÖRÄDLARRÄTT</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Ingivande av ansökan</h4>
<p>1. [Plats för den första ansökan] Förädlaren får välja den<br>fördragsslutande part till vars myndighet han önskar lämna in sin första<br>ansökan om förädlarrätt.</p>
<p>2. [Tidpunkt för efterföljande ansökningar] Förädlaren får ansöka om<br>beviljande av förädlarrätt hos andra fördragsslutande parters<br>myndigheter utan att avvakta att förädlarrätt beviljas av myndigheten i<br>den fördragsslutande part där den första ansökan lämnades in.</p>
<p>3. [Oberoende skydd] Ingen fördragsslutande part får vägra att<br>bevilja förädlarrätt eller begränsa dess varaktighet på grund av att skydd<br>för samma sort inte har sökts, har vägrats eller har upphört att gälla i<br>en annan stat eller inom en mellanstatlig organisation.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>162</p>
<p>Article 11</p>
<h4>Right of Priority</h4>
<p>(1) [The right; its period] Any breeder who has duly filed an<br>application for the protection of a variety in one of the Contracting<br>Parties (the "first application") shall, for the purpose of filing an<br>application for the grant of a breeder’s right for the same variety with<br>the authority of any other Contracting Party (the "subsequent<br>application"), enjoy a right of priority for a period of 12 months. This<br>period shall be computed from the date of filing of the first application.<br>The day of filing shall not be included in the latter period.</p>
<p>(2) [Claiming the right] In order to benefit from the right of priority,<br>the breeder shall, in the subsequent application, claim the priority of the<br>first application. The authority with which the subsequent application<br>has been filed may require the breeder to fumish, within a period of not<br>less than three months from the filing date of the subsequent<br>application, a copy of the documents which constitute the first<br>application, certified to be a true copy by the authority with which that<br>application was filed, and samples or other evidence that the variety<br>which is the subject matter of both applications is the same.</p>
<p>(3) [Documents and material] The breeder shall be allowed a period<br>of two years after the expiration of the period of priority or, where the<br>first application is rejected or withdrawn, an appropriate time after such<br>rejection or withdrawal, in which to fumish, to the authority of the<br>Contracting Party with which he has filed the subsequent application,<br>any necessary information, document or material required for the<br>purpose of the examination under Article 12, as required by the laws of<br>that Contracting Party.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>163</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Prioritetsrätten</h4>
<p>1. {Rätten; dess tidsfrist} En förädlare som i behörig ordning har gett<br>in en ansökan om skydd av en sort till en av de fördragsslutande<br>parterna ("första ansökan") skall ha rätt till prioritet under en tid av 12<br>månader för att ge in ansökan om förädlarrätt för samma sort till<br>myndigheten i varje annan fördragsslutande part (den "efterföljande<br>ansökan"). Denna frist skall räknas från den dag då den första ansökan<br>lämnades in. Ansökningsdagen skall inte räknas in i fristen.</p>
<p>2. [Yrkande av rätten} För att få åtnjuta rätten till prioritet skall<br>förädlaren i den efterföljande ansökan yrka prioritet från den första<br>ansökan. Den myndighet tillvilken den efterföljande ansökan har ingetts<br>får kräva att förädlaren, inom en period på minst tre månader från och<br>med den dag då den efterföljande ansökan lämnades in, skall inkomma<br>med en kopia av de handlingar som tillhör den första ansökan, bestyrkt<br>av den myndighet till vilken ansökan gavs in, samt prover eller andra<br>bevis för att samma sort avses med båda ansökningarna.</p>
<p>3. [Handlingar och material} Förädlaren skall ha en frist på två år<br>efter utgången av prioritetstiden eller, om den första ansökan avslås<br>eller återkallas, en skälig tid efter ett sådant avslag eller en sådan<br>återkallelse av ansökan, för att tillhandahålla den myndighet i den<br>fördragsslutande parten till vilken han har lämnat in den efterföljande<br>ansökan alla nödvändiga uppgifter och handlingar eller material som<br>krävs för den prövning som avses i artikel 12 och enligt den<br>fördragsslutande partens lagstiftning.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>164</p>
<p>(4) [Events occurring during the period] Events occurring within the<br>period provided for in paragraph (1), such as the filing of another<br>application or the publication or use of the variety that is the subject of<br>the first application, shall not constitute a ground for rejecting the<br>subsequent application. Such events shall also not give rise to any third-<br>party right.</p>
<p>Article 12</p>
<h4>Examination of the Application</h4>
<p>Any decision to grant a breeder’s right shall require an examination for<br>compliance with the conditions under Artides 5 to 9. In the course of<br>the examination, the authority may grow the variety or carry out other<br>necessary tests, cause the growing of the variety or the carrying out of<br>other necessary tests, or take into account the results of growing tests or<br>other trials which have alrerady been carried out. For the purposes of<br>examination, the authority may require the breeder to fumish all the<br>necessary information, documents or material.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>165</p>
<p>4. [Händelser som inträffar under fristen] Händelser som inträffar Prop. 1996/97:128<br>under den frist som fastställs i punkt 1, t.ex. ingivande av en annan Bilaga 1<br>ansökan eller offentliggörande eller användning av den sort som är<br>föremål för den första ansökan skall inte utgöra skäl för avslag av den<br>efterföljande ansökan. Sådana händelser får inte heller ge upphov till<br>någon rätt för tredje man.</p>
<p>Artikel 12</p>
<h4>Prövning av ansökan</h4>
<p>Varje beslut om beviljande av förädlarrätt skall föregås av en prövning<br>av om villkoren i artikel 5 - 9 är uppfyllda. Under prövningens gång<br>får myndigheten odla sorten eller utföra andra nödvändiga<br>undersökningar, låta odla sorten eller utföra andra nödvändiga<br>undersökningar eller ta hänsyn till resultaten av provodlingar eller andra<br>försök som redan har utförts. För prövningen får myndigheten kräva att<br>förädlaren skall tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, handlingar<br>eller material.</p>
<p>166</p>
<h4>Article 13</h4>
<h4>Provisional Protection</h4>
<p>Each Contracting Party shall provide measures designed to safeguard<br>the interests of the breeder during the period between the filing or the<br>publication of the appliction for the grant of a breeder’s right and the<br>grant of that right. Such measures shall have the effect that the holder<br>of a breeder’s right shall at least be entitled to equitable remuneration<br>from any person who, during the said period, has carried out acts<br>which, once the right is granted, require the breeder’s authorization as<br>provided in Article 14. A Contracting Party may provide that the said<br>measures shall only take effect in relation to persons whom the breeder<br>has notified of the filing of the application.</p>
<h4>CHAPTER V</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>THE RIGHTS OF THE BREEDER</h4>
<h4>Article 14</h4>
<h4>Scope of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Acts in respect of the propagating material] (a) Subject to<br>Artides 15 and 16, the following acts in respect of the propagating<br>material of the protected variety shall require the authorization of the<br>breeder:</p>
<p>167</p>
<h4>Artikel 13</h4>
<h4>Provisoriskt skydd</h4>
<p>Varje fördragsslutande part skall vidta åtgärder avsedda att skydda<br>förädlarens intressen under tiden från det att ansökan om förädlarrätt<br>ges in fram till dess att denna rätt beviljas. Dessa åtgärder skall ha den<br>verkan att innehavaren av en förädlarrätt skall ha rätt till minst skälig<br>ersättning från var och en som under denna tid vidtar åtgärder som, när<br>rätten väl har beviljats, kräver förädlarens tillstånd såsom föreskrivs i<br>artikel 14. En fördragsslutande part får föreskriva att åtgärderna i fråga<br>endast skall gälla personer som förädlaren har underrättat om ingivandet<br>av ansökan.</p>
<h4>KAPITEL V</h4>
<h4>FÖRÄDLARENS RÄTTIGHETER</h4>
<h4>Artikel 14</h4>
<h4>Förädlarrättens omfattning</h4>
<p>1. [Åtgärder som avser förökningsmaterialet] a) Om inte annat följer<br>av artiklarna 15 och 16 skall följande åtgärder som avser<br>förökningsmaterial av den skyddade sorten kräva förädlarens tillstånd:</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>168</p>
<p>(1) production or reproduction (multiplication), Prop. 1996/97 128</p>
<p>(ii) conditioning for the purpose of propagation, Bilaga 1</p>
<p>(iii) offering for sale,</p>
<p>(iv) selling or other marketing,</p>
<p>(v) exporting,</p>
<p>(vi) importing,</p>
<p>(vii) stocking for any of the purposes mentioned in (i) to</p>
<p>(vi), above.</p>
<p>(b) The breeder may make his authorization subject to conditions and<br>limitations.</p>
<p>(2) [Acts in respect of the harvested material] Subject to Artides 15<br>and 16, the acts referred to in items (i) to (vii) of paragraph (l)(aj in<br>respect of harvested material, including entire plants and parts of plants,<br>obtained through the unauthorized use of propagating material of the<br>protected variety shall require the authorization of the breeder, unless<br>the breeder has had reasonable opportunity to exercise his right in<br>relation to the said propagating material.</p>
<p>(3) [Acts in respect of certain products] Each Contracting Party may<br>provide that, subject to Artides 15 and 16, the acts referred to in items</p>
<p>(i) to (vii) of paragraph (l)(a) in respect of products made directly from<br>harvested material of the protected variety falling within the provisions<br>of paragraph (2) through the unauthorized use of the said harvested<br>material shall require the authorization of the breeder, unless the<br>breeder has had reasonable opportunity to exercise his right in relation<br>to the said harvested material.</p>
<p>169</p>
<p>i) Produktion eller reproduktion (förökning).</p>
<p>ii) Behandling med avseende på förökning.</p>
<p>iii) Utbjudande till försäljning.</p>
<p>iv) Försäljning eller annan form av saluföring.</p>
<p>v) Export.</p>
<p>vi) Import.</p>
<p>vii) Lagring i syfte att utföra de åtgärder som avses i i - vi.</p>
<p>b) Förädlaren kan göra sitt tillstånd beroende av villkor och<br>begränsningar.</p>
<p>2. [Åtgärder som avser skördat material] Om inte annat följer av<br>artiklarna 15 och 16 skall de åtgärder under punkt 1 a i - vii som avser<br>skördat material, inklusive hela växter och delar av växter, som erhållits<br>genom användning av förökningsmaterial av den skyddade sorten utan<br>tillstånd kräva förädlarens tillstånd, om inte förädlaren har haft en<br>rimlig möjlighet att utöva sin rätt med avseende på<br>förökningsmaterialet.</p>
<p>3. [Åtgärder som avser vissa produkter] Varje fördragsslutande part<br>får, om inte annat följer av artiklarna 15 och 16, föreskriva att de<br>åtgärder under punkt 1 a i - vii som avser produkter som framställs<br>direkt från skördat material av en skyddad sort som omfattas av<br>bestämmelserna i punkt 2 genom användning av det skördade materialet<br>utan tillstånd, skall kräva förädlarens tillstånd, om förädlaren inte har<br>haft en rimlig möjlighet att utöva sin rätt med avseende på det skördade<br>materialet.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>170</p>
<p>(4) {Possible additional acts] Each Contraction Party may provide p<sub>rO</sub>p 1996/97 128<br>that, subject to Artides 15 and 16, acts other than those referred to in Bilaga 1</p>
<p>items (i) to (vii) of paragraph (l)(a) shall also require the authorization<br>of the breeder.</p>
<p>(5) [Essentially derived and certain other varieties] (a) The<br>provisions of paragraphs (1) to (4) shall also apply in relation to</p>
<p>(i) varieties which are essentially derived from the protected variety,<br>where the protected variety is not itself an essentially derived variety,</p>
<p>(ii) varieties which are not clearly distinguishable in accordance with<br>Article 7 from the proteted variety and</p>
<p>(iii) varieties whose production requires the repeated use of the<br>protected variety.</p>
<p>(b) For the purposes of subparagraph (a) (i), a variety shall be<br>deemed to be essentially derived from another variety ("the initial<br>variety") when</p>
<p>(i) it is predominantly derived from the initial variety, or from a<br>variety that is itself predominantly derived from the initial variety,<br>while retaining the expresseion of the essential characteristics that result<br>from the genotype or combination of genotypes of the initial variety,</p>
<p>(ii) it is clearly distingushable from the initial variety and</p>
<p>(iii) except for the differences which result from the act of<br>derivation, it conforms to the initial variety in the expression of the<br>essential characteristics that result from the genotype or combination of<br>genotypes of the initial variety.</p>
<p>(c) Essentially derived varieties may be obtained for example by the<br>selection of a natural or induced mutant, or of a somaclonal variant, the<br>selection of a variant individual from plants of the initial variety,<br>backcrossing, or transformation by genetic engineering.</p>
<p>171</p>
<p>4. [Möjliga ytterligare åtgärder] Varje fördragsslutande part får p<sub>rop</sub> 1996/97:128<br>föreskriva, om inte annat följer av artiklarna 15 och 16, att andra Bilaga 1<br>åtgärder än dem som avses i punkt 1 a i - vii också skall kräva<br>förädlarens tillstånd.</p>
<p>5 .[Väsentligen avledda sorter och vissa andra sorter] a) Be-<br>stämmelserna i punkt 1-4 skall även tillämpas med avseende på</p>
<p>i) sorter som är väsentligen avledda från den skyddade sorten, om<br>inte denna sort i sig också är en väsentligen avledd sort,</p>
<p>ii) sorter som inte är tydligt särskiljbara i förhållande till den<br>skyddade sorten i enlighet med artikel 7,</p>
<p>iii) sorter vilkas framställning kräver upprepad användning av den<br>skyddade sorten.</p>
<p>b) Vid tillämpningen av a i skall en sort anses vara väsentligen<br>avledd från en annan sort, i det följande kallad "den ursprungliga<br>sorten", när</p>
<p>i) den är väsentligen avledd från den ursprungliga sorten eller från en<br>sort som också är väsentligen avledd från den ursprungliga sorten,<br>samtidigt som den bibehåller uttrycken av de väsentliga kännetecken<br>som är ett resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller<br>kombination av genotyper,</p>
<p>ii) den är tydligt särskiljbar i förhållande till den ursprungliga sorten,<br>och</p>
<p>iii) den, bortsett från skillnader som beror på avledningsprocessen,<br>överensstämmer med den ursprungliga sorten beträffande uttryck av de<br>väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga sortens<br>genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>c) Väsentligen avledda sorter kan erhållas t.ex. genom urval av en<br>naturlig eller framkallad mutant, eller av en somaklonal variant, urval<br>av en avvikande individ från växter av den ursprungliga sorten,<br>återkorsning, eller förändring med användning av genteknik.</p>
<p>172</p>
<p>Article 15</p>
<h4>Exceptions to the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Compulsory exceptions] The breeder’s right shall not extend to</p>
<p>(1) acts done privately and for non-commercial purposes,</p>
<p>(ii) acts done for experimental purposes and</p>
<p>(iii) acts done for the purpose of breeding other varieties, and, except<br>where the provisions of Article 14(5) apply, acts referred to in Article<br>14(1) to (4) in respect of such other varieties.</p>
<p>(2) [Optional exceptiori] Notwithstanding Article 14, each Cotracting<br>Party may, within reasonable limits and subject to the safeguarding of<br>the legitimate interests of the breeder, restrict the breeder’s right in<br>relation to any variety in order to permit farmers to use for propagating<br>purposes, on their own holdings, the product of the harvest which they<br>have obtained by planting, on their own holdings, the protected variety<br>or a variety covered by Article 14(5)(a)(i) or (ii).</p>
<p>Article 16</p>
<h4>Exhaustion of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Exhaustion of right] The breeder’s right shall not extend to acts<br>conceming any material of the protected variety, or of a variety covered<br>by the provisions of Article 14(5), which has been sold or otherwise<br>marketed by the breeder or with his consent in the territory of the<br>Contracting Party concemed, or any material derived from the said<br>material, unless such acts</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>173</p>
<p>Artikel 15</p>
<h4>Undantag från förädlarrätten</h4>
<p>1. [Obligatoriska undantag] Förädlarrätten skall inte omfatta</p>
<p>i) åtgärder av privat natur och för icke-kommersiella syften,</p>
<p>ii) åtgärder som utförs i experimentsyfte,</p>
<p>iii) åtgärder som utförs i syfte att förädla fram andra sorter och,<br>utom då bestämmelserna i artikel 14.5 gäller, de åtgärder som avses i<br>artikel 14.1 — 14.4 i fråga om sådana andra sorter.</p>
<p>2. [Icke-obligatoriskt undantag] Utan hinder av vad som sägs i artikel<br>14 får varje fördragsslutande part inom rimliga gränser och utan<br>åsidosättande av skyddet av förädlarens legitima intressen begränsa<br>förädlarrätten i fråga om en sort för att tillåta jordbrukare att, för<br>förökningsändamål på sin mark, använda den skördeprodukt som de har<br>erhållit genom att på sin mark odla den skyddade sorten eller en sort<br>som omfattas av artikel 14.5 a i eller 14.5 a ii.</p>
<p>Artikel 16</p>
<h4>Konsumtion av förädlarrätten</h4>
<p>1. [Konsumtion av rätten] Förädlarrätten skall inte omfatta åtgärder i<br>fråga om material av den skyddade sorten eller av en sort som omfattas<br>av bestämmelserna i artikel 14.5, som har sålts eller på annat sätt<br>saluförts av förädlaren eller med dennes samtycke inom den berörda<br>fördragsslutande partens territorium, eller material som är avlett från<br>detta material, om inte åtgärderna</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>174</p>
<p>(1) involve further propagation of the variety in question or</p>
<p>(ii) involve an export of material of the variety, which enables the<br>propagation of the variety, into a country which does not protect<br>varieties of the plant genus or species to which the variety belongs,<br>except where the exported material is for final consumption purposes.</p>
<p>(2) [Meaning of "material"} For the purposes of paragraph (1),<br>"material" means, in relation to a variety,</p>
<p>(i) propagating material of any kind,</p>
<p>(ii) harvested material, including entire plants and parts of plants,<br>and</p>
<p>(iii) any product made directly from the harvested material.</p>
<p>(3) ["Territory" in certain cases] For the purposes of paragraph (1),<br>all the Contracting Parties which are member States of one and the<br>same intergovemmental organization may act jointly, where the<br>regulations of that organiation so require, to assimilate acts done on the<br>territories of the States members of that organization to acts done on<br>their own territories and, should they do so, shall notify the Secretary-<br>General accordingly.</p>
<p>Article 17</p>
<h4>Restrictions on the Exercise of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Public interest] Except where expressly provided in this<br>Convention, no Contracting Party may restrict the free exercise of a<br>breeder’s right for reasons other than of public interest.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>175</p>
<p>i) innebär vidareförökning av sorten i fråga, eller Prop 1996/97 128</p>
<p>ii) innebär export av material av sorten, som möjliggör förökning av Bil<sub>a</sub>g<sub>a</sub> i<br>sorten, till ett land som inte skyddar sorter av det växtsläkte eller den</p>
<p>växtart som sorten tillhör, utom när det exporterade materialet är avsett<br>för slutlig konsumtion.</p>
<p>2. [Innebörden av "material"] Vid tillämpningen av punkt 1 avser<br>"material" med avseende på en sort</p>
<p>i) allt slags förökningsmaterial,</p>
<p>ii) skördat material, inklusive hela växter och delar av växter, och</p>
<p>iii) alla produkter som framställs direkt av det skördade materialet.</p>
<p>3. ["Territorium" i vissa fall] Vid tillämpningen av punkt 1 får alla<br>de fördragsslutande parter som är medlemmar av en och samma<br>mellanstatliga organisation handla gemensamt, där organisationens<br>förordningar kräver detta, för att likställa handlingar som har utförts på<br>denna organisations medlemmars territorium med handlingar som har<br>utförts på deras egna territorier och skall, om så sker, underrätta<br>generalsekreteraren.</p>
<p>Artikel 17</p>
<h4>Begränsningar av utövandet av förädlarrätten</h4>
<p>1. [Allmänt intresse] Om inte annat uttryckligen föreskrivs i denna<br>konvention, får en fördragsslutande part inte begränsa det fria utövandet<br>av förädlarrätten av andra hänsyn än allmänt intresse.</p>
<p>176</p>
<p>(2) [Equitable remuneratiori] When any such restriction has the effect<br>of authorizing a third party to perform any act for which the breeder’s<br>authorization is required, the Contracting Party concemed shall take all<br>measures necessary to ensure that the breeder receives equitable<br>remuneration.</p>
<p>Article 18</p>
<h4>Measures Regulating Commerce</h4>
<p>The breeder’s right shall be independent of any measure taken by a<br>Contracting Party to regulate within its territory the production,<br>certification and marketing of material of varieties or the importing or<br>exporting of such material. In any case, such measures shall not affect<br>the application of the provisions of this Convention.</p>
<p>Article 19</p>
<h4>Duration of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Period of protection] The breeder’s right shall be granted for a<br>fixed period.</p>
<p>(2) [Minimum period] The said period shall not be shorter than 20<br>years from the date of the grant of the breeder’s right. For trees and<br>vines, the said period shall not be shorter than 25 years from the said<br>date.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>177</p>
<p>12 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 128</p>
<p>2. [Skälig ersättning] När en sådan begränsning innebär att tredje<br>man tillåts utföra en åtgärd som kräver förädlarens tillstånd, skall den<br>berörda fördragsslutande parten vidta alla nödvändiga åtgärder för att<br>säkerställa att förädlaren erhåller skälig ersättning.</p>
<p>Artikel 18</p>
<h4>Åtgärder för reglering av handel</h4>
<p>Förädlarrätten skall vara oberoende av varje åtgärd som en för-<br>dragsslutande part vidtar för att inom sitt territorium reglera produktion,<br>certifiering och saluföring av material av sorter eller import eller export<br>av sådant material. Sådana åtgärder skall under inga omständigheter<br>påverka tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Förädlarrättens varaktighet</h4>
<p>1. [Skyddstid] Förädlarrätten skall beviljas för en bestämd tid.</p>
<p>2. [Minimiperiod] Denna period skall inte understiga 20 år räknat<br>från den dag då förädlarrätten beviljas. För träd och vinstockar skall<br>denna period inte understiga 25 år räknat från denna dag.</p>
<p>178</p>
<h4>CHAPTER VI</h4>
<h4>VARIETY DENOMINATION</h4>
<p>Article 20</p>
<h4>Variety Denomination</h4>
<p>(1) [Designation of varieties by denominations; use of the<br>denomination] (a) The variety shall be designated by a denomination<br>which will be its generic designation.</p>
<p>(b) Each Contracting Party shall ensure that, subject to paragraph</p>
<p>(4), no rights in the designation registered as the denomination of the<br>variety shall hamper the free use of the denomination in connection with<br>the variety, even after the expiration of the breeder’s right.</p>
<p>(2) [Characteristics of the denomination] The denomination must<br>enable the variety to be identified. It may not consist solely of figures<br>except where this is an established practice for designating varieties. It<br>must not be liable to mislead or to cause confusion conceming the<br>characteristics, value or identity of the variety or the identity of the<br>breeder. In particular, it must be different from every denomination<br>which designates, in the territory of any Contracting Party, an existing<br>variety of the same plant species or of a closely related species.</p>
<p>(3) [Registration of the denomination] The denomination of the<br>variety shall be submitted by the breeder to the authority. If it is found<br>that the denomination does not satisfy the requirements of paragraph<br>(2), the authority shall refuse to register it and shall require the breeder<br>to propose another denomination within a prescribed period. The<br>denomination shall be registered by the authority at the same time as the<br>breeder’s right is granted.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>179</p>
<h4>KAPITEL VI</h4>
<h4>SORTBENÄMNING</h4>
<p>Artikel 20</p>
<h4>Sortbenämning</h4>
<p>1. [Beteckning av sorter med benämningar; användning av<br>benämningen] a) Sorten skall betecknas med en benämning som skall<br>vara dess generiska beteckning.</p>
<p>b) Varje fördragsslutande part skall, om inte annat följer av punkt 4,<br>tillse att inga rättigheter i fråga om den beteckning som har registrerats<br>som sortbenämning hindrar den fria användningen av denna benämning<br>i förening med sorten, och detta även efter det att förädlarrätten har<br>upphört att gälla.</p>
<p>2. [Benämningens kännetecken] Benämningen skall göra det möjligt<br>att identifiera sorten. Den får inte bestå av enbart siffror, utom i fall där<br>detta är allmänt tillämpad praxis för att beteckna sorter. Den får inte<br>vara vilseledande eller ägnad att orsaka förväxling i fråga om sortens<br>egenskaper, värde eller identitet eller i fråga om förädlarens identitet.<br>Den skall särskilt skilja sig från varje benämning som i någon av de<br>fördragsslutande parternas territorium betecknar en redan befintlig sort<br>av samma eller en närbesläktad växtart.</p>
<p>3. [Registrering av benämningen] Uppgift om sortbenämningen skall<br>av förädlaren ges in till myndigheten. Om det visar sig att benämningen<br>inte uppfyller kraven i punkt 2, skall myndigheten vägra att registrera<br>den och anmoda förädlaren att inom föreskriven tid föreslå en annan<br>benämning. Benämningen skall registreras av myndigheten samtidigt<br>som förädlarrätten beviljas.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>180</p>
<p>(4) [Prior rights of third persons] Prior rights of third persons shall<br>not be affected. If, by reason of a prior right, the use of the<br>denomination of a variety is forbidden to a person who, in accordance<br>with the provisions of paragraph (7), is obliged to use it, the authority<br>shall require the breeder to submit another denomination for the variety.</p>
<p>(5) [Same denomination in all Contracting Parties] A variety must be<br>submitted to all Contracting Parties under the same denomination. The<br>authority of each Contracting Party shall register the denomination so<br>submitted, unless it considers the denomination unsuitable within its<br>territory. In the latter case, it shall require the breeder to submit<br>another denomination.</p>
<p>(6) [Information among the authorities of Contracting Parties] The<br>authority of a Contracting Party shall ensure that the authorities of all<br>the other Contracting Parties are informed of matters conceming variety<br>denominations, in particular the submission, registration and<br>cancellation of denominations. Any authority may address its<br>observations, if any, on the registration of a denomination to the<br>authority which communicated that denomination.</p>
<p>(7) [Obligation to use the denomination] Any person who, within the<br>territory of one of the Contracting Parties, olfers for sale or markets<br>propagating material of a variety protected within the said territory shall<br>be obliged to use the denomination of that variety, even after the<br>expiration of the breeder’s right in that variety, except where, in<br>accordance with the provisions of paragraph (4), prior rights prevent<br>such use.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>181</p>
<p>4. [Tredje mans äldre rättigheter] Tredje mans äldre rättigheter skall Prop. 1996/97:128<br>inte påverkas. Om på grund av en äldre rättighet någon, som i enlighet Bilaga 1</p>
<p>med bestämmelserna i punkt 7 är skyldig att använda en sortbenämning<br>är förhindrad att göra detta, skall myndigheten anmoda förädlaren att<br>föreslå en annan sortbenämning.</p>
<p>5. [En och samma benämning hos samtliga fördragsslutande parter]<br>Om förädlarrätt söks i flera fördragsslutande parter, måste det ske under<br>en och samma benämning. Myndigheten i varje fördragsslutande part<br>skall registrera den benämning som har uppgetts, såvida myndigheten<br>inte finner att benämningen är olämplig inom dess territorium. I sådant<br>fall får myndigheten anmoda förädlaren att föreslå en annan benämning.</p>
<p>6. [Information mellan myndigheterna i fördragsslutande parter] Den<br>fördragsslutande partens myndighet skall tillse att myndigheterna i<br>samtliga andra fördragsslutande parter hålls underrättade om<br>sortbenämningar, särskilt vad gäller inlämnande, registrering och<br>upphävande av benämningar. Varje myndighet får översända eventuella<br>invändningar mot registrering av en sortbenämning till den myndighet<br>som lämnade underrättelse om benämningen.</p>
<p>7. [Skyldighet att använda benämningen] Den som inom en av de<br>fördragsslutande parternas territorium utbjuder till försäljning eller<br>saluför förökningsmaterial av en sort som är skyddad inom detta<br>territorium är skyldig att använda sortbenämningen, och detta gäller<br>även efter det att förädlarrätten i fråga om den sorten har upphört att<br>gälla, såvida inte äldre rättigheter utgör hinder mot sådan användning i<br>enlighet med bestämmelserna i punkt 4.</p>
<p>182</p>
<p>(8) [Indications used in association with denominations] When a<br>variety is offered for sale or marketed, it shall be permitted to associate<br>a trademark, trade name or other similar indication with a registered<br>variety denomination. If such an indication is so associated, the<br>denomination must nevertheless be easily recognizable.</p>
<h4>CHAPTER VII</h4>
<p>NULLITY AND CANCELLATION OF THE BREEDER’S RIGHT</p>
<p>Article 21</p>
<h4>Nullity of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Reasons of nullity] Each Contracting Party shall declare a<br>breeder’s right granted by it null and void when it is established</p>
<p>(1) that the conditions laid down in Artides 6 or 7 were not complied<br>with at the time of the grant of the breeder’s right,</p>
<p>(ii) that, where the grant of the breeder’s right has been essentially<br>based upon information and documents fumished by the breeder, the<br>conditions laid down in Artides 8 or 9 were not complied with at the<br>time of the grant of the breeder’s right, or</p>
<p>(iii) that the breeder’s right has been granted to a person who is not<br>entitled to it, unless it is transferred to the person who is so entitled.</p>
<p>(2) [Exclusion of other reasons] No breeder’s right shall be declared<br>null and void for reasons other than those referred to in paragraph (1).</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>183</p>
<p>8. [Beteckningar som används tillsammans med benämningar] När en p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>sort utbjuds till försäljning eller saluförs får till den registrerade Bilaga 1<br>sortbenämningen fogas ett varumärke, ett firmanamn eller en liknande<br>beteckning. Om en sådan beteckning har tillfogats måste emellertid<br>sortbenämningen vara lätt urskiljbar.</p>
<p>KAPITEL VII</p>
<p>OGILTIGFÖRKLARANDE OCH UPPHÄVANDE AV</p>
<p>FÖRÄDLARRÄTTE N</p>
<p>Artikel 21</p>
<h4>Ogiltigförklarande av förädlarrätten</h4>
<p>1. [Grunder för ogiltigförklaring] Varje fördragsslutande part skall<br>ogiltigförklara en förädlarrätt som den har beviljat, om det fastställs att</p>
<p>i) de villkor som anges i artiklarna 6 eller 7 inte var uppfyllda vid<br>tidpunkten för beviljande av förädlarrätten,</p>
<p>ii) i fall när beviljandet av förädlarrätten huvudsakligen grundade sig<br>på uppgifter och handlingar som tillhandahållits av förädlaren, de<br>villkor som anges i artiklarna 8 eller 9 inte var uppfyllda vid tidpunkten<br>för beviljandet av förädlarrätten,</p>
<p>iii) förädlarrätten har beviljats en person som inte är berättigad till<br>den, om den inte överförs till den person som är berättigad till den.</p>
<p>2. [Uteslutande på andra grunder] Förädlarrätten får inte förklaras<br>ogiltig på andra grunder än dem som anges i punkt 1.</p>
<p>184</p>
<p>Article 22</p>
<h4>Cancellation of the Breeder’s Right</h4>
<p>(1) [Reasons for cancellation} (a) Each Contracting Party may cancel<br>a breeder’s right granted by it if it is established that the conditions laid<br>down in Artides 8 or 9 are no longer fulfilled.</p>
<p>(b) Furthermore, each Contracting Party may cancel a breeder’s right<br>granted by it if, after being requested to do so and within a prescribed<br>period,</p>
<p>(1) the breeder does not provide the authority with the information,<br>documents or material deemed necessary for verifying the maintenance<br>of the variety,</p>
<p>(ii) the breeder fails to pay such fees as may be payable to keep his<br>right in force, or</p>
<p>(iii) the breeder does not propose, where the denomination of the<br>variety is cancelled after the grant of the right, another suitable<br>denomination.</p>
<p>(2) [Exclusion of other reasons} No breeder’s right shall be cancelled<br>for reasons other than those referred to in paragraph (1).</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>185</p>
<p>Artikel 22</p>
<h4>Upphävande av förädlarrätten</h4>
<p>1. [Orsaker till upphävande] a) Varje fördragsslutande part får<br>upphäva en förädlarrätt som den har beviljat, om det fastställs att de<br>villkor som fastställs i artiklarna 8 eller 9 inte längre är uppfyllda.</p>
<p>b) Varje fördragsslutande part får vidare upphäva en förädlarrätt som<br>den har beviljat, om förädlaren inte inom föreskriven tid och efter<br>uppmaning</p>
<p>i) tillhandahåller myndigheten de uppgifter och handlingar och det<br>material som anses nödvändiga för att kontrollera att sorten<br>vidmakthålls,</p>
<p>ii) betalar de avgifter som i förekommande fall krävs för att hans rätt<br>skall bestå, eller</p>
<p>iii) föreslår, om benämningen för sorten hävs efter beviljandet av<br>rätten, en annan lämplig benämning.</p>
<p>2. [Uteslutande av andra orsaker] Förädlarrätten får inte upphävas av<br>andra orsaker än dem som anges i punkt 1.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>186</p>
<h4>CHAPTER Vm</h4>
<h4>THE UNION</h4>
<p>Article 23</p>
<h4>Members</h4>
<p>The Contracting Parties shall be members of the Union.</p>
<p>Article 24</p>
<h4>Legal Status and Seat</h4>
<p>(1) [Legal personality] The Union has legal personality.</p>
<p>(2) [Legal capacity] The Union enjoys on the territory of each<br>Contracting Party, in conformity with the laws applicable in the said<br>territory, such legal capacity as may be necessary for the fulfillment of<br>the objectives of the Union and for the exercise of its functions.</p>
<p>(3) [Seat] The seat of the Union and its permanent organs are at<br>Geneva.</p>
<p>(4) [Headquarters agreement] The Union has a headquarters<br>agreement with the Swiss Confederation.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>187</p>
<h4>KAPITEL VIII</h4>
<h4>UNIONEN</h4>
<p>Artikel 23</p>
<h4>Medlemmar</h4>
<p>De fördragsslutande parterna skall vara medlemmar i unionen.</p>
<p>Artikel 24</p>
<h4>Rättslig ställning och säte</h4>
<p>1. [Juridisk person] Unionen är en juridisk person.</p>
<p>2. [Rättskapacitet] Unionen åtnjuter på varje fördragsslutande parts<br>territorium och i enlighet med de lagar som är tillämpliga i detta<br>territorium erforderlig rättskapacitet för att unionens ändamål skall<br>kunna uppfyllas och för att dess uppgifter skall kunna utföras.</p>
<p>3. [Säte] Unionens och dess permanenta organs säte ligger i Geneve.</p>
<p>4. [Överenskommelse om huvudkontor] Unionen har en över-<br>enskommelse om säte med Schweiziska Edsförbundet.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>188</p>
<p>Article 25</p>
<p>Prop. 1996/97:128<br>Bilaga 1</p>
<p>Organs</p>
<p>The permanent organs of the Union are the Council and the Office of<br>the Union.</p>
<p>Article 26</p>
<h4>The Council</h4>
<p>(1) [Composition] The Council shall consist of the representatives of<br>the members of the Union. Each member of the Union shall appoint one<br>representative to the Council and one altemate. Representatives or<br>altemates may be accompanied by assistants or advisers.</p>
<p>(2) [Officers] The Council shall elect a President and a first Vice-<br>President from among its members. It may elect other Vice-Presidents.<br>The first Vice-President shall take the place of the President if the latter<br>is unable to officiate. The President shall hold Office for three years.</p>
<p>(3) [Sessions] The Council shall meet upon convocation by its<br>President. An ordinary session of the Council shall be held annually. In<br>addition, the President may convene the Council at his discretion; he<br>shall convene it, within a period of three months, if one-third of the<br>members of the Union so request.</p>
<p>(4) [Observers] States not members of the Union may be invited as<br>observers to meetings of the council. Other observers, as well as<br>experts, may also be invited to such meetings.</p>
<p>189</p>
<p>Artikel 25</p>
<h4>Organ</h4>
<p>Unionens permanenta organ är rådet och unionens byrå.</p>
<p>Artikel 26</p>
<h4>Rådet</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. [Sammansättning] Rådet skall bestå av företrädare för<br>unionsmedlemmama. Varje unionsmedlem skall utse en företrädare till<br>rådet och en ersättare. Företrädarna eller ersättarna får åtföljas av<br>assistenter eller rådgivare.</p>
<p>2. [Tjänstemän] Rådet skall bland sina medlemmar välja en<br>ordförande och en förste vice ordförande. Det får välja ytterligare vice<br>ordförande. Vid förfall för ordföranden ersätts denne av förste vice<br>ordföranden. Uppdrag som ordförande avser en tid av tre år.</p>
<p>3. [Sammanträden] Rådet skall sammanträda på ordförandens<br>kallelse. Det skall hålla ordinarie sammanträde en gång om året.<br>Dessutom får ordföranden sammankalla rådet på eget initiativ; han skall<br>sammankalla rådet inom tre månader när minst en tredjedel av<br>unionsmedlemmama har gjort framställning härom.</p>
<p>4. [Observatörer] Stater som inte är medlemmar i unionen får bjudas<br>in att delta i rådets sammanträden som observatörer. Till dessa<br>sammanträden får också andra observatörer eller sakkunniga bjudas in.</p>
<p>190</p>
<p>(5) [Tasfcs] The tasks of th Council shall be to: Prop. 1996/97:128</p>
<p>(i) study appropriate measures to safeguard the interests and to Bilaga 1<br>encourage the development of the Union;</p>
<p>(ii) establish its rules of procedure;</p>
<p>(iii) appoint the Secretary-General and, if it finds it necessary, a Vice<br>Secretary-General and determine the terms of appointment of each;</p>
<p>(iv) examine an annual report on the activities of the Union and lay<br>down the program for its future work;</p>
<p>(v) give to the Secretary-General all necessary directions for the<br>accomplishment of the tasks of the Union;</p>
<p>(vi) establish the administrative and financial regulations of the</p>
<p>Union;</p>
<p>(vii) examine and approve the budget of the Union and fix the<br>contribution of each member of the Union;</p>
<p>(viii) examine and approve the accounts presented by the Secretary-<br>General;</p>
<p>(ix) fix the date and place of the conferences referred to in Article 38<br>and take the measures necessary for their preparation; and</p>
<p>(x) in general, take all necessary decisions to ensure the efficient<br>functioning of the Union.</p>
<p>(6) [k>res] (a) Each member of the Union that is a State shall have<br>one vote in the Council.</p>
<p>(b) Any Contracting Party that is an intergovemmental organization<br>may, in matters within its competence, exercise the rights to vote of its<br>member States that are members of the Union. Such an<br>intergovemmental organization shall not exercise the rights to vote of<br>its member States if its member States exercise their right to vote, and<br>vice versa.</p>
<p>191</p>
<p>5. [Uppgifter] Rådets uppgifter skall vara att p<sub>rop</sub> 1996/97:128</p>
<p>i) undersöka lämpliga åtgärder för att skydda unionens intressen och Bilaga 1<br>främja dess utveckling,</p>
<p>ii) fastställa sin arbetsordning,</p>
<p>iii) utse en generalsekreterare och, om rådet anser det vara nödvändigt,<br>en vice generalsekreterare samt bestämma deras anställningsvillkor,</p>
<p>iv) granska årsberättelsen över unionens verksamhet och fastställa<br>programmet för unionens framtida arbete,</p>
<p>v) ge generalsekreteraren alla nödvändiga instruktioner för att unionens<br>uppgifter skall kunna fullgöras,</p>
<p>vi) fastställa unionens administrativa och finansiella reglemente,</p>
<p>vii) granska och godkänna unionens budget och fastställa bidrag för</p>
<p>varje unionsmedlem,</p>
<p>viii) granska och godkänna de räkenskaper som läggs fram av<br>generalsekreteraren,</p>
<p>ix) fastställa tid och plats för de konferenser som avses i artikel 38 och</p>
<p>vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda dessa,</p>
<p>x) i övrigt fatta alla de beslut som behövs för att säkerställa ett<br>ändamålsenligt utövande av unionens verksamhet.</p>
<p>6. [Röstning] Varje unionsmedlem som är en stat skall ha en röst i<br>rådet.</p>
<p>b) En fördragsslutande part som är en mellanstatlig organisation får, i<br>frågor där den har behörighet, utöva sina medlemsstaters rösträtt då<br>dessa är medlemmar i unionen. En sådan mellanstatlig organisation får<br>inte utöva sina medlemsstaters rösträtt om dess medlemsstater själva<br>utövar sin rösträtt, ej heller tvärtom.</p>
<p>192</p>
<p>(7) [Majorities] Any decision of the Council shall require a simple<br>majority of the votes cast, provided that any decision of the Council<br>under paragraphs (5)(ii), (vi) and (vii) and under Artides 28(3),<br>29(5) (b) and 38(1) shall require three fourths of the votes cast.<br>Abstentions shall not be considered as votes.</p>
<p>Article 27</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>The Office of the Union</h4>
<p>(1) [Tasks and direction of the Office] The Office of the Union shall<br>carry out all the duties and tasks entrusted to it by the Council. It shall<br>be under the direction of the Secretary-General.</p>
<p>(2) [Duties of the Secretary-General] The Secretary-General shall be<br>responsible to the Council; he shall be responsible for carrying out the<br>decisions of the Council. He shall submit the budget of the Union for<br>the approval of the Council and shall be responsible for its<br>implementation. He shall make reports to the Council on his<br>administration and the activities and financial position of the Union.</p>
<p>(3) [Sta#] Subject to the provisions of Article 26(5)(iii), the<br>conditions of appointment and employment of the staff necessary for the<br>efficient performance of the tasks of the Office of the Union shall be<br>fixed in the administrative and financial regulations.</p>
<p>Article 28</p>
<h4>Languages</h4>
<p>(1) [Languages of the Office] The English, French, German and<br>Spanish languages shall be used by the Office of the Union in carrying<br>out its duties.</p>
<p>193</p>
<p>13 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 128</p>
<p>7. [Majoritet] Rådets beslut skall fattas med enkel majoritet av de pj-<sub>O</sub>p 1996/97-128<br>avgivna rösterna; för beslut enligt punkterna 5 ii, 5 vi och 5 vii och Bilaga 1<br>enligt artiklarna 28.3, 29.5 b och 38.1 krävs dock tre fjärdedels<br>majoritet av de avgivna rösterna. Nedlagda röster skall anses som icke<br>avgivna.</p>
<p>Artikel 27</p>
<h4>Unionens byrå</h4>
<p>1. [Unionens byrås uppgifter och ledning] Unionens byrå skall<br>fullgöra alla uppdrag och åligganden som rådet har anförtrott den.<br>Byrån skall ledas av generalsekreteraren.</p>
<p>2. [Generalsekreterarens åligganden] Generalsekreteraren skall vara<br>ansvarig inför rådet; han skall tillse att rådets beslut verkställs. Han<br>skall lägga fram budgeten för rådets godkännande och svara för att den<br>genomförs. Han skall inför rådet redovisa för sin förvaltning och för<br>unionens verksamhet och finansiella ställning.</p>
<p>3. [Personal] Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 26.5</p>
<p>iii skall villkoren för utnämning och anställning av den personal som är<br>nödvändig för unionens byrås verksamhet anges i det administrativa och<br>finansiella reglementet.</p>
<p>Artikel 28</p>
<h4>Språk</h4>
<p>1. [Språk som används av byrån] Unionens byrå skall använda<br>engelska, franska, tyska och spanska språken när den fullgör sina<br>uppgifter.</p>
<p>194</p>
<p>(2) [Languages in certain meetings] Meetings of the Council and of p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128</p>
<p>revision conferences shall be held in the four languages. Bilaga 1</p>
<p>(3) [Further languages] The Council may decide that further<br>languages shall be used.</p>
<p>Article 29</p>
<h4>Finances</h4>
<p>(1) [Income] The expenses of the Union shall be met from</p>
<p>(1) the annual contributions of the States members of the Union,</p>
<p>(ii) payments received for services rendered,</p>
<p>(iii) miscellaneous receips.</p>
<p>(2) [Contributions: units] (a) The share of each State member of the<br>Union in the total amount of the annual contributions shall be<br>determined by reference to the total expenditure to be met from the<br>contributions of the States members of the Union and to the number of<br>contribution units applicable to it under paragraph (3). The said share<br>shall be computed according to paragraph (4).</p>
<p>(b) The number of contribution units shall be expressed in whole<br>numbers or fractions thereof, provided that no fraction shall be smaller<br>than one-fifth.</p>
<p>(3) [Contributions: share of each member] (a) The number of<br>contribution units applicable to any member of the Union which is party<br>to the Act of 1961/1972 or the Act of 1978 on the date on which it<br>becomes bound by this Convention shall be the same as the number<br>applicable to it immediately before the said date.</p>
<p>195</p>
<p>2. [Språk som används vid vissa sammanträden] Rådets sam- Prop. 1996/97:128<br>manträden och revisionskonferensema skall hållas på dessa fyra språk. Bilaea 1</p>
<p>3. [Ytterligare språk] Rådet får, om så behövs, bestämma att<br>ytterligare språk skall användas.</p>
<p>Artikel 29</p>
<h4>Finanser</h4>
<p>1. [Inkomster] Unionens utgifter skall täckas</p>
<p>i) av unionsstatemas årliga bidrag,</p>
<p>ii) av ersättningar för utförda tjänster,</p>
<p>iii) av andra inkomster.</p>
<p>2. [Bidrag: enheter] a) Varje unionsstats andel av det sammanlagda<br>beloppet av årliga bidrag skall bestämmas på grundval av det<br>sammanlagda utgiftsbelopp som skall täckas med bidrag från<br>unionsstatema och det antal bidragsenheter som gäller för den staten<br>enligt punkt 3. Denna andel skall beräknas i enlighet med punkt 4.</p>
<p>b) Antalet bidragsenheter skall uttryckas i hela enheter eller i delar<br>av enheter, varvid ingen del dock får vara mindre än en femtedel.</p>
<p>3. [Bidrag: varje medlems andel] a) Det antal bidragsenheter som<br>skall gälla för en unionsmedlem som är part i 1961/1972 års akt eller<br>1978 års akt den dag den blir bunden av denna konvention skall vara<br>detsamma som det antal som gällde för den omedelbart före denna dag.</p>
<p>196</p>
<p>(b) Any other State member of the Union shall, on joining the Prop. 1996/97:128<br>Union, indicate, in a declaration addressed to the Secretary-General, the Bilaga j</p>
<p>number of contribution units applicable to it.</p>
<p>(c) Any State member of the Union may, at any time, indicate, in a<br>declaration addressed to the Secretary-General, a number of<br>contribution units different from the number applicble to it under<br>subparagraph (a) or (b). Such declaration, if made during the first six<br>months of a calendar year, shall take effect from the beginning of the<br>subsequent calendar year; otherwise, it shall take effect from the<br>beginning of the second calendar year which follows the year in which<br>the declaration was made.</p>
<p>(4) [Contributions: computation of shares] (a) For each budgetary<br>period, the amount corresponding to one contribution unit shall be<br>obtained by dividing the total amount of the expenditure to be met in<br>that period from the contributions of the States members of the Union<br>by the total number of units applicable to those States members of the<br>Union.</p>
<p>(b) The amount of the contribution of each State member of the<br>Union shall be obtained by multiplying the amount corresponding to one<br>contribution unit by the number of contribution units applicable to that<br>State member of the Union.</p>
<p>(5) [Arrears in contributions] (a) A State member of the Union which<br>is in arrears in the payment of its contributions may not, subject to<br>subparagraph (b), exercise its right to vote in the Council if the amount<br>of its arrears equals or exceeds the amount of the contribution due from<br>it for the preceding full year. The suspension of the right to vote shall<br>not relieve such State member of the Union of its obligations under this<br>Convention and shall not deprive it of any other rights thereunder.</p>
<p>197</p>
<p>b) Övriga unionsstater skall vid sin anslutning till unionen ange i en<br>förklaring till generalsekreteraren det antal bidragsenheter som skall<br>gälla för den staten.</p>
<p>c) En unionsstat får när som helst i en förklaring till general-<br>sekreteraren ange ett antal bidragsenheter som skiljer sig från det som<br>gäller för den staten enligt a eller b. Avges förklaringen under de första<br>sex månaderna av ett kalenderår skall den träda i kraft vid början av<br>följande kalenderår; i annat fall skall den träda i kraft vid början av det<br>andra kalenderåret efter det år under vilket förklaringen gjordes.</p>
<p>4. [Bidrag: beräkning av andelar] a) För varje budgetperiod erhålls<br>det belopp som motsvarar en bidragsenhet genom att dela det<br>sammanlagda utgiftsbelopp som skall täckas under denna period med<br>bidrag från unionsstatema med det sammanlagda antalet enheter som<br>gäller för dessa unionsstater.</p>
<p>b) Varje unionsstats bidragsbelopp erhålls genom att multiplicera det<br>belopp som motsvarar en bidragsenhet med det antal bidragsenheter<br>som gäller för den unionsstaten.</p>
<p>5. [Försenad betalning av bidrag] En unionsstat som inte i rätt tid<br>har betalat sitt bidrag får inte utöva sin rösträtt i rådet, om det<br>försenade beloppet motsvarar eller överstiger det bidragsbelopp som den<br>staten är skyldig att betala för det närmast föregående hela året, om inte<br>annat följer av vad som sägs i b. Indragningen av rösträtten befriar inte<br>denna unionsstat från dess förpliktelser enligt konventionen och berövar<br>den inte några andra rättigheter enligt konventionen.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>198</p>
<p>(b) The Council may allow the said State member of the Union to<br>continue to exercise its right to vote if, and as long as, the Council is<br>satisfied that the delay in payment is due to exceptional and unavoidable<br>circumstances.</p>
<p>(6) [Auditing of the accounts] The auditing of the accounts of the<br>Union shall be effected by a State member of the Union as provided in<br>the administrative and financial regultions. Such State member of the<br>Union shall be designated, with its agreement, by the Council.</p>
<p>(7) [Contributions of intergovemmental organizations] Any<br>Contracting Party which is an intergovemmental organization shall not<br>be obliged to pay contributions. If, nevertheless, it chooses to pay<br>contributions, the provisions of paragraphs (1) to (4) shall be applied<br>accordingly.</p>
<h4>CHAPTER IX</h4>
<h4>IMPLEMENTATION OF THE CONVENTION; OTHER<br>AGREEMENTS</h4>
<p>Article 30</p>
<h4>Implementation of the Convention</h4>
<p>(1) [Measures of implementation] Each Contracting Party shall adopt<br>all measures necessary for the implementation of this Convention; in<br>particular, it shall:</p>
<p>(i) provide for appropriate legal remedies for the effective<br>enforcement of breeder’s rights;</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>199</p>
<p>b) Rådet får medge att en sådan unionsstat behåller rösträtten så<br>länge rådet anser att dröjsmålet beror på utomordentliga och<br>oundvikliga omständigheter.</p>
<p>6. [Revision] Revision av unionens räkenskaper skall utföras av en av<br>unionsstatema i enlighet med vad som sägs i det administrativa och<br>finansiella reglementet. Denna stat skall efter eget samtycke utses av<br>rådet.</p>
<p>7. [Bidrag från mellanstatliga organisationer] En fördragsslutande<br>part som är en mellanstatlig organisation skall inte vara skyldig att<br>betala bidrag. Om den ändå väljer att betala bidrag, skall<br>bestämmelserna i punkt 1-4 därvid tillämpas.</p>
<h4>KAPITEL IX</h4>
<h4>INFÖRLIVANDE AV KONVENTIONEN; ANDRA<br>ÖVERENSKOMMELSER</h4>
<p>Artikel 30</p>
<h4>Införlivande av konventionen</h4>
<p>1. [Införlivandeåtgärder] Varje fördragsslutande part skall vidta alla<br>nödvändiga åtgärder för tillämpningen av denna konvention; den skall<br>särskilt</p>
<p>i) tillse att det finns lämpliga rättsliga medel som gör det möjligt att<br>effektivt hävda förädlamas rättigheter;</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>200</p>
<p>(ii) maintain an authority entrusted with the task of granting p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>breeder’s rights or entrust the said task to an authority maintanied by Bilaga 1</p>
<p>another Contracting Party;</p>
<p>(iii) ensure that the public is informed through the regular publication<br>of information conceming</p>
<p>- applications for and grants of breeder's rights, and</p>
<p>- proposed and approved denominations.</p>
<p>(2) [Conformity of laws] It shall be understood that, on depositing its<br>instrument of ratification, acceptance, approval or accession, as the case<br>may be, each State or intergovemmental organization must be in a<br>position, under its laws, to give effect to the provisions of this<br>Convention.</p>
<p>Article 31</p>
<p>Relations Between Contracting Parties and States Bound by</p>
<p>Earlier Acts</p>
<p>(1) [Relations between States bound by this Convention] Between<br>States members of the Union which are bound both by this Convention<br>and any earlier Act of the Convention, only this Convention shall apply.</p>
<p>201</p>
<p>ii) upprätthålla en myndighet med uppgift att bevilja förädlarrätter<br>eller överlämna denna uppgift till en myndighet som upprätthålls av en<br>annan fördragsslutande part;</p>
<p>iii) säkerställa att allmänheten informeras genom regelbundet<br>offentliggörande av information rörande</p>
<p>— ansökningar om och beviljande av förädlarrätter, och</p>
<p>— föreslagna och godkända benämningar.</p>
<p>2. [Överensstämmelse med lagar] Det är underförstått att varje</p>
<p>stat eller mellanstatlig organisation, när den deponerar sitt instrument<br>rörande ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, skall vara<br>i stånd att i enlighet med sin lagstiftning genomföra denna konventions<br>bestämmelser.</p>
<p>Artikel 31</p>
<h4>Förhållandet mellan fördragsslutande parter och stater bundna av<br>tidigare akter</h4>
<p>1. [Förhållandet mellan stater som är bundna av denna konvention]<br>Mellan unionsstater, som är bundna både av denna konvention och<br>tidigare akter av konventionen, skall endast denna konvention vara<br>tillämplig.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>202</p>
<p>(2) [Possible relations with States not bound by this Convention] Any Prop. 1996/97:128<br>State member of the Union not bound by this Convention may declare, Bilaga 1<br>in a notification addressed to the Secretary-General, that, in its relations<br>with each member of the Union bound only by this Convention, it will<br>apply the latest Act by which it is bound. As from the expiration of one<br>month after the date of such notification and until the State member of<br>the Union making the declaration becomes bound by this Convention,<br>the said member of the Union shall apply the latest Act by which it is<br>bound in its relations with each of the members of the Union bound<br>only by this Convention, whereas the latter shall apply this Convention<br>in respect of the former.</p>
<p>Article 32</p>
<h4>Special Agreements</h4>
<p>Members of the Union reserve the right to conclude among themselves<br>special agreements for the protection of varieties, insofar as such<br>agreements do not contravene the provisions of this Convention.</p>
<p>CHAPTER X</p>
<p>FINAL PROVISIONS</p>
<p>Article 33</p>
<h4>Signature</h4>
<p>This Convention shall be open for signature by any State which is a<br>member of the Union at the date of its adoption. It shall remain open<br>for signature until March 31, 1992.</p>
<p>203</p>
<p>2. [Möjligt förhållande med stater som inte är bundna av denna Prop. 1996/97:128<br>konvention] En unionsstat som inte är bunden av denna konvention får Bilaga 1<br>genom meddelande till generalsekreteraren förklara att den kommer att<br>tillämpa den senaste akten som den är bunden av i förhållande till varje<br>medlem av unionen som är bunden endast av denna konvention. Efter<br>utgången av en frist på en månad från dagen för detta meddelande och<br>till dess att den unionsstat som avger förklaringen blir bunden av denna<br>konvention, skall denna unionsmedlem tillämpa den senaste akten som<br>den är bunden av i förhållande till varje unionsmedlem som endast är<br>bunden av denna konvention, samtidigt som den senare staten skall<br>tillämpa denna konvention i förhållande till den förra staten.</p>
<p>Artikel 32</p>
<h4>Särskilda överenskommelser</h4>
<p>Unionsmedlemmama förbehåller sig rätten att sinsemellan träffa<br>särskilda överenskommelser för skydd av sorter i den mån dessa<br>överenskommelser inte strider mot denna konvention.</p>
<p>KAPITEL X</p>
<p>SLUTLIGA BESTÄMMELSER</p>
<p>Artikel 33</p>
<h4>Undertecknande</h4>
<p>Denna konvention är öppen för undertecknande av varje stat som är<br>medlem i unionen den dag konventionen antas. Den är öppen för<br>undertecknande till och med den 31 mars 1992.</p>
<p>204</p>
<p><sup>Article 34</sup> Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Ratification, Acceptance or Approval; Accession</p>
<p>(1) [States and certain intergovemmental organizations] (a) Any State<br>may, as provided in this Article, become party to this Convention.</p>
<p>(b) Any intergovemmental organization may, as provided in this<br>Article, become party to this Convention if it</p>
<p>(1) has competence in respect of matters govemed by this<br>Convention,</p>
<p>(ii) has its own legislation providing for the grant and protection of<br>breeder’s rights binding on all its member States and</p>
<p>(iii) has been duly authorized, in accordance with its intemal<br>procedures, to accede to this Convention.</p>
<p>(2) [Instrument of adherence] Any State which has signed this<br>Convention shall become party to this Convention by depositing an<br>instrument of ratification, acceptance or approval of this Convention.<br>Any State which has not signed this Convention and any<br>intergovenmental organization shall become party to this Convention by<br>depositing an instrument of accession to this Convention. Instruments of<br>ratification, acceptance, approval or accession shall be deposited with<br>the Secretary-General.</p>
<p>(3) [Advice of the Council] Any State which is not a member of the<br>Union and any intergovemmental organization shall, before depositing<br>its instrument of accession, ask the Council to advise it in respect of the<br>conformity of its laws with the provisions of this Convention. If the<br>decision embodying the advice is positive, the instrument of accession<br>may be deposited.</p>
<p>205</p>
<p><sup>Artike134</sup> Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Ratifikation, antagande eller godkännande; anslutning</p>
<p>1. [Stater och vissa mellanstatliga organisationer] a) En stat kan på<br>det sätt som föreskrivs i denna artikel bli part i denna konvention.</p>
<p>b) En mellanstatlig organisation kan på det sätt som fastställs i denna<br>artikel bli part i denna konvention om den</p>
<p>i) har behörighet med avseende på de frågor som regleras genom<br>denna konvention,</p>
<p>ii) har en egen lagstiftning som omfattar beviljande och skydd av<br>förädlares rättigheter och som är bindande för alla dess medlemsstater,<br>och</p>
<p>iii) vederbörligen har bemyndigats, i enlighet med dess interna<br>förfaranden, att ansluta sig till denna konvention.</p>
<p>2. [Instrument för anslutning] En stat, som har undertecknat denna<br>konvention, skall bli part i denna konvention genom att deponera ett<br>ratifikationsinstrument, antagande eller godkännande. En stat, som inte<br>har undertecknat denna konvention eller en mellanstatlig organisation,<br>blir part i denna konvention genom att deponera ett instrument om<br>anslutning till denna konvention. Instrument om ratifikation, antagande,<br>godkännande eller anslutning skall deponeras hos generalsekreteraren.</p>
<p>3. [Utlåtande av rådet] En stat, som inte är medlem i unionen eller<br>en mellanstatlig organisation, skall, innan de deponerar sitt<br>anslutningsinstrument, begära ett utlåtande av rådet om huruvida statens<br>lagstiftning är i överensstämmelse med bestämmelserna i denna<br>konvention. Om det beslut som innehåller utlåtandet är positivt, får<br>anslutningsinstrumentet deponeras.</p>
<p>206</p>
<p>Article 35</p>
<h4>Reservations</h4>
<p>(1) [Princip le] Subject to paragraph (2), no reservations to this<br>Convention are permitted.</p>
<p>(2) [Possible exception] (a) Notwithstanding the provisions of Article<br>3(1), any State which, at the time of becoming party to this Convention,<br>is a party to the Act of 1978 and which, as far as varieties reproduced<br>asexually are concemed, provides for protection by an industrial<br>property title other than a breeder’s right shall have the right to<br>continue to do so without applying this Convention to those varieties.</p>
<p>(b) Any State making use of the said right shall, at the time of<br>depositing its instrument of ratification, acceptance, appproval or<br>accession, as the case may be, notify the Secretary-General accordingly.<br>The same State may, at any time, withdraw the said notification.</p>
<p>Article 36</p>
<h4>Communications Concerning Legislation and the Genera and<br>Species Protected; Information to be Published</h4>
<p>(1) [Initial notification] When depositing its instrument of<br>ratification, acceptance or approval of or accession to this Convention,<br>as the case may be, any State or intergovemmental organnization shall<br>notify the Secretary-General of</p>
<p>(i) its legislation goveming breeder’s rights and</p>
<p>(ii) the list of plant genera and species to which, on the date on<br>which it will become bound by this Convention, it will apply the<br>provisions of this Convention.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>207</p>
<p>Artikel 35</p>
<h4>Förbehåll</h4>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. [Princip] Om inte annat följer av punkt 2, skall inga förbehåll mot<br>denna konvention vara tillåtna.</p>
<p>2. [Möjliga undantag] a) Trots bestämmelserna i artikel 3.1 skall en<br>stat som vid den tidpunkt den blir part i denna konvention är en part i<br>1978 års akt och som, i fråga om sorter som förökas asexuellt, tillåter<br>annat industriellt rättsskydd än förädlarrätt ha rätt att fortsätta att göra<br>detta utan att tillämpa denna konvention på dessa sorter.</p>
<p>b) En stat som utnyttjar denna rätt skall vid tidpunkten för<br>deponering av sitt ratifikationsinstrument, antagande, godkännande eller<br>anslutning meddela generalsekreteraren därom. Samma stat får när som<br>helst dra tillbaka detta meddelande.</p>
<p>Artikel 36</p>
<h4>Meddelande rörande lagstiftning och de växtsläkten och växtarter<br>som skyddas; upplysningar som skall publiceras</h4>
<p>1. [Första underrättelse] När en stat eller en mellanstatlig<br>organisation deponerar sitt instrument om ratifikation, antagande eller<br>godkännande av eller anslutning till denna konvention skall den tillställa<br>generalsekreteraren</p>
<p>i) dess lagstiftning rörande förädlarrätt, och</p>
<p>ii) en förteckning över de växtsläkten och växtarter på vilka den från<br>den dag då den blir bunden av denna konvention kommer att tillämpa<br>konventionens bestämmelser.</p>
<p>208</p>
<p>(2) [Notification of changes] Each Contracting Party shall promptly<br>notify the Secretary-General of</p>
<p>(i) any changes in its legislation goveming breeders’ rights and</p>
<p>(ii) any extention of the application of this Convention to additional<br>plant genera and species.</p>
<p>(3) [Publication of the information] The Secretary-General shall, on<br>the basis of Communications received from each Contracting Party<br>concemed, publish information on</p>
<p>(i) the legislation goveming breeders’ rights and any changes in that<br>legislation, and</p>
<p>(ii) the list of plant genera and species referred to in paragraph (l)(ii)<br>and any extention referred to in paragraph (2)(ii).</p>
<p>Article 37</p>
<h4>Entry into Force; Closing of Earlier Acts</h4>
<p>(1) [Initial entry into force] This Convention shall enter into force<br>one month after five States have deposited their instruments of<br>ratification, acceptance, approval or accession, as the case may be,<br>provided that at least three of the said instruments have been deposited<br>by States party to the Act of 1961/1972 or the Act of 1978.</p>
<p>(2) [Subsequent entry into force] Any State not covered by paragraph<br>(1) or any intergovemmental organization shall become bound by this<br>Convention one month after the date on which it has deposited its<br>instrument of ratification, acceptance, approval or accession, as the case<br>may be.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>209</p>
<p>14 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 128</p>
<p>2. [Underrättelse om ändringar} Varje fördragsslutande part skall<br>omgående meddela generalsekreteraren om</p>
<p>i) eventuella ändringar i dess lagstiftning som reglerar förädlarrätten,<br>och</p>
<p>ii) eventuell utvidgning av tillämpningen av denna konvention till<br>andra växtsläkten och växtarter.</p>
<p>3. [Publicering av upplysningarna] Generalsekreteraren skall på<br>grundval av de underrättelser som han mottar från den berörda<br>fördragsslutande parten publicera upplysningar om</p>
<p>i) den lagstiftning som reglerar förädlarrätten och eventuella<br>ändringar i den lagstiftningen, och</p>
<p>ii) den förteckning över växtsläkten och växtarter som avses i punkt<br>1 ii och den eventuella utvidgning som avses i punkt 2 ii.</p>
<p>Artikel 37</p>
<h4>Ikraftträdande; stängning av tidigare akter</h4>
<p>1. [Första ikraftträdande] Denna konvention träder i kraft en månad<br>efter det att fem stater har deponerat sina instrument rörande<br>ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, under<br>förutsättning att minst tre av dessa instrument har deponerats av stater<br>som är parter i 1961/1972 års akt eller 1978 års akt.</p>
<p>2. [Efterföljande ikraftträdande] En stat som inte omfattas av punkt 1<br>eller en mellanstatlig organisation skall bli bunden av denna konvention<br>en månad efter den dag då den deponerade sitt instrument rörande<br>ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>210</p>
<p>(3) [Closing of the 1978 Act] No instrument of accession to the Act Prop. 1996/97:128<br>of 1978 may be deposited after the entry into force of this Convention Bilaga 1<br>according to paragraph (1), except that any State that, in conformity<br>with the established practice of the General Assembly of the United<br>Nations, is regarded as a developing country may deposit such an<br>instrument until December 31, 1995, and that any other State may<br>deposit such an instrument until December 31, 1993, even if this<br>Convention enters into force before that date.</p>
<p>Article 38</p>
<h4>Revision of the Convention</h4>
<p>(1) [Conference] This Convention may be revised by a conference of<br>the members of the Union. The convocation of such conference shall be<br>decided by the Council.</p>
<p>(2) [Quorum and majority] The proceedings of a conference shall be<br>effective only if at least half of the States members of the Union are<br>represented at it. A majority of three quarters of the States members of<br>the Union present and voting at the conference shall be required for the<br>adoption of any revision.</p>
<p>Article 39</p>
<h4>Denunciation</h4>
<p>(1) [Notifications] Any Contracting Party may denounce this<br>Convention by notification addressed to the Secretary-General. The<br>Secretary-General shall promptly notify all members of the Union of the<br>receipt of that notification.</p>
<p>211</p>
<p>3. [Stängning av 1978 års akt] Ett instrument rörande anslutning till<br>1978 års akt får inte deponeras efter det att denna konvention träder i<br>kraft enligt punkt 1, med undantag för stater, som i överenstämmelse<br>med FN:s generalförsamlings fastställda praxis betraktas som<br>utvecklingsländer, vilka får deponera ett sådant instrument fram till den<br>31 december 1995, och övriga stater som får deponera ett sådant<br>instrument fram till den 31 december 1993, även om denna konvention<br>träder i kraft före denna dag.</p>
<p>Artikel 38</p>
<h4>Revidering av konventionen</h4>
<p>1. [Konferens] Denna konvention får revideras av en konferens av<br>unionsmedlemmama. Rådet skall besluta om sammankallandet av en<br>sådan konferens.</p>
<p>2. [Beslutsmässighet och majoritet] Konferensen skall vara<br>beslutsmässig endast om minst hälften av unionsstatema är företrädda<br>vid konferensen. För antagande av en revidering skall tre fjärdedels<br>majoritet krävas av den unionsstater som deltar och röstar i<br>konferensen.</p>
<p>Artikel 39</p>
<h4>Uppsägning</h4>
<p>1. [Meddelanden] En fördragsslutande part får säga upp denna<br>konvention genom meddelande till generalsekreteraren. General-<br>sekreteraren skall omgående underrätta alla unionsmedlemmar om att<br>han har mottagit detta meddelande.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>212</p>
<p>(2) [Earlier Acts] Notification of the denunciation of this Convention Prop. 1996/97:128<br>shall be deemed also to constitute notification of the denunciation of any Bilaga 1</p>
<p>earlier Act by which the Contracting Party denouncing this Convention<br>is bound.</p>
<p>(3) [Effective date] The denunciation shall take effect at the end of<br>the calendar year following the year in which the notification was<br>received by the Secretary-General.</p>
<p>(4) [Acquired rights] The denunciation shall not affect any rights<br>acquired in a variety by reason of this Convention or any earlier Act<br>prior to the date on which the denunciation becomes effective.</p>
<p>Article 40</p>
<h4>Preservation of Existing Rights</h4>
<p>This Convention shall not limit existing breeders’ rights under the laws<br>of Contracting Parties or by reason of any earlier Act or any agreement<br>other than this Convention concluded between members of the Union.</p>
<p>Article 41</p>
<h4>Original and Official Texts of the Convention</h4>
<p>(1) [Original] This Convention shall be signed in a single original in<br>the English, French and German languages, the French text prevailing<br>in case of any discrepancy among the various texts. The original shall<br>be deposited with the Secretary-General.</p>
<p>213</p>
<p>2. [Tidigare akter] Meddelande om uppsägning av denna konvention<br>skall även anses utgöra meddelande om uppsägning av tidigare akter<br>som den fördragsslutande part som säger upp denna konvention är<br>bunden av.</p>
<p>3. [Tidpunkt för ikraftträdande] Uppsägningen träder i kraft vid<br>utgången av det kalenderår som följer det år under vilket<br>generalsekreteraren mottog meddelandet.</p>
<p>4 .[Förvärvade rättigheter] Uppsägningen skall inte inverka på de<br>rättigheter som har förvärvats för en sort på grund av denna konvention<br>eller tidigare akter före den dag då uppsägningen träder i kraft.</p>
<p>Artikel 40</p>
<h4>Upprätthållande av äldre rättigheter</h4>
<p>Denna konvention skall inte begränsa de rättigheter för förädlare som<br>förut har förvärvats enligt de fördragsslutande parternas lagstiftning<br>eller med stöd av en tidigare akt eller en annan överenskommelse än<br>denna konvention mellan unionsmedlemmama.</p>
<p>Artikel 41</p>
<h4>Konventionens ursprungliga och officiella texter</h4>
<p>1. [Original] Denna konvention skall undertecknas i ett<br>originalexemplar på engelska, franska och tyska språken; vid bristande<br>överenstämmelser mellan dessa texter har den franska texten vitsord.<br>Detta exemplar skall deponeras hos generalsekreteraren.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>214</p>
<p>(2) [Official texts] The Secretary-General shall, after consultation<br>with the interested Govemments, establish official texts of this<br>Convention in the Arabic, Dutch, Italian, Japanese and Spanish<br>languages and such other languages as the Council may designate.</p>
<p>Article 42</p>
<h4>Depositary Functions</h4>
<p>(1) [Transmittal of copies] The Secretary-General shall transmit<br>certified copies of this Convention to all States and intergovemmental<br>organizations which were represented in the Diplomatic Conference that<br>adopted this Convention and, on request, to any other State or<br>intergovemmental organization.</p>
<p>(2) [Registration] The Secretary-General shall register this<br>Convention with the Secretariat of the United Nations.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>215</p>
<p>2. [Officiella texter} Efter överläggningar med de berörda p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>regeringarna skall generalsekreteraren upprätta officiella texter på Bilaga 1<br>arabiska, nederländska, italienska, japanska och spanska språken och på<br>de ytterligare språk som rådet beslutar.</p>
<p>Artikel 42</p>
<h4>Depositariens uppgifter</h4>
<p>1. [Överlämnande av kopior] Generalsekreteraren skall överlämna två<br>bestyrkta kopior av denna konvention till alla stater och mellanstatliga<br>organisationer som var företrädda vid den diplomatiska konferens som<br>antog konventionen och till varje annan stat eller mellanstatlig<br>organisation som begär det.</p>
<p>2. [Registrering] Generalsekreteraren skall låta registrera denna<br>konvention hos Förenta Nationernas sekretariat.</p>
<p>216</p>
<p>I hereby certify that the foregoing text is a true copy of the International<br>Convention for the Protection of New Varieties of Plants of December<br>2, 1961, as revised at Geneva on November 10, 1972, on October 23,<br>1978, and on March 19, 1991, adopted at the Diplomatic Conference<br>for the Revision of the International Convention for the Protection of<br>New Varieties of Plants held at Geneva from March4 to 19, 1991, and<br>opened for signature at Geneva on March 19, 1991.</p>
<h4>Arpad Bogsch</h4>
<p>Secretary-General</p>
<p>International Union for the<br>Protection of New Varieties<br>of Plants<br>July 1, 1991</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>217</p>
<p>Undertecknad intygar härmed att det föregående utgör en exakt kopia av Prop. 1996/97:128<br>Internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter av gn<sub>a</sub>g<sub>a</sub> i<br>den 2 december 1961, reviderad i Geneve den 10 november 1972,den</p>
<p>23 oktober 1978 och den 19 mars 1991, antagen vid den diplomatiska<br>konferens för revidering av Internationella konventionen för skydd av<br>växtförädlingsprodukter som hölls i Geneve den 4-19 mars 1991 och<br>öppnad för undertecknande i Geneve den 19 mars 1991.</p>
<h4>Arpad Bogsch</h4>
<p>Generalsekreterare<br>Internationella unionen för<br>skydd av växtförädlingsprodukter<br>1 juli 1991</p>
<p>218</p>
<h2>Sammanfattning av promemorian Prop. 1996/97:128</h2>
<p>Bilaga 2</p>
<p>I promemorian föreslås att Sverige skall ansluta sig till den i Geneve<br>den 19 mars 1991 reviderade internationella konventionen den 2<br>december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter (1991 års<br>konventionstext). Den nu gällande växtförädlarrättslagen (1971:392)<br>uppfyller inte de åtaganden som en anslutning till konventionstexten<br>innebär. Promemorian innehåller därför ett förslag till en ny<br>växtförädlarrättslag som i vissa avseenden innebär en förstärkning av<br>ensamrätten till nya växtsorter. Förslaget innebär bl.a. ett bredare<br>skyddsomfång som är bättre anpassat till den moderna bioteknikens<br>möjligheter. Det föreslås att fler åtgärder som innebär utnyttjande av en<br>skyddad växtsort skall omfattas av kravet på ensamrättshavarens<br>tillstånd. Vidare föreslås att växtsorter av alla släkten och arter skall<br>kunna skyddas. Dessutom föreslås en ändrad instansordning, så att<br>beslut av Statens växtsortnämnd överklagas till länsrätt.</p>
<p>När det gäller jordbrukares rätt att använda egenproducerat utsäde<br>som omfattas av en ensamrätt (farmer ’s privilege) kan likartade problem<br>uppstå inom patenträtten och växtförädlarrätten. I promemorian föreslås<br>en ändring i patentlagen (1967:837) så att den i detta avseende stämmer<br>överens med de principer som föreslås råda på växtförädlarrättsområdet.<br>promemorian föreslås att Sverige skall ansluta sig till den i Geneve den<br>19 mars 1991 reviderade internationella konventionen den 2 december<br>1961 för skydd av växtförädlingsprodukter (1991 års konventionstext).<br>Den nu gällande växtförädlarrättslagen (1971:392) uppfyller inte de<br>åtaganden som en anslutning till konventionstexten innebär.<br>Promemorian innehåller därför ett förslag till en ny växtförädlarrättslag<br>som i vissa avseenden innebär en förstärkning av ensamrätten till nya<br>växtsorter. Förslaget innebär bl.a. ett bredare skyddsomfång som är<br>bättre anpassat till den moderna bioteknikens möjligheter. Det föreslås<br>att fler åtgärder som innebär utnyttjande av en skyddad växtsort skall<br>omfattas av kravet på ensamrättshavarens tillstånd. Vidare föreslås att<br>växtsorter av alla släkten och arter skall kunna skyddas. Dessutom<br>föreslås en ändrad instansordning, så att beslut av Statens<br>växtsortnämnd överklagas till länsrätt.</p>
<p>När det gäller jordbrukares rätt att använda egenproducerat utsäde<br>som omfattas av en ensamrätt (farmer’s privilege) kan likartade problem<br>uppstå inom patenträtten och växtförädlarrätten. I promemorian föreslås<br>en ändring i patentlagen (1967:837) så att den i detta avseende stämmer<br>överens med de principer som föreslås råda på växtförädlarrättsområdet.</p>
<p>219</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Förslag till växtförädlarrättslag</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt</p>
<p>1 § Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller dennes<br>rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten enligt denna lag<br>(växtförädlarrätt).</p>
<p>Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes rätts-<br>innehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om framställaren är<br>svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.</p>
<p>Växtförädlarrätt kan också förvärvas</p>
<p>1. av den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat som<br>är ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961<br>för skydd av växtförädlingsprodukter eller i en stat som är medlem i en<br>mellanstatlig organisation som i sin tur är ansluten till denna konventio-<br>nstext eller av en sådan persons rättsinnehavare, eller</p>
<p>2. av den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och som</p>
<p>1 annat fall än som anges under 1 har framställt en ny växtsort<br>utomlands eller av en sådan persons rättsinnehavare.</p>
<p>Första - tredje styckena gäller även den som har upptäckt och<br>vidareutvecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.</p>
<p>Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.</p>
<p>2 § Regeringen får föreskriva att växtförädlarrätt får förvärvas även i<br>andra fall än som anges i 1 §, om det är av betydande intresse för<br>svensk folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.</p>
<p>Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller mellantölklig<br>organisation som riksdagen har godkänt.</p>
<p>3 § Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en och<br>samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om denna<br>samling</p>
<p>1. kan definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en viss<br>genotyp eller kombination av genotyper,</p>
<p>2. kan skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett<br>av dessa kännetecken, och</p>
<p>3. kan betraktas som en enhet med avseende på dess lämplighet att<br>förökas i oförändrat skick.</p>
<h4>2 kap. Ensamrättens omfattning</h4>
<p>1 § Växtförädlarrätten omfattar</p>
<p>220</p>
<p>1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag,</p>
<p>2. andra samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den<br>registrerade sorten,</p>
<p>3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade sorten,<br>om den registrerade sorten inte i sin tur är väsentligen avledd, och</p>
<p>4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad användning<br>av den registrerade sorten.</p>
<p>2 § Växtförädlarrätt innebär, med de undantag som anges i 3 och 4 §§,<br>att ingen utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten<br>(sortinnehavaren) får utnyttja en växtsort eller en annan samling växter<br>som omfattas av växtförädlarrätten genom att</p>
<p>1. producera eller reproducera förökningsmaterial,</p>
<p>2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,</p>
<p>3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,</p>
<p>4. försälja eller på annat sätt tillhandahålla förökningsmaterial,</p>
<p>5. exportera förökningsmaterial från Sverige,</p>
<p>6. importera förökningsmaterial till Sverige, och</p>
<p>7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som anges<br>under 1-6.</p>
<p>Om sortinnehavaren inte har haft någon rimlig möjlighet att göra sin<br>rätt gällande med avseende på visst förökningsmaterial, får ingen utan<br>sortinnehavarens samtycke utnyttja växtsorten genom att vidta sådana<br>åtgärder som anges i första stycket 1-7 med skördat material som har<br>framställts med hjälp av detta förökningsmaterial.</p>
<p>3 § Från ensamrätten undantas</p>
<p>1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål,</p>
<p>2. utnyttjande för experiment,</p>
<p>3. utnyttjande för framställning av nya växter, och</p>
<p>4. utnyttjande av det material av en växtsort, som har bringats i<br>omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av<br>sortinnehavaren eller med dennes samtycke, såvida inte utnyttjandet<br>inbegriper</p>
<p>a. ytterligare förökning av växtsorten i fråga eller</p>
<p>b. export av växtmaterial som kan användas för förökningsändamål till<br>ett främmande land i vilket det växtsläkte eller den växtart som sorten<br>tillhör inte omfattas av något skydd, såvida inte materialet exporteras<br>för slutlig konsumtion.</p>
<p>4 § Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt och i de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med<br>stöd av artikeln skall också tillämpas på en växtsort som registrerats<br>enligt denna lag. Vad som i förordningen sägs om gemenskapens växt-<br>förädlarrätt skall i stället avse växtförädlarrätt enligt denna lag.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>3 kap. Villkor för registrering</h4>
<p>221</p>
<p>1 § En växtsort får registreras endast om den är</p>
<p>1- ny,</p>
<p>2. särskiljbar,</p>
<p>3. likformig och</p>
<p>4. stabil.</p>
<p>2 § En växtsort skall anses som ny, om förökningsmaterial eller<br>skördeprodukter av sorten inte med förädlarens eller rättsinnehavarens<br>samtycke har sålts eller på annat sätt hållits andra till handa i syfte att<br>utnyttja sorten</p>
<p>1. här i landet tidigare än ett år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>2. utomlands tidigare än sex år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller träd eller vin, och</p>
<p>3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller någon annan växt än träd eller vin.</p>
<p>3 § En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt skiljer sig<br>från andra sorter som är kända vid tidpunkten för registreringsansökan.</p>
<p>En växtsort skall anses som känd, om material av den yrkesmässigt<br>bjudits ut till försäljning eller på annat sätt hållits till handa. Växtsorten<br>skall också anses som känd, om den registrerats för växtförädlarrätt,<br>tagits in i en officiell sortlista, förekommer i en allmänt tillgänglig<br>referenssamling eller noggrant beskrivits i en allmänt tillgänglig skrift<br>eller på något annat sätt kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens kännedom<br>skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om intagning<br>i officiell sortlista har gjorts i något land och ansökan senare bifalls.</p>
<p>4 § En växtsort skall anses som likformig, om den uppvisar tillräcklig<br>enhetlighet med avseende på dess väsentliga kännetecken. Här bortses<br>från de variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda för-<br>hållanden vid sortens förökning.</p>
<p>5 § En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga kännetecken<br>förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, när sorten har en<br>särskild förökningscykel, vid slutet av varje sådan cykel.</p>
<p>6 § Har sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin rätt<br>tidigare ansökt om skydd för växtsorten i någon stat som är ansluten till<br>den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av<br>växtförädlingsprodukter och söks registrering här i landet inom tolv<br>månader från den dag då ansökan gjordes i den främmande staten, skall<br>vid tillämpningen av 2 - 5 §§ den här ingivna ansökan anses gjord<br>samtidigt med ansökan i den främmande staten, om sökanden yrkar<br>sådan prioritet.</p>
<p>Prioriteten får även yrkas från en ansökan om skydd som har gjorts i<br>en annan främmande stat, om motsvarande prioritet från en svensk<br>ansökan om skydd för växtsort medges i den staten och om den där<br>gällande lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med konventionen.<br>Om skydd har sökts i flera främmande stater, räknas<br></p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>222</p>
<p>tolvmånadersfristen från den dag då den första ansökan om skydd<br>gjordes.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>föreskriva i vilken ordning ett yrkande om prioritet skall framställas och<br>vilka handlingar som skall inges till stöd för yrkandet. Om dessa<br>föreskrifter inte iakttas, gäller prioriteten inte.</p>
<h4>4 kap. Sortbenämning</h4>
<p>1 § En registrerad växtsort skall ha en sortbenämning. Denna skall göra<br>det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.</p>
<p>En sortbenämning får inte godtas, om den</p>
<p>1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna<br>sorter på det sättet,</p>
<p>2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,</p>
<p>3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller<br>är ägnad att väcka förargelse,</p>
<p>4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort av samma<br>eller närstående växtart införts i eller föreslagits för införande i<br>växtsortregistret eller ett motsvarande utländskt register eller en annan<br>officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en sådan<br>sort,</p>
<p>5. kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon<br>annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och<br>som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som<br>varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag,</p>
<p>6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort<br>eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.</p>
<p>Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet föreskriva att en<br>sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en<br>främmande stat trots första och andra styckena skall registreras i<br>Sverige, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.</p>
<p>2 § Den som yrkesmässigt bjuder ut förökningsmaterial av en<br>registrerad växtsort till försäljning eller på annat sätt håller till handa<br>sådant material skall använda den registrerade benämningen. Detta<br>gäller även sedan skyddstiden har gått ut eller växtförädlarrätten av<br>någon annan anledning har upphört.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort eller en med denna förväxlingsbar<br>benämning får inte användas för en annan sort av samma eller<br>närstående växtart eller för material av en sådan sort så länge<br>registreringen av benämningen består.</p>
<h4>5 kap. Ansökningsförfarandet</h4>
<p>1 § Registrering enligt denna lag sker i växtsortregistret, som förs av<br>Statens växtsortnämnd.</p>
<p>När en växtsort registreras skall även sortens benämning registreras.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>223</p>
<p>2 § En ansökan om registrering skall göras skriftligen hos Växt-<br>sortnämnden.</p>
<p>Ansökan skall innehålla en tydlig beskrivning av sorten med särskilt<br>angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra<br>sorter samt förslag till benämning på sorten. I ansökan skall förädlarens<br>namn anges. Om registrering söks av någon annan än förädlaren, skall<br>sökanden styrka sin rätt till sorten.</p>
<p>Till ansökningshandlingen skall fogas en av sökanden egenhändigt<br>underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden<br>känner till, inte före den dag då ansökan görs eller enligt 3 kap. 6 §<br>skall anses ha blivit gjord har tillhandahållits på sådant sätt att den<br>enligt 3 kap. 2 § inte skall anses ny.</p>
<p>I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial av<br>sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.</p>
<p>Sökanden skall betala föreskriven ansökningsavgift.</p>
<p>3 § I samma ansökan får inte sökas registrering av två eller flera<br>växtsorter.</p>
<p>4 § En sökande som inte har hemvist i Sverige skall ha ett ombud som<br>är bosatt här och har behörighet att företräda sökanden i allt som rör<br>ansökan.</p>
<p>5 § Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan<br>eller om det finns något annat hinder för bifall till ansökan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.</p>
<p>Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande eller vidta<br>rättelse, skall ansökan avskrivas. En erinran om detta skall tas in i<br>föreläggandet.</p>
<p>6 § Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter det att<br>sökanden yttrat sig och sökanden har haft tillfälle att yttra sig över<br>hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge<br>sökanden ett nytt föreläggande.</p>
<p>7 § Om någon inför Växtsortnämnden påstår sig ha bättre rätt till<br>växtsorten än sökanden och om saken är oviss, kan nämnden förelägga<br>denna person att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att<br>påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans fortsatta prövning.</p>
<p>Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registre-<br>ringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.</p>
<p>8 § Visar någon inför Växtsortnämnden att han eller hon har bättre rätt<br>till växtsorten än sökanden, skall nämnden överföra ansökan på denna<br>person, om personen yrkar det. Den som får ansökan överförd på sig<br>skall betala ny ansökningsavgift.</p>
<p>Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller bifallas<br>förrän yrkandet slutligt har prövats.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>224</p>
<p>9 § Om ansökningshandlingarna är fullständiga och det inte finns något<br>hinder för registrering, skall Växtsortnämnden kungöra ansökan för att<br>bereda allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.</p>
<p>Invändningar skall göras skriftligen hos Växtsortnämnden inom den tid<br>som nämnden bestämmer.</p>
<p>10 § Växtsortnämnden skall ordna prov med material av växtsorten, om<br>inte detta av särskilda skäl är onödigt. Sökanden skall betala föreskriven<br>avgift för proven.</p>
<p>11 § Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har gått ut<br>och proven med material av växtsorten har slutförts skall ansökan tas<br>upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning är 4 - 8 §§ tillämpliga.</p>
<p>Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda invändningar<br>och utförda prov.</p>
<p>12 § Om en ansökan om registrering av en växtsort bifalls och beslutet<br>vinner laga kraft, skall sorten tas in i växtsortregistret och<br>registreringen kungöras.</p>
<p>Ett beslut att avskriva eller avslå en ansökan som har kungjorts enligt<br>9 § skall kungöras sedan beslutet vunnit laga kraft.</p>
<h4>6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll</h4>
<p>1 § Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om registrering<br>bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från och med den 1<br>januari året efter det då beslutet om registrering varm laga kraft. I fråga<br>om träd och vin kan dock växtförädlarrätten upprätthållas under 30 år<br>räknat från samma tidpunkt.</p>
<p>2 § För växtförädlarrätt skall för varje kalenderår betalas en föreskriven<br>årsavgift, om inte något annat har bestämts med stöd av 11 kap. 2 §.<br>Årsavgiften skall betalas från och med året efter det då ansökan om<br>registrering bifölls.</p>
<p>Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det kalenderår avgiften<br>avser. Årsavgiften för ett år som har börjat innan växtsorten har<br>registrerats eller inom två månader därefter skall dock betalas först två<br>månader efter dagen för registreringen. Årsavgiften får inte betalas<br>innan registrering har skett och inte heller tidigare än sex månader före<br>det kalenderår som avgiften avser.</p>
<p>Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven, betalas inom<br>sex månader efter förfallodagen.</p>
<p>3 § För att kontrollera att en registrerad växtsort är beständig får<br>Växtsortnämnden förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden<br>förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga handlingar och<br>upplysningar.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>225</p>
<p>15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<h4>7 kap. Licens</h4>
<p>1 § Har sortinnehavaren medgett någon annan rätten att utnyttja en<br>registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om<br>detta har avtalats.</p>
<p>Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i samband med<br>överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om inte något annat har<br>avtalats. Om licensen överlåts, fortsätter ändå överlåtaren att svara för<br>att licensavtalet fullgörs.</p>
<p>2 § Om växtförädlarrätten har övergått på någon annan eller om en<br>licens har upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot föreskriven<br>avgift anteckning om detta göras i växtsortregistret. Om det visas att en<br>licens som har antecknats i registret har upphört att gälla, skall<br>anteckningen avföras.</p>
<p>Första stycket gäller även i fråga om tvångslicenser.</p>
<p>I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare<br>som senast har blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.</p>
<p>3 § Den som här i landet yrkesmässigt vill utnyttja en registrerad<br>växtsort kan få tvångslicens för detta, om sortinnehavaren inte förser<br>marknaden med förökningsmaterial på skäliga villkor och i den<br>omfattning som är påkallad med hänsyn till folkhushållet eller annan<br>allmän synpunkt och om det inte finns någon godtagbar anledning till<br>underlåtenheten. En tvångslicens innefattar även en rätt att av<br>sortinnehavaren få förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är<br>skälig.</p>
<p>4 § En tvångslicens får inte meddelas någon annan än den som kan<br>antas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt och<br>i överensstämmelse med licensen.</p>
<p>En tvångslicens utgör inte något hinder för sortinnehavaren att själv<br>utnyttja sorten eller att upplåta licens. En tvångslicens kan övergå till<br>någon annan endast tillsammans med en rörelse där den utnyttjas eller<br>var avsedd att utnyttjas.</p>
<p>5 § En tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken<br>omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen och<br>övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkallar<br>det kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor<br>för den.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>8 kap. Växtförädlarrättens upphörande</h4>
<p>1 § Om årsavgift inte betalas enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 2 §, är<br>växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari det år för vilket<br>avgift inte betalts.</p>
<p>2 § Om sortinnehavaren skriftligen hos Växtsortnämnden avstår från<br>växtförädlarrätten, skall nämnden avföra sorten ur registret.</p>
<p>226</p>
<p>Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i<br>anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av<br>registreringen är anhängig, får sorten inte avföras ur registret på<br>begäran av sortinnehavaren så länge utmätningen, kvarstaden eller<br>betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.</p>
<p>3 § Rätten skall på talan om det häva registreringen, om</p>
<p>1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om sortinnehavaren åtnjutit<br>prioritet, på den dag från vilken prioritet har getts inte uppfyllde kravet<br>på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,</p>
<p>2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde<br>kravet på likformighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §,<br>såvida växtförädlarrätten beviljats huvudsakligen på grundval av<br>upplysningar som sökanden tillhandahållit, eller</p>
<p>3. växtförädlarrätten har beviljats en person som inte var berättigad till<br>den och den som är berättigad inte har väckt talan om överföring av<br>rätten.</p>
<p>En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått<br>växtförädlarrätten har haft rätt till bara en viss andel i den.</p>
<p>Talan som grundas på att en växtsort har registrerats för någon arman<br>än den som är berättigad till det får föras endast av den som påstår sig<br>vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att<br>käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter<br>på vilka talan grundas. Om sortinnehavaren var i god tro när sorten<br>registrerades eller när växtförädlarrätten övergick på honom eller<br>henne, får talan inte väckas senare än tre år efter registreringen.</p>
<p>I övriga fall får talan föras av var och en som förorsakas någon<br>nackdel av registreringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt,<br>av allmän åklagare.</p>
<p>4 § Växtsortnämnden skall avföra en växtsort ur registret, om sorten<br>inte längre uppfyller kravet på likformighet i 3 kap. 4 § och kravet på<br>stabilitet i 3 kap. 5 §.</p>
<p>Växtsortnämnden skall också avföra en växtsort ur registret, om<br>sortinnehavaren inte följt ett föreläggande enligt 6 kap. 3 § och<br>underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig efterkontroll.</p>
<p>5 § Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag och om<br>skälet mot registrering kvarstår, skall Växtsortnämnden registrera en ny<br>benämning för växtsorten. Detsamma gäller om en registrerad<br>sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller<br>blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.</p>
<p>Sortinnehavaren skall i ett sådant fall ges tillfälle att föreslå en ny<br>benämning.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden gått ut<br>eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på sortinnehavarens<br>begäran eller då det annars finns anledning efter prövning av<br>Växtsortnämnden avföras ur växtsortregistret, om benämningen inte<br>längre används.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>227</p>
<h4>9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m. p<sub>rO</sub>p 1996/97:128</h4>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har<br>överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl<br>är motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>2 § På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har<br>rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör<br>intrång i växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>3 § Om käranden visar sannolika skäl för att intrång i växtförädlarrätten<br>förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att<br>fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle<br>medföra risk för skada.</p>
<p>Ett sådant förbud får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos<br>domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria käranden från<br>detta. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av<br>svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt första stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>4 § I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga om<br>ha<tdläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>5 § Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har<br>medfört. När ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till<br>sortinnehavarens intresse av att intrång inte görs och till övriga<br>omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den<br>utsträckning det är skäligt.</p>
<p>228</p>
<p>Rätten till ersättning för intrång i en växtförädlarrätt preskriberas, om p<sub>ro</sub>p. 1996/97:128<br>talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Bilasa 3</p>
<p>7 § På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt får<br>domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att växtmaterial med avseende på vilket intrång föreligger skall<br>lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt<br>att ett föremål vars användande skulle innebära intrång skall på visst<br>sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den<br>som i god tro har förvärvat materialet eller särskild rätt till det och som<br>inte själv har gjort intrång i växtförädlarrätten.</p>
<p>8 § Egendom som avses i 7 § får tas i beslag, om det skäligen kan antas<br>att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande besluta<br>att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet<br>mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § och i första och andra styckena tillämpas också<br>i fråga om försök och förberedelse enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>9 § Om någon utnyttjar en växtsort som avses med en ansökan om<br>registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt tillämpas,<br>om ansökan leder till registrering. För ett sådant utnyttjande får dock<br>inte dömas till ansvar. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som<br>sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får bestämmas endast<br>enligt 6 § andra stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i 6 § tredje stycket är inte tillämplig, om ersätt-<br>ningstalan väcks senast ett år efter det att växtförädlarrätten registre-<br>rades.</p>
<p>10 § Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom som har<br>vunnit laga kraft, får inte dömas till ansvar, ersättning eller<br>säkerhetsåtgärd enligt 1 - 9 §§.</p>
<p>Förs talan om intrång i växtförädlarrätt och gör den mot vilken talan<br>förs gällande att registreringen bör hävas, skall rätten på dennes<br>yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om hävning av<br>registreringen slutligt prövas. Om talan om detta inte har väckts, skall<br>rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga den mot vilken<br>talan om intrång förs viss tid inom vilken talan om hävning skall<br>väckas.</p>
<p>11 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 §<br>skall dömas till böter samt ersätta uppkommen skada. Om oaktsamheten<br>är ringa, skall inte dömas till ansvar. I sådana fall kan ersättningen<br>jämkas.</p>
<p>229</p>
<h4>10 kap. Rättegångsbestämmelser</h4>
<p>1 § En sortinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja en<br>växtsort får föra talan om fastställelse huruvida registreringen ger skydd<br>gentemot någon annan. En förutsättning för detta är att ovisshet råder<br>om förhållandet och detta är till nackdel för sortinnehavaren eller<br>licenstagaren.</p>
<p>Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva<br>verksamhet föra talan mot en sortinnehavare om fastställelse huruvida<br>det finns hinder för verksamheten på grund av registreringen.</p>
<p>Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att<br>registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket tillämpas.</p>
<p>2 § Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en<br>växtsort, om överföring av en registrering eller om meddelande av<br>tvångslicens skall anmäla detta till Växtsortnämnden samt underrätta var<br>och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Om<br>en licenstagare vill väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om<br>fastställelse enligt 1 § första stycket, skall licenstagaren underrätta<br>sortinnehavaren om detta.</p>
<p>Denna underrättelseskyldighet skall anses fullgjord när en underrättelse<br>i betald, rekommenderad försändelse har sänts under den adress som<br>antecknats i växtsortregistret.</p>
<p>Om det inte visas när talan väcks att underrättelse enligt första stycket<br>har gjorts, skall käranden ges tid till detta. Om käranden försitter denna<br>tid, får talan inte tas upp till prövning.</p>
<p>3 § Talan skall väckas vid Stockholms tingsrätt, om det enligt<br>rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för en talan om<br>bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort,<br>om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om<br>fastställelse enligt 1 §.</p>
<p>4 § En kopia av en dom eller ett slutligt beslut i mål som avses i 5 kap.</p>
<p>7 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 3 §, 9 kap. 1 - 3 och 6 - 8 §§ eller 10 kap. 1 §<br>skall sändas till Växtsortnämnden.</p>
<p>5 § Slutliga beslut av Växtsortnämnden enligt denna lag eller med stöd<br>av denna lag meddelade föreskrifter får överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol inom två månader från beslutets dag.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>6 § Växtsortnämndens slutliga beslut i ett ärende som rör ansökan om<br>registrering av en växtsort får överklagas av sökanden, om beslutet har<br>gått sökanden emot. Den som i behörig ordning har framställt<br>invändning får överklaga ett beslut genom vilket en ansökan om<br>registrering bifalls. Återkallar invändaren sitt överklagande, får detta<br>ändå prövas, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har<br>bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om<br>överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>230</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>1 § En sortinnehavare som inte har hemvist i Sverige skall ha ett<br>ombud som är bosatt här i landet. Ombudet skall ha behörighet att för<br>sortinnehavaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra<br>handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av<br>stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig<br>personligen inför domstol. Ombudet skall anmälas till växtsortregistret<br>och antecknas där.</p>
<p>Om sortinnehavaren inte har anmält något ombud enligt första stycket,<br>kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges<br>sänds till sortinnehavaren med posten i betalt brev under<br>sortinnehavarens i växtsortregistret antecknade adress. Om någon<br>fullständig adress inte är antecknad i registret, kan delgivning ske<br>genom att handlingen hålls tillgänglig hos Växtsortnämnden och genom<br>att ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll<br>kungörs i en publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen<br>anses ha skett när det som nu har sagts har blivit fullgjort.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag. Vid<br>bestämmande av årsavgifter får föreskrivas att ett eller flera av de första<br>åren skall vara avgiftsfria.</p>
<p>3 § Regeringen får föreskriva att växtsorter för vilka registrering söks<br>får undersökas hos en myndighet i någon annan stat eller hos en<br>internationell institution. Regeringen får vidare föreskriva att personer<br>som söker registrering för en sort för vilken de tidigare sökt registrering<br>i någon annan stat skall vara skyldiga att redovisa vad myndigheten i<br>den staten delgett dem om prövningen av villkoren för registrering.</p>
<h4>12 kap. EG-växtförädlarrätt</h4>
<p>1 § Vad som sägs om ansvar i 9 kap. 1, 9 och 10 §§ skall tillämpas<br>också på överträdelser enligt artikel 94 i rådets förordning (EG) nr<br>2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt.</p>
<p>2 § Den som hos Växtsortnämnden lämnar in en ansökan om<br>växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94 skall betala en<br>avgift med belopp som regeringen bestämmer.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom<br>lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).</p>
<p>2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är registrerade vid<br>tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av<br>ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som<br>föreskrivs nedan.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>231</p>
<p>3. En registreringsansökan som har kungjorts före ikraftträdandet skall<br>behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>4. I fråga om andra registreringsansökningar som har gjorts före<br>ikraftträdandet än sådana som sägs under 3 skall 2 § i den upphävda<br>lagen tillämpas i stället för 1 kap. 1 och 2 §§ i denna lag.</p>
<p>5. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.</p>
<p>6. Om ensamrätten till visst växtmaterial är uttömd (konsumerad)<br>enligt äldre bestämmelser på grund av förfogande som ägt rum före<br>ikraftträdandet, kan ensamrätten inte göras gällande med stöd av 2 kap.<br>3 § 4 a eller b.</p>
<p>7. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har<br>registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre<br>bestämmelserna.</p>
<p>8. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja växtmaterial på ett<br>sätt som inte fordrade sortinnehavarens samtycke enligt äldre<br>bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt denna lag, får<br>han trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning<br>fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till fem år efter<br>ikraftträdandet. Sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även<br>den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja växtsorten.</p>
<p>9. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken äldre<br>bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom ett år efter<br>denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i<br>stället för ett år.</p>
<p>10. I fråga om slutliga beslut av Växtsortnämnden som har fattats före<br>ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas.</p>
<p>Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Härigenom</p>
<p>föreskrivs att 3 § patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §</p>
<p>Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de<br>undantag som anges nedan, ingen får utan patenthavarens samtycke<br>utnyttja uppfinningen genom att</p>
<p>1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat<br>alster eller införa eller inneha sådant alster för ändamål som nu sagts,</p>
<p>2) använda patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med<br>hänsyn till omständigheter™ är uppenbart att förfarandet inte får<br>användas utan patenthavarens samtycke, utbjuda det för användning här<br>i Sverige,</p>
<p>3) utbjuda, bringa i omsättning eller använda alster som tillverkats<br>enligt patentskyddat förfarande eller införa eller inneha alstret för<br>ändamål som nu sagts.</p>
<p>Ensamrätten innebär även att ingen får utan patenthavarens samtycke<br>utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahålla någon som<br>inte är berättigad att utnyttja uppfinningen sådant medel för att utöva<br></p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>232</p>
<p>den här i Sverige som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om Prop. 1996/97:128<br>den som tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till Bilaga 3<br>omständigheterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att<br>användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en vara som allmänt<br>förekommer i handeln, gäller vad nu sagts dock endast om den som<br>erbjuder eller tillhandahåller medlet försöker påverka mottagaren till en<br>sådan handling som avses i första stycket. Vid tillämpning av<br>bestämmelserna i detta stycke skall den som utnyttjar uppfinningen på<br>det sätt som sägs i tredje stycket 1, 3 eller 4 inte anses såsom berättigad<br>att utnyttja uppfinningen.</p>
<p>Från ensamrätten undantas</p>
<p>1) utnyttjande som inte sker yrkesmässigt,</p>
<p>2) utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning inom<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av patenthavaren eller med<br>dennes samtycke,</p>
<p>3) utnyttjande av uppfinning för experiment som avser själva<br>uppfinningen,</p>
<p>4) beredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i<br>enskilt fall eller åtgärder med sålunda berett läkemedel.</p>
<p>I fall där förökningsma-<br>terial av växter utgör<br>patentskyddat alster skall<br>vad som sägs om<br>undantag från en-<br>samrätten i artikel 14 i<br>rådets förordning (EG) nr<br>2100/94 av den 27 juli<br>1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt och i de<br>tillämpningsföreskrifter<br>som har meddelats med<br>stöd av artikeln också<br>tillämpas på patent enligt<br>denna lag. Vid som där<br>sägs om gemenskapens<br>växtförädlarrätt skall i<br>stället avse patent.</p>
<p><sup>1</sup> EGT nr L 227, 1.9.1994, s.l</p>
<p>233</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds 1995:69)<br>Ny växtförädlarrättslag avgetts av Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Kammarrätten i Stockholm, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i<br>Stockholms län, Gentekniknämnden, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Stockholms universitet, Kommerskollegium, Konkurrensverket,<br>Patentbesvärsrätten, Patent- och registreringsverket, Skogsstyrelsen,<br>Statens jordbruksverk, Statens naturvårdsverk, Statens utsädeskontroll,<br>Statens växtsortnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, Föreningen Foder<br>och Spannmål, Företagarnas Riksorganisation, Hilleshög AB,<br>Industriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsindustrierna,<br>Skogsägarnas riksförbund, Svalöf Weibull AB, Svenska<br>Naturskyddsföreningen, Svenska patentombudsföreningen, Sveriges<br>Advokatsamfund och Trädgårdsnäringens Riksförbund.</p>
<p>Nordiska genbanken, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening;<br>Svenska Lantmännens Riksförbund och Sveriges Potatisodlares<br>Riksförbund har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått.</p>
<p>Yttranden har även inkommit från Sveriges spannmålsodlareförening.</p>
<p>234</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt</p>
<p>1 § Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller dennes<br>rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten enligt denna lag<br>(växtförädlarrätt).</p>
<p>Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes rätts-<br>innehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om framställaren är<br>svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.</p>
<p>Växtförädlarrätt kan också förvärvas av</p>
<p>1. den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat som är<br>ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för<br>skydd av växtförädlingsprodukter eller i en stat som är medlem i en<br>mellanstatlig organisation som i sin tur är ansluten till denna konvention<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare, eller</p>
<p>2. den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och som i<br>annat fall än som anges under 1 har framställt en ny växtsort utomlands<br>eller av en sådan persons rättsinnehavare.</p>
<p>Första-tredje styckena gäller även den som har upptäckt och vidareut-<br>vecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.</p>
<p>Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.</p>
<p>2 § Regeringen får förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även i<br>andra fall än som anges i 1 §, om det är av betydande intresse för<br>svensk folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.</p>
<p>Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller mellanfolklig<br>organisation som riksdagen har godkänt.</p>
<p>3 § Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en och<br>samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om denna<br>samling kan</p>
<p>1. definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en viss geno-<br>typ eller kombination av genotyper,</p>
<p>2. skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett av<br>dessa kännetecken, och</p>
<p>3. betraktas som en enhet när det gäller dess lämplighet att förökas i<br>oförändrat skick.</p>
<p>235</p>
<p>2 kap. Växtförädlarrättens omfattning</p>
<p>1 § Växtförädlarrätten omfattar</p>
<p>1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag,</p>
<p>2. andra samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den<br>registrerade sorten,</p>
<p>3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade sorten,<br>om den registrerade sorten inte i sin tur är väsentligen avledd, och</p>
<p>4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad användning<br>av den registrerade sorten.</p>
<p>En växtsort skall anses som väsentligen avledd om den</p>
<p>1. till övervägande del har avletts från den ursprungliga sorten, eller<br>från en sort som i sig till övervägande del är avledd från den<br>ursprungliga sorten, och då har bibehållit de väsentliga kännetecken<br>som har sitt ursprung i genotypen eller kombinationen av genotyper hos<br>den ursprungliga sorten,</p>
<p>2. klart kan särskiljas från den ursprungliga sorten, och</p>
<p>3. bortsett från de skillnader som beror på avledningsförfarandet<br>överensstämmer med den ursprungliga sorten när det gäller de<br>väsentliga kännetecken som är uttryck för den ursprungliga sortens<br>genotyp eller kombination av genotyper.</p>
<p>2 § Med de undantag som anges i 3 och 4 §§ innebär växtförädlarrätten<br>att ingen utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten får utnyttja<br>en växtsort eller en annan samling växter som omfattas av<br>växtförädlarrätten genom att</p>
<p>1. producera eller reproducera förökningsmaterial,</p>
<p>2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,</p>
<p>3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,</p>
<p>4. sälja eller på något annat sätt tillhandahålla förökningsmaterial,</p>
<p>5. exportera förökningsmaterial från Sverige,</p>
<p>6. importera förökningsmaterial till Sverige, eller</p>
<p>7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som anges<br>under 1-6.</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon rimlig<br>möjlighet att göra sin rätt gällande med avseende på visst<br>förökningsmaterial, får ingen utan hans eller hennes samtycke utnyttja<br>växtsorten genom att vidta sådana åtgärder som anges i första stycket<br>1-7 med skördat material som har framställts med hjälp av detta<br>förökningsmaterial.</p>
<p>3 § Växtförädlarrätten omfattar inte</p>
<p>1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål,</p>
<p>2. utnyttjande för experiment, och</p>
<p>3. utnyttjande för framställning av nya växtsorter.</p>
<p>4 § Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av växtmaterial som<br>har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet av innehavaren av växtförädlarrätten eller med<br>dennes samtycke.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>236</p>
<p>Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar export av p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>växtmaterial som kan användas för förökningsändamål, om exporten Bilaga 5<br>sker till ett främmande land där sorter av växtsläktet eller växtarten i<br>fråga inte kan skyddas och det exporterade materialet inte är avsett för<br>slutlig förbrukning.</p>
<p>5 § Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94<sup>2</sup> av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt och i de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med<br>stöd av artikeln skall också tillämpas på en växtsort som registrerats<br>enligt denna lag. Vad som i artikeln och tillämpningsföreskrifterna sägs<br>om gemenskapens växtförädlarrätt skall avse växtförädlarrätt enligt<br>denna lag.</p>
<h4>3 kap. Villkor för registrering</h4>
<p>1 § En växtsort får registreras endast om den är</p>
<p>1- ny,</p>
<p>2. särskiljbar,</p>
<p>3. enhetlig och</p>
<p>4. stabil.</p>
<p>2 § En växtsort skall anses som ny, om förökningsmaterial eller<br>skördeprodukter av sorten inte med samtycke från förädlaren eller<br>dennes rättsinnehavare har sålts eller på annat sätt avyttrats till andra i<br>syfte att utnyttja sorten</p>
<p>1. här i landet tidigare än ett år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>2. utomlands tidigare än sex år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>när denna gäller träd eller vin, eller</p>
<p>3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller något annat växtslag än träd eller vin.</p>
<p>3 § En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt skiljer sig<br>från andra sorter som är kända vid tidpunkten för registreringsansökan.</p>
<p>En växtsort skall anses som känd, om material av den yrkesmässigt<br>bjudits ut till försäljning eller på annat sätt tillhandahållits. Växtsorten<br>skall också anses som känd, om den registrerats för växtförädlarrätt,<br>tagits in i en officiell sortlista, förekommer i en allmänt tillgänglig<br>referenssamling, noggrant beskrivits i en allmänt tillgänglig skrift eller<br>på något annat sätt kommit till allmänhetens kännedom.</p>
<p>Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens kännedom<br>skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om intagning<br>i officiell sortlista har gjorts i något land och ansökan senare bifalls.</p>
<p>4 § En växtsort skall anses som enhetlig, om den bortsett från de<br>variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda förhållanden vid<br>sortens förökning uppvisar tillräcklig enhetlighet med avseende på dess<br>väsentliga kännetecken.</p>
<p><sup>2</sup>EGT nr L 227, 1.9.1994, s.l</p>
<p>237</p>
<p>5 § En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga kännetecken Prop. 1996/97:128<br>förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, när sorten har en Bilaga 5<br>särskild förökningscykel, vid slutet av varje sådan cykel.</p>
<p>6 § Har sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin rätt<br>tidigare ansökt om skydd för växtsorten i någon stat som är ansluten till<br>den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av<br>växtförädlingsprodukter och söks registrering här i landet inom tolv<br>månader från den dag då ansökan gjordes i den främmande staten, skall<br>vid tillämpningen av 2-5 §§ den här ingivna ansökan anses gjord<br>samtidigt med ansökan i den främmande staten, om sökanden yrkar det.</p>
<p>Sådan prioritet får även medges från en ansökan om skydd som har<br>gjorts i en annan främmande stat, om motsvarande prioritet från en<br>svensk ansökan om skydd för växtsort medges i den staten och om den<br>där gällande lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med<br>konventionen. Om skydd har sökts i flera främmande stater, räknas<br>tolvmånadersfristen från den dag då den första ansökan om skydd<br>gjordes.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>föreskriva i vilken ordning ett yrkande om prioritet skall framställas och<br>vilka handlingar som skall ges in till stöd för yrkandet. Om dessa<br>föreskrifter inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet.</p>
<p>7 § En växtsort får inte registreras, om den redan är registrerad för<br>gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94<br>av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt.</p>
<h4>4 kap. Sortbenämning</h4>
<p>1 § En registrerad växtsort skall ha en sortbenämning. Denna skall göra<br>det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.</p>
<p>En sortbenämning får inte godtas, om den</p>
<p>1. består av enbart siffror, såvida det inte är fest praxis att beteckna<br>sorter på det sättet,</p>
<p>2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,</p>
<p>3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning<br>eller är ägnad att väcka förargelse,</p>
<p>4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom<br>växtslaget eller ett näraliggande växtslag införts i eller föreslagits för<br>införande i växtsortsregistret, ett motsvarande utländskt register eller en<br>annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en<br>sådan sort,</p>
<p>5. kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon<br>annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och<br>som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som<br>varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag,</p>
<p>6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort<br>eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.</p>
<p>Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att en<br>sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en</p>
<p>238</p>
<p>främmande stat skall registreras i Sverige trots första och andra<br>styckena, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.</p>
<p>2 § Den som bjuder ut förökningsmaterial av en registrerad växtsort till<br>försäljning eller på något annat sätt tillhandahåller sådant material skall<br>använda den registrerade sortbenämningen. Detta gäller även sedan<br>skyddstiden har gått ut eller växtförädlarrätten av någon annan<br>anledning har upphört.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort eller en med denna för-<br>växlingsbar benämning får inte användas för en annan sort av samma<br>eller närstående växtart eller för material av en sådan sort så länge<br>registreringen av benämningen består.</p>
<h4>5 kap. Ansökningsförfarandet</h4>
<p>1 § Registrering enligt denna lag sker i det växtsortsregister som förs av<br>Statens växtsortnämnd.</p>
<p>När en växtsort registreras skall även sortens benämning registreras.</p>
<p>2 § En ansökan om registrering av en växtsort skall göras skriftligen<br>hos Växtsortnämnden.</p>
<p>Ansökan skall innehålla</p>
<p>1. en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de<br>kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,</p>
<p>2. uppgift om sortens härstamning,</p>
<p>3. förslag till benämning på sorten, och</p>
<p>4. uppgift om förädlarens namn.</p>
<p>Om någon annan än förädlaren söker registrering, skall sökanden<br>styrka sin rätt till sorten.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven<br>försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden känner till,<br>inte före den dag då ansökan görs eller enligt 3 kap. 6 § skall anses ha<br>blivit gjord har avyttrats på ett sådant sätt att den enligt 3 kap. 2 § inte<br>skall anses som ny.</p>
<p>I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial av<br>sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.</p>
<p>Sökanden skall betala föreskriven ansökningsavgift.</p>
<p>3 § En ansökan får gälla registrering av endast en växtsort.</p>
<p>4 § Växtsortnämnden får förelägga en sökande som inte har hemvist i<br>Sverige att för sig ställa ett ombud som har hemvist inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet och att anmäla detta hos nämnden.<br>Ombudet skall ha behörighet att ta emot delgivning i ärendet.<br>Underlåter sökanden att följa föreläggandet, får delgivning ske genom<br>att handlingen med posten sänds till sökanden under dennes senaste<br>kända adress.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>239</p>
<p>5 § Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan p<sub>rO</sub>p 1996/97-128<br>eller om det finns något annat hinder för bifall till ansökan, skall Bilaga 5<br>sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.</p>
<p>Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande eller<br>vidta rättelse, skall ansökan avskrivas. En upplysning om detta skall tas<br>in i föreläggandet.</p>
<p>6 § Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter det att<br>sökanden yttrat sig och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över<br>hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge<br>sökanden ett nytt föreläggande.</p>
<p>7 § Om någon inför Växtsortnämnden påstår sig ha bättre rätt till<br>växtsorten än sökanden och är saken oviss, kan nämnden förelägga<br>honom eller henne att väcka talan vid allmän domstol inom viss tid vid<br>påföljd att påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans<br>fortsatta prövning.</p>
<p>Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registre-<br>ringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.</p>
<p>8 § Om någon inför Växtsortnämnden visar att han eller hon har bättre<br>rätt till växtsorten än sökanden, skall nämnden på yrkande överföra<br>ansökan på honom eller henne. Den som får ansökan överförd på sig<br>skall betala ny ansökningsavgift.</p>
<p>Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller bifallas<br>förrän yrkandet slutligt har prövats.</p>
<p>9 § Om ansökan är fullständig och det inte finns något hinder för<br>registrering, skall Växtsortnämnden kungöra ansökan för att bereda<br>allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.</p>
<p>Invändningar skall göras skriftligen hos Växtsortnämnden inom den tid<br>som nämnden bestämmer.</p>
<p>10 § Växtsortnämnden skall se till att material av växtsorten provas, om<br>inte detta av särskilda skäl är onödigt. Sökanden skall betala föreskriven<br>avgift för utförd provning.</p>
<p>11 § Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har gått ut<br>och provning med material av växtsorten har slutförts skall ansökan tas<br>upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning är 4-8 §§ tillämpliga.</p>
<p>Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda invändningar<br>och utförd provning.</p>
<p>12 § Om en ansökan om registrering av en växtsort bifålls och beslutet<br>vinner laga kraft, skall sorten tas in i växtsortsregistret och<br>registreringen kungöras.</p>
<p>Avskrivs eller avslås en ansökan som har kungjorts enligt 9 §, skall<br>beslutet kungöras sedan det vunnit laga kraft.</p>
<p>240</p>
<h4>6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll</h4>
<p>1 § Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om registrering<br>bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från och med den</p>
<p>1 januari året efter det då beslutet om registrering vann laga kraft. I<br>fråga om träd och vin kan dock växtförädlarrätten upprätthållas under<br>30 år räknat från samma tidpunkt.</p>
<p>2 § För växtförädlarrätten skall det för varje kalenderår betalas en<br>föreskriven årsavgift. Denna skall betalas från och med året efter det då<br>ansökan om registrering bifölls.</p>
<p>Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det kalenderår avgiften<br>avser. Senaste dag för att betala årsavgift för ett år som har börjat innan<br>växtsorten har registrerats eller inom två månader därefter infaller dock<br>först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgiften får inte<br>betalas innan registrering har skett och inte heller tidigare än sex<br>månader före det kalenderår som avgiften avser.</p>
<p>Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven, betalas inom<br>sex månader efter förfallodagen.</p>
<p>3 § För att kontrollera att en registrerad växtsort är stabil får Statens<br>växtsortnämnd förelägga innehavaren av växtförädlarrätten att<br>tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga<br>handlingar och upplysningar.</p>
<h4>7 kap. Licens</h4>
<p>1 § Har innehavaren av en växtförädlarrätt medgett någon annan rätt att<br>utnyttja en registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt<br>vidare endast om detta har avtalats.</p>
<p>Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i samband med<br>överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om inte något annat har<br>avtalats. Om licensen överlåts, fortsätter ändå överlåtaren att svara för<br>att licensavtalet fullgörs.</p>
<p>2 § Har växtförädlarrätten övergått på någon annan eller har licens<br>upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot föreskriven avgift<br>anteckning om detta göras i växtsortsregistret. Om det visas att en<br>licens som har antecknats i registret upphört att gälla, skall<br>anteckningen tas bort.</p>
<p>Första stycket gäller även i fråga om tvångslicenser.</p>
<p>I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som innehavare av<br>växtförädlarrätten som senast har blivit införd i växtsortsregistret i<br>denna egenskap.</p>
<p>3 § Om innehavaren av en växtförädlarrätt inte förser marknaden med<br>förökningsmaterial på skäliga villkor och i den omfattning som är<br>motiverad med hänsyn till allmänt intresse och om det inte finns någon<br>godtagbar anledning till underlåtenheten, kan den som här i landet vill<br>utnyttja en registrerad växtsort få tvångslicens till detta. En tvångslicens</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>241</p>
<p>16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128</p>
<p>innefattar även rätt att av innehavaren av växtförädlarrätten få<br>förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.</p>
<p>4 § En tvångslicens får inte meddelas någon annan än den som kan<br>antas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt och<br>i överensstämmelse med licensen.</p>
<p>En tvångslicens utgör inte något hinder för innehavaren av<br>växtförädlarrätten att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. En<br>tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med en<br>rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.</p>
<p>5 § En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även bestämmer<br>i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen<br>och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden<br>motiverar det kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa<br>nya villkor för den.</p>
<h4>8 kap. Växtförädlarrättens upphörande</h4>
<p>1 § Betalas inte årsavgift enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 2 §, är<br>växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari det år för vilket<br>avgift inte betalats.</p>
<p>2 § Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen hos Statens<br>växtsortnämnd avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden ta bort<br>sorten ur registret.</p>
<p>Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i<br>anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av<br>registreringen pågår, får sorten inte tas bort ur registret på begäran av<br>innehavaren av växtförädlarrätten så länge utmätningen, kvarstaden eller<br>betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.</p>
<p>3 § Allmän domstol skall på talan om det häva registreringen av en<br>växtsort, om</p>
<p>1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av<br>växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har<br>getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på<br>särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,</p>
<p>2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde<br>kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §,<br>såvida växtförädlarrätten beviljats huvudsakligen på grundval av<br>upplysningar som sökanden tillhandahållit,</p>
<p>3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller</p>
<p>4. växtförädlarrätten har beviljats någon som inte var berättigad till<br>den och den som är berättigad inte har väckt talan om överföring av<br>rätten.</p>
<p>4 § En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått<br>växtförädlarrätten har haft rätt till bara en viss andel i den.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>242</p>
<p>Talan som grundas på att en växtsort har registrerats för någon annan p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>än den som är berättigad till den får föras endast av den som påstår sig Bilaga 5<br>vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att<br>käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter<br>på vilka talan grundas. Om innehavaren av växtförädlarrätten var i god<br>tro när sorten registrerades eller när växtförädlarrätten övergick på<br>honom eller henne, får talan inte väckas senare än tre år efter<br>registreringen.</p>
<p>I övriga fall får talan föras av var och en som förorsakas någon<br>nackdel av registreringen och, om det är motiverat från allmän<br>synpunkt, av allmän åklagare.</p>
<p>5 § Statens växtsortnämnd skall ta bort en sort ur registret, om</p>
<p>1. sorten inte längre uppfyller kraven i 3 kap. på enhetlighet och<br>stabilitet, eller</p>
<p>2. innehavaren av växtförädlarrätten inte har följt ett föreläggande<br>enligt 6 kap. 3 § och underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig<br>efterkontroll.</p>
<p>6 § Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag och om<br>skälet mot registrering kvarstår, skall Växtsortnämnden registrera en ny<br>benämning för växtsorten. Detsamma gäller om en registrerad<br>sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller<br>blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.</p>
<p>Innehavaren av växtförädlarrätten skall i fall som avses i första stycket<br>ges tillfälle att föreslå en ny benämning.</p>
<p>En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden gått ut<br>eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på begäran av inne-<br>havaren av växtförädlarrätten eller då det annars finns anledning till det<br>efter prövning av Växtsortnämnden tas bort ur växtsortsregistret, om<br>benämningen inte längre används.</p>
<p>7 § I artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli<br>1994 om gemenskapens växtförädlarrätt finns särskilda bestämmelser<br>som gäller då en växtsort registrerats för gemenskapens växtförädlarrätt<br>efter det att sorten registrerats enligt denna lag.</p>
<h4>9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har<br>överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>243</p>
<p>2 § På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på<br>grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får allmän domstol vid<br>vite förbjuda den som gör intrång i växtförädlarrätten att fortsätta in-<br>trånget.</p>
<p>3 § Om käranden visar sannolika skäl för att intrång i växtförädlarrätten<br>förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att<br>fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud med-<br>delas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Ett förbud enligt första stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Kan käranden inte ställa sådan säkerhet, får domstolen befria<br>käranden från detta. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte<br>har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt första stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>4 § I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga om<br>handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>5 § Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har<br>medfört. När ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till det<br>intresse som innehavaren av växtförädlarrätten har av att intrång inte<br>görs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk<br>betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den<br>utsträckning det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren<br>innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tid som nu har sagts,<br>är rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>7 § På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt får<br>domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att sådant växtmaterial som intrånget gäller skall lämnas ut mot<br>lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål<br>vars användande skulle innebära intrång skall på visst sätt ändras eller<br>förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har<br>förvärvat materialet eller särskild rätt till det och som inte själv har<br>gjort intrång i växtförädlarrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>244</p>
<p>8 § Egendom som avses i 7 § får tas i beslag, om det skäligen kan antas<br>att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande besluta<br>att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet<br>mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i 7 § och i första och andra styckena tillämpas också<br>i fråga om försök och förberedelse enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>9 § Utnyttjar någon en växtsort som avses med en ansökan om<br>registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt tillämpas,<br>om ansökan leder till registrering. För ett sådant utnyttjande får dock<br>inte dömas till ansvar. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som<br>sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får bestämmas endast<br>enligt 6 § andra stycket.</p>
<p>Trots 6 § tredje stycket är rätten till ersättning inte förlorad, om talan<br>väcks senast ett år efter det att växtförädlarrätten registrerades.</p>
<p>10 § Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom som har<br>vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om<br>någon annan åtgärd enligt 1-9 §§.</p>
<p>Förs talan om intrång i en växtförädlarrätt och gör den mot vilken<br>talan förs gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på<br>dennes yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om<br>hävning av registreringen slutligt prövas. Om talan om detta inte har<br>väckts, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga<br>den mot vilken talan om intrång förs viss tid inom vilken talan om<br>hävning skall väckas.</p>
<p>11 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 §<br>döms till böter och skall ersätta den skada som uppkommer. Om<br>oaktsamheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<h4>10 kap. Rättegångsbestämmelser</h4>
<p>1 § Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja en växtsort får föra talan om att det skall fastställas<br>om registreringen ger skydd mot någon annan. En förutsättning för<br>detta är att ovisshet råder om förhållandet och att detta är till nackdel<br>för innehavaren av växtförädlarrätten eller licenstagaren.</p>
<p>Under samma villkor får den som bedriver eller avser att bedriva<br>verksamhet föra talan mot en innehavare av en växtförädlarrätt om att<br>det skall fastställas om det finns hinder för verksamheten på grund av<br>registreringen.</p>
<p>Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att<br>registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket tillämpas.</p>
<p>2 § Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en<br>växtsort, om överföring av en registrering eller om meddelande av</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>245</p>
<p>17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 128<br></p>
<p>tvångslicens skall anmäla detta till Statens växtsortnämnd samt p<sub>rO</sub>p. 1996/97:128<br>underrätta var och en som enligt växtsortsregistret innehar licens att Bilaga 5<br>utnyttja sorten. Om en licenstagare vill väcka talan om intrång i<br>växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 1 § första stycket, skall<br>licenstagaren underrätta innehavaren av växtförädlarrätten om detta.</p>
<p>Underrättelseskyldigheten skall anses fullgjord när en underrättelse i<br>betald, rekommenderad försändelse har sänts under den adress som<br>antecknats i växtsortsregistret.</p>
<p>Om det inte visas när talan väcks att underrättelse har gjorts, skall<br>käranden ges tid till detta. Försitter käranden denna tid, får talan inte<br>tas upp till prövning.</p>
<p>3 § Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för<br>en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av<br>en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller<br>om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholm tingsrätt.</p>
<p>4 § Domstolen skall sända en kopia av en dom eller ett slutligt beslut i<br>mål enligt denna lag till Växtsortnämnden.</p>
<p>5 § Växtsortnämndens slutliga beslut i ett ärende som rör ansökan om<br>registrering av en växtsort får överklagas av sökanden, om beslutet har<br>gått sökanden emot. Den som i behörig ordning har framställt en<br>invändning får överklaga ett beslut genom vilket en ansökan om<br>registrering bifalls. Återkallar invändaren sitt överklagande, får detta<br>ändå prövas, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 §<br>har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt<br>yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet<br>avslagits.</p>
<p>6 § Ett slutligt beslut av Växtsortnämnden får överklagas till<br>Patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag.</p>
<p>Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till<br>Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas<br>35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av<br>kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift<br>om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av överklagande till<br>Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd<br>meddelas.</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>1 § En innehavare av en växtförädlarrätt som inte har hemvist i Sverige<br>skall ha ett ombud som är bosatt här i landet. Ombudet skall ha<br>behörighet att för innehavaren av växtförädlarrätten ta emot delgivning<br>av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om<br>växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av<br>föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet<br>skall anmälas till växtsortsregistret och antecknas där.</p>
<p>246</p>
<p>Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har anmält något ombud<br>enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling<br>som skall delges sänds till honom eller henne med posten i betalt brev<br>under den i växtsortsregistret antecknade adressen. Om någon<br>fullständig adress inte är antecknad i registret, kan delgivning ske<br>genom att handlingen hålls tillgänglig hos Statens växtsortnämnd och<br>genom att ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga<br>innehåll kungörs i en publikation som regeringen bestämmer. Delgiv-<br>ningen anses ha skett när det som nu har sagts har blivit fullgjort.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag.</p>
<p>3 § Regeringen får föreskriva att växtsorter som det söks registrering<br>för får genomgå provning hos en myndighet i någon annan stat eller hos<br>en internationell institution. Regeringen får vidare föreskriva att<br>personer som söker registrering för en sort för vilken de tidigare sökt<br>registrering i någon annan stat skall vara skyldiga att redovisa vad<br>myndigheten i den staten delgett dem om prövningen av villkoren för<br>registrering.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>12 kap. EG-växtförädlarrätt</h4>
<p>1 § Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till<br>Statens växtsortnämnd för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets<br>förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens<br>växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>2 § Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas<br>bestämmelserna i 9 kap. 1 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom<br>lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).</p>
<p>2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är registrerade<br>vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av<br>ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som<br>föreskrivs nedan.</p>
<p>3. En registreringsansökan som har kungjorts före ikraftträdandet skall<br>behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>4. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.</p>
<p>5. Om ensamrätten till visst växtmaterial är uttömd (konsumerad)<br>enligt äldre bestämmelser på grund av förfogande som ägt rum före<br>ikraftträdandet, får ensamrätten inte göras gällande med stöd av 2 kap.<br>4 § andra stycket.</p>
<p>247</p>
<p>6. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har<br>registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre<br>bestämmelserna.</p>
<p>7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja växtmaterial på<br>ett sätt som inte fordrade samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten<br>enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt<br>denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock<br>längst till fem år efter ikraftträdandet. Sådan rätt har under motsvarande<br>förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att<br>utnyttja växtsorten.</p>
<p>8. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken äldre<br>bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom ett år efter<br>denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i<br>stället för ett år.</p>
<p>9. I fråga om slutliga beslut av Växtsortnämnden som har fattats före<br>ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>248</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 17 §§ lagen (1977:729) om<br>patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Patentbesvärsrätten prövar<br>som förvaltningsdomstol över-<br>klagande av beslut av patent-<br>och registreringsverket enligt<br>vad som föreskrivs i patentlagen<br>(1967:837) eller med stöd därav<br>utfärdade bestämmelser samt i<br>mönsterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Patentbesvärsrätten prövar<br>som förvaltningsdomstol över-<br>klagande av beslut av Patent-<br>och registreringsverket enligt<br>vad som föreskrivs i patentlagen<br>(1967:837) eller med stöd därav<br>utfärdade bestämmelser samt i<br>mönsterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden. Vidare prövar Patentbe-<br>svärsrätten överklagande av be-<br>slut av Statens växtsortnämnd<br>enligt vad som föreskrivs i växt-<br>förädlarrättslagen (1997:00).</p>
<p>4§</p>
<p>Patentbesvärsrätten är domför<br>med tre ledamöter. Fler än fyra<br>får ej i annat fall än som sägs i<br>5 § sitta i rätten.</p>
<p>I patentmål som inte gäller<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar skall minst två<br>tekniskt kunniga ledamöter ingå<br>i rätten och skall en ledamot<br>vara lagfaren, om ej rätten<br>finner att medverkan av lagfaren<br>ledamot icke är behövlig. I mål<br>om pantsättning av patent eller<br>patentansökningar skall minst<br>två lagfarna ledamöter ingå i<br>rätten. I mål om mönster, varu-<br>märke, namn eller utgivnings-<br>bevis för periodisk skrift skall<br></p>
<p>Patentbesvärsrätten är domför<br>med tre ledamöter. Fler än fyra<br>får inte i annat fall än som sägs<br>i 5 § sitta i rätten.</p>
<p>I patentmål som inte gäller<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar samt i mål om<br>växtförädlarrätt skall minst två<br>tekniskt kunniga ledamöter ingå<br>i rätten och skall en ledamot<br>vara lagfaren, om inte rätten<br>finner att medverkan av lagfaren<br>ledamot är obehövlig. I mål om<br>pantsättning av patent eller pa-<br>tentansökningar skall minst två<br>lagfarna ledamöter ingå i rätten.<br>I mål om mönster, varumärken,<br>namn eller utgivningsbevis för</p>
<p>249</p>
<p>minst två lagfarna ledamöter<br>in^å i rätten.</p>
<p>Åtgärd som avser måls bere-<br>dande får i den omfattning dom-<br>stolen bestämmer vidtagas av<br>ledamot i domstolen eller av<br>annan tjänsteman hos denna.<br></p>
<p>periodisk skrift skall minst två<br>lagfarna ledamöter ingå i rätten.</p>
<p>En åtgärd som avser ett måls<br>beredande får i den omfattning<br>domstolen bestämmer vidtas av<br>en ledamot i domstolen eller av<br>någon annan tjänsteman hos<br>denna.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>ett slutligt beslut av patentbe-<br>svärsrätten finns bestämmelser i<br>patentlagen (1967:837), mön-<br>sterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670) och lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden.</p>
<p>§</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>ett slutligt beslut av Patentbe-<br>svärsrätten finns bestämmelser i<br>patentlagen (1967:837), mön-<br>sterskyddslagen (1970:485),<br>varumärkeslagen (1960:644),<br>namnlagen (1982:670), lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens om-<br>råden samt i växtförädlarrättsla-<br>gen (1997:00).</p>
<p>Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas<br>endast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut<br>får dock överklagas särskilt när rätten har</p>
<p>1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning<br>om att hinder föreligger för talans prövning,</p>
<p>2. avvisat ombud eller biträde,</p>
<p>3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iaktta föreläggande<br>eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom<br>försummelse eller tredska,</p>
<p>4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,</p>
<p>5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän<br>rättshjälp.</p>
<p>Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av<br>den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överkla-<br>gas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna<br>i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om<br>besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall in-<br>nehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av</p>
<p>250</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd<br>meddelas.</p></td><td>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 5</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>251</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-14</p>
<p>Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-<br>ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 19 december 1996 (Justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. växtförädlarrättslag,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulrika<br>Hansson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till växtförädlarrättslag</h4>
<p>2 kap.</p>
<p>2 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om växtförädlarrättens innebörd. I<br>paragrafens första stycke anges under sju olika punkter sådana åtgärder<br>med förökningsmaterial som inte får vidtas utan samtycke av innehava-<br>ren av växtförädlarrätten. Till grund för bestämmelserna ligger artikel<br>14 (1) i 1991 års lydelse av den internationella växtförädlarrättskon-<br>ventionen.</p>
<p>De olika punkterna i första stycket synes delvis gå om lott, så att<br>samma slags åtgärd täcks av mer än en punkt (se punkt 3, där det talas<br>om att någon bjuder ut förökningsmaterial till försäljning, och punkt 4,<br>som handlar om att någon säljer eller på något annat sätt tillhandahåller<br>förökningsmaterial). Även om första styckets utformning på det sättet är<br>mindre tillfredsställande, torde utformningen få accepteras med hänsyn<br>till intresset av att följa konventionstexten.</p>
<p>Det centrala begreppet ”förökningsmaterial” definieras inte i vare sig<br>författningstexten eller motiven. Lagrådet anser det önskvärt med ett<br>uttalande om innebörden av begreppet.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>3 §</p>
<p>Enligt punkt 1 i den angivna paragrafen omfattar växtförädlarrätten inte<br>utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål. Enligt<br>Lagrådets mening är det inte helt klart vad som avses med uttrycket<br>”privat och för icke-kommersiella ändamål”. I motivtexten bör lämpli-<br>gen ges några exempel som belyser bestämmelsens innebörd.</p>
<p>252</p>
<p>2 kap.</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen regleras när växtförädlarrätten skall anses konsumerad<br>(uttömd). Till grund för bestämmelserna ligger artikel 16 (1) i växt-<br>förädlarrättskonventionen .</p>
<p>I artikel 16 (1) (i) i växtförädlarrättskonventionen anges som ett un-<br>dantag från konsumtionsprincipen att växtmaterial för vilket ensamrätten<br>i och för sig är konsumerad inte får användas för vidareförökning av<br>sorten i fråga. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits upp i den<br>nu diskuterade paragrafen. Enligt författningskommentaren är en sådan<br>bestämmelse överflödig med hänsyn till den i svensk rätt vedertagna<br>utgångspunkten att konsumtion inte avser mer än det exemplar som har<br>förts ut på marknaden.</p>
<p>Trots vad som har sagts i författningskommentaren anser Lagrådet att<br>det i klarhetens intresse är motiverat med en bestämmelse motsvarande<br>artikel 16 (1) (i) i växtförädlarrättskonventionen. Lagrådet förordar<br>sålunda att 2 kap. 4 § andra stycket inleds på följande sätt:</p>
<p>”Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar</p>
<p>1. vidareförökning av växtsorten i fråga, eller</p>
<p>2. export av växtmaterial...”</p>
<p>3 kap.</p>
<p>1-4 §§</p>
<p>I 3 kap. 1 § anges de grundläggande förutsättningarna för att en växt-<br>sort skall få registreras. Det krävs sålunda att växtsorten är (1) ny, (2)<br>särskiljbar, (3) enhetlig och (4) stabil. I de därpå följande fyra paragra-<br>ferna finns bestämmelser om den närmare innebörden av de olika be-<br>greppen. Regleringen grundar sig på artiklarna 5-9 i 1991 års lydelse av<br>växtförädlarrättskonventionen.</p>
<p>Enligt 3 kap. 2 § skall en växtsort anses som ny, om föröknings<br>material eller skördeprodukter av sorten inte, före vissa angivna tid-<br>punkter, med samtycke från förädlaren eller dennes rättsinnehavare har<br>sålts eller på annat sätt avyttrats till andra i syfte att utnyttja sorten.<br>Innebörden av bestämmelsen skulle enligt Lagrådets mening bli tyd-<br>ligare, om bestämmelsen formulerades på följande sätt:</p>
<p>”En växtsort skall anses som ny, även om förökningsmaterial eller<br>skördeprodukter av sorten med samtycke från förädlaren eller dennes<br>rättsinnehavare har sålts eller på något annat sätt avyttrats till andra i<br>syfte att utnyttja sorten</p>
<p>1. här i landet under högst ett år före dagen för registreringsansökan,</p>
<p>2. utomlands under högst sex år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller träd eller vin, eller</p>
<p>3. utomlands under högst fyra år före dagen för registreringsansökan,<br>när denna gäller något annat växtslag än träd eller vin.”</p>
<p>I 3 kap. 3 § andra stycket, som handlar om när en växtsort skall anses<br>som känd, bör det i första meningen anges att växtsorten skall anses</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>253</p>
<p>som känd, om material av den yrkesmässigt har bjudits ut till försälj-<br>ning, sålts eller på något annat sätt tillhandahållits (jfr. vad som sägs i 2<br>kap. 2 § första stycket punkterna 3 och 4).</p>
<p>I 3 kap. 4 § sägs att en växtsort skall anses som enhetlig, om den<br>bortsett från de variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda<br>förhållanden vid sortens förökning uppvisar tillräcklig enhetlighet med<br>avseende på dess väsentliga kännetecken. Enligt Lagrådets mening är<br>bestämmelsen genom användningen av ordet ”tillräcklig” alltför litet<br>upplysande. Lagrådet föreslår att man dels bygger ut punkt 3 i 3 kap.<br>1 §, så att det där sägs att en växtsort skall vara ”enhetlig med avseen-<br>de på dess väsentliga kännetecken”, dels formulerar 3 kap. 4 § på<br>följande sätt:</p>
<p>”Vid bedömningen av om en växtsort är enhetlig bortses från de varia-<br>tioner som kan förväntas med hänsyn till särskilda förhållanden vid<br>sortens förökning.”</p>
<p>7 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafen reglerar den situationen där innehavaren av växtförädlarrät-<br>ten antingen låter bli att i tillräcklig omfattning förse marknaden med<br>förökningsmaterial av en registrerad växtsort eller missbrukar sin en-<br>samrätt genom oskäliga villkor. I sådana fall kan, om det inte finns<br>någon godtagbar anledning till underlåtenheten, den som här i landet<br>vill utnyttja växtsorten få tvångslicens till detta.</p>
<p>Bestämmelsen har sin förebild i 27 § i den nu gällande växtförädlar-<br>rättslagen. Den paragrafen tar dock inte sikte endast på den situationen<br>där det är innehavaren av växtförädlarrätten som undanhåller markna-<br>den växtsorten. Paragrafen är generellt utformad och får därigenom<br>betydelse också för det fallet då det är en licenstagare som förfar på<br>detta sätt. Enligt Lagrådets mening bör möjlighet till tvångslicens finnas<br>kvar i oförändrad omfattning. I stället för att inleda 7 kap. 3 § med<br>orden ”Om innehavaren av en växtförädlarrätt inte förser marknaden<br>med förökningsmaterial på skäliga villkor---” bör paragrafen inledas</p>
<p>på följande sätt: ”Förses inte marknaden med förökningsmaterial av en<br>registrerad växtsort på skäliga villkor---”</p>
<p>8 kap.</p>
<p>Enligt den föreslagna kapitelrubriken gäller 8 kap. växtförädlarrättens<br>upphörande. Eftersom 8 kap. 6 § behandlar en annan fråga, nämligen<br>den om ändring av en sortbenämning, bör rubriken lyda ”Växtförädlar-<br>rättens upphörande m.m.”.</p>
<p>Enligt 8 kap. 1 § är växtförädlarrätten förfellen om föreskriven årsav-<br>gift inte betalas. Bestämmelsen skiljer sig från dem i 8 kap. 2 och 5 §§,<br>där det anges att en växtsort under vissa förutsättningar skall tas bort ur<br>registret, vilket med hänsyn till 1 kap. 1 § sista stycket torde medföra<br>att växtförädlarrätten upphör. Vidare regleras i 8 kap. 3 och 4 § fell då<br>en registrering av en växtsort skall hävas, vilket torde ha samma effekt.</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>254</p>
<p>Avsikten torde vara att en avregistrering skall ske även i fall som<br>avses i 8 kap. 1 § (jfr vad som sägs i remissprotokollet, avsnitt 4.2.7,<br>och i 25 § växtförädlarrättskungörelsen, 1971:393). Lagrådet förordar<br>att en andra mening av följande lydelse läggs till i paragrafen:</p>
<p>”Statens växtsortnämnd skall då också ta bort växtsorten ur registret.”</p>
<p>Enligt 8 kap. 3 § skall allmän domstol på talan om det häva registre-<br>ringen av en växtsort under vissa angivna omständigheter. Enligt punkt<br>4 skall registreringen hävas, om växtförädlarrätten har beviljats någon<br>som inte var berättigad till den och den som är berättigad inte har väckt<br>talan om överföring av rätten. I motsats till den nu gällande växtföräd-<br>larrättslagen (se 32 §) innehåller den föreslagna lagen ingen bestämmel-<br>se om att en redan verkställd registrering kan överföras på den som<br>visar sig ha bättre rätt till växtsorten. I den föreslagna lagen finns en-<br>dast föreskrifter om överföring av en ansökan om registrering av en<br>växtsort från den som har gjort ansökan till den som visar sig ha bättre<br>rätt till växtsorten än sökanden (5 kap. 7 och 8 §§). Såväl 8 kap. 3 §<br>punkt 4 som 10 kap. 2 § första stycket synes dock förutsätta att även en<br>gjord registrering skall kunna överföras.</p>
<p>Lagrådet förordar att föreskrifter motsvarande dem i 32 § i nu gällan-<br>de växtförädlarrättslag tas in i den nya lagen. Föreskrifterna, som bör<br>ges följande lydelse, kan lämpligen bilda 8 kap. 4 §, varvid efterföljan-<br>de paragrafer i kapitlet blir 5-8 §§.</p>
<p>”Har en växtsort registrerats för någon annan än den som är berättigad<br>till det enligt 1 kap. 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överfö-<br>ra registreringen på honom eller henne. Talan skall väckas inom tid<br>som anges i 5 §.”</p>
<p>Lagrådet förordar vidare att 8 kap. 3 § punkt 4 utformas på följande<br>sätt:</p>
<p>”4. växtförädlarrätten har beviljats någon som inte var berättigad till<br>den och talan inte har väckts om överföring av rätten. ”</p>
<p>I 8 kap. 4 § i remissförslaget finns dels föreskrifter om en begränsning<br>av möjligheterna att häva en registrering (första stycket), dels föreskrif-<br>ter om vem som får föra talan i vissa fall och om talefrist (andra och<br>tredje styckena). Enligt Lagrådets mening hör paragrafens första stycke<br>bättre samman med närmast föregående paragraf. Stycket bör därför<br>flyttas dit och där bilda ett sista stycke. I förtydligande syfte bör vidare<br>andra stycket (första stycket, om Lagrådets nyss framförda förslag<br>genomförs) inledas med orden ”Talan enligt 3 § första stycket 4 som<br>...” och tredje stycket (andra stycket) inledas med orden ”1 övriga fall<br>får talan enligt 3 § föras... ”.</p>
<p>I 8 kap. 4 § sista stycket i remissens lagförslag anges bl.a. att talan i<br>vissa fall, om det är motiverat från allmän synpunkt, får föras av allmän<br>åklagare. Enligt Lagrådets uppfattning är det i hög grad tveksamt om</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>255</p>
<p>det bör vara en uppgift för allmän åklagare att föra talan i frågor som<br>rör växtförädlarrätt. Så är visserligen fallet enligt gällande föreskrifter<br>om växtförädlarrätt, men det är då reglerat så att lagen föreskriver att<br>talan får föras av myndighet som regeringen bestämmer (31 § tredje<br>stycket) och växtförädlarrättskungörelsen (33 §) föreskriver att det i<br>första hand är allmän åklagare som i de aktuella fallen för talan. Enligt<br>Lagrådets mening bör i vart fall inte i den nya lagen anges att talan förs<br>av allmän åklagare. I stället bör föreskrivas att talan, om det är motive-<br>rat från allmän synpunkt, förs av ”den myndighet som regeringen be-<br>stämmer” .</p>
<p>I 8 kap. 7 § i remissförslaget har tagits in en upplysning om att det i<br>artikel 92.2 i en angiven EG-förordning finns särskilda bestämmelser<br>som gäller då en växtsort har registrerats för gemenskapens växtföräd-<br>larrätt efter det att sorten registrerats enligt växtförädlarrättslagen.<br>Enligt Lagrådets mening bör paragrafen utformas så att den anger in-<br>nehållet i den åberopade artikeln. Paragrafen kan då ges följande lydel-<br>se:</p>
<p>”Av artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli<br>1994 om gemenskapens växtförädlarrätt följer att, om gemenskapens<br>växtförädlarrätt har beviljats för en växtsort efter det att sorten registre-<br>rats enligt denna lag, de rättigheter som följer av denna lag inte får<br>åberopas så länge gemenskapens växtförädlarrätt gäller. ”</p>
<p>10 kap.</p>
<p>5§</p>
<p>I paragrafen anges att vissa angivna beslut av Växtsortnämnden får<br>överklagas av vissa berörda personer. I första stycket nämns slutliga<br>beslut i ärenden som rör ansökan om registrering av en växtsort, medan<br>andra stycket tar upp beslut genom vilka ett yrkande om överföring<br>enligt 5 kap. 8 § har bifallits eller avslagits. Bestämmelserna överens-<br>stämmer i sak med vad som sägs i 18 § i den nu gällande växtföräd-<br>larrättslagen.</p>
<p>Huruvida andra beslut av nämnden än som har omtalats i 10 kap. 5 §<br>första och andra styckena kan överklagas anges inte i lagtexten och<br>frågan kommenteras inte heller i remissprotokollet. Det kan emellertid<br>anmärkas att det i den nuvarande växtförädlarrättslagen finns en be-<br>stämmelse (48 §) om att även andra slutliga beslut av Växtsortnämnden<br>än som avses i 18 § kan överklagas. Rimligen bör motsvarande princip<br>gälla när det är fråga om slutliga beslut av Växtsortnämnden enligt den<br>nu föreslagna lagen. Till slutliga beslut av nämnden som sålunda bör<br>kunna överklagas och som inte faller under 10 kap. 5 § första och andra<br>styckena hör beslut enligt 8 kap. 5 § om borttagande av växtsort ur<br>registret.</p>
<p>Av förvaltningslagen följer att vissa beslut av en förvaltningsmyn-<br>dighet som inte är slutliga kan överklagas, antingen särskilt eller i<br>samband med att det slutliga avgörandet överklagas (jfr 9 och 12 §§<br>förvaltningslagen). Enligt praxis på förvaltningsrättens område torde i<br>viss utsträckning även andra beslut som inte är slutliga kunna över-</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>256</p>
<p>klagas. Det torde emellertid inte föreligga någon generell möjlighet att<br>överklaga beslut som fattats under beredningen av ett ärende annat än i<br>samband med överklagande av det slutliga avgörandet (jfr Hellners-<br>Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, 1995 s. 275) .</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda finns det enligt Lagrådets mening<br>skäl som talar för att lagtexten ändras, så att det tydligare framgår vilka<br>beslut av nämnden - slutliga eller icke slutliga - som kan överklagas. I<br>varje fall bör denna fråga klargöras genom något uttalande i motivtex-<br>ten, i likhet med vad som gjordes vid tillkomsten av den nu gällande<br>växtförädlarrättslagen (prop. 1971:40 s. 121).</p>
<p>10 kap.</p>
<p>6§</p>
<p>I paragrafens första stycke anges att ett slutligt beslut av Växtsortnämn-<br>den får överklagas till Patentbesvärsrätten. Eftersom det framgår av 10<br>kap. 5 § andra stycket att även vissa icke slutliga beslut av nämnden<br>kan överklagas, bör ordet ”slutligt” utgå. Vidare bör det sägas att<br>beslut ”överklagas” i stället för ”får överklagas”.</p>
<p>Även i 10 kap. 6 § andra stycket bör ordet ”överklagas” användas i<br>stället för orden ”får överklagas” (jfr 17 § tredje stycket lagen om<br>patentbesvärsrätten).</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Punkten 4 i övergångsbestämmelserna bör förtydligas och ges följande<br>lydelse: ”De nya bestämmelserna påverkar inte giltigheten av åtgärder<br>som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdan-<br>det.”</p>
<p>I punkten 5 föreskrivs av hänsyn till tredje mans intressen att, om<br>ensamrätten till visst växtmaterial är uttömd (konsumerad) enligt äldre<br>bestämmelser, rätten inte på nytt skall kunna göras gällande med stöd<br>av undantagsbestämmelsen i 2 kap 4 § andra stycket i den nya lagen.<br>Enligt Lagrådets mening är det mindre lämpligt att i övergångsbestäm-<br>melserna använda en terminologi (”uttömd” eller ”konsumerad” ensam-<br>rätt) som inte återfinns i lagtexten i övrigt. Vidare vinner punkten 5 i<br>klarhet, om den formuleras om enligt följande:</p>
<p>”2 kap. 4 § andra stycket i den nya lagen gäller inte växtmaterial som<br>har bringats i omsättning enligt 4 § tredje stycket i den äldre lagen.”</p>
<p>Enligt punkten 7 får den som har börjat utnyttja ett växtmaterial på ett<br>sätt som inte fordrade samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten<br>enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt den<br>nya lagen, trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig<br>utsträckning fortsätta den planerade verksamheten under en viss angiven<br>tid. Vad som skall förstås med nödvändig och sedvanlig utsträckning<br>anges inte närmare i remissprotokollet. Formuleringen kan skapa osä-</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>257</p>
<p>kerhet om vad som avses. Lagrådet föreslår att man i stället använder<br>det i andra sammanhang vedertagna uttrycket ”skälig utsträckning”.</p>
<p>I anslutning till vad Lagrådet förordat beträffande utformningen av</p>
<p>10 kap. 6 § första stycket om överklagande av Växtsortnämndens beslut<br>bör i punkten 9 anges nämndens ”beslut” och inte nämndens ”slutliga<br>beslut” . Vidare bör övergångsbestämmelsen knytas till tidpunkten då<br>nämnden meddelade sitt beslut och inte till tidpunkten då nämnden<br>fattade sitt beslut. Lagrådet föreslår att punkten ges följande lydelse: ”1<br>fråga om beslut av Växtsortnämnden som har meddelats före ikraftträ-<br>dandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas. ”</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>Lagen om ändring i lagen om patentbesvärsrätten</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>258</p>
<h2>Justitiedepartementet Prop. 1996/97:128</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, statsråden Peterson,</p>
<p>Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,</p>
<p>Sundström, Lindh, von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslag.<br>1996/97:128 Ny växtförädlarrättslag.</p>
<p>259</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Växtförädlarrättslagen</p>
<p>(1997:00)</p></td><td>
<p>1 kap. 2 §, 3 kap. 6 §, 394R2100</p>
<p>8 kap. 5 §, 11 kap. 2</p>
<p>och 3 §§, 12 kap. 1 §</p></td></tr>
</table>
<p>gotab 52877, Stockholm 1997</p>
<p>Prop. 1996/97:128</p>
<p>260</p>
11att riksdagen godkänner den i Genevé den 19 mars 1991 reviderade internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukterbifall= utskottet1996/97:LU20?11att riksdagen godkänner den i Genevé den 19 mars 1991 reviderade internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter?22att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?22att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1996/97:LU20?INLInlämning1997-03-10 00:00:00inträffat60BBordläggning1997-03-11 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1997-03-12 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-04-03 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-22 12:40:56statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031282019-05-22 17:21:38tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-22 12:40:56behandlas_i1996/97:LU20GK01LU20bet1996/97LU20Ny växtförädlarrättslagBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:128<br/>
Ny växtförädlarrättslagGK02L13mot1996/97L13med anledning av prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslagMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:128<br/>
Ny växtförädlarrättslagGK02L14mot1996/97L14med anledning av prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslagMotionföljdmotionav Agne Hansson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:128<br/>
Ny växtförädlarrättslagGK02L14mot1996/97L14med anledning av prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslagav Agne Hansson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Yvonne Ruwaida och Gudrun Lindvall (MP)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:128<br/>
Ny växtförädlarrättslagGK02L13mot1996/97L13med anledning av prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslagav Yvonne Ruwaida och Gudrun Lindvall (MP)Motion