2228592GK031271996/97127propproppropProposition 1996/97:127PropositionPropositionJustitiedepartementet12701997-02-20 00:00:002025-12-19 13:55:251997-01-01 00:00:00Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendedigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03127/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03127https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03127
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:127</h1>
<h2>Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03127/prop_199697__127-1.png" style="width:37pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:127</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 20 februari 1997</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen lämnas förslag till en ny lag om konsumentskydd vid<br>avtal om tidsdelat boende. Den nya lagen syftar till att genomföra ett EG-<br>direktiv om skydd för konsumenter vid förvärv av nyttjanderätten till fast<br>egendom på tidsdelningsbasis.</p>
<p>I propositionen föreslås att lagen skall tillämpas på avtal som rör upp-<br>låtelse eller överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en bostadslägenhet,<br>en s.k. bostadsandel. Endast avtal som inte är tidsbegränsade och avtal<br>som har mgåtts för minst tre år skall omfattas av lagen Vidare föreslås<br>att lagen skall gälla endast avtal mellan näringsidkare och konsument och<br>vara tvingande till förmån för konsumenten.</p>
<p>I lagförslaget finns bl.a. bestämmelser som ställer upp krav på inne-<br>hållet i den information som näringsidkaren skall lämna till konsumenten<br>samt krav på avtalets form och innehåll. Det föreslås att konsumenten ges<br>rätt att utan att ange några skäl frånträda avtalet inom tio dagar från det<br>att bindande avtal ingåtts mellan näringsidkaren och konsumenten (ånger-<br>frist). Näringsidkaren skall inte ha rätt att ta emot betalning under ånger-<br>fristen Konsumenten föreslås vidare få rätt att kräva avtalets återgång,<br>om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen.</p>
<p>Om förvärvet upphör därför att konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt<br>eller sin rätt att låta förvärvet återgå, skall ett kreditavtal som har träffats<br>med bl.a. näringsidkaren automatiskt upphöra att gälla.</p>
<p>Det föreslås också att Konsumentverket skall utöva tillsyn över att<br>lagen följs.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.......................... 4</p>
<p>2 Lagtext....................................... 5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat</p>
<p>boende .................................. 5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen</p>
<p>(1981:1361).............................. 10</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning ....................... 11</p>
<p>4 Vilka konsumentproblem förekommer vid försäljning av</p>
<p>bostadsandelar?................................ 12</p>
<p>5 Hur skall direktivet genomföras?.................... 13</p>
<p>6 Vilka avtal skall omfattas av den nya lagen? ........... 15</p>
<p>7 Lagens tillämplighet på korttidsavtal m.m.............. 18</p>
<p>8 Lagen skall omfatta avtal mellan näringsidkare och konsument 19</p>
<p>9 Avtalet...................................... 22</p>
<p>9.1 Information.............................. 22</p>
<p>9.2 Avtalets form och innehåll ................... 25</p>
<p>9 3 Avvikelse från den skriftliga informationen........ 27</p>
<p>9 4 Näringsidkarens skyldighet att ställa säkerhet om bosta-</p>
<p>den inte är färdigställd ...................... 29</p>
<p>10 Konsumentens ångerrätt och rätt att låta avtalet återgå..... 30</p>
<p>10 1 EG-direktivet............................. 30</p>
<p>10.2 Konsumentens rätt att låta avtalet återgå.......... 31</p>
<p>10.3 Konsumentens ångerrätt ..................... 34</p>
<p>11 Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m. 38</p>
<p>11.1 Konsumentskyddet i s.k. trepartsförhållanden ...... 38</p>
<p>11.2 Vad händer med kreditavtal om köpet återgår eller</p>
<p>frånträds? ............................... 39</p>
<p>12 Tillsyn ...................................... 41</p>
<p>13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett sämre skydd ... 42</p>
<p>14 Ikraftträdande ................................. 45</p>
<p>15 Kostnader.................................... 45</p>
<p>16 Författningskommentar........................... 46</p>
<p>16.1 Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om</p>
<p>tidsdelat boende........................... 46</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen</p>
<p>(1981:1361).............................. 65</p>
<p>Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG . 67</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian............... 76</p>
<p>Bilaga 3 Promemorians lagförslag..................... 77</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över</p>
<p>departementspromemorian.................... 82</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag .................. 83</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande ......................... 89</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den</p>
<p>20 februari 1997.................................... 90</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,</p>
<p>2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om<br>tidsdelat boende</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter<br>eller överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet (bostads-<br>andel), om</p>
<p>1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat, och</p>
<p>2. bostadslägenheten far nyttjas under en eller flera regelbundet åter-<br>kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-<br>mas med ledning av det.</p>
<p>Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att som ombud<br>upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare, en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten.</p>
<p>3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till<br>nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Information m.m.</p>
<p>4 § Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär<br>upplysningar om en bostadsandel. Informationen skall innehålla</p>
<p>1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,</p>
<p>2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga<br>status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,</p>
<p>3. en beskrivning av den rättighet som bostadsandelen avser och<br>villkoren enligt gällande rätt för att rättigheten skall kunna utnyttjas samt<br>uppgift om i vilken utsträckning dessa villkor har uppfyllts,</p>
<p>4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är<br>belägen,</p>
<p>5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som<br>konsumenten skall fa tillgång till och villkoren för detta,</p>
<p>6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration<br>och förvaltning sköts,</p>
<p>7. uppgift om priset för rättigheten, en uppskattning av vad konsu-<br>menten skall betala för att använda gemensamma anläggningar och<br>tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,<br>skatter och administrativa kostnader,</p>
<p>8. uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller<br>vidareförsäljmngssystem samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om<br>vad det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få<br>delta i systemet,</p>
<p>9. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång 5</p>
<p>av avtalet,</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 §, om<br>förbudet enligt 13 § mot betalning under ångerfristen och om de kost-<br>nader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig att svara för om<br>ångerrätten utnyttjas,</p>
<p>11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal<br>vid återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,</p>
<p>12. uppgift om till vem konsumenten skall lämna sådana meddelanden<br>som avses i 11 § andra stycket och 12 § första stycket samt uppgift om<br>vad som gäller enligt 15 § om skriftliga meddelanden, och</p>
<p>13. uppgift om var man kan få ytterligare information</p>
<p>I all reklam som avser en bostadsandel skall det anges var den skriftliga<br>informationen finns tillgänglig.</p>
<p>5 § Om bostadslägenheten inte är färdigställd, skall den skriftliga infor-<br>mation som avses i 4 § även innehålla uppgift om</p>
<p>1. hur långt bygget har kommit,</p>
<p>2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som<br>konsumenten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,</p>
<p>3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-<br>ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten fullt<br>användbar,</p>
<p>4 beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-<br>dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och</p>
<p>5. den säkerhet som ställs enligt 10 §.</p>
<p>Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte får kräva<br>eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §.</p>
<p>6 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall<br>marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Avtalet</p>
<p>7 § Ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall<br>upprättas skriftligen och undertecknas av parterna</p>
<p>Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där<br>konsumenten är bosatt eller är medborgare Konsumenten väljer vilket av<br>språken som skall användas.</p>
<p>Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumen-<br>ten en bestyrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i det<br>landet.</p>
<p>8 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i<br>4 § första stycket och 5 §.</p>
<p>1 avtalet skall följande också anges:</p>
<p>1. konsumentens namn och adress,</p>
<p>2. dagen och platsen för undertecknandet,</p>
<p>3. de tidsperioder under vilka bostadslägenheten får nyttjas, och</p>
<p>4. den dag då konsumenten kan börja utnyttja sin rätt</p>
<p>Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda<br>andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som<br>har angetts i avtalet.</p>
<p>9 § Konsumenten får åberopa en uppgift eller beskrivning som har<br>lämnats enligt 4 § första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift</p>
<p>Prop. 1996/97:127<br>eller beskrivning har lämnats i avtalet. Detta gäller dock inte om av-<br>vikelsen särskilt har angetts i avtalet och</p>
<p>1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet far<br>avvika från den skriftliga informationen, eller</p>
<p>2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens<br>kontroll.</p>
<p>10 § Är bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar under<br>uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggande säkerhet för att<br>konsumenten far tillbaka vad som betalats, om lägenheten eller anlägg-<br>ningarna inte färdigställs.</p>
<p>Konsumentens rätt att låta avtalet återgå</p>
<p>11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte<br>innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsu-<br>menten inte bunden av avtalet Detsamma gäller om näringsidkaren inte<br>enligt 7 § tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av<br>avtalet</p>
<p>En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-<br>hållande som anges i första stycket, skall lämna meddelande om detta till<br>den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om<br>en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller<br>tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas mom<br>tre månader från det att avtalet undertecknades Annars har konsumenten<br>förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.</p>
<p>Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att bestämmelserna i 7 och<br>8 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utnyttjat sin rätt att kräva<br>avtalets återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall<br>återgå</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>12 § Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt)<br>genom att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från<br>den dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt<br>avtalet skall ta emot ett sådant meddelande</p>
<p>Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om för-<br>hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ångerfristen<br>i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har<br>upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket</p>
<p>Betalning</p>
<p>13 § Näringsidkaren far inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfris-<br>ten har löpt ut.</p>
<p>Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, far näringsidkaren inte heller<br>kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts.</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till<br>böter.</p>
<p>14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-<br>ning när avtalet återgår enligt 11 §.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att<br>betala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd<br>av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana<br>juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ångerfristen</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Om meddelanden som konsumenten lämnar</p>
<p>15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller<br>12 § är skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, far meddelandet<br>åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller<br>överlåtelse har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan på<br>grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall<br>kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon<br>påföljd för detta, om</p>
<p>1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller</p>
<p>2 konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.</p>
<p>Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830)<br>skall tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med<br>betalningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då någon del<br>av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat<br>av näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en<br>överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.</p>
<p>Lagval</p>
<p>18 § Om bostadslägenheten år belägen i ett land inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför samarbets-<br>området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de ger<br>konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>Tillsyn m.m.</p>
<p>19 § Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen<br>skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för<br>näringsidkaren än som är nödvändigt</p>
<p>20 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att<br>göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar som<br>behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om<br>verksamheten som begärs för tillsynen.</p>
<p>Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar upp-<br>lysningarna, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att</p>
<p>fullgöra sin skyldighet.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>21 § Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en<br>näringsidkare att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 §<br>far inte överklagas</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997</p>
<p>Prop. 1996/97:127<br>2.2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen</p>
<p>(1981:1361)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>. <sup>1</sup> §'</p>
<p>Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller över-<br>låter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen<br>enskilt bruk, om avtalet ingås</p>
<p>1 vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon<br>annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten<br>inte endast för stunden befinner sig,</p>
<p>2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet, eller</p>
<p>3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför<br>dennes fasta försäljningsställe.</p>
<p>Lagen tillämpas dock inte, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger<br>300 kr,</p>
<p>2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-<br>mässigt betjänar vissa rutter,</p>
<p>3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på<br>mark eller i vatten,</p>
<p>5. avtalet är ett försäkringsavtal,</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäl-<br>ler en vara eller en tjänst som om-<br>fattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten.</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäl-<br>ler en vara eller en tjänst som om-<br>fattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten, eller</p>
<p>7. avtalet gäller upplåtelse eller<br>överlåtelse som avses z lagen<br>(1997:000) om konsumentskydd vid<br>avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1992:1111.</p>
<p>10</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>"Time-sharing"</p>
<p>Inom turistnäringen finns en företeelse som internationellt kallas ”time-<br>shanng”. Därmed avses en rätt att under vissa återkommande tidsperioder<br>använda en bostad (i fortsättningen benämnt en ”bostadsandel”). Ett för-<br>värv av en sådan rätt kan avse ett visst antal år eller all framtid. Boendet<br>kan avse en eller flera veckor per år, antingen vid samma tid på året eller<br>vid varierande årstider. Största delen av paketet av tjänster för de kom-<br>mande åren betalas vid köpet. Priset blir högre för bättre standard, bättre<br>läge, attraktiv årstid eller längre tidsperioder. Priset påverkas även av<br>administration, underhåll och tillgången till service och fritidsaktiviteter<br>av olika slag. Möjlighet till byte av tidsperiod brukar förekomma och<br>även byte med bostäder i anläggningar på andra orter och i andra länder.</p>
<p>EG-direktivet om konsumentskydd vid avtal om nyttjanderätt till fast<br>egendom på tidsdelningsbasis</p>
<p>Den 26 oktober 1994 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens<br>råd ett direktiv (94/47/EG) om skydd för köparna vad avser vissa aspek-<br>ter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis. Den<br>svenska versionen av direktivet finns intagen som bilaga 1.</p>
<p>Direktivet är ett s.k. minimidirektiv och är begränsat till att avse kon-<br>sumentavtal av det aktuella slaget. Det uppställer krav på innehållet i den<br>information som skall lämnas till konsumenten samt särskilda krav på<br>avtalsinnehållet. Det förekrivs också att det skall finnas nationella regler<br>som gör det möjligt för konsumenten att kräva att avtalet skall återgå, om<br>det är ofullständigt Vidare skall konsumenten ha ångerrätt Innan ånger-<br>fristen löpt ut, skall han inte vara skyldig att lämna någon betalning.</p>
<p>Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast den 29 april 1997.</p>
<p>Det nordiska projektarbetet</p>
<p>I februari 1995 beslutade Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté<br>för konsumentfrågor (ÄK-K) genom sin juridiska styrgrupp att starta ett<br>nordiskt projekt för att kartlägga den nordiska marknaden för bostads-<br>andelar och formulera konsumentkrav på området. Projektarbetet har<br>utmynnat i en rapport, Timesharing, TemaNord 1995:646 (härefter kallad<br>projektrapporten). En av avsikterna med rapporten har varit att ge under-<br>lag för arbetet med att genomföra direktivet i de nordiska länderna.</p>
<p>Det nordiska samarbetet</p>
<p>Även i de andra nordiska länderna förbereds nu lagstiftning för genom-<br>förande av direktivet. Frågan har diskuterats vid ett flertal nordiska<br>sammanträden. Syftet med sammanträdena har varit att försöka finna<br>vissa gemensamma principer för genomförandet.</p>
<p>I Danmark har lagförslag nyligen lagts fram i folketinget. I Norge,<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>11</p>
<p>Finland och Island torde motsvarande lagförslag komma att läggas fram<br>under våren 1997.</p>
<p>Departementspromemorian Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat<br>boende (Ds 1996:39)</p>
<p>I en promemoria som upprättats inom Justitiedepartementet - Konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende (Ds 1996:39) - har det lämnats för-<br>slag till en ny lag om avtal om rätt att periodvis nyttja en bostad.</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-<br>yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju96/25O3).</p>
<p>En sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 2. Pro-<br>memorians lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstan-<br>serna finna i bilaga 4.</p>
<p>Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som har behandlats i prome-<br>morian</p>
<p>I propositionen tas dessutom upp en fråga som inte har behandlats i<br>promemorian. Det föreslås nämligen att den näringsidkare som uppsåtli-<br>gen bryter mot förbudet att begära eller ta emot betalning före ånger-<br>fristens utgång eller innan säkerhet har ställts skall kunna dömas till böter<br>(se avsnitt 9.4 och 10.3). Under beredningen av ärendet har ett antal<br>remissinstanser (Göteborgs tingsrätt, Kammarkollegiet, Finansinspek-<br>tionen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden och Marknads-<br>domstolen) yttrat sig beträffande behovet och utformningen av en sank-<br>tionsbestämmelse. Även Sveriges advokatsamfund har beretts tillfälle att<br>yttra sig men har avstått. Enligt regeringens mening är regeringsformens<br>beredningskrav uppfyllt även i denna del.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 23 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 6</p>
<p>Lagrådet har föreslagit en mindre ändring i 13 § lagen om konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har<br>vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<h2>4 Vilka konsumentproblem förekommer vid för-<br>säljning av bostadsandelar?</h2>
<p>De huvudsakliga konsumentproblemen som rör bostadsandelar har enligt<br>projektrapporten visat sig vara följande.</p>
<p>- Försälj ningsmetoderna är påträngande och aggressiva.</p>
<p>- Säljaren talar inte från början om att det rör sig om bostadsandelar<br>I stället talas inledningsvis om lotterivinster, presenter, inbjudan till<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>12</p>
<p>visning etc. Även ”medlemskap” i någon klubb, ”semestercertifikat” och<br>liknande döljer säljarens verkliga budskap.</p>
<p>- Det krävs förskottsbetalning</p>
<p>- Betänketiden före avtalsslut och förskottsbetalning är för kort</p>
<p>- Det lämnas felaktiga eller ofullständiga uppgifter om resekostnader,<br>värdeökning m.m</p>
<p>- Kostnaderna för utnyttjandet av boendet, för administration och<br>underhåll av bostadsanläggningen, för bytesförmedling m.m. är oväntade<br>och höga.</p>
<p>- Priset för andelen är högt Krediter förmedlas på ett ovederhäftigt sätt</p>
<p>- Vid tvist hänvisas till lagen i ett främmande land med dåligt rättsligt<br>skydd för konsumenten.</p>
<p>- Betalning med växel förekommer, vilket kan omöjliggöra för köparen<br>att göra gällande invändningar mot köpet.</p>
<p>- Fungerande andrahandsmarknad saknas.</p>
<p>Gemensamt för de nordiska länderna är att försäljningen av bostads-<br>andelar har minskat efter en ganska livaktig introduktionsperiod Avarter-<br>na med systemet har motarbetats av konsumentorganen i Norden. Detta<br>har bidragit till att de mindre seriösa företagen har lämnat den nordiska<br>marknaden.</p>
<p>Den stora marknaden för bostadsandelar och de allvarligaste problemen<br>för de nordiska konsumenterna finns för närvarande utanför de nordiska<br>länderna. Enligt projektrapporten finns det dock en risk för att det i fram-<br>tiden kommer att uppstå problem på den svenska marknaden</p>
<h2>5 Hur skall direktivet genomföras?</h2>
<p>Regeringens förslag: EG-direktivet om skydd för köparna vad<br>avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på<br>tidsdelningsbasis (94/47/EG) skall genomföras i Sverige genom en<br>särskild lag. Lagen skall vara tvingande till förmån för konsumen-<br>ten.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 25).</p>
<p>Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller<br>förklarat att de inte har någon invändning mot att det införs en särskild<br>lag om konsumentskydd vid förvärv av bostadsandelar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sverige är genom medlemskapet i EU<br>skyldigt att genomföra direktivet om skydd för köparna vad avser vissa<br>aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis<br>(se anslutningsfördraget, artikel 2 i akten om villkoren för anslutning,<br>SFS 1994:1501).</p>
<p>I Sverige saknas en särskild konsumenträttslig lagstiftning som tar sikte<br>på försäljning av bostadsandelar. I hemförsäljningslagen (1981:1361),<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>13</p>
<p>konsumenttjänstlagen (1985:716), konsumentköplagen (1990:932), konsu-<br>mentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1672) om paketresor och lagen<br>(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkors-<br>lagen) finns visserligen bestämmelser till skydd för konsumenter i olika<br>typer av avtalsförhållanden. Det skulle emellertid vara förenat med bety-<br>dande nackdelar att i dessa lagar göra de ändringar som behövs för att<br>genomföra direktivet. Regeringen anser därför att det är lämpligast att in-<br>föra en särskild lag som nära anknyter till direktivet. Som några remiss-<br>instanser har framfört bör den nya lagens namn klargöra att det är fråga<br>om en konsumenträttslig lagstiftning.</p>
<p>Av artikel 11 i direktivet framgår att medlemsstaterna får anta eller be-<br>hålla bestämmelser som är förmånligare när det gäller skyddet av köparna<br>inom direktivets område. Direktivet är alltså ett s.k minimidirektiv Det<br>betyder att länderna, mom de ramar som ges av EG-fördraget, får införa<br>regler som är förmånligare för konsumenten än direktivets regler<br>Däremot får de nationella reglerna inte ge konsumenten ett sämre skydd.<br>Den svenska marknaden för försäljning av bostadsandelar är relativt liten<br>och några avarter tycks för närvarande inte finnas. Mot den bakgrunden<br>saknas det skäl att skapa regler som i någon större utsträckning går<br>utöver det minimiskydd direktivet kräver Önskemålet om enhetlighet på<br>det svenska konsumenträttsliga området kan emellertid motivera att det<br>på vissa punkter införs regler som är mer förmånliga för konsumenten än<br>direktivets regler</p>
<p>Den nya lagen bör alltså ha i huvudsak samma omfattning som direk-<br>tivet. Den bör emellertid utformas på ett sätt som passar in i den svenska<br>lagstiftningstraditionen</p>
<p>Enligt artikel 8 i direktivet skall medlemsstaterna i sin lagstiftning<br>säkerställa att villkor genom vilka konsumenten avstår från sina rättig-<br>heter eller näringsidkaren fritas från sitt ansvar inte skall vara bindande<br>för konsumenten. Den nya lagen måste således göras tvingande till<br>konsumentens förmån. En särskild bestämmelse om detta bör därför<br>införas i den nya lagen.</p>
<p>Direktivet tar sikte främst på avt tl som gäller sådan fast egendom som<br>är belägen inom en medlemsstats territorium. Någon uttrycklig sådan<br>begränsning finns dock inte i direktivet (jfr artikel 9). Med anledning av<br>ett påpekande av en remissinstans bör det anmärkas att regeringen inte<br>har funnit skäl att begränsa den föreslagna lagens tillämpningsområde på<br>det sättet. Det innebär således att den föreslagna lagen kommer att kunna<br>vara tillämplig på alla förvärv av bostadsandelar, oavsett om bostads-<br>lägenheten är belägen i ett EU-land eller i ett land utanför unionen<br>Såsom kommer att beröras närmare i avsnitt 13 kommer den dock att få<br>sin största praktiska betydelse i fråga om andelar i bostadslägenheter som<br>är belägna i Sverige.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>14</p>
<h2>6 Vilka avtal skall omfattas av den nya lagen?</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på avtal som rör upp-<br>låtelse eller överlåtelse av en rätt att periodvis nyttja en bostads-<br>lägenhet (bostadsandel). Hemförsäljningslagen skall inte tillämpas<br>på sådana avtal</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 27)</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt prome-<br>morians förslag eller inte haft några invändningar mot det. Några remiss-<br>instanser har ansett att förhållandet mellan å ena sidan den föreslagna<br>lagen och å andra sidan 4 och 12 kap jordabalken samt bostadsrättslagen<br>bör klargöras närmare. Några remissinstanser har också ansett att den<br>rättsliga karaktären på den upplåtelseform som kan komma i fråga bör<br>klarläggas</p>
<p>Mäklarsamfundet har ansett att den föreslagna lagen bör gälla endast<br>vid det första tillfället då en bostadsandel överlåts till en konsument.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Vilka avtal omfattas av direktivet?</p>
<p>Tillämpningsområdet för direktivet framgår av artiklarna 1 och 2.</p>
<p>I artikel 1 första stycket anges att syftet med direktivet är att till varand-<br>ra närma de medlemsstaters lagar och andra författningar som skyddar<br>köparen vid sådana avtal som "direkt eller indirekt berör köp av nyttjan-<br>derätten till fast egendom på tidsdelningsbasis”. Direktivet tar enligt<br>artikel 1 andra stycket sikte på ”information om avtalets innehåll och for-<br>merna för att tillhandahålla denna information ” samt "förfaranden och<br>former för hävning och frånträdande</p>
<p>I artikel 2 lämnas en definition av bl a. "avtal som direkt eller indirekt<br>gäller köp av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis”.<br>Med ett sådant avtal avses varje avtal som innebär att säljaren direkt eller<br>indirekt upplåter, överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätt eller annan<br>rätt som avser nyttjandet av fast egendom under en bestämd eller bestäm-<br>bar tid av året Denna tid far inte vara kortare än en vecka. Med uttrycket<br>fast egendom avses enligt artikel 2 en byggnad eller en del av en bygg-<br>nad som är avsedd att användas som bostad och till vilken rättigheten<br>enligt avtalet är knuten.</p>
<p>Eftersom direktivet är tvingande till konsumentens förmån, måste den<br>svenska lagen utformas så att den omfattar de överlåtelser och upplåtelser<br>som avses i direktivet. Det saknas därmed också möjlighet att, på sätt<br>Mäklarsamfundet har föreslagit, föreskriva att lagen skall gälla endast vid<br>det första tillfället då en nyttjanderätt av det aktuella slaget överlåts eller<br>upplåts till en konsument.</p>
<p>Något behov av att i den nya lagen definiera begreppet fast egendom<br></p>
<p>15</p>
<p>finns inte. 1 punkt 3 i ingressen till direktivet anges nämligen att den<br>rättsliga karaktären hos de rättigheter som avtalen i direktivet avser skiljer<br>sig betydligt åt från medlemsstat till medlemsstat och att det därför är<br>”lämpligt att sammanfattningsvis hänvisa till dessa olika regleringar och<br>ge en tillräckligt vid definition av sådana avtal utan att detta innebär en<br>harmomsering på gemenskapsnivå av den rättsliga karaktären på rättig-<br>heterna i fråga” (se också artikel 1 tredje stycket)</p>
<p>Vad skall objektet för upplåtelsen eller överlåtelsen kallas?</p>
<p>En förutsättning för direktivets tillämplighet är således att rättigheten<br>skall avse nyttjande av egendom som är avsedd att användas som bostad</p>
<p>I praktiken torde det alltid röra sig om bostäder för fritidsändamål (jfr<br>punkten 6 i ingressen till direktivet). Även om direktivet således syftar<br>till att reglera andelar i fritidsbostäder är direktivet inte formellt begränsat<br>till sådana andelar. En lämplig benämning på objektet för överlåtelsen<br>eller upplåtelsen är därför bostadsandel</p>
<p>Överlåtelse- och upplåtelseformer i Sverige</p>
<p>Några remissinstanser har ansett att det behövs ett klargörande beträf-<br>fande den rättsliga karaktären på den svenska upplåtelseform som kan<br>omfattas av den föreslagna lagen. Några remissinstanser har också ansett<br>att förhållandet mellan å ena sidan den föreslagna lagen och å andra sidan<br>4 och 12 kap. jordabalken samt bostadsrättslagen bör klargöras.</p>
<p>I svensk rätt finns det inte någon särskild lagstiftning om bostads-<br>andelar. Den vanligast besittningsformen för sådana bostadsandelar som<br>förekommer i Sverige är bostadsrätt. Bostadsrätt är en nyttjanderätt som<br>är kopplad till medlemskap och andelsrätt i en bostadsrättsförening. För<br>att bostadsrättsformen skall kunna användas måste det enligt 1 kap 5 §<br>andra stycket bostadsrättslagen (1991:614) finnas minst tre lägenheter i<br>föreningens hus. Som lägenhet räknas även ett fristående småhus.</p>
<p>Upplåtelse av en bostadsrätt kan ske till flera medlemmar gemensamt.<br>Det innebär dock inte att bostadsrätten delas upp i andelar gentemot före-<br>ningen, utan innehavarna far i sådant fall utöva bostadsrätten tillsammans<br>eller sinsemellan avtala om hur nyttjanderätten skall fördelas mellan dem.<br>I projektrapporten anges att projektgruppen funnit att de kontrakts-<br>formulär som i dag används vid upplåtelse av feriehusandeiar inte alltid<br>är förenliga med bostadsrättslagens krav. I typfallet upplåter nämligen<br>inte föreningen en odelad bostadsrätt till en eller flera bostadsrättshavare,<br>vilket lagen kräver. I stället upplåter föreningen en ”tidsandel” direkt till<br>var och en som skall bo i anläggningen under en viss tidsperiod per år.<br>I Fritidsboendekommitténs betänkande Fritidsboende (SOU 1982:23)<br>föreslogs att särskilda bestämmelser om s.k. fritidsbostadsrätt skulle<br>införas i bostadsrättslagen. Därmed skulle rättigheter och skyldigheter<br>kunna regleras i avtal direkt mellan bostadsrättsföreningen och de en-<br>skilda medlemmarna Särskilda samägaravtal skulle bli onödiga. Förslaget<br>ledde emellertid inte till någon lagstiftning.</p>
<p>I Sverige förekommer även direkt ägande av ideella andelar i en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>16</p>
<p>fastighet. De som äger andelar i fastigheten disponerar då fastigheten med<br>samäganderätt Delägarna kan sinsemellan avtala om fastighetens använ-<br>dande och kan t.ex. avtala om att rätten att bruka fastigheten skall förde-<br>las mellan dem Om inte annat har avtalats, måste alla delägare i princip<br>vara överens om varje åtgärd som rör fastigheten De samägaravtal som<br>upprättas mellan delägarna kan bli ganska komplicerade och de kan vara<br>svåra att tillämpa i praktiken. Dessutom fordras efter varje överlåtelse av<br>en andel en ny överenskommelse mellan delägarna om nyttjanderätten till<br>huset.</p>
<p>Med avtal om hyra avses enligt 12 kap. 1 § första stycket jordabalken<br>avtal genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersätt-<br>ning. Det innebär att jordabalkens hyresregler, teoretiskt sett, kan bli till-<br>lämpliga på avtal om upplåtelse eller överlåtelse av sådana bostadsandelar<br>som direktivet tar sikte på. Enligt 12 kap. 65 § jordabalken skall emeller-<br>tid den som uppsåtligen uppställer villkor om särskild ersättning för upp-<br>låtelse av en bostadslägenhet eller eljest för överlåtelse av hyresrätten till<br>sådan lägenhet dömas till böter eller fängelse, i fall som inte är ringa. Det<br>medför att avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar i prak-<br>tiken knappast kommer att upprättas enligt reglerna om hyra.</p>
<p>Enligt svensk lagstiftning är det inte möjligt att, som i t.ex. Danmark,<br>Finland och Norge, använda sig av aktiebolags- eller handelsbolagsrätts-<br>liga arrangemang för att upplåta eller överlåta rättigheter till bostads-<br>lägenheter. Enligt 1 kap. 8 § bostadsrättslagen far nämligen inte en<br>juridisk person upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad<br>tid besitta eller nyttja en bostadslägenhet</p>
<p>Det finns i sammanhanget skäl att understryka att syftet med den nya<br>lagstiftningen som måste införas inte bör vara att införa regler om en ny<br>överlåtelse- eller upplåtelseform. Den nya lagstiftningen bör således inte,<br>såsom en remissinstans har vant inne på, reglera den rätt till nyttjande<br>som en konsument far genom överlåtelsen eller upplåtelsen. Regeringen<br>anser inte att det har påvisats något tillräckligt angeläget behov av en<br>sådan reglering. Lagstiftningen bör i stället vara en konsumentskydds-<br>lagstiftmng som i fråga om avtalsförhållanden som faller in under<br>befintlig rätt uppställer ytterligare ett antal regler av konsumentskydds-<br>karaktär. De överlåtelse- eller upplåtelseformer som kan komma att<br>träffas av lagstiftningen kan vara sådana som regleras av svensk eller<br>utländsk rätt. I Sverige torde det i första hand bli fråga om avtal om<br>överlåtelse av en ideell andel i fast egendom, förenade med samägande-<br>rättsavtal som ger en tidsmässigt begränsad rätt att använda egendomen.<br>Även avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsrätt torde, när<br>bostadsrätten innehas av flera och nyttjanderätten dem emellan regleras<br>genom ett delägaravtal, kunna komma att falla in under den nya<br>lagstiftningen.</p>
<p>Hemförsäljningslagens regler bör inte tillämpas</p>
<p>1 hemförsäljningslagen finns regler om konsumentskydd som uppvisar en<br>del likheter med de regler som finns i direktivet. Hemförsäljningslagen<br>är tillämplig på bl.a. överlåtelse och upplåtelse av lös egendom (1 §</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>17</p>
<p>första stycket). Som lös egendom anses bl a bostadsrätt Om en andel i<br>en bostadsrätt säljs t ex. ”under en av näringsidkaren organiserad utflykt<br>till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe” (1 § första stycket 3)<br>skulle alltså även hemförsäljningslagen kunna bli tillämplig. Som har an-<br>getts i promemorian är det emellertid inte lämpligt att avtal av detta slag<br>skall vara underkastade båda regelverken En särskild bestämmelse som<br>undantar avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar bör där-<br>för införas i hemförsäljningslagen</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>7 Lagens tillämplighet på korttidsavtal m.m.</h2>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall vara tillämplig på alla icke tids-<br>begränsade avtal samt på tidsbegränsade avtal som har ingåtts för<br>minst tre år, oavsett den årliga brukstidens längd och oavsett om<br>betalningen skall erläggas vid ett eller flera tillfällen.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 30).</p>
<p>Remissinstanserna: Endast en remissinstans, Konsumentverket, har<br>yttrat sig över promemorians förslag i denna del och därvid tillstyrkt för-<br>slaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 första strecksatsen i di-<br>rektivet anges bl.a. att de avtal direktivet tar sikte på är sådana avtal som<br>ingåtts för minst tre år och som avser nyttjandet av fast egendom under<br>en bestämd eller bestämbar tid av året som inte far vara kortare än en<br>vecka.</p>
<p>Mot bakgrund av att direktivet är ett minimidirektiv bör det övervägas<br>om det finns skäl att utvidga den svenska lagens tillämpningsområde till<br>avtal som avser kortare tid än tre år respektive brukstider som är kortare<br>än m vecka. Vad som kan synas tala för det är risken för att oseriösa<br>näringsidkare annars inriktar sin verksamhet på oförmånliga avtal som<br>faller strax utanför lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Risken för att näringsidkare söker kringgå lagen genom att använda sig<br>av kortare avtalstider torde vara liten och det saknas därför anledning att<br>låta den föreslagna lagen omfatta avtalstider som är kortare än tre år</p>
<p>När det gäller brukstider som är kortare än en vecka finns det däremot<br>större risk för missbruk. Inom ramen för det nordiska samarbetet har det<br>dessutom ansetts lämpligt att utöka konsumentskyddet i detta avseende.<br>Den svenska lagens tillämpningsområde bör därför utvidgas i förhållande<br>till direktivet. Till undvikande av gränsdragnmgsproblem bör inte någon<br>minsta brukstid föreskrivas.</p>
<p>I preciseringen i artikel 2 första strecksatsen av vilka slag av avtal<br>direktivet skall tillämpas på anges bl.a. att betalningen skall avse ”ett<br>bestämt totalpris”. För att undvika att lagens regler kringgås bör någon<br>sådan begränsning inte göras i den svenska lagen. Lagen bör således vara<br></p>
<p>18</p>
<p>tillämplig även pa sadana avtal som innehåller villkor om att betalningen<br>skall erläggas i delposter</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>8 Lagen skall omfatta avtal mellan näringsidkare<br>och konsument</h2>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall endast gälla avtal i konsument-<br>förhållanden. Begreppen konsument och näringsidkare skall definie-<br>ras på i huvudsak samma sätt som i avtalsvillkorslagen</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 31-35).</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har yttrat sig över<br>promemorians förslag i denna del. Två remissinstanser, Marknadsdom-<br>stolen och Konsumentverket, har påpekat att promemorians definition av<br>näringsidkare inte i alla delar överensstämmer med den definition som<br>begreppet har i avtalsvillkorslagen. Konsumentverket har ansett att den<br>bör göra det.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till direktivets utformning<br>(se artikel 2) måste den svenska lagen omfatta avtal om överlåtelse eller<br>upplåtelse mellan en näringsidkare och en konsument.</p>
<p>Begreppet konsument</p>
<p>I artikel 2 fjärde strecksatsen i direktivet definieras begreppet köpare:<br>fysisk person som i samband med de transaktioner som omfattas av detta<br>direktiv för ändamål som inte kan anses ingå i hans yrkesmässiga<br>verksamhet får den rättighet som avtalet avser överlåten på sig eller till<br>vars förmån rättigheten upplåts.</p>
<p>Direktivet gäller således bara konsumentavtal. Det finns inte något<br>behov av att utvidga lagens tillämpningsområde till att avse även andra<br>avtalsförhållanden. Den nya lagen bör således gälla endast avtal i konsu-<br>mentförhållanden.</p>
<p>En särskild fråga är hur detta bör komma till uttryck i lagen.</p>
<p>De flesta svenska lagar på konsumenträttens område är begränsade till<br>att gälla i konsumentförhållanden utan att begreppet ”konsument” definie-<br>ras. I stället har det regelmässigt gjorts ett tillägg av innehåll att lagen<br>gäller bara om konsumenten handlar ”huvudsakligen för enskilt ändamål”<br>eller ”huvudsakligen för enskilt bruk”. Exempel på sådana uttryck finns<br>i 1 § första stycket konsumentförsäkrmgslagen (1980:38), 1 § första<br>stycket hemförsäljningslagen, 1 § förstastycket konsumenttjänstlagen, 1 §<br>första stycket konsumentköplagen och i 1 § första stycket konsu-<br>mentkreditlagen.</p>
<p>I avtalsvillkorslagen har en annan modell använts. En särskild definition<br>av konsumentbegreppet, som överensstämmer med definitionen i EG-<br></p>
<p>19</p>
<p>direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG), har införts<br>i lagen Enligt definitionen avses med konsument en fysisk person som<br>handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.<br>Den nya definitionen har i sak ansetts motsvara de uttryck som använts<br>i de andra konsumenträttsliga lagarna (se prop. 1994/95:17 s. 31). Skälet<br>till att man i avtalsvillkorslagen har valt att avvika från den metod som<br>har använts tidigare är att det har ansetts vara av väsentligt intresse att de<br>nordiska konsumentdefinitionerna överensstämmer Ytterligare ett skäl för<br>att i avtalsvillkorslagen avvika från den gängse metoden var att övriga<br>EU-länder torde använda den nya definitionen och att denna kan för-<br>väntas bli använd inom EU även i framtiden.</p>
<p>I förarbetena till avtalsvillkorslagen konstaterades (se prop. s 31) att<br>avsikten med ordet ”huvudsakligen” i svensk konsumenträttslig lagstift-<br>ning är att klargöra att lagen gäller även om varan eller tjänsten är avsedd<br>att till en viss del, dock jämförelsevis mindre väsentlig, användas för<br>annat än enskilt ändamål.</p>
<p>Konsumentdefmitionen i direktivet om bostadsandelar överensstämmer<br>nära med definitionen i avtalvillkorsdirektivet. I direktivet om bostadsan-<br>delar används visserligen ett uttryckssätt som avviker något från det som<br>förekommer i avtalsvillkorsdirektivet (”yrkesmässig verksamhet” i stället<br>för ”näringsverksamhet”). Någon saklig skillnad torde dock inte föreligga<br>Eftersom direktivet är ett minimidirektiv, finns det inte något hinder mot<br>att i den svenska lagstiftningen utvidga konsumentbegreppet på det sätt<br>som har skett i avtalsvillkorslagen.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att begreppet konsument bör<br>avse ”fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller<br>utanför näringsverksamhet”.</p>
<p>Begreppet näringsidkare</p>
<p>I artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet om tidsdelat boende avgränsas<br>begreppet säljare på följande sätt:</p>
<p>fysisk eller juridisk person som i samband med transaktioner som om-<br>fattas av detta direktiv, yrkesmässigt upplåter, överlåter eller åtar sig att<br>överlåta den rättighet som avtalet avser.</p>
<p>Begreppet näringsidkare brukar inte definieras i svenska konsument-<br>rättsliga lagar. I stället brukar det - efter samma mönster som beträffande<br>konsumentdefinitionen - anges att lagen bara gäller om näringsidkaren<br>handlar ”i sin yrkesmässiga verksamhet” (se t.ex. 1 § konsumenttjänst-<br>lagen, 1 § första stycket konsumentköplagen och 1 § första stycket<br>konsumentkreditlagen). En annan metod har använts i 2 § avtals-<br>villkorslagen (se prop. 1994/95:17 s. 33 f).</p>
<p>Det är regeringens uppfattning att de skäl som angetts ovan beträffande<br>valet av metod för att definiera begreppet konsument gäller även här.<br>Definitionen av näringsidkarbegreppet i den nya lagen bör därför mot-<br>svara den definition som finns i 2 § avtalsvillkorslagen. Till skillnad från<br>Konsumentverket anser regeringen emellertid att det saknas skäl att, så-<br>som i avtalsvillkorslagen, ange att definitionen av begreppet närings-<br>idkare gäller oavsett om verksamheten är privat eller offentlig Det är att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>20</p>
<p>märka att de båda direktivtexterna skiljer sig åt i detta hänseende.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Lagens tillämplighet vid medverkan av fastighetsmäklare</p>
<p>Av artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet framgår att även den som<br>”åtar sig att överlåta den rättighet som avtalet avser” skall anses som<br>säljare. Direktivet gäller därför även när en näringsidkare åtar sig att för<br>någon annans räkning marknadsföra en bostadsanläggning eller sälja<br>andelar i den. Den nya lagen måste således omfatta inte bara de fall då<br>upplåtaren eller överlåtaren är näringsidkare utan också sådana fall där en<br>upplåtare eller överlåtare som inte är näringsidkare har gett en närings-<br>idkare fullmakt att träffa avtal om upplåtelse eller överlåtelse för hans<br>eller hennes räkning.</p>
<p>I promemorian uttalas att direktivet däremot inte torde vara tillämpligt<br>om näringsidkaren inte har fullmakt från överlåtaren och därför saknar<br>behörighet att företräda denne. I sådant fall torde i stället enligt<br>promemorians bedömning fastighetsmäklarlagen (1995:400) som regel bli<br>tillämplig.</p>
<p>Flera remissinstanser har tagit upp frågan om en fastighetsmäklares<br>medverkan vid upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall ha<br>någon betydelse för lagens tillämpning. Semesterhus Fjäll & Hav Aktie-<br>bolag har ansett att lagen inte bör gälla om bostadsandelen förmedlas av<br>en mäklare. Mäklarsamfundet har menat att lagen inte skall gälla för en<br>mäklare oavsett om uppdragsgivaren är näringsidkare eller inte. Två<br>remissinstanser, Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentvägle-<br>darnas förening, har ansett att lagen alltid bör gälla om en näringsidkare<br>förmedlar en bostadsandel. Fastighetsmäklarnämnden har velat ha klar-<br>gjort att lagen skall gälla oavsett om bostadsandelen förmedlas av en<br>mäklare eller ej.</p>
<p>Med hänsyn till direktivets utformning saknas det enligt regeringens<br>uppfattning möjlighet att, på det sätt som Semesterhus Fjäll & Hav AB<br>har föreslagit, generellt undanta avtal som är förmedlade av fastighets-<br>mäklaie från lagens tillämpningsområde. När det i övrigt gäller frågan om<br>en fastighetsmäklare skall omfattas av den nya lagen kan följande anmär-<br>kas.</p>
<p>I fastighetsmäklarlagen finns näringsrättsliga regler om registrering av<br>och tillsyn över fastighetsmäklare samt civilrättsliga regler om hur mäk-<br>larna skall utföra sina förmedlingsuppdrag. Fastighetsmäklarlagen gäller<br>enligt 1 § vid yrkesmässig förmedling av fastigheter, delar av fastigheter,<br>byggnader på annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende lägenhet,<br>arrenderätter och hyresrätter. Lagen är tillämplig även på förmedling av<br>utomlands belägna fastigheter, om en väsentlig del av mäklarens uppdrag<br>utförs i Sverige (se 3 §). Det innebär att det för lagens tillämpning saknar<br>betydelse om fastigheten är belägen i Sverige eller utomlands eller om<br>förmedlingsuppdraget utförs av en svensk eller utländsk fastighets-<br>mäklare. Avgörande för lagens tillämpning är i stället om en väsentlig del<br>av uppdraget utförs i Sverige (se prop. 1994/95:14 s. 16 f. och 63 f).</p>
<p>En fastighetsmäklare far inte bedriva handel med fastigheter (se 14 §<br>första stycket). Fastighetsmäklaren far inte heller - med vissa begränsade<br></p>
<p>21</p>
<p>undantag - företräda säljare eller köpare som ombud (se 15 §) Dessa<br>förbud far till följd att en fastighetsmäklare som omfattas av fastighets-<br>mäklarlagen är förbjuden att åta sig uppdrag av sådan art att den lag som<br>föreslås till genomförande av direktivet blir tillämplig på uppdraget. Om<br>avtalet förmedlas av en fastighetsmäklare som utför endast en mindre<br>väsentlig del av uppdraget i Sverige - och som därför inte behöver iaktta<br>fastighetsmäklarlagens bestämmelser - kan det emellertid komma att om-<br>fattas av den nya lagen, om mäklaren har fatt fullmakt att överlåta eller<br>upplåta bostadsandelen.</p>
<p>Det nu sagda gäller en fastighetsmäklares förmedlingsuppdrag, som allt-<br>så normalt inte kommer att omfattas av den nya lagen. En annan sak är<br>att lagen blir tillämplig på ett avtal mellan en näringsidkare och en<br>konsument om överlåtelse eller upplåtelse av en bostadsandel, även om<br>avtalet har förmedlats av en fastighetsmäklare.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>9 Avtalet</h2>
<p>9.1 Information</p>
<p>Regeringens förslag: Näringsidkaren skall på begäran av konsu-<br>menten lämna skriftlig information.</p>
<p>Den skriftliga informationen skall innehålla</p>
<p>- uppgifter om namn och adress avseende näringsidkaren och bosta-<br>dens ägare,</p>
<p>- en beskrivning av den rättighet som bostadsandelen avser och<br>uppgift om villkoren för att utnyttja den,</p>
<p>- en beskrivning av bostaden och de tjänster och gemensamma an-<br>läggningar som konsumenten skall få tillgång till,</p>
<p>- uppgifter om principerna för hur underhåll, reparation, admini-<br>stration och förvaltning sköts,</p>
<p>- uppgifter om priset och om löpande avgifter m.m.,</p>
<p>- information om konsumentens ångerrätt och rätt att kräva åter-<br>gång av avtalet, samt</p>
<p>- uppgift om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareför-<br>säljningssystem eller ej.</p>
<p>Om bostaden är under uppförande, skall den skriftliga informa-<br>tionen också innehålla uppgift om bl.a.</p>
<p>- när bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsu-<br>menten skall fa tillgång till kommer att vara färdigställda, samt</p>
<p>- vilken säkerhet som ställs för att konsumenten, om bostaden med<br>tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdigställs, skall fa till-<br>baka vad som betalats.</p>
<p>Den näringsidkare som inte lämnar föreskriven information skall<br>kunna drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagens<br>(1995:450) bestämmelser</p>
<p>22</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag (se promemorian s. 37). Promemorian innehåller dock inte något<br>förslag om att näringsidkaren skall vara skyldig att i den skriftliga infor-<br>mationen ange om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-<br>ningssystem. I promemorian lämnas inte heller förslag om vad som skall<br>gälla vid underlåtenhet att iaktta informationsskyldigheten</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några<br>invändningar mot promemorieförslaget. Ett flertal remissinstanser har<br>dock tagit upp detaljer i förslaget. En del av dessa synpunkter behandlas<br>i författningskommentaren till 4 och 5 §§ i lagförslaget.</p>
<p>Skandinavisk Timeshare Förening har ansett att näringsidkaren även bör<br>vara skyldig att i den skriftliga informationen ange om det är möjligt att<br>delta i ett utbytes- eller vidareförsäljningssystem eller inte Marknads-<br>domstolen har uttalat att det bör övervägas att införa sanktioner för den<br>näringsidkare som inte uppfyller de krav som i lagen ställs på information<br>och reklam.</p>
<p>Konsumentvägledarnas förening har menat att det bör framgå av den<br>skriftliga informationen om näringsidkaren erbjuder rabatterade resor.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Artikel 3 i direktivet innehåller be-<br>stämmelser om näringsidkarens skyldighet att lämna information.</p>
<p>Näringsidkaren skall enligt artikel 3.1 lämna skriftlig information till<br>varje person som begär upplysningar om den fasta egendomen. Informa-<br>tionen skall innehålla, förutom en allmän beskrivning av egendomen, åt-<br>minstone kortfattade och relevanta uppgifter vilka är preciserade i en sär-<br>skild bilaga (punkterna a - g, i och 1) till direktivet. Näringsidkaren skall<br>också lämna uppgift om hur ytterligare information kan fas. Bilagan till<br>direktivet innehåller en förteckning över de uppgifter som avtalet enligt<br>artikel 4 minst skall innehålla En närmare redogörelse för innehållet i<br>artikel 4 samt bilagan till direktivet lämnas i avsnitt 9.2.</p>
<p>Enligt artikel 3.3 skall ”möjligheten att få den skriftliga information<br>som anges i punkt 1 och var den finns tillgänglig” anges i all reklam.</p>
<p>Den svenska lagen måste utformas så att den uppfyller direktivets krav<br>i dessa avseenden.</p>
<p>I projektrapporten föreslogs att informationen även skall innehålla upp-<br>lysningar om avståndet till tåg och flyg och andra uppgifter om offentliga<br>färdmedel vid olika tider på året. Regeringen befarar att en skyldighet att<br>redovisa sådana uppgifter kan bli betungande för näringsidkaren. En<br>svensk konsument kan också utan större svårigheter skaffa sig informa-<br>tion om kommunikationer i Sverige. Den svenska lagen kommer att<br>tillämpas främst när bostadslägenheten finns här i landet. Regeringen<br>anser därför att det beträffande information om färdmedel inte finns<br>anledning att i den svenska lagen gå längre än vad direktivet kräver</p>
<p>En remissinstans, Konsumentvägledarnas förening, har menat att det av<br>den skriftliga informationen bör framgå om näringsidkaren erbjuder rabat-<br>terade resor. Enligt regeringens mening kan det inte anses finnas behov<br>av skriftlig information i den frågan. Regeringen är således inte beredd<br>att föreslå en sådan regel</p>
<p>Av punkten k i bilagan till direktivet framgår att det skall anges i<br>avtalet om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsäljmngs-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>23</p>
<p>system eller inte. Finns det sadana möjligheter, skall avtalet även inne-<br>hålla uppgift om vem konsumenten skall vända sig till för att fa delta i<br>systemet, och vad det kostar. Direktivet ställer inte krav på att dessa<br>uppgifter skall ingå i den skriftliga informationen</p>
<p>Skandinavisk Timeshare Förening har ansett att näringsidkaren bör vara<br>skyldig att lämna uppgift om förekomsten av utbytes- eller vidareför-<br>säljningssystem redan i den skriftliga information. Regeringen delar den<br>uppfattningen. För köparen är det ofta viktigt att redan före köpet fa<br>information om möjligheten att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-<br>ningssystem. Säljaren torde å sin sida redan på informationsstadiet känna<br>till om ett sådant system förekommer. Det kan dessutom antas att skriftlig<br>information i denna fråga minskar risken för missförstånd mellan köpare<br>och säljare. I lagen bör det således tas in en bestämmelse om att den<br>skriftliga informationen skall innehålla uppgift om förekomsten av ett<br>bytes- eller vidareförsäljningssystem.</p>
<p>I artikel 10 i direktivet överlämnas till medlemsstaterna att i sin lagstift-<br>ning fastställa vilka följderna blir om direktivet inte följs. Varje medlems-<br>stat har sålunda rätt att själv avgöra om lagens bestämmelser bör sank-<br>tioneras. I promemorian lämnas inte något förslag till sanktioner.</p>
<p>Marknadsdomstolen har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om det bör<br>införas sanktioner för den näringsidkare som inte uppfyller lagens krav<br>på information och reklam</p>
<p>De krav som lagen ställer på näringsidkarens information och reklam<br>innebär att konsumenten har rätt att få del av de uppgifter som är nöd-<br>vändiga för att konsumenten skall kunna ta ställning till ett erbjudande<br>om att köpa en bostadsandel. Från konsumentsynpunkt är det således<br>väsentligt att näringsidkaren följer lagens krav på information och reklam<br>i alla delar. Enligt regeringens mening bör det därför i lagen införas en<br>bestämmelse som ger möjlighet att ingripa mot den näringsidkare som<br>inte uppfyller de angivna kraven. I bestämmelsen bör lämpligen hänvisas<br>till marknadsföringslagens bestämmelser, vilka bl.a ger möjlighet att<br>meddela vitesförelägganden mot näringsidkare som inte lämnar tillräcklig<br>information.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>24</p>
<p>9.2 Avtalets form och innehåll</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens förslag: Avtalet skall vara skriftligt och undertecknas<br>av parterna Det skall upprättas på något av de officiella språken i<br>det land där konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumen-<br>ten skall ha rätt att välja vilket av dessa språk som skall användas.<br>Om bostaden är belägen i en stat inom EES, skall näringsidkaren<br>dessutom vara skyldig att låta översätta avtalet till något av språken<br>i det landet.</p>
<p>Avtalet skall innehålla, förutom sådana uppgifter som skall läm-<br>nas i den skriftliga informationen, uppgift om bl.a.</p>
<p>- konsumentens namn och adress,</p>
<p>- under vilka tidsperioder bostaden far nyttjas, samt</p>
<p>- från vilken dag konsumenten kan utöva sm rätt.</p>
<p>Av avtalet skall också framgå att konsumenten inte kommer att<br>bli ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än de som<br>har angetts i avtalet.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag (se promemorian s. 39).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några syn-<br>punkter på promemorians förslag.</p>
<p>Mäklarsamfundet har menat att avtalet som huvudregel bör upprättas på<br>språket i det land där bostadsandelen är belägen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller i artikel 4 regler<br>om hur ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall<br>vara utformat och vad det skall innehålla Eftersom direktivet är tvingan-<br>de till konsumentens förmån, måste dessa regler komma till uttryck i den<br>svenska lagen.</p>
<p>Formkravet enligt den nya lagen</p>
<p>I artikel 4 första strecksatsen anges att avtalet skall vara skriftligt och att<br>det skall innehålla minst de uppgifter som anges i bilagan. Enligt punkten<br>m i bilagan skall avtalet innehålla uppgift om ”dag och plats för varje<br>parts undertecknande av avtalet”. Den nya lagen måste således innehålla<br>bestämmelser av detta slag.</p>
<p>I promemorian diskuteras vad som bör hända om dessa formföreskrifter<br>inte är uppfyllda. Såsom har uttalats i promemorian bör lagstiftningen ut-<br>formas så att konsumenten ges ett gott skydd. En ordning som innebär<br>att ett avtal som inte uppfyller formföreskrifterna saknar rättsverkan<br>drabbar även konsumenten, trots att denne kanske ofta vill att avtalet<br>skall bestå. Lagen bör därför utformas så att ett avtal som inte uppfyller<br>föreskrifterna om skriftlighet och undertecknande inte frånkänns rätts-<br>verkan. Konsumenten, men inte näringsidkaren, bör emellertid i ett sådant<br>fall ha rätt att under obegränsad tid kräva avtalets återgång.</p>
<p>25</p>
<p>Avtalets innehåll</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Av bilagan till direktivet framgår vilka uppgifter som avtalet skali inne-<br>hålla. Uppgifterna är i korthet följande</p>
<p>a) En identifiering av avtalsparterna. Om bostaden ägs av någon annan<br>än näringsidkaren, skall även ägaren identifieras.</p>
<p>b) En beskrivning av den rättighet avtalet avser och vilka villkor som<br>krävs för att rättigheten skall kunna utövas på den plats där egendomen<br>är belägen.</p>
<p>c) En beskrivning av bostaden.</p>
<p>d) Om den fasta egendomen håller på att byggas, uppgift om när<br>bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsumenten skall<br>få tillgång till kommer att vara färdigställda. Det skall också anges vilken<br>säkerhet som ställs för färdigställandet av bostaden och gemensamhets-<br>anläggningar och för återbetalning av betalning som konsumenten erlagt.</p>
<p>e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning).</p>
<p>f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m.</p>
<p>g) Principerna för hur underhåll, reparation och förvaltning genomförs.</p>
<p>h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet<br>avser kan utövas och dess längd. Den dag då köparen kan börja utöva<br>sin rätt enligt avtalet.</p>
<p>i) Priset för rättigheten enligt avtalet, en uppskattning av det belopp<br>som konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar<br>och tjänster samt uppgift om vilken typ av löpande avgifter, skatter och<br>administrativa kostnader konsumenten fortlöpande skall svara för.</p>
<p>j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra kost-<br>nader, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.</p>
<p>k) Om del är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-<br>ningssystem för de avtalade rättigheterna som anordnas av säljaren eller<br>en tredje part som anges av säljaren i avtalet samt kostnaderna för detta.</p>
<p>l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och om rätten<br>att häva ett kreditavtal som näringsidkaren tillhandahållit eller förmedlat<br>med anledning av avtalet.</p>
<p>m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.</p>
<p>Också det svenska regelverket måste ställa krav på att uppgifter av detta<br>slag tas in i avtalet. En särskild fråga är om sådana detalj föreskrifter bör<br>tas in i lagen eller om det är möjligt att i stället precisera detaljerna i<br>verkställighetsföresknfter (se 8 kap. 13 § regeringsformen). För att<br>regeringen skall ha en sådan normgivningsmakt krävs att bestämmelserna<br>i den av riksdagen stiftade lagen är tillräckligt vägledande för att dra upp<br>ramen för regeringens förordningsmakt (jfr Lagrådets yttrande över<br>förslag till lag om paketresor m.m. i prop 1992/93:95 s. 158). Regeringen<br>ansluter sig till promemorians bedömning att innehållet i bilagan är av<br>sådan karaktär att det bör tas in i lagen.</p>
<p>Regeringen återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas<br>närmare utformning.</p>
<p>26</p>
<p>Avtalsspråk m.m.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>I artikel 4 finns bestämmelser om vilket språk avtalet skall vara upprättat<br>på. Andra strecksatsen lyder:</p>
<p>Avtalet och den handling som anges i artikel 3.1 skall, enligt köparens<br>val, upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där<br>köparen är bosatt eller där han är medborgare; det valda språket måste<br>vara ett av gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen<br>är bosatt kan emellertid kräva att avtalet åtminstone upprättas på dess<br>språk, ett eller flera, under förutsättning att språket eller språken hör till<br>gemenskapens officiella språk.</p>
<p>Enligt sista meningen i andra strecksatsen är det möjligt att i nationell<br>lagstiftning föreskriva att avtalet alltid skall upprättas på språket i det<br>land där konsumenten är bosatt. Något särskilt intresse av att en sådan<br>bestämmelse införs finns knappast för svenska konsumenter. I övrigt bör<br>bestämmelserna i direktivet tas in i den nya lagen.</p>
<p>Mäklarsamfundet har ansett att huvudregeln bör vara att avtalet upp-<br>rättas på språket i det land där bostadsenheten är belägen. En sådan<br>huvudregel är mot bakgrund av innehållet i direktivet inte möjlig.</p>
<p>I tredje strecksatsen uppställs krav på att näringsidkaren skall förse<br>konsumenten med en översättning av avtalet till språket i det med-<br>lemsland där bostaden är belägen. Bestämmelsen bör tas in i den svenska<br>lagen</p>
<p>9.3 Avvikelse från den skriftliga informationen</p>
<p>Regeringens förslag: Näringsidkaren skall vara bunden av de<br>uppgifter som har lämnats i den skriftliga informationen. Detta skall<br>dock inte gälla om parterna uttryckligen kommit överens om att en<br>avvikelse far göras eller om avvikelsen är en följd av omständig-<br>heter utanför näringsidkarens kontroll. Ytterligare en förutsättning<br>för att näi ingsidkaren inte skall vara bunden av uppgifterna i den<br>skriftliga informationen skall vara att avvikelserna särskilt har an-<br>getts i avtalet</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 48)</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit promemo-<br>rieförslaget. Konsumentvägledarnas förening har ansett att näringsidkaren<br>aldrig skall kunna ändra en uppgift som har lämnats i den skriftliga infor-<br>mationen. Konsumentverket har emellertid efterlyst en precisering av de<br>beviskrav som skall ställas för att det har träffats en överenskommelse om<br>att avvika från en uppgift i den skriftliga informationen Konsumentverket<br>har vidare föreslagit att det skall krävas att näringsidkaren redan i den<br>skriftliga informationen anger vilka uppgifter som kan komma att ändras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Artikel 3.2 i direktivet lyder:<br>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att alla uppgifter som<br></p>
<p>27</p>
<p>måste finnas i den skriftliga information som anges i punkt 1, utgör en<br>integrerad del av avtalet.</p>
<p>Om inte parterna uttryckligen kommer överens om något annat får<br>endast sådana förändringar som är en följd av omständigheter utanför<br>säljarens kontroll göras i dessa uppgifter.</p>
<p>Ändringar i dessa uppgifter skall meddelas köparen innan avtalet sluts.<br>I avtalet skall sådana ändringar uttryckligen anges.</p>
<p>Av artikel 3.2 följer att innehållet i den skriftliga informationen skall ut-<br>göra avtalsinnehåll. Enligt andra stycket har näringsidkaren rätt att ändra<br>en tidigare lämnad uppgift endast om ändringen är föranledd av något<br>som han inte har kontroll över eller om parterna kommer överens om<br>ändringen. En sådan överenskommelse skall enligt artikel 3.2 andra<br>stycket göras ”uttryckligen”. I övrigt är de uppgifter som lämnats i den<br>skriftliga informationen bindande för näringsidkaren</p>
<p>Eftersom avtalet enligt artikel 4 första strecksatsen skall vara skriftligt<br>kommer gjorda ändringar att kunna utläsas av avtalet vid en jämförelse<br>med den skriftliga informationen. Detta är emellertid inte tillräckligt. En-<br>ligt artikel 3.2 tredje stycket måste nämligen avvikelserna uttryckligen<br>anges i avtalet.</p>
<p>Den svenska lagstiftningen måste även i denna del utformas så att<br>konsumenten far i vart fall det skydd som direktivet påbjuder</p>
<p>I promemorian har det sagts att parterna självfallet bör kunna komma<br>överens om att ändra en uppgift som har lämnats i den skriftliga infor-<br>mationen. Konsumentvägledarnas förening har däremot hävdat att<br>näringsidkaren inte bör kunna ändra en sådan uppgift. Enligt regeringens<br>mening saknas det dock skäl att inte tillåta näringsidkaren att ändra en<br>uppgift. Konsumentskyddsintresset tillgodoses genom direktivets krav på<br>att ändringen uttryckligen måste anges i avtalet.</p>
<p>I den svenska lagen bör det således införas en särskild bestämmelse om<br>att konsumenten, som huvudregel, vid avvikelse mellan den skriftliga<br>informationen och avtalet har rätt att åberopa innehållet i den skriftliga<br>informationen Från huvudregeln bör det föreskrivas undantag, om det i<br>avtalet särskilt har angetts att det har gjorts en avvikelse från den skrift-<br>liga informationen samt avvikelsen är en följd av en uttrycklig överens-<br>kommelse mellan parterna om att en avvikelse far göras eller av omstän-<br>digheter utanför näringsidkarens kontroll.</p>
<p>Det får anses vara näringsidkarens sak att styrka sitt påstående att en<br>överenskommelse om att ändra en viss uppgift har träffats med konsu-<br>menten. Konsumentverket har ansett att lagstiftaren bör precisera vilka<br>beviskrav som skall ställas i detta avseende. Regeringen anser för sin del<br>att denna fråga bör överlämnas till rättstillämpningen.</p>
<p>Konsumentverket har vidare föreslagit att det skall krävas av närings-<br>idkaren att denne redan i den skriftliga informationen gör ett uttryckligt<br>förbehåll om att uppgifterna kan komma att ändras. Eftersom närings-<br>idkaren får avvika från en lämnad uppgift endast efter en uttrycklig<br>överenskommelse med konsumenten eller på grund av omständighet<br>utanför näringsidkarens kontroll, kan det ifrågasättas om en sådan reser-<br>vation är meningsfull från konsumentsynpunkt Ett sådant krav är dess-<br>utom olämpligt av det skälet att det är svårt att sanktionera</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>28</p>
<p>9.4 Näringsidkarens skyldighet att ställa säkerhet om bosta-<br>den inte är färdigställd</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens forslag: Är bostaden eller anläggningen som den hör<br>till ännu inte färdigbyggd när avtalet om upplåtelse eller överlåtelse<br>träffas, skall näringsidkaren ställa säkerhet för att konsumenten, om<br>bostaden med tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdig-<br>ställs, far tillbaka betalning som har lämnats. Näringsidkaren skall<br>inte fa kräva eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 45).</p>
<p>Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har inte haft<br>några synpunkter på promemorians förslag. Marknadsdomstolen har ifrå-<br>gasatt om inte direktivet innebär att näringsidkaren skall ställa säkerhet<br>både för färdigställandet av den fasta egendomen och för återbetalning till<br>konsumenten av erlagd betalning, om egendomen inte blir färdigställd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I bilagan till direktivet, d 1 - 5, anges<br>vilka uppgifter som näringsidkaren är skyldig att lämna för det fall<br>bostadslägenheten eller den anläggning som den hör till ännu inte är<br>färdigbyggd. En fråga som särskilt måste uppmärksammas är tolkningen<br>av punkten d 5. Enligt den svenska versionen av punkten d 5 skall avtalet<br>innehålla uppgift om ”en garanti för färdigställandet av den fasta egen-<br>domen och en garanti för återbetalning av betalning som gjorts, om egen-<br>domen inte blir färdigställd och villkoren för dessa garantier”.</p>
<p>Frågan är dels vad som i direktivet menas med uttrycket garanti, dels<br>om näringsidkaren är skyldig att lämna några garantier eller om det<br>endast är nödvändigt att ange huruvida garantier lämnas.</p>
<p>Vad menas med uttrycket garanti?</p>
<p>Det måste antas att direktivet syftar på bankgarant er eller motsvarande<br>säkerhetsarrangemang. En sådan säkerhet är en näringsidkare normalt inte<br>skyldig att ställa. Den kan emellertid vara av stor vikt för konsumenten<br>om näringsidkaren blir insolvent. Frågan om näringsidkaren enligt direk-<br>tivet är skyldig att tillhandahålla sådan säkerhet är därför av betydelse.</p>
<p>År näringsidkaren skyldtg att lämna garantier?</p>
<p>Av den svenska versionens ordalydelse förefaller det som om näringsid-<br>karen är skyldig att se till att säkerhet för färdigställandet och för åter-<br>betalning av betalning som konsumenten har erlagt alltid skall ställas.<br>Den svenska versionen överensstämmer någorlunda med de tyska, franska<br>och engelska versionerna. Bl.a den danska versionen kan tolkas så att<br>näringsidkaren inte är skyldig att lämna några garantier, utan att direktivet<br>enbart ställer krav på upplysning om förekommande garantier.</p>
<p>Föreskrifter med krav på ställande av säkerhet till skydd för konsumen-<br></p>
<p>29</p>
<p>ter förekommer pa andra håll i svensk lagstiftning (se t.ex 1 § resegaran-<br>tilagen [1972:204])</p>
<p>Oavsett hur direktivet skall tolkas, finner regeringen att det från konsu-<br>mentskyddssynpunkt är klart motiverat att ålägga näringsidkaren att ställa<br>säkerhet</p>
<p>Vad skall säkerheten avse?</p>
<p>I direktivet talas om en garanti för färdigställandet av den fasta egen-<br>domen och en garanti för återbetalning av betalning som gjorts. I vissa<br>språkversioner anges i stället att garanti skall ställas för färdigställandet<br>av den fasta egendomen eller för återbetalning. I promemorian har den<br>bedömningen gjorts att båda slagen av garantier inte synes vara nödvän-<br>diga enligt direktivet och där föreslås enbart krav på garanti för återbe-<br>talning. Marknadsdomstolen har ställt sig tvekande till om denna bedöm-<br>ning är riktig.</p>
<p>Enligt regeringens mening måste det konstateras att direktivet på denna<br>punkt lämnar utrymme för skilda tolkningar. Mot den bakgrunden och då<br>ett krav på säkerhet för färdigställandet framstår som alltför strängt mot<br>näringsidkaren bör det enligt regeringens mening i lagen införas ett krav<br>på säkerhet enbart för återbetalning av erlagd betalning.</p>
<p>För att skyddet för konsumenten skall bli effektivt, bör det införas ett<br>förbud för näringsidkaren att kräva eller ta emot betalning innan säkerhet<br>har ställts Förbudet bör straffsanktioneras (se vidare avsnitt 10.3).</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>10 Konsumentens ångerrätt och rätt att låta avtalet<br>återgå</h2>
<p>10.1 EG-direktivet</p>
<p>Artikel 5 i direktivet innehåller bestämmelser om konsumentens rätt att<br>”frånträda” respektive ”häva” ett ingånget avtal. Förutsättningarna anges<br>i artikel 5.1:</p>
<p>Förutom de möjligheter att få avtalet ogiltigförklarat enligt nationell<br>lagstiftning har köparen rätt</p>
<p>- att frånträda avtalet utan att ange några skäl inom tio kalenderdagar<br>från det att båda parterna undertecknat avtalet eller ett bindande<br>preliminärt avtal. Om den tionde dagen är en allmän helgdag skall<br>tidsfristen utsträckas till den första arbetsdagen därefter.</p>
<p>- att häva avtalet inom tre månader från undertecknandet av avtalet<br>eller det preliminära avtalet, om avtalet vid tidpunkten för under-<br>tecknandet inte innehåller de uppgifter som anges i punkterna a, b, c, d,<br>1, d, 2, h, i, k, l och m i bilagan. Om uppgifterna lämnas inom dessa tre<br>månader skall köparens tidsfrist för frånträdande av avtalet enligt första<br>strecksatsen, börja löpa från tidpunkten för överlämnandet av upp-<br>gifterna.</p>
<p>- att frånträda avtalet enligt första strecksatsen, om han vid utgången av<br></p>
<p>30</p>
<p>den tremånadersperiod som anges i andra strecksatsen inte har utnyttjat<br>sin rätt att häva trots att avtalet inte innehåller de upplysningar som<br>anges i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h, i, k, l och m i bilagan; fristen<br>börjar löpa dagen efter tremånadersperiodens utgång.</p>
<p>Bestämmelser av detta slag måste tas in i den nya lagen</p>
<p>Direktivets regler om ”frånträdande” och ”hävnmg” motsvarar vad som<br>i hemförsäljningslagen betecknas som ”ångerrätt” och ”återgång”. Rege-<br>ringen anser att de sistnämnda begreppen bör användas i den svenska<br>lagen</p>
<p>Hur reglerna om återgång och ångerrätt närmare bör utformas behandlas<br>i följande avsnitt.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>10.2 Konsumentens rätt att låta avtalet återgå</p>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall ha rätt att kräva avtalets<br>återgång, om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen.<br>En konsument som vill utnyttja denna rätt skall underrätta den som<br>avtalet anvisar om detta. Om bristerna i avtalet består i något annat<br>än att formföreskrifterna inte har iakttagits, skall underrättelsen<br>lämnas mom tre månader från det att avtalet undertecknades. En<br>konsument som inte gör det, skall förlora sm rätt att kräva att<br>avtalet skall återgå</p>
<p>Om näringsidkaren kompletterar avtalet med de uppgifter som<br>saknas, skall konsumentens rätt att kräva avtalets återgång upphöra.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 52).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invänd-<br>ningar mot promemorians förslag. Göteborgs tingsrätt har påpekat att<br>konsumenten enligt förslaget ges en längre gående rätt att låta avtalet<br>återgå än vad direktivet anger. Konsumentverket och Konsumentväg-<br>ledarnas förening har ansett att näringsidkaren inte bör ha möjlighet att<br>komplettera ett ofullständigt avtal och att konsumentens tidsfrist för att<br>låta avtalet återgå bör utsträckas till ett år.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Brister i avtalet som enligt direktivet kan leda till återgång</p>
<p>Av direktivet framgår att vissa brister i avtalet skall ge konsumenten rätt<br>att inom viss tid kräva avtalets återgång. Det gäller bl.a. om avtalet inte<br>innehåller uppgifter om parternas identitet och hemvist, karaktären på den<br>rättighet som avtalet avser, den period som rättigheten avser och det pris<br>som konsumenten skall betala</p>
<p>Den svenska lagstiftningen måste utformas så att konsumenten i dessa<br>fall har rätt att kräva att avtalet återgår.</p>
<p>31</p>
<p>Bör även andra brister i avtalet kunna leda till återgång?</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Av artikel 5.1 andra strecksatsen framgår indirekt att vissa av de<br>uppgifter som avtalet enligt bilagan minst skall innehålla kan uteslutas<br>utan att konsumenten på den grunden kan kräva återgång av avtalet. Det<br>gäller punkterna d 3, d 4, d 5, e, f, g och j i bilagan</p>
<p>Punkten d i bilagan är tillämplig endast om bostadsanläggningen inte<br>är färdigställd när avtalet om upplåtelse eller överlåtelse träffas. Enligt<br>punkterna d 3 och d 4 skall i sådant fall avtalet innehålla uppgift om<br>”numret på bygglovet eller byggnadstillståndet och den behöriga myndig-<br>hetens namn och fullständiga adress” samt uppgift om ”hur långt arbetet<br>kommit med de tjänster som gör den fasta egendomen fullt användbar<br>(gas, elektricitet, vatten och telefonledningar)”. Enligt punkten d 5 skall<br>uppgift lämnas om vilka garantier näringsidkaren ställer för färdigställan-<br>det av anläggningen eller för återbetalning av redan erlagd betalning (se<br>avsnitt 9.4).</p>
<p>I punkterna e och fi bilagan anges att avtalet skall innehålla en beskriv-<br>ning av de tjänster och gemensamma anläggningar som konsumenten<br>enligt avtalet skall fa tillgång till och villkoren för detta. Enligt punkten<br>g skall avtalet innehålla uppgift om de principer som utgör grunden för<br>underhåll, reparation, administration och förvaltning. Punkten j föreskriver<br>att avtalet skall innehålla en bestämmelse om att köpet inte kommer att<br>resultera i andra kostnader, avgifter och skyldigheter än dem som anges<br>i avtalet.</p>
<p>Frånvaron av de uppgifter som nu nämnts är alltså inte återgångsgrun-<br>dande enligt direktivet. I promemorian sägs emellertid att såväl konsu-<br>mentskyddsintresset som intresset av enhetliga regler talar för att från-<br>varon av dessa uppgifter bedöms på samma sätt som frånvaron av andra<br>uppgifter som avtalet enligt direktivet skall innehålla.</p>
<p>Göteborgs tingsrätt har redovisat en annan uppfattning. Enligt tings-<br>rätten bör en utvidgning av konsumentskyddet i förhållande till direktivets<br>regler föregås av överväganden som även beaktar näringsidkarens<br>intressen.</p>
<p>De nu aktuella uppgifterna är av sådan karaktär att det inte finns anled-<br>ning att befara att det skulle vara betungande för en näringsidkare att ta<br>in dem i avtalet. Denne måste ju under alla förhållanden lämna upplys-<br>ningarna i den skriftliga informationen Regeringen ansluter sig därför till<br>promemorians bedömning att det i lagen bör införas bestämmelser som<br>anger att konsumenten har rätt att kräva återgång av avtalet så snart<br>någon av de uppgifter som avtalet skall innehålla saknas. Det innebär att<br>konsumentskyddet i detta avseende utsträcks i förhållande till direktivets<br>minimiregler.</p>
<p>I promemorian diskuteras också frågan vad som bör hända om närings-<br>idkaren inte har upprättat avtalet på något av de språk som lagen anger<br>eller inte har försett köparen med en översättning av avtalet till språket<br>i det land där bostaden är belägen</p>
<p>Att avtalet inte upprättats på eller översatts till något av de angivna<br>språken utgör enligt direktivet inte någon grund för att konsumenten skall<br>ha rätt att kräva återgång. Det är emellertid önskvärt att en sanktion</p>
<p>32</p>
<p>kopplas till kravet på översättning. Även brister i nu nämnt avseende bör<br>således enligt regeringens mening grunda rätt för konsumenten att kräva<br>avtalets återgång.</p>
<p>Tidsfristens längd</p>
<p>Av artikel 5.1 andra strecksatsen följer att konsumenten har tre månader<br>på sig från undertecknandet att begära återgång av avtalet, om det inte är<br>komplett</p>
<p>I avsnitt 9.2 föreslås att konsumenten skall ha rätt att under obegränsad<br>tid kräva avtalets återgång, om det inte är undertecknat. En sådan tids-<br>begränsning av rätten att begära återgång av avtalet som anges i artikel<br>5.1 andra strecksatsen blir alltså aktuell bara i fråga om skriftliga avtal<br>som har undertecknats av båda parterna.</p>
<p>Möjligheten att i förhållande till direktivets bestämmelser utsträcka tre-<br>månadersfristen för återgång till exempelvis ett år har diskuterats inom<br>ramen för det nordiska samrådsarbetet. Därvid har det rått enighet om att<br>det inte finns något skäl för en sådan förlängning.</p>
<p>Konsumentverket har däremot ansett att återgångsfnsten bör motsvara<br>den frist som gäller enligt hemförsäljningslagen, dvs. ett år. Även Konsu-<br>mentvägledarnas förening har ansett att tidsfristen bör bestämmas till ett<br>år Regeringen menar dock att det inte är lämpligt att ha en längre åter-<br>gångsfrist än direktivet kräver. Det bör därvid beaktas att näringsidkaren<br>inte kan kräva betalning så länge konsumenten fortfarande har rätt att<br>frånträda avtalet (se avsnitt 10.3).</p>
<p>Vad skall gälla om näringsidkaren under återgångsfristen kompletterar<br>avtalet med den uppgift som saknas?</p>
<p>Den tid som konsumenten har på sig för att kräva avtalets återgång börjar<br>enligt artikel 5.1 andra strecksatsen löpa vid tiden för undertecknandet<br>och upphör tre månader senare. En särskild fråga är om konsumentens<br>rätt att kräva återgång bör påverkas av att näringsidkaren kompletterar<br>avtalet med den uppgift som saknas.</p>
<p>Av artikel 5.1 far anses följa att rätten att kräva återgång upphör i och<br>med att de saknade uppgifterna överlämnas, fr o m, denna tidpunkt har<br>konsumenten enbart en ångerrätt enligt artikel 5.1 första strecksatsen.<br>Rätten att kräva återgång av avtalet kan enligt artikel 5.2 tredje strecksat-<br>sen aldrig föreligga under längre tid än tre månader från avtalets under-<br>tecknande.</p>
<p>I det sammanhanget kan nämnas att Konsumentverket och Konsument-<br>vägledarnas förening har ansett att näringsidkaren inte bör ha rätt att<br>komplettera avtalet. Konsumentverket har menat att en sådan lösning<br>skulle förenkla bl.a. ångerfristens beräkning. Enligt regeringens mening<br>skulle det emellertid vara oskäligt mot näringsidkaren, om denne inte<br>hade möjlighet att komplettera avtalet. Regeringen är därför inte beredd<br>att föreslå en sådan regel, som Konsumentverket och Konsumentväg-<br>ledamas förening har föreslagit.</p>
<p>Lagen bör mot bakgrund av vad som nu har sagts utformas så att<br>3 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 127<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>33</p>
<p>konsumentens rätt att kräva återgång upphör om näringsidkaren<br>kompletterar avtalet under återgångsfnsten</p>
<p>Bestämmelsernas utformning m.m.</p>
<p>I artikel 5.2 finns bestämmelser om förfarandet vid återgång. Ett med-<br>delande om återgång skall ”lämnas på ett sätt som enligt nationell<br>lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn och adress har angetts<br>i avtalet för detta ändamål”. Tidsfristen skall anses ha iakttagits om med-<br>delandet, om det är skriftligt, har avsänts innan tidsfristen har gått ut. De<br>bestämmelser om detta som måste tas in i den nya lagen bör lämpligen<br>utformas på samma sätt som 47 § konsumentköplagen.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin rätt att kräva återgång är enligt artikel</p>
<p>5.4 inte skyldig att betala någon ersättning. Detta bör framgå av den nya<br>lagen</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>10.3 Konsumentens ångerrätt</p>
<p>Regeringens förslag: När det föreligger ett skriftligt och under-<br>tecknat avtal som innehåller alla de uppgifter direktivet kräver,<br>skall konsumenten ha tio dagar på sig att frånträda avtalet utan att<br>ange några skäl Om avtalet inte är komplett vid undertecknandet,<br>skall ångerfristen börja löpa när de saknade uppgifterna överlämnas<br>till konsumenten. Ångerfristen skall dock aldrig kunna löpa ut<br>senare än tre månader och tio dagar från undertecknandet.</p>
<p>Näringsidkaren skall inte ha rätt att kräva eller ta emot betalning<br>innan ångerfristen har gått ut. Den näringsidkare som uppsåtligen<br>bryter mot detta förbud skall kunna dömas till böter.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag (se promemorian s. 56). I promemorian föreslås emellertid inte<br>något förbud - och därmed inte heller någon sanktion - för närings-<br>idkaren att kräva eller ta emot betalning före ångerfristens utgång utan<br>endast en regel om att konsumenten inte är skyldig att betala något före<br>ångerfristens utgång.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några syn-<br>punkter på promemorians förslag Några remissinstanser har ansett att<br>ångerfristen bör förlängas i förhållande till promemorians förslag. En<br>remissinstans har föreslagit att även näringsidkaren skall ges ångerrätt</p>
<p>Några remissinstanser har ansett att det bör införas ett förbud mot betal-<br>ning före ångerfristens utgång och att förbudet bör sanktioneras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En konsument som köper en bo-<br>stadsandel vid ett besök utomlands har behov av ångerrätt för att få tid<br>att kunna rådgöra med banker och andra vid hemkomsten (se punkten 11<br>i ingressen till direktivet). I artikel 5.1 första strecksatsen föreskrivs<br>därför att konsumenten skall ha rätt att frånträda ett ”bindande avtal” utan<br>att ange några skäl inom tio kalenderdagar från det att båda parterna<br></p>
<p>34</p>
<p>undertecknat avtalet. En bestämmelse om ångerrätt för konsumenten bör<br>därför införas i den nya lagen</p>
<p>Mäklarsamfundet har ansett att även näringsidkaren skall ha rätt att<br>frånträda avtalet. Regeringen kan emellertid inte finna att det finns något<br>behov av en sådan regel</p>
<p>När skall ångerfristen börja att löpa?</p>
<p>Utgångspunkten för beräkningen av konsumentens ångerfrist skall enligt<br>direktivet vara den tidpunkt då bindande avtal har ingåtts. Med ”bindan-<br>de” avtal måste avses att det är upprättat i enlighet med lagens<br>föreskrifter så att konsumenten inte har rätt att kräva avtalets återgång.<br>Om avtalet innehåller alla de uppgifter som direktivet kräver redan vid<br>undertecknandet, börjar enligt artikel 5.1. första strecksatsen ångerfristen<br>löpa dagen efter undertecknandet. Om konsumenten har rätt att kräva<br>avtalets återgång (se avsnitt 10.2), börjar enligt artikel 5.1 andra strecksat-<br>sen ångerfristen löpa först när näringsidkaren har överlämnat de uppgifter<br>som saknats till konsumenten. Utnyttjar inte konsumenten sin rätt att<br>kräva avtalets återgång, börjar ångerfristen löpa dagen efter tremåna-<br>dersperiodens utgång, dvs. när konsumenten inte längre har rätt att kräva<br>avtalets återgång på grund av att vissa obligatoriska uppgifter saknas i<br>avtalet</p>
<p>Vad som har sagts nu gäller inte om bristen består i att avtalet inte upp-<br>fyller lagens formföreskrifter. Eftersom näringsidkaren, i enlighet med<br>vad som angetts i avsnitt 9.2, blir bunden av avtalet även om det inte är<br>undertecknat, kan det inträffa att ångerfristen börjar löpa senare än tre<br>månader från det att själva överenskommelsen träffades, nämligen tre<br>månader från den senare tidpunkt då undertecknandet skedde.</p>
<p>Ångerfristens längd</p>
<p>Inom EU diskuterades inledningsvis att bestämma ångerfristen till 28<br>dagar. I direktivet har emellertid ångerfristen bestämts till tio dagar. I<br>gengäld har det till ångerfristen kopplats ett förbud mot förskottsbetalning<br>av köparen. I projektrapporten föreslås att ångerfristen utsträcks till 14<br>dagar.</p>
<p>I promemorian föreslås däremot en ångerfrist om endast tio dagar</p>
<p>De flesta remissinstanserna har inte haft några invändningar mot prome-<br>morians förslag. Emellertid har Konsumentverket föreslagit att ångerfris-<br>ten bestäms till 14 dagar. Konsumentvägledarnas förening har ansett att<br>den bör vara 15 dagar.</p>
<p>Från konsumentskyddssynpunkt kan det inte anses angeläget att införa<br>en längre ångerfrist än vad som följer av direktivet. Det kan emellertid<br>finnas andra skäl att avvika från direktivets regler. Ett sådant skäl kan<br>vara önskemålet att uppnå enhetlighet på det konsumenträttsliga området<br>I hemförsäljningslagen har ångerfristen bestämts till en vecka (se 6 och<br>7 §§). Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det dock inte möjligt<br>att införa en så kort ångerfrist i den nya lagen.</p>
<p>Ett annat skäl för att gå ifrån direktivets minimiregel kan vara önske-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>35</p>
<p>målet att uppnå nordisk enhetlighet. Direktivets tiodagarsfrist har emeller-<br>tid accepterats av de andra nordiska länderna, med undantag av Finland<br>som överväger att utsträcka ångerfristen till 14 dagar.</p>
<p>Vid bestämmande av ångerfristens längd bör man också beakta att det<br>förbereds ett EG-direktiv om distansavtal. Direktivet syftar till att stärka<br>konsumentskyddet vid köp av varor och tjänster i sådana fall då säljaren<br>och köparen inte träffar varandra vid avtalets tillkomst, t.ex. vid telefon-<br>och postorderförsäljning. En av de viktigaste punkterna i direktivförslaget<br>är att ge konsumenten ångerrätt. Europaparlamentet och Europeiska unio-<br>nens råd har enats om att konsumentens ångerfrist bör vara sju arbets-<br>dagar, dvs. i praktiken minst nio kalenderdagar.</p>
<p>Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att ångerfristen lämpligen<br>bör bestämmas till tio dagar. En bestämmelse motsvarande minimiregeln<br>i direktivet om tidsdelat boende bör således införas i den nya lagen.</p>
<p>Bestämmelsernas utformning m.m.</p>
<p>Angående det förfarande som skall tillämpas om konsumenten vill ut-<br>nyttja sin ångerrätt finns bestämmelser i artikel 5.2 i direktivet Dessa<br>förfaranderegler gäller också när konsumenten utnyttjar sin rätt att kräva<br>återgång. Den svenska lagens bestämmelser bör utformas på samma sätt<br>som 47 § konsumentköplagen.</p>
<p>Kostnaderna för att utöva ångerrätten</p>
<p>En konsument som har utnyttjat sin ångerrätt är enligt artikel 5.3 inte<br>skyldig att betala andra kostnader än sådana som föranleds av ”juridiska<br>formaliteter som måste företas före utgången av den tidsfrist som anges<br>i första strecksatsen”. Några sådana föreskrifter torde inte förekomma i<br>Sverige En bestämmelse av detta slag bör emellertid ändå tas in i den<br>svenska lagen, eftersom lagen kan bli tillämplig även beträffande egen-<br>dom som finns i något annat land.</p>
<p>Förbud mot betalning under ångerfristen</p>
<p>Artikel 6 i direktivet lyder:</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning föreskriva förbud mot förskotts-<br>betalningar av köparen före utgången av den tidsfrist under vilken han<br>kan utöva sin rätt att frånträda avtalet.</p>
<p>Ordet ”förskottsbetalning” i direktivet synes syfta på något delvis annat<br>än vad som avses enligt gängse svenskt språkbruk. Bestämmelsen gäller<br>ju även betalningar som sker när avtal har träffats och när prestationer i<br>övrigt har fullgjorts. Ett lämpligare uttryck är därför ”handpenning”.</p>
<p>Förbudet mot handpenning har samband med konsumentens ångerrätt.<br>Ångerrätten i sig innebär inte något effektivt konsumentskydd, om konsu-<br>menten måste kräva tillbaka en redan betalad handpenning.</p>
<p>Artikel 6 innebär att en bestämmelse som skyddar konsumenten mot<br>krav på handpenning under ångerfristen måste införas i den svenska<br>lagen I promemorian har det föreslagits att regeln skall utformas så att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>36</p>
<p>konsumenten inte är skyldig att betala något innan ångerfristen har löpt<br>ut. Några remissinstanser har ansett att det uttryckssätt som har valts i<br>promemorian inte överensstämmer med direktivets uttryckssätt och att<br>den svenska lagen bör föreskriva ett uttryckligt förbud mot handpenning.</p>
<p>Det danska lagförslaget har utformats så att näringsidkaren inte far<br>kräva eller ta emot betalning före ångerfristens utgång. I Finland övervägs<br>en liknande lösning Enligt regeringens mening bör även den svenska<br>lagen utformas så att det klart framgår att näringsidkaren inte far kräva<br>eller ta emot betalning innan ångerfristen har gått ut. Som remiss-<br>instanserna har påpekat överensstämmer en sådan lösning bättre med<br>direktivets uttryckssätt</p>
<p>Som har angetts ovan börjar ångerfristen löpa vid tiden för avtalets<br>undertecknande. Om avtalet är ofullständigt vid den tidpunkten, har kon-<br>sumenten emellertid rätt att kräva återgång av avtalet inom tre månader<br>I så fall börjar enligt artikel 5.1 tredje strecksatsen ångerfristen inte löpa<br>förrän de uppgifter som saknades har överlämnats till konsumenten. Ut-<br>nyttjar inte konsumenten sin rätt till återgång, börjar ångerfristen löpa<br>dagen efter tremånadersperiodens utgång.</p>
<p>Förbudet mot handpenning bör mot denna bakgrund konstrueras så att<br>det gäller till dess att ångerfristen har förflutit. Det innebär att konsumen-<br>ten inte kommer att göra sig skyldig till något avtalsbrott, om han vägrar<br>betalning under åberopande av att någon av de uppgifter som enligt lagen<br>skall framgå av avtalet saknas. Som längst kommer konsumenten således<br>att kunna vägra att betala till dess att tre månader och tio dagar har för-<br>flutit från avtalets undertecknande.</p>
<p>Några remissinstanser har ansett att det bör införas en sanktion för den<br>näringsidkare som bryter mot förbudet att kräva eller ta emot betalning<br>före ångerfristens utgång Regeringen delar den uppfattningen</p>
<p>Ett förbud för näringsidkare att kräva eller ta emot betalning före<br>ångerfristens utgång skulle inte vara verkningsfullt, om det inte knöts en<br>sanktion till överträdelser av förbudet. En lämplig sanktion är böter. De<br>remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga - se avsnitt 3 - har<br>tillstyrkt att en bötessanktion införas. I den nya lagen bör det således<br>införas en bestämmelse av innebörd att den näringsidkare som<br>uppsåtligen bryter mot förbudet att kräva eller ta emot betalning före<br>ångerfristens utgång skall kunna dömas till böter. Bestämmelsen bör gälla<br>även för den näringsidkare som uppsåtligen bryter mot förbudet att kräva<br>eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts (se avsnitt 9.4).</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>37</p>
<h2>11 Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av<br>fordran, m.m.</h2>
<p>11.1 Konsumentskyddet i s.k. trepartsförhållanden</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall ges samma skydd i s.k<br>trepartsförhållanden som konsumenter av varor har enligt konsu-<br>mentkreditlagen. Det innebär bl.a. att användande av löpande ford-<br>ringshandlingar, t.ex. växlar, förbjuds</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 61).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i sak lämnat rege-<br>ringens förslag utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller inte några regler<br>som skyddar en konsument mot förluster i sådana fall då han vid kredit-<br>avtal har att göra med flera näringsidkare. I svensk rätt finns sådana före-<br>skrifter i 16 - 18 §§ konsumentkreditlagen.</p>
<p>Syftet med konsumentkreditlagens bestämmelser är att konsumenten inte<br>skall hamna i ett sämre läge för att en fordran mot honom görs gällande<br>av någon annan än hans ursprungliga motpart. Eftersom lagen är tvingan-<br>de, gäller detta även om det i avtalet föreskrivs att konsumenten förlorar<br>vissa rättigheter vid överlåtelse av fordran.</p>
<p>Om kreditgivaren överlåter sina rättigheter enligt ett kreditavtal, far<br>konsumenten enligt 16 § första stycket konsumentkreditlagen mot för-<br>värvaren åberopa samma invändningar som han vid överlåtelsen kunde<br>göra gällande mot den ursprunglige kreditgivaren. I sådana s.k. treparts-<br>förhållanden vid kreditköp som bestämmelserna i 16 § andra stycket tar<br>sikte på kan konsumenten alltid gentemot kreditgivaren åberopa alla<br>invändningar på grund av köpet som han kan åberopa mot säljaren.</p>
<p>Konsumenten kan vilja göra invändningar på grund av köpet mot krav<br>som riktas mot honom, t.ex. att den köpta varan var felaktig eller att han<br>blivit lurad av säljaren. Konsumenten kan också ha betalningsanspråk<br>med anledning av köpet, t.ex. återbetalning av en del av köpeskillingen<br>eller skadestånd Om konsumenten har sådana befogade anspråk mot<br>säljaren, kan han enligt 16 § konsumentkreditlagen göra dem gällande<br>även mot kreditgivaren. Han kan emellertid aldrig fa mer från kredit-<br>givaren än han har betalat till denne.</p>
<p>Till skydd för konsumenten föreskrivs i 17 § konsumentkreditlagen att<br>kreditgivaren vid kreditköp inte far ta emot växlar, löpande skuldebrev<br>och dylikt som avser kreditfordran. Kännetecknande för sådana fordrings-<br>handlingar är bl.a. att en förvärvare som är i god tro i allmänhet inte<br>berörs av eventuella invändningar som gäldenären har mot överlåtarens<br>krav. Ett förbud mot att använda sådana handlingar utgör en förutsättning<br>för att konsumenten skall skyddas på det sätt konsumentkreditlagen i<br>övrigt föreskriver. Förbudet är straffsanktionerat.</p>
<p>Av 18 § framgår att vad som i 16 och 17 §§ sägs om kreditköp gäller<br></p>
<p>38</p>
<p>även sådana köp av tjänster som omfattas av konsumenttjänstlagen<br>Konsumentkreditlagen är inte tillämplig på kreditköp av fast egendom<br>eller bostadsrätt, utan enbart på kreditköp av ”en vara” (se 3 §). Behovet<br>av att skydda konsumenter som köper bostadsandelar torde emellertid<br>vara minst lika stort som behovet av att skydda konsumenter som köper<br>varor. Detta har också framgått av projektrapporten I denna har man<br>särskilt pekat på att ett av konsumentproblemen på marknaden för bo-<br>stadsandelar är förekomsten av växlar. Projektgruppen har därför menat<br>att man bör överväga ett förbud mot användande av växlar och löpande<br>skuldebrev i denna typ av avtalsförhållande.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns skäl att införa<br>skyddsbestämmelser motsvarande dem som gäller konsumenter som köper<br>varor på kredit. I den nya lagen bör det därför införas en bestämmelse<br>som hänvisar till 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen.</p>
<p>11.2 Vad händer med kreditavtal om köpet återgår eller<br>frånträds?</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens förslag: Kreditavtal som konsumenten har träffat med<br>näringsidkaren eller med någon annan med anledning av en<br>överenskommelse mellan denne och näringsidkaren skall upphöra<br>att gälla, om avtalet återgår eller konsumenten utnyttjar sin ånger-<br>rätt I sådant fall skall kreditgivaren inte fa tillgodoräkna sig någon<br>särskild ersättning för att skulden betalas i förtid.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 63).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några syn-<br>punkter på promemorians förslag. Hovrätten för Nedre Norrland har<br>ifrågasatt om det inte bör regleras närmare vad som gäller vid annullering<br>av krediten</p>
<p>Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden har menat att<br>konsumenten över huvud taget inte bör vara skyldig att ersätta närings-<br>idkaren för kostnader som har uppstått före ångerfristens utgång.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En bostadsandel torde ofta vara så dyr<br>att det är nödvändigt för konsumenten att låna pengar för att finansiera<br>förvärvet. Konsumenten kan ges kredit direkt av näringsidkaren Det före-<br>kommer även att kredit lämnas av någon annan efter överenskommelse<br>med näringsidkaren.</p>
<p>Artikel 7 i direktivet lyder:</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att ett kreditavtal i<br>följande fall skall upphöra att gälla utan påföljd för köparen när denne<br>utnyttjar sin rätt att häva eller frånträda avtalet enligt artikel 5, nämligen</p>
<p>- om krediten täcker priset helt eller delvis och har beviljats av säljaren,<br>eller</p>
<p>- om krediten täcker priset helt eller delvis och krediten beviljats köparen<br></p>
<p>39</p>
<p>av en tredje part på grund av en överenskommelse mellan den tredje par-<br>ten och säljaren,</p>
<p>Medlemsstaterna skall meddela närmare föreskrifter om annullertngen<br>av kreditavtalet.</p>
<p>En bestämmelse som motsvarar artikel 7 bör tas in i den nya lagen</p>
<p>Skall kreditavtalet upphöra automatiskt?</p>
<p>Enligt artikel 7 andra stycket skall medlemsstaterna meddela närmare<br>föreskrifter om annulleringen av kreditavtalet.</p>
<p>Enligt promemorian finns det inte anledning att i den svenska lagen<br>uppställa något krav på ett särskilt förfarande för att kreditavtalet skall<br>upphöra att gälla. I promemorian har därför föreslagits att kreditavtalet<br>skall upphöra att gälla automatiskt om upplåtelse- eller överlåtelseavtalet<br>har gått åter eller konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt Hovrätten för<br>Nedre Norrland har ifrågasatt om det inte borde regleras närmare vad som<br>gäller vid annullenng av krediten. En tänkbar ordning vore att kredit-<br>avtalet skulle upphöra att gälla först sedan konsumenten meddelat kredit-<br>givaren att köpet har återgått. Regeringen anser emellertid att det kan<br>krävas att den som lämnat en kredit av sådant slag som det nu är fråga<br>om håller sig underrättad om huvudavtalets bestånd Vi ansluter oss<br>därför till promemorians bedömning att det inte finns skäl att meddela<br>närmare föreskrifter om annulleringen av krediten.</p>
<p>Skall konsumenten vara skyldig att betala något?</p>
<p>En annan fråga är i vilken utsträckning konsumenten skall kunna åläggas<br>betalningsskyldighet trots att kreditavtalet har upphört</p>
<p>Såsom ovan har framgått föreskrivs i direktivet att kreditavtalet skall<br>upphöra att gälla ”utan påföljd” för köparen. Detta måste komma till ut-<br>tryck i den svenska lagen.</p>
<p>Direktivbestämmelsen bör rimligen tolkas så att konsumenten, för det<br>fall att kreditavtalet upphör, inte skall drabbas av någon extra kostnad,<br>dvs. en kostnad som inte skulle ha uppstått om avtalet hade stått fast.<br>Däremot far det anses självklart att konsumenten måste återbetala den del<br>av krediten som har kommit honom eller henne till del Vidare kan<br>direktivet inte anses förhindra att konsumenten åläggs att betala sådana<br>lånekostnader som inte beror på att avtalet har upphört, t.ex. upplupen<br>ränta och uppläggningsavgifter.</p>
<p>Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden har ansett att den<br>svenska lagstiftningen bör gå längre än så och att konsumenten inte bör<br>vara skyldig att ersätta kreditgivaren för några kostnader som har uppstått<br>innan avtalet upphörde att gälla. Regeringen anser dock inte att det finns<br>skäl för detta. Den svenska regleringen bör därför i denna del utformas<br>i nära anslutning till direktivet.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>40</p>
<h2>12 Tillsyn</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Regeringens förslag: Konsumentverket skall ha tillsyn över att<br>lagen följs. För tillsynen skall Konsumentverket ha rätt att bl a.<br>kräva in vissa uppgifter från den som upplåter eller överlåter<br>bostadsandelar</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se<br>promemorian s. 67).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invänd-<br>ningar mot promemorians förslag. En remissinstans har ansett att det inte<br>behövs någon tillsyn över lagens tillämpning. Två remissinstanser har<br>menat att en fastighetsmäklare som säljer bostadsandelar inte skall om-<br>fattas av Konsumentverkets tillsyn.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10 i direktivet skall med-<br>lemsstaterna i sin lagstiftning fastställa vilka följderna blir om direktivet<br>inte följs</p>
<p>I 3 - 9 §§ avtalsvillkorslagen finns bestämmelser som syftar till att fa<br>till stånd ett förbättrat konsumentskydd när det gäller utformningen av<br>kontraktsformulär som används av olika branscher på konsumentområdet.<br>Marknadsdomstolen kan, efter ansökan av Konsumentombudsmannen,<br>förbjuda oskäliga avtalsvillkor. I vissa fall far Konsumentombudsmannen<br>utfärda ett s.k. förbudsföreläggande. Ett förbud skall normalt förenas med<br>vite Lagen omfattar även avtal om fast egendom (se prop. 1994/95:17 s.<br>86).</p>
<p>Marknadsföringslagen (1995:450) är tillämplig på marknadsföring av<br>bl.a. fast egendom (se 2 och 3 §§). I lagen finns bestämmelser som syftar<br>till att bl.a. motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter.<br>En näringsidkare kan av Stockholms tingsrätt eller, efter överklagande,<br>av Marknadsdomstolen förbjudas att fortsätta med sådan marknadsföring<br>(se 14 §). I fall som inte är av större vikt kan Konsumentombudsmannen<br>meddela ett förbudsföreläggande (se 21 §). Näringsidkaren kan även<br>åläggas att lämna sådan information som är av särskild betydelse från<br>konsumentsynpunkt (se 15 §). Ett förbud skall normalt förenas med vite<br>(se 19 §). En näringsidkare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet har<br>brutit mot vissa bestämmelser, kan också åläggas att betala en särskild<br>marknadsstörningsavgift. En sådan avgift kan utgå vid överträdelser av<br>förbudet att använda vilseledande reklam. Även överträdelser av före-<br>skrifterna om att särskild information skall lämnas för att konsumenten<br>skall kunna bedöma vissa erbjudanden om särskilda förmåner kan för-<br>anleda en avgift av detta slag (se 22 §) Överträdelser av reglerna i<br>marknadsföringslagen kan också medföra att en näringsidkare blir skade-<br>ståndsskyldig mot konsumenten (se 29 §).</p>
<p>Marknadsföringslagens bestämmelser skall tillämpas också vid brister<br>i de informationskrav som ställs i den nya lagen (se avsnitt 9.1). Som har<br>angetts i promemorian bör det emellertid övervägas om det finns skäl att<br>införa ytterligare föreskrifter till säkerställande av att den svenska lagens<br></p>
<p>41</p>
<p>regler följs.</p>
<p>Regeringen anser det lämpligt att Konsumentverket far samma möjlighet<br>till insyn hos dem som säljer bostadsandelar som verket nu har enligt<br>lagen om paketresor och konsumentkreditlagen Det innebär att Konsu-<br>mentverket i lagen bör ges rätt att företa inspektioner och att vid vite<br>infordra handlingar och annat material som behövs för tillsynen.</p>
<p>Bestämmelser om sådan tillsyn far betydelse främst på det sättet att de<br>ger Konsumentverket en god insyn i marknaden för bostadsandelar och<br>underlag för åtgärder som kan förbättra konsumenternas situation Verkets<br>möjligheter till marknadsundersökningar och informationsinsatser förbätt-<br>ras.</p>
<p>Det bör ankomma på Konsumentverket att avgöra hur tillsynen lämp-<br>ligast bör utformas.</p>
<p>Två remissinstanser, Fastighetsmäklarförbundet och Semesterhus Fjäll<br>& Hav, har hävdat att promemorians förslag innebär att fastighetsmäklare<br>kommer att stå under tillsyn av såväl Konsumentverket som Fastighets-<br>mäklarnämnden. Regeringen vill med anledning härav påpeka att fastig-<br>hetsmäklare som står under tillsyn av Fastighetsmäklarnämnden inte far<br>bedriva näringsverksamhet av det slag som kommer att omfattas av den<br>nya lagen, varken själva eller såsom ombud för andra. En fastighets-<br>mäklare kan visserligen förmedla en upplåtelse eller överlåtelse av en<br>bostadsandel Konsumentverkets tillsyn kommer emellertid i sådana fall<br>inte att avse frågan om fastighetsmäklarna uppfyller sina skyldigheter<br>enligt fastighetsmäklarlagen. Det blir därför inte fråga om någon dubbel<br>tillsyn.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett<br>sämre skydd</h2>
<p>Regeringens förslag: Om bostadslägenheten är belägen inom Euro-<br>peiska ekonomiska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land<br>utanför samarbetsområdet är tillämplig på rättsförhållandet, skall<br>bestämmelserna i den nya svenska lagen tillämpas i den mån de ger<br>konsumenten ett bättre skydd i den aktuella frågan.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian har det föreslagits att kon-<br>sumentens skydd skall avse endast det fallet att en lagvalsklausul i ett<br>avtal skulle medföra att konsumenten far ett sämre skydd än vad han<br>annars skulle ha (se promemorian s. 69).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har lämnat promemorians<br>förslag utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När ett avtal har anknytning till flera<br>olika länder måste det avgöras vilket lands lag som skall tillämpas på<br>avtalet. Lagvalet bestäms av internationellt privaträttsliga regler.</p>
<p>Den svenska internationella privaträtten på förmögenhetsrättens område<br></p>
<p>42</p>
<p>är i mycket liten utsträckning lagreglerad De bestämmelser som finns<br>bygger i allmänhet på internationella konventioner. I departementsprome-<br>morian Romkonventionen - införlivande med svensk rätt av EG-kon-<br>ventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Ds 1996:7) föreslås att<br>Sverige, i enlighet med vad som har överenskommits i samband med<br>Sveriges anslutning till Europeiska unionen, skall tillträda 1980 års EG-<br>konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen).<br>Promemorian har remissbehandlats och ärendet bereds nu vidare i<br>Justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss under våren 1997</p>
<p>Romkonventionens bestämmelser anger vilket lands lag som är tillämp-<br>lig på en avtalsförpliktelse när ett val måste göras mellan lagar i olika<br>länder Den lag som utpekas i konventionen skall tillämpas även om det<br>är lagen i en stat som inte är konventionsstat (se artikel 2)</p>
<p>Konventionens huvudprincip är att avtalsparterna har rätt att själva be-<br>stämma vilket lands lag som skall tillämpas på avtalsförhållandet (se<br>artikel 3 punkterna 1 och 2). I konventionen finns allmänna regler om<br>vilken lag som är tillämplig när parterna inte har träffat något avtal om<br>lagval (se artikel 4).</p>
<p>Om parterna inte har valt tillämplig lag, skall avtalet regleras av lagen<br>i det land som avtalet har närmast anknytning till (se artikel 4 punkten 1).<br>Som huvudregel gäller att avtalet skall antas ha närmast anknytning till<br>det land där den part som skall utföra den för avtalet karaktäristiska<br>prestationen vid tiden för avtalet har sin vanliga vistelseort eller, om det<br>gäller t.ex. ett företag, sitt huvudkontor. Om avtalet ingås som ett led i<br>den presterande partens förvärvsverksamhet, skall avtalet anses ha<br>närmast anknytning till det land där det huvudsakliga verksamhetsstället<br>är beläget eller, om det är avtalat att prestationen skall fullgöras vid ett<br>annat verksamhetsställe, lagen i det land där det verksamhetsstället är<br>beläget (se artikel 4 punkten 2). Om avtalet avser sakrätt eller nyttjande-<br>rätt till fast egendom, skall det emellertid antas ha närmast anknytning till<br>det land där egendomen är belägen (se artikel 4 punkten 3). Dessa<br>presumtioner gäller dock inte, om det visas att avtalet har närmare<br>anknytning till något annat land (se artikel 4 punkten 5).</p>
<p>Presumtionsregeln i punkten 3 gäller förutom avtal om köp även hyra,<br>pantsättning, servitut och andra rättigheter i den fasta egendomen Det<br>kan antas att regeln är tillämplig även vid överlåtelse eller upplåtelse av<br>bostadsrätt, trots att bostadsrätt enligt svensk rätt inte är att betrakta som<br>en nyttjanderätt till fast egendom (se 7 kap. 4 § jordabalken).</p>
<p>Beträffande vissa avtal i konsumentförhållanden gäller särskilda lagvals-<br>regler enligt artikel 5. Denna artikel är emellertid tillämplig endast på av-<br>tal om tillhandahållande av varor eller tjänster. Lagvalsreglerna i artikel 5<br>kan därför inte tillämpas på avtal om upplåtelse eller överlåtelse av<br>bostadsandelar.</p>
<p>Vad som sagts nu gäller som huvudregel även i frågor om ett avtals<br>materiella giltighet och dess giltighet till formen (se artiklarna 8 och 9)<br>Om ett avtal avser rätt till fast egendom, är det dock underkastat de<br>tvingande formkrav som ställs upp i lagen i det land där egendomen är<br>belägen (se artikel 9 punkten 6).</p>
<p>Konventionen är bindande för medlemsstaterna men anger uttryckligen<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>43</p>
<p>att om det i EG-rättsakter finns avvikande regler, så skall dessa tillämpas<br>(se artikel 20).</p>
<p>En tillämpning av Romkonventionens bestämmelser innebär att avtal om<br>upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar avseende egendom belägen<br>i Sverige normalt kommer att vara underkastade svensk lag (jfr artikel 4<br>punkten 3). Utländsk rätt kan dock bli tillämplig, antingen på grund av<br>parternas eget lagval eller därför att avtalet enligt artikel 4 punkten 5<br>skall anses ha närmare anknytning till ett annat land än Sverige. Det bör<br>tilläggas att detta gäller enbart i de hänseenden som är aktuella i detta<br>lagstiftningsärende; de grundläggande formkrav som enligt svensk rätt<br>gäller vid t.ex. överlåtelse av fast egendom eller bostadsrätt måste alltid<br>iakttas (se artikel 9 punkten 6).</p>
<p>Av Romkonventionens bestämmelser följer också att om avtalet avser<br>rätt till egendom som är belägen utomlands, kommer det landets lagstift-<br>ning som regel att bli tillämplig. Den svenska lagstiftning som nu föreslås<br>kan dock bli tillämplig, antingen på grund av avtal mellan parterna eller<br>på grund av att avtalet med stöd av artikel 4 skall anses ha närmast<br>anknytning till Sverige.</p>
<p>De nu återgivna bestämmelserna kan innebära att lagen i en stat utanför<br>EU eller EES blir tillämplig på avtalet, t.ex. därför att parterna har avtalat<br>om att det landets lag skall tillämpas. Detta skulle kunna leda till att kon-<br>sumenten far ett sämre skydd än direktivet avser att tillförsäkra. I<br>artikel 9 i direktivet föreskrivs därför:</p>
<p>Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker-<br>ställa att, oavsett vilken lagstiftning som är tillämplig, köparen inte<br>berövas det skydd som ges genom detta direktiv, om den fasta egendomen<br>är belägen inom en medlemsstats territorium.</p>
<p>I den nationella lagstiftningen måste det alltså införas en bestämmelse<br>som garanterar att konsumenten alltid när den berörda egendomen är<br>belägen inom unionen tillförsäkras det skydd som direktivet ger. Av EES-<br>avtalet följer att detsamma skall gälla när egendomen är belägen i en<br>EES-stat utanför unionen.</p>
<p>I promemorian har bestämmelsen utformats efter mönster av 13 §<br>avtalsvillkorslagen. Det innebär att den enbart har kommit att avse den<br>situationen att lagvalet regleras av parterna i avtalet. Enligt ingressen<br>(punkten 14) är det också detta direktivet tar sikte på. Artikel 9 innehåller<br>emellertid inte någon sådan begränsning utan gäller också andra situa-<br>tioner då konsumenten fått ett sämre skydd än vad direktivet kräver.<br>Promemorians förslag omfattar också avtal avseende egendom utanför<br>EES, trots att artikel 9 endast kräver att direktivets konsumentskydd skall<br>gälla då egendomen är belägen inom EES.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör den svenska bestämmelsen utformas i<br>närmare anlutning till direktivet. Bestämmelsen bör sålunda begränsas till<br>att gälla avtal avseende egendom som är belägen inom EES. I fråga om<br>dessa avtal skall konsumenten tillförsäkras det skydd som direktivet ger.<br>Efter förebild av motsvarande bestämmelse i avtalsvillkorslagen bör det<br>ske genom att svenska domstolar åläggs att tillämpa den lag om konsu-<br>mentskydd vid avtal om tidsdelat boende som nu föreslås i sådana situa-<br>tioner där den lagen är förmånligare för konsumenten än lagen i det land<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>44</p>
<p>som utpekas enligt tillämpliga lagvalsregler. Det torde inte vara nödvän-<br>digt att föreskriva att lagen skall tillämpas i sin helhet. Konsumentskyddet<br>främjas bäst om bestämmelsen utformas så att lagen skall tillämpas ”1 den<br>mån” den ger konsumenten ett bättre skydd än den annars tillämpliga<br>rättsordningen.</p>
<p>Bestämmelsen kommer att ha betydelse främst för den civilrättsliga<br>regleringen i den nya lagen. De marknadsrättsliga bestämmelserna i den<br>nya lagen kommer enligt huvudregeln i svensk rätt att gälla så snart en<br>marknadsföringsåtgärd är inriktad på den svenska marknaden. Var mark-<br>nadsföringen har sitt ursprung saknar således normalt betydelse (jfr prop<br>1970:57 s. 92 f).</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<h2>14 Ikraftträdande</h2>
<p>Regeringens förslag: Den nya lagen skall träda 1 kraft den 1 juli<br>1997. Lagen skall vara tillämplig enbart på avtal som har ingåtts<br>efter ikraftträdandet.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian har det föreslagits att lagen<br>skall träda i kraft den 29 april 1997 (se promemorian s. 71).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några invänd-<br>ningar mot promemorians förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 12 1 direktivet skall med-<br>lemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra bestämmelser som är nöd-<br>vändiga för att följa direktivet senast 30 månader efter det att det offent-<br>liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Direktivet offent-<br>liggjordes den 29 oktober 1994 Det skall således vara genomfört senast<br>den 29 april 1997. Beredningsläget är emellertid sådant att lagen kan<br>träda i kraft tidigast den 1 juli 1997</p>
<p>I enlighet med allmänna principer blir den nya lagen tillämplig endast<br>på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och på marknadsföring och<br>information efter denna tidpunkt. Det behövs därför inte några särskilda<br>övergångsbestämmelser om det.</p>
<h2>15 Kostnader</h2>
<p>Enligt den föreslagna lagen om avtal om konsumentskydd vid avtal om<br>tidsdelat boende skall Konsumentverket utöva tillsyn enligt lagen</p>
<p>Konsumentverket kan inledningsvis behöva genomföra en informations-<br>insats I projektrapporten har man konstaterat att den nordiska marknaden<br>för bostadsandelar för överskådlig framtid tycks bli relativt liten och att<br>man inte har kunnat notera några allvarligare eller mer omfattande konsu-<br>mentproblem inom Norden. Några mera omfattande insatser från Konsu-<br></p>
<p>45</p>
<p>mentverkets sida torde mot denna bakgrund inte bli nödvändiga<br>Regeringen anser därför att verkets nya uppgifter bör kunna klaras inom<br>ramen för tillgängliga resurser.</p>
<p>Inte heller i övrigt torde den nya regleringen komma att medföra några<br>nämnvärda kostnader för stat eller kommun</p>
<h2>16 Författningskommentar</h2>
<p>16.1 Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om<br>tidsdelat boende</p>
<p>Den föreslagna lagen ansluter nära till EG-direktivet ”om skydd för<br>köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egen-<br>dom på tidsdelningsbasis” (94/47/EG). För lagen gäller allmänna<br>principer om tolkning och tillämpning av svensk lag. Eftersom be-<br>stämmelserna bygger på ett EG-direktiv och i stora delar förutsätts ha<br>samma innebörd som i direktivet, bör dock vägledande uttalanden i de<br>svenska förarbetena inte förekomma på samma sätt som vid rent nationell<br>lagstiftning. Tolkningen av bestämmelser som går tillbaka på direktivet<br>kan ytterst bli en fråga för EG-domstolen.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter eller<br>överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet (bostadsandel),<br>om</p>
<p>1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat,<br>och</p>
<p>2. bostadslägenheten får nyttjas under en eller flera regelbundet åter-<br>kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-<br>mas med ledning av det.</p>
<p>Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att som ombud<br>upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Frå-<br>gan har behandlats i avsnitt 6.</p>
<p>Av första stycket framgår att lagen är tillämplig endast i konsumentför-<br>hållanden. Begreppen konsument och näringsidkare definieras i 2 §.</p>
<p>Lagen gäller både vid upplåtelse och vid överlåtelse av rätt att periodvis<br>nyttja en bostadslägenhet. Denna rätt benämns i lagen ”bostadsandel”. Att<br>begreppet bostadslägenhet har använts innebär att avtalet skall innefatta<br>en rätt att helt eller till inte oväsentlig del nyttja ett hus eller en del av ett<br>hus som bostad (jfr 12 kap. 1 § jordabalken).</p>
<p>Lagen avser sådana överlåtelser som görs av en näringsidkare till en<br>konsument och det kan således förutsättas att nyttjanderätten alltid över-<br>låts mot ersättning. Det har därför inte ansetts nödvändigt att, som en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>46</p>
<p>remissinstans har föreslagit, uttryckligen ange att upplåtelsen eller över-<br>låtelsen skall ske mot ersättning.</p>
<p>I paragrafen anges att upplåtelsen eller överlåtelsen skall avse en rätt<br>att nyttja en bostadslägenhet. Med detta avses varje rätt som innefattar en<br>rätt till nyttjande av egendomen och således även äganderätt.</p>
<p>Det förhållandet att avtalet måste avse ”en bostadslägenhet” innebär inte<br>att det i avtalet alltid måste anges en bestämd lägenhet. Lagen torde bli<br>tillämplig även om det i avtalet anges endast att det berättigar köparen att<br>bo i någon av de lägenheter som tillhör en angiven semesteranläggning.</p>
<p>En särskild fråga som har tagits upp under remissbehandlingen är om<br>s.k. poängsystem kommer att omfattas av lagen. Ett poängsystem innebär<br>i korthet att köparen förvärvar ett visst antal poäng i stället för en viss<br>bostadsandel. De poäng som köparen disponerar över används som betal-<br>ning vid utnyttjande av en bostadslägenhet.</p>
<p>För att en upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall omfattas<br>av lagen krävs att det råder en viss regelbundenhet i nyttjandet (se nedan<br>under punkten 2). Dessutom krävs att bostadslägenheten är någorlunda<br>preciserad. Ett avtal som ingår i ett poängsystem kan därför i vissa fall,<br>beroende på hur det har utformats, komma att omfattas av lagen, men<br>faller i andra fall utanför lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Enligt punkten 1 är lagen begränsad till att avse avtal som har ingåtts<br>för minst tre år eller som inte har tidsbegränsats. Någon inskränkning i<br>tillämpningsområdet till avtal där brukstiden skall överskrida någon viss<br>tid görs inte. Lagens tillämpningsområde är i detta avseende vidare än<br>vad direktivet kräver (se avsnitt 7).</p>
<p>Enligt punkten 2 är lagen tillämplig endast om bostadslägenheten skall<br>nyttjas under vissa bestämda eller bestämbara regelbundet återkommande<br>tidsperioder. Uttrycket bestämbara tidsperioder tar sikte på avtal där tid-<br>punkten inte är preciserad i förväg men i efterhand kan fastställas enligt<br>fasta kriterier, t.ex. rullande scheman eller liknande överenskommelser.<br>Lagen är inte tillämplig när syftet med upplåtelsen eller överlåtelsen är<br>att hela nyttjanderätten skall tillkomma en och samma person och någon<br>uppdelning i tidsperioder därför inte blir aktuell Det innebär att ei t<br>förvärv av samtliga bostadsandelar i lägenheten inte omfattas av lagen.</p>
<p>För att lagen skall bli tillämplig fordras också att det är fråga om en<br>upplåtelse eller överlåtelse som görs av en näringsidkare. Av bestämmel-<br>sen i andra stycket framgår att lagen i ett visst fall kan tillämpas även om<br>konsumentens motpart inte själv är näringsidkare Detta överensstämmer<br>med vad som sägs i artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet. Bestämmel-<br>sen avser det fallet att en näringsidkare fatt i uppdrag att upplåta eller<br>överlåta rättigheten som ombud för upplåtaren eller överlåtaren. Det<br>förhållandet att upplåtaren eller överlåtaren anlitar en fastighetsmäklare<br>är däremot i sig inte tillräckligt för att lagen skall bli tillämplig.</p>
<p>2§</p>
<p>I lagen avses med</p>
<p>konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>47</p>
<p>som faller utanför näringsverksamhet,<br>näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Konsument- och nänngsidkarbegreppen är konstruerade med 2 § avtals-<br>villkorslagen som förebild. Frågan har behandlats i avsnitt 8</p>
<p>Konsument</p>
<p>Definitionen är konstruerad på samma sätt som i avtalsvillkorslagen (se<br>prop 1994/95:17 s. 87 f).</p>
<p>Förvärvaren skall anses vara konsument om den bostadsandel som för-<br>värvas är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför närings-<br>verksamheten. Lagen gäller alltså även om bostaden är avsedd att till en<br>viss mindre väsentlig del användas till annat än enskilt ändamål.</p>
<p>Endast fysiska personer är att anse som konsumenter. Lagen är alltså<br>inte tillämplig om köparen är t.ex. ett bolag eller en förening.</p>
<p>Ytterligare ledning för tolkning av konsumentbegreppet kan hämtas i<br>förarbetena till bl.a. konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 59 f).</p>
<p>Näringsidkare</p>
<p>Även definitionen av näringsidkare är utformad efter mönster av 2 §<br>avtalsvillkorslagen. I sak torde definitionen ha samma innebörd som<br>näringsidkarbegreppet i andra konsumenträttsliga lagar (se prop.<br>1994/95:17 s 88 f.)</p>
<p>Den som är näringsidkare men som i ett enskilt fall överlåter en<br>bostadsandel i egenskap av privatperson är inte att anse som närings-<br>idkare enligt lagens mening Näringsidkaren handlar då inte för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten</p>
<p>Ytterligare ledning för tolkning av näringsidkarbegreppet kan hämtas i<br>förarbetena till bl.a. konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 60).</p>
<p>Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till<br>nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Av paragrafen framgår att lagen är tvingande till konsumentens förmån<br>på så sätt att denne inte är bunden av avtalsvillkor som i jämförelse med<br>lagens bestämmelser är till nackdel för honom.</p>
<p>Att lagen är tvingande far betydelse för avtalsvillkor som innebär att<br>konsumenten på förhand godtar inskränkningar av sina rättigheter enligt<br>lagen Paragrafen hindrar däremot inte att konsumenten i ett konkret fall<br>avstår från en befogenhet eller en förmån sedan den väl har aktualiserats.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar bestämmelser i annan lagstiftning på konsu-<br>mentområdet, t.ex. 3 § konsumentköplagen och 4 § konsumentkreditlagen<br>(se avsnitt 5).</p>
<p>48</p>
<p>Frågan om vad som gäller om avtalet innehåller villkor som anger att<br>lagen i ett land utanför EES skall tillämpas regleras i 18 §</p>
<p>Information m.m.</p>
<p>4§</p>
<p>Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär<br>upplysningar om en bostadsandel. Informationen skall innehålla</p>
<p>1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,</p>
<p>2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga<br>status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,</p>
<p>3. en beskrivning av den rättighet som bostadsandelen avser och<br>villkoren enligt gällande rätt för att rättigheten skall kunna utnyttjas samt<br>uppgift om i vilken utsträckning dessa villkor har uppfyllts,</p>
<p>4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är<br>belägen,</p>
<p>5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som<br>konsumenten skall få tillgång till och villkoren för detta,</p>
<p>6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration<br>och förvaltning sköts,</p>
<p>7. uppgift om priset för rättigheten, en uppskattning av vad<br>konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar och<br>tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,<br>skatter och administrativa kostnader,</p>
<p>8. uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller<br>vidareförsäljningssystem samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om<br>vad det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få<br>delta i systemet,</p>
<p>9. uppgift om att konsumenten enligt II § har rätt att kräva återgång<br>av avtalet,</p>
<p>10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 §, om<br>förbudet enligt 13 § mot betalning under ångerfristen och om de<br>kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig att svara för om<br>ängerrätten utnyttjas,</p>
<p>11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal<br>vd återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,</p>
<p>12. uppgift om till vem konsumenten skall lämna sådana meddelanden<br>som avses i 11 § andra stycket och 12 § första stycket samt uppgift om<br>vad som gäller enligt 15 § om skriftliga meddelanden, och</p>
<p>13. uppgift om var man kan få ytterligare information.</p>
<p>1 all reklam som avser en bostadsandel skall det anges var den<br>skriftliga informationen finns tillgänglig.</p>
<p>Paragrafen handlar om näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla skrift-<br>lig information om de bostadsandelar som bjuds ut till försäljning. Frågan<br>har behandlats i avsnitt 9.1 Reglerna motsvarar artikel 3.1 i direktivet.</p>
<p>I promemorian har angetts att informationen skall vara skriftlig och att<br>den skall tillhandahållas var och en som begär det. Under remissbehand-<br>lingen har hävdats att informationen skall lämnas till konsumenten utan<br>att han eller hon har begärt det. Ett sådant krav skulle försvåra närings-<br>idkarens verksamhet utan att från konsumentsynpunkt ge några mot-<br>svarande fördelar. Paragrafen har därför utformats - i överensstämmelse</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127<br></p>
<p>med direktivet - så att en näringsidkare är skyldig att lämna skriftlig<br>information först om någon begär upplysning om bostadsandelen. När en<br>begäran om information har framställts är näringsidkaren dock skyldig att<br>självmant lämna alla de upplysningar som anges i paragrafen, oavsett om<br>konsumenten har frågat efter dem.</p>
<p>Av sista stycket framgår att det i all reklam som avser en bostadsandel<br>skall anges var den skriftliga informationen finns tillgänglig.</p>
<p>Varken i direktivet eller i promemorians lagförslag föreskrivs någon rätt<br>för köparen att fa informationen på något särskilt språk. Under remiss-<br>behandlingen av promemorian har emellertid ifrågasatts om inte en sådan<br>rätt borde införas. Någon sådan bestämmelse har dock inte tagits in i<br>propositionens lagförslag. Näringsidkaren har ett eget intresse av att så<br>många personer som möjligt förstår den skriftliga informationen Det kan<br>därför förutsättas att näringsidkaren normalt översätter informationen till<br>ett språk som konsumenterna förstår. En skyldighet att översätta informa-<br>tionen till den enskilde konsumentens språk har emellertid ansetts bli allt-<br>för betungande för näringsidkaren.</p>
<p>Som tidigare sagts innehåller bilagan till direktivet en förteckning över<br>de uppgifter som avtalet minst skall innehålla. Enligt artikel 3.1 skall<br>vissa av dessa uppgifter lämnas redan i den skriftliga informationen</p>
<p>Förteckningen i bilagan har följande innehåll</p>
<p>a) Parternas identitet och hemvist, inbegripet särskild information om<br>säljarens rättsliga status vid tidpunkten för slutandet av avtalet samt<br>ägarens identitet och hemvist.</p>
<p>b) Karaktären på den rättighet, som avtalet avser och en bestämmelse<br>som anger villkoren för utövandet av den rättigheten inom den med-<br>lemsstats territorium där den berörda egendomen är belägen och om<br>dessa villkor har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka villkor<br>som återstår att uppfylla.</p>
<p>c) När avtalet avser bestämd fast egendom, en tillförlitlig beskrivning av<br>egendomen och uppgift om var den är belägen.</p>
<p>d) Om den fasta egendomen håller på att byggas</p>
<p>1) hur långt bygget kommit,</p>
<p>2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,</p>
<p>3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller byggnads-<br>tillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga adress,</p>
<p>4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta<br>egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonledningar),</p>
<p>5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en garanti<br>för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte blir<br>färdigställd och villkoren för dessa garantier.</p>
<p>e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning) som köparen har<br>eller kommer att få tillgång till och villkoren för detta.</p>
<p>f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m. som<br>köparen har eller kommer att få tillgång till, och vid behov villkoren för<br>detta.</p>
<p>g) De principer som utgör grunden för underhåll, reparation, administra-<br>tion och förvaltning av den fasta egendomen.</p>
<p>h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet<br>avser kan utövas och, vid behov, dess längd. Den dag då köparen kan<br>börja utöva sin rätt enligt avtalet.</p>
<p>i) Det pris som köparen skall betala för att utöva sin rätt enligt avtalet.<br>En uppskattning av det belopp som köparen skall betala för att använda<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>50</p>
<p>gemensamma anläggningar och tjänster. Grunderna för beräkningen av<br>avgifter för användandet av egendomen, de obligatoriska avgifterna (t. ex.<br>skatter och avgifter) och de administrativa kostnaderna (t.ex. förvaltning,<br>underhåll och reparationer).</p>
<p>j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra<br>kostnader, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.</p>
<p>k) Om det är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-<br>ningssystem för de avtalade rättigheterna vilket ordnas av säljaren eller<br>en tredje part som anges av säljaren i avtalet, och eventuella kostnader<br>för detta.</p>
<p>l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och till vem en<br>förklaring om hävning eller frånträdande skall lämnas, samt de sätt på<br>vilka en sådan förklaring kan lämnas. Närmare angivande av kostnader-<br>nas karaktär och de belopp som köparen kommer att bli skyldig att<br>betala enligt artikel 5.3, om han utnyttjar sin rätt att frånträda avtalet.<br>I förekommande fall, uppgifter om hur annullering av ett kreditavtal som<br>är knutet till köpeavtalet kan göras i händelse av hävning eller från-<br>trädande av avtalet.</p>
<p>m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.</p>
<p>Enligt artikel 3.1 är det endast uppgifterna i punkterna a - g, i och 1 i bi-<br>lagan som skall ingå i den skriftliga informationen. Uppgifterna skall vara<br>”kortfattade och relevanta”. Som anges nedan har det ansetts att den<br>svenska lagen bör ställa krav på att även de uppgifter som anges i punk-<br>ten k skall ingå i den skriftliga informationen.</p>
<p>Punkterna 1 och 2 i paragrafen motsvarar i huvudsak punkten a i bila-<br>gan.</p>
<p>Enligt punkten I skall näringsidkarens namn, adress och rättsliga status<br>anges. Kravet på angivande av rättslig status innebär att det i fråga om<br>en juridisk person måste anges om det är fråga om t.ex. ett aktiebolag<br>eller ett handelsbolag. Framgår detta redan av den angivna firman,<br>behöver givetvis inte några ytterligare uppgifter av detta slag lämnas.</p>
<p>Uppgift om ägarens namn, adress och rättsliga status skall enligt<br>punkten 2 anges, om ägaren är någon annan än näringsidkaren. Så kan<br>vara fallet om näringsidkaren har åtagit sig att sälja bostadsandelen för<br>någon annans räkning eller om bostadslägenheten ägs av en bostadsrätts-<br>förening.</p>
<p>Punkten 3 i paragrafen motsvarar punkten b i bilagan till direktivet. Den<br>föreskriver att det skall lämnas en beskrivning av den rättighet som upp-<br>låts eller överlåts. Av den beskrivningen måste givetvis framgå om det<br>är fråga om t.ex. äganderätt eller nyttjanderätt Som regel torde detta dock<br>inte vara tillräckligt för att konsumenten skall fa en fullständig bild av<br>den rättighet som marknadsförs. Det har visserligen inte ansetts nödvän-<br>digt att, som en remissinstans förordat, uttryckligen föreskriva att uppgift<br>skall lämnas om bostadsandelens juridiska status. Även utan en sådan<br>bestämmelse torde det emellertid vara nödvändigt för näringsidkaren att<br>lämna en ingående beskrivning av rättighetens juridiska natur.</p>
<p>I punkten 3 har vidare föreskrivits att informationen skall innehålla upp-<br>gift om villkoren enligt gällande rätt för att rättigheten skall kunna<br>utövas. De villkor som det här kan vara fråga om kan t.ex. utgöras av<br>krav på myndighetstillstånd. Det kan också vara aktuellt för<br>näringsidkaren att informera om att en överlåtelse av en bostadsrätt är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>51</p>
<p>giltig endast om förvärvaren antas som medlem i föreningen (se 6 kap.<br>5 § bostadsrättslagen). Med anledning av en remissynpunkt har det<br>dessutom uttryckligen angetts att informationen även skall innehålla<br>uppgift om villkoren har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka<br>villkor som återstår att uppfylla.</p>
<p>Punkten 4 i paragrafen motsvarar punkten c i bilagan till direktivet. En<br>beskrivning av en bostadslägenhet belägen i Sverige bör innehålla uppgift<br>om den fasta egendomens fastighetsbeteckning Härutöver bör givetvis<br>förekommande byggnader m.m. beskrivas.</p>
<p>Punkten 5 i paragrafen motsvarar punkterna e och f i bilagan. Med<br>”tjänster” avses enligt bilagan till direktivet belysning, vatten, underhåll<br>och sophämtning. Exempel på ”gemensamma anläggningar” är enligt bila-<br>gan till direktivet simbassäng, bastu m.m. Med ”villkor” avses exempelvis<br>förutsättningarna för att en viss tjänst skall tillhandahållas eller upp-<br>delningen av de rättigheter eller plikter som kan vara knutna till gemen-<br>samma anläggningar.</p>
<p>Punkten 6 i paragrafen motsvarar punkten g i bilagan</p>
<p>Punkten 7 i paragrafen motsvarar punkten i i bilagan. I bestämmelsen<br>regleras vilka uppgifter om de ekonomiska villkoren som skall anges i<br>informationen</p>
<p>Priset för själva rättigheten, dvs. priset för bostadsandelen, skall vara<br>preciserat, medan uppgiften om kostnaderna för användandet av gemen-<br>samma anläggningar och tjänster endast behöver anges överslagsmässigt<br>Uttrycken ”löpande avgifter, skatter och administrativa kostnader” i<br>paragrafen motsvarar uttrycken ”avgifter för användandet av egendomen”<br>samt ”de obligatoriska avgifterna (t.ex. skatter och avgifter)” i bilagan.<br>Exempel på ”administrativa kostnader” i paragrafen är enligt bilagan<br>kostnader för förvaltning, underhåll och reparationer.</p>
<p>Punkten 8 ger uttryck för vad som anges i punkten k i bilagan. Som har<br>angetts i avsnitt 9.1 skall näringsidkaren vara skyldig att i informationen<br>lämna uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller<br>vidareförsäljningssystem. Är det möjligt, skall informationen även inne-<br>hålla uppgift om vem konsumenten kan vända sig till, om han eller hon<br>vill delta i systemet, och om vad det kostar.</p>
<p>En motsvarande bestämmelse ingår i promemorieförslagets 7 §, som<br>föreskriver vad avtalet skall innehålla</p>
<p>Punkterna 9 - 12 i paragrafen motsvarar punkten 1 i bilagan till direk-<br>tivet</p>
<p>Av punkten 1 i bilagan framgår att upplysning skall lämnas om rätten<br>att ”häva eller frånträda” avtalet. I den svenska lagen används i stället för<br>ordet ”hävning” ordet ”återgång” (se avsnitt 10.2). I 11 § finns bestäm-<br>melser om konsumentens möjligheter att kräva avtalets återgång om det<br>inte är komplett, i 12 § bestämmelser om rätt för konsumenten att ångra<br>köpet och i 13 § en bestämmelse om att konsumenten inte far krävas på<br>någon betalning innan ångerfnsten löpt ut Av 14 § andra stycket framgår<br>att konsumenten, om han eller hon utövar sin ångerrätt, kan bli skyldig<br>att betala sådana kostnader som är föranledda av avtalet enbart i vissa<br>avgränsade fall. I punkten 1 i bilagan till direktivet anges att upplysning<br>skall lämnas om dessa kostnaders karaktär och de belopp som konsumen-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>52</p>
<p>ten kan bli skyldig att betala I punkterna 9 respektive 10 i förevarande<br>paragraf anges att upplysning skall lämnas om innehållet i 11 respektive<br>12-14 §§.</p>
<p>Enligt artikel 7 i direktivet skall vissa kreditavtal upphöra att gälla ”utan<br>påföljd” om avtalet återgår eller frånträds. En särskild bestämmelse har<br>därför tagits in i 16 § i den svenska lagen (se närmare kommentaren till<br>16 §). Av hänvisningen i artikel 3.1 i direktivet till punkten 1 i bilagan<br>följer att upplysning om detta skall lämnas i den skriftliga informationen<br>Detta anges därför i förevarande paragraf i punkten 11</p>
<p>Enligt punkten 1 i bilagan till direktivet skall den skriftliga informatio-<br>nen också innehålla upplysning om till vem konsumenten skall lämna<br>besked, om han vill utnyttja sin rätt, samt på vilka sätt förklaringen skall<br>lämnas Av artikel 5.2 följer att meddelandet skall lämnas ”på ett sätt som<br>enligt nationell lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn och<br>adress har angetts i avtalet för detta ändamål”. En bestämmelse som upp-<br>fyller detta krav har tagits in i 15 §. I punkten 12 i förevarande paragraf<br>har uppställts ett krav på att upplysningar om detta skall lämnas i den<br>skriftliga informationen</p>
<p>I punkten 13 i paragrafen anges, i enlighet med artikel 3.1 i direktivet,<br>att det av den skriftliga informationen skall framgå hur ytterligare infor-<br>mation kan erhållas.</p>
<p>Andra stycket motsvarar artikel 3.3. I all reklam som avser en<br>bostadsandel skall således anges var den skriftliga informationen kan<br>erhållas. Med anledning av ett remissuttalande finns det anledning att<br>anmärka att bestämmelsen bör tolkas så att informationskravet endast<br>gäller reklam som avser den aktuella anläggningen.</p>
<p>Vissa av de krav på uppgifter som bilagan innehåller är inte möjliga att<br>lämna redan i den skriftliga informationen. Det är t.ex. självfallet inte<br>möjligt att där identifiera konsumenten (punkten a i bilagan) och inte<br>heller att precisera tidsperioden för brukandet av bostaden (punkten h i<br>bilagan) Att själva avtalet skall innehålla sådana uppgifter framgår av 8 §<br>andra stycket</p>
<p>5§</p>
<p>Om bostadslägenheten tnte är färdigställd, skall den skriftliga in-<br>formation som avses i 4 § även innehålla uppgift om</p>
<p>1. hur långt bygget har kommit,</p>
<p>2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som<br>konsumenten skall få tillgäng till kommer att vara färdigställda,</p>
<p>3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-<br>ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten<br>fullt användbar,</p>
<p>4. beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-<br>dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och</p>
<p>5. den säkerhet som ställs enligt 10 §.</p>
<p>Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte får kräva<br>eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>(Jfr 5 § i promemorians lagförslag)</p>
<p>53</p>
<p>Bland de uppgifter som näringsidkaren enligt artikel 3.1 är skyldig att<br>lämna redan i den skriftliga informationen ingår ”kortfattade och relevan-<br>ta” uppgifter enligt punkten d i bilagan till direktivet. Punkten d i bilagan<br>gäller bara ”om den fasta egendomen håller på att byggas”. Bestämmel-<br>serna har därför tagits in i en särskild paragraf i den svenska lagen.</p>
<p>Om näringsidkaren saluför rättigheter att utnyttja bostadslägenheter som<br>ännu inte är färdigställda, skall den skriftliga informationen innehålla<br>uppgift om:</p>
<p>1) hur långt bygget kommit,</p>
<p>2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,</p>
<p>3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller bygg-<br>nadstillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga<br>adress,</p>
<p>4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta<br>egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonledningar),</p>
<p>5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en garanti<br>för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte blir färdig-<br>ställd och villkoren för dessa garantier.</p>
<p>I promemorian har angetts att en uppgift om när bostaden och gemen-<br>samma anläggningar kommer att vara färdiga (punkten d 2) även torde<br>tillgodose syftet bakom direktivets krav på att det skall anges ”hur långt<br>bygget har kommit” (punkten d 1) och ”hur långt arbetet kommit med de<br>tjänster som gör den fasta egendomen fullt användbar” (punkten d 4)<br>Såsom några remissinstanser har anmärkt kan emellertid de uppgifter som<br>anges i punkten d 1 och d 4 i bilagan antas ge köparen en bättre<br>möjlighet att göra en egen bedömning av näringsidkarens påstående om<br>när bygget kan antas vara färdigt. I punkten 1 anges därför att den<br>skriftliga informationen skall innehålla uppgift om hur långt bygget har<br>kommit. Vidare anges i punkten 2 att informationen skall innehålla<br>uppgift om när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar<br>som konsumenten skall fa tillgång till kommer att vara färdigställda.</p>
<p>Av punkten 3, som motsvarar punkten d 4 i direktivet, framgår att infor-<br>mationen också skall innehålla uppgift om hur långt arbetet har kommit<br>med de tjänster som gör bostadslägenheten fullt brukbar.</p>
<p>Punkten 4 i paragrafen motsvarar punkten d 3 i bilagan till direktivet.<br>För svenska förhållanden finns bestämmelser om bygglov i plan- och<br>bygglagen (1987:10). Ansökningar om bygglov prövas enligt 8 kap. 19 §<br>av byggnadsnämnden. När ansökan görs skall de ritningar, beskrivningar<br>och uppgifter i övrigt som behövs för prövningen lämnas in (8 kap.<br>20 §). Direktivets krav på att uppgift om numret på bygglovet skall läm-<br>nas torde vara uppställt för att konsumenten skall ha möjlighet att<br>kontrollera näringsidkarens uppgifter. När det gäller upplåtelse eller<br>överlåtelse av andelar i bostäder belägna i Sverige torde det vara till-<br>räckligt med att uppgift lämnas om dels fastighetsbetecknmgen, vilket<br>krävs redan enligt 4 § punkten 4, dels namn på och adress till den bygg-<br>nadsnämnd som beviljat bygglovet samt aktuellt diarienummer hos<br>nämnden.</p>
<p>Punkten 5 motsvarar punkten d 5 i bilagan till direktivet. Frågan har<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>54</p>
<p>behandlats i avsnitt 9.4. I 10 § finns en bestämmelse om att näringsid-<br>karen är skyldig att ställa godtagbar säkerhet för att konsumenten, om<br>bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar inte färdigställs, far<br>tillbaka pengar som har betalats. Av 13 § andra stycket framgår att<br>näringsidkaren inte far kräva eller ta emot betalning innan sådan säkerhet<br>har ställts. Detta skall också framgå av den skriftliga informationen</p>
<p>6§</p>
<p>I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall<br>marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i promemorian. Den har utformats efter<br>förebild av 7 § tredje stycket lagen (1992:1672) om paketresor. Bestäm-<br>melsen har behandlats i avsnitt 9.1.</p>
<p>Hänvisningen till marknadsföringslagen innebär att den näringsidkare<br>som inte iakttar bestämmelserna i 4 och 5 §§ bl a kan åläggas att lämna<br>den information som saknas (se 15 § marknadsföringslagen). Ett sådant<br>åläggande skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehöv-<br>ligt (se 19 §). Vidare gäller att en näringsidkare som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet bryter mot ett åläggande skall ersätta den skada som konsu-<br>menten eller en annan näringsidkare därigenom har drabbats av (se 29 §).<br>För näringsidkaren gäller också viss upplysningsskyldighet (se 34 -<br>37 §§)•</p>
<p>En talan om åläggande för näringsidkaren att lämna den information<br>som saknas kan väckas vid Stockholms tingsrätt av bl a. Konsument-<br>ombudsmannen (se 38 §). I fall som inte är av större vikt far Konsument-<br>ombudsmannen meddela ett informationsföreläggande (se 21 §).</p>
<p>Bestämmelser om överklagande finns i 42 och 43 §§.</p>
<p>Avtalet</p>
<p>Ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall<br>upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.</p>
<p>Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där<br>konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumenten väljer vilket av<br>språken som skall användas.</p>
<p>Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumen-<br>ten en bestyrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i<br>det landet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 § i promemorian.</p>
<p>Första stycket innehåller ett krav på att avtalet skall vara skriftligt och<br>att det skall undertecknas av parterna. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.<br>Krav på skriftlig form uppställs i artikel 4 första strecksatsen i direktivet.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>55</p>
<p>Att det skall vara undertecknat framgår, indirekt, av punkten m i bilagan<br>till direktivet.</p>
<p>I andra stycket finns bestämmelser om vilket språk konsumenten har<br>rätt att fa avtalet upprättat på. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.<br>Motsvarande bestämmelser finns i artikel 4 andra strecksatsen i direktivet</p>
<p>Av tredje stycket framgår att en översättning till språket i det land där<br>bostadslägenheten är belägen alltid skall lämnas, om landet i fråga hör till<br>EES. Om avtalet inte är upprättat eller översatt på föreskrivet sätt, har<br>konsumenten enligt 11 § rätt att kräva återgång av avtalet inom viss tid.<br>I enligt med vad som anges i direktivet skall översättningen vara<br>”bestyrkt”.</p>
<p>Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i 4 §<br>första stycket och 5 §.</p>
<p>I avtalet skall följande också anges:</p>
<p>1. konsumentens namn och adress,</p>
<p>2. dagen och platsen för undertecknandet,</p>
<p>3. de tidsperioder under vilka bostadslägenheten får nyttjas, och</p>
<p>4. den dag dä konsumenten kan börja utnyttja sin rätt.</p>
<p>Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda<br>andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som<br>har angetts i avtalet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § i promemorians förslag.</p>
<p>I första stycket görs en hänvisning till 4 § första stycket och 5 §. I<br>dessa paragrafer finns bestämmelser om vilken skriftlig information en<br>näringsidkare som saluför bostadsandelar är skyldig att lämna en konsu-<br>ment som begär information.</p>
<p>I artikel 3.1 anges att den skriftliga informationen skall innehålla vissa<br>av de uppgifter som avtalet, enligt bilagan till direktivet, minst skall inne-<br>hålla. De flesta av dessa uppgifter har behandlats i kommentaren till<br>4 och 5 §§, där också innehållet i bilagan har återgetts (se kommentaren<br>till 4 §).</p>
<p>Andra stycket punkten 1 motsvarar delvis punkten a i bilagan till direk-<br>tivet. Direktivets krav på personuppgifter om näringsidkaren respektive<br>ägaren till bostadsandelen har tagits in i 4 § första och andra punkterna.</p>
<p>Punkten 2 motsvarar punkten m i bilagan till direktivet.</p>
<p>Punkterna 3 och 4 i paragrafens andra stycke motsvarar punkten h i<br>bilagan till direktivet.</p>
<p>Tredje stycket i paragrafen motsvarar punkten j i bilagan till direktivet.</p>
<p>9§</p>
<p>Konsumenten får åberopa en uppgift eller beskrivning som har lämnats<br>enligt 4 § första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift eller<br>beskrivning har lämnats i avtalet. Detta gäller dock inte om avvikelsen<br>särskilt har angetts i avtalet och</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>56</p>
<p>1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet får<br>avvika från den skriftliga informationen, eller</p>
<p>2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens<br>kontroll.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § i promemoneförslaget Den reglerar vad som<br>gäller när den skriftliga informationen och avtalet inte stämmer överens.<br>Denna fråga har behandlats i avsnitt 9.3.</p>
<p>Motivet för att bestämmelserna tagits in i direktivet torde vara att en<br>konsument måste kunna lita på att näringsidkaren håller fast vid löften i<br>form av uppgifter som lämnats vid marknadsföringen av bostadsandelar.<br>Näringsidkaren skall inte, genom att i avtalet skriva in en mer eller<br>mindre svårtillgänglig bestämmelse, ha möjlighet att ta tillbaka vad han<br>lovat i marknadsföringen</p>
<p>Av paragrafen, som motsvarar artikel 3.2 andra och tredje styckena,<br>framgår att konsumenten vid avvikelse mellan den skriftliga informatio-<br>nen och avtalet far åberopa den skriftliga informationen mot närings-<br>idkaren. Denna huvudregel gäller dock inte i ett par, i paragrafen angivna<br>fall.</p>
<p>En grundläggande förutsättning för att huvudregeln skall fa frångås är<br>att det i avtalet särskilt har angetts att en viss uppgift avviker från vad<br>som angetts i den skriftliga informationen. Därutöver måste endera av två<br>förutsättningar föreligga. Den ena av dessa är att parterna har träffat en<br>uttrycklig överenskommelse om att avtalet far avvika från den skriftliga<br>informationen. För att denna förutsättning skall vara uppfylld räcker det<br>inte med att man i avtalet konstaterar att det i något avseende avviker<br>från den skriftliga informationen. Det måste också finnas en formaliserad<br>överenskommelse om att avtalet far avvika från den skriftliga informa-<br>tionen. Den andra - alternativa - förutsättningen är att avvikelsen beror<br>på en omständighet utanför näringsidkarens kontroll.</p>
<p>Med anledning av ett remisspåpekande bör det anmärkas att det ligger<br>i sakens natur att överenskommelsen mellan näringsidkaren och konsu-<br>menten om att avvika från vad som angetts i den skriftliga informationen<br>måste ha ingåtts innan avtalet undertecknas. En uttrycklig erinran i<br>paragrafen om detta har ansetts obehövlig.</p>
<p>W</p>
<p>År bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar under uppförande,<br>skall näringsidkaren ställa betryggande säkerhet för att konsumenten får<br>tillbaka vad som betalats, om lägenheten eller anläggningarna inte<br>färdigställs.</p>
<p>I paragrafen uppställs ett särskilt krav på en näringsidkare som saluför<br>bostadsandelar som ännu inte är färdigbyggda. Frågan har behandlats i<br>avsnitt 9.4.</p>
<p>Av paragrafen framgår att den säkerhet som näringsidkaren ställer skall<br>vara ”betryggande”. Några remissinstanser har ansett att det av bestäm-<br>melsen bör framgå hur säkerheten skall ställas och vilka villkor som skall<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>57</p>
<p>gälla för säkerheten. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att reglera<br>dessa frågor i lagtexten. Som regel far förutsättas att säkerheten, för att<br>vara betryggande, skall ha lämnats av en bank eller av annan som kan<br>erbjuda likvärdig säkerhet.</p>
<p>Konsumentens rätt att låta avtalet återgå</p>
<p>U §</p>
<p>Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte innehåller de<br>uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsumenten inte<br>bunden av avtalet. Detsamma gäller om näringsidkaren inte enligt 7 §<br>tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av avtalet.</p>
<p>En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-<br>hållande som anges i första stycke skall lämna meddelande om detta till<br>den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om<br>en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller<br>tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas inom<br>tre månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten<br>förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.</p>
<p>Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att bestämmelserna i 7 och<br>8 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utnyttjat sin rätt att kräva<br>avtalets återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall<br>återgå.</p>
<p>Paragrafen handlar om konsumentens rätt att kräva återgång av ett avtal<br>som har upprättats utan att lagens föreskrifter iakttagits. Den motsvarar<br>i huvudsak artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet. Frågan har behand-<br>lats i avsnitt 10.2.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket är konstruerad på samma sätt som 5 §<br>första stycket hemförsäljningslagen Den innebär att konsumenten blir<br>bunden av avtalet endast om det är skriftligt och undertecknat av parterna<br>samt upprättat på eller översatt till något av de språk som lagen före-<br>skriver. Konsumenten är inte bunden av avtalet om någon av de uppgifter<br>som avtalet emigt 8 § skall innehålla saknas. Av skäl som har angetts i<br>avsnitt 9.2 sträcker sig lagens skyddsregler något längre än direktivets.</p>
<p>Av andra stycket framgår att en konsument, som vill utnyttja sin rätt,<br>måste underrätta den person som anges i avtalet om detta. Något krav på<br>att underrättelsen skall vara skriftlig uppställs inte i direktivet. I 15 §<br>finns en bestämmelse om hur konsumenten kan förfara för att anses ha<br>fullgjort sin underrättelseskyldighet. Om konsumenten visar att närings-<br>idkaren har tillställts en underrättelse på annat sätt, är dock även detta<br>tillräckligt.</p>
<p>I andra stycket andra meningen finns en bestämmelse som tidsbegränsar<br>konsumentens rätt att kräva återgång av avtalet Bestämmelsen motsvarar<br>artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet. Tidsbegränsningen gäller inte<br>om bristen i avtalet består i att lagens formföreskrifter - kraven på att<br>avtalet skall vara skriftligt och undertecknat - inte är uppfyllda. I sådant<br>fall har konsumenten en i tiden obegränsad rätt att kräva avtalets åter-<br>gång. Det är således av stor vikt för näringsidkaren att se till att avtalet<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>58</p>
<p>skrivs under innan konsumenten tillträder bostaden</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena reglerar endast konsumen-<br>tens bundenhet av avtalet. Det är bara denne som med stöd av bestäm-<br>melserna kan åberopa att avtalet är ogiltigt och kräva att det skall återgå.<br>Konsumenten kan alltså, även om han eller hon själv inte är bunden,<br>kräva att motparten fullgör avtalet.</p>
<p>Att näringsidkaren har underlåtit att i avtalet särskilt specificera sådana<br>förändringar som har gjorts i förhållande till tidigare lämnad skriftlig<br>information medför inte någon rätt för konsumenten att kräva återgång av<br>avtalet. I sådant fall har konsumenten i stället, enligt 9 §, möjlighet att<br>åberopa bestämmelserna i den skriftliga informationen</p>
<p>Av tredje stycket framgår att konsumenten, om näringsidkaren komplet-<br>terar avtalet, inte längre kan kräva avtalets återgång. Näringsidkaren har<br>bevisbördan för att konsumenten har fatt del av kompletteringen.</p>
<p>När konsumenten har lämnat underrättelsen enligt andra stycket, upphör<br>avtalet att gälla. Näringsidkaren har alltså inte någon möjlighet att åter-<br>uppliva avtalet genom att inom den tremånadersfrist som anges i andra<br>stycket överlämna de uppgifter som saknas.</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>J2§</p>
<p>Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt) genom<br>att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från den<br>dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt<br>avtalet skall ta emot ett sådant meddelande.</p>
<p>Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om för-<br>hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ängerfristen<br>i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har<br>upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket.</p>
<p>I paragrafen regleras den grundläggande rätten för konsumenten att under<br>tio dagar frånträda ett avtal som annars skulle vara bindande. Frågan har<br>behandlats i avsnitt 10.3.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket motsvarar artikel 5.1 första strecksatsen<br>samt artikel 5.2 i direktivet. Bestämmelsen är utformad på samma sätt<br>som 6 § hemförsäljningslagen.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin ångerrätt behöver inte ange något skäl<br>för detta.</p>
<p>I andra stycket finns bestämmelser om vid vilken tidpunkt ångerfristen<br>börjar löpa. Om avtalet vid tiden för undertecknandet innehåller alla de<br>uppgifter som föreskrivs i 8 §, börjar den löpa genast. Är avtalet inte<br>komplett, börjar ångerfristen löpa dagen efter det att konsumenten fatt de<br>resterande uppgifterna. Om de saknade uppgifterna inte överlämnas inom<br>den tremånadersfrist som anges i 11 § andra stycket, börjar ångerfristen<br>löpa dagen efter tremånadersfristens utgång.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>59</p>
<p>Betalning</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>13 §</p>
<p>Näringsidkaren får inte kräva eller ta emot betalning innan ängerfristen<br>har löpt ut.</p>
<p>Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, får näringsidkaren inte heller<br>kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts.</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till<br>böter.</p>
<p>I paragrafen uttrycks ett förbud för näringsidkaren att kräva eller ta emot<br>betalning innan ångerfristen har gått ut Frågan har behandlats i avsnitt<br>10.3.</p>
<p>Första stycket motsvarar artikel 6 i direktivet</p>
<p>Bestämmelsen utgör ett komplement till 12 § och förstärker konsumen-<br>tens rätt att ångra ett avtal. Rätten att ångra sig förstärks, om konsumen-<br>ten inte behöver ta med i beräkningen hur han eller hon skall få tillbaka<br>en erlagd handpenning.</p>
<p>Bestämmelsen reglerar betalning till näringsidkaren. Den förhindrar<br>därför inte att parterna kommer överens om att en handpenning skall<br>sättas ned hos någon från parterna fristående tredje man Deponering som<br>sker på villkor som är att jämställa med betalning far emellertid anses stå<br>i strid med bestämmelsen</p>
<p>I lagrådsremissen föreslogs att förbudet mot att kräva betalning under<br>ångerfristen även skulle gälla den som enligt en överenskommelse med<br>näringsidkaren lämnat konsumenten kredit med anledning av upplåtelse-<br>eller överlåtelseavtalet. Lagrådet har ifrågasatt om en sådan regel är nöd-<br>vändig och i alla delar ändamålsenlig. Regeringen har anslutit sig till<br>Lagrådets bedömning. Den aktuella regeln återfinns därför inte i propo-<br>sitionens lagförslag.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket har inte någon motsvarighet i direktivet<br>Frågan har behandlats i avsnitt 9.4.</p>
<p>I tredje stycket, som saknar motsvarighet i promemorian, föreskrivs att<br>den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt första och andra styckena<br>kan dömas till böter. Det har inte ansetts motiverat att straffbelägga annat<br>än uppsåtliga överträdelser. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.4<br>och 10.3.</p>
<p>74 £</p>
<p>Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersättning<br>när avtalet återgår enligt 11 §.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att be-<br>tala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd<br>av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana<br>juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ängerfristen.</p>
<p>Första stycket motsvarar artikel 5.4 i direktivet. Om näringsidkaren inte<br></p>
<p>60</p>
<p>har iakttagit föreskrifterna i 7 eller 8 §, är konsumenten enligt 11 § inte<br>bunden av avtalet utan kan kräva att avtalet skall återgå. Näringsidkaren<br>kan i så fall inte avkräva konsumenten några särskilda administrations-<br>kostnader eller liknande kostnader. Något krav på att detta skall framgå<br>av den skriftliga informationen eller av avtalet uppställs inte i direktivet<br>och inte heller i denna lag.</p>
<p>Andra stycket motsvarar artikel 5.3 i direktivet. Frågan har behandlats<br>i avsnitt 10.3.</p>
<p>Om meddelanden som konsumenten lämnar</p>
<p>15 §</p>
<p>Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller 12 § är<br>skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åbero-<br>pas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.</p>
<p>Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 10.2, är avsedd att tillgodose<br>kravet i artikel 5.2 sista meningen i direktivet som lyder:</p>
<p>Tidsfristen skall anses ha iakttagits om meddelandet, om det är<br>skriftligt, avsänts innan tidsfristen gått ut.</p>
<p>Enligt 11 § andra stycket och 12 § första stycket skall en konsument,<br>som önskar utnyttja rätten att kräva återgång av avtalet respektive rätten<br>att frånträda avtalet, underrätta den person som anges i avtalet om detta<br>inom viss tid. En sådan underrättelse kan lämnas muntligen eller skrift-<br>ligen. Förevarande bestämmelse tar sikte på skriftliga underrättelser och<br>har utformats efter mönster av 47 § konsumentköplagen.</p>
<p>Den generella utgångspunkten inom avtalsrätten är att den som avsänder<br>ett meddelande står risken för att meddelandet inte kommer fram i tid<br>eller på rätt sätt. Paragrafen innehåller alltså ett undantag från den huvud-<br>regeln. Meddelanden enligt 11 § andra stycket och 12 § första stycket<br>går, under förutsättning att de har avsänts på ett ändamålsenligt sätt, på<br>mottagarens risk</p>
<p>Kravet på att meddelandet skall avsändas på ett ändamålsenligt sätt<br>innebär att det skall sändas på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till<br>den föreliggande situationen. Det kan sändas t.ex. per post eller telefax.</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>16 §</p>
<p>Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller<br>överlåtelse har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan på<br>grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall<br>kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon<br>påföljd för detta, om</p>
<p>1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller</p>
<p>2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>61</p>
<p>Frågan har behandlats i avsnitt 11.2.</p>
<p>Av paragrafen framgår att om upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har<br>återgått enligt 11 § eller frånträtts enligt 12 §, kreditavtalet automatiskt<br>upphör att gälla. Om kreditgivaren är någon annan än näringsidkaren, kan<br>det visserligen vara lämpligt att konsumenten gör klart för denne att<br>kreditavtalet inte längre gäller. Det krävs emellertid inte att konsumenten<br>särskilt säger upp avtalet.</p>
<p>Av paragrafen framgår vidare att kreditavtalet skall upphöra utan<br>påföljd för konsumenten om denne utnyttjar sin rätt att kräva återgång av<br>avtalet eller att frånträda avtalet.</p>
<p>Som har angetts i avsnitt 11.2 innebär bestämmelsen inte att konsumen-<br>ten slipper att betala tillbaka vad han eller hon redan har fatt ut av lånet.<br>Bestämmelsen innebär inte heller att konsumenten undgår alla kostnader<br>som är föranledda av krediten. Den begränsar sålunda inte konsumentens<br>ansvar för t.ex. upplupen ränta och eventuell uppläggningsavgift för lånet.</p>
<p>Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.</p>
<p>17 §</p>
<p>Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkredttlagen (1992:830) skall<br>tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betal-<br>ningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då nagon del av<br>betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat av<br>näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en<br>överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.</p>
<p>I paragrafen görs en hänvisning till 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen.<br>Frågan har behandlats i avsnitt 11.1.</p>
<p>Bestämmelserna i 16 § konsumentkreditlagen har följande lydelse.</p>
<p>Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditavtal, får<br>konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som<br>han vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller när<br>kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.</p>
<p>Vid kreditköp får köparen mot kreditgivarens krav på betalning fram-<br>ställa samma invändningar på grund av köpet som han kan göra mot<br>säljaren. Köparen får även invända att han har erlagt betalning till<br>säljaren eller att han har träffat en överenskommelse med denne. Detta<br>gäller dock inte om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot<br>betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om köparen<br>uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om<br>detta.</p>
<p>Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på<br>återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation,<br>svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs.<br>Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad han mottagit av<br>köparen med anledning av krediten.</p>
<p>Paragrafen handlar om konsumentens rätt i ett s.k. trepartsförhållande.</p>
<p>Första meningen i 16 § första stycket konsumentkreditlagen handlar om<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>62</p>
<p>överlåtelse av en fordran. En näringsidkare som säljer en bostadsandel på<br>kredit kan diskontera sin fordran genom att överlåta den till exempelvis<br>ett finansbolag. Om konsumenten när finansbolaget kräver betalning<br>enligt kreditavtalet har upptäckt ett allvarligt fel på bostaden, kan felet<br>åberopas gentemot finansbolaget med stöd av regeln i första stycket<br>Konsumenten behöver då inte betala mer än han skulle ha behövt göra<br>till näringsidkaren. Om hävmngsrätt föreligger, behöver han inte betala<br>något alls.</p>
<p>Om det inte är näringsidkaren utan någon annan som efter överenskom-<br>melse med näringsidkaren har tillhandahållit krediten och sedan har över-<br>låtit sina rättigheter enligt avtalet, far konsumenten mot förvärvaren göra<br>samma invändningar som han eller hon vid överlåtelsen kunde göra mot<br>överlåtaren.</p>
<p>Alla typer av invändningar kan göras, t.ex. att avtalet är ogiltigt eller<br>oskäligt (se närmare prop 1991/92:83 s. 124).</p>
<p>Enligt andra meningen i första stycket gäller samma sak när kreditgiva-<br>ren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.</p>
<p>Bestämmelserna i 16 § andra stycket konsumentkreditlagen gäller vid<br>kreditköp, dvs. vid köp av en vara då säljaren lämnar köparen anstånd<br>med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen erläggs<br>med ett belopp som köparen far låna av säljaren eller någon annan<br>kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren<br>(se 3 § konsumentkreditlagen). Konsumenten far i dessa fall i princip<br>göra gällande samma invändningar mot kreditgivaren som mot näringsid-<br>karen Beträffande innebörden av ”invändningar på grund av köpet” kan<br>hänvisas till Eriksson - Lambertz, Konsumentkrediter, 1993, s. 186 f.</p>
<p>I 16 § tredje stycket första meningen konsumentkreditlagen anges att<br>kreditgivaren ansvarar ”lika med säljaren” för att betalningsanspråket<br>fullgörs. Det innebär att konsumenten kan vända sig till vem som helst<br>av dessa och att kreditgivaren ansvarar solidariskt med näringsidkaren. I<br>andra meningen görs en inskränkning i kreditgivarens ansvar på så sätt<br>att återbetalmngsskyldigen aldrig avser mer än vad kreditgivaren har<br>mottagit av konsumenten.</p>
<p>Bestämmelserna i 17 § konsumentkreditlagen lyder:</p>
<p>Vid kreditköp får näringsidkaren inte ta emot en av köparen ingången<br>växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får<br>inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat<br>löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbin-<br>delse som är av sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar<br>pä grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts<br>till en borgenär som är i god tro.</p>
<p>Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda<br>av banker.</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till<br>böter.</p>
<p>Syftet med 17 § konsumentkreditlagen är att se till att det skydd som<br>konsumenterna ges i 16 § samma lag inte skall gå förlorat. Därför för-<br>bjuds kreditgivaren att av konsumenten ta emot växlar och andra löpande<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>63</p>
<p>fordringshandlingar</p>
<p>De fordringshandlingar som förbjuds enligt 17 § första stycket<br>konsumentkreditlagen är sådana löpande fordringshandlingar som är<br>avsedda att lätt kunna omsättas. Vad som avses med växlar och löpande<br>skuldebrev framgår av växellagen (1932:130) och lagen (1936:81) om<br>skuldebrev. Förbudet gäller inte vanliga checkar. Dessa är nämligen inte<br>att anse som skuldebrev utan som betalningsmedel.</p>
<p>I 17 § andra stycket konsumentkreditlagen görs undantag för s.k. egna<br>växlar utställda av bank. Som exempel kan nämnas s.k. postväxlar</p>
<p>I 17 § tredje stycket konsumentkreditlagen finns en straffbestämmelse<br>Beträffande innebörden i 17 § konsumentkreditlagen, se närmare prop.<br>1991/92:83 s 83 f. och s. 128</p>
<p>Lagval</p>
<p>18 §</p>
<p>Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europetska ekonomiska<br>samarbetsomrädet och rättsordnmgen i ett land utanför samarbets-<br>området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de<br>ger konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § i promemorian. Den avspeglar artikel 9 i direk-<br>tivet och har behandlats i avsnitt 13.</p>
<p>I paragrafen finns en internationellt privaträttslig bestämmelse om<br>tillämplig lag. Det är inte fråga om någon fullständig reglering av lag-<br>valet. I de hänseenden som inte regleras i paragrafen gäller i övrigt<br>tillämpliga internationellt privaträttsliga regler. Så är fallet med t.ex.<br>lagens marknadsrättsliga bestämmelser (se avsnitt 13).</p>
<p>Bestämmelsen är tillämplig enbart i de fall då bostadslägenheten är<br>belägen inom EES men avtalet trots detta - t.ex. till följd av en lagvals-<br>klausul - är underkastat lagen i ett land utanför EES Den innebär att det<br>lagval som gäller enligt ett avtalsvillkor eller enligt allmänna internatio-<br>nellt privaträttsliga regler skall frångås i den mån bestämmelserna i denna<br>lag ger konsumenten ett bättre skydd i den aktuella frågan. Om flera<br>frågor aktualiseras i samma tvist skall bedömningen av om bestämmelser-<br>na i den svenska lagen ger konsumenten ett bättre skydd göras separat för<br>varje fråga. En svårighet kan vara att avgöra vilken lag som är förmån-<br>ligast i det enskilda fallet. Vid bedömningen av den frågan far man hålla<br>i minnet att det handlar om dispositiva tvister och att domstolen är<br>bunden av de yrkanden och grunder som parterna anför. I sista hand kan<br>lösningen bli att konsumentens sätt att utforma sin talan far avgöra frågan<br>(jfr Bogdan i Svensk Juristtidning 1995 s. 199).</p>
<p>Lagens bestämmelser är således under angivna förutsättningar inter-<br>nationellt tvingande (jfr artikel 7 i Romkonventionen). På frågor som inte<br>regleras i lagen tillämpas den rättsordning som utpekas av allmänna<br>lagvalsregler eller av parternas avtal.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>64</p>
<p>Tillsyn m.m.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Under rubriken finns tre paragrafer, 19-21 §§, om Konsumentverkets<br>tillsyn enligt lagen Bestämmelserna saknar motsvarighet i direktivet<br>Frågan om Konsumentverkets tillsyn har behandlats i avsnitt 12</p>
<p>79 f</p>
<p>Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen skall<br>utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för närings-<br>idkaren än som är nödvändigt.</p>
<p>20 §</p>
<p>För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att<br>göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar<br>som behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om<br>verksamheten som begärs för tillsynen.</p>
<p>Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar upp-<br>lysningarna, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att<br>fullgöra sin skyldighet.</p>
<p>21 §</p>
<p>Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en närings-<br>idkare att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 § får inte<br>överklagas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Reglerna om tillsyn har utformats efter mönster av 21 - 23 §§ lagen om<br>paketresor.</p>
<p>När det gäller storleken av det vite Konsumentverket enligt 20 § andra<br>stycket kan förelägga en näringsidkare tillämpas 3 § lagen (1985:206) om<br>viten Av 6 § samma lag följer att frågan om utdömande av vite prövas<br>av länsrätt på ansökan av Konsumentverket.</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen<br>(1981:1361)<br></p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller överlåter<br>lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen enskilt<br>bruk, om avtalet ingås</p>
<p>1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon<br>annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten<br>inte endast för stunden befinner sig,</p>
<p>2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet, eller</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför<br>dennes fasta försäljningsställe</p>
<p>Lagen tillämpas dock inte, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger</p>
<p>300 kr,</p>
<p>2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-<br>mässigt betjänar vissa rutter,</p>
<p>3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på<br>mark eller i vatten,</p>
<p>5. avtalet är ett försäkringsavtal,</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas<br>av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan<br>eller tjänsten, eller</p>
<p>7. avtalet gäller upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:000) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om hemförsäljningslagens tillämp-<br>ningsområde Den föreslagna ändringen innebär att en ny punkt, punkten<br>7, har lagts till uppräkningen i andra stycket över undantagen från lagens<br>tillämpningsområde. Frågan har behandlats i avsnitt 6.</p>
<p>66</p>
<p>EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/47/EG</p>
<p>av den 26 oktober 1994</p>
<p>om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om</p>
<p>nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis</p>
<p>EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR<br>ANTAGIT DETTA DIREKTIV</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-<br>skapen, särskilt artikel 100a i detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslag<sup>1</sup>,</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande<sup>2</sup>,</p>
<p>i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 189b i fördraget<sup>3</sup>,<br>och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>1. Skillnaderna mellan de olika ländernas lagstiftning om avtal om köp<br>av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis kan sannolikt<br>skapa hinder mot att den inre marknaden fungerar tillfredsställande och<br>snedvridningar av konkurrensen samt leda till uppdelning i nationella<br>marknader.</p>
<p>2. Syftet med detta direktiv är att fastställa ett minimum av gemensamma<br>regler som kommer att göra det möjligt att säkerställa att den inre<br>marknaden fungerar tillfredsställande och därmed också att köparna<br>skyddas. Det är tillräckligt att dessa regler täcker avtalsförhållandena<br>endast i fråga om information om avtalets innehåll, formerna för att<br>lämna denna och förfarandet och reglerna för hävning och<br>frånträdande. Det lämpligaste sättet för att uppnå detta syfte är ett<br>direktiv. Detta direktiv är därför förenligt med subsidaritetsprincipen.</p>
<p>3 Den rättsliga karaktären hos de rättigheter som avtalen i detta direktiv<br>avser, skiljer sig betydligt åt från medlemsstat till medlemsstat Det är</p>
<p><sup>1</sup> EGT nr C 299, 5.11.1993, s. 8.</p>
<p><sup>2</sup>EGTnrC 108, 19.4.1993, s. 1.</p>
<p><sup>3</sup> Europaparlamentets yttrande av den 26 maj 1993 (EGT nr C 176,</p>
<p>28.6.1993, s. 95 och EGT nr C 225, 20.9.1993, s. 70) bekräftat<br>den 2 december 1993 (EGT nr C 342, 20.12.1993, s. 3). Rådets<br>gemensamma ståndpunkt av den 4 mars 1994 (EGT nr C 137,</p>
<p>19.5.1994, s. 42) och beslut av Europaparlamentet av den 4 maj<br>1994 (EGT nr C 205, 25.7.1994). Förlikningskommitténs gemen-<br>samma utkast av den 22.9.1994.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<p>därför lämpligt att sammanfattningsvis hänvisa till dessa olika Prop. 1996/97:127<br>regleringar och ge en tillräckligt vid definition av sådana avtal utan att Bilaga 1<br>detta innebär en harmonisenng på gemenskapsnivå av den rättsliga<br>karaktären på rättigheterna i fråga</p>
<p>4. Detta direktiv är inte utformat för att reglera i vilken utsträckning som<br>avtal om nyttjanderätten av fast egendom på tidsdelningsbasis kan<br>slutas i medlemsstaterna eller den rättsliga grunden för sådana avtal.</p>
<p>5. I praktiken skiljer sig avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom<br>på tidsdelningsbasis från hyresavtal. Denna skillnad visar sig bl.a.<br>genom betalningssättet.</p>
<p>6. På marknaden kan man iaktta att hotell, lägenhetshotell och andra<br>liknande semesterbostäder förekommer i avtalstransaktioner som liknar<br>dem som har gjort att detta direktiv behövs.</p>
<p>7 Det är nödvändigt att förhindra att vilseledande och ofullständiga<br>uppgifter lämnas i upplysningar som särskilt berör försäljning av nytt-<br>janderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis. Sådana upplysningar<br>bör kompletteras med en skriftlig information som måste finnas<br>tillgänglig för den som begär den. Uppgifterna i denna måste utgöra<br>en del av avtalet om köp av nyttjanderätten till fast egendom på<br>tidsdelningsbasis.</p>
<p>8 För att ge köparna en hög skyddsnivå och med hänsyn till de särskilda<br>förhållandena i system för nyttjanderätten av fast egendom på tidsdel-<br>ningsbasis, måste avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom på<br>tidsdelningsbasis innehålla vissa bestämda minimiuppgifter.</p>
<p>9. För att införa ett effektivt skydd för köparna inom detta område är det<br>nödvändigt att fastställa minimiskyldigheter som säljarna måste upp-<br>fylla gentemot köparna.</p>
<p>10. Avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis<br>måste upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där<br>köparen är bosatt eller där han är medborgare; språket måste höra till<br>gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen är bosatt<br>kan emellertid kräva att avtalet upprättas på dess språk, ett eller flera,<br>under förutsättning att språket eller språken hör till gemenskapens<br>officiella språk. Det är nödvändigt med en bestyrkt översättning av<br>varje avtal med hänsyn till de formaliteter som måste uppfyllas i den<br>medlemsstat där egendomen i fråga är belägen.</p>
<p>11 För att ge köparen möjlighet att bättre inse vilka hans skyldigheter<br>och rättigheter är enligt avtalet bör han ges en tidsfrist under vilken<br>han kan frånträda avtalet utan att ange några skäl, eftersom egendomen<br>i fråga ofta är belägen i en annan stat och omfattas av lagstiftning som<br>skiljer sig från den i köparens land</p>
<p>68</p>
<p>12. Krav från säljarens sida på att förskottsbetalningar skall göras före<br>slutet av den tidsfrist under vilken köparen kan frånträda avtalet utan<br>att ange några skäl kan minska skyddet för köparen. Därför bör<br>förskottsbetalningar före slutet av denna frist förbjudas</p>
<p>13. I händelse av hävning eller frånträdande av ett avtal om köp av<br>nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis, vars pris helt<br>eller delvis täcks av krediter som beviljats köparen av säljaren eller av<br>en tredje part på grundval av ett avtal som träffats mellan denna tredje<br>part och säljaren bör det föreskrivas att kreditavtalet bör annulleras<br>utan särskild påföljd.</p>
<p>14. Det finns i vissa fall en risk för att konsumenten kan berövas det<br>skydd som fastställs genom detta direktiv om lagstiftningen i en icke-<br>medlemsstat anges som den lagstiftning som är tilllämplig på avtalet.<br>Detta direktiv bör därför innehålla bestämmelser som är avsedda att<br>undanröja denna risk.</p>
<p>15. Det är medlemsstaterna som bör vidta åtgärder för att säkerställa att<br>säljaren uppfyller sina skyldigheter</p>
<p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar<br>eller andra författningar om skydd av köpare i fråga om vissa frågor<br>rörande avtal som direkt eller indirekt berör köp av nyttjanderätten till<br>fast egendom på tidsdelningsbasis</p>
<p>Detta direktiv omfattar endast sådana bestämmelser som angår följande<br>aspekter i avtalsförhållandet:</p>
<p>- Information om avtalets innehåll och formerna för att tillhandahålla<br>denna information</p>
<p>- Förfaranden och former för hävning och frånträdande.</p>
<p>Medlemsstaterna skall med iakttagande av de allmänna bestämmelserna<br>i fördraget vara behöriga i andra frågor, bl.a. att bestämma den rättsliga<br>karaktären på de rättigheter som berörs av de avtal som omfattas av detta<br>direktiv.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>I detta direktiv avses med</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>69</p>
<p>- avtal som direkt eller indirekt gäller köp av nyttjanderätten till fast</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 127</p>
<p>egendom på tidsdelningsbasis: nedan kallat avtal, varje avtal eller Prop. 1996/97:127<br>samling avtal som ingåtts för minst tre år enligt vilka, mot betalning av Bilaga 1<br>ett bestämt totalpris, en säljare direkt eller indirekt upplåter, överlåter<br>eller åtar sig att överlåta en äganderätt eller annan rätt som avser<br>nyttjandet av fast egendom under en bestämd eller bestämbar tid av året,<br>som inte far vara kortare än en vecka,</p>
<p>-fast egendom: en byggnad eller en del av en byggnad som är avsedd<br>att användas som bostad och till vilken rättigheten enligt avtalet är<br>knuten,</p>
<p>- säljare: fysisk eller juridisk person som i samband med transaktioner<br>som omfattas av detta direktiv, yrkesmässigt upplåter, överlåter eller åtar<br>sig att överlåta den rättighet som avtalet avser,</p>
<p>- köpare: fysisk person som i samband med de transaktioner som om-<br>fattas av detta direktiv för ändamål som inte kan anses ingå i hans yrkes-<br>mässiga verksamhet far den rättighet som avtalet avser överlåten på sig<br>eller till vars förmån rättigheten upplåts.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning vidta åtgärder för att säkerställa<br>att säljaren är skyldig att till varje person som begär upplysningar om den<br>fasta egendomen tillhandahålla skriftlig information som, förutom en<br>allmän beskrivning av egendomen, skall innehålla åtminstone kortfattade<br>och relevanta uppgifter enligt punkterna a - g, i och 1 i bilagan samt upp-<br>gifter om hur ytterligare information kan erhållas.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att alla uppgifter<br>som måste finnas i den skriftliga information som anges i punkt 1, utgör<br>en integrerad del av avtalet.</p>
<p>Om inte parterna uttryckligen kommer överens om något annat far endast<br>sådana förändringar som är en följd av omständigheter utanför säljarens<br>kontroll göras i dessa uppgifter.</p>
<p>Ändringar i dessa uppgifter skall meddelas köparen innan avtalet sluts.</p>
<p>I avtalet skall sådana ändringar uttryckligen anges.</p>
<p>3. I all reklam för den berörda fasta egendomen skall anges möjligheten<br>att få den skriftliga information som anges i punkt 1 och var den finns<br>tillgänglig.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa följande:<br></p>
<p>- Avtalet, som skall vara skriftligt, skall minst innehålla de uppgifter som</p>
<p>70</p>
<p>anges i bilagan.</p>
<p>- Avtalet och den handling som anges i artikel 3.1 skall, enligt köparens<br>val, upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där<br>köparen är bosatt eller där han är medborgare; det valda språket måste<br>vara ett av gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen<br>är bosatt kan emellertid kräva att avtalet åtminstone upprättas på dess<br>språk, ett eller flera, under förutsättning att språket eller språken hör till<br>gemenskapens officiella språk.</p>
<p>- Säljaren skall förse köparen med en bestyrkt översättning av avtalet på<br>språket eller ett av språken i den medlemsstat där den fasta egendomen<br>är belägen; språket skall vara ett av gemenskapens officiella språk.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa följande:</p>
<p>1. Förutom de möjligheter att få avtalet ogiltigförklarat enligt nationell<br>lagstiftning har köparen rätt</p>
<p>- att frånträda avtalet utan att ange några skäl inom tio kalenderdagar<br>från det att båda parterna undertecknat avtalet eller ett bindande<br>preliminärt avtal. Om den tionde dagen är en allmän helgdag skall<br>tidsfristen utsträckas till den första arbetsdagen därefter.</p>
<p>- att häva avtalet inom tre månader från undertecknandet av avtalet eller<br>det preliminära avtalet, om avtalet vid tidpunkten för undertecknandet<br>inte innehåller de uppgifter som anges i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h,</p>
<p>1. k, 1 och m i bilagan Om uppgifterna lämnas inom dessa tre månader<br>skall köparens tidsfrist för frånträdande av avtalet enligt första<br>strecksatsen, börja löpa från tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.</p>
<p>- att frånträda avtalet enligt första strecksatsen, om han vid utgången av<br>den tremånadersperiod som anges i andra strecksatsen inte har utnyttjat<br>sin rätt att häva trots att avtalet inte innehåller de upplysningar som anges<br>i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h, i, k, 1 och m i bilagan; fristen börjar löpa<br>dagen efter tremånadersperiodens utgång.</p>
<p>2. Om köparen avser att utnyttja sin rätt enligt punkt 1 skall han<br>meddela detta i enlighet med vad som anges i punkten 1 i bilagan före<br>utgången av den aktuella tidsfristen; meddelandet skall lämnas på ett sätt<br>som enligt nationell lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn<br>och adress har angivits i avtalet för detta ändamål. Tidsfristen skall anses<br>ha iakttagits om meddelandet, om det är skriftligt, avsänts innan<br>tidsfristen har gått ut</p>
<p>3. När köparen utövar sm rättighet enligt första strecksatsen i punkt 1 är<br>han endast skyldig att i förekommande fall betala de kostnader som i<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>71</p>
<p>enlighet med nationell lagstiftning uppkommit som en följd av att avtalet Prop. 1996/97:127<br>slutits och frånträtts och som avser sådana juridiska formaliteter som Bilaga 1<br>måste företas före utgången av den tidsfrist som anges i första<br>strecksatsen i punkt 1. Sådana kostnader skall uttryckligen anges i avtalet</p>
<p>4. När köparen utnyttjar sin rätt att häva avtalet enligt andra strecksatsen</p>
<p>i punkt 1 är han inte skydlig att betala någon ersättning.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning föreskriva förbud mot förskotts-<br>betalningar av köparen före utgången av den tidsfrist under vilken han<br>kan utöva sin rätt att frånträda avtalet</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att ett kreditavtal i<br>följande fall skall upphöra att gälla utan påföljd för köparen när denne<br>utnyttjar sin rätt att häva eller frånträda avtalet enligt artikel 5, nämligen</p>
<p>- om krediten täcker priset helt eller delvis och har beviljats av säljaren,<br>eller</p>
<p>- om krediten täcker priset helt eller delvis och krediten beviljats köparen<br>av en tredje part på grund av en överenskommelse mellan den tredje<br>parten och säljaren,</p>
<p>Medlemsstaterna skall meddela närmare föreskrifter om annulleringen av<br>kreditavtalet.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att villkor, j enom<br>vilka en köpare avstår från rättigheter enligt detta direktiv, eller genom<br>vilka en säljare fritas från det ansvar som uppkommer genom detta<br>direktiv, inte skall vara bindande för köparen enligt bestämmelser i<br>nationell lagstiftning.</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker-<br>ställa att, oavsett vilken lagstiftning som är tillämplig, köparen inte<br>berövas det skydd som ges genom detta direktiv, om den berörda fasta<br>egendomen är belägen inom en medlemsstats territorium</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Medlemsstaterna skall i sm lagstiftning fastställa vilka följderna blir om 72</p>
<p>detta direktiv inte följs.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att anta eller behålla<br>bestämmelser som är förmånligare när det gäller skyddet av köparna inom<br>direktivets område, om det kan ske utan att det påverkar deras skyldig-<br>heter enligt fördraget.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som<br>är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 30 månader efter det att<br>det har offentliggjorts i Europetska gemenskapernas officiella tidning. De<br>skall genast underrätta kommissionen om detta.</p>
<p>När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla hän-<br>visningar till detta direktiv eller åtföljas av sådana hänvisningar när de<br>offentliggörs. Varje medlemstat skall själv fastställa hur sådana hän-<br>visningar skall göras</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de<br>bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som<br>omfattas av detta direktiv.</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p>
<p>Utfärdat i Strasbourg den 26 oktober 1994.</p>
<p>På Europaparlamentets vägnar</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>K HÄNSCH</p>
<p>J. EEKHOFF</p>
<p>Ordförande</p>
<p>Ordförande</p>
<p>73</p>
<p>BILAGA</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Förteckning över de uppgifter som avtalet enligt artikel 4 minst skall<br>innehålla</p>
<p>a) Parternas identitet och hemvist, inbegripet särskild information om<br>säljarens rättsliga status vid tidpunkten för slutandet av avtalet samt<br>ägarens identitet och hemvist</p>
<p>b) Karaktären på den rättighet, som avtalet avser och en bestämmelse<br>som anger villkoren för utövandet av den rättigheten inom den<br>medlemsstats territorium där den berörda egendomen är belägen och<br>om dessa villkor har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka<br>villkor som återstår att uppfylla.</p>
<p>c) När avtalet avser bestämd fast egendom, en tillförlitlig beskrivning av<br>egendomen och uppgift om var den är belägen.</p>
<p>d) Om den fasta egendomen håller på att byggas</p>
<p>1) hur långt bygget kommit,</p>
<p>2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,</p>
<p>3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller bygg-<br>nadstillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga<br>adress,</p>
<p>4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta<br>egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonled-<br>ningar),</p>
<p>5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en<br>garanti för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte<br>blir färdigställd och villkoren för dessa garantier.</p>
<p>e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning) som köparen har<br>eller kommer att få tillgång till och villkoren för detta.</p>
<p>f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m. som köpa-<br>ren har eller kommer att fa tillgång till, och vid behov villkoren för<br>detta.</p>
<p>g) De principer som utgör grunden för underhåll, reparation, administra-<br>tion och förvaltning av den fasta egendomen</p>
<p>h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet<br>avser kan utövas och, vid behov, dess längd. Den dag då köparen kan<br>börja utöva sin rätt enligt avtalet.</p>
<p>i) Det pris som köparen skall betala för att utöva sin rätt enligt avtalet.<br>En uppskattning av det belopp som köparen skall betala för att<br></p>
<p>74</p>
<p>använda gemensamma anläggningar och tjänster. Grunderna för<br>beräkningen av avgifter för användandet av egendomen, de obligato-<br>riska avgifterna (t.ex. skatter och avgifter) och de administrativa<br>kostnaderna (t.ex. förvaltning, underhåll och reparationer).</p>
<p>j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra kostna-<br>der, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.</p>
<p>k) Om det är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidare försälj-<br>ningssystem för de avtalade rättigheterna vilket ordnas av säljaren eller<br>en tredje part som anges av säljaren i avtalet, och eventuella kostnader<br>för detta</p>
<p>l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och till vem en<br>förklaring om hävning eller frånträdande skall lämnas, samt de sätt på<br>vilka en sådan förklaring kan lämnas. Närmare angivande av kostna-<br>dernas karaktär och de belopp som köparen kommer att bli skyldig att<br>betala enligt artikel 5.3, om han utnyttjar sin rätt att frånträda avtalet.<br>I förekommande fall, uppgifter om hur annullering av ett kreditavtal<br>som är knutet till köpeavtalet kan göras i händelse av hävning eller<br>frånträdande av avtalet.</p>
<p>m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>75</p>
<h2>Sammanfattning av promemorian</h2>
<p>Promemorian innehåller förslag som syftar till att genomföra ett EG-<br>direktiv (94/47/EG) om konsumentskydd vid avtal om rätt att under vissa<br>återkommande tidsperioder använda en bostad. Direktivet skall vara<br>genomfört senast den 29 april 1997</p>
<p>I promemorian föreslås en ny lag om avtal om rätt att periodvis nyttja<br>en bostad. Lagen skall gälla endast avtal i konsumentförhållanden och<br>vara tvingande till förmån för konsumenten</p>
<p>I lagförslaget finns bl.a bestämmelser som uppställer krav på<br>innehållet i den information som näringsidkaren skall lämna konsumenten<br>samt krav på avtalets form och innehåll. Lagförslaget innehåller också<br>regler som ger konsumenten ångerrätt samt rätt att kräva avtalets<br>återgång, om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen<br>Konsumenten skall inte vara skyldig att betala något under ångerfristen<br>Om konsumenten utnyttjar sin ångerrätt eller rätt att kräva avtalets åter-<br>gång, skall vissa kreditavtal som träffats med anledning av köpet upphöra<br>att gälla, utan att kreditgivaren far tillgodoräkna sig någon ersättning för<br>att skulden betalas i förtid</p>
<p>Det föreslås också att det införs förbud att vid kreditköp av bostads-<br>andelar använda löpande fordringshandlingar, t.ex växlar</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 29 april 1997.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>76</p>
<h2>Promemorians lagförslag Prop. 1996/97:127</h2>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 Förslag till lag om avtal om rätt att periodvis nyttja en bostad</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter<br>eller överlåter rätt att periodvis nyttja en bostad i fall då avtalet</p>
<p>1. ingås för en tid av minst tre år, samt</p>
<p>2. avser rätt att nyttja bostaden under en eller flera bestämda eller<br>bestämbara tidsperioder varje år.</p>
<p>Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att för annans<br>räkning till en konsument upplåta eller överlåta en sådan rätt som avses</p>
<p>1 första stycket.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med hans näringsverksamhet.</p>
<p>3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till<br>nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Information m.m.</p>
<p>4 § Näringsidkaren skall på begäran lämna skriftlig information som<br>innehåller</p>
<p>1. uppgift om näringsidkarens namn och adress,</p>
<p>2. uppgift om bostadens ägares namn och adress, om ägaren är någon<br>annan än näringsidkaren,</p>
<p>3. en beskrivning av den rättighet avtalet avser och villkoren för att<br>rättigheten skall kunna utövas,</p>
<p>4. en beskrivning av bostaden och uppgift om var den är belägen,</p>
<p>5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som<br>konsumenten enligt avtalet skall få tillgång till och villkoren för detta,</p>
<p>6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration<br>och förvaltning sköts,</p>
<p>7. uppgift om priset för rättigheten enligt avtalet, en uppskattning av<br>vad konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar<br>och tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,<br>skatter och administrativa kostnader,</p>
<p>8. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång<br>av avtalet,</p>
<p>9. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 och<br>13 §§ och om de kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig</p>
<p>77</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127</p>
<p>att svara för om han utövar sin ångerrätt, Prop. 1996/97:127</p>
<p>10. uppgift om vad gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal vid Bilaga 3<br>återgång eller frånträdande av ett upplåtelse- eller överlåtelseavtal,</p>
<p>11 uppgift om till vem konsumenten skall lämna meddelande om att</p>
<p>han önskar utnyttja sin rätt enligt 11 eller 12 § samt uppgift om på vilket</p>
<p>sätt ett sådant meddelande enligt 15 § kan lämnas, samt</p>
<p>12. uppgift om var man kan få ytterligare information</p>
<p>I all reklam skall det anges var den skriftliga informationen finns<br>tillgänglig.</p>
<p>5 § Om bostaden är under uppförande, skall den skriftliga information</p>
<p>som avses i 4 § även innehålla uppgift om</p>
<p>1. när bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsumen-</p>
<p>ten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,</p>
<p>2. numret på bygglovet eller motsvarande tillstånd samt namnet på och<br>adressen till den myndighet som ansvarar för bygglov eller motsvarande<br>tillstånd, samt</p>
<p>3 vilken säkerhet som lämnas enligt 10 §.</p>
<p>Informationen skall också innehålla en upplysning om att konsumenten</p>
<p>inte är skyldig att betala något innan säkerhet enligt 10 § har ställts</p>
<p>Avtalet</p>
<p>6 § Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.</p>
<p>Avtalet skall vara upprättat på något av de officiella språken i det land</p>
<p>där konsumenten är bosatt eller är medborgare Konsumenten väljer vilket</p>
<p>av språken som skall användas.</p>
<p>Om bostaden är belägen i ett land inom Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumenten en be-<br>styrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i det landet</p>
<p>7 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i</p>
<p>4 § första stycket eller 5 §.</p>
<p>I avtalet skall också anges</p>
<p>1. konsumentens namn och adress,</p>
<p>2. dagen och platsen för undertecknandet,</p>
<p>3. den tidsperiod under vilken bostaden får nyttjas, samt</p>
<p>4. den dag då konsumenten kan börja utöva sin rätt.</p>
<p>Av avtalet skall framgå om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller<br>vidareförsäljmngssystem samt, i så fall, vem konsumenten skall vända sig<br>till, om han önskar delta i systemet, och vad det kostar.</p>
<p>Av avtalet skall vidare framgå att konsumenten inte kommer att bli<br>ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än dem som angetts<br>i avtalet.</p>
<p>8 § Konsumenten får åberopa en uppgift som lämnats enligt 4 § första<br>stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift har lämnats i avtalet.<br>Detta gäller dock inte om avvikelsen särskilt angetts i avtalet och om</p>
<p>1. parterna träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet får<br>avvika från den skriftliga informationen, eller</p>
<p>2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens</p>
<p>kontroll. 78</p>
<p>9 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska Prop. 1996/97:127<br>ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte, om Bilaaa 3</p>
<p>den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger kon-<br>sumenten ett bättre skydd.</p>
<p>10 § Är bostaden under uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggan-<br>de säkerhet för att konsumenten far tillbaka vad som betalats, om bosta-<br>den eller gemensamma anläggningar inte färdigställs</p>
<p>Återgång, ångerrätt m.m.</p>
<p>11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 6 § eller inte<br>innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 7 §, är konsu-<br>menten inte bunden av avtalet.</p>
<p>Om konsumenten vill att avtalet skall återgå på grund av förhållande<br>som anges i första stycket, skall han lämna meddelande om detta till den<br>person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande Om en<br>begäran om återgång grundas på att avtalet inte har upprättats i enlighet<br>med 6 § andra och tredje styckena eller på grund av att det inte<br>innehåller vad som föreskrivs i 7 §, skall meddelandet lämnas inom tre<br>månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten<br>förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.</p>
<p>Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att föreskrifterna i 6 och</p>
<p>7 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utövat sin rätt att kräva avtalets<br>återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall återgå.</p>
<p>12 § Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt)<br>genom att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från<br>den dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt<br>avtalet skall ta emot ett sådant meddelande.</p>
<p>Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om<br>konsumenten enligt 11 § första stycket inte är bunden av avtalet, börjar<br>ångerfristen i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva<br>återgång upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket. I fall som avses<br>i 11 § andra stycket andra meningen börjar ångerfristen löpa senast dagen<br>efter det att tre månader förflutit från avtalets undertecknande.</p>
<p>13 § Konsumenten är inte skyldig att betala något innan ängerfristen löpt<br>ut. Detta gäller även i förhållande till den som enligt en överenskommelse<br>med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit med anledning av<br>upplåtelse- eller överlåtelseavtalet.</p>
<p>Konsumenten är inte heller skyldig att betala något innan näringsid-<br>karen, i förekommande fall, har ställt säkerhet enligt 10 §.</p>
<p>14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-<br>ning vid återgång av avtalet enligt 11 §.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att<br>betala endast sådana kostnader som är föranledda av föreskrifter som<br>gäller på den ort där bostaden är belägen.</p>
<p>15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller<br>12 § är skriftligt och har avsänts på ett lämpligt sätt, far meddelandet<br>åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.</p>
<p>16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller<br></p>
<p>79</p>
<p>överlåtelse av rätt att periodvis nyttja en bostad har fått kredit av närings- Prop. 1996/97:127<br>idkaren eller någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne Bilaga 3<br>och näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att kredit-<br>givaren far tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i<br>förtid, om</p>
<p>1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller</p>
<p>2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §</p>
<p>Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830)<br>skall tillämpas då näringsidkaren med anledning av upplåtelse- eller över-<br>låtelseavtalet har lämnat konsumenten anstånd med betalningen eller då<br>någon del av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten<br>har fatt låna av näringsidkaren eller någon annan kreditgivare på grund<br>av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren.</p>
<p>Tillsyn m.m.</p>
<p>18 § Konsumentverket skall utöva tillsyn över att denna lag följs.</p>
<p>Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet<br>för näringsidkaren än som är nödvändigt.</p>
<p>19 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att<br>göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar som<br>behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om<br>verksamheten som begärs för tillsynen.</p>
<p>Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar<br>upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, far Konsument-<br>verket förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet.</p>
<p>20 § Om Konsumentverket enligt 19 § andra stycket har förelagt en<br>säljare att tillhandahålla en handling, far beslutet överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 19 § far<br>inte överklagas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 29 april 1997.</p>
<p>80</p>
<p>2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om hemförsäljningslagen (1981:1361) att<br>1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>. <sup>1 §</sup>'</p>
<p>Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller<br>överlåter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakli-<br>gen enskilt bruk, om avtalet ingås</p>
<p>1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon<br>annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten<br>inte endast för stunden befinner sig,</p>
<p>2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet, eller</p>
<p>3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför<br>dennes fasta försäljningsställe.</p>
<p>Lagen tillämpas dock inte, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300<br>kr,</p>
<p>2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-<br>mässigt betjänar vissa rutter,</p>
<p>3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980)<br>om handel med finansiella instrument,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på<br>mark eller i vatten,</p>
<p>5. avtalet är ett försäkringsavtal,</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet<br>gäller en vara eller en tjänst som<br>omfattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten.</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet<br>gäller en vara eller en tjänst som<br>omfattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten, eller</p>
<p>7. avtalet gäller upplåtelse eller<br>överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:000) om avtal om rätt att<br>periodvis nyttja en bostad.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 29 april 1997</p>
<p>'Senaste lydelse 1992:1111</p>
<p>81</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över departementspromemorian</h2>
<p>Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende (Ds 1996:39) avgetts av Hovrätten<br>för Nedre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,<br>Domstolsverket, Kammarkollegiet, Finansinspektionen, Juridiska fakulte-<br>ten vid Stockholms universitet, Institutet för fastighetsrättslig forskning<br>vid Uppsala universitet, Konkurrensverket, Marknadsdomstolen, Konsu-<br>mentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Fastighetsmäklarnämnden,<br>Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges advokatsamfund, Svenska Bank-<br>föreningen, Mäklarsamfundet, Fastighetsmäklarförbundet, Sveriges Bo-<br>stadsrättsföreningars Centralorganisation, Konsumentvägledarnas före-<br>ning, Semesterhus Fjäll & Hav Aktiebolag samt Skandinavisk Timeshare<br>Förening</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>82</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat<br>boende</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter<br>eller överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet, om</p>
<p>1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat, och</p>
<p>2. bostadslägenheten får nyttjas under en eller flera regelbundet åter-<br>kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-<br>mas med ledning av det</p>
<p>Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att för någon<br>annans räkning upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten.</p>
<p>3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till<br>nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Information m.m.</p>
<p>4 § Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär<br>upplysningar om bostadslägenheten. Informationen skall innehålla</p>
<p>1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,</p>
<p>2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga<br>status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,</p>
<p>3. en beskrivning av den rättighet avtalet avser och villkoren för att<br>rättigheten skall kunna utnyttjas samt uppgift om i vilken utsträckning<br>dessa villkor har uppfyllts,</p>
<p>4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är<br>belägen,</p>
<p>5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som<br>konsumenten enligt avtalet skall fa tillgång till och villkoren för detta,</p>
<p>6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration<br>och förvaltning sköts,</p>
<p>7. uppgift om priset för rättigheten enligt avtalet, en uppskattning av<br>vad konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar<br>och tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,<br>skatter och administrativa kostnader,</p>
<p>8. uppgift om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-<br>ningssystem eller ej samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om vad<br>det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få delta<br>i systemet,</p>
<p>9. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång<br>av avtalet,</p>
<p>10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 och<br>13 §§ och om de kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig</p>
<p>83</p>
<p>att svara för om ångerrätten utnyttjas,</p>
<p>11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal<br>vid återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,</p>
<p>12. uppgift om till vem konsumenten skall lämna sådana meddelanden<br>som avses i 11 § andra stycket och 12 § första stycket samt uppgift om<br>på vilket sätt meddelandena enligt 15 § kan lämnas, och</p>
<p>13 uppgift om var man kan få ytterligare information</p>
<p>I all reklam skall det anges var den skriftliga informationen finns till-<br>gänglig.</p>
<p>5 § Om bostadslägenheten inte är färdigställd, skall den skriftliga infor-<br>mation som avses i 4 § även innehålla uppgift om</p>
<p>1. hur långt bygget har kommit,</p>
<p>2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som<br>konsumenten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,</p>
<p>3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-<br>ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten fullt<br>användbar,</p>
<p>4. beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-<br>dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och</p>
<p>3. den säkerhet som ställs enligt 10 §.</p>
<p>Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte far kräva<br>eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §</p>
<p>6 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall<br>marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Avtalet</p>
<p>1 § Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.</p>
<p>Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där<br>konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumenten väljer vilket av<br>språken som skall användas.</p>
<p>Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumen-<br>ten en bestyrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i det<br>landet.</p>
<p>8 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i<br>4 § första stycket eller 5 §</p>
<p>I avtalet skall följande också anges:</p>
<p>1. konsumentens namn och adress,</p>
<p>2. dagen och platsen för undertecknandet,</p>
<p>3. den tidsperiod under vilken bostadslägenheten far nyttjas, och</p>
<p>4. den dag då konsumenten kan börja utnyttja sin rätt.</p>
<p>Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda<br>andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som<br>har angetts i avtalet.</p>
<p>9 § Konsumenten far åberopa en uppgift som har lämnats enligt 4 §<br>första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift har lämnats i<br>avtalet. Detta gäller dock inte om avvikelsen särskilt har angetts i avtalet<br>och</p>
<p>1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet far<br>avvika från den skriftliga informationen, eller</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>84</p>
<p>2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens<br>kontroll.</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>10 § Är bostaden under uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggan-<br>de säkerhet för att konsumenten får tillbaka vad som betalats, om bosta-<br>den eller gemensamma anläggningar inte färdigställs.</p>
<p>Konsumentens rätt att låta avtalet återgå</p>
<p>11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte<br>innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsu-<br>menten inte bunden av avtalet. Detsamma gäller om näringsidkaren inte<br>enligt 7 § tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av<br>avtalet.</p>
<p>En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-<br>hållande som anges i första stycket, skall lämna meddelande om detta till<br>den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om<br>en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller<br>tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas inom<br>tre månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten<br>förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.</p>
<p>Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att bestämmelserna i 7 och<br>8 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utnyttjat sin rätt att kräva<br>avtalets återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall<br>återgå.</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>12 § Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt)<br>genom att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från<br>den dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt<br>avtalet skall ta emot ett sådant meddelande.</p>
<p>Ängerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande Om för-<br>hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ångerfristen<br>i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har<br>upphört enligt 11 § andra eller tredje stycke:.</p>
<p>Betalning</p>
<p>13 § Näringsidkaren får inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfris-<br>ten har löpt ut. Detsamma gäller den som enligt en överenskommelse<br>med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit med anledning av<br>upplåtelse- eller överlåtelseavtalet</p>
<p>Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, får näringsidkaren inte heller</p>
<p>kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till<br>böter.</p>
<p>14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-<br>ning när avtalet återgår enligt 11 §.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sm ångerrätt enligt 12 § är skyldig att</p>
<p>betala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd 85</p>
<p>av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana<br></p>
<p>juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ångerfristen</p>
<p>Om meddelanden som konsumenten lämnar</p>
<p>15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller<br>12 § är skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet<br>åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller<br>överlåtelse har fatt kredit av näringsidkaren eller av någon annan på<br>grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall<br>kreditavtalet upphöra att gälla utan påföljd för konsumenten, om</p>
<p>1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller</p>
<p>2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.</p>
<p>Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830)<br>skall tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med<br>betalningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då någon del<br>av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat<br>av näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en<br>överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.</p>
<p>Lagval</p>
<p>18 § Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför samarbets-<br>området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de ger<br>konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>Tillsyn m.m.</p>
<p>19 § Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen<br>skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för<br>näringsidkaren än som är nödvändigt.</p>
<p>20 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att<br>göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar som<br>behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om<br>verksamheten som begärs för tillsynen.</p>
<p>Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar<br>upplysningarna, far Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite<br>att fullgöra sin skyldighet</p>
<p>21 § Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>86</p>
<p>näringsidkare att tillhandahålla en handling, far beslutet överklagas hos Prop. 1996/97:127<br>allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 § pQ<sub>aea</sub> 5<br>far inte överklagas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten</p>
<p>Denna lag träder i krafit den 1 juni 1997.</p>
<p>87</p>
<p>2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall<br>ha följande lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §<sup>2</sup></p>
<p>Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller över-<br>låter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen<br>enskilt bruk, om avtalet ingås</p>
<p>1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon<br>annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten<br>inte endast för stunden befinner sig,</p>
<p>2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet, eller</p>
<p>3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför<br>dennes fasta försäljningsställe</p>
<p>Lagen tillämpas dock inte, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger<br>300 kr,</p>
<p>2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-<br>mässigt betjänar vissa rutter,</p>
<p>3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på<br>mark eller i vatten,</p>
<p>5. avtalet är ett försäkringsavtal,</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäl-<br>ler en vara eller en tjänst som om-<br>fattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten.</p>
<p>6. avtalet ingås vid ett hembesök<br>som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäl-<br>ler en vara eller en tjänst som om-<br>fattas av konsumentens begäran<br>eller som har ett direkt samband<br>med den varan eller tjänsten, eller</p>
<p>7. avtalet gäller upplåtelse eller<br>överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:000) om konsumentskydd vid<br>avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1992:1111.</p>
<p>88</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-05</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,<br>justitierådet Bengt Lambe.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 23 januari 1997 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,</p>
<p>2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Sten<br>Andersson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.</p>
<p>Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende</p>
<p>13 §</p>
<p>Enligt första meningen i första stycket i denna paragraf far näringsidkaren<br>inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfristen har löpt ut. I andra<br>meningen stadgas, att ”Detsamma gäller den som enligt en<br>överenskommelse med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit<br>med anledning av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet”. Av tredje stycket<br>i paragrafen följer, att den som uppsåtligen brutit mot nämnda förbud kan<br>dömas till böter.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om regleringen i andra<br>meningen första stycket är nödvändig och i alla delar ändamålsenlig.<br>Stadgandet synes ta sikte på det fallet att ett kreditbelopp överlämnats till<br>näringsidkaren och mottagits av denne i strid med det straffbelagda<br>förbudet i första meningen. Situationen framstår därmed som något udda<br>Därtill kominer att förbudet i andra meningen skulle kunna tänkas<br>förhindra att en konsument som avser att använda sig av bestämmelserna<br>i 11 eller 12 § omedelbart kan återbetala ett eventuellt redan utbetalat lån.<br>Det bör slutligen noteras att enligt lagtexten avser det aktuella förbudet<br>i sådant fall, språkligt något oegentligt, att ”ta emot betalning”.</p>
<p>På grund av det anförda ifrågasätter Lagrådet om inte andra meningen i<br>första stycket bör utgå.</p>
<p>I övrigt lämnar Lagrådet lagförslagen utan erinran</p>
<p>89</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997</p>
<p>Prop. 1996/97:127</p>
<p>Närvarande:, statsrådet Hjelm-Wallén ordförande, och statsråden,<br>Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann,<br>Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Ähnberg, Pagrotsky, Östros,<br>Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal<br>om tidsdelat boende</p>
<p>90</p>
<p>gotab 53013, Stockholm 1997</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1996/97:LU18?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?INLInlämning1997-02-27 00:00:00inträffat60BBordläggning1997-02-28 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1997-03-04 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-03-17 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 05:31:51statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031272019-05-22 17:21:38tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-24 05:31:51behandlas_i1996/97:LU18GK01LU18bet1996/97LU18Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:127<br/>
Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeGK02L10mot1996/97L10med anledning av prop. 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:127<br/>
Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeGK02L11mot1996/97L11med anledning av prop. 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeMotionföljdmotionav Agne Hansson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:127<br/>
Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeGK02L10mot1996/97L10med anledning av prop. 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeav Agne Hansson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Tanja Linderborg m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:127<br/>
Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeGK02L11mot1996/97L11med anledning av prop. 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boendeav Tanja Linderborg m.fl. (V)Motion