<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284237</hangar_id>
 <dok_id>GK03124</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>124</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:124</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>124</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-03-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:55:25</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring i socialtjänstlagen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03124/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03124</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03124</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:124&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändring i socialtjänstlagen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03124/prop_199697__124-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1990:1404) om kommuner-&lt;br&gt;nas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, rättegångsbalken och&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i socialtjänstlagen innebär att 6 § kompletteras med&lt;br&gt;tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels&lt;br&gt;rätten till annat bistånd. Försörjningsstödet består av en schabloniserad&lt;br&gt;del och därutöver vissa andra preciserade kostnadsposter som skall utges&lt;br&gt;till skäliga kostnader. Med annat bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet&lt;br&gt;och särskilt boende för äldre eller funktionshindrade. Beslut om försörj-&lt;br&gt;ningsstöd och annat bistånd skall kunna överklagas genom förvaltnings-&lt;br&gt;besvär. Vidare föreslås att socialnämnden även får ge bistånd i annan&lt;br&gt;form. Sådant bistånd får prövas i den ordning som gäller enligt 10 kap.&lt;br&gt;kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås vissa ändringar som förtydligar socialtjänstens skyldig-&lt;br&gt;het att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder samt den enskildes&lt;br&gt;egna ansvar att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande.&lt;br&gt;Nya bestämmelser införs vilka ger kommunen rätt att begära att ung-&lt;br&gt;domar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller&lt;br&gt;annan kompetenshöj ande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att stärka bamperspektivet inom socialtjänsten föreslås ett antal&lt;br&gt;nya bestämmelser. Bland annat föreslås att portalparagrafen kompletteras&lt;br&gt;med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonvention&lt;br&gt;och innebär att det skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kräver när åtgärder rör barn. Även en bestämmelse om barns rätt att&lt;br&gt;komma till tals vid åtgärder som rör dem samt nya regler för skydd,&lt;br&gt;vård och behandling av barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår även vissa förändringar som rör äldre och fonk-&lt;br&gt;tionshindrade. Bl.a. föreslås en ny bestämmelse om stöd till anhöriga. I&lt;br&gt;anslutning till 6 § införs en bestämmelse som reglerar möjligheterna att&lt;br&gt;flytta till en annan kommun för människor som på grund av ålderdom,&lt;br&gt;funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av om-&lt;br&gt;fattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan genomföra flytt-&lt;br&gt;ningen utan att den andra kommunen erbjuder detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare vissa regeländringar och nya bestämmelser&lt;br&gt;som rör enskild verksamhet och dokumentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ...........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext........................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) . 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvårdslagen (1982:763)...................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om kom-&lt;br&gt;munernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård . . 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.........24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&amp;nbsp;(1980:100) . . 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.........................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter och överväganden .............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällsutvecklingen .............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Behov av ny lagstiftning...........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Nuvarande lagkonstruktion......................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Behov av ny översyn .........................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Allmänna bestämmelser för socialtjänsten ...............47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Personal och kompetensfrågor ...................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Kvalitet...................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till bistånd................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Nuvarande ordning...........................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Bakgrund..................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;Socialbidragens utveckling.................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 &amp;nbsp;Orsaker till socialbidragsberoende............64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 &amp;nbsp;Socialbidragstagamas levnadsförhållanden ......65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 &amp;nbsp;Socialbidraget och övriga socialpolitiska system . . 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;Socialstyrelsens bruttonorm .....................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;Rättstillämpning och överklagande ................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;Aktiva åtgärder .............................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;Försörjningsstöd och annat bistånd ................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;Precisering av forsörjningsstödet..................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;Annat bistånd...............................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 &amp;nbsp;Bistånd i andra fall...........................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.10 Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd.............93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Barn- och ungdomsfrågor ..........................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Socialtjänstlagen kompletteras med ett bamperspektiv ... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Grundläggande bestämmelser for skyddet av barn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdom.................................. 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;Anmälan till socialtjänsten om barn som far illa...... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;Socialtjänstens utredningsskyldighet i ärenden som rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddet av barn och ungdom ................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;Vård och behandling utanför hemmet ............. 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.1 &amp;nbsp;Kommunens ansvar for vårdresursplanering .... 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.2 &amp;nbsp;Socialnämndens ansvar vid vård och fostran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför hemmet ....................... 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.3 &amp;nbsp;Ersättning till familjehemsforäldrar vid en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadsöverflyttning ................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.4 Stöd och hjälp i samband med ärende om&lt;br&gt;vårdnad m.m.......................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Frågor rörande äldre och funktionshindrade ............. 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Mål för arbetet med äldre människor.............. 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Äldres möjlighet att flytta till annan kommun........ 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Stödet till anhöriga.......................... 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen........ 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Frågor rörande missbrukare........................ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Socialtjänstens ansvar ........................ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Handläggning av missbruksärenden............... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Avgifter inom missbrukarvården................. 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Kommunal nämndorganisation och sociala distriktsnämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt socialtjänstlagen ........................... 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet&amp;nbsp;&amp;nbsp;.......... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Tillståndspliktig verksamhet.................... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Tillståndsprövningen......................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Tillsynen................................. 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Dokumentation och personregister ................... 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Nya lagbestämmelser om dokumentation i&amp;nbsp;socialtjänsten 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 De nya bestämmelsernas tillämpningsområde........ 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Dokumentationsskyldighetens omfattning........... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 Kraven på dokumentationen.................... 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 Insynsrätt................................. 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 Omhändertagande av personakter i enskild verksamhet . 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 Författningsreglering av socialtjänstens personregister . . 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Ansvar i vissa fall för placeringskommun och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkbokföringkommun............................ 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 Placeringskommunens ansvar................... 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 Folkbokföringskommunens ansvar i vissa fall........ 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Ekonomiska konsekvenser av förslagen................ 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Ikraftträdande ................................. 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Författningskommentar ........................... 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1 Förslaget till ändring i socialtjänstlagen (1980:620) .... 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvårdslagen (1982:763)..................... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1404) om kom-&lt;br&gt;munernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård . 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ...... 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser ................ 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Socialtjänstkommitténs förslag till ny socialtjänstlag . . . 202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Socialtjänstkommitténs lagförslag om dokumentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och socialtjänstregister ....................... 221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Bemötandeutredningens lagförslag ............... 234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser ................ 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.................... 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Lagrådets yttrande .......................... 259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . . 266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalnings-&lt;br&gt;ansvar för viss hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 41^16 §§ samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1996:791) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 41 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 3-6, 9, 12, 19, 20, 22, 23, 27, 30, 33, 36, 37, 47, 50-52,&lt;br&gt;68-71 och 73-75 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 67 § skall lyda &amp;quot;Tillsyn över social-&lt;br&gt;tjänsten&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 a-6 h, 7 a, 33 a,&lt;br&gt;50 a, 50 b, 69 a-69 c, 70 a-70 c, 72 a och 72 b §§, samt närmast före&lt;br&gt;69 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund&lt;br&gt;främja människomas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska och sociala trygghet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämlikhet i levnadsvillkor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiva deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för&lt;br&gt;sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla en-&lt;br&gt;skildas och gruppers egna resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall bygga på respekt för människomas självbestäm-&lt;br&gt;manderätt och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtgärder rör barn skall sär-&lt;br&gt;skilt beaktas vad hänsynen till&lt;br&gt;barnets bästa kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 46 § 1991:1667.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har det yttersta ansvaret for att de som vistas i kommunen&lt;br&gt;far det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på&lt;br&gt;andra huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av&lt;br&gt;asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 6 h och 72 a §§ finns före-&lt;br&gt;skrifter om ansvar i vissa fall för&lt;br&gt;annan kommun än den i vilken den&lt;br&gt;enskilde vistas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de&lt;br&gt;nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag eller annan författning sägs om socialnämnd&lt;br&gt;gäller i förekommande fall den eller de nämnder som utses enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får sluta avtal med&lt;br&gt;någon annan om att utföra kom-&lt;br&gt;munens uppgifter inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Uppgifter som innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning får dock inte&lt;br&gt;med stöd av denna bestämmelse&lt;br&gt;överlämnas till ett bolag, en före-&lt;br&gt;ning, en samfällighet, en stiftelse&lt;br&gt;eller en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får sluta avtal med&lt;br&gt;någon annan om att utföra kom-&lt;br&gt;munens uppgifter inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Genom ett sådant avtal&lt;br&gt;får en kommun tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster åt en annan kommun.&lt;br&gt;Uppgifter som innefattar myndig-&lt;br&gt;hetsutövning får dock inte med&lt;br&gt;stöd av denna bestämmelse över-&lt;br&gt;lämnas till ett bolag, en förening,&lt;br&gt;en samfällighet, en stiftelse eller&lt;br&gt;en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till socialnämndens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,&lt;br&gt;medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhälls-&lt;br&gt;organ, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i&lt;br&gt;kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informera om socialtjänsten i kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för goda levnadsförhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekono-&lt;br&gt;misk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom stöd&lt;br&gt;och avlösning underlätta för dem&lt;br&gt;som vårdar närstående som är&lt;br&gt;långvarigt sjuka eller äldre eller&lt;br&gt;som har funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1381.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde har rätt till bistånd&lt;br&gt;av socialnämnden för sin försörj-&lt;br&gt;ning och sin livsföring i övrigt, om&lt;br&gt;hans behov inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom bi-&lt;br&gt;ståndet tillförsäkras en skälig lev-&lt;br&gt;nadsnivå. Biståndet skall utformas&lt;br&gt;så att det stärker hans resurser att&lt;br&gt;leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte själv kan tillgodose&lt;br&gt;sina behov eller kan få dem till-&lt;br&gt;godosedda på annat sätt har rätt&lt;br&gt;till bistånd av socialnämnden för&lt;br&gt;sin försörjning (försörj-&lt;br&gt;ningsstöd) och för sin livs-&lt;br&gt;föring i övrigt (annat bi-&lt;br&gt;stånd) på de villkor som anges i&lt;br&gt;6 b-6 f §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom bi-&lt;br&gt;ståndet tillförsäkras en skälig lev-&lt;br&gt;nadsnivå. Biståndet skall utformas&lt;br&gt;så att det stärker hans eller&lt;br&gt;hennes resurser att leva ett själv-&lt;br&gt;ständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjningsstöd lämnas för skä-&lt;br&gt;liga kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. livsmedel, kläder och skor, lek&lt;br&gt;och fritid, förbrukningsvaror,&lt;br&gt;hälsa och hygien samt dagstidning,&lt;br&gt;telefon och TV-avgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;boende, hushållsel, arbets-&lt;br&gt;resor, hemförsäkring, läkarvård,&lt;br&gt;akut tandvård, glasögon samt med-&lt;br&gt;lemskap i fackförening och arbets-&lt;br&gt;löshetskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäliga kostnader enligt första&lt;br&gt;stycket 1 skall i enlighet med vad&lt;br&gt;regeringen närmare föreskriver&lt;br&gt;beräknas enligt en för hela riket&lt;br&gt;gällande norm (riksnorm) på&lt;br&gt;grundval av officiella prisunder-&lt;br&gt;sökningar rörande olika hushålls-&lt;br&gt;typers baskonsumtion. Om det i ett&lt;br&gt;enskilt fall finns särskilda skäl,&lt;br&gt;skall socialnämnden dock beräkna&lt;br&gt;dessa kostnader till en högre nivå.&lt;br&gt;Nämnden får också i ett enskilt&lt;br&gt;fall beräkna kostnaderna till en&lt;br&gt;lägre nivå, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får begära att&lt;br&gt;den som uppbär försörjningsstöd&lt;br&gt;under viss tid skall delta i av&lt;br&gt;nämnden anvisad praktik eller an-&lt;br&gt;nan kompetenshöjande verksamhet&lt;br&gt;om den enskilde inte har kunnat&lt;br&gt;beredas någon lämplig arbets-&lt;br&gt;marknadspolitisk åtgärd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har fyllt tjugofem år, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har fyllt tjugofem år men av&lt;br&gt;särskilda skäl är i behov av kom-&lt;br&gt;petenshöjande insatser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. följer en utbildning med till-&lt;br&gt;gång till finansiering i särskild&lt;br&gt;ordning men under tid för studie-&lt;br&gt;uppehåll behöver försörjningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktik eller kompetenshöjande&lt;br&gt;verksamhet som avses i första&lt;br&gt;stycket skall syfta till att utveckla&lt;br&gt;den enskildes möjligheter att Z&lt;br&gt;framtiden försörja sig själv. Verk-&lt;br&gt;samheten skall stärka den enskil-&lt;br&gt;des möjligheter att komma in på&lt;br&gt;arbetsmarknaden eller, där så är&lt;br&gt;lämpligt, på en fortsatt utbildning.&lt;br&gt;Den skall utformas med skälig&lt;br&gt;hänsyn till den enskildes individu-&lt;br&gt;ella önskemål och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall samråda&lt;br&gt;med länsarbetsnämnden innan be-&lt;br&gt;slut fattas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde utan godtagbart&lt;br&gt;skäl avböjer att delta i praktik&lt;br&gt;eller annan kompetenshöjande&lt;br&gt;verksamhet som anvisats enligt&lt;br&gt;6 c §, får fortsatt försörjningsstöd&lt;br&gt;vägras eller nedsättas. Detsamma&lt;br&gt;gäller om han eller hon utan god-&lt;br&gt;tagbart skäl uteblir från praktiken&lt;br&gt;eller den kompetenshöjande verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som deltar i praktik eller&lt;br&gt;annan kompetenshöjande verksam-&lt;br&gt;het enligt 6 c § skall därvid inte&lt;br&gt;anses som arbetstagare. I den ut-&lt;br&gt;sträckning den enskilde utför upp-&lt;br&gt;gifter som stämmer överens med&lt;br&gt;eller till sin art liknar sådant som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligen utförs vid förvärvsarbete,&lt;br&gt;skall han eller hon dock likställas&lt;br&gt;med arbetstagare vid tillämpning&lt;br&gt;av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 §§&lt;br&gt;och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 §§ och&lt;br&gt;8-10 §§ samt 7-9 kap. ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen (1977:1160) och av&lt;br&gt;lagen (1976:380) om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6f§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annat bistånd avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. färdtjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hjälp i hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. särskilt boende för service och&lt;br&gt;omvårdnad för äldre eller bostad&lt;br&gt;med särskild service för funk-&lt;br&gt;tionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6g§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får ge bistånd i&lt;br&gt;annan form än eller utöver vad&lt;br&gt;som följer av 6 b och 6 f §§, om&lt;br&gt;det finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6h§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som önskar flytta till&lt;br&gt;en annan kommun, men till följd&lt;br&gt;ctv ålderdom, funktionshinder eller&lt;br&gt;allvarlig sjukdom har ett varaktigt&lt;br&gt;behov av omfattande vård- och&lt;br&gt;omsorgsinsatser och därför inte&lt;br&gt;kan bosätta sig där utan att inflytt-&lt;br&gt;ningskommunen erbjuder be-&lt;br&gt;hövliga insatser, får hos den kom-&lt;br&gt;munen ansöka om sådana insatser&lt;br&gt;som avses i 6 f § punkterna 2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En sådan ansökan skall behand-&lt;br&gt;las som om den enskilde var bo-&lt;br&gt;satt i inflyttningskommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att sökandens&lt;br&gt;behov är tillgodosedda i hemkom-&lt;br&gt;munen får inte beaktas vid pröv-&lt;br&gt;ning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av inflyttningskom-&lt;br&gt;munen är hemkommunen skyldig&lt;br&gt;att bistå den förra kommunen med&lt;br&gt;den utredning som kan behövas&lt;br&gt;för bedömningen av ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser inom socialtjänsten skall&lt;br&gt;vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utförande av socialnämndens&lt;br&gt;uppgifter skall det finnas personal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med lämplig utbildning och erfa-&lt;br&gt;renhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genom-&lt;br&gt;föras tillsammans med honom och vid behov i samverkan med andra&lt;br&gt;samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en åtgärd rör ett barn skall&lt;br&gt;barnets inställning så långt det är&lt;br&gt;möjligt klarläggas. Hänsyn skall&lt;br&gt;tas till barnets vilja med beaktan-&lt;br&gt;de av dess ålder och mognad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda för-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveck-&lt;br&gt;ling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,&lt;br&gt;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran&lt;br&gt;utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om barn och ung-&lt;br&gt;dom tillgodose det särskilda behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp som kan före-&lt;br&gt;ligga sedan en tvist om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge har avgjorts av en&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att&lt;br&gt;äldre människor får möjlighet att&lt;br&gt;leva och bo självständigt och att&lt;br&gt;ha en aktiv och meningsfull till-&lt;br&gt;varo i gemenskap med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om barn och ung-&lt;br&gt;dom tillgodose det särskilda behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp som kan finnas&lt;br&gt;sedan ett mål eller ärende om&lt;br&gt;vårdnad, umgänge eller adoption&lt;br&gt;har avgjorts av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att&lt;br&gt;äldre människor får möjlighet att&lt;br&gt;leva och bo självständigt och&lt;br&gt;under trygga förhållanden och&lt;br&gt;med respekt för deras självbestäm-&lt;br&gt;mande och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda bostäder&lt;br&gt;och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåt-&lt;br&gt;komlig service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall inrätta särskilda boendeformer för service och om-&lt;br&gt;vårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången från ett yrkesverk-&lt;br&gt;samt liv skall underlättas genom&lt;br&gt;information och annat stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1527.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1403. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett&lt;br&gt;annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har&lt;br&gt;tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården bör utformas så att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främjar den enskildes samhörighet främjar den enskildes samhörighet&lt;br&gt;med de anhöriga och kontakt med med anhöriga och andra närståen-&lt;br&gt;hemmiljön. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de samt kontakt med hemmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården bör utformas så att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av andra hem för vård&lt;br&gt;eller boende än sådana som anges&lt;br&gt;i 23 a § skall inom varje landsting&lt;br&gt;tillgodoses av landstinget och&lt;br&gt;kommunerna i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun ansvarar för att&lt;br&gt;det finns tillgång till familjehem&lt;br&gt;och hem för vård eller boende för&lt;br&gt;enskilda och familjer som behöver&lt;br&gt;vårdas och bo utanför det egna&lt;br&gt;hemmet. Enligt 23 a § skall dock&lt;br&gt;behovet av vissa hem tillgodoses&lt;br&gt;av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunerna&lt;br&gt;upprättar gemensamt en plan över&lt;br&gt;behovet av hem enligt första&lt;br&gt;stycket och fördelningen av an-&lt;br&gt;svaret för deras inrättande och&lt;br&gt;drift. Planen skall redovisas för&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett barns bästa kräver det,&lt;br&gt;får socialnämnden förbjuda en per-&lt;br&gt;son som har sitt hem inom kom-&lt;br&gt;munen att utan nämndens med-&lt;br&gt;givande ta emot andras underåriga&lt;br&gt;barn för sådan vistelse i hemmet&lt;br&gt;som inte är tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett barns bästa kräver det,&lt;br&gt;får socialnämnden förbjuda eller&lt;br&gt;begränsa möjligheterna för en per-&lt;br&gt;son som har sitt hem inom kom-&lt;br&gt;munen att i hemmet ta emot andras&lt;br&gt;underåriga barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första stycket&lt;br&gt;omfattar inte fall då det med hän-&lt;br&gt;syn till särskilda omständigheter&lt;br&gt;är uppenbart befogat att ett barn&lt;br&gt;tas emot i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § första&lt;br&gt;stycket meddelas av socialnämn-&lt;br&gt;den i vårdnadshavarens hem-&lt;br&gt;kommun. Om nämndens prövning&lt;br&gt;gäller ett hem i en annan kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § första&lt;br&gt;stycket meddelas av socialnämn-&lt;br&gt;den i vårdnadshavarens hem-&lt;br&gt;kommun. Om nämndens prövning&lt;br&gt;gäller ett hem i en annan kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall nämnden rådgöra med skall nämnden informera och sam-&lt;br&gt;socialnämnden i den kommunen råda med den kommunen innan&lt;br&gt;innan den fattar sitt beslut. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § tredje stycket och ett samtycke enligt 25 §&lt;br&gt;femte stycket meddelas av socialnämnden i den eller de sökandes hem-&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 25 § fullgör skyldig-&lt;br&gt;heterna enligt 26 §. I de fall samtycke enligt 25 § femte stycket lämnats&lt;br&gt;av socialnämnden i en annan kommun fullgör i stället den nämnden&lt;br&gt;skyldigheterna enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får återkräva&lt;br&gt;ekonomisk hjälp som den enskilde&lt;br&gt;har erhållit enligt 6 §, endast om&lt;br&gt;den har lämnats som förskott på&lt;br&gt;en förmån eller ersättning eller till&lt;br&gt;den som är indragen i arbetskon-&lt;br&gt;flikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ekonomisk hjälp lämnats i&lt;br&gt;annat fall än som avses i 6 §, får&lt;br&gt;socialnämnden återkräva hjälpen,&lt;br&gt;om den har getts under villkor om&lt;br&gt;återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får, i andra fall&lt;br&gt;än som avses i 33 a §, återkräva&lt;br&gt;försörjningsstöd som den enskilde&lt;br&gt;har erhållit enligt 6 b § endast om&lt;br&gt;det har lämnats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. som förskott på en förmån&lt;br&gt;eller ersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till den som är indragen i ar-&lt;br&gt;bets konflikt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till den som på grund av för-&lt;br&gt;hållanden som han eller hon inte&lt;br&gt;kunnat råda över hindrats från att&lt;br&gt;förfoga över sina inkomster och&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ekonomisk hjälp lämnats&lt;br&gt;med stöd av 6 g §, får socialnämn-&lt;br&gt;den återkräva hjälpen, om den har&lt;br&gt;getts under villkor om återbetal-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avser ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som kan komma att åter-&lt;br&gt;krävas enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;vara skriftligt. Beslutet skall inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om den eller de om-&lt;br&gt;ständigheter som enligt denna&lt;br&gt;paragraf utgör grund för återbe-&lt;br&gt;talningsplikten. Beslutet skall del-&lt;br&gt;ges den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon genom oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter eller genom underlåtenhet&lt;br&gt;att lämna uppgifter eller på annat&lt;br&gt;sätt förorsakat att ekonomiskt bi-&lt;br&gt;stånd enligt 6 b eller 6 g § utgått&lt;br&gt;obehörigen eller med för högt be-&lt;br&gt;lopp, får socialnämnden återkräva&lt;br&gt;vad som har betalats ut för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i annat fall än som&lt;br&gt;avses i första stycket uppburit så-&lt;br&gt;dant ekonomiskt bistånd obe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörigen eller med för högt belopp&lt;br&gt;och skäligen borde ha insett detta,&lt;br&gt;får socialnämnden återkräva vad&lt;br&gt;som har betalats ut för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill socialnämnden föra talan om&lt;br&gt;ersättning som en enskild inte be-&lt;br&gt;talar godvilligt för ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som avses i 33 § eller för&lt;br&gt;kostnad som kommunen har haft&lt;br&gt;enligt 34 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, skall talan väckas hos&lt;br&gt;länsrätten inom tre år från det&lt;br&gt;kommunens kostnad uppkom.&lt;br&gt;Talan väcks vid länsrätten i det län&lt;br&gt;där den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill socialnämnden föra talan om&lt;br&gt;ersättning som en enskild inte be-&lt;br&gt;talar godvilligt för ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som avses i 33 eller 33 a §&lt;br&gt;eller för kostnad som kommunen&lt;br&gt;har haft enligt 34 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall talan väckas&lt;br&gt;hos länsrätten inom tre år från det&lt;br&gt;kommunens kostnad uppkom.&lt;br&gt;Talan väcks vid länsrätten i det län&lt;br&gt;där den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige&lt;br&gt;genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur&lt;br&gt;stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller&lt;br&gt;annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;37&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får helt eller del-&lt;br&gt;vis efterge den ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het som avses i 33 £ och 34 §&lt;br&gt;första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får helt eller del-&lt;br&gt;vis efterge den ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het som avses i 33 och 33 a §§&lt;br&gt;samt 34 § första och andra&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;47 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges endast åt en sär-&lt;br&gt;skild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ären-&lt;br&gt;den som ankommer på nämnden enligt 25 § första-fjärde styckena och&lt;br&gt;28 § denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 §&lt;br&gt;tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av unga samt 13 § lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även i ären- Första stycket gäller även i ären-&lt;br&gt;den enligt 25 § femte stycket om den enligt 25 § femte stycket om&lt;br&gt;samtycke vägras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samtycke vägras och beslut enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § om att föra talan om åt er kr av&lt;br&gt;enligt 33 a f&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom&lt;br&gt;ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som&lt;br&gt;kan föranleda någon åtgärd av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fad som har kommit fram vid ut-&lt;br&gt;redning och som har betydelse för&lt;br&gt;ett ärendes avgörande skall till-&lt;br&gt;varatas på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en utredning om social-&lt;br&gt;nämnden behöver ingripa till en&lt;br&gt;underårigs skydd eller stöd får&lt;br&gt;nämnden, för bedömningen av be-&lt;br&gt;hovet av insatser, konsultera sak-&lt;br&gt;kunniga samt i övrigt ta de kon-&lt;br&gt;takter som behövs. Utredningen&lt;br&gt;skall bedrivas så att inte någon&lt;br&gt;onödigt utsätts för skada eller&lt;br&gt;olägenhet. Den skall inte göras&lt;br&gt;mer omfattande än vad som är&lt;br&gt;motiverat av omständigheterna i&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning enligt första stycket&lt;br&gt;skall bedrivas skyndsamt och vara&lt;br&gt;slutförd senast inom fyra månader.&lt;br&gt;Finns det särskilda skäl får social-&lt;br&gt;nämnden besluta att förlänga ut-&lt;br&gt;redningen för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som berörs av en sådan ut-&lt;br&gt;redning som anges i första stycket&lt;br&gt;skall underrättas om att en utred-&lt;br&gt;ning inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden är skyldig att&lt;br&gt;slutföra en utredning enligt 50 a §&lt;br&gt;och fatta beslut i ärendet även om&lt;br&gt;den underårige byter vistelsekom-&lt;br&gt;mun. Detsamma gäller om en ut-&lt;br&gt;redning inletts enligt 50 § och&lt;br&gt;ärendet avser vård av miss-&lt;br&gt;brukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om den&lt;br&gt;nya vistelsekommunen samtycker&lt;br&gt;till att ta över utredningen av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har kommit fram vid&lt;br&gt;utredning och som har betydelse&lt;br&gt;för ett ärendes avgörande skall&lt;br&gt;tillvaratas på ett betryggande sätt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ärenden som&lt;br&gt;rör enskilda samt genomförande&lt;br&gt;av beslut om stödinsatser, vård&lt;br&gt;och behandling skall dokumente-&lt;br&gt;ras. Dokumentationen skall utvisa&lt;br&gt;beslut och åtgärder som vidtas i&lt;br&gt;ärendet samt faktiska omständig-&lt;br&gt;heter och händelser av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så&lt;br&gt;att den som är obehörig inte får tillgång till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde bör hållas under-&lt;br&gt;rättad om de joumalanteckningar&lt;br&gt;och andra anteckningar som förs&lt;br&gt;om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumentationen skall utformas&lt;br&gt;med respekt för den enskildes&lt;br&gt;integritet. Den enskilde bör hållas&lt;br&gt;underrättad om de joumalanteck-&lt;br&gt;ningar och andra anteckningar som&lt;br&gt;förs om honom. Om den enskilde&lt;br&gt;anser att någon uppgift i doku-&lt;br&gt;mentationen är oriktig skall detta&lt;br&gt;antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 §’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten,&lt;br&gt;biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och&lt;br&gt;andra samhällsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat hem för vård eller boende&lt;br&gt;än sådant som avses i 23 a § står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har rätt att inspektera&lt;br&gt;verksamheten vid sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vill en enskild person eller sam-&lt;br&gt;manslutning inrätta ett hem för&lt;br&gt;vård eller boende, skall tillstånd&lt;br&gt;sökas hos länsstyrelsen. Ett sådant&lt;br&gt;hem står under löpande tillsyn av&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun där&lt;br&gt;hemmet är beläget. Nämnden har&lt;br&gt;rätt att inspektera verksamheten&lt;br&gt;vid hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket&lt;br&gt;gäller även hem som har inrättats&lt;br&gt;för vård under en begränsad del&lt;br&gt;av dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter ont enskild&lt;br&gt;verksamhet rn.ni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bolag, en förening, en sam-&lt;br&gt;fällighet, en stiftelse eller en en-&lt;br&gt;skild individ får inte utan tillstånd&lt;br&gt;av länsstyrelsen yrkesmässigt be-&lt;br&gt;driva verksamhet i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hem för vård eller boende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda boendeformer mot-&lt;br&gt;svarande sådana som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hem för viss annan heldygns-&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hem eller öppen verksamhet&lt;br&gt;för vård under en begränsad del&lt;br&gt;av dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall sökas hos länssty-&lt;br&gt;relsen i det län där verksamheten&lt;br&gt;skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1. Ändringen innebär att andra stycket upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:791.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för sådan&lt;br&gt;verksamhet som kommunen genom&lt;br&gt;avtal enligt 4 § tredje stycket har&lt;br&gt;överlämnat till en enskild att ut-&lt;br&gt;föra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att bedriva sådan verk-&lt;br&gt;samhet som avses i 69 § får be-&lt;br&gt;viljas endast om verksamheten&lt;br&gt;uppfyller kraven på god kvalitet&lt;br&gt;och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får förenas med villkor&lt;br&gt;av betydelse för kvalitet och säker-&lt;br&gt;het i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten helt eller till&lt;br&gt;väsentlig del ändras eller flyttas,&lt;br&gt;skall nytt tillstånd sökas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har tillsyn över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. annat hem för vård eller bo-&lt;br&gt;ende än sådant som avses i&lt;br&gt;23 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;verksamhet för vilken det&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt 69 § första&lt;br&gt;stycket 2-4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet som kommunen&lt;br&gt;genom avtal enligt 4 § tredje&lt;br&gt;stycket har överlämnat till en en-&lt;br&gt;skild att utföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan enskild verksamhet än&lt;br&gt;sådan som omfattas av 1-3 från&lt;br&gt;vilken kommunen upphandlar&lt;br&gt;tjänster för att fullgöra skyldig-&lt;br&gt;heter enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har rätt att inspek-&lt;br&gt;tera sådan verksamhet och får&lt;br&gt;inhämta de upplysningar och ta&lt;br&gt;del av de handlingar som behövs&lt;br&gt;för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet för vilken tillstånd&lt;br&gt;krävs enligt 69 § första stycket&lt;br&gt;står under löpande tillsyn av&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun där&lt;br&gt;verksamheten är belägen. Nämn-&lt;br&gt;den har rätt att inspektera verk-&lt;br&gt;samheten och får inhämta de upp-&lt;br&gt;lysningar och ta del av de hand-&lt;br&gt;lingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialnämnden får kännedom&lt;br&gt;om missförhållanden i enskild&lt;br&gt;verksamhet som står under läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsens tillsyn, skall socialnämn-&lt;br&gt;den underrätta länsstyrelsen om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något missför-&lt;br&gt;hållande vid ett hem för vård eller&lt;br&gt;boende som står under länsstyrel-&lt;br&gt;sens tillsyn, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga ledningen för hemmet att&lt;br&gt;avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något missför-&lt;br&gt;hållande i sådan verksamhet som&lt;br&gt;står under länsstyrelsens tillsyn en-&lt;br&gt;ligt 69 b §, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga den som ansvarar för&lt;br&gt;verksamheten att avhjälpa missför-&lt;br&gt;hållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande inte&lt;br&gt;efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 51 och 52 §§&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar i enskild&lt;br&gt;verksamhet som står under läns-&lt;br&gt;styrelsens tillsyn enligt 69 b §.&lt;br&gt;Dokumentationen skall bevaras så&lt;br&gt;länge den kan antas ha betydelse&lt;br&gt;för åtgärder i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling i en personakt i en-&lt;br&gt;skild verksamhet som står under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn enligt 69 b §&lt;br&gt;skall, om det begärs av den som&lt;br&gt;akten rör, så snart som möjligt&lt;br&gt;tillhandahållas denne för läsning&lt;br&gt;eller avskrivning på stället eller i&lt;br&gt;avskrift eller kopia, om inte annat&lt;br&gt;följer av 71 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utlämnande enligt&lt;br&gt;första stycket prövas av den som&lt;br&gt;ansvarar för personakten. Anser&lt;br&gt;denne att personakten eller någon&lt;br&gt;del av den inte bör lämnas ut,&lt;br&gt;skall han genast med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna frågan till länsstyrelsen&lt;br&gt;för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får besluta att en&lt;br&gt;personakt i enskild verksamhet&lt;br&gt;som står under länsstyrelsens till-&lt;br&gt;syn enligt 69 b § skall tas om&lt;br&gt;hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om verksamheten upphör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det på sannolika skäl kan&lt;br&gt;antas att personakten inte kommer&lt;br&gt;att handhas enligt föreskrifterna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;71&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Var och en som får kännedom&lt;br&gt;om att en underårig misshandlas i&lt;br&gt;hemmet eller annars behandlas&lt;br&gt;där på ett sådant sätt att det är&lt;br&gt;fara för hans hälsa eller utveck-&lt;br&gt;ling bör anmäla detta till social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter vars verksamhet be-&lt;br&gt;rör barn och ungdom samt andra&lt;br&gt;myndigheter inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och socialtjänsten är&lt;br&gt;skyldiga att genast till socialnämn-&lt;br&gt;den anmäla om de i sin verksam-&lt;br&gt;het får kännedom om något som&lt;br&gt;kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs&lt;br&gt;skydd. Detta gäller även dem som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av lagen,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som ansvarar för&lt;br&gt;personakten ansöker om det och&lt;br&gt;det finns ett påtagligt behov av att&lt;br&gt;akten tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omhändertagen personakt&lt;br&gt;skall återlämnas, om det är möjligt&lt;br&gt;och det inte finns skäl för om-&lt;br&gt;händertagande enligt första&lt;br&gt;stycket. Beslut i fråga om åter-&lt;br&gt;lämnande meddelas av länsstyrel-&lt;br&gt;sen efter ansökan av den som vid&lt;br&gt;beslutet om omhändertagande an-&lt;br&gt;svarade för personakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personakter som har tagits om&lt;br&gt;hand enligt första stycket skall&lt;br&gt;förvaras avskilda hos arkivmyndig-&lt;br&gt;heten i den kommun där akterna&lt;br&gt;omhändertagits. Personakterna&lt;br&gt;skall bevaras i minst två år från&lt;br&gt;det att de kom in till arkivmyndig-&lt;br&gt;heten. En myndighet som har hand&lt;br&gt;om en personakt som har om-&lt;br&gt;händertagits har, om en uppgift ur&lt;br&gt;akten begärs för särskilt fall, sam-&lt;br&gt;ma skyldighet att lämna uppgiften&lt;br&gt;som den haft som ansvarat för&lt;br&gt;akten före omhändertagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en som får kännedom&lt;br&gt;om något som kan innebära att&lt;br&gt;socialnämnden behöver ingripa till&lt;br&gt;en underårigs skydd bör anmäla&lt;br&gt;detta till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter vars verksamhet be-&lt;br&gt;rör barn och ungdom samt andra&lt;br&gt;myndigheter inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården och socialtjänsten är skyl-&lt;br&gt;diga att genast till socialnämnden&lt;br&gt;anmäla om de i sin verksamhet får&lt;br&gt;kännedom om något som kan&lt;br&gt;innebära att socialnämnden be-&lt;br&gt;höver ingripa till en underårigs&lt;br&gt;skydd. Detta gäller även dem som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:140.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är anställda hos sådana myndig-&lt;br&gt;heter samt läkare, lärare, sjuk-&lt;br&gt;sköterskor och barnmorskor som&lt;br&gt;inte har sådan anställning. För&lt;br&gt;familjerådgivning gäller i stället&lt;br&gt;vad som sägs i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är anställda hos sådana myndig-&lt;br&gt;heter. Sådan anmälningsskyldighet&lt;br&gt;gäller också dem som är verksam-&lt;br&gt;ma inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som berör barn&lt;br&gt;och ungdom eller annan yrkes-&lt;br&gt;mässigt bedriven enskild verksam-&lt;br&gt;het inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;eller på socialtjänstens område.&lt;br&gt;För familjerådgivning gäller i&lt;br&gt;stället vad som sägs i tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast&lt;br&gt;anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att&lt;br&gt;en underårig utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter, befattningshavare&lt;br&gt;och yrkesutövare som anges i and-&lt;br&gt;ra stycket är skyldiga att lämna&lt;br&gt;socialnämnden alla uppgifter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse for utred-&lt;br&gt;ning av en underårigs behov av&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter, befattningshavare&lt;br&gt;och yrkesverksamma som anges i&lt;br&gt;andra stycket är skyldiga att lämna&lt;br&gt;socialnämnden alla uppgifter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse for utred-&lt;br&gt;ning av en underårigs behov av&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;lagen (1993:335) om Barnombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon efter beslut av en&lt;br&gt;socialnämnd vistas i en annan&lt;br&gt;kommun i familjehem, hem för&lt;br&gt;vård eller boende eller sådan bo-&lt;br&gt;endeform eller bostad som avses i&lt;br&gt;20 § andra stycket, 21 § tredje&lt;br&gt;stycket och 69 § första stycket 2,&lt;br&gt;har den kommun som beslutat om&lt;br&gt;vistelsen ansvaret för det bistånd&lt;br&gt;enligt 6 § samt det individuellt&lt;br&gt;behovsprövade stöd och de indivi-&lt;br&gt;duellt behovsprövade sociala&lt;br&gt;tjänster enligt 10-12 och 16 §§&lt;br&gt;som den enskilde kan behöva.&lt;br&gt;Placeringskommunens ansvar upp-&lt;br&gt;hör om ärendet överflyttas enligt&lt;br&gt;72 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun där den enskilde är&lt;br&gt;folkbokförd har samma ansvar&lt;br&gt;som en placeringskommun enligt&lt;br&gt;första stycket för bistånd, stöd och&lt;br&gt;sociala tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. under kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. under vård på sjukhus eller i&lt;br&gt;annan sjukvårdsinrättning på ini-&lt;br&gt;tiativ av någon annan än en kom-&lt;br&gt;mun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som aktualiserats inför avslut-&lt;br&gt;ningen av vård enligt 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vårdnaden av en underårig&lt;br&gt;överflyttats till en eller två särskilt&lt;br&gt;förordnade vårdnads hav are som&lt;br&gt;den underårige tidigare varit&lt;br&gt;familjehemsplacerad hos, får kom-&lt;br&gt;munen fortsätta att betala dessa&lt;br&gt;vårdnadshavare skälig ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;73 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, om nämnden har med-&lt;br&gt;delat beslut i fråga om&lt;br&gt;bistånd enligt 6 §,&lt;br&gt;medgivande, återkallelse av med-&lt;br&gt;givande eller om samtycke enligt&lt;br&gt;25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud enligt 27 §,&lt;br&gt;eller eftergift enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, om nämnden har med-&lt;br&gt;delat beslut i fråga om&lt;br&gt;försörjningsstöd enligt 6 b §,&lt;br&gt;vägran eller nedsättning av fort-&lt;br&gt;satt försörjningsstöd enligt 6 d §,&lt;br&gt;annat bistånd enligt 6 f §,&lt;br&gt;ansökan enligt 6 h §,&lt;br&gt;medgivande, återkallelse av med-&lt;br&gt;givande eller om samtycke enligt&lt;br&gt;25 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud eller begränsning enligt&lt;br&gt;27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt&lt;br&gt;eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först&lt;br&gt;sedan det har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 § eller om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt&lt;br&gt;70 § får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 §, om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och om omhändertagande av per-&lt;br&gt;sonakt enligt 70 c £ får överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol. /&lt;br&gt;fråga om överklagande av läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 70 b §&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar bestäm-&lt;br&gt;melserna i 15 kap. 7 § sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och domstols motsvarande beslut&lt;br&gt;gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och om omhändertagande av per-&lt;br&gt;sonakt enligt 70 c § samt domstols&lt;br&gt;motsvarande beslut gäller omedel-&lt;br&gt;bart. Polismyndigheten skall läm-&lt;br&gt;na den hjälp som behövs för att&lt;br&gt;verkställa ett beslut om om-&lt;br&gt;händertagande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;75 §'&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om inte&lt;br&gt;gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff i lagen (1997:000) om&lt;br&gt;internationell adoptionsförmedling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överträder förbud som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 27 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan tillstånd driver ett sådant&lt;br&gt;hem för vård eller boende som&lt;br&gt;avses i 69 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i strid mot ett förbud som har&lt;br&gt;meddelats enligt 70 § fortsätter&lt;br&gt;verksamheten vid ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överträder förbud eller be-&lt;br&gt;gränsning som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 27 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;utan tillstånd driver sådan&lt;br&gt;verksamhet som avses i 69 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i strid mot ett förbud som har&lt;br&gt;meddelats enligt 70 § fortsätter&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,&lt;br&gt;länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 68-70 och 72 a §§, 75 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 samt upphävandet av punkt 2 av övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna till lagen (1996:791) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) den&lt;br&gt;1 juli 1997, och i övrigt den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att inrätta ett hem&lt;br&gt;för vård eller boende skall anses ha fått tillstånd att bedriva motsvarande&lt;br&gt;verksamhet enligt 69 § i dess nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den som har tillstånd att bedriva enskild verksamhet med stöd av&lt;br&gt;punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:791) om ändring i&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) skall anses ha erhållit tillstånd enligt 69 § i&lt;br&gt;dess nya lydelse, om det för verksamheten krävs tillstånd även enligt de&lt;br&gt;nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om tillstånd som enligt punkterna 2 och 3 skall gälla som&lt;br&gt;tillstånd enligt 69 § i dess nya lydelse fastställer länsstyrelsen till vilken&lt;br&gt;punkt i nämnda paragraf som verksamheten skall hänföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om en ansökan om bistånd kommit in före ikraftträdandet, skall&lt;br&gt;äldre bestämmelser tillämpas i vad avser tid före den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en&lt;br&gt;god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som bor i en sådan boendeform&lt;br&gt;eller bostad som avses i 20 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620). Varje&lt;br&gt;kommun skall även i samband&lt;br&gt;med dagverksamhet, som omfattas&lt;br&gt;av 10 § socialtjänstlagen, erbjuda&lt;br&gt;en god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som vistas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en&lt;br&gt;god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som bor i en sådan boendeform&lt;br&gt;eller bostad som avses i 20 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) eller&lt;br&gt;som efter beslut av kommunen bor&lt;br&gt;i sådan särskild boendeform som&lt;br&gt;avses i 69 § första stycket 2 sam-&lt;br&gt;ma lag. Varje kommun skall även&lt;br&gt;i samband med dagverksamhet,&lt;br&gt;som omfattas av 10 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen, erbjuda en god hälso-&lt;br&gt;och sjukvård åt dem som vistas&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten&lt;br&gt;att erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och&lt;br&gt;kommunen kommer överens om det samt regeringen medger det.&lt;br&gt;Överenskommelsen får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård&lt;br&gt;som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de upp-&lt;br&gt;gifter som kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som&lt;br&gt;innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestäm-&lt;br&gt;melse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse&lt;br&gt;eller en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1151.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun skall betala ersättning till ett landsting för kostnader för&lt;br&gt;hälso- och sjukvård åt personer som är folkbokförda i kommmunen&lt;br&gt;enligt vad som sägs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvaret för personer&lt;br&gt;som efter beslut av en kommun&lt;br&gt;vistas i en annan kommun i sådan&lt;br&gt;särskild boendeform eller bostad&lt;br&gt;som avses i 20 § andra stycket,&lt;br&gt;21 § tredje stycket och 69 § första&lt;br&gt;stycket 2 socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) har dock den kommun&lt;br&gt;som beslutat om vistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:89.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§'&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa&lt;br&gt;lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna&lt;br&gt;utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har in-&lt;br&gt;hämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,&lt;br&gt;psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620) och&lt;br&gt;deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkes-&lt;br&gt;utövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast&lt;br&gt;om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten&lt;br&gt;gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen&lt;br&gt;inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem&lt;br&gt;endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen&lt;br&gt;gäller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om&lt;br&gt;vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten&lt;br&gt;medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;andra eller tredje stycket är andra&lt;br&gt;än försvarare skyldiga att vittna i&lt;br&gt;mål angående brott, för vilket inte&lt;br&gt;är föreskrivet lindrigare straff än&lt;br&gt;fängelse i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;andra eller tredje stycket föreligger&lt;br&gt;skyldighet att vittna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. andra än försvarare i mål&lt;br&gt;angående brott som avses i&lt;br&gt;14 kap. 2 § femte stycket sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 71 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&amp;nbsp;&amp;nbsp;socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620) i mål enligt 25 eller&lt;br&gt;27 § samma lag eller enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till&lt;br&gt;det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan&lt;br&gt;är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får&lt;br&gt;inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt&lt;br&gt;eller själavårdande samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för-&lt;br&gt;hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i&lt;br&gt;nämnda paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som&lt;br&gt;vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med&lt;br&gt;den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som&lt;br&gt;uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om social-&lt;br&gt;tjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av miss-&lt;br&gt;brukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag&lt;br&gt;handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos&lt;br&gt;annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut&lt;br&gt;eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs ärenden om bistånd&lt;br&gt;åt asylsökande och andra utlänningar, ärenden om introduktionsersätt-&lt;br&gt;ning för flyktingar och vissa andra utlänningar, ärenden om tillstånd till&lt;br&gt;riksfårdtjänst eller till parkering för rörelsehindrade samt verksamhet&lt;br&gt;enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet&lt;br&gt;som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 70 c § social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga förhållan-&lt;br&gt;den. Utan hinder av sekretessen&lt;br&gt;får uppgift lämnas till socialnämnd&lt;br&gt;om uppgiften behövs för handlägg-&lt;br&gt;ning av ärende eller genomförande&lt;br&gt;av beslut om stödinsatser, vård&lt;br&gt;eller behandling och det är av&lt;br&gt;synnerlig vikt att uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:595.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket&lt;br&gt;gäller inte beslut i ärenden om&lt;br&gt;ansvar eller behörighet för perso-&lt;br&gt;nal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Beträffande anmälan i&lt;br&gt;sådant ärende gäller sekretess om&lt;br&gt;det kan antas att den som upp-&lt;br&gt;giften rör eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider betydande men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket&lt;br&gt;gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar&lt;br&gt;eller behörighet för personal inom&lt;br&gt;kommunal hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhänder-&lt;br&gt;tagande eller återlämnande av&lt;br&gt;personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende&lt;br&gt;om ansvar eller behörighet för&lt;br&gt;personal inom kommunal hälso-&lt;br&gt;och sjukvård gäller sekretess om&lt;br&gt;det kan antas att den som upp-&lt;br&gt;giften rör eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider betydande men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3. Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 13 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande&lt;br&gt;statsrådet Bengt Lindqvist att tillkalla en parlamentarisk kommitté med&lt;br&gt;uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620).&lt;br&gt;Kommittén antog namnet Socialtjänstkommittén. Översynen avsåg att&lt;br&gt;innefatta bl.a. en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta&lt;br&gt;till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och&lt;br&gt;ansvarsområden. Enligt direktiven (Dir. 1991:50) skulle kommitténs&lt;br&gt;arbete inriktas mot följande huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Socialtjänstlagens regler om rätt till bistånd, det yttersta ansvaret och&lt;br&gt;vistelsebegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Överklagande av beslut inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kommunernas socialbidragsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Socialtjänstens framtida inriktning och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillsyn, uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30)&lt;br&gt;lämnade kommittén förslag som bl.a. innebär preciseringar i fråga om&lt;br&gt;den enskildes rätt till bistånd inom socialtjänsten och förtydliganden av&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan kommunerna och andra huvudmän. I huvud-&lt;br&gt;betänkandet Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) redovisas en bred över-&lt;br&gt;syn av socialtjänstens olika verksamhetsområden och förslag lämnas till&lt;br&gt;en ny socialtjänstlag. I betänkandet Dokumentation och Socialtjänst-&lt;br&gt;register (SOU 1995:86) lämnades förslag avseende dokumentations- och&lt;br&gt;registerfrågor. Alla betänkandena har remissbehandlats och förteckningar&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 1. Socialtjänstkommitténs lagför-&lt;br&gt;slag till ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) finns i bilaga 2. Kommitténs&lt;br&gt;lagförslag från betänkandet Dokumentation och Socialtjänstregister&lt;br&gt;(SOU 1995:86) finns i bilaga 3. Sammanställningar över remissvaren&lt;br&gt;kan erhållas från Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén har dessutom under 1995 kommit med ett del-&lt;br&gt;betänkande Kompetens och kunskapsutveckling - om yrkesroller och&lt;br&gt;arbetsfält inom socialtjänsten (SOU 1995:58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har under hösten 1995 i två rapporter, Socialbidrags-&lt;br&gt;tagare och socialbidragens utveckling (1995:4) och Socialbidragsnormen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en översyn (1995:24), redovisat en utvärdering av socialbidragssyste-&lt;br&gt;mets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i december 1995 att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppgift att kartlägga och analysera frågan om bemötande av äldre&lt;br&gt;(Dir. 1995:159). Mot bakgrund av den pågående debatten om äldres rätt&lt;br&gt;att flytta till annan kommun, fick utredaren bl.a. i uppdrag att belysa&lt;br&gt;denna fråga. I november 1996 överlämnade utredningen delbetänkandet&lt;br&gt;Rätt att flytta - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1996:161) vars&lt;br&gt;förslag behandlas i detta sammanhang. Betänkandet har remissbehandlats&lt;br&gt;och remissyttrandena finns tillgängliga på Socialdepartementet. I bilaga&lt;br&gt;4 redovisas kommitténs lagförslag och i bilaga 5 finns en förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring i den numera upphävda departementsförordningen&lt;br&gt;beslutade regeringen att barnomsorgen och skolbamomsorgen ff.o.m.&lt;br&gt;den 1 juli 1996 skall tillhöra utbildningsdepartementets ansvarsområde.&lt;br&gt;Enligt förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet&lt;br&gt;hör förskoleverksamheten och skolbamomsorgen till Utbildningsdeparte-&lt;br&gt;mentet. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har fått i uppdrag att&lt;br&gt;lämna förslag till hur tillämpliga delar av bestämmelserna i Socialtjänst-&lt;br&gt;lagen kan inarbetas i skollagen (1980:1100). Den har också fått i upp-&lt;br&gt;drag att se över nuvarande definitioner av barnomsorg. Arbetsgruppen&lt;br&gt;har nyligen presenterat sina förslag i betänkandet Samverkan för utveck-&lt;br&gt;ling. Om förskolan, skolan och skolbamomsorgen (Ds 1997:10). För-&lt;br&gt;slagen är för närvarande föremål för remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att arbetet med att integrera bamomsorgslagstiftningen&lt;br&gt;i skollagen ännu ej är slutfört bibehålls tills vidare de paragrafer i social-&lt;br&gt;tjänstlagen som berör dessa områden oförändrade. Avsikten är dock att&lt;br&gt;dessa paragrafer så småningom skall lyftas ut ur socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnovåldskommissionen (1995:60) lämnade i juni 1995 sitt slut-&lt;br&gt;betänkande som innehåller förslag som rör bl.a. vissa ändringar i social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Regeringen kommer att avlämna en proposition under hösten&lt;br&gt;1997 då kommissionens förslag som rör socialtjänsten kommer att be-&lt;br&gt;handlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att lagtexterna justeras på en rad punkter. Rege-&lt;br&gt;ringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts i lagtexterna. Vi återkommer till Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter dels i avsnitt 8.5 och 9.1, dels i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter och överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstreformen som genomfördes i början av 1980-talet innebar en&lt;br&gt;genomgripande förändring av de vägledande principerna för social-&lt;br&gt;tjänsten. Styrande begrepp som infördes i och med denna reform var&lt;br&gt;helhetssyn, frivillighet och självbestämmande, kontinuitet, normalisering,&lt;br&gt;flexibilitet, närhet och valfrihet. I botten låg en i regeringsformen ut-&lt;br&gt;tryckt grundläggande princip om alla människors lika värde och att&lt;br&gt;demokratins idéer skall vara vägledande inom alla samhällets områden.&lt;br&gt;De övergripande målen för socialtjänsten, som formulerades i portal-&lt;br&gt;paragrafen i socialtjänstlagen, präglas också av en positiv tilltro till den&lt;br&gt;enskildes egen förmåga och vilja att förändra sin situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förändringar var en uppgörelse med resterna av en föråldrad för-&lt;br&gt;myndarinriktad sociallagstiftning med rötter i den tidigare legostadgan,&lt;br&gt;fattigvårdslagen och lösdriverilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudlinje i reformen var frivillighet i stället för tvång. Slentrian-&lt;br&gt;mässig tvångsvård av vuxna missbrukare skulle nu upphöra. Även inom&lt;br&gt;ungdomsvården skulle tvångsåtgärder begränsas, i huvudsak till en in-&lt;br&gt;ledningsfas i behandlingen och rättssäkerheten skulle stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan huvudlinje var helhetssyn i stället för splittrad symptom-&lt;br&gt;behandling. En familj skulle inte samtidigt kunna vara aktuell för åt-&lt;br&gt;gärder enligt barnavårds-, nykterhetsvårds-, och socialvårdslagama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje huvudlinje var att använda socialtjänstens kunskaper och&lt;br&gt;erfarenheter i ett förebyggande och samhällsplanerande arbete. Social-&lt;br&gt;tjänsten skulle inte längre enbart ha till uppgift att &amp;quot;städa upp&amp;quot; efter en&lt;br&gt;samhällsutveckling som var ogynnsam för många svaga grupper i sam-&lt;br&gt;hället. Genom samhällsplanering och samhällsarbete skulle problem-&lt;br&gt;områden och problemsituationer bearbetas så att akuta problem så långt&lt;br&gt;möjligt kunde förebyggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan förändring i syfte att undanröja kvarvarande inslag av för-&lt;br&gt;myndarskap var det ändrade perspektivet; från att myndigheterna bedöm-&lt;br&gt;de vad som är bäst till att den enskildes vilja blir avgörande för insatsen.&lt;br&gt;Frivillighet och självbestämmande var en stor attitydförändring som&lt;br&gt;präglat utvecklingen ända sedan mitten av 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som kom till uttryck i 1980 års lagstiftning hade i sin&lt;br&gt;tur sin bakgrund i samhällsförändringar under efterkrigstiden som ytterst&lt;br&gt;går tillbaka till demokratins genombrott i Sverige. Ett mer jämlikt sam-&lt;br&gt;hälle, allmänt höjd utbildningsnivå, demokratisk respekt för människors&lt;br&gt;lika värde samt ökade ekonomiska möjligheter både nödvändigjorde och&lt;br&gt;möjliggjorde ett annat förhållningssätt inom socialtjänsten. Samtidigt&lt;br&gt;medförde den snabba samhällsutvecklingen under 1960- och 1970-talen&lt;br&gt;och de sociala missförhållanden denna ledde till, krav på ett annat&lt;br&gt;bredare arbetssätt - med ökad tonvikt på strukturer och förebyggande&lt;br&gt;arbete i förhållande till individer och behandling. Slutsatserna av dessa&lt;br&gt;iakttagelser kom i den nya lagen bland annat till uttryck genom be-&lt;br&gt;toningen av socialtjänstens skyldighet att medverka i samhällsplane-&lt;br&gt;ringen i samverkan med andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan alltså konstateras att samhällsförändringar under efterkrigs-&lt;br&gt;tiden i hög grad låg bakom den förändrade inriktningen av socialtjänsten&lt;br&gt;genom 1980 års socialtjänstlag. Frågan är då om det idag ett och ett&lt;br&gt;halvt decennium senare finns skäl till en motsvarande omläggning mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som skett i samhället under denna tid och de föränd-&lt;br&gt;ringsprocesser som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I följande avsnitt görs en genomgång och beskrivning av de viktigare&lt;br&gt;utvecklingstendenserna i samhället av betydelse för den framtida social-&lt;br&gt;tjänsten. Regeringen vill dock redan nu klart deklarera att grundtankarna&lt;br&gt;bakom 1980 års socialtjänstlagstiftning fortfarande står sig och ingen av&lt;br&gt;de utvecklingstendenser i samhället som vi idag kan skönja motiverar&lt;br&gt;något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i nu&lt;br&gt;gällande socialtjänstlag. Vårt samhälle vilar på demokratisk grund. Rege-&lt;br&gt;ringsformens principer har oförändrad giltighet som allmän utgångspunkt&lt;br&gt;inom alla samhällsområden. Den allmänna utbildningsnivån har ytter-&lt;br&gt;ligare höjts och människors förväntningar om valfrihet och självbestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mande har snarare markerats ytterligare i förhållande till situationen&lt;br&gt;under 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller finns det i dag någon anledning att misstro människors vilja&lt;br&gt;och förmåga att, när möjligheter erbjuds, aktivt förändra sin situation.&lt;br&gt;Snarare har människors vilja till inflytande och ansvarstagande ökat. Det&lt;br&gt;grundläggande synsättet för socialtjänsten måste därmed förbli oför-&lt;br&gt;ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är att medlen för att uppnå dessa mål kanske i många&lt;br&gt;fall kan behöva omprövas. Den dramatiskt ökade arbetslösheten och&lt;br&gt;tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt starkare krav&lt;br&gt;på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors&lt;br&gt;ekonomiska och sociala trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionens vågor gick höga inför 1980 års socialtjänstreform fram-&lt;br&gt;för allt när det gällde frågan om frivilligvård kontra tvångsvård. De&lt;br&gt;flesta insåg nog att det med den nya lagstiftningen inte var möjligt att&lt;br&gt;helt avskaffa tvånget eller att få bort alla inslag av förmyndarskap.&lt;br&gt;Svårast att leva upp till har utan tvekan varit ambitionen att social-&lt;br&gt;tjänsten i avgörande moment skulle kunna påverka samhällsplaneringen.&lt;br&gt;I övrigt kan konstateras att socialtjänsten under de 15 år som nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning varit i kraft tydligt har förändrats i den riktning som var av-&lt;br&gt;sedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag till komplettering av nuvarande lagstift-&lt;br&gt;ning är alltså inte att ompröva grundtankarna i 1980 års reform. Arbets-&lt;br&gt;lösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i social-&lt;br&gt;försäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot välfärdspoli-&lt;br&gt;tikens grundvalar är några av de förändringar som präglar socialtjänstens&lt;br&gt;verklighet i dag. Fler människor än tidigare är utsatta för olika sociala&lt;br&gt;problem. Brottsutvecklingen, med en kraftig ökning av antalet anmälda&lt;br&gt;brott, påverkar också socialtjänstens arbetsvillkor. Samtidigt är resurser-&lt;br&gt;na för att ge stöd och hjälp mer begränsade än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i detta läge enligt regeringens uppfattning allt mer angeläget att&lt;br&gt;åter slå fast socialtjänstlagens grundläggande målsättningar och värde-&lt;br&gt;ringar samt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet&lt;br&gt;i det sociala arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa mer allmänna iakttagelser bör dock några mer speciella&lt;br&gt;förhållanden påtalas. En viktig utvecklingstendens är familjens successivt&lt;br&gt;förändrade roll. Denna förändring, som ytterst sammanhänger med indi-&lt;br&gt;videns ökade frihet i det moderna samhället och kvinnornas förändrade&lt;br&gt;ekonomiska situation (att separera är idag socialt accepterat och ekono-&lt;br&gt;miskt möjligt), kan emellertid ställa barnen i en mer utsatt position och&lt;br&gt;gör det angeläget att socialtjänsten mer än tidigare inriktas på att verka&lt;br&gt;med bamens bästa för ögonen. Förslag om att i socialtjänstlagens första&lt;br&gt;paragraf införa ett stycke som tydligt markerar detta bör ses mot denna&lt;br&gt;bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det växande trycket på äldreomsorgen har också anhörigas in-&lt;br&gt;satser inom vård och omsorg alltmer kommit att uppmärksammas. Det&lt;br&gt;har blivit tydligt bl.a. genom olika forskningsresultat att de anhöriga&lt;br&gt;svarar för en huvuddel av insatserna inom äldreomsorgen och betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar inom andra områden. Förslaget om att socialtjänsten genom stöd&lt;br&gt;och avlösning bör underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka,&lt;br&gt;äldre och människor med handikapp är till en del avsett att skydda och&lt;br&gt;stödja den viktiga resurs som de anhörigas insatser utgör. Men en annan&lt;br&gt;viktig aspekt är också att detta i högre grad skall möjliggöra ökad valfri-&lt;br&gt;het och kontinuitet i omsorgen. Av samma skäl bör socialtjänsten stödja&lt;br&gt;frivilligt socialt arbete, som kan utgöra ett viktigt komplement och i&lt;br&gt;vissa fall tillföra omsorgen kvaliteter som annars kommer vara svåra att&lt;br&gt;uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen mot ett multi-etniskt samhälle aktualiserar i hög grad de&lt;br&gt;principer om valfrihet, medbestämmande och integritet som redan finns&lt;br&gt;inskrivna i nuvarande socialtjänstlag. I framtiden kan detta dock komma&lt;br&gt;att behöva ta sig mer konkreta uttryck i form av verksamheter med spe-&lt;br&gt;ciella resurser eller särskilt utformade angreppssätt för olika grupper.&lt;br&gt;Brukarinflytande är också något som allt fler ser som självklart vid ut-&lt;br&gt;formning av nya verksamheter. Krav på ökad integritet och självbestäm-&lt;br&gt;mande är också viktiga utgångspunkter liksom utvecklingen mot ett allt&lt;br&gt;mer serviceinriktat arbetssätt som sammanhänger med människors bättre&lt;br&gt;utbildning och förmåga att ställa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att socialtjänsten i ökad utsträckning får stöd av och&lt;br&gt;samverkar med andra samhälleliga verksamheter; psykiatrin, den öppna&lt;br&gt;sjukvården, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kriminalvården,&lt;br&gt;familjerådgivningen, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan&lt;br&gt;och polisen. Det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja sam-&lt;br&gt;hällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov&lt;br&gt;av stödåtgärder. Många människor med långvarig arbetslöshet, psyko-&lt;br&gt;sociala eller hälsomässiga problem hamnar lätt i en rundgång mellan&lt;br&gt;olika välfärdssystem, eftersom de inte renodlat faller inom en viss&lt;br&gt;myndighets ansvarsområde. Ett synsätt där individens problem och be-&lt;br&gt;hov betraktas snävt utifrån endast den egna myndighetens perspektiv har&lt;br&gt;alltför länge präglat en stor del av den offentliga sektorn. Detta synsätt&lt;br&gt;måste ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstreformen var i väsentliga delar en kodifiering av en föränd-&lt;br&gt;ring som i varierande former skett under 70-talet i de flesta av landets&lt;br&gt;kommuner. Man gick över till en social centralnämnd, man arbetade mer&lt;br&gt;förebyggande, man prövade former för förenklad socialbidragshantering.&lt;br&gt;I olika försöksprojekt utvecklades former för strukturinriktade och sam-&lt;br&gt;hällspåverkande arbete. Inom narkomanvården utvecklades frivilliga&lt;br&gt;behandlingsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa delar har utvecklingen under 1980- och 90-talen inneburit ett&lt;br&gt;fullföljande av detta förändringsarbete och av de ambitioner som social-&lt;br&gt;tjänstreformen angav. I andra delar har dock utvecklingen stannat upp&lt;br&gt;eller gått i en helt annan riktning. Helhetsprincipen har på vissa områden&lt;br&gt;ersatts av specialisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidraget skall vara en social rättighet. Det skall visserligen vara&lt;br&gt;ett stöd som ges efter prövning och först när andra resurser är uttömda&lt;br&gt;eller otillräckliga. Men socialbidraget skall inte behöva kännas förned-&lt;br&gt;rande. Människor som behöver socialbidrag för sin försörjning skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemötas med respekt och ha samma rättigheter som andra. I Sverige av Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;idag skall ingen behöva känna sig som en andra klassens medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på respekt och fullvärdiga rättigheter står inte i strid med eget&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall heller inte behöva överklaga till domstol för att vid&lt;br&gt;varje tillfälle få sina rättigheter tillgodosedda. Lagen måste vara tydlig.&lt;br&gt;Förslagen till en precisering av rätten till bistånd skall ses i detta&lt;br&gt;perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fattigdom och växande klyftor är ofrånkomliga i ett modernt sam-&lt;br&gt;hälle är en uppgiven och passiverande inställning som enligt olika&lt;br&gt;undersökningar främst förekommer bland de grupper som från snävt&lt;br&gt;egoistisk synpunkt gynnas av en sådan utveckling. Majoriteten av be-&lt;br&gt;folkningen ser nu liksom tidigare fattigdom och sociala problem främst&lt;br&gt;som uttryck för orättvisor i arbetslivet och samhället och folkmajorite-&lt;br&gt;tens stöd för välfärdspolitiken har, generellt sett, inte försvagats. Där-&lt;br&gt;emot finns en utbredd samhälls- och människosyn som säger att man&lt;br&gt;skall ta eget ansvar. Man skall göra rätt för sig. Det är en människosyn&lt;br&gt;som regeringen fullt ut delar. Samhällets åtgärder skall inte försvaga&lt;br&gt;utan förstärka den enskildes ansvar och självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När socialtjänstlagen infördes var Sverige ett av de mest jämlika sam-&lt;br&gt;hällena i världen. I USA och Storbritannien hade inkomstklyftorna redan&lt;br&gt;börjat öka. I Sverige kom en vändpunkt i mitten på 1980-talet. Det finns&lt;br&gt;i marknadsekonomiska samhällen alltid krafter som verkar i riktning mot&lt;br&gt;ökade skillnader i levnadsvillkor. Sedan mitten av 1980-talet har dessa&lt;br&gt;krafter varit starka även i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen hushåll som behöver socialbidrag för att klara försörjningen&lt;br&gt;har ökat kraftigt under 1990-talet. Huvudorsaken är givetvis arbetslös-&lt;br&gt;heten. Den negativa tillväxten och den vikande sysselsättningen har&lt;br&gt;tvingat fram nedskärningar i det sociala trygghetssystemet. Minskade&lt;br&gt;barnbidrag, höjda avgifter för bland annat sjukvård och läkemedel samt&lt;br&gt;minskade boendesubventioner har varit nödvändiga för att sanera statens&lt;br&gt;finanser. Men dessa förändringar har slagit hårt på ekonomin för många&lt;br&gt;hushåll. Ungdomar och småbarnsfamiljer samt ensamföräldrar har&lt;br&gt;drabbats särskilt hårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidragen är det yttersta skyddsnätet i vårt sociala trygghets-&lt;br&gt;system och skall så förbli. Den senaste tidens utveckling har inneburit&lt;br&gt;ett starkt ökat tryck på detta yttersta skyddsnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under framför allt 1990-talet har inneburit att fler män-&lt;br&gt;niskor än tidigare ställts utanför det generella välfärdssystemet och&lt;br&gt;tvingats att ansöka om socialbidrag. Socialbidraget har i massarbets-&lt;br&gt;löshetens spår alltmer blivit en allmän inkomstgaranti under allt längre&lt;br&gt;tider för allt fler människor, vilkas enda problem är arbetslöshet. Detta&lt;br&gt;är en utveckling som måste vändas. Socialbidraget måste återgå till att&lt;br&gt;vara ett sista skyddsnät och tillfälligt stöd i en - åtminstone för de flesta&lt;br&gt;- tillfällig situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns tendenser till ökande klyftor i vårt samhälle mellan dem som&lt;br&gt;har arbete och dem som är arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig&lt;br&gt;själva och dem som är i behov av samhällets hjälp och mellan svenskar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och invandrare. Det finns en risk att allt fler människor ställs vid sidan Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;och uppfattas som inte behövda varken på arbetsmarknaden eller någon&lt;br&gt;annanstans. Samhällets polarisering genom ökande skillnader och olik-&lt;br&gt;heter leder i sin tur till ökade kostnader genom ökande ohälsa, missbruk&lt;br&gt;och kriminalitet. Denna utveckling måste på alla sätt motverkas. Att&lt;br&gt;bekämpa arbetslösheten förblir därför det viktigaste målet också för det&lt;br&gt;socialpolitiska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadsekonomins samhällen finns en stark dynamik som till stor&lt;br&gt;del är till godo för människors välfärd men som också skapar påfrest-&lt;br&gt;ningar och sociala problem. Om inte de tidiga försvarslinjema mot&lt;br&gt;fattigdom bevaras och i vissa fall förstärks kommer det yttersta skydds-&lt;br&gt;nätet, socialbidragen, att få ta en alltför stor del av ansvaret for åtgärder&lt;br&gt;mot fattigdom och utanförskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidragets syfte är att stärka den enskildes resurser att forma sitt&lt;br&gt;liv. Alla övriga delar av det sociala trygghetssystemet är utformade som&lt;br&gt;rättigheter, vilka anges i lag och kan överklagas till domstol. Regeringen&lt;br&gt;ser det som viktigt att det yttersta skyddet mot fattigdom som gäller för&lt;br&gt;de mest utsatta grupperna i samhället också skall ha karaktären av en&lt;br&gt;sådan överklagningsbar social rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen av de sociala förändringar som inträffat och de förändringar&lt;br&gt;som kan förutses har inte alla koppling till de förslag som socialtjänst-&lt;br&gt;kommittén fört fram. Regeringen anser det därför vara viktigt att fort-&lt;br&gt;sätta utredningsarbetet på en rad, för socialtjänsten, viktiga områden. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. att belysa förändringarna i transferingssystemen och påverkan&lt;br&gt;på socialtjänsten, att se över socialtjänstlagens struktur och konstruktion,&lt;br&gt;att utreda avgränsningar mellan rättighetslagstiftning och skyldighetslag-&lt;br&gt;stifining, att se över socialtjänstlagens gränssnitt mot arbetsmark-&lt;br&gt;nadsförberedande verksamhet och att se över tillsynen av socialtjänstens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska krisen har visat på svagheter i finansieringen av&lt;br&gt;socialtjänsten. Socialtjänstens finansiering bör därför belysas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande läggs därför förslag till förändringar och tillägg inom&lt;br&gt;ramen för vad socialtjänstkommittén presenterat. Förslagen läggs i form&lt;br&gt;av ändringar och tillägg till nuvarande socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt uttalar regeringen behovet av ytterligare utredningsarbete på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. de områden som här redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Samhällsutvecklingen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall verka i ett föränderligt samhälle. Många samtidigt&lt;br&gt;pågående tendenser på olika plan leder till att det svenska samhället för-&lt;br&gt;ändras successivt och kontinuerligt. Socialtjänstens mål och verksamhet&lt;br&gt;måste utformas i samklang med denna förändring. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att söka klargöra vilka samhällsförändringar det är fråga om och vilken&lt;br&gt;betydelse de har för socialtjänstens framtida roll och uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beskrivning av forändringstendenser i det svenska samhället kan&lt;br&gt;ske utifrån många olika aspekter. Det är i detta sammanhang naturligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fokusera framställningen på områden som har direkt betydelse för&lt;br&gt;socialtjänsten. Med hänsyn till dennas övergripande roll blir ändå av-&lt;br&gt;gränsningen tämligen vid. Det mesta som sker i vårt samhälle berör&lt;br&gt;faktiskt socialtjänsten mer eller mindre direkt. Socialtjänsten griper ock-&lt;br&gt;så genom sin uppgift in på ett mycket brett område i samhället. Beskriv-&lt;br&gt;ningen blir därför med hänsyn till utrymmet mycket översiktlig. Av-&lt;br&gt;snittet avslutas med en sammanfattning av de utvecklingstendenser i det&lt;br&gt;svenska samhället som bedöms ha särskild betydelse för den framtida&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomiska förutsättningar och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samhällsekonomiska utvecklingen måste betraktas som basen för&lt;br&gt;välfärdssystemet och därmed också för socialtjänsten. Sverige har under&lt;br&gt;nittiotalet genomgått den djupaste och mest utdragna strukturella och&lt;br&gt;konjunkturella ekonomiska kris sedan 1930-talet. Bruttonationalproduk-&lt;br&gt;ten föll under åren 1991-1993 med totalt nästan 6% och antalet syssel-&lt;br&gt;satta minskade under samma period med mer än en halv miljon perso-&lt;br&gt;ner. Lågkonjunkturen var internationell men förutom Finland har inget&lt;br&gt;av OECD-ländema drabbats så hårt som Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den ekonomiska tillbakagången råkade de offentliga finan-&lt;br&gt;serna i kris och de stora statliga underskotten ledde till en mycket snabb&lt;br&gt;tillväxt av statsskulden. Genom ett omfattande saneringsprogram har den&lt;br&gt;statsfinansiella situationen nu bringats under kontroll och det beräknas&lt;br&gt;att balans mellan den offentliga sektorns inkomster och utgifter kommer&lt;br&gt;att uppnås år 1998. De kommunala finanserna utvecklades starkt negativt&lt;br&gt;genom den ekonomiska krisen, vilket i förening med realt minskade&lt;br&gt;statsbidrag har framtvingat omfattande nedskärningar och effektivisering&lt;br&gt;av den kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har medfört en förbättring av den ekonomiska situa-&lt;br&gt;tionen och tillväxten har sedan år 1994 legat på en relativt hög nivå.&lt;br&gt;Förbättringen har dock huvudsakligen gällt exportindustrin. Den in-&lt;br&gt;hemska efterfrågan är fortfarande låg och arbetslösheten ligger i stort&lt;br&gt;sett kvar på den nivå som etablerades i krisens inledningsskede. Som&lt;br&gt;följd härav kvarstår mycket av problemen inom den offentliga ekonomin&lt;br&gt;och stor restriktivitet kommer att förbli nödvändig såväl i den statliga&lt;br&gt;som den kommunala sektorn under flera år framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningar av de ekonomiska tillväxtförutsättningama på längre sikt&lt;br&gt;- mot sekelskiftet och decennierna därefter - är givetvis i hög grad&lt;br&gt;osäkra. För en relativt positiv utveckling talar att många av de struk-&lt;br&gt;turella problem som bedöms ha hämmat tillväxten under 1980-talet -&lt;br&gt;inflationen, skattesystemets snedvridande effekter, bristerna i socialför-&lt;br&gt;säkringssystemet m.m. - nu är undanröjda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den successiva omfördelningen av produktionen från varor till tjänster&lt;br&gt;samt den ogynnsammare befolkningsutvecklingen efter sekelskiftet talar&lt;br&gt;dock för en ganska måttlig tillväxttakt på sikt. Utsikterna för den offent-&lt;br&gt;liga sektorn framöver sammanhänger i hög grad med sysselsättningen.&lt;br&gt;En halvering av arbetslösheten till sekelskiftet innebär väsentligt större&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter för framförallt kommunerna att lösa sina uppgifter avseende Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;skola, vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demografi och folkhälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I spetsen för industriländerna har Sverige under de senaste 30 - 40 åren&lt;br&gt;genomgått en demografisk revolution. Andelen äldre personer, dvs. över&lt;br&gt;65 år, är nu högre än i något annat land - 17,4% av befolkningen. En-&lt;br&gt;ligt den senaste prognosen från SCB kommer Sveriges befolkning att&lt;br&gt;utvecklas som följer av tabell 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tabellen är ökningen av antalet äldre de närmaste tio-&lt;br&gt;femton åren koncentrerad till de äldsta. Antalet 80 år och äldre förväntas&lt;br&gt;öka med 17% från år 1995 till år 2005. I gruppen 90 år och äldre är ök-&lt;br&gt;ningen ännu mer uttalad - från 52 000 till 76 200 personer, dvs. 47%.&lt;br&gt;De yngre äldre minskar till att börja med i antal, men en ny ökningsvåg&lt;br&gt;sätter in omkring år 2010 då 1940-talets stora födelsekullar når pen-&lt;br&gt;sionsåldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1. Befolkningsprognosåren 1995-2020, tusental personer&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Proc&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;2005&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Proc&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;2020&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Proc&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0 - 9 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 178&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;045&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 - 19 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 010&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;033&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 - 44 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 014&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;893&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;834&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45 - 64 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 - 79 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 127&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;075&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;502&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 - w år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;485&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;528&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 859&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;973&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB prel.prognos, febr 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den höga nativiteten i slutet av 1980-talet ökar antalet barn&lt;br&gt;och ungdomar under den närmaste tioårs-perioden. På de senaste åren&lt;br&gt;har dock nativiteten sjunkit mycket kraftigt och det preliminära frukt-&lt;br&gt;samhetstalet för år 1996 - 1,6 - ligger väsentligt under SCB:s huvud-&lt;br&gt;prognos, som baserar sig på fruktsamhetstalet 1,9 barn per kvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora ökningen av antalet äldre har ett samband med en minskan-&lt;br&gt;de dödlighet i alla åldersgrupper. Detta avspeglar i sin tur ett interna-&lt;br&gt;tionellt sett gott hälsotillstånd i den svenska befolkningen. Sverige tillhör&lt;br&gt;de länder i världen som har den lägsta bamadödligheten. Den senaste&lt;br&gt;tioårsperioden har medellivslängden ökat med 1,2 år för kvinnor och 1,9&lt;br&gt;år för män. Skillnaden i medellivslängd mellan män och kvinnor har&lt;br&gt;därigenom minskat från 6,0 till 5,3 år. Enligt Socialstyrelsens folkhälso-&lt;br&gt;rapport år 1994 har hälsoutvecklingen varit mer gynnsam för män än för&lt;br&gt;kvinnor även när man tar hänsyn till självrapporterad sjuklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En demografisk faktor av mycket stor betydelse är självfallet invand- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ringen. Invandringsöverskottet har de senaste fem åren uppgått till i&lt;br&gt;genomsnitt 27 900 personer. I Sverige är nu mer än var tionde person&lt;br&gt;bosatt i landet - 920 000 personer - född utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare år har invandringen förändrat karaktär till flyktinginvandring&lt;br&gt;och anknytningsinvandring. Samtidigt har fördelningen på ursprungs-&lt;br&gt;länder förskjutits från nordiska och sydeuropeiska länder till en större&lt;br&gt;andel utomeuropeiska. Fortsatt invandring ter sig mycket sannolik med&lt;br&gt;hänsyn till befolkningstrycket i vår omvärld och den stora risken för&lt;br&gt;olika kriser som utlöser flyktinginvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera tecken tyder på att invandrarnas situation i Sverige försämrats.&lt;br&gt;Sålunda visar Socialstyrelsens sociala rapport (Social rapport 1996,&lt;br&gt;Socialstyrelsen) att andelen sysselsatta bland invandrarna är betydligt&lt;br&gt;lägre och arbetslösheten betydligt högre än för infödda svenskar. Som&lt;br&gt;följd härav drabbas invandrarna också i högre grad än infödda svenskar&lt;br&gt;av ekonomiska och sociala problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknad och sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hög sysselsättningsgrad, dvs. andelen personer i åldern 16-64 år som&lt;br&gt;är sysselsatta, är av central betydelse för ett lands möjligheter att föra en&lt;br&gt;politik som leder till ekonomisk tillväxt. Det är dessutom ur fördelnings-&lt;br&gt;synpunkt av största betydelse att så många som möjligt i befolkningen är&lt;br&gt;sysselsatta. Men en hög sysselsättningsnivå har också stor betydelse för&lt;br&gt;jämlikheten och för att motverka social oro och kriminalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska arbetsmarknadsutvecklingen under 1990-talet kan delas in&lt;br&gt;i tre olika perioder. Under åren 1990-93 minskade antalet sysselsatta&lt;br&gt;med ca 500 000 personer. Det var främst inom industrin och bygg-&lt;br&gt;sektorn som antalet sysselsatta minskade. Detta fick som följd att antalet&lt;br&gt;arbetslösa ökade från 76 000 till 356 000 personer. Relaterat till den&lt;br&gt;totala arbetskraften var detta en ökning från 1,7% till 8,2%. Under den&lt;br&gt;exportledda konjunkturuppgången under åren 1994-95 ökade antalet&lt;br&gt;sysselsatta med drygt 60 000 personer, vilket innebar att antalet arbets-&lt;br&gt;lösa personer minskade med ca 24 000. Relaterat till arbetskraften var&lt;br&gt;detta en minskning av arbetslösheten från 8,2% år 1993 till 7,7% år&lt;br&gt;1995. Under 1996 försvagades återigen den svenska arbetsmarknaden&lt;br&gt;och antalet sysselsatta minskade med 24 000 personer. Det var främst&lt;br&gt;under de inledande månaderna av år 1996 som antalet sysselsatta&lt;br&gt;minskade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade kraftigt&lt;br&gt;under de inledande åren av 1990-talet, från 54 000 år 1990 till 226 000&lt;br&gt;år 1994. Under åren 1995 och 1996 uppgick antalet personer i arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiska åtgärder till 190 000 resp. 196 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma utveckling kan skönjas vad beträffar långtidsarbetslösheten.&lt;br&gt;Det ökade trycket på de äldre att lämna förvärvsarbetet under 1990-talet&lt;br&gt;har lett till att den faktiska genomsnittliga pensionsåldern sjunkit från 62&lt;br&gt;till 59 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens sociala rapport visar att ökningen av den öppna arbets- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;lösheten drabbat yngre mer än äldre, ensamstående mer än sammanboen-&lt;br&gt;de, arbetare och lägre tjänstemän mer än övriga tjänstemän och invand-&lt;br&gt;rare mer än svenskar. Flera av dessa tendenser var tydliga redan under&lt;br&gt;högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Sammantaget pekar detta mot&lt;br&gt;ökande klyftor i samhället när det gäller situationen på arbetsmarknaden&lt;br&gt;och möjligheterna till egen försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har länge lett utvecklingen i västvärlden när det gäller ök-&lt;br&gt;ningen av andelen kvinnor i förvärvsarbete och den därmed samman-&lt;br&gt;hängande förändringen av kvinnornas roll i samhället. Andelen kvinnor&lt;br&gt;i åldern 25-64 år som förvärvsarbetar eller är arbetslösa har dock&lt;br&gt;minskat de tre senaste åren från 85% till 82% (Kl analysunderlag, juni&lt;br&gt;1996). Kvinnornas förvärvsarbete har i Sverige i hög grad varit knutet&lt;br&gt;till den offentliga sektom och kvinnornas arbetsmarknad har på det sättet&lt;br&gt;varit mera ensidig än i många andra västländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsnivå och inkomstsfördelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges nuvarande välstånd bygger till stor del på den höga utbildnings-&lt;br&gt;nivån i befolkningen. Den svenska arbetskraftens kvalifikationer utgör&lt;br&gt;också vår främsta &amp;quot;naturresurs&amp;quot; i framtiden. Informationsteknologins&lt;br&gt;genombrott gör nu att kunskapsinnehållet i produktionen ökar samtidigt&lt;br&gt;som kunskapsutvecklingen går allt snabbare. Utbildningens centrala&lt;br&gt;betydelse visas av att sysselsättningsproblemen i dagens ekonomiska kris&lt;br&gt;har fått sin tyngdpunkt i grupper med låg utbildningsnivå. En oroande&lt;br&gt;utvecklingstendens är dock att en minskande andel av de unga nu går till&lt;br&gt;högre studier i teknik och naturvetenskapliga ämnen. Detta är en motsatt&lt;br&gt;trend än i andra jämförbara länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som mål för utbildningspolitiken för nästa århundrade har regeringen&lt;br&gt;angett att andelen högre utbildade och vetenskapligt meriterade anställda&lt;br&gt;i företagen måste minst fördubblas, att fler måste ta tekniska och natur-&lt;br&gt;vetenskapliga examina på alla nivåer och att alla vuxna måste tillförsäk-&lt;br&gt;ras rätt till kunskapskomplettering motsvarande gymnasieskolans kärn-&lt;br&gt;ämnen. Kompetensutveckling efter utbildningen i ungdomen måste ses&lt;br&gt;som ett lika viktigt element som grundutbildning. Var och en måste ges&lt;br&gt;finansiella möjligheter att själv skaffa sig ytterligare kompetensutveck-&lt;br&gt;ling senare i livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en jämnare inkomstfördelning än de flesta andra industri-&lt;br&gt;länder. Sedan början av 1980-talet har dock inkomstklyftorna tenderat att&lt;br&gt;växa. Detta har skett inte bara i Sverige utan också i många andra länder&lt;br&gt;och kan sammanhänga med en växande efterfrågan på högt utbildade&lt;br&gt;och minskande på dem med låg utbildning. En annan tendens är att&lt;br&gt;ungdomarnas och barnfamiljernas relativa inkomster försämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den minskade sysselsättningen har också sin del i den ökade inkomst-&lt;br&gt;spridning som kan noteras på senare år. Socialstyrelsens sociala rapport&lt;br&gt;visar att de ekonomiska problemen for vissa grupper - speciellt invand-&lt;br&gt;rare - började växa redan under 1980-talets senare del för att sedan i&lt;br&gt;hög grad accelerera under 1990-talets första år. Genom denna margina-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liseringsprocess har det skett en snabb ökning av antalet personer med Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;svaga ekonomiska resurser. Utvecklingen har drabbat yngre mer än&lt;br&gt;äldre, utländska medborgare mer än svenskar och ensamstånde mer än&lt;br&gt;sam boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade bilden av den utveckling som här skisserats är en klar&lt;br&gt;tendens till polarisering och marginalisering i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsutvecklingen de senaste årtiondena, med en kraftig ökning av&lt;br&gt;antalet anmälda brott, påverkar också socialtjänstens arbetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt brottsförebyggande&lt;br&gt;program. En utgångspunkt for arbetet var att det samhällsproblem som&lt;br&gt;brottsligheten utgör måste angripas från en bred kriminalpolitisk ansats.&lt;br&gt;En sådan bred kriminalpolitisk helhetssyn omfattar inte enbart straff- och&lt;br&gt;kontrollfunktioner som utförs inom rättsväsendet utan även den generella&lt;br&gt;välfärdspolitiken. Åtgärder som bidrar till att stärka skyddsnäten for barn&lt;br&gt;och ungdomar är t.ex. lika betydelsefulla i det kriminalpolitiska arbetet&lt;br&gt;som de åtgärder som vidtas inom rättsväsendet. Inom alla samhällsom-&lt;br&gt;råden krävs en ökad medvetenhet om vikten av brottsförebyggande in-&lt;br&gt;satser. Det är därför angeläget att inom socialtjänsten lyfta fram även&lt;br&gt;dessa aspekter på arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstider, arbetsfördelning och jämställdhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med 1980-talets början bröts i Sverige den mycket långvariga&lt;br&gt;trenden mot en kortare arbetstid. Ända sedan 1800-talets slut hade års-&lt;br&gt;arbetstiden successivt blivit kortare i en takt av omkring 0.7% per år.&lt;br&gt;Under 1980-talet ökade i stället den genomsnittliga arbetstiden per&lt;br&gt;sysselsatt - huvudsakligen beroende på att kvinnor övergick från kortare&lt;br&gt;till längre deltidsarbete eller till heltidsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den senaste tiden har arbetstidsfrågan åter kommit i förgrunden.&lt;br&gt;Detta sammanhänger både med situationen på arbetsmarknaden och med&lt;br&gt;allmänna önskemål om mer tid för hem, familj och fritid. Av betydelse&lt;br&gt;i sammanhanget är att fördelningen mellan förvärvsarbete och hemarbete&lt;br&gt;fortfarande ser mycket olika ut for män och kvinnor. Kvinnorna för-&lt;br&gt;värvsarbetar i större utsträckning deltid och männen utfor en betydligt&lt;br&gt;mindre andel än kvinnorna av hemarbetet. En avgörande punkt är därför&lt;br&gt;om en generell arbetstidsförkortning skulle påverka denna fördelning och&lt;br&gt;om kvinnorna i så fall i högre utsträckning skulle kunna övergå till att&lt;br&gt;förvärvsarbeta heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samlevnad, sociala nätverk, boende och omsorg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om jämställdheten och fördelningen av arbetet leder över till&lt;br&gt;frågor som rör samlevnad och familjebildning. Antalet ensamstående&lt;br&gt;föräldrar har ökat under den senaste tioårsperioden - framför allt kvin-&lt;br&gt;nor med små barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av separationer och nya parförhållanden tillbringar allt fler&lt;br&gt;barn nu delar av sin uppväxt i en familj, som inte omfattar de båda&lt;br&gt;biologiska föräldrarna. Resultatet av utvecklingen blir familjer, där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;familjetillhörigheten förändras över tiden i stället för att vara given en&lt;br&gt;gång för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsstandarden i Sverige är internationellt sett mycket hög. Mycket&lt;br&gt;få personer är trångbodda eller bor i omoderna bostäder. Å andra sidan&lt;br&gt;betalar man en hög andel av inkomsten för sin bostad och bostadsut-&lt;br&gt;giftema har ökat mycket kraftigt under de senaste åren. Härigenom har&lt;br&gt;många hushåll fått betydande problem att klara utgifterna för bostaden&lt;br&gt;samtidigt som det finns en begränsad tillgång på billigare bostäder. Detta&lt;br&gt;innebär också problem för dem som med begränsade inkomster - ung-&lt;br&gt;domar, nyanlända invandrare - söker sig in på bostadsmarknaden. An-&lt;br&gt;talet vräkningar har ökat de senaste åren - i det övervägande antalet fall&lt;br&gt;på grund av obetald hyra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste decennierna har det också skett en snabb ökning av&lt;br&gt;antalet personer som bor ensamma. Detta beror till en del på familje-&lt;br&gt;splittringen, men när det gäller de äldre är huvudorsaken att deras&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden har förbättrats, så att man har råd att behålla&lt;br&gt;bostaden när man blivit ensam. Enligt 1990 års folk- och bostadsräkning&lt;br&gt;var knappt 19% av samtliga boende ensamboende. Bland de äldre är&lt;br&gt;dock andelen betydligt högre (39%).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boendet har stor betydelse för hur mycket hjälp man får av närstående.&lt;br&gt;Den s.k. informella omsorgen, dvs. omsorg som ges utan betalning av&lt;br&gt;anhöriga, vänner, grannar etc., spelar även i Sverige en mycket stor roll&lt;br&gt;- självklart när det gäller omsorgen om barnen men också när det gäller&lt;br&gt;de äldre. För äldreomsorgen beräknas den informella omsorgen för per-&lt;br&gt;soner i vanligt boende omfatta två till tre gånger så stor volym som den&lt;br&gt;kommunala hemtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedskärningarna inom den offentliga vården och omsorgen har i&lt;br&gt;många fall inneburit att anhöriga fått ta ett större ansvar. Samtidigt för-&lt;br&gt;ändras som påpekats ovan familjens roll. Detta aktualiserar frågan om&lt;br&gt;förutsättningarna framöver för den informella omsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideellt omsorgsarbete kan utgöra ett värdefullt komplement till den&lt;br&gt;professionella omsorgen och samtidigt ge ett välbehövligt stöd för de&lt;br&gt;anhörigas insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och internationaliseringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett betydelsfullt drag i den ekonomiska utvecklingen de senaste decen-&lt;br&gt;nierna är att industriländernas ekonomier allt mer flätas samman genom&lt;br&gt;utvecklingen av teknologi och handel. Produktionen blir alltmer interna-&lt;br&gt;tionellt integrerad. Ett annat besläktat fenomen är att regionernas be-&lt;br&gt;tydelse ökar på bekostnad av nationalstaten. Det är i expansiva regioner,&lt;br&gt;sammanhållna snarare genom den ekonomiska strukturen än genom&lt;br&gt;nationsgränser, som den dynamiska ekonomiska utvecklingen sker.&lt;br&gt;Regionerna knyter sedan kontakter med andra tillväxtregioner utan att gå&lt;br&gt;via huvudstäder eller andra nationella centra. Som följd av denna ut-&lt;br&gt;veckling tenderar nationalstaternas betydelse att minska. Detta innebär&lt;br&gt;dock inte att det inte längre finns förutsättningar för en svensk nationell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politik. Inom ramen för EU-samarbetet finns ett stort handlingsutrymme Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;för nationella särlösningar - inte minst inom vård- och omsorgsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här ha betydelse att konstatera att Sverige i många avseenden&lt;br&gt;gått i spetsen för en utveckling som många EU-länder nu står inför.&lt;br&gt;Sverige har som tidigare nämnts den högsta kvinnliga förvärvsfrekven-&lt;br&gt;sen i Västeuropa och den högsta andelen äldre. Sverige har som konsek-&lt;br&gt;vens härav byggt ut äldreomsorg och barnomsorg samt utvecklat en&lt;br&gt;familjepolitik, som syftar till att göra det möjligt att förena barnafödande&lt;br&gt;och förvärvsarbete för båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av EU-ländema står nu i början av en liknande utvecklings-&lt;br&gt;process som den Sverige genomgått - såväl när det gäller antalet äldre&lt;br&gt;som kvinnors förvärvsarbete och den nya familjestrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attityder, livssyn, anspråk och förväntningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en vanlig uppfattning att de attityder och värderingar man bär&lt;br&gt;med sig genom livet i hög grad formas i ungdomen och att värderings-&lt;br&gt;skiften i samhället i första hand kommer till stånd när en ny generation&lt;br&gt;växer upp och tar sin plats i samhällsledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för framtidsstudier utför återkommande opinionsundersök-&lt;br&gt;ningar bland svenska gymnasister runt om i landet i syfte att kartlägga&lt;br&gt;vad som kan förväntas bli morgondagens värderingar. Enligt dessa&lt;br&gt;undersökningar dominerar bland dagens svenska ungdomar sådana&lt;br&gt;värderingar, som till exempel en prioritering av god hälsa, goda relatio-&lt;br&gt;ner med andra människor och intressanta arbetsuppgifter framför karriär&lt;br&gt;och pengar. En tydlig utvecklingstendens i de framväxande värderings-&lt;br&gt;mönstren är en ökad tonvikt på individuell frihet och självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den höjning av den allmänna utbildningsnivån som påtalats i det före-&lt;br&gt;gående innebär också att man är mer informerad om sina möjligheter&lt;br&gt;och rättigheter och därför bl.a. ställer högre krav som mottagare av vård&lt;br&gt;och omsorg. Detta gäller t.ex. krav på mer information och ett större in-&lt;br&gt;flytande över behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom internationalisering och invandring sker också en avsevärd&lt;br&gt;attitydpåverkan. I en alltmer internationell värld måste man räkna med&lt;br&gt;förekomsten av parallella kulturer. Man kan förvänta att värderings-&lt;br&gt;mönstren i Sverige i allt högre grad kommer att likna dem i vår omvärld&lt;br&gt;samtidigt som vårt samhälle blir alltmer heterogent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingstendenser i det svenska samhället av&lt;br&gt;betydelse för den framtida socialtjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande utvecklingstendenser i det svenska samhället synes vara av&lt;br&gt;särskild betydelse med hänsyn till socialtjänstens framtida roll och upp-&lt;br&gt;gifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det ekonomiska utrymmet för socialtjänsten i reala termer kommer&lt;br&gt;inte att öka ens om tillväxten skulle bli betydligt bättre än under det&lt;br&gt;senaste decenniet. Blir den sämre kommer kraftiga nedskärningar att&lt;br&gt;krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- andelen mycket gamla kommer att fortsätta att öka fram till sekel- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;skiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fortsatt invandring ter sig sannolik med hänsyn till befolkningstrycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vår omvärld och anknytningsinvandring som följd av tidigare höga&lt;br&gt;invandringstal. Invandrarnas situation i Sverige har på senare år för-&lt;br&gt;sämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det finns sedan 1980-talet en tendens till att klyftorna ökar i det&lt;br&gt;svenska samhället när det gäller situationen på arbetsmarknaden och&lt;br&gt;möjligheterna till egen försörjning. Under 1990-talets krisår har ung-&lt;br&gt;domar, ensamstående och invandrare i högre grad än andra grupper&lt;br&gt;drabbats av en allmän marginaliseringstendens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det sker en allmän höjning av utbildningsnivån, men personer med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låg utbildning riskerar att halka efter. Allt mer av kompetensutveck-&lt;br&gt;ling kommer att äga rum fördelad över livstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hög ekonomisk tillväxt kan förväntas utlösa önskemål om arbetstids-&lt;br&gt;förkortning. Kortare arbetstid innebär dock bl.a. en relativ fördyring&lt;br&gt;av yrkesmässig vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det kan bli nödvändigt att mer stödja den informella omsorgen. Ideellt&lt;br&gt;arbete kan också bli ett viktigt komplement till socialtjänsten och ett&lt;br&gt;stöd för anhöriginsatsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den växande internationaliseringen kommer att resultera i att det i allt&lt;br&gt;högre grad kommer att fattas beslut utanför landet vilka rör Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på individanpassning kan förväntas öka. Detta kan bl.a. leda till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på ökad valfrihet i socialtjänsten samt mer information och&lt;br&gt;inflytande över vård och behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Behov av ny lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Nuvarande lagkonstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen är att betrakta som en i huvudsak målinriktad ramlag.&lt;br&gt;Den innehåller grundläggande värderingar och principer för social-&lt;br&gt;tjänstens verksamhet. De grundläggande principerna uttrycks i lagens&lt;br&gt;första paragraf, den s.k. portalparagrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens huvudfunktioner och omfattningen av dessa framgår av&lt;br&gt;5 §. Där föreskrivs bl.a. att det hör till socialnämndens uppgifter att&lt;br&gt;medverka i samhällsplaneringen, informera om socialtjänsten i kommu-&lt;br&gt;nen, bedriva uppsökande verksamhet samt att svara för omsorg och&lt;br&gt;service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat&lt;br&gt;bistånd till familjer och enskilda som behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innehåller lagen särskilda avsnitt om åtgärder mot missbruk&lt;br&gt;samt om omsorger om barn och ungdom, äldre människor och männi-&lt;br&gt;skor med funktionshinder. Reglerna i dessa avsnitt innehåller också målpreciseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av paragraferna - 6 § - reglerar den enskildes rätt till bistånd.&lt;br&gt;Rätten har knutits till att den enskilde är beroende av socialtjänstens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insatser för sin försörjning och livsföring i övrigt. Den enskilde kan&lt;br&gt;också få hjälp med stöd av annan reglering i lagen. Härmed avses den&lt;br&gt;skyldighetsreglering som finns, t.ex. 10 § som ger möjligheter att få bl.a.&lt;br&gt;hjälp i hemmet (hemtjänst). Lagen innehåller således två olika regel-&lt;br&gt;system för möjligheterna till stöd och hjälp. De båda systemen är ofta&lt;br&gt;tillämpliga samtidigt. En viktig skillnad mellan de båda systemen är att&lt;br&gt;beslut grundade på rättighetsregleringen kan överklagas i den för för-&lt;br&gt;valtningsbesvär gällande ordningen, medan beslut grundade på skyldig-&lt;br&gt;hetsregleringen inte kan det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagen valdes - i jämförelse med den tidigare vårdlagstift-&lt;br&gt;ningen - medvetet en mindre grad av detaljreglering av medborgarnas&lt;br&gt;rättigheter, socialvårdens förfaringssätt och förutsättningarna för stöd,&lt;br&gt;hjälp eller annat bistånd. Tanken var att den nya lagen framför allt&lt;br&gt;skulle ange intentionerna och syftet med verksamheten i dess helhet,&lt;br&gt;liksom för dess olika delar. Inom dessa ramar skulle kommunen ges ett&lt;br&gt;betydande utrymme för att i samråd med de berörda välja de insatser&lt;br&gt;och tillvägagångssätt som var bäst ägnade att tillgodose föreliggande&lt;br&gt;behov. Denna inriktning sammanfattades i beskrivningen av socialtjänst-&lt;br&gt;lagen som en målinriktad ramlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramlag - detaljlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ramlagskonstruktion som nuvarande socialtjänstlag fått innebär att&lt;br&gt;lagstiftaren genom uppställande av mål angett vad som förväntas av&lt;br&gt;kommunerna. Lagstiftaren har i mindre utsträckning tagit ställning till&lt;br&gt;innehållet i socialtjänsten. Kommunerna, Socialstyrelsen och domstolar-&lt;br&gt;na har tilldelats en stor roll vad gäller den närmare konkretiseringen av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramlagstekniken har vissa fördelar. Myndigheter som skall tillämpa&lt;br&gt;lagen ges större frihet att välja en tolkning som är anpassad till det indi-&lt;br&gt;viduella fallet. Lösningar på problemen i samråd med den enskilde&lt;br&gt;underlättas. Den enskildes intressen kan tillvaratas på ett bättre sätt än&lt;br&gt;om lagen i detalj bestämmer vad som skall göras. Ramlagen kan också&lt;br&gt;ge bättre möjligheter att utveckla metoder och arbetssätt på basis av&lt;br&gt;egen kunskap och egna erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men användningen av ramlagstekniken är inte utan problem. Risk&lt;br&gt;finns för utveckling av en praxis som inte står i överensstämmelse med&lt;br&gt;lagstiftarens intentioner och lagens anda. Risken är också större för att&lt;br&gt;lagen kommer att tillämpas på olika sätt i olika delar av landet. Detta&lt;br&gt;problem kan dock med tiden minskas genom utveckling av rättspraxis&lt;br&gt;och tillsynsmyndigheternas insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en detaljerad lag kommer man i från många av nackdelarna med&lt;br&gt;en ramlag. Men en sådan lagstifhing är inte heller utan problem. Det kan&lt;br&gt;ofta bli en stel lagstifhing med svårigheter att få den tillämpning som&lt;br&gt;önskas i de enskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ramlag - detaljlag är dock inte enbart en fråga om vilken&lt;br&gt;lagstiftning som är den bästa utifrån juridiska utgångspunkter. En annan&lt;br&gt;viktig fråga som aktualiseras i detta sammanhang är förhållandet stat —&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommun. Om staten vill överlämna till kommunerna att med stor frihet Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;utforma socialtjänsten måste detta också återspegla sig i lagstiftningen&lt;br&gt;genom allmänt hållna regler. Vill staten det motsatta ligger en detaljreg-&lt;br&gt;lering närmast till hands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättighetslag - skyldighetslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen på det sociala området innehåller regler som ger enskilda&lt;br&gt;rättigheter i forhållande till myndigheten och regler som ger myndig-&lt;br&gt;heten skyldigheter i förhållande till enskilda. Begreppen rättighet och&lt;br&gt;skyldighet är ofta använda begrepp i forhållandet mellan enskilda och&lt;br&gt;myndigheter och man frågar sig kanske inte alltid vad de egentligen står&lt;br&gt;for. Till att börja med kan man fråga sig om uppdelningen är logisk. Är&lt;br&gt;inte en rättighet automatiskt en skyldighet och vice versa? Man borde&lt;br&gt;kanske lika gärna kunna kalla en rättighetslag för en skyldighetslag och&lt;br&gt;en skyldighetslag for en rättighetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men man kan ändå använda begreppen rättighetslag och skyldighetslag&lt;br&gt;som fristående från varandra och inte enbart som spegelbilder av varand-&lt;br&gt;ra. Vissa karaktäristiska drag for vad som brukar avses med det ena och&lt;br&gt;vad som brukar avses med det andra finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättighetslag kan sägas rikta sig mer till den enskilde än vad en&lt;br&gt;skyldighetslag gör. Rättighetslagen talar om vad den enskilde har rätt att&lt;br&gt;få av myndigheten. En skyldighetslag talar mera om för myndigheten&lt;br&gt;vad den skall göra i forhållande till enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheterna kan vara mer eller mindre detaljerade. De kan liksom&lt;br&gt;rättighetsreglema handla om vad enskilda skall kunna få enligt lagen.&lt;br&gt;Många av bestämmelserna i t.ex. bamomsorgsregleringen i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen har sådan karaktär. Skyldighetsreglema kan i andra fall vara mera&lt;br&gt;övergripande och ange vad grupper av människor skall kunna få eller&lt;br&gt;vara mera verksamhetsinriktade, dvs. ange vilka verksamheter som skall&lt;br&gt;bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlar det om övergripande skyldigheter kan det vara mer naturligt&lt;br&gt;att tala om målregler. Begreppen mål och skyldighet bör alltså i viss&lt;br&gt;mån kunna ses som synonymer. Om en lag karaktäriseras som en målin-&lt;br&gt;riktad lag bör den således också kunna karaktäriseras som en skyldig-&lt;br&gt;hetslag. Skyldigheterna kan dock vara mer eller mindre klart uttalade.&lt;br&gt;Ett exempel på en regel i nuvarande lag som både kan ses som en&lt;br&gt;skyldighetsregel och en målregel är 20 § första stycket där det föreskrivs&lt;br&gt;att socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda bostäder&lt;br&gt;samt ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåt-&lt;br&gt;komlig service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men den kanske viktigaste skillnaden mellan rättighetslag och skyldig-&lt;br&gt;hetslag ligger på ett annat plan. Det handlar om möjligheterna att över-&lt;br&gt;klaga. Lagen är en rättighetslag när den enskilde har möjlighet att, hos&lt;br&gt;ett i ärendet neutralt och i förhållande till beslutsmyndigheten överställt&lt;br&gt;organ, få sitt ärende överprövat i form av forvaltningsbesvär, dvs. så att&lt;br&gt;domstolen kan sätta ett nytt beslut i det överklagades ställe. En full-&lt;br&gt;ständig omprövning kan ske av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som fattas på grundval av skyldighetsreglering inom det&lt;br&gt;kommunala området kan också vanligtvis överklagas. Men då handlar&lt;br&gt;det om överklagande i den för laglighetsprövning enligt kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900) gällande ordningen, dvs. det är endast lagligheten av beslutet&lt;br&gt;som prövas. Något nytt beslut kan inte sättas i det överklagades ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det inte önskvärt med en återgång till den&lt;br&gt;detaljerade form av lagstiftning som fanns innan socialtjänstreformen.&lt;br&gt;Kommunerna bör, som hittills, ha utrymme att i samråd med de berörda&lt;br&gt;välja de insatser och tillvägagångssätt som är bäst ägnade att tillgodose&lt;br&gt;föreliggande behov. Det är på den lokala nivån som man är bäst skickad&lt;br&gt;att utforma insatser efter individuella behov och lokala förutsättningar.&lt;br&gt;Det är också den lokala nivån som är mest flexibel och därmed har bäst&lt;br&gt;möjligheter att anpassa verksamheten till förändringar i omvärlden och&lt;br&gt;att fortlöpande ta hänsyn till framväxten av nya kunskaper och erfaren-&lt;br&gt;heter. En detalj lagstiftning är inte lämplig för att uppnå dessa syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga gäller rättighetslag eller skyldighetslag. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening är det uteslutet med en socialtjänstlag som enbart är en&lt;br&gt;skyldighetslag. Det skulle innebära att den enskilde inte skulle ges några&lt;br&gt;möjligheter att överklaga i den för förvaltningsbesvär gällande ord-&lt;br&gt;ningen. Hur långtgående rättighetslagstiftningen skall vara måste dock&lt;br&gt;avvägas mot det ovan nämnda behovet av att undvika detaljregleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika konventioner lägger också hinder i vägen för ett totalt borttagan-&lt;br&gt;de av rätten till förvaltningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på rätt till domstolsprövning enligt Europakonventionen (artikel&lt;br&gt;6) innebär bl.a. att om den enskilde i lag tillerkänns en individuell rättig-&lt;br&gt;het av ekonomisk natur så skall han också ha rätt att kunna få sitt an-&lt;br&gt;språk prövat av domstol (Se bl.a. målen Salesi mot Italien och Schuler-&lt;br&gt;Zraggen mot Schweiz, Ser. A vol 257-E och 263). Och då räcker inte&lt;br&gt;t.ex. kommunalbesvär; domstolen måste ha full prövningsrätt av alla&lt;br&gt;omständigheter och den skall också kunna fatta ett för parterna bindande&lt;br&gt;beslut i saken. Detta får konsekvenser för hur man kan utforma lagstift-&lt;br&gt;ningen. Väljer man en rättighetslagstiftning på t.ex biståndsområdet så&lt;br&gt;måste också förvaltningsbesvär accepteras. Vill man att endast laglig-&lt;br&gt;hetsprövning enligt kommunallagen skall vara möjlig så måste lagstift-&lt;br&gt;ningen utformas som en skyldighetslagstiftning på så sätt att den en-&lt;br&gt;skilde inte får någon definierbar &amp;quot;rätt&amp;quot;, utan den beslutande myndigheten&lt;br&gt;ges ett stort skönsmässigt utrymme för att avgöra under vilka förutsätt-&lt;br&gt;ningar ekonomiskt stöd skall lämnas. Sådant stöd bör därför falla utanför&lt;br&gt;artikel 6 tillämpningsområde och kravet på domstolsprövning bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Behov av ny översyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns behov av att utifrån de sam-&lt;br&gt;hällsförändringar som skett se över socialtjänstlagen. En ny utred-&lt;br&gt;ning som skall vara färdig till våren 1998 skall därför tillsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Den framtida socialtjänstlagstiftningen bör lik-&lt;br&gt;som den nuvarande byggas upp som en målinriktad ramlag som inne-&lt;br&gt;håller en kombination av skyldighets- och rättighetsregler. Lagen bör&lt;br&gt;omarbetas och ges en redaktionell översyn med kapitelindelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är här blandat. Ett antal instanser&lt;br&gt;instämmer i ställningstagandet att behålla socialtjänstlagen som en mål-&lt;br&gt;inriktad ramlag med inslag av detaljreglering samt att lagen bör vara en&lt;br&gt;kombination av rättighets- och skyldighetslag. Många instanser anser&lt;br&gt;dock att lagförslaget innebär en detaljreglering som snävar in på kom-&lt;br&gt;munernas självbestämmande och vill att grundtanken med en målinriktad&lt;br&gt;ramlag skall bestå. De ifrågasätter om lagförslaget fortfarande kan be-&lt;br&gt;traktas som en ramlag och anser att detaljregleringen i förslaget visar&lt;br&gt;brist på tilltro till kommunernas förmåga att bedriva en bra verksamhet.&lt;br&gt;Ett antal remissinstanser anser att lagens konstruktion som både rättig-&lt;br&gt;hets- och skyldighetslagstiftning är svår att förstå sig på och förklara för&lt;br&gt;den enskilde och efterlyser förtydliganden. Flera kommuner anser inte&lt;br&gt;heller att lagförslaget löser den obalans som finns mellan å ena sidan&lt;br&gt;riksdag, regering och domstolar och å andra sidan kommunernas självbe-&lt;br&gt;stämmande och alltmer begränsade resurstilldelning. Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser att de nya skyldigheterna t.ex. att bedriva en verksamhet med god&lt;br&gt;kvalitet, utvärdera, följa upp och stödja anhöriga, bör åtföljas av en&lt;br&gt;utvecklad tillsyn för att få genomslagskraft I stället för detaljerade före-&lt;br&gt;skrifter i lagstiftningen bör den statliga tillsynen skärpas och kopplas till&lt;br&gt;kraven på laglighet och rättssäkerhet, på kvalitet och kompetens i social-&lt;br&gt;tjänstens arbete. Göteborgs kommun anser det helt nödvändigt att det i&lt;br&gt;lagen på ett konkret sätt preciseras vilka rättigheter den enskilde kan&lt;br&gt;göra anspråk på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser anser att en sammanläggning med LSS&lt;br&gt;och socialtjänstlagen borde ha prövats. Flera instanser anför att det ofta&lt;br&gt;är oklart vilken lag som har företräde framför den andra. De Handi-&lt;br&gt;kappades riksförbund (DHR) avvisar alla tankar att sammanföra social-&lt;br&gt;tjänstlagen och LSS. Svenska Kommunförbundet efterlyser en samord-&lt;br&gt;ning mellan hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser påtalar också att kommitténs betänkande sak-&lt;br&gt;nar framtidsperspektiv och att någon analys av utvecklingen framåt inte&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;Socialtjänstkommitténs direktiv i vissa fall begränsade kommitténs möj-&lt;br&gt;ligheter att analysera frågor som i dag ter sig mycket viktiga. Rege-&lt;br&gt;ringens bedömning är att Socialtjänstkommitténs förslag till helt ny&lt;br&gt;socialtjänstlag inte fullt ut uppfyller de krav och behov som i dag ställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på socialtjänsten och beaktar de diskussioner som i vissa delar nu förs.&lt;br&gt;Remissinstansernas synpunkter är blandade och den analys som i dag&lt;br&gt;görs av de sociala förändringar som inträffat och som kan förutskickas&lt;br&gt;framöver har inte fullt ut koppling till Socialtjänstkommitténs förslag.&lt;br&gt;Ett flertal frågor behöver utredas och beredas ytterligare innan de kan&lt;br&gt;presenteras som färdiga förslag. Att i dag föreslå en helt ny lagstiftning&lt;br&gt;och en ny kapitelindelning för att kanske redan om något år behöva göra&lt;br&gt;nya kompletteringar, uppdelningar och förändringar är knappast ratio-&lt;br&gt;nellt. Regeringen bedömer därför att ett fortsatt utredningsarbete är nöd-&lt;br&gt;vändigt som bör bedrivas skyndsamt och vara avslutat till våren 1998.&lt;br&gt;Denna nya utredning skall få till uppgift att särskilt granska bl.a. följan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förändringarna i transfereringssystemen har i viss utsträckning givit&lt;br&gt;socialtjänsten en ny roll som allmän inkomstgarant. Det finns dock ingen&lt;br&gt;riktig analys gjord av Socialtjänstkommittén om de underliggande pro-&lt;br&gt;blemen. En sådan analys borde ta upp frågan om förhållandet mellan ar-&lt;br&gt;betslöshetsförsäkring, socialförsäkring, bostadsbidrag, barnbidrag, under-&lt;br&gt;hållsstöd m.fl. och socialbidraget. Hur skall man i framtiden se på sam-&lt;br&gt;spelet mellan ändringar i transfereringssystemet och socialbidraget?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den ekonomiska krisen har visat på svagheter i finansieringen av&lt;br&gt;socialtjänsten. Det blir orimligt om statligt sparande i socialförsäkringen&lt;br&gt;ökar kommunenmas kostnader för socialbidraget som i sin tur tränger&lt;br&gt;undan resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen. Långsiktig&lt;br&gt;stabilitet i resurserna på omsorgsområdet är nödvändigt. Socialtjänstens&lt;br&gt;finansiering borde därför belysas ytterligare. I synnerhet bör belysas om&lt;br&gt;det är möjligt att genom förändringar i lagstiftning och andra centralt&lt;br&gt;fastställda regelverk kan tillskapas ett utrymme för omprioriteringar&lt;br&gt;inom ramen för de resurser som anslås till socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Hela socialtjänstlagens struktur och konstruktion kan behöva ses&lt;br&gt;över. Är det ändamålsenligt att blanda olika lagstiftningsprinciper i en&lt;br&gt;lag? Socialtjänstlagens karaktär av social behandlingslag samtidigt som&lt;br&gt;det är en lag om social service gör innehållet motsägelsefullt och svårt&lt;br&gt;att arbeta efter. Kan det vara bättre att nu dela upp lagen i t.ex. en lag&lt;br&gt;om socialt arbete och en lag om kommunal äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorg?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Avgränsningen mellan rättighetslagstiftning och skyldighetslagstift-&lt;br&gt;ning är i nuvarande lagstiftning oklar och förvirrande. Det finns behov&lt;br&gt;av avgränsningar och förtydliganden som borde utredas ytterligare. Be-&lt;br&gt;greppet skälig levnadsnivå bör utredas. Vidare bör rättssäkerhetsaspek-&lt;br&gt;tema och kostnadskonsekvensema för kommunerna när det gäller för-&lt;br&gt;valtningsbesvär analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Den höga arbetslösheten har förändrat socialtjänstens arbete i rikt-&lt;br&gt;ning mot att bli mera arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst&lt;br&gt;ungdom, invandrare och ensamstående föräldrar. Lagstiftningen har dock&lt;br&gt;inte följt med i denna förändring. Lagstiftningen borde därför ses över&lt;br&gt;och anpassas efter dessa nya förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Tillsynen över socialtjänsten behöver effektiviseras. Socialstyrelsen&lt;br&gt;utövar idag tillsyn på nationell nivå och länsstyrelserna på regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över hälso- och sjukvården utövas av Socialstyrelsens sex Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;regionala tillsynsenheter. Gränserna mellan kommunernas socialtjänst&lt;br&gt;(t.ex. äldreomsorg och psykiatri) samt hälso- och sjukvården har i vissa&lt;br&gt;avseenden luckrats upp. En mer slagkraftig regional tillsyn med samma&lt;br&gt;statliga huvudman for båda områdena borde kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att inom kort mer i detalj utforma direktiv till en&lt;br&gt;sådan utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommande utredningen får till följd att de nu framlagda förslagen&lt;br&gt;inte medför den totala revision av socialtjänstlagen som tidigare varit&lt;br&gt;avsedd. Det går inte att motivera att regeringen lägger fram en proposi-&lt;br&gt;tion och utifrån Socialtjänstkommitténs forslag föreslår en helt ny&lt;br&gt;kapitelindelning och omfattande ändringar i lagens konstruktion. Dock&lt;br&gt;finns ett mycket viktigt material i utredningens förslag, som getts starkt&lt;br&gt;stöd av remissinstanserna och som inte bör försenas genom avvaktan av&lt;br&gt;den kommande utredningen. Regeringen föreslår därför i detta samman-&lt;br&gt;hang, trots de stora återstående frågeställningarna, en partiell reform med&lt;br&gt;betydande räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som presenteras i det följande omfattar de i sak viktigaste av de&lt;br&gt;förslag som Socialtjänstkommittén presenterat. Förslagen presenteras&lt;br&gt;dock i form av ändringar och tillägg till nuvarande socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Allmänna bestämmelser för socialtjänsten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Personal och kompetensfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att utföra socialtjänstens uppgifter skall&lt;br&gt;det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. En ny&lt;br&gt;bestämmelse med detta innehåll införs i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det är positivt att&lt;br&gt;personalens kompetens tas upp i lagstiftningen. Socialstyrelsen påpekar&lt;br&gt;att det inte nämns något om vikten av att det finns tillräckligt med per-&lt;br&gt;sonal för att kunna fullgöra uppgifterna. En sådan precisering finns både&lt;br&gt;i HSL 13 §, LSS 6 § och i de nya bamomsorgsreglema. Några remiss-&lt;br&gt;instanser utvecklar sin syn på behovet av särskild kompetens inom&lt;br&gt;socialtjänsten men också att förtydligande krävs av vad som menas med&lt;br&gt;lämplig utbildning och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I socialtjänstlagens förarbeten nämns&lt;br&gt;personal och kompetensfrågor mycket översiktligt och i lagstiftningen&lt;br&gt;saknas bestämmelser om personal. Enligt 2 d § Hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763) skall det där det bedrivs hälso- och sjukvård finnas den&lt;br&gt;personal, de lokaler och den utrustning som behövs for att god vård&lt;br&gt;skall kunna ges. Enligt 6 § lagen (1993:357) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade (LSS) skall finnas den personal som behövs för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges. Den&lt;br&gt;1 januari 1995 infördes i socialtjänstlagen en bestämmelse (13 b §) om&lt;br&gt;personal inom bamomsorgsverksamheten: &amp;quot;För bedrivande av förskole-&lt;br&gt;verksamhet och skolbamomsorg skall det finnas personal med sådan&lt;br&gt;utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god peda-&lt;br&gt;gogisk verksamhet kan tillgodoses&amp;quot;. Mot denna bakgrund anser rege-&lt;br&gt;ringen att socialtjänstlagen bör kompletteras med en allmänt hållen be-&lt;br&gt;stämmelse om personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kompetens och kunskapsutveckling är enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att er-&lt;br&gt;bjuda insatser av god kvalitet och det ligger i sakens natur att social-&lt;br&gt;tjänsten med sina vitt skilda uppgifter behöver personal med skiftande&lt;br&gt;utbildning och erfarenhet. Det är också en tillgång om det finns personal&lt;br&gt;inom socialtjänsten som speglar befolkningens språkliga, kulturella och&lt;br&gt;etniska mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet kompetens är mångtydigt och kan ha olika betydelse i olika&lt;br&gt;sammanhang. I allmän mening handlar det om förmåga att klara de olika&lt;br&gt;krav som ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet. Be-&lt;br&gt;greppet syftar inte bara på formell behörighet utan hänvisar också till&lt;br&gt;ord som kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdig-&lt;br&gt;het. Beroende på omständigheterna kan någon aspekt på kompetens&lt;br&gt;överväga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället förändras i allt snabbare takt vilket påverkar inriktningen av&lt;br&gt;socialtjänstens uppgifter och ansvarsområde. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;måste kompetensutveckling ske ute i verksamheten och vara en integre-&lt;br&gt;rad del i en ständigt pågående underhålls- och förnyelseprocess. Sam-&lt;br&gt;hällets utbildningssystem lägger dock grunden för den långsiktiga kom-&lt;br&gt;petens- och kunskapsutvecklingen. Inriktning och kvalitet på grund- och&lt;br&gt;vidareutbildningarna spelar därmed en betydande roll även för senare&lt;br&gt;satsningar på intern kompetensutveckling. Det är därför av stor vikt att&lt;br&gt;samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i&lt;br&gt;ständig förändring ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingick att belysa utbildnings-&lt;br&gt;och kompetensfrågor. I direktiven betonades särskilt arbetet inom social-&lt;br&gt;tjänstens individ- och familjeomsorg och behovet av en fördjupad kart-&lt;br&gt;läggning av socialsekreterarnas yrkesroll och utbildning. Mot bakgrund&lt;br&gt;av de stora förändringar som skett inom äldre- och handikappomsorgen&lt;br&gt;beslöt kommittén att även belysa yrkesroll, arbetsfält och utbildning för&lt;br&gt;handläggare och administratörer inom dessa områden. Socialtjänstkom-&lt;br&gt;mittén redovisade våren 1995 ett delbetänkande om kompetens- och&lt;br&gt;kunskapsutveckling - om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten&lt;br&gt;(SOU 1995:58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktiven (1991:50) till Socialtjänstkommittén framgår att kom-&lt;br&gt;mittén bör &amp;quot;förbereda en kommande översyn av socionomutbildningen&lt;br&gt;genom att summera de krav och önskemål om en förändrad utbildning&lt;br&gt;som finns hos kommunerna och de fackliga organisationerna. Kom-&lt;br&gt;mittén bör därutöver vara oförhindrad att anlägga principiella synpunkter&lt;br&gt;på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för kommitténs arbete kom dock att ändras i sam-&lt;br&gt;band med genomförandet av högskolereformen som trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1993. I den nya högskolelagen anges de grundläggande målen och&lt;br&gt;förutsättningarna for utbildning och forskning. Den centralt reglerade&lt;br&gt;linjeorganisationen, avskaffades fr.o.m. budgetåret 1993/94. Högskole-&lt;br&gt;reformen innebär vidare att regeringen i högskoleförordningen anger&lt;br&gt;grundläggande bestämmelser om vilka examina som får utfärdas, vilka&lt;br&gt;krav som skall uppfyllas for att få en viss examen och vilka universitet&lt;br&gt;och högskolor som har rätt att utfärda examen. I samband med&lt;br&gt;högskolereformen infördes ett nytt system for resursfördelning. Detta&lt;br&gt;bygger på ett utbildningsuppdrag som utarbetas inom Utbildningsdepar-&lt;br&gt;tementet och som anger omfattningen av den utbildning som skall be-&lt;br&gt;drivas och därmed åtföljande ekonomisk ersättning från staten till ut-&lt;br&gt;bildningshuvudmannen. Varje högskola är inom de ramar som högskole-&lt;br&gt;förordningen anger och de tilldelade resurserna fria att själv bestämma&lt;br&gt;hur resurserna skall fördelas och hur olika utbildningar skall utformas så&lt;br&gt;att de uppfyller de kvalitetskrav som anges i högskoleförordningen.&lt;br&gt;Detta innebär att den närmare utformningen och genomförandet av olika&lt;br&gt;utbildningar i dag är ett område där besluten decentraliserats till utbild-&lt;br&gt;ningshuvudmännen på den lokala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommitténs betänkande om kompetens och kunskapsutveck-&lt;br&gt;ling berör dels den statliga högskolans utbildning for socionomexamen&lt;br&gt;och dels vårdhögskolornas utbildning till social omsorgsexamen och som&lt;br&gt;förbereder för yrkesverksamhet som arbetsledare och handläggare på&lt;br&gt;äldre- och handikappområdet. Betänkandet utgör, enligt regeringens&lt;br&gt;mening, ett värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen mellan&lt;br&gt;utbildningshuvudmännen och kommunerna kring behov av förändringar&lt;br&gt;av dessa båda grundutbildningar. Sådana förändringar kan handla om&lt;br&gt;utformning av det centrala utbildningsuppdraget, om kraven på kun-&lt;br&gt;skaper for att få ut examina enligt högskoleförordningen och om resurs-&lt;br&gt;tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redovisas också en översyn av arbetsfält, yrkesroll och&lt;br&gt;utbildning av arbetsledare och handläggare inom äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorgen. Den nu aktuella översynen är den senaste i en lång rad av&lt;br&gt;motsvarande översyner i vilka brister i utbildningen framträder som ett&lt;br&gt;återkommande inslag. Översynerna har lett till en successiv förlängning&lt;br&gt;av utbildningen men först fr.o.m. läsåret 1994/95 uppnår utbildningen en&lt;br&gt;omfattning av 120 poäng. Som jämförelse kan nämnas att socionom-&lt;br&gt;utbildningen inom den statliga högskolan sedan början på 1960-talet haft&lt;br&gt;en utbildningslängd motsvarande 140 poäng. Som ett genomgående drag&lt;br&gt;framgår också att vårdhögskolorna saknar eller har en tämligen brist-&lt;br&gt;fällig anknytning till forskarvärlden. Enligt kommitténs mening före-&lt;br&gt;ligger ett stort behov att öka kvaliteten i utbildningen och professionali-&lt;br&gt;teten hos en yrkeskår som ansvarar for en årlig fördelning av resurser&lt;br&gt;motsvarande 60 miljarder kronor. Kommittén gjorde bedömningen att&lt;br&gt;vårdhögskolornas sociala omsorgsprogram bör överföras till de universi-&lt;br&gt;tet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i socialt arbete&lt;br&gt;(socionomutbildningen) och integreras med denna utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i december 1994 dåvarande Kanslersämbetet i uppdrag&lt;br&gt;att utvärdera de medellånga vårdutbildningarna. Högskoleverket redo-&lt;br&gt;visade i mars 1996 resultatet av utvärderingen i rapporten Vårdutbild-&lt;br&gt;ningar i högskolan - en utvärdering (Högskoleverkets rapportserie&lt;br&gt;1996:7 R). Av rapporten framgår bl.a. att den sociala omsorgsutbild-&lt;br&gt;ningen i ett nationellt perspektiv karaktäriseras som högskolemässigt&lt;br&gt;svag. Regeringen har i budgetpropositionen uttryckt som sin mening att&lt;br&gt;utredningen inte tillräckligt beaktat att högskolans uppgift också är att ge&lt;br&gt;en god yrkesutbildning. I augusti 1996 uppdrog regeringen åt Högskole-&lt;br&gt;verket att bl.a. lämna underlag for ställningstagande till dels en framtida&lt;br&gt;geografisk fordelning av vårdhögskoleutbildning, dels om staten bör ta&lt;br&gt;ansvar för vissa vårdutbildningar i framtiden och i så fall vilka. I upp-&lt;br&gt;draget ingår också att komplettera den utvärdering som lämnades till&lt;br&gt;regeringen i april 1996 vad avser förmedlande av yrkeskunnande och&lt;br&gt;yrkeskompetens. Högskoleverket redovisade i januari 1997 en utredning&lt;br&gt;Högskoleutbildningar inom vård och omsorg (Högskoleverkets rapport-&lt;br&gt;serie 1997:2 R). Av utredningen framgår att både avnämare och övriga&lt;br&gt;intressenter i utbildningen för omsorg om äldre- och funktionshindrade&lt;br&gt;bestämt framfört att den nuvarande utbildningen för social omsorgs-&lt;br&gt;examen inte ger tillräcklig bredd och tillräckligt djup kompetens för de&lt;br&gt;ökande krav som verksamheten ställer. Högskoleverket föreslår att&lt;br&gt;yrkesexamen avvecklas och utgår ur förteckningen bilaga 3 högskoleför-&lt;br&gt;ordningen. Verket föreslår vidare att de statliga högskolor som anordnar&lt;br&gt;såväl samhälls- och beteendevetenskapliga utbildningar som vårdutbild-&lt;br&gt;ningar övertar ansvaret för att utveckla utbildningarna för socialtjänstens&lt;br&gt;äldre- och handikappomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 års behörighetskommitté (S 1994:01) har under hösten 1996&lt;br&gt;överlämnat sitt huvudbetänkande till socialministern med förslag till ny&lt;br&gt;behörighetsreglering för hälso- och sjukvårdspersonalen. Förslaget&lt;br&gt;remissbehandlas för närvarande. 1 direktiven till kommittén angavs också&lt;br&gt;att förslag väckts om legitimation för yrken inom socialtjänsten i syfte&lt;br&gt;att tillförsäkra allmänheten en god och professionell handläggning inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Enligt direktiven borde överväganden beträffande behovet&lt;br&gt;av rättslig reglering för yrken inom socialtjänsten utgå från samma prin-&lt;br&gt;ciper som föreslås gälla för yrken inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén behandlar i enlighet med sitt uppdrag behörighetsfrågor&lt;br&gt;inom socialtjänsten. I sina överväganden redovisar kommittén uppfatt-&lt;br&gt;ningen att det inte bör skapas ett legitimationsförfarande för yrken inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Det finns, enligt kommittén, goda skäl att ställa höga krav&lt;br&gt;beträffande utbildning och lämplighet hos de personer som deltar i be-&lt;br&gt;slutsprocesser och handläggning av ärenden inom socialtjänsten. Perso-&lt;br&gt;nal inom socialtjänsten är emellertid på annat sätt än inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården beroende av vad som beslutats av politiskt tillsatta nämnder.&lt;br&gt;Någon motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda ansvar&lt;br&gt;för medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén pekar&lt;br&gt;också på den varierande utbildningsbakgrunden och erfarenheten hos de&lt;br&gt;pesoner som är verksamma inom socialtjänsten. För kommitténs del är&lt;br&gt;det främst skillnaderna beträffande det personliga ansvaret i yrkesutöv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen som föranlett ställningstagandena att ett legitimationsförfarande Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;motsvarande det inom hälso- och sjukvården inte bör tillskapas för&lt;br&gt;socialtjänstområdet. Kommittén understryker dock att denna ståndpunkt&lt;br&gt;inte innebär att den tagit ställning mot en behörighetsreglering inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Som ett alternativ nämns en behörighetsreglering knuten&lt;br&gt;till vissa tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna särskilda bestämmelsen om att det skall finnas personal&lt;br&gt;med lämplig utbildning och erfarenhet för utförande av socialtjänstens&lt;br&gt;uppgifter är visserligen mycket allmänt formulerad men syftar ändå till&lt;br&gt;att framhålla hur viktigt det är att upprätthålla en hög kompetens och&lt;br&gt;välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Kvalitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs i socialtjänstlagen&lt;br&gt;om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén använder begreppet kvalitetssäkring i sina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att införa en&lt;br&gt;bestämmelse om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet,&lt;br&gt;men flera av dem efterlyser en konkretisering av begreppet. Vänersborgs&lt;br&gt;kommun, Bodens kommun och Göteborgs kommun m.fl. anser att kvali-&lt;br&gt;tetsbegreppet bör utvecklas utifrån det resultat man vill uppnå och att&lt;br&gt;kvalitetsbegreppen därför ytterligare bör preciseras. Norrköpings kom-&lt;br&gt;mun påpekar att kraven på god kvalitet även bör gälla privata aktörer&lt;br&gt;från vilka individ- och familjeomsorgen köper tjänster. Malmö kommun&lt;br&gt;framhåller definitionssvårighetema samt de ännu outvecklade metoderna&lt;br&gt;för kvalitetssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser påpekar vikten av att metoder för uppföljning,&lt;br&gt;utvärdering och kvalitetssäkring tas fram. Behovet av kunskap om ut-&lt;br&gt;värdering etc. bör beaktas i såväl fortbildning som i socionomutbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningen av begreppet kvalitetssäkring har tagits upp i flera&lt;br&gt;remissvar. Stockholms läns landsting m.fl. anser att det bör övervägas att&lt;br&gt;ersätta begreppet kvalitetssäkring med kvalitetsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I nuvarande socialtjänstlag saknas&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om kvalitet i socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på god kvalitet skall gälla både privat och offentlig verksamhet&lt;br&gt;inom socialtjänsten och för såväl myndighetsutövning som övriga in-&lt;br&gt;satser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsade ekonomiska resurser i kommunerna i kombination med nya&lt;br&gt;principer för styrning och ledning av verksamheterna har de senaste åren&lt;br&gt;aktualiserat frågor om kvalitet och kvalitetsutveckling. Betydelsen av att&lt;br&gt;kunna värdera effekter och resultat av socialtjänstens verksamhet och få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en samlad överblick över socialtjänstens innehåll och utveckling har&lt;br&gt;ökat. Det finns behov av att kunna jämföra den egna verksamheten med&lt;br&gt;verksamhet hos privata vårdgivare och hos andra kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På central nivå och i kommunerna bedrivs ett omfattande arbete när&lt;br&gt;det gäller att finna metoder för att utveckla och bedöma kvalitet. Läns-&lt;br&gt;styrelserna och Socialstyrelsen ger stöd till lokal utveckling samt arbetar&lt;br&gt;på regeringens uppdrag fram mål och metoder for tillsynen av Social-&lt;br&gt;tjänsten där kvalitetsaspekterna har en framskjuten position. En nationell&lt;br&gt;iniativgrupp för kvalitetsutveckling har bildats i samarbete mellan&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Föreningen Sveriges&lt;br&gt;socialchefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser positivt på det pågående utvecklingsarbetet och kan&lt;br&gt;samtidigt konstatera att det är svårt att bedöma och definiera kvalitet i&lt;br&gt;socialtjänstens olika verksamheter. Kvalitet är ett svårfångat begrepp och&lt;br&gt;vad som är god kvalitet låter sig inte fastställas på ett entydigt och&lt;br&gt;objektivt sätt. Människors olika behov och förväntningar påverkar deras&lt;br&gt;föreställningar av vad som är god kvalitet. Socialtjänsten har betydelse&lt;br&gt;for flera intressenter. Kvalitet kan därför inte enbart ses ur klientens/&lt;br&gt;brukarens synvinkel utan bör även bedömas ur ett personal-, lednings-&lt;br&gt;och medborgarperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén menar att även om kunskapen om vad som&lt;br&gt;avses med kvalitet inom socialtjänsten hittills är begränsad så vet vi att&lt;br&gt;vissa faktorer är av stor betydelse for att verksamhetens skall sägas ha&lt;br&gt;god kvalitet. Bland annat skall socialtjänstens insatser ges i enlighet med&lt;br&gt;de mål och övriga bestämmelser som lagen anger samt på ett sådant sätt&lt;br&gt;att den enskildes behov av stöd och hjälp tillgodoses och syftet med&lt;br&gt;insatsen eller verksamheten uppnås. Detta förutsätter personal med lämp-&lt;br&gt;lig utbildning och erfarenhet och med ett sådant förhållningssätt till de&lt;br&gt;hjälpbehövande att de upplever trygghet i mötet med socialtjänsten och&lt;br&gt;i den vård som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå god kvalitet i Socialtjänsten krävs enligt Regeringens&lt;br&gt;bedömning en rad ingredienser såsom rättssäkerhet, den enskildes med-&lt;br&gt;inflytande och en lätt tillgänglig vård och service. En väl fungerande&lt;br&gt;arbetsledning och en lämplig sammansättning av ett arbetslag är andra&lt;br&gt;faktorer som kan ge förutsättningar för en god kvalitet. Att socialtjänsten&lt;br&gt;använder sig av ett genomtänkt arbetssätt är en del av kvaliteten, vilket&lt;br&gt;understryker behovet av uppföljning och utvärdering av olika insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang rikta särskild uppmärksamhet mot&lt;br&gt;frågor om bemötandet av enskilda inom socialtjänsten. En väsentlig del&lt;br&gt;av de insatser som utförs inom socialtjänstens individ- och familjomsorg&lt;br&gt;syftar till att stödja en förändring i den enskildes livssituation. Kärnan i&lt;br&gt;det sociala arbetet är själva klientarbetet och då främst det som sker i&lt;br&gt;mötet mellan socialarbetare och klient. En förtroendefull samverkan&lt;br&gt;mellan den enskilde och socialtjänstens personal och respekten for den&lt;br&gt;enskildes personliga integritet är därför av stor betydelse för kvaliteten.&lt;br&gt;Det är väsentligt att socialtjänsten visar lyhördhet och inlevelseförmåga&lt;br&gt;i den enskildes förhållanden samt att denne har insyn i och ett reellt&lt;br&gt;inflytande över de insatser som ges. Vad gäller socialbidrag ställer den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individuella behovsprövningen krav på att göra prövningen på ett sådant Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;sätt att den enskilde upplever att hans eller hennes ärende bedömts på ett&lt;br&gt;objektivt och korrekt sätt i enlighet med den lagstiftning som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det sagda framstår en kontinuerlig uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av verksamheterna som också ger röst åt dem som får del av&lt;br&gt;eller nyttjar insatserna, som mycket angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöken att definiera vad som är god kvalitet inom socialtjänsten&lt;br&gt;leder till slutsatsen att kvalitetsutveckling bör fokuseras på alla delar av&lt;br&gt;verksamheten. Det gäller såväl organisationsstrukturen, arbetsprocessen&lt;br&gt;som det resultat man uppnår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att utveckla och bedöma kvaliteten är att&lt;br&gt;kunskap tas till vara genom systematisk dokumentation. Kvalitetsarbete&lt;br&gt;vid lokala arbetsenheter, det man kallar egenutvärdering eller - kontroll,&lt;br&gt;bör utgöra ett centralt inslag i en strategi för kvalitetsarbete. Det är av&lt;br&gt;stor vikt att det arbete som utförs, på alla nivåer i organisationen,&lt;br&gt;granskas och värderas, så att initiativ kan tas till förändringar och för-&lt;br&gt;bättringar. Regeringen vill betona Socialstyrelsens roll när det gäller att&lt;br&gt;ge stöd till lokalt utvecklingsarbete, utveckla modeller för utvärdering&lt;br&gt;och klargöra den begreppsapparat som finns inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet i äldreomsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens verksamhet för äldre skall präglas av respekt för den&lt;br&gt;enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Detta för-&lt;br&gt;utsätter att omsorgs- och vårdinsatser utformas utifrån den enskildes&lt;br&gt;individuella behov, förutsättningar och önskemål. Grundläggande för en&lt;br&gt;individuell utformning av insatserna är en professionell och rättssäker&lt;br&gt;behovsbedömning och att den enskilde får information om social-&lt;br&gt;tjänstens möjligheter till stöd och hjälp. God kvalitet i äldreomsorgen&lt;br&gt;innebär att vid behovsbedömningen och i det dagliga arbetet uppmärk-&lt;br&gt;samma behov av sådana insatser som kan underlätta den dagliga livs-&lt;br&gt;föringen t.ex. hjälpmedel, bostadsanpassning och rehabilitering. En vik-&lt;br&gt;tig kvalitetsaspekt inom äldreomsorgen är också att inbegripa anhöriga i&lt;br&gt;vårdplaneringen och erbjuda dem stöd i olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande samverkan inom socialtjänstens olika verksamheter&lt;br&gt;och tillsammans med andra berörda organ i kommunen har stor betydel-&lt;br&gt;se för kvaliteten i äldreomsorgen. En sådan samverkan kan handla om&lt;br&gt;allt från socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen till ett väl inte-&lt;br&gt;grerat medicinskt och socialt synsätt i det dagliga vårdarbetet. Begreppet&lt;br&gt;helhetssyn ger uttryck för ett sådant integrerat synsätt där den enskildes&lt;br&gt;behov av kontinuitet och trygghet alltid måste lyftas fram före de behov&lt;br&gt;som organisationer och administration kan ställa. Vården mot och i&lt;br&gt;livets slutskede är det område där olika vårdgivares och vårdnivåers&lt;br&gt;samverkan ställs inför stora krav och där god kvalitet i alla dess aspekter&lt;br&gt;måste uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God kvalitet i omsorg och vård av äldre förutsätter att den enskilde&lt;br&gt;och/eller dennes företrädare ges ett verkligt inflytande över insatsernas&lt;br&gt;utformning. Dessa bör planeras och genomföras i en förtroendefull sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan med den enskilde och/eller dennes företrädare. Ett reellt inflytan-&lt;br&gt;de handlar också om bemötande och om respekt för var och ens särart,&lt;br&gt;vilja och önskemål. Ett gott bemötande kräver kunnighet, lyhördhet,&lt;br&gt;inlevelseförmåga och empati - ett medvetet förhållningssätt. En av de&lt;br&gt;viktigaste förutsättningarna för att uppnå god kvalitet i omsorgen om&lt;br&gt;äldre är tillgången till personal med lämplig utbildning och kompetens&lt;br&gt;samt ett tydligt och engagerat ledarskap. Genom att fortlöpande beakta&lt;br&gt;behovet av kompetensutveckling stärks möjligheterna att hålla en god&lt;br&gt;kvalitet i socialtjänstens olika verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidiga insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av förebyggande verksamhet och tidiga insatser har hittills&lt;br&gt;främst diskuterats i anslutning till socialtjänstens insatser för barn och&lt;br&gt;ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förebygga behov av omhändertagande och institutionsvård genom&lt;br&gt;generellt förebyggande eller tidiga insatser, har alltmer kommit att ut-&lt;br&gt;vecklas som en metod för det sociala arbetet under 1980-talet. De sam-&lt;br&gt;lade erfarenheter som redovisas i socialtjänstkommitténs betänkande&lt;br&gt;talar för att ju tidigare problem upptäcks och åtgärdas desto större chans&lt;br&gt;att insatserna inte behöver bli så omfattande eller ingripande. Rege-&lt;br&gt;ringens ställer sig bakom socialtjänstkommitténs bedömning att social-&lt;br&gt;tjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter för&lt;br&gt;både vuxna, barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens nationella brottsförebyggande program understryks också&lt;br&gt;behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra eller i vart fall begränsa&lt;br&gt;en ogynnsam utveckling. Vi vet att föräldrarna är centrala för barnens&lt;br&gt;utveckling av självkontroll och av de sociala banden. Bristande kontakt&lt;br&gt;och en otrygg relation till föräldrarna kan försvåra en god social utveck-&lt;br&gt;ling och kan leda till kriminalitet. Sociala bakgrundsfaktorer och nega-&lt;br&gt;tiva attityder till skolan samvarierar också barns och ungdomars brotts-&lt;br&gt;liga eller på annat sätt antisociala beteenden. Insatser på detta område&lt;br&gt;bör inriktas mot generella åtgärder inriktade mot uppväxtmiljöer som är&lt;br&gt;ogynnsamma för en bra start i livet. Särskilt stöd bör ges åt barn som&lt;br&gt;tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som har svårt&lt;br&gt;att klara sin fostrande roll. Arbetet för att utveckla vård och behandling&lt;br&gt;av unga som kommit in i en kriminell utveckling är också av stor be-&lt;br&gt;tydelse. När ungdomar begår brott skall samhället snabbt ingripa med&lt;br&gt;tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder. Huvudansvaret för dessa&lt;br&gt;åtgärder ligger hos socialtjänsten. Regeringen överväger för närvarande&lt;br&gt;frågor om förändringar i påföljdssystemet för unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att socialtjänsten skall komma in tidigt är att verk-&lt;br&gt;samhet och personal finns i människors närmiljö samt att verksamheter-&lt;br&gt;na är flexibla och tillgängliga. Ett väl fungerande samarbete med andra&lt;br&gt;myndigheter och information till allmänheten är andra faktorer som&lt;br&gt;underlättar tidiga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom missbrukarvården är betydelsen av att tidigt upptäcka och er-&lt;br&gt;bjuda insatser för att förebygga och motverka ett mer omfattande behov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vård väl känd. Alkoholrådgivningama fyller i detta sammanhang en&lt;br&gt;viktig funktion, bland annat beroende på att människor även anonymt&lt;br&gt;kan vända sig dit för att få råd och stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges&lt;br&gt;stöd. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra anhöriga till miss-&lt;br&gt;brukare kan framtida skador, bland annat i form av eget missbruk eller&lt;br&gt;ohälsa bland de anhöriga förebyggas. Både internationella och svenska&lt;br&gt;studier har visat att barn som växer upp med missbrukande föräldrar&lt;br&gt;oftare än andra får anpassnings- och missbruksproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen att nå människor tidigt i ett missbruk förutsätter att fler&lt;br&gt;aktörer engageras och tar på sig ett ansvar. Högkonsumenter av alkohol&lt;br&gt;kommer vanligtvis i första hand i kontakt med hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Socialtjänsten kommer ofta in i ett senare skede. Samverkan är av stor&lt;br&gt;betydelse och socialtjänsten bör samverka med bland annat hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för att utveckla metoder för att tidigt upptäcka och motivera&lt;br&gt;människor med ett begynnande missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret att särskilt beakta behovet av tidiga insatser innebär också att&lt;br&gt;nå små barn och deras föräldrar med hjälpinsatser. Tidiga insatser när&lt;br&gt;det gäller yngre barn är ofta synonymt med stöd till föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spädbamsverksamheter har byggts ut sedan slutet av 80-talet och drivs&lt;br&gt;av landsting eller kommun eller i samverkan mellan de bägge huvud-&lt;br&gt;männen. Erfarenheterna visar att detta är en viktig resurs för att stödja&lt;br&gt;föräldrarna under barnets första år. Föräldrar kan få hjälp med att ut-&lt;br&gt;veckla relationen/samspelet med sitt barn när den/det av någon anled-&lt;br&gt;ning inte fungerar. Utsikterna att lyckas med behandling är stor under&lt;br&gt;barnets första år och mycket kan därför åstadkommas under kort tid till&lt;br&gt;relativt låg kostnad med tanke på de kostnader som behandling i ett&lt;br&gt;senare skede för med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för gravida missbrukare och missbrukande föräldrar som ofta&lt;br&gt;bedrivs i samarbete mellan socialtjänsten och mödra- och barnhälso-&lt;br&gt;vården ger goda utsikter att kunna bryta missbruk under graviditet och&lt;br&gt;barnets första levnadsår. Relativt små insatser har bedömts kunna ge&lt;br&gt;goda resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående föräldrar och unga föräldrar har ibland behov av särskilt&lt;br&gt;stöd. Av Socialstyrelsens rapporter framgår att särskild gruppverksamhet&lt;br&gt;ger identifikation med andra i samma situation, utvecklar det sociala&lt;br&gt;nätverket kring kvinnorna och barnen, ger stöd i föräldrarollen, hjälp att&lt;br&gt;finna vägar till utbildning, arbete och fritid. Insatser för unga eller en-&lt;br&gt;samstående föräldrar kan göras i samarbete mellan barnomsorgen,&lt;br&gt;socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om begreppen tidiga insatser inte används inom äldreomsorgen&lt;br&gt;finns här verksamheter som kan sägas ha en sådan funktion. Aktiviteter&lt;br&gt;för att erbjuda social gemenskap i olika former har sannolikt en före-&lt;br&gt;byggande effekt för många äldre. Många sociala verksamheter som vän-&lt;br&gt;tjänst, kontakt- och besöksgrupper, som bygger helt på frivilliga insatser,&lt;br&gt;har stor betydelse för att förebygga passivitet och isolering hos äldre och&lt;br&gt;andra grupper. De öppna dagcentralema som erbjuder matservering,&lt;br&gt;sysselsättning och gemenskap har också en viktig funktioh att fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att öka tryggheten och förebygga behovet av flyttning till Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;särskilt boende är t.ex. trygghetslarm, telefonservice och andra former av&lt;br&gt;trygghetsskapande kontakt. Genom de framväxande resurserna för växel-&lt;br&gt;vård och avlastning på ålderdomshem och sjukhem kan flyttning till&lt;br&gt;dyrare vårdformer sannolikt uppskjutas eller undvikas. En av de vik-&lt;br&gt;tigaste förebyggande insatserna på äldreområdet är stödet till de an-&lt;br&gt;höriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rehabiliterande synsätt hos personalen inom äldreomsorgen har&lt;br&gt;också en avgörande betydelse för att förebygga eller uppskjuta om-&lt;br&gt;fattande vårdbehov. Att ta över aktiviteter i hemmet och att hjälpa till&lt;br&gt;för tidigt eller i onödan kan leda till passivitet, beroende och i slutändan&lt;br&gt;omfattande hjälpbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas i stor utsträckning forskning inom området tidiga insatser.&lt;br&gt;Det finns däremot en rad konkreta exempel på insatser där personal och&lt;br&gt;klienter är positiva till det resultat man uppnått. För att möjliggöra&lt;br&gt;metodutveckling är det emellertid angeläget att insatserna utvärderas och&lt;br&gt;följs och att resultaten fortlöpande kan bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål för förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn är att&lt;br&gt;överbrygga sektorsgränser som verkar hämmande på möjligheterna att&lt;br&gt;bedriva en framgångsrik välfärdspolitik. Det kräver bl.a. en väl funge-&lt;br&gt;rande samverkan mellan verksamheter som bedrivs i offentlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén påpekar att även om det i vissa frågor har ut-&lt;br&gt;vecklats många bra modeller för samverkan, finns det också brister. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. vård och service till människor med psykiska problem och&lt;br&gt;störningar, rehabilitering av äldre människor och människor med miss-&lt;br&gt;bruksproblem samt möjligheterna för personer med funktionshinder att&lt;br&gt;få sysselsättning. En annan uppgift som kräver samordning mellan olika&lt;br&gt;myndigheter är det allmänt inriktade och förebyggande arbetet bland&lt;br&gt;barn och ungdomar. Kommmittén bedömer att problemen sammanhänger&lt;br&gt;med oklara ansvarsgränser, bristande kunskaper, olika synsätt och otill-&lt;br&gt;räckligt med tid för samverkan samt en oro för kostnadsövervältringar.&lt;br&gt;Det är också vanligt att sekretesslagens bestämmelser anses utgöra ett&lt;br&gt;hinder för samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har på flera sätt uppmärksammat behovet av en förbättrad&lt;br&gt;samverkan mellan olika samhällsorgan. Frågan är och har varit aktuell i&lt;br&gt;flera utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1993 pågår konkreta försök på lokal nivå med finansiell sam-&lt;br&gt;ordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Riksdagen har&lt;br&gt;år 1994 även fattat beslut om lokal försöksverksamhet med finansiell&lt;br&gt;samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.&lt;br&gt;Denna försöksverksamhet kommer att pågå till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén (1996:113) har i sitt slutbetänkande&lt;br&gt;lämnat förslag till en bättre samordning av rehabiliteringsarbetet för&lt;br&gt;utsatta grupper. Utredningsförslaget bereds för närvarande inom rege-&lt;br&gt;ringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storstadskommittén har behandlat frågor om förbättrad samverkan på Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;lokal nivå i sitt delbetänkande &amp;quot;Att röja hinder&amp;quot; (SOU 1995:142)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Egon Jönsson - en kartläggning av lokala samverkans-&lt;br&gt;projekt inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85) dras slutsatsen att&lt;br&gt;det går att utveckla samverkan inom de ramar som finns under förut-&lt;br&gt;sättning att projekten ges större legitimitet. Den lösning som förordas&lt;br&gt;innebär att myndigheterna skapar en gemensam ram för åtgärder och&lt;br&gt;insatser men att de ekonomiska besluten fattas av respektive myndighet/&lt;br&gt;förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder en stark enighet både på central och lokal nivå om att en&lt;br&gt;ökad samverkan över sektorgränsema är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna visar att detta leder till en ökad kostnadsmedvetenhet&lt;br&gt;och ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna samt bidrar till&lt;br&gt;en ökad professionalitet och kompetens hos de olika aktörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nyssnämnda betänkandet visar att samverkan kan ge ett värdigare&lt;br&gt;liv för människor som hamnat i utsatta situationer som snabbare får den&lt;br&gt;hjälp han eller hon behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad samverkan, både på en övergripande nivå och i enskilda&lt;br&gt;ärenden, är ur många aspekter en förutsättning för att socialtjänsten skall&lt;br&gt;kunna lösa sina åligganden och uppgifter på ett tillfredsställande sätt.&lt;br&gt;Det har blivit allt viktigare att socialtjänsten medverkar till att mobilisera&lt;br&gt;de samlade resurserna i samhället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av tidiga insatser har berörts i tidigare avsnitt. Ambitionen&lt;br&gt;att på ett tidigt stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar&lt;br&gt;är i behov av särskilt stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har&lt;br&gt;ett gott samarbete med mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och&lt;br&gt;skola, bampsykiatri, polis m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också framhålla vikten av myndighetssamarbete för att&lt;br&gt;motverka kvinnomisshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av sådant samarbete redovisas i kvinnovåldskom-&lt;br&gt;missionens betänkande Kvinnofrid (1995:60) och slutsatsen är att de&lt;br&gt;inblandade myndigheterna får en ökad kompetens och beredskap för att&lt;br&gt;hjälpa de utsatta kvinnorna på ett bättre sätt. Det är angeläget att de&lt;br&gt;erfarenheter som finns på detta område sprids och vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det brottsförebyggande arbetet har olika metoder och modeller för&lt;br&gt;samverkan utvecklats. Regeringen har bl.a. i de s.k. pilotprojekten stött&lt;br&gt;bildandet av lokala råd för samordning av verksamheten. Företrädare för&lt;br&gt;socialtjänsten är naturliga representanter och deltagare i ett sådant råd&lt;br&gt;som har till uppgift att förstärka samarbetet i det brottsförebyggande&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är särskilt angeläget att en bättre samordning kommer till stånd i&lt;br&gt;arbetet med rehabilitering av personer i utsatta grupper. Många männi-&lt;br&gt;skor med långvarig arbetslöshet, psykosociala problem eller andra hälso-&lt;br&gt;mässiga problem kan lätt hamna i en gråzon mellan de olika ersättnings-&lt;br&gt;och vårdsystemen eftersom problembilden inte renodlat faller inom&lt;br&gt;någon viss myndighets ansvarsområde. Detta kan leda till en rundgång&lt;br&gt;mellan socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och lands-&lt;br&gt;tingets primärvård med många gånger kortsiktiga och ineffektiva insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som följd. Samverkan syftar till att öka dessa gruppers konkurrens på&lt;br&gt;arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hinder för samverkan som identifierats i pågående projekt och&lt;br&gt;utredningar är av såväl organisatorisk, ekonomisk, juridisk som kulturell&lt;br&gt;natur och kan ofta påverkas på både lokal och central nivå. Från flera&lt;br&gt;håll finns önskemål om flexiblare regelverk och en friare resursanvänd-&lt;br&gt;ning. Regeringen vill i detta sammanhang peka på den kartläggning av&lt;br&gt;lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet som genomfördes&lt;br&gt;våren 1996 (SOU 1996:85) som visar att mycket går att göra inom de&lt;br&gt;ramar som finns. Utredningen drar också slutsatsen att de faktorer som&lt;br&gt;kan påverkas på lokal nivå är av stor betydelse for om samverkan sker&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana hinder kan vara olika upptagningsområden, bristande kunskaper&lt;br&gt;om varandras yrkesroller och avsaknad av gemensamma mötesplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla att även om varje myndighet i grunden har&lt;br&gt;som uppgift att sköta sitt sektorsansvar måste strävan vara att utnyttja de&lt;br&gt;samlade resurserna maximalt och att vid behov samverka om de indivi-&lt;br&gt;der som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan myndigheter och&lt;br&gt;deras ersättnings- och vårdsystem. Det mest effektiva och kostnadsbe-&lt;br&gt;sparande för samhället är att stoppa rundgång och dubbelarbete så tidigt&lt;br&gt;som möjligt och snabbare hitta rätt hjälp for en individ. En väl funge-&lt;br&gt;rande samverkan bör därför snarare minska än öka risken för&lt;br&gt;kostandsövervältringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessreglerna framhålls i vissa fall som ett hinder i samarbetet&lt;br&gt;mellan olika myndigheter. Sekretessreglerna är grundläggande för social-&lt;br&gt;tjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt samarbete med&lt;br&gt;den enskilde vilket är en förutsättning för ett lyckat samarbete. I en rad&lt;br&gt;samverkansprojekt har man kunnat lösa sekretessfrågan genom att den&lt;br&gt;enskilde på olka sätt samtycker till att information får lämnas mellan&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona betydelsen av lokalt utformade samverkanslös-&lt;br&gt;ningar samt vikten av att det finns ett uttalat stöd för samverkan på alla&lt;br&gt;nivåer i en organisation. Erfarenheterna visar att gemensamma utbild-&lt;br&gt;ningsinsatser kan underlätta olika yrkesgruppers respekt och förståelse&lt;br&gt;för varandras yrkesroller och bidra till att samverkan utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka behovet av samverkan på olika nivåer har rege-&lt;br&gt;ringen i olika sammanhang formulerat krav på de centrala myndigheter-&lt;br&gt;na, bl.a. som verksamhetsmål i regleringsbrev för myndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet, att samverka över myndighetsgränserna för att fullgöra sina&lt;br&gt;uppgifter. På så sätt avser regeringen att legitimera samverkan över hela&lt;br&gt;välfärdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma i andra sammanhang och inom olika&lt;br&gt;områden för att mer konkret underlätta och främja samverkan på olika&lt;br&gt;nivåer inom välfärdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla betydelsen av en bred information, inte bara&lt;br&gt;till enskilda utan också till socialtjänstens samverkanspartners.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen har flera syften: Den skall nå breda grupper, den skall&lt;br&gt;vara begriplig. Särskilt viktig är att socialtjänstens information kan nå&lt;br&gt;missbrukare i ett tidigt skede. Information om de insatser som kan er-&lt;br&gt;bjudas för kvinnor som utsatts för våld är angelägen för att kunna förmå&lt;br&gt;dessa kvinnor att kontakta socialtjänsten för att få hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger också i linje med synen på tidiga insatser att så långt som&lt;br&gt;möjligt nå ut med information till olika grupper om bland annat färd-&lt;br&gt;tjänst, dagverksamhet, trygghetsanordningar och andra stödinsatser som&lt;br&gt;socialtjänsten är skyldig att tillhandahålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre och deras anhöriga skall informeras om verksamheter som&lt;br&gt;socialtjänsten bedriver i syfte att ge vård och omvårdnad. Även de&lt;br&gt;intresseorganisationer som företräder olika grupper bör informeras om&lt;br&gt;socialtjänstens olika verksamheter och insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om enskildas rättigheter enligt socialtjänstlagen är också&lt;br&gt;en angelägen uppgift för socialtjänsten. Regeringen vill särskilt betona&lt;br&gt;vikten av att information om biståndsrätten riktas både till allmänheten,&lt;br&gt;andra myndigheter och till olika intresseorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller samhällets ansvar för utsatta barn och ungdomar har&lt;br&gt;socialtjänsten särskilda befogenheter och skyldigheter att ingripa till&lt;br&gt;underårigs skydd. Socialtjänsten bör därför också informera om anmäl-&lt;br&gt;nings- och uppgiftsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen. Regeringen&lt;br&gt;vill särskilt framhålla vikten av att socialtjänsten också informerar om&lt;br&gt;sin roll och sina skydligheter i stort när det gäller skyddet för barn och&lt;br&gt;unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldigheten bör ingå som en naturlig del i det sociala&lt;br&gt;arbetet på både samhälls-, grupp- och individnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till frivilligt socialt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén presenterar i rapporten Frivilligt socialt arbete&lt;br&gt;(SOU 1993:82) en kartläggning av och kunskapsöversikt över det fri-&lt;br&gt;villiga sociala arbetets omfattning i Sverige. Av denna rapport framgår&lt;br&gt;att detta arbete har stor betydelse. Bland såväl organisationer som med-&lt;br&gt;borgare finns dock en tveksamhet till frivilliga organisationer som er-&lt;br&gt;sättare för den offentliga sektorns insatser. Samtidigt visar andra studier&lt;br&gt;att trycket på frivilliga organisationer som utförare av sociala tjänster&lt;br&gt;ökar i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att samarbetet mellan frivilliga&lt;br&gt;organisationer och samhälle ytterligare bör utvecklas. Socialtjänsten bör&lt;br&gt;stödja frivilligt socialt arbete. Det finns en bred enighet om att de fri-&lt;br&gt;villigorganisationer som arbetar på det sociala området är ett viktigt&lt;br&gt;komplement till kommunernas socialtjänst och i allmänhet gör ett viktigt&lt;br&gt;och bra arbete. Med frivilliga organisationer inom det sociala området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses organisationer som i intention och handling har en primär väl-&lt;br&gt;färds inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill emellertid understryka att samhället har det grund-&lt;br&gt;läggande ansvaret för människomas välfärd. Människor skall kunna lita&lt;br&gt;på att samhällets insatser finns där när de behöver hjälp för att kunna&lt;br&gt;leva ett värdigt liv. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att den&lt;br&gt;enskilde får den hjälp och det stöd han eller hon behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det frivilliga sociala arbetet rymmer en mångfald organisationer, verk-&lt;br&gt;samheter och insatser. Det är till att börja med viktigt att särskilja det&lt;br&gt;som frivilligorganisationer gör som entreprenörer, utsatta för konkurrens&lt;br&gt;eller på uppdrag av samhället. Det är bra för samhället att ha ett antal&lt;br&gt;olika aktörer i denna verksamhet; också aktörer som har andra intressen&lt;br&gt;än vinst för sitt engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rena frivilligarbetet rymmer också en betydande mångfald. Huma-&lt;br&gt;nitära organisationer, Svenska Kyrkan och andra religiösa samfund&lt;br&gt;spelar idag en viktig roll som utförare av sociala tjänster. Vid sidan av&lt;br&gt;det arbete som uträttas av anställd personal eller inom ramen för huma-&lt;br&gt;nitära och kristna organisationer spelar även föreningar och andra orga-&lt;br&gt;nisationer en viktig roll i det sociala arbetet. Pensionärsorganisationernas&lt;br&gt;många aktiviteter är t.ex. av stor betydelse inom äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorgen. Länkrörelsen fyller en viktig funktion inom vården av miss-&lt;br&gt;brukare och det allmänt förebyggande barn- och ungdomsarbetet bygger&lt;br&gt;i stor utsträckning på insatser från föreningslivet. Enskilda och familjer&lt;br&gt;svarar dessutom för betydande insatser som kontaktpersoner eller&lt;br&gt;kontaktfamiljer och familjehem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kampen mot destruktiva livsstilar, droger och utanförskap är sam-&lt;br&gt;hället i stor utsträckning beroende av frivilliginsatser. Politiken på drog-&lt;br&gt;och alkoholområdet måste i fortsättningen, för att kunna fungera, ha en&lt;br&gt;stark folklig förankring. Det kan inte åstadkommas utan att enskilda&lt;br&gt;människor engagerar sig mot missbruk och utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt i det brottsförebyggande arbetet skall också vara att&lt;br&gt;ta tillvara den kreativitet och kapacitet som finns bland enskilda indivi-&lt;br&gt;der, organisationer och företag och att försöka skapa förutsättningar för&lt;br&gt;en förstärkt samverkan mellan myndigheter, organisationer och enskilda&lt;br&gt;i lokal brottsförebyggande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också framhålla det frivilliga arbete som bedrivs i form&lt;br&gt;av jourverksamhet för kvinnor som utsätts för våld, mansjourer och&lt;br&gt;brottsofferjourer. Kvinnovåldskommissionen har i sitt slutbetänkande&lt;br&gt;Kvinnofrid (SOU 1995:60) visat att kvinnojourerna har stor betydelse&lt;br&gt;för många utsatta kvinnor. De ger stöd och hjälp åt enskilda kvinnor och&lt;br&gt;bedriver utåtriktat arbete i syfte att ge allmänheten en ökad medvetenhet&lt;br&gt;och insikt om problemen. Frågor om jourernas roll kommer att behand-&lt;br&gt;las i en kommande propositionen som behandlar våld mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett betydande arbete görs inom verksamnheter som bedrivs av Rädda&lt;br&gt;barnen och föreningen Barnens rätt i samhället (BRIS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område där frivilligorganisationemas arbete blivit mycket synligt de&lt;br&gt;senaste åren är arbetet bland de människor som är mest utsatta. Fräls-&lt;br&gt;ningsarmén, Stadsmissionen och andra gör utomordentliga insatser för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemlösa, helt utslagna människor med många gånger starkt negativ in- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ställning till samhället. I förhållande till de mest utsatta är det emellertid&lt;br&gt;viktigt att samhället inte ger upp. Även om frivilligorganisationema gör&lt;br&gt;ett bra arbete får inte kommunerna stjälpa över ansvaret for dessa män-&lt;br&gt;niskor på organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén visar att de frivilliga organisationerna är starkt&lt;br&gt;beroende av stöd från den offentliga sektorn. Trots detta bör stat och&lt;br&gt;kommun vara försiktig med att ställa ensidiga villkor som krav för bi-&lt;br&gt;drag. Det är viktigt att värna om de frivilliga organisationernas frihet&lt;br&gt;och oberoende. I socialtjänstlagens förarbeten poängteras särskilt att stöd&lt;br&gt;från olika samhällsorgan inte får medföra en styrande effekt på organisa-&lt;br&gt;tionerna och att samverkan inte får inkräkta på organisationernas integri-&lt;br&gt;tet, initiativförmåga och självbestämmande. Det hindrar dock inte att&lt;br&gt;frivilligorganisationema behöver utveckla sitt arbete, bli bättre på att&lt;br&gt;formulera sina mål och utvärdera resultatet av sina ansträngningar. I det&lt;br&gt;utvecklingsarbetet kan samhället ge stöd och dela med sig av sina erfar-&lt;br&gt;enheter. Ett sådant utvecklingssamarbete kan vara till nytta för båda&lt;br&gt;parter, utveckla ansvarsfördelning och framför allt komma de berörda&lt;br&gt;människorna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilka former stödet till frivilligt socialt arbete ges bör liksom idag&lt;br&gt;anpassas efter lokala förutsättningar och behov. Staten ger ett visst&lt;br&gt;grundstöd till nationella frivilligorganisationer och fördelar också vissa&lt;br&gt;projektpengar på nationell eller lokal nivå. På samma sätt fördelar kom-&lt;br&gt;muner och landsting medel till frivilligorganisationer som verkar inom&lt;br&gt;deras område. Samarbetet och dialogen har enligt socialtjänstkommittén&lt;br&gt;blivit bättre. De begränsade resurserna måste användas så att de både tar&lt;br&gt;tillvara människors vilja att göra en frivillig insats och så att de kommer&lt;br&gt;behövande människor till del.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Rätten till bistånd&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Nuvarande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen (SoL) är till sin konstruktion en ramlag. Endast i 6 §&lt;br&gt;SoL regleras den enskildes rätt till bistånd. Bestämmelsen har dock en&lt;br&gt;betydande räckvidd. Det finns inga begränsningar vad avser personkrets&lt;br&gt;eller typ av insatser. Biståndet kan avse såväl ekonomiskt stöd som vård&lt;br&gt;eller stöd i olika former. Rätten till bistånd har knutits till att den en-&lt;br&gt;skilde är beroende av socialtjänstens insatser för sin försörjning och sin&lt;br&gt;livsföring i övrigt. I 6 § SoL föreskrivs följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörj-&lt;br&gt;ning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnads-&lt;br&gt;nivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva&lt;br&gt;ett självständigt liv.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att den enskilde skall vara tillförsäkrad en rätt till stöd och&lt;br&gt;hjälp av samhället, när han på grund av bristande arbetsförmåga, funk-&lt;br&gt;tionshinder, ålder eller annan liknande omständighet behöver sådana&lt;br&gt;insatser. Rätten till bistånd avser alltså inte enbart ekonomisk hjälp till&lt;br&gt;försörjningen utan även insatser for livsföringen i övrigt, t.ex. när äldre&lt;br&gt;eller människor med funktionshinder behöver hjälp med service och&lt;br&gt;omvårdnad for sin dagliga livsföring. Andra viktiga exempel på när rätt&lt;br&gt;till bistånd kan föreligga är när barn som far illa behöver tas om hand&lt;br&gt;eller hjälpas på annat sätt av socialnämnden eller när missbrukare av&lt;br&gt;alkohol eller narkotika behöver vård och behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet skälig levnadsnivå definieras inte närmare i lagtexten eller i&lt;br&gt;lagens förarbeten. Kommunerna har enligt förarbetena getts betydande&lt;br&gt;frihet att utifrån skiftande lokala förutsättningar utforma biståndet och&lt;br&gt;fastställa vilken nivå som kan anses motsvara lagens krav på skälig&lt;br&gt;levnadsnivå. Emellertid framhålls det också i propositionen (1979/80:1)&lt;br&gt;som önskvärt att bedömningen av rätten till bistånd blir så enhetlig som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av socialtjänstlagen framgår också att målet för socialtjänsten bl.a. är&lt;br&gt;att verksamheten skall inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och&lt;br&gt;gruppers egna resurser (1 §). Biståndet skall utformas så att det stärker&lt;br&gt;hans resurser att leva ett självständigt liv. En viktig princip är också att&lt;br&gt;rätt till bistånd kan föreligga endast om den enskildes behov inte kan&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt. Med detta avses att den enskilde for att ha rätt&lt;br&gt;till ekonomiskt bistånd skall göra vad han eller hon kan för att bidra till&lt;br&gt;sin egen försörjning bl.a. genom arbete. Den som inte har arbete är skyl-&lt;br&gt;dig att aktivt söka och även godta lämpligt anvisat arbete. I skyldigheten&lt;br&gt;att anta lämpligt arbete inbegrips i princip också deltagande i den verk-&lt;br&gt;samhet som samhället ställer till förfogande for arbetslösa inom ramen&lt;br&gt;for arbetsmarknadspolitiken, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskaps-&lt;br&gt;arbete, andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder t.ex. sådana som särskilt&lt;br&gt;är inriktade på ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde har således enligt socialtjänstlagen i första hand ett eget&lt;br&gt;ansvar for sitt liv och sina förhållanden i övrigt. Även i lagens för-&lt;br&gt;arbeten framhålls särskilt att socialtjänsten inte får frånta den enskilde&lt;br&gt;hans ansvar i detta avseende. Först när den enskilde själv inte kan till-&lt;br&gt;godose sitt behov kan samhällets insatser ges med stöd av socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot saknas det ett uttryckligt stöd i lagen och gällande rättspraxis&lt;br&gt;for att villkora ekonomiskt bistånd genom att kräva att den enskilde&lt;br&gt;deltar i arbete eller sysselsättning som inte ryms inom den vanliga ar-&lt;br&gt;betsmarknaden eller arbetsmarknadspolitiken och inte är förenad med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lön eller andra sedvanliga anställningsförmåner. Regeringsrätten har&lt;br&gt;nyligen uttalat sig i frågan, vilket redovisas i avsnitt 8.4 och 8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många människor som behöver insatser från socialtjänsten tillhör&lt;br&gt;emellertid socialt utsatta grupper. En del av dessa saknar förutsättningar&lt;br&gt;att utan samhällets insatser klara sin försörjning eller sin livsföring i&lt;br&gt;övrigt. När det gäller biståndets utformning för personer med missbruks-&lt;br&gt;problem eller personer som är på väg in i ett mer eller mindre destruk-&lt;br&gt;tivt livsmönster framgår av 11 § SoL att socialnämnden skall arbeta för&lt;br&gt;att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroende-&lt;br&gt;framkallande medel. Insatser för barn och ungdom bör därvid ägnas&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet. Vidare skall socialnämnden aktivt sörja för att&lt;br&gt;den enskilde missbrukaren får den hjälp eller vård som han behöver för&lt;br&gt;att komma ifrån sitt missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § SoL uttalas att socialtjänstens insatser skall bygga på respekt för&lt;br&gt;människornas självbestämmanderätt och integritet. Med detta menas inte&lt;br&gt;att biståndet skall ges kravlöst. Åtgärderna skall alltid ha sådan karaktär&lt;br&gt;att de stärker den enskildes egna resurser att leva ett självständigt liv&lt;br&gt;(6 § SoL).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.2.1 Socialbidragens utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1995 erhöll cirka 388 700 hushåll, eller cirka 720 800 personer,&lt;br&gt;socialbidrag någon gång under året. Det motsvarar 10,3 procent av hus-&lt;br&gt;hållen i yrkesaktiv ålder eller drygt 8 procent av hela befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna uppgick samma år till närmare 10,8 miljarder kronor.&lt;br&gt;Huvuddelen av dessa kostnader betalas av kommunerna. Emellertid&lt;br&gt;utgår statlig ersättning för mottagandet av flyktingar och vissa andra&lt;br&gt;utlänningar. Kommunerna får bl.a. en schabloniserad ersättning för varje&lt;br&gt;mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av flykting-&lt;br&gt;mottagandet. Schablonersättningen skall täcka kommunernas kostnader&lt;br&gt;för bl.a. ekonomiskt bistånd, administrations- och integrationskostnader&lt;br&gt;samt kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervisning. För&lt;br&gt;budgetåret 1993/94 erhöll kommunerna statsbidrag med ca 4,1 miljarder&lt;br&gt;kronor. Tre fjärdedelar av socialbidragshushållen är svenska och en&lt;br&gt;fjärdedel utländska. I genomsnitt har socialbidragshushåll bidrag 5,3&lt;br&gt;månader per år, varav flyktinghushållen har tre månaders längre tid än&lt;br&gt;svenska hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt bidragstidens längd som påverkar kostnaderna för&lt;br&gt;socialbidrag. Nästan hälften av socialbidragsutgiftema går till hushåll&lt;br&gt;med långvarigt socialbidragsberoende (minst 10 månader under året)&lt;br&gt;trots att dessa hushåll utgör endast cirka 16 procent av alla bidrags-&lt;br&gt;hushåll. En stor del av bidragshushållen har ett återkommande och lång-&lt;br&gt;varigt bidragsbehov, avbrutet av kortare eller längre perioder av egen&lt;br&gt;försörjning. Ungefär en tredjedel av bidragstagare som fick bidrag år&lt;br&gt;1985 fick också socialbidrag sju år senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta hushåll som får socialbidrag, cirka 80 procent, består av Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ensamstående, varav ensamstående utan barn svarar för drygt 60 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidragstagare är också i stor utsträckning yngre personer. Drygt 40&lt;br&gt;procent av registerledama (den medlem i hushållet som ansökan registre-&lt;br&gt;rats på) är yngre än 30 år. Bland ensamstående kvinnor med barn, mot-&lt;br&gt;tar mer än var tredje hushåll socialbidrag någon gång under året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändring mellan åren 1985 — 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1985 — 1993 har socialbidragstagandet blivit vanligare i så&lt;br&gt;gott som alla hushållstyper och åldersgrupper i befolkningen. Antal hus-&lt;br&gt;håll med socialbidrag har ökat med drygt 25 procent och kostnaderna i&lt;br&gt;fasta priser med 65 procent. De främsta orsakerna bakom den kraftiga&lt;br&gt;kostnadsökningen är, förutom att bidragsberoende hushåll blivit fler, att&lt;br&gt;fördelningen mellan hushållstyper förändrats samt att bidragstiden blivit&lt;br&gt;längre. Det är också stor skillnad i kostnadsökningen mellan svenska och&lt;br&gt;utländska hushåll. Utbetalningarna till svenska hushåll har ökat med 34&lt;br&gt;procent och till utländska med hela 138 procent. Närmare två tredjedelar&lt;br&gt;av den totala kostnadsökningen beror på ökade utbetalningar till utländ-&lt;br&gt;ska hushåll. Dessa erhåller genomsnittligt större bidrag per hushåll, bl.a.&lt;br&gt;beroende på att de består av fler familjemedlemmar och har längre bi-&lt;br&gt;dragstider. Medan kostnaderna för svenska hushåll varierar med kon-&lt;br&gt;junkturerna och bl.a. minskade för år 1994, ökar bidragen stadigt för&lt;br&gt;utländska hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.2 Orsaker till socialbidragsberoende&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen analyserar orsakerna till att människor blir beroende av&lt;br&gt;socialbidrag i rapporten Socialbidragstagare och socialbidragens utveck-&lt;br&gt;ling (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1995:4). I rapporten&lt;br&gt;konstateras att flertalet undersökningar visar att arbetslösheten har stor&lt;br&gt;betydelse när det gäller socialbidragsberoendet. Betydelsen varierar dock&lt;br&gt;över tid och med konjunkturförhållandena. Arbetslösa som blir hänvisa-&lt;br&gt;de till socialbidraget är ofta personer som inte hunnit kvalificera sig för&lt;br&gt;t.ex. arbetslöshetsstöd i form av arbetslöshetsersättning eller kontant&lt;br&gt;arbetsmarknadsstöd. Det är framför allt flyktingar, ungdomar och andra&lt;br&gt;med svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden som blir beroende av&lt;br&gt;socialbidrag för sin försörjning. Även sociala och medicinska problem&lt;br&gt;hos människor, t.ex. missbruk, psykiska problem eller andra hälso-&lt;br&gt;problem, sociala problem etc., kan ha betydelse för socialbidragsberoen-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare aspekt på socialbidragsutvecklingen som förs fram i&lt;br&gt;Socialstyrelsens rapport är socialtjänstens sätt att arbeta med social-&lt;br&gt;bidragsärenden. Exempelvis har sysselsättningsinriktade åtgärder samt ett&lt;br&gt;aktivt samarbete med arbetsförmedling och försäkringskassa kunnat&lt;br&gt;minska bidragstiden för många hushåll och därmed kostnaderna för&lt;br&gt;kommunen. Budgetrådgivning kan också minska socialbidragsberoende&lt;br&gt;för skuldsatta hushåll och hushåll med små ekonomiska marginaler, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed även minska kostnaderna. Olika studier visar också att kommu- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ner med en tydlig policy och ett genomtänkt arbetssätt har kunnat&lt;br&gt;minska beroendet av socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidragsbehov med anledning av att lönen for ett heltidsarbete&lt;br&gt;inte räcker till eller att man saknar barnomsorgsplats anses i rapporten&lt;br&gt;endast ha ett begränsat förklaringsvärde för de ökade kostnaderna för&lt;br&gt;socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.3 Socialbidragstagarnas levnadsförhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har gjort specialbearbetningar av bl.a. undersökningen&lt;br&gt;om hushållens inkomster (HINK), undersökningen om levnadsförhållan-&lt;br&gt;den (ULF) och undersökning av hushållens utgifter (HUT) för att ana-&lt;br&gt;lysera och jämföra levnadsförhållandena mellan socialbidragstagare och&lt;br&gt;andra grupper i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland resultaten som redovisas framgår att arbetslöshet förekommer&lt;br&gt;betydligt oftare hos socialbidragstagare än hos övriga grupper. Utbild-&lt;br&gt;ningsnivån har betydelse för möjligheten att få arbete. Ju lägre utbild-&lt;br&gt;ning individer har, desto högre andel av dem är beroende av social-&lt;br&gt;bidrag. Utlandsfödda har genomgående betydligt högre socialbidrags-&lt;br&gt;tagande än svenskfödda med samma utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller boendet framkommer i studien att socialbidragstagare van-&lt;br&gt;ligtvis bor i hyreslägenhet, 80 procent mot 35 procent i befolkningen i&lt;br&gt;övrigt. Hushåll med socialbidrag har mindre boendeyta än övriga hushåll&lt;br&gt;och färre har hög utrustningsstandard. De har generellt sett något lägre&lt;br&gt;kostnader för boende än hushåll utan socialbidrag. Trebamsfamiljer med&lt;br&gt;socialbidrag har dock genomsnittligt högre hyra än övriga trebams-&lt;br&gt;familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget visar studien att socialbidragstagare är sämre ställda i&lt;br&gt;fråga om arbete, bostad, hälsa och utbildning än befolkningen i sin hel-&lt;br&gt;het. Detta gäller också om man jämför med grupper med låga inkomster.&lt;br&gt;Det finns också stora skillnader mellan socialbidragstagare och andra när&lt;br&gt;det gäller inkomst, psykosociala problem och missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.4 Socialbidraget och övriga socialpolitiska system&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sveriges välfärdspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska välfärdspolitiken har två hörnstenar, dels en politik för full&lt;br&gt;sysselsättning, dels en generell socialpolitik som omfattar alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella socialpolitiken kan sägas utgå från två olika principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena bygger på inkomstbortfallsprincipen. Denna form av social-&lt;br&gt;politik fungerar som ett försäkringssystem som utgår från det faktum att&lt;br&gt;alla människor kan drabbas av minskade inkomster i samband med sjuk-&lt;br&gt;dom, ålder, olycksfall, barns födelse eller av andra skäl och får då en&lt;br&gt;rimlig kompensation för inkomstbortfallet. Det gäller förmåner som t.ex.&lt;br&gt;sjuk- och föräldraförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och delar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pensionssystemet. Dessa förmåner är således inte relaterade till försörj- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ningsbehov, utan till bortfall av inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan del av socialpolitiken utgår från principen att alla medborga-&lt;br&gt;re ska omfattas av ett grundläggande skydd i vissa skeden av livet.&lt;br&gt;Rättigheten tillkommer alla oberoende av ställning i samhället eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Exempel på stöd som bygger på denna princip&lt;br&gt;är barnbidrag och folkpension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom såväl socialförsäkringarna som de generella stöden sker en&lt;br&gt;omfattande omfördelning mellan grupper i samhället, men också indivi-&lt;br&gt;duellt genom en fördelning över livscykeln i en människas liv. Således&lt;br&gt;sker en omfördelning mellan unga och gamla, mellan dem som inte har&lt;br&gt;barn och barnfamiljer, mellan friska och sjuka och mellan dem som har&lt;br&gt;arbete och dem som saknar sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nuvarande svenska socialpolitiska systemen finns emellertid även&lt;br&gt;selektiva inslag i form av inkomst- eller behovsprövade bidrag. Hit hör&lt;br&gt;bl.a. det behovsprövade bostadsbidraget och bostadstillägg till pensio-&lt;br&gt;närer. Hit hör också inkomstrelaterade avgifter för t.ex. barnomsorg och&lt;br&gt;hemtjänstservice. Dessa förmåner är till vissa delar relaterade till försörj-&lt;br&gt;ningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidraget är det mest utpräglat selektiva stödet med fullständig&lt;br&gt;individuell behovsprövning och utgör det yttersta skyddsnätet när den&lt;br&gt;enskilde inte kan försörja sig på annat sätt, t.ex. genom arbete eller&lt;br&gt;genom det generella socialpolitiska systemet. Socialbidraget är den enda&lt;br&gt;del av systemen som är helt relaterad till det enskilda hushållets försörj-&lt;br&gt;ningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en socialpolitik som den svenska får alla genom hela livet ut något&lt;br&gt;av välfärdssamhället, om än i varierande grad. Det gäller de stöd som&lt;br&gt;utges till alla som har ett visst behov oavsett om de har medel att själva&lt;br&gt;tillfredsställa behovet eller inte, vilket t.ex. den svenska allmänna hälso-&lt;br&gt;och sjukvården är ett gott exempel på. Inom familjepolitiken omfattas&lt;br&gt;alla barnfamiljer av barnbidraget oavsett inkomst. Så också när det&lt;br&gt;gäller folkpensionen. I och med att finansieringen i huvudsak sker i&lt;br&gt;form av skatter och allmänna avgifter blir alla också solidariskt delak-&lt;br&gt;tiga. Systemet får ett mycket brett stöd bland befolkningen. De allra&lt;br&gt;flesta har ett intresse av att försvara en sådan socialpolitik även i ekono-&lt;br&gt;miskt kärva tider. Det betyder också att de mest utsatta får stöd av&lt;br&gt;övriga i samhället för att garantera en rimlig ekonomisk standard eller&lt;br&gt;en god hälso- och sjukvård. Fördelningspolitiken och de gemensamma&lt;br&gt;skyddsnätet blir på lång sikt stabila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska krisen och socialpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talets första hälft har Sverige genomlevt en mycket kraftig&lt;br&gt;ekonomisk kris. Arbetslösheten har ökat till skrämmande nivåer. Ett&lt;br&gt;mycket stort antal människor har under de senaste åren förlorat sina&lt;br&gt;arbeten. De sociala trygghetssystemen har utsatts för stort tryck. Det&lt;br&gt;gäller såväl delar av de generella socialpolitiska systemen som det indi-&lt;br&gt;viduellt behovsprövade socialbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska krisen har bl.a. inneburit att de offentliga finanserna Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;har kommit i obalans. Utgifterna har skenat iväg, samtidigt som in-&lt;br&gt;komsterna i form av skatter och avgifter drastiskt har minskat. För att&lt;br&gt;sanera den svenska ekonomin har det varit nödvändigt att reformera&lt;br&gt;stora delar av välfärdssystemen. Inom ramen för bevarande av den&lt;br&gt;svenska generella välfärdspolitiken genomfors ändringar som bl.a. gäller&lt;br&gt;garanti- och ersättningsnivåer. Förändringsarbetet har också till vissa&lt;br&gt;delar utgått från behov att korrigera vissa systemfel som funnits och&lt;br&gt;blivit tydligare under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att uppmärksamma risken att det uppstår kollisioner&lt;br&gt;mellan olika system inom välfärdspolitiken. Även målkonflikten mellan&lt;br&gt;arbetslinjen inom välfärdspolitiken respektive kraven på att systemen&lt;br&gt;skall utgöra ett skydd mot fattigdom och utslagning måste kontinuerligt&lt;br&gt;följas och analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i en rapport, Socialbidragsnormen - en översyn&lt;br&gt;(1995:24), analyserat socialbidragstagamas ekonomiska utveckling i&lt;br&gt;förhållande till utvecklingen for andra hushåll i samhället. Vid jämförel-&lt;br&gt;sen med socialbidragstagare har man utgått från Socialstyrelsens då-&lt;br&gt;varande bruttonorm samt en antagen genomsnittlig boendekostnad, fack-&lt;br&gt;foreningsavgift, bamomsorgsavgift och kostnad for lokala resor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att i genomsnitt har samtliga hus-&lt;br&gt;håll ökat sin reala disponibla inkomst mellan åren 1985 och 1990 men&lt;br&gt;minskat den mellan åren 1989 och 1993. I början av 1990-talet fanns&lt;br&gt;betydande skillnader i ekonomiska resurser mellan hushåll med social-&lt;br&gt;bidrag och hushåll utan socialbidrag. Under de allra senaste åren har&lt;br&gt;skillnaderna mellan socialbidragstagare och vissa lågavlönade grupper&lt;br&gt;minskat. Under åren 1992-1995 beräknas att en heltidsarbetande ensam-&lt;br&gt;stående kvinna med genomsnittlig inkomst och två barn (fyra och nio år)&lt;br&gt;har närmare 1 200 kr mindre år 1995 jämfört med år 1992 per månad&lt;br&gt;kvar att leva på genom minskade inkomster och ökade fasta utgifter.&lt;br&gt;Denna familj har därmed en levnadsstandard strax över socialbidrags-&lt;br&gt;nivån. Ett lågavlönat samboende par med två barn beräknas ha förlorat&lt;br&gt;2 000 kr per månad och riskerar att komma under socialbidragsnivån år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar som har arbete eller som studerar har år 1995 en levnads-&lt;br&gt;standard klart över Socialstyrelsens dåvaraande bruttonorm. Arbetslöshet&lt;br&gt;leder dock till inkomster som understiger normen, framför allt for den&lt;br&gt;som endast är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Socialstyrelsens bruttonorm&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I samband med tillkomsten av socialtjänstlagen uppdrogs åt Socialstyrel-&lt;br&gt;sen att i samråd med Kommunförbundet utarbeta allmänna råd om&lt;br&gt;socialtjänstlagens tillämpning. De allmänna råden skulle bl.a. motverka&lt;br&gt;att alltför stora skillnader mellan kommunernas normer skulle uppstå.&lt;br&gt;Med vägledning av socialtjänstpropositionens uttalanden samt Regerings-&lt;br&gt;rättens dom år 1984 om nivån på socalbidragsnormen (RÅ84 2:13) ut-&lt;br&gt;arbetades rekommendationer om vilka bidragsnivåer som kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde tillämpa inom ramen för en bruttonorm. Den av Socialstyrelsen&lt;br&gt;rekommenderade bruttonormen upptog 10 budgetposter som avsåg att&lt;br&gt;täcka behovet av försörjning. Beloppen utgick från Konsumentverkets&lt;br&gt;kostnadsberäkningar för hushållsutgifter. Budgetposten läkarvård och&lt;br&gt;tandvård tillfördes, åldersindelningen minskades och könsuppdelningen&lt;br&gt;togs bort. De 10 budgetposter som ingick i bruttonormen var mat, kläder&lt;br&gt;och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror, möbler,&lt;br&gt;husgeråd, TV och radio, dagstidningar, TV-licens, hushållsel, hemförsäk-&lt;br&gt;ring, läkar- och tandvård. Normen kopplades till basbeloppet och räkna-&lt;br&gt;des upp varje år i samband med basbeloppets höjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver bruttonormen tillkom kostnader som varierar från kommun till&lt;br&gt;kommun och från individ till individ, bl.a. för boendet, barnomsorg och&lt;br&gt;lokala resor, eller som är mer sällan förekommande såsom kostnader för&lt;br&gt;glasögon, spädbamsutrustning och begravningskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bruttonormen är således vägledande, men socialbidragets storlek&lt;br&gt;prövas individuellt. Bruttonormen är att se som ett hjälpmedel vid be-&lt;br&gt;dömningen av den enskildes verkliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande budgetposter ingick i den bruttonorm som Socialstyrelsen tog&lt;br&gt;fram år 1985:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Livsmedel: Kosten skulle vara näringsmässigt fullvärdig och varierad.&lt;br&gt;Vidare förutsattes att all mat tillreddes hemma. Undantag gjordes för&lt;br&gt;skolbarn som åt lunch i skolan. För barn som åt i förskola angavs att&lt;br&gt;ett avdrag från normen borde göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kläder och skor: I kostnadsberäkningen ingick vardagliga klädbehov&lt;br&gt;under hela året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lek och fritid: Kostnaderna avsåg aktiviteter som det ansågs rimligt&lt;br&gt;att alla skulle kunna utöva, exempelvis läsa böcker och tidningar,&lt;br&gt;lyssna på musik och utöva någon idrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hälsa och hygien: I denna post ingick dagligvaror som tvål och&lt;br&gt;tandkräm samt hårklippning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förbrukningsvaror: Kostnader beräknades för varor för skötsel och&lt;br&gt;vård av hemmet samt klädvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möbler, husgeråd, TV, radio m.m.: I denna post inräknades repara-&lt;br&gt;tion och återanskaffning av möbler, textilier, TV, radio m.m. samt ut-&lt;br&gt;rustning för städning och matlagning. Posten är avsedd som sparande&lt;br&gt;för nyanskaffning men inte för grundutrustning för den som saknar&lt;br&gt;sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Dagstidningar, telefon, TV-licens m.m.: Kostnader för en års-&lt;br&gt;prenumeration på en daglig tidning, för telefonabonnemang, samtals-&lt;br&gt;avgifter, installationskostnad samt TV-licens ingick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hushållsel: Beräkningen grundades på genomsnittsförbrukningen för&lt;br&gt;olika stora lägenheter (beroende på antalet hushållsmedlemmar) i&lt;br&gt;hyreshus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hemförsäkring: Alla hushåll förutsattes ha en hemförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Läkar- och tandvård: Beloppet skulla motsvara en genomsnittlig&lt;br&gt;konsumtion av läkarvård (två läkarbesök och ett läkemedelsinköp per&lt;br&gt;år och person) samt kostnader för ett tandläkarbesök per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialbidragsnormens reala förändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1979/80:1) Om socialtjänsten framhölls att vad som&lt;br&gt;avses som skälig levnadsnivå inte skall fastställas en gång for alla. Det&lt;br&gt;måste bedömas med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under&lt;br&gt;vilka den hjälpbehövande lever. Vidare sägs i propositionen att &amp;quot;bedöm-&lt;br&gt;ningen måste i stort anpassas efter den allmänna standardutvecklingen i&lt;br&gt;samhället, dvs. till vad människor i allmänhet kan kosta på sig&amp;quot;. Prin-&lt;br&gt;cipen att räkna upp normen med det på konsumentprisindex (KPI)&lt;br&gt;grundade basbeloppet, har varit avsedd att svara för värdebeständighet&lt;br&gt;av socialbidraget i likhet med andra socialpolitiska stödsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basbeloppet fastställs av regeringen för varje år med utgångspunkt från&lt;br&gt;det allmänna prisläget. I början av 1990-talet har boendekostnaderna&lt;br&gt;ökat kraftigt, vilket höjt konsumentprisindex. Emellertid ingår inte&lt;br&gt;boendekostnaderna i socialbidragsnormen, utan beräknas till de faktiska&lt;br&gt;kostnaden. Uppräkningen av bruttonormen med basbelopppets förändring&lt;br&gt;har därför medfört att normnivån ökat mer än om den justerats endast&lt;br&gt;med prisförändringarna för de kostnadsposter som ingår i normen. Skill-&lt;br&gt;naden mellan normen och prisutvecklingen för delposterna ökar framför&lt;br&gt;allt efter år 1991, främst med anledning av att boendekostnaderna ökat&lt;br&gt;samtidigt som matpriserna minskat. Normen höjdes också detta år med&lt;br&gt;en procentenhet av basbeloppet med hänvisning till skatteomläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget har utvecklingen inneburit att Socialstyrelsens vägledan-&lt;br&gt;de socialbidragsnorm under senare år legat högre än Konsumentverkets&lt;br&gt;beräkningar. Härtill kommer att rättspraxis också har förändrats (se av-&lt;br&gt;snitt 8.4). Regeringsrätten har i en dom (RÅ 1994 ref 58) godtagit att&lt;br&gt;normposter för läkar- och tandvård samt möbler, husgeråd, TV, radio&lt;br&gt;m.m. brutits ur normen för att istället prövas särskilt när faktiskt behov&lt;br&gt;uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning härav har Socialstyrelsen meddelat ändringar i de all-&lt;br&gt;männa råden om socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens bruttonorm september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens nya socialbidragsnorm bygger liksom tidigare på Kon-&lt;br&gt;sumentverkets beräkningar av skäliga hushållskostnader utifrån dagens&lt;br&gt;konsumtionsvanor. Normen är fortfarande en bruttonorm men med färre&lt;br&gt;budgetposter, åtta istället för tidigare tio. Posterna möbler, husgeråd, TV,&lt;br&gt;radio m.m. samt läkar- och tandvård har lagts utanför normen. Vidare&lt;br&gt;har sättet att beräkna normen mer anpassats efter Konsumentverkets&lt;br&gt;metoder för budgetberäkningar. Det innebär bland annat att antalet&lt;br&gt;åldersgrupper för beräkning av kostnader för barn utökats från tre till sju&lt;br&gt;och att den nya normen tar hänsyn till att större hushåll har lägre kost-&lt;br&gt;nader per person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den schabloniserade bruttonormen består av dels personliga kostnader,&lt;br&gt;dels gemensamma hushållskostnader. Därutöver finns vissa budgetposter&lt;br&gt;utanför den schabloniserade normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personliga kostnader är följande: livsmedel, kläder och skor, lek och Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;fritid samt hälsa och hygien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma hushållskostnader är följande: förbrukningsvaror, dags-&lt;br&gt;tidning, telefon, TV-licens m.m., hushållsel samt hemförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetposter utanför normen är följande: bostadskostnad, läkar- och&lt;br&gt;tandvård, resor, avgift för fackförening och A-kassa, avgifter för barn-&lt;br&gt;omsorg och hemtjänst, möbler/husgeråd/TV/radio m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Rättstillämpning och överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beslut om hjälp och stöd kan grundas på bestämmelsen om rätt till bi-&lt;br&gt;stånd i 6 § socialtjänstlagen (SoL), som är av rättighetskaraktär. Sådant&lt;br&gt;beslut kan enligt 73 § (SoL) överklagas till förvaltningsdomstol. För-&lt;br&gt;valtningsdomstolen kan pröva beslutet i dess helhet och sätta ett nytt&lt;br&gt;beslut i dess ställe. Beslut enligt SoL kan också utgå från övriga bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen, som har karaktären av skyldighetsreglering. Skyldighets-&lt;br&gt;regleringen bygger på att kommunen är skyldig att bedriva viss verk-&lt;br&gt;samhet utan att den enskilde har rätt att överklaga ett eventuellt avslags-&lt;br&gt;beslut genom förvaltningsbesvär. Kommunen har stor frihet att själv&lt;br&gt;bestämma om verksamheten. Beslut kan prövas genom laglighetspröv-&lt;br&gt;ning enligt kommunallagen (1991:900), vilket bl.a. innebär att domstolen&lt;br&gt;i vissa fall kan upphäva ett beslut om det strider mot lag eller annan&lt;br&gt;författning men inte sätta ett nytt beslut i dess ställe. Lagens bestämmel-&lt;br&gt;ser prövas således genom två olika regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna skall vid ett överklagande av ett biståndsbeslut göra en&lt;br&gt;självständig bedömning av vad som skall anses vara en skälig levnads-&lt;br&gt;nivå för den enskilde såväl vid bistånd till försörjning som vid bistånd&lt;br&gt;till livsföring i övrigt. Domstolen kan sätta ett nytt beslut i det över-&lt;br&gt;klagade beslutets ställe. Domstolarna är härvid inte bundna av kommu-&lt;br&gt;nens egna regler och riktlinjer. I princip är det inget som skiljer dom-&lt;br&gt;stolens prövning av ett ärende om rätt till bistånd enligt 6 § från dess&lt;br&gt;prövning av om rätt till en socialförsäkringsförmån föreligger. Rätten till&lt;br&gt;socialförsäkringsförmån är emellertid tydligare lagreglerad än vad rätten&lt;br&gt;till bistånd enligt socialtjänstlagen är. Förvaltningsdomstolarnas inflytan-&lt;br&gt;de över innehållet i beslutet blir därför mindre i socialförsäkringsdomar&lt;br&gt;än i mål som rör rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har den 2 april 1993 (RÅ 1993 ref 11) slagit fast att&lt;br&gt;Socialstyrelsens norm bör ligga till grund för bedömningen om vad som&lt;br&gt;är en skälig levnadsnivå om det inte finns särskilda omständigheter som&lt;br&gt;talar mot. Hänsyn skall dock tas till skillnader i vad gäller vilka kost-&lt;br&gt;nader normerna avser att täcka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan enligt Regeringsrättens bedömning den 29 juni 1994 (RÅ&lt;br&gt;1994 ref 58) starka principiella skäl visserligen anföras till stöd för en&lt;br&gt;tillämpning av bruttonormer. Det hindrar dock inte enligt Regerings-&lt;br&gt;rätten att en kommun tar bort en viss kostnadspost från bruttonormen.&lt;br&gt;Då måste kommunen på objektiva grunder kunna hävda att kostnaden är&lt;br&gt;mindre väl lämpad för en schablonisering. Domstolen godtog i det aktu-&lt;br&gt;ella målet en utbrytning av kostnadsposterna för läkar- och tandvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt inköp av möbler, husgeråd, TV, radio m.m. för separat behovs- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har även prövat om ekonomiskt bistånd kan villkoras&lt;br&gt;med att den enskilde skall deltaga i sysselsättningar eller arbete som inte&lt;br&gt;ryms inom den vanliga arbetsmarknaden eller de arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;åtgärderna. I en dom den 26 oktober 1995 (Mål nr 648-1994) anser&lt;br&gt;regeringsrätten att en sysselsättning för vilken det utgår ersättning med&lt;br&gt;socialbidrag och ett mindre stimulansbidrag inte kan anses utgöra ett&lt;br&gt;sådant arbete som ger den enskilde inkomst av arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bedömning av lagens begrepp livsföring i övrigt har&lt;br&gt;Regeringsrätten prövat olika mål av vitt skilda karaktär. Det har gällt&lt;br&gt;frågor såsom godtagbar nivå för boendekostnad och socialnämndens&lt;br&gt;skyldighet att tillhandahålla en bostad, behov av miljöbyte och rekrea-&lt;br&gt;tionsresa, skuldsanering, behov av glasögon, kostnader för alternativ&lt;br&gt;medicinsk behandling, vård av olika slag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Aktiva åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialtjänsten bör i högre utsträckning&lt;br&gt;aktivt verka för att den enskilde ges ett bistånd med inriktningen&lt;br&gt;att den enskilde utvecklar och aktiverar de egna resurserna för att&lt;br&gt;därmed klara sin egen försörjning. Socialtjänsten bör samverka&lt;br&gt;med andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med anledning av förslag från Socialstyrelsen och Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsstyrelsen om åtgärder för ungdomar mellan 20 och 25 år&lt;br&gt;rörande meningsfull sysselsättning i form av arbete, arbetsträning,&lt;br&gt;utbildning eller annan kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett förtydligande görs av den enskildes&lt;br&gt;egna ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självför-&lt;br&gt;sörjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya bestämmelser införs i socialtjänstlagen vilka ger kommunen&lt;br&gt;rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjnings-&lt;br&gt;stöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksam-&lt;br&gt;het som utvecklar den enskildes möjligheter att i framtiden för-&lt;br&gt;sörja sig själv. Den som utan godtagbart skäl avböjer att delta kan&lt;br&gt;vägras fortsatt försörjningsstöd. Beslut om vägran eller nedsätt-&lt;br&gt;ning av försörjningsstöd kan överklagas genom förvaltnings-&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Socialtjänstkommittén anser inte att det före-&lt;br&gt;ligger några behov av förändringar av nuvarande praxis vad gäller&lt;br&gt;socialtjänstens rätt att ställa krav i samband med biståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att villkoren för att&lt;br&gt;uppbära socialbidrag bör förtydligas eller utvidgas. Det bör tydligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framgå av socialtjänstlagen att den enskilde själv i högre utsträckning Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;skall ta ansvar för sin situation bl.a. genom att aktivt söka arbete, delta&lt;br&gt;i utbildning, följa en upprättad behandlingsplan eller delta i annan reha-&lt;br&gt;bilitering. Denna inställning uttalas framförallt från kommunalt håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att socialtjänstkommitténs uppfattning&lt;br&gt;om arbetslinjens betydelse inte tillräckligt avspeglas i kommitténs lag-&lt;br&gt;förslag. Förbundet anser att arbetslösa socialbidragstagare bör delta i&lt;br&gt;olika aktiva insatser som bidrar till att underlätta en återgång till arbets-&lt;br&gt;livet. Det kan t.ex. gälla en skyldighet för ungdomar att delta i kompe-&lt;br&gt;tensutvecklings- och sysselsättningsprogram. Socialtjänsten ska i dessa&lt;br&gt;fall ha klart lagstöd för att kunna avslå ansökningar om socialbidrag om&lt;br&gt;den enskilde inte aktivt deltar i och fullföljer dessa program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Kammarrätten i Stockholm samt länsrätterna i Västmanlands län&lt;br&gt;och Norrbottens län uttalar sig positivt till att den enskildes ansvar bör&lt;br&gt;betonas i högre grad än vad som är möjligt idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fem av förvaltningsdomstolarna intar samma ståndpunkt som social-&lt;br&gt;tjänstkommittén. De statliga myndigheterna anser med undantag för&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket att socialbidraget ej ska kunna villkoras. Intresse&lt;br&gt;och fackliga organisationer instämmer i denna hållning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd eller annan hjälp enligt socialtjänstlagen kan utöver ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd innebära vitt skilda stöd- och hjälpinsatser. Regeringen anser&lt;br&gt;dock att kommunerna i högre utsträckning bör aktivt verka för att den&lt;br&gt;enskilde ges ett bistånd med inriktningen att den enskilde utvecklar och&lt;br&gt;aktiverar de egna resurserna för att så snart som möjligt klara sin egen&lt;br&gt;försörjning. Socialtjänsten har därvid en skyldighet att samverka med&lt;br&gt;andra berörda myndigheter, framförallt med arbetsförmedlingen, försäk-&lt;br&gt;ringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ för att åstadkomma en&lt;br&gt;samordning av insatserna och därmed bättre effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många olika faktorer som medverkar till att människor blir&lt;br&gt;beroende av socialbidrag. Strukturella orsaker växelverkar med indivi-&lt;br&gt;duella. Socialbidragstagare är ingen homogen grupp. Under senare år har&lt;br&gt;nya grupper tillkommit. För vissa riskerar socialbidragstagssystemet att&lt;br&gt;bli ett mer eller mindre permanent försörjningsstöd. Att långvarigt&lt;br&gt;bidragsberoende ökar är allvarligt både för de individer som hänvisas till&lt;br&gt;socialbidragssystemet för sin försörjning och från kostnadssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens undersökning visar att en betydande andel av social-&lt;br&gt;bidragstagama är människor som är dåligt förankrade på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den och som i många fall inte kan få sin försörjning ordnad genom&lt;br&gt;andra försörjningssystem. Som exempel kan nämnas ungdomar, vissa&lt;br&gt;grupper av invandrare och personer med olika typer av arbetshandikapp.&lt;br&gt;Dessa grupper drabbas i allmänhet hårt vid en försämring av arbets-&lt;br&gt;marknadsläget. Lågkonjunkturen har också lett till att personer med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bristande erfarenhet och utbildning, dålig hälsa eller missbruksproblem Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;fått svårare att få eller behålla ett jobb.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om orsakerna till den kraftiga ökningen av antalet bidragshushåll&lt;br&gt;finns att söka i andra faktorer än hur kommunerna tillämpar socialtjänst-&lt;br&gt;lagen har flera undersökningar visat att socialtjänstens sätt att arbeta&lt;br&gt;med socialbidragsutgivning är av stor betydelse for socialbidragstagan-&lt;br&gt;det. Enligt Socialstyrelsens rapport kan skillnaderna i arbetssätt förklara&lt;br&gt;en del av variationerna i bidragstagandet mellan kommunerna. En stark&lt;br&gt;rehabiliteringsstrategi ger bättre resultat, både i mänskliga och i ekono-&lt;br&gt;miska avseenden, än att betrakta socialbidraget som en ren försörjnings-&lt;br&gt;form. Många, särskilt hushåll med långvarigt bidrag, har behov av andra&lt;br&gt;insatser utöver de rent ekonomiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor som söker sig till socialbyrån för att de inte kan klara sin&lt;br&gt;försörjning har rätt att få sådan hjälp att de på sikt kan klara sig utan&lt;br&gt;socialbidrag. Det kan gälla hjälp att söka arbete eler beredskapsarbete&lt;br&gt;eller hjälp med hushållsekonomisk rådgivning. Ytterligare en faktor som&lt;br&gt;nämns i sammanhanget är behov av barnomsorg. En förutsättning for att&lt;br&gt;kunna arbeta eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller dylikt är&lt;br&gt;att barnomsorg kan erbjudas. Att utveckla ett brett nätverk av aktiva&lt;br&gt;åtgärder för att bistå socialbidragshushåll är en angelägen uppgift för&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är särskilt viktigt att utveckla olika metoder&lt;br&gt;som underlättar för den enskilde att göra något åt anledningen till sitt bi-&lt;br&gt;ståndsbehov. Förutsättningarna och skyldigheten for socialtjänsten att&lt;br&gt;arbeta på detta sätt regleras idag i 1 och 6 §§ socialtjänstlagen. Bestäm-&lt;br&gt;melserna är dock mycket allmänt hållna. Med tanke på de sociala och&lt;br&gt;hälsomässiga risker som arbetslöshet kan innebära för såväl ungdomar&lt;br&gt;som äldre arbetslösa är det viktigt att kommunerna bistår med aktiva&lt;br&gt;insatser som hjälper den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin&lt;br&gt;egen försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal samverkansprojekt startades på 1980-talet för att förbättra&lt;br&gt;samverkan mellan socialtjänsten, arbetsförmedlingen och i vissa fall&lt;br&gt;försäkringskassan. Syftet var att de olika aktörerna därmed skulle&lt;br&gt;tillämpa en helhetssyn och bidra med sin respektive kompetens be-&lt;br&gt;träffande arbetsmarknad, sociala frågor och försäkringsfrågor. Besluts-&lt;br&gt;vägarna kunde kortas genom en framgångsrik samverkan och den enskil-&lt;br&gt;de kunde slippa få motstridiga besked från olika instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har blivit alltmer uppenbart att mellan de olika välfärdssystemen&lt;br&gt;måste samverkan ske på ett effektivare sätt. Regeringen vill understryka&lt;br&gt;behovet av att socialtjänsten samverkar med framförallt arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen för att gemensamt samordna insatser som kan vara nödvändiga&lt;br&gt;för enskilda som av olika anledningar är i behov av socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållsekonomisk rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan åren 1985 och 1989 har hushållens upplåning ökat kraftigt. Någ-&lt;br&gt;ra av orsakerna till denna ökning är avregleringen av kreditmarknaden&lt;br&gt;och därmed ökade möjligheter att få krediter beviljade, de slopade be-&lt;br&gt;gränsningsreglema for kontokort samt kreditinstitutens marknadsföring.&lt;br&gt;Under denna period har ett växande antal hushåll fått betalningsproblem.&lt;br&gt;Konsumentverket har i en rapport, Hushåll i ekonomisk kris - om skuld-&lt;br&gt;sättningen inom socialtjänsten och kronofogden 1989/1990:1, redovisat&lt;br&gt;uppgifter om skuldsättningen hos de hushåll som vänt sig till socialbyrån&lt;br&gt;for att söka socialbidrag. Enligt rapporten hade drygt hälften av de hus-&lt;br&gt;håll som sökt bidrag större skulder än de kunde klara av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingar av den hushållsekonomiska rådgivningen har gjorts av&lt;br&gt;främst Konsumentverket. Resultaten visar att den ekonomiska rådgiv-&lt;br&gt;ningen ger betydande vinster för både enskilda hushåll och berörda kom-&lt;br&gt;muner. I en av undersökningarna sammanfattas de samhällsekonomiska&lt;br&gt;effekterna av kommunernas budgetrådgivning med följande slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de hjälpsökandes ekonomiska situation förbättras, liksom i regel ar-&lt;br&gt;betsförmåga och familjesituation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnader avlastas socialtjänsten samt psykiatri och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ärenden går inte vidare till kronfogdemyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bankerna får tillbaka mer av sina fordringar än vad de skulle ha fått&lt;br&gt;om skulderna gått till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens allmänna råd om budget- och skuldrådgivning i&lt;br&gt;socialt arbete betonas värdet av att kommunerna kan erbjuda denna typ&lt;br&gt;av hjälp och stöd till kommuninvånarna. Budget- och skuldrådgivning&lt;br&gt;som en form av bistånd bör enligt de allmänna råden kunna erbjudas&lt;br&gt;dem som behöver det, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.&lt;br&gt;Denna biståndsform är att se som en hjälp till självhjälp. Kunskaper för&lt;br&gt;att kunna påverka sin situation ökar människors möjligheter att leva ett&lt;br&gt;självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser positivt på den verksamhet med budget- och skuldråd-&lt;br&gt;givning som bedrivs inom landets kommuner och finner det angeläget&lt;br&gt;att socialtjänsten arbetar vidare med denna typ av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen förutsätter att den hjälp-&lt;br&gt;behövandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom in-&lt;br&gt;komst av arbete. I rättspraxis har därför bl.a. ansetts att en arbetslös i&lt;br&gt;regel bör vara skyldig att söka arbete enligt socialnämndens anvisningar&lt;br&gt;och att godta anvisat arbete om det är lämpligt. I denna skyldighet in-&lt;br&gt;begrips i princip också de åtgärder i övrigt som samhället ställer till&lt;br&gt;förfogande för arbetslösa inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, t.ex.&lt;br&gt;arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten fastslog i en dom den 22 december 1995 (mål nr&lt;br&gt;2978-1993) att en arbetslös person också kan vara skyldig att delta i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetssökarverksamhet som arrangeras av socialtjänsten i samarbete med Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;arbetsförmedlingen. Förutsättningen för denna skyldighet är att verksam-&lt;br&gt;heten i det särskilda fallet bedöms främja den enskildes möjligheter att&lt;br&gt;få arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även grundutbildning i svenska räknas till de åtgärder som en arbets-&lt;br&gt;lös socialbidragstagare kan vara skyldig att delta i, eftersom kunskaper i&lt;br&gt;svenska normalt måste vara en förutsättning för att få arbete i Sverige.&lt;br&gt;Regeringsrätten konstaterade i en annan dom att en flykting som flyttade&lt;br&gt;till en ny kommun och därigenom för några månader avbröt sin SFI-&lt;br&gt;undervisning inte ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande och där-&lt;br&gt;med inte hade rätt till socialbidrag utöver s.k. livsmedelsnorm (dom den&lt;br&gt;29 december 1995, mål nr 6523-1994).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är däremot inte tillåtet för socialtjänsten att kräva motprestation i&lt;br&gt;form av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta som arbete eller&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitisk åtgärd (Regeringsrättens dom den 26 oktober&lt;br&gt;1995, mål nr 648-1994).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall således inte utöva sin verksamhet utan krav på den&lt;br&gt;enskilde. Den enskilde har enligt socialtjänstlagen i första hand ett eget&lt;br&gt;ansvar för sitt liv och sina förhållanden i övrigt. Det är först när den&lt;br&gt;enskilde inte själv kan tillgodose sitt behov som samhällets insatser kan&lt;br&gt;komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill åter slå fast att den enskilde inte kan anses ha rätt till&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen om han inte efter förmåga&lt;br&gt;försöker bidra till sin egen försörjning. Den som kan arbeta är därför&lt;br&gt;också skyldig att söka arbete. Denna skyldighet gäller i första hand hel-&lt;br&gt;tidsarbete. I skyldigheten att söka arbete inbegrips i princip också del-&lt;br&gt;tagande i den verksamhet som anordnas för arbetslösa inom ramen för&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiken, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskaps-&lt;br&gt;arbete eller arbetsrehabiliterande åtgärder deltagande i svenskundervis-&lt;br&gt;ning och andra delar av särskilda introduktionsprogram som syftar till att&lt;br&gt;förbereda och underlätta invandrares inträde på arbetsmarknaden. Rege-&lt;br&gt;ringen vill i detta sammanhang understryka att varje enskilt ärende förut-&lt;br&gt;sätter en individuell bedömning, som skall utgå från den enskildes egna&lt;br&gt;förutsättningar att klara ett visst arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förtydliga den enskildes ansvar i detta hänseende föreslår rege-&lt;br&gt;ringen en mindre språklig justering av nuvarande 6 § SoL som innebär&lt;br&gt;att bistånd kan erhållas först om han eller hon inte själv kan tillgodose&lt;br&gt;sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Därigenom framstår&lt;br&gt;den enskildes eget ansvar tydligare i biståndsparagrafen, vilket mer mot-&lt;br&gt;svarar den egentliga praxis som gäller för arbetslösa bidragstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda kompetenshöjande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden har inneburit att vissa&lt;br&gt;grupper fått stora svårigheter att få tillträde till arbetsmarknaden och&lt;br&gt;som en följd därav i ökad utsträckning hänvisats till socialbidrag for sin&lt;br&gt;försörjning. Det gäller främst ungdomar och invandrare som har bristan-&lt;br&gt;de utbildning och saknar arbetsplatserfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund nödvändigt att kommunerna söker nya&lt;br&gt;vägar genom aktiva insatser som syftar till att stärka den enskildes ställ-&lt;br&gt;ning på arbetsmarknaden, inte minst för arbetslösa socialbidragsberoende&lt;br&gt;ungdomar. Det gäller främst ungdomar som av olika anledningar inte&lt;br&gt;kommer ifråga för åtgärder inom de ordinarie arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;systemen. Under senare år har vi kunnat se olika projekt med varierande&lt;br&gt;innehåll som alla syftar till att motverka att unga människor passiviseras&lt;br&gt;i ett långvarigt bidragsberoende. Drygt 60 procent av de kommuner som&lt;br&gt;svarade på en enkät från Svenska Kommunförbundet erbjöd år 1994&lt;br&gt;sysselsättning som alternativ till socialbidrag. Drygt 80 procent av kom-&lt;br&gt;munerna ansåg att socialbidragskostnadema minskat tack vare de syssel-&lt;br&gt;sättningsaltemativ som erbjudits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstkommitténs huvudbetänkande redovisas en rad olika in-&lt;br&gt;satser som kommunerna och socialtjänsten erbjuder. Av kommitténs&lt;br&gt;beskrivning framgår att det finns många olika inriktningar och modeller&lt;br&gt;för arbetet inom detta område. Insatserna kan bestå av stöd- och motiva-&lt;br&gt;tionsarbete riktat till enskilda eller grupper (t.ex. arbetssökaraktiviteter)&lt;br&gt;eller kommunala beredskapsarbeten. Särskilda projekt för utsatta grupper&lt;br&gt;drivs ibland i samverkan med andra myndigheter. För att förbättra språk-&lt;br&gt;undervisningen för nyanlända invandrare bedrivs svenskundervisning&lt;br&gt;varvad med praktik. Verksamheterna kan t.ex. erbjuda kompetenshöjan-&lt;br&gt;de sysselsättning, kvalificerad arbetsvägledning, utbildning och inte&lt;br&gt;minst viktigt, erbjuda en social gemenskap. Målsättningen är att bättre&lt;br&gt;rusta den enskilde för att möta arbetsmarknadens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i princip att längre tids socialbidragstagande alltid&lt;br&gt;skall förenas med relevanta krav i syfte att stödja den enskilde att finna&lt;br&gt;en väg till eget arbete. En annan sak är att det i vissa fall kan te sig&lt;br&gt;utsiktslöst att ställa krav på den enskilde att själv klara sin försörjning. I&lt;br&gt;sådana fall bör naturligtvis socialtjänstens insatser ges en annan inrikt-&lt;br&gt;ning. I normala fall bör dock insatserna i första hand koncentreras på att&lt;br&gt;hjälpa den enskilde att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller&lt;br&gt;tillgång till lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller utbildning. Det är&lt;br&gt;också rimligt att den som uppbär socialbidrag i vissa fall bör delta i&lt;br&gt;andra typer av kommunala verksamheter som syftar till att ge ökad kom-&lt;br&gt;petens inför en framtida plats i arbetslivet. Att sådana insatser finns som&lt;br&gt;komplement till det reguljära systemet är enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;av stor vikt. Det kan ske i s.k. &amp;quot;arbetssökarverksamheter&amp;quot; som avser att&lt;br&gt;förbättra den unges kunskaperna om samhället och arbetslivet, förmåga&lt;br&gt;att skriva arbetsansökan eller på andra sätt ta kontakt med potentiella&lt;br&gt;arbetsgivare, etc. Det kan också vara fråga om att delta i kommunalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnad praktik eller annan verksamhet med det uttalade syftet att öka&lt;br&gt;kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i sådan verksamhet skall utgöra ett led i en medveten stra-&lt;br&gt;tegi som syftar till att förbättra den enskildes förutsättningar att komma&lt;br&gt;in på den reguljära arbetsmarknaden eller utbildning. Denna bör precise-&lt;br&gt;ras i en individuell plan. Det berör främst ungdomar som varit, eller&lt;br&gt;riskerar att bli, beroende av socialbidrag under en längre period. Men&lt;br&gt;även annan person som bedöms ha behov av särskilda insatser skall&lt;br&gt;kunna komma ifråga för sådan åtgärd. Studerande ungdomar som till-&lt;br&gt;fälligtvis kan bli beroende av socialbidrag för sin försörjning under&lt;br&gt;ferier på grund av svårigheter att få ett feriearbete bör även rymmas&lt;br&gt;inom det aktuella åtgärdssystemet. Även i dessa fall bör åtgärden vara&lt;br&gt;individuellt anpassad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan även röra sig om ungdomar som befinner sig i ett begynnande&lt;br&gt;missbruk och där en aktivitet av det här slaget är en lämplig förebyggan-&lt;br&gt;de insats. Krav på deltagande får dock inte ha karaktären av att männi-&lt;br&gt;skor i sociala nödlägen utnyttjas eller utsätts för krav som inte är rele-&lt;br&gt;vanta och sakligt grundade på behov av kompetensutveckling. Det är&lt;br&gt;inte meningen att bestämmelsen skall användas för personer som har&lt;br&gt;problem av mer personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem&lt;br&gt;eller andra klart uttalade sociala problem. I dessa fall måste social-&lt;br&gt;tjänsten först på annat lämpligt sätt hjälpa denne med stöd eller andra&lt;br&gt;vårdinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna är generellt sett inte avsedda för personer som endast till-&lt;br&gt;fälligtvis är socialbidragsberoende och som bedöms ha goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar att inom en rimlig tid få ett arbete eller annan arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk åtgärd inom ramen för de ordinarie systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten bör således ha rätt att kräva att den unge bistånds-&lt;br&gt;sökande, för att ha rätt till fortsatt försörjningsstöd, genom sådan verk-&lt;br&gt;samhet förbättrar sin position på arbetsmarknaden. Den som deltar i&lt;br&gt;verksamhet av här nämnt slag bör enligt regeringens mening anses upp-&lt;br&gt;fylla kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser i sitt yttrande att det ter sig något motsägelsefullt att&lt;br&gt;begränsa möjligheten att ställa krav på studerande som har studieuppe-&lt;br&gt;håll till att avse dem som redan uppbär försörjningsstöd. Regeringen&lt;br&gt;delar inte den uppfattningen. Samma princip bör gälla för studerande&lt;br&gt;som för andra. Av kravet på att den kompetenshöjande verksamheten&lt;br&gt;skall vara individuellt utformad följer att man inte kan kräva deltagande&lt;br&gt;i en verksamhet från första dagen som bistånd ges för. Socialnämnden&lt;br&gt;måste först utreda den enskildes förutsättningar och behov och bedöma&lt;br&gt;vilken verksamhet som bäst tillgodoser dessa, det gäller såväl studerande&lt;br&gt;som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att nya bestämmelser införs i socialtjänstlagen som&lt;br&gt;ger kommunen rätt att begära att den som är under 25 år och uppbär&lt;br&gt;försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verk-&lt;br&gt;samhet som utvecklar den enskildes möjligheter att i framtiden försörja&lt;br&gt;sig själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Regeringen den 24 januari 1997 gett Socialstyrelsen och Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åt-&lt;br&gt;gärder som syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta&lt;br&gt;sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller i utbildningssystemet. För-&lt;br&gt;slaget skall avse ungdomar från 20 upp till och med 24 år vilka står till&lt;br&gt;arbetsmarknadens förfogande och som är berättigade till ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd enligt socialtjänstlagen. Förslaget skall medverka till att förverk-&lt;br&gt;liga regeringens ambition att alla arbetslösa ungdomar inom 100 dagar&lt;br&gt;skall erbjudas arbete, utbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.&lt;br&gt;Kommunerna skall ges möjlighet att istället för socialbidrag erbjuda&lt;br&gt;ungdomarna en meningsfull sysselsättning i form av arbete, arbets-&lt;br&gt;träning, utbildning eller annan kompetensutveckling. Till åtgärdssystemet&lt;br&gt;skall knytas en särskild ersättning till dem som deltar i åtgärderna. Er-&lt;br&gt;sättningen skall minst motsvara vad personen skulle vara berättigad till i&lt;br&gt;socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen från Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen skall läm-&lt;br&gt;nas till regeringen senast den 15 juni 1997 varför det skulle vara möjligt&lt;br&gt;att genomföra försöksverksamhet under andra halvåret 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med&lt;br&gt;anledning av den utredning och de förslag som Socialstyrelsen och Ar-&lt;br&gt;betsmarknadsverket lämnar till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Försörjningsstöd och annat bistånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten till bistånd regleras även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis i 6 § SoL. De tidigare bestämmelserna kompletteras med&lt;br&gt;tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjnings-&lt;br&gt;stöd, dels rätten till annat bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Kom-&lt;br&gt;mittén föreslår dock ingen inskränkning av de olika insatser som kan&lt;br&gt;sökas som bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Såväl delbetänkandet Rätten till bistånd inom&lt;br&gt;socialtjänsten (SOU 1993:30) som huvudbetänkande Ny socialtjänstlag&lt;br&gt;(SOU: 1994:139) har remissbehandlats. Synpunkter har lämnats vid båda&lt;br&gt;tillfällena på kommitténs förslag rörande rätten till bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet, cirka två tredjedelar, av de remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig över delbetänkandet tillstyrker förslaget till en mer preciserad&lt;br&gt;socialbidragsnorm. Bland dem som avstyrker dominerar kommunerna.&lt;br&gt;Ett tiotal avstyrker dock med motivet att de i ställer föredrar nuvarande&lt;br&gt;bredare bruttonormssystem såsom den preciseras genom Socialstyrelsens&lt;br&gt;allmänna råd. Av de statliga myndigheterna och förvaltningsdomstolarna&lt;br&gt;intar de allra flesta en klart positiv inställning till förslaget om en riks-&lt;br&gt;norm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en fråga som splittrar remissopinionen är synen på finan-&lt;br&gt;sieringen av ett eventuellt försörjningsstöd. Ett stort antal av såväl dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avstyrker som dem som tillstyrker förslaget, framför allt bland&lt;br&gt;kommunerna, anser att staten bör överta finansieringen av försörj-&lt;br&gt;ningsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid remissbehandlingen av huvudbetänkandet Ny socialtjänstlag&lt;br&gt;är remissutfallet splittrat i synen på kommitténs förslag om försörjnings-&lt;br&gt;stöd. De som i huvudsak är positiva till kommitténs förslag är Social-&lt;br&gt;styrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Länsrätten i Kopparbergs län,&lt;br&gt;Varbergs, Ödeshögs, Gagnefs, Rättviks, Haninge, Åstorps, Oxelöunds,&lt;br&gt;Östersunds, Borås, Värnamo och Jönköpings kommuner. Även SSR,&lt;br&gt;SKTF, TCO, LO, Länsstyreslemas socialtjänstförening, RFHL, KALV-&lt;br&gt;gruppen, Riksförbundet för behandlingshem och Synskadades Riksför-&lt;br&gt;bund tillstyrker kommitténs förslag, liksom ett flertal intresseorganisa-&lt;br&gt;tioner som yttrat sig på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland dem som anser att nuvarande bruttonorm fyller en mer ända-&lt;br&gt;målsenlig funktion i det sociala arbetet än kommitténs förslag finns&lt;br&gt;Malmö kommun, som anser att förslaget innebär ett steg tillbaka. Man&lt;br&gt;anför att man sedan länge arbetat med bruttonormer som skall täcka alla&lt;br&gt;kostnader för den dagliga livsföringen. Malmö kommun förespråkar en&lt;br&gt;&amp;quot;riksnorm&amp;quot; som grundas på bruttonormprincipen så att fler poster kan&lt;br&gt;schabloniseras och ingå i normen än vad kommitténs förslag medger.&lt;br&gt;Även kommunförbundet i Blekinge län samt Olofströms, Höganäs,&lt;br&gt;Vellinge, Strömsunds och Ängelholms kommuner anser att kommitténs&lt;br&gt;förslag strider mot människors självbestämmanderätt. Förslaget ses som&lt;br&gt;en återgång till den lagstiftning som gällde före socialtjänstlagens till-&lt;br&gt;komst med prövning av varje utgift för sig. Man påpekar att förslaget&lt;br&gt;leder till mer handläggning, mer tid att räkna och kontrollera uppgifter&lt;br&gt;och därmed ökade kommunala kostnader. Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;br&gt;har liknande synpunkter och anser att den enskildes ansvar tillgodoses&lt;br&gt;på ett bättre sätt genom en bruttonorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra kommuner ställer sig tveksamma eller helt avvisande till tanken&lt;br&gt;på en statlig reglering av normen. Man anser att kommunerna själva bör&lt;br&gt;ges rätt att fastställa sin egen socialbidragsnorm. Den huvudsakliga in-&lt;br&gt;vändningen är att förslaget innebär en oacceptabel detaljstyrning av&lt;br&gt;kommunerna och kan medföra kostnadsökningar. Påpekanden görs ävan&lt;br&gt;om att staten bör stå för kostnaderna om generella regler för bidrags-&lt;br&gt;nivån införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Negativa till förslaget till en riksnorm är Göteborgs, Kungsbacka, Sala,&lt;br&gt;Ekerö, Motala, Gullspångs, Söderköpings, Nyköpings, Österåkers,&lt;br&gt;Lunds, Falkenbergs, Skellefteå, Vänersborgs, Vara, Skövde, Uppsala och&lt;br&gt;Botkyrka kommuner samt Kommunförbunden i Blekinge, Kronobergs,&lt;br&gt;Västmanlands och Örebro län. Även Statskontoret avstyrker förslaget i&lt;br&gt;den del som avser försörjningsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan redovisas separat synpunkter som framförts av vissa remiss-&lt;br&gt;instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen motsätter sig inte förslaget till riksnorm men anser att&lt;br&gt;kommittén inte tillräckligt analyserat problemet. Förslaget innebär en&lt;br&gt;begränsning av kommunernas inflytande över socialbidragets nivå, men&lt;br&gt;styrelsen anser att det är rimligt att staten lägger fast en miniminivå, lika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för alla i landet, medan ersättning härutöver kan ske utifrån lokala be- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;dömningar och behov. Vidare ifrågasätter Socialstyrelsen om individuellt&lt;br&gt;behovsprövat socialbidrag är det bästa forsörjningsstödet för ungdomar,&lt;br&gt;flyktingar och nytillkomna invandrare som står till arbetsmarknadens&lt;br&gt;förfogande. I fråga om dessa grupper anser Socialstyrelsen att ekono-&lt;br&gt;miskt bidrag i stället direkt bör sammankopplas med aktiva arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiska åtgärder. Äldre invandrares försörjning bör tryggas genom&lt;br&gt;att de ingår i socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har, trots starka invändningar, förståelse för&lt;br&gt;att staten kan vilja garantera medborgarna en miniminivå för social-&lt;br&gt;bidrag, men anser som ett absolut krav att staten tar det fulla ansvaret&lt;br&gt;for finansieringen av bidraget upp till den lagstadgade miniminivån. I&lt;br&gt;annat fall bör förvaltningsdomstolarnas rätt att fastställa nivån på bi-&lt;br&gt;ståndet begränsas så att dessa endast ges befogenhet att bedöma om rätt&lt;br&gt;till bistånd föreligger samt att upphäva överklagade beslut där bistånd&lt;br&gt;inte beviljats. Förbundet anser att det ankommer på kommunerna att&lt;br&gt;besluta om nivån på socialbidraget och inte på domstolen. Även kom-&lt;br&gt;munförbundet anser att andra ersättningssystem bör garantera försörj-&lt;br&gt;ningen för bl.a. invandrare och ungdomar som inte kommit in på arbets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Stockholms kommun är tveksam till förslaget till riksnorm med&lt;br&gt;hänvisning till att socialbidraget är en viktig del av det totala sociala&lt;br&gt;arbetet och därför bör vara en kommunal angelägenhet. Om staten inför&lt;br&gt;en riksnorm innebär det i realiteten att staten tar över ansvaret från kom-&lt;br&gt;munerna och det uppstår ett dubbelt huvudmannaskap. För att uppnå&lt;br&gt;mer enhetliga socialbidragsnivåer regionalt föreslås att kommunerna i en&lt;br&gt;region via sina länsförbund kommer överens om socialbidragsnivån i&lt;br&gt;länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO framhåller särskilt vikten av att en enhetlig socialbidragsnorm&lt;br&gt;införs. Man anför bl.a. att det i och för sig kan vara befogat med olika&lt;br&gt;bidragsnormer beroende på varierande levnadsomkostnader i landet, men&lt;br&gt;att den stora variationen som finns idag mellan olika kommuners normer&lt;br&gt;snarare bottnar i att beslutsfattarna i de olika kommunerna har olika&lt;br&gt;människosyn och olika värderingar om vilket samhälle vi skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO stödjer förslaget till en riksnorm lika över hela landet. TCO anför&lt;br&gt;som skäl att rätten till försörjningsstöd inte ska vara beroende av en&lt;br&gt;kommuns ekonomiska situation eller politiska majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Försörjningsstöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för tidigare har samhällsutvecklingen i Sverige under&lt;br&gt;senare år kännetecknats av hög arbetslöshet som inneburit stora påfrest-&lt;br&gt;ningar på samhällsekonomin. Nödvändiga besparingar har skett även&lt;br&gt;inom välfärdssystemen. Socialbidragssystemet har bl.a. av dessa orsaker&lt;br&gt;utsatts för stora påfrestningar. Socialbidragets syfte är inte att fungera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en långsiktig försörjningskälla utan skall endast behöva träda in Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;tillfälligtvis vid kortare perioder av försörjningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biståndsparagrafens vaga lydelse i kombination med möjligheten till&lt;br&gt;förvaltningsbesvär har successivt medfört att bestämmandet av dess&lt;br&gt;konkreta innehåll i allt högre grad förskjutits från de valda politiska&lt;br&gt;församlingarna till statliga myndigheter och de förvaltningsdomstolar&lt;br&gt;som avgör överklagandena i enskilda ärenden. Det finns idag kommuner&lt;br&gt;som tillämpar lägre normer än vad Socialstyrelsen rekommenderar. An-&lt;br&gt;talet besvärsärenden har ökat kraftigt. Majoriteten av alla besvärsärenden&lt;br&gt;gäller numera kommunernas socialbidragsnormer. Människor som be-&lt;br&gt;höver ekonomiskt bistånd från socialtjänsten tillhör i betydande omfatt-&lt;br&gt;ning utsatta grupper i samhället. Många som erhåller bistånd begagnar&lt;br&gt;sig inte heller av möjligheten att överklaga kommunens beslut till för-&lt;br&gt;valtningsdomstolarna. Systemet försvårar möjligheterna till långsiktig&lt;br&gt;ekonomisk planering för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutar om villkor och nivåer för andra ekonomiska trygg-&lt;br&gt;hetssystem, bl.a. sjukförsäkringar och pensioner, ersättning från arbets-&lt;br&gt;löshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, studiebidrag och bostads-&lt;br&gt;bidrag. Utformningen av de ekonomiska trygghetssystemen hör till de&lt;br&gt;faktorer som är av betydelse för hur många människor som blir beroen-&lt;br&gt;de av socialtjänstens bistånd. Det är endast riksdagen som kan samordna&lt;br&gt;och justera de olika trygghetssystemens inbördes förhållanden till var-&lt;br&gt;andra. Regeringen anser att det är rimligt att riksdagen även till viss&lt;br&gt;grad beslutar om nivåerna för det ekonomiska stödet enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Motsvarande slutsats har de flesta remissinstanserna som till-&lt;br&gt;styrker kommitténs förslag dragit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat bistånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd i form av sociala tjänster som t.ex. färdtjänst, hjälp i hemmet&lt;br&gt;och särskilt boende inryms i begreppet livsföring i övrigt. Inom det&lt;br&gt;område som omfattas av annat bistånd är en detaljreglering på samma&lt;br&gt;sätt som för försörjningsstödet vare sig lämplig eller möjlig. Det finns&lt;br&gt;dock skäl att i lagen avgränsa och tydliggöra också rätten till annat bi-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 Precisering av försörjningsstödet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det ekonomiska stödet till försörjning delas&lt;br&gt;upp i en för hela riket gällande norm (riksnorm) samt i en del&lt;br&gt;som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra&lt;br&gt;behovsposter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksnormen skall täcka hushållets normala kostnader för livs-&lt;br&gt;medel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbruk-&lt;br&gt;ningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver utges i förekommande fall ersättning motsvarande&lt;br&gt;skäliga kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbets-&lt;br&gt;resor, avgift till fackförening och erkänd arbetslöshetskassa, läkar-&lt;br&gt;och akut tandvård samt glasögon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger kan försörjningsstödet justeras med&lt;br&gt;skäligt belopp. Kommunen äger också rätt att utge försörjnings-&lt;br&gt;stöd inom ramen för en bredare schablon och med högre belopp&lt;br&gt;än vad som annars gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Kommitténs förslag till försörjningsstöd omfattar även avgift för&lt;br&gt;barnomsorg och hemtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När det gäller försörjningsstödets&lt;br&gt;innehåll kan det finnas skäl att i detta sammanhang lyfta fram social-&lt;br&gt;tjänstlagens portalparagraf, som bl.a. slår fast att socialtjänstens verk-&lt;br&gt;samhet skall bygga på respekt för människorna självbestämmanderätt&lt;br&gt;och integritet. Regeringen anser att denna princip bör prägla socialtjänst-&lt;br&gt;lagen även fortsättningsvis. En konsekvens av detta synsätt är att försörj-&lt;br&gt;ningsstödet bör utformas så att bidragstagaren själv ges utrymme att&lt;br&gt;planera och fatta beslut om den egna ekonomin inom ramen för det&lt;br&gt;erhållna biståndet. Stödet bör utformas så att det gynnar rationell metod-&lt;br&gt;utveckling och administrativt överarbete motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kortare hjälpperioder uppkommer inte vissa utgifter. När det gäller&lt;br&gt;andra kostnader förekommer stora variationer beroende på olika stora&lt;br&gt;behov eller beroende på var man bor. Sådana kostnader är mindre lämp-&lt;br&gt;liga att schablonisera, och bör behovsprövas utifrån den kostnad som&lt;br&gt;kan beräknas uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnadsposter som regeringen anser utgör nödvändiga vardags-&lt;br&gt;utgifter och lämpliga att ingå i en schabloniserad del i ett försörjnings-&lt;br&gt;stöd (riksnorm) är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kläder och skor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lek och fritid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbrukningsvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälsa och hygien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dagstidningar/telefon/TV-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslår regeringen att följande kostnader vid behov skall Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ingå i försörjningsstödet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- boende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hushållsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hemförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbetsresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- läkarvård och akut tandvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- glasögon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgift till fackförening och arbetslöshetskassa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prövning av huruvida dessa senare kostnader är skäliga måste dock&lt;br&gt;alltid göras. Största betydelsen torde denna skälighetsprövning ha när det&lt;br&gt;gäller kostnaden för boende. Utgångspunkten vid bedömningen av vad&lt;br&gt;som är skälig boendestandard skall vara vad en låginkomsttagare på&lt;br&gt;orten normalt har möjlighet att kosta på sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bostadskostnaderna bedöms vara för höga i förhållande till vad&lt;br&gt;som är skäligt för det aktuella hushållet är det rimligt att ställa krav på&lt;br&gt;byte av bostad. Krav på byte av bostad är främst motiverat vid lång-&lt;br&gt;varigt biståndsbehov. Om biståndsbehovet bedöms vara under en kortare&lt;br&gt;tidsperiod kan det inte ställas lika långtgående krav på att den enskilde&lt;br&gt;skall medverka till att byta bostad. Om bostaden representerar ett ekono-&lt;br&gt;miskt värde, t.ex. i form av egen villa eller bostadsrättslägenhet, och&lt;br&gt;socialbidragsbehovet bedöms bli långvarigt bör detta också utgöra ett&lt;br&gt;skäl för byte av bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall medverka till bostadsbyte om den enskilde eller&lt;br&gt;familjen har svårigheter att få annan bostad. De krav som ställs på att&lt;br&gt;den sökande skali flytta till en billigare bostad måste naturligtvis utgå&lt;br&gt;från en individuell bedömning och ske med hänsynstagande till de&lt;br&gt;sociala konsekvenser som kan uppstå för hushållet, framför allt när det&lt;br&gt;gäller familjer med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för krav på flyttning eller en reduktion av ersättningen&lt;br&gt;för bostadskostnaderna är att det finns faktiska möjligheter för familjen&lt;br&gt;att erhålla en annan bostad som uppfyller skäliga krav samt att oskäliga&lt;br&gt;sociala konsekvenser inte uppstår. Den enskilde måste dessutom få&lt;br&gt;skälig tid för att byta eller avyttra bostaden. Om det är svårt att sälja&lt;br&gt;bostaden på grund av bostadsmarknaden på orten eller andra omständig-&lt;br&gt;heter som den enskilde inte kan råda över skall detta vägas in i helhets-&lt;br&gt;bedömningen av rätten till bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bidragssökanden anser sig behöva byta bostad under pågående&lt;br&gt;bidragstid, och detta är förenat med ökade boende- eller andra kostnader,&lt;br&gt;anser regeringen det rimligt att detta alltid sker i samförstånd med&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan anses rimligt att den bidragssökande flyttar till en billigare&lt;br&gt;bostad, men han eller hon ändå inte gör det, kan biståndet för boende-&lt;br&gt;kostnader fastställas till ett skäligt belopp helt utan beaktande av den&lt;br&gt;faktiska kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller bistånd till arbetsresor avses möjlighet att resa till och från&lt;br&gt;arbetsplatsen. I begreppet arbetsresor skall även ses resbehov för att&lt;br&gt;aktivt kunna söka arbete eller delta i andra aktiva åtgärder som kommu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar. Det är då naturligt att Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;utgå från kostnader för ett månadskort för lokala resor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd till glasögon bör utgå i de fall behov styrks enligt läkarordina-&lt;br&gt;tion eller om den enskilde på grund av olycksfall behöver ett nytt par&lt;br&gt;glasögon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd till avgifter till fackförening eller arbetslöshetskassa skall utgå&lt;br&gt;med det belopp som gäller för den organisation den enskilde tillhör. I&lt;br&gt;det fall det är möjligt att få helt eller delvist reducerad avgift skall i&lt;br&gt;första hand sådan ansökan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjningsstödets nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens rapport, Socialbidragsnormen - en översyn, framgår&lt;br&gt;att skillnaden i de reala disponibla inkomsterna mellan socialbidrags-&lt;br&gt;tagama och vissa lågavlönade grupper har minskat sedan Socialstyrelsen&lt;br&gt;utfärdade sin bruttonorm. Det gäller både ungdomar som arbetar eller&lt;br&gt;studerar och barnfamiljer. Detta beror till viss del på genomförda för-&lt;br&gt;ändringar i skatte- och transfereringssystemen. En annan orsak är&lt;br&gt;konstruktionen av värdeuppräkningen av nuvarande socialbidragsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1995 och 1996 har Konsumentverket reviderat underlaget&lt;br&gt;för mätningar av matkostnaden och övriga utgiftsposter som ingår i&lt;br&gt;socialstyrelsens bidragsnorm. Socialstyrelsen har i september 1996 gått&lt;br&gt;ut med nya allmänna råd till kommunerna som bygger på konsument-&lt;br&gt;verkets konsumtions- och prisundersökningar. Socialstyrelsen har i dessa&lt;br&gt;allmänna råd även reviderat sin tidigare åldersindelning för att bättre&lt;br&gt;överensstämma med konsumentverkets pris- och konsumtionsundersök-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att försörjningsstödets nivå även fortsättningsvis bör&lt;br&gt;grunda sig på de konsumtions- och prisstudier som Konsumentverket&lt;br&gt;gör. Beloppen för de olika konsumtionspostema som ingår i försörj-&lt;br&gt;ningsstödets schablon bör sedan årligen justeras utifrån de reala föränd-&lt;br&gt;ringar som sker för de olika posterna. Försörjningsstödets nivå bör som&lt;br&gt;hittills delas upp på olika hushållstyper och åldersintervaller och utgå&lt;br&gt;från Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar.&lt;br&gt;Nivån för de olika kostnadsposterna bör preciseras genom förordning&lt;br&gt;som regeringen beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren till 6 b § anges exempel på vilka särskilda&lt;br&gt;skäl som kan föreligga för att gå ifrån schablonbeloppet i ett enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.8 Annat bistånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Med annat bistånd avses färdtjänst, hjälp i&lt;br&gt;hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för äldre eller funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens men&lt;br&gt;innehåller flera typer av annat bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna som yttrat sig&lt;br&gt;över kommitténs förslag har tillstyrkt förslaget att precisera bistånds-&lt;br&gt;rätten på det sätt som utredningen föreslår. Bland dem som tillstyrker&lt;br&gt;förslaget finns fyra statliga myndigheter och tolv domstolar. Justitie-&lt;br&gt;ombudsmannen, Svenska Kommunförbundet och 17 kommuner till-&lt;br&gt;styrker förslaget. Statskontoret, Länsstyrelserna i Blekinge län och&lt;br&gt;Gävleborgs län, Landstingsförbundet, Kommunförbundet i Norrbottens&lt;br&gt;län samt sex kommuner förordar avslag på kommitténs förslag med&lt;br&gt;motivet att den kommunala självstyrelsen urholkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åstorps kommun framhåller att ekonomisk behovsprövning bör ske i&lt;br&gt;fråga om bistånd i form av plats på behandlingshem för t.ex. hög-&lt;br&gt;inkomsttagare. Hudiksvalls kommun och Stockholms stad anser att dag-&lt;br&gt;verksamheter bör kunna beslutas som bistånd. Söderhamns kommun&lt;br&gt;anser att förslaget innebär att ramlagskonstruktionen ytterligare försvagas&lt;br&gt;och att preciseringar snabbt kan bli inaktuella. Dessutom anser kommu-&lt;br&gt;nen att &amp;quot;det finns uppenbara svårigheter att precisera rätten till annat&lt;br&gt;bistånd då alla sådana försök tenderar till att begränsa socialnämndernas&lt;br&gt;handlande&amp;quot;. Statens Handikappråd tillstyrker förslaget med motiveringen&lt;br&gt;att den enskildes rättighet stärks och att det är en fördel att lagen har en&lt;br&gt;likartad konstruktion som LSS. DHR och SRF föreslår att valfriheten&lt;br&gt;lyfts fram tydligare samt att uppräkningen av det personliga stödet bör&lt;br&gt;preciseras med bl.a. läs- och skrivhjälp för synskadade samt ledsagar-&lt;br&gt;service. PRO vill särskilt understryka att bistånd till färdtjänst och hem-&lt;br&gt;tjänst inte får prövas mot den enskildes ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Grundläggande frågor när det gäller&lt;br&gt;rätten till bistånd är dels vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan&lt;br&gt;den enskilde och samhället och dels hur den enskildes behov av hjälp&lt;br&gt;och stöd skall kunna garanteras i lagstiftningen. Socialtjänstlagens karak-&lt;br&gt;tär av målinriktad ramlag innebär att kommunerna har en betydande&lt;br&gt;frihet att utforma verksamheten utifrån skiftande lokala förutsättningar&lt;br&gt;och behov. Socialtjänstlagen innehåller målgruppsrelaterade handlings-&lt;br&gt;regler, riktlinjer och bestämmelser som allmänt rör socialtjänstens mål,&lt;br&gt;innehåll, ansvar och uppgifter. Bestämmelsen om den enskildes rätt till&lt;br&gt;bistånd har i lagstiftningen inga preciseringar vad avser personkrets eller&lt;br&gt;typ av insatser. I förarbetena till socialtjänstlagen anfördes olika skäl&lt;br&gt;som talade emot en tydligare precisering av biståndsrätten. Det ansågs&lt;br&gt;inte förenligt med den helhetssyn som skall prägla det sociala arbetet att&lt;br&gt;knyta rätten till bistånd till vissa angivna situationer eller insatser.&lt;br&gt;Statens tillsyn och besvärsrätten ansågs utgöra tillräcklig garanti för att&lt;br&gt;tillgodose den enskildes rättssäkerhet. Lagstiftaren överlämnade åt kom-&lt;br&gt;munerna att tolka innebörden i begreppet &amp;quot;livsföring i övrigt&amp;quot; och att&lt;br&gt;fastställa vilken levnadsnivå som kunde anses vara skälig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har kritiken mot den opreciserade regleringen av rätten&lt;br&gt;till bistånd ökat både från brukare och från kommunerna. Genom Handi-&lt;br&gt;kapputredningens (dir. 1988:53) arbete visades att socialtjänstlagens&lt;br&gt;opreciserade biståndsrätt inte utgjort ett tillräckligt starkt lagstöd för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillförsäkra svårt funktionshindrade erforderligt stöd och service. Lagen Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade som trädde&lt;br&gt;i kraft år 1994, innehåller nu preciserade bestämmelser om svårt funk-&lt;br&gt;tionshindrades rätt till olika former av stöd och service. Från kommun-&lt;br&gt;håll har man kritiserat det oprecisa uttrycket &amp;quot;skälig levnadsnivå&amp;quot; och&lt;br&gt;även tagit upp frågan om den enskildes rätt att välja biståndsinsats och&lt;br&gt;frågan om avgränsning mot landstingens ansvar för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårds insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att biståndet delas upp i två begrepp; bistånd till&lt;br&gt;&amp;quot;försörjningsstöd&amp;quot; samt &amp;quot;annat bistånd&amp;quot; varmed det senare endast avses&lt;br&gt;färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende for äldre eller funktions-&lt;br&gt;hindrade. I det följande ges en närmare beskrivning av de föreslagna&lt;br&gt;biståndskategoriema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilken nivå som avses med begreppet skälig&lt;br&gt;levnadsnivå för annat bistånd är avsikten med förslaget inte att föreslå&lt;br&gt;en precisering av nivån på biståndet. Begreppet skälig levnadsnivå kvar-&lt;br&gt;står i lagen och avsikten är inte att ifrågasätta den hittillsvarande tolk-&lt;br&gt;ningen av ambitionsnivåer och kvalitet på stödinsatser. Socialtjänstens&lt;br&gt;arbete och utformning av insatser skall alltid utgå från den enskildes&lt;br&gt;behov och livssituation. Begreppet skälig levnadsnivå ges sin grund-&lt;br&gt;läggande betydelse genom portalparagrafen. Målsättningen for social-&lt;br&gt;tjänstens verksamheter är att främja människors ekonomiska och sociala&lt;br&gt;trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färdtjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och&lt;br&gt;utgör ett stöd för personer som har betydande svårigheter att förflytta sig&lt;br&gt;på egen hand eller använda allmänna kommunikationer. Är 1974 in-&lt;br&gt;fördes ett särskilt statsbidrag till verksamheten som bidrog till att den&lt;br&gt;byggdes ut kraftigt och år 1980 kunde samtliga kommuner erbjuda färd-&lt;br&gt;tjänst. Den 1 januari 1996 hade totalt ca 430 000 personer färdtjänsttill-&lt;br&gt;stånd varav 16 % var yngre än 65 år. Drygt 360 000 ålderspensionärer&lt;br&gt;eller knappt en fjärdedel av denna åldersgrupp var berättigade till färd-&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färdtjänstens regelsystem varierar från kommun till kommun. Skillna-&lt;br&gt;derna gäller både vilka kriterier som tillämpas vid bedömningen av färd-&lt;br&gt;tjänsttillstånd och begränsningar av antalet resor per tidsperiod, resans&lt;br&gt;längd och kostnad samt krav på samåkning. Det finns också stora varia-&lt;br&gt;tioner mellan kommunerna både i fråga om andelen färdtjänstberättigade&lt;br&gt;personer i olika åldrar och i fråga om antalet resor per färdtjänst-&lt;br&gt;berättigad person. Enligt en aktuell översyn från Socialstyrelsen (Färd-&lt;br&gt;tjänsten i fyra regioner, kostnads- och kvalitetsutveckling 1991-1995,&lt;br&gt;1997) är den vanligaste avgiftskonstruktionen att resenären betalar en&lt;br&gt;viss procentandel av taxameterbeloppet. En del kommuner använder sig&lt;br&gt;av periodkort. Det förekommer också att färdtjänstresenärema betalar&lt;br&gt;samma taxa som den som gäller för övrig kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färdtjänsten är en viktig socialpolitisk och trafikpolitisk fråga. Handi-&lt;br&gt;kapputredningen har behandlat båda dessa aspekter på färdtjänsten och&lt;br&gt;föreslog i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) ett&lt;br&gt;samlat ansvar på länsnivå för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjuk-&lt;br&gt;resor och kollektivtrafik. Regeringen beslutade år 1993 att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare med uppgift att lägga fram förslag till bättre samord-&lt;br&gt;ning i länen av olika slag av offentligt betalda resor. I Samreseutred-&lt;br&gt;ningens betänkande Allmänna kommunikationer - för alla? (SOU&lt;br&gt;1995:70) konstateras att äldre och funktionshindrade personer har goda&lt;br&gt;möjligheter att använda sig av kollektiva färdmedel förutsatt att dessa&lt;br&gt;och även den fysiska miljön blir betydligt bättre anpassad till resenärer-&lt;br&gt;nas förflyttningsbehov. Enligt utredningen innebär dock det skilda&lt;br&gt;huvudmannaskapet för linjetrafiken och specialtransportema att trafik-&lt;br&gt;huvudmannen inte får del av de minskade kostnader inom t.ex. färd-&lt;br&gt;tjänsten som en ökad handikappanpassning skulle kunna medföra. Ut-&lt;br&gt;redningen föreslår en lagstiftning som innebär att trafikhuvudmannen&lt;br&gt;inte bara skall svara för den lokala och regionala linjetrafiken utan också&lt;br&gt;för den särskilda kollektivtrafiken. Med detta begrepp avses resor inom&lt;br&gt;länen med kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst och sjukresor. Den före-&lt;br&gt;slagna lagstiftningen om ett enhetligt huvudmannaskap för linjetrafik och&lt;br&gt;specialtransporter ligger i linje med målen för handikappolitiken som&lt;br&gt;innebär en normalisering av funktionshindrades resor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälp i hemmet (hemtjänst)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de år som gått sedan socialtjänstlagen trädde i kraft har hem-&lt;br&gt;tjänstens roll och uppgifter kraftigt förändrats. Under verksamhetens&lt;br&gt;uppbyggnad på 1960- och 1970-talen bestod hemtjänstens uppgifter&lt;br&gt;huvudsakligen i praktisk hjälp med hemmets skötsel, inköp och matlag-&lt;br&gt;ning. Omstrukturering och reducering av institutionsvården med bl.a.&lt;br&gt;kortare vårdtider inom den somatiska akutsjukvården har inneburit att&lt;br&gt;personlig omvårdnad och insatser av sjukvårdskaraktär fått en alltmer&lt;br&gt;framskjuten plats än tidigare. Sedan mitten av 1980-talet har både an-&lt;br&gt;talet och andelen äldre i olika åldersgrupper som får hemtjänst minskat.&lt;br&gt;I början av 1980-talet fick 22 % av ålderspensionärerna hemtjänst och i&lt;br&gt;dag uppgår andelen som har hjälp från hemtjänsten till knappt 10 %.&lt;br&gt;Variationen mellan kommunerna med avseende på hemtjänstens täck-&lt;br&gt;ningsgrad är stor och låg år 1994 mellan 3 % och 20 % för ålders-&lt;br&gt;gruppen över 65 år. För den äldsta åldersgruppen, över 80 år, låg varia-&lt;br&gt;tionen mellan 6 % och 40 %. Samtidigt som antalet hjälpmottagare&lt;br&gt;minskat har hemtjänstverksamheten byggts ut och antalet arbetstimmar&lt;br&gt;har ökat kraftigt under 1980-talet. Detta har inneburit en kraftig förskjut-&lt;br&gt;ning av insatserna till de allra äldsta och till dem med de mest omfattan-&lt;br&gt;de behoven av omsorg och vård och en ökande andel hjälptagare har&lt;br&gt;kunnat få mer omfattande insatser i det egna hemmet. En stor andel av&lt;br&gt;hjälptagama, f.n. ca 40 %, får relativt begränsad insats - under 10 tim-&lt;br&gt;mar per månad. En ökande andel äldre får omfattande insatser och när-&lt;br&gt;mare 10 % uppskattas ha hjälp motsvarande 20 timmar per vecka eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer. Möjligheterna att bo kvar i det egna hemmet även med omfattande&lt;br&gt;behov av omsorg och vård var tämligen begränsade i början på 1980-&lt;br&gt;talet. I dag får närmare en fjärdedel av vårdtagama hjälp dygnet runt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika slags insatser från hemtjänsten avser att underlätta den dagliga&lt;br&gt;livsföringen och i många fall också möjliggöra ett kvarboende i det egna&lt;br&gt;hemmet. Det kan handla om människor som på grund av sjukdom,&lt;br&gt;fysiska, psykiska och/eller sociala funktionshinder eller annan orsak&lt;br&gt;behöver stöd och hjälp i den dagliga livsföringen. Hemtjänstens insatser&lt;br&gt;är inte bara förbehållna äldre och yngre personer med funktionshinder.&lt;br&gt;För människor med missbruksproblem eller psykisk sjukdom kan hem-&lt;br&gt;tjänsten utgöra ett viktigt stöd och möjliggöra ett boende på egen hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemtjänstens traditionella innehåll kan allmänt sett indelas i uppgifter&lt;br&gt;av servicekaraktär och uppgifter som mer inriktas mot personlig omvård-&lt;br&gt;nad. Med serviceuppgifter kan avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets&lt;br&gt;skötsel - städning och tvätt - och hjälp med inköp, ärenden på post och&lt;br&gt;bank och med tillredning av måltider eller distribution av fardiglagad&lt;br&gt;mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver behövs&lt;br&gt;för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Detta kan handla&lt;br&gt;om hjälp för att kunna äta och dricka, klä sig och förflytta sig, sköta&lt;br&gt;personlig hygien och i övrigt insatser för att bryta isolering och för att&lt;br&gt;känna trygghet och säkerhet i det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang markera hemtjänstens betydelse&lt;br&gt;för att underlätta och möjliggöra människors dagliga livsföring i det&lt;br&gt;egna hemmet. En flyttning till särskilt boende kan i vissa fall vara den&lt;br&gt;bästa lösningen i de fall behoven av tillsyn och trygghet för den enskilde&lt;br&gt;och närstående inte fullt ut kan tillgodoses i det egna hemmet. De flesta&lt;br&gt;undersökningar visar dock att människor i det längsta vill bo kvar i sin&lt;br&gt;invanda miljö och där få den omsorg och vård som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda boendeformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionsboende i form av ålderdomshem och långtidsjukvård utgjorde&lt;br&gt;fram till 1960-talets början den huvudsakliga formen för äldreomsorg i&lt;br&gt;Sverige. Vanligen skedde placering på ett ålderdomshem när hjälpbe-&lt;br&gt;hovet förändrades från praktiska vardagssysslor till mer omfattande be-&lt;br&gt;hov av personlig omvårdnad eller när antalet hemtjänsttimmar nått en&lt;br&gt;bestämd nivå efter vilken det ansågs billigare att vårdas på ett ålder-&lt;br&gt;domshem. Ofta kunde omoderna bostäder med dålig standard och till-&lt;br&gt;gänglighet vara en bidragande orsak till flyttning. Ålderdomshemmen&lt;br&gt;var dock sällan anpassade för att klara omsorgen om människor med&lt;br&gt;stora funktionshinder eller svåra sjukdomstillstånd. Ytterligare en flytt-&lt;br&gt;ning till långtidssjukvården blev därför ofta nödvändig. Moderna äldre-&lt;br&gt;bostäder i form av serviceboende växte fram under 1970-talet och&lt;br&gt;många omoderna ålderdomshem har sedan dess byggts om för att till-&lt;br&gt;godose krav på tillgänglighet och god arbetsmiljö. Under 1980-talet&lt;br&gt;tillkom gruppbostaden som en småskalig boendeform särskilt anpassad&lt;br&gt;för personer med åldersdemens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen innebar att kommunerna år 1992 övertog ca 31 000&lt;br&gt;sjukhemsplatser från landstingen. Genom tillfälliga statsbidrag om&lt;br&gt;3 miljarder kronor som utgick under åren 1991-1996 beräknas antalet&lt;br&gt;äldrebostäder ha ökat med ca 20 000 och en stor del av dessa utgörs av&lt;br&gt;gruppboende för personer med åldersdemens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till ökningen av antalet äldre har andelen som bor i sär-&lt;br&gt;skild boendeform minskat under den senaste tioårsperioden. Samtidigt&lt;br&gt;har utvecklingen under 1980-talet med en kraftigt utbyggd hemtjänst och&lt;br&gt;en förskjutning av insatserna till dem med stora vårdbehov, inneburit att&lt;br&gt;drygt 40 000 äldre får insatser i det egna hemmet dygnet runt. Möjlig-&lt;br&gt;heten att vid någon tidpunkt flytta till en särskild boendeform torde&lt;br&gt;också ha ökat under senare år i takt med högre medelålder vid inflytt-&lt;br&gt;ningen och därmed större omsättning av boende. Vårdtyngden i särskilda&lt;br&gt;boendeformer har ökat betydligt under det senaste decenniet. 70 % av de&lt;br&gt;boende var år 1995 över 80 år och närmare två tredjedelar hade någon&lt;br&gt;form av åldersdemens. Variationen mellan kommunerna när det gäller&lt;br&gt;andelen boende i särskilda boendeformer är stor. Andelen ålderspensio-&lt;br&gt;närer totalt som bor i särskilt boende varierar mellan 4 % och 16 % och&lt;br&gt;mellan 13 % och 42 % för åldersgruppen över 80 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudinriktningen när det gäller omsorger om äldre och personer med&lt;br&gt;olika slags funktionshinder är att förstärka möjligheterna till eget boen-&lt;br&gt;de. Detta bör vara utgångspunkten även i de fall den enskilde har om-&lt;br&gt;fattande behov av tillsyn, omvårdnad och vård. När behovet av tillsyn&lt;br&gt;eller kraven på trygghet och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det&lt;br&gt;egna hemmet bör det finnas möjligheter att flytta till en särskild boende-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer många olika benämningar på de olika slag av kollek-&lt;br&gt;tivt boende som ingår i samlingsbegreppet särskilt boende. Traditionella&lt;br&gt;benämningar som ålderdomshem, servicebostäder, gruppboende och&lt;br&gt;sjukhem har en historisk bakgrund och kommer att förlora betydelse&lt;br&gt;allteftersom nya boendeformer och benämningar växer fram. När man&lt;br&gt;inte längre kan bo kvar i det egna hemmet måste, enligt regeringens&lt;br&gt;mening, det särskilda boendet - oavsett vad det kallas - kunna erbjuda&lt;br&gt;en god vård som beaktar den enskildes behov av självbestämmande,&lt;br&gt;integritet, trygghet och livskvalitet. Avsikten med förslaget är således&lt;br&gt;varken att utvidga eller begränsa rätten till dessa stödinsatser i förhållan-&lt;br&gt;de till vad som redan idag omfattas av rätten till bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.9 Bistånd i andra fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunen skall ha rätt att ge bistånd även&lt;br&gt;i andra fall än vad som omfattas av &amp;quot;försörjningsstöd&amp;quot; och &amp;quot;annat&lt;br&gt;bistånd&amp;quot;. Detta stöd skall bl.a. ses som ett komplement till försörj-&lt;br&gt;ningsstödet och kan exempelvis omfatta flyttningskostnader,&lt;br&gt;komplettering eller nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV m.m.,&lt;br&gt;skuldsanering, alternativ medicinsk behandling, psykoterapikost-&lt;br&gt;nader, mer omfattande tandvård, rekreations- eller semesterresor&lt;br&gt;m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd kan även ges i andra former såsom olika former av stöd&lt;br&gt;samt vård- och behandlingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om bistånd av detta slag skall inte kunna överklagas gen-&lt;br&gt;om förvaltningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag att i lagen preci-&lt;br&gt;sera ett grundstöd är, såsom framgår av avsnitt 8.7, avsett att täcka den&lt;br&gt;enskildes ekonomiska försörjningsbehov. Försörjningsstödet är avsett att&lt;br&gt;täcka de mest grundläggande behoven. Därutöver kan finnas ytterligare&lt;br&gt;behov av ekonomiskt stöd som ett hushåll kan ha. Kommunen kan där-&lt;br&gt;för behöva utge även annat ekonomiskt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som kan ingå i sådant stöd är exempelvis kostnader för&lt;br&gt;flyttning, komplettering eller nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV&lt;br&gt;m.m., flyttningskostnader, skuldersanering, alternativ medicinsk behand-&lt;br&gt;ling, psykoterapikostnader, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekrea-&lt;br&gt;tions- eller semesterresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan också besluta att anta normer som i praktiken utgör ett&lt;br&gt;tillägg till det lagreglerade försörjningsstödet. Ett antal kommuner har&lt;br&gt;redan idag normer som överstiger socialstyrelsens remommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § SoL hör det till socialnämndens uppgifter att bl.a. svara för&lt;br&gt;upplysningar, råd, stöd och vård och annat bistånd till familjer och en-&lt;br&gt;skilda som behöver det. I 10 § SoL anges ytterligare insatser som bl.a.&lt;br&gt;riktar sig mot barn, ungdomar, familjer, vuxna missbrukare och enskilda&lt;br&gt;med psykosociala problem. I bestämmelsen nämns bl.a. rådgivnings-&lt;br&gt;byråer, social jour och kontaktperson. I 11 § återfinns bestämmelser som&lt;br&gt;rör åtgärder mot missbruk. Enligt 11 § skall socialnämnden aktivt sörja&lt;br&gt;för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han be-&lt;br&gt;höver för att komma ifrån missbruket. Nämden skall i samförstånd med&lt;br&gt;den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen&lt;br&gt;fullföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § SoL finns bestämmelser som innebär att socialnämnden skall&lt;br&gt;verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda för-&lt;br&gt;hållanden. Socialnämnden skall samarbeta nära med hemmen och därvid&lt;br&gt;rikta särskild uppmärksamhet mot utvecklingen hos de barn och ung-&lt;br&gt;domar som visat tecken till en ogynnsam utveckling. Barn och ung-&lt;br&gt;domar skall beredas det skydd och stöd som de behöver och om det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverat placeras utanför det egna hemmet. Kommunen skall enligt&lt;br&gt;paragrafens nuvarande lydelse tillgodose det behov av stöd och hjälp&lt;br&gt;som kan föreligga hos barn och ungdomar efter det att en tvist om vård-&lt;br&gt;nad eller umgänge har avgjorts av domstol. Enligt 12 a § skall kommu-&lt;br&gt;nen erbjuda samarbetssamtal för att hjälpa föräldrar bli eniga i frågor&lt;br&gt;rörande vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de uppräknade insatserna ingår sådana insatser som kan sägas&lt;br&gt;utgöra grunden för det sociala arbetet med barn, ungdomar, familjer,&lt;br&gt;vuxna missbrukare och enskilda personer med psykosociala problem&lt;br&gt;såsom det bedrivs idag inom socialtjänsten. Detta kan bl.a. innefatta att&lt;br&gt;lämna upplysningar till den enskilde, hänvisa till eller förmedla kontakt&lt;br&gt;med andra samhällsorgan, motivationsarbete, all slags öppenvårdsinsatser&lt;br&gt;samt vård utanför hemmet i form av placering i familjehem eller i hem&lt;br&gt;för vård eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har kommunerna utvecklat arbetet med öppenvårds-&lt;br&gt;insatser så att allt mer av det sociala arbetet bedrivs i öppna former på&lt;br&gt;hemmaplan. Samtidigt har en metodutveckling skett. Arbetet riktas till&lt;br&gt;individer eller till grupper och ges såväl av professionella som av lek-&lt;br&gt;män. Det blir t.ex. allt vanligare att det inrättas gruppverksamheter för&lt;br&gt;barn till missbrukare och även för barn till psykiskt sjuka. Forskning har&lt;br&gt;visat att den här typen av stöd är betydelsefull och kan förebygga behov&lt;br&gt;av mer omfattande insatser i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika verksamheter där familjer kan få stöd i öppna former har också&lt;br&gt;utvecklats. Detta underlättar för de familjer som är dåligt motiverade att&lt;br&gt;ta emot det stöd som socialtjänsten erbjuder. Ibland kan dessa insatser&lt;br&gt;utgöra ett alternativ till de mer ingripande och dramatiska insatser som&lt;br&gt;en placering utanför hemmet innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller insatser för vuxna missbrukare har kommunerna&lt;br&gt;under senare år utvecklat mer öppna behandlingsformer på hemmaplan.&lt;br&gt;Dessa kan utöver ett nödvändigt motivationsarbete också innefatta t.ex.&lt;br&gt;gruppbehandling enligt den s.k. 12-stegsmodellen, stöd i boendet, syssel-&lt;br&gt;sättning och arbete eller andra former av vårdkedjor med lokal anknyt-&lt;br&gt;ning. Missbrukare erbjuds i vissa fall boende i inackorderingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mycket vanligt sätt att stödja barn och ungdomar är att tillsätta&lt;br&gt;kontaktpersoner eller kontaktfamiljer. Det förekommer även att vuxna&lt;br&gt;personer får stöd i form av en kontaktperson. Kontaktpersoner och kon-&lt;br&gt;taktfamiljer är oftast lekmän som rekryteras av socialtjänsten till dessa&lt;br&gt;uppdrag, som kan vara av mer eller mindre omfattande karaktär. Inom&lt;br&gt;detta område finns behov av utvärdering och metodutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn under skolåldern kan, som ett led i en behandling, erbjudas möj-&lt;br&gt;lighet att vara i familjedaghem eller på daghem. Det kan röra sig om ett&lt;br&gt;barn där hemmet av olika skäl, t.ex. missbruk, psykisk sjukdom eller&lt;br&gt;andra psykosociala svårigheter, inte kan tillgodose barnets behov av&lt;br&gt;stimulans och utveckling på ett tillfredsställande sätt. Detta bör lämp-&lt;br&gt;ligen ske i samverkan mellan socialtjänsten, barnomsorgen och andra&lt;br&gt;stöd- och behandlings verksamheter kring barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån den enskildes vårdbehov inte kan tillgodoses genom insatser&lt;br&gt;i mer öppna former kan det bli fråga om placering utanför hemmet. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ske i antingen familjehem eller hem för vård eller boende. Familje-&lt;br&gt;hemmen gör mycket betydelsefulla insatser för många barn och ung-&lt;br&gt;domar, men även för en del vuxna. Familjehemmen rekryteras, utreds,&lt;br&gt;godkänns, utbildas och handleds av kommunerna och kan ha mer eller&lt;br&gt;mindre formell kompetens för sitt uppdrag. De som placeras idag har i&lt;br&gt;regel en relativt omfattande problematik som ställer allt större krav på&lt;br&gt;dem som åtar sig uppdrag att vara familjehem. Placering i familjehem är&lt;br&gt;i de allra flesta fall att föredra framför placering i hem för vård eller&lt;br&gt;boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hem för vård eller boende (HVB-hem) erbjuder dygnetrunt-vård och&lt;br&gt;är därmed, i synnerhet när det gäller barn och ungdomar, personal-&lt;br&gt;krävande. Det finns dock situationer när vård- och behandlingsbehovet&lt;br&gt;hos individen är så stort att det inte kan tillgodoses på annat sätt än&lt;br&gt;genom en HVB-placering. Ett HVB-hem kan vara en mycket liten hem-&lt;br&gt;liknande institution men också ta emot ett större antal personer. De kan&lt;br&gt;drivas såväl i enskild som offentlig regi. HVB-hem tar emot barn och&lt;br&gt;ungdomar som kommer ensamma, hela eller delar av familjer och vuxna&lt;br&gt;med missbruk eller annan psykosocial problematik. Placeringstiden inom&lt;br&gt;HVB-hemmet varierar från att vara mycket korta akutplaceringar, längre&lt;br&gt;utredningsplaceringar till behandlingsplaceringar som sträcker sig över&lt;br&gt;flera år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd skall inte kunna&lt;br&gt;överklagas genom förvaltningsbesvär. Besluten kan dock överklagas&lt;br&gt;genom laglighetsprövning. Ett överklagat beslut kan då upphävas om det&lt;br&gt;inte tillkommit i laga ordning, beslutet hänför sig till något som inte är&lt;br&gt;en angelägenhet för kommunen, det organ som har fattat beslutet har&lt;br&gt;överskridit sina befogenheter eller beslutet strider mot lag eller annan&lt;br&gt;författning. Den förvaltningsdomstol som prövar ett överklagat beslut&lt;br&gt;kan däremot inte pröva skäligheten i ett enskilt fall eller sätta ett annat&lt;br&gt;beslut i stället för kommunens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor om bistånd i form av olika former av stöd samt vård-&lt;br&gt;och behandlingsinsatser som ankommer på socialtjänsten kan enligt&lt;br&gt;nuvarande regler överklagas med förvaltningsbesvär. Vilka möjligheter&lt;br&gt;som finns för den enskilde att överklaga olika beslut av socialnämnden&lt;br&gt;har dock ingen betydelse för kommunens skyldighet att erbjuda sådana&lt;br&gt;insatser när det behövs. Kommunens skyldighet härvidlag framgår bl.a.&lt;br&gt;av 11 och 12 §§ socialtjänstlagen samt av LVU och LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 9 § socialtjänstlagen framgår vidare att socialnämndens insatser för&lt;br&gt;den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom.&lt;br&gt;Den enskilde är därmed tillförsäkrad ett inflytande över insatserna. Det&lt;br&gt;sociala arbetet har sedan socialtjänstlagens ikraftträdande kommit att&lt;br&gt;präglas av detta synsätt och utvecklas i riktning mot en arbetsmetod som&lt;br&gt;går ut på att tillvarata och stärka den enskildes egna resurser. Den en-&lt;br&gt;skilde själv spelar en mera aktiv roll när det gäller bedömningen av&lt;br&gt;behovet av olika åtgärder och bestämmandet av målet för en viss insats.&lt;br&gt;I dag eftersträvas ett samspel med den enskilde snarare än ensidiga&lt;br&gt;myndighetsbeslut. Behovet av särskilda överklagningsmöjligheter när det&lt;br&gt;gäller beslut om här aktuella åtgärder blir därmed mindre framträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än tidigare. Det ter sig dessutom ytterst osannolikt att en person som är Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;i verkligt behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av&lt;br&gt;kommunen. Vad den enskilde och kommunen kan ha olika uppfattningar&lt;br&gt;om är i första hand valet av insats eller utformningen av insatsen. Detta&lt;br&gt;är knappast en fråga som lämpar sig för juridisk överprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser av dessa skäl att möjligheten att anföra förvaltnings-&lt;br&gt;besvär över denna typ av beslut inte behövs för att kommunen skall&lt;br&gt;tillgodose de varierande behov av stöd, vård eller behandling som en-&lt;br&gt;skilda kan ha. Regeringen vill samtidigt betona det stora ansvar som&lt;br&gt;kommunen har för att det finns lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a.&lt;br&gt;barn och unga i svårigheter och för människor med missbruksproblem.&lt;br&gt;Överklagande får i stället ske enligt den ordning som anges för laglig-&lt;br&gt;hetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utgår från att kommunen även i fortsättningen tillförsäkrar&lt;br&gt;den enskilde en skälig levnadsnivå och att stödet utformas så att det&lt;br&gt;stärker dennes resurser att leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och den hittillsvarande&lt;br&gt;tolkningen av ambitionsnivåer och kvalitet på stödinsatser avses inte att&lt;br&gt;ifrågasättas. Socialtjänstens arbete och utformning av insatser skall alltid&lt;br&gt;utgå från den enskildes behov och livssituation. Begreppet skälig&lt;br&gt;levnadsnivå ges sin grundläggande betydelse genom portalparagrafen.&lt;br&gt;Målsättningen för socialtjänstens verksamheter är att främja människors&lt;br&gt;ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva&lt;br&gt;deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.10 Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Återkrav av försörjningsstöd enligt 6 § SoL&lt;br&gt;får ske endast när biståndet utgivits som förskott på social för-&lt;br&gt;mån, till den som är indragen i en arbetskonflikt eller till den som&lt;br&gt;på grund av förhållanden som han inte kunnat råda över hindrats&lt;br&gt;från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet&lt;br&gt;att lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd utgått obehörigt eller med för högt belopp får social-&lt;br&gt;tjänsten besluta om att återkräva biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon av andra orsaker obehörigen eller med för högt be-&lt;br&gt;lopp uppburit ekonomiskt bistånd och han skäligen borde ha insett&lt;br&gt;detta får socialtjänsten också besluta att återkräva det belopp som&lt;br&gt;utbetalats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde inte betalar godvilligt får socialnämnden föra&lt;br&gt;talan hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta som yttrat sig i frågan anser att&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL inte är förenat med en skyldighet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återbetalning, annat än enligt särskilda undantagsbestämmelser. Ett fler- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;tal remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag till den utvidgning av&lt;br&gt;reglerna för återbetalning av utgivet socialbidrag som kommittén före-&lt;br&gt;slår. Socialstyrelsen delar kommitténs uppfattning men anser att det bör&lt;br&gt;övervägas om inte beslut om återbetalning borde vara möjligt att över-&lt;br&gt;klaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna som yttrat sig i frågan pekar på behov av&lt;br&gt;vissa preciseringar, bl.a. Kammarrätten i Göteborg som anser att regler-&lt;br&gt;na är onödigt omständiga och Länsrätten i Stockholm som påpekar att&lt;br&gt;terminologin i 6 kap. och 8 kap. 3 § bör bättre anpassas till varandra&lt;br&gt;liksom att förutsättningarna i 4 § är alltför otydligt formulerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen avstyrker kommitténs förslag vad gäller frågan&lt;br&gt;om återbetalningsskyldighet av felaktigt utbetalt socialbidrag och anser&lt;br&gt;att frågan borde ha belysts ytterligare. JO anser att det är mindre lämp-&lt;br&gt;ligt att föra talan i civilrättsliga frågor hos förvaltningsdomstolar och&lt;br&gt;ifrågasätter om det finns något egentligt behov av en reglering i frågan&lt;br&gt;då kommunen dessutom redan i dag i många fall har möjlighet att föra&lt;br&gt;talan om ersättning vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande bestämmelser kan socialnämnden ge hjälp och stöd&lt;br&gt;utöver vad den enskilde har rätt till med stöd av 6 § SoL. Syftet härmed&lt;br&gt;är att förebygga att ett senare akut biståndsbehov uppkommer. Sådan&lt;br&gt;ekonomisk hjälp kan också utgå i rehabiliterande syfte när rätt till bi-&lt;br&gt;stånd enligt 6 § inte föreligger. Möjligheten att återkräva ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som ges på annan grund än rätten till bistånd regleras i 33 § andra&lt;br&gt;stycket SoL. Enligt bestämmelsen får socialnämnden återkräva denna&lt;br&gt;hjälp om den getts under villkor om återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd till försörjningen är således enligt huvudregeln inte återbetal-&lt;br&gt;ningspliktigt. Möjlighet att återkräva sådan hjälp föreligger endast om&lt;br&gt;den getts som förskott på en social förmån eller som ersättning till den&lt;br&gt;som är indragen i en arbetskonflikt. De förmåner som här avses kan&lt;br&gt;bl.a. vara förtidspension eller någon form av försäkringsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De undantagsbestämmelser som nu gäller omfattar inte sådana situa-&lt;br&gt;tioner då den enskilde på grund av förhållanden som han inte själv kan&lt;br&gt;råda över hindrats från att förfoga över sin inkomster och tillgångar och&lt;br&gt;därigenom varit berättigad till bistånd för sin försörjning. Sådana situa-&lt;br&gt;tioner som har uppstått är t.ex. i samband med bankkonflikten år 1990&lt;br&gt;då tredje man drabbades genom att innestående medel inte kunde betalas&lt;br&gt;ut. Andra exempel på sådana situationer är om tekniska problem för-&lt;br&gt;hindrar överföring av medel, t.ex. löneutbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framförts önskemål om att återkravsrätten skall vidgas ytter-&lt;br&gt;ligare för att bl.a. omfatta de nyss beskrivna situationerna. Från vissa&lt;br&gt;håll har framförts önskemål om en ytterligare vidgning av återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten som ger biståndsrätten mer karaktär av ett låneinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av ekonomiskt stöd som inte omfattas av&lt;br&gt;försörjningsstödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kommunernas befogenhet att utge ekonomiskt stöd&lt;br&gt;utöver vad som omfattas av rätten till bistånd enligt 6 § SoL fyller en&lt;br&gt;viktig funktion i socialtjänstens mer långsiktiga förebyggande arbete.&lt;br&gt;Den nya 6 h § ger enskilda möjlighet att få ekonomiskt stöd t.ex. i reha-&lt;br&gt;biliterande syfte eller för tillfälliga eller akuta hjälpbehov även om rätt&lt;br&gt;till försörjningsstöd inte föreligger. Omfattningen av sådant ekonomiskt&lt;br&gt;stöd är enligt regeringens uppfattning helt en fråga för kommunens be-&lt;br&gt;dömning. Att den enskilde, när den sociala och ekonomiska situationen&lt;br&gt;så medger, återbetalar stödet är en naturlig konsekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att bestämmelsen i 33 § andra stycket SoL om kom-&lt;br&gt;munens möjlighet att återkräva ekonomiskt stöd som utgivits på andra&lt;br&gt;grunder rätten till bistånd bör behållas. Detta gäller också bestämmel-&lt;br&gt;serna om kommunens möjlighet att föra talan om återkrav samt att efter-&lt;br&gt;ge ersättningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av försörjningsstöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller återbetalningsskyldighet av försörjningsstöd finner regeringen&lt;br&gt;inte skäl att frångå huvudprincipen att sådant stöd inte skall ges med&lt;br&gt;villkor om återbetalning. Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen utgör&lt;br&gt;det yttersta skyddsnätet i samhällets olika trygghetssystem för med-&lt;br&gt;borgarna. Den som saknar arbetsinkomst och inte heller omfattas av&lt;br&gt;andra försörjningssystem, t.ex. arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetsförsäk-&lt;br&gt;ring, sjukpenning eller allmän pension garanteras genom rätten till bi-&lt;br&gt;stånd en skälig levnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna för samhällets olika försörjningsstöd innebär att dessa&lt;br&gt;vanligtvis utges utan skyldighet för den enskilde att återbetala vad han&lt;br&gt;erhållit. Detta gäller t.ex. kontant arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetser-&lt;br&gt;sättning, socialförsäkringsförmåner och bostadsbidrag. Motsvarande&lt;br&gt;princip bör också gälla för ekonomiskt stöd som utges enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna om rätten till bistånd i socialtjänstlagen, dvs. försörjnings-&lt;br&gt;stödet. Undantagen från denna huvudregel bör vara tydligt motiverade&lt;br&gt;och väl preciserade i särskilda bestämmelser. Undantagen i nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning är som nämnts tidigare bistånd som utgetts som förskott på&lt;br&gt;en social förmån eller ersättning samt bistånd till den som är indragen i&lt;br&gt;en arbetskonflikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa en generell återbetalningsskyldighet för ekonomiskt bistånd&lt;br&gt;skulle ge socialtjänsten en funktion av låneinstitut. Utöver vad som&lt;br&gt;framförts tidigare finner regeringen en sådan lagkonstruktion som oför-&lt;br&gt;enlig med biståndets principiella funktion som en rättighet. Därtill skulle&lt;br&gt;andra icke önskvärda effekter kunna uppstå. Människor som ansöker om&lt;br&gt;banklån för att klara en tillfällig ekonomisk belastning skulle kunna&lt;br&gt;riskera att hänvisas till socialtjänstens lånesystem. Även administrativa&lt;br&gt;skäl talar mot ett sådant utvidgat lånesystem. Det skulle kräva att kom-&lt;br&gt;munerna bygger upp en dyrbar återkravsverksamhet som kontinuerligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevakar och reviderar betalningsplaner och driver processer för att väcka Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;talan om återkrav i de fall beviljade lån inte betalas enligt uppgjord plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag med den begränsade kravverksamhet som vanligtvis före-&lt;br&gt;kommer anser många kommuner att en kravverksamhet kräver allt för&lt;br&gt;stora resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med majoriteten av remissinstanserna som lämnat synpunkter&lt;br&gt;på denna fråga anser regeringen att den nuvarande generella principen&lt;br&gt;inte skall frångås. Däremot kan det finnas skäl att komplettera undan-&lt;br&gt;tagsbestämmelsen om återkrav till att även omfatta sådana situationer då&lt;br&gt;den enskilde på grund av förhållanden som han inte kunnat råda över&lt;br&gt;hindras att förfoga över sina inkomster eller tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer det inte som rimligt att enskilda med tillräckliga&lt;br&gt;medel till sin försörjning men som t.ex. på grund av andra yrkesgruppers&lt;br&gt;arbetskonflikter inte förfogar över dessa medel inte skall återbetala ut-&lt;br&gt;givet försörjningsstöd. Detta inträffade för många människor vid bank-&lt;br&gt;konflikten år 1990. Motsvarande situation kan också uppstå bl.a. på&lt;br&gt;grund av felaktigheter i de tekniska system som används vid löneutbetal-&lt;br&gt;ningar eller banktransaktioner. Regeringen föreslår därför en komplette-&lt;br&gt;rande bestämmelse som medger att socialtjänsten får återkräva försörj-&lt;br&gt;ningsstöd som den enskilde erhållit om stödet lämnats till den som på&lt;br&gt;grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats&lt;br&gt;från att förfoga över sina inkomster eller tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av hjälp som utbetalats på felaktiga grunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande socialtjänstlag saknas bestämmelser om kommunens möjlig-&lt;br&gt;heter att besluta om återbetalning av ekonomiskt bistånd som utbetalats&lt;br&gt;på grund av att den enskilde har lämnat oriktiga uppgifter. Talan mot&lt;br&gt;den enskilde får i dessa fall föras vid allmän domstol. Även om dom-&lt;br&gt;stolen finner den tilltalade skyldig till bedrägeri medför detta inte auto-&lt;br&gt;matiskt att den tilltalade blir skyldig att betala skadestånd motsvarande&lt;br&gt;det belopp som han eller hon obehörigt uppburit. Däremot är en fällande&lt;br&gt;dom en förutsättning för att den enskilde skall kunna åläggas ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 kap. 4 § AFL finns bestämmelser om skyldighet för den enskilde&lt;br&gt;att återbetala ersättning enligt AFL som utbetalats på oriktiga grunder.&lt;br&gt;Socialtjänstens möjligheter att idag erhålla återbetalning av ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd som utbetalats på oriktiga grunder begränsas däremot till de&lt;br&gt;ärenden där allmän domstol beslutat om återbetalning med stöd av&lt;br&gt;skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialtjänstkommittén är en allmän uppfattning bland kommun-&lt;br&gt;politiker och socialarbetare att omfattningen av felaktigt utgivet social-&lt;br&gt;bidrag är litet. Men oavsett hur omfattande dessa företeelser är anser&lt;br&gt;regeringen det otillfredsställande att socialtjänstlagen saknar bestämmel-&lt;br&gt;ser som möjliggör för socialtjänsten att besluta om återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i sådana fall. Regeringen ser det som självklart att män-&lt;br&gt;niskor som erhållit ekonomiskt stöd genom att lämna oriktiga uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller som underlåtit att lämna uppgifter om sina ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den skall återbetala detta stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör återbetalningsskyldighet föreligga även&lt;br&gt;om den enskilde inte har haft för avsikt att framkalla den felaktiga betal-&lt;br&gt;ningen. Socialtjänstens beslut att återkräva bistånd som utbetalats på&lt;br&gt;oriktiga grunder bör enligt vår mening kunna ske även om straffrättslig&lt;br&gt;påföljd inte kan utdömas till följd av uppsåtligt eller vårdslöst lämnade&lt;br&gt;vilseledande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen bör därför kompletteras med en bestämmelse som ger&lt;br&gt;socialnämnden en rätt att besluta om att återkräva biståndet i de fall den&lt;br&gt;enskilde erhållit ekonomiskt bistånd som grundats på oriktiga eller vilse-&lt;br&gt;ledande uppgifter eller när uppgifter undanhållits socialtjänsten. Bestäm-&lt;br&gt;melsen om återkrav i sådana fall bör självfallet inte påverka eller ersätta&lt;br&gt;socialtjänstens beslut att göra polisanmälan om den enskilde avsiktligt&lt;br&gt;lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också uppkomma situationer där socialtjänsten förorsakar&lt;br&gt;felaktiga utbetalningar, men där den enskilde bör ha insett att betal-&lt;br&gt;ningen varit felaktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättspraxis när det gäller återbetalningsskyldighet med stöd av AFL&lt;br&gt;framgår att en försäkrad skäligen bör ha insett att det utbetalade be-&lt;br&gt;loppet varit felaktigt t.ex. när dubbla ersättningar betalats ut för samma&lt;br&gt;period, ersättning för lönebortfall har utgått samtidigt som lön utbetalats&lt;br&gt;eller när det skett en felräkning så att det belopp som har utbetalats har&lt;br&gt;blivit mycket högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan rättspraxis beträffande tolkningen av&lt;br&gt;felaktig utbetalning av socialförsäkringsförmån tjäna som vägledning för&lt;br&gt;socialtjänstens beslut om återkrav av en felaktig utbetalning. Därutöver&lt;br&gt;anser regeringen att när det utbetalade beloppet överstiger ett tidigare&lt;br&gt;meddelat skriftligt beslut om ekonomiskt stöd bör den enskilde också&lt;br&gt;skäligen ha insett att en felaktig utbetalning gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkrav av ekonomiskt bistånd som utbetalats på oriktiga&lt;br&gt;grunder skall fattas av den politiska nämnd som är ansvarig för frågor&lt;br&gt;om ekonomiskt stöd. Detta gäller också felaktigt utgivet ekonomiskt stöd&lt;br&gt;som förorsakats av socialtjänsten. Talan om återkrav får härefter föras&lt;br&gt;hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande bestämmelserna om socialtjänstens möjligheter att helt&lt;br&gt;eller delvis efterge skyldighet att återbetala ekonomiskt bistånd föreslås&lt;br&gt;också gälla för de här föreslagna bestämmelser om återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9. Barn- och ungdomsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Socialtjänstlagen kompletteras med ett bamperspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Portalparagrafen kompletteras med en ny&lt;br&gt;bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Den nya bestämmelsen svarar mot artikel 3 i FN:s&lt;br&gt;barnkonvention och innebär att när åtgärder rör barn skall särskilt&lt;br&gt;beaktas vad hänsynen till barnens bästa kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om barns rätt att komma till tals beträffande åt-&lt;br&gt;gärder som rör dem infors i 9 §. När en åtgärd rör ett barn skall&lt;br&gt;barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall&lt;br&gt;tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser understryker att&lt;br&gt;det är mycket positivt att barnets rätt förstärks i lagförslaget. Många&lt;br&gt;remissinstanser framhåller dock vikten av att de anställda ges utbildning&lt;br&gt;för att klara av dessa nya arbetsuppgifter och att förslaget kommer att&lt;br&gt;kräva ökade resurser. Ett antal instanser efterlyser en tydligare definition&lt;br&gt;och konkretisering av begreppet &amp;quot;barnets bästa&amp;quot;. Rädda barnen föreslår&lt;br&gt;att bamperspektivet lyfts fram tydligare och med hänvisning till FN:s&lt;br&gt;barnkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Barn skall, enligt artikel 12 i FN:s barnkonvention, ha rätt att uttrycka&lt;br&gt;sin mening i alla frågor som berör det. Barnets åsikter skall tillmätas&lt;br&gt;betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Socialtjänstlagen&lt;br&gt;bör, enligt regeringens mening, tillföras ett uttryckligt bamperspektiv.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför två nya bestämmelser som syftar till att&lt;br&gt;stärka barnets ställning inom socialtjänstens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena bestämmelsen ger uttryck for principen att när åtgärder rör&lt;br&gt;barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Be-&lt;br&gt;stämmelsen bör, såsom Lagrådet förordat, ha en liknande utformning&lt;br&gt;som den i utlänningslagen. Den andra bestämmelsen tillförsäkrar barnet&lt;br&gt;en rätt att uttrycka sin åsikt i saker som rör barnet personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets rätt att uttrycka sin åsikt i saker som berör det personligen&lt;br&gt;betyder att dess inställning skall klargöras utan att barnet för den skull&lt;br&gt;sätts i svåra valsituationer. Uppgiften för socialtjänsten blir att skaffa sig&lt;br&gt;en bild av barnet och dess behov. Barnet får inte pressas på synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnperspektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att här närmare beröra innebörden i begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;bamperspektiv&amp;quot;. I Bamkommitténs delrapport (SOU 1996:15) Bamkon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventionen och utlänningslagen diskuteras begreppet bamperspektiv. Där&lt;br&gt;slås fast att &amp;quot;barnkonventionen kan sägas utgöra vår tids samhälleliga&lt;br&gt;bamperspektiv eftersom den uttrycker världssamfundets syn på bam och&lt;br&gt;ungdomar. Konventionens grundsyn; varje barns rätt att utan diskrimine-&lt;br&gt;ring få sina rättigheter respekterade, principen om barnets bästa, om&lt;br&gt;vikten att lyssna till barnet och om dess rätt till liv och utveckling,&lt;br&gt;formar en hållning till bam på det internationella planet. Det krav som&lt;br&gt;barnkonventionen ställer på världens stater är att detta förhållningssätt,&lt;br&gt;detta bamperspektiv, skall genomsyra alla beslut som rör bam.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utgångspunkten i bamperspektivet är respekten for barnets fulla&lt;br&gt;människovärde och integritet. Alla människor - stora som små - har&lt;br&gt;lika värde. Visserligen växer bam upp med mycket olika ekonomiska,&lt;br&gt;politiska och religiösa förutsättningar, men varje bam har ändå sam-&lt;br&gt;ma rätt att bli bemött med respekt och få samma skydd för sin&lt;br&gt;integritet. Ytterligare en utgångspunkt i bamperspektivet är barn-&lt;br&gt;domens egenvärde. Bam ses inte som bihang till föräldrarna eller som&lt;br&gt;passiva mottagare av föräldrapåverkan. De ses inte heller som minia-&lt;br&gt;tyrupplagor av vuxna utan som unika individer med egna behov.&lt;br&gt;Barndomen ses således inte enbart som en förberedelsetid för vuxen-&lt;br&gt;livet utan som en del av livet med ett värde i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionen bekräftar därmed den syn och den nya förståelse&lt;br&gt;för bams behov som har vuxit fram under 1900-talet; att bam är in-&lt;br&gt;divider med egna behov och uppfattningar om verkligheten, som i en&lt;br&gt;rad avseenden skiljer sig från vuxnas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med den genomgång av svensk lagstiftning gällande bam&lt;br&gt;som påbörjades när Sverige ratificerade barnkonventionen, fick Social-&lt;br&gt;styrelsen ett uppdrag att se över hur socialtjänsten efterlevde konven-&lt;br&gt;tionens intentioner om bams bästa. Det resonemanng som förs om bam-&lt;br&gt;perspektivet i rapporten &amp;quot;Bam i fokus&amp;quot; (SoS-rapport 1996:19) kan sam-&lt;br&gt;manfattas på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialt arbete med bam måste utföras utifrån ett bamperspektiv, därför&lt;br&gt;att bam inte själva kan göra sig hörda. Barnet är den svagare parten och&lt;br&gt;samhället kan sägas ha ett moraliskt ansvar att bevaka den svagare&lt;br&gt;partens intressen. Utsatta bams föräldrar är inte heller starka i förhållan-&lt;br&gt;de till samhället, men de är åtminstone starkare än bamet. Ordet&lt;br&gt;perspektiv betyder synvinkel. I detta sammmanhang kan perspektiv alltså&lt;br&gt;betyda att se ur barnets synvinkel, att se med bams ögon. Men bampers-&lt;br&gt;pektiv kan också betyda att vuxna ser bamet, dvs. den vuxne har bamet&lt;br&gt;i sin synvinkel. Den som använder begreppet lägger oftast in antingen&lt;br&gt;den ena eller den andra betydelsen i det. Socialstyrelsen menar i sin&lt;br&gt;rapport att begreppet bamperspektiv inom socialtjänsten måste innefatta&lt;br&gt;bägge betydelserna - att vuxna ser bamet och att vuxna lyssnar till&lt;br&gt;barnets egna synpunkter och bildar sig en personlig uppfattning om&lt;br&gt;bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att varje beslut som rör ett bam måste grunda sig på&lt;br&gt;en bedömning om vad som är bäst för just det bamet. Olika förslag till&lt;br&gt;lösningar behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssitua-&lt;br&gt;tion. Barnets bästa är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men skall alltid beaktas, utredas och redovisas. Bamperspektivet står&lt;br&gt;ibland i motsatsförhållande till ett vuxenperspektiv. Bam kan dock inte&lt;br&gt;ses isolerade från sina föräldrar och föräldrar kan inte ses isolerade från&lt;br&gt;sina bam. Att de vuxna får bästa möjliga stöd genom socialtjänsten&lt;br&gt;ligger också i barnets intresse. Vid en intressekonflikt mellan bamet och&lt;br&gt;de vuxna måste dock barnets intresse ha företräde. Den vuxne får för&lt;br&gt;den skull inte lämnas utan stöd utan måste ägnas uppmärksamhet från&lt;br&gt;socialtjänstens sida. Ett stärkt bamperspektiv inom socialtjänsten innbär&lt;br&gt;ockå det omvända förhållandet. Det betyder att även barnens situation&lt;br&gt;bör uppmärksammas när vuxna vänder sig till socialtjänsten med en&lt;br&gt;ansökan om ekonomiskt eller annat bistånd till familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att ytterligare kommentera vissa begrepp i det&lt;br&gt;föreslagna tillägget till portalparagrafen. Med åtgärder avses närmast&lt;br&gt;insatser på individnivå, dvs. utrednings-, stöd- och behandlingsinsatser.&lt;br&gt;Vad som är barnets bästa är inte en gång för alla givet. Begreppet är&lt;br&gt;relativt och betyder olika saker för olika människor beroende på hur&lt;br&gt;barnets behov uppfattas av dem. Begreppets innebörd förändras över tid&lt;br&gt;i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället för-&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet finns redan idag i socialtjänstlagen (12 och 27 §§). Det&lt;br&gt;används också genomgående i föräldrabalkens sjätte kapitel om vårdnad&lt;br&gt;och umgänge. Genom ändringar i föräldrabalken som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1996 (prop. 1994/95:224) har uttryckliga bestämmelser om&lt;br&gt;barnets rätt att komma till tals införts vad gäller adoptionsärenden, i mål&lt;br&gt;om vårdnad och umgänge samt i namnärenden. När en domstol skall&lt;br&gt;avgöra vad som är till barnets bästa skall den ta hänsyn till barnets vilja&lt;br&gt;med beaktande av barnets ålder och mognad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialarbetare som kommer i kontakt med bam och föräldrar inom&lt;br&gt;socialtjänsten ställs dagligen inför svåra avgöranden när det gäller att&lt;br&gt;fatta beslut om lämpliga insatser. Det kräver gedigna kunskaper. Genom&lt;br&gt;Bam i fokus-projektet påbörjades ett välbehövligt metodutvecklings-&lt;br&gt;arbete inom socialtjänsten med syftet att sätta bamet mer i centrum i det&lt;br&gt;sociala arbetet. I den avslutande rapporten konstaterar Socialstyrelsen att&lt;br&gt;det krävs ytterligare insatser för att den påbörjade utvecklingen inte skall&lt;br&gt;avstanna. Regeringen anser att fortsatt metodutveckling inom detta om-&lt;br&gt;råde är nödvändig för att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2. Grundläggande bestämmelser för skyddet av bam&lt;br&gt;och ungdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna om socialtjänstens skyldighet&lt;br&gt;att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos bam och&lt;br&gt;ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling är&lt;br&gt;angelägna och bör betonas. Det gäller även reglerna om skyldig-&lt;br&gt;het för socialtjänsen att &amp;quot;i nära samarbete med hemmen sörja för&lt;br&gt;att bam och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det&lt;br&gt;skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har i huvudsak instämt i kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 12 § SoL finns bestämmelser&lt;br&gt;om skyddet för bam och ungdom. Även om regeringen inte föreslår&lt;br&gt;någon ändring i sak finns det anledning att något kommentera social-&lt;br&gt;tjänstens skyldighet att &amp;quot;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen&lt;br&gt;hos bam och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling&amp;quot;.&lt;br&gt;Denna formulering infördes i socialtjänstlagen den 1 juli 1985 i samband&lt;br&gt;med att det s.k. mellantvånget infördes i lagen (1990:52) med bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga. Mellantvånget innebär att socialnämnden enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 22 § LVU kan besluta att den unge skall hålla kontakt&lt;br&gt;med en kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av propositionen (prop. 1984/85:171) om särskilda insatser inom&lt;br&gt;socialtjänsten för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet&lt;br&gt;m.m. framgår att ändringen i socialtjänstlagen syftade till att dels förtyd-&lt;br&gt;liga socialtjänstens ansvar för ungdomar, framförallt ungdomar med&lt;br&gt;missbruksproblem och unga lagöverträdare, dels motverka tendenser till&lt;br&gt;att i ökad utsträckning döma ungdomar till påföljder inom kriminal-&lt;br&gt;vården. Också mot bakgrund av artikel 37 i barnkonventionen om fri-&lt;br&gt;hetsberövande av bam och den aktuella allmänna debatten om unga&lt;br&gt;lagöverträdare är det angeläget att understryka socialtjänstens ansvar för&lt;br&gt;denna grupp ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som kommer till uttryck i förarbete-&lt;br&gt;na till den nu aktuella bestämmelsen, men är samtidigt medveten om&lt;br&gt;svårigheterna med att omsätta lagstiftarens intentioner i praktisk hand-&lt;br&gt;ling. Det är dock angeläget att socialnämnden inte utan vidare släpper&lt;br&gt;kontakten med ungdomar som har visat tecken till en ogynnsam utveck-&lt;br&gt;ling i situationer när förutsättningarna för vård enligt LVU inte är upp-&lt;br&gt;fyllda och samtycke till insatser inte har kunnat erhållas. Detsamma&lt;br&gt;gäller familjer med små bam där föräldrarna avvisar socialtjänstens&lt;br&gt;erbjudanden om frivilliga insatser och där förhållandena är allvarliga&lt;br&gt;men inte sådana att LVU kan tillämpas. För att kunna vända familjernas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inställning till att ta emot hjälp krävs både ett varierat utbud av insatser Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;och hög kompetens hos berörda socialarbetare. Det talar for kompetens-&lt;br&gt;och metodutveckling inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3. Anmälan till socialtjänsten om bam som far illa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Var och en som får kännedom om något&lt;br&gt;som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en under-&lt;br&gt;årigs skydd bör anmäla detta till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de myndigheter och anställda hos myndigheter som om-&lt;br&gt;fattas av anmälningsskyldigheten i dag skall anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten gälla för alla personer som är verksamma inom enskild&lt;br&gt;verksamhet som berör bam och ungdom, enskild hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård samt enskilt bedriven verksamhet på socialtjänstens område&lt;br&gt;allt under förutsättning att det är fråga om yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som är verksamma inom kommunal familjerådgivning&lt;br&gt;gäller liksom idag skyldigheten att anmäla socialtjänsten endast&lt;br&gt;om de i sin verksamhet får kännedom om att en underårig ut-&lt;br&gt;nyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att lämna uppgifter till socialtjänsten skall&lt;br&gt;också vara skyldig att lämna motsvarande uppgifter som vittne i&lt;br&gt;domstol i mål om vissa brott mot underårig samt mål enligt vissa&lt;br&gt;bestämmelser i socialtjänstlagen och mål enligt LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många instanser ser med tillfredsställese på utvid-&lt;br&gt;gningen av anmälningsuppmaning och anmälningsskyldighet när det&lt;br&gt;gäller underåriga och anser att det är positivt att de särskilda reglerna till&lt;br&gt;skydd för underåriga preciserats. Ett antal instanser anmärker att det&lt;br&gt;saknas en helt godtagbar förklaring till varför familjerådgivningen skall&lt;br&gt;ha en mindre rigorös anmälningsskyldighet än socialtjänsten samt att&lt;br&gt;misshandelsbegreppet i detta fall är oklart. Samma skyldighet bör gälla&lt;br&gt;för familjerådgivningen som i övrigt och därmed omfatta såväl fysisk&lt;br&gt;som psykisk misshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen (SoS) anser att förslagets formulering &amp;quot;...ingripa till en&lt;br&gt;underårigs skydd...&amp;quot; kan uppfattas som om man endast bör anmäla när&lt;br&gt;bamet är så illa utsatt att det behöver skydd av något slag. Formule-&lt;br&gt;ringen bör ersättas med &amp;quot;...ingripa till en underårigs hjälp eller skydd...&amp;quot;&lt;br&gt;för att markera behovet av att barnets situation uppmärksammans så&lt;br&gt;tidigt som möjligt. SoS påpekar även att det bör klargöras huruvida&lt;br&gt;Svenska kyrkan, som har en utbredd bam- och ungdomsverksamhet,&lt;br&gt;omfattas av skyldigheten att anmäla till socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen (BO) framhåller att ordet anmälan enligt BO:s&lt;br&gt;erfarenhet har en mycket negativ klang hos både allmänhet och de&lt;br&gt;yrkesgrupper som berörs. Enligt BO bör det framgå tydligare att man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informerar om ett forhållande. Stockholms stad gör samma påpekande&lt;br&gt;och föreslår att begreppet anmäla ersätts med &amp;quot;underrätta&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO, liksom BRIS, anser att anmälnings- och uppgiftsskyldigheten vad&lt;br&gt;gäller ideellt arbetande organisationer måste förtydligas, eftersom råd-&lt;br&gt;givningsverksamhet för bam som far illa riskerar att omintetgöras om&lt;br&gt;den verksamheten skulle omfattas av anmälningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen ställer sig positiv till anmälningsskyldigheten, men på-&lt;br&gt;pekar att myndigheter i vars verksamhet det framkommer uppgifter om&lt;br&gt;bams förhållanden också bör omfattas av anmälningsskyldighet, t.ex.&lt;br&gt;kriminalvården och den kommunala vuxenutbildningen. Rädda Barnen&lt;br&gt;understryker även att det är viktigt att bestämmelserna kombineras med&lt;br&gt;information om hur socialtjänsten arbetar för att undvika att familjer och&lt;br&gt;utsatta bam drar sig for att söka hjälp av rädsla för socialtjänstens möj-&lt;br&gt;ligheter att ingripa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen (JO) anser inte att utredningens förslag att bryta&lt;br&gt;det generella frågeförbudet i rättegångsbalken bör genomföras. JO på-&lt;br&gt;pekar även att det finns svårigheter med utformningen i förslaget. Änd-&lt;br&gt;ringen måste även framgå av 36 kap 5 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Psykologförbundet tar bestämt avstånd från förslaget att införa&lt;br&gt;ett undantag från frågeförbudet i rättegångsbalken. Förbundet hänvisar&lt;br&gt;till att frågan behandlats tidigare varvid riksdagen konstaterat att allmän-&lt;br&gt;hetens intresse av bibehållen förtroendesekretess i dessa fall bör väga&lt;br&gt;tyngre än domstolarnas intresse av direktinformation. Enligt förbundets&lt;br&gt;uppfattning torde utsatta bams intresse av att uppgifter fors vidare till&lt;br&gt;socialtjänsten väl kunna tillgodoses genom anmälnings- och uppgifts-&lt;br&gt;skyldigheten i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att socialtjänsten skall kunna&lt;br&gt;ingripa med åtgärder for ett utsatt bam måste den tidigt få kännedom om&lt;br&gt;förhållandena. Detta förutsätter bl.a. att det finns regler som klargör när&lt;br&gt;bestämmelserna i sekretesslagen, som reglerar kommunikation mellan&lt;br&gt;myndigheter gällande den enskilde, får brytas igenom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 71 § första stycket SoL uppmanas allmänheten att anmäla om&lt;br&gt;en underårig misshandlas i hemmet eller annars behandlas där på ett&lt;br&gt;sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller utveckling. 71 § andra&lt;br&gt;stycket innehåller bestämmelser om vilka som har en skyldighet att&lt;br&gt;omedelbart anmäla till socialtjänsten om en underårig är i behov av&lt;br&gt;socialtjänstens skydd. Skyldigheten att anmäla gäller for myndigheter&lt;br&gt;vars verksamhet berör bam och ungdom, andra myndigheter inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och socialtjänsten, anställda vid dessa myndigheter samt&lt;br&gt;för läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan&lt;br&gt;anställning. Anställda inom familjerådgivningsverksamhet är skyldiga att&lt;br&gt;anmäla till socialtjänsten endast om de i sin verksamhet får veta att en&lt;br&gt;underårig misshandlas eller utnyttjas sexuellt i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten enligt 71 §&lt;br&gt;andra stycket är skyldiga att lämna socialtjänsten alla uppgifter som kan&lt;br&gt;vara av betydelse för socialtjänstens utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO har i ett uppmärksammat fall, det s.k. Hedemorafallet (Dnr&lt;br&gt;1974-1990, 2041-1990) ansett att 71 § första stycket bör ändras för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öka barnens säkerhet. Den föreslagna ändringen syftar till att på ett tyd-&lt;br&gt;ligare sätt markera att en anmälan inte förutsätter att det i det enskilda&lt;br&gt;fallet står klart att bamet misshandlas eller annars utsätts för skadlig&lt;br&gt;behandling i hemmet. Det ankommer på nämnden att verkställa den ut-&lt;br&gt;redning som behövs för att barnets behov av stöd och hjälp skall kunna&lt;br&gt;bedömas. Enligt JO får man acceptera att att en anmälan i något enstaka&lt;br&gt;fall kan leda till en utredning som opåkallat kränker den personliga inte-&lt;br&gt;griteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns rapporter från FoU-byrån i Stockholm (Se till mig som liten&lt;br&gt;är, 1992:9, Mellan stolama, 1994:16, Hand i hand, 1996:14) angående&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten inom skola och barnomsorg som ger anledning&lt;br&gt;till eftertanke. Personal inom dessa verksamheter anmäler i mycket liten&lt;br&gt;utsträckning sin oro för bam som den tror är i behov av socialtjänstens&lt;br&gt;insatser. Skälen till detta, som redovisas i rapporterna, varierar och är&lt;br&gt;bl.a. en oro för att föräldrarna skall ta illa upp vid en anmälan eller att&lt;br&gt;föräldrarna skall byta daghem eller skola för bamet. Det kan finnas en&lt;br&gt;känsla av obehag för egen del att kontakta socialtjänsten samt en misstro&lt;br&gt;mot möjligheten till samarbete med och information från socialtjänsten&lt;br&gt;eller man vill vänta och se och bli mer säker på sin sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser BO:s och Stockholms stads förslag om att begreppet anmäla&lt;br&gt;byts ut mot underätta är regeringen inte beredd att frångå socialtjänst-&lt;br&gt;kommitténs förslag. De svårigheter som BO nämner bör man kunna&lt;br&gt;komma tillrätta med genom information om socialtjänstens arbetssätt och&lt;br&gt;möjligheter att ge hjälp och stöd samt genom bättre samverkan. Social-&lt;br&gt;styrelsens förslag att underrättelse till socialtjänsten skall göras när det&lt;br&gt;finns behov av att &amp;quot;...ingripa till en underårigs hjälp eller skydd...&amp;quot; både&lt;br&gt;för att förtydliga när underrättelse skall ske och för att få till stånd tidiga&lt;br&gt;insatser bedömer regeringen vara alltför långtgående i förhållande till&lt;br&gt;gällande sekretessbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsuppmaningens innebörd, 71 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde finnas en bred enighet om vikten av att det så tidigt som möj-&lt;br&gt;ligt kommer till socialtjänstens kännedom att ett bam far illa. Inte minst&lt;br&gt;JO:s tidigare nämnda uttalande i Hedemorafallet torde visa detta. Det är&lt;br&gt;uppenbart att allmänhetens medverkan i detta hänseende är av stor be-&lt;br&gt;tydelse för socialtjänsten. Den nuvarande anmälningsuppmaningen är&lt;br&gt;restriktiv. Kravet att vederbörande skall ha kännedom om att ett bam far&lt;br&gt;illa kan leda till att socialnämnden inte tillräckligt tidigt blir informerad&lt;br&gt;om ett utsatt bams förhållanden. En utvidgning av rekommendationen&lt;br&gt;för allmänheten att anmäla till socialtjänsten när det finns anledning att&lt;br&gt;misstänka att ett bam far illa, bör enligt regeringens uppfattning öka&lt;br&gt;benägenheten hos allmänheten att göra sådana anmälningar om för-&lt;br&gt;hållanden som kan göra att socialtjänsten behöver ingripa till skydd för&lt;br&gt;bamet. Anmälningsuppmaningen skall gälla oavsett om misstanken&lt;br&gt;gäller förhållanden i eller utanför hemmet. Förslaget innebär också att&lt;br&gt;var och en som får kännedom om något som kan innebära att en under-&lt;br&gt;årig behöver socialtjänstens skydd bör anmäla detta till socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behöver allstå inte stå klart att den unge far illa. Socialtjänsten har Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;sedan till uppgift att utreda den unges forhållanden och behov av skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befarade problem med ett ökat antal opåkallade utredningar till följd&lt;br&gt;av anmälningsuppmaningen bör, enligt regeringens uppfattning, inte&lt;br&gt;överbetonas. Socialnämnden torde i de flesta fall, när uppgifterna är&lt;br&gt;obefogade, kunna avskriva ärendet utan att någon integritetskränkande&lt;br&gt;åtgärd vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldigheten, 71 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av socialtjänstens angelägnaste uppgifter, och samtidigt en av de&lt;br&gt;känsligaste, är att se till att bam och ungdomar, som befinner sig i en&lt;br&gt;utsatt situation, får den vård och det skydd som de behöver. För att&lt;br&gt;kunna fullgöra denna uppgift måste socialtjänsten ha möjlighet att få&lt;br&gt;uppgifter om och utreda den unges situation och hans behov av hjälp.&lt;br&gt;Socialtjänsten är i detta arbete ofta beroende av i vilken utsträckning den&lt;br&gt;kan få uppgifter från myndigheter och befattningshavare som kommit i&lt;br&gt;kontakt med den unge och hans familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldigheten är idag utformad så, att anmälan skall göras&lt;br&gt;genast vid kännedom om något som kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs skydd. Det har ibland anmärkts att&lt;br&gt;bestämmelsen är olyckligt formulerad så till vida att den ålägger den&lt;br&gt;berörda tjänstemannen att genast kontakta socialnämnden och vidarebe-&lt;br&gt;fordra misstanken utan att ha närmare belägg för den. Det är dock vik-&lt;br&gt;tigt att socialtjänsten så snart som möjligt får kännedom om misstanke&lt;br&gt;att ett bam far illa. I ett uttalande av JO (Dnr 4506-1993) understryks&lt;br&gt;att det &amp;quot;är socialnämnden som har det yttersta ansvaret för bams välfärd&lt;br&gt;när ordinarie vårdnadshavare av något skäl sviktar i sina uppgifter.&amp;quot; &amp;quot;Det&lt;br&gt;är socialnämndens ansvar att vidta de åtgärder som kan vara påkallade i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Socialnämnden är också den myndighet som har den&lt;br&gt;överblick som krävs för att bäst kunna vidta erforderliga åtgärder till&lt;br&gt;skydd för bamet. En förutsättning för att socialnämnden skall kunna lösa&lt;br&gt;denna uppgift är självfallet att nämnden verkligen får den information&lt;br&gt;som en anmälan enligt 71 § SoL syftar till. Den anmälningsplikt enligt&lt;br&gt;71 § SoL som åvilar olika kategorier offentliga tjänstemän är absolut&lt;br&gt;och får således inte bli föremål för överväganden av tjänstemännen&lt;br&gt;själva.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma uttalande slår JO fast att det är barnets behov som skall vara&lt;br&gt;utgångspunkten i en anmälningssituation. Även regeringen vill markera&lt;br&gt;vikten av att barnets behov av åtgärder från socialtjänstens sida upp-&lt;br&gt;märksammas så tidigt som möjligt och vill därför visa på det som skrevs&lt;br&gt;i specialmotiveringen till nu gällande bestämmelser i prop. 1979/80:1:&lt;br&gt;&amp;quot;Anmälan skall göras till socialnämnden om något gör att nämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till underårigs skydd. Med detta avses alla de fall då det&lt;br&gt;kan antas att brister i omsorgen om en underårig eller något annat för-&lt;br&gt;hållande i hemmet medför fara för en underåriges hälsa eller utveckling&lt;br&gt;och det kan finnas anledning för socialnämnden att bevaka den unges&lt;br&gt;intressen, i sista hand med stöd av LVU.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofta svårt for personer utanför socialtjänsten att avgöra när&lt;br&gt;skyldigheten att anmäla inträder och det är inte ovanligt att förhållande-&lt;br&gt;na blir så allvarliga att LVU blir tillämplig innan anmälan görs. Om&lt;br&gt;uppgifter är svårbedömda eller obestyrkta men ändå tyder på att ett bam&lt;br&gt;kan vara i behov av hjälp och stöd från socialtjänstens sida skall de&lt;br&gt;anmälas. Det ankommer därefter på socialtjänsten att utreda ärendet och&lt;br&gt;ta ställning till vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av samverkan mellan socialtjänsten och i synnerhet barn-&lt;br&gt;omsorg och skola, men även andra i kommunen som i sin verksamhet&lt;br&gt;kommer i kontakt med bam och ungdomar kan inte nog betonas. Ett&lt;br&gt;förfarande som förekommer i en del kommuner i dag är att social-&lt;br&gt;tjänsten ger dem som omfattas av bestämmelserna i 71 § möjlighet att&lt;br&gt;anonymt konsultera en arbetsledare inom socialtjänsten i ärenden där det&lt;br&gt;finns oro för att bam far illa. Detta kan ske enligt en överenskommen&lt;br&gt;handlingsplan och utan att barnets identitet röjs. En sådan samverkan&lt;br&gt;kan resultera i att bamet får kontakt med socialtjänsten genom att&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare själva ansöker om hjälp i stället for att kontakten&lt;br&gt;inleds genom en anmälan till socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan form av samverkan som underlättar arbetet med utsatta bam&lt;br&gt;är det samrådsforfarande, som finns närmare beskrivet i Socialstyrelsens&lt;br&gt;allmänna råd, Sexuella övergrepp mot bam (1991:3) och som numera är&lt;br&gt;praxis i de flesta kommuner i ärenden som rör misstanke om misshandel&lt;br&gt;eller sexuella övergrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att ta ställning till vilka myndigheter och befattnings-&lt;br&gt;havare som bör åläggas skyldighet att anmäla och lämna uppgifter till&lt;br&gt;socialnämnden bör utgångspunkten vara att så långt möjligt säkerställa&lt;br&gt;att socialnämnden får kännedom om när ett bam eller en ungdom far illa&lt;br&gt;utan att for den skull arbetssituationen äventyras for yrkesgrupper som&lt;br&gt;intar en särskild förtroendeställning i forhållande till allmänheten (t.ex.&lt;br&gt;präster och advokater). Skyldigheten att anmäla och lämna uppgifter till&lt;br&gt;socialtjänsten bör med denna utgångspunkt föreligga for myndigheter&lt;br&gt;och befattningshavare som typiskt i sin verksamhet kommer i kontakt&lt;br&gt;med bam och ungdomar och deras förhållanden på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;kan få indikationer om att den unge far illa. Det har då inte någon prin-&lt;br&gt;cipiell betydelse om befattningshavaren arbetar i offentlig eller privat&lt;br&gt;tjänst. Således skall yrkemässigt bedriven verksamhet inom socialtjänst,&lt;br&gt;barnomsorg, skola, kyrklig verksamhet for bam och ungdomar (t.ex.&lt;br&gt;kyrkans förskoleverksamhet, konfirmationsundervisning o.dyl.), hälso-&lt;br&gt;och sjukvård eller tandvård, vare sig de är i offentlig eller privat tjänst,&lt;br&gt;omfattas av skyldigheten att anmäla och lämna uppgifter till socialnämn-&lt;br&gt;den till skydd for bam och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som är verksamma inom kommunal familjerådgivning&lt;br&gt;gäller särskilda regler. De har skyldighet att anmäla till socialnämnden&lt;br&gt;om en underårig misshandlas eller utnyttjas sexuellt i hemmet. Någon&lt;br&gt;ändring bör, enligt regeringens bedömning, inte göras i denna bestäm-&lt;br&gt;melse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför anmälningsskyldigheten faller verksamhet som inte bedrivs&lt;br&gt;yrkesmässigt t.ex. inom BRIS och Rädda Barnen. De som vänder sig dit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for att få råd och stöd tar sannolikt ofta for givet att uppgifter som han Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;eller hon lämnar inte förs vidare till olika myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att skyldigheten att anmäla och läm-&lt;br&gt;na uppgifter till socialtjänstn enligt socialtjänstlagen skall vara ett verk-&lt;br&gt;samt hjälpmedel för att skydda bam och ungdomar är att yrkesverksam-&lt;br&gt;ma som har sådan skyldighet verkligen känner till att den finns samt vad&lt;br&gt;den innebär. Inom detta område råder det idag brist på kunskap och&lt;br&gt;rutiner för hur man kan gå tillväga i det enskilda fallet. Det är därför av&lt;br&gt;största vikt att information och utbildning lämnas till alla yrkesverksam-&lt;br&gt;ma som berörs av bestämmelsen och att metodffågor får en framträdan-&lt;br&gt;de roll. Regeringen vill här understryka vikten av socialtjänstens allmän-&lt;br&gt;na skyldighet i 5 § att informera om sin verksamhet. Socialtjänsten bör&lt;br&gt;samtidigt informera om skyldigheten i socialtjänstlagen att anmäla och&lt;br&gt;lämna uppgifter till socialtjänsten. Det kan i ett sådant sammanhang vara&lt;br&gt;värdefullt att också lämna information om socialtjänstens arbetssätt samt&lt;br&gt;diskutera och komma överens om samverkansformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning av innehållet i bestämmelserna om uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;och vittnesplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om samordning av bestämmelserna om uppgiftsskyldighet enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen och om vittnesplikt enligt rättegångsbalken har behand-&lt;br&gt;lats flera gånger av regering och riksdag. Inskränkningarna i vittnesplik-&lt;br&gt;ten följer av regeln om frågeförbud i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det&lt;br&gt;har vid varje behandling konstaterats att det inte är lämpligt att skapa de&lt;br&gt;typer av inskränkning i frågeförbudet som därvid föreslagits. Justitie-&lt;br&gt;utskottet fann år 1983 vid behandlingen av en motion inte skäl att företa&lt;br&gt;några åtgärder. Det påtalade problemet fick enligt utskottet inte över-&lt;br&gt;betonas. Den beskrivna ordningen kunde dock enligt utskottet uppfattas&lt;br&gt;som ett beaktansvärt problem som borde övervägas av regeringen i den&lt;br&gt;då pågående översynen av frågeförbudet (bet. 1984/85 :JuU 25 s. 12ff). I&lt;br&gt;prop 1987/88:89 hade regeringen att ta ställning till ett förslag i en de-&lt;br&gt;partementspromemoria som gällde generell inskränkning i frågeförbudet&lt;br&gt;om uppgiftsskyldighet föreligger enligt lag eller förordning. Regeringen&lt;br&gt;avvisade förslaget med argumentet att det inte är motiverat att en upp-&lt;br&gt;lysningsskyldighet, som tar sikte på en viss situation, skall medföra en&lt;br&gt;generell skyldighet att lämna motsvarande uppgifter i en rättegång trots&lt;br&gt;att förutsättningarna för frågeförbud är uppfyllda. Justitieutskottet uttala-&lt;br&gt;de, i anledning av en motion om att psykologer skall ha vittnesplikt i&lt;br&gt;mål om bam och ungdom, att det inte är tänkbart att göra en särregle-&lt;br&gt;ring beträffande en av de i ffågeförbudsbestämmelsema uppräknade&lt;br&gt;yrkesgrupperna och då endast i en viss typ av mål (bet. 1989/90:JuU7,&lt;br&gt;s 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset av att domstolarna får ett gott underlag för sina avgöranden&lt;br&gt;står emot enskilda personers intresse av integritetsskydd, vilket gör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det kan vara svårt att firma en lämplig avvägning mellan vittnesplikt och&lt;br&gt;tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten när det gäller övervägandena om överensstämmelse&lt;br&gt;mellan bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och vittnesplikt är att&lt;br&gt;dessa sammantaget skall utgöra ett gott skydd för den unge, samtidigt&lt;br&gt;som enskilda personers rätt till integritetsskydd beaktas. Med föreliggan-&lt;br&gt;de förslag om utvidgning av den uppgiftsskyldiga kretsen i 71 § SoL&lt;br&gt;torde de huvudsakliga yrkeskategorier som i sin yrkesutövning får vik-&lt;br&gt;tiga upplysningar om bams och ungdomars förhållanden omfattas av&lt;br&gt;skyldigheten att lämna uppgifter till socialnämnden. Det viktigaste från&lt;br&gt;den unges synpunkt, nämligen att socialnämnden får reda på förhållan-&lt;br&gt;den som kan föranleda ett ingripande for att skydda den unge, är därmed&lt;br&gt;uppnått. Det förhållandet att den uppgiftsskyldige yrkesutövaren är för-&lt;br&gt;hindrad att lämna motsvarande uppgifter i domstol är inte lika viktigt&lt;br&gt;från skyddssynpunkt, men kan ha stor betydelse från rättssäkerhets-&lt;br&gt;synpunkt. Genom förslaget om utvidgning av den uppgiftsskyldiga kret-&lt;br&gt;sen är i princip alla yrkeskategorier som inte får lämna uppgifter i dom-&lt;br&gt;stol - med undantag för advokater - i vart fall skyldiga att i angivna&lt;br&gt;situationer lämna ut uppgifter till socialtjänsten. 14 kap. 2 § femte&lt;br&gt;stycket sekretesslagen (1980:100) ger en möjlighet for myndigheter,&lt;br&gt;dock inte en skyldighet, att lämna uppgifter till polismyndigheten om&lt;br&gt;vissa brott mot underåriga. Av 15 kap. 5 § sekretesslagen följer vidare&lt;br&gt;att en myndighet på begäran av polismyndigheten måste besvara frågor&lt;br&gt;med anledning av en utredning om sådana brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock, liksom kommittén, att det framstår som&lt;br&gt;ologiskt och stridande mot både barnets intresse och rättssäkerheten att&lt;br&gt;ha bestämmelser som inte korresponderar mot varandra när det gäller&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten enligt socialtjänstlagen och vittnesplikt enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. När frågan har behandlats tidigare har omfattningen av&lt;br&gt;inskränkningen varit en annan än i det nu liggande förslaget. Såsom&lt;br&gt;kommittén anför har man därvid stött på en rad känsliga och svårlösta&lt;br&gt;frågor. Regeringen finner dock att kommitténs förslag, att den som är&lt;br&gt;skyldig att lämna uppgifter till socialnämnden också skall vara skyldig&lt;br&gt;att lämna motsvarande uppgifter som vittne i domstol, är något för&lt;br&gt;långtgående. Enligt regeringens mening bör undantaget begränsas till de&lt;br&gt;grövsta brottmålen - vilket redan gäller - och mål om våldsbrott m.m.&lt;br&gt;mot bam samt angivna mål enligt SoL och mål enligt LVU. Det bör så-&lt;br&gt;lunda inte gälla vid exempelvis vårdnadstvister. Regleringen bör ske i 36&lt;br&gt;kap. 5 § rättegångsbalken. 1 övrigt hänvisas till författningskommen-&lt;br&gt;taren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4. Socialtjänstens utredningsskyldighet i ärenden som&lt;br&gt;rör skyddet av bam och ungdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om socialtjänstens allmänna utred-&lt;br&gt;ningsskyldighet i 50 § kompletteras med en bestämmelse som för-&lt;br&gt;tydligar socialtjänstens rätt och skyldighet att i vissa fall genom-&lt;br&gt;föra en utredning utan vårdnadshavares samtycke. Den som berörs&lt;br&gt;av ett beslut att inleda en utredning skall underrättas om det. För&lt;br&gt;bedömningen av behovet av insatser får socialtjänsten konsultera&lt;br&gt;sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen&lt;br&gt;skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller&lt;br&gt;olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än vad som är&lt;br&gt;betingat av omständigheterna i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsskyldigheten förenas med vissa tidsfrister. Den skall&lt;br&gt;bedrivas skyndsamt och, om inte särskilda skäl föreligger där-&lt;br&gt;emot, vara slutförd senast inom fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en påbörjad utred-&lt;br&gt;ning även om den underårige byter vistelseort, såvida inte den nya&lt;br&gt;kommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att förslaget är posi-&lt;br&gt;tivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker förslaget men anser att det bör tydliggöras om&lt;br&gt;det finns en skillnad mellan en utredning som görs till följd av en an-&lt;br&gt;mälan och en som görs till följd av en ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser framför att det inte alltid är naturligt att berörda&lt;br&gt;parter på rätt sätt informeras om att en utredning enligt 50 § SoL på-&lt;br&gt;börjats, vilket kan skapa en destruktiv osäkerhet i familjesystemet vilket&lt;br&gt;i sin tur kan skada bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kommuner ifrågasätter kommitténs förslag till tidsgräns på tre&lt;br&gt;månader som varande alltför snäv, och anser att den ställer krav på öka-&lt;br&gt;de utredningsresurser i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under flera år har det riktats kritik&lt;br&gt;mot socialtjänstens utredningar i bamavårdsärenden. Det har bl.a. gjorts&lt;br&gt;gällande att det kan ta lång tid innan socialtjänsten befattar sig med en&lt;br&gt;inkommen anmälan och att ärenden i vissa fall har blivit liggande utan&lt;br&gt;någon åtgärd alls från nämndens sida. Vidare kritiseras socialtjänsten för&lt;br&gt;att den inte bekräftar mottagandet av en inkommen anmälan, inte unde-&lt;br&gt;rättar den som gjort anmälan om vilken tjänsteman som handlägger&lt;br&gt;ärendet och inte lämnar någon information om vilka åtgärder som plane-&lt;br&gt;ras med anledning av den inkomna anmälan. Rutiner för prioritering av&lt;br&gt;inkomna ärenden har också efterlysts inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik har även riktats mot socialtjänsten för att bedriva utrednings-&lt;br&gt;arbete bakom ryggen på den enskilde. Familjer har inte förstått vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontakten med socialtjänsten innebär och vad den kan resultera i. Slut-&lt;br&gt;ligen har det gjorts gällande att påbörjade utredningar kan stå öppna&lt;br&gt;under lång tid, ibland flera år, utan att bli ordentligt avslutade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har vid sin granskning av bamavårdsärenden funnit&lt;br&gt;betydande svagheter i utredning och dokumentation. Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser att det krävs särskilda, långsiktiga utvecklingsinsatser för att bygga&lt;br&gt;upp och vidmakthålla en hög kompetens inom området. Genom Social-&lt;br&gt;styrelsens projekt Bam i fokus har ett sådant utvecklingsarbete påbörjats&lt;br&gt;och lett till att en utvecklingsprocess har inletts på många håll i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till nya lagbestämmelser som behandlas i detta avsnitt&lt;br&gt;syftar till att skapa en struktur i utredningsarbetet. Socialtjänstens rätt&lt;br&gt;och skyldighet att utan samtycke från vårdnadshavare inleda och genom-&lt;br&gt;föra en utredning som rör skyddet av bam och ungdom bör enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening tydliggöras. De föreslagna bestämmelserna gäller såväl&lt;br&gt;utredningar som tillkommit genom anmälan som utredningar som myn-&lt;br&gt;digheter inleder på eget initiativ eller efter ansökan från föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar som gäller bam som kan behöva skydd bör ha högsta&lt;br&gt;prioritet inom socialtjänsten och skall inledas utan dröjsmål. Hur utred-&lt;br&gt;ningsarbetet genomförs beror mer på utredarens kompetens och mindre&lt;br&gt;på lagregler. Ändå gör regeringen den bedömningen att de regler som nu&lt;br&gt;föreslås kan avhjälpa vissa förekommande brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får inte råda något tvivel om att en utredning pågår. Familjen skall&lt;br&gt;alltid informeras om nämndens beslut och avsikter ifråga om utred-&lt;br&gt;ningens bedrivande. Regeringen förutsätter vidare att eventuella kon-&lt;br&gt;sulter informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar&lt;br&gt;socialtjänsten vill ha besvarade, osv. Ett tydligare utredningsförfarande&lt;br&gt;skapar bättre förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens&lt;br&gt;arbete hos allmänhet och hos andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undanröja oklarheter om socialtjänstens möjligheter att utan&lt;br&gt;samtycke från vårdnadshavaren inhämta uppgifter från olika källor, in-&lt;br&gt;förs en bestämmelse som klargör att olika kontakter får förekomma i&lt;br&gt;utredningsarbetet. Framför allt om förhållandena är så alarmerande att&lt;br&gt;det kan bli aktuellt med vård utom hemmet måste socialtjänsten vara&lt;br&gt;oförhindrad att ta de kontakter som bedöms nödvändiga för att utreda&lt;br&gt;barnets behov av skydd. När utredningen påbörjas på grund av ansökan&lt;br&gt;från föräldrarna eller i situationer när vårdnadshavarens lämplighet som&lt;br&gt;förälder inte är ifrågasatt, är det naturligt att vårdnadshavaren ges ett&lt;br&gt;större inflytande över hur utredningen skall bedrivas. Utredningen bör&lt;br&gt;bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns&lt;br&gt;det särskilda skäl får nämnden besluta att förlänga utredningen för viss&lt;br&gt;tid. Nämnden får dock inte besluta att förlänga utredningen &amp;quot;tills vidare&amp;quot;&lt;br&gt;utan måste fatta ett nytt beslut för viss bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller socialtjänstens möjlighet att informera den som gjort an-&lt;br&gt;mälan till socialtjänsten om ärendets fortsatta handläggning vill rege-&lt;br&gt;ringen göra följande kommentar. Den som anmäler till socialtjänsten&lt;br&gt;känner i allmänhet i en stark och äkta oro för bamet. Det är förståeligt&lt;br&gt;att den som gjort anmälan vill veta vad som händer inom socialtjänsten&lt;br&gt;för att känna sig förvissad om att anmälan kommit fram och att social-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsten utreder barnets förhållanden och söker bästa möjliga lösning. De Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;hinder som finns för en sådan öppenhet är den stränga socialtjänstsekre-&lt;br&gt;tessen. Vill inte föräldrarna att den som gjort anmälan skall få veta hur&lt;br&gt;det går kan socialsekreteraren inte heller lämna ut några uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten kan dock alltid bekräfta mottagandet av anmälan, vilket&lt;br&gt;bör ske regelmässigt. Det kan vara viktigt att i samband med denna&lt;br&gt;bekräftelse förklara att anmälaren inte är part och därför enbart kan få&lt;br&gt;uppgifter om ärendets vidare handläggning och vidtagna åtgärder, om&lt;br&gt;det står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens skyldighet att slutföra en utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vara förvissad om att en utredning inte avstannar och läggs ner&lt;br&gt;på grund av att en underårig flyttar ifrån kommunen under utrednings-&lt;br&gt;tiden, föreslås en regel som innnebär att kommunen skall slutföra ut-&lt;br&gt;redningen och fatta beslut i ärendet. Utredningsarbetet skall bedrivas på&lt;br&gt;bästa möjliga sätt trots de praktiska svårigheter som flyttningen kan ha&lt;br&gt;fört med sig. Om den nya vistelsekommunen samtycker till det kan&lt;br&gt;utredningen överflyttas dit enligt 72 § SoL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5. Vård och behandling utanför hemmet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.5.1. Kommunens ansvar för vårdresursplanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunen ges ett samlat ansvar för vård i&lt;br&gt;familjehem eller hem för vård eller boende. Regeln om gemensam&lt;br&gt;vårdresursplanering i 23 § tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen hänvisar till rapporter från det ar-&lt;br&gt;bete som styrelsen på regeringens uppdrag utfört för att utveckla och&lt;br&gt;stärka familjehemsvården. Några instanser lyfter fram vikten av att&lt;br&gt;familjehemmet utreds noggrant och understryker vikten av att familje-&lt;br&gt;hemmen får adekvat familjehemsutbildning. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västernorrland anser att det är viktigt att jour- och beredskapshem utreds&lt;br&gt;på samma seriösa sätt som familjehem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Reglerna om en gemensam vård-&lt;br&gt;resursplanering är enligt regeringens bedömning inte längre relevanta.&lt;br&gt;Vården har under senare år omstrukturerats och bedrivs alltmer i privat&lt;br&gt;och stiftelseregi. Kommunerna köper med stöd av lagen om offentlig&lt;br&gt;upphandling den nödvändiga vården. Vid behov av plats för viss tvångs-&lt;br&gt;vård tillgodoses det behovet via Statens institutionsstyrelse. Med anled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning därav bör reglerna om gemensam vårdresursplanering i 23 § tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner har idag tillgång till familjehem som fungerar som&lt;br&gt;jour- och beredskapshem för kortare placeringar. Den här typen av&lt;br&gt;placeringar ställer ofta stora krav på hemmen, varför det enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening är angeläget att dessa hem, i den mån det inte redan&lt;br&gt;förekommer, utreds och bedöms på samma sätt som andra familjehem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta bam och ungdomar som placeras utanför det egna hemmet&lt;br&gt;kommer till familjehem. Många av dem har svåra problem och behöver&lt;br&gt;kvalificerad vård. Det är därför av största vikt att den vård dessa bam&lt;br&gt;och ungdomar erhåller är av hög kvalitet. Familjehemmen måste få ut-&lt;br&gt;bildning och handledning anpassad till det uppdrag de åtagit sig, såväl&lt;br&gt;före som under pågående uppdrag. Uppdraget till familjehemmet bör&lt;br&gt;formaliseras och tydliggöras genom att det skrivs ett avtal mellan social-&lt;br&gt;tjänsten och familjehemmet. Samma förhållande bör gälla även mellan&lt;br&gt;socialtjänsten och ett hem för vård eller boende (HVB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om vård och behandling utanför det egna hemmet bör före-&lt;br&gt;gås av en planering av hur det skall gå till. Socialstyrelsen beskriver i&lt;br&gt;Handläggning och dokumentation (Allmänna råd 1994:3) hur arbetet&lt;br&gt;med planering av vården kan gå till. Upprättandet av en vårdplan inne-&lt;br&gt;bär att mål och medel blir tydliggjorda för den enskilde. Den utgör sam-&lt;br&gt;tidigt ett viktigt instrument vid uppföljning och utvärdering av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.2. Socialnämndens ansvar vid vård och fostran utanför hemmet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelse om att vården bör&lt;br&gt;utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med an-&lt;br&gt;höriga och kontakt med hemmiljön (22 § tredje stycket SoL)&lt;br&gt;kompletteras till att omfatta kontakt även med andra närstående&lt;br&gt;än dem som räknas som anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldigheten när socialtjänsten överväger att familje-&lt;br&gt;hemsplacera ett bam i en annan kommun ändras till att avse den&lt;br&gt;andra kommunen, dvs. även andra kommunala nämnder än den&lt;br&gt;nämnd som handhar socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens befogenheter att i vissa fall förbjuda en person&lt;br&gt;att ta emot andras underåriga bam utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén föreslog dock att ansvaret för de s.k. privatplaceringama&lt;br&gt;skulle bli mindre omfattande. Kommittén hade inte något förslag om&lt;br&gt;kontakt med närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser att socialtjänstens&lt;br&gt;ansvar när det gäller att främja barnets samhörighet med de anhöriga&lt;br&gt;och kontakt med hemmiljön ytterligare bör klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län, liksom Riksförbundet för familjers&lt;br&gt;rättigheter (RFFR) förespråkar att vikten av åtgärder för att stärka de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biologiska föräldrarnas förutsättningar att fungera bra i föräldrarollen Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;tydliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västernorrland, ställer sig&lt;br&gt;inte bakom förslaget att den kommun där det enskilda hemmet ligger&lt;br&gt;skall lämna medgivande vid privata placeringar och hänvisar till anknyt-&lt;br&gt;ningen till vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser, bl.a. Socialstyrelsen och Invandrarverket, på-&lt;br&gt;pekar att socialnämndens ansvar i förhållande till de s.k. privatplace-&lt;br&gt;ringama behöver klargöras ytterligare. Invandrarverket påpekar att det&lt;br&gt;vore olyckligt om uppföljningen av placeringar i privata enskilda hem&lt;br&gt;slopas. Privatplaceringar initieras ofta av invandrare som lämnar sina&lt;br&gt;bam kvar hos släktingar i Sverige. Verket påpekar vidare att bam, som&lt;br&gt;lämnas kvar hos släktingar de ofta inte har någon närmare relation till&lt;br&gt;inte mår bra. Samma sak gäller de bam som själva kommer eller ensam-&lt;br&gt;ma skickas till Sverige med hjälp av politiska organisationer. Allmänna&lt;br&gt;bestämmelser har, enligt Invandrarverket, inte samma betydelse som den&lt;br&gt;särskilda bestämmelsen om uppföljning av placeringar. Därför bör samt-&lt;br&gt;liga placeringar omfattas av uppföljningsansvaret. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län har liknande synpunkter när det gäller tillsynen för de&lt;br&gt;privatplacerade barnen och anser att stödinsatser enl 26 § SoL bör vara&lt;br&gt;oförändrarde för dessa bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Underåriga får, enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 25 § inte utan nämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård&lt;br&gt;och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar&lt;br&gt;eller någon annan som har vårdnaden om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna är tillämpliga i tre olika situationer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När underåriga genom nämndens försorg placeras i familjehem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När underåriga på privat väg placeras i ett enskilt hem för varaktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård och fostran, s.k. privatplaceringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När utländska bam tas emot i ett enskilt hem för framtida adoption.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med familjehemsplaceringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas anledning att något fördjupa framställningen om social-&lt;br&gt;tjänstens arbete med familjehemsärenden. De nuvarande reglerna om&lt;br&gt;utredningar infördes i samband med beslutet om den nya lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga den 1 juli 1990.&lt;br&gt;I propositionen om vård i vissa fall av bam och ungdomar (prop.&lt;br&gt;1989/90:28), som föregick lagen hänvisas bl.a. till att JO vid sin&lt;br&gt;granskning av familjehemsutredningar funnit att de ofta begränsas till att&lt;br&gt;belysa under vilka yttre omständigheter familjehemsföräldrama lever.&lt;br&gt;Andra brister som påtalas av JO gäller dokumentationen av utredningar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med&lt;br&gt;föräldrar, syskon och andra för bamet betydelsefulla personer samt kon-&lt;br&gt;takt med hemmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med&lt;br&gt;hemmiljön handlar inte bara om geografisk närhet. Språkliga och kul-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turella skillnader i synsätt och bakgrund kan skapa väl så stora avstånd&lt;br&gt;mellan människor. Att sådana skillnader beaktas och att man väljer ett&lt;br&gt;hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största&lt;br&gt;betydelse vid alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invand-&lt;br&gt;rarbarn. Det innebär att socialtjänstens personal måste vara lyhörd för&lt;br&gt;föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den pro-&lt;br&gt;fessionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda&lt;br&gt;bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten har fått stark kritik från olika håll för att inte vara till-&lt;br&gt;räckligt lyhörd för möjligheterna att placera bam hos släktingar. Ändå&lt;br&gt;visar både internationell och svensk forskning att sådana placeringar kan&lt;br&gt;vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Det finns&lt;br&gt;många skildringar av hur bam, som under flera år varit placerade i ett&lt;br&gt;&amp;quot;främmande&amp;quot; familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet&lt;br&gt;och de biologiska föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet. Det är dock&lt;br&gt;inte möjligt att slå fast en princip som innebär att släktingplaceringar&lt;br&gt;eller andra placeringar i nätverket alltid skall prövas i första hand. Att&lt;br&gt;det finns mor- och farföräldrar och andra släktingar eller andra kända&lt;br&gt;familjer som vill ta hand om bamet innebär inte några garantier för att&lt;br&gt;just detta hem kan tillförsäkra bamet god vård. Något försteg för t.ex.&lt;br&gt;barnets släktingar bör inte föreskrivas i lagen. Regeringen anser emeller-&lt;br&gt;tid att en av de vägledande principerna i socialtjänstlagstiftningen, konti-&lt;br&gt;nuitetsprincipen, bör tolkas så att nämnden inte förbiser möjligheten att&lt;br&gt;hitta en bra placering i barnets naturliga nätverk. Att bamet inte onödigt-&lt;br&gt;vis flyttas från trygga och invanda förhållanden är en viktig ledstjärna i&lt;br&gt;arbetet med familjehemsplaceringar. Det betyder att socialtjänsten i varje&lt;br&gt;enskilt fall i första hand bör utreda möjligheterna att placera bamet i det&lt;br&gt;naturliga nätverket. Många gånger framstår det säkerligen som naturligt&lt;br&gt;att placera bamet hos en person som har en släktrelation till bamet.&lt;br&gt;Även något äldre personer t.ex. mor- och farföräldrar kan komma ifråga&lt;br&gt;som familjehemsföräldrar. Det betyder också att man regelmässigt bör&lt;br&gt;undersöka släktens möjligheter att stödja bamet även om det placeras i&lt;br&gt;ett &amp;quot;främmande&amp;quot; familjehem. En placering i släkten eller nätverket ute-&lt;br&gt;sluter inte kravet på att det tilltänkta familjehemmet skall utredas och&lt;br&gt;godkännas på liknande sätt som &amp;quot;främmande&amp;quot; familjehem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel bland flera metodutvecklingsprojekt för att göra familjen&lt;br&gt;mer delaktig i planeringen av socialtjänstens insatser är ett projekt med&lt;br&gt;s.k. familjerådslag som sedan hösten 1995 pågår i Kommunförbundets&lt;br&gt;regi, med stöd från Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Familje-&lt;br&gt;rådslag är ett sätt för familjer och deras nätverk att diskutera och ge&lt;br&gt;förslag till insatser för barnen i deras familj. Det viktigaste inslaget i ett&lt;br&gt;familjerådslag är att den utvidgade familjen möts och diskuterar och gör&lt;br&gt;en handlingsplan. Familjen består av föräldrar, bam och släktingar, men&lt;br&gt;kan också innefatta vänner, grannar och andra i familjens nätverk.&lt;br&gt;Familjen avgör själv vilka som skall vara med. Familjerådslaget för-&lt;br&gt;bereds och genomförs av en samordnare som skall vara fristående från&lt;br&gt;socialtjänsten och oberoende av familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modellen går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;förslag till beslut om hur deras bam skall fostras och växa upp. Om&lt;br&gt;familjens plan godkänns av socialtjänsten blir det socialtjänstens ansvar&lt;br&gt;att stödja och hjälpa familjen att genomföra sin plan. Socialtjänsten har&lt;br&gt;uppfoljningsansvaret. Den utvärdering som Socialstyrelsen genomför av&lt;br&gt;modellen bör avvaktas innan ytterligare satsningar görs på den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens prövning av ett familjehem skall gälla förutsättningarna&lt;br&gt;för att bamet bereds god vård. Familjehemsutredningar är ett mycket&lt;br&gt;viktigt instrument när det gäller att bereda den unge god vård. Under&lt;br&gt;åren 1993-95 hade Socialstyrelsen regeringens uppdrag att i enlighet&lt;br&gt;med särskilt angivna riktlinjer utveckla och stärka familjehemsvården.&lt;br&gt;Socialstyrelsen genomförde bl.a. kartläggningar, konferenser och metod-&lt;br&gt;utvecklingsarbete. Länsvisa uppföljningar av familjehemsvården visar&lt;br&gt;också att läget förbättrats under senare år. Socialstyrelsens uppdrag finns&lt;br&gt;redovisat i tre rapporter: Invandrarbarn i familjehem, SoS-rapport&lt;br&gt;1995:7, Ovisshetens bam, SoS-rapport 1995:8, Sammanbrott i familj-&lt;br&gt;hem, SoS-rapport 1995:9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens informations- och samrådsskyldighet i ärenden som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör familjhemsplaceringar i annan kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialtjänstens prövning gäller ett hem i en annan kommun skall&lt;br&gt;nämnden rådgöra med socialnämnden i den kommunen innan den fattar&lt;br&gt;sitt beslut. Denna skyldighet finns inskriven i 30 § SoL. Erfarenheten&lt;br&gt;visar att bestämmelsen inte alltid respekteras. Det finns exempel på att&lt;br&gt;familjehemsplaceringar utanför den egna kommunen genomförs utan att&lt;br&gt;socialtjänsten i den andra kommunen informeras. Även andra myndig-&lt;br&gt;heter kan för barnets skull behöva informeras om placeringen i förväg.&lt;br&gt;Det kan t.ex. gälla skolan som for barnets skull behöver vara förberedd&lt;br&gt;på att bamet kommer inflyttande. Det kan också gälla barnets behov av&lt;br&gt;barnomsorg, fritidssysselsättning eller bampsykiatiatrisk behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande till placeringar i enskilda hem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att ett medgivande till en privat placering&lt;br&gt;skall lämnas av den kommun där hemmet är beläget och inte som nu av&lt;br&gt;vårdnadshavarens hemkommun. Det huvudsakliga skälet till detta är att&lt;br&gt;vistelsekommunen med sin lokala kännedom anses ha bäst förutsätt-&lt;br&gt;ningar att bedöma hemmets lämplighet och att ge bamet och den som&lt;br&gt;anförtros omsorgen om det den hjälp och det stöd som de behöver. Lik-&lt;br&gt;som Länsstyrelsen i Västemorrlands län anser dock regeringen att de&lt;br&gt;motiv som ligger bakom gällande bestämmelser när det gäller anknyt-&lt;br&gt;ningen till vårdnadshavaren fortfarande har relevans. Utredningens för-&lt;br&gt;slag bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i en proposition (1996/97:91) lämnat förslag till&lt;br&gt;nya regler om internationella adoptioner. 1 propostionenen föreslås att&lt;br&gt;Sverige ratificerar 1993 års konvention om skydd av bam och samarbete&lt;br&gt;vid internationella adoptioner. Vidare föreslås bl.a. vissa ändringar i&lt;br&gt;socialtjänstlagen. I korthet innebär förslaget att giltighetstiden för ett&lt;br&gt;medgivande att ta emot ett bam förlängs till två år. De sökande blir&lt;br&gt;skyldiga att meddela förändringar som kan tänkas påverka beslutet om&lt;br&gt;medgivande. Medgivandet skall kunna återkallas om förutsättningarna&lt;br&gt;för det inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud att ta emot andras underåriga barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om socialnämndens befogenhet att i vissa fall förbjuda&lt;br&gt;en person att ta emot andras underåriga bam finns i 27 § SoL. Såvitt det&lt;br&gt;är känt är det sällsynt att regeln tillämpas. Regeringen anser ändå att&lt;br&gt;bestämmelsen bör finnas kvar och föreslår att den dessutom utvidgas till&lt;br&gt;att omfatta alla situationer där en person i sitt hem tar emot andras&lt;br&gt;underåriga bam. Det betyder att regeln, liksom idag, är tillämplig ifråga&lt;br&gt;om privata familjedaghem och feriehem. Den blir också tillämplig när&lt;br&gt;det gäller feriehemsplaceringar för bam från utlandet, vilka Socialstyrel-&lt;br&gt;sen behandlar i Allmänna råd om feriebamsverksamhet för bam från&lt;br&gt;utlandet (SOSFS 1996:8). Den kan också användas t.ex. för att komma&lt;br&gt;tillrätta med missförhållanden i en kontaktfamilj eller i ett jour- eller&lt;br&gt;beredskapshem, som anlitas av andra kommuner. Slutligen bör tilläggas&lt;br&gt;att regeln kan tillämpas när en kommun vill förbjuda ett i kommunen&lt;br&gt;beläget hem att erbjuda sina tjänster som familjehem åt andra kommu-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens ansvar att följa och stödja pågående placeringar&lt;br&gt;utanför hemmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om socialnämndens skyldighet att följa vården i&lt;br&gt;familjehem finns i 39 § Socialtjänstförordningen (SoF). Enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse skall nämnden fortlöpande, genom personliga besök och på&lt;br&gt;annat lämpligt sätt, hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen&lt;br&gt;och ge dessa behövligt stöd. Regeringen vill understryka betydelsen av&lt;br&gt;denna bestämmelse som syftar till att både uttrycka principen om ett&lt;br&gt;sammanhållet vårdansvar och att inskärpa betydelsen av att social-&lt;br&gt;tjänsten kontinuerligt följer upp de placeringar som görs i familjehem.&lt;br&gt;Bristfälliga uppföljningar av placeringar har tidigare uppfattats som ett&lt;br&gt;av de största problemen inom familjehemsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att följa placeringen måste liksom allt annat arbete inom&lt;br&gt;socialtjänsten anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet. Hur arbe-&lt;br&gt;tet bör bedrivas beror bl.a. på ärendets karaktär och svårighetsgrad,&lt;br&gt;åldern på den som placeras, de biologiska föräldrarnas problembild och&lt;br&gt;vårdgivarens kompetens. Det är givet att en placering i inlednings- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avslutningsskedet ställer krav på särskilt tät kontakt med socialtjänsten.&lt;br&gt;Det gäller i synnerhet om placeringen gäller ett litet bam. Det är också&lt;br&gt;förståeligt att kontakten inte är lika intensiv när bam, föräldrar och&lt;br&gt;familjehemsföräldrar lärt känna varandra väl och allt fungerar som&lt;br&gt;planerat. Ansvaret för att kontakten upprätthålls med viss regelbundenhet&lt;br&gt;vilar på socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör även bestämmelserna i 26 § SoL gällande&lt;br&gt;socialtjänstens skyldigheter mot bam som placerats utanför hemmet och&lt;br&gt;deras föräldrar betonas. Det finns t.ex. svensk forskning som visar att&lt;br&gt;bam i familjehem, som ytligt sett anpassat sig väl, ändå kan ha svåra&lt;br&gt;problem som bottnar i barnets tidigare upplevelser. Det krävs i allmän-&lt;br&gt;het insatser utöver den hjälp som familjehemmmet kan ge dessa bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning visar att socialsekreteraren är en långt mer viktig person för&lt;br&gt;det placerade bamet än han eller hon själv uppfattar. Sett ur barnets&lt;br&gt;perspektiv är det då angeläget att socialsekreteraren tar sig tid att sam-&lt;br&gt;tala med bamet i enrum vid sina besök i familjehemmet. Detta borde&lt;br&gt;vara regel, men har ofta glömts bort. Socialsekreteraren är en länk&lt;br&gt;mellan hemmet och familjehemmet och är många gånger den som är&lt;br&gt;bäst skickad att förklara för bamet t.ex. varför det inte är möjligt att bo&lt;br&gt;kvar hemma eller vad som ligger bakom när föräldrarna sviker sina&lt;br&gt;löften till bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam som placeras utanför hemmet kan också ha problem som ställer&lt;br&gt;krav på särskilda stödinsatser i skola eller barnomsorg. I delbetänkandet&lt;br&gt;Rätten till bistånd (SOU 1993:30) har socialtjänstkommittén lämnat&lt;br&gt;förslag som syftar till att tydliggöra principen om ett sammanhållet vård-&lt;br&gt;ansvar vilka behandlas i kapitel 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till placerade bam kan behöva stöd och hjälp under den tid&lt;br&gt;bamet är placerat. Socialtjänsten bör aktivt erbjuda vårdnadshavama råd,&lt;br&gt;stöd och annan hjälp som de behöver för att upprätthålla en god kontakt&lt;br&gt;med den underårige och familjehemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam i kris-projektet visade t.ex. att socialarbetarnas insatser för de&lt;br&gt;biologiska föräldrarna är otillräckliga. Forskarna fann att många för-&lt;br&gt;äldrar kände sig övergivna av socialtjänsten och att deras situation hade&lt;br&gt;försämrats efter omhändertagandet. Socialtjänstens uppgift att samtidigt&lt;br&gt;se både till barnets bästa och ge föräldrarna stöd och hjälp på deras&lt;br&gt;villkor, är sannolikt en av de mest komplicerade inom socialtjänstens&lt;br&gt;verksamhet och kan vara en bidragande orsak till detta. Det är heller&lt;br&gt;inte ovanligt att föräldrarna flyttar eller helt drar sig undan kontakten&lt;br&gt;med socialtjänsten efter placeringen och att det krävs betydande insatser&lt;br&gt;från socialtjänstens sida för att återknyta kontakten med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, liksom några av remissinstanserna, att de privat-&lt;br&gt;placerade barnen behöver följas på liknande sätt som övriga placerade&lt;br&gt;bam så att deras behov av stöd och hjälp kan bli tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.3. Ersättning till familjehemsföräldrar vid en&lt;br&gt;vårdnadsöverflyttning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den kommun som har tagit initiativ till&lt;br&gt;överflyttning av vårdnaden om ett bam till familjehemsforäldrama&lt;br&gt;skall kunna fortsätta att utge skälig ersättning för vården av&lt;br&gt;bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslog ett långtgående ansvar för&lt;br&gt;kommunen att utge ersättning till familjehemsföräldrar som blivit vård-&lt;br&gt;nadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: JO vill betona vikten av att socialtjänsten iakttar&lt;br&gt;viss restriktivitet när det gäller att initiera vårdnadsöverflyttningar.&lt;br&gt;Socialstyrelsen, liksom några andra remissinstanser, diskuterar frågan&lt;br&gt;vilken kommun som skall stå för den ekonomiska ersättningen när vård-&lt;br&gt;naden flyttas till familjehemsforäldrama - den placerande eller vistelse-&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen föreslår ett tillägg till paragrafen med innebörden&lt;br&gt;att om vården bestått längre tid en två år skall en långsiktig planering&lt;br&gt;göras för bamet och en vårdnadsöverflyttning övervägas. Härryda kom-&lt;br&gt;mun har framför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västemorrlands län påpekar att ansvaret för tillsynen&lt;br&gt;inte får bli ett hinder för vårdnadsöverflyttningar och anser att den kom-&lt;br&gt;mun som utbetalar ersättning också skall ha tillsynsansvaret och att detta&lt;br&gt;bör förtydligas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I regeringens proposition om vård i&lt;br&gt;vissa fall av bam och ungdomar (prop. 1989/90:28) förutsätts att Social-&lt;br&gt;styrelsen i sin verksamhet uppmärksammar frågan om överflyttning av&lt;br&gt;vårdnaden till familjehemsföräldrar. Med anledning av detta har Social-&lt;br&gt;styrelsen genomfört en enkät till kommunerna, som redovisas i be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1994:139 s. 442). Socialnämnderna redovisar att de&lt;br&gt;känner viss tveksamhet när det gäller att ta initiativ till vårdnadsöver-&lt;br&gt;flyttningar av flera skäl. Det är framförallt osäkerheten om den framtida&lt;br&gt;ekonomiska ersättningen till familjehemmet och vilket stöd socialnämn-&lt;br&gt;dens tillsyn kommer att utgöra efter vårdnadsöverflyttningen som utgör&lt;br&gt;hinder i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundtanke i svensk familjehemsvård är att vården inte skall pågå&lt;br&gt;längre tid än nödvändigt. Socialnämnden har ett ansvar för att kontakten&lt;br&gt;mellan föräldrar och bam är så god under vårdtiden, att en återförening&lt;br&gt;kan ske utan skada för bamet när förutsättningarna för vård inte längre&lt;br&gt;föreligger. Det förekommer dock fall där en återförening inom överskåd-&lt;br&gt;lig tid ter sig orealistisk. I sådana fall kan en vårdnadsöverflyttning till&lt;br&gt;familjehemsforäldrama vara ägnad att skapa förutsättningar för bamet att&lt;br&gt;växa upp under trygga och stabila förhållanden. Regeringen är dock inte&lt;br&gt;beredd att i detta sammanhang införa mer detaljerade bestämmelser när&lt;br&gt;det gäller planeringen för placeringar som pågått under en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun som ansökt om överflyttning av vårdnaden till familje- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;hemmet skall kunna fortsätta att ge hemmet ekonomisk ersättning i den&lt;br&gt;mån barnets egna medel, i form av bidrag, pension och andra medel&lt;br&gt;som vårdnadshavama kan uppbära för barnets räkning, inte räcker till.&lt;br&gt;Ersättningen tillsammans med barnets egna medel bör vara skälig i för-&lt;br&gt;hållande till omfattningen av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller annat stöd till familjehemmet efter vårdnadsöverflyttningen&lt;br&gt;hänvisas till avsnittet 9.5.5. Socialstyrelsen bör genom allmänna råd&lt;br&gt;kunna ge lämplig vägledning i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.4. Stöd och hjälp i samband med ärende om vårdnad m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Socialtjänstens ansvar enligt 12 § utsträcks&lt;br&gt;till att gälla alla de situationer då ett mål eller ärende om vårdnad,&lt;br&gt;umgänge eller adoption har avgjorts av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Barnombudsmannen har i en skrivelse till Vård-&lt;br&gt;nadstvisutredningen (Ju 1993:13) föreslagit att socialtjänstens roll vid&lt;br&gt;separation och skilsmässa ytterligare skall förstärkas. Övriga remiss-&lt;br&gt;instanser har inte kommenterat förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I bestämmelserna om socialtjänstens&lt;br&gt;skyldighet att sörja för att samarbetssamtal kan erbjudas den som begär&lt;br&gt;det samt erbjuda stöd och hjälp sedan en tvist om vårdnad eller um-&lt;br&gt;gänge avgjorts av domstol föreslås redaktionella ändringar. Dock har&lt;br&gt;ordet &amp;quot;tvist&amp;quot; i den tidigare lydelsen ändrats till &amp;quot;mål eller ärende&amp;quot; för att&lt;br&gt;utsträcka socialtjänstens ansvar till att gälla även i de situationer då en&lt;br&gt;fråga om vårdnad eller umgänge avgjorts av domstol utan att en tvist har&lt;br&gt;förelegat. Det är inte ovanligt att föräldrar som deltagit i samarbetssam-&lt;br&gt;tal enas i vårdnads- och umgängesffågor och är överens när målet av-&lt;br&gt;görs i tingsrätten. Det kan i dessa situationer vara värdefullt att social-&lt;br&gt;tjänsten ger föräldrarna en möjlighet till en uppföljande kontakt. Även i&lt;br&gt;sådana fall där vårdnaden överflyttats till särskilt förordnade vårdnads-&lt;br&gt;havarare (t.ex. familjehemsföräldrar), kan dessa behöva stöd och hjälp&lt;br&gt;från socialtjänsten för att klara sin uppgift som vårdnadshavare. Be-&lt;br&gt;träffande adoptionsärenden hänvisas till författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Frågor rörande äldre och funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Mål för arbetet med äldre människor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Socialnämnden skall i sitt arbete verka för&lt;br&gt;att äldre människor får möjligheter att leva och bo självständigt&lt;br&gt;under trygga förhållanden och med respekt för deras självbestäm-&lt;br&gt;mande och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att formuleringen i 19 §&lt;br&gt;första stycket SoL skall anges som mål för socialtjänstens arbete med&lt;br&gt;äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har inte lämnat synpunkter i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I nuvarande 19 § SoL föreskrivs att&lt;br&gt;socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva&lt;br&gt;och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemen-&lt;br&gt;skap med andra. I det följande utvecklas närmare motiven för en, jäm-&lt;br&gt;fört med Socialtjänstkommitténs förslag, delvis omformulerad målbe-&lt;br&gt;stämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagens förarbeten lyftes ensamhet och sysslolöshet fram&lt;br&gt;som påtagliga problem för äldre människor. I propositionen Om social-&lt;br&gt;tjänsten (1979/80:1) betonades de sociala inslagen i hemtjänsten: &amp;quot;att&lt;br&gt;vara en kontakt, ett sällskap för den hjälpbehövande&amp;quot;. En viktig framtida&lt;br&gt;uppgift ansågs vara att bygga ut kontaktverksamhet och skapa aktiv&lt;br&gt;sysselsättning för pensionärerna. Sannolikt kom detta synsätt också att&lt;br&gt;utgöra en bakgrund till formuleringen i 19 §: att äldre får möjlighet att&lt;br&gt;leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i&lt;br&gt;gemenskap med andra. Denna föreställning om en passiv och ömkans-&lt;br&gt;värd åldring i behov av aktivering och sällskap har i stor utsträckning&lt;br&gt;reviderats under senare år. I Äldreberedningens slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1987:21) gavs en ljusare och mer normaliserad beskrivning av äldres&lt;br&gt;livssituation. Studier visade att äldre människor hade tätare umgänge&lt;br&gt;med sina bam än man tidigare känt till. Äldre visade sig också ha minst&lt;br&gt;lika mycket kontakt och umgänge med vänner och bekanta som yngre&lt;br&gt;personer. Mellan 5 och 10 procent av de äldre kände sig ofta ensamma&lt;br&gt;men denna andel var ungefär lika stor hos den yngre befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålderspensionärerna i Sverige, i dag närmare 1,6 miljoner människor,&lt;br&gt;utgör i likhet med resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp&lt;br&gt;med avseende på t.ex. hälsa, ekonomiska resurser och kulturell bak-&lt;br&gt;grund. En generell beskrivning av äldregruppens livssituation i dag visar&lt;br&gt;en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller hälsan högt upp i&lt;br&gt;åren, är aktiva och vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i&lt;br&gt;samhällslivet. För de flesta äldre torde åldrandet innebära en gradvis,&lt;br&gt;ibland dramatisk men sällan helt oväntad försämring eller förlust av&lt;br&gt;funktionsförmågan vilket innebär krav på anpassning till en ny livssitua-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda insatser från sam-&lt;br&gt;hällets sida och drygt 90 procent bor i eget boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den generella bilden av äldres livssituation och levnadsför-&lt;br&gt;hållanden är ljus finns självklart stora skillnader inom gruppen med&lt;br&gt;avseende på bl.a. hälsa och inkomstförhållanden. Bland den stora&lt;br&gt;gruppen ålderspensionärer finns också människor vars ensamliv inte är&lt;br&gt;eller har varit självvalt, som upplever sig obehövda och sällan besöks av&lt;br&gt;någon annan än hemtjänsten. För människor i en sådan livssituation kan&lt;br&gt;upplevelsen av ensamhet och isolering ibland ta sig uttryck i form av&lt;br&gt;depressioner och förlust av klarhet, sammanhang och mening. Social-&lt;br&gt;tjänsten har självklart en viktig uppgift att stödja människor i sådana&lt;br&gt;utsatta livssituationer där känslor av ensamhet och isolering innebär risk&lt;br&gt;för den fysiska och psykiska hälsan. Enligt regeringens bedömning kan&lt;br&gt;det dock knappast vara en uppgift för socialtjänsten att verka för att&lt;br&gt;äldre människor i generell mening ges en aktiv och meningsfull tillvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första ledet av nu gällande målbestämmelse markerar den grund-&lt;br&gt;läggande inriktningen för äldreomsorgen med innebörd att äldre männi-&lt;br&gt;skor ges förutsättningar att bo kvar i sitt eget hem så långt det är möj-&lt;br&gt;ligt. Denna grundprincip står fast och utgör första ledet i en ny över-&lt;br&gt;gripande målformulering när det gäller socialtjänstens arbete med äldre&lt;br&gt;människor. Under de snart två decennier som gått sedan Socialutred-&lt;br&gt;ningen lämnade sitt slutbetänkande har förutsättningarna för äldreom-&lt;br&gt;sorgens organisation och innehåll ändrats i de flesta avseenden. Vid&lt;br&gt;slutet av 1970-talet svarade kommunerna huvudsakligen bara för prak-&lt;br&gt;tisk hjälp med hushållssysslor under vanlig kontorstid och primärvården&lt;br&gt;tillgodosåg behov av personlig omvårdnad på kvällar och helger. Möjlig-&lt;br&gt;heterna att tillgodose omfattande och kvalificerade behov av omvårdnad&lt;br&gt;och vård i det egna hemmet var mycket begränsade. Detta innebar att&lt;br&gt;flyttning till särskilt boende aktualiserades så snart den enskildes behov&lt;br&gt;av omsorg och vård inte överensstämde med organisationens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag ser förutsättningarna helt annorlunda ut. Hemtjänsten har byggts&lt;br&gt;ut kraftigt liksom primärvården och utvecklingen av kvälls- och natt-&lt;br&gt;patruller har möjliggjort ett kvarboende i det egna hemmet. En sådan&lt;br&gt;inriktning tycks också vara i överensstämmelse med de flesta männi-&lt;br&gt;skors önskemål - att få bo kvar i det egna hemmet så länge som möj-&lt;br&gt;ligt. Regeringen vill alltså lägga fast en övergripande målformulering&lt;br&gt;som innebär att socialtjänsten skall verka för att äldre människor får&lt;br&gt;möjlighet att leva och bo självständigt. Detta innebär bl.a. att social-&lt;br&gt;tjänsten behöver medverka i samhällsplaneringen och bidra med kun-&lt;br&gt;skaper om behovet av tillgänglighet och framkomlighet i bostäder och i&lt;br&gt;bostadsområden, när det gäller allmänna kommunikationer och serviceut-&lt;br&gt;bud. En förutsättning för att äldre skall kunna leva ett självständigt liv är&lt;br&gt;de olika insatser som socialtjänsten erbjuder i form av hemtjänst, färd-&lt;br&gt;tjänst, dagverksamheter, trygghetslarm osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra ledet av den föreslagna målbestämmelsen lyfter fram vikten av&lt;br&gt;att socialtjänsten i sitt arbete med äldre beaktar deras självbestämmande,&lt;br&gt;integritet och trygghet. De övergripande målen för socialtjänsten - bl.a.&lt;br&gt;att verksamheten skall bygga på respekt för självbestämmande och integ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ritet - fastslås redan i portalparagrafen. Regeringen finner dock skäl att Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;särskilt betona och precisera dessa mål och därmed ange inriktningen för&lt;br&gt;arbetet på äldreomsorgsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Äldreomsorgen inför 90-talet (1987/88:176)&lt;br&gt;betonades tre grundläggande principer för äldreomsorgen; integritet,&lt;br&gt;trygghet och valfrihet. Enligt propositionen skall varje människa oavsett&lt;br&gt;ålder betraktas som en unik individ med en egen individuell livshistoria,&lt;br&gt;med en egen uppfattning om och rätt att bestämma hur hon vill leva sitt&lt;br&gt;liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill slå fast att äldres självbestämmande och integritet&lt;br&gt;måste respekteras och vara utgångspunkten både för planering och orga-&lt;br&gt;nisation av omsorg och vård och i mötet mellan människor. Varje&lt;br&gt;människa måste betraktas som en unik individ - inte ett vårdobjekt.&lt;br&gt;Särskilt i situationer när människor är mer eller mindre beroende av&lt;br&gt;andras hjälp för att klara den dagliga livsföringen och djupt personliga&lt;br&gt;behov av hjälp med t.ex. personlig hygien är det viktigt att alltid ha&lt;br&gt;respekten för självbestämmande, integritet för ögonen. I olika samman-&lt;br&gt;hang och inte minst i samband med uppföljningen av Ädel-reformen har&lt;br&gt;bristen på respekt för den enskildes .självbestämmande och integritet&lt;br&gt;uppmärksammats. På ett organisatoriskt plan kan det handla om brister i&lt;br&gt;informationsöverföring och samverkansrutiner mellan huvudmännen&lt;br&gt;vilket innebär att den enskildes trygghet kan vara hotad. Många gånger&lt;br&gt;kan det handla om subtila, ofta osynliga och omedvetna kränkningar av&lt;br&gt;självkänsla, integritet och värdighet. I enskilda vårdsituationer finns det&lt;br&gt;också rapporter om allvarliga brister i den medicinska omvårdnaden, om&lt;br&gt;övergrepp och inlåsning. I rapporter från tillsynsmyndigheterna fram-&lt;br&gt;kommer att det tycks vara svårt för anhöriga att nå fram med kritik och&lt;br&gt;många väljer att anmäla brister först när den anhörige gått bort. Rege-&lt;br&gt;ringen ser allvarligt på dessa rapporter om bristande kvalitet och be-&lt;br&gt;mötande inom vård och omsorg och beslöt hösten 1995 att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare med uppgift att kartlägga och analysera frågan om&lt;br&gt;bemötandet av äldre. Utredningen om bemötande av äldre (Dir.&lt;br&gt;1995:159) överlämnade i november 1996 ett delbetänkande Rätten att&lt;br&gt;flytta - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1996:161) med förslag&lt;br&gt;till lagreglering av rätten att flytta. Betänkandet har remissbehandlats&lt;br&gt;och förslaget till lagreglering tas upp i detta sammanhang (avsnitt 10.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många äldre kan i dag erbjudas omfattande och kvalificerade insatser&lt;br&gt;dygnet runt i det egna hemmet. Denna möjlighet att kunna bo kvar hem-&lt;br&gt;ma upplevs sannolikt positivt av de flesta men vårdsituationen är sam-&lt;br&gt;tidigt mycket sårbar om inte organisationen kring den enskilde fungerar.&lt;br&gt;1 de situationer där den enskilde är helt beroende av hjälp, har svårt att&lt;br&gt;själv ta sig ur sängen eller är helt sängliggande så måste rätten till en&lt;br&gt;trygg vård också tillgodoses. Man måste veta att vårdpersonalen kom-&lt;br&gt;mer, att larmklockan fungerar och att personalen har kompetens att kun-&lt;br&gt;na bedöma t.ex. försämringar av hälsotillståndet. För många är närheten&lt;br&gt;till personal dygnet runt av avgörande betydelse för känslan av trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den tidigare refererade propositionen lyftes valfriheten fram som ett Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;sätt att markera äldres rätt att utforma sitt eget liv, att kunna välja bo-&lt;br&gt;stad och kunna påverka innehållet i och utformningen av vård och om-&lt;br&gt;sorg. Enligt propositionen skulle äldre i ökad utsträckning kunna välja&lt;br&gt;att bo kvar hemma och for dem som ville flytta till ett särskilt boende&lt;br&gt;skulle det finnas ett varierat utbud. Dessa exempel uttrycker enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening, respekten for den enskildes rätt att få bestämma själv&lt;br&gt;över sin livssituation i olika sammanhang. Kommunerna bör fortsatt&lt;br&gt;sträva efter ökade valmöjligheter genom ett varierat utbud av omsorg&lt;br&gt;och vård.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Äldres möjlighet att flytta till annan kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I anslutning till 6 § SoL infors en ny be-&lt;br&gt;stämmelse med innebörd att en person som önskar flytta till en&lt;br&gt;annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller&lt;br&gt;allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och&lt;br&gt;omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att den&lt;br&gt;andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt att hos den&lt;br&gt;kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet&lt;br&gt;eller särskilt boende. En sådan ansökan skall behandlas som om&lt;br&gt;den enskilde var bosatt i den andra kommunen. Det förhållandet&lt;br&gt;att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte be-&lt;br&gt;aktas vid en sådan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningens förslag: En person som fyllt 65 år och som&lt;br&gt;har eller är i behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser, och som&lt;br&gt;vill flytta till en annan kommun skall, enligt utredningens förslag till ny&lt;br&gt;lagbestämmelse ha rätt till bistånd av inflyttningskommunen enligt 6 §&lt;br&gt;SoL. Några skäl för flyttningen behöver inte anges. Utredningen förut-&lt;br&gt;sätter att man vid biståndsprövningen inte beaktar om den enskilde har&lt;br&gt;sitt behov av boende och omsorg tillgodosett i hemkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett 60-tal remissinstanser, däribland 24 kommuner&lt;br&gt;har beretts tillfälle att yttra sig över Bemötandeutredningens betänkande.&lt;br&gt;Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget utan reservationer,&lt;br&gt;bl.a. länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Riksförsäkringsverket, Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannen, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Örebro,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Kommunförbunden i&lt;br&gt;Stockholms, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län, Tjänste-&lt;br&gt;männens centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges Socialchefer, Pensionärernas riksorganisation,&lt;br&gt;Sveriges pensionärsförbund, Statspensionärernas riksförbund, Riksför-&lt;br&gt;bundet Pensionärs-Gemenskap, Demensförbundet samt åtta kommuner.&lt;br&gt;Övriga remissinstanser ansluter sig till intentionerna i betänkandet och&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning i sak men uttrycker tveksamhet kring en&lt;br&gt;eller flera delar av lagkonstruktionen. Ett antal kommuner tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget, dock med krav att kostnadsansvaret löses mellan hemkom-&lt;br&gt;munen och inflyttningskommunen (Norrtälje, Ängelholm, Huddinge och&lt;br&gt;Täby). Västerås stad anser inte att äldres flyttningsmöjligheter skall&lt;br&gt;regleras genom lagstiftning och anser vidare att det är olämpligt att från-&lt;br&gt;gå vistelsebegreppet för en viss grupp. Några kommuner - Täby,&lt;br&gt;Göteborg, Värmdö, Kungsbacka, Kungälv - berör frågan om bristen på&lt;br&gt;särskilda boendeformer, svårigheterna att planera för andra än den egna&lt;br&gt;kommunens invånare och att många sökande inom den egna kommunen&lt;br&gt;inte kan få sina behov tillgodosedda inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konstruktionen av lagen anser Riksdagens ombudsmän,&lt;br&gt;Länsrätten i Kristianstads län liksom Socialstyrelsen att konstruktionen&lt;br&gt;med förhandsbesked borde prövats. Länsrätten i Stockholms län anser att&lt;br&gt;lagförslaget behöver kompletteras med en uttrycklig lagregel för att&lt;br&gt;förhindra att inflyttningskommunen gör bedömningen att behovet av&lt;br&gt;bistånd enl § 6 SoL redan är tillgodosett i hemkommunen. Länsrätten&lt;br&gt;vill också fästa uppmärksamheten på att de framlagda förslagen inte&lt;br&gt;torde lösa flyttningsfrågan för äldre som bor i vidsträckta kommuner och&lt;br&gt;som vill flytta inom vistelsekommunen. Örebro kommun och Jönköpings&lt;br&gt;kommun anför att det måste klargöras att det är inflyttningskommunen&lt;br&gt;som avgör vilken typ av bistånd som skall beviljas. Ett visst vårdbehov&lt;br&gt;som i en kommun löses med särskilt boende kan i en annan kommun&lt;br&gt;klaras med utbyggd hemtjänst och hemsjukvård. Riksdagens ombudsmän&lt;br&gt;anser att formerna för biståndet bör preciseras mer än vad som gjorts i&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldersgränsen kommenteras av ett antal remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Hudiksvalls kommun som anser att det bör övervägas om inte också&lt;br&gt;personer under 65 år och som inte omfattas av LSS bör få samma rätt&lt;br&gt;att flytta. Riksdagens ombudsmän, Norrtälje kommun, Värmdö kommun,&lt;br&gt;Kungälvs kommun, Örebro kommun och Falu kommun anför synpunkter&lt;br&gt;på behovet av att särskilda skäl som t.ex. anknytning till kommunen&lt;br&gt;genom anhöriga, närstående eller tidigare boende bör föreskrivas vid&lt;br&gt;prövning av ansökan om flyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för äldre personer att flytta till särskild boende- eller vårdform i&lt;br&gt;annan kommun eller annat landsting har behandlats i olika sammanhang&lt;br&gt;sedan 1980-talet. I propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet (prop.&lt;br&gt;1987/88:176) betonades målet att alla människor, oberoende av service-&lt;br&gt;eller vårdbehov, skall kunna byta bostads- eller vistelseort. Detta ansågs&lt;br&gt;kunna lösas på frivillig väg genom överenskommelser mellan huvud-&lt;br&gt;männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldredelegationen (S 1988:A) tillsattes år 1988 och hade till uppgift att&lt;br&gt;utarbeta förslag till närmare utformning av en förändrad ansvarsfördel-&lt;br&gt;ning på äldreomsorgsområdet. I delegationens uppdrag ingick vidare att&lt;br&gt;ange former för hur äldre och funktionshindrade personer med behov av&lt;br&gt;särskilda boende- och vårdformer skulle kunna flytta till annan kommun&lt;br&gt;eller landsting. Som en följd av Äldredelegationens arbete utfärdade de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;båda kommunförbunden rekommendationer som rörde frågan om Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;utvidgade flyttningsmöjligheter. Enligt Svenska kommunförbundets re-&lt;br&gt;kommendation (cirk. 1989:65) bör kommunerna positivt verka for att&lt;br&gt;äldre personer och personer med funktionshinder ges möjlighet att er-&lt;br&gt;hålla bostad i servicehus med helinackordering eller servicebostad i&lt;br&gt;annan kommun än hemkommunen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas&lt;br&gt;åt personer med anknytning till kommunen och krav på betalning mellan&lt;br&gt;kommunerna bör inte förekomma. På motsvarande sätt beslöt Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet att rekommendera landstingen att tillämpa det s.k. riks-&lt;br&gt;avtalet som med vissa ändringar innebar att sjukvårdshuvudmännen åtog&lt;br&gt;sig att ta emot långtidssjuka patienter utan krav på remiss eller särskilda&lt;br&gt;motiv för önskan att flytta. Rekommendationen innebar också att &amp;quot;hem-&lt;br&gt;landstinget&amp;quot; hade betalningsansvar för patienten under ett år. Landstings-&lt;br&gt;förbundets rekommendation upphörde att gälla i samband med genom-&lt;br&gt;förandet av Ädel-reformen år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppföljningar som Socialstyrelsen (Socialstyrelsens rapport SoS&lt;br&gt;1993:12) och Svenska kommunförbundet genomförde i början av 1990-&lt;br&gt;talet ansåg kommunerna att det var angeläget att kunna tillgodose en-&lt;br&gt;skildas önskemål om att få flytta till en särskild boendeform i kommu-&lt;br&gt;nen, även om de var bosatta i en annan kommun när ansökan gjordes.&lt;br&gt;Biståndsansökningar i s.k. anknytningsfall behandlades enligt de under-&lt;br&gt;sökta kommunerna på samma sätt som ansökan från kommunens egna&lt;br&gt;invånare. Det framkom dock att personer från andra kommuner fick&lt;br&gt;avslag på ansökan om det samtidigt fanns egna kommuninvånare med&lt;br&gt;stora behov av särskilt boende. Många kommuner tog upp problemet&lt;br&gt;med den bristande tillgången på särskilt boende och anförde att det&lt;br&gt;kunde upplevas orättvist mot de egna kommuninvånarna att äldre från&lt;br&gt;andra kommuner prioriterades. Uppföljningen ledde inte till några änd-&lt;br&gt;ringar i rekommendationen, vilken enligt Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;borde fortsätta att gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättsläget och praxis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket socialtjänstlagen är det vistelsekommunen som&lt;br&gt;har ansvaret for att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller&lt;br&gt;hon behöver. Med vistelsekommun avses den kommun där den enskilde&lt;br&gt;vistas när hjälpbehovet inträder. Den enskilde kan alltså inte hävda&lt;br&gt;någon rätt till bistånd i en annan kommun än den där han eller hon&lt;br&gt;vistas. I de flesta fall är också det faktiska behovet av bistånd tillgodo-&lt;br&gt;sett genom att personen redan bor i särskilt boende. Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg har under åren 1993 och 1995 avgjort två mål angående äldre&lt;br&gt;kvinnor som ville flytta till Ängelholms kommun (nr 4427-1993 och nr&lt;br&gt;2548-1995). I dessa fall ansöktes om bistånd enligt 6 § SoL i form av&lt;br&gt;plats i särskild boendeform i Ängelholms kommun. Bistånd beviljades&lt;br&gt;inte i något av fallen. Kammarrättens domskäl var att det saknas möjlig-&lt;br&gt;het att med stöd av 6 § SoL ålägga vistelsekommunen eller den kom-&lt;br&gt;mun dit man vill flytta att utge bistånd till särskild boendeform i annan&lt;br&gt;kommun än vistelsekommunen. Kammarrätten anförde också att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 § SoL är vistelsekommunen som har det yttersta ansvaret för att&lt;br&gt;de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har också prövat frågan om äldres önskemål att flytta&lt;br&gt;till annan kommun (RÅ 1990, ref 23). Målet gällde en 90-årig kvinna&lt;br&gt;som var bosatt i Uddevalla kommun och som ville flytta till ett service-&lt;br&gt;hus i Stockholm för att kunna bosätta sig närmare sin dotter. Regerings-&lt;br&gt;rätten anförde att när en person på eget initiativ flyttar från en kommun&lt;br&gt;utan samband med en beslutad placering, åvilar enligt SoL ansvaret i&lt;br&gt;fortsättningen den kommun dit hon eller han flyttar. Regeringsrätten&lt;br&gt;konstaterade att kvinnans ansökan om bistånd för boende i servicehus i&lt;br&gt;Stockholm inte var motiverad av ett särskilt vårdbehov som inte kunde&lt;br&gt;tillgodoses inom Uddevalla kommun utan av hennes förståeliga önskan&lt;br&gt;att bo nära sina anhöriga. Domstolen fann att SoL inte gav stöd för att&lt;br&gt;Uddevalla kommun fortlöpande skulle svara för kostnader för att till-&lt;br&gt;godose kvinnans behov av boende och service efter det att hon flyttat till&lt;br&gt;Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under senare år har frågan om äldres&lt;br&gt;flyttningsmöjligheter då och då aktualiserats i den allmänna debatten och&lt;br&gt;inte minst i riksdagen. Debatten tog ny fart hösten 1995 när ett antal&lt;br&gt;enskilda flyttningsärenden uppmärksammades i massmedia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Rätt att flytta - en fråga om bemötande av äldre (SOU&lt;br&gt;1996:161) ges en beskrivning av problem som kan aktualiseras i sam-&lt;br&gt;band med att äldre önskar flytta till en särskild boendeform i en annan&lt;br&gt;kommun. Problemet handlar i de flesta fall om personer i mycket hög&lt;br&gt;ålder som har omfattande vård- och omsorgsbehov. Många har en&lt;br&gt;demenssjukdom och i de flesta fall bor den vårdbehövande redan i ett&lt;br&gt;särskilt boende. Några bor kvar i sin egen bostad och bedöms inte kunna&lt;br&gt;bo kvar eller flytta tillbaka efter t.ex. ett akut sjukdomstillstånd eller en&lt;br&gt;gradvis försämring av hälsotillståndet. När behov av flyttning från det&lt;br&gt;egna hemmet till en särskild boendeform börjar bli aktuellt, önskar&lt;br&gt;många anhöriga att flyttning kan ske direkt till ett särskilt boende i den&lt;br&gt;kommun där de själva bor. Vanligast tycks dock vara att äldre personer&lt;br&gt;som redan bor i särskilt boende och deras anhöriga på annan ort önskar&lt;br&gt;bo närmare varandra de sista åren. Det finns självklart inga hinder i&lt;br&gt;formell mening för någon att flytta till en ordinär bostad i en annan&lt;br&gt;kommun. Problemet handlar om de fall då den äldre redan har omfattan-&lt;br&gt;de vård- och omsorgsbehov och bor i t.ex. en gruppbostad och då det&lt;br&gt;inte längre är praktiskt möjligt att på egen hand ombesörja en flyttning.&lt;br&gt;Möjligheten att flytta till ett ordinärt boende är i de flesta fall också&lt;br&gt;utesluten. Många anhöriga vittnar om känslan av vanmakt när inga rik-&lt;br&gt;tiga besked kan ges, rättsläget förefaller ganska obegripligt, de inblanda-&lt;br&gt;de kommunerna tvistar om ekonomisk ersättning och tiden går.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall löses frågan om flyttning till särskilt boende i en annan&lt;br&gt;kommun utan större problem mellan den äldre personens hemkommun&lt;br&gt;och den inflyttningskommun där de anhöriga bor. Generellt sätt tycks&lt;br&gt;dock möjligheten att tillgodose äldres och anhörigas önskemål om flytt-&lt;br&gt;ning minska. I betänkandet redovisas ett antal återkommande problem&lt;br&gt;som rör relationen mellan &amp;quot;utflyttnings- och inflyttningskommun&amp;quot; och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan kommunerna och den enskilde eller dennes anhöriga vilka inne-&lt;br&gt;bär att en flyttning inte kan genomföras eller att den fördröjs på obe-&lt;br&gt;stämd tid. Hindren kan handla om inflyttningskommunens krav på kost-&lt;br&gt;nadsansvar från hemkommunen, vilket inte denna vill åta sig. I vissa fall&lt;br&gt;erbjuder inflyttningskommunen inte någon plats i särskilt boende trots&lt;br&gt;att hemkommunen gett garantier för kostnadsansvar. Ofta föreligger&lt;br&gt;också hinder genom detaljerade prioriteringsregler som ställer mycket&lt;br&gt;höga krav på anknytning till kommunen. I de fall kommuner tvistar med&lt;br&gt;varandra om kostnadsansvar för särskilt boende har enskilda och deras&lt;br&gt;närstående ingen rättslig möjlighet att genom förvaltningsbesvär få vare&lt;br&gt;sig hemkommunen eller inflyttningskommunen att ta ansvar för eller&lt;br&gt;underlätta flyttningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redovisas en enkätundersökning som belyser tillämp-&lt;br&gt;ningen av Svenska kommunförbundets rekommendation och som också&lt;br&gt;beskriver hur kommunerna uppfattar svårigheter och hinder att uppfylla&lt;br&gt;äldre människors önskan att flytta. Enligt undersökningen har mindre än&lt;br&gt;hälften av kommunerna antagit den nämnda rekommendationen och en&lt;br&gt;fjärdedel av kommunerna har heller inte för avsikt att anta den. Majori-&lt;br&gt;teten av kommunerna uppger dock att de följer rekommendationen men&lt;br&gt;samtidigt tillämpar många kommuner regler och riktlinjer som t.ex. kan&lt;br&gt;innebära precisering av anknytningskriterier, krav på folkbokföring,&lt;br&gt;prioritering av egna kommuninvånare eller ersättningskrav kommunerna&lt;br&gt;emellan. Mer än hälften av kommunerna redovisar problem och svårig-&lt;br&gt;heter att följa rekommendationen och många anser att den ställer krav på&lt;br&gt;utbyggnad av särskilda boendeformer, ekonomiska regleringar, föränd-&lt;br&gt;ring av lagstiftning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1 juli 1995 till 31 maj 1996 ansökte 1 285 personer&lt;br&gt;om särskild boendeform i annan kommun. Av dessa fick ca hälften sin&lt;br&gt;ansökan beviljad och 448 personer fick möjlighet att flytta till en annan&lt;br&gt;kommun. 492 personer fick under denna tidsperiod avslag på sin an-&lt;br&gt;sökan om särskilt boende och som skäl uppger kommunerna främst brist&lt;br&gt;på platser i form av särskilt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang erinra om att äldres självbestäm-&lt;br&gt;mande, integritet och valfrihet skall respekteras. I en situation då hälso-&lt;br&gt;tillståndet sviktar och vårdbehoven är omfattande saknas oftast de prak-&lt;br&gt;tiska förutsättningarna att på egen hand flytta närmare anhöriga. I de fall&lt;br&gt;önskan att flytta överskrider en kommungräns uppstår i många fall&lt;br&gt;administrativa, ekonomiska och juridiska problem mellan de inblandade&lt;br&gt;kommunerna som innebär att respekten för självbestämmande, integritet,&lt;br&gt;trygghet och värdighet kommer i andra hand. Samhället har på olika sätt&lt;br&gt;markerat betydelsen av anhörigas delaktighet i vården och omsorgen om&lt;br&gt;närstående. Anhöriga svarar dessutom för en stor del av insatserna inom&lt;br&gt;vård och omsorg. De hinder som i många fall uppställs för äldres möj-&lt;br&gt;lighet att flytta nära sina anhöriga försvårar eller omöjliggör en sådan&lt;br&gt;delaktighet, trygghet och närhet de sista åren av livet. Allt oftare rappor-&lt;br&gt;teras om äldre som bor i särskild boendeform och som önskar flytta nära&lt;br&gt;sina anhöriga i en annan kommun och som hamnat i en oviss och oklar&lt;br&gt;förhandlingssituation mellan de inblandade kommunerna. Utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om bemötande av äldre fick bl.a. i uppdrag att belysa frågan om äldres&lt;br&gt;möjlighet att flytta och redovisar i sitt betänkande en omfattande och&lt;br&gt;ambitiös beskrivning och kartläggning av problemen. Önskan att flytta&lt;br&gt;handlar ofta om mycket gamla människor som har omfattande behov av&lt;br&gt;vård och omsorg, som ofta bor i en särskild boendeform och som har&lt;br&gt;starka skäl att vilja flytta nära sina anhöriga. Äldre människor i denna&lt;br&gt;situation har knappast anledning att flytta eller byta boendeform vare sig&lt;br&gt;inom eller till annan kommun om inte sådana särskilda skäl föreligger.&lt;br&gt;Därmed handlar frågan inte heller om något omfattande kostnadsåtagan-&lt;br&gt;de för vissa kommuner eftersom anhöriga rimligen kan vara bosatta var&lt;br&gt;som helst i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör nu samma bedömning som utredningen som i sitt be-&lt;br&gt;tänkande konstaterar att den rekommendation som bl.a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet utfärdade år 1989 är otillräcklig for att hävda enskildas&lt;br&gt;intresse. Utredningens forslag att genom lagreglering hävda äldres möj-&lt;br&gt;lighet att flytta har också fått mycket brett stöd bland remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket socialtjänstlagen är det vistelsekommunen som&lt;br&gt;har ansvaret for att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller&lt;br&gt;hon behöver. Den enskilde kan alltså i dag inte hävda någon rätt till&lt;br&gt;bistånd i en annan kommun än den där han eller hon vistas. När frågan&lt;br&gt;uppkommer om flyttning till en annan kommun är i de flesta fall det&lt;br&gt;faktiska behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen genom&lt;br&gt;att personen bor i ett särskilt boende. Frågan om rätt till bistånd i annan&lt;br&gt;kommun har prövats rättsligt men avslagits med hänvisning till vistelse-&lt;br&gt;kommunens ansvar. Gällande lagstiftning och praxis kommer här i kon-&lt;br&gt;flikt med ofta mycket gamla och vårdbehövande människors önskan att&lt;br&gt;flytta närmare sina anhöriga de sista åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att rätten att få en ansökan om hjälp i hemmet och/&lt;br&gt;eller särskilt boende prövad av en annan kommun bör regleras i en sär-&lt;br&gt;skild bestämmelse i socialtjänstlagen. I anslutning till 6 § bör införas en&lt;br&gt;bestämmelse med innebörd att en enskild person som önskar flytta till&lt;br&gt;en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller&lt;br&gt;allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och om-&lt;br&gt;sorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att denna kommun&lt;br&gt;erbjuder behövliga insatser, har rätt att hos den kommunen ansöka om&lt;br&gt;sådana insatser som avses i 6 f § punkterna 2 (hjälp i hemmet) och 3&lt;br&gt;(särskilt boende). En sådan ansökan bör behandlas som om den enskilde&lt;br&gt;var bosatt i den andra kommunen. Det förhållande att sökandens behov&lt;br&gt;är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövningen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen får en delvis annan utformning än den utredningen föreslagit&lt;br&gt;men fyller i sak samma syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller personkretsen föreslår utredningen - vars uppdrag ju&lt;br&gt;endast avser äldre - en åldersgräns på 65 år. Detta skulle dock innebära&lt;br&gt;att t.ex. en svårt sjuk 63-åring som vårdas i ett särskilt boende och&lt;br&gt;önskar flytta närmare sina anhöriga den sista tiden inte skulle omfattas&lt;br&gt;av bestämmelsen vilket måste uppfattas som både stötande och ovärdigt.&lt;br&gt;Regeringen gör bedömningen att merparten av personer under 65 år som&lt;br&gt;har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som önskar flytta till annan kommun omfattas av bestämmelsen i 16 §&lt;br&gt;lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (för-&lt;br&gt;handsbesked). Det kan också noteras att det inte finns något formellt&lt;br&gt;hinder för den som tillhör LSS:s personkrets att ansöka om insatser&lt;br&gt;enligt den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen. I allmänhet torde dock&lt;br&gt;de insatser som avses med 6 f § inte vara tillräckliga för att tillgodose&lt;br&gt;det behov av omsorg som dessa personer har. De kan då i stället utnyttja&lt;br&gt;sin rätt till förhandsbesked om insatser enligt LSS. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att den nya bestämmelsen skall omfatta personer om de till följd&lt;br&gt;av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt&lt;br&gt;behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan&lt;br&gt;genomföra flyttningen utan att den andra kommunen erbjuder behövliga&lt;br&gt;insatser. Någon åldersgräns bör inte anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innehåller inga begränsningar i form av krav på&lt;br&gt;särskilda skäl för att omfattas av lagbestämmelsen. Ett antal remiss-&lt;br&gt;instanser anser att rätten att ansöka om insatser i annan kommun skall&lt;br&gt;knytas till särskilda skäl. Det förekommer t.ex. redan ansökningar om att&lt;br&gt;få flytta som mer handlar om önskan att komma till en kommun med&lt;br&gt;bättre och billigare äldreomsorg än en önskan att flytta för att tillfreds-&lt;br&gt;ställa behov av emotionell anknytning till vissa människor eller en viss&lt;br&gt;plats. Enligt utredningen handlar dock skälen att få flytta till en annan&lt;br&gt;kommun primärt om en stark önskan att kunna bo närmare sina anhöriga&lt;br&gt;eller närstående eller att få flytta till ett särskilt boende i en annan kom-&lt;br&gt;mun där man känner språklig, etnisk, religiös eller annan liknande&lt;br&gt;gemenskap med andra människor. Det kan också handla om en stark&lt;br&gt;anknytning till en arman kommun där man tillbringat många år av sitt&lt;br&gt;liv och kanske har kvar vänner och bekanta. Enligt regeringens uppfatt-&lt;br&gt;ning finns inte anledning att nu, utöver de kriterier och begränsningar av&lt;br&gt;personkretsen som framgår av bestämmelsen, kräva särskilda skäl för att&lt;br&gt;få flytta till annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Kristiandstads län har pekat på svårigheterna att utröna&lt;br&gt;den enskildes vilja. Ängelholms kommun tar upp frågan om det alltid är&lt;br&gt;lämpligt för mycket gamla människor att flytta. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening är det avgörande både utifrån rättssäkerhetsaspekter och med&lt;br&gt;hänsyn till självbestämmande och integritet att det klart framgår att det&lt;br&gt;är den enskildes bestämda önskan och uttryck för egen vilja att få flytta&lt;br&gt;till en annan kommun. När det gäller närmare precisering av bestämmel-&lt;br&gt;sen hänvisas till specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen anges att den enskilde kan ansöka om sådana insatser&lt;br&gt;som anges i 6 f § punkterna 2 och 3 - hjälp i hemmet och särskilt boen-&lt;br&gt;de. Några andra biståndsinsatser för att tillgodose behovet av omfattande&lt;br&gt;vård och omsorg behöver knappast förberedas eller beslutas innan flytt-&lt;br&gt;ningen är genomförd. Några kommuner har understrukit att det måste&lt;br&gt;vara inflyttningskommunen som prövar behovet av insats. Sådana vård-&lt;br&gt;och omsorgsbehov som i en kommun tillgodoses med särskilt boende&lt;br&gt;kan i en arman kommun klaras med t.ex. utbyggd hemtjänst, hemsjuk-&lt;br&gt;vård, dagvård osv. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall vidare&lt;br&gt;hemkommunen på begäran av inflyttningskommunen vara skyldig att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bistå med underlag som kan behövas för bedömning av vård- och om- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;sorgsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kommuner tar upp frågan om kostnadsersättning eller behov att&lt;br&gt;se över kostnadsutjämningssystemet om det visar sig att flyttströmmarna&lt;br&gt;drabbar vissa kommuner mer än andra. Regeringen är väl medveten om&lt;br&gt;många kommuners ansträngda ekonomiska situation och att det kan&lt;br&gt;finnas behov att bygga ut särskilda boendeformer. Den nu aktuella lag-&lt;br&gt;regleringen bedöms knappast leda till omfattande flyttningsströmmar&lt;br&gt;eller kostnadsökningar för vissa kommuner. Regeringen kan inte se&lt;br&gt;några tillräckligt vägande skäl för att återinföra system med interkom-&lt;br&gt;munala ersättningar och avvisar i likhet med utredningen och flertalet&lt;br&gt;remissinstanser detta. Däremot finns starka skäl att följa utvecklingen&lt;br&gt;och tillämpningen av den nya lagbestämmelsen. Socialstyrelsen avses få&lt;br&gt;i uppdrag att i nära samarbete med Svenska kommunförbundet följa&lt;br&gt;effekterna av förslaget med avseende på tillämpningen av bestämmelsen,&lt;br&gt;personkretsens omfattning samt de ekonomiska effekterna för kommu-&lt;br&gt;nerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Stödet till anhöriga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Socialtjänsten bör genom stöd och avlös-&lt;br&gt;ning underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre&lt;br&gt;och människor med funktionshinder. En ny bestämmelse med&lt;br&gt;detta innehåll införs i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser däribland många kom-&lt;br&gt;muner anser att förslaget om stöd till närstående är positivt men innebär&lt;br&gt;behov av ökade resurser och först på längre sikt kan förslaget medföra&lt;br&gt;effektivitetsvinster. Svenska kommunförbundet, Kommunförbundet&lt;br&gt;Västernorrland och Ängelholms kommun anmärker att förslaget fått en&lt;br&gt;utformning som kan väcka förhoppningar hos anhöriga om t.ex. ekono-&lt;br&gt;miskt stöd. Det bör därför klargöras vilken typ av stöd som kan bli aktu-&lt;br&gt;ellt. Länsstyrelserna i Västemorrlands och Jämtlands län, Göteborgs&lt;br&gt;kommun, Härryda kommun, KALV-gruppen, Riksförbundet för behand-&lt;br&gt;lingshem och Handikappförbundens samarbetsorgan anser att social-&lt;br&gt;tjänsten skall ha en skyldighet att ge stöd och avlastning till anhöriga&lt;br&gt;och att ordet &amp;quot;bör&amp;quot; därför byts ut mot &amp;quot;skall&amp;quot; i lagtexten. Kammarrätten&lt;br&gt;i Sundsvall påpekar att den föreslagna bestämmelsen inte motsvaras av&lt;br&gt;någon bestämmelse om rätt för den enskilde att få stöd och avlastning.&lt;br&gt;Sveriges pensionärsförbund (SPF) föreslår också mer preciserade regler&lt;br&gt;för anhörigstödet. Landsorganisationen (LO), Kommunalarbetarförbun-&lt;br&gt;det, Synskadades riksförbund, KALV-gruppen och Riksförbundet för&lt;br&gt;behandlingshem stöder kommitténs förslag men vill peka på den risk&lt;br&gt;som finns att förslaget medför ett ökat tryck på anhöriga. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen och De handikappades riksförbund tillstyrker förslaget men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betonar frivilligheten att vilja vårda någon och att bli vårdad. Röda&lt;br&gt;Korset föreslår att &amp;quot;avlastning&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;avlösning&amp;quot; i syfte att&lt;br&gt;markera att den som är i behov av vård inte skall betraktas som en be-&lt;br&gt;lastning och att anhörigvårdaren inte heller är behov av avlastning utan&lt;br&gt;avlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Anhöriga svarar för betydande hjälp-&lt;br&gt;och stödinsatser till äldre och personer med funktionshinder. Det kan&lt;br&gt;handla om allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med hushålls-&lt;br&gt;sysslor till omfattande hjälp med personlig omvårdnad och i vissa fall&lt;br&gt;också uppgifter av sjukvårdskaraktär. Studier av omfattningen av an-&lt;br&gt;hörigas insatser tyder på att dessa är två till tre gånger större än sam-&lt;br&gt;hällets hjälpinsatser. En studie av yngre förtidspensionärer visade att&lt;br&gt;denna grupp fick närmare 80 procent av sitt hjälpbehov tillgodosett av&lt;br&gt;anhöriga. Den stora betydelsen av anhörigas hjälpinsatser framhålls allt&lt;br&gt;oftare men också det bristande stöd i vårdarrollen som många anhöriga&lt;br&gt;upplever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Äldreomsorgen inför 90-talet (prop.&lt;br&gt;1987/88:176) behandlades frågan om ett förbättrat stöd till anhöriga. En&lt;br&gt;stor del av närståendes insatser skedde i det tysta utan att samhällets&lt;br&gt;vårdansvariga kände till förhållandet. Föredragande statsråd gjorde be-&lt;br&gt;dömningen att kunskaperna om den informella vården måste förbättras&lt;br&gt;bland äldreomsorgens personal och bland andra berörda. I propositionen&lt;br&gt;uttalades att &amp;quot;kommunerna bör undersöka vilka stödinsatser från sam-&lt;br&gt;hällets sida som den som vårdar en närstående har behov av och i sin&lt;br&gt;planering beakta dessa behov. Primärvården och hemtjänsten bör använ-&lt;br&gt;da sina resurser på ett sådant sätt att den som vårdar en närstående ges&lt;br&gt;bästa möjliga stöd&amp;quot;. Enligt förslag i propositionen infördes fr.o.m. den&lt;br&gt;1 juli 1989 en rätt till ersättning och ledighet för närståendevård - den&lt;br&gt;s.k. närståendepenningen. Ett villkor för rätt till närståendepenning är att&lt;br&gt;den som vårdas är svårt sjuk och att hälsotillståndet är så nedsatt att det&lt;br&gt;föreligger ett påtagligt hot mot den sjukes liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns tecken som tyder på att familjen och andra närstående under&lt;br&gt;senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare. Situationen för&lt;br&gt;anhörigvårdare tycks dock, enligt den beskrivning Socialtjänstkommittén&lt;br&gt;gör, inte ha förbättrats nämnvärt under senare år. Anhörigomsorgen&lt;br&gt;tycks fortfarande vara en omsorg som sker i det tysta och det är ingen&lt;br&gt;självklarhet att man som anhörigvårdare får hjälp och stöd från sam-&lt;br&gt;hället. Demensförbundet genomförde våren 1989 en enkätundersökning&lt;br&gt;som riktade sig till anhöriga som vårdade en anförvant med ålders-&lt;br&gt;demens. Enligt enkätsvaren hade två tredjedelar av de hemmaboende&lt;br&gt;stöd från hemtjänsten och en del hade också stöd genom deltagande i&lt;br&gt;dagverksamhet. En femtedel av de tillfrågade hade inte fått någon avlös-&lt;br&gt;ning alls och för många hade den ständiga tillsynen inte medgett någon&lt;br&gt;längre vila under flera år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje anhörigsituation och relation är unik. Även om de anhöriga inte&lt;br&gt;är någon homogen grupp kan man ändå urskilja ett genomgående&lt;br&gt;mönster för hur anhöriga hamnar i en situation där ansvaret för en när-&lt;br&gt;stående blir alltför betungande. Intervjuer med anhörigvårdare visar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de allra flesta anhöriga ställer upp av kärlek och omtanke utan att reflek-&lt;br&gt;tera så mycket kring saken. Det upplevs ofta som en självklarhet att&lt;br&gt;hjälpa och det finns en positiv relation sedan tidigare. Få bestämmer sig&lt;br&gt;vid en viss given tidpunkt for att ge vård och omsorg utan växer snarare&lt;br&gt;in i anhörigrollen i en fortgående process. Att ständigt finnas till hands&lt;br&gt;for praktisk hjälp, tillsyn och omvårdnad innebär dock att bli bunden&lt;br&gt;och känna ansvar dygnet runt. Erfarenheter från olika försöksprojekt&lt;br&gt;visar att det kan vara svårt att nå anhöriga med olika slags stödinsatser.&lt;br&gt;Eftersom hjälpinsatserna oftast inletts på ett enkelt och självklart sätt kan&lt;br&gt;det senare, när vårdbehoven ökar, vara svårt att ta emot hjälp och avlös-&lt;br&gt;ning. Ju tyngre omvårdnadssituationen är och ju längre tid de anhöriga&lt;br&gt;gett vård och omsorg, desto svårare tycks det vara att be om hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan många gånger vara svårt att skilja de anhörigas behov av hjälp&lt;br&gt;från det hjälpbehov som den enskilde hjälpmottagaren har. Ofta innebär&lt;br&gt;stödinsatser från samhällets sida direkt till den äldre, till bamet med&lt;br&gt;funktionshinder, till den psykiskt sjuke osv. att även den anhöriges situa-&lt;br&gt;tion underlättas. Men det behövs också insatser som riktar sig direkt till&lt;br&gt;de anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta den fortsatta läsningen ges här en definition av de&lt;br&gt;olika begreppen anhörig, anhörigomsorg och anhörigstöd. Med anhörig&lt;br&gt;avses här den person som inom familje- eller släktkretsen bistår en&lt;br&gt;annan. Ibland förekommer också att grannar och vänner träder in i an-&lt;br&gt;hörigas ställe och antar &amp;quot;funktionen&amp;quot; som anhörig. Därför bör i lagtexten&lt;br&gt;talas om närstående som är ett vidare begrepp. Med anhörigomsorg&lt;br&gt;avses olika former av hjälpinsatser som ges av anhöriga till personer&lt;br&gt;som på grund av sjukdom eller funktionshinder behöver sådana i sin&lt;br&gt;dagliga livsföring. Med anhörigstöd (eller stöd till anhöriga) avses olika&lt;br&gt;insatser som primärt syftar till att fysiskt, psykiskt och socialt underlätta&lt;br&gt;den anhöriges situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hjälp anhöriga ofta behöver och efterfrågar är att kunna få avlös-&lt;br&gt;ning från vårdsysslan. Avlösning kan innebära att hjälpmottagaren tidvis&lt;br&gt;vistas i en särskild boendeform så att de anhöriga kan få vila. Sådana&lt;br&gt;avlösningsvistelser kan planeras så att de återkommer regelbundet, s.k.&lt;br&gt;växelvård men det kan också förekomma behov av avlösning som inte&lt;br&gt;alltid kan planeras eller förutses långt i förväg. Dagverksamheter av&lt;br&gt;olika slag kan fungera som ett bra avlösningsaltemativ for många an-&lt;br&gt;höriga och även &amp;quot;nattverksamhet&amp;quot; har prövats med framgång for att&lt;br&gt;avlösa trötta anhöriga. En tredje huvudform handlar om insatser från&lt;br&gt;hemtjänsten som gör det möjligt for den anhörige att under en viss tid&lt;br&gt;av dygnet få avlösning och lämna över vårdansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många anhöriga orkar inte bära ansvaret for vården helt ensamma utan&lt;br&gt;vill känna ett ömsesidigt ansvarstagande och få till stånd ett samarbete&lt;br&gt;med samhällets omsorg. Det kan handla om en fortlöpande personlig&lt;br&gt;kontakt med en handläggare inom socialtjänsten och att få känna sig&lt;br&gt;respekterad som samarbetspartner. Förutom individuella kontakter kan&lt;br&gt;anhöriga också ges stöd i grupp. Det är väl känt att många anhöriga&lt;br&gt;upplever den psykiska belastningen som den svåraste delen av vård-&lt;br&gt;åtagandet. Att få träffa andra i samma situation och få möjligheter att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dela med sig av känslor och upplevelser av att vara anhörigvårdare inne-&lt;br&gt;bär ett viktigt stöd för många. Anhöriggrupper förekommer bl.a. för&lt;br&gt;anhöriga till patienter som drabbats av stroke, för anhöriga till psykiskt&lt;br&gt;sjuka, förståndshandikappade bam och för anhöriga som vårdar demens-&lt;br&gt;sjuka i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anhörig kan man under vissa förutsättningar få ekonomisk ersätt-&lt;br&gt;ning för sin vårdinsats från försäkringskassan, kommunen och i vissa&lt;br&gt;fall landstinget. De ersättningar som förekommer inom socialförsäkrings-&lt;br&gt;systemet och som direkt eller indirekt kan komma en anhörig till del är&lt;br&gt;bl.a. vårdbidrag, handikappersättning, assistansersättning och närstående-&lt;br&gt;penning. Varje kommun kan själv bestämma vilka riktlinjer som skall&lt;br&gt;gälla för anställning eller direkt ekonomiskt stöd till anhörigvårdare&lt;br&gt;vilket innebär att villkor för ersättning, ersättningsnivåer och handlägg-&lt;br&gt;ningsrutiner varierar mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anhörigomsorgens omfattning är således betydande och det finns&lt;br&gt;mycket som tyder på att anhöriga inte får det stöd som krävs i situa-&lt;br&gt;tioner med ett ofta ensamt och psykiskt påfrestande vårdansvar. Även&lt;br&gt;när samhället går in med mycket stora hjälpinsatser till hemmaboende&lt;br&gt;äldre och funktionshindrade personer täcker hjälpen endast en begränsad&lt;br&gt;del av dygnets 24 timmar. Åtskilliga anhöriga till långvarigt sjuka och&lt;br&gt;funktionshindrade personer lever under fysiskt, psykiskt och socialt på-&lt;br&gt;frestande förhållanden. Regeringen anser mot denna bakgrund att det är&lt;br&gt;viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till anhörigvårdama.&lt;br&gt;Förslaget om en ny bestämmelse i socialtjänstlagen syftar till att marke-&lt;br&gt;ra vikten av att socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till anhöriga som&lt;br&gt;vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor med funktionshinder. En-&lt;br&gt;ligt regeringens förslag till ny bestämmelse bör kommunerna genom stöd&lt;br&gt;och avlösning underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka,&lt;br&gt;äldre och personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen innehåller inte några närmare föreskrifter om&lt;br&gt;hur stödet till anhöriga bör utformas. Stödet till anhöriga skall ses som&lt;br&gt;en frivillig verksamhet för kommunen som också får stort inflytande&lt;br&gt;över utformningen. Den preventiva ansatsen är en viktig utgångspunkt&lt;br&gt;vid utformning av stödinsatser till anhöriga. Utveckling av en medveten&lt;br&gt;strategi för anhörigstöd handlar om att hjälpa den anhörige att hjälpa&lt;br&gt;innan också denne blir fysiskt eller psykiskt utsliten. I detta samman-&lt;br&gt;hang finns också anledning att hänvisa till vad som anförs om behovet&lt;br&gt;av tidiga/förebyggande insatser som beskrivs i avsnitt 7. Erfarenheterna&lt;br&gt;talar för att olika slag av dagverksamheter för den hjälpbehövande har&lt;br&gt;en viktig avlastande funktion för anhöriga och att det kan behövas mer&lt;br&gt;flexibla öppettider utifrån anhörigas behov. Det torde också krävas en&lt;br&gt;kvalitativ utveckling av innehållet i bl.a. växelvårdsinsatser och andra&lt;br&gt;former av tillfälliga avlastningsvistelser utanför hemmet. Innehållet i en&lt;br&gt;sådan vistelse måste också tillföra hjälpmottagaren något positivt och&lt;br&gt;inte enbart utgöra ett tillfälligt &amp;quot;hotellerbjudande&amp;quot;. I annat fall finns risk&lt;br&gt;att den anhörige inte vill ta emot erbjudandet om avlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett förbättrat anhörigstöd tar sin utgångspunkt i olika slag&lt;br&gt;av fysiskt och psykiskt påfrestande vårdsituationer. Sådana situationer är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte begränsade till vård i form av praktiskt stöd i hemmet eller hjälp&lt;br&gt;med personlig omvårdnad. Av lika stor betydelse är utvecklingen av stöd&lt;br&gt;till föräldrar som har bam med missbruksproblem eller lider av psykisk&lt;br&gt;sjukdom. Den preventiva ansatsen, ett förbättrat innehåll och en med-&lt;br&gt;veten strategi för att organisera stödet till anhöriga är en förutsättning&lt;br&gt;för att nå syftet med den nya bestämmelsen om stöd till anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen&lt;br&gt;Ädel-reformen som genomfördes år 1992 innebar att kommunerna fick&lt;br&gt;ett samlat ansvar för äldreomsorgen. Bl.a. överfördes verksamheter för&lt;br&gt;somatisk långtidssjukvård - 31 000 sjukhemsplatser - till kommunerna.&lt;br&gt;Före Ädel-reformen betraktades sjukhemmen som sluten vård och lands-&lt;br&gt;tingen tog ut avgifter enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring&lt;br&gt;med ett visst högsta belopp per dag för ålders- och förtidspensionärer. I&lt;br&gt;socialtjänstförordningen fanns t.o.m. februari 1993 vissa centralt reglera-&lt;br&gt;de bestämmelser inom det kommunala avgiftsområdet. Avgifter som&lt;br&gt;avsåg helinackordering i särskild boendeform skulle bestämmas så att&lt;br&gt;den boende förbehölls tillräckliga medel för sina personliga behov. Det&lt;br&gt;s.k. förbehållsbeloppet skulle utgöra 30 procent av folkpensionen och 20&lt;br&gt;procent av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna och folkpen-&lt;br&gt;sionsbeloppet - allmänt benämnd 30/20-regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övertagna sjukhemmen har efter Ädel-reformen inrymts i begreppet&lt;br&gt;särskilda boendeformer för service och vård enligt 20 § SoL. De då-&lt;br&gt;varande bestämmelserna i SoL och i AFL innebar stora avgiftsskillnader&lt;br&gt;mellan i princip likvärdiga boendeformer vilket aktualiserade en översyn&lt;br&gt;av de kommunala avgiftssystemen. År 1991 tillsattes Ädel-avgifisutred-&lt;br&gt;ningen (S 1991:12) med uppgift att lämna förslag till mer enhetliga och&lt;br&gt;rättvisa avgifter. I betänkandet &amp;quot;Avgifter och högkostnadsskydd inom&lt;br&gt;äldre- och handikappomsorgen (SOU 1992:50) föreslogs ett statligt reg-&lt;br&gt;lerat högkostnadsskydd vilket dock inte kom att följas upp av förslag i&lt;br&gt;propositionen (1992/93:129) om avgifter inom äldre- och handikappom-&lt;br&gt;sorgen. Riksdagen beslutade år 1992 att den reglering som avsåg nivån&lt;br&gt;på förbehållsbeloppet för boende med helinckordering skulle upphävas&lt;br&gt;och att kommunerna skulle få ta ut avgifter för de övertagna sjukhem-&lt;br&gt;men enligt samma grunder som för övriga boendeformer. Ändringen&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 mars 1993 och innebar att kommunerna enligt 35 §&lt;br&gt;SoL får ta ut avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer, att&lt;br&gt;avgifterna skall vara skäliga och inte får överstiga kommunens självkost-&lt;br&gt;nad och att den enskilde skall förbehållas tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är viktigt att kommunerna följer de&lt;br&gt;allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som&lt;br&gt;redovisades i propositionen (1992/93:129) om avgifter inom äldre-&lt;br&gt;och handikappomsorgen. Utvecklingen av avgifterna måste följas&lt;br&gt;med största uppmärksamhet och bl.a. rättssäkerhetsaspekter måste&lt;br&gt;få större genomslag. Inom ramen för sitt tillsynsansvar skall Läns-&lt;br&gt;styrelserna följa upp utvecklingen på avgiftsområdet med utgångs-&lt;br&gt;punkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den enskildes rätt till en&lt;br&gt;skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I propositionen om avgifter inom&lt;br&gt;äldre- och handikappomsorgen betonades att enskilda måste förbehållas&lt;br&gt;tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförd städning, hem-&lt;br&gt;handling, fotvård och andra sociala tjänster i de fall sådana tjänster inte&lt;br&gt;inryms i ett kommunalt åtagande. Inom förbehållsbeloppet måste också&lt;br&gt;finnas utrymme för övriga personliga behov som kan gälla tandvård,&lt;br&gt;läkarvård, läkemedel, hjälpmedel, resor samt övriga kostnader som möj-&lt;br&gt;liggör ett aktivt deltagande i samhällslivet. När det gäller funktions-&lt;br&gt;hindrade personer finns det enligt vad som framhölls i propositionen,&lt;br&gt;skäl att uppmärksamma denna grupps särskilda behov av service och&lt;br&gt;omvårdnad, familjesituation och arbetssituation. Vidare påpekades att de&lt;br&gt;merkostnader som följer av funktionshindret måste kunna påverka av-&lt;br&gt;giftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlades också samboende och makars ekonomiska&lt;br&gt;villkor när den ena parten mer permanent flyttar till en särskild boende-&lt;br&gt;form. Föredragande statsråd betonade att avgiftsreglerna inte får ut-&lt;br&gt;formas så att samboende/makar tvingas till skilsmässa eller avstår från&lt;br&gt;nödvändig vård av ekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet uttalade i betänkandet Avgifter inom äldre- och handi-&lt;br&gt;kappomsorgen (bet. 1992/93 :SoU 12) att olika boendestandard i särskilda&lt;br&gt;boendeformer skall beaktas vid avgiftssättningen och att kommunen&lt;br&gt;beaktar makar/samboendes ekonomiska situation när den ene flyttar till&lt;br&gt;särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att kommunen kontrue-&lt;br&gt;rar egna högkostnadsskydd och att det borde finnas regler för jämkning&lt;br&gt;av avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några månader efter att de nya bestämmelserna trätt i kraft lämnade&lt;br&gt;Socialstyrelsen en uppföljningsrapport vilken visade att det fanns stora&lt;br&gt;kommunala variationer i avgiftsuttag, t.ex. kunde en plats i ett flerbädds-&lt;br&gt;rum kosta mellan 600 kronor upp till 2 300 kronor per månad. Det före-&lt;br&gt;kom olika system för förbehållsbelopp och avgiftstak och flertalet kom-&lt;br&gt;muner hade kvar den tidigare 30/20-regeln i särskilt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen gavs i regleringsbrevet för 1995/96 i uppdrag att kart-&lt;br&gt;lägga och analysera de kommunala avgifterna på äldre- och handikapp-&lt;br&gt;området. Uppdraget redovisades hösten 1996 i rapporten Äldreom-&lt;br&gt;sorgens avgifter (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6). 1&lt;br&gt;rapporten konstaterar Socialstyrelsen att det finns brister som framförallt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör den enskildes skydd mot för höga avgifter. 1 40 % av kommunerna&lt;br&gt;finns inte något förbehållsbelopp fastställt för personer med hjälp i ordi-&lt;br&gt;närt boende. Många kommuner har socialbidragsnormen som utgångs-&lt;br&gt;punkt för nivån på förbehållsbeloppet. Enligt Socialstyrelsen bör förbe-&lt;br&gt;hållsbeloppet ligga på en högre nivå än socialbidraget. Hänsyn bör tas&lt;br&gt;till den enskildes samlade kostnader för boende, hemtjänst, hälso- och&lt;br&gt;sjukvård, läkemedel, tandvård, sjukresor, färdtjänst och andra insatser av&lt;br&gt;servicekaraktär. I förarbetena till lagen betonades vikten av att särskilt&lt;br&gt;uppmärksamma situationen för make/maka till person som vistas i dag-&lt;br&gt;vårdsverksamhet, korttidsboende eller behöver flytta till särskilt boende.&lt;br&gt;Kartläggningen visar bl.a. att hälften av kommunerna inte tar hänsyn till&lt;br&gt;makars/samboendes ekonomiska situation när den ena parten bor i sär-&lt;br&gt;skild boendeform. Också när det gäller yngre funktionshindrade marke-&lt;br&gt;rades i förarbetena att särskild hänsyn skulle tas till denna grupps behov&lt;br&gt;att aktivt kunna delta i samhällslivet. Endast 10 procent av kommunerna&lt;br&gt;har angett att särskild hänsyn skall tas till yngre funktionshindrade. All-&lt;br&gt;männa riktlinjer och handläggningsregler för jämkning av avgiften sak-&lt;br&gt;nas i en fjärdedel av kommunerna. Kartläggningen redovisar också&lt;br&gt;brister när det gäller information till den enskilde om vilka regler som&lt;br&gt;gäller för jämkning och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser med oro på de brister i handläggning och rättssäkerhet&lt;br&gt;som enligt kartläggningen alltjämt finns i kommunerna särskilt vad&lt;br&gt;gäller avgifter för särskilt boende. Ännu fyra år efter att de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna trätt i kraft är den enskilde utlämnad till otydliga eller&lt;br&gt;obefintliga regler för t.ex. jämkning och måste ofta själv väcka frågan&lt;br&gt;om sådan. Nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en&lt;br&gt;skälig levnadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för t.ex. läkarvård,&lt;br&gt;läkemedel, resor m.m. måste täckas med socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Frågor rörande missbrukare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Socialtjänstens ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen föreslår inga ändringar i&lt;br&gt;nuvarande 11 § SoL men vill dock markera socialtjänstens skyl-&lt;br&gt;dighet att ägna människor som missbrukar alkohol eller andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel ökad uppmärksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Socialtjänstkommitten föreslår att nuvarande&lt;br&gt;§ 11 SoL utgår och att socialtjänstens arbete med vissa grupper i sam-&lt;br&gt;hället konkretiseras i en ny sammanhållen målparagraf. Kommittén före-&lt;br&gt;slår att lagen skall ange att socialtjänsten på samhällsnivå, grupp- och&lt;br&gt;områdesnivå samt på individnivå skall verka för vissa mål som gäller&lt;br&gt;bam och ungdom, äldre människor, människor med funktionshinder,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;människor med missbruksproblem och människor som saknar medel till&lt;br&gt;sitt uppehälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: När det gäller människor med missbruksproblem&lt;br&gt;betonar ett antal remissinstanser att socialtjänsten aktivt skall sörja för&lt;br&gt;att missbrukaren kommer ifrån sitt missbruk. Några anser att miss-&lt;br&gt;brukarvården, om kommitténs förslag genomförs, förlorar den tydliga&lt;br&gt;plats den haft i nu gällande lagstiftningen. Socialstyrelsen anser att ord-&lt;br&gt;valet &amp;quot;komma ifrån sitt beroende&amp;quot; är mindre lämpligt då det bör vara&lt;br&gt;socialtjänstens uppgift att hjälpa missbrukare och motverka missbruk&lt;br&gt;oavsett om den som missbrukar utvecklat ett beroende eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den bestämmelse ( 11 § SoL)&lt;br&gt;som i dag reglerar socialtjänstens insatser mot missbruk behandlar frågor&lt;br&gt;om förebyggande arbete samt vikten av att genom information och upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar som följer av&lt;br&gt;missbruk. I bestämmelsen sägs även att socialnämnden skall aktivt sörja&lt;br&gt;för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han be-&lt;br&gt;höver för att komma ifrån missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med vissa av remissinstanserna att social-&lt;br&gt;tjänstens ansvar för åtgärder mot missbruk även fortsättningsvis tydligt&lt;br&gt;bör framgå av socialtjänstlagen. Av 11 § framgår att socialtjänsten har&lt;br&gt;ett särskilt ansvar både för insatser i syfte att förebygga missbruk och&lt;br&gt;insatser åt den som till följd av missbruk har behov av särskilda åtgärder&lt;br&gt;till stöd och hjälp. Av paragrafen framgår också socialtjänstens skyldig-&lt;br&gt;het att lämna erforderlig hjälp och vård åt enskilda missbrukare och att&lt;br&gt;socialtjänsten alltid måste bedriva en aktiv verksamhet för att nå och&lt;br&gt;hjälpa de enskilda människor som har problem med missbruk. Socialt-&lt;br&gt;jänstens skyldighet att motverka missbruk av alkohol och andra&lt;br&gt;beroendeffamkallande medel innebär en skyldighet att verka även om&lt;br&gt;den enskilde missbrukaren inte framställt önskemål om hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den utvärdering och genomgång beträffande social-&lt;br&gt;tjänstens insatser för missbrukare som socialtjänstkommittén redovisat i&lt;br&gt;slutbetänkandet kan regeringen konstatera att det finns ett stort behov av&lt;br&gt;kunskap om vilka effekter olika insatser inom missbrukarvården ger.&lt;br&gt;Socialtjänsten har också stora svårigheter att bedöma vårdinnehåll och&lt;br&gt;kvalitet inom missbrukarvården i relation till kostnader eftersom ut-&lt;br&gt;värderingar av behandlingsresultat är sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få fram sådan kunskap krävs ökade satsningar på utvärdering&lt;br&gt;och forskning. Även dokumentation och kvalitetssäkring samt metoder&lt;br&gt;för uppföljning och utvärdering av vårdens effekter behöver utvecklas.&lt;br&gt;Bristen på kvalitetstänkande gäller inte enbart missbrukarvården utan är&lt;br&gt;ett generellt problem för socialtjänstens allra flesta verksamheter. För att&lt;br&gt;utveckla kvalitetstänkandet inom socialtjänsten anser regeringen att be-&lt;br&gt;stämmelser om kvalitet bör införas i lagen (se vidare avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör de insatser och behandlingsformer som tillhandahålls inom&lt;br&gt;missbrukarvården präglas av mångfald och flexibilitet. De specifika&lt;br&gt;vårdbehoven kan variera starkt mellan olika personer och utbudet av&lt;br&gt;insatser bör därför kännetecknas av hög grad av differentiering. Idag&lt;br&gt;pågår ett utvecklingsarbete i kommunerna för att finna nya och flexibla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;former for vård och behandling av olika grupper med missbruksproblem.&lt;br&gt;Regeringen ser mycket positivt på denna utveckling. Planmässighet och&lt;br&gt;långsiktighet (vårdkedjetänkande) bör enligt regeringens mening vara en&lt;br&gt;viktig utgångpunkt för de insatser som socialtjänsten erbjuder personer&lt;br&gt;med missbruksproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagens grundläggande intentioner innebär att social-&lt;br&gt;tjänstens insatser i form av stöd, vård och behandling av vuxna miss-&lt;br&gt;brukare så långt möjligt skall ges i frivilliga former med beaktande av&lt;br&gt;den enskildes självbestämmanderätt. Den enskildes inflytande över&lt;br&gt;vården framhålls ofta som viktig for dennes motivation samt behand-&lt;br&gt;lingsresultat inom vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna om frivillighet och självbestämmande bör dock enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening även fortsättningsvis vara utgångspunkten för social-&lt;br&gt;tjänstens insatser for missbrukare. Regeringen vill särskilt betona att ett&lt;br&gt;sådant förhållningssätt inte bör innebära en passiv hållning från social-&lt;br&gt;tjänstens sida. Att vården så långt möjligt ges i frivilliga former innebär&lt;br&gt;samtidigt en skyldighet for socialtjänsten att aktivt söka upp och moti-&lt;br&gt;vera enskilda missbrukare för insatser i syfte att motverka och förhindra&lt;br&gt;fortsatt missbruk. Det är väl känt att missbrukare inte sällan har en&lt;br&gt;ytterst ambivalent inställning till att acceptera erbjudande om vård och&lt;br&gt;behandling. Missbrukets signum - åtminstone i början av missbruket -&lt;br&gt;är ett starkt förnekande av problemen inför omvärlden. Detta ställer spe-&lt;br&gt;ciella krav på kompetens och metodik både i socialtjänstens uppsökande&lt;br&gt;arbete och i motivationsarbetet i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för socialtjänstens möjligheter att motverka missbruk&lt;br&gt;är att tidigt upptäcka och i ett tidigt skede av missbruket ge stöd och&lt;br&gt;hjälp. Alkoholpolitiska kommissionen har i studier funnit att tidig upp-&lt;br&gt;täckt och relativt enkla insatser (rådgivning, stödsamtal m.m.) som har&lt;br&gt;prövats framför allt inom hälso- och sjukvården kan ge goda resultat.&lt;br&gt;Ökade ansträngningar bör därför ägnas åt den typen av individuella&lt;br&gt;insatser, för att därigenom kunna påverka riskfyllda alkoholvanor och&lt;br&gt;förhindra att de utvecklas till ett missbruk. En sådan omorientering är&lt;br&gt;också enligt alkoholpolitiska kommissionens bedömning kostnadseffek-&lt;br&gt;tiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens möjligheter att tidigt upptäcka ett begynnande missbruk&lt;br&gt;begränsas framför allt till de personer som söker upp socialtjänsten i&lt;br&gt;andra syften än att få stöd och hjälp för sitt missbruk. Det gäller t.ex. de&lt;br&gt;som ansöker om försörjningsstöd eller annat bistånd. Ambitionen att&lt;br&gt;tidigt få kontakt med personer i riskgruppen förutsätter därför att fler&lt;br&gt;aktörer än socialtjänsten engageras och tar på sig ett ansvar i detta arbe-&lt;br&gt;te. Samverkan mellan socialtjänsten och andra samhällsorgan är här av&lt;br&gt;avgörande betydelse (se vidare avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidiga insatser förutsätter också ett flexibelt, differentierat och väl&lt;br&gt;utbyggt utbud av insatser i öppna former som av enskilda uppfattas som&lt;br&gt;attraktiva och som passar olika grupper och behov. Metoder behöver&lt;br&gt;utvecklas som gör det möjligt att välja rätt vårdform till den enskildes&lt;br&gt;vårdbehov. Utformningen av socialtjänstens information om missbrukets&lt;br&gt;skadeverkningar och om de hjälpmöjligheter som finns har också stor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse for att i ett tidigt skede av missbruket nå enskilda med lämp- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;liga stödinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för&lt;br&gt;att förebygga och motverka missbruk delar regeringen alkoholpolitiska&lt;br&gt;kommissionens uppfattning att detta arbete framför allt bör inriktas på&lt;br&gt;bam och ungdomar. Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten&lt;br&gt;och minska användningen av både alkohol och andra droger bland unga.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det förebyggande arbetet bland bam och&lt;br&gt;ungdomar i kommunerna även fortsättningsvis bör vara en lagreglerad&lt;br&gt;uppgift. Utgångspunkten i det allmänt förebyggande arbetet i kommunen&lt;br&gt;bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och&lt;br&gt;drogpolitisk handlingsplan. En sådan handlingsplan bör tas fram i sam-&lt;br&gt;verkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan,&lt;br&gt;de frivilliga organisationerna och polisen m.fl., där de olika aktörernas&lt;br&gt;roller och uppgifter klargörs. Ansvaret för att samordna det förebyggan-&lt;br&gt;de arbetet bör ligga hos kommunstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som mycket angeläget att bam och ungdomar under&lt;br&gt;sin uppväxt har tillgång till drogfria miljöer och aktiviteter, att använ-&lt;br&gt;dande av alkohol och andra droger motverkas samt att det på kommunal&lt;br&gt;nivå förs en ansvarsfull politik när det gäller tillstånd att servera alko-&lt;br&gt;holdrycker. Det bör dessutom vara en prioriterad uppgift för social-&lt;br&gt;tjänsten att bedriva uppsökande verksamhet samt tillhandahålla insatser&lt;br&gt;för olika riskgrupper bland bam, ungdomar och vuxna för att förebygga&lt;br&gt;och motverka missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Handläggning av missbruksärende&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny regel införs med innebörden att om&lt;br&gt;en utredning som avser vård av missbrukare har inletts skall den&lt;br&gt;avslutas och beslut fattas, även om den enskilde byter vistelse-&lt;br&gt;kommun under utredningstiden, såvida inte den nya vistelsekom-&lt;br&gt;munen samtycker till att överta ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nyköpings kommun anser att det ofta är orealis-&lt;br&gt;tiskt att slutföra en påbörjad missbruksutredning när den enskilde flyttat&lt;br&gt;till en annan kommun då det ofta inte är känt till vilken adress eller ort&lt;br&gt;som missbrukaren flyttat. Kommunen anser att ett lagstadgat krav ofta är&lt;br&gt;för starkt och kategoriskt samt att resurserna som åtgår till att söka efter&lt;br&gt;missbrukare blir oförsvarbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I nuvarande lagstiftning finns inte&lt;br&gt;någon uttrycklig regel om slutförande av påbörjad utredning när någon&lt;br&gt;flyttar från kommunen under utredningstiden. En utredning får inte ligga&lt;br&gt;nere på grund av att det råder oklarhet om vem som har ansvaret för att&lt;br&gt;slutföra utredningen. Den kommun som inlett en utredning bör enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning även vara skyldig att slutföra den och fatta be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slut i ärendet. Om den nya vistelsekommunen förklarar sig villig att ta Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;över utredningen bör dock inget hindra att ärendet överlämnas dit.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Avgifter inom missbrukarvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen anser inte att det finns skäl&lt;br&gt;att för närvarande ändra gällande bestämmelser vad gäller avgifts-&lt;br&gt;systemet inom missbrukarvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Socialtjänstkommittén föreslår att frågan om den&lt;br&gt;enskildes avgifter enligt 34 § SoL vid vård på institution eller i familje-&lt;br&gt;hem på grund av missbruk bör bli föremål för en särskild översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet och ett antal kommu-&lt;br&gt;ner anser att det är stötande för den allmänna rättskänslan att missbruka-&lt;br&gt;re under en vårdperiod får möjlighet att spara pengar medan samhället&lt;br&gt;står för hela vårdkostnaden. Man anser att ett avgiftssystem skall fast-&lt;br&gt;ställas så att den enskilde betalar för den vård och behandling han er-&lt;br&gt;håller i familjehem eller på institutioner utifrån den enskildes betal-&lt;br&gt;ningsförmåga. Vidare föreslår Svenska kommunförbundet en form av&lt;br&gt;rabattsystem för dem som fullföljer sin behandling i syfte att öka moti-&lt;br&gt;vationen hos missbrukaren att fullfölja behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nacka kommun anser att kommunerna av terapeutiska skäl skall kunna&lt;br&gt;ta ut en viss avgift även för rehabilitering som bedrivs i öppna former,&lt;br&gt;t.ex. daglig verksamhet för psykiskt sjuka och för vuxna missbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skövde kommun anser att avgifterna för missbrukarvård vid institu-&lt;br&gt;tioner även i fortsättningen bör jämställas med vad som gäller inom&lt;br&gt;sjukvården samt att avgiften bör kunna sättas ned för den som har låg&lt;br&gt;eller ingen sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser i likhet med socialtjänstkommittén att det är mo-&lt;br&gt;tiverat med en särskild översyn vad gäller avgifterna inom missbrukar-&lt;br&gt;vården. Men i avvaktan på en sådan översyn bör texten i den aktuella&lt;br&gt;paragrafen ändras till &amp;quot;Kommunerna skall dock ... ta ut ersättning&amp;quot; för&lt;br&gt;att förtydliga att den enskilde som erhåller vård skall betala för sitt&lt;br&gt;uppehälle på samma sätt som när han eller hon inte erhåller vård och&lt;br&gt;behandling. Hänsyn bör naturligtvis enligt Socialstyrelsen tas till den&lt;br&gt;enskildes betalningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I olika skrivelser till Socialdepar-&lt;br&gt;tementet har framförts att nuvarande bestämmelser om avgifter inom&lt;br&gt;missbrukarvården bör ses över. Avgiftssystemet idag medför att vård-&lt;br&gt;tagama lever under olika ekonomiska villkor i samband med institutions-&lt;br&gt;vård eller familjevård. Bland annat framförs att missbrukare med förtids-&lt;br&gt;pension eller sjukpenning under en period av institutionsvård har möjlig-&lt;br&gt;het att spara pengar samtidigt som samhället fullt ut bekostar själva&lt;br&gt;vården. Andra invändningar mot nuvarande system är att avgiftssystemet&lt;br&gt;medför att intagna vid institutioner lever under vitt skilda ekonomiska&lt;br&gt;villkor. Vissa har ingen sjukpenninggrundande inkomst eller har en otill-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcklig sjukpenning och är därför berättigade till kompletterande social-&lt;br&gt;bidrag för sitt uppehälle, medan andra har en relativt hög rehabiliterings-&lt;br&gt;ersättning under behandlingstiden. Detta förhållande anses kunna ha en&lt;br&gt;negativ inverkan på vissa klienters motivation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i 34 § SoL får kommunen ta ut ersättning för&lt;br&gt;uppehälle av den som på grund av missbruk av alkohol, narkotika eller&lt;br&gt;därmed jämförbara berusningsmedel får vård eller behandling i ett hem&lt;br&gt;för vård eller boende eller i ett familjehem. Det innebär att såväl den&lt;br&gt;som vistas frivilligt i ett behandlingshem som den som vistas där med&lt;br&gt;stöd av LVM omfattas av avgifitsskyldigheten, förutsatt att denne har&lt;br&gt;inkomster att betala med, dvs. i regel sjukpenning eller pension. Ersätt-&lt;br&gt;ningen får högst motsvara det avdrag som görs från sjukpenningen vid&lt;br&gt;sjukhusvård. Ersättningen avser således endast uppehälle, medan själva&lt;br&gt;vården och behandlingen inte får avgifitsbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens mening ett starkt samhällsintresse av att&lt;br&gt;missbrukare blir fria från sitt missbruk. Förutom de skador som miss-&lt;br&gt;bruket förorsakar missbrukaren själv och hans anhöriga innebär miss-&lt;br&gt;bruket stora kostnader för sjukvård, sjukförsäkring, socialbidrag, m.m. I&lt;br&gt;dag är de flesta överens om att den enskilde missbrukaren skall betala&lt;br&gt;kostnaderna för sitt uppehälle i samband med behandling på hem för&lt;br&gt;vård eller boende eller i familjehem. Att den enskilde i detta avseende&lt;br&gt;åläggs ett ekonomiskt ansvar är enligt regeringens mening en väsentlig&lt;br&gt;del i den sociala rehabiliteringen av missbrukaren. Kostnaderna för&lt;br&gt;själva vården och behandlingen bör dock enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;drabba den enskilde så att dennes motivation till att komma bort från&lt;br&gt;missbruket äventyras. Att införa avgifter för själva vården skulle med&lt;br&gt;stor sannolikhet medföra att en missbrukare i det längsta undviker att&lt;br&gt;söka kontakt med socialtjänsten eller frivilligt acceptera de vårdinsatser&lt;br&gt;som erbjuds. Tidiga vårdbehov skulle inte tillgodoses i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som idag med risk att tvångsvården skulle öka. Att avgiftsbelägga&lt;br&gt;tvångsvården är enligt regeringens bedömning tveksamt ur etiska syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionsvård är avsedd att pågå under en begränsad tidsperiod. Där-&lt;br&gt;efter skall missbrukaren åtevända till sin hemmiljö och till ett eget boen-&lt;br&gt;de. Det är därför ur rehabiliteringssynpunkt av stor betydelse att den&lt;br&gt;enskilde ges förutsättningar att under behandlingsperioden betala kost-&lt;br&gt;nader för sin bostad utanför institutionen och för andra löpande utgifter&lt;br&gt;som denne har. Det är också viktigt att den enskilde efter genomgången&lt;br&gt;institutionsbehandling har ekonomiska förutsättnigar att fullfölja efter-&lt;br&gt;vården i öppna former i sin hemmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det finns nog starka skäl att ändra nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser när det gäller avgiftssysemet inom missbrukarvården. Att&lt;br&gt;jämställa avgiftssystemt inom missbrukarvården med vad som gäller för&lt;br&gt;sjukvårdsinsatser överensstämmer också med de grundläggande prin-&lt;br&gt;ciperna som vi har inom det svenska välfärdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Kommunal nämndorganisation och sociala&lt;br&gt;distriktsnämnder enligt socialtjänstlagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna om sociala distrikts-&lt;br&gt;nämnder i 41-46 §§ socialtjänstlagen tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte anfört några invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag. All kommunal verksamhet är inord-&lt;br&gt;nad i den kommunala nämndorganisationen. Beslut i ärenden som gäller&lt;br&gt;nämndernas organisation och verksamhetsformer kan enligt 3 kap. 9 §&lt;br&gt;första stycket 3 kommunallagen (1991:900), KL, endast fattas av kom-&lt;br&gt;munfullmäktige. Fullmäktige skall enligt 3 kap. 3 § KL tillsätta de&lt;br&gt;nämnder som utöver kommunstyrelsen behövs för att fullgöra kommu-&lt;br&gt;nens uppgifter enligt särskilda författningar och for verksamheter i&lt;br&gt;övrigt. Kommunstyrelsen är en nämnd och en nämnd får enligt 3 kap.&lt;br&gt;5 § KL inte bestämma om rättigheter och skyldigheter for kommunen i&lt;br&gt;ärenden där nämnden företräder kommunen som part. I en kommun&lt;br&gt;måste det därför finnas minst en nämnd utöver kommunstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje nämnd har enligt 6 kap. 7 § KL bl.a. ett ansvar för att den egna&lt;br&gt;verksamheten bedrivs ändamålsenligt och i övrigt på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt. Nämnderna skall även se till att verksamheten bedrivs i enlighet&lt;br&gt;med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de före-&lt;br&gt;skrifter som gäller for verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala nämndorganisationen har framförallt genom 1991 års&lt;br&gt;kommunallag genomgått en betydande förändring. Frågan om en friare&lt;br&gt;nämndorganisation genom avskaffande av tidigare obligatoriska nämnder&lt;br&gt;som socialnämnd, skol- styrelse, byggnadsnämnd, räddningsnämnd och&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsnämnd har behandlats av riksdagen vid olika&lt;br&gt;tillfällen. Avskaffandet av en obligatorisk socialnämnd skedde genom&lt;br&gt;riksdagsbeslut i december 1990 (prop. 1990/91:14, bet. 1990/9 l:SoU9,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:97). Beslutet fattades ett halvår före beslutet om att anta&lt;br&gt;en ny kommunallag. Kommunernas behov att själva fritt få ordna sin&lt;br&gt;sociala organisation efter lokala förutsättningar ansågs vara så stort att&lt;br&gt;skäl inte förelåg att avvakta den pågående utvärderingen av försök med&lt;br&gt;friare kommunal nämndorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § första stycket SoL fullgörs kommunens uppgifter inom&lt;br&gt;socialtjänsten av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestäm-&lt;br&gt;mer. Genom reglerna i 1991 års kommunallag bestäms vilka olika orga-&lt;br&gt;nisationsmodeller som fullmäktige kan besluta om för sin nämndorgani-&lt;br&gt;sation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oaktat regleringen i kommunallagen om en fri nämndorganisation&lt;br&gt;finns det i socialtjänstlagen kvar en särskild reglering om sociala&lt;br&gt;distriktsnämnder (41-46 §§). Möjligheten att inrätta en särskild distrikts-&lt;br&gt;organisation for social verksamhet öppnades genom lagen (1970:296)&lt;br&gt;om social centralnämnd m.m. Motiven till en geografisk distriktsindel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning var bl.a. att flera förtroendevalda i stora kommuner kunde knytas&lt;br&gt;till förvaltningen av socialvårdsangelägenhetema och att beslutsfunk-&lt;br&gt;tionerna kunde läggas närmare kommuninvånarna. I SoL infördes ett&lt;br&gt;antal bestämmelser om denna organisationsform. Bestämmelserna&lt;br&gt;(41-46 §§) har idag i allt väsentligt samma innehåll som vid socialtjänst-&lt;br&gt;lagens ikraftträdande den 1 januari 1982. De förutsätter att det fortfaran-&lt;br&gt;de finns en överordnad nämnd (socialnämnd) för sociala verksamheter&lt;br&gt;och att distriktsnämndema står i ett subordinationsförhål lande till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria nämndorganisationen i KL utgår från att alla kommuner och&lt;br&gt;landsting ges möjlighet att organisera sin verksamhet på ett friare sätt.&lt;br&gt;Till denna frihet hör att de får bestämma hur de vill fördela sina upp-&lt;br&gt;gifter på olika kommunala nämnder. Grundsynen bakom reformen&lt;br&gt;bygger på en stark tilltro till kommunernas och landstingens förmåga att&lt;br&gt;ta ansvar för de samhällsuppgifter som statsmakterna har tilldelat dem&lt;br&gt;(prop. 1990/91:117, s. 40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När riksdagen beslutade att avskaffa skyldigheten för kommuner att ha&lt;br&gt;en särskild socialnämnd förutsattes att frågan om socialtjänstens framtida&lt;br&gt;organisation skulle ingå som en del av propositionen med förslag om en&lt;br&gt;ny kommunallag. Frågor som borde ha blivit föremål för överväganden&lt;br&gt;var bl.a. bestämmelserna om sociala distriktsnämnder. Några sådana&lt;br&gt;överväganden gjordes emellertid inte i propositionen (prop.&lt;br&gt;1990/91:117). I propositionen om följdlagstiftning till den nya kommu-&lt;br&gt;nallagen (prop. 1991/92:17, s. 9) anfördes allmänt att det i en del för-&lt;br&gt;fattningar inom det kommunala området finns regler med anknytning till&lt;br&gt;kommunallagen som kan behöva ses över när den nya lagen tillämpats&lt;br&gt;någon tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 1991 års kommunallag om en fri nämndorganisation bygger&lt;br&gt;delvis på samma grundtankar som reglerna om sociala distriktsnämnder&lt;br&gt;i socialtjänstlagen. Skillnaden är att kommunallagens regler spänner över&lt;br&gt;hela den politiska nämndorganisationen i en kommun och att reglerna&lt;br&gt;om distriktsnämnder i socialtjänstlagen förutsätter att det fortfarande&lt;br&gt;finns en socialnämnd med kommunövergripande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 3 kap. 4 § KL kan en kommun uppnå samma orga-&lt;br&gt;nisationsform som med distriktsnämnder enligt SoL. En geografisk&lt;br&gt;nämndindelning kan uppnås genom tillämpning av 3 kap. 4 § 2 KL och&lt;br&gt;subordinationsförhållande mellan nämnd och distriktsnämnd genom&lt;br&gt;tillämpning av 3 kap. 4 § 4 samma lag. Önskar kommunen inte tillämpa&lt;br&gt;reglerna i SoL om sociala distriktsnämnder kan den istället välja en&lt;br&gt;modell med total funktionsuppdelning mellan jämbördiga nämnder eller&lt;br&gt;någon annan modell som rymms inom kommunallagens ramar. Eftersom&lt;br&gt;det är kommunen som enligt 3 kap. 4 § KL bestämmer nämndernas&lt;br&gt;verksamhetsområde och inbördes förhållanden kan den uppnå samma&lt;br&gt;interna reglering som bestämmelserna i SoL om sociala distriktsnämnder&lt;br&gt;kan åstadkomma. 41-46 §§ SoL är inte tvingande och fyller inte längre&lt;br&gt;någon självständig rättslig funktion. Då de undantagslöst kan ersättas&lt;br&gt;med olika bestämmelser i KL och några skyddsvärda intressen inte&lt;br&gt;riskeras föreslår regeringen att de upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet Prop. 1996/97:124&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Tillståndspliktig verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Krav på tillstånd av länsstyrelsen skall&lt;br&gt;krävas för yrkesmässigt bedriven enskild heldygnsverksamhet i&lt;br&gt;form av hem för vård eller boende, särskilda boendeformer för&lt;br&gt;äldre eller funktionshindrade samt hem för viss annan heldygns-&lt;br&gt;vård. Krav på tillstånd skall också gälla för enskilt bedrivet hem&lt;br&gt;eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av&lt;br&gt;dygnet. Undantagen från krav på tillstånd skall vara sådan social-&lt;br&gt;tjänstverksamhet som kommunen med stöd av ett entreprenadavtal&lt;br&gt;överlämnat till en enskild vårdgivare att utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Regeringen har dock valt att behålla begreppet enskild verksam-&lt;br&gt;het i stället för det av kommittén föreslagna begreppet privat verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommittén har gjort en noggrann&lt;br&gt;genomgång av de förändringar som i flera avseenden inträffat i den&lt;br&gt;kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen tillkom. Dessa föränd-&lt;br&gt;ringar har bl.a. skapat oklarheter om nu gällande definitioner av till-&lt;br&gt;ståndspliktig verksamhet. Det är därför angeläget att precisera och av-&lt;br&gt;gränsa vilka verksamheter som skall omfattas av tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör all enskild heldygnsverksamhet som&lt;br&gt;yrkesmässigt tillhandahåller vård, behandling, omvårdnad och tillsyn för&lt;br&gt;bam, ungdomar eller vuxna ha tillstånd för att få bedrivas. Med hel-&lt;br&gt;dygnsverksamhet avses hem för vård eller boende, särskilda boende-&lt;br&gt;former samt hem för viss annan heldygnsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikt bör också gälla för sådana hem som tillhandahåller&lt;br&gt;korttidsvård, exempelvis i form av växelvård för att avlasta en anhörig-&lt;br&gt;vårdare, som rehabilitering eller som utslussning efter en sjukhusvistelse.&lt;br&gt;Kommittén har som beteckning för dessa hem föreslagit begreppet hem&lt;br&gt;för viss annan heldygnsvård, eftersom dessa inte är att betrakta som en&lt;br&gt;särskild boendeform utan som en tillfällig vårdform med ett särskilt&lt;br&gt;syfte. Till dessa hem bör dock, som kommittén föreslagit, inte inräknas&lt;br&gt;s.k. hospicevård, dvs. vård i livets slutskede, då denna vård vanligtvis i&lt;br&gt;huvudsak innehåller kvalificerad medicinsk smärtlindring och annan&lt;br&gt;medicinsk behandling som faller under bestämmelserna för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på tillstånd bör också gälla, vad avser vård och omvårdnad, för&lt;br&gt;de boendeformer där den enskilde har ett eget hyreskontrakt eller äger&lt;br&gt;sin bostad och oavsett om den enskilde betalar hela eller delar av den&lt;br&gt;vård som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även dagvård i enskild regi for de mest utsatta grupperna, t.ex. miss- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;brukare, äldre med omfattande vårdbehov och funktionshindrade per-&lt;br&gt;soner bör vara tillståndspliktig. I den senare gruppen ingår också dag-&lt;br&gt;vård för psykiskt störda och personer med demenssjukdom. Dessutom&lt;br&gt;bör, enligt regeringens mening, olika dagverksamheter med behandlings-&lt;br&gt;inslag for bam och ungdomar, vilka blivit allt vanligare, omfattas av&lt;br&gt;tillståndsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningsproblemen mellan tillståndspliktig HVB-verksamhet och&lt;br&gt;annan verksamhet för bam och ungdomar har behandlats av kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör viss sådan verksamhet som kommittén&lt;br&gt;har pekat på, s.k. båtprojekt, jämställas med institutionsvård och vara&lt;br&gt;tillståndspliktig. Däremot bör lägerverksamhet, där ofta föräldrarna har&lt;br&gt;ansvaret för den underårige, inte kräva tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För entreprenadverksamhet har kommunen, enligt kommunallagen,&lt;br&gt;samma ansvar som för den verksamhet som bedrivs i egen regi. Någon&lt;br&gt;tillståndsgivning erfordras därför inte. Om entreprenören däremot be-&lt;br&gt;driver tillståndspliktig verksamhet utöver vad som regleras i entreprenad-&lt;br&gt;avtalet gäller givetvis krav på tillståndgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hem för vård eller boende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder för närvarande oklarhet när det gäller familjehemmen. Vissa&lt;br&gt;familjehem har efter nuvarande socialtjänstlags tillkomst omvandlats till&lt;br&gt;hem för vård eller boende och därmed blivit tillståndspliktiga. Denna&lt;br&gt;omvandling - från familjehem till institution - har skett utan att&lt;br&gt;familjens bostad eller verksamhetens innehåll nämnvärt förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner, i likhet med kommittén, det angeläget att avgränsa&lt;br&gt;tillståndspliktig institutionsvård från familjehemsvård. Det bör ankomma&lt;br&gt;på kommunen att i samband med utredningen om ett familjehems lämp-&lt;br&gt;lighet att ta emot ett visst bam ta ställning till om hemmet har kvalifika-&lt;br&gt;tioner och utrymme att ta hand om just det aktuella bamet. Hänsyn&lt;br&gt;måste därvid tas till de bam som redan finns i hemmet, både egna och&lt;br&gt;placerade. Vidare bör kommunen genom avtal förvissa sig om att&lt;br&gt;familjens situation inte överraskande förändras genom att ytterligare bam&lt;br&gt;placeras i familjen. En helhetsbedömning måste självfallet också göras&lt;br&gt;av familjens förhållanden och möjligheter att tillgodose det aktuella&lt;br&gt;barnets behov. Däremot finns det inte anledning att som nu använda&lt;br&gt;antalet platser i ett familjehem som avgörande kriterium för att avgränsa&lt;br&gt;tillståndspliktig institutionsvård från familjehemsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att det inte finns anledning&lt;br&gt;att stödja den tidigare inriktningen mot att förvandla kvalificerade&lt;br&gt;familjehem till hem för vård eller boende. Om detta ändå sker bör&lt;br&gt;villkoren för att erhålla tillstånd för ett hem för vård eller boende klar-&lt;br&gt;göras. Denna uppgift bör ankomma på Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996A17. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagvård &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller dagvård för utsatta grupper med omfattande vård-&lt;br&gt;behov är platsantalet i verksamheten mindre relevant som grund för krav&lt;br&gt;på tillstånd. Behovet av insyn och kontroll bör utgöra skäl för krav på&lt;br&gt;tillstånd för sådan vård när den ges i en särskilt anpassad lokal även om&lt;br&gt;det handlar om få personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet yrkesmässig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast för sådan enskild verksamhet som bedrivs yrkesmässigt bör till-&lt;br&gt;stånd krävas. Med yrkesmässigt skall i detta sammanhang förstås kon-&lt;br&gt;tinuerlig verksamhet som bedrivs i förvärvssyfte. För att tillstånd skall&lt;br&gt;ges att bedriva yrkesmässig verksamhet skall den vara av god kvalitet.&lt;br&gt;För detta krävs bl.a. lämplig utbildning, vitsordad personlig lämplighet&lt;br&gt;och tidigare erfarenhet hos den som ansvarar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligt socialt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga organisationer, som yrkesmässigt tillhandahåller vård och be-&lt;br&gt;handling omfattas av bestämmelserna om tillstånd och tillsyn m.m. Där-&lt;br&gt;emot bör ideella insatser som görs av organisationer inte omfattas av&lt;br&gt;tillståndstvånget, även om de i vissa fall anlitar avlönad personal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Tillståndsprövningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsen i det län där verksamheten&lt;br&gt;skall bedrivas skall vara tillståndsgivande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för enskild verksamhet får beviljas endast om verksam-&lt;br&gt;heten uppfyller kraven på god kvalitet och säkerhet. Beslut om&lt;br&gt;tillstånd får förenas med villkor som avser förhållanden av be-&lt;br&gt;tydelse för kvalitet och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan verksamhet som enligt tidigare lagstiftning har eller an-&lt;br&gt;setts ha erhållit tillstånd av länsstyrelsen skall anses ha fått till-&lt;br&gt;stånd enligt de nya reglerna i 69 § om tillstånd krävs också enligt&lt;br&gt;de nya bestämmelserna. Länsstyrelsen skall fastställa till vilken&lt;br&gt;kategori enligt nämnda paragraf verksamheten skall höra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras eller flyttas&lt;br&gt;skall nytt tillstånd sökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om tillstånd får överklagas till allmän för-&lt;br&gt;valtningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överenstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kraven på kvalitet och säkerhet i&lt;br&gt;institutionsvård och heldygnsomsorg för samhällets mest utsatta grupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såsom bam, ungdomar funktionshindrade och äldre måste ställas högt&lt;br&gt;om syftet med insatserna skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förestår verksamheten, dvs. utövar den dagliga ledningen, bör&lt;br&gt;därför ha en lämplig utbildning. Till detta krävs också tidigare erfarenhet&lt;br&gt;av liknande verksamhet, liksom vitsordad personlig lämplighet. I lämp-&lt;br&gt;lighetsprövningen bör också ingå en s.k. vandelprövning av personerna&lt;br&gt;bakom det enskilda rättssubjektets ansökan om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller forslaget om att ett tillstånd for enskild verksamhet får&lt;br&gt;förenas med särskilda villkor, vill regeringen understryka att sådana&lt;br&gt;villkor endast får avse förhållanden som är avgörande för kvalitet och&lt;br&gt;säkerhet. Tillståndsprövningen får heller inte göras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;den förhindrar utvecklingen av innehåll och metoder inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras eller flyttas bör&lt;br&gt;nytt tillstånd sökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att olika regler i vissa fall gäller för olika former av&lt;br&gt;boende bör i övergångsbestämmelserna uppdras åt länsstyrelsen att fast-&lt;br&gt;ställa till vilken kategori enligt 69 § verksamheten skall höra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också behandlat frågan om tillstånd att bedriva enskild&lt;br&gt;verksamhet bör tidsbegränsas. Regeringen delar kommitténs uppfattning&lt;br&gt;att en tidsbegränsning troligen skulle leda till osäkerhet och därmed&lt;br&gt;utgöra ett hinder for etabelering. Tillstånd bör därför ges tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3. Tillsynen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillståndspliktig verksamhet skall stå under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens tillsyn skall omfatta också annan enskild verk-&lt;br&gt;samhet. Här ingår såväl entreprenadverksamhet som sådan icke&lt;br&gt;tillståndspliktig enskild verksamhet från vilken kommunen upp-&lt;br&gt;handlar enstaka tjänster for att fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall även fortsättningsvis ha tillsyn över av kom-&lt;br&gt;munen bedrivna hem for vård eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ha rätt att inspektera den verksamhet som&lt;br&gt;står under dess tillsyn samt inhämta upplysningar och ta del av&lt;br&gt;handlingar som krävs for att fullgöra tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun där verksamheten bedrivs skall fortlöpande utöva&lt;br&gt;tillsyn över tillståndspliktig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall for att kunna utöva tillsynen ha rätt att inspek-&lt;br&gt;tera den samt inhämta de upplysningar och ta del av de hand-&lt;br&gt;lingar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen får kännedom om missförhållanden i sådan&lt;br&gt;verksamhet skall kommunen underrätta länsstyrelsen om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Regeringen föreslår dock att den kommun där enskild verksamhet be-&lt;br&gt;drivs skall fortlöpande ha tillsyn över sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstaser tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statens kontroll av enskild verksam-&lt;br&gt;het bör i första hand ske genom fortlöpande och effektiv tillsyn. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att en förstärkt tillsyn är nödvändig för att de utsatta&lt;br&gt;grupperna skall garanteras rättssäkerhet och god kvalitet i den enskilda&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndighetens uppgift är att kontrollera innehållet i och former-&lt;br&gt;na för den enskilde vårdgivarens eget kvalitetssäkringsarbete, vilka&lt;br&gt;resultat som kan påvisas i verksamheten härigenom samt vilka förbätt-&lt;br&gt;ringsinsatser som vidtas utifrån detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen bör också inriktas på att självständigt bedöma kvalitet och&lt;br&gt;säkerhet i den verksamhet som är föremål för tillsyn. Tillsynsinsatser&lt;br&gt;bör alltid utmynna i en skriftlig bedömning, varav framgår om, och i så&lt;br&gt;fall vilka, åtgärder som bör vidtas för att förbättra eller förändra verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen omfattar både tillståndspliktig verksamhet och sådan verk-&lt;br&gt;samhet som kommunen avtalat med arman att utföra. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens befogenheter att utöva tillsyn är desamma oavsett vem som be-&lt;br&gt;driver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länsstyrelser har påpekat att utredningens förslag att länsstyrelsen&lt;br&gt;- och inte kommunen - helt skall överta tillsynen medför en väsentligt&lt;br&gt;ökad arbetsbelastning för länsstyrelsernas del. Länsstyrelserna hade en-&lt;br&gt;ligt enligt enskilda vårdstadgan ansvar för såväl tillstånd som tillsyn&lt;br&gt;över enskilda vårdhem. Det ansvar som nu läggs på länsstyrelsen inne-&lt;br&gt;bär enbart en marginell förändring eftersom socialtjänsten föreslås ha&lt;br&gt;kvar sitt tillsynsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar för att den enskilde erhåller god vård, behandling&lt;br&gt;och omvårdnad oavsett om vården ges i kommunal eller enskild regi&lt;br&gt;kvarstår också. Kommunen bör därvid ha skyldighet att underrätta läns-&lt;br&gt;styrelsen om missförhållanden eller brister i enskild verksamhet som kan&lt;br&gt;föranleda ingripande från länsstyrelsens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Dokumentation och personregister&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Nya lagbestämmelser om dokumentation i&lt;br&gt;socialtjänsten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vissa ytterligare bestämmelser om doku-&lt;br&gt;mentation införs i socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte&lt;br&gt;och som komplement till förvaltningslagens regler. Dokumenta-&lt;br&gt;tionsreglema görs generellt tillämpliga även på sådan enskilt be-&lt;br&gt;driven verksamhet inom socialtjänsten som står under länsstyrel-&lt;br&gt;sens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att nya generella och mycket&lt;br&gt;utförliga bestämmelser om dokumentation i socialtjänsten införs genom&lt;br&gt;en särskild lag, och att reglerna görs tillämpliga också på sådan enskilt&lt;br&gt;bedriven verksamhet inom socialtjänsten som står under länsstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig i frågan instämmer i kommitténs bedömningar angående behovet av&lt;br&gt;en enhetlig och allmän lagfäst skyldighet att dokumentera verksamheten&lt;br&gt;inom socialtjänsten, inklusive den enskilt bedrivna verksamhet som står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn. De flesta instanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;stöder också kommitténs förslag om riktlinjer och minimikrav för doku-&lt;br&gt;mentationens form, omfattning och innehåll, men några instanser ifråga-&lt;br&gt;sätter detaljeringsgraden. Den övervägande delen av remissinstanserna&lt;br&gt;stöder eller accepterar kommitténs förslag om en särskild lagstiftning,&lt;br&gt;men flera instanser anser dock att bestämmelserna borde kunna inordnas&lt;br&gt;i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Socialtjänstkommitténs redovisning i&lt;br&gt;slutbetänkandet Dokumentation och socialtjänstregister (SOU 1995:86)&lt;br&gt;tyder på att det i dag finns relativt stora brister i fråga om dokumenta-&lt;br&gt;tionen av verksamheten inom socialtjänsten. Kommittén har funnit att&lt;br&gt;bristerna bör avhjälpas genom införande av ett generellt, utförligt regel-&lt;br&gt;verk i lagform om dokumentationsskyldigheten i socialtjänsten. Regel-&lt;br&gt;verket bör enligt kommittén då också omfatta verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av enskilda, om den är sådan att den står under länsstyrelsens tillsyn.&lt;br&gt;Förslaget till generella lagbestämmelser om dokumentation har även ett&lt;br&gt;samband med kommitténs förslag inom området uppföljning, utvärdering&lt;br&gt;och tillsyn. För att socialtjänsten skall kunna förbättras och utvecklas&lt;br&gt;och för att det skall gå att systematiskt undersöka om arbetet bedrivs på&lt;br&gt;föreskrivet sätt är det en grundläggande förutsättning att verksamheten&lt;br&gt;dokumenteras tillfredsställande. Socialtjänstens dokumentationsskyldighet&lt;br&gt;bör därför enligt kommittén utvidgas och preciseras genom ny lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl för den föreslagna regleringen av dokumentations-&lt;br&gt;skyldigheten är enligt kommittén att dokumentationen är väsentlig som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkt för vad som skall få registreras i socialtjänstens personre- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;gister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att kommitténs bedömning att det finns ett&lt;br&gt;behov av tydligare regler om dokumentation i socialtjänsten vinner stöd&lt;br&gt;av remissyttrandena. Det som föreslås är, såvitt gäller det allmännas&lt;br&gt;verksamhet, i allt väsentligt en kodifiering av vad som redan gäller.&lt;br&gt;Härutöver är det också av värde att få generella regler om dokumenta-&lt;br&gt;tionsskyldighet i verksamheter som bedrivs av enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om de nya reglerna bör införas i socialtjänstlagen eller i en&lt;br&gt;särskild lag har inte diskuterats närmare av socialtjänstkommittén. Olika&lt;br&gt;skäl torde här kunna anföras för och emot båda lösningarna. Med den&lt;br&gt;omfattning kommitténs förslag om dokumentation har fått och med de&lt;br&gt;regler om personregister som kommittén samtidigt föreslår kan det&lt;br&gt;emellertid vara naturligt att förslaget har givits formen av en separat lag.&lt;br&gt;Regeringen anser för sin del att regleringen i lag av frågor om dokumen-&lt;br&gt;tation i socialtjänsten kan vara mindre omfattande och detaljerad än&lt;br&gt;kommittén föreslagit. Regeringen föreslår inte heller nu någon ny lag-&lt;br&gt;reglering för socialtjänstens personregister. I och med detta anser rege-&lt;br&gt;ringen att övervägande skäl talar för att de nya reglerna bör tas in i&lt;br&gt;socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 De nya bestämmelsernas tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för reglerna om&lt;br&gt;dokumentationsskyldighet i den offentliga verksamheten ändras&lt;br&gt;inte. Dokumentationsskyldigheten skall liksom hittills omfatta&lt;br&gt;kommunens verksamhet enligt socialtjänstlagen och vissa an-&lt;br&gt;slutande lagar. Dokumentationsskyldigheten skall därutöver gälla&lt;br&gt;också för sådan enskild verksamhet på socialtjänstens område som&lt;br&gt;står under länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag upptar för den kommunala socialtjänsten en kata-&lt;br&gt;log över vilka verksamheter, enligt socialtjänstlagen och en rad andra&lt;br&gt;lagar, som skulle omfattas av de nya generella dokumentationsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har haft detalj synpunkter i fråga om tillämpnings-&lt;br&gt;området såvitt gäller det allmännas verksamhet utanför socialtjänstlagen&lt;br&gt;men har i övrigt biträtt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det förekommer sedan länge att&lt;br&gt;socialtjänstuppgifter fullgörs genom verksamhet som bedrivs av en-&lt;br&gt;skilda. Med undantag av 14 § socialtjänstförordningen (1981:750), som&lt;br&gt;gäller hem för vård eller boende, saknas generella bestämmelser som&lt;br&gt;ålägger privata rättssubjekt att dokumentera sin verksamhet. Ett sådant&lt;br&gt;åliggande kan tas in i avtal mellan kommunen och den som bedriver&lt;br&gt;verksamheten. Regelverket i förvaltningslagen (1986:223), tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen och sekretesslagen (1980:100) omfattar inte heller enskild&lt;br&gt;verksamhet. För att säkerställa den enskildes rätt till insyn i enlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vad som föreslås i avsnitt 14.5, erforderligt underlag för genom-&lt;br&gt;förande av beslutade insatser och möjligheten till effektiv tillsyn bör&lt;br&gt;dokumentationsbestämmelsema även omfatta den verksamhet inom&lt;br&gt;socialtjänsten som bedrivs av enskilda och som står under länsstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagregleringen av en dokumentationsskyldighet för enskilda&lt;br&gt;förutsätter en bestämmelse om att dokumentationen skall bevaras viss&lt;br&gt;tid. Regeringen anser att en sådan bestämmelse bör ges det innehållet att&lt;br&gt;dokumentationen skall bevaras så länge den kan antas ha betydelse för&lt;br&gt;åtgärder i verksamheten. De åtgärder som då avses är naturligtvis i&lt;br&gt;första hand åtgärder gällande vården eller behandlingen av den person&lt;br&gt;som dokumentationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna om dokumenta-&lt;br&gt;tion i socialtjänsten i övrigt finns enligt regeringens mening inte anled-&lt;br&gt;ning att nu föreslå några förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Dokumentationsskyldighetens omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Dokumentationsskyldigheten skall omfatta&lt;br&gt;all verksamhet som utgör handläggning av ärenden rörande en-&lt;br&gt;skilda samt genomförande av stöd-, vård- och behandlingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag&lt;br&gt;men är mer detaljerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks genomgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att dokumentera bör&lt;br&gt;gälla alla situationer eller verksamheter som innebär handläggning av&lt;br&gt;individuella ärenden, även sådana som inte avser myndighetsutövning&lt;br&gt;mot enskild. Skyldigheten bör också gälla genomförandet av individuellt&lt;br&gt;behovsprövade stöd-, vård- och behandlingsinsatser (verkställigheten av&lt;br&gt;beslut om sådana insatser). Detta innebär i praktiken ingen eller endast&lt;br&gt;en obetydlig utvidgning i förhållande till vad som gäller i dag. Vad som&lt;br&gt;skulle kunna sägas vara en utvidgning är främst införandet av en ut-&lt;br&gt;trycklig regel gällande genomförandet av insatser. Den dokumentations-&lt;br&gt;skyldighet som i dag gäller för detta område grundar sig på allmänna&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende kan uppstå (anhängiggöras) genom en ansökan eller en an-&lt;br&gt;mälan eller på annat sätt, t.ex. på initiativ av myndigheten själv. Hand-&lt;br&gt;läggningen är den procedur som börjar med ärendets anhängiggörande&lt;br&gt;och som efter utredning utmynnar i ett beslut av något slag. Ett ärende&lt;br&gt;avgörs således alltid genom ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faktiskt handlande är inte samma sak som handläggning av ett ärende.&lt;br&gt;Faktiskt handlande i olika former kännetecknar däremot verkställigheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av beslut. Verkställighet av ett beslut - genomförande av beslutade in- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;satser - är således inte något ärende i sig. Under genomförandet kan&lt;br&gt;dock nya ärenden initieras. Nämnden kan t.ex. under pågående vård se&lt;br&gt;att andra åtgärder kan vara nödvändiga. Då kan på nämndens initiativ ett&lt;br&gt;nytt ärende uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verkställighet av beslut avses genomförandet av de insatser som&lt;br&gt;beslutet omfattar. De insatser som skall dokumenteras under genom-&lt;br&gt;förandet är de individuellt behovsprövade stöd-, vård- och behandlings-&lt;br&gt;insatserna. Verksamheter som rådgivning och information samt vissa&lt;br&gt;öppna verksamheter bör liksom hittills inte omfattas av dokumentations-&lt;br&gt;skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa yttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden har skyldighet att i vissa fall avge yttranden till andra&lt;br&gt;myndigheter. Exempel härpå är adoptions- och namnärenden, körkorts-&lt;br&gt;ffågor, ärenden angående åtalsunderlåtelse och påföljdsfrågor i brottmål&lt;br&gt;för bl.a. ungdomar. Socialnämndens arbete med ett sådant yttrande är&lt;br&gt;handläggning av ett ärende som rör en enskild person, och omfattas&lt;br&gt;således på den grunden av dokumentationsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Kraven på dokumentationen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Dokumentationen skall visa handläggningen&lt;br&gt;av ärendet och vilka insatser i form av stöd, vård och behandling&lt;br&gt;som har lämnats. Uppgifter som har betydelse i det enskilda fallet&lt;br&gt;skall dokumenteras. En särskild markering görs genom att det i&lt;br&gt;lagtexten tas in en bestämmelse om att dokumentationen skall&lt;br&gt;utformas med respekt för den enskildes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag men är&lt;br&gt;mer detaljerat och innehåller ytterligare regler om dokumentationen,&lt;br&gt;däribland att uppgifter som avser vård och behandling inte skall behöva&lt;br&gt;dokumenteras i de fall behovet av dokumentation i stället kan tillgodoses&lt;br&gt;genom reglerna i patientjoumallagen (1985:562).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är i allmänhet positiva till kommitténs förslag men&lt;br&gt;har många detalj synpunkter, och flera ifrågasätter detalj eringsgraden i&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om samordning mellan skyldigheten att föra patientjournaler&lt;br&gt;och dokumentationsskyldigheten i socialtjänsten möter invändningar från&lt;br&gt;flera håll av innebörd att frågan rymmer obeaktade komplikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En viktig princip för att skyldigheten&lt;br&gt;att dokumentera skall kunna fylla sin huvuduppgift är att dokumenta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen innehåller tillräcklig, väsentlig och korrekt information. Vad detta Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;innebär kan dock variera starkt mellan olika verksamheter och ärende-&lt;br&gt;typer. Däremot bör dokumentationen inte variera mellan olika hand-&lt;br&gt;läggare. De nya bestämmelserna bör ange de grundkrav som bör ställas&lt;br&gt;på dokumentationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att dokumentationen blir både objektiv och saklig. En&lt;br&gt;kritik som har framförts mot socialtjänstens dokumentation är att den&lt;br&gt;ibland innehåller subjektiva omdömen om den enskilde vilka kan upp-&lt;br&gt;fattas som nedsättande. Anteckningar skall präglas av respekt för den&lt;br&gt;enskilde. Utgångspunkten är att uppgifterna skall bygga på ett korrekt&lt;br&gt;underlag och inte vara av nedsättande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan det dock vara nödvändigt att dokumentera värderingar om&lt;br&gt;den enskilde. Uppgifterna kan vara av betydelse även om de kanske inte&lt;br&gt;uppfattas så av den enskilde. Vad som är integritetskränkande kan upp-&lt;br&gt;fattas på olika sätt av olika personer. Ett krav för att värderande om-&lt;br&gt;dömen etc. skall få förekomma bör vara att de grundas på ett korrekt&lt;br&gt;underlag och att de är av verklig betydelse för saken. Det skall också&lt;br&gt;klart framgå av dokumentationen när den enskilde har en arman upp-&lt;br&gt;fattning om det som sagts eller noteras. Däremot skall den enskilde inte&lt;br&gt;kunna styra hur dokumentationen utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om tredje person bör undvikas så långt det är möjligt. Det&lt;br&gt;skulle dock vara att gå för långt att helt förbjuda detta. En god vård och&lt;br&gt;behandling kan förutsätta att den enskildes situation ses i sitt samman-&lt;br&gt;hang, vilket gör det nästan ofrånkomligt att även beröra anhöriga till&lt;br&gt;honom. En betydande återhållsamhet bör dock iakttas när det gäller&lt;br&gt;uppgifter om andra personer än den som är aktuell i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av dokumentationen för de olika delarna i ärende-&lt;br&gt;processen och för genomförande av insatser varierar beroende på verk-&lt;br&gt;samhets- och ärendetyp. Endast de uppgifter som har betydelse med&lt;br&gt;hänsyn till verksamhetens art och det enskilda fallet skall dokumenteras.&lt;br&gt;Mindre insatser kan dokumenteras mer summariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om en samordning mellan dokumentations-&lt;br&gt;skyldigheten i socialtjänsten och joumalföringsskyldigheten i sjukvården&lt;br&gt;enligt patientjoumallagen anser regeringen att det för närvarande inte&lt;br&gt;finns underlag för att föreslå en lagreglering av en sådan samordning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Insynsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den enskildes rätt till insyn i dokumenta-&lt;br&gt;tionen markeras genom en ny föreskrift om att det skall antecknas&lt;br&gt;om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är orik-&lt;br&gt;tig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om den enskildes rätt till insyn införs även för&lt;br&gt;sådan enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort sett med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är&lt;br&gt;i allmänhet positiva. Några instanser framhåller dock att föreskrifterna&lt;br&gt;inte bör tillåtas få en utformning som ger intryck av att den enskilde&lt;br&gt;skulle ha en vetorätt i fråga om vad som antecknas om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Denna fråga berör särskilt dokumen-&lt;br&gt;tationen i dess egenskap av beslutsunderlag vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende. Genom bestämmelser i förvaltningslagen tillförsäkras den som är&lt;br&gt;part i ett ärende som avser myndighetsutövning mot enskild en rätt att&lt;br&gt;bli underrättad om allt som har tillförts ärendet. Förutom att den regeln&lt;br&gt;således inte omfattar handläggning av ärenden som inte avser myndig-&lt;br&gt;hetsutövning mot enskild - och inte heller sådant som över huvud taget&lt;br&gt;inte är ärendehandläggning - har den också vissa undantag, i första hand&lt;br&gt;för fallet att en uppgift saknar betydelse eller att det av någon arman&lt;br&gt;anledning är uppenbart obehövligt att den enskilde underrättas. Enligt&lt;br&gt;nuvarande reglering i socialtjänstlagen gäller att den enskilde bör hållas&lt;br&gt;underrättad om de joumalanteckningar och andra anteckningar som förs&lt;br&gt;om honom. Denna regel är generell för all verksamhet, men samtidigt&lt;br&gt;ger den genom sin utformning ett utrymme för att underlåta att informe-&lt;br&gt;ra den enskilde. Enligt Socialtjänstkommittén har kritik kunnat riktas&lt;br&gt;mot socialtjänsten för att enskilda har varit ovetande om anteckningar&lt;br&gt;som förts om dem. Det är naturligtvis viktigt inte minst för förtroendet i&lt;br&gt;relationen att den enskilde verkligen får insyn i de anteckningar som&lt;br&gt;görs om honom. Detta gäller självfallet särskilt när det kan råda delade&lt;br&gt;meningar om riktigheten av det som antecknas. En ytterligare markering&lt;br&gt;av rätten till insyn bör därför göras, i form av en uttrycklig regel om att&lt;br&gt;det skall antecknas om den enskilde anser att någon uppgift i dokumen-&lt;br&gt;tationen är oriktig. Av dokumentationen skall klart framgå i vilka av-&lt;br&gt;seenden den enskilde har en avvikande uppfattning om vad som sagts&lt;br&gt;eller noterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i socialtjänstlagen om den enskildes rätt till insyn skall gälla&lt;br&gt;även enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Omhändertagande av personakter i enskild verksamhet Prop. 1996/97:124&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsen får besluta att en personakt&lt;br&gt;hos den som bedriver enskild verksamhet som står under läns-&lt;br&gt;styrelsens tillsyn skall tas om hand och lämnas för förvaring hos&lt;br&gt;arkivmyndighet. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten upp-&lt;br&gt;hör eller om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte&lt;br&gt;kommer att handhas enligt föreskrifterna i lagen eller enligt före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas med stöd av lagen. Omhändertagande får&lt;br&gt;också beslutas om den som ansvarar för personakten ansöker om&lt;br&gt;det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omhändertagen personakt skall återlämnas om skäl för om-&lt;br&gt;händertagande inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stöder förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I nuvarande lagstiftning saknas be-&lt;br&gt;stämmelser om omhändertagande av personakt i enskild verksamhet.&lt;br&gt;Personaktema hos den som bedriver enskild verksamhet kan utgöra ett&lt;br&gt;problem när den enskilda yrkesutövaren lägger ned sin verksamhet, t.ex.&lt;br&gt;på grund av dödsfall eller konkurs, eller när ett tillstånd återkallas. Med&lt;br&gt;hänsyn till detta bör skapas en reglering för att säkerställa att person-&lt;br&gt;akter i alla situationer förvaras på ett tillfredsställande sätt. Denna regle-&lt;br&gt;ring, som bör innebära att personaktema kan omhändertas för förvaring,&lt;br&gt;kan utformas efter mönster av reglerna om omhändertagande av patient-&lt;br&gt;journaler i enskild hälso- och sjukvård. Frågan om ett säkert förvarande&lt;br&gt;av personaktema är närmast en tillsynsfråga. Det bör därför vara en&lt;br&gt;naturlig uppgift för länsstyrelsen såsom regional tillsynsmyndighet för&lt;br&gt;socialtjänsten att handha frågor som gäller hanteringen av personakter&lt;br&gt;hos den som bedriver enskild verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omhändertagen personakt skall också kunna återfås när förhållande-&lt;br&gt;na så medger. Detta gäller t.ex. om en nedlagd enskild verksamhet åter-&lt;br&gt;upptas av den ursprunglige ägaren och den verksamheten därefter hand-&lt;br&gt;har vård eller behandling av en person vars akt har omhändertagits.&lt;br&gt;Prövning av återlämnande bör ske av samma myndighet som prövar&lt;br&gt;frågor om omhändertagande. Bestämmelserna bör omfatta sådan enskild&lt;br&gt;verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt 69 b §. Omhän-&lt;br&gt;dertagna personakter bör överlämnas till arkivmyndigheten i den kom-&lt;br&gt;mun där de har omhändertagits, för förvaring där under en viss tid. Be-&lt;br&gt;varandetiden hos arkivmyndigheten kan inte som när det gäller bevaran-&lt;br&gt;det i den enskilda verksamheten anknytas till frågan huruvida innehållet&lt;br&gt;i akten kan behövas i behandling etc. av den som akten gäller, utan&lt;br&gt;måste bestämmas generellt. Regeringen bedömer det lämpligt att de&lt;br&gt;omhändertagna akterna bevaras hos arkivmyndigheten under två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av den nya möjligheten att omhänderta personakter i enskild&lt;br&gt;verksamhet föranleder införandet av en ny sekretessbestämmelse i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § sekretesslagen (1980:100), motsvarande den som finns i 7 kap. 1 § Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;om omhändertagande av patientjournaler.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.7 Författningsreglering av socialtjänstens personregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns for närvarande inte tillräck-&lt;br&gt;ligt underlag för att föreslå en ny lagreglering för socialtjänstens&lt;br&gt;personregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: En särskild lagreglering för socialtjänstens per-&lt;br&gt;sonregister införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har över lag förklarat sig dela uppfattningen att&lt;br&gt;användningen av personregister inom socialtjänsten bör lagregleras.&lt;br&gt;Även Datainspektionen har denna uppfattning. Datainspektionen har&lt;br&gt;dock avstyrkt en lagreglering på grundval av kommitténs förslag. Också&lt;br&gt;flera andra remissinstanser har framfört synpunkter av innebörd att kom-&lt;br&gt;mitténs lagförslag inte i tillräcklig grad reglerar vad som skall gälla i de&lt;br&gt;grundläggande frågorna om registrering och behandling av person-&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Så sent som för bara några år&lt;br&gt;sedan var situationen ännu den att socialtjänstens ADB-system i huvud-&lt;br&gt;sak var renodlade sammanställningsregister med kortfattade fakta om&lt;br&gt;ärenden, beslut om åtgärder m.m. I dag används dock ADB-baserade&lt;br&gt;hjälpmedel med lättillgänglig information som en naturlig del i det dag-&lt;br&gt;liga arbetet vid handläggning av ärenden. ADB används också i stor&lt;br&gt;utsträckning vid hantering av aktuppgifter och textframställning. Kom-&lt;br&gt;munerna strävar dessutom i ökad omfattning efter att använda ADB för&lt;br&gt;dokumentation och uppföljning. Socialtjänstens ADB-system innehåller&lt;br&gt;därför en stor mängd uppgifter om enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den registrerade informationen bildar personregister enligt datalagen&lt;br&gt;(1973:289). Personregistren förs för flera olika ändamål. För kommuner-&lt;br&gt;nas del är det - generellt sett - numera nödvändigt att föra register i&lt;br&gt;syfte att underlätta administrativa rutiner. Kommunerna är också skyl-&lt;br&gt;diga att bevaka och följa upp ärenden inom socialtjänsten och registren&lt;br&gt;underlättar rapportering av uppgifter till Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorstödet fyller sammanfattningsvis en viktig funktion för det sociala&lt;br&gt;arbetets innehåll och kvalitet. Personregistrering med stöd av ADB&lt;br&gt;måste därför i normalfallet ses som en förutsättning för att kommunerna&lt;br&gt;skall kunna fullgöra sitt ansvar enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många faktorer, inte minst uppgifternas känslighet och registrens&lt;br&gt;mångfald, talar för att det bör bildas ett fast regelverk för personregistre-&lt;br&gt;ringen inom socialtjänstens område, anpassat till dess särskilda behov&lt;br&gt;och intressen. En reglering av socialtjänstregistren förutsätter en avväg-&lt;br&gt;ning mellan socialtjänstens behov av en rationell och effektiv&lt;br&gt;administration å ena sidan och den enskildes krav på skydd för den&lt;br&gt;personliga integriteten å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i tilläggsdirektiv i juni 1993 Socialtjänstkommittén i Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;uppdrag att utreda och lägga fram förslag till författningsreglering av&lt;br&gt;personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde. Kommittén har&lt;br&gt;i sitt slutbetänkande lagt fram ett lagförslag. Någon lösning av de från&lt;br&gt;integritetssynpunkt avgörande frågorna om registrering och behandling&lt;br&gt;av personuppgifter kan dock inte sägas ha kommit till stånd genom&lt;br&gt;kommitténs förslag. Regeringen är därför inte beredd att på nu tillgäng-&lt;br&gt;ligt underlag lägga fram lagförslag för riksdagen rörande socialtjänstens&lt;br&gt;personregister. Regeringen avser att skyndsamt ta initiativ till en nöd-&lt;br&gt;vändig vidare beredning av frågan för att kunna återkomma till riks-&lt;br&gt;dagen. När det gäller frågans fortsatta beredning är det också av intresse&lt;br&gt;att Datalagskommittén (JU 1995:08), vars kommande redovisning kan&lt;br&gt;antas bli av stor betydelse för all framtida författningsreglering av&lt;br&gt;personregister, skall avsluta sitt arbete med utgången av mars 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Ansvar i vissa fall för placeringskommun&lt;br&gt;och folkbokföringskommun&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Placeringskommunens ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Placeringskommunen, dvs. den kommun&lt;br&gt;som fattat beslut om vistelse i familjehem, hem för vård eller&lt;br&gt;boende eller särskild boendeform i annan kommun, behåller an-&lt;br&gt;svaret för biståndsinsatser och vissa stöd- och serviceinsatser&lt;br&gt;under placeringstiden. Placeringskommunens ansvar gäller även&lt;br&gt;betalningsansvar enligt lagen (1990:1404) om kommunernas be-&lt;br&gt;talningsansvar för viss hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ett&lt;br&gt;sammanhållet vårdansvar när det gäller placering i familjehem eller hem&lt;br&gt;för vård eller boende. Däremot uttrycker flera remissinstanser tveksam-&lt;br&gt;het kring förslaget om placeringskommunens ansvar när det gäller boen-&lt;br&gt;de i särskilda boendeformer. En harmonisering mellan socialtjänstlagen&lt;br&gt;och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;(LSS) efterlyses bl.a. av Socialstyrelsen. Statens Handikappråd anser att&lt;br&gt;undantag från vistelsekommunens ansvar endast bör gälla vid tillfällig&lt;br&gt;vistelse då det för den enskilde i längden innebär stora problem att inte&lt;br&gt;kunna vända sig direkt till den kommun där han elller hon bor. Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet anser också att placeringskommunens i tiden obegränsade&lt;br&gt;ansvar för en person med livslångt handikapp står i direkt motsattsställ-&lt;br&gt;ning till den allmänt accepterade handikappolitiken. Placeringskommu-&lt;br&gt;nens ansvar behöver därför tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att den enskilde får den hjälp som han eller hon behöver&lt;br&gt;åvilar enligt 3 § socialtjänstlagen vistelsekommunen. Med vistelsekom-&lt;br&gt;mun avses den kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet&lt;br&gt;inträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa begränsningar i vistelsekommunens ansvar föreligger redan idag.&lt;br&gt;När den enskilde är bosatt i en annan kommun och enbart på genom-&lt;br&gt;resa, kan vistelsekommunens ansvar rimligen inte vara lika omfattande.&lt;br&gt;Detsamma gäller om någon har behov av bistånd under en längre tid. I&lt;br&gt;prop. 1979/80:1 Del A hänvisas i sådana fall till 72 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;om överflyttning av ärenden, i detta fall till hemkommunen. Socialnämn-&lt;br&gt;den i vistelsekommunen är dock ensam ansvarig för att behövliga åt-&lt;br&gt;gärder kommer till stånd till dess socialnämnden i den andra kommunen&lt;br&gt;har samtyckt till att ta över ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialnämnden i en kommun har gett någon bistånd i form av&lt;br&gt;placering i familjehem eller hem för vård eller boende i en annan kom-&lt;br&gt;mun, har placeringskommunen kvar ansvaret för personen i fråga.&lt;br&gt;Vistelsekommunen har dock ansvaret för att den enskilde får den hjälp&lt;br&gt;och det stöd som inte hör samman med att bistånd ursprungligen med-&lt;br&gt;delats i form av placering i familjehem eller hem för vård eller boende.&lt;br&gt;Detta gäller t.ex. ansvaret för sådana insatser som normalt tillkommer&lt;br&gt;alla andra i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanhållet vårdansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom socialtjänstkommittén finner regeringen principen om det sam-&lt;br&gt;manhållna vårdansvaret viktig. För att uppnå ett sådant sammanhållet&lt;br&gt;vårdansvar föreslår regeringen därför ett utvidgat ansvar för den kom-&lt;br&gt;mun som fattar beslut om att placera någon för vård eller boende i&lt;br&gt;arman kommun. Det gäller vistelse i familjehem, hem för vård eller&lt;br&gt;boende eller särskild boendeform i annan kommun. Placeringskommu-&lt;br&gt;nen bör svara för den hjälp och det stöd, som den enskilde behöver&lt;br&gt;under vistelsen i den andra kommunen, även om personen i fråga har&lt;br&gt;blivit folkbokförd i vistelsekommunen. I princip gäller det både bistånds-&lt;br&gt;insatser enligt 6 § samt socialt stöd och sociala tjänster i form av t.ex.&lt;br&gt;hemtjänst, färdtjänst, daglig verksamhet och personligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun som beslutat om vistelse enligt vad som nyss sagts bör&lt;br&gt;också fullgöra skyldigheterna enligt lagen (1990:1404) om kommunens&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård även om den enskilde inte&lt;br&gt;är folkbokförd i denna kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att personer som genom kommunens beslut vistas&lt;br&gt;för vård eller boende i en annan kommun bör vara likställda med perso-&lt;br&gt;ner som får motsvarande vård eller boende i den egna kommunen. Det&lt;br&gt;sammanhållna vårdansvaret innebär att placeringskommunen utreder&lt;br&gt;behovet av, beslutar om och finansierar de hjälp- och stödinsatser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas den enskilde även om verkställigheten överlämnas till en privat&lt;br&gt;eller en offentlig vård- eller servicegivare i en annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun som beslutat om placeringen i ett familjehem eller i ett&lt;br&gt;hem för vård eller boende svarar för ersättningen till familjehemmet&lt;br&gt;eller vårdavgiften till institutionen. Regeringen anser att detta ansvar&lt;br&gt;även bör omfatta andra kostnader som kan bli aktuella, t.ex. kostnader&lt;br&gt;för hyra m.m. i placeringskommunen, fickpengar, kläder m.m. under&lt;br&gt;placeringstiden, kostnader för särskilda stödinsatser som förstärknings-&lt;br&gt;resurser inom förskola och skola samt kostnader för insatser som kan bli&lt;br&gt;aktuella i och med att placeringen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bam och ungdomar i familjehem innebär det sammanhållna vård-&lt;br&gt;ansvaret att placeringskommunens ansvar utvidgas till att bl.a omfatta&lt;br&gt;behovet av de extra insatser som kan behövas för att bamet skall kunna&lt;br&gt;delta i barnomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också enligt regeringen rimligt att placeringskommunen svarar&lt;br&gt;för de extraresurser som krävs för en fungerande skolgång i vistelse-&lt;br&gt;kommunen. Behöver bamet av sociala och/eller psykologiska skäl per-&lt;br&gt;sonligt stöd under vistelsen i skolan bör denna insats bekostas av den&lt;br&gt;kommun som har placerat bamet i familjehemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller inom familjehemsvården är bam och&lt;br&gt;unga som placeras i hem för vård eller boende i allmänhet inte folkbok-&lt;br&gt;förda i den kommun där hemmet ligger. Placeringskommunen är därmed&lt;br&gt;skyldig att även bekosta skolgången i den andra kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En institutionsvistelse är en del av en behandlingskedja. Tydliggöran-&lt;br&gt;det av placeringskommunens ansvar är därför naturligt med tanke på att&lt;br&gt;socialtjänsten ofta måste fortsätta med insatser på hemmaplan efter ut-&lt;br&gt;skrivning från institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringskommunen är också skyldig att bevaka att den enskilde får&lt;br&gt;den vård och service som har avtalats och att insatserna svarar mot de&lt;br&gt;mål och riktlinjer som anges i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringskommunen kan givetvis inte klara sina åtaganden utan sam-&lt;br&gt;råd och biträde från vistelsekommunen. Det torde inte vara möjligt att i&lt;br&gt;detalj reglera på vilket sätt vistelsekommunen bör biträda placerings-&lt;br&gt;kommunen. Istället förutsätts detta kunna regleras genom frivilliga&lt;br&gt;överenskommelser kommunerna emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet som finns i 72 § socialtjänstlagen att flytta över ärenden&lt;br&gt;från placeringskommunen till vistelsekommunen bör finnas kvar. Sådan&lt;br&gt;överflyttning sker enligt frivillig överenskommelse mellan kommunerna.&lt;br&gt;Regeringen anser att en tidsbegränsning av placeringskommunens an-&lt;br&gt;svar, i enlighet med vad Landstingsförbundet föreslår, inte bör införas. I&lt;br&gt;stället bör det göras individuella bedömningar i kommunala överenskom-&lt;br&gt;melser där de enskildas egna önskemål bättre kan vägas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller avgiftsbelagda tjänster föreslår kommittén att den enskildes&lt;br&gt;avgift fastställs efter den taxa som tillämpas i placeringskommunen.&lt;br&gt;Socialstyrelsen ställer sig tveksam till detta eftersom det skulle leda till&lt;br&gt;att personer inom en och samma boendeenhet får betala skilda avgifter&lt;br&gt;för samma sorts tjänster. Regeringen anser liksom kommittén att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilde varken bör betala mer eller mindre än han skulle ha gjort om Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;han fått motsvarande tjänst i hemkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda boendeformer för service och vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med Ädel-reformen övertog kommunerna år 1992 ansvaret&lt;br&gt;for och driften av de sjukhem och andra vårdinrättningar i kommunen&lt;br&gt;som inrättats for somatisk långtidssjukvård. Dessa ingår nu i samlings-&lt;br&gt;begreppet särskilda boendeformer for service och vård enligt 20 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen. Kommunerna har också enligt lag (1990:1404) om&lt;br&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård betalnings-&lt;br&gt;ansvar för personer som är folkbokförda i kommunen. Enligt folkbok-&lt;br&gt;föringslagen skall en vistelse inte anses leda till ändrad bosättning om&lt;br&gt;den föranleds enbart av vård vid en institution för sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om det sammanhållna vårdansvaret skall tillförsäkra den&lt;br&gt;enskilde det stöd och den hjälp som han eller hon behöver under en&lt;br&gt;vistelse i annan kommunen. Det sammanhållna vårdansvaret bör avse&lt;br&gt;hela vårdkedjan - från eget boende med hemtjänstinsatser till särskilda&lt;br&gt;boendeformer och motsvarande enskilda verksamheter enligt förslaget&lt;br&gt;till 69 § punkt 2 socialtjänstlagen - och gälla oavsett om den enskilde&lt;br&gt;folkbokförs i den nya kommunen. Placeringskommunen skall även svara&lt;br&gt;för kostnader i samband med viss hälso- och sjukvård. Betalnings-&lt;br&gt;ansvaret skall gälla personer som efter beslut av en kommun vistas i en&lt;br&gt;annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om t.ex. den enskilde efter avslutad sjukhusvård behöver flytta från ett&lt;br&gt;tidigare boende i ett ålderdomshem till ett sjukhem, men detta inte kan&lt;br&gt;ske på grund av platsbrist, kan kommunen bli betalningsansvarigt mot&lt;br&gt;landstinget. Placeringskommunen, dvs. den som placerade personen&lt;br&gt;ursprungligen i ålderdomshemmet, bör i ett sådant fall stå for kostnaden&lt;br&gt;i stället for folkbokforingskommunen, om inte överflyttning av ärendet&lt;br&gt;skett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Folkbokföringskommunens ansvar i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Folkbokforingskommunen skall svara för&lt;br&gt;den hjälp och det stöd, som den enskilde behöver under kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt, under vård på sjukhus eller annan sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning på initiativ av annan än kommun. Folkbokforingskommunen&lt;br&gt;ansvarar även för stöd inför avslutning av sådan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva. Kam-&lt;br&gt;marrätten i Sundsvall påpekar dock att det i Sverige finns ett växande&lt;br&gt;antal människor som saknar folkbokföringsort och att det möjligen be-&lt;br&gt;hövs en särskild regel om vilken kommun som i dessa fall skall ha an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svaret. Länsrätten i Östergötland befarar att kommunerna i högre grad än&lt;br&gt;för närvarande kommer att överklaga beslut om folkbokföring eftersom&lt;br&gt;betydande kostnader står på spel (och anser att en regel om betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för den slutligt bestämda folkboföringskommunen till den&lt;br&gt;kommun som först betalat kostnaden borde övervägas.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens förslag: Vissa av de personer som är intagna&lt;br&gt;på kriminalvårdsanstalt eller som vistas på en sjukvårdsinrättning utanför&lt;br&gt;hemkommunen möter svårigheter när de ansöker om bistånd inför frigiv-&lt;br&gt;ningen eller utskrivningen. Vistelsekommunen dvs. den kommun där en&lt;br&gt;anstalt eller vårdinrättning är belägen har, enligt 3 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller&lt;br&gt;hon behöver. I de fall det här är frågan om har den enskilde i de allra&lt;br&gt;flesta fall inte för avsikt att stanna kvar i denna kommun efter avslutat&lt;br&gt;straff eller avslutad vård. I dag hänvisas den enskilde därför ofta till att&lt;br&gt;söka bistånd i hemkommunen. Enligt nu gällande regler har hemkom-&lt;br&gt;munen dock ingen formell skyldighet att befatta sig med ärendet så&lt;br&gt;länge den enskilde inte vistas där. Följden kan bli att den enskilde får&lt;br&gt;avslag på sin framställan i båda kommunerna och att de eftervårdsinsat-&lt;br&gt;ser som planerats kraftigt fördröjs eller går om intet. I praktiken är pro-&lt;br&gt;blemet störst i de fall den enskilde inte sedan tidigare är känd i hem-&lt;br&gt;kommunen och för personer som saknar fast anknytning till någon kom-&lt;br&gt;mun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av vistelsebegreppet utgör i de tidigare beskrivna situa-&lt;br&gt;tionerna ett stort problem i kriminalvårdens arbete enligt 34 § lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i anstalt - s.k. paragraf 34 placeringar -&lt;br&gt;och förberedelser inför frigivning. Det är t.ex. inte ovanligt att kriminal-&lt;br&gt;vårdens företrädare måste vända sig till flera olika kommuner för att få&lt;br&gt;någon att teckna en ansvarsförbindelse för denna typ av vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet i ansvarsfrågan står mellan vistelsekommunen (den kommun där&lt;br&gt;anstalten eller vårdinrättningen ligger), tidigare vistelsekommun (den&lt;br&gt;kommun den enskilde vistades i innan han eller hon kom till ifråga-&lt;br&gt;varande institution) eller folkbokforingskommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personer som här avses har i allmänhet inte på eget initiativ sökt&lt;br&gt;sig till kommunen där anstalten eller vårdinrättningen ligger. Majoriteten&lt;br&gt;saknar därför egentligen anknytning till den aktuella vistelsekommunen.&lt;br&gt;Av den anledningen bör ansvaret för hjälp och stödåtgärder i första hand&lt;br&gt;ligga på en arman kommun än den där anstalten eller vårdinrättningen&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att undantag från vistelsekommunens ansvar måste&lt;br&gt;göras för denna grupp människor. Någon placeringskommun finns inte i&lt;br&gt;dessa fall. Biståndsansvaret får istället grundas på formella kriterier som&lt;br&gt;gör det möjligt att snabbt och enkelt slå fast vilken kommun som skall&lt;br&gt;vara ansvarig. Regeringen anser därför att folkbokforingskommunen bör&lt;br&gt;vara ansvarig kommun när den enskilde genom beslut av annan huvud-&lt;br&gt;man vårdas på sjukhus eller arman sjukvårdsinrättning respektive av-&lt;br&gt;tjänar fängelsestraff. Detta bör dock inte gälla under vård på sjukhus&lt;br&gt;eller annan sjukvårdsinrättning som sker på initiativ av en kommun. I&lt;br&gt;dessa fall får det förutsättas att den kommunen på annan grund har ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar för personen, exempelvis därför att han eller hon är omhänder- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;tagen för missbruksvård. Detta ansvar omfattar även socialtjänstinsatser&lt;br&gt;som aktualiseras inför utskrivning/ffigivning. Det faktum att många av&lt;br&gt;kriminalvårdens klienter är folkbokförda i en kommun som de inte&lt;br&gt;längre har någon naturlig anknytning till anser regeringen uppvägs av&lt;br&gt;enkelheten i regeln. Om hemkommunen eller den enskilde själv anser att&lt;br&gt;den enskilde bör vara folkbokförd i en annan kommun än denne är folk-&lt;br&gt;bokförd i kan fråga väckas om att folkbokföringen ändras. Kommunen&lt;br&gt;eller den enskilde kan därefter begära att ärendet i enlighet med 72 §&lt;br&gt;flyttas över till den andre kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbokföringskommunens ansvar upphör när dessa insatser har&lt;br&gt;genomförts eller när ärendet överflyttas till annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person inte alls är folkbokförd i landet har vistelsekommunen&lt;br&gt;biståndsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att folkbokföringskommunen åläggs ansvaret för hjälp och stöd&lt;br&gt;till intagna i kriminalvårdsanstalt undanröjs i de flesta fall problemet&lt;br&gt;med att fastställa vilken kommun som är betalningsansvarig. Däremot&lt;br&gt;kvarstår problemet med att ekonomiska överväganden inte sällan gör att&lt;br&gt;den betalningsansvariga kommunen motsätter sig åtgärder eller på annat&lt;br&gt;sätt söker undvika kostnader som är förknippade med kontraktsvård eller&lt;br&gt;paragraf 34 placeringar. Det är naturligtvis allvarligt att angelägna be-&lt;br&gt;handlingsinsatser försvåras eller omintetgörs av sådana överväganden.&lt;br&gt;Problemet har tagits upp både i Fängelseutredningens betänkande Verk-&lt;br&gt;ställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) och i Straffsystemkommitténs&lt;br&gt;betänkande Ett reformerat staffsystem (SOU 1995:91). Inom Regerings-&lt;br&gt;kansliet övervägs vilka ytterligare åtgärder som kan vara nödvändiga för&lt;br&gt;att förbättra situationen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Ekonomiska konsekvenser av förslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag. I detta ligger att kommuner-&lt;br&gt;na medvetet lämnats ett betydande utrymme för att själva avgöra am-&lt;br&gt;bitionsnivåer, organisation och metoder för de insatser som lämnas med&lt;br&gt;stöd av lagen. De åligganden för kommunerna som mer direkt regleras&lt;br&gt;av lagen är de som faller under rätten till bistånd. På detta område sker&lt;br&gt;dock i huvudsak en precisering och avreglering i och med förslagen i&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1996 träffade regeringen en överenskommelse med&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om riktlinjer för&lt;br&gt;kommunernas ekonomi under åren 1997 och 1998. Regeringen åtog sig&lt;br&gt;enligt uppgörelsen att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som&lt;br&gt;påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiffs-&lt;br&gt;trycket. Regeringen åtog sig också att minska detaljstyrningen bl.a. i&lt;br&gt;fråga om socialbidragen, i syfte att minska trycket på de kommunala&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom statens styrning av socialtjänsten i huvudsak sker genom&lt;br&gt;målangivelser måste kostnadsuppskattningar utgå från de förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som görs i målen. Avgörande for bedömningen måste vara om lagänd- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ringen kan ses som en ambitionshöjning, t.ex. genom att en större grupp&lt;br&gt;förutsätts ta del av insatsen eller att insatsen förutsätts vara av större&lt;br&gt;omfattning eller av högre kvalitet i de enskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta vilka insatser som&lt;br&gt;kommunerna kommer att använda sig av i sitt arbete är det svårt att göra&lt;br&gt;tillförlitliga kostnadsberäkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav den 10 oktober 1996 Statskontoret i uppdrag att be-&lt;br&gt;döma kommunernas kostnader av regeringens förslag i propositionen.&lt;br&gt;Nedan följer en genomgång av de viktigare förslagens kostnadskonsek-&lt;br&gt;venser enligt regeringens och statskontorets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamperspektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslagen om hänsyn till barnens bästa&lt;br&gt;och om bams rätt att komma till tals är en anpassning till bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 3 i FN:s barnkonvention. De är uttryck för en&lt;br&gt;viljeinriktning som inte nödvändigtvis medför några kostnadsök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets bedömning: Förslaget om att barnets bästa skall sättas&lt;br&gt;i främsta rummet är uttryck för en viljeinriktning och medför inte auto-&lt;br&gt;matiskt några direkta kostnader. Även förslaget om att öka bams rätt att&lt;br&gt;bli hörda är uttryck för en viljeinriktning och medför inte omedelbart&lt;br&gt;ökade kostnader för kommunerna. Dock kan ökade kostnader uppstå på&lt;br&gt;sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Principen om barnets bästa är väl&lt;br&gt;förankrad i lagstiftning som rör bam. Kompletteringen i socialtjänstlagen&lt;br&gt;bygger på FN:s barnkonvention, som Sverige anslutit sig till, och har till&lt;br&gt;syfte att förtydliga och ge vägledning vid avvägningen mellan bams och&lt;br&gt;vuxnas intressen. Bestämmelsen har utformats i överensstämmelse med&lt;br&gt;de nya bestämmelserna om bams rätt att komma till tals som den 1&lt;br&gt;januari 1996 infördes i Föräldrabalken. Förslaget bedöms av stats-&lt;br&gt;kontoret inte innebära några nya uppgifter eller kostnader för social-&lt;br&gt;tjänsten utan är en kodifiering av vad som redan sker i de flesta ärenden&lt;br&gt;som rör bam och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anför att införandet av ett bamperspektiv kan innebära att&lt;br&gt;det ställs andra krav på arbetssätt och arbetsorganisation. Regeringen&lt;br&gt;instämmer i den bedömningen. Det finns, enligt Statskontoret, inga&lt;br&gt;rapporter som tyder på att sociala utredningar blir dyrare av att bams&lt;br&gt;hörs, varken då det gäller själva utredningsarbtet eller resulta-&lt;br&gt;tet/bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samverkan förbättras mellan framför allt förskola/grundskola och&lt;br&gt;socialtjänsten ökar, enligt statskontorets uppfattning, sannolikt barnets&lt;br&gt;möjligheter att komma till tals utan att det behöver innebära ökade kost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nader. Enligt regeringens bedömning ökar samtidigt socialtjänstens möj- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ligheter att komma in i ett tidigare skede än hittills, vilket på sikt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället kan komma att medföra vissa besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgräns för barnavårdsutredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslaget att införa en tidsgräns hand-&lt;br&gt;lar i första hand om ett förändrat arbetssätt och bedöms vara en&lt;br&gt;kodifiering som inte medför några kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommitténs bedömning: Förslaget innebär inte krav på&lt;br&gt;höjda ambitioner och kostnader för socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets bedömning: Statskontoret anser att förslagen innebär&lt;br&gt;en ambitionshöjning och en ökad kostnad för kommunerna. Statskontoret&lt;br&gt;kan i dagsläget inte bedöma kostnaderna för detta merarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statskontorets bedömning av&lt;br&gt;kostnaderna grundar sig på socialtjänskommitténs förslag att ha en tids-&lt;br&gt;gräns för utredningar på tre månader. De bestämmelser som införs i&lt;br&gt;50 a §, som innebär att det skapas en klarare struktur kring utredningar&lt;br&gt;av bams förhållanden, kommer sannolikt att avgränsa omfattningen av&lt;br&gt;utredningar i många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret hänvisar till undersökningar av utredningstiden som&lt;br&gt;genomförts och som visar att den genomsnittliga tiden i en undersökning&lt;br&gt;var 12,5-13 månader och i en annan 4,5 månader. Det förekommer att&lt;br&gt;utredningar inte avslutas, trots att de i praktiken är slutförda med moti-&lt;br&gt;veringen att socialtjänsten vill få möjlighet att följa ett ärende under&lt;br&gt;längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgräns för utredningar tillämpas redan idag som ett internt resultat-&lt;br&gt;mål i många kommuner och lagförändringen innebär främst ett metod-&lt;br&gt;stöd och en bekräftelse på ett redan ändrat, mer strukturerat och metod-&lt;br&gt;mässigt arbetssätt. Den totala omfattningen på utredningsarbetet bör ej&lt;br&gt;komma att påverkas och således ej heller kostnaderna sett över en längre&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslaget innebär att betydelsen av an-&lt;br&gt;hörigas insatser lyfts fram och att denna grupp behöver stöd från&lt;br&gt;samhället för att klara sitt omsorgsansvar. Den nya bestämmelsen&lt;br&gt;markerar därmed en politisk ambitions-höjning. Förslaget i sig&lt;br&gt;innebär dock inget nytt åtagande utan är en uppgift som redan&lt;br&gt;ligger inom socialtjänstens ansvarsområde men som behöver ut-&lt;br&gt;vecklas framförallt när det gäller metoder, samverkan med orga-&lt;br&gt;nisationer och frivilliga. Bestämmelsen är utformad så att kom-&lt;br&gt;munerna frivilligt får - så långt de bedömer det möjligt - stödja&lt;br&gt;anhöriga och alltså inget som den enskilde kan ställa krav på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommitténs bedömning: Överensstämmer med rege- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är mycket svårt att exakt&lt;br&gt;kvantifiera behovet av olika slags stödinsatser och därmed kostnaden för&lt;br&gt;ett ökat stöd till anhöriga. Situationen ser olika ut i kommunerna men&lt;br&gt;eftersom det rör sig om ett frivilligt åtagande bedöms ej kostnaderna&lt;br&gt;öka. Det är uppenbart att många äldre idag är beroende av vård från&lt;br&gt;anhöriga och den mest psykiskt och fysiskt påfrestande uppgiften har&lt;br&gt;anhöriga till personer med demenssjukdomar. Det är också känt att an-&lt;br&gt;delen äldre i befolkningen kommer att öka kraftigt de närmaste årtionde-&lt;br&gt;na och att de demenssjuka därmed också ökar. Att utveckla metoder och&lt;br&gt;olika slags stödinsatser för anhöriga är därför viktigt för att avlasta dessa&lt;br&gt;i dag men kan också ge förutsättningar för att kunna möta framtidens&lt;br&gt;krav. Relativt blygsamma insatser i form av avlösning kan med andra&lt;br&gt;ord förhindra alternativt uppskjuta behovet av betydligt mer kostsamma&lt;br&gt;alternativ som t.ex. särskilt boende. Sannolikt finns redan befintliga&lt;br&gt;resurser i form av t.ex. dagverksamheter, växelvårds- och avlös-&lt;br&gt;ningsplatser i särskilt boende som borde vara tillräckliga och som talar&lt;br&gt;för att stödet till anhöriga i hög grad är en metodfråga - en fråga om&lt;br&gt;arbetssätt för att förebygga mer kostsamma behov. En ökad satsning på&lt;br&gt;anhörigstöd kan också leda till minskat utnyttjande av akutsjukvården.&lt;br&gt;När anhöriga inte orkar längre vänder man sig ofta till sjukvården. Van-&lt;br&gt;ligt är också att det uppstår två vårdtagare när den friskare maken slitit&lt;br&gt;ut sig utan stöd från samhället. Innevarande budgetår har avsatts 7,5&lt;br&gt;miljoner kronor till Socialstyrelsen för att utveckla formerna för och&lt;br&gt;innehållet i stödet till anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till bistånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De ekonomiska konsekvenser som&lt;br&gt;uppkommer berör kostnaderna för socialbidraget. Regeringen be-&lt;br&gt;dömer att förslagen som rör rätten till bistånd inte förorsakar öka-&lt;br&gt;de kostnader för kommunerna. Preciseringen av rätten till bistånd&lt;br&gt;innebär att förvaltningsdomstolarnas och kommunernas arbetsbe-&lt;br&gt;lastning minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens bedömning: Socialstyrelsen har beräknat att rege-&lt;br&gt;ringens förslag till ändrade regler för socialbidrag ger förutsättningar&lt;br&gt;som kan leda till kostnadseffekter som varierar mellan minskade kost-&lt;br&gt;nader med upp till 630 miljoner kronor och ökade kostnader med cirka&lt;br&gt;110 miljoner kronor. Styrelsen understryker dock att beräkningsgrunder-&lt;br&gt;na är osäkra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Socialstyrelsen har i en särskild&lt;br&gt;PM redovisat vissa beräkningar som genomförts vad gäller ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenser av en ny reglering av försörjningsstödet. Vid jämförelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har antagits de belopp som grundar sig på Konsumentverkets senaste&lt;br&gt;prisundersökningar. I de fall vissa kostnadsposter enligt förslaget lyfts&lt;br&gt;bort från schablonen och upptas som skäliga kostnader vid behov har&lt;br&gt;olika antaganden gjorts om hur ofta kostnader kan förekomma och&lt;br&gt;vilken nivån som de beräknas ligga på. Tre antaganden har gjorts: låg,&lt;br&gt;medel och hög nivå - olika nivåer för de olika posterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande antaganden för de kostnadsposter som ligger utanför scha-&lt;br&gt;blonen har antagits (procent av nuvarande nivå):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållsel: 60, 80 och 100 procent.&lt;br&gt;Hemförsäkring: 60, 60 och 100 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkar- och tandvård: 60, 80 och 120 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möbler, husgeråd m.m.: 30, 40 och 50 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt beräkningarna medför regeringens förslag till ny socialbidrags-&lt;br&gt;norm att kostnaden för försörjningsstödet minskar med mellan 100 och&lt;br&gt;170 miljoner kronor för låg respektive medelaltemativet, jämfört med&lt;br&gt;nuvarande socialbidragsnorm (exklusive möbler, husgeråd m.m.). Det&lt;br&gt;högre alternativet ger ökade kostnader med cirka 110 miljoner kronor,&lt;br&gt;främst beroende på att läkar- och tandvård antagits till 120 procent av&lt;br&gt;dagens kostnader. Om möbler, husgeråd m.m. inkluderas i beräkningen&lt;br&gt;minskar kostnaderna med 160-630 miljoner kronor jämfört med nuvaran-&lt;br&gt;de norm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsen begränsar sig till de konsumtionsposter som ingår i för-&lt;br&gt;sörjningsstödet som enligt regeringens förslag preciseras i lagen. Det&lt;br&gt;som i förslaget benämns annat ekonomiskt stöd blir till skillnad mot i&lt;br&gt;dag inte överklagningsbart i förvaltningsdomstol genom förvaltnings-&lt;br&gt;besvär. Besluten kommer endast att kunna överklagas genom den ord-&lt;br&gt;ning som gäller för laglighetsprövning enligt kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900). Det innebär att kommunens skälighetsbedömning ges större&lt;br&gt;utrymme än nuvarande system, varför detta rimligen också bör ge kost-&lt;br&gt;nadseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också nämnas att Konsumentverket nyligen har gjort en total&lt;br&gt;översyn av de i sina hushållsberäkningar ingående konsumtionsvarorna.&lt;br&gt;Denna översyn har resulterat i vissa omfördelningar och minskade kost-&lt;br&gt;nader framför allt när det gäller bam och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att bedömma utvecklingen av antalet överklaganden till&lt;br&gt;de allmänna förvaltningsdomstolarna i fråga om rätten till bistånd be-&lt;br&gt;dömer regeringen att antalet sådana mål kommer att reduceras kraftigt.&lt;br&gt;Utan att kunna redovisa något underlag i detalj uppskattas att antalet&lt;br&gt;biståndsmål på långsikt kommer att reduceras med i vart fall 30 procent.&lt;br&gt;Minskningen av antalet överklaganden kommer naturligtvis också att&lt;br&gt;innebära kostnadsminskningar för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen att vård och behandling, personligt stöd och barnomsorg&lt;br&gt;i vissa fall inte längre faller under rätten till bistånd kommer att ge kom-&lt;br&gt;munerna förutsättningar för samordnings- och effektivitetsvinster som&lt;br&gt;bör leda till ekonomiska besparingar. Hur stora dessa kan bli är dock&lt;br&gt;svårbedömbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående är regeringens sammantagna bedömning Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;att förslagen i föreliggande proposition inte innebär ökade kommunala&lt;br&gt;kostnader. Regeringen kommer dock under det närmaste året att noga&lt;br&gt;följa utvecklingen av de kommunala kostnaderna för socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;br&gt;Vissa regler som gäller yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och&lt;br&gt;placeringskommunens ansvar föreslås dock träda i kraft redan den&lt;br&gt;1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det angeläget att Socialstyrelsen som stöd till kom-&lt;br&gt;munerna ser över behovet av allmänna råd och informerar om den nya&lt;br&gt;lagstiftningen. Det är också angeläget att den nya lagstiftningen noga&lt;br&gt;följs upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;18.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke, som har tillkommit bl.a. som en följd av de krav&lt;br&gt;som FN:s barnkonvention innehåller, införs ett bamperspektiv som&lt;br&gt;tidigare saknats i socialtjänstlagen. Principen om barnets bästa är väl&lt;br&gt;förankrad i all lagstiftning som rör bam men har tidigare inte kommit&lt;br&gt;till tydligt uttryck i socialtjänstlagen. Enligt bestämmelsen skall, när&lt;br&gt;åtgärder rör bam, särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.&lt;br&gt;Den nya bestämmelsen svarar mot innehållet i artikel 3 i barnkonven-&lt;br&gt;tionen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke hänvisas till föreskrifter i 6 h och 72 a §§ som&lt;br&gt;innebär avsteg från principen om vistelsekommunens ansvar enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har lagts till att en kommun får tillhandahålla tjänster åt&lt;br&gt;en annan kommun. Det innebär att kommunen i ett sådant fall kan gå&lt;br&gt;utöver den kommunala behörigheten enligt kommunallagen (1991:900).&lt;br&gt;Bestämmelsen har tillkommit för att öka möjligheterna för en kommun&lt;br&gt;att överlämna vissa arbetsuppgifter till en annan kommun, om det sett ur&lt;br&gt;ett kvalitetsperspektiv bedöms vara lämpligt. Av proposition 1992/93:43&lt;br&gt;om ökad konkurrens i kommunal verksamhet framgår dock att kommu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nens övergripande ansvar för socialtjänsten eller dess yttersta ansvar inte Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;kan överlåtas på annan. Detsamma gäller t.ex. beslut om tvångsåtgärder&lt;br&gt;enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU),&lt;br&gt;liksom uppgifter enligt föräldrabalken i samband med fastställande av&lt;br&gt;faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande behörighetsbestämmelse finns i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har införts. Det föreskriver att socialnämnden&lt;br&gt;genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som som vårdar när-&lt;br&gt;stående som är långvarigt sjuka, äldre eller som har funktionshinder.&lt;br&gt;Stödet till anhöriga är alltså frivilligt för kommunerna även om det&lt;br&gt;framgår av lagtexten att det är önskvärt att sådant stöd införs. Det är&lt;br&gt;dock kommunen som bedömer hur långt de kan förverkliga detta, vad&lt;br&gt;som är möjligt och lämpligt att göra. Se vidare allmänmotiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudbestämmelsen om bistånd har omformulerats och delats upp på&lt;br&gt;två paragrafer. Skillnaden ligger främst i att innebörden av bistånd av-&lt;br&gt;gränsas genom hänvisningen till vissa senare paragrafer; rätten till bi-&lt;br&gt;stånd kan inte hävdas självständigt, oberoende av de följande paragrafer-&lt;br&gt;na. Bistånd till försörjningen kallas försörjningsstöd och bistånd för&lt;br&gt;livsföringen i övrigt kallas annat bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten har också varit att förtydliga den enskildes ansvar för att göra&lt;br&gt;vad han eller hon kan för att försörja sig själv. Uttrycket att &amp;quot;den som&lt;br&gt;inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på&lt;br&gt;annat sätt&amp;quot; avser att markera den enskilda individens förstahandsansvar.&lt;br&gt;I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som&lt;br&gt;normalt står honom eller henne till buds. När det gäller den ekonomiska&lt;br&gt;behovsprövningen finns inget hinder att liksom enligt nuvarande praxis&lt;br&gt;beakta den samlade ekonomiska förmågan hos dem som lever i en hus-&lt;br&gt;hållsgemenskap. I en hushållsgemenskap får ju alla förutsättas ha en lik-&lt;br&gt;värdig levnadsstandard även om det inbördes förhållandet mellan in-&lt;br&gt;komsterna varierar. Detta bör gälla både i fråga om makar och sambor.&lt;br&gt;Att man ger varandra viss praktisk hjälp är också normalt och bör kunna&lt;br&gt;beaktas. Däremot kan inte mera omfattande vårdbehov anses ligga inom&lt;br&gt;vad man normalt bistår varandra med inom en familj. I sådana fall före-&lt;br&gt;ligger därför rätt till bistånd även om det finns andra vuxna i familjen.&lt;br&gt;Inte heller kan man när det gäller ekonomiskt bistånd begära att den&lt;br&gt;enskilde skall vända sig till andra närstående än dem i det egna hushållet&lt;br&gt;innan rätt till bistånd inträder. Paragrafen har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna paragraf återfinns andra stycket i den tidigare bistånds-&lt;br&gt;paragrafen. Biståndet skall stärka den enskildes resurser att leva ett&lt;br&gt;självständigt liv. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en&lt;br&gt;skälig levnadsnivå. Innebörden av bestämmelsen om skälig levnadsnivå&lt;br&gt;är dock något annorlunda än tidigare på grund av den närmare regle-&lt;br&gt;ringen av biståndsrätten. Stadgandet är främst avsett att klargöra att&lt;br&gt;ambitionsnivån inom socialtjänsten skall vara oförändrad även om kom-&lt;br&gt;munerna ges en större frihet att bestämma om delar av biståndet (jfr&lt;br&gt;6g§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande över lagråd-&lt;br&gt;remissens förslag till 6 h § vill regeringen understryka att 6 a § med&lt;br&gt;oförändrad lydelse överförts från nuvarande 6 § andra stycket. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är tänkt att vara vägledande för allt bistånd, således även för&lt;br&gt;bistånd enligt 6 g §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vilka poster i den dagliga livsföringen som försörj-&lt;br&gt;ningsstöd lämnas för. Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för&lt;br&gt;sådana poster. Posterna delas in i två kategorier. Kostnader inom den&lt;br&gt;första kategorin (punkt 1) skall enligt andra stycket beräknas enligt en&lt;br&gt;för hela riket gällande norm (riksnorm).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkt 1 avses med lek och fritid aktiviteter som det är&lt;br&gt;rimligt att få möjlighet att utöva, t.ex. att läsa böcker och tidningar och&lt;br&gt;att utöva någon idrott eller motsvarande. Med förbrukningsvaror avses&lt;br&gt;varor för skötsel och vård av bostaden samt klädvård. Posterna dags-&lt;br&gt;tidning, telefon och TV-avgift är beräknade att kunna täcka kostnader&lt;br&gt;för t.ex. en prenumeration på en daglig tidning, abonnemangs- och sam-&lt;br&gt;talsavgifter för telefon och avgifter för TV. Avgifter för kabel-TV är&lt;br&gt;dock inte avsedda att täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande posterna i punkt 2 så ingår i boendet kostnader för vatten&lt;br&gt;och uppvärmning när det är fråga om egen fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skäliga kostnader måste det göras en individuell bedömning&lt;br&gt;av vad som är skäligt för just den biståndssökande. Utgångspunkten vid&lt;br&gt;den bedömningen bör vara vad en låginkomsttagare normalt har möjlig-&lt;br&gt;het att kosta på sig jämfört med vad den biståndssökande har för fak-&lt;br&gt;tiska kostnader. Exempelvis bör rätt till bistånd inte föreligga för ett&lt;br&gt;boende som är dyrare än den normala bostadsstandarden för låginkomst-&lt;br&gt;tagare med en familj av motsvarande storlek, om det finns möjligheter&lt;br&gt;att skaffa en billigare bostad. Den enskilde måste fa en viss tid på sig att&lt;br&gt;ordna med bostadsbyte. Man kan inte heller kräva att den enskilde skall&lt;br&gt;flytta på grund av endast en eller ett par månaders biståndsberoende.&lt;br&gt;Diskussioner med den enskilde om boendet kan lämpligen tas upp i&lt;br&gt;samband med hushållsekonomisk rådgivning. Man måste därvid ta hän-&lt;br&gt;syn till om det finns bam i familjen. En ovanligt hög bostadskostnad&lt;br&gt;måste även i övrigt kunna vara skälig i det enskilda fallet när det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omöjligt för den enskilde att få någon annan bostad eller när andra sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 6 a § om att den enskilde genom biståndet skall till-&lt;br&gt;försäkras en skälig levnadsnivå skall beaktas i fråga om bistånd för de&lt;br&gt;poster som anges i punkten 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall bistånd för de poster som ingår i första&lt;br&gt;stycket första punkten ges i förhållande till en för hela riket gällande&lt;br&gt;norm (riksnorm). Av 6 § framgår att rätt till bistånd inte föreligger i den&lt;br&gt;mån den enskilde själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem till-&lt;br&gt;godosedda på annat sätt. Om den enskilde t.ex. har viss inkomst avräk-&lt;br&gt;nas den från normen (och vad han eller hon kan erhålla enligt 6 b §&lt;br&gt;första stycket andra punkten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bestämmande av riksnormen skall beaktas att den enskilde genom&lt;br&gt;det skall uppnå en skälig levnadsnivå i fråga om de behov som beloppet&lt;br&gt;är avsett att täcka. Normen skall faställas av regeringen och beräknas&lt;br&gt;med ledning av officiella prisundersökningar rörande olika hushålls-&lt;br&gt;typers baskonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger i ett enskilt fall skall dock riksnormen&lt;br&gt;frångås och biståndet beräknas till en högre nivå. Ett sådant fall, när den&lt;br&gt;enskilde kan ha rätt till ett högre belopp, kan vara när sökanden av me-&lt;br&gt;dicinska skäl har behov av särskild kost som är dyrare än vanlig kost.&lt;br&gt;Ett annat fall kan vara om en person på grund av rörelsehinder eller&lt;br&gt;andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakter med andra. Nivån&lt;br&gt;kan i ett sådant fall behöva höjas för att täcka extra utgifter för telefon&lt;br&gt;och tidningar, om dessa extra utgifter inte täcks av annat särskilt stöd,&lt;br&gt;exempelvis handikappersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sänkning av nivån kan också undantagsvis komma i fråga om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger i det enskilda fallet. Ett fall är när hjälp till den enskilde&lt;br&gt;är aktuell endast på grund av att han eller hon råkat i vad som i rätts-&lt;br&gt;praxis kallas akut nödsituation eller akut nödläge. Den enskilde har&lt;br&gt;exempelvis kunnat försörja sig men inte gjort det och därför saknar me-&lt;br&gt;del till sin försörjning under den närmaste tiden. Socialnämnden får då&lt;br&gt;ge den enskilde ett tillfälligt, reducerat bistånd för att han eller hon skall&lt;br&gt;få möjlighet att reda upp den akuta situationen. I andra fall kan det vara&lt;br&gt;uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår i riks-&lt;br&gt;normen. Det kan t.ex. gälla en missbrukare som uppenbart inte använder&lt;br&gt;biståndet till vad det är avsett för. I fråga om det sociala arbetet med&lt;br&gt;missbrukare, se avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ekonomiskt bistånd som inte faller in under 6 b § saknas&lt;br&gt;möjligheten att anföra förvaltningsbesvär. Sådant bistånd kan bara ges&lt;br&gt;med stöd av 6 g §. Man kan alltså inte överklaga beslut om ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd till andra ändamål än som anges i 6 b § (t.ex. bistånd till&lt;br&gt;möbler, flyttning, husgeråd, utlandsresor, altemativmedicinsk behandling&lt;br&gt;eller psykoterapi).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom första stycket infors en ny möjlighet för socialtjänsten att ställa&lt;br&gt;vissa krav på yngre personer som uppbär försörjningsstöd. Den nya&lt;br&gt;bestämmelsen tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som inte&lt;br&gt;fått fäste på arbetsmarknaden eller kommit in på någon reguljär utbild-&lt;br&gt;ning och inte heller har kunnat beredas någon lämplig arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitisk åtgärd. För yngre människor är det särskilt olyckligt att&lt;br&gt;fastna i ett passivt socialbidragsberoende. För att bryta en sådan utveck-&lt;br&gt;ling bör socialtjänsten ha möjlighet att ställa vissa krav i syfte att få ut&lt;br&gt;en sådan person på arbetsmarknaden eller in på en lämplig utbildning&lt;br&gt;som gör honom eller henne bättre rustad att i framtiden försörja sig&lt;br&gt;själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även personer i åldrarna närmast över 25 år kan ibland befinna sig i&lt;br&gt;en sådan situation som nu sagts. Punkt 2 öppnar möjlighet att tillämpa&lt;br&gt;bestämmelsen även i vissa sådana fall. Detta kan dock inte ske regel-&lt;br&gt;mässigt, utan socialnämnden måste genom samråd med länsarbetsnämn-&lt;br&gt;den förvissa sig om att denna typ av åtgärd av särskilda skäl är det&lt;br&gt;lämpligaste för den enskilde (jfr tredje stycket i paragrafen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 omfattas även studerande som normalt sett följer en&lt;br&gt;utbildning som finansieras med t.ex. studiemedel. Dessa bör normalt sett&lt;br&gt;inte förekomma bland dem som söker försörjningsstöd. Om detta ändå&lt;br&gt;sker i samband med studieuppehåll bör socialnämnden kunna begära att&lt;br&gt;en sådan person deltar i någon form av praktik, även om detta inte krävs&lt;br&gt;för att han eller hon skall kunna återgå till sina studier. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår att det i punkt 3 bör anges att det är fråga om fortsatt försörjnings-&lt;br&gt;stöd, om detta är avsikten. Regeringen anser dock att detta framgår&lt;br&gt;redan av paragrafens inledande ord. Beträffande Lagrådets synpunkter i&lt;br&gt;övrigt, se avsnitt 8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte meningen att bestämmelsen skall tillämpas i de fall den&lt;br&gt;enskildes problem är av annan mer personlig natur, såsom allvarliga&lt;br&gt;missbruksproblem eller beteendemässiga störningar. I sådana fall måste&lt;br&gt;socialtjänsten först hantera dessa grundläggande problem innan ställning&lt;br&gt;kan tas till hur man på bästa sätt kan stärka den enskildes förmåga att i&lt;br&gt;framtiden försörja sig själv. Praktik eller annan kompetenshöjande verk-&lt;br&gt;samhet får alltså inte ersätta vård- och behandlingsinsatser. Detta hindrar&lt;br&gt;inte att sådan verksamhet i vissa fall kan utnyttjas som ett led i social-&lt;br&gt;nämndens arbete för att bryta ett begynnande missbruk eller som ett&lt;br&gt;komplement till andra insatser mot missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av syftet med praktiken eller den kompetenshöjande verksamheten (se&lt;br&gt;andra stycket) följer att bestämmelsen i första hand blir aktuell när det&lt;br&gt;gäller yngre personer som ännu inte lyckats få fäste på arbetsmarknaden&lt;br&gt;eller kommit igång med en utbildning som kan leda till framtida arbete.&lt;br&gt;Socialnämndens uppgift är därvid att stärka den enskildes möjligheter att&lt;br&gt;komma igång med reguljärt arbete eller utbildning, inte att ordna t.ex.&lt;br&gt;utbildning i egen regi. Socialnämndens åtgärder får inte ersätta de ar-&lt;br&gt;betsmarknadspolitiska åtgärderna. Inte heller är det meningen att reguljär&lt;br&gt;utbildning skall genomföras med hjälp av socialnämnden. För olika&lt;br&gt;former av utbildning finns särskilda finansieringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon viss tidsgräns för hur länge praktiken eller den kompetenshöjan-&lt;br&gt;de verksamheten får fortgå har inte angetts. Vilken tid som är lämplig&lt;br&gt;får avgöras med hänsyn till den enskildes individuella situation. Verk-&lt;br&gt;samheten skall dock vara tidsbestämd. Varaktigheten bör framgå av den&lt;br&gt;plan som nämns i kommentaren till andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket beskrivs den praktik eller annan kompetenshöjande&lt;br&gt;verksamhet som det här kan bli fråga om. Av bestämmelsen framgår att&lt;br&gt;aktiviteten skall ha ett bestämt syfte, nämligen att utveckla den enskildes&lt;br&gt;möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Den enskildes möjligheter&lt;br&gt;att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt&lt;br&gt;utbildning skall stärkas genom verksamheten. När det gäller personer&lt;br&gt;som omfattas av första stycket punkt 3 blir syftet mer begränsat; åt-&lt;br&gt;gärderna får utformas med hänsyn till att denna grupp i första hand&lt;br&gt;söker försörjningsstöd därför att andra alternativ, som t.ex. feriearbete,&lt;br&gt;saknas. Det hindrar inte att det kan vara rimligt att ställa motsvarande&lt;br&gt;krav även på denna grupp. Deltagande i verksamheten skall alltså ingå&lt;br&gt;som ett led i en medveten strategi för att stärka den enskildes egna möj-&lt;br&gt;ligheter. Strategin bör formuleras i en individuell plan, som görs så&lt;br&gt;långsiktig som syftet påkallar. Den enskilde bör ta aktiv del i utarbe-&lt;br&gt;tandet av planen och bidra med synpunkter och information. För ett&lt;br&gt;framgångsrikt genomförande av planen är det självfallet ytterst väsentligt&lt;br&gt;att försöka få den enskildes eget aktiva stöd. Att varaktigheten av verk-&lt;br&gt;samheten bör framgå av planen har nämnts i det föregående. Deltagande&lt;br&gt;i här aktuell verksamhet skall alltså vara målinriktat och får inte ses som&lt;br&gt;en lösning tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av sista meningen i stycket framgår vidare att skälig hänsyn skall tas&lt;br&gt;till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar. Detta får ses&lt;br&gt;som en självklarhet; att försöka tvinga in någon i en typ av yrkesverk-&lt;br&gt;samhet som inte passar honom eller henne är inte meningsfullt i ett&lt;br&gt;längre perspektiv. Däremot kan inte den enskildes personliga önskemål&lt;br&gt;helt få avgöra utformningen. Önskemålen kan vara orealistiska eller&lt;br&gt;alltför svåra att uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det här beskrivna syftet med deltagande i praktik eller&lt;br&gt;annan kompetenshöjande verksamhet samt den individuella utformningen&lt;br&gt;av åtgärderna anser regeringen inte att den nya bestämmelsen står i&lt;br&gt;någon motsättning till artikel 4 i den europeiska konventionen angående&lt;br&gt;skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att socialnämnden skall samråda med länsarbets-&lt;br&gt;nämnden innan beslut fattas. Detta är en förutsättning för att olika åt-&lt;br&gt;gärder skall kunna samordnas på ett effektivt sätt och leda till att den&lt;br&gt;enskilde på sikt får ett arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 73 § framgår indirekt att beslut om erbjudande av viss praktik eller&lt;br&gt;annan kompetenshöjande verksamhet inte kan överklagas genom förvalt-&lt;br&gt;ningsbesvär. Detsamma gäller beslut rörande innehållet i sådan praktik&lt;br&gt;eller verksamhet. Däremot kan beslut om vägran eller nedsättning av&lt;br&gt;försörjningsstöd på grund av att den enskilde undandrar sig att medverka&lt;br&gt;i praktiken eller verksamheten överklagas; se 6 d § samt 73 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse ger socialnämnden rätt att besluta om att vägra&lt;br&gt;fortsatt försörjningsstöd eller sätta ned utgående stöd om den enskilde&lt;br&gt;utan godtagbart skäl avböjer att delta i sådan praktik eller kompetens-&lt;br&gt;höjande verksamhet som anges i 6 c § eller utan godtagbart skäl uteblir&lt;br&gt;därifrån. Socialnämnden måste alltså först överväga om de skäl den&lt;br&gt;enskilde anför som förklaring kan anses godtagbara. I så fall skall ingen&lt;br&gt;reduktion ske. Godtagbara skäl för att inte vilja delta kan t.ex. vara om&lt;br&gt;den enskilde skulle ha bärande invändningar mot den föreslagna verk-&lt;br&gt;samheten, såsom att den kräver större fysisk styrka än han eller hon&lt;br&gt;besitter eller att den på annat sätt är olämplig med hänsyn till den en-&lt;br&gt;skildes personliga förutsättningar. Att sådana invändningar behöver god-&lt;br&gt;tas bör dock höra till undantagen, eftersom praktiken eller den&lt;br&gt;kompetenshöjande verksamheten skall ingå som ett led i en längre&lt;br&gt;syftande plan till vilken den enskilde förutsätts medverka. Godtagbara&lt;br&gt;skäl för att utebli från verksamheten kan t.ex. vara sjukdom hos den&lt;br&gt;enskilde själv eller hos hemmavarande bam, besök hos arbetsförmedling&lt;br&gt;eller studievägledare, o.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden inte accepterar skälen bör nämnden i första hand över-&lt;br&gt;väga viss nedsättning av försörjningsstödet. Att helt vägra försörjnings-&lt;br&gt;stöd bör bara undantagsvis komma i fråga, såsom om den enskilde upp-&lt;br&gt;repade gånger uteblir och inte bättrar sig trots samtal med nämnden och&lt;br&gt;andra åtgärder från nämndens sida. Kommunens yttersta ansvar innebär&lt;br&gt;dessutom vissa begränsningar, så till vida att socialnämnden även i dessa&lt;br&gt;fall måste se till att den enskilde åtminstone har medel för det omedel-&lt;br&gt;bara livsuppehället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 73 § första stycket framgår att ett beslut av nämnden om vägran&lt;br&gt;eller nedsättning av försörjningsstöd enligt denna paragraf kan över-&lt;br&gt;klagas till allmän förvaltningsdomstol i likhet med vad som gäller i&lt;br&gt;andra frågor om försörjningsstöd. Den prövning som domstolen då kan&lt;br&gt;göra är dels om lagliga förutsättningar föreligger för tillämpning av 6 c&lt;br&gt;och 6 d §§, dels om de skäl som den enskilde anfört för att inte med-&lt;br&gt;verka kan anses godtagbara. Det är inte meningen att domstolen skall&lt;br&gt;överpröva kommunens allmänna policy för att arbeta med frågor av här&lt;br&gt;aktuellt slag, såsom vilken verksamhet som bör kunna erbjudas och&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6e§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i praktik eller kompetenshöjande verksamhet syftar till att&lt;br&gt;stärka den enskildes möjligheter att få arbete och utgör alltså inte i sig&lt;br&gt;själv ett arbete. De regler som gäller för arbetstagare gäller därför inte&lt;br&gt;dem som deltar i sådan verksamhet. Detta framgår av första meningen&lt;br&gt;(jfr 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar). I den&lt;br&gt;utsträckning den enskilde utför praktiska uppgifter som till sin art liknar&lt;br&gt;dem som utförs vid vanligt förvärvsarbete bör dock aktuella delar av&lt;br&gt;arbetsmiljölagen samt lagen om arbetsskadeförsäkring vara tillämpliga.&lt;br&gt;Det kan tilläggas att detta inte innebär något heltäckande ekonomiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd for den enskilde vid olycksfall och dylikt, varför socialnämnden Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;kan ha anledning att se över omfattningen av sina egna försäkringar vad&lt;br&gt;gäller deltagande i kommunala verksamheter av olika slag. Såsom Lag-&lt;br&gt;rådet påpekar kan den som deltar i praktik enligt 6 c § vara att likställa&lt;br&gt;med arbetstagare vid tillämpning av skadeståndslagen. Detta under-&lt;br&gt;stryker ytterligare behovet av att kommunen ser över sina försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6f§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras vad som är &amp;quot;annat bistånd&amp;quot;. Beträffande de olika&lt;br&gt;biståndsinsatserna, se närmare avsnitt 8.7. Enligt förslaget till ändring i&lt;br&gt;73 § kan rätt till annat bistånd överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om bistånd till vård, behandling och stöd som inte faller in&lt;br&gt;under 6 f § saknas möjligheten att anföra förvaltningsbesvär. Sådant&lt;br&gt;bistånd kan bara ges med stöd av 6 g §. Man kan exempelvis inte över-&lt;br&gt;klaga beslut om bistånd till vård av bam och ungdom, missbrukarvård&lt;br&gt;och kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den närmare utformningen av en insats enligt 6 f § så bör&lt;br&gt;vid prövningen beaktas hur den berörda kommunen arbetar med den&lt;br&gt;aktuella typen av frågor och vilka åtgärder kommunen normalt erbjuder&lt;br&gt;för att tillgodose sådana behov som är i fråga. Om den av kommunen&lt;br&gt;erbjudna insatsen tillgodoser biståndsbehovet, har den enskilde ingen rätt&lt;br&gt;att få insatsen utformad på ett visst annat sätt. Kommunen kan dock&lt;br&gt;aldrig vägra bistånd med hänvisning till att den inte tillhandahåller in-&lt;br&gt;satser för en viss typ av behov som faller inom kommunens an-&lt;br&gt;svarsområde, t.ex. bostäder med särskild service för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6g§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger kommunen befogenhet men inte skyldighet att ge bistånd&lt;br&gt;i andra fall än de som anges i 6 b och 6 f §§. Härunder faller således&lt;br&gt;bistånd för behov som inte omfattas av 6 b eller 6 f § liksom stöd med&lt;br&gt;högre belopp än vad som gäller enligt 6 b § första stycket första punkten&lt;br&gt;och andra stycket. I fråga om bistånd för andra behov, se även kommen-&lt;br&gt;taren till 6 f § och avsnitt 8.9. Kommunen bör ha som riktmärke att den&lt;br&gt;enskilde genom biståndet enligt 6 g § skall tillförsäkras en skälig&lt;br&gt;levnadsnivå i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka (se&lt;br&gt;6 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedlet blir i dessa fall laglighetsprövning enligt kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900), inte förvaltningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i vad Lagrådet anfört om att man kan ifrågasätta&lt;br&gt;huruvida lagrådsremissens förslag till 6 e § behövs vid sidan av be-&lt;br&gt;stämmelsen i denna paragraf. Förslaget till 6 e § bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening utgå. Socialnämnden kan med stöd av 6 g § besluta om förhöjt&lt;br&gt;ekonomiskt stöd för den som deltar i praktik eller annan kompetens-&lt;br&gt;höjande verksamhet. Ett högre belopp kan vara motiverat för att ge den&lt;br&gt;enskilde en något högre levnadsstandard än det vanliga försörjnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödet medger och på så sätt uppmuntra den enskildes ansträngningar att Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;försöka komma in på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6h§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket har i vissa fall en person som önskar flytta till en&lt;br&gt;annan kommun rätt att hos den kommunen ansöka om sådana insatser&lt;br&gt;som avses i 6 f § punkterna 2 och 3. Rätten gäller personer som till&lt;br&gt;följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett var-&lt;br&gt;aktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte&lt;br&gt;kan bosätta sig där utan att den andra kommunen erbjuder behövliga in-&lt;br&gt;satser. En ansökan enligt detta stycke skall behandlas som om den en-&lt;br&gt;skilde var bosatt i den andra kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämmelsen skall bli tillämplig skall det framgå att det är den&lt;br&gt;enskildes egen bestämda önskan att få flytta till den andra kommunen.&lt;br&gt;Andra skäl för en flyttning faller inte in under denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De insatser man har rätt att ansöka om är insatserna särskild boende-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;form och hemtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen ålderdom och funktionshinder torde inte förorsaka några&lt;br&gt;tillämpningsproblem. Under begreppet allvarlig sjukdom faller svåra&lt;br&gt;sjukdomstillstånd med ett fortskridande förlopp, där det knappast kan bli&lt;br&gt;fråga om ett tillfrisknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med omfattande vård- och omsorgsinsatser menas kontinuerliga in-&lt;br&gt;satser som behöver ges dygnet runt for att tillgodose behov av personlig&lt;br&gt;omvårdnad, tillsyn, skydd och sjukvård. Hjälp i form av enbart städning,&lt;br&gt;inköp, matlagning och liknande service är inte att anse som vård- och&lt;br&gt;omsorgsinsatser enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vidare vara fråga om ett varaktigt behov av omfattande vård-&lt;br&gt;och omsorgsinsatser. Sådana behov av övergående natur (t.ex. vid ben-&lt;br&gt;brott) omfattas således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflyttningskommunen skall göra en bedömning av om behov av vård-&lt;br&gt;och omsorgsinsatser föreligger och även i övrigt behandla ansökan som&lt;br&gt;om den enskilde var bosatt i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får inte det förhållandet att sökandens behov är&lt;br&gt;tillgodosedda i hemkommunen beaktas vid prövning enligt första stycket.&lt;br&gt;Det innebär t.ex. att om den enskilde bor i en särskild boendeform i&lt;br&gt;hemkommunen, skall man vid prövningen av ansökan (som skall be-&lt;br&gt;handlas som om den enskilde var bosatt i kommunen) bortse från att&lt;br&gt;behovet av vård- och omsorgsinsatser är tillgodosett i hemkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att hemkommunen på begäran av inflytt-&lt;br&gt;ningskommunen är skyldig att bistå inflyttningskommunen med den&lt;br&gt;utredning som kan behövas för bedömningen av ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 73 § kan förvaltningsbesvär anföras över beslut enligt denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena är utformade i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a § &amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att insatserna inom socialtjänsten skall vara av&lt;br&gt;god kvalitet. Avsikten härmed är att garantera kvalitet i den verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs och i de insatser som ges. Rätten till insatser prövas på&lt;br&gt;grundval av de regelsystem som finns för att få insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närmare beskrivning av vad som avses med begreppet god kvalitet&lt;br&gt;hänvisas till avsnitt 7.2. Därav framgår dock att det är svårt att på ett&lt;br&gt;entydigt sätt precisera vad som kan anses vara god kvalitet inom social-&lt;br&gt;tjänstens olika verksamhetsområden. För detta krävs ett fortsatt utveck-&lt;br&gt;lingsarbete av såväl kvalitetskriterier som metoder för att mäta kvali-&lt;br&gt;teten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket föreskrivs att det för utförande av uppgifterna inom&lt;br&gt;socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och som har lämplig&lt;br&gt;utbildning och erfarenhet. En närmare redovisning av vad som avses&lt;br&gt;härmed finns i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande bestämmelser om kvalitet och personal finns t.ex. i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har införts. Bestämmelsen har ett vidare tillämp-&lt;br&gt;ningsområde än 56 §. Den gäller även andra situationer än utrednings-&lt;br&gt;arbete. Det kan gälla både vardagliga situationer och traumatiska&lt;br&gt;händelser som berör bamet på ett eller annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I sista ledet i paragrafen har begreppet tvist ersatts med &amp;quot;mål eller ären-&lt;br&gt;de&amp;quot;. Innebörden av denna ändring är att socialnämnden i samtliga fall&lt;br&gt;där ett mål eller ärende om vårdnad eller mål om umgänge har avgjorts,&lt;br&gt;har ett särskilt ansvar att vid behov ge stöd och hjälp åt bamet och dess&lt;br&gt;föräldrar eller vårdnadshavare. Kravet på att det förelegat en tvist, vilket&lt;br&gt;förutsätts enligt nuvarande ordning föreslås alltså slopat. Den föreslagna&lt;br&gt;ändringen innebär att även föräldrar, som kommit överens om vårdnad&lt;br&gt;och umgänge, har rätt att vid behov få stödinsatser från kommunen.&lt;br&gt;Ändringen motiveras också av att familjehemsföräldrar, som blir vård-&lt;br&gt;nadshavare, skall tillförsäkras fortsatt stöd från kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har enligt den föreslagna ändringen också ett särskilt an-&lt;br&gt;svar att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som ett bam&lt;br&gt;som är adopterat kan ha. Tillägget grundar sig på Adoptionslagsstift-&lt;br&gt;ningsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1994:137) Internationella&lt;br&gt;adoptionsfrågor, 1993 års Haagkonvention m.m. Utredningen föreslog att&lt;br&gt;en särskild bestämmelse införs i 12 § socialtjänstlagen där kommunens&lt;br&gt;ansvar för adoptivbarn under deras uppväxt lyfts fram och betonas. För-&lt;br&gt;slaget lämnades mot bakgrund av att FN:s kommitté för barnets rättig-&lt;br&gt;heter påtalat att Sverige saknar ett särskilt system för uppföljning av hur&lt;br&gt;det faktiskt går för adopterade bam från utlandet i svenska familjer.&lt;br&gt;Kommittén rekommenderar att åtgärder vidtas för att närmare övervaka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;situationen för dessa bam. Genom det här föreslagna tillägget tydliggörs Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;socialnämndens särskilda ansvar för adoptivbarnen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ersätts orden &amp;quot;och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i&lt;br&gt;gemenskap med andra&amp;quot; med orden &amp;quot;under trygga förhållanden och med&lt;br&gt;respekt för deras självbestämmande och integritet&amp;quot;, se närmare avsnitt&lt;br&gt;10.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket upphävs, se närmare avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har tillagts &amp;quot;och andra närstående&amp;quot;. Vård utanför&lt;br&gt;hemmet som kommunen svarar för skall alltså utformas så att den&lt;br&gt;främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående&lt;br&gt;samt kontakt med hemmiljön, se närmare avsnitt 9.5.2. Detta gäller all&lt;br&gt;vård av bam utom hemmet som sker genom kommunens försorg, så-&lt;br&gt;ledes även familjehemsplaceringar enligt lagen (1993:387) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade (LSS).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket ges kommunen ett samlat resursansvar för vård utanför&lt;br&gt;det egna hemmet. Detta gäller dock inte sådana hem som Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse har ansvaret för enligt 23 a §. Kommunens resursansvar&lt;br&gt;innebär att kommunen ensam blir ansvarig för all planering av institu-&lt;br&gt;tionsvård, familjehemsvård och resurser för tillfälliga placeringar i akuta&lt;br&gt;situationer. Den nuvarande regeln om med landstinget gemensam vård-&lt;br&gt;resursplanering, som endast gäller hem för vård eller boende, utmönstras&lt;br&gt;därmed ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket om en gemensam plan har tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till gällande ordning utvidgas bestämmelsen i första stycket&lt;br&gt;till att även omfatta vistelser som är tillfälliga. Den gäller oberoende av&lt;br&gt;om medgivande till att ta emot bamet krävs enligt 25 § eller inte. Den&lt;br&gt;föreslagna regeln är tillämplig, förutom på privata placeringar, på bl.a.&lt;br&gt;privata familjedaghem och feriehem, liksom på den som mer tillfälligt&lt;br&gt;tar emot feriebarn. Regeln kan också användas för att komma till rätta&lt;br&gt;med missförhållanden i en kontaktfamilj eller i ett jour- eller bered-&lt;br&gt;skapshem som anlitas av annan kommun, även om kontrollen av hem-&lt;br&gt;met i det senare fallet i första hand tillkommer den placerande kommu-&lt;br&gt;nen. Bestämmelsen kan också tillämpas när kommunen vill förbjuda ett&lt;br&gt;hem i kommunen att erbjuda sig att bli familjehem åt en annan kom-&lt;br&gt;mun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket, som har tillagts i enlighet med Lagrådets förslag, Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;gäller inte ett förbud då det med hänsyn till särskilda omständigheter är&lt;br&gt;uppenbart befogat att ett bam tas emot i hemmet. Lagrådet har som&lt;br&gt;exempel nämnt den situationen att den enskilde tillfälligt i sitt hem tar&lt;br&gt;emot de egna barnens lekkamrater, bam till anhöriga etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet behöver inte vara generellt. Det kan begränsas till att avse&lt;br&gt;t.ex. bam i en viss ålder eller mottagande i en viss bostad eller förbindas&lt;br&gt;med andra villkor. Det kan också upphävas eller ändras när förhållande-&lt;br&gt;na ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller beslut om begränsning enligt denna bestämmelse kan&lt;br&gt;överklagas enligt 73 §. Överträdelse av ett förbud eller beslut om be-&lt;br&gt;gränsning kan beivras enligt 75 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket har ordet &amp;quot;rådgöra” ersatts med &amp;quot;informera och sam-&lt;br&gt;råda”. Förslaget innebär en mer preciserad skyldighet för kommunen i&lt;br&gt;de fall den överväger att familjehemsplacera ett bam i en annan kom-&lt;br&gt;mun (och markerar att placeringskommunen är skyldig att beakta även&lt;br&gt;omständigheter som föreligger utanför det enskilda hemmet). Vidare har&lt;br&gt;samrådsskyldigheten utvidgats till att gälla gentemot den andra kom-&lt;br&gt;munen och inte bara socialnämnden i den kommunen. Samråd kan t.ex.&lt;br&gt;behöva ske med skolförvaltningen. Se vidare avsnitt 9.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller endast försörjningsstöd enligt 6 b §. Stycket har&lt;br&gt;tillförts en kompletterande bestämmelse som ger kommunen befogenhet&lt;br&gt;att även återkräva försörjningsstöd som lämnats till någon som på grund&lt;br&gt;av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att&lt;br&gt;förfoga över sina inkomster och tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletteringen avser bl.a. de fall då det uppstått felaktigheter i tek-&lt;br&gt;niska system för löneutbetalningar och banktransaktioner, felaktigheter&lt;br&gt;som gjort att den enskilde hindrats från att förfoga över sina tillgångar&lt;br&gt;och därför ansökt om försörjningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket handlar om ekonomiskt stöd enligt 6 g §, dvs. annat&lt;br&gt;ekonomiskt stöd än försörjningsstöd enligt 6 b §. Bestämmelsen blir&lt;br&gt;tillämplig när kommunen till den enskildes försörjning ger ett högre&lt;br&gt;belopp än vad som följer av 6 b § och när ekonomisk hjälp ges till&lt;br&gt;andra ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket, som är helt nytt, anges att ett beslut som avser ekono-&lt;br&gt;misk hjälp som kan komma att återkrävas enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;vara skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgift om den eller de om-&lt;br&gt;ständigheter som enligt denna paragraf utgör grund för återbetal-&lt;br&gt;ningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde. Det är en förutsättning&lt;br&gt;för återkrav enligt denna paragraf att det som föreskrivs i tredje stycket&lt;br&gt;är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 8.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna nya paragraf reglerar den enskildes återbetalningsskyldighet av&lt;br&gt;felaktigt eller med för högt belopp utgivet ekonomiskt bistånd. Med&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd avses såväl försörjningsstöd enligt 6 b § som ekono-&lt;br&gt;miskt bistånd i andra fall enligt 6 h §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens krav på att få tillbaka utgivet ekonomiskt bistånd förut-&lt;br&gt;sätter att det har skett en eller flera felaktiga utbetalningar. Till grund&lt;br&gt;för en utbetalning ligger alltid ett förvaltningsbeslut, i vilket den en-&lt;br&gt;skilde beviljats någon form av ekonomiskt bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att om någon genom oriktiga&lt;br&gt;uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat&lt;br&gt;sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd utgått obehörigen eller med för&lt;br&gt;högt belopp får kommunen återkräva vad som har betalats ut för myck-&lt;br&gt;et. Enligt detta stycke blir den enskilde återbetalningsskyldig om han har&lt;br&gt;förorsakat den felaktiga utbetalningen. Han behöver i detta fall inte ha&lt;br&gt;insett eller bort inse konsekvenserna av sitt handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalningsskyldighet föreligger således även om den enskilde på&lt;br&gt;annat sätt än genom oriktiga uppgifter eller underlåtelse att fullgöra&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet har förorsakat att ekonomiskt bistånd utgått obe-&lt;br&gt;hörigen eller med för högt belopp. Denna grund för återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet bör tillämpas mycket restriktivt. När det väl har konstaterats&lt;br&gt;att den enskilde förorsakat den felaktiga utbetalningen föreligger strikt&lt;br&gt;ansvar. Kommunen kan dock beakta t.ex. orsaken till underlåtelsen eller&lt;br&gt;visst beteende som förorsakat felaktig utbetalning vid prövning om den&lt;br&gt;enskildes återbetalningsskyldighet skall efterges enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreskrivs att om någon i annat fall än som&lt;br&gt;avses i första stycket obehörigen eller med för högt belopp uppburit&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd och han skäligen bort inse detta, får kommunen&lt;br&gt;också återkräva vad som har betalats ut för mycket. Enligt detta stycke&lt;br&gt;blir den enskilde återbetalningsskyldig endast om han har insett eller&lt;br&gt;skäligen bort inse att han uppburit ett felaktigt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 8.10 lämnas exempel på när återbetalningsskyldighet före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;36 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nya 33 a § har lagts till i bestämmelsen. Det ankommer på dom-&lt;br&gt;stolen att pröva, utöver om andra stycket blir tillämpligt, om de lagliga&lt;br&gt;förutsättningarna för återkrav enligt 33 eller 33 a § är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;37 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nya 33 a § har lagts till i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;47 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tillagts att första stycket om begränsningar i delega-&lt;br&gt;tionsrätten även gäller i beslut enligt 36 § om att föra talan om återkrav&lt;br&gt;enligt 33 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket i paragrafen är flyttat från 51 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om utredning om socialnämnden behöver&lt;br&gt;ingripa till en underårigs skydd eller stöd. Bestämmelsen omfattar såväl&lt;br&gt;utredningar i fall som avses i bestämmelsen om anmälningsskyldighet i&lt;br&gt;71 § som utredningar om behov av stödinsatser i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ger de närmare förhållningsreglema om hur en sådan&lt;br&gt;utredning skall bedrivas. Kommunen ges lagfäst rätt att för bedömning&lt;br&gt;av behovet av insatser konsultera sakkunnig (t.ex. bampsykologisk eller&lt;br&gt;medicinsk expertis) samt i övrigt ta de kontakter som behövs (t.ex. med&lt;br&gt;den unges hem och familj i övrigt, skola, daghem och fritidshem). I&lt;br&gt;stycket betonas också att utredningen skall bedrivas så att inte någon&lt;br&gt;onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Denna uppmaning har särskild&lt;br&gt;betydelse i integritetskänsliga fall som t.ex. om en förälder misstänks för&lt;br&gt;att ha förgripit sig på sitt bam, sexuellt eller på annat sätt. Det är i&lt;br&gt;sådana fall särskilt viktigt att varje åtgärd som kränker integriteten hos&lt;br&gt;de inblandade övervägs noga och att inte förhastade åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att det blir klarlagt att socialnämnden, vid&lt;br&gt;sådana konsultationer och kontakter som anges i bestämmelsen, om det&lt;br&gt;är nödvändigt kan lämna ut annars sekretessbelagda uppgifter i enlighet&lt;br&gt;med 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges en tidsfrist inom vilken en utredning skall slut-&lt;br&gt;föras. Den normala maximitiden är fyra månader. I undantagsfall får&lt;br&gt;denna tid förlängas för viss tid. Med &amp;quot;viss tid” menas att ett nytt beslut&lt;br&gt;med en ny tidsfrist skall fattas. En förlängning av tiden kan bli aktuell i&lt;br&gt;sådana fall då t.ex. en bampsykiatrisk utredning eller en polisutredning i&lt;br&gt;ett fall av övergrepp mot bam inte kan slutföras inom den föreskrivna&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att kommunens ansvar för den unge och hans familj&lt;br&gt;oftast inte upphör i och med att utredningen avslutats även om denna&lt;br&gt;inte föranleder några direkta insatser från kommunens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall den som berörs av en utredning om social-&lt;br&gt;nämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd underrättas&lt;br&gt;om att utredning inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 9.4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket syftar till att förhindra att oklarheter uppstår om den fort-&lt;br&gt;satta handläggningen av ett ärende om skydd eller stöd för bam eller&lt;br&gt;ungdom eller vård av missbrukare, när den som utredningen angår läm-&lt;br&gt;nar kommunen. Bestämmelsen innebär att den kommun som inlett ut-&lt;br&gt;redningen skall slutföra den och fatta slutligt beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeln är primärt att skapa säkerhet om att utredningen inte&lt;br&gt;avstannar och läggs ned på grund av flyttningen. Syftet är naturligtvis&lt;br&gt;också att den fortsatta utredningen skall bedrivas på bästa möjliga sätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trots de praktiska svårigheter som flyttningen kan ha fört med sig i detta Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket klargörs att bestämmelsen i första stycket inte gäller&lt;br&gt;om den nya vistelsekommunen samtycker till att ta över utredningen av&lt;br&gt;ärendet. Enligt 72 § kan ett ärende som avser vård eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd beträffande en enskild person flyttas över till en annan social-&lt;br&gt;nämnd, om denna nämnd samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, som är nytt, uttrycks den grundläggande&lt;br&gt;bestämmelsen om dokumentationsskyldighet. All handläggning av ären-&lt;br&gt;den som rör enskilda och genomförande av beslut om stödinsatser, vård&lt;br&gt;och behandling skall dokumenteras. Med handläggning av ärenden avses&lt;br&gt;alla åtgärder från det att ett ärende anhängiggörs till dess att det avslutas&lt;br&gt;genom beslut. Härav följer att det inte föreligger någon skyldighet att&lt;br&gt;dokumentera rådgivning, t.ex. alkoholrådgivning och familjerådgivning.&lt;br&gt;Avgivande av yttrande till en annan myndighet är i detta sammanhang&lt;br&gt;att jämställa med fattande av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver handläggning av ärenden skall dokumentation ske av sådant&lt;br&gt;rent faktiskt handlande som utgör genomförande av beslut om stödinsat-&lt;br&gt;ser, vård och behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med genomförande av stödinsatser, vård och behandling avses inte&lt;br&gt;barnomsorg enligt 14 a § eller färdtjänst enligt 10 §. I fråga om&lt;br&gt;förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg enligt nämnda paragraf be-&lt;br&gt;höver alltså endast beslutsfattande verksamhet dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § skall bam som av fysiska, psykiska eller andra skäl be-&lt;br&gt;höver särskilt stöd i sin utveckling anvisas plats i förskola, fritidshem&lt;br&gt;eller integrerad skolbarnsomsorg, om inte barnets behov av sådant stöd&lt;br&gt;tillgodoses på något annat sätt. Beträffande denna verksamhet måste&lt;br&gt;både handläggning av ärendet och verkställighet av beslutet om stöd-&lt;br&gt;insats dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya första stycket regleras vidare generellt vilken information&lt;br&gt;dokumentationen skall lämna. Av primärt intresse för den enskilde är att&lt;br&gt;få en korrekt handläggning av ärendet och i förekommande fall en insats&lt;br&gt;av god kvalitet. Dokumentationen skall kunna användas av social-&lt;br&gt;tjänstens personal som ett arbetsinstrument för den individuella&lt;br&gt;planeringen, för handläggningen av ärendet, för genomförandet och för&lt;br&gt;uppföljning av ärendehandläggningen och insatsen. Uppgifterna utnyttjas&lt;br&gt;också i flera andra för socialtjänsten viktiga sammanhang, t.ex. som&lt;br&gt;underlag för kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skyldigheten att dokumentera skall kunna fylla sin huvudupp-&lt;br&gt;gift krävs att dokumentationen innehåller tillräcklig, väsentlig och&lt;br&gt;korrekt information. Vad som utgör tillräcklig och väsentlig information&lt;br&gt;kan variera starkt mellan olika verksamheter och ärendetyper inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Endast de uppgifter som har betydelse med hänsyn till&lt;br&gt;verksamhetens art och det enskilda fallet behöver dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rådgivning är undantagen från dokumentationsskyldigheten har Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;berörts tidigare i kommentaren till denna paragraf och i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen i avsnitt 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumentationen bör innehålla uppgift om vem som har gjort en viss&lt;br&gt;anteckning och när anteckningen gjordes. Att sådana uppgifter finns är&lt;br&gt;väsentligt såväl under ett ärendes handläggning och under genom-&lt;br&gt;förandefasen som därefter for olika slag av uppföljning och kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;52 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I den nya första meningen i paragrafen föreskrivs att dokumentationen&lt;br&gt;skall utformas med respekt för den enskildes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personakten kan innehålla dels handlingar och anteckningar som till-&lt;br&gt;kommit inom socialtjänsten, dels handlingar som har givits in dit. Be-&lt;br&gt;träffande de sistnämnda handlingarna är det naturligtvis inte möjligt att&lt;br&gt;ställa upp krav på innehåll och utformning. När det däremot gäller de&lt;br&gt;handlingar och anteckningar som tillkommer inom socialtjänsten kan&lt;br&gt;sådana krav ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anteckningar som görs skall bygga på respekt för den enskildes&lt;br&gt;integritet. Härmed förstås bl.a. att den enskilde skall behandlas med&lt;br&gt;aktning. Utgångspunkten är således att uppgifterna i dokumentationen&lt;br&gt;skall vila på ett korrekt underlag och inte vara av nedsättande eller&lt;br&gt;kränkande karaktär. Återhållsamhet bör iakttas när det gäller uppgifter&lt;br&gt;om den enskildes privatliv, om inte uppgifterna är nödvändiga för be-&lt;br&gt;dömningen i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att dokumentera omfattar bl.a. de åtgärder som har vid-&lt;br&gt;tagits i ärendehandläggningen och i genomförandet av stödinsatser, vård&lt;br&gt;och behandling, men också de bedömningar som legat till grund för&lt;br&gt;åtgärderna. Vad som är integritetskränkande kan uppfattas på olika sätt&lt;br&gt;av den enskilde. Man kan inte kräva att uppgifter som skulle kunna&lt;br&gt;uppfattas som kränkande aldrig skall få förekomma i dokumentationen.&lt;br&gt;Uppgifterna kan ju vara befogade i det enskilda fallet. I utredningar som&lt;br&gt;avser skydd för underåriga utan vårdnadshavarens samtycke kan i detta&lt;br&gt;sammanhang föreligga en konflikt mellan barnets intresse och den vux-&lt;br&gt;nes intresse, och den vuxnes integritet kan då få stå tillbaka. Något som&lt;br&gt;alltid måste krävas är att uppgifterna grundas på ett riktigt underlag och&lt;br&gt;är av verklig betydelse för ställningstaganden inom socialtjänsten. Ovid-&lt;br&gt;kommande värdeomdömen av allmänt nedsättande eller kränkande&lt;br&gt;karaktär får inte förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs också att den enskilde bör hållas underrättad&lt;br&gt;om de joumalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom.&lt;br&gt;Denna bestämmelse är oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs slutligen i den nya sista meningen, som en&lt;br&gt;markering av att dokumentationen skall ske under full öppenhet mot den&lt;br&gt;enskilde, att det skall antecknas om den enskilde har en annan uppfatt-&lt;br&gt;ning än handläggaren om någonting som denne har antecknat. Denna&lt;br&gt;regel ansluter till insynsbestämmelsen i andra meningen i paragrafen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men också till den obligatoriska rätten till partsinsyn enligt förvaltnings- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten. I för-&lt;br&gt;arbetena till lagen (prop. 1979/80:1 s. 573 f.) anfördes i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till andra stycket följande. &amp;quot;Länsstyrelsens tillsynsuppgifter gäller&lt;br&gt;hela den kommunala socialtjänsten och därmed också den verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs vid kommunens eller landstingskommunens hem för vård&lt;br&gt;eller boende.---När det gäller hem som har inrättats för kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom ett landstingsområde gemensamt - och som ofta torde ha lands-&lt;br&gt;tingskommunalt huvudmannaskap - framgår länsstyrelsens tillsynsupp-&lt;br&gt;gifter inte lika klart utan en särskild bestämmelse. Här har därför tagits&lt;br&gt;in en bestämmelse om länsstyrelsens tillsyn över hem för vård eller&lt;br&gt;boende.&amp;quot; I samband med att Statens institutionsstyrelse fick ansvar för&lt;br&gt;de särskilda ungdomshemmen enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga och de hem som avses i 22 och 23 §§&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ändrades det&lt;br&gt;ifrågavarande stycket i 68 §. Länsstyrelsernas tillsynsansvar begränsades&lt;br&gt;därvid till att omfatta andra hem än sådana som avses i 23 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att det nu i 69 § införs bestämmelser om tillstånd för&lt;br&gt;bl.a. enskilt bedriven verksamhet som tidigare har reglerats i stadgan&lt;br&gt;(1970:88) om enskilda vårdhem m.m. behöver även regler om tillsyn&lt;br&gt;över sådan verksamhet införas i lagen. Det har också ansetts lämpligt att&lt;br&gt;de särskilda bestämmelserna om länsstyrelsens tillsyn över hem för vård&lt;br&gt;eller boende regleras i samma paragraf som tillsynen över den nya till-&lt;br&gt;ståndspliktiga verksamheten och att dessa tillsynsbestämmelser införs&lt;br&gt;efter reglerna om tillstånd. Andra stycket upphävs därför och motsvaran-&lt;br&gt;de bestämmelser införs i den nya 69 b §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 samband med att lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården trädde i kraft den 1 januari 1997 upphävdes stadgan (1970:88)&lt;br&gt;om enskilda vårdhem m.m. Genom lagen (1996:791) om ändring i&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) upphävdes samtidigt tredje stycket i ifråga-&lt;br&gt;varande paragraf, som innehöll en erinran om särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om enskilda vårdhem. I övergångsbestämmelserna till ändringslagen&lt;br&gt;gjordes reglerna i 69 § första stycket tillämpliga på hem som omfattades&lt;br&gt;av eller skulle ha omfattats av den upphävda vårdhemsstadgan och som&lt;br&gt;inte uteslutande bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet. Den som vid&lt;br&gt;lagens ikraftträdande erhållit tillstånd för verksamhet enligt stadgan och&lt;br&gt;som inte uteslutande bedriver hälso- och sjukvård skall enligt punkten 3&lt;br&gt;i övergångsbestämmelserna anses ha erhållit tillstånd enligt 69 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda nya reglema tillkom efter förslag i prop. 1995/96:176 För-&lt;br&gt;stärkt tillsyn över hälso- och sjukvården. I propositionen föreslogs (prop.&lt;br&gt;s. 88 f.) att annan verksamhet än hälso- och sjukvårdsverksamhet som&lt;br&gt;bedrivits efter tillstånd enligt vårdhemsstadgan skall regleras i social-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstlagen och att för ny sådan verksamhet skall krävas tillstånd från&lt;br&gt;länsstyrelsen. Nytt tillstånd skall inte erfordras för befintlig verksamhet.&lt;br&gt;I båda fallen skall verksamheten stå under socialnämndens tillsyn. I&lt;br&gt;skälen till förslaget framhölls att den del av verksamheten som utgör&lt;br&gt;hälso- och sjukvård skall anmälas till Socialstyrelsen. Vidare framhölls&lt;br&gt;att om den hälso- och sjukvård som tillhandahålles vid vårdhemmet ges&lt;br&gt;av personal som anlitats av hemmet på annat sätt än genom anställning,&lt;br&gt;kan vårdhemmet inte anses bedriva hälso- och sjukvård. Anmälan till&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall i de fallen göras av den som ger vården. Det fram-&lt;br&gt;hölls vidare i skälen att den valda regleringen i socialtjänstlagen var&lt;br&gt;tänkt att vara temporär och om det skulle visa sig att beredningen av&lt;br&gt;Socialtjänskommitténs förslag dröjer, måste ytterligare överväganden&lt;br&gt;göras beträffande de nu aktuella verksamheterna. - Med hänsyn till att&lt;br&gt;regeringen ansett ytterligare beredning nödvändig föreslås nu en regle-&lt;br&gt;ring i socialtjänstlagen med utgångspunkt huvudsakligen i förslag i be-&lt;br&gt;tänkandet SOU 1994:139 Ny socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén har i sina överväganden beaktat promemorian&lt;br&gt;Ds 1993:38 Enskild vård och omsorg - offentlig tillsyn, i vilken bl.a.&lt;br&gt;föreslogs upphävande av stadgan om enskilda vårdhem och reglering i&lt;br&gt;socialtjänstlagen av sådan verksamhet inom socialtjänsten som reglera-&lt;br&gt;des i stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens nya första stycke anges de verksamheter som inte yrkes-&lt;br&gt;mässigt får bedrivas av ett enskilt rättssubjekt utan tillstånd av läns-&lt;br&gt;styrelsen. Med yrkesmässigt avses att verksamheten bedrivs kontinuerligt&lt;br&gt;och i förvärvssyfte. Gränsen mellan ett familjehem och ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende har tidigare dragits huvudsakligen med utgångspunkt i hur&lt;br&gt;många bam det finns i familjehemmet. Den kommun som utreder ett&lt;br&gt;familjehems lämplighet för ett bam skall ta ställning till om hemmet har&lt;br&gt;kvalifikationer att ta hand om just det aktuella bamet och då måste hän-&lt;br&gt;syn tas till hur många bam familjen redan har hand om, egna såväl som&lt;br&gt;placerade. Kommunen bör också genom avtal förvissa sig om att ytterli-&lt;br&gt;gare bam inte placeras i familjen. Det har därför inte ansetts nödvändigt&lt;br&gt;att i författningstexten ange barnantalet som gräns mellan ett familjehem&lt;br&gt;och ett hem för vård eller boende. Ett familjehem som vill övergå till att&lt;br&gt;driva ett hem för vård eller boende får ansöka om tillstånd till det enligt&lt;br&gt;69 §. Inte heller i övrig verksamhet bör enbart platsantalet ligga till&lt;br&gt;grund för bedömningen av om en verksamhet bedrivs yrkesmässigt utan&lt;br&gt;en sammanfattande bedömning bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1 och 4 omfattar de verksamheter som enligt gällande be-&lt;br&gt;stämmelser i första respektive andra stycket av paragrafen kräver till-&lt;br&gt;stånd för att få bedrivas av ett enskilt rättssubjekt. När det gäller till-&lt;br&gt;ståndskrav för hem som inrättats för vård under en begränsad tid av&lt;br&gt;dygnet angavs i prop. 1979/80:1 s. 575 bl.a. följande. &amp;quot;Bestämmelserna&lt;br&gt;om tillstånd har i andra stycket gjorts tillämpliga även på enskilda hem&lt;br&gt;som har inrättats för vård under en begränsad del av dygnet, härigenom&lt;br&gt;kommer - liksom f.n. enligt BvL - bl.a. de privata förskolorna under&lt;br&gt;samhällets kontroll.&amp;quot; - Bestämmelsen utökas nu på så sätt att även verk-&lt;br&gt;samhet som avser öppna vård- och behandlingsinsatser blir tillståndsplik-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiga enligt punkten 4. Det gäller t.ex. olika former av dagverksamhet&lt;br&gt;som inte kan hänföras till hem för vård eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall enligt punkterna 2 och 3 krävas för yrkesmässigt be-&lt;br&gt;driven enskild verksamhet i form av särskilda boendeformer och hem&lt;br&gt;för viss annan heldygnsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilda boendeformer avses sådana som motsvarar dem som&lt;br&gt;avses i 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket förevarande lag. Med&lt;br&gt;hem för viss annan heldygnsvård avses hem för vård under en begränsad&lt;br&gt;tid av sådana personer som avses i 20 och 21 §§. Enskild verksamhet&lt;br&gt;enligt punkten 2 har tidigare reglerats i stadgan om enskilda vårdhem. I&lt;br&gt;fråga om viss annan heldygnsvård anfördes i Ds 1993:38 Enskild vård&lt;br&gt;och omsorg - offentlig tillsyn (s. 70 f.) bl.a. följande. &amp;quot;Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår...att även enskild verksamhet som avser boenden för äldre och&lt;br&gt;handikappade under en viss begränsad tid med inriktning på eget boen-&lt;br&gt;de, växelvård och hospicevård skall omfattas av offentlig kontroll och&lt;br&gt;tillsyn.---Arbetsgruppen har övervägt om sådana hem för äldre- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikappade, som är inriktade på viss heldygnsvård under en begränsad&lt;br&gt;tid, borde definieras som en egen kategori inom hem för vård eller bo-&lt;br&gt;ende enligt nu gällande definition i 6 § första stycket SoF. Enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen har hemmen med hänsyn till verksamhetsinnehåll och målgrupp&lt;br&gt;sådan inriktning att de har mer gemensamt med särskilda boendeformer&lt;br&gt;enligt SoL...Arbetsgruppen föreslår därför att hem för viss heldygnsvård&lt;br&gt;av äldre och handikappade, liksom särskilda boendeformer enligt SoL,&lt;br&gt;inte skall räknas som hem för vård eller boende. Med hänsyn till att&lt;br&gt;verksamheten avser äldre och handikappade bör regleringen av dessa&lt;br&gt;hem i stället upptas i gemensamma bestämmelser för de särskilda&lt;br&gt;boendeformerna inom socialtjänsten, som riktar sig till denna person-&lt;br&gt;krets och utgöra en egen verksamhetsform tillsammans med dessa.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet hem för viss annan heldygnsvård föreslås nu införd i para-&lt;br&gt;grafen. Det är alltså fråga om vård under en begränsad tid. En del av de&lt;br&gt;tidigare enskilda hemmen kommer att höra till denna kategori. Hospice-&lt;br&gt;vård har dock inte ansetts böra föras till denna verksamhetsform med&lt;br&gt;hänsyn till att hospicevård vanligtvis innehåller kvalificerad medicinsk&lt;br&gt;behandling (jfr SOU 1994:139 s. 540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas skall enligt&lt;br&gt;andra stycket vara behörig tillståndsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke innehåller ett undantag från kravet på till-&lt;br&gt;stånd. Grunden för undantaget gäller entreprenadverksamhet enligt 4 §&lt;br&gt;tredje stycket. Utgångspunkten är att kommunen i sitt entreprenadavtal&lt;br&gt;eller vid sin upphandling eller beställning av tjänster kan försäkra sig&lt;br&gt;om att insatserna uppfyller de krav som ställs enligt socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Kommunerna har också med stöd av kommunallagen möjlighet att om&lt;br&gt;kommunal verksamhet lämnas ut på entreprenad följa upp och kontrolle-&lt;br&gt;ra verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här kan även erinras om att det i 35 § finns bestämmelser om kommu-&lt;br&gt;nens rätt att ta ut avgift för vissa tjänster. Om kommunen genom avtal&lt;br&gt;uppdrar åt ett enskilt rättssubjekt att tillhandahålla sådana tjänster är&lt;br&gt;kommunen oförhindrad att ta ut skäliga avgifter på samma villkor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för kommunens egen motsvarande verksamhet. Någon lagändring för att Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;klargöra detta är inte påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får enligt första stycket beviljas endast om verksamheten upp-&lt;br&gt;fyller kraven på god kvalitet och säkerhet. Vissa faktorer för prövningen&lt;br&gt;av den tillståndspliktiga verksamheten är av grundläggande betydelse.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. att den som förestår verksamheten har lämplig utbild-&lt;br&gt;ning, tidigare erfarenhet och vitsordad personlig lämplighet. Det bör&lt;br&gt;även kunna ställas krav på att lokaler och utrustning är ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får villkor ställas för tillståndsgivningen. Villkoren&lt;br&gt;får endast avse verksamhetens kvalitet och säkerhet. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas krav på att det finns personal nattetid i heldygnsverksamhet och&lt;br&gt;att det finns viss säkerhetsutrustning där funktionshindrade får vård,&lt;br&gt;omvårdnad och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att nytt tillstånd skall sökas om verksam-&lt;br&gt;heten helt eller till väsentlig del ändras eller flyttas. Mindre förändringar&lt;br&gt;som inte innebär att förutsättningarna för det tidigare meddelade till-&lt;br&gt;ståndet ändras föranleder inte att nytt tillstånd krävs. Vad som utgör en&lt;br&gt;väsentlig del av verksamheten beror på många faktorer och kan inte&lt;br&gt;anges generellt. Det som i en verksamhet i liten skala utgör en väsentlig&lt;br&gt;ändring, t.ex. en utökning av antalet vårdplatser, kan för en verksamhet&lt;br&gt;i stor skala kanske anses vara en mindre ändring. Att t.ex. flytta en del&lt;br&gt;av verksamheten inom området för ett större hem för vård eller boende&lt;br&gt;kan i regel inte anses böra kräva nytt tillstånd medan byte av adress för&lt;br&gt;ett mindre hem utgör en sådan omständighet som förutsätter nytt till-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller föreskrifter om den tillsyn som skall utövas av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Tillsynen skall, på samma sätt som i dag föreskrivs i 68 §&lt;br&gt;andra stycket, omfatta hem för vård eller boende, såväl när hemmen&lt;br&gt;drivs av kommunen som när de drivs av ett enskilt rättssubjekt. De en-&lt;br&gt;skilda verksamheter som omfattades av vårdhemsstadgan stod under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn. Länsstyrelsen får nu tillsynsansvar för all enskilt&lt;br&gt;bedriven verksamhet enligt 69 § första stycket samt entreprenad-&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs enligt avtal som anges i 4 § tredje stycket och&lt;br&gt;annan enskild verksamhet som kommunen har upphandlat för att full-&lt;br&gt;göra sina skyldigheter enligt lagen. Även om tillstånd inte föreslås krä-&lt;br&gt;vas för entreprenadverksamhet och enstaka tjänster som kommunen&lt;br&gt;upphandlar har staten härigenom möjlighet att följa verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall kunna riktas direkt mot en enskild verksamhet. I prin-&lt;br&gt;cip skall alltså tillsynen i sådana fall kunna bedrivas utan att kommunen&lt;br&gt;berörs. I regel antas dock tillsyn över enskild verksamhet också komma&lt;br&gt;att beröra kommunens ansvar och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna genomföra tillsynen får länsstyrelsen i denna paragraf&lt;br&gt;befogenhet att inspektera verksamhet som står under dess tillsyn samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt att inhämta upplysningar och ta del av handlingar i den mån det Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att kommunen fortlöpande skall&lt;br&gt;utöva tillsyn över den verksamhet som drivs av enskilda inom kommu-&lt;br&gt;nens område och som kräver länsstyrelsens tillstånd. Det är alltså den&lt;br&gt;kommun inom vars område den enskilda verksamheten bedrivs som&lt;br&gt;skall utöva den löpande tillsynen över verksamheten. Detta har ansetts&lt;br&gt;mest lämpligt med hänsyn till att den kommunen rent praktiskt har störst&lt;br&gt;möjlighet till det. I nu gällande 69 § första stycket finns motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse beträffande hem för vård eller boende som drivs av en-&lt;br&gt;skild. För att kunna fullgöra sin uppgift får kommunen genom en före-&lt;br&gt;skrift i förevarande stycke rätt att inspektera verksamheten samt rätt att&lt;br&gt;inhämta upplysningar och ta del av handlingar i den mån det behövs för&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en föreskrift om underrättelseskyldighet till&lt;br&gt;länsstyrelsen. Om kommunen får kännedom om missförhållanden i en-&lt;br&gt;skild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn skall kommunen&lt;br&gt;underrätta länsstyrelsen om det. Det gäller inte bara när kommunen fått&lt;br&gt;kännedom om missförhållanden genom sin egen uppföljning utan också&lt;br&gt;när kommunen fått vetskap om missförhållanden på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;70 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att länsstyrelsens tillsyn enligt förslaget till den nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69 b § kommer att omfatta även arman verksamhet än hem för vård eller&lt;br&gt;boende hänvisas i fråga om föreläggande till den nya paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggandet skall riktas till den som ansvarar för verksamheten. Med&lt;br&gt;den som ansvarar för verksamheten avses i fråga om enskild verksamhet&lt;br&gt;den som har meddelats tillstånd enligt 69 § eller den till vilken kommu-&lt;br&gt;nen enligt vad som anges i 4 § har överlämnat verksamheten resp, från&lt;br&gt;vilken kommunen har upphandlat tjänster. Den som erhållit tillstånd att&lt;br&gt;bedriva en verksamhet kan i vissa fall ha överlämnat ansvaret för den&lt;br&gt;omedelbara driften av verksamheten till någon annan, t.ex en förestånda-&lt;br&gt;re. Det bör i ett sådant fall vara lämpligt att rikta föreläggandet till den-&lt;br&gt;ne. Detsamma gäller även en föreståndare för ett hem för vård eller&lt;br&gt;boende som drivs av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;70 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den föreskrift som gör dokumentationsbestämmel-&lt;br&gt;sema i 51 och 52 §§ tillämpliga på enskild verksamhet som står under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn, i de delar som kan bli aktuella i sådan verksamhet.&lt;br&gt;Den innehåller också den nödvändiga regleringen av hur länge doku-&lt;br&gt;mentationen i enskild verksamhet måste bevaras. Denna tid kan dock&lt;br&gt;förlängas genom avtal mellan den som bedriver verksamheten och en&lt;br&gt;placerande kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 b § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket ges bestämmelser om hur en enskild kan få ta del av en&lt;br&gt;personakt som gäller honom eller henne hos den som bedriver enskild&lt;br&gt;verksamhet. Rätten att få del av akten gäller bara den som akten rör och&lt;br&gt;vid gemensamma akter i princip bara de delar som gäller denne själv.&lt;br&gt;Utlämnandet är villkorat av att det inte strider mot tystnadspliktsbestäm-&lt;br&gt;melsen i 71 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns regler om hur utlämnandet skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;70 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket anger de situationer då länsstyrelsen får besluta att&lt;br&gt;personakter hos den som bedriver viss enskild verksamhet får tas om&lt;br&gt;hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket 2 får beslut om omhändertagande meddelas om&lt;br&gt;det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas&lt;br&gt;enligt föreskrifter i lagen eller enligt föreskrifter som meddelas med stöd&lt;br&gt;av lagen. Härvid avses ffämst bestämmelser om hantering och förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om omhändertagande enligt första stycket 1 eller 2 kan tas&lt;br&gt;upp av länsstyrelsen när det finns anledning till det. Någon formell an-&lt;br&gt;mälan eller ansökan behövs inte. Ägaren till personaktema, vilket nor-&lt;br&gt;malt är den som driver den verksamhet i vilken personakten förts, skall&lt;br&gt;emellertid i regel få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Detta fram-&lt;br&gt;går av 17 § förvaltningslagen (1986:223). I vissa fall, såsom när avgör-&lt;br&gt;andet inte kan uppskjutas, kan dock beslut få meddelas utan att berörd&lt;br&gt;part fått tillfälle att yttra sig. Så kan t.ex. vara fallet när ansvarig person&lt;br&gt;inte kan nås inom rimlig tid och akterna måste tas om hand för att de&lt;br&gt;inte skall bli förstörda eller för att förhindra att innehållet i handlingarna&lt;br&gt;sprids till obehöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 3 öppnas en möjlighet för länsstyrelsen att besluta att&lt;br&gt;personakter skall tas om hand utan att det finns sådana skäl som anges i&lt;br&gt;de föregående punkterna. För detta krävs dock att den som ansvarar för&lt;br&gt;personaktema ansökt om att akterna skall omhändertas. Avsikten är inte&lt;br&gt;att varje ansökan om omhändertagande skall bifallas. Det är den som&lt;br&gt;bedriver en enskild verksamhet vilken står under länsstyrelsens tillsyn&lt;br&gt;som ansvarar för förvaringen av personaktema. I vissa fall kan det dock&lt;br&gt;vara motiverat att dessa tas om hand för förvaring. I lagtexten har kravet&lt;br&gt;på prövning uttryckts så att det skall finnas ett påtagligt behov av att&lt;br&gt;akterna tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar när en omhändertagen personakt skall återläm-&lt;br&gt;nas. En första förutsättning för detta är att ett återlämnande alls är möj-&lt;br&gt;ligt, dvs. att handlingarna inte har förstörts efter utgången av minsta tid&lt;br&gt;för bevarande. Vidare förutsätts för beslut om återlämnande att det inte&lt;br&gt;finns skäl för omhändertagande enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i en fråga om återlämnande skall meddelas av länsstyrelsen&lt;br&gt;efter ansökan. Ansökan kan göras av den som vid beslutet om&lt;br&gt;omhändertagande av en personakt ansvarade för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges var omhändertagna personakter skall förvaras. Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;Vilka som är arkivmyndigheter i kommuner, om inte annat bestämts av&lt;br&gt;fullmäktige, framgår av 8 § arkivlagen (1990:782).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges i tredje stycket att omhändertagna personakter skall&lt;br&gt;hållas avskilda hos arkivmyndigheten. Personakter som kommer från&lt;br&gt;enskild verksamhet bör inte få blandas samman med personakter som&lt;br&gt;har överlämnats från den offentliga socialtjänsten, med hänsyn till att det&lt;br&gt;kommer att gälla olika sekretessregler för uppgifter i omhändertagna&lt;br&gt;personakter och i akter från den offentliga socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anges också en minsta tid för bevarande av omhändertagna person-&lt;br&gt;akter. Utgångspunkten för beräkningen av denna tid är den tidpunkt då&lt;br&gt;akten kom in till arkivmyndigheten. Efter utgången av den angivna tiden&lt;br&gt;kan handlingarna i personakten förstöras. Något särskilt krav på gallring&lt;br&gt;efter denna tid finns dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreskrivs att en myndighet som har hand om en omhänder-&lt;br&gt;tagen personakt har samma skyldighet att lämna uppgifter ur akten som&lt;br&gt;den haft som varit ansvarig för akten före omhändertagandet, om uppgift&lt;br&gt;ur akten begärs för särskilt fall. Denna bestämmelse innebär att en upp-&lt;br&gt;giftsskyldighet som gäller för den som ansvarade för akten före om-&lt;br&gt;händertagandet blir gällande för myndigheten utan hinder av den sekre-&lt;br&gt;tess som föreslås gälla för uppgift om enskilds personliga förhållanden i&lt;br&gt;omhändertagna personakter. Att detta blir fallet följer av 14 kap. 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen. För myndigheten blir uppgiftsskyldigheten dock gällande&lt;br&gt;först när en uppgift begärs för särskilt fall. Detta motiveras av att arkiv-&lt;br&gt;personal och andra som berörs av bestämmelsen normalt inte har någon&lt;br&gt;närmare kännedom om vilka uppgifter som finns i de handlingar de har&lt;br&gt;hand om, och vilka uppgifitsskyldigheter som därmed kan vara tillämp-&lt;br&gt;liga. En begäran från någon som är berättigad att få uppgifter måste&lt;br&gt;också gälla ett särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket, som riktar sig till var och en, föreslås ändrad på så sätt&lt;br&gt;att anmälan bör göras inte bara i de fall den som anmäler känner till att&lt;br&gt;ett bam i hemmet behandlas på ett sådant sätt att det är fara för hans&lt;br&gt;eller hennes hälsa eller utveckling, utan även i de fall när han eller hon&lt;br&gt;har grundad anledning att misstänka detta. Enligt bestämmelsen bör var&lt;br&gt;och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs skydd anmäla detta till nämnden. Det&lt;br&gt;är samma formulering som finns i dag i andra stycket i fråga om&lt;br&gt;myndigheters anmälningsskyldighet. Det blir sedan ansvarig nämnds sak&lt;br&gt;att utreda om förhållandena är sådana att ett ingripande till skydd för&lt;br&gt;bamet behövs. En annan förändring i förhållande till nuvarande ordning&lt;br&gt;är att uppmaningen inte som för närvarande inskränks till fall när den&lt;br&gt;unge far illa i hemmet utan gäller också när fara för den unges hälsa&lt;br&gt;eller utveckling föreligger utanför hemmet. Det kan t.ex. gälla en ung&lt;br&gt;människa som annat än tillfälligt vistas i en s.k. knarkarkvart eller annan&lt;br&gt;missbrukarmiljö eller en ung människa som prostituerar sig eller upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träder på en sexklubb. Som framgått kan behov av att ingripa till en Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;underårigs skydd föreligga såväl på grund av hemmiljön som barnets&lt;br&gt;eget beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har uppräkningen av privatpraktiserande yrkesutövare&lt;br&gt;som omfattas av anmälningsskyldigheten slopats. I stället har införts en&lt;br&gt;formulering som gör att offentlig och enskild verksamhet likställs när&lt;br&gt;det gäller skyldigheten att anmäla. Förslaget innebär att skyldigheten&lt;br&gt;utvidgas på det privata området. Förutom läkare, lärare, sjuksköterskor&lt;br&gt;och barnmorskor i privat tjänst, som enligt nuvarande ordning omfattas&lt;br&gt;av anmälningsskyldighet, kommer en rad andra yrkesutövare också att&lt;br&gt;ha en motsvarande skyldighet. Skyldigheten utvidgas till att gälla samt-&lt;br&gt;liga personer som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild&lt;br&gt;verksamhet som berör bam och ungdom eller inom annan yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på social-&lt;br&gt;tjänstens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den enskilda hälso- och sjukvården kommer förutom läkare,&lt;br&gt;sjuksköterskor och barnmorskor som redan har anmälningsskyldighet&lt;br&gt;bl.a. kuratorer, psykologer och psykoterapeuter att ingå i kretsen under-&lt;br&gt;rättelseskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom enskilt bedriven socialtjänst kommer bl.a. psykologer och perso-&lt;br&gt;nal vid privata förskolor och privata fritidshem att bli anmälnings-&lt;br&gt;skyldiga. Vidare kommer personal inom enskild omsorgsverksamhet att&lt;br&gt;ha anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideell verksamhet som berör bam och ungdom omfattas inte av denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående när socialnämnden kan behöva ingripa till en underårigs&lt;br&gt;&amp;quot;skydd&amp;quot;, se avsnitt 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket har endast en redaktionell ändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;72 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf ges i första stycket föreskrifter om undantag från&lt;br&gt;vistelsekommunens ansvar enligt 3 §. Det föreskrivs att om någon efter&lt;br&gt;beslut av en kommun vistas i en annan kommun i familjehem, hem för&lt;br&gt;vård eller boende eller sådan särskild boendeform eller bostad som avses&lt;br&gt;i 20 § andra stycket, 21 § tredje stycket och 69 § första stycket 2, har&lt;br&gt;den kommun som beslutat om vistelsen ansvaret för det bistånd enligt&lt;br&gt;6 § som den enskilde kan behöva. Kommunen har även ansvaret för det&lt;br&gt;individuellt behovsprövade stöd och de individuellt behovsprövade&lt;br&gt;sociala tjänster enligt 10-12 och 16 §§ som den enskilde kan behöva.&lt;br&gt;Kommunerna har i allmänhet antagit egna regler för bedömningen av&lt;br&gt;den enskildes rätt till hemtjänst och färdtjänst. Enligt 26 § skall place-&lt;br&gt;ringskommunen också ansvara för vården och uppföljningen av vården&lt;br&gt;samt för olika stödinsatser som har samband med vårdbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i första stycket är avsedda att tillämpas när en kommun i en&lt;br&gt;annan kommun verkställer det stöd i form av vård eller boende som den&lt;br&gt;enskilde beviljats. Det ställs inte något krav på att det beslut som utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledningen till att den enskilde vistas i den andra kommunen skall vara&lt;br&gt;ett biståndsbeslut. I regel torde det dock handla om ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om placeringskommuns ansvar innebär som inled-&lt;br&gt;ningsvis nämnts ett undantag från principen om vistelsekommunens&lt;br&gt;ansvar. Vistelskommunen kommer dock att ha kvar ansvaret för vissa&lt;br&gt;insatser. Det gäller bl.a. barnomsorg. Ansvaret avser dock inte all barn-&lt;br&gt;omsorg. Placeringskommunen har kvar ansvaret för barnomsorg till bam&lt;br&gt;med särskilda behov enligt 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket har den kommun som den enskilde är folkbokförd&lt;br&gt;i ansvar för stöd och hjälp till den som vistas i anstalt inom kriminal-&lt;br&gt;vården eller vårdas på sjukhus eller i enskilt sjukhem på initiativ av&lt;br&gt;någon annan än en kommun. Folkbokforingskommunen har samma an-&lt;br&gt;svar som en placeringskommun i de nyss redovisade fallen. En förutsätt-&lt;br&gt;ning för att reglerna skall kunna tillämpas är att den enskilde är folk-&lt;br&gt;bokförd i landet. Om så inte är fallet prövas frågan om ansvarig kom-&lt;br&gt;mun på grundval av reglerna om vistelsekommunens ansvar. Om folk-&lt;br&gt;bokföringskommunen anser att den inte bör ha ansvaret för personen i&lt;br&gt;fråga kan kommunen enligt 72 § begära att få ärendet överflyttat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att svara för hjälp och stöd gäller såväl under vistelsen på&lt;br&gt;inrättningen eller anstalten som i anslutning till att vården upphör. Folk-&lt;br&gt;bokföringskommunens ansvar i anslutning till att vården upphör gäller&lt;br&gt;dock endast hjälp och stöd som aktualiserats inför avslutningen av&lt;br&gt;vården. Frågan om ansvarig kommun för insatser som aktualiseras efter&lt;br&gt;vårdens upphörande prövas enligt de gängse reglerna om vistelsekom-&lt;br&gt;munens ansvar. Beslut om stöd och hjälp som fattats inför avslutningen&lt;br&gt;av vården kan ha verkan lång tid efter vårdens upphörande. Detta kan&lt;br&gt;bl.a. gälla insatser som behövs i anslutning till att sluten psykiatrisk vård&lt;br&gt;upphör. Folkbokföringskommunens ansvar övertas då inte av någon&lt;br&gt;annan kommun. Ansvaret upphör när insatserna genomförts eller ärendet&lt;br&gt;överflyttats till annan kommun. Om behov av försörjningsstöd aktualise-&lt;br&gt;ras inför ffigivningen/utskrivningen bör folkbokforingskommunen inte&lt;br&gt;vara skyldig att pröva annat stöd än det som kan behövas under en över-&lt;br&gt;gångsperiod till dess att den enskilde funnit sig till rätta på den nya&lt;br&gt;orten, som också kan vara den kommun där inrättningen/anstalten ligger.&lt;br&gt;När den period för vilken försörjningsstödet getts ut upphör övergår&lt;br&gt;ansvaret för det stöd som den enskilde kan behöva till den kommun som&lt;br&gt;enligt reglerna om vistelsekommunens ansvar är att anse som ansvarig&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För undvikande av oklarheter kan framhållas att reglerna i denna para-&lt;br&gt;graf är avsedda att tillämpas som undantag både från vistelsekommunens&lt;br&gt;&amp;quot;normala” ansvar som från dess yttersta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär ingen ändring av principen om vistelsekommunens&lt;br&gt;ansvar i sådana fall då någon på eget initiativ flyttar till eller av annan&lt;br&gt;anledning beger sig till en annan kommun än hemkommunen och under&lt;br&gt;vistelsen där söker hjälp av något slag, t.ex. vård på ett behandlingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 b §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall vårdnaden om ett familjehemsplacerat bam överflyttas till&lt;br&gt;familjehemsforäldrama kan kommunen enligt denna bestämmelse fort-&lt;br&gt;sätta att betala skälig ersättning till hemmet. Vad gäller annat stöd än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt så skall vistelsekommunen enligt 12 § i sin omsorg om bam&lt;br&gt;och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan&lt;br&gt;föreligga efter en vårdnadsöverflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se vidare avsnitt 9.5.4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;73 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har överklaganderätten i fråga om bistånd preciserats till&lt;br&gt;bistånd enligt 6 b och 6 f §§, dvs. försörjningsstöd och annat bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har tillagts en möjlighet att överklaga beslut enligt 6 d § om&lt;br&gt;vägran eller nedsättning av försörjningsstöd. Detta får ses som en natur-&lt;br&gt;lig konsekvens av att andra beslut om försörjningsstöd kan överklagas. I&lt;br&gt;det sammanhanget kan erinras om att socialnämndens beslut om att&lt;br&gt;begära deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet&lt;br&gt;inte kan överklagas separat, liksom inte heller beslut om verksamhetens&lt;br&gt;innehåll. Detta behöver inte anges särskilt i 73 §, då det följer av att&lt;br&gt;beslut enligt den aktuella paragrafen (6 c §) inte finns med i uppräk-&lt;br&gt;ningen av de beslut som kan överklagas med förvaltningsbesvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslagsbeslut i fråga om bistånd i andra fall (6 g §) kan bara över-&lt;br&gt;klagas genom den ordning som gäller for laglighetsprövning enligt kom-&lt;br&gt;munallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen är det också möjligt att överklaga ett beslut i&lt;br&gt;fråga om ansökan enligt 6 h § (viss rätt för den som har omfattande&lt;br&gt;vård- och omsorgsbehov och som önskar flytta till en annan kommun).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har till &amp;quot;förbud enligt 27 §&amp;quot; lagts &amp;quot;begränsning&amp;quot; enligt samma&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något skäl för att kunna överklaga ett beslut om eftergift enligt 37 §,&lt;br&gt;vilken bestämmelse helt överlåter till kommunen att bestämma om de&lt;br&gt;vill efterge en fordran eller inte, finns däremot inte varför den möjlig-&lt;br&gt;heten har strukits.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;74 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har införts nya regler om överklagande av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande av personakter och av länsstyrelsens beslut att avslå en&lt;br&gt;enskilds begäran att få ta del av en handling som rör honom i en perso-&lt;br&gt;nakt hos en enskild yrkesutövare. Överklagande av länsstyrelsens beslut&lt;br&gt;görs i det förstnämnda fallet hos länsrätt (14 § lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar). Att den domstol som har att pröva ett&lt;br&gt;sådant överklagande genom ett särskilt beslut kan hindra den omedelbara&lt;br&gt;verkställigheten (inhibition) framgår av 28 § förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291). Beträffande det sistnämnda fallet görs en hänvisning till&lt;br&gt;15 kap. 7 § sekretesslagen. Denna bestämmelse i sekretesslagen inne-&lt;br&gt;håller regler om överklagande av beslut varigenom en myndighet har&lt;br&gt;avslagit en enskilds begäran att få ta del av en handling. Dessa bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser skall i tillämpliga delar gälla när länsstyrelsens beslut i denna Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;fråga överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har införts nya regler om omedelbar verkställighet av&lt;br&gt;beslut om omhändertagande av personakt och polismyndighetens&lt;br&gt;skyldighet att medverka vid verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;75 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf görs endast redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom lagändringen upphävs punkt 2 av övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;lagen (1996:791) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). De i dessa&lt;br&gt;bestämmelser avsedda verksamheterna omfattas genom de nu föreslagna&lt;br&gt;lagändringarna direkt av tillståndskravet enligt 69 §. De kommer också&lt;br&gt;att omfattas av länsstyrelsens tillsyn genom den nya 69 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övergångsbestämmelser avseende överklagande av ärenden en-&lt;br&gt;ligt stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem beslutades inte i samband&lt;br&gt;med att vårdhemsstadgan upphävdes den 1 januari 1997. Det innebär att&lt;br&gt;de processuella bestämmelser som gäller i ärenden enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen blev tillämpliga i fråga om verksamhet som här avses. De mål&lt;br&gt;eller ärenden som anhängiggjorts och inte avgjorts hos kammarrätt,&lt;br&gt;Socialstyrelsen eller Regeringen skulle därigenom överlämnas till läns-&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 1 av de nu föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna anges när lagändringen skall träda i kraft. Detta har i fråga om&lt;br&gt;68-70 §§ och 75 § första stycket 3 och 4 samt upphävandet av över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna till lagen (1996:791) om ändring i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) med hänsyn till det behov av reglering som uppstått i&lt;br&gt;samband med upphävandet av vårdhemsstadgan ansetts böra ske vid en&lt;br&gt;tidigare tidpunkt än vad som gäller övriga förslag, nämligen den 1 juli&lt;br&gt;1997. Det har också ansetts lämpligt att den nya 72 a § träder i kraft&lt;br&gt;samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 anges att den som enligt gällande regler har tillstånd att in-&lt;br&gt;rätta ett hem for vård eller boende skall anses ha tillstånd att bedriva&lt;br&gt;motsvarande verksamhet enligt de nya reglerna i 69 §. Ny ansökan om&lt;br&gt;tillstånd behövs alltså inte utan de nya reglerna blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med stöd av punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämn-&lt;br&gt;da ändringslag skall anses ha fått tillstånd att driva enskild verksamhet&lt;br&gt;enligt 69 § i dess äldre lydelse kommer genom punkt 3 att anses ha fått&lt;br&gt;tillstånd också enligt 69 § i dess nya lydelse om det för verksamheten&lt;br&gt;krävs tillstånd även enligt de nya bestämmelserna. Det sistnämnda&lt;br&gt;tillägget medför att viss verksamhet, for vilken tidigare har sökts till-&lt;br&gt;stånd enligt vårdhemsstadgan men for vilken sådant inte krävs enligt de&lt;br&gt;nya bestämmelserna, inte kommer att omfattas av de regler som gäller&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 4 skall länsstyrelsen fastställa till vilken punkt i 69 § Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;olika verksamheter enligt punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;skall hänföras. Anledning till detta är att olika regler i vissa hänseenden&lt;br&gt;kan gälla för de olika verksamheterna. Som exempel kan anges att sär-&lt;br&gt;skilda regler för folkbokföring enligt 15 &amp;nbsp;§ folkbokföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:481) gäller för den som för service och omvårdnad har en sådan&lt;br&gt;bostad för äldre människor som avses i 20 § socialtjänstlagen. Vidare&lt;br&gt;kan nämnas att enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) sär-&lt;br&gt;skilda regler om kommunens ansvar gäller för hälso- och sjukvård för&lt;br&gt;dem som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra&lt;br&gt;stycket och 21 § tredje stycket resp, i samband med dagverksamhet&lt;br&gt;enligt 10 § socialtjänstlagen. En ändring i 18 § hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen föreslås i detta lagstiftningsärende. Kommunens ansvar avses om-&lt;br&gt;fatta även dem som av kommunen tillhandahållits boende i sådana sär-&lt;br&gt;skilda boendeformer som avses i punkt 2 i förslaget till ändring i 69 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen. Vissa regler om bostadstillägg för bostad i särskild&lt;br&gt;boendeform finns i 2 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 5 skall äldre bestämmelser tillämpas om en ansökan om&lt;br&gt;bistånd kommit in före ikraftträdandet i vad ansökan avser tid före den&lt;br&gt;1 januari 1998. Det innebär att såväl de materiella reglerna om bistånd&lt;br&gt;som reglerna om överklagande i den äldre lagstiftningen skall tillämpas&lt;br&gt;i ett sådant fall. I den mån ansökningen avser tid efter den 31 december&lt;br&gt;1997 tillämpas de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke ges kommunen ansvaret för att erbjuda hälso-&lt;br&gt;och sjukvård även åt dem som av kommunen tillhandahållits boende i&lt;br&gt;enskilt bedrivna särskilda boendeformer som motsvarar dem som till-&lt;br&gt;handahålls direkt av kommunen enligt 20 § andra stycket eller 21 §&lt;br&gt;tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620). Detta sker genom en hän-&lt;br&gt;visning till 69 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1404)&lt;br&gt;om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och&lt;br&gt;sjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande gällande regler har den kommun i vilken den enskilde&lt;br&gt;är folkbokförd betalningsansvaret för de hälso- och sjukvårdsinsatser&lt;br&gt;som avses i lagen. Ändringen i paragrafen innebär ett undantag från&lt;br&gt;denna regel. För personer som efter beslut av en kommun vistas i en&lt;br&gt;annan kommun i sådan särskild boendeform eller bostad som avses i&lt;br&gt;20 § andra stycket, 21 § tredje stycket och 69 § första stycket 2 social-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstlagen (1980:620) skall betalningsansvaret ligga på den kommun Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;som har beslutat om vistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna undantagsregel motsvarar de fall av placering i boende i annan&lt;br&gt;kommun då placeringskommunen är ansvarig for vissa insatser enligt&lt;br&gt;den föreslagna 72 a § socialtjänstlagen. Placeringskommunen kommer&lt;br&gt;således inte enbart att ha ansvar för de bistånds- och andra insatser som&lt;br&gt;kan komma i fråga utan även ha betalningsansvar som kan uppstå enligt&lt;br&gt;förevarande lag. Sådant betalningsansvar kan t.ex. uppkomma om den&lt;br&gt;enskilde efter avslutad sjukhusvård behöver flytta från ett tidigare boen-&lt;br&gt;de i ett ålderdomshem till ett sjukhem, men detta inte kan ske på grund&lt;br&gt;av platsbrist. Den kommun som ursprungligen placerade personen i&lt;br&gt;ålderdomshemmet skall i ett sådant fall stå för kostnaden i stället för&lt;br&gt;folkbokforingskommunen, om överföring av ärendet inte har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget gäller endast när personen efter ett beslut av en kommun&lt;br&gt;vistas i den andra kommunen. Regeln gäller således inte de fall då den&lt;br&gt;enskilde på eget initiativ bosätter sig i annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet överflyttas enligt 72 § överförs i stället ansvaret till den&lt;br&gt;mottagande kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;36 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i punkten 1 i fjärde stycket innebär att det för dessa person-&lt;br&gt;kategorier öppnas möjlighet att bryta igenom frågeförbudet i samtliga&lt;br&gt;fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100), dvs. även i mål&lt;br&gt;om brott enligt 3 kap. brottsbalken (om brott mot liv och hälsa), 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken (om brott mot frihet och frid) och 6 kap. brottsbalken (om&lt;br&gt;sexualbrott) när brottet begåtts mot den som inte fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 2 innebär att de yrkesutövare som enligt socialtjänstlagen är&lt;br&gt;skyldiga att lämna uppgifter om en ung människa till ansvarig nämnd&lt;br&gt;inom socialtjänsten, också är skyldiga att vid rättegång i vissa typer av&lt;br&gt;mål lämna motsvarande uppgifter till domstolen. Sålunda blir alltså&lt;br&gt;läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psyko-&lt;br&gt;terapeuter och kuratorer vare sig de arbetar i allmän eller privat verk-&lt;br&gt;samhet skyldiga att vittna om sådant som de är skyldiga att lämna upp-&lt;br&gt;gifter om till ansvarig socialnämnd. Undantaget omfattar dock endast&lt;br&gt;mål enligt 25 och 27 §§ socialtjänstlagen samt samliga mål enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. 25 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen innehåller bestämmelser om medgivande att i sitt hem ta&lt;br&gt;emot ett bam för stadigvarande vård. Enligt 27 § kan socialnämnden&lt;br&gt;förbjuda eller begränsa möjligheterna för en enskild person att ta emot&lt;br&gt;andras bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att nämnda yrkeskategorier undantas från frågeförbudet i&lt;br&gt;36 kap. 5 § rättegångsbalken undantas de också i motsvarande fall från&lt;br&gt;förbudet att förete skriftlig handling i 38 kap. 2 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen infors ett nytt fjärde stycke, och det sista (nuvarande femte)&lt;br&gt;stycket kompletteras, i båda fallen med nya bestämmelser föranledda av&lt;br&gt;den föreslagna nya regleringen i socialtjänstlagen om omhändertagande&lt;br&gt;av personakter i enskild verksamhet. Bestämmelserna har utformats efter&lt;br&gt;förebild i motsvarande bestämmelser i 1 och 2 §§ om omhändertagna&lt;br&gt;patientjournaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nya fjärde stycket gäller sekretess för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden i verksamhet som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 70 c § socialtjänstlagen. Sådan verksamhet innefattar&lt;br&gt;dels ärenden om omhändertagande eller återlämnande av personakt, dels&lt;br&gt;arkivmyndighetens förvaring av personakter som omhändertagits efter&lt;br&gt;beslut i sådana ärenden. Sekretessen är i princip absolut, dvs. utlämnan-&lt;br&gt;de av uppgifterna skall vägras utan prövning av om utlämnandet skulle&lt;br&gt;förorsaka någon skada eller inte. Utan hinder av sekretessen får dock&lt;br&gt;uppgift lämnas till socialnämnd, under de i samma stycke närmare an-&lt;br&gt;givna förutsättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sekretessen i allmänhet inte gäller i förhållande till den person som&lt;br&gt;uppgifterna rör och att denne kan efterge sekretessen framgår av 14 kap.&lt;br&gt;4 § sekretesslagen. 1 14 kap. sekretesslagen regleras också några allmän-&lt;br&gt;na undantag från sekretessen. Enligt 14 kap. 2 § sjunde stycket hindrar&lt;br&gt;inte sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena att&lt;br&gt;uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående miss-&lt;br&gt;brukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående&lt;br&gt;till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och social-&lt;br&gt;tjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde&lt;br&gt;skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till&lt;br&gt;henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade&lt;br&gt;bamet. Då en arkivmyndighet inte är en myndighet inom socialtjänsten&lt;br&gt;kommer bestämmelsen inte att gälla uppgifter i omhändertagna och till&lt;br&gt;arkivmyndighet överlämnade personakter. Det har därför i det nya fjärde&lt;br&gt;stycket föreskrivits att en uppgift i verksamhet som avser omhänder-&lt;br&gt;tagande av personakt får lämnas till socialnämnd om den behövs för&lt;br&gt;handläggning av ärende eller för genomförande av stödinsatser, vård&lt;br&gt;eller behandling. Detta innebär att utlämnande till andra personer eller&lt;br&gt;för andra ändamål än de angivna, t.ex. för forskning, kräver den en-&lt;br&gt;skildes samtycke. Därutöver har föreskrivits att det måste vara av syn-&lt;br&gt;nerlig vikt att uppgiften lämnas. Detta innebär att, förutom de övriga&lt;br&gt;restriktionerna, uppgifter får lämnas ut endast när det undantagsvis finns&lt;br&gt;ett mycket stort behov av just den uppgiften för något av de angivna&lt;br&gt;ändamålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom socialtjänstsekretessen i övrigt gäller sekretessen för uppgifter Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;i omhändertagna personakter i högst 70 år. Handlingarna får dock antas&lt;br&gt;bli utgallrade långt tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tillägget i nuvarande sista, enligt forslaget sjätte stycket framgår att&lt;br&gt;sekretessen enligt första stycket inte gäller beslut i ärenden om om-&lt;br&gt;händertagande eller återlämnande av personakter. Det andra ledet i detta&lt;br&gt;stycke bryts ut och bildar ett nytt sjunde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Delbetänkande (SOU 1993:30) Rätten till bistånd inom&lt;br&gt;socialtjänsten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser: Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Social-&lt;br&gt;styrelsen, Riksförsäkringsverket, Statens handikappråd, Nämnden för&lt;br&gt;vårdartjänst, Institutionskommittén (S 1992:10), Konsumentverket,&lt;br&gt;Statens invandrarverk, Arbetsmarknadsverket, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Statskontoret, Kammarrätten i Stockholm, Kam-&lt;br&gt;marrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Östergötlands län,&lt;br&gt;Länsrätten i Kristianstads län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Länsrätten i Västmanlands län, Länsrätten i Kopparbergs län, Länsrätten&lt;br&gt;i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Blekinge län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Örebro län,&lt;br&gt;Länsstyreslen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län, Landstinget i Stockholms, län,&lt;br&gt;Landstinget i Östergötlands län, Landstinget i Kalmar län, Landstinget i&lt;br&gt;Malmöhus län, Landstinget i Västerbottens län, Göteborgs kommun,&lt;br&gt;Malmö kommun, Stockholm stad, Haninge kommun, Enköping kom-&lt;br&gt;mun, Eskilstunda kommun, Borås kommun, Kristianstad kommun,&lt;br&gt;Uddevalla kommun, Falköping kommun, Ludvika kommun, Söderhamn&lt;br&gt;kommun, Fagersta kommun, Laxå kommun, Olofström kommun,&lt;br&gt;Varberg kommun, Bräcke kommun, Pajala kommun, Åsele kommun,&lt;br&gt;Eksjö kommun, Arvika kommun, Oskarshamn kommun, Karlsborg&lt;br&gt;kommun, Linköping kommun, Alvesta kommun, Riksdagens ombuds-&lt;br&gt;män (JO), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges&lt;br&gt;socionomers Personal- och förvaltningstjänstemäns riksförbund (SSR),&lt;br&gt;Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), Föreningen Sveriges&lt;br&gt;socialchefer, Länsstyrelsernas socialtjänstförening, Pensionärernas Riks-&lt;br&gt;organisation, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbun, Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), De Handi-&lt;br&gt;kappades Riksförbund (DHR), Synskadades Riksförbund (SRF), Sveriges&lt;br&gt;Dövas Riksförbund (SDR), Riksförbundet För Hjälp åt Läkemedelsmiss-&lt;br&gt;brukare (RFHL), Alkoholproblematikers riksorganisation (ALRO),&lt;br&gt;Sällskapet Länkarnas Riksförbund (SLR), Rädda Barnen,&lt;br&gt;Familjehemmens Riksförbund, Riksförbundet för behandlingshem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Betänkande (SOU 1994:139) Ny socialtjänstlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser: Kriminalvårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Barn-&lt;br&gt;ombudsmannen, Folkhälsoinsitutet, Handikappombudsmannen, Nämnden&lt;br&gt;för vårdartjänst, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsverket, Statens invandrarverk, Konsumentverket, Statens ungdoms-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelse, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, Länsrätten i Västmanlands län, Länsrätten i Kristianstads län,&lt;br&gt;Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kopparbergs län,&lt;br&gt;Länsrätten i Östergötlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Gävleborgs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,&lt;br&gt;Landstinget i Stockholms län, Landstinget i Östergötlands län, Lands-&lt;br&gt;tinget i Kalmar län, Landstinget i Malmöhus län, Landstinget&lt;br&gt;Västerbottens län, Göteborg kommun, Malmö kommun, Stockholm stad,&lt;br&gt;Varberg kommun, Ödeshög kommun, Skara komun, Gagnef kommun,&lt;br&gt;Trollhättan kommun, Vindeln kommun, Höganäs kommun, Tidaholm&lt;br&gt;kommun, Norrköping kommun, Ekerö kommun, Vara kommun,&lt;br&gt;Örkeljunga kommun, Kungsbacka kommun, Gullspång kommun,&lt;br&gt;Lycksele kommun, Hagfors kommun, Vänersborgs kommun, Årjäng&lt;br&gt;kommun, Åstorp kommun, Söderköping kommun, Kalmar kommun,&lt;br&gt;Avesta kommun, Vellinge kommun, Haninge kommunm, Gnosjö kom-&lt;br&gt;mun, Strömsund kommun, Mörbylånga kommun, Katrineholm kommun,&lt;br&gt;Arvika kommun, Ljusnarsberg kommun, Gislaved kommun, Borås&lt;br&gt;kommun, Överkalix kommun, Sala kommun, Mönsterås kommun,&lt;br&gt;Jönköping kommun, Rättvik kommun, Laholm kommun, Oxelösund&lt;br&gt;kommun, Motala kommun, Storuman kommun, Sävsjö kommun,&lt;br&gt;Olofström kommun, Boden kommun, Härryda kommun, Huddinge&lt;br&gt;kommun, Kalix kommun, Ängelholm kommun, Kungälv kommun,&lt;br&gt;Östersunds kommun, Värnamo kommun, Österåker kommun, Eskilstuna&lt;br&gt;kommun, Lund kommun, Falkenberg kommun, Mölndal kommun,&lt;br&gt;Södertälje kommun, Nyköping kommun, Nacka kommun, Skellefteå&lt;br&gt;kommun, Hudiksvall kommun, Skövde kommun, Upplands-Väsby&lt;br&gt;kommun, Hässleholm kommun, Falun kommun, Uppsala kommun,&lt;br&gt;Botkyrka kommun, Riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet, Landstingsförbundet, Handikappinstitutet, Kommunförbundet i&lt;br&gt;Blekinge län, Kommunförbundet i Gävleborgs län, Kommunförbundet&lt;br&gt;Kronobergs län, Kommunförbundet i Västemorrlands län, Kommunför-&lt;br&gt;bundet i Västmanlands län, Kommunförbundet i Örebro län, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges&lt;br&gt;socionomers Personal- och förvaltningstjänstemäns riksförbund (SSR),&lt;br&gt;Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), Föreningen Sveriges&lt;br&gt;socialchefter, Länsstyrelsernas socialtjänstförening, Pensionärernas&lt;br&gt;Riksorganisation, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, De Handikappades&lt;br&gt;Riksförbund (DHR), Synskadades Riksförbund (SRF), Sveriges Dövas&lt;br&gt;Riksförbund (SDR), Riksförbundet För Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare&lt;br&gt;(RFHL), KALV-gruppen, Sällskapet Länkarnas Riksförbund (SLR),&lt;br&gt;Rädda Barnen, Familjehemmens Riksförbund, Riksförbundet för be-&lt;br&gt;handlingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Betänkandet (SOU 1995:86) Dokumentation och&lt;br&gt;socialtjänstregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser: Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Barnombuds-&lt;br&gt;mannen, Folkhälsoinsitutet, Handikappombudsmannen, Nämnden för&lt;br&gt;vårdartjänst, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse, Handikappinstitutet, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statis-&lt;br&gt;tiska Centralbyrån, Arbetsmarknadsverket, Statens invandrarverk, Kon-&lt;br&gt;sumentverket, Statens ungdomsstyrelse, Göteborgs universitet, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;Länsrätten i Västmanlands län, Länsrätten i Kristianstads län, Länsrätten&lt;br&gt;i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kopparbergs län, Länsrätten i&lt;br&gt;Östergötlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jönkpings län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Malmöhus&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Örebo län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länssty-&lt;br&gt;relsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Landstinget&lt;br&gt;i Stockholms län, Landstinget i Östergötlands län, Landstinget i Kalmar&lt;br&gt;län, Landstinget i Malmöhus län, Landstinget i Västerbottens län,&lt;br&gt;Göteborg kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Varberg&lt;br&gt;kommun, Ödeshög kommun, Skara komun, Gagnef kommun, Trollhättan&lt;br&gt;kommun, Vindeln kommun, Höganäs kommun, Tidaholm kommun,&lt;br&gt;Norrköping kommun, Ekerö kommun, Vara kommun, Örkeljunga&lt;br&gt;kommun, Kungsbacka kommun, Gullspång kommun, Lycksele kommun,&lt;br&gt;Hagfors kommun, Vänersborg kommun, Årjäng kommun, Åstorp kom-&lt;br&gt;mun, Söderköping kommun, Kalmar kommun, Avesta kommun,&lt;br&gt;Vellinge kommun, Haninge kommunm, Gnosjö kommun, Strömsund&lt;br&gt;kommun, Mörbylånga kommun, Katrineholm kommun, Arvika kommun,&lt;br&gt;Ljusnarsberg kommun, Gislaved kommun, Borås kommun, Överkalix&lt;br&gt;kommun, Sala kommun, Mönsterås kommun, Jönköping kommun,&lt;br&gt;Rättvik kommun, Laholm kommun, Oxelösund kommun, Motala kom-&lt;br&gt;mun, Storuman kommun, Sävsjö kommun, Olofström kommun, Boden&lt;br&gt;kommun, Härryda kommun, Huddinge kommun, Kalix kommun,&lt;br&gt;Ängelholm kommun, Kungälv kommun, Östersunds kommun, Värnamo&lt;br&gt;kommun, Österåker kommun, Eskilstuna kommun, Lund kommun,&lt;br&gt;Falkenberg kommun, Mölndal kommun, Södertälje kommun, Nyköping&lt;br&gt;kommun, Nacka kommun, Skellefteå kommun, Hudiksvall kommun,&lt;br&gt;Skövde kommun, Upplands-Väsby kommun, Hässleholm kommun,&lt;br&gt;Falun kommun, Uppsala kommun, Botkyrka kommun, Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Kom-&lt;br&gt;munförbundet i Blekinge län, Kommunförbundet i Gävleborgs län,&lt;br&gt;Kommunförbundet i Kronobergs län, Kommunförbundet i&lt;br&gt;Västemorrlands län, Kommunförbundet i Västmanlands län, Kommun-&lt;br&gt;förbundet i Örebro län, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän-&lt;br&gt;nens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (SACO), Sveriges socionomers personal- och förvaltningstjänste-&lt;br&gt;mäns riksförbund (SSR), Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SKTF), Sveriges Kristna Råd, Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;Länsstyrelsernas socialtjänstförening (LSF), Pensionärernas Riksorgani- Bilaga 1&lt;br&gt;sation (PRO), Riksförbundet Pensionärers Gemenskap, Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbund, Handikappförbundet Samarbetsorgan, De Handikappades&lt;br&gt;Riksförbund (DHR), Synskadades Riksförbund (SRF), Riksförbundet För&lt;br&gt;Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare (RFHL), KALV-gruppen, Sällskapet&lt;br&gt;Länkarnas Riksförbund (SLR), Rädda Barnen, Familjehemmens Riksför-&lt;br&gt;bund, Riksförbundet för behandlingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialtjänstkommitténs förslag till ny socialtjänstlag Prop. 1996/97:124&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Socialtjänstlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Mål, ansvar och uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund&lt;br&gt;främja människomas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i lev-&lt;br&gt;nadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för&lt;br&gt;sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla en-&lt;br&gt;skildas och gruppers egna resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall bygga på respekt för människomas självbestäm-&lt;br&gt;manderätt och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtgärder rör bam skall barnets bästa sättas i främsta rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje kommun svarar inom sitt område för de uppgifter enligt denna&lt;br&gt;lag som skall fullgöras av socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Socialtjänsten skall på samhällsnivå, grupp- och områdesnivå samt&lt;br&gt;på individnivå främja goda levnadsförhållanden och goda livsmiljöer i&lt;br&gt;kommunen. Socialtjänsten skall därvid verka för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den enskilde får arbete, bostad och utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bam och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter be-&lt;br&gt;tydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets&lt;br&gt;gemenskap och att leva som andra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel kommer ifrån sitt beroende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. människor som saknar medel till sitt uppehälle ges möjlighet att klara&lt;br&gt;sin försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten bör genom stöd och avlastning underlätta för närstående&lt;br&gt;som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Till socialtjänstens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. delta i kommunens planering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bedriva grupp- och områdesinriktat socialt arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. svara för upplysningar, råd och stöd, service, omvårdnad och vård,&lt;br&gt;behandling, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda&lt;br&gt;som behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommu-&lt;br&gt;nen får det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens yttersta ansvar innebär i förhållande till annan ansvarig&lt;br&gt;huvudman en skyldighet att tillfälligt ge det stöd som den enskilde kan&lt;br&gt;behöva i avvaktan på den andra huvudmannens insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av&lt;br&gt;asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I 14 kap. meddelas föreskrifter om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. möjligheter att flytta ett ärende från en kommun till en annan kom- Bilaga 2&lt;br&gt;mun (1 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansvar i vissa fall for placeringskommun eller den kommun där den&lt;br&gt;enskilde är folkbokförd (2 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. möjligheter för en kommun att föra talan mot annan huvudman om&lt;br&gt;återbetalning (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ledningen av socialtjänsten utövas av en eller flera nämnder. För en&lt;br&gt;sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunal-&lt;br&gt;lagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För utförande av socialtjänstens uppgifter skall det finnas personal&lt;br&gt;med lämplig utbildning och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om personal inom förskoleverksamhet och&lt;br&gt;skolbarnsomsorg finns i 4 kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vad som i annan författning sägs om socialnämnd gäller i förekom-&lt;br&gt;mande fall den eller de nämnder som avses i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En kommun får sluta avtal med någon arman om att fullgöra kom-&lt;br&gt;munens uppgifter inom socialtjänsten. Genom ett sådant avtal får en&lt;br&gt;kommun, för att effektivt utnyttja sina resurser, tillhandahålla tjänster åt&lt;br&gt;en annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får inte med stöd av&lt;br&gt;denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällig-&lt;br&gt;het, en stiftelse eller en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pris som en kommun får ta ut för tjänster åt en annan kommun får&lt;br&gt;inte understiga de kostnader som kommunen har för att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Avtal enligt 10 § får även avse insatser för vård eller boende be-&lt;br&gt;träffande person som inte är medlem av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Allmänna bestämmelser för socialtjänsten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Socialtjänstens verksamhet skall bedrivas målinriktat och plan-&lt;br&gt;mässigt samt följas upp och utvärderas. I detta ingår att bedriva fort-&lt;br&gt;löpande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Socialtjänsten skall i sitt arbete särskilt beakta behovet av tidiga&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Socialtjänstens insatser för den enskilde skall utformas och&lt;br&gt;genomföras tillsammans med honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en åtgärd rör ett bam skall bamet beredas möjlighet att uttrycka&lt;br&gt;sin åsikt i saken. Barnets åsikt skall tillmätas betydelse i förhållande till&lt;br&gt;dess ålder och mognad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten skall samverka med andra samhällsorgan, organisa-&lt;br&gt;tioner och enskilda för att fullgöra de uppgifter som åvilar socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Socialtjänsten skall informera allmänheten, samhällsorgan och orga-&lt;br&gt;nisationer om sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; § 4-5 §§ förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om myn-&lt;br&gt;digheternas serviceskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Insatser på samhälls- samt grupp- och områdesnivå&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I 1 kap. 4 § 1 föreskrivs att det hör till socialtjänstens uppgifter att&lt;br&gt;göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Socialtjänsten skall till kommunfullmäktige rapportera behov av&lt;br&gt;samordnade insatser för att förebygga eller avhjälpa sociala problem&lt;br&gt;eller brister i livsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall årligen till kommunfullmäktige rapportera de be-&lt;br&gt;tydande förändringar som inträffat i de sociala förhållandena i kommu-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Socialtjänsten skall delta i kommunens planering och härvid tillföra&lt;br&gt;kunskap om sociala förhållanden samt verka för att åtgärder vidtas for&lt;br&gt;att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om ett kommunalt beslut om större förändring av fysisk miljö eller&lt;br&gt;verksamhet kan antas medföra betydande konsekvenser for den sociala&lt;br&gt;miljön eller enskildas levnadsförhållanden skall beslutet föregås av en&lt;br&gt;analys av dess sociala konsekvenser. Socialtjänsten skall ansvara for att&lt;br&gt;denna konsekvensanalys kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten skall bedriva uppsökande verksamhet bland bam och&lt;br&gt;ungdomar, som riskerar att utvecklas ogynnsamt, och andra grupper som&lt;br&gt;behöver samhällets särskilda stöd. Den uppsökande verksamheten skall&lt;br&gt;syfta till att förebygga och avhjälpa sociala problem och ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Socialtjänsten skall på grupp- och områdesnivå vidta åtgärder for att&lt;br&gt;främja en gynnsam social utveckling. Arbetet skall särskilt inriktas på att&lt;br&gt;förebygga och avhjälpa drogmissbruk, ohälsa och social isolering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Barnomsorg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För bam som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i&lt;br&gt;kommunen skall bedrivas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskoleverksamheten avser bam som inte har uppnått skolpliktig&lt;br&gt;ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolbarnsomsorgen avser bam till och med tolv års ålder som är in-&lt;br&gt;skrivna i grundskolan eller någon motsvarande skolform enligt skollagen&lt;br&gt;(1985:1100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Förskoleverksamheten bedrivs i form av förskola, som organiseras&lt;br&gt;som daghem eller deltidsgrupp, i form av familjedaghem och i form av&lt;br&gt;kompletterande förskoleverksamhet (öppen förskola).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolbarnsomsorgen bedrivs i form av fritidshem, integrerad skolbarns-&lt;br&gt;omsorg eller familjedaghem. För bam mellan tio och tolv år kan skol-&lt;br&gt;barnsomsorgen även bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet. Skol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bamsomsorgen skall ta emot bam för vistelse den del av dagen då&lt;br&gt;bamet inte vistas i skolan och under lov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet&lt;br&gt;erbjuda bam fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att&lt;br&gt;komplettera skolan samt erbjuda bam en meningsfull fritid och stöd i&lt;br&gt;utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det&lt;br&gt;finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov&lt;br&gt;av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barn-&lt;br&gt;grupperna skall ha en lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna&lt;br&gt;skall vara ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall utgå från varje bams behov. Bam som av fysiska,&lt;br&gt;psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges&lt;br&gt;den omsorg som deras speciella behov kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Varje kommun svarar för att bam inom dess område erbjuds för-&lt;br&gt;skoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verksamheterna kan också an-&lt;br&gt;ordnas av enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bam vårdas på sjukhus eller i någon annan institution, skall&lt;br&gt;huvudmannen för institutionen sörja för att bamet får tillfälle att delta i&lt;br&gt;verksamhet som motsvarar den som erbjuds i förskola, fritidshem eller&lt;br&gt;integrerad skolbarnsomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den&lt;br&gt;omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller&lt;br&gt;studier eller barnets eget behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för bam som har fyllt ett år.&lt;br&gt;För bam som inte har fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om bamet&lt;br&gt;omfattas av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När vårdnadshavaren har anmält behov av plats inom förskoleverk-&lt;br&gt;samheten, eller skolbarnsomsorgen, skall kommunen erbjuda plats utan&lt;br&gt;oskäligt dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan fullgöra sin skyldighet enligt 5 § också genom att utan&lt;br&gt;oskäligt dröjsmål hänvisa bamet till en motsvarande plats i en enskild&lt;br&gt;förskola, ett enskilt fritidshem eller enskild integrerad skolbarnsomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall ta skälig hänsyn till vårdnadshavarens önskemål om&lt;br&gt;omsorgsform när den erbjuder plats inom förskoleverksamheten eller&lt;br&gt;skolbarnsomsorgen enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen skall er-&lt;br&gt;bjudas så nära barnets eget hem eller skola som möjligt med beaktande&lt;br&gt;av vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra resurser.&lt;br&gt;Skälig hänsyn skall också tas till vårdnadshavarens önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bam skall anvisas plats i förskola från och med höstterminen det år&lt;br&gt;då de fyller sex år. Förskolan skall omfatta minst 525 timmar om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan förskola på grund av barnets restider eller av andra skäl inte be-&lt;br&gt;drivas i den omfattning som anges i första stycket, får kommunen dela&lt;br&gt;upp förskolan på två år. Bam som berörs av sådan uppdelning skall&lt;br&gt;anvisas plats i förskolan från och med höstterminen det år då bamet&lt;br&gt;fyller fem år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 tim-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bam som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd&lt;br&gt;i sin utveckling skall anvisas plats i förskola, fritidshem eller integrerad&lt;br&gt;skolbarnsomsorg, om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses på&lt;br&gt;något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka&lt;br&gt;bam som behöver anvisas plats enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Socialtjänsten skall verka för att bam som avses i 8 och 9 §§ ut-&lt;br&gt;nyttjar den anvisade platsen och informera föräldrarna om verksamheten&lt;br&gt;och syftet med denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Enskilda förskolor, enskilda fritidshem och enskild integrerad skol-&lt;br&gt;barnsomsorg skall, på de villkor som uppställs med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, efter ansökan tilldelas medel for verksamheten av den kommun&lt;br&gt;där verksamheten bedrivs. För varje bam skall kommunen lämna ett&lt;br&gt;belopp som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per bam i&lt;br&gt;motsvarande verksamhet. Ansökan skall ha kommit in senast den 1&lt;br&gt;september året innan verksamheten skall börja, om inte kommunen med-&lt;br&gt;ger annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får ställa upp som villkor for bidraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avgifterna for den enskilda verksamheten inte oskäligt överstiger&lt;br&gt;den avgift som kommunen tar ut för motsvarande verksamhet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som driver verksamheten i mån av lämplig plats tar emot&lt;br&gt;bam som hänvisas av kommunen enligt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bam som inte hör hemma i kommunen har tagits emot i en en-&lt;br&gt;skild verksamhet som har tilldelats medel enligt första stycket, har kom-&lt;br&gt;munen rätt till ersättning for sina kostnader för barnomsorgen från&lt;br&gt;barnets hemkommun. Detsamma gäller när en kommun i sin motsvaran-&lt;br&gt;de verksamhet har tagit emot ett bam som inte hör hemma i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kommunen skall till försäkringskassan lämna uppgift om vilka&lt;br&gt;bam mellan ett och tre år som har plats inom förskoleverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Enskilda förskolor som får bidrag av en kommun skall till försäk-&lt;br&gt;ringskassan lämna uppgift om vilka bam mellan ett och tre år som har&lt;br&gt;plats inom verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Insatser på individnivå&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stöd och service, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färdtjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Socialtjänsten skall tillhandahålla färdtjänst för människor som på&lt;br&gt;grund av sjukdom, åldrande, funktionshinder eller annan liknande orsak&lt;br&gt;inte kan förflytta sig på egen hand eller använda kollektiva färdmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemtjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Socialtjänsten skall tillhandahålla hemtjänst for människor som på&lt;br&gt;grund av sjukdom, åldrande, funktionshinder eller annan liknande orsak&lt;br&gt;behöver sådan hjälp i den dagliga livsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagverksamheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Socialtjänsten skall tillhandahålla dagverksamheter for människor&lt;br&gt;som på grund av sjukdom, åldrande, funktionshinder eller annan liknan-&lt;br&gt;de orsak behöver sådant stöd i den dagliga livsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda boendeformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Socialtjänsten skall tillhandahålla särskilda boendeformer for män-&lt;br&gt;niskor som på grund av sjukdom, åldrande, funktionshinder eller annan&lt;br&gt;liknande orsak behöver tillsyn, omvårdnad och vård i den dagliga livs-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under&lt;br&gt;sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och&lt;br&gt;umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt behov av stöd och hjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Socialtjänsten skall i sin omsorg om bam och ungdom tillgodose det&lt;br&gt;särskilda behov av stöd och hjälp som kan föreligga sedan ett mål om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge har avgjorts av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fam i lj erådgi vn ing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Socialtjänsten skall sörja för att familjerådgivning kan erbjudas dem&lt;br&gt;som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personligt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Socialtjänsten skall sörja för att personligt stöd kan tillhandahållas&lt;br&gt;människor som begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bam som inte har fyllt 15 år får personligt stöd i form av kontakt-&lt;br&gt;person utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till&lt;br&gt;det. Har bamet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om bamet&lt;br&gt;självt begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Socialtjänsten skall sörja för att människor som av fysiska, psykiska&lt;br&gt;eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring kan erbjudas&lt;br&gt;meningsfull sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård och behandling utanför hemmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till familjehem&lt;br&gt;och hem för vård och boende för enskilda och familjer som behöver&lt;br&gt;vårdas eller bo utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Socialtjänsten skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i&lt;br&gt;ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för&lt;br&gt;vård och boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Socialtjänsten skall upprätta en individuell plan för vård som be-&lt;br&gt;reds enskilda och familjer utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Socialtjänsten ansvarar för att den som genom dess försorg har&lt;br&gt;tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utfor-&lt;br&gt;mas så att den främjar den enskildes samhörighet med de anhöriga och&lt;br&gt;kontakt med hemmiljön. För vård av underåriga i familjehem finns ytter-&lt;br&gt;ligare bestämmelser i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Socialtjänsten skall medverka till att underåriga som bereds vård i&lt;br&gt;familjehem får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma levnads-&lt;br&gt;förhållanden. Socialtjänsten skall även verka för att de får lämplig ut-&lt;br&gt;bildning samt svara för de särskilda stödinsatser som den underårige kan&lt;br&gt;behöva under vistelsen i familjehemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall aktivt erbjuda föräldrarna råd, stöd och annan hjälp&lt;br&gt;som de behöver för att upprätthålla en god kontakt med den underårige&lt;br&gt;och familjehemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall vidta de åtgärder som behövs för att underlätta en&lt;br&gt;återförening mellan den underårige och föräldrarna eller för att trygga&lt;br&gt;den underåriges uppväxt utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Socialtjänsten skall genom personliga besök och på annat sätt fort-&lt;br&gt;löpande hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen och ge&lt;br&gt;dessa behövligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vård i familjehem och hem för vård och boende skall bedrivas i&lt;br&gt;samråd med socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Socialtjänsten skall minst en gång var sjätte månad överväga om&lt;br&gt;vården fortfarande behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;delar ytterligare föreskrifter om vård i familjehem och i hem för vård&lt;br&gt;och boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Med socialtjänsten i 13-17 §§ avses socialtjänsten i den kommun&lt;br&gt;som beslutat om placeringen. Om ärendet flyttats till en annan kommun&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 14 kap. 1 § avses socialtjänsten i den kommu-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall skall tillgodoses av&lt;br&gt;staten. Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för&lt;br&gt;dessa hem. Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hem-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten kan om det finns särskilda skäl för det genom avtal uppdra åt&lt;br&gt;ett landsting eller en kommun att inrätta och driva hem som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård i ett sådant hem som avses i första stycket får avgift tas ut av&lt;br&gt;den kommun som begärt placeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 16 och 18 §§ gäller även i fråga om vård i hem som&lt;br&gt;avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Rätten till bistånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den enskilde har rätt till bistånd av socialtjänsten for sin försörjning&lt;br&gt;(försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt (annat bistånd), om hans&lt;br&gt;behov inte kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.&lt;br&gt;Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett själv-&lt;br&gt;ständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om försörjningsstöd meddelas i 2 och 3 §§ och&lt;br&gt;om annat bistånd i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten får utge försörjningsstöd med högre belopp än som&lt;br&gt;följer av 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Försörjningsstöd lämnas for kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa&lt;br&gt;och hygien samt dagstidning, telefon, TV-licens och liknande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. boende, hushållsel, lokala resor, barnomsorg, hemtjänst, hemförsäk-&lt;br&gt;ring, läkarvård, akut tandvård, glasögon, medlemskap i fackförening och&lt;br&gt;arbetslöshetskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Försörjningsstöd enligt 2 § 1 beräknas per år i procent av det bas-&lt;br&gt;belopp som enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring har fastställts for året och utgör for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ensamstående 100,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sammanboende 85,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bam 0-3 år 50,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bam 4-10 år 60,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. hemmavarande skolungdom 11-20 år 70.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger beräknas belopp enligt första stycket till&lt;br&gt;annan skälig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjningsstöd enligt 2 § 2 beräknas till belopp motsvarande den en-&lt;br&gt;skildes kostnader for utgiftsposterna. Om särskilda skäl föreligger får&lt;br&gt;dock stödet minskas med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med annat bistånd avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hemtjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. färdtjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. boende i särskilda fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. barnomsorg som avses i 4 kap. 9 § första stycket eller i andra sär-&lt;br&gt;skilda fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. personligt stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. ekonomiskt bistånd till andra ändamål än som anges i 1-6 och 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes ekonomiska förhållanden får beaktas endast vid pröv-&lt;br&gt;ning av bistånd som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utges med stöd av första stycket 7, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser förtur till plats inom barnomsorg av ekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten får vägra utge bistånd for vård och behandling som den&lt;br&gt;enskilde påbörjat eller genomfört innan nämnden avgjort ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Särskilda regler till skydd för underåriga&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Socialtjänsten skall med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen&lt;br&gt;hos bam och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling.&lt;br&gt;Socialtjänsten skall i nära samarbete med hemmen sörja för att bam och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd&lt;br&gt;som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det,&lt;br&gt;vård och fostran utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att&lt;br&gt;socialtjänsten behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta&lt;br&gt;till socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Myndigheter vars verksamhet berör bam och ungdom samt andra&lt;br&gt;myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga&lt;br&gt;att genast till ansvarig nämnd hos kommunen anmäla om de i sin verk-&lt;br&gt;samhet får kännedom om något som kan innebära att socialtjänsten be-&lt;br&gt;höver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är&lt;br&gt;anställda hos sådana myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet enligt första stycket gäller också dem som är&lt;br&gt;yrkesverksamma inom privat verksamhet som berör bam och ungdom&lt;br&gt;eller arman privat verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på&lt;br&gt;socialtjänstens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som är verksamma inom kommunal familjerådgivning gäller&lt;br&gt;anmälningsplikt enligt första stycket endast om de i sin verksamhet får&lt;br&gt;kännedom om att en underårig utnyttjas sexuellt eller misshandlas i&lt;br&gt;hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;lagen (1993:335) om Barnombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i&lt;br&gt;3 § första och andra styckena är skyldiga att till ansvarig nämnd hos&lt;br&gt;kommunen lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse for utredning&lt;br&gt;av en underårigs behov av skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som enligt första stycket är skyldig att lämna uppgifter är också,&lt;br&gt;utan hinder av bestämmelsen i 36 kap. 5 § andra stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken, skyldig att lämna motsvarande uppgifter som vittne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten skall i sin verksamhet informera om bestämmelserna&lt;br&gt;i 2-4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om socialtjänsten genom anmälan enligt 2-3 §§ eller på annat sätt&lt;br&gt;får kännedom om något som kan innebära att socialtjänsten behöver&lt;br&gt;ingripa till en underårigs skydd, skall socialtjänsten omedelbart inleda en&lt;br&gt;utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utredningen får socialtjänsten, för bedömningen av behovet av in-&lt;br&gt;satser, göra hembesök, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontak-&lt;br&gt;ter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt&lt;br&gt;utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än&lt;br&gt;vad som är betingat av omständigheterna i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom tre&lt;br&gt;månader. Finns det särskilda skäl får socialtjänsten besluta att förlänga&lt;br&gt;utredningen för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Socialtjänsten är skyldig att slutföra en utredning enligt 6 § och fatta&lt;br&gt;beslut i ärendet även om den underårige byter vistelsekommun. Vad nu&lt;br&gt;sagts gäller dock inte om den nya vistelsekommunen samtycker till att ta&lt;br&gt;över utredningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En underårig får inte utan socialtjänstens beslut om vård eller med-&lt;br&gt;givande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett hem som inte&lt;br&gt;tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten får inte besluta om vård eller lämna ett medgivande utan&lt;br&gt;att förutsättningarna för god vård och fostran och i övrigt gynnsamma&lt;br&gt;uppväxtförhållanden i hemmet är utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om socialtjänstens prövning enligt 8 § andra stycket gäller ett hem&lt;br&gt;i en annan kommun, skall socialtjänsten informera och samråda med den&lt;br&gt;andra kommunen innan den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Är det fråga om en underårig som tas emot i ett hem på initiativ av&lt;br&gt;enskild lämnas medgivande enligt 8 § första stycket av socialtjänsten i&lt;br&gt;den kommun där hemmet är beläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Är det fråga om att ta emot ett utländskt bam i syfte att adoptera&lt;br&gt;det, skall medgivande enligt 8 § första stycket inhämtas innan bamet&lt;br&gt;lämnar sitt hemland. Medgivandet lämnas av socialtjänsten i de blivande&lt;br&gt;adoptivföräldrarnas hemkommun och upphör att gälla om inte bamet har&lt;br&gt;tagits emot i hemmet inom ett år från det medgivandet lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan socialtjänsten beslutar i en fråga om medgivande som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall socialtjänsten pröva om det förmedlingssätt som&lt;br&gt;sökanden kommer att använda sig av är tillförlitligt eller ej. Social-&lt;br&gt;tjänsten skall i denna fråga inhämta yttrande från Statens nämnd för&lt;br&gt;internationella adoptionsfrågor (NIA), om det inte är uppenbart obehöv-&lt;br&gt;ligt. Visar prövningen att det kan befaras att förmedlingssättet inte är&lt;br&gt;tillförlitligt, skall socialtjänsten vägra sitt medgivande. I ett beslut om&lt;br&gt;medgivande skall socialtjänsten ange för vilket förmedlingssätt med-&lt;br&gt;givandet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När ett bams bästa kräver det, får socialtjänsten förbjuda eller be-&lt;br&gt;gränsa möjligheterna för en person, som har sitt hem inom kommunen,&lt;br&gt;att i sitt hem ta emot andras underåriga bam för vistelse som inte är&lt;br&gt;tillfällig och som inte omfattas av bestämmelserna om medgivande i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva verksam-&lt;br&gt;het som syftar till att förmedla underåriga till hem som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för auktoriserade sammanslutningar att i vissa fall lämna för-&lt;br&gt;medlingshjälp m.m. finns bestämmelser i lagen (1979:552) om interna-&lt;br&gt;tionell adoptionshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om socialtjänsten får veta att någon åtgärd behöver vidtas ifråga&lt;br&gt;om vårdnad eller förmynderskap för en underårig, skall socialtjänsten&lt;br&gt;göra framställning eller ansökan om det hos den domstol till vilken&lt;br&gt;målet eller ärendet hör. Detsamma gäller om socialtjänsten i förekom-&lt;br&gt;mande fall bedömer att en underårig är i behov av målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 7 och 8 §§ samt 9 § andra och tredje styckena föräldrabalken&lt;br&gt;finns bestämmelser om överflyttning av vårdnad till särskilt förordnad&lt;br&gt;förmyndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialtjänsten finner att god man eller förvaltare enligt föräldra-&lt;br&gt;balken bör förordnas för någon, skall socialtjänsten anmäla det till över-&lt;br&gt;förmyndaren. Anmälan till överförmyndaren skall också göras om&lt;br&gt;socialtjänsten finner att någon inte längre bör ha förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Bestämmelser om vård av unga i vissa fall finns i lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Avgifter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär medför inte kostnads-&lt;br&gt;ansvar för den enskilde vårdtagaren. Kommunen får dock, utom beträff-&lt;br&gt;ande underårig, ta ut ersättning för uppehället av den som på grund av&lt;br&gt;missbruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel får vård&lt;br&gt;eller behandling i ett hem för vård och boende eller i ett familjehem.&lt;br&gt;Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om den högsta ersättning&lt;br&gt;som får tas ut för varje dag. För andra stöd- och hjälpinsatser än som&lt;br&gt;angetts nu får kommunen ta ut skälig ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en underårig genom socialtjänstens försorg får vård i ett annat&lt;br&gt;hem än det egna, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning delta i&lt;br&gt;kommunens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver. Social-&lt;br&gt;tjänsten får i sådant fall uppbära underhållsbidrag som avser den under-&lt;br&gt;årige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om tjänst för vilken&lt;br&gt;avgift har bestämts enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För plats i av kommunen anordnad förskola, fritidshem, integrerad&lt;br&gt;skolbarnsomsorg, familjedaghem, färdtjänst, familjerådgivning, hjälp i&lt;br&gt;hemmet, service och omvårdnad, sådant boende som avses i 5 kap. 4 §&lt;br&gt;eller annan liknande social tjänst får socialtjänsten ta ut skäliga avgifter&lt;br&gt;enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte&lt;br&gt;överstiga kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana platser i förskolan som avses i 4 kap. 8 och 9 §§ får avgift&lt;br&gt;tas ut endast i den mån verksamheten överstiger 15 timmar i veckan&lt;br&gt;eller 525 timmar om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende får&lt;br&gt;inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763), uppgå till så stort belopp att den enskilde&lt;br&gt;inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Socialtjänsten får återkräva ekonomiskt bistånd som den enskilde har&lt;br&gt;erhållit enligt 6 kap. endast om biståndet har lämnats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. som förskott på en förmån eller ersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till den som på grund av förhållanden som han inte kunnat råda&lt;br&gt;över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 6 kap. får&lt;br&gt;socialtjänsten återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om åter-&lt;br&gt;betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd&lt;br&gt;utgått obehörigen eller med för högt belopp får socialtjänsten besluta att&lt;br&gt;återbetalning skall ske av vad som för mycket utbetalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i annat fall än som avses i första stycket obehörigen eller&lt;br&gt;med för högt belopp uppburit ekonomiskt bistånd och han skäligen bort&lt;br&gt;inse detta, får socialtjänsten också besluta att återbetalning skall ske av&lt;br&gt;vad som för mycket utbetalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vill socialtjänsten föra talan om ersättning som en enskild inte be-&lt;br&gt;talar godvilligt för kostnad som kommunen har haft enligt 1 § första&lt;br&gt;eller andra stycket eller för ekonomiskt bistånd som avses i 3-4 §§, skall&lt;br&gt;talan väckas hos länsrätten inom tre år från det kommunens kostnad&lt;br&gt;uppkom. Talan väcks vid länsrätten i det län där den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige gen-&lt;br&gt;om att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd&lt;br&gt;att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars&lt;br&gt;synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Socialtjänsten får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet&lt;br&gt;som avses i 1 § första och andra styckena samt 3 och 4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Delegering, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Med nämnd i detta kapitel avses nämnd enligt 1 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Uppdrag att besluta på nämndens vägnar får endast ges åt ett utskott&lt;br&gt;i ärenden som ankommer på nämnden enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 5 kap. 17 §, 7 kap. 8 och 9 §§ samt 8 kap. 4 § denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje&lt;br&gt;stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 9 § lagen (1964:143) om bidragsförskott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 14 § lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Uppdrag att besluta på nämndens vägnar får när det gäller för-&lt;br&gt;äldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 1 kap. 4 § föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 2 kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 6 kap. 19 § föräldrabalken beträffande beslut att utse utredare i mål&lt;br&gt;och ärenden om vårdnad eller umgänge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering får dock endast ske till ett utskott när det gäller befogenhet&lt;br&gt;enligt 2 kap. 9 § föräldrabalken att besluta att inte påbörja utredning&lt;br&gt;eller att lägga ned en påbörjad utredning samt enligt 7 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångs-&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Nämnden skall själv eller genom ombud föra kommunens talan i&lt;br&gt;mål och ärenden som enligt denna lag eller annan författning ankommer&lt;br&gt;på nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Nämnden skall hos fullmäktige, kommunstyrelsen, andra nämnder än&lt;br&gt;som avses i 1 kap. 7 § och hos andra myndigheter göra de framställ-&lt;br&gt;ningar som nämnden finner påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Nämnden får inhämta yttranden och upplysningar från kommun-&lt;br&gt;styrelsen, andra nämnder än som avses i 1 kap. 7 § och från beredningar&lt;br&gt;och tjänstemän i den egna kommunen, när det behövs för nämndens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om rätt att i vissa fall fatta beslut i nämndens ställe finns bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Handläggning av ärenden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Socialtjänsten skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som gen-&lt;br&gt;om ansökan eller på annat sätt har kommit till socialtjänstens kännedom&lt;br&gt;och som kan föranleda någon åtgärd av socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utredning har inletts enligt första stycket och ärendet avser vård av&lt;br&gt;missbrukare skall socialtjänsten slutföra utredningen och fatta beslut i&lt;br&gt;ärendet, även om den enskilde byter vistelsekommun. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om den nya vistelsekommunen samtycker till att överta&lt;br&gt;utredningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 6 och 7 §§ finns särskilda bestämmelser om utredning be-&lt;br&gt;träffande underårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En framställning från en enskild om en social tjänst skall handläggas&lt;br&gt;som en ansökan om bistånd enligt 6 kap. om inte den enskilde motsätter&lt;br&gt;sig sådan handläggning eller socialtjänsten bifaller framställningen på&lt;br&gt;annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i första stycket avser inte handläggning av framställning&lt;br&gt;om placering i bamomsorgskö eller annat kommunalt turordningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för&lt;br&gt;ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så&lt;br&gt;att den som är obehörig inte får tillgång till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den enskilde bör hållas underrättad om de joumalanteckningar och&lt;br&gt;andra anteckningar som förs om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten skall tillämpa bestämmelserna i 13 § förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223) om remiss i alla ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I ärenden hos socialtjänsten som avser myndighetsutövning mot&lt;br&gt;någon enskild skall socialtjänsten tillämpa följande bestämmelser i för-&lt;br&gt;valtningslagen (1986:223), nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 20 § om motivering av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte upp-&lt;br&gt;gifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i förskola eller&lt;br&gt;fritidshem, om ett sådant boende som avses i 5 kap. 4 § eller om någon&lt;br&gt;annan liknande social tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga om en an-&lt;br&gt;sökan eller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende&lt;br&gt;som rör myndighetsutövning mot enskild hos denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som enligt vad som sägs i 6 § skall ges tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) har rätt att få företräde inför&lt;br&gt;nämnd som avses i 1 kap. 7 §, om inte särskilda skäl föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ges tillfälle att yttra sig skall underrättas om sin rätt att få&lt;br&gt;företräde inför nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bam som har fyllt 15 år har rätt att själva föra sin talan i mål och&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Socialtjänsten har rätt att av de allmänna försäkringskassorna eller&lt;br&gt;arbetslöshetskassorna få uppgifter om ekonomisk hjälp som har lämnats&lt;br&gt;till enskilda, som har ärenden hos socialtjänsten. Socialtjänsten har&lt;br&gt;vidare rätt att få uppgifter som lämnats till kommunen i ärenden om&lt;br&gt;ekonomisk hjälp enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för&lt;br&gt;flyktingar och vissa andra utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I mål och ärenden enligt denna lag som avser myndighetsutövning&lt;br&gt;mot enskild får delgivning inte ske med tillämpning av 12 eller 15 §&lt;br&gt;delgivningslagen (1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Register m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I sådana personregister hos socialtjänsten som utgör sammanställ-&lt;br&gt;ningar av uppgifter får inte tas in uppgifter om ömtåliga personliga för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hindrar inte att det i ett personregister tas in uppgifter om åt-&lt;br&gt;gärder som har beslutats inom socialtjänsten och som innebär myndig-&lt;br&gt;hetsutövning och den bestämmelse på vilken ett beslut om en sådan&lt;br&gt;åtgärd grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om registren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Anteckningar och andra uppgifter i en personakt som tillhör&lt;br&gt;socialtjänstens personregister skall gallras fem år efter det sista anteck-&lt;br&gt;ningen gjordes i akten. Gallring skall dock inte ske så länge uppgifter&lt;br&gt;om samma person inte har gallrats av socialtjänsten enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter i personregister som avses i 1 § första stycket skall gallras&lt;br&gt;fem år efter det att de förhållanden som uppgiften avser har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det att gall-&lt;br&gt;ringsskyldigheten inträdde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om personregister som förs med hjälp av automatisk data-&lt;br&gt;behandling finns bestämmelser i datalagen (1973:289).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Följande handlingar får inte gallras med stöd av bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning&lt;br&gt;om faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning&lt;br&gt;om adoption.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att en&lt;br&gt;underårig har placerats eller tagits emot i ett hem för vård och boende, i&lt;br&gt;ett familjehem eller i ett annat enskilt hem som inte tillhör någon av&lt;br&gt;hans förädrar eller någon annan som har vårdnaden om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar skall vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;2 § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kom-&lt;br&gt;muner och i övriga kommuner beträffande ett representativt urval av&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsten och den som bedriver sådan privat verksamhet som&lt;br&gt;avses i 12 kap. 3 § skall, enligt vad regeringen närmare föreskriver, ur&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personregister lämna ut uppgifter till Socialstyrelsen for angelägna statis-&lt;br&gt;tiska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Socialtjänsten och den som bedriver sådan privat verksamhet som&lt;br&gt;avses i 12 kap. 3 § skall, enligt vad regeringen närmare föreskriver,&lt;br&gt;lämna statistiska uppgifter till Socialstyrelsen for officiell statistik enligt&lt;br&gt;lagen (1992:889) om den officiella statistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Socialtjänsten skall lämna ut uppgifter ur personregister till statliga&lt;br&gt;myndigheter, när detta begärs for forskningsändamål och det kan ske&lt;br&gt;utan risk for att den enskilde eller någon honom närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Socialtjänsten skall på begäran av en annan myndighet till denna&lt;br&gt;lämna uppgifter om utgiven ekonomisk hjälp, om syftet är att undvika&lt;br&gt;felaktiga utbetalningar från det allmänna eller en felaktig taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår att socialtjänsten&lt;br&gt;utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar social-&lt;br&gt;tjänstens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § femte stycket&lt;br&gt;samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av&lt;br&gt;samma stycke följer också att sekretess inte hindrar att uppgift, som&lt;br&gt;angår misstanke om brott for vilket inte är föreskrivet lindrigare straff&lt;br&gt;än fängelse i två år, lämnas till en åklagarmyndighet, polismyndighet&lt;br&gt;eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgift om huruvida någon vistas i ett hem for vård och boende, om&lt;br&gt;uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-&lt;br&gt;myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgift om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om&lt;br&gt;avskiljande av denne från högskoleutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 kap. Särskilda bestämmelser om privat verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd krävs för yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;privat verksamhet i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hem för vård och boende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda boendeformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hem för viss annan heldygnsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. dagvård för funktionshindrade eller äldre med stora vårdbehov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på tillstånd enligt första stycket gäller inte för verksamhet som&lt;br&gt;kommunen genom ett avtal enligt 1 kap. 10 § överlämnat till ett privat&lt;br&gt;rättssubjekt att utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd får beviljas endast om verksamheten uppfyller kraven på&lt;br&gt;god kvalitet och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får förenas med villkor av betydelse för säkerhet och kvalitet&lt;br&gt;i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Under tillsyn av länsstyrelsen står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamhet för vilken krav på tillstånd gäller enligt 1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhet som kommunen genom ett avtal enligt 1 kap. 10 §&lt;br&gt;överlämnat till ett privat rättssubjekt att utföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan privat verksamhet än som anges under 1 och 2 från vilken&lt;br&gt;kommunen upphandlar tjänster for att fullgöra skyldigheter enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamhet som står under dess&lt;br&gt;tillsyn enligt 3 § och får inhämta de upplysningar som behövs för till-&lt;br&gt;synen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om socialtjänsten får kännedom om missförhållanden eller brister i&lt;br&gt;privat verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn skall social-&lt;br&gt;tjänsten underrätta länsstyrelsen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det i tillståndspliktig verksamhet sker förändringar som inte är&lt;br&gt;obetydliga skall länsstyrelsen omedelbart underrättas härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § För privat verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt 3 §&lt;br&gt;gäller följande bestämmelser i denna lag, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 1 kap. 1 § (övergripande mål för socialtjänsten),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 2 kap. 1 § (krav på kvalitet),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 2 kap. 2 § (krav att bedriva verksamheten målinriktat och plan-&lt;br&gt;mässigt m.m.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 2 kap. 4 § (den enskildes medinflytande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om privat verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt&lt;br&gt;3 § inte uppfyller kraven på god kvalitet enligt 2 kap. 1 § eller de be-&lt;br&gt;stämmelser som i övrigt gäller för verksamheten enligt denna lag, skall&lt;br&gt;länsstyrelsen förelägga den ansvarige för verksamheten att inom före-&lt;br&gt;skriven tid avhjälpa missförhållandena eller bristerna. Föreläggandet kan&lt;br&gt;kombineras med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om missförhållandena eller bristerna är allvarliga och inte åtgärdas&lt;br&gt;efter beslut enligt första stycket eller om effekterna av ett föreläggande&lt;br&gt;inte kan avvaktas med hänsyn till vårdtagares liv och hälsa får läns-&lt;br&gt;styrelsen med omedelbar verkan förbjuda fortsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utdömande av vite beslutar länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om länsstyrelsen har meddelat ett beslut enligt 8 § andra stycket&lt;br&gt;skall den inom en vecka underställa beslutet länsrättens prövning. Läns-&lt;br&gt;rätten skall inom två veckor besluta om förbudet skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Länsstyrelsen får hos länsrätten väcka talan om förbud att bedriva&lt;br&gt;privat verksamhet som står under dess tillsyn enligt 3 §. Länsrätten skall&lt;br&gt;inom två veckor efter det att talan väckts meddela beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd enligt 1 § eller föreläggande&lt;br&gt;enligt 8 § får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;privat verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja vad han därvid har erfarit om enskildas personliga för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § För privat barnomsorg finns bestämmelser i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 3 och 4 §§ finns bestämmelser om anmälnings- respektive&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet för den som är yrkesverksam inom privat verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap. Statens tillsyn, uppföljning och utvärdering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;§ Staten skall genom tillsyn, uppföljning och utvärdering följa&lt;br&gt;tillämpningen av denna lag samt bidra till att vidareutveckla social-&lt;br&gt;tjänsten. Dessa uppgifter fullgörs på nationell nivå av Socialstyrelsen&lt;br&gt;och inom länet av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Socialstyrelsen skall i sitt arbete lägga tyngdpunkten vid att följa&lt;br&gt;upp och utvärdera socialtjänstens verksamhet. I denna uppgift ingår&lt;br&gt;också att producera och publicera verksamhetsstatistik inom social-&lt;br&gt;tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledning för socialtjänstens verksamhet skall Socialstyrelsen utfärda&lt;br&gt;allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Länsstyrelsen skall i sitt arbete lägga tyngdpunkten vid tillsyn av&lt;br&gt;socialtjänstens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Till länsstyrelsernas uppgifter hör också att informera och ge råd till&lt;br&gt;allmänheten i frågor som rör socialtjänsten samt biträda kommunerna&lt;br&gt;med råd i deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialstyrelsen och länsstyrelserna har rätt att inspektera social-&lt;br&gt;tjänsten samt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Bestämmelserna i 1-5 §§ gäller också för de uppgifter som enligt&lt;br&gt;annan författning än socialtjänstlagen åvilar socialnämnd eller nämnd&lt;br&gt;som avses i 1 kap. 7 §. Denna verksamhet skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i detta kapitel anses som socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 kap. Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd beträffande en&lt;br&gt;enskild person kan flyttas över till en annan kommun, om kommunen&lt;br&gt;samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överflyttning kan också ske efter beslut av länsrätten, om den som be-&lt;br&gt;rörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommunen och det&lt;br&gt;med hänsyn till den enskildes önskemål och varaktigheten av hjälp-&lt;br&gt;behovet framstår som lämpligt. Framställning om överflyttning görs av&lt;br&gt;socialtjänsten i den kommun där frågan om överflyttning har uppkommit&lt;br&gt;och ges in till länsrätten i det län där denna kommun är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som behövs för att en kommun skall kunna ta över ett ären-&lt;br&gt;de får lämnas ut utan hinder av att sekretess gäller enligt 7 kap. 4 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om någon efter beslut av socialtjänsten i en kommun vistas i en&lt;br&gt;annan kommun i familjehem, hem för vård och boende eller sådan boen-&lt;br&gt;deform som avses i 5 kap. 4 § har socialtjänsten i den kommun som&lt;br&gt;beslutat om vistelsen ansvaret för det bistånd enligt 6 kap. och de in-&lt;br&gt;dividuellt behovsprövade sociala tjänster som anges i 5 kap. 1, 2, 3 och&lt;br&gt;8 §§ som den enskilde kan behöva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten i den kommun där den enskilde är folkbokförd har sam-&lt;br&gt;ma ansvar som enligt första stycket för bistånd och sociala tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. under kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ&lt;br&gt;av annan än kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en kommun till följd av föreskrifterna i 1 kap. 5 § har påtagit&lt;br&gt;sig en kostnad som kommunen anser att en annan huvudman än kom-&lt;br&gt;mun bort bestrida enligt sitt ansvar, får kommunen hos den huvud-&lt;br&gt;mannen begära att det utgivna beloppet helt eller delvis återbetalas.&lt;br&gt;Kommer kommunen och den andra huvudmannen inte överens om åter-&lt;br&gt;betalning som nu sagts får kommunen hos länsrätten i det län inom&lt;br&gt;vilket kommunen är belägen föra talan om det återkrav som är ifråga.&lt;br&gt;Länsrätten kan därvid, om den finner det skäligt, fördela kostnaderna&lt;br&gt;mellan kommunen och den andre huvudmannen med hänsyn till hjälp-&lt;br&gt;behovets karaktär och övriga omständigheter av betydelse för kostnads-&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordran som avses i första stycket preskriberas tre år efter till-&lt;br&gt;komsten. I övrigt gäller preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana&lt;br&gt;fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Socialtjänstens beslut får överklagas hos länsrätten, om social-&lt;br&gt;tjänsten har meddelat beslut i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bistånd enligt 6 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medgivande enligt 7 kap. 8 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förbud enligt 7 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återbetalningsskyldighet enligt 8 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. eftergift enligt 8 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt&lt;br&gt;eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först&lt;br&gt;sedan det har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Till böter döms den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åsidosätter bestämmelserna i 7 kap. 8 § första stycket eller 13 §&lt;br&gt;första stycket, om inte gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff&lt;br&gt;i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet som avses i 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 12 kap. 8 § fortsätter&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialtjänsten,&lt;br&gt;länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I den mån huvudmannen för ett hem för vård och boende, som drivs&lt;br&gt;av landsting eller kommun, beslutar det, får de som bereds vård där inte&lt;br&gt;inneha alkohol eller andra berusningsmedel. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i&lt;br&gt;människokroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan egendom påträffas hos en intagen eller någon annanstans&lt;br&gt;inom hemmet utan att det finns känd ägare till den, får den omhändertas.&lt;br&gt;Den som förestår hemmet skall låta förstöra eller försälja egendomen&lt;br&gt;enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp&lt;br&gt;som erhålls vid försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten en- Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;ligt denna lag, om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder Bilaga 2&lt;br&gt;sådana utomordentliga forhållanden som är föranledda av krig eller av&lt;br&gt;krigsfara som riket har befunnit sig i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 juli 1996, då stadgan (1970:88) om enskilda&lt;br&gt;vårdhem och socialtjänstlagen (1980:620) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialtjänstkommitténs lagförslag om&lt;br&gt;Dokumentation och Socialtjänstregister&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Författningsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;l. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om dokumentation och socialtjänstregister&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Dokumentation inom socialtjänsten m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Nämnd som avses i 1 kap. 7 § socialtjänstlagen (1996:000) svarar&lt;br&gt;för att personal inom socialtjänsten dokumenterar sin verksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skyldighet som anges i första stycket gäller även för ett kom-&lt;br&gt;munalförbund enligt kommunalförbundslagen (1985:894), Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse samt för den som bedriver privat verksamhet och står under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn enligt 12 kap. 3 § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om social-&lt;br&gt;tjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av miss-&lt;br&gt;brukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag&lt;br&gt;handhas av nämnd som avses i 1 § första stycket. Med socialtjänst&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt asylsökande och andra utlänningar,&lt;br&gt;ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlän-&lt;br&gt;ningar, ärenden om tillstånd till riksfärdtjänst samt verksamhet enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § All handläggning av ärenden som rör enskild samt verkställighet av&lt;br&gt;beslut om stödinsatser, vård och behandling enligt 2 § skall dokumente-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt första stycket skall fullgöras genom dokumentation&lt;br&gt;av utredningar och beslut samt genom löpande anteckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verkställighet av stödinsatser, vård och behandling enligt första&lt;br&gt;stycket avses inte barnomsorg enligt 4 kap. 5 § eller färdtjänst enligt 5&lt;br&gt;kap. 1 § socialtjänstlagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med socialtjänsthandling avses i denna lag handling som upprättats&lt;br&gt;vid dokumentation enligt 3 § och handling som har kommit in i sådan&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som socialtjänsthandling avses framställning i skrift eller bild samt&lt;br&gt;upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast&lt;br&gt;med tekniska hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. denna lag finns bestämmelser om personuppgifter i datalagens&lt;br&gt;(1973:289) mening som förs med stöd av automatisk databehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Socialtjänsthandlingar skall tillföras och sammanställas i en person-&lt;br&gt;akt så snart de har upprättats eller kommit in enligt 4 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En personakt får endast omfatta en enskild person. Socialtjänsthand-&lt;br&gt;lingar i ett ärende som omfattar flera personer i samma hushåll får dock&lt;br&gt;tillföras en för dessa personer gemensam akt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en anmälan kommit in till en myndighet inom socialtjänsten&lt;br&gt;som myndigheten inte finner anledning att inleda utredning med an-&lt;br&gt;ledning av, får anmälan inte tillföras en personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumentationens innehåll, utformning och hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Dokumentationen skall innehålla de uppgifter som behövs för att&lt;br&gt;tillgodose den enskildes rätt till en säker handläggning av ärendet och en&lt;br&gt;insats av god kvalitet på den vård, behandling och stödinsats som han&lt;br&gt;erhåller. Uppgifter enligt 8-9 §§ dokumenteras om de har betydelse i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En socialtjänsthandling som har upprättats skall innehålla uppgift om&lt;br&gt;vem som har gjort en viss anteckning och tidpunkt för anteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall uppgifter hämtas in från annan skall detta antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I verksamhet som avser handläggning av ett ärende skall dokumen-&lt;br&gt;tation ske av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anhängiggörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning till utredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den enskildes aktuella situation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedömning av den enskildes behov av insatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. beslut och de bestämmelser som har tillämpats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. skäl för beslut samt i vilken form och i vilken omfattning insatser&lt;br&gt;enligt 3 § första stycket skall utgå, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om ett beslut har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I verksamhet som består av verkställighet av beslut om stödinsats,&lt;br&gt;vård och behandling skall dokumentation ske av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om den enskilde som har betydelse för utförandet av stöd-&lt;br&gt;insatsen, vården och behandlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgifter om mål och syfte med stödinsatsen, vården och behand-&lt;br&gt;lingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om vidtagna åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i vilken mån målen enligt 2 har uppnåtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. orsak till att en beslutad åtgärd inte vidtagits, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anledning till att stödinsatsen, vården och behandlingen har av-&lt;br&gt;slutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån behovet av dokumentation kan tillgodoses enligt patient-&lt;br&gt;joumallagen (1985:562) behöver inte uppgifter dokumenteras enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som antecknat uppgifter i en socialtjänsthandling som upp-&lt;br&gt;rättats enligt 3 § ansvarar för uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En socialtjänsthandling skall upprättas så långt möjligt efter&lt;br&gt;samråd med den enskilde och med beaktande av den enskildes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dokumentationen skall framgå om den enskilde har avvikande&lt;br&gt;mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En socialtjänsthandling som upprättas inom socialtjänsten skall&lt;br&gt;vara skriven på svenska språket, vara tydligt utformad och så långt&lt;br&gt;möjligt förståelig för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Uppgifter i en socialtjänsthandling får inte utplånas eller göras&lt;br&gt;oläsliga. Vid rättelse av en felaktig uppgift i en socialtjänsthandling skall&lt;br&gt;det anges när rättelsen har skett och vem som har gjort den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Varje socialtjänsthandling skall hanteras och forvaras så, att&lt;br&gt;obehöriga inte får tillgång till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en socialtjänsthandling eller en avskrift eller en kopia av hand-&lt;br&gt;lingen har lämnats ut till någon, bör det antecknas i personakten vem&lt;br&gt;som har fått handlingen, avskriften eller kopian och när denna har&lt;br&gt;lämnats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av socialtjänsthandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Socialtjänsthandlingar som ingår i en personakt skall gallras fem&lt;br&gt;år efter det sista anteckningen gjordes i akten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det att gall-&lt;br&gt;ringsskyldigheten inträdde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Följande handlingar hos myndighet inom socialtjänsten får inte&lt;br&gt;gallras med stöd av bestämmelserna i 15 § första stycket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning&lt;br&gt;om faderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning&lt;br&gt;om adoption,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att en&lt;br&gt;underårig har placerats eller tagits emot i ett hem för vård och boende, i&lt;br&gt;ett familjehem eller i ett annat enskilt hem som inte tillhör någon av&lt;br&gt;hans föräldrar eller någon arman som har vårdnaden om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar skall vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;15 § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av&lt;br&gt;kommuner och i övriga kommuner beträffande ett representativt urval av&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagande och återlämnande av personakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om det på sannolika skäl kan antas att en personakt hos den som&lt;br&gt;bedriver privat verksamhet och står under länsstyrelsens tillsyn enligt 12&lt;br&gt;kap. 3 § socialtjänstlagen (1996:000) inte kommer att handhas enligt&lt;br&gt;föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelas med&lt;br&gt;stöd av lagen, får länsstyrelsen besluta att akt skall tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får också besluta om omhändertagande av en personakt&lt;br&gt;hos den som bedriver sådan privat verksamhet som avses i första&lt;br&gt;stycket, om den som ansvarar för hanteringen av personakten ansöker&lt;br&gt;om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omhändertagen personakt skall återlämnas, om det är möjligt och&lt;br&gt;det inte finns skäl för omhändertagande enligt första stycket. Beslut i&lt;br&gt;fråga om återlämnande meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av den&lt;br&gt;som vid beslutet om omhändertagande ansvarade för hanteringen av&lt;br&gt;personakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Personakter som skall tas om hand enligt 17 § skall förvaras av-&lt;br&gt;skilda hos arkivmyndigheten i den kommun där personaktema finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagna personakter skall bevaras i fem år från det att de kom&lt;br&gt;in till arkivmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett beslut om omhändertagande av personakter får verkställas även&lt;br&gt;om det inte har vunnit laga kraft, om inte något annat har föreskrivits i&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att verkställa&lt;br&gt;ett beslut om omhändertagande av personakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Länsstyrelsens beslut i fråga om omhändertagande eller återläm-&lt;br&gt;nande av personakter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighet och sekretess m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om rätten att ta del av socialtjänsthandlingar inom socialtjänsten&lt;br&gt;finns bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet som har hand om en sådan personakt som omhänder-&lt;br&gt;tagits enligt 17 § har, om uppgift ur akten begärs för särskilt fall, sam-&lt;br&gt;ma skyldighet att lämna uppgiften som den som varit ansvarig för akten&lt;br&gt;före överlämnandet till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En socialtjänsthandling i en personakt hos den som bedriver&lt;br&gt;privat verksamhet och står under länsstyrelsens tillsyn enligt 12 kap. 3 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1996:000) skall på begäran av den enskilde så snart&lt;br&gt;som möjligt tillhandahållas honom för läsning eller avskrivning på stället&lt;br&gt;eller i avskrift eller kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i personakten hos den som avses i första stycket skall inte&lt;br&gt;lämnas ut om de inte kunnat lämnas ut enligt bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utlämnande av en personakt enligt första och andra stycke-&lt;br&gt;na prövas av den som är ansvarig för personakten. Anser denne att per-&lt;br&gt;sonakten eller någon del av den inte bör lämnas ut, skall han genast med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna frågan till länsstyrelsen för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut enligt tredje stycket&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel&lt;br&gt;får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Socialtjänstregister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag tillämpas på personregister som behövs för sådan hand-&lt;br&gt;läggning av ärenden och verkställighet av beslut inom socialtjänstens&lt;br&gt;verksamhetsområden som enligt 1 kap. denna lag eller annan författning&lt;br&gt;ankommer på en kommun, ett kommunalförbund, Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse eller utförs av någon som bedriver privat verksamhet och som&lt;br&gt;står under länsstyrelsens tillsyn enligt 12 kap. 3 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1996:000). Sådana register benämns socialtjänstregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte personregister som får föras utan tillstånd en-&lt;br&gt;ligt datalagen eller som har inrättats med stöd av annan lag eller rege-&lt;br&gt;ringens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett socialtjänstregister får inte inrättas och foras utan att regeringen&lt;br&gt;beslutat om det i en förordning. Föreskrifter om hur registret skall föras&lt;br&gt;och användas meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En kommun, ett kommunalförbund, Statens institutionsstyrelse samt&lt;br&gt;den som bedriver privat verksamhet och som står under länsstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn enligt 12 kap. 3 § socialtjänstlagen (1996:000) får, i den utsträck-&lt;br&gt;ning regeringen föreskriver, föra ett socialtjänstregister dels för sådan&lt;br&gt;handläggning av ärenden och verkställighet av beslut inom social-&lt;br&gt;tjänstens verksamhetsområden som anges i 1 § första stycket, dels för&lt;br&gt;förberedande åtgärder för handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En kommun, ett kommunalförbund, Statens institutionsstyrelse samt&lt;br&gt;den som bedriver privat verksamhet och som står under länsstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn enligt 12 kap. 3 § socialtjänstlagen (1996:000) får använda ett&lt;br&gt;socialtjänstregister för uppföljning, utvärdering, framställning av statistik&lt;br&gt;och egen tillsyn beträffande sådan verksamhet som registret får användas&lt;br&gt;för enligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan verksamhet som avses i 3 §, med undantag för verksamhet&lt;br&gt;bedriven av Statens institutionsstyrelse, gäller följande. Länsstyrelsen&lt;br&gt;respektive Socialstyrelsen får använda ett socialtjänstregister för tillsyn,&lt;br&gt;uppföljning, utvärdering och framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerinnehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett socialtjänstregister får endast innehålla de uppgifter som behövs&lt;br&gt;för sådan handläggning av ärenden och verkställighet av beslut inom&lt;br&gt;socialtjänstens verksamhetsområden som avses i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambearbetning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om regeringen inte föreskriver något annat, får uppgifter till ett&lt;br&gt;socialtjänstregister hämtas från ett annat sådant register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspek-&lt;br&gt;tionen kan följa att ett socialtjänstregister får tillföras uppgifter som&lt;br&gt;avses i 5 § från andra personregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registeransvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för socialtjänstregistret&lt;br&gt;skall vara nämnd som enligt 1 kap. 7 § socialtjänstlagen (1996:000)&lt;br&gt;utövar ledningen av socialtjänsten och i övriga fall den myndighet som&lt;br&gt;ansvarar för handläggning av ärenden och verkställighet av beslut inom&lt;br&gt;socialtjänstens verksamhetsområden enligt 1 kap. 1 §. Detta gäller också&lt;br&gt;den som på motsvarande sätt utför handläggning och verkställighet av&lt;br&gt;beslut genom privat verksamhet och som står under länsstyrelsens tillsyn&lt;br&gt;enligt 12 kap. 3 § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktåtkomst till registrerade uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Med undantag för sådan nämnd som avses i 1 kap. 7 § socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1996:000), får endast den som är registeransvarig enligt 7 § ha&lt;br&gt;direktåtkomst till uppgifter i det register som ansvaret gäller. Direkt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtkomst till uppgifter i ett socialtjänstregister får, hos sådan institution&lt;br&gt;som har att fatta beslut om intagning, endast finnas beträffande uppgifter&lt;br&gt;som är hänförliga till personer som är föremål for vård vid den institu-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de socialtjänstregister for vilka Statens institutionsstyrelse ansvarar&lt;br&gt;gäller de ytterligare begränsningar beträffande direktåtkomst till upp-&lt;br&gt;gifter som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökbegrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Uppgifter i ett socialtjänstregister får användas som sökbegrepp&lt;br&gt;endast om det behövs för tillämpning av lag eller arman författning eller&lt;br&gt;för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning eller&lt;br&gt;framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämnande av uppgifter på ADB-medium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Uppgifterna i ett socialtjänstregister får lämnas ut på medium för&lt;br&gt;automatisk databehandling endast om det följer av lag eller förordning&lt;br&gt;eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av&lt;br&gt;statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som är registeransvarig för ett socialtjänstregister skall se till&lt;br&gt;att den enskilde som är eller avses bli registrerad på lämpligt sätt får&lt;br&gt;information om registret. Informationen skall innehålla en beskrivning&lt;br&gt;av de uppgifter som registret får innehålla samt upplysning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. registerändamålen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rätten att få registerutdrag och rättelse med stöd av datalagen&lt;br&gt;(1973:289),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de begränsningar i fråga om direktåtkomst till registrerade uppgifter,&lt;br&gt;utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling,&lt;br&gt;sökbegrepp och bevarande av uppgifter som gäller för registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gallring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § De regler för bevarande och gallring som föreskrivs i 1 kap. 15&lt;br&gt;och 16 §§ denna lag skall gälla även för socialtjänstregister.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Ett motsvarande personregister&lt;br&gt;som har inrättats före ikraftträdandet får utan hinder av lagen föras intill&lt;br&gt;utgången av år 1997 i den mån registret inte ersätts av ett register in-&lt;br&gt;rättat enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 och 6 §§ samt 14 kap. 2 § sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som&lt;br&gt;uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som en-&lt;br&gt;skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verksam-&lt;br&gt;het enligt lagstiftningen om social-&lt;br&gt;tjänst och den särskilda lagstift-&lt;br&gt;ningen om vård av unga och av&lt;br&gt;missbrukare utan samtycke samt&lt;br&gt;verksamhet som i annat fall enligt&lt;br&gt;lag handhas av socialnämnd. Till&lt;br&gt;socialtjänst räknas också verksam-&lt;br&gt;het hos annan myndighet som&lt;br&gt;innefattar omprövning av beslut av&lt;br&gt;socialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;samt verksamhet hos kommunal&lt;br&gt;invandrarbyrå. Med socialtjänst&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt&lt;br&gt;asylsökande och andra utlänningar,&lt;br&gt;ärenden om introduktionsersättning&lt;br&gt;för flyktingar och vissa andra ut-&lt;br&gt;länningar, ärenden om tillstånd till&lt;br&gt;riksfärdtjänst samt verksamhet en-&lt;br&gt;ligt lagstiftningen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindra-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verksam-&lt;br&gt;het enligt lagstiftningen om social-&lt;br&gt;tjänst och den särskilda lagstift-&lt;br&gt;ningen om vård av unga och av&lt;br&gt;missbrukare utan samtycke samt&lt;br&gt;verksamhet som i annat fall enligt&lt;br&gt;lag handhas av socialnämnd. Till&lt;br&gt;socialtjänst räknas också verksam-&lt;br&gt;het hos annan myndighet som&lt;br&gt;innefattar omprövning av beslut av&lt;br&gt;nämnd som avses i 1 kap. 7 £&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1996:000) eller&lt;br&gt;särskild tillsyn över nämndens&lt;br&gt;verksamhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med&lt;br&gt;socialtjänst jämställs ärenden om&lt;br&gt;bistånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om introduk-&lt;br&gt;tionsersättning för flyktingar och&lt;br&gt;vissa andra utlänningar, ärenden&lt;br&gt;om tillstånd till riksfärdtjänst samt&lt;br&gt;verksamhet enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet&lt;br&gt;som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 1 kap. 17 § lagen&lt;br&gt;(1996:000) om dokumentation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse SFS 1994:595&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstregister m.m. för upp-&lt;br&gt;gift om enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden. Utan hinder av sekre-&lt;br&gt;tessen får uppgift lämnas till per-&lt;br&gt;sonal som avses i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;nämnda lag om uppgiften behövs&lt;br&gt;för handläggning av ärende samt&lt;br&gt;verkställighet av beslut om stödin-&lt;br&gt;satser, vård och behandling samt&lt;br&gt;det är av synnerlig vikt att upp-&lt;br&gt;giften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte anmälan eller beslut i ärenden&lt;br&gt;om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket&lt;br&gt;gäller inte heller beslut i fråga om&lt;br&gt;omhändertagande eller återläm-&lt;br&gt;nande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och annan verksamhet&lt;br&gt;som avses i 1 § samt inom social-&lt;br&gt;tjänsten för anmälan eller annan&lt;br&gt;utsaga av enskild om någons&lt;br&gt;hälsotillstånd eller andra person-&lt;br&gt;liga förhållanden, om det kan an-&lt;br&gt;tas att fara uppkommer för att den&lt;br&gt;som har gjort anmälan eller avgivit&lt;br&gt;utsagan eller någon honom närstå-&lt;br&gt;ende utsätts för våld eller annat&lt;br&gt;allvarligt men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och arman verksamhet&lt;br&gt;som avses i 1 § samt inom social-&lt;br&gt;tjänsten och annan verksamhet&lt;br&gt;som avses i 4 § fjärde stycket för&lt;br&gt;anmälan eller annan utsaga av en-&lt;br&gt;skild om någons hälsotillstånd&lt;br&gt;eller andra personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om det kan antas att fara upp-&lt;br&gt;kommer för att den som har gjort&lt;br&gt;anmälan eller avgivit utsagan eller&lt;br&gt;någon honom närstående utsätts&lt;br&gt;för våld eller annat allvarligt men&lt;br&gt;om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen högst femtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas&lt;br&gt;till myndighet, om uppgiften behövs där för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande&lt;br&gt;från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndig-&lt;br&gt;heten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myn-&lt;br&gt;dighet där uppgiften förekommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse SFS 1992:890&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse SFS 1994:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften&lt;br&gt;förekommer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt ytt-&lt;br&gt;rande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förunder-&lt;br&gt;sökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer&lt;br&gt;och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för&lt;br&gt;delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos myndighet&lt;br&gt;som driver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, om den&lt;br&gt;enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall hållas hemligt&lt;br&gt;och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, läm-&lt;br&gt;nas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan&lt;br&gt;antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det&lt;br&gt;annars finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas&lt;br&gt;till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att&lt;br&gt;ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan&lt;br&gt;antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6, 33 och 34 §§,&lt;br&gt;8 kap 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första&lt;br&gt;eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är&lt;br&gt;föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess&lt;br&gt;enligt 7 kap. 1,4, 33 eller 34 § inte att uppgift som angår misstanke om&lt;br&gt;brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekre-&lt;br&gt;tess enligt 9 kap. 9 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt 7 kap. 4 § första&lt;br&gt;och tredje styckena hindrar inte&lt;br&gt;att uppgift om enskild lämnas till&lt;br&gt;en myndighet inom samma kom-&lt;br&gt;mun om sekretess enligt mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse blir gällan-&lt;br&gt;de för uppgiften hos den mot-&lt;br&gt;tagande myndigheten, och om upp-&lt;br&gt;giften behövs för att bedöma be-&lt;br&gt;hovet för att den enskilde skall få&lt;br&gt;stödinsats, vård eller behandling&lt;br&gt;som avses i 1 kap. lagen&lt;br&gt;(1996:000) om dokumentation och&lt;br&gt;socialtjänstregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt 7 kap 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar&lt;br&gt;inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående&lt;br&gt;missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstå-&lt;br&gt;ende till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den&lt;br&gt;enskilde skall fa nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det&lt;br&gt;väntade bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i datalagen (1973:289)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a § tredje stycket 3. datalagen (1973:289)&lt;br&gt;skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förordning om bamomsorgsregister&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om personregister som&lt;br&gt;med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen&lt;br&gt;(1996:000) om dokumentation och socialtjänstregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För de ändamål som anges i 3 § får en kommun eller ett kommu-&lt;br&gt;nalförbund föra ett bamomsorgsregister.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registrets ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En kommun eller ett kommunalförbund får använda bamomsorgs-&lt;br&gt;registret för handläggning av ärenden om placering av bam enligt 4 kap.&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bamomsorgsregistret får tillföras de uppgifter som behövs för&lt;br&gt;handläggning som avses i 3 § enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om inkomst från personregister som förs med stöd av&lt;br&gt;skatteregisterlagen (1980:343),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgifter om folkbokföring från personregister som förs med stöd&lt;br&gt;av lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om sjukpenninggrundande inkomst från personregister som&lt;br&gt;förs med stöd av lagen (1993:747) om sjukförsäkringsregister hos de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassorna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgifter om inkomst från personregister som förs med stöd av&lt;br&gt;lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registrets innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Bamomsorgsregistret får innehålla uppgifter enligt följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den barnomsorg som erbjuds (inklusive resurser och insatser) och&lt;br&gt;önskemål om barnomsorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personuppgifter om den som söker placering av bam samt om&lt;br&gt;dennes maka eller sambo (inklusive inkomstuppgifter),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Personuppgifter om det bam som skall placeras (inklusive hemspråk&lt;br&gt;och hemspråksgrupp),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kösystemet till den omsorg som sökts och placeringar inom detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Placeringar inom barnomsorgen och debitering av avgifter (inklusive&lt;br&gt;administrativa och tekniska uppgifter),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Uppgifter om förtur enligt 4 kap. 5 § andra stycket och 9 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Utlämnande av uppgifter i bamomsorgsregistret på medium för&lt;br&gt;automatisk databehandling får ske för personaladministrativa ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsföreskrifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Föreskrifter om hur lagen (1996:000) om dokumentation och social- Bilaga 3&lt;br&gt;tjänstregister m.m. skall verkställas i fråga om bamomsorgsregistret samt&lt;br&gt;föreskrifter for verkställighet av denna förordning meddelas av Social-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bemötandeutredningens Lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;F örfattningsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;br&gt;dels att 3 och 73 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen&lt;br&gt;får det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på&lt;br&gt;andra huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av&lt;br&gt;asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 6 a § meddelas föreskrifter om&lt;br&gt;ansvar för kommunen i visst fall&lt;br&gt;för enskild som vistas utanför&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna paragraf meddelas före-&lt;br&gt;skrifter om rätt till bistånd för en-&lt;br&gt;skild som vistas utanför kom-mu-&lt;br&gt;nen. Föreskrifterna gäller en-skild&lt;br&gt;som uppfyller de villkor som anges&lt;br&gt;i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för biståndsrätten&lt;br&gt;gäller att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vill flytta till kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har fyllt 65 år och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. varaktigt har omfattande vård-&lt;br&gt;och omsorgsinsatser eller varaktigt&lt;br&gt;är i behov av sådana insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till bistånd prövas enligt&lt;br&gt;föreskrifterna i 6 § och på samma&lt;br&gt;villkor som för dem som vis-tas i&lt;br&gt;inflyttningskommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till bistånd enligt denna&lt;br&gt;paragraf prövas efter framställ-&lt;br&gt;ning av den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av inflyttningskom-&lt;br&gt;munen är den kommun där den&lt;br&gt;enskilde vistas skyldig att bistå&lt;br&gt;den förra kommunen med den&lt;br&gt;utredning som kan behövas för&lt;br&gt;bedömningen av biståndsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73 §&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol,&lt;br&gt;om nämnden har meddelat beslut i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bistånd enligt 6 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bistånd enligt 6 och 6 a §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medgivande enligt 25 §,&lt;br&gt;förbud enligt 27 §, eller&lt;br&gt;eftergift enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En läns-&lt;br&gt;rätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas&lt;br&gt;först sedan det har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den.................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Betänkandet (SOU 1996:161) Rätt att flytta - en fråga om&lt;br&gt;bemötande av äldre&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser: Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Kristianstads län, Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatte-&lt;br&gt;verket, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län,&lt;br&gt;Huddinge kommun, Nacka kommun, Norrtälje kommun, Täby kommun,&lt;br&gt;Värmdö kommun, Nyköpings kommun, Linköpings kommun,&lt;br&gt;Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Växjö kommun, Kalmar&lt;br&gt;kommun, Ängelholms kommun, Malmö kommun, Ystads kommun,&lt;br&gt;Kungsbacka kommun,Göteborgs kommun, Kungälvs kommun, Alingsås&lt;br&gt;kommun, Falköpings kommn, Örebro kommun, Västerås kommun, Falu&lt;br&gt;kommun, Hudiksvalls kommun, Östersunds kommun, Umeå kommun,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Kommunförbundet Stockholms län, Kom-&lt;br&gt;munförbundet Kristianstads län, Kommunförbundet Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus län, Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,&lt;br&gt;Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges socialchefer, Pensionärernas riksorganisation,&lt;br&gt;Riksförbundet Pensionärs-Gemenskap, Statspensionärernas riksförbund,&lt;br&gt;Sveriges pensionärsförbund, Anhörigrådet i Sverige, De handikappades&lt;br&gt;riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Riksförbundet för&lt;br&gt;dementas rättigheter, Sveriges dövas riksförbund, Synskadades riksför-&lt;br&gt;bund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;br&gt;dels att 41-46 §§ samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1996:791) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 41 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 3-6, 9, 12, 19, 20, 22, 23, 27, 30, 33, 36, 37, 47, 50-52,&lt;br&gt;68-71 och 73-75 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 67 § skall lyda &amp;quot;Tillsyn över social-&lt;br&gt;tjänsten&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 a-6 i, 7 a, 33 a,&lt;br&gt;50 a, 50 b, 69 a-69 c, 70 a-70 c, 72 a och 72 b §§, samt närmast före&lt;br&gt;69 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund&lt;br&gt;främja människomas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska och sociala trygghet,&lt;br&gt;jämlikhet i levnadsvillkor och&lt;br&gt;aktiva deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för&lt;br&gt;sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla en-&lt;br&gt;skildas och gruppers egna resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall bygga på respekt för människomas självbestäm-&lt;br&gt;manderätt och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtgärder rör barn skall&lt;br&gt;barnets bästa sättas i främsta rum-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen&lt;br&gt;får det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på&lt;br&gt;andra huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av&lt;br&gt;asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 i och 72 a §§ finns föreskrifter&lt;br&gt;om ansvar i vissa fall för annan&lt;br&gt;kommun än den i vilken den en-&lt;br&gt;skilde vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 46 § 1991:1667.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de&lt;br&gt;nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag eller annan författning sägs om socialnämnd&lt;br&gt;gäller i förekommande fall den eller de nämnder som utses enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får sluta avtal med&lt;br&gt;någon annan om att utföra kom-&lt;br&gt;munens uppgifter inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Uppgifter som innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning får dock inte&lt;br&gt;med stöd av denna bestämmelse&lt;br&gt;överlämnas till ett bolag, en före-&lt;br&gt;ning, en samfällighet, en stiftelse&lt;br&gt;eller en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får sluta avtal med&lt;br&gt;någon annan om att utföra kom-&lt;br&gt;munens uppgifter inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Genom ett sådant avtal&lt;br&gt;får en kommun tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster åt en annan kommun.&lt;br&gt;Uppgifter som innefattar myndig-&lt;br&gt;hetsutövning får dock inte med&lt;br&gt;stöd av denna bestämmelse över-&lt;br&gt;lämnas till ett bolag, en förening,&lt;br&gt;en samfällighet, en stiftelse eller&lt;br&gt;en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till socialnämndens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,&lt;br&gt;medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhälls-&lt;br&gt;organ, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i&lt;br&gt;kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informera om socialtjänsten i kommunen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för goda levnadsförhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara for omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekono-&lt;br&gt;misk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom stöd&lt;br&gt;och avlösning underlätta för dem&lt;br&gt;som vårdar närstående som är&lt;br&gt;långvarigt sjuka, äldre eller som&lt;br&gt;har funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde har rätt till bistånd&lt;br&gt;av socialnämnden for sin försörj-&lt;br&gt;ning och sin livsföring i övrigt, om&lt;br&gt;hans behov inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte själv eller på annat&lt;br&gt;sätt kan tillgodose sina behov har&lt;br&gt;rätt till bistånd av socialnämnden&lt;br&gt;för sin försörjning (för s örj-&lt;br&gt;n i n gs s t ö d) och för sin livs-&lt;br&gt;föring i övrigt {annat bi-&lt;br&gt;st ånd) på de villkor som anges i&lt;br&gt;6 b-6 g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom bi-&lt;br&gt;ståndet tillförsäkras en skälig lev-&lt;br&gt;nadsnivå. Biståndet skall utformas&lt;br&gt;så att det stärker hans resurser att&lt;br&gt;leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1381.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a § Den enskilde skall genom&lt;br&gt;biståndet tillförsäkras en skälig&lt;br&gt;levnadsnivå. Biståndet skall ut-&lt;br&gt;formas så att det stärker hans&lt;br&gt;eller hennes resurser att leva ett&lt;br&gt;självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 b § Försörjningsstöd lämnas&lt;br&gt;för skäliga kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. livsmedel, kläder och skor, lek&lt;br&gt;och fritid, förbrukningsvaror,&lt;br&gt;hälsa och hygien samt dagstidning,&lt;br&gt;telefon och TV-licens,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;boende, hushållsel, arbets-&lt;br&gt;resor, hemförsäkring, läkarvård,&lt;br&gt;akut tandvård, glasögon samt med-&lt;br&gt;lemskap i fackförening och arbets-&lt;br&gt;löshetskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäliga kostnader enligt första&lt;br&gt;stycket 1 skall beräknas till ett&lt;br&gt;schablonbelopp. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl beräknas dessa kostna-&lt;br&gt;der dock till en annan skälig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 c § Socialnämnden får begära&lt;br&gt;att den som uppbär försörjnings-&lt;br&gt;stöd under viss tid skall delta i av&lt;br&gt;nämnden anvisad praktik eller an-&lt;br&gt;nan kompetenshöjande verksamhet&lt;br&gt;om den enskilde inte har kunnat&lt;br&gt;beredas någon lämplig arbets-&lt;br&gt;marknadspolitisk åtgärd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har fyllt tjugofem år, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har fyllt tjugofem år men av&lt;br&gt;särskilda skäl är i behov av kom-&lt;br&gt;petenshöjande insatser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. följer en utbildning med till-&lt;br&gt;gång till finansiering i särskild&lt;br&gt;ordning men under tid för studie-&lt;br&gt;uppehåll ansöker om försörjnings-&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktik eller kompetenshöjande&lt;br&gt;verksamhet som avses i första&lt;br&gt;stycket skall syfta till att utveckla&lt;br&gt;den enskildes möjligheter att i&lt;br&gt;framtiden försörja sig själv. Verk-&lt;br&gt;samheten skall stärka den enskil-&lt;br&gt;des möjligheter att komma in på&lt;br&gt;arbetsmarknaden eller, där så är&lt;br&gt;lämpligt, på en fortsatt utbildning.&lt;br&gt;Den skall utformas med skälig&lt;br&gt;hänsyn till den enskildes individu-&lt;br&gt;ella önskemål och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall samråda&lt;br&gt;med länsarbetsnämnden innan be-&lt;br&gt;slut fattas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 d § Om den enskilde utan god-&lt;br&gt;tagbart skäl avböjer att delta i&lt;br&gt;praktik eller annan kompetens-&lt;br&gt;höjande verksamhet som anvisats&lt;br&gt;enligt 6 c § får fortsatt försörj-&lt;br&gt;ningsstöd vägras eller nedsättas.&lt;br&gt;Detsamma gäller om han eller hon&lt;br&gt;utan godtagbart skäl uteblir från&lt;br&gt;praktiken eller den kompetens-&lt;br&gt;höjande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 e § Socialnämnden får besluta&lt;br&gt;att den som deltar i praktik eller&lt;br&gt;annan kompetenshöjande verksam-&lt;br&gt;het enligt 6 c § skall ges förhöjt&lt;br&gt;försörjningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 f § Den som deltar i praktik&lt;br&gt;eller annan kompetenshöjande&lt;br&gt;verksamhet enligt 6 c § skall där-&lt;br&gt;vid inte anses som arbetstagare. I&lt;br&gt;den utsträckning den enskilde utför&lt;br&gt;uppgifter som stämmer överens&lt;br&gt;med eller till sin art liknar sådant&lt;br&gt;som vanligen utförs vid för-&lt;br&gt;värvsarbete, skall han eller hon&lt;br&gt;dock likställas med arbetstagare&lt;br&gt;vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§,&lt;br&gt;3 kap. 1-4 §§ och 7-14 §§, 4 kap.&lt;br&gt;1-4 §§ och 8-10 §§ samt 7-9 kap.&lt;br&gt;arbetsmiljölagen (1977:1160) och&lt;br&gt;av lagen (1976:380) om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 g § Med annat bistånd avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. färdtjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hemtjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. särskilt boende för service och&lt;br&gt;omvårdnad för äldre eller bostad&lt;br&gt;med särskild service för funk-&lt;br&gt;tionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 h § Socialnämnden får ge bi-&lt;br&gt;stånd även i andra fall än som av-&lt;br&gt;ses i 6 b och 6 g §§ om det finns&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 i § En person som önskar&lt;br&gt;flytta till en annan kommun, men&lt;br&gt;till följd av ålderdom, funktions-&lt;br&gt;hinder eller allvarlig sjukdom har&lt;br&gt;ett varaktigt behov av omfattande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård- och omsorgsinsatser och&lt;br&gt;därför inte kan genomföra flytt-&lt;br&gt;ningen utan att den andra kom-&lt;br&gt;munen erbjuder behövliga insatser,&lt;br&gt;får hos den kommunen ansöka om&lt;br&gt;sådana insatser som avses i 6 g §&lt;br&gt;punkterna 2 och 3. En sådan an-&lt;br&gt;sökan skall behandlas som om den&lt;br&gt;enskilde var bosatt i den andra&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes förhållanden z&lt;br&gt;hemkommunen får inte beaktas vid&lt;br&gt;prövning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av inflyttningskom-&lt;br&gt;munen är hemkommunen skyldig&lt;br&gt;att bistå den förra kommunen med&lt;br&gt;den utredning som kan behövas&lt;br&gt;för bedömningen av ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a § Insatser inom social&lt;br&gt;tjänsten skall vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utförande av socialnämndens&lt;br&gt;uppgifter skall det finnas personal&lt;br&gt;med lämplig utbildning och erfar-&lt;br&gt;enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genom-&lt;br&gt;föras tillsammans med honom och vid behov i samverkan med andra&lt;br&gt;samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en åtgärd rör ett barn skall&lt;br&gt;barnets inställning så långt det är&lt;br&gt;möjligt klarläggas. Hänsyn skall&lt;br&gt;tas till barnets vilja med beaktan-&lt;br&gt;de av dess ålder och mognad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att bam och ungdom växer upp under trygga och goda för-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveck-&lt;br&gt;ling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos bam och ungdom,&lt;br&gt;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos bam och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen sörja for att bam och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran&lt;br&gt;utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1527.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om bam och ung-&lt;br&gt;dom tillgodose det särskilda behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp som kan före-&lt;br&gt;ligga sedan en tvist om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge har avgjorts av en&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att&lt;br&gt;äldre människor får möjlighet att&lt;br&gt;leva och bo självständigt och att&lt;br&gt;ha en aktiv och meningsfull till-&lt;br&gt;varo i gemenskap med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om bam och ung-&lt;br&gt;dom tillgodose det särskilda behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp som kan finnas&lt;br&gt;sedan ett mål eller ärende om&lt;br&gt;vårdnad, umgänge eller adoption&lt;br&gt;har avgjorts av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att&lt;br&gt;äldre människor får möjlighet att&lt;br&gt;leva och bo självständigt och&lt;br&gt;under trygga förhållanden och&lt;br&gt;med respekt för deras självbestäm-&lt;br&gt;mande och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda bostäder&lt;br&gt;och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåt-&lt;br&gt;komlig service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall inrätta särskilda boendeformer för service och om-&lt;br&gt;vårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången från ett yrkesverksamt&lt;br&gt;liv skall underlättas genom infor-&lt;br&gt;mation och annat stöd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett&lt;br&gt;annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har&lt;br&gt;tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården bör utformas så att den&lt;br&gt;främjar den enskildes samhörighet&lt;br&gt;med de anhöriga och kontakt med&lt;br&gt;hemmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården bör utformas så att den&lt;br&gt;främjar den enskildes samhörighet&lt;br&gt;med anhöriga och andra närståen-&lt;br&gt;de samt kontakt med hemmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;?&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av andra hem för vård&lt;br&gt;eller boende än sådana som anges&lt;br&gt;i 23 a § skall inom varje landsting&lt;br&gt;tillgodoses av landstinget och&lt;br&gt;kommunerna i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun ansvarar för att&lt;br&gt;det finns tillgång till familjehem&lt;br&gt;och hem för vård eller boende för&lt;br&gt;enskilda och familjer som behöver&lt;br&gt;vårdas och bo utanför det egna&lt;br&gt;hemmet. Enligt 23 a § skall dock&lt;br&gt;behovet av vissa hem tillgodoses&lt;br&gt;av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1403. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunerna&lt;br&gt;upprättar gemensamt en plan över&lt;br&gt;behovet av hem enligt första&lt;br&gt;stycket och fördelningen av an-&lt;br&gt;svaret för deras inrättande och&lt;br&gt;drift. Planen skall redovisas för&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett bams bästa kräver det,&lt;br&gt;får socialnämnden förbjuda en per-&lt;br&gt;son som har sitt hem inom kom-&lt;br&gt;munen att utan nämndens med-&lt;br&gt;givande ta emot andras underåriga&lt;br&gt;bam för sådan vistelse i hemmet&lt;br&gt;som inte är tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § första&lt;br&gt;stycket meddelas av socialnämn-&lt;br&gt;den i vårdnadshavarens hemkom-&lt;br&gt;mun. Om nämndens prövning&lt;br&gt;gäller ett hem i en arman kommun,&lt;br&gt;skall nämnden rådgöra med&lt;br&gt;socialnämnden i den kommunen&lt;br&gt;innan den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett bams bästa kräver det,&lt;br&gt;får socialnämnden förbjuda eller&lt;br&gt;begränsa möjligheterna för en per-&lt;br&gt;son som har sitt hem inom kom-&lt;br&gt;munen, att i hemmet ta emot&lt;br&gt;andras underåriga bam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § första&lt;br&gt;stycket meddelas av socialnämn-&lt;br&gt;den i vårdnadshavarens hemkom-&lt;br&gt;mun. Om nämndens prövning&lt;br&gt;gäller ett hem i en annan kommun,&lt;br&gt;skall nämnden informera och sam-&lt;br&gt;råda med den kommunen innan&lt;br&gt;den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande enligt 25 § tredje stycket och ett samtycke enligt 25 §&lt;br&gt;femte stycket meddelas av socialnämnden i den eller de sökandes hem-&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 25 § fullgör skyldig-&lt;br&gt;heterna enligt 26 §. I de fall samtycke enligt 25 § femte stycket lämnats&lt;br&gt;av socialnämnden i en annan kommun fullgör i stället den nämnden&lt;br&gt;skyldigheterna enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får återkräva&lt;br&gt;ekonomisk hjälp som den enskilde&lt;br&gt;har erhållit enligt 6 §, endast om&lt;br&gt;den har lämnats som förskott på&lt;br&gt;en förmån eller ersättning eller till&lt;br&gt;den som är indragen i arbetskon-&lt;br&gt;flikt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får, z andra fall&lt;br&gt;än som avses i 33 a §, återkräva&lt;br&gt;försörjningsstöd som den enskilde&lt;br&gt;har erhållit enligt 6 b § endast om&lt;br&gt;det har lämnats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. som förskott på en förmån&lt;br&gt;eller ersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till den som är indragen i ar-&lt;br&gt;betskonflikt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till den som på grund av för-&lt;br&gt;hållanden som han eller hon inte&lt;br&gt;kunnat råda över hindrats från att&lt;br&gt;förfoga över sina inkomster och&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ekonomisk hjälp lämnats z&lt;br&gt;annat fall än som avses i 6 §, får&lt;br&gt;socialnämnden återkräva hjälpen,&lt;br&gt;om den har getts under villkor om&lt;br&gt;återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ekonomisk hjälp lämnats&lt;br&gt;med stöd av 6 h §, får socialnämn-&lt;br&gt;den återkräva hjälpen, om den har&lt;br&gt;getts under villkor om återbetal-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avser ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som kan komma att åter-&lt;br&gt;krävas enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;vara skriftligt. Beslutet skall inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om den eller de om-&lt;br&gt;ständigheter som enligt denna&lt;br&gt;paragraf utgör grund för återbe-&lt;br&gt;talningsplikten. Beslutet skall del-&lt;br&gt;ges den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a § Om någon genom oriktiga&lt;br&gt;uppgifter eller genom underlåten-&lt;br&gt;het att lämna uppgifter eller på&lt;br&gt;annat sätt förorsakat att ekono-&lt;br&gt;miskt bistånd enligt 6 b eller 6 h §&lt;br&gt;utgått obehörigen eller med för&lt;br&gt;högt belopp får socialnämnden&lt;br&gt;återkräva vad som har betalats ut&lt;br&gt;för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i annat fall än som&lt;br&gt;avses i första stycket uppburit så-&lt;br&gt;dant ekonomiskt bistånd obe-&lt;br&gt;hörigen eller med för högt belopp&lt;br&gt;och skäligen borde ha insett detta,&lt;br&gt;får socialnämnden återkräva vad&lt;br&gt;som har betalats ut för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;36&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vill socialnämnden föra talan om&lt;br&gt;ersättning som en enskild inte be-&lt;br&gt;talar godvilligt för ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som avses i 33 § eller för&lt;br&gt;kostnad som kommunen har haft&lt;br&gt;enligt 34 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, skall talan väckas hos län-&lt;br&gt;srätten inom tre år från det kom-&lt;br&gt;munens kostnad uppkom. Talan&lt;br&gt;väcks vid länsrätten i det län där&lt;br&gt;den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vill socialnämnden föra talan om&lt;br&gt;ersättning som en enskild inte be-&lt;br&gt;talar godvilligt för ekonomisk&lt;br&gt;hjälp som avses i 33 eller 33 a §&lt;br&gt;eller för kostnad som kommunen&lt;br&gt;har haft enligt 34 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall talan väckas&lt;br&gt;hos länsrätten inom tre år från det&lt;br&gt;kommunens kostnad uppkom.&lt;br&gt;Talan väcks vid länsrätten i det län&lt;br&gt;där den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige&lt;br&gt;genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur&lt;br&gt;stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller&lt;br&gt;annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får helt eller del-&lt;br&gt;vis efterge den ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het som avses i 33 § och 34 §&lt;br&gt;första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden får helt eller del-&lt;br&gt;vis efterge den ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het som avses i 33 och 33 a §§&lt;br&gt;samt 34 § första och andra&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;47 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges endast åt en sär-&lt;br&gt;skild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ären-&lt;br&gt;den som ankommer på nämnden enligt 25 § första-fjärde styckena och&lt;br&gt;28 £ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 §&lt;br&gt;tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av unga samt 13 § lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även i ären-&lt;br&gt;den enligt 25 § femte stycket om&lt;br&gt;fråga är om att inte ge samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även i ären-&lt;br&gt;den enligt 25 § femte stycket om&lt;br&gt;samtycke vägras och beslut enligt&lt;br&gt;36 § om att föra talan om återkrav&lt;br&gt;enligt 33 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom&lt;br&gt;ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som&lt;br&gt;kan föranleda någon åtgärd av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har kommit fram vid ut-&lt;br&gt;redning och som har betydelse för&lt;br&gt;ett ärendes avgörande skall till-&lt;br&gt;varatas på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 a § Vid en utredning om&lt;br&gt;socialnämnden behöver ingripa till&lt;br&gt;en underårigs skydd eller stöd får&lt;br&gt;nämnden, för bedömningen av be-&lt;br&gt;hovet av insatser, konsultera sak-&lt;br&gt;kunniga samt i övrigt ta de kon-&lt;br&gt;takter som behövs. Utredningen&lt;br&gt;skall bedrivas så att inte någon&lt;br&gt;onödigt utsätts för skada eller&lt;br&gt;olägenhet. Den skall inte göras&lt;br&gt;mer omfattande än vad som är&lt;br&gt;motiverat av omständigheterna i&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning enligt första stycket&lt;br&gt;skall bedrivas skyndsamt och vara&lt;br&gt;slutförd senast inom fyra månader.&lt;br&gt;Finns det särskilda skäl får social-&lt;br&gt;nämnden besluta att förlänga ut-&lt;br&gt;redningen för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vad som har kommit fram vid&lt;br&gt;utredning och som har betydelse&lt;br&gt;för ett ärendes avgörande skall&lt;br&gt;tillvaratas på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som berörs av en sådan ut-&lt;br&gt;redning som anges i första stycket&lt;br&gt;skall underrättas om att en utred-&lt;br&gt;ning inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 b § Socialnämnden är skyldig&lt;br&gt;att slutföra en utredning enligt&lt;br&gt;50 a § och fatta beslut i ärendet&lt;br&gt;även om den underårige byter&lt;br&gt;vistelsekommun. Detsamma gäller&lt;br&gt;om en utredning inletts enligt 50 §&lt;br&gt;och ärendet avser vård av miss-&lt;br&gt;brukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om den&lt;br&gt;nya vistelsekommunen samtycker&lt;br&gt;till att ta över utredningen av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ärenden som&lt;br&gt;rör enskilda samt genomförande&lt;br&gt;av beslut om stödinsatser, vård&lt;br&gt;och behandling skall dokumente-&lt;br&gt;ras. Dokumentationen skall utvisa&lt;br&gt;beslut och åtgärder som vidtas i&lt;br&gt;ärendet samt faktiska omständig-&lt;br&gt;heter och händelser av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så&lt;br&gt;att den som är obehörig inte får tillgång till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde bör hållas under-&lt;br&gt;rättad om de joumalanteckningar&lt;br&gt;och andra anteckningar som förs&lt;br&gt;om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumentationen skall utformas&lt;br&gt;med respekt för den enskildes&lt;br&gt;integritet. Den enskilde bör hållas&lt;br&gt;underrättad om de joumalanteck-&lt;br&gt;ningar och andra anteckningar som&lt;br&gt;förs om honom. Om den enskilde&lt;br&gt;anser att någon uppgift i doku-&lt;br&gt;mentationen är oriktig skall detta&lt;br&gt;antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten,&lt;br&gt;biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och&lt;br&gt;andra samhällsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat hem för vård eller boende&lt;br&gt;än sådant som avses i 23 a § står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har rätt att inspektera&lt;br&gt;verksamheten vid sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om enskild&lt;br&gt;verksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vill en enskild person eller sam-&lt;br&gt;manslutning inrätta ett hem för&lt;br&gt;vård eller boende, skall tillstånd&lt;br&gt;sökas hos länsstyrelsen. Ett sådant&lt;br&gt;hem står under löpande tillsyn av&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun där&lt;br&gt;hemmet är beläget. Nämnden har&lt;br&gt;rätt att inspektera verksamheten&lt;br&gt;vid hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket&lt;br&gt;gäller även hem som har inrättats&lt;br&gt;för vård under en begränsad del&lt;br&gt;av dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bolag, en förening, en sam-&lt;br&gt;fällighet, en stiftelse eller en en-&lt;br&gt;skild individ får inte utan tillstånd&lt;br&gt;av länsstyrelsen yrkesmässigt be-&lt;br&gt;driva verksamhet i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hem för vård eller boende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda boendeformer mot-&lt;br&gt;svarande sådana som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hem för viss annan heldygns-&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hem eller öppen verksamhet för&lt;br&gt;vård under en begränsad del av&lt;br&gt;dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall sökas hos länssty-&lt;br&gt;relsen i det län där verksamheten&lt;br&gt;skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för sådan&lt;br&gt;verksamhet som kommunen genom&lt;br&gt;avtal enligt 4 § tredje stycket har&lt;br&gt;överlämnat till en enskild att ut-&lt;br&gt;föra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att bedriva sådan verk-&lt;br&gt;samhet som avses i 69 § får be-&lt;br&gt;viljas endast om verksamheten&lt;br&gt;uppfyller kraven på god kvalitet&lt;br&gt;och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får förenas med villkor&lt;br&gt;av betydelse för kvalitet och&lt;br&gt;säkerhet i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten helt eller till&lt;br&gt;väsentlig del ändras eller flyttas,&lt;br&gt;skall nytt tillstånd sökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:791.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;69 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har tillsyn över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. annat hem för vård eller boen-&lt;br&gt;de än sådant som avses i 23 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhet för vilken det krävs&lt;br&gt;tillstånd enligt 69 § första stycket&lt;br&gt;2-4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet som kommunen&lt;br&gt;genom avtal enligt 4 § tredje&lt;br&gt;stycket har överlämnat till en en-&lt;br&gt;skild att utföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan enskild verksamhet än&lt;br&gt;sådan som omfattas av 1 - 3 från&lt;br&gt;vilken kommunen upphandlar&lt;br&gt;tjänster för att fullgöra skyldig-&lt;br&gt;heter enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har rätt att inspek-&lt;br&gt;tera sådan verksamhet och får&lt;br&gt;inhämta de upplysningar och ta&lt;br&gt;del av de handlingar som behövs&lt;br&gt;för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet för vilken tillstånd&lt;br&gt;krävs enligt 69 § första stycket&lt;br&gt;står under löpande tillsyn av&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun där&lt;br&gt;verksamheten är belägen. Nämn-&lt;br&gt;den har rätt att inspektera verk-&lt;br&gt;samheten och får inhämta de upp-&lt;br&gt;lysningar och ta del av de hand-&lt;br&gt;lingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialnämnden får kännedom&lt;br&gt;om missförhållanden i enskild&lt;br&gt;verksamhet som står under läns-&lt;br&gt;styrelsens tillsyn, skall socialnämn-&lt;br&gt;den underrätta länsstyrelsen om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;70 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något missför-&lt;br&gt;hållande vid ett hem för vård eller&lt;br&gt;boende som står under länsstyrel-&lt;br&gt;sens tillsyn, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga ledningen för hemmet att&lt;br&gt;avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något missför-&lt;br&gt;hållande i sådan verksamhet som&lt;br&gt;står under länsstyrelsens tillsyn en-&lt;br&gt;ligt 69 b §, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga den som ansvarar för&lt;br&gt;verksamheten att avhjälpa missför-&lt;br&gt;hållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande inte&lt;br&gt;efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 a § Bestämmelserna i 51 och&lt;br&gt;52 §§ gäller i tillämpliga delar i&lt;br&gt;enskild verksamhet som står under&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn enligt 69 b §.&lt;br&gt;Dokumentationen skall bevaras så&lt;br&gt;länge den kan antas ha betydelse&lt;br&gt;för åtgärder i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 b § En handling i en person-&lt;br&gt;akt i enskild verksamhet som står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn enligt&lt;br&gt;69 b § skall, om det begärs av den&lt;br&gt;som akten rör, så snart som möj-&lt;br&gt;ligt tillhandahållas denne för läs-&lt;br&gt;ning eller avskrivning på stället&lt;br&gt;eller i avskrift eller kopia, om inte&lt;br&gt;annat följer av 71 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utlämnande enligt&lt;br&gt;första stycket prövas av den som&lt;br&gt;ansvarar för personakten. Anser&lt;br&gt;denne att personakten eller någon&lt;br&gt;del av den inte bör lämnas ut,&lt;br&gt;skall han genast med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna frågan till länsstyrelsen&lt;br&gt;för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 c § Länsstyrelsen får besluta&lt;br&gt;att en personakt i enskild verk-&lt;br&gt;samhet som står under länsstyrel-&lt;br&gt;sens tillsyn enligt 69 b § skall tas&lt;br&gt;om hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om verksamheten upphör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det på sannolika skäl kan&lt;br&gt;antas att personakten inte kommer&lt;br&gt;att handhas enligt föreskrifterna i&lt;br&gt;denna lag eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av lagen,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som ansvarar för&lt;br&gt;personakten ansöker om det och&lt;br&gt;det finns ett påtagligt behov av att&lt;br&gt;akten tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omhändertagen personakt&lt;br&gt;skall återlämnas, om det är möjligt&lt;br&gt;och det inte finns skäl för om-&lt;br&gt;händertagande enligt första&lt;br&gt;stycket. Beslut i fråga om åter-&lt;br&gt;lämnande meddelas av länsstyrel-&lt;br&gt;sen efter ansökan av den som vid&lt;br&gt;beslutet om omhändertagande an-&lt;br&gt;svarade för personakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personakter som har tagits om&lt;br&gt;hand enligt första stycket skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaras avskilda hos arkivmyndig-&lt;br&gt;heten i den kommun där akterna&lt;br&gt;omhändertagits. Personaktema&lt;br&gt;skall bevaras i två år från det att&lt;br&gt;de kom in till arkivmyndigheten.&lt;br&gt;En myndighet som har hand om en&lt;br&gt;personakt som har omhändertagits&lt;br&gt;har, om en uppgift ur akten begärs&lt;br&gt;för särskilt fall, samma skyldighet&lt;br&gt;att lämna uppgiften som den haft&lt;br&gt;som ansvarat för akten före om-&lt;br&gt;händertagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;71&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Var och en som får kännedom&lt;br&gt;om att en underårig misshandlas i&lt;br&gt;hemmet eller annars behandlas&lt;br&gt;där på ett sådant sätt att det är&lt;br&gt;fara för hans hälsa eller utveck-&lt;br&gt;ling bör anmäla detta till social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter vars verksamhet be-&lt;br&gt;rör bam och ungdom samt andra&lt;br&gt;myndigheter inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och socialtjänsten är&lt;br&gt;skyldiga att genast till socialnämn-&lt;br&gt;den anmäla om de i sin verksam-&lt;br&gt;het får kännedom om något som&lt;br&gt;kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs&lt;br&gt;skydd. Detta gäller även dem som&lt;br&gt;är anställda hos sådana myndig-&lt;br&gt;heter samt läkare, lärare, sjuk-&lt;br&gt;sköterskor och barnmorskor som&lt;br&gt;inte har sådan anställning. För&lt;br&gt;familjerådgivning gäller i stället&lt;br&gt;vad som sägs i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en som får kännedom&lt;br&gt;om något som kan innebära att&lt;br&gt;socialnämnden behöver ingripa till&lt;br&gt;en underårigs skydd bör anmäla&lt;br&gt;detta till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter vars verksamhet be-&lt;br&gt;rör bam och ungdom samt andra&lt;br&gt;myndigheter inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och socialtjänsten är&lt;br&gt;skyldiga att genast till socialnämn-&lt;br&gt;den anmäla om de i sin verksam-&lt;br&gt;het får kännedom om något som&lt;br&gt;kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs&lt;br&gt;skydd. Detta gäller även dem som&lt;br&gt;är anställda hos sådana myndig-&lt;br&gt;heter. Sådan anmälningsskyldighet&lt;br&gt;gäller också dem som är verksam-&lt;br&gt;ma inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som berör barn&lt;br&gt;och ungdom eller annan yrkes-&lt;br&gt;mässigt bedriven enskild verksam-&lt;br&gt;het inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;eller på socialtjänstens område.&lt;br&gt;För familjerådgivning gäller i&lt;br&gt;stället vad som sägs i tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast&lt;br&gt;anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en underårig utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:140.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter, befattningshavare&lt;br&gt;och yrkesutövare som anges i and-&lt;br&gt;ra stycket är skyldiga att lämna&lt;br&gt;socialnämnden alla uppgifter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för utred-&lt;br&gt;ning av en underårigs behov av&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter, befattningshavare&lt;br&gt;och yrkesverksamma som anges i&lt;br&gt;andra stycket är skyldiga att lämna&lt;br&gt;socialnämnden alla uppgifter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för utred-&lt;br&gt;ning av en underårigs behov av&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;lagen (1993:335) om Barnombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 a § Om någon efter beslut av&lt;br&gt;en socialnämnd vistas i en annan&lt;br&gt;kommun i familjehem, hem för&lt;br&gt;vård eller boende eller sådan bo-&lt;br&gt;endeform eller bostad som avses i&lt;br&gt;20 § andra stycket, 21 § tredje&lt;br&gt;stycket och 69 § första stycket 2,&lt;br&gt;har den kommun som beslutat om&lt;br&gt;vistelsen ansvaret för det bistånd&lt;br&gt;enligt 6 § samt det individuellt&lt;br&gt;behovsprövade stöd och de indivi-&lt;br&gt;duellt behovsprövade sociala&lt;br&gt;tjänster enligt 10-12 och 16 §§&lt;br&gt;som den enskilde kan behöva.&lt;br&gt;Placeringskommunens ansvar upp-&lt;br&gt;hör om ärendet överflyttas enligt&lt;br&gt;72 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun där den enskilde är&lt;br&gt;folkbokförd har samma ansvar&lt;br&gt;som en placeringskommun enligt&lt;br&gt;första stycket för bistånd, stöd och&lt;br&gt;sociala tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. under kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. under vård på sjukhus eller i&lt;br&gt;annan sjukvårdsinrättning på ini-&lt;br&gt;tiativ av någon annan än en kom-&lt;br&gt;mun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som aktualiserats inför avslut-&lt;br&gt;ningen av vård enligt 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 b § Om vårdnaden av en&lt;br&gt;underårig överflyttats till en eller&lt;br&gt;två särskilt förordnade vårdnads-&lt;br&gt;havare som den underårige tidiga-&lt;br&gt;re varit familjehemsplacerad hos,&lt;br&gt;får kommunen fortsätta att betala&lt;br&gt;dessa vårdnadshavare skälig er-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens beslut får över-&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;73 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens beslut får över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, om nämnden har med-&lt;br&gt;delat beslut i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bistånd enligt 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medgivande, återkallelse av med-&lt;br&gt;givande eller om samtycke enligt&lt;br&gt;25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud enligt 27 §,&lt;br&gt;eller eftergift enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, om nämnden har med-&lt;br&gt;delat beslut i fråga om&lt;br&gt;försörjningsstöd enligt 6 b,&lt;br&gt;vägran eller nedsättning av för-&lt;br&gt;sörjningsstöd enligt 6 d §,&lt;br&gt;annat bistånd enligt 6 g §,&lt;br&gt;ansökan enligt 6 i §,&lt;br&gt;medgivande, återkallelse av med-&lt;br&gt;givande eller om samtycke enligt&lt;br&gt;25 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud eller begränsning enligt&lt;br&gt;27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt&lt;br&gt;eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först&lt;br&gt;sedan det har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 § eller om &amp;lt;&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt 1&lt;br&gt;70 § får överklagas hos allmän &amp;lt;&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;z&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och domstols motsvarande beslut&lt;br&gt;gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;i&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 §, om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och om omhändertagande av per-&lt;br&gt;sonakt enligt 70 c § får överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol. I&lt;br&gt;fråga om överklagande av läns-&lt;br&gt;styrelsens beslut enligt 70 b §&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar bestäm-&lt;br&gt;melserna i 15 kap. 7 § sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och om omhändertagande av per-&lt;br&gt;sonakt enligt 70 c § samt domstols&lt;br&gt;motsvarande beslut gäller omedel-&lt;br&gt;bart. Polismyndigheten skall läm-&lt;br&gt;na den hjälp som behövs för att&lt;br&gt;verkställa ett beslut om om-&lt;br&gt;händertagande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;75 §'&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om inte&lt;br&gt;gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff i lagen (1997:000) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationell adoptionsförmedling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överträder förbud som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 27 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan tillstånd driver ett sådant&lt;br&gt;hem för vård eller boende som&lt;br&gt;avses i 69 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i strid mot ett förbud som har&lt;br&gt;meddelats enligt 70 § fortsätter&lt;br&gt;verksamheten vid ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överträder förbud eller be-&lt;br&gt;gränsning som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 27 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;utan tillstånd driver sådan&lt;br&gt;verksamhet som avses i 69 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i strid mot ett förbud som har&lt;br&gt;meddelats enligt 70 § fortsätter&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,&lt;br&gt;länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 68-70 och 72 a §§, 75 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 samt upphävandet av punkt 2 av övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna till lagen (1996:791) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) den&lt;br&gt;1 juli 1997, och i övrigt den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att inrätta ett hem&lt;br&gt;för vård eller boende skall anses ha fått tillstånd att bedriva motsvarande&lt;br&gt;verksamhet enligt 69 § i dess nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den som har tillstånd att bedriva enskild verksamhet med stöd av&lt;br&gt;punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:791) om ändring i&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) skall anses ha erhållit tillstånd enligt 69 § i&lt;br&gt;dess nya lydelse om det för verksamheten krävs tillstånd även enligt de&lt;br&gt;nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om tillstånd som enligt punkterna 2 och 3 skall gälla som&lt;br&gt;tillstånd enligt 69 § i dess nya lydelse fastställer länsstyrelsen till vilken&lt;br&gt;punkt i nämnda paragraf som verksamheten skall hänföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om en ansökan om bistånd kommit in före ikraftträdandet skall&lt;br&gt;äldre bestämmelser tillämpas i vad avser tid före den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en&lt;br&gt;god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som bor i en sådan boendeform&lt;br&gt;eller bostad som avses i 20 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620). Varje&lt;br&gt;kommun skall även i samband&lt;br&gt;med dagverksamhet, som omfattas&lt;br&gt;av 10 § socialtjänstlagen, erbjuda&lt;br&gt;en god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som vistas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en&lt;br&gt;god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som bor i en sådan boendeform&lt;br&gt;eller bostad som avses i 20 § and-&lt;br&gt;ra stycket och 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) eller&lt;br&gt;som efter beslut av kommunen bor&lt;br&gt;i sådan särskild boendeform som&lt;br&gt;avses i 69 § första stycket 2 sam-&lt;br&gt;ma lag. Varje kommun skall även&lt;br&gt;i samband med dagverksamhet,&lt;br&gt;som omfattas av 10 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen, erbjuda en god hälso-&lt;br&gt;och sjukvård åt dem som vistas&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten&lt;br&gt;att erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och&lt;br&gt;kommunen kommer överens om det samt regeringen medger det.&lt;br&gt;Överenskommelsen får avse även ansvar for förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård&lt;br&gt;som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de upp-&lt;br&gt;gifter som kommunen ansvarar for enligt denna lag. En uppgift som&lt;br&gt;innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestäm-&lt;br&gt;melse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse&lt;br&gt;eller en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1151.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om ° Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård Bilaga 6&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun skall betala ersättning till ett landsting för kostnader för&lt;br&gt;hälso- och sjukvård åt personer som är folkbokförda i kommmunen&lt;br&gt;enligt vad som sägs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvaret för personer&lt;br&gt;som efter beslut av en kommun&lt;br&gt;vistas i en annan kommun i sådan&lt;br&gt;särskild boendeform eller bostad&lt;br&gt;som avses i 20 § andra stycket,&lt;br&gt;21 § tredje stycket och 69 § första&lt;br&gt;stycket 2 socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) har dock den kommun&lt;br&gt;som beslutat om vistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:89.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §‘&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa&lt;br&gt;lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna&lt;br&gt;utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har in-&lt;br&gt;hämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,&lt;br&gt;psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620) och&lt;br&gt;deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkes-&lt;br&gt;utövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast&lt;br&gt;om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten&lt;br&gt;gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen&lt;br&gt;inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem&lt;br&gt;endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen&lt;br&gt;gäller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om&lt;br&gt;vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten&lt;br&gt;medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;andra eller tredje stycket är andra&lt;br&gt;än försvarare skyldiga att vittna i&lt;br&gt;mål angående brott, för vilket inte&lt;br&gt;är föreskrivet lindrigare straff än&lt;br&gt;fängelse i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;andra eller tredje stycket föreligger&lt;br&gt;skyldighet att vittna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. andra än försvarare i mål an-&lt;br&gt;gående brott som avses i 14 kap.&lt;br&gt;2 § femte stycket sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 71 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&amp;nbsp;&amp;nbsp;socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620) i mål enligt 25 eller&lt;br&gt;27 § samma lag eller enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till&lt;br&gt;det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan&lt;br&gt;är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får&lt;br&gt;inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt&lt;br&gt;eller själavårdande samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för-&lt;br&gt;hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i&lt;br&gt;nämnda paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som&lt;br&gt;vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med&lt;br&gt;den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:142.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;sup&gt;{&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som&lt;br&gt;uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om social-&lt;br&gt;tjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av miss-&lt;br&gt;brukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag&lt;br&gt;handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos&lt;br&gt;annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut&lt;br&gt;eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs ärenden om bistånd&lt;br&gt;åt asylsökande och andra utlänningar, ärenden om introduktionsersätt-&lt;br&gt;ning for flyktingar och vissa andra utlänningar, ärenden om tillstånd till&lt;br&gt;riksfärdtjänst eller till parkering for rörelsehindrade samt verksamhet&lt;br&gt;enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet&lt;br&gt;som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 70 c §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden. Utan hinder av sekre-&lt;br&gt;tessen får uppgift lämnas till&lt;br&gt;socialnämnd om uppgiften behövs&lt;br&gt;för handläggning av ärende eller&lt;br&gt;genomförande av beslut om&lt;br&gt;stödinsatser, vård eller behandling&lt;br&gt;och det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:595.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket&lt;br&gt;gäller inte beslut i ärenden om&lt;br&gt;ansvar eller behörighet för perso-&lt;br&gt;nal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Beträffande anmälan i&lt;br&gt;sådant ärende gäller sekretess om&lt;br&gt;det kan antas att den som upp-&lt;br&gt;giften rör eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider betydande men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket&lt;br&gt;gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar&lt;br&gt;eller behörighet för personal inom&lt;br&gt;kommunal hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhänder-&lt;br&gt;tagande eller återlämnande av&lt;br&gt;personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende om&lt;br&gt;ansvar eller behörighet för perso-&lt;br&gt;nal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård gäller sekretess om det&lt;br&gt;kan antas att den som uppgiften&lt;br&gt;rör eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider betydande men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betal-&lt;br&gt;ningsansvar för viss hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Eva Hammar och&lt;br&gt;ämnessakunniga Ingrid Stenkula. Dessutom har rättschefen Susanne Billum&lt;br&gt;varit närvarande vid föredragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås att paragrafen kompletteras med en ny be-&lt;br&gt;stämmelse för att principen om barnets bästa skall komma till tydligt&lt;br&gt;uttryck i lagen. I den nya bestämmelsen, som avses svara mot innehållet&lt;br&gt;i artikel 3 i FN:s barnkonvention, anges att barnets bästa skall sättas i&lt;br&gt;främsta rummet när åtgärder rör bam. Detta överensstämmer med det&lt;br&gt;förslag som socialtjänstkommittén lade fram år 1994 i huvudbetänkandet&lt;br&gt;Ny socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hade hösten 1996 att ta ställning till förslag om att införa en&lt;br&gt;liknande bestämmelse i utlänningslagen (1989:529). Det förslaget&lt;br&gt;motiverades liksom det nu förevarande med att principen om barnets&lt;br&gt;bästa borde komma till klart uttryck i lagtexten. Bestämmelsen i ut-&lt;br&gt;länningslagen var emellertid något annorlunda utformad än den som&lt;br&gt;föreslås i socialtjänstlagen; innebörden var att, i utlänningsärenden som&lt;br&gt;rör ett bam, det skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och&lt;br&gt;utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Utlänningslagen innehåller&lt;br&gt;sedan den 1 januari 1997 i sin inledande paragraf en regel med sådan&lt;br&gt;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den föreslagna lydelsen av förevarande bestämmelse kan&lt;br&gt;sägas ansluta väl till hur barnkonventionens artikel 3 är formulerad i&lt;br&gt;svensk officiell översättning (jfr prop. 1989/90:107, bilaga 1) vill Lag-&lt;br&gt;rådet, på grund av att samma skäl har åberopats för bestämmelsen som&lt;br&gt;för utlänningslagens regel, ifrågasätta om inte lydelsen lämpligen bör&lt;br&gt;anpassas till vad som nyligen beslutats för sistnämnda lags del. Av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse i sammanhanget synes vara den uttolkning av artikel 3 som&lt;br&gt;gjordes i utlänningslagsärendet i prop. 1996/97:25 (s. 227 f). Där fram-&lt;br&gt;hölls bl.a. att det vid konventionens utarbetande hade valts en bred och&lt;br&gt;något vagare formulering och att, eftersom principen om barnets bästa&lt;br&gt;enligt konventionen skulle appliceras på alla områden, denna princip&lt;br&gt;samtidigt blivit endast ett av flera relevanta och nödvändiga intressen att&lt;br&gt;ta hänsyn till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav framstår det för Lagrådet som följdriktigt att&lt;br&gt;också i socialtjänstlagen använda ett uttryckssätt som svarar mot nämnda&lt;br&gt;uttolkning. Enligt Lagrådets mening kan bestämmelsen ges följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När åtgärder rör bam skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets&lt;br&gt;bästa kräver.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller enligt 6 § att den enskilde har rätt till bistånd för&lt;br&gt;sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan till-&lt;br&gt;godoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras&lt;br&gt;en skälig levnadsnivå. Rätten till bistånd begränsas enligt förslaget till&lt;br&gt;vissa i förslagen till 6 b och 6 g §§ preciserade kostnader. Dessa utgör&lt;br&gt;försörjningsstöd (6 b §) och annat bistånd (6 g §). I andra fall föreligger&lt;br&gt;ingen rätt till bistånd men socialnämnden kan då enligt 6 h § ge bistånd,&lt;br&gt;om det finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan uppdelning i lagfäst rätt till bistånd och frivilligt bistånd&lt;br&gt;möter i sig ingen invändning från Lagrådets sida. Den närmare utform-&lt;br&gt;ningen av det föreslagna systemet innehåller emellertid vissa oklarheter&lt;br&gt;och brister, till vilka Lagrådet återkommer i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för rätt till bistånd har formulerats om i syfte att för-&lt;br&gt;tydliga den enskildes ansvar för att efter bästa förmåga försöka bidra till&lt;br&gt;sin egen försörjning. Enligt förslaget föreligger rätt till bistånd för den&lt;br&gt;som inte själv eller på annat sätt kan tillgodose sina behov. I detta ligger&lt;br&gt;enligt författningskommentaren att den enskilde måste utnyttja alla de&lt;br&gt;möjligheter som normalt står honom till buds. Även i det fallet att han&lt;br&gt;endast kan få sina behov tillgodosedda genom annans försorg, alltså utan&lt;br&gt;eget agerande, har han således inte rätt till bistånd. Innebörden av be-&lt;br&gt;stämmelsen torde alltså vara att den enskilde inte själv kan tillgodose&lt;br&gt;behoven och att de inte heller kan tillgodoses på annat sätt. För att bättre&lt;br&gt;klargöra detta föreslår Lagrådet att paragrafen inleds på följande sätt:&lt;br&gt;&amp;quot;Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodo-&lt;br&gt;sedda på annat sätt----&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke delas försörjningsstödet upp i två grupper.&lt;br&gt;Den första avser vad som i remissen benämns nödvändiga vardagsut-&lt;br&gt;gifter medan i den andra tas upp kostnader som vid behov skall ingå i&lt;br&gt;försörjningsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posterna i den första gruppen skall enligt paragrafens andra stycke be-&lt;br&gt;räknas till ett schablonbelopp. Hur och av vem denna beräkning skall&lt;br&gt;göras anges inte i lagtexten, trots att förslaget innebär en väsentlig ny-&lt;br&gt;het. Enligt gällande biståndssystem är det kommunerna som fastställer&lt;br&gt;bidragsnivåema, vilka dock enligt rättspraxis skall vara förenliga med&lt;br&gt;Socialstyrelsens bruttonorm för att kunna anses tillförsäkra den enskilde&lt;br&gt;en skälig levnadsnivå. Bruttonormen upptar poster som avses täcka be-&lt;br&gt;hovet av försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissens allmänna motivering (avsnitt 8.7) och av författnings-&lt;br&gt;kommentaren framgår att avsikten är att schablonbeloppet skall vara&lt;br&gt;gemensamt för hela riket och att det skall fastställas av regeringen med&lt;br&gt;stöd av regeringens allmänna befogenhet enligt 8 kap. 13 § första&lt;br&gt;stycket 1 regeringsformen att genom förordning besluta föreskrifter om&lt;br&gt;verkställighet av lag. En förutsättning för att regeringen på detta sätt&lt;br&gt;skall få meddela föreskrifter till materiell utfyllnad av en lag inom det&lt;br&gt;obligatoriska lagområdet är emellertid att den lagbestämmelse som skall&lt;br&gt;kompletteras är så detaljerad att den inte tillförs något väsentligt nytt&lt;br&gt;genom den av regeringen beslutade föreskriften (prop. 1973:90 s.211).&lt;br&gt;Den föreslagna föreskriften i andra stycket första meningen uppfyller&lt;br&gt;inte dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen anges att försörjningsstödets nivå liksom för närvarande bör&lt;br&gt;grunda sig på de konsumtions- och prisstudier som Konsumentverket gör&lt;br&gt;samt att nivån bör delas upp på olika hushållstyper och åldersintervaller&lt;br&gt;och utgå från Konsumentverkets senaste undersökningar. Dessa motiv-&lt;br&gt;ledes anförda grunder för hur försörjningsstödets schablonbelopp skall&lt;br&gt;beräknas måste enligt Lagrådets mening komma till uttryck i lagtexten&lt;br&gt;för att beloppet skall kunna fastställas genom verkställighetsföreskrifter.&lt;br&gt;Lagrådet förordar också att bestämmelsen utformas så att den inte kan&lt;br&gt;leda till missförståndet att schablonbeloppet skall fastställas av kommu-&lt;br&gt;nerna i stället för att vara en för hela landet gällande riksnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen i andra stycket beräknas kostnaderna för den&lt;br&gt;ifrågavarande delen av försörjningsstödet till annan skälig nivå, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl. Även om det inte framgår av lagtexten torde av-&lt;br&gt;sikten vara att en socialnämnd skall tillämpa denna regel i det enskilda&lt;br&gt;fallet och således inte genom att fastställa en bidragsnorm som avviker&lt;br&gt;från riksnormen (jfr författningskommentaren). Lagrådet anser att detta&lt;br&gt;bör komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiven framgår att nivån skall kunna justeras både uppåt och ned-&lt;br&gt;åt. Att beräkna de ifrågavarande kostnaderna till en högre nivå än den&lt;br&gt;schablonmässigt bestämda när det finns särskilda skäl för detta bör i&lt;br&gt;enlighet med vad som föreslagits vara en skyldighet för socialnämnden,&lt;br&gt;vars ställningstagande i detta avseende kan överklagas genom förvalt-&lt;br&gt;ningsbesvär. Som andra meningen har formulerats blir det emellertid&lt;br&gt;även en förpliktelse för socialnämnden att beräkna kostnaderna till en&lt;br&gt;lägre nivå än den schablonmässigt bestämda när det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för detta. Denna konstruktion är inte väl förenlig med den i 6 h § fö-&lt;br&gt;reslagna bestämmelsen, som avses innebära en generell möjlighet för&lt;br&gt;kommunen att ge bistånd utöver miniminivån. Den föreslagna lydelsen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synes därför böra justeras, så att det framgår att det här rör sig om en&lt;br&gt;befogenhet, inte om en skyldighet, för socialnämnden att sätta ned bi-&lt;br&gt;ståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda föreslår Lagrådet att stycket - med&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar i övrigt avsedda att underlätta förståelsen -&lt;br&gt;får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i enlighet med vad rege-&lt;br&gt;ringen närmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande&lt;br&gt;norm (riksnorm) med ledning av officiella prisundersökningar rörande&lt;br&gt;hushållens baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl,&lt;br&gt;skall socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå.&lt;br&gt;Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre&lt;br&gt;nivå, om det finns särskilda skäl för detta.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen i första stycket avses ge möjlighet för&lt;br&gt;socialtjänsten att ställa vissa krav på främst yngre personer som uppbär&lt;br&gt;försörjningsstöd att delta i praktik m.m. Enligt punkt 3 gäller detta den&lt;br&gt;som följer en utbildning med finansiering i särskild ordning (varmed&lt;br&gt;avses bl.a. studiemedelsfinansiering) men som under tid för studieuppe-&lt;br&gt;håll ansöker om försörjningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening framstår det som i viss mån oklart vilka fall&lt;br&gt;som avses i punkt 3, eftersom socialnämndens befogenhet enligt para-&lt;br&gt;grafen gäller dem som redan uppbär bistånd i form av försörjningsstöd.&lt;br&gt;Som framhålls i författningskommentaren bör personer som genomgår&lt;br&gt;utbildning med studiemedel eller annan sådan finansiering inte förekom-&lt;br&gt;ma bland dem som söker försörjningsstöd. Om det ändå sker vid studie-&lt;br&gt;uppehåll, skall socialnämnden enligt motiven till bestämmelsen kunna&lt;br&gt;kräva deltagande i någon form av praktik. För Lagrådet ter det sig något&lt;br&gt;motsägelsefullt att begränsa möjligheten att ställa krav på studerande&lt;br&gt;som har studieuppehåll till att avse dem som redan uppbär försörjnings-&lt;br&gt;stöd. Om detta likväl skulle vara förslagets avsedda innebörd, synes det&lt;br&gt;i vart fall i punkt 3 böra anges att det är fråga om &amp;quot;fortsatt försörjnings-&lt;br&gt;stöd&amp;quot;. Skulle däremot avsikten inte var att begränsa kretsen av lediga&lt;br&gt;studerande så som angetts, torde bestämmelsen i vad den avser de stu-&lt;br&gt;derande i stället få bilda en särskild mening i stycket. Vidare behövs i så&lt;br&gt;fall en jämkning av påföljdsregeln i 6 d § som gäller vägran eller ned-&lt;br&gt;sättning av fortsatt försörjningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avses ge stöd för socialnämnden att såsom en stimulans-&lt;br&gt;åtgärd besluta om förhöjt försörjningsstöd åt den som deltar i praktik&lt;br&gt;eller annan kompetenshöjande verksamhet. I författningskommentaren&lt;br&gt;anges att ytterligare bistånd därutöver vid behov kan ges enligt 6 h §,&lt;br&gt;dock under förutsättning av en individuell prövning av behovet. Den&lt;br&gt;sålunda givna kommentaren synes antyda att bestämmelsen är tänkt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;legitimera någon form av schablonmässig förhöjning av försörjnings-&lt;br&gt;stödet åt dem som deltar i praktik eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som torde följa av 6 §, som hänvisar bl.a. till förevarande paragraf,&lt;br&gt;krävs dock även för situationer som här avses en individuell behovs-&lt;br&gt;prövning för att bistånd skall kunna utges i form av förhöjt stöd.&lt;br&gt;Lagrådet ifrågasätter huruvida den aktuella bestämmelsen behövs vid&lt;br&gt;sidan av den föreslagna 6 h § om möjlighet att ge bistånd på frivillig&lt;br&gt;grund när skäl finns för det. Om bestämmelsen anses kunna utgå, leder&lt;br&gt;det till att beteckningarna på 6 f-i §§ får ändras och att justeringar får&lt;br&gt;vidtas på de ställen där 6 e § eller någon av övriga berörda paragrafer&lt;br&gt;omnämns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6f §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall den som deltar i praktik eller annan kompetens-&lt;br&gt;höjande verksamhet enligt 6 c § inte anses som arbetstagare. Vissa&lt;br&gt;bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) och lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring skall dock under förutsättningar som anges i andra&lt;br&gt;meningen vara tillämpliga. Förslaget har förebild i lagen (1995:706) om&lt;br&gt;kommuners ansvar för ungdomar, som i sin tur återgår på lagen&lt;br&gt;(1994:1835) om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion. I sist-&lt;br&gt;nämnda båda lagar, som inte varit föremål för lagrådsbehandling, torde&lt;br&gt;man i första hand ha avsett att klargöra att bestämmelser om arbetstaga-&lt;br&gt;re i arbetsrättslig och socialrättslig lagstiftning inte skall vara tillämpliga&lt;br&gt;i de aktuella fallen. Det finns emellertid även bestämmelser i annan&lt;br&gt;lagstiftning som bygger på arbetstagarbegreppet. Ett exempel som kan&lt;br&gt;ha praktisk betydelse erbjuder 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skadestånds-&lt;br&gt;lagen (1972:207). Enligt 6 kap. 4 § skadeståndslagen skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av nämnda lag med arbetstagare likställas bl.a. den som under&lt;br&gt;utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som till sin art liknar&lt;br&gt;sådant som vanligen utförs av arbetstagare liksom den som för annans&lt;br&gt;räkning eljest utför arbete under omständigheter likartade dem som före-&lt;br&gt;kommer i anställningsförhållande. Denna föreskrift måste innebära att&lt;br&gt;även den som deltar i praktik som avses i socialtjänstlagen kan vara att&lt;br&gt;likställa med arbetstagare vid tillämpning av skadeståndslagen utan&lt;br&gt;hinder av vad som föreskrivs i förevarande paragraf. Även vid tolk-&lt;br&gt;ningen av annan civilrättslig lagstiftning kan det tänkas att den som&lt;br&gt;deltar i praktik bör likställas med arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6g§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen lagfästs rätten till annat bistånd än försörjningsstöd. De&lt;br&gt;olika formerna av bistånd anges i tre punkter, varvid i andra och tredje&lt;br&gt;punkterna används beteckningar som förekommer på andra håll i social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Den i punkt 3 nämnda biståndsformen &amp;quot;hemtjänst&amp;quot; har där-&lt;br&gt;emot ingen motsvarighet i någon annan paragraf i lagen. I 10 § första&lt;br&gt;stycket, 20 § första stycket och 35 § första och tredje styckena används&lt;br&gt;för samma biståndsform uttrycket &amp;quot;hjälp i hemmet&amp;quot;. I tydlighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresse föreslår Lagrådet att detta uttryck används även i förevarande Prop. 1996/97:124&lt;br&gt;paragraf. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6h§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som reglerar socialnämndens möjlighet att när skäl finns&lt;br&gt;bevilja stöd på frivillighetens grund, har berörts under 6 b §. Bestäm-&lt;br&gt;melsen har inte till alla delar fått en utformning som svarar mot vad&lt;br&gt;som avsetts. Utformningen tyder på att bestämmelsen enbart gäller andra&lt;br&gt;typer av bistånd än som regleras i 6 b och 6 g §§. Syftet har dock i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 8.9) angetts vara att även inbegripa möj-&lt;br&gt;lighet att bevilja t.ex. högre försörjningsstöd än som följer av 6 b §.&lt;br&gt;Lagrådet förordar därför att bestämmelsen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 6 b och 6 g §§,&lt;br&gt;om det finns skäl för det.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att vägra bistånd som avses i förevarande paragraf kan enligt&lt;br&gt;förslaget till ändring i 73 § inte överklagas genom förvaltningsbesvär.&lt;br&gt;Ett sådant beslut kan angripas endast genom laglighetsprövning enligt&lt;br&gt;10 kap. kommunallagen (1991:900). Lagrådet vill i sammanhanget på-&lt;br&gt;peka att upphävandegrunden i 10 kap. 8 § första stycket 4, dvs. att be-&lt;br&gt;slutet strider mot lag eller annan författning, inte kan åberopas av den&lt;br&gt;som anser att han genom det vägrade biståndet inte tillförsäkras en skä-&lt;br&gt;lig levnadsnivå. Bestämmelserna i 6 a § är med den redaktion och med&lt;br&gt;den placering som valts tillämpliga endast i fråga om försörjningsstöd&lt;br&gt;och sådant bistånd som avses i 6 g §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6i§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får en person, som önskar flytta till en annan kom-&lt;br&gt;mun men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom&lt;br&gt;har varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför&lt;br&gt;inte kan genomföra flyttningen utan att den andra kommunen erbjuder&lt;br&gt;behövliga insatser, hos den kommunen ansöka om sådana insatser som&lt;br&gt;avses i 6 g § punkterna 2 och 3. Därvid skall ansökningen behandlas&lt;br&gt;som om sökanden var bosatt i den andra kommunen. Avsikten är emel-&lt;br&gt;lertid inte i första hand att den enskilde i ett sådant fall som paragrafen&lt;br&gt;tar sikte på skall få hjälp med genomförandet av flyttningen utan att han&lt;br&gt;skall erhålla behövliga vård- och omsorgsinsatser sedan flyttningen väl&lt;br&gt;är genomförd. Lagrådet föreslår därför att orden &amp;quot;kan genomföra flytt-&lt;br&gt;ningen&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;kan bosätta sig där&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs enligt förslaget att den enskildes förhållanden&lt;br&gt;i hemkommunen inte får beaktas vid prövning enligt första stycket.&lt;br&gt;Även avfattningen av andra stycket kan vålla missförstånd, eftersom&lt;br&gt;sökandens förhållanden i hemkommunen självfallet kan behöva beaktas&lt;br&gt;i vissa fall. Den avsedda innebörden framgår tydligare, om stycket får&lt;br&gt;följande lydelse: &amp;quot;Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda&lt;br&gt;i hemkommunen får inte beaktas vid prövning enligt första stycket.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens gällande lydelse får socialnämnden, när ett bams&lt;br&gt;bästa kräver det, förbjuda en person som har sitt hem inom kommunen&lt;br&gt;att utan nämndens medgivande ta emot andras underåriga bam för sådan&lt;br&gt;vistelse i hemmet som inte är endast tillfällig. De ändringar som föreslås&lt;br&gt;går ut på dels att socialnämndens möjlighet att lämna medgivande&lt;br&gt;slopas, dels att nämnden enligt paragrafen skall kunna meddela ett gene-&lt;br&gt;rellt förbud för en person att - även tillfälligtvis - i sitt hem ta emot&lt;br&gt;andras underåriga bam. Efter orden kan socialnämnden således meddela&lt;br&gt;ett mycket långtgående förbud som exempelvis hindrar den enskilde från&lt;br&gt;att i sitt hem ta emot de egna barnens lekkamrater, bam till anhöriga etc.&lt;br&gt;Uppenbarligen är det inte avsett att paragrafen skall tillämpas på ett&lt;br&gt;sådant sätt, och det synes därför önskvärt att socialnämnden i förekom-&lt;br&gt;mande fall i regel gör undantag för sådant mottagande av bam i hemmet&lt;br&gt;som är hänförligt till normalt umgänge. Även med denna utgångspunkt&lt;br&gt;synes det lämpligt att paragrafen förses med ett undantag till före-&lt;br&gt;byggande av en tillämpning som kan te sig stötande. Ett sådant undantag&lt;br&gt;skulle lämpligen kunna utformas efter mönster av 1 § fjärde stycket&lt;br&gt;lagen (1988:688) om besöksförbud. Lagrådet föreslår att paragrafen&lt;br&gt;tillförs ett andra stycke av följande lydelse: &amp;quot;Ett förbud enligt första&lt;br&gt;stycket omfattar inte fall då det med hänsyn till särskilda omständigheter&lt;br&gt;är uppenbart befogat att ett bam tas emot i hemmet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,&lt;br&gt;Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,&lt;br&gt;Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53055, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SoU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 10:21:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03124</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 10:21:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:SoU18</uppgift>
<ref_dok_id>GK01SoU18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Fransson  och Torgny Danielsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Fransson  och Torgny Danielsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tomas Högström  och Mikael Odenberg  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:124&lt;br/&gt;
Ändring i socialtjänstlagen</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tomas Högström  och Mikael Odenberg  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>