2222923GK031151996/97115propproppropProposition 1996/97:115PropositionPropositionKommunikationsdepartementet11501997-05-22 00:00:002025-12-19 13:55:251997-01-01 00:00:00Mer tillgänglig kollektivtrafikdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03115/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03115https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03115
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:115</h1>
<h2>Mer tillgänglig kollektivtrafik</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03115/prop_199697__115-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:115</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 22 maj 1997</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Ines Uusmann</p>
<p>(Kommunikationsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Förslaget syftar till att göra kollektivtrafiken mera tillgänglig för funk-<br>tionshindrade. Vidare är syftet att kostnaderna för färdtjänst och riks-<br>fardtjänst skall begränsas genom ändrat resande, främst genom fler resor<br>i linjetrafiken och genom ökad samordning av olika slag av offentligt<br>betalda resor.</p>
<p>Nuvarande lagstiftning om handikappanpassning av färdmedel som<br>används inom kollektivtrafiken kompletteras med åtgärder som under-<br>lättar hela reskedjan för funktionshindrade. Genom att ge kommuner och<br>landsting en möjlighet att hantera såväl färdtjänst och riksfardtjänst som<br>ordinarie kollektivtrafik genom samma organ, trafikhuvudmannen,<br>skapas ett ekonomiskt incitament för bättre samordning och bättre han-<br>dikappanpassning av kollektivtrafiken. Denna anpassning stimuleras<br>också övergångsvis med hjälp av statliga medel. Målet är att öka resan-<br>det inom kollektivtrafiken och öka valfriheten för funktionshindrade i<br>resandet.</p>
<p>Lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik<br>ersätts med en ny lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>En ny lag om färdtjänst ersätter socialtjänstlagens (1980:620)<br>nuvarande bestämmelser om färdtjänst. Färdtjänst betraktas i första hand<br>som en transportform i stället för en form av bistånd.</p>
<p>Tillstånd till färdtjänst meddelas den som på grund av funktionshinder<br>har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med<br>allmänna kommunikationsmedel, om resebehovet inte kan tillgodoses på<br>annat sätt.</p>
<p>Riksfardtjänsten tillhandahålls på i stort sett oförändrade villkor.</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>Beslut om färdtjänst och riksfärdtjänst skall kunna överklagas genom<br>förvaltningsbesvär.</p>
<p>Varje kommun ansvarar för att färdtjänst anordnas i kommunen. Om<br>kommunen, landstinget och trafikhuvudmannen i länet är överens, kan<br>kommunernas uppgifter beträffande färdtjänst och riksfardtjänst<br>överlåtas till trafikhuvudmannen. Detta kan ske även i de fall denne är ett<br>av kommuner och landsting helägt aktiebolag. Förvaltningslagen görs<br>tillämplig på ett sådant bolag.</p>
<p>En utvärdering bör göras av effekterna av möjligheten till en frivillig<br>överlåtelse av uppgifterna. Utvärderingen skall ligga till grund för nya<br>överväganden om behovet av samordning och tillgänglighet för funk-<br>tionshindrade.</p>
<p>Samråd krävs mellan kommunerna, landstinget och trafikhuvudman-<br>nen beträffande omfattningen och inriktningen av trafiken i den trafik-<br>försörjningsplan för kollektivtrafiken som trafikhuvudmannen årligen<br>skall anta.</p>
<p>Kommunerna skall årligen anta trafikförsörjningsplaner for färdtjänst<br>och riksfärdtjänst. Om en kommun har överlåtit uppgifterna angående<br>färdtjänst och riksfärdtjänst till trafikhuvudmannen, skall trafikhuvud-<br>mannens trafikförsörjningsplan även omfatta dessa slag av resor.</p>
<p>Efter överenskommelse med landstinget eller kommun i länet far tra-<br>fikhuvudmannen upphandla persontransport- och samordningstjänster för<br>sådana transportändamål som det annars ankommer på kommun eller<br>landsting att tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om färdtjänst...............................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om riksfardtjänst.........................................9</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik. 11</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 14</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen. (1997:000) om</p>
<p>ändring i sekretesslagen (1980:100)................................. 16</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen</p>
<p>(1980:620).........................................................................18</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om</p>
<p>ändring i socialtjänstlagen (1980:620)..............................20</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att</p>
<p>driva viss linjetrafik..........................................................22</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om</p>
<p>byggande av järnväg.........................................................23</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om</p>
<p>försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag</p>
<p>att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som</p>
<p>avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik 24</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................25</p>
<p>4 Nuvarande förhållanden..................................................................26</p>
<p>5 Reformbehovet................................................................................28</p>
<p>6 Medel för att öka tillgängligheten för funktionshindrade i</p>
<p>kollektivtrafiken..............................................................................30</p>
<p>6.1 För- och nackdelar med nuvarande lagstiftning...............31</p>
<p>6.2 Servicelinjer......................................................................32</p>
<p>6.3 Ekonomiska incitament....................................................34</p>
<p>7 Samordning av färdtjänst och riksfardtjänst med kollektivtrafik.... 35</p>
<p>7.1 Lag om färdtjänst och lag om riksfardtjänst.....................35</p>
<p>7.2 Länstrafikansvariga och trafikhuvudman.........................37</p>
<p>7.3 Trafikhuvudmannens ansvar för färdtjänst och</p>
<p>riksfardtjänst.....................................................................38</p>
<p>8 Myndighetsutövning av aktiebolag.................................................42</p>
<p>9 Sekretessfrågor................................................................................47</p>
<p>10 Registerfrågor..................................................................................49</p>
<p>11 Tillståndsgivningen.........................................................................49</p>
<p>12 Resenärens egenavgift.....................................................................55</p>
<p>13 Trafikförsörjningsplaner.................................................................58</p>
<p>14 Täckning av underskott...................................................................60</p>
<p>15 Trafikhuvudmannens skyldighet att verka för en ökad</p>
<p>handikappanpassning av kollektivtrafiken......................................61</p>
<p>16 Vissa yrkestrafikfrågor m.m............................................................63</p>
<p>17 Statligt bidrag till ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken...............67</p>
<p>18 Forskning och utveckling om offentligt betalda resor....................71</p>
<p>19 Ekonomiska konsekvenser..............................................................72</p>
<p>20 Ikraftträdande..................................................................................75</p>
<p>21 F örfattningskommentar...................................................................76</p>
<p>21.1 Förslaget till lag om färdtjänst..........................................76</p>
<p>21.2 Förslaget till lag om riksfärdtjänst....................................82</p>
<p>21.3 Förslaget till lag om ansvar för viss kollektiv</p>
<p>persontrafik.......................................................................84</p>
<p>21.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 86</p>
<p>21.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om</p>
<p>ändring i sekretesslagen (1980:100).................................87</p>
<p>21.6 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen</p>
<p>(1980:620).........................................................................87</p>
<p>21.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om</p>
<p>ändring i socialtjänstlagen (1980:620)..............................87</p>
<p>21.8 Övriga lagförslag..............................................................88</p>
<p>Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag............................89</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna...............................102</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag...........................................103</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande..........................................................120</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.........126</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. antar regeringens förslag till lag om färdtjänst.</p>
<p>2. antar regeringens förslag till lag om riksfardtjänst.</p>
<p>3. antar regeringens förslag till lag om ansvar för viss kollektiv</p>
<p>persontrafik.</p>
<p>4. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100),</p>
<p>5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000)<br>om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>6. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620),</p>
<p>7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000)<br>om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),</p>
<p>8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:449)<br>om rätt att driva viss linjetrafik,</p>
<p>9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649)<br>om byggande av järnväg,</p>
<p>10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:637)<br>om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att<br>bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen<br>(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,</p>
<p>11. godkänner att en utvärdering skall göras av effekterna av</p>
<p>- möjligheten av en frivillig överlåtelse till trafikhuvudmannen<br>av färdtjänsten och riksfärdtjänsten (avsnitt 7.3),</p>
<p>- lagen om färdtjänst (avsnitt 7.3),</p>
<p>- statsbidraget för ökad tillgänglighet för funktionshindrade<br>(avsnitt 17),</p>
<p>12. godkänner vad som anförts om statsbidragsgivning med 75 % av<br>bidragsberättigade kostnader (avsnitt 17).</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<h3>2.1 Förslag till lag om färdtjänst</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Denna lag gäller särskilt anordnade transporter för personer med<br>funktionshinder (färdtjänst).</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga, regionförbund och trafikhuvudman avses i<br>denna lag detsamma som i lagen (1997:000) om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik.</p>
<p>3 § Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för att<br>färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl,<br>mellan kommunen och en annan kommun. En kommun får för sina<br>kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra<br>kommuner.</p>
<p>4 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen får. efter överenskommelse med landstinget, om det hör<br>till de länstrafikansvariga, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen i länet. Uppgifterna får överlåtas även om<br>trafikhuvudmannen är ett aktiebolag.</p>
<p>5 § Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman<br>ansvarar trafikhuvudmannen, såvitt gäller kommuninvånarna, för att<br>färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl,<br>mellan kommunen och en annan kommun. Vidare får trafikhuvudmannen<br>för invånare i kommunen anordna färdtjänst också i eller mellan andra<br>kommuner.</p>
<h4>Tillstånd till färdtjänst</h4>
<p>6 § Färdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd till<br>det.</p>
<p>Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folk-<br>bokförd, eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till<br>trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den<br>sökande är folkbokförd höras.</p>
<p>7 § Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av<br>funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter</p>
<p>att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna Prop. 1996/97:115</p>
<p>kommunikationsmedel. Om den sökande kan tillgodose sitt</p>
<p>transportbehov på annat sätt, behöver tillstånd dock inte meddelas.</p>
<p>Tillståndet omfattar inte transporter som av någon annan anledning<br>bekostas av det allmänna.</p>
<p>8 § Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under<br>resorna, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>9 § Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills vidare.<br>Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om vilket<br>färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet omfattar och inom<br>vilket område resor får göras. Om det finns särskilda skäl får tillståndet<br>även i övrigt förenas med villkor.</p>
<h4>Avgift</h4>
<p>10 § För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en avgift enligt<br>grunder som bestäms enligt 11 §.</p>
<p>11 § Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av<br>kommunen.</p>
<p>Är en trafikhuvudman tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgif-<br>terna av</p>
<p>1. kommunerna och landstinget i länet, om de är länstrafikansvariga,</p>
<p>2. det regionförbund som är länstrafikansvarigt, eller</p>
<p>3. enbart kommunerna i länet, om de är länstrafikansvariga och om<br>överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om det hör till<br>de länstrafikansvariga.</p>
<p>De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte upp-<br>nås om grunderna för avgifterna, skall dessa bestämmas av regeringen.</p>
<p>Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens<br>självkostnader.</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd m.m.</h4>
<p>12 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita färdtjänst, om<br>förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett tillstånd får också<br>återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter och villkor som gäller för färd-<br>tjänsten.</p>
<p>Föreskrifter och villkor får ändras, om ändrade förhållanden föranleder<br>det.</p>
<h4>Handläggning av ärenden m.m.</h4>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>13 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktiebo-<br>lag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>14 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om en-<br>skildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om uppgifterna behövs för att anordna transport<br>som avses i denna lag.</p>
<p>15 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksam-<br>het som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna lag får inte<br>obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om någons personliga<br>förhållanden.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>16 § Tillståndsgivarens beslut enligt 6-10 och 12 §§ far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillståndsgivare skall<br>bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om riksfärdtjänst</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna ersätt-<br>ning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt<br>funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna lag det-<br>samma som i lagen (1997:000) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>3 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen får, efter överenskommelse med landstinget, om det hör<br>till de länstrafikansvariga, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen i länet. Uppgifterna får överlåtas även om trafik-<br>huvudmannen är ett aktiebolag.</p>
<h4>Tillstånd till riksfardtjänst</h4>
<p>4 § Riksfardtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd<br>till det.</p>
<p>Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är<br>folkbokförd eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits<br>till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den<br>sökande är folkbokförd höras.</p>
<p>5 § Tillstånd skall meddelas om</p>
<p>1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala<br>reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan<br>göras utan ledsagare,</p>
<p>2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller nå-<br>gon annan enskild angelägenhet,</p>
<p>3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,</p>
<p>4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller<br>med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare, och</p>
<p>5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.</p>
<p>6 § Om den som söker tillstånd till riksfärdtjänst behöver ledsagare un-<br>der resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>7 § Tillstånd till riksfärdtjänst far förenas med föreskrifter om färdsätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h4>Avgift</h4>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>8 § Vid resa med riksfardtjänst skall tillståndshavaren betala en avgift<br>(egenavgift) som motsvarar normala reskostnader med allmänna färd-<br>medel. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dessa avgifter.</p>
<p>Ersättning för en riksfärdtjänstresa lämnas med ett belopp som mot-<br>svarar skillnaden mellan reskostnaden och egenavgiften. Ersättning för<br>ledsagarens resa skali dock motsvara kostnaden för resan. Ersättningen<br>betalas till den som utfört transporten eller till den som har betalat<br>transporten. Beslut om ersättning meddelas av tillståndsgivaren.</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd m.m.</h4>
<p>9 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita riksfardtjänst<br>om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett tillstånd far<br>också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för riksfärd-<br>tjänsten.</p>
<p>Föreskrifter far ändras, om ändrade förhållanden föranleder det.</p>
<h4>Handläggning av ärenden m.m.</h4>
<p>10 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktie-<br>bolag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>11 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om en-<br>skildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om uppgifterna behövs för att samordna resor.</p>
<p>12 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksam-<br>het som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna lag far inte<br>obehörigen röja vad de i verksamheten fatt veta om någons personliga<br>förhållanden.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>13 § Tillståndsgivarens beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillståndsgivare skall bolaget<br>därvid vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1993:963) om<br>kommunal riksfärdtjänst skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som<br>har meddelats före ikraftträdandet gäller den gamla lagen.</p>
<p>10</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ansvar for viss kollektiv persontrafik Prop. 1996/97:115</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § För att främja en tillfredsställande trafikförsörjning skall det i varje<br>län finnas länstrafikansvariga som ansvarar för den lokala och regionala<br>linjetrafiken för persontransporter. De länstrafikansvarigas uppgifter<br>skall handhas av en trafikhuvudman.</p>
<p>De länstrafikansvariga ansvarar också för persontransporter enligt la-<br>gen (1997:000) om färdtjänst eller lagen (1997:000) om riksfardtjänst i<br>sådana kommuner som överlåtit sina uppgifter enligt någon av dessa<br>lagar till trafikhuvudmannen i länet.</p>
<p>2 § Trafikhuvudmannen skall verka för att transporter som avses i 1 §<br>första stycket skall vara tillgängliga för funktionshindrade.</p>
<p>3 § Trafikhuvudmannen skall ägna uppmärksamhet åt taxifrågorna i länet<br>och verka för en tillfredsställande taxiförsörjning.</p>
<p>4 § Länstrafikansvariga är landstinget och kommunerna i länet gemen-<br>samt. I Stockholms län är landstinget länstrafikansvarigt och i Gotlands<br>län är kommunen länstrafikansvarig. Landstinget och kommunerna i<br>övriga län kan komma överens om att antingen landstinget eller<br>kommunerna skall vara länstrafikansvariga.</p>
<p>I Kalmar län och Skåne län kan ett regionförbund enligt lagen<br>(1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och<br>Skåne län vara länstrafikansvarigt.</p>
<p>5 § Ett landsting eller ett regionförbund som ensamt är länstrafik-<br>ansvarigt eller en kommun som ensam är länstrafikansvarig, skall också<br>vara trafikhuvudman. 1 övriga fall skall trafikhuvudmannen vara ett<br>kommunalförbund. Om de som är länstrafikansvariga är överens om det,<br>far dock trafikhuvudmannen i stället för ett kommunalförbund vara ett<br>aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De som är länstrafikansvariga<br>skall inneha samtliga aktier i bolaget.</p>
<p>I fråga om kommunalförbund gäller vad som föreskrivs i kommu-<br>nallagen (1991:900) om inte annat följer av 9-12 §§.</p>
<p>6 § Omfattningen av trafik som avses i 1 § första stycket och grunderna<br>för prissättningen för resor med sådan trafik skall anges i en tra-<br>fikförsörjningsplan som trafikhuvudmannen årligen antar efter samråd<br>med dem som är länstrafikansvariga. I planen skall det tas upp åtgärder<br>för handikappanpassning av trafiken.</p>
<p>Omfattningen av trafik enligt lagen (1997:000) om färdtjänst och lagen<br>(1997:000) om riksfärdtjänst och grunderna för prissättningen för resor<br>med sådan trafik skall anges i en trafikförsörjningsplan som kommunen<br>årligen antar efter samråd med trafikhuvudmannen och landstinget i<br>länet.</p>
<p>11</p>
<p>Har en kommun överlåtit sina uppgifter enligt lagen om färdtjänst eller<br>lagen om riksfardtjänst till trafikhuvudmannen, skall trafikhuvud-<br>mannens trafikförsörjningsplan omfatta även resor enligt dessa lagar.</p>
<p>I trafikförsörjningsplanema skall det redogöras för miljöskyddande<br>åtgärder.</p>
<p>7 § Efter överenskommelse med landstinget eller en kommun i länet far<br>trafikhuvudmannen upphandla persontransport- och samordningstjänster<br>för sådana transportändamål som kommunerna eller landstinget skall<br>tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.</p>
<p>När en kommun, ett landsting eller en trafikhuvudman upphandlar<br>taxitjänster får man även beakta åtaganden av anbudsgivaren att hålla en<br>god taxiservice för allmänheten.</p>
<p>8 § Regeringen får efter framställning av en trafikhuvudman, ett lands-<br>ting eller en kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om<br>trafik mellan trafikhuvudmän i olika län.</p>
<p>9 § Regeringen skall besluta, om enighet inte kan uppnås om förbunds-<br>ordningen för kommunalförbund som avses i 5 § första stycket eller om<br>ändring av förbundsordningen eller om vem som skall vara ordförande i<br>förbundets beslutande församling eller styrelse. Vid oenighet i de<br>avseenden som anges i 10 eller 11 § gäller dock vad som sägs där. om<br>inte annat föreskrivs med stöd av 12 §.</p>
<p>10 § Om inte enighet uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersät-<br>tare i ett kommunalförbunds beslutande församling skall fördelas mellan<br>landstinget och kommunerna i länet, skall landstinget utse hälften och<br>kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och ersättare som<br>varje kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till<br>folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när val av förbunds-<br>fullmäktige förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot<br>och en ersättare.</p>
<p>11 § Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att mellan medlemmarna i<br>kommunalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten, skall<br>landstinget täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet till-<br>sammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall<br>bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i<br>kommunen under verksamhetsåret.</p>
<p>12 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter<br>om begränsning av länstrafikansvarigas skyldighet enligt 1 § och före-<br>skriva eller i särskilt fall besluta om undantag från 10 eller 11 §. Rege-<br>ringen far meddela dessa föreskrifter efter framställning av ett landsting,<br>en kommun som inte tillhör ett landsting eller minst en tredjedel av de<br>kommuner i ett visst län som tillhör ett landsting, om de är<br>länstrafikansvariga. Beslut om undantag far förenas med särskilda vill-<br>kor.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>12</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. då lagen (1978:438) om<br>huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. För Skåne län skall det fram till utgången av år 1998 finnas<br>länstrafikansvariga i vardera den del av länet som utgjort Malmöhus län<br>och Kristianstads län. Därvid skall i stället för 4. 10 och 11 §§ gälla 2. 5<br>och 6 §§ i den upphävda lagen i dess lydelse enligt SFS 1991:1714. Vad<br>som därvid stadgas om huvudman skall gälla för länstrafikansvariga.<br>Kommunerna och landstingen kan dock med stöd av 4 § i den nya lagen<br>komma överens om att regionförbundet i stället skall vara<br>länstrafikansvarig.</p>
<p>3. För Västra Götalands län skall det fram till utgången av år 1998<br>finnas länstrafikansvariga i vardera den del av länet som utgjort<br>Göteborgs och Bohus län. Skaraborgs län och Älvsborgs län. Därvid<br>skall i stället för 10 och 11 §§ gälla 5 och 6 §§ i den upphävda lagen i<br>dess lydelse enligt SFS 1996:1417.</p>
<p>4. I fråga om kommunalförbund som har bildats före den 1 januari 1998<br>far till utgången av år 2002 i stället för 5 § andra stycket tillämpas 3 §<br>andra stycket i den upphävda lagen i dess lydelse enligt SFS 1991:1714.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>13</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'<br>dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 kap. 37 §. av föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<h4>37 §</h4>
<p>Sekretess gäller i ärenden om<br>tillstånd till färdtjänst eller riks-<br>färdtjänst för uppgift om enskilds<br>personliga förhållanden, om det<br>inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider men.<br>Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i lagen<br>(1997:000) om färdtjänst och la-<br>gen (1997:000) om riksfärdtjänst.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>16 kap.</p>
<h4>1§<sup>2</sup></h4>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt<br>7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.<br>1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 34 §</p>
<p>8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:1531.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>14</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt<br>7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.<br>1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 34 §</p>
<p>7 kap. 37 §</p>
<p>8 kap. 3 §. 5 § första stycket 2,</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>15</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring Prop. 1996/97:115<br>i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs, med ändring av lagen (1997:000) om ändring i<br>sekretesslagen (1980:100)' , att 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1996/97:124 Föreslagen lydelse</p>
<p>7 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller<br>dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan<br>samtycke. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som<br>uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få<br>vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.</p>
<p>Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som<br>enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med<br>rådgivningen.</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till riksfärdtjänst eller till parkering<br>för rörelsehindrade samt<br>verksamhet enligt lagstiftningen om<br>stöd och service till vissa<br>funktionshindrade.</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till parkering för rörelsehindrade<br>samt verksamhet enligt<br>lagstiftningen om stöd och service<br>till vissa funktionshindrade.</p>
<p>Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p>16</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av<br>personakt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) för uppgift om<br>enskilds personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift<br>lämnas till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende<br>eller genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och<br>det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Sekretess enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom<br>kommunal hälso- och sjukvård, eller</p>
<p>2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av person-<br>akt.</p>
<p>Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal<br>inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att<br>den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande<br>men om uppgiften röjs.</p>
<p>Prop. 1996/97:1 15</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) Prop. 1996/97:115</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 och 35 §§ socialtjänstlagen (1980:620)'<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 §<sup>2</sup></h4>
<p>Socialnämnden bör genom Socialnämnden bör genom hjälp i<br>färdtjänst, hjälp i hemmet, service hemmet, service och omvårdnad,<br>och omvårdnad, dagverksamheter dagverksamheter eller annan lik-<br>eller annan liknande social tjänst nande social tjänst underlätta för<br>underlätta för den enskilde att bo den enskilde att bo hemma och ha<br>hemma och ha kontakter med kontakter med andra,<br>andra.</p>
<p>Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-<br>givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan<br>därmed jämförlig verksamhet.</p>
<p>Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj<br>med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga an-<br>gelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn<br>som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vård-<br>nadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år far<br>kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.</p>
<h4>35 §<sup>3</sup></h4>
<p>För plats i av kommunen an- För plats i av kommunen an-<br>ordnad förskola, fritidshem, integ- ordnad förskola, fritidshem, integ-<br>rerad skolbarnsomsorg, familje- rerad skolbarnsomsorg, familje-<br>daghem, färdtjänst, familjeråd- daghem, familjerådgivning, hjälp i<br>givning, hjälp i hemmet, service hemmet, service och omvårdnad,<br>och omvårdnad, sådant boende som sådant boende som avses i 20 §<br>avses i 20 § andra stycket eller 21 § andra stycket eller 21 § tredje<br>tredje stycket eller annan liknande stycket eller annan liknande social<br>social tjänst får kommunen ta ut tjänst får kommunen ta ut skäliga<br>skäliga avgifter enligt grunder som avgifter enligt grunder som kom-<br>kommunen bestämmer. Avgifterna munen bestämmer. Avgifterna far<br>far dock inte överstiga kommunens dock inte överstiga kommunens<br>självkostnader. självkostnader.</p>
<p>För sådana platser i förskola som avses i 15 och 16 §§ får avgift tas ut<br>endast i den mån verksamheten överstiger 15 timmar i veckan eller 525<br>timmar om året.</p>
<p>Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende far<br>inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och</p>
<p>' Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p>■ Senaste lydelse 1993:47.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1994:10.<br></p>
<p>18</p>
<p>sjukvårdslagen (1982:763), uppgå till så stort belopp att den enskilde inte Prop. 1996/97:115<br>förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut avse-<br>ende färdtjänst som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre be-<br>stämmelser.</p>
<p>19</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om Prop. 1996/97:115</h3>
<h3>ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om ändring i so-</p>
<p>cialtjänstlagen (1980:620)'</p>
<p>dels att 6 f och 6 h §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att punkt 5 av övergångsbestämmelserna skall ha följande ly-<br>delse.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1996/97:124 Föreslagen lydelse</p>
<h4>6f§</h4>
<p>Med annat bistånd avses Med annat bistånd avses hjälp i</p>
<p>1. färdtjänst. hemmet samt särskilt boende för</p>
<p>2. hjälp i hemmet, service och omvårdnad för äldre</p>
<p>3. särskilt boende för service och eller bostad med särskild service</p>
<p>omvårdnad för äldre eller bostad för funktionshindrade.</p>
<p>med särskild service för</p>
<p>funktionshindrade.</p>
<h4>6h§</h4>
<p>En person som önskar Hytta till En person som önskar flytta till<br>en annan kommun, men till följd av en annan kommun, men till följd av<br>ålderdom, funktionshinder eller ålderdom, funktionshinder eller<br>allvarlig sjukdom har ett varaktigt allvarlig sjukdom har ett varaktigt<br>behov av omfattande vård- och behov av omfattande vård- och</p>
<p>omsorgsinsatser och därför inte kan<br>bosätta sig där utan att inflytt-<br>ningskommunen erbjuder behöv-<br>liga insatser, får hos den kommu-<br>nen ansöka om sådana insatser som</p>
<p>omsorgsinsatser och därför inte kan<br>bosätta sig där utan att inflytt-<br>ningskommunen erbjuder behöv-<br>liga insatser, får hos den kommu-<br>nen ansöka om sådana insatser som</p>
<p>avses i 6 f § punkterna 2 och 3. En avses i 6 f §. En sådan ansökan<br>sådan ansökan skall behandlas som skall behandlas som om den<br>om den enskilde var bosatt i enskilde var bosatt i inflyttnings-<br>inflyttningskommunen. kommunen.</p>
<p>Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommu-<br>nen får inte beaktas vid prövning enligt första stycket.</p>
<p>På begäran av inflyttningskommunen är hemkommunen skyldig att<br>bistå den förra kommunen med den utredning som kan behövas för be-<br></p>
<p>dömningen av ansökan.</p>
<p>5. Om en ansökan om bistånd 5. I fråga om beslut avseende<br>kommit in före ikraftträdandet, färdtjänst som har meddelats före<br>skall äldre bestämmelser tillämpas ikraftträdandet gäller äldre be-<br>vad avser tid före den 1 januari stämmelser. Om en ansökan om<br>1998. bistånd som inte avser färdtjänst</p>
<p>Lagen omtryckt 1988:871.<br></p>
<p>20</p>
<p>kommit in före ikraftträdandet, Prop. 1996/97:115<br>skall äldre bestämmelser tillämpas</p>
<p>vad avser tid före den 1 januari</p>
<p>1998.</p>
<p>21</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att Prop. 1996/97:115<br>driva viss linjetrafik</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1985:449) om rätt att driva viss<br>linjetrafik skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>3§</h4>
<p>Med trafikhuvudman avses i Med trafikhuvudman avses i<br>denna lag detsamma som i lagen denna lag detsamma som i lagen<br>(1978:438) om huvudmannaskap (1997:000) om ansvar för viss<br>för viss kollektiv persontrafik. kollektiv persontrafik.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>22</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om<br>byggande av järnväg</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande<br>av järnväg skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>5 kap.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Banverket och kommuner får Banverket och kommuner får<br>överklaga länsstyrelsens beslut, överklaga länsstyrelsens beslut.<br>Kommuner, trafikhuvudmän enligt Kommuner, trafikhuvudmän enligt<br>lagen (1978:438) om huvud- lagen (1997:000) om ansvar för<br>mannaskap för viss kollektiv per- viss kollektiv persontrafik och<br>sontrafik och regionplaneorgan regionplaneorgan enligt 7 kap.<br>enligt 7 kap. plan- och bygglagen plan- och bygglagen (1987:10) får<br>(1987:10) får överklaga Banver- överklaga Banverkets beslut,<br>kets beslut.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>23</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om<br>försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att<br>bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i<br>lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1996:637) om försöksverksamhet<br>med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom<br>sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Ett kommunalt aktiebolag far, i enlighet med bestämmelserna i denna<br>lag, driva verksamhet som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss<br>linjetrafik utan att verksamheten har sådan anknytning till kommunen,<br>landstinget eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen<br>(1991:900).</p>
<p>Verksamheten får drivas endast<br>på uppdrag av en kommun eller ett<br>landsting eller av en<br>trafikhuvudman enligt lagen<br>{1978:438) om huvudmannaskap<br>för viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>Med kommunalt aktiebolag menas<br>3 kap. 16-19 §§ kommunallagen.</p>
<p>Verksamheten får drivas endast<br>på uppdrag av en kommun eller ett<br>landsting eller av en<br>trafikhuvudman enligt lagen<br>{1997:000) om ansvar för viss<br>kollektiv persontrafik,<br>ett sådant aktiebolag som avses i</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>24</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Regeringen beslöt den 1 juli 1993 att en särskild utredare skulle tillkal-<br>las med uppgift att lägga fram förslag om en bättre samordning i länen av-<br>offentligt betalda resor. Utredningen antog namnet Samreseutredningen.<br>Den 27 juni 1995 överlämnade utredningsmannen landstings-<br>ordföranden Ingemar Karlsson till regeringen sitt betänkande ”Allmänna<br>kommunikationer - för alla?" (SOU 1995:70).</p>
<p>Samreseutredningens betänkande har remissbehandlats. Med anledning<br>av synpunkter som därvid kommit fram har departementspromemorian<br>Ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken (Ds 1996:69) utarbetats. 1<br>promemorian redovisas i dess kapitel 3 övrigt bakgrundsmaterial, bl.a.<br>rapporter som på uppdrag har utarbetats av Statskontoret och TFK-<br>institutet for transportforskning. Promemorians lagförslag finns i<br>bilaga 1.</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissin-<br>stanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena och en sammanställning<br>av dem finns tillgängliga i Kommunikationsdepartementets ärende<br>K96/4811/4.</p>
<p>Under utarbetandet av propositionen har skrivelser kommit in från<br>Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Lokaltrafik-<br>föreningen och Synskadades Riksförbund.</p>
<p>Därjämte har Banverket. Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket<br>redovisat sina uppdrag att utreda ökad tillgänglighet för<br>funktionshindrade i kollektivtrafiken. Vägverket har också redovisat sitt<br>uppdrag i fråga om ökad hänsyn till funktionshindrades behov vid<br>upphandling av kollektivtrafik. Redovisningen omfattar bl.a. ett avtal<br>mellan Vägverket och Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) som<br>innebär att SLTF åtar sig att rekommendera trafikhuvudmännen att<br>utarbeta program för att stegvis anpassa fordon och trafikmiljön till<br>funktionshindrades behov utifrån en områdes- och linjevis prioritering.<br>Vägverket redovisar också att verket tagit initiativ till att skapa ett forum<br>på regional nivå för samverkan kring funktionshindrades resemöjligheter,<br>regionala råd för handikappfrågor. I råden har inbjudits att ingå<br>företrädare för trafikhuvudmännen, kommunerna och handikapp-<br>organisationerna.</p>
<p>Vidare bör omnämnas att Institutionen för Trafikteknik vid Tekniska<br>Högskolan i Lund har överlämnat rapporten ”Fordon och hjälpmedel för<br>funktionshindrade i kollektivtrafiken - problemorientering och<br>nulägesbeskrivning”.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 17 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 4.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>25</p>
<p>Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets syn- Prop. 1996/97:115<br>punkter behandlas i avsnitt 7.2 och 11 samt i författningskommentarerna<br>till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på.</p>
<p>Efter lagrådsgranskningen har tillkommit följdändringar i lagförslag 8<br>och 10. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<h2>4 Nuvarande förhållanden</h2>
<p>Enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv person-<br>trafik gäller följande. I varje län finns en huvudman som ansvarar för den<br>lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter. Huvudregel är att<br>landstinget och kommunerna i länet gemensamt är huvudman. I<br>Stockholms län är landstinget huvudman och i Gotlands län kommunen. I<br>det tidigare Malmöhus län kan fram till utgången av år 1998 landstinget<br>och Malmö kommun ensamma vara huvudman. I övriga län kan<br>landstinget och kommunerna komma överens om att antingen lands-<br>tinget ensamt eller samtliga kommuner skall vara huvudman. I Kalmar<br>län och Skåne län kan ett regionförbund enligt lagen (1996:1415) om<br>försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län vara<br>trafikhuvudman.</p>
<p>I lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik stadgas<br>vidare att huvudmannens uppgifter skall handhas i kommunalförbund om<br>inte en kommun eller ett landsting är ensam huvudman. Om de som är<br>huvudman så överenskommer, kan dock uppgifterna i stället handhas<br>genom ett aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De som är huvud-<br>man skall inneha samtliga aktier i bolaget. I 19 av landets 23 län hand-<br>has huvudmannens uppgifter genom ett aktiebolag.</p>
<p>Riksdagen beslöt år 1979 om en obligatorisk handikappanpassning av<br>de kollektiva färdmedlen. I lagen (1979:558) om handikappanpassad<br>kollektivtrafik sägs att den som har tillsyn över kollektivtrafik och den<br>som utövar sådan trafik skall se till att trafiken anpassas med hänsyn till<br>resenärer med funktionshinder. Därvid skall iakttas att när kollektivtra-<br>fik planeras och genomförs funktionshindrades särskilda behov skall<br>beaktas. De färdmedel som används skall så långt det är möjligt vara<br>lämpade för resenärer med funktionshinder. I förordningen (1980:398)<br>om handikappanpassad kollektivtrafik regleras närmare Vägverkets,<br>Banverkets, Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets befogenheter att med-<br>dela föreskrifter om handikappanpassning. Särskilt bör nämnas Väg-<br>verkets uppgift att initiera, planera och följa upp anpassningen samt att<br>verka för att anpassningen samordnas. Sedan början av 1982 finns före-<br>skrifter för anpassning av samtliga trafikslag, med successivt ikraftträ-<br>dande fr.o.m. år 1985. Bestämmelserna är tvingande för trafikutövama<br>genom kravet på att deras fordon måste vara besiktigade och godkända<br>enligt föreskrifterna för att de skall kunna få användas i inrikes trafik.</p>
<p>Färdtjänst kan enligt socialtjänstlagen (1980:620) utgå antingen som<br>bistånd enligt 6 § eller som service enligt 10 §. Kommunerna kan också<br></p>
<p>26</p>
<p>använda sig av båda paragraferna. Enligt 6 § har den enskilde rätt till<br>bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt<br>om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall<br>genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall ut-<br>formas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. Enligt<br>10 § bör socialnämnden genom bl.a. lärdtjänst underlätta för den enskilde<br>att bo hemma och ha kontakter med andra. Vid en bedömning utifrån 6 §<br>görs alltså en individuell prövning av rätt till bistånd. 10 § gäller<br>huruvida den sökande skall få tillgång till en generellt utformad service<br>enligt kommunens regler.</p>
<p>Efter framställan från den sökande och genomförd utredning beslutar<br>kommunen om tillstånd till färdtjänst (legitimering) skall beviljas.<br>Kommunerna kan vid sin bedömning väga in olika faktorer som man<br>anser har betydelse, såsom den enskildes ekonomi, tillgången på kol-<br>lektivtrafik. läkarintyg om behov m.m. Tillstånd till färdtjänst kan gälla<br>tills vidare eller under en begränsad tidsperiod.</p>
<p>Regeringen har i proposition 1996/97:124 om ändring socialtjänst-<br>lagen föreslagit att 6 § kompletteras med tilläggsbestämmelser som bl.a.<br>preciserar rätten till vad som benämns annat bistånd. I en föreslagen 6 f §<br>anges att med sådant bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt<br>boende för äldre eller funktionshindrade. Beslut om annat bistånd skall<br>kunna överklagas hos förvaltningsdomstol.</p>
<p>Samreseutredningen redovisar en kartläggning for år 1992 beträffande<br>kommunernas formella handläggning av ansökningar om färdtjänst.<br>Beträffande vilket lagrum som har tillämpats vid behovsprövningen<br>anges att det är bara i ca 45 kommuner som kommunen har beslutat<br>enbart enligt 10 §. I ca 125 kommuner beslutar man enligt 6 § och i drygt<br>100 kommuner sker beslutet enligt både 6 och 10 §§.</p>
<p>Inom socialtjänsten finns två vägar att överklaga beslut. Socialnämn-<br>dens beslut i fråga om bistånd enligt 6 § (liksom beslut enligt den före-<br>slagna 6 f §) får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Domstolen<br>kan pröva det överklagade beslutets laglighet och lämplighet i alla avse-<br>enden. Ett helt eller delvis nytt beslut kan sättas i det överklagade be-<br>slutets ställe.</p>
<p>Socialnämndens beslut enligt 10 § kan bli föremål för laglig-<br>hetsprövning (tidigare benämning kommunalbesvär). Den prövning som<br>sker är begränsad till lagligheten av det av kommunen fattade beslutet.<br>Om överklagandet bifalles far beslutet enbart upphävas och inte ersättas<br>av ett nytt beslut.</p>
<p>Länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten och därefter till<br>Regeringsrätten. En förutsättning for att kammarrätten och Regerings-<br>rätten skall pröva ett överklagande är att prövningstillstånd meddelas.</p>
<p>Antalet personer i landet som har tillstånd till färdtjänst är ca 430 000.<br>Dessa personer gör vardera ca 40 resor per år i genomsnitt. Kostnaderna<br>har kontinuerligt ökat och uppgår till drygt 2 miljarder kronor per år.<br>Nettokostnaderna för kommunerna (i Stockholms län landstinget) är ca<br>1,7 miljarder kronor.</p>
<p>Riksfardtjänsten inrättades den 1 juli 1980 som en försöksverksamhet.<br>Den permanentades den 1 januari 1984 och ansvaret lades på dåvarande<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>27</p>
<p>Transportrådet. Från och med år 1992 lades ansvaret på den tillfälligt Prop. 1996/97:115<br>inrättade myndigheten Styrelsen för riksfardtjänst. Styrelsen avvecklades<br>under första halvåret 1994 med anledning av riksdagens beslut våren<br>1993 om att ansvaret för riksfardtjänsten fr.o.m. den 1 januari 1994<br>skulle övertas av respektive kommun.</p>
<p>Syftet med riksfardtjänsten är att ge personer med svåra och bestående<br>funktionshinder möjlighet att göra längre resor inom landet till normala<br>kostnader. Resorna kan ske med flyg, tåg och andra allmänna<br>kommunikationer samt med taxi eller specialfordon.</p>
<p>Fram till år 1994 delades kostnaden mellan resenären och staten.</p>
<p>Därutöver hade kommunerna vissa kostnader för anslutningsresor med<br>den kommunala färdtjänsten och för den lokala administrationen av<br>riksfardtjänsten. Från och med år 1994 överfördes kostnadsansvaret från<br>staten till kommunerna. Det tidigare statliga anslaget för riksfardtjänst<br>överfördes till det statliga utjämningsbidraget till kommuner.</p>
<p>Genom en särskild lag (1993:963) om kommunal riksfardtjänst åläggs<br>kommunerna att lämna ersättning för resekostnader för personer som till<br>följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt<br>kostsamt sätt. I lagen regleras också den enskildes möjlighet att<br>överklaga kommunens beslut om riksfärdtjänst. Vidare kan nämnas att<br>resenärens egenavgift regleras genom en särskild förordning, förord-<br>ningen (1993:1148) om egenavgifter vid resor med kommunal riksfard-<br>tjänst. Avgiften bör enligt uttalanden i prop. 1992/93:150 bil. 5 motsvara<br>normala reskostnader vid resa med 2 klass tåg med SJ.</p>
<p>Huvuddelen (ca 80 %) av riksfardtjänstresoma sker med taxi eller<br>specialfordon. Cirka 25 % av riksfårdtjänstens resor sker inom läns-<br>gränsema. Detta innebär att förutsättningarna för en samordning mellan<br>resor med riksfardtjänst och kommunala fardtjänstresor är förhållande-<br>vis stora.</p>
<p>Antalet personer som har tillstånd till riksfärdtjänst är ca 26 000. De<br>gör vardera i genomsnitt två resor tur och retur per år. De årliga<br>kostnaderna för verksamheten var före kommunaliseringen ca 130<br>miljoner kronor men har nu minskat till mindre än 100 miljoner per år.</p>
<h2>5 Reformbehovet</h2>
<p>Regeringens bedömning: Kollektivtrafiken skall göras mera<br>tillgänglig för funktionshindrade. Kostnaderna för färdtjänst och<br>riksfardtjänst bör begränsas genom åtgärder som möjliggör ändrade<br>resvanor, främst genom en mera tillgänglig kollektivtrafik samt genom<br>ökad samordning av olika slag av offentligt betalda resor. Begreppet<br>trafikhuvudman behöver göras tydligare.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>28</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i målsätt- Prop. 1996/97:115<br>ningama. Riksrevisionsverket (RRV) anser att stora vinster kan uppnås<br>genom ökad samordning mellan den reguljära linjetrafiken och färd-<br>tjänsten. Samma uppfattning har Landstingsförbundet som menar att en<br>bättre samverkan mellan olika huvudmän bör kunna reducera kostna-<br>derna. Förbundet framhåller liksom Svenska Kommunförbundet att kol-<br>lektivtrafiken skall vara basen i den offentliga trafikförsörjningen.<br>Svenska Taxiförbundet ställer sig positivt till att samordning och ut-<br>byggnad av kollektivtrafiken sker. Handikappförbundens Samarbetsor-<br>gan m.fl. organisationer inom handikapprörelsen understryker att arbetet<br>med handikappanpassning hittills gått mycket trögt. Förslagen i<br>promemorian som syftar till att påskynda handikappanpassningen bör<br>därför genomföras. Man understryker dock att även en väl anpassad<br>kollektivtrafik aldrig kan ersätta färdtjänsten.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: För funktionshindrade är<br>kommunikationernas utformning ofta avgörande för möjligheterna att<br>kunna delta i olika samhällsaktiviteter. Funktionshindrade har emellertid<br>inte samma möjligheter att resa trots att de har samma behov av och<br>önskemål om detta som andra.</p>
<p>Den helt övervägande delen av de resor som funktionshindrade gör<br>sker med fordon i av samhället organiserade specialtransporter eller med<br>privata personbilar. Även huvuddelen av sjukresoma sker på detta sätt.<br>De studier som Samreseutredningen låtit göra visar att äldre och<br>funktionshindrade personer har goda möjligheter att använda sig också<br>av kollektiva färdmedel, förutsatt att dessa och även terminaler och den<br>fysiska miljön i anslutning till dessa blir betydligt bättre anpassade till<br>resenärernas behov.</p>
<p>1 många län kostar de offentligt betalda resorna med taxi eller<br>specialfordon mer för kommunerna och landstingen än den linjetrafik<br>som sker med buss eller tåg. Fordonen inom linjetrafiken och<br>trafikuppläggningen är inte tillräckligt anpassade efter resenärernas<br>behov. Persontransporterna betraktas inte som ett integrerat system,<br>informationen till skilda grupper av resenärer är heller inte samordnad.<br>Regelverken är flera och komplexa. Avgifternas utformning och det<br>uppdelade huvudmannaskapet försvårar en samordning av persontrans-<br>porterna. Några förbättringar i dessa hänseenden är heller inte i sikte<br>enligt de undersökningar som TFK - Institutet för transportforskning -<br>gjort på regeringens uppdrag.</p>
<p>Det är i ett samhällsekonomiskt perspektiv viktigt att de offentligt<br>betalda resorna effektiviseras. Detta kan ske genom ökad samordning av<br>resorna, genom mera effektiva beställningscentraler samt genom<br>samordning av upphandlingen av transporttjänstema. Den största bespa-<br>ringen uppnås, som Statskontoret framhåller i sin utredning för Samre-<br>seutredningen. om det blir mera vanligt att resorna med kommunal<br>färdtjänst samt sjukresoma sker med kollektiva färdmedel inom linje-<br>trafiken i stället för med taxitrafik eller andra kontraktsbundna trans-<br>porter.</p>
<p>Samreseutredningen har därför studerat erfarenheter från olika ställen i<br>landet av trafik med bussar som är särskilt väl anpassade till funk<br></p>
<p>29</p>
<p>tionshindrades behov och där trafiken med sådana bussar varit i drift<br>under jämförelsevis lång tid tillbaka. Resultaten visar att en hög andel -<br>ända upp till 55 % - av dem som har rätt till färdtjänst väljer att åka<br>kollektivt, t.ex. med bussar i servicelinjetrafik. Sådan linjetrafik är en<br>uppskattad reseform bland de funktionshindrade. Trafiken har också visat<br>sig kostnadseffektiv. jämfört med vanlig färdtjänst med taxi. Detta har att<br>göra med att produktionskostnaden per resa i servicelinjetrafik<br>genomsnittligt sett bara är ungefär en fjärdedel, jämfört med vad kom-<br>munen får betala för en resa med taxifordon.</p>
<p>Antalet sådana positiva exempel är dock begränsat vilket hänger<br>samman med att det i regel är skilda huvudmän för linjetrafiken och för<br>olika slag av specialtransporter för funktionshindrade.</p>
<p>1 det följande diskuteras på vad sätt fler av dem som har rätt till färd-<br>tjänst kan få möjlighet att använda sig av den ordinarie kollektivtrafiken.<br>Möjligheterna till besparingar tas också upp till behandling. Vidare<br>behandlas problemen med att termen trafikhuvudman är otydlig.</p>
<h2>6 Medel för att öka tillgängligheten för<br>funktionshindrade i kollektivtrafiken</h2>
<p>Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning om handikappan-<br>passning av färdmedel som används inom kollektivtrafiken behöver<br>kompletteras med åtgärder som underlättar hela reskedjan för funk-<br>tionshindrade. Detta bör ske genom ekonomiska incitament för handi-<br>kappanpassningen och - övergångsvis - genom statliga stimulansme-<br>del.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser är posi-<br>tiva till de medel som anges i promemorian. Socialstyrelsen och Väg-<br>verket betonar vikten av att nuvarande lagstiftning om handikappan-<br>passning kompletteras med åtgärder som underlättar hela reskedjan för<br>funktionshindrade. Enligt Länsstyrelsen i Uppsala län ger möjligheten att<br>överföra ansvaret för färdtjänst till trafikhuvudmannen och ett särskilt<br>statligt bidrag ekonomiska incitament för att genomföra en handi-<br>kappanpassning av kollektivtrafiken. Samma uppfattning har Handi-<br>kappförbundens Samarbetsorgan. Malmö stad framhåller att de ekono-<br>miska incitament som ligger i ett gemensamt huvudmannaskap kan leda<br>till en effektivare färdtjänst och en ökad tillgänglighet i kollektivtrafi-<br>ken. Samma uppfattning framförs av Norrköpings kommun. Svenska<br>Lokaltrafikföreningen och de trafikhuvudmän som hörts. Statskontoret<br>däremot finner att incitamenten för ökad samordning och besparingar är<br>svagt till följd av att frivilligsystemet valts för huvudmannaskapet.<br>Konkurrensverket har invändningar mot den nuvarande organisationen<br>för kollektivtrafiken i länen och avstyrker därför lagförslaget. Verket<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>30</p>
<p>hänvisar bl.a. till de problem som är förknippade med näringsverksam- Prop. 1996/97:115<br>het som drivs i offentlig regi.</p>
<h3>6.1 För- och nackdelar med nuvarande lagstiftning</h3>
<p>Som tidigare nämnts beslöt riksdagen år 1979 om en lag (1979:558) om<br>handikappanpassad kollektivtrafik. I förordningen (1980:398) regleras<br>Vägverkets. Banverkets. Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets befogen-<br>heter att meddela föreskrifter om handikappanpassning av färdmedel som<br>används inom kollektivtrafiken. Föreskrifter för anpassning finns med<br>successivt ikraftträdande fr.o.m. år 1985.</p>
<p>Bestämmelserna har medfört att tillgängligheten för funktionshind-<br>rade har ökat inom kollektivtrafiken. Vad gäller t.ex. bussarna har pro-<br>blemen med instegshöjd minskat genom att man använt s.k. låggolvbus-<br>sar eller lågentrébussar. Sådana bussar beställs nu i allt större utsträck-<br>ning i Sverige. Genom det s.k. nigningssystemet bör även mera svårt<br>rörelsehindrade personer kunna komma ombord eller stiga av. Stöd-<br>handtagen och stödrören har fått en mera ergonomiskt riktig placering<br>och skall dessutom vara kontrastmarkerade, till hjälp för synskadade.<br>Destinationsskyltama har blivit större och tydligare. Transportrådets,<br>numera Vägverkets, föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik<br>innehåller också en del bestämmelser som syftar till att underlätta aller-<br>gikers resor osv.</p>
<p>Lagstiftningen om handikappanpassad kollektivtrafik har alltså med-<br>fört åtskilliga tekniska förbättringar i syfte att underlätta funktionshind-<br>rades resor. Det bör emellertid observeras att föreskrifterna om handi-<br>kappanpassning är enbart inriktade på de olika slag av färdmedel som<br>används inom kollektivtrafiken. Några föreskrifter som reglerar den<br>funktionshindrades möjligheter att exempelvis ta sig till eller från en<br>hållplats finns således inte. Själva hållplatsens utformning kan också<br>utgöra ett hinder, liksom också brister i den information som kan behö-<br>vas. Om det finns något hinder i någon del av en reskedja kan hela resan<br>omintetgöras.</p>
<p>En nackdel med tvingande föreskrifter är att de slår "blint" mot alla<br>fordon av ett visst slag och på alla linjer. Föreskrifterna verkar således<br>generellt. Detta leder till att åtgärderna för anpassning blir dyra, utan att<br>behovet av transport kan garanteras.</p>
<p>Som just nämnts fungerar tvingande föreskrifter inte alltid som det är<br>tänkt. En följd av detta är att det vuxit fram andra trafiklösningar som<br>inte är reglerade genom några statliga föreskrifter men som på ett allt<br>bättre sätt kunnat tillgodose funktionshindrades resbehov. Detta framgår<br>tydligt av den utvärdering som regeringen lät utföra år 1993 av han-<br>dikappanpassningen av kollektivtrafiken (Anpassningen av kollektivtra-<br>fiken - i går, i dag. i morgon. Utvärdering av genomförda åtgärder. TFB-<br>rapport 1993:13). 1 rapporten, vars innehåll redovisades för riksdagen<br>genom budgetpropositionen 1993/94. bilaga 7, konstaterades att<br>kollektivtrafiken genomgått stora förändringar utöver det anpassnings-<br>arbete som dåvarande Transportrådets föreskrifter gett anledning till.<br></p>
<p>31</p>
<p>Utvärderingen visar att dessa förändringar generellt sett haft större be- Prop. 1996/97:115<br>tydelse, positivt (t.ex. servicelinjetrafik. låggolvbussar) och negativt<br>(t.ex. försämrad turtäthet), för de funktionsnedsatta än de åtgärder som<br>vidtagits som en direkt följd av Transportrådets föreskrifter.</p>
<p>Utvärderingen visar också att mycket annat än tekniska lösningar ef-<br>terfrågas. Det framgår bl.a. hur många små. i och för sig hanterbara svå-<br>righeter tillsammans kan växa till ett oöverstigligt hinder när de uppre-<br>pas många gånger under en resa. En annan observation är att de berörda<br>grupperna i ännu högre grad än andra resenärer ser fördelar i en högre<br>närvaro av välutbildad och serviceinriktad personal. De funktionsned-<br>satta har också svårare att anpassa sig till förändringar. Detta betyder<br>bl.a. att de erbjudna tekniska systemen måste ha en mycket hög tillför-<br>litlighet. Avslutningsvis pekar studien tydligt på vikten av ett helhets-<br>perspektiv på kollektivtrafikplaneringen med inriktning mot de funk-<br>tionsnedsatta. Teknisk utveckling av fordonen måste exempelvis kom-<br>bineras med en tillgänglig utemiljö och god fordonsstandard måste<br>kombineras med kunnig personal på plats. Utredningen efterlyser ett<br>helhetsperspektiv på resandet och understryker nödvändigheten av att se<br>till hela reskedjan för den funktionshindrade.</p>
<h3>6.2 Servicelinjer</h3>
<p>Den form av trafik som bäst tillgodoser de krav på helhetssyn på funk-<br>tionshindrades resor som framförs i rapporten är servicelinjetrafik med<br>särskilt väl anpassade bussar. Sådan trafik har också visat sig kostnads-<br>effektiv, förutsatt att alla ingående kostnader och intäkter beaktas.<br>Verksamheten med servicelinjer inleddes år 1983 i Borås och var inte<br>direkt föranledd av de föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik<br>som då fanns. Initiativet var kommunalt och med medverkan av den<br>statliga Kollektivtrafikberedningen samt av Institutionen för trafikteknik<br>vid Lunds Tekniska Högskola. Bakgrunden var målet att få till stånd en<br>trafikform som var mer anpassad till en växande resenärsgrupps särskilda<br>behov av god tillgänglighet i trafiken. Det fanns också en önskan att<br>bromsa kostnadsökningen inom den kommunala färdtjänsten.</p>
<p>Servicelinjetrafiken kännetecknas av att linjedragningen är särskilt<br>anpassad till äldre och funktionshindrades behov. Hållplatserna ligger<br>nära i anslutning till bostadsentréema med trafik riktad till servicecentra,<br>vårdinrättningar m.m. Körtidema skall ge möjlighet för förarna att ge den<br>extra service som kan behövas, t.ex. för hantering av rullstolar. Fordonen<br>som i regel är s.k. minibussar är väl anpassade för trafiken, t.ex. med lågt<br>insteg, plant golv, ramp eller lift för rullstol och särskilda utrymmen för<br>rullstolar med förankringsmöjligheter.</p>
<p>Sedan starten år 1983 har verksamhet med servicelinjer vuxit och<br>system finns i dagsläget i ett 60-tal kommuner. En utvärdering och ef-<br>fektmätning av servicelinjetrafiken i Borås genomfördes redan år 1988<br>(Effekter av en ny servicelinje i Borås, TFB-meddelande nr 42, mars<br>1988) och dess slutsatser var bl.a.:</p>
<p>32</p>
<p>resandet och komforten ökar för de transportsvaga grupperna i<br>samhället.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>färdtjänstberättigade personer upplever detta som ett bättre alter-<br>nativ med större valfrihet än färdtjänst.</p>
<p>servicelinjer bidrar till att öka aktivitetsnivån och bryta isoleringen<br>för många äldre.</p>
<p>I rapporten redovisas också att trafiken medför besparingar för<br>kommun och stat.</p>
<p>De ekonomiska vinsterna har emellertid varit omdiskuterade.<br>Problemet är att det är kommunen som får minskade kostnader genom att<br>färdtjänstberättigade går över till att resa med kollektivtrafik, men att<br>trafikhuvudmannen, och därmed också landstinget, får ökade kostnader. I<br>de fall det ekonomiska ansvaret för linjetrafiken ligger på trafikhu-<br>vudmannen - vilket är den vanligaste situationen - men då kommunen<br>ändå har tagit på sig ansvaret för servicelinjetrafik. drar kommunen på<br>sig kostnader som författningsenligt i stället borde åvilat trafikhuvud-<br>mannen. Servicelinjetrafik som varit i gång några år leder visserligen<br>totalt sett till nettobesparingar men verksamheten besväras ändå av<br>"kontoresonemang" om vem som i realiteten bär kostnaderna och vem<br>som far de ekonomiska vinsterna. Följden har på sina håll blivit att tra-<br>fiken dragits in. vilket får anses vara olyckligt sett ur resenärernas syn-<br>vinkel.</p>
<p>Det förefaller som om trafikeringsformen är framgångsrik i sådana<br>kommuner eller län där det är samma huvudman som svarar ekonomiskt<br>för både kollektivtrafik, inklusive servicelinjetrafik, och färdtjänst. Så är<br>fallet i Uppsala där inte mindre än 45 % av de fardtjänstberättigades resor<br>sker med bussar i trafik på servicelinjer. Övergången till<br>servicelinjetrafik i Borås resulterade redan år 1987 i en nettobesparing på<br>drygt 2,4 miljoner kronor. Se nedanstående tabell som är hämtad ur<br>rapporten Servicelinjer i Borås (Sten Forsberg-Agneta Ståhl).</p>
<p>Finansiell kalkyl för olika offentliga intressenter i samband med in-<br>förandet av sju servicelinjer i Borås. Årliga kostnader och intäkter</p>
<p>Kostnader</p>
<p>Intäkter</p>
<p>Resultat</p>
<p>TRAFIKUTÖVAREN</p>
<p>Kostnader<br>Biljettintäkter<br>Indragna linjer<br>Ökat kommunalt<br>driftsbidrag</p>
<p>3 325 000</p>
<p>1 816 000</p>
<p>1 002 000</p>
<p>507 000</p>
<p>+0</p>
<p>DET ALLMÄNNA</p>
<p>Ökat driftsbidrag</p>
<p>Minskade kostnader</p>
<p>507 000</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>för färdtjänsten (mar-<br>ginalkostnader) ca 2 900 000</p>
<p>+ ca 2 400 000</p>
<p>I Nässjö har den traditionella stadstrafiken med stora bussar samt en<br>stor del av färdtjänsten med taxi nyligen ersatts av servicelinjetrafik.<br>Kostnaderna för färdtjänstresorna har enligt tidskriften "Färdtjänst-<br>trafik". nr 6 1996. utgiven av Svenska Kommunförbundet, gått ner från</p>
<p>4.3 miljoner kronor per år till 2.5 miljoner kronor.</p>
<h3>6.3 Ekonomiska incitament</h3>
<p>1 sin rapport "Det offentliga åtagandet i samhällsbetalda resor", 1996.<br>framhåller Statskontoret att det är väl belagt att servicelinjer i tätorter kan<br>minska de sammantagna kostnaderna. Detta har sin grund i att mar-<br>ginalkostnaderna for resor med servicelinjer är avsevärt lägre än margi-<br>nalkostnaderna för resor med taxi och specialfordon. 1 rapporten nämns<br>att kostnadsminskningen bör kunna uppgå till 20 % eller mer i områden<br>med tillräckligt stort befolkningsunderlag.</p>
<p>Mot bakgrund av de onekligen stora besparingar som gjorts i några<br>kommuner kan man fråga sig varför en trafik med servicelinjebussar<br>inom ramen för den ordinarie linjetrafiken inte förekommer oftare. Svaret<br>är helt enkelt att det i allmänhet finns skilda huvudmän för färdtjänst och<br>ordinarie linjetrafik.</p>
<p>Det saknas därmed ekonomiska incitament för en integrering av färd-<br>tjänstresandet i kollektivtrafiken. Följden blir brister i tillgängligheten för<br>funktionshindrade men också onödigt höga kostnader för den kom-<br>munala färdtjänsten eller - i några kommuner - för sådan servicelinje-<br>trafik som bedrivs vid sidan av den ordinarie linjetrafiken.</p>
<p>Slutsatsen blir därför att den nuvarande lagstiftningen om handikapp-<br>anpassning av kollektivtrafiken bör kompletteras med åtgärder som<br>skapar drivkraft för ökad tillgänglighet för funktionshindrade för hela<br>reskedjan. Därvid kan servicelinjetrafik vara ett utmärkt medel för att<br>förbättra tillgängligheten. Ytterligare åtgärder krävs emellertid också i<br>form av bättre möjligheter att nå hållplatserna, ökad tillgänglighet i<br>terminaler och andra hållplatsanläggningar, förbättrad information om<br>resemöjligheter m.m.</p>
<p>De förslag till integrering av färdtjänstresandet inom ramen för den<br>ordinarie linjetrafiken som Samreseutredningen presenterat ligger här till<br>grund för förslag till sådana ekonomiska incitament. Utformningen av<br>sådana åtgärder behandlas i följande avsnitt. Därutöver behövs under en<br>övergångsperiod vissa ekonomiska stimulansmedel i syfte att påskynda<br>handikappanpassningen. Förslag i denna del har lagts fram av regeringen<br>i proposition 1996/97:53 om Infrastrukturinriktning för framtida<br>transporter, som beslöts den 4 december 1996. Riksdagen har den<br>20 mars 1997 beslutat i enlighet med regeringens förslag och därvid<br>uttalat att särskilda medel bör avsättas för ändamålet.</p>
<p>I avsnitt 17 beskrivs ytterligare villkoren för statsbidragsgivningen.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>34</p>
<h2>7 Samordning av färdtjänst och riksfärdtjänst med Prop. 1996/97:115<br>kollektivtrafik</h2>
<h3>7.1 Lag om färdtjänst och lag om riksfärdtjänst</h3>
<p>Regeringens forslag: En ny lag om färdtjänst ersätter socialtjänst-<br>lagens (1980:620) nuvarande bestämmelser om färdtjänst. Färdtjänst<br>betraktas i första hand som en transportform i stället för ett lämnande<br>av bistånd. Varje kommun ansvarar för färdtjänst inom kommunen<br>och i vissa fall till och från annan kommun. En kommun får också<br>anordna färdtjänst helt utanför kommunens område.</p>
<p>En ny lag om riksfärdtjänst ersätter lagen (1993:963) om kommunal<br>riksfärdtjänst. Den nya lagen motsvarar i sak den nuvarande lagen om<br>kommunal riksfärdtjänst med den skillnaden som anges i avsnitt 7.3.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I pro-<br>memorian föreslogs dock också en regel om att färdtjänst alltid måste<br>samordnas i beställningscentral.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom en (Strömsunds<br>kommun) som yttrat sig i frågan tillstyrker att rätten till färdtjänst blir<br>reglerad i specialförfattning och därmed utmönstrad ur socialtjänstlagen.<br>Flera domstolar m.fl. har efterlyst att förhållandet mellan färdtjänst som<br>bistånd enligt socialtjänstlagen och som rättighet enligt den föreslagna<br>lagen klargörs. Enligt RRV är det bra att den olyckliga ordningen undviks<br>att beslut om färdtjänst kan baseras på två olika paragrafer i<br>socialtjänstlagen och också kan överklagas på två olika sätt. Svenska<br>Kommunförbundet anser det vara principiellt viktigt att lyfta bort färd-<br>tjänsten från socialtjänstlagen och kan inte acceptera att två olika lagar<br>ger rätt till färdtjänst. De instanser som har uttalat sig om förslaget att<br>färdtjänsresor obligatoriskt skulle samordnas i beställningscentral ställer<br>sig i allmänhet negativa. Enligt Synskadades Riksförbund finns det inte<br>någon anledning att i lag ha en sådan bestämmelse. Varje kommun skall<br>kunna få avgöra frågan. Det skall enligt Riksförbundet för Utveck-<br>lingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna finnas en möjlighet att också<br>stoppa en taxi på gatan. Uppsala kommun har mindre goda erfarenheter<br>av en gemensam beställningscentral. Värnamo kommun tillstyrker där-<br>emot förslaget. Karlstads kommun pekar på svårigheter med att anlita<br>beställningscentral då en kommun anordnar färdtjänst i en annan kom-<br>mun.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Färdtjänst skall inte längre primärt<br>behandlas som en form av bistånd för att uppnå skälig levnadsnivå eller<br>på annat sätt vara en del av socialtjänsten. Även om den alltjämt är ett<br>uttryck för social omsorg skall den i huvudsak behandlas som en trafik-<br>politisk fråga i syfte att bidra till en tillfredsställande trafikförsörjning<br>också för funktionshindrade. Avsikten är inte att vidga den personkrets<br>som skall ha tillgång till färdtjänst.</p>
<p>35</p>
<p>Förslaget innebär au en ny lag om färdtjänst ersätter nuvarande regler i Prop. 1996/97:115<br>socialtjänstlagen vad avser tillståndsgivning till färdtjänst. Dessa be-<br>stämmelser har kritiserats för att vara oklara, när det gäller att bedöma<br>om bistånd skall lämnas i form av färdtjänst eller om bistånd skall ges på<br>annat sätt. Som närmare framgår av regeringens proposition 1996/97:124<br>om ändring i socialtjänstlagen har den opreciserade biståndsrätt som<br>finns i den nuvarande lagen inte utgjort tillräckligt skydd för<br>funktionshindrade. Från kommunalt håll har det oprecisa begreppet<br>"skälig levnadsnivå" kritiserats. Oklarheterna har blivit till nackdel för<br>den sökande men också för tillståndsmyndigheten och de förvaltnings-<br>domstolar som har att pröva överklaganden. Kommunerna har ansett att<br>reglerna medför onödigt höga kostnader i förhållande till behovet av<br>transport.</p>
<p>Enligt den föreslagna lagen skall kommunen ansvara för att färdtjänst<br>anordnas i första hand inom kommunen. Om det finns särskilda skäl bör<br>det finnas en skyldighet för kommunen att anordna resor mellan den egna<br>kommunen och andra kommuner. Vidare anges möjligheten för<br>kommunen att anordna resor helt utanför kommunen. Av<br>Socialstyrelsens rapport från januari 1997 "Färdtjänsten i fyra regioner"<br>framgår att endast 8 % av de undersökta kommunerna hade regler som<br>begränsade färdtjänstresandet till den egna kommunen. Vad som nu<br>föreslås innebär att nuvarande praxis kan bibehållas.</p>
<p>Frågor om tillstånd till färdtjänst skall prövas av den kommun där sö-<br>kanden är folkbokförd. I avsnitt 11 behandlas frågor om tillståndsgiv-<br>ning och resor utanför kommunen mera utförligt.</p>
<p>Det förhållandet att färdtjänst inte längre primärt skall behandlas som<br>en form av bistånd innebär givetvis inte att vad som föreskrivs i 3 §<br>socialtjänstlagen om kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i<br>kommunen får det stöd och den hjälp de behöver, inte längre skulle gälla.<br>Det kan inte uteslutas att det alltjämt undantagsvis kan uppstå situationer<br>när funktionshindrade tillfälligt behöver bistånd enligt socialtjänstlagen<br>från kommunen för att kunna resa. Detta är dock inte något specifikt för<br>funktionshindrade. Även en person utan funktionshinder kan behöva<br>sådan hjälp.</p>
<p>Enligt den i proposition 1996/97:124 föreslagna regleringen skall för-<br>sörjningsstöd kunna lämnas för skäliga kostnader för bl.a. arbetsresor.<br>Tillämpat i den aktuella frågan skulle detta innebära hjälp med den av-<br>gift som resenären skall betala för färdtjänsten. Socialnämnden skall<br>också kunna ge bistånd "i annan form" enligt en föreslagen 6 g §. Det<br>kommer däremot inte bli möjligt att kräva av kommunen att regelrätt<br>färdtjänst ges som bistånd eller service enligt socialtjänstlagen.</p>
<p>Vad gäller villkoren för att fä tillstånd till riksfärdtjänst bör nuvarande<br>lag (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst innehållsmässigt behållas,<br>dock med den skillnaden angående trafikhuvudmannens roll som<br>beskrivs nedan i avsnitt 7.3. Någon utökning av den personkrets som<br>skall ha rätt till riksfärdtjänst är inte avsedd. Närmare bestämmelser om<br>riksfärdtjänst anges i en ny lag om riksfärdtjänst.</p>
<p>Beträffande lagförslaget i promemorian om att färdtjänst skall sam-<br>ordnas i beställningscentral kan konstateras att enighet råder om att det<br></p>
<p>36</p>
<p>finns stora fördelar, ekonomiskt sett, med att samordna olika slag av Prop. 1996/97:115<br>samhälIsbetalda resor. Många remissinstanser framhåller att fler slag av<br>sådana resor än färdtjänst och riksfärdtjänst borde ha ingått i lagförsla-<br>get. framför allt då sjukresorna. Trafikhuvudmannen i Västmanlands län<br>framhåller exempelvis att de ekonomiska incitamenten förstärks om<br>samtliga samhällsbetalda persontransporter kan samordnas. Därmed ökar<br>också förutsättningarna att utveckla kollektivtrafiken så att tillgänglighet<br>för alla kan uppnås.</p>
<p>Vad åtskilliga remissinstanser däremot vänder sig emot är att färd-<br>tjänst obligatoriskt skall samordnas i beställningscentral. Det uppkom-<br>mer. såsom Göteborgsregionens Lokaltrafik AB framhåller, svårigheter<br>redan med att klart definiera vad som menas med detta begrepp. Rege-<br>ringen kan instämma i bedömningen.</p>
<p>Även om det är i hög grad angeläget att olika slag av samhällsbetalda<br>resor samordnas, bl.a. med hjälp av gemensamma beställningscentraler,<br>är det, som Uppsala kommun framhåller, bättre att utifrån de lokala<br>förutsättningarna ge frihet att ordna transportförsörjningen i ett för<br>funktionshindrade väl fungerande system. Samordningsvinsterna enligt<br>regeringens bedömning bör kunna framstå som så uppenbara att en lag-<br>reglering av beställningscentraler är onödig.</p>
<h3>7.2 Länstrafikansvariga och trafikhuvudman</h3>
<p>Regeringens förslag: Lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss<br>kollektiv persontrafik ersätts med en ny lag om ansvar för viss<br>kollektiv persontrafik. Innehållet i den gamla lagen bibehålls i hu-<br>vudsak men den "huvudman" som nu skall finnas i varje län benäms i<br>stället "länstrafikansvariga". Dessa är som huvudregel landstinget och<br>kommunerna i länet gemensamt. Den som handhar de länstrafik-<br>ansvarigas uppgifter kallas trafikhuvudman.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, med den<br>skillnaden att i promemorian föreslås förändringarna ske enbart genom<br>ändringar i den befintliga lagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Det är bara ett fåtal remissinstanser som utalat sig<br>i frågan. Svenska Bussbranschens Riksförbund tillstyrker att begreppet<br>"länstrafikansvariga" införs men finner att begreppet "trafikhuvudman"<br>är för vagt. I stället bör. efter internationella förebilder, begreppet<br>"trafikmyndighet" användas. Kammarrätten i Göteborg anger förslagsvis<br>begreppet "länstrafikutövare". Landstingsförbundet föreslår benäm-<br>ningen "länstrafikanordnare". Svenska Lokaltrafikföreningen ser positivt<br>på att förtydliga begreppen men anser inte att de valda benämningarna är<br>lämpliga. Svenska Kommunförbundet anser att den nuvarande<br>otydligheten angående ansvars- och rollfördelning mellan kommuner,<br>landsting och trafikhuvudmannen förstärks om begreppet<br>länstrafikansvariga införs. Malmöhus Trafik anser att begreppen<br>"länstrafikansvariga" och "trafikhuvudman" på ett positivt sätt förtydli-<br></p>
<p>37</p>
<p>gar de olika rollerna. Gävle kommun har samma uppfattning. Även Prop. 1996/97:115<br>Gotlands kommun vill använda sig av begreppet "länstrafikansvarig".</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 4 finns en-<br>ligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontra-<br>fik i varje län en huvudman som ansvarar för den lokala och regionala<br>linjetrafiken för persontransporter. Huvudregel är att landstinget och<br>kommunerna i länet är huvudman tillsammans. Begreppet<br>"trafikhuvudman" används i 1 a § nämnda lag. utan att det anges om det<br>är någon skillnad, och i så fall vilken, mellan en "huvudman" och en<br>"trafikhuvudman". Termen "trafikhuvudman" används också i dagligt tal,<br>varvid man ibland menar den i lagen definierade huvudmannen, men<br>oftast det kommunalförbund eller det aktiebolag som handhar hu-<br>vudmannens uppgifter. En tydligare uppdelning och en annan termino-<br>logi är därför motiverad.</p>
<p>"Huvudman" föreslås nu bli ersatt av "länstrafikansvariga", alltså i<br>allmänhet kommunerna och landstinget i länet. I Stockholms län blir<br>landstinget länstrafikansvarigt och i Gotlands län kommunen. I Kalmar<br>län och Skåne län kan ett regionförbund vara länstrafikansvarigt.</p>
<p>Begreppet länstrafikansvariga anger på ett tydligt sätt vad det är frå-<br>gan om. nämligen att det skall finnas organ som är ansvariga för den<br>kollektiva persontrafiken i länet. Beteckningen "trafikansvarig" har<br>övervägts, men befunnits olämplig, eftersom den används inom yrkes-<br>trafiklagen (1988:263) för att beteckna något helt annat. Det organ som<br>skall ha hand om de länstrafikansvarigas uppgifter föreslås heta trafikhu-<br>vudman. Termen är sedan länge inarbetad som benämning på den som<br>faktiskt handhar de uppgifter som anges i lagen. Den bör därför använ-<br>das trots de invändningar som går att resa mot den. Det bör dock inte<br>råda någon tvekan om att det är de länstrafikansvariga, dvs. kommuner<br>och landsting som huvudregel, som har det övergripande ansvaret för<br>trafikförsörjningen. Den föreslagna terminologin används i det följande.</p>
<p>Lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik har ge-<br>nomgått flera ändringar till följd av regeringens proposition 1996/97:36<br>om den regionala samhällsorganisationen. I proposition 1996/97:108 om<br>ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige föreslås<br>ytterligare ändringar. Sammantaget med de ändringar och tillägg som här<br>och i avsnitt 13-16 föreslås samt behovet av stora redaktionella för-<br>ändringar är det motiverat att ersätta den gällande lagen med en ny. som<br>bör heta lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik. Lagförslaget har<br>utarbetats redaktionellt i enlighet med Lagrådets synpunkter.</p>
<h3>7.3 Trafikhuvudmannens ansvar för färdtjänst och<br>riksfärdtjänst</h3>
<p>Regeringens förslag: Om kommunen, landstinget och trafikhuvud-<br>mannen i länet är överens, kan ansvaret, inklusive tillståndsgiv-<br>ningen, för färdtjänst och riksfardtjänst överlåtas till trafikhuvud-<br></p>
<p>38<br></p>
<p>mannen i länet. Tillstånd får då meddelas först efter det att kommu-<br>nen har hörts.</p>
<p>Trafikhuvudmannen ansvarar för färdtjänst inom den kommun som<br>överlåtit ansvaret och i vissa fall till och från annan kommun. En<br>trafikhuvudmän får också anordna färdtjänst helt utanför en sådan<br>kommuns område.</p>
<p>En utvärdering skall göras av effekterna av den föreslagna möjlig-<br>heten till en frivillig överlåtelse av uppgifterna. Effekterna av den nya<br>lagen om färdtjänst skall också följas upp.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Något<br>krav på utvärdering fanns dock inte.</p>
<p>Remissinstanserna: Det råder starkt delade meningar huruvida sam-<br>ordningen av ansvaret för färdtjänst, riksfärdtjänst och linjetrafik skall<br>ske frivilligt eller obligatoriskt. Samtliga kommuner, landsting och tra-<br>fikhuvudmän som yttrat sig ansluter sig till förslaget som möjliggör en<br>frivillig samordning. Förslaget stöds också av Länsrätten i Skåne län<br>samt av några länsstyrelser. Även Svenska Kommunförbundet, Lands-<br>tingsförbundet. Svenska Lokaltrafikföreningen och Svenska Bussbran-<br>schens Riksförbund föreslår att frivilliglinjen bör gälla.</p>
<p>RRV tar inte ställning i frågan men befarar att det inte finns tillräckligt<br>incitament för en trafikhuvudman att av fri vilja ta på sig ansvaret för<br>färdtjänst. Även Statskontoret, som i och för sig tillstyrker förslaget till<br>ramlagstiftning, menar att förslaget om frivillig samordning kan fa liten<br>praktisk betydelse.</p>
<p>Handikappombudsmannen anser att trafikhuvudmannen skall ha ett<br>obligatoriskt ansvar för samtliga samhällsbetalda resor. Enligt om-<br>budsmannen medför denna ordning både ökad ekonomisk rationalitet och<br>förbättrad service för personer med funktionsnedsättning. Social-<br>styrelsen har samma åsikt.</p>
<p>De handikapporganisationer som yttrat sig i frågan är starkt kritiska till<br>förslaget. I ett gemensamt yttrande av De Handikappades Riksförbund,<br>Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Reumatikerförbundet och<br>Svenska Parkinsonförbundet framhålls att man är djupt besviken över att<br>Samreseutredningens förslag inte genomförs som ett obligatoriskt<br>lagbundet ansvar för trafikhuvudmannen för all kollektivtrafik inklusive<br>färdtjänst och riksfärdtjänst.</p>
<p>Även Pensionärernas Riksorganisation PRO förordar en obligatorisk<br>samordning.</p>
<p>Åtskilliga remissinstanser anser det vara fel att inte också sjukresoma<br>reglerats i lagförslaget. Motsatt uppfattning har Landstingsförbundet<br>samt några länsstyrelser och landsting.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I längden är det inte försvarbart att<br>inom länen särskilja resor med linjetrafik, kommunal färdtjänst och<br>riksfärdtjänst. Samordningen av de olika transporterna behöver förbätt-<br>ras, likaså beställningsverksamheten och upphandlingen av trafiktjäns-<br></p>
<p>39</p>
<p>ter. Det behövs också ett ekonomiskt incitament för en ökad handikapp- Prop. 1996/97:115<br>anpassning av trafiken.</p>
<p>Detta kan ske om trafikhuvudmannen inte bara som nu svarar för den<br>lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter utan också svarar<br>för vad som nu benämns kommunal färdtjänst samt för riksfardtjänst.<br>Dessa senare slag av resor bör så långt som möjligt inordnas i den<br>ordinarie linjetrafiken.</p>
<p>Det skilda huvudmannaskapet for linjetrafiken och for specialtrans-<br>portema medför nu att trafikhuvudmannen inte får del av de minskade<br>kostnader inom t.ex. färdtjänsten som en ökad handikappanpassning kan<br>medföra. Trafikhuvudmannen får i regel enbart ökade kostnader för sina<br>anpassningsåtgärder.</p>
<p>Vad som i stället bör åstadkommas är en så långtgående anpassning av<br>kollektivtrafiken och den yttre miljön att de med funktionshinder<br>betydligt oftare kan resa med kollektiva färdmedel. En sådan överflytt-<br>ning får positiva kommunalekonomiska effekter genom att dyra resor<br>med taxi kan minska i antal. Ett sådant ändrat resande ligger också helt i<br>linje med målen för handikappolitiken i form av en ökad normalisering<br>av funktionshindrades resor.</p>
<p>Remissinstanserna stöder överlag förslaget om att olika slag av of-<br>fentligt betalda resor bör samordnas. Meningarna går däremot i sär när<br>det gäller på vad sätt samordningen bör ske. Promemorians förslag är att<br>man inte skall tvinga fram en samordning av uppgifterna. Regeringen gör<br>också den bedömningen att fördelarna till stora delar bör kunna uppnås<br>utan en tvingande lagstiftning. I stället bör det finnas en möjlighet för en<br>kommun, om man kommer överens med landstinget och trafikhuvud-<br>mannen, att överföra ansvaret för färdtjänst och riksfärdtjänst till<br>trafikhuvudmannen. Detta kan åstadkommas genom att i lagen om<br>färdtjänst och i lagen om riksfardtjänst ange att kommunen kan överlåta<br>sina uppgifter enligt respektive lag till trafikhuvudmannen i länet. I lagen<br>om ansvar för viss kollektiv persontrafik bör det anges att<br>länstrafikansvariga ansvarar för färdtjänst och riksfardtjänst efter<br>överlåtelse av uppgifterna till trafikhuvudmannen. Det ankommer således<br>på de länstrafikansvariga att överta kommunens uppgift att utforma<br>färdtjänsten.</p>
<p>När ansvaret för färdtjänst och av riksfardtjänst överförs till trafikhu-<br>vudmannen kan det bli aktuellt att se över gällande avtal för täckning av<br>underskott. Se närmare avsnitt 14.</p>
<p>Effekterna av att de båda ansvarsområdena överförs till trafikhuvud-<br>mannen bör följas upp genom ett regeringsuppdrag till Vägverket att<br>lämna en rapport vid utgången av år 2001. Samreseutredningens slut-<br>satser var att mycket litet hade hänt under årens lopp vad gäller sam-<br>ordning av t.ex. färdtjänsten med linjetrafiken. Bidragande till detta var<br>just att det finns skilda huvudmän för verksamheterna, vilket bidrog<br>också till att handikappanpassningen hade gått långsamt.</p>
<p>Inriktningen i föreliggande förslag om gemensamma trafikförsörj-<br>ningsplaner (avsnitt 13), statligt bidrag till ökad tillgänglighet i kollek-<br>tivtrafiken (avsnitt 17) m.m. är att samordningsinsatserna skall öka och<br>handikappanpassningen påskyndas. Vid ett flertal tillfallen har över-<br></p>
<p>40</p>
<p>läggningar ägt rum mellan Regeringskansliet å ena sidan och företrädare Prop. 1996/97:115<br>tor Svenska Kommunförbundet. Landstingsförbundet och Svenska Lo-<br>kaltrafikföreningen (SLTF) å den andra sidan. Vid dessa tillfallen har de<br>tre organisationerna klart uttalat sitt stöd för målen för den reform som<br>nu är aktuell. Organisationerna har också uttalat sig tor att gentemot<br>kommuner, landsting och trafikhuvudmän verka för en ökad till-<br>gänglighet inom kollektivtrafiken och för att arbetet med samordning av<br>offentligt betalda resor påskyndas. Regeringen har vid arbetet med detta<br>förslag tagit fasta på de kommunala företrädarnas åtaganden, såsom de<br>också framgår av organisationernas remissyttranden. Regeringen förut-<br>sätter därvid att arbetet påskyndas på lokal och regional nivå. För att se<br>om en sådan utveckling ägt rum bör. som nämnts, en utvärdering av<br>effekterna göras. Denna skall i så fall ligga till grund för nya övervä-<br>ganden om behovet av ökad samordning och tillgänglighet för funk-<br>tionshindrade. Visar det sig då att målen inte uppnåtts i tillräcklig om-<br>fattning far åter övervägas om det skall vara obligatoriskt att överföra<br>ansvaret för färdtjänst och riksfardtjänst.</p>
<p>Trafikhuvudmannen skall i första hand ansvara för att färdtjänst<br>anordnas inom en sådan kommun i länet som har överlåtit sina uppgifter<br>till trafikhuvudmannen. Vid särskilda skäl kan trafikhuvudmannen vara<br>skyldig att anordna färdtjänst mellan den kommunen och andra kom-<br>muner. Liksom för kommunerna finns det möjlighet för trafik-<br>huvudmannen att anordna färdtjänst även i och mellan andra kommuner.</p>
<p>Frågor om tillstånd skall, om ansvaret överflyttats, prövas av trafik-<br>huvudmannen i det län där sökanden är folkbokförd. Några remissin-<br>stanser tar upp de problem som kan finnas med att den formella rätten att<br>besluta i tillståndsfrågor lyfts från kommunal nivå till trafikhuvud-<br>mannen. Det kan då först sägas att en sådan överföring är - med nu<br>föreliggande förslag - helt frivillig från kommunens sida. Det kan också<br>hänvisas till hur legitimeringen för färdtjänsten är organiserad i<br>Stockholms län. Denna är där samordnad på så sätt att kommunen svarar<br>för beredningen av ärendena, medan landstingets färdtjänstnämnd<br>beslutar om tillstånd. Detta är. såsom landstinget framhåller i sitt re-<br>missyttrande över Samreseutredningens betänkande, ett exempel på hur<br>kommuner och landsting frivilligt kan samordna effektiva lösningar.</p>
<p>En liknande modell bör kunna tillämpas också i andra län. Det vä-<br>sentliga är att beredningen av ärenden om färdtjänst och riksfardtjänst har<br>en tydlig lokal förankring. Avståndet mellan den sökande och till-<br>ståndsmyndigheten får inte vara för stort. Detta kan åstadkommas ge-<br>nom att berörd kommun hörs innan frågan om tillstånd avgörs. En skyl-<br>dighet för trafikhuvudmannen att i varje tillståndsärende låta kommunen<br>yttra sig bör alltså införas. Om så befinns lämpligt kan trafikhu-<br>vudmannen och kommunen komma överens om att ansökan ges in di-<br>rekt till kommunen, som då bereder ärendet. Kommunen kan då också ge<br>förslag till beslut, inkl, vilka villkor som bör gälla för tillståndet<br>(färdmedel, antal resor per tidsperiod, geografisk räckvidd, om ledsagare<br>behövs, om samåkning är möjlig osv.) varefter trafikhuvudmannen<br>beslutar.</p>
<p>41</p>
<h2>8 Myndighetsutövning av aktiebolag</h2>
<p>Regeringens forslag: En kommun skall kunna överlåta ansvaret för<br>färdtjänst och riksfardtjänst. inklusive tillståndsgivning. till en<br>trafikhuvudman utan hinder av att denne är ett av länstrafikansvariga<br>helägt aktiebolag. Förvaltningslagen görs tillämplig på bolaget.</p>
<p>Promemorians forslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Handikapporganisationerna har inte framfört<br>några principiella invändningar mot att myndighetsutövning kan ske av<br>ett aktiebolag. Några andra instanser såsom Handikappombudsmannen<br>har dock ifrågasatt det lämpliga i att tillståndsgivningen sker av ett bolag<br>som kan bedriva affärsverksamhet i konkurrens med andra trafikföretag.<br>Kammarrätten i Göteborg m.fl. har påpekat att aktiebolagsrättsliga regler<br>kan kollidera med förvaltningslagens regler och att det bör klargöras vem<br>i bolaget som är behörig att fatta beslut.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 19 av landets 23 län handhas<br>länstrafikansvarigas (för närvarande alltså "huvudmannens") uppgifter<br>genom ett aktiebolag, som ägs gemensamt av kommunerna och<br>landstinget. Överlämnas kommunens ansvar för färdtjänst och<br>riksfärdtjänst till trafikhuvudmannen kan alltså tillståndsfrågor komma<br>att prövas av ett av kommuner och landsting helägt aktiebolag. Därvid<br>reses ett antal frågor om under vilka förutsättningar ett sådant<br>överlämnande av förvaltningsuppgift kan ske och vad som gäller om<br>bestämmande av avgifter, politisk styrning, insyn, sekretess och<br>ärendehandläggning. Lämpligheten av bolagsformen som sådan<br>behandlas också.</p>
<p>Med hänsyn till att ansvaret för kollektivtrafiken i 19 län handhas av<br>ett aktiebolag går det inte utan vidare att hävda, som Statskontoret gör i<br>sitt remissyttrande, att tillståndsgivningen hellre borde ske i en särskild<br>nämnd. Så sker i Stockholms län, men där är landstinget ensam huvud-<br>man för kollektivtrafiken och har genom avtal med kommunerna i länet<br>ansvar också för färdtjänsten. Det är kanske möjligt att det i de minsta<br>länen skulle kunna gå att inrätta en för landstinget och samtliga kom-<br>muner i länet gemensam nämnd, som kan tillgodose kraven både på<br>proportionalitet av antalet nämndledamöter i förhållande till varje<br>kommuns folkmängd och ett minsta antal ledamöter från varje kommun,<br>säg två ledamöter. För de större länen skulle kraven däremot medföra ett<br>orimligt stort antal nämndledamöter. Dessutom skulle fördelarna gå<br>förlorade med att samma organ som ansvarar för kollektivtrafiken också<br>skall ansvara för färdtjänst och riksfärdtjänst. Däremot är det för de<br>mindre länen möjligt att låta tillståndsgivningen skötas av en tra-<br>fikhuvudman som är ett kommunalförbund, såsom fallet är i Kronobergs<br>län. Därmed skulle Statskontorets önskemål om att tillståndsgivningen<br>skall ske hos myndighet tillgodoses. Även formen med kommu-<br>nalförbund kan emellertid vara svår att använda sig av i de mera folkrika<br>länen. Förbundsfullmäktige skulle nämligen kunna komma att uppgå till<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>42</p>
<p>ett mycket högt antal, om man håller på de fullt rimliga kraven på Prop. 1996/97:115<br>proportional itet och på ett minsta antal ledamöter från varje kommun.<br>För län som valt lösningen med bolag kan man heller inte bortse från det<br>faktum att trafikansvaret allt sedan början av 1980-talet ligger på ett för<br>ändamålet bildat gemensamt aktiebolag.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>Ett aktiebolag kan inte bemyndigas att fastställa grunderna för offent-<br>ligrättsliga avgifter. Grunderna för avgifterna för färdtjänst bör i stället<br>bestämmas av landstinget och kommunerna i länet på det sätt som be-<br>skrivs i avsnitt 12. Beträffande riksfardtjänsten bör liksom nu regeringen<br>meddela närmare föreskrifter om resenärens egenavgift.</p>
<p>Överlämnande av förvaltningsuppgift</p>
<p>En grundläggande princip är att den verksamhet som en kommun<br>överlämnar till ett aktiebolag måste falla inom den kommunala kompe-<br>tensen.</p>
<p>En förvaltningsuppgift kan enligt 11 kap. 6 § tredje stycket rege-<br>ringsformen överlämnas till bl.a. bolag. Innefattar uppgiften myndig-<br>hetsutövning måste det ske med stöd av lag.</p>
<p>Med myndighetsutövning avses (enligt prop. 1985/86:80 s. 55) sådan<br>offentlig verksamhet som innebär utövning av befogenhet att för enskild<br>bestämma förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd eller annat<br>jämförbart förhållande.</p>
<p>Att pröva frågor om tillstånd till färdtjänst och riksfardtjänst utgör utan<br>tvivel myndighetsutövning. Genom de föreslagna lagarna om färdtjänst<br>och riksfardtjänst uppfylles de formella kraven på att ett överlåtande av<br>förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning skall ske genom<br>lag.</p>
<p>Styrning</p>
<p>Ett aktiebolag är en självständig juridisk person som har tillgångar och<br>skulder och kan gå i konkurs. Styrelsen och verkställande direktören i ett<br>aktiebolag är skyldiga att verka med bolagets bästa för ögonen. I<br>kommunala bolag utövar kommuner och landsting ägarfunktionen enligt<br>aktiebolagslagens regler.</p>
<p>Kommunala företag regleras särskilt i 3 kap. 16-18 §§ kommunalla-<br>gen (1991:900). Enligt dessa bestämmelser gäller följande. Innan vården<br>av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett bolag där kommunen<br>eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan, skall<br>fullmäktige se till att bolaget - i en omfattning som är rimlig i<br>förhållande till andelsförhållandena. verksamhetens art och<br>omständigheterna i övrigt - blir bundet av följande villkor:</p>
<p>43</p>
<p>a) fullmäktige fastställer det kommunala ändamålet med Prop. 1996/97:115<br>verksamheten.</p>
<p>b) fullmäktige utser samtliga styrelseledamöter och minst en revisor<br>och</p>
<p>c) fullmäktige skall få yttra sig innan sådana beslut i verksamheten<br>som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.</p>
<p>Utöver dessa generella instrument för kommuner och landsting att, vid<br>sidan av sina bolagsrättsliga rättigheter som ägare, styra sina helägda<br>företag tillkommer tre faktorer beträffande den föreslagna lagstiftningen<br>om färdtjänst och om riksfärdtjänst. nämligen den i avsnitt 12 beskrivna<br>taxesättningen, en skyldighet för trafikhuvudmannen att alltid låta<br>kommunen yttra sig i tillståndsärenden och ett krav på samråd mellan<br>bolaget och dess ägare vad gäller trafikförsörjningsplanen.</p>
<p>Kommunerna och landstinget skall alltjämt i sina respektive fullmäk-<br>tige, alternativt i ett kommunalförbund, besluta om grunderna för av-<br>gifterna för färdtjänst. Detta innebär att deras reella inflytande över bo-<br>laget stärks. Vidare skall, som närmare framgår av avsnitt 7.3. kommu-<br>nen alltid höras innan en trafikhuvudman beslutar i en tillståndsfråga.<br>Detsamma gäller beträffande riksfärdtjänst. Det samråd som skall ske<br>vad gäller trafikförsörjningsplaner beskrivs i avsnitt 13.</p>
<p>Offentlighet och sekretess m.m.</p>
<p>Sedan den 1 januari 1995 föreligger ingen skillnad vad gäller hand-<br>lingsoffentlighet mellan en kommunal myndighet och ett av kommuner<br>och landsting helägt aktiebolag. Enligt 1 kap. 9 § sekretesslagen<br>(1980:100) gäller sedan dess vad som föreskrivs i tryckfrihetsförord-<br>ningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar<br>också handlingar hos sådana aktiebolag. Vidare gäller enligt 2 a § ar-<br>kivlagen (1990:782) samma regler för arkiv hos ett bolag av det aktuella<br>slaget som hos kommunala myndigheter. I 1 kap. 9 § sekretesslagen<br>föreskrivs också att dessa aktiebolag vid tillämpningen av sekretessla-<br>gen skall jämställas med myndighet. En utförlig redogörelse härför finns<br>i propositionen 1993/94:48, Handlingsoffentlighet hos kommunala<br>företag.</p>
<p>Att tillståndsgivningen utgör myndighetsutövning (vilket för övrigt<br>även frågor om utlämnande av allmänna handlingar är) innebär att reg-<br>lerna om ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken och reg-<br>lerna om skadestånd i 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) är till-<br>lämpliga på bolaget. Den som röjer en uppgift som han enligt sekre-<br>tesslagen är skyldig att hemlighålla kan dömas till ansvar för brott mot<br>tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Vidare blir företagets<br>verksamhet till viss del underkastat tillsyn av JO och JK.</p>
<p>A rendehandläggning</p>
<p>Regler om förfarandet vid ärendehantering hos förvaltningsmyndig-<br>heterna finns i förvaltningslagen (1986:223). Lagen innehåller före-<br></p>
<p>44</p>
<p>skrifter om bl.a. serviceskyldighet, jäv. parters rätt att få del av uppgif-<br>ter. motivering av och underrättelse om beslut samt omprövning av be-<br>slut och förfarandet vid överklagande.</p>
<p>Kravet i 1 kap. 9 § regeringsformen på saklighet och opartiskhet gäl-<br>ler också för privaträttsliga subjekt när dessa fullgör förvaltningsupp-<br>gifter med stöd av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (jfr prop.<br>1975/76:209). Bestämmelserna i förvaltningslagen blir dock inte utan<br>vidare tillämpliga. Med hänsyn till de frågor som ett aktiebolag föreslås<br>kunna hantera bör därför särskilt stadgas att förvaltningslagen skall vara<br>tillämplig på ett bolag när det handlägger ärenden enligt lagen om färd-<br>tjänst och lagen om riksfärdtjänst. Av 3 § förvaltningslagen framgår att<br>avvikande bestämmelser i andra lagar (t.ex. aktiebolagslagen) gäller<br>framför förvaltningslagen.</p>
<p>Inom bolaget bör det av instruktion eller dylikt tydligt framgå vem som<br>är behörig att fatta beslut. Kommuner och landsting kan genom<br>ägardirektiv ange den närmare utformningen av beslutsgången inom<br>företaget.</p>
<p>Lämpligheten av tillståndsprövning i ett aktiebolag</p>
<p>En del remissinstanser pekar på att det i och för sig kan vara lagenligt att<br>låta ett aktiebolag svara för färdtjänst och riksfärdtjänst. inklusive<br>tillståndsgivning. men att aktiebolagsformen som sådan kan medföra<br>problem, som gör att en överföring av ansvaret är mindre lämpligt.</p>
<p>Regeringen är medveten om problematiken men menar att den dels är<br>överdriven, dels att de problem som kan finnas går att lösa.</p>
<p>Som tidigare nämnts i avsnitt 7.3 skall det finnas en skyldighet för<br>trafikhuvudmannen att i varje tillståndsärende låta berörd kommun yttra<br>sig. I avsnittet anges också hur en beredning av ärendet kan gå till för att<br>ge beslutet en lokal förankring. Kompetens i sociala frågor kan tillföras<br>handläggningen och komplettera trafikhuvudmannens kunnande på<br>transportområdet.</p>
<p>Regeringen vill också hänvisa till den betydelse som trafikförsörj-<br>ningsplanen kan fa för samordning av färdtjänst och riksfardtjänst med<br>den ordinarie kollektivtrafiken (avsnitt 13). Avsikten är bl.a. att ge<br>kommunen ett större inflytande över kollektivtrafiken och att denna görs<br>mera tillgänglig för funktionshindrade. På så sätt kan ett större och<br>kvalitetsmässigt bättre trafikutbud stå till förfogande i samband med<br>tillståndsgivningen i stället för det utbud som nu finns i form av mesta-<br>dels enbart taxibilar.</p>
<p>Som nämnts har en del remissinstanser ifrågasatt att länstrafikbolagen<br>skall bedriva affärsverksamhet i konkurrens med andra trafikföretag.<br>Man har därvid pekat på att i en sådan situation skulle ett bolag bli mer<br>restriktivt vid tillståndsprövningen än en kommunal förvaltning. Mycket<br>talar för att farhågorna har överdrivits. För det första är det enligt den<br>nuvarande trafikhuvudmannalagen och också i den föreslagna lagen om<br>ansvar för viss kollektiv persontrafik fastlagt vilket organ som ansvarar<br>för kollektivtrafiken i länet. Någon lokal och regional busslinjetrafik i<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>45</p>
<p>länet som inte ligger under trafikhuvudmannens ansvar finns inte med Prop. 1996/97:115<br>enstaka undantag för trafik i samband med festarrangemang o.d. Som<br>regel bedrivs denna trafik dock i form av beställningstrafik. Ett helt annat<br>förhållande är att linjetrafiken, som alltså ligger under trafikhuvud-<br>mannens ansvar, handlas upp hos ett stort antal trafikutövare under<br>marknadsmässig konkurrens. Det är alltså i upphandlingsskedet som<br>konkurrensen finns.</p>
<p>Upphandlingen bygger på ett av trafikhuvudmannen planerat och också<br>fastlagt trafikutbud, som mestadels dokumenteras i en trafikför-<br>sörjningsplan för länet. I denna planläggning görs noggranna avväg-<br>ningar inte minst för glesbygdstrafiken beträffande vilka vägsträckor som<br>skall trafikeras, antal turer per dag, om trafiken skall vara enbart<br>anropsstyrd, vilket slag av fordon som skall användas osv. Även för mera<br>tättbefolkade områden görs grannlaga avvägningar beträffande trafikens<br>omfattning och standard, vilket kan vara av stor betydelse för<br>länsinvånamas möjligheter att vid för dem lämpliga tidpunkter ta sig t.ex.<br>till och från arbetet.</p>
<p>En prövning av en ansökan om tillstånd till färdtjänst eller riksfärd-<br>tjänst kan beröra en enskild persons möjligheter att över huvud taget<br>kunna resa. Den individuella prövningen måste ske mot bakgrund av den<br>sökandes funktionsnedsättning och möjligheter att resa med olika slag av<br>färdmedel, med eller utan ledsagare. De utvärderingar som gjorts av den<br>hittillsvarande anpassningen av kollektivtrafiken visar emellertid på att<br>kollektivtrafikens allmänna standard, t.ex. i form av turtätheten, har<br>minst samma betydelse för stora grupper av funktionshindrade som<br>tvingande föreskrifter för handikappanpassning av själva färdmedlen<br>(avsnitt 6.3). Det finns en tradition hos trafikhuvudmännen att på<br>grundval av politiska avvägningar, och i enlighet med vad som sägs i<br>huvudmannalagen, söka åstadkomma "en tillfredsställande trafik-<br>försörjning" i länet. I detta ligger bedömningar av vilken trafikstandard<br>som bör uppnås, vilket är av stor betydelse också för funktionshindrade<br>resenärer. Följden har i många län blivit att för denna grupp har det bli-<br>vit betydligt enklare att resa t.ex. genom servicelinjetrafik, än vad som<br>följer av Vägverkets tvingande föreskrifter om handikappanpassning av<br>fordon.</p>
<p>Det finns inget som säger att just aktiebolagsformen medfört att av-<br>vägningarna beträffande trafikutbudets standard skulle lett till ett sämre<br>resultat för länsinvånama än om det funnits en annan samverkansform.<br>Detta talar för att om också färdtjänsten och riksfärdtjänsten överförs till<br>trafikhuvudmannen, även när uppgiften handhas av ett aktiebolag, bör<br>detta kunna ske utan någon nackdel för funktionshindrade.</p>
<p>Härtill kommer att bolagets beslut i tillståndsärenden kommer att<br>kunna överklagas till domstol (se avsnitt 11).</p>
<p>Det bör tilläggas att handikapporganisationerna inte invänt mot att<br>ansvaret överförs. Tvärtom vill de att detta skall vara obligatoriskt. De är,<br>liksom t.ex. Socialstyrelsen, medvetna om att trafikhuvudmannaskapet i<br>de allra flesta av länen handhas av ett bolag, vilket alltså inte hindrat att<br>de tagit ställning för en tvingande lagstiftning i ansvarsfrågan.</p>
<p>46</p>
<h2>9 Sekretessfrågor</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Regeringens förslag: Sekretess skall gälla i ärende om tillstånd till<br>färdtjänst och riksfärdtjänst om det inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.<br>Tillståndsgivaren skall dock till beställningscentral för transporter och<br>trafikutövare kunna lämna ut sådana uppgifter som behövs för att<br>dessa ska kunna fullgöra sina uppdrag. Tystnadsplikt skall gälla också<br>beträffande känsliga uppgifter inom yrkesmässigt bedriven enskild<br>verksamhet utanför kommunerna och trafikhuvudmännen.</p>
<p>Promemorians förslag: 1 promemorian föreslås att sekretessen skall<br>regleras i 9 kap 8 § sekretesslagen (1980:100) och gälla för uppgift som<br>angår enskilds förbindelse med färdtjänst- eller riksfärdtjänstverksam-<br>heten. Vidare föreslås att kommunala nämnder utan hinder av sekretes-<br>sen skall kunna lämna nödvändiga uppgifter vid tillståndsgivning till<br>varandra och till sådan trafikhuvudman som är tillståndsgivare. I övrigt<br>överensstämmer förslaget med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Få remissinstanser har haft invändningar mot<br>regleringen av frågorna om sekretess och tystnadsplikt. Justitieom-<br>budsmannen (JO) avstyrker dock förslaget såvitt avser skyldighet för en<br>kommunal nämnd att lämna uppgifter till tillståndsgivaren. Malmö stad<br>uttrycker en liknande åsikt. JO anser vidare att sekretessen för färdtjänst<br>bör regleras lika strängt som sekretessen för socialtjänst regleras nu.<br>Flera handikapporganisationer betonar vikten av en strikt sekretess.<br>Några av dem vänder sig mot att en tillståndsgivare ska kunna lämna<br>uppgifter till beställningscentral och trafikutövare. Svenska Kommun-<br>förbundet däremot ser detta som en förutsättning för att färdtjänstresoma<br>skall kunna samordnas bättre. Flera instanser anser det vara bra att det<br>införs en tystnadsplikt för dem som. utan att vara anställda hos kommun,<br>landsting eller trafikhuvudman, hanterar uppgifter i samband med<br>färdtjänst- och riksfärdtjänstresor.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen<br>(1980:100) råder inom socialtjänsten sekretess för uppgift om enskilds<br>personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan<br>att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Med so-<br>cialtjänst jämställs enligt lagrummet ärenden om tillstånd till riksfärd-<br>tjänst. Vidare gäller enligt 9 kap. 8 § tredje stycket sekretesslagen sek-<br>retess hos myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som<br>angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.<br>Härigenom är sådana uppgifter hos en myndighet som t.ex. till-<br>handahåller färdtjänst för funktionshindrade sekretessbelagda. Till<br>skillnad från vad som föreslås i promemorian föreslås här en ny sekre-<br>tessbestämmelse. 7 kap. 37 §. som utformas efter förebild av sekretessen<br>inom socialtjänsten. Det blir då tydligt att sekretess gäller för alla<br>uppgifter om en enskilds personliga förhållanden och att sekretessen inte<br></p>
<p>47</p>
<p>är mindre sträng än den är i dag. Meddelarfrihet skall inte gälla för Prop. 1996/97:115<br>uppgifter som omfattas av sekretessen. Uppgifter i äldre ärenden om<br>tillstånd till lärdtjänst och till riksfärdtjänst. som tidigare var<br>sekretessbelagda med stöd av bestämmelserna i 7 kap. 4 § sekretesslagen,<br>omfattas av sekretessen i den nya bestämmelsen.</p>
<p>Sekretess gäller enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen även mellan myndig-<br>heter. Man kan förutse ett behov av att överföra information som är<br>nödvändig för att besluta i ett tillståndsärende från en kommunal nämnd<br>som fullgör kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen, till en nämnd<br>som fullgör kommunens uppgifter enligt lagen om färdtjänst respektive<br>riksfärdtjänst. Samma berättigade informationsbehov kan förutses för en<br>trafikhuvudman som är tillståndsgivare. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen<br>framgår att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till en annan<br>myndighet, om uppgiftsskyldigheten framgår av lag eller förordning. En<br>sådan uppgiftsskyldighet föreslås i promemorian införd för uppgifter som<br>är nödvändiga för att pröva ett tillståndsärende. Regeringen anser dock i<br>likhet med Justitieombudsmannen, att en kommunal nämnd skall kunna<br>lämna ut uppgifter om en enskilds personliga förhållanden till<br>tillståndsgivaren endast om den enskilde har lämnat sitt samtycke härtill.<br>Om den enskilde inte lämnar sitt samtycke har tillståndsgivaren att fatta<br>beslut på den föreliggande utredningen. Någon särskild reglering om<br>detta behövs inte.</p>
<p>En mycket begränsad möjlighet för en tillståndsgivare att till beställ-<br>ningscentral för transporter och trafikutövare lämna ut sådana uppgifter<br>som behövs för att utföra transporten bör däremot införas i syfte att<br>möjliggöra en bättre samordning av resorna. Detta bör kombineras med<br>en regel om tystnadsplikt, vilket lämpligen kan ske efter mönster av<br>71 a § socialtjänstlagen. Enligt den bestämmelsen far inte den som är<br>eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet<br>som avser insatser enligt socialtjänstlagen obehörigen röja vad han<br>därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden. En motsvarande<br>bestämmelse bör alltså införas beträffande dem som utan att vara<br>anställda hos kommuner, landsting eller trafikhuvudmän hanterar<br>känsliga uppgifter i samband med färdtjänst eller riksfärdtjänst.</p>
<p>48</p>
<h2>10 Registerfrågor</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>För att hantera ärenden om tillstånd till färdtjänst och riksfärdtjänst er-<br>fordras register med uppgifter om bostadsadress, nödvändiga hjälpmedel<br>vid transporten, allergier, möjligheten att samåka med andra resenärer,<br>ledsagare, ledarhund etc.</p>
<p>Enligt 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen skall varje medbor-<br>gare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans<br>personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras<br>med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Förutom i brottsbalken<br>och sekretesslagen regleras integritetsfrågoma på detta område främst i<br>datalagen (1973:289).</p>
<p>För att inrätta och föra särskilt integritetskänsliga personregister som<br>innehåller uppgifter om enskilda personer krävs enligt datalagen normalt<br>tillstånd av Datainspektionen. Kravet på tillstånd gäller dock inte<br>personregister som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen.<br>Vidare får myndigheter inom socialtjänsten, utan tillstånd från Datain-<br>spektionen. inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter om<br>att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten.</p>
<p>Datoriserade personregister torde utgöra en förutsättning för att<br>kommunerna och trafikhuvudmännen skall kunna fullgöra sina uppgifter<br>inom färdtjänsten och riksfärdtjänsten. Kommuner och trafikhuvudmän<br>måste ha tillstånd från Datainspektionen för att få inrätta och föra<br>personregister för färdtjänsten. Det lämpliga i denna ordning kan<br>diskuteras. Det bör undersökas om registerfrågorna i stället skall för-<br>fattningregleras. Den fortsatta beredningen av frågan bör ske med be-<br>aktande av Datalagskommitténs betänkande Integritet, offentlighet, in-<br>formationsteknik (SOU 1997:39) samt det arbete som pågår angående<br>författningsreglering av personregister inom socialtjänstens område.</p>
<h2>11 Tillståndsgivningen</h2>
<p>Regeringens förslag: Frågor om tillstånd till färdtjänst prövas av den<br>kommun där sökanden är folkbokförd eller av trafikhuvudmannen i<br>länet</p>
<p>Tillstånd till färdtjänst skall meddelas den som på grund av funk-<br>tionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att<br>förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna<br>kommunikationsmedel. Tillstånd behöver inte ges om resebehovet kan<br>tillgodoses på annat sätt. Tillståndet får i skälig omfattning förenas<br>med föreskrifter.</p>
<p>Bestämmelserna i den nuvarande lagen (1993:963) om kommunal<br>riksfärdtjänst bibehålls innehållsmässigt men med den skillnaden att</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>trafikhuvudmannen kan vara tillståndsgivare om kommunen, lands-<br>tinget och trafikhuvudmannen är överens därom.</p>
<p>Ett tillstånd får återkallas vid ändrade förhållanden eller om tillstån-<br>det missbrukats.</p>
<p>Beslut om tillstånd får överklagas genom förvaltningsbesvär hos<br>länsrätt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Promemorians förslag: 1 promemorians lagförslag anges endast att<br>den som på grund av funktionshinder inte kan förflytta sig på egen hand<br>eller resa med allmänna kommunikationer skall vara berättigad till<br>färdtjänst. I övrigt överensstämmer förslaget i allt väsentligt med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Några remissinstanser ifrågasätter om inte också<br>vistelsekommunen bör pröva frågor om tillstånd.</p>
<p>Flera instanser motsätter sig möjligheten att beakta den sökandes<br>ekonomi i samband med tillståndsprövningen. Till dessa hör Kammar-<br>rätten i Stockholm samt de handikapporganisationer som yttrat sig i<br>frågan. Handikappförbundens Samarbetsorgan anser att den som upp-<br>fyller kriterierna i 1 § skall beviljas färdtjänst oavsett storleken av den<br>egna eller av familjens sammanlagda inkomst; en person som uppfyller<br>kriterierna i 1 § skall inte kunna nekas färdtjänst därför att anhöriga eller<br>nära vänner har tillgång till egna fordon. Även Socialstyrelsen och PRO<br>samt Karlstad kommun anser att den enskildes ekonomi inte skall beaktas<br>vid tillståndsprövningen. Malmö Stad anser att förslaget över-<br>ensstämmer med nuvarande praxis vid behovsprövning enligt SoL.</p>
<p>Handikapporganisationerna motsätter sig att antalet resor med färd-<br>tjänst skall kunna begränsas. De gör därvid hänvisning till hur resor sker<br>med kollektivtrafiken. Socialstyrelsen anser att förslaget i den delen inte<br>innebär någon förändring i sak.</p>
<p>Malmö Stad föreslår begreppet "följeslagare" för att inte förväxlas med<br>ledsagarbegreppet i annan lagstiftning. Borås kommun föreslår<br>benämningen "reshjälp".</p>
<p>Svenska Kommunförbundet betonar att ett villkor för att få färdtjänst är<br>att funktionsnedsättningen är varaktig. Motsatt uppfattning har Sveriges<br>Pensionärsförbund. Tillstånd skall kunna ges också vid tillfälliga<br>rörelsehinder, t.ex. vid benbrott.</p>
<p>Av remissinstanserna är det i stort sett bara Stockholms läns landsting<br>som behandlat förslaget till lag om riksfärdtjänst. Landstinget motsätter<br>sig att möjlighet skall finnas att överfora ansvaret för riksfärdtjänst till<br>trafikhuvudmannen.</p>
<p>Socialstyrelsen samt handikapporganisationerna motsätter sig att till-<br>stånd till färdtjänst skall kunna återkallas på grund av missbruk av till-<br>ståndet. Enligt Synskadades Riksförbund finns inte något återkallande på<br>grund av missbruk inom de allmänna kommunikationerna och bör då<br>heller inte finnas inom färdtjänsten.</p>
<p>Förslaget om att bibehålla rätten att överklaga beslut om tillstånd för<br>färdtjänst och riksfärdtjänst tillstyrks av handikapporganisationerna samt<br>av Länsrätten i Älvsborgs län. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>50</p>
<p>om även avgiftens storlek bör kunna överklagas genom förvalt- Prop. 1996/97:115<br>ningsbesvär. Svenska Kommunförbundet och några kommuner vänder sig<br>mot att lagen om färdtjänst är utformad som en rättighetslag med rätt för<br>den enskilde att överklaga kommunens beslut och fä sin sak prövad i<br>domstol. Lagen bör i stället utformas som en skyldighetslag med rätt till<br>laglighetsprövning.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Vid utformningen av villkoren för att<br>få tillstånd till den föreslagna transporttjänsten färdtjänst kan vissa<br>erfarenheter hämtas från utformningen och tillämpningen av regelverket<br>för riksfärdtjänsten. Tillståndsgivningen för denna transportform regle-<br>ras nu i lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst. Denna lag över-<br>ensstämmer i stort med tidigare förordning (1989:340) om riksfärdtjänst<br>som i sin tur byggde på förordningen (1984:482) om ersättning för riks-<br>färdtjänst. Ett tecken på att dessa, under många år väl beprövade regler,<br>har visat sig ändamålsenliga är det jämförelsevis ringa antal överkla-<br>ganden som förekommit under åren. De som har förekommit har heller<br>inte särskilt ofta berott på missnöje med att kommunen inte meddelat<br>tillstånd att över huvud taget få resa, utan i stället att sökanden inte varit<br>nöjd med det slag av färdmedel som tillståndet omfattat, t.ex. 1 klass tåg i<br>stället för flyg eller flyg i stället för taxi under hela färden.</p>
<p>Riksfärdtjänst innebär att ersättning lämnas för reskostnadema. om den<br>sökandes funktionshinder är så stort att resan inte kan företas till<br>"normala reskostnader". Utgångspunkt för bedömningen av vad som<br>avses med normala reskostnader skall enligt regeringens proposition<br>1992/93:150 bil. 5 vara SJ:s taxesättning för resa med tåg 2 klass.</p>
<p>Om den sökande inte kan resa med 2 klass tåg utan att det uppkommer<br>merkostnader, kan tillstånd ges till resa med 2 klass tåg med ledsagare,<br>med 1 klass tåg, med flyg, taxi eller specialfordon. Det är funk-<br>tionshindrets svårighetsgrad som avgör vilket färdmedel som far an-<br>vändas. Ett beslut om riksfärdtjänst innebär inte att något bistånd enligt<br>socialtjänstlagens bestämmelser skall lämnas med alternativa möj-<br>ligheter att bistå den sökande utan är ett ställningstagande till att<br>ersättning skall ges för de merkostnader som den sökande får när han<br>eller hon inte kan resa med 2 klass tåg utan ledsagare.</p>
<p>Regeringen gör den bedömningen att bestämmelserna för tillstånd till<br>riksfärdtjänst bör bibehållas.</p>
<p>Bestämmelserna för meddelande av tillstånd till färdtjänst bör utformas<br>på ett liknande sätt, men med bl.a. den skillnaden att avgiften inte knyts<br>till en hypotetisk resa. På Lagrådets inrådan har i lagförslaget villkoret<br>för att få färdtjänst utformats så att den sökande på grund av sitt<br>funktionshinder skall ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen<br>hand eller att resa med allmänna kommunikationer.</p>
<p>Om det finns otillgängligheter i de allmänna färdmedlen, i terminaler<br>och vid hållplatser samt i den yttre miljön i anslutning till dessa som<br>medför att den sökande, på grund av sitt handikapp, inte utan väsentliga<br>svårigheter kan förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna<br>kommunikationer, skall tillstånd till färdtjänst meddelas.</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller för meddelande av tillstånd till riks-<br>färdtjänst behöver funktionshindret inte vara stort och varaktigt. (Det kan<br></p>
<p>51</p>
<p>nämnas att antalet personer som nu har tillstånd till färdtjänst är ca Prop. 1996/97:115<br>430 000. att jämföra med antalet tillstånd till riksfardtjänst, som är ca<br>26 000). Helt tillfälliga funktionshinder berättigar för närvarande inte till<br>färdtjänst, men det förekommer att tillstånd är begränsade till en kortare<br>tid. t.ex. till ett halvår. Tillstånden kan då också vara begränsade till att<br>endast avse ett visst antal fritidsresor, medan ersättning för sjukresor får<br>lösas inom sjukresesystemet. Avsikten med förevarande förslag är inte<br>att ändra rådande praxis beträffande vilka krav som ställs på ett<br>funktionshinders varaktighet för att tillstånd till färdtjänst skall medde-<br>las. Det förhållandet att funktionshinder som endast är tillfälliga inte<br>skall berättiga till färdtjänst bör, som Lagrådet förordat, komma till<br>uttryck i lagtexten.</p>
<p>Hög ålder skall inte i sig vara ett tillräckligt kriterium för att tillstånd<br>till färdtjänst skall kunna meddelas. Endast funktionshindret skall vara<br>avgörande. Detta hindrar inte att en förhållandevis stor andel av de äldre<br>blir, liksom nu, berättigade till färdtjänst. Som exempel kan nämnas att<br>ca 60 % av alla personer som är äldre än 85 år nu har tillstånd till färd-<br>tjänst. En tredjedel av de personer som är äldre än 65 år är färdtjänstbe-<br>rättigade. Funktionshindret kan alltså bero på svaghet på grund av hög<br>ålder, liksom också av sjukdom.</p>
<p>Vid prövning av om tillstånd skall ges till färdtjänst eller riksfärdtjänst<br>bör givetvis beaktas den allt bättre tillgänglighet som kollektivtrafiken<br>och den yttre miljön får. (Jämför avsnitt 17, Statligt stöd till ökad<br>tillgänglighet i kollektivtrafiken).</p>
<p>Om den som söker tillstånd till färdtjänst eller till riksfärdtjänst be-<br>höver ledsagare under resan, skall tillståndet gälla även ledsagare. Ge-<br>nom att det i lagtexten särskilt anges att behovet av ledsagare är knutet<br>till själva resan torde inte missförstånd kunna uppstå i förhållande till<br>annan lagstiftning, där begreppet ledsagare används för att ange hjälp<br>också under vistelsen. Att ändra till de föreslagna uttrycken<br>"följeslagare" eller "reshjälp" förefaller därför onödigt, särskilt med<br>tanke på att begreppet ledsagare funnits i regelverket för riksfärdtjänsten<br>allt sedan år 1980 och då utan några påtagliga problem vid tillämp-<br>ningen.</p>
<p>Genom att reglerna för meddelande av tillstånd till riksfärdtjänst är<br>restriktiva kan bestämmelsen om att meddela föreskrifter för sådant<br>tillstånd begränsas till vilket färdmedel som får användas vid resan.</p>
<p>Den, i jämförelse med riksfärdtjänsten, generösare lagstiftningen om<br>färdtjänst innebär ett större behov att av kommunalekonomiska och andra<br>skäl kunna förena ett tillstånd med föreskrifter. Sådana föreskrifter bör<br>dock bara meddelas i skälig omfattning. Sålunda bör utöver föreskrifter<br>om färdsätt främst finnas en möjlighet att kunna begränsa antalet resor<br>för en resenär. Av Socialstyrelsens tidigare nämnda rapport om<br>färdtjänsten framgår att det är jämförelsevis fa kommuner som nu<br>använder sig av regler om begränsning av antalet resor. Det rör sig om ca<br>en fjärdedel av de undersökta kommunerna. Flertalet av de<br>färdtjänstberättigade som utnyttjar färdtjänsten gör ganska få resor under<br>ett år. En begränsning av antalet tillåtna resor drabbar därför inte<br>genomsnittsåkaren utan blir mer ett sätt att minska storförbrukarnas<br></p>
<p>52</p>
<p>resor. Många av dessa resor kan emellertid vara angelägna för Prop. 1996/97:115<br>tillståndshavaren. Möjligheten att begränsa antalet resor bör därför inte<br>utnyttjas för nödvändiga resor såsom resor till och från arbetet.</p>
<p>Vidare bör kunna föreskrivas inom vilket geografiskt område resor<br>med färdtjänst får företas. Om det finns särskilda skäl, kan det också<br>finnas ytterligare villkor för tillstånd till färdtjänst.</p>
<p>En möjlighet bör finnas för kommunen att anordna färdtjänst också i<br>en annan kommun, där en tillståndsberättigad person tillfälligt vistas<br>(vistelsekommun). Samma möjlighet bör finnas för en trafikhuvudman.<br>Det kan också erinras om att det genom lagen om riksfärdtjänst finns en<br>möjlighet för mera svårt funktionshindrade att få ersättning för resor<br>inom Sverige från en kommun till en annan kommun. Vidare kvarstår<br>genom lagen (1962:381) om allmän försäkring m.fl. lagar möjligheten att<br>få ersättning för sjukresor utanför den egna kommunen och för resa med<br>fordon som inte går i kollektivtrafik. Möjlighet till sådan ersättning är<br>särskilt viktig för personer som tillfälligt vistas på olika slag av kurorter<br>och behandlingshem. Som framgår av föreliggande förslag till ändring i<br>socialtjänstlagen i förhållande till dess lydelse i proposition 1996/97:124<br>skall det emellertid inte föreligga någon skyldighet för<br>vistelsekommunen att ge "annat bistånd" i form av just färdtjänst. Det<br>kvarstår dock att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som<br>vistas i kommunen far det stöd och den hjälp som de behöver (3 § social-<br>tjänstlagen). Detta skulle i undantagsfall kunna innebära att bistånd för<br>resa skulle kunna ges enligt den föreslagna 6 g § socialtjänstlagen.<br>Socialnämndens beslut i fråga om sådant bistånd far inte överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Problemen för en funktionshindrad person att fa göra resor i annan<br>kommun än folkbokföringskommunen skall inte överdrivas. Allt sedan år<br>1983 har det funnits en rekommendation från Svenska Kommunförbun-<br>det till landets kommuner om att folkbokföringskommunen skall svara<br>för kostnaderna för färdtjänstresa i annan kommun. År 1985 precisera-<br>des rekommendationen genom en regel om att kostnadstäckningen skall<br>gälla för tillfällig vistelse i annan kommun under tre månader. Drygt 260<br>kommuner i landet har anslutit sig till rekommendationen, vars till-<br>lämpning fungerar smidigt för dem som anlitar färdtjänst. Till detta bi-<br>drar att det är vistelsekommunens tillämpningsregler som skall gälla,<br>vilket underlättar för de lokala taxiägama och andra trafikutövare att<br>hantera t.ex. färdbevisen.</p>
<p>Vad gäller färdtjänst såsom bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen är en<br>möjlighet till ekonomisk prövning föreskriven redan nu. Vilket resultat<br>en sådan prövning verkligen leder till, är dock svårt att få någon<br>uppfattning om. Socialstyrelsen har visserligen i sin rapport<br>"Färdtjänsten i fyra regioner" Qanuari 1997) sökt belysa frågan i en enkät<br>till sammanlagt 60 kommuner i södra och västra Sverige och i<br>Norrbottens län. Nästan hälften av kommunerna i Sydsverige och 4 av 14<br>kommuner i Norrbottens län svarade att man tog hänsyn till den<br>enskildes ekonomi när färdtjänstansökan prövades enligt 6 §</p>
<p>socialtjänstlagen. Det framgår emellertid inte av enkäten i vilken<br>utsträckning detta ledde till avslag av ansökan. Enligt uppgift är det<br></p>
<p>53</p>
<p>emellertid mycket sällan som en framställan om färdtjänst avslås med Prop. 1996/97:115<br>motiveringen att den sökande har alltför god ekonomi för att få färdtjänst.</p>
<p>Det finns dock skäl att i det nya regelsystemet för prövning av till-<br>stånd till färdtjänst kunna beakta också den sökandes ekonomiska för-<br>hållanden. Avsikten är ju inte att vidga den personkrets som kan få färd-<br>tjänst. Genom att i den föreslagna lagen om färdtjänst ange att tillstånd<br>till färdtjänst inte behöver meddelas om transportbehovet kan tillgodoses<br>på annat sätt får tillståndsgivaren möjlighet att inför sitt ställningstagande<br>beakta inte bara funktionshindret utan också den sökandes ekonomiska<br>förhållanden. Ingenting hindrar givetvis att kommunerna, liksom det<br>förekommer i dag. erbjuder färdtjänst utan att beakta den sökandes<br>ekonomi.</p>
<p>I den nuvarande lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst finns en<br>bestämmelse om att ett tillstånd till riksfärdtjänst skall kunna återkallas<br>om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om ändrade<br>förhållanden inträffat som medför att villkoren för tillståndet bör ändras.<br>Sådana förändringar kan t.ex. avse graden av funktionsnedsättning hos<br>tillståndshavaren. En återkallelse av tillståndet på dessa grunder eller en<br>ändring i villkoren för detta är det inte någon av remissinstanserna som<br>vänder sig emot. Såsom Lagrådet föreslagit bör dock föreskrifter och<br>villkor kunna ändras utan att tillståndet återkallas. Vad som kritiserats är<br>att ett tillstånd skall kunna återkallas på grund av missbruk. Enligt<br>uppgift har bestämmelsen emellertid aldrig tillämpats vad gäller<br>riksfärdtjänsten. Detta motsäger dock inte att den haft en betydelse för att<br>förhindra ekonomisk brottslighet genom samarbete mellan trafikutövaren<br>och tillståndshavaren vid t.ex. färdbevishanteringen. Regeringen gör den<br>bedömningen att en återkallelse av tillstånd till färdtjänst eller<br>riksfardtjänst skall kunna ske endast då det föreligger ett allvarligt<br>missbruk.</p>
<p>Ett annat område som många remissinstanser haft synpunkter på är<br>möjligheten att överklaga beslut om tillstånd till färdtjänst och till riks-<br>fardtjänst genom förvaltningsbesvär. Det bör då framhållas att det redan<br>nu föreligger en sådan besvärsrätt. Sålunda kan man överklaga beslut<br>enligt socialtjänstlagen vad avser färdtjänst såsom bistånd samt beslut<br>enligt den nuvarande lagen om kommunal riksfärdtjänst.</p>
<p>Så länge som tillgängligheten i de allmänna kommunikationerna har<br>uppenbara brister, är det inte befogat att ta bort denna rätt att överklaga.<br>Den grupp som kommer att vara berättigad till färdtjänst, resp, riks-<br>färdtjänst har funktionshinder av sådant slag att deras möjligheter till<br>förflyttning knappast skulle vara möjlig utan starkt samhällsstöd. Det bör<br>emellertid framhållas att denna grupp till följd av den ökade till-<br>gängligheten inom kollektivtrafiken kommer att minska i antal.</p>
<p>Även ett beslut om att förena ett tillstånd med villkor och om att åter-<br>kalla ett tillstånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.<br>Grunderna för avgifternas storlek bör. liksom vad som nu gäller för<br>beslut om färdtjänst enligt 10 § socialtjänstlagen, endast kunna bli<br>föremål för laglighetsprövning (se avsnitt 4). Som Lagrådet påpekat<br>finns det dock skäl till att ge möjlighet till överklagande av<br>tillståndsgivarens beslut i det enskilda fallet. Detta bör då endast gälla<br></p>
<p>54</p>
<p>huruvida grunderna för avgifterna vid själva debiteringen tillämpats Prop. 1996/97:115<br>riktigt.</p>
<h2>12 Resenärens egenavgift</h2>
<p>Regeringens forslag: Den avgift som resenären skall betala vid färd-<br>tjänst bestäms, såsom en huvudregel, av kommunen. Avgiften skall<br>vara skälig och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnad. Av-<br>giften skall kunna vara olika stor under dygnets olika timmar.</p>
<p>I de fall trafikhuvudmannen ansvarar för färdtjänst är det landstinget<br>och de kommuner som överlåtit ansvaret för färdtjänst till<br>trafikhuvudmannen som gemensamt beslutar om grunderna för<br>avgifterna. Detta gäller givetvis bara när landstinget och berörda<br>kommuner är länstrafikansvariga. Om oenighet råder om avgifternas<br>storlek, beslutar regeringen. Även ett regionförbund kan besluta om<br>grunderna för avgifterna. Om landstinget och de kommuner som<br>överlåtit sin uppgift att besluta är överens, kan enbart kommunerna<br>bestämma avgiften.</p>
<p>Vad gäller riksfärdtjänsten skall, som tidigare, regeringen meddela<br>närmare föreskrifter om avgifterna.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, med un-<br>dantag för att möjligheten för kommunerna att ensamma besluta om<br>avgifternas storlek hos trafikhuvudmannen inte fanns med i promemo-<br>rian.</p>
<p>Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser anser att egenavgiften i<br>färdtjänsten skall ligga på samma nivå som i kollektivtrafiken. Till dessa<br>hör Handikappombudsmannen, handikapporganisationerna samt<br>Norrköpings kommun. Enligt PRO väljs inte färdtjänst av den enskilde<br>utifrån en valsituation med olika likvärdiga alternativ. Utgångspunkten<br>måste enligt PRO:s uppfattning vara att avgiften för färdtjänsten aldrig<br>far överstiga de taxor som gäller för den ordinarie kollektivtrafiken.</p>
<p>Det ekonomiska incitamentet för en minskad dimensionering av<br>färdtjänsten bör enligt Socialstyrelsen inte ske genom att högre avgifter<br>tas ut av resenärerna för dessa resor. Socialstyrelsen anser att incita-<br>mentet bör i stället vara att trafikhuvudmannen med stöd av stimulans-<br>medel kan bygga ut en mer tillgänglig kollektivtrafik. Därmed minskar<br>antalet personer med behov av färdtjänst vilket på sikt leder till totalt sett<br>minskade kostnader.</p>
<p>Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) tar upp det problem som kan<br>uppstå om ansvaret för färdtjänsten övertas av trafikhuvudmannen och<br>underskottet i verksamheten skall täckas enbart av berörda kommuner<br>och inte av landstinget. Det är då enligt SLTF inte rimligt att landstinget<br>skall bestämma avgifterna. Samma åsikt framförs av Hallandstrafiken</p>
<p>55</p>
<p>AB och Dalatrafik AB. Enligt Malmöhus Trafik bör beslut om avgiftens Prop. 1996/97:115<br>storlek fattas av den som skall bära underskottet.</p>
<p>Länstrafiken Kronoberg ifrågasätter varför inte ett kommunalförbund<br>för länstrafiken är behörigt att besluta om egenavgifterna.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Den egenavgift som en färdtjänstbe-<br>rättigad person betalar varierar avsevärt mellan landets kommuner. So-<br>cialstyrelsen rapporterar att i sammanlagt 60 kommuner i Västsverige, i<br>sydöstra Sverige och i Norrbottens län varierade den andel av färd-<br>tjänstbudgeten som var avgiftsfinansierad från 7 % i en kommun till<br>29 % i en annan kommun. Spännvidden mellan kommunerna beträffande<br>den avgift som resenären skall betala är också stor. För en färdtjänstresa<br>på sex kilometer med taxi var den högsta avgiften 40 kronor och den<br>lägsta 11 kronor.</p>
<p>Statskontoret konstaterar i sin rapport till regeringen om det offentliga<br>åtagandet i samhällsbetalda resor att priskänsligheten bland färd-<br>tjänstresenärerna är hög. Varje minskning av taxan kan därför leda till<br>stor ökning av efterfrågan vilket i sin tur ökar de funktionshindrades<br>rörlighet men också det offentligas kostnader. Detta bestyrks av en rad<br>andra undersökningar som sammanfattats i TFB-rapporten "Kommunen<br>kan styra färdtjänsten”. Det konstateras att förändrade avgifter direkt<br>påverkar resenärernas utnyttjande av färdtjänsten. Ökad avgift ger<br>minskat resande och minskad avgift ger ökat resande.</p>
<p>Avgifterna är emellertid inte det enda som styr antalet resor per färd-<br>tjänstberättigad. Detta innebär att jämförelser av antalet resor per färd-<br>tjänstberättigad mellan kommunerna är svåra att göra. En taxenivå ger ett<br>visst resande i en kommun och ett annat resande i en annan kommun.<br>Hur många resor färdtjänstresenärema gör per år beror mera på<br>kommunens ytstorlek, befolkningstäthet och ortstyp än på avgiftens<br>storlek.</p>
<p>Som exempel på den stora spridningen mellan kommunerna vad gäller<br>resfrekvensen kan nämnas att det genomsnittliga antalet resor per<br>färdtjänstberättigade var år 1995, enligt Socialstyrelsens rapport, som<br>lägst åtta (Överkalix) och som högst 58 (Göteborg).</p>
<p>Som tidigare nämnts har på en del ställen många färdtjänstresenärer<br>som tidigare åkte taxi börjat använda kollektivtrafiken. Sådant ändrat val<br>av färdmedel har skett i kommuner där kollektivtrafiken blivit särskilt väl<br>anpassad till funktionshindrade, t.ex. genom servicelinjetrafik som<br>bedrivits under ett flertal år och som marknadsförts på ett effektivt sätt.<br>Genom att produktionskostnaden för en resa med en sådan trafik bara är<br>ca 25 % av motsvarande kostnad för resa i taxifordon, kan kommunen<br>göra stora besparingar. Antalet redovisade exempel på överströmningar<br>från färdtjänst med taxi till resande med bussar i linjetrafik är, som<br>nämnts, dock få till antalet. Detta hänger samman med att det i allmänhet<br>finns skilda huvudmän för de båda verksamheterna.</p>
<p>Statskontoret är i rapporten om det offentliga åtagandet i samhälls-<br>betalda resor tveksamt till att staten bör reglera prissättningen för färd-<br>tjänst genom att föreskriva att en kollektivtrafiktaxa skall tillämpas.<br>Oftast leder en sådan till ökade kostnader, som då visserligen kan kom-<br>penseras genom olika kostnadssänkande åtgärder i form av gemensamt<br></p>
<p>56</p>
<p>huvudmannaskap för kollektivtrafik och färdtjänst, gemensamma be-<br>ställningscentraler och effektivare upphandling. Det är dock mera<br>lämpligt, enligt Statskontoret, att börja med sådana åtgärder och först<br>senare överväga minskade avgifter.</p>
<p>Eftersom färdtjänstresandets omfattning beror på många samman-<br>hängande faktorer, bör priset liksom nu bestämmas lokalt. Den avgift<br>som resenären skall betala vid färdtjänst bestäms, såsom en huvudregel,<br>av kommunen. Avgiften skall vara skälig och får inte överstiga<br>tillståndsgivarens självkostnad. Avgifterna kan, även med en sådan<br>princip, komma att skilja sig mellan landets olika kommuner. Detta är<br>dock inte något principiellt annorlunda än att kollektivtrafiktaxan varierar<br>mellan de olika länen. Skillnaderna i avgifterna för färdtjänsten kan dock<br>beräknas bli mindre när ansvaret för färdtjänsten förs över till<br>trafikhuvudmannen. Härtill kommer att trafikhuvudmannen då kan<br>samordna de båda trafikformema på ett helt annat sätt än om ansvaret är<br>delat. Tillgängligheten för funktionshindrade inom kollektivtrafiken kan<br>då bii avsevärt bättre.</p>
<p>En varierad prissättning under dygnets olika timmar, vilket före-<br>kommer för linjetrafiken, kan vara motiverad, t.ex. med rabatter under<br>tider då taxitrafiken har god kapacitet. På andra tider på dygnet, särskilt<br>när det över huvud taget inte finns någon linjetrafik, kan det vara moti-<br>verat med högre priser för färdtjänsten.</p>
<p>Är en trafikhuvudman tillståndsgivare bör de som är länstrafikansva-<br>riga, dvs. som huvudregel kommunerna och landstinget gemensamt,<br>besluta om grunderna för avgifterna. Givetvis bör endast de kommuner<br>som överlåtit sina uppgifter till trafikhuvudmannen fa inflytande över<br>taxorna. Även ett regionförbund, som är länstrafikansvarig, bör kunna<br>besluta om taxorna.</p>
<p>Till skillnad från vad som föreslogs i promemorian bör det finnas en<br>möjlighet för enbart berörda kommuner att besluta om avgifternas stor-<br>lek. En sådan befogenhet är rimlig, såsom bl.a. Svenska Lokaltrafikföre-<br>ningen påpekar i sitt remissyttrande, i det fall man avtalat om att<br>underskottet för färdtjänsten enbart skall täckas av kommunerna, således<br>inte också av landstinget. I ett sådant fall bör landstinget alltså inte ha<br>något inflytande över avgifternas storlek.</p>
<p>I promemorian redovisas flera olika alternativ till hur berörda lands-<br>ting och kommuner rent praktiskt kan besluta om avgifterna. Avgifts-<br>systemet kan exempelvis beslutas genom likalydande beslut i landstinget<br>och i de kommuner som överlåtit ansvaret för färdtjänsten till<br>trafikhuvudmannen. En sådan procedur har tillämpats i Östergötlands<br>län. när det infördes länsfardtjänst i det länet. Det kan förutses att<br>Kommunförbundets olika länsförbund kommer att vara aktiva för att<br>samordna beslutsförfarandet. För det fall det överenskommits att endast<br>kommunerna skall besluta om taxorna är det ingenting som hindrar<br>kommunerna att fatta olika beslut om taxorna.</p>
<p>En annan tänkbar modell är att det skapas ett för ändamålet bildat<br>kommunalförbund, där berörda kommuner och landsting är medlemmar.</p>
<p>Har samtliga kommuner i länet överlåtit ansvaret för färdtjänsten till en<br>trafikhuvudman som är ett kommunalförbund kan kommunerna och<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>57</p>
<p>landsting givetvis utnyttja den samverkansformen för att fatta beslut.<br>Detta förutsätter att de som skall fatta beslut är identiska med dem som är<br>länstrafikansvariga.</p>
<p>Det kan erinras om att just kommunalförbundsformen är enligt lagen<br>om ansvar för viss kollektiv persontrafik förstahandsaltemativet när det<br>gäller handhavandet av kollektivtrafiken. Först i andra hand anges att<br>trafikhuvudmannen får vara ett aktiebolag. Ett kommunalförbund som<br>handhar huvudmannaskapet kan i sin tur stå som ägare till ett eller flera<br>aktiebolag som sköter den mera kommersiellt inriktade delen av trafik-<br>ansvaret medan kommunalförbundet som sådant svarar för de mer<br>övergripande trafikpolitiska frågorna, däribland beslut om avgifter i<br>kollektivtrafik och färdtjänst.</p>
<p>När ansvaret för att anordna färdtjänst överlåtes till trafikhuvudmannen<br>får parterna förutsättas vara överens även om grunderna för avgifterna.<br>Om den situationen sedermera skulle uppstå att landstinget och berörda<br>kommuner inte kan enas om taxorna, får det på framställning av kommun<br>eller landsting ankomma på regeringen att besluta därom. En sådan<br>möjlighet finns ju redan nu i den gällande lagen (1978:438) om<br>huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik för t.ex. fastställelsen av<br>förbundsordningen för kommunalförbund och bör lämpligen finnas också<br>när grunderna för fardtjänstavgiften skall bestämmas. Remissinstanserna<br>har inte haft något att erinra mot en sådan ordning.</p>
<p>Vad gäller riksfardtjänsten skall, såsom tidigare, regeringen meddela<br>närmare föreskrifter om avgifterna.</p>
<p>Enligt mervärdesskattelagen (1994:200) undantas omsättning av<br>tjänster som utgör social omsorg från skatteplikt (3 kap. 4 §). Med social<br>omsorg förstås offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, stöd och<br>service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg<br>(3 kap. 7 §). Färdtjänst och riksfärdtjänst skall enligt det aktuella<br>förslaget alltjämt ges efter en individuell behovsprövning. Tjänsten<br>kommer alltså i detta avseende inte att ändra natur. Resenärens<br>egenavgift torde alltså, liksom nu, vara befriad från mervärdesskatt,<br>oavsett om den uppbärs av en kommun eller en trafikhuvudman.</p>
<h2>13 Trafikförsörjningsplaner</h2>
<p>Regeringens förslag: I lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik<br>krävs samråd mellan kommunerna, landstinget och trafikhuvud-<br>mannen beträffande omfattningen av trafiken i den trafik-<br>försörjningsplan för kollektivtrafiken som trafikhuvudmannen årligen<br>skall anta. Samrådet skall också gälla grunderna för prissättningen för<br>trafiken och olika slag av åtgärder för handikappanpassning av<br>trafiken samt miljöskyddande åtgärder.</p>
<p>Kommunerna skall årligen anta trafikförsörjningsplaner för trafik<br>som avses enligt lagen om färdtjänst och lagen om riksfardtjänst. Om<br>en kommun har överlåtit ansvaret för färdtjänst och riksfardtjänst till<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>58</p>
<p>trafikhuvudmannen, skall trafikhuvudmannens trafikförsörjningsplan<br>även omfatta dessa slag av resor.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan<br>tillstyrker eller lämnar utan erinran en förstärkt politisk styrning av<br>kollektivtrafiken från kommunernas och landstingens sida. Helsingborgs<br>kommun framhåller att förslaget underlättar för kommunerna,<br>sjukvårdsdistrikten och trafikhuvudmannen att samordna samhällsbe-<br>talda resor. Landstingsförbundet tillstyrker att formellt samråd skall<br>krävas mellan kommunerna i länet, landstinget och länstrafikbolaget om<br>innehåll och omfattning i trafikförsörjningsplanen. Samrådet bör i prin-<br>cip omfatta samtliga slag av samhällsbetalda resor. Västernorrland.? Läns<br>Landsting instämmer i att samråd bör ske även med företrädare för<br>funktionshindrade. De Handikappades Riksförbund (DHR) m.fl. handi-<br>kapporganisationer menar att ett sådant samråd borde vara lagreglerat.<br>Socialstyrelsen hänvisar till vikten av en dialog med brukare och<br>brukareorganisationer.</p>
<p>Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) avvisar förslaget att genom<br>lagstiftning reglera och styra innehåll och utformning av trafikhuvud-<br>männens trafikförsörjningsplaner. Landstinget i Malmöhus län avstyrker<br>också. SLTF ser även risk för att tolkningen av begreppet "efter samråd"<br>kan bli föremål för rättslig prövning. Samma uppfattning återfinns i<br>yttrandena från fyra trafikhuvudmän samt från Göteborgsregionens<br>Lokaltrafik AB. SLTF anser att ett alternativ kan vara att kravet på<br>samråd i stället förs över till regelverket för erhållande av statsbidrag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att samarbetet mellan<br>trafikhuvudmannen och länstrafikansvariga förstärks. Detta kan ske<br>genom samråd kring den trafikförsörjningsplan som trafikhuvudmannen<br>redan enligt nuvarande lagstiftning skall anta. Många remissinstanser<br>tillstyrker förslaget i promemorian om att det behövs ett större infly-<br>tande från länstrafikansvariga över trafikförsörjningsplanen. Det kan<br>visserligen hävdas att kommunerna och landstinget i ett län redan för-<br>fogar över de instrument som kan behövas för att politiskt styra verk-<br>samheten. Någon ytterligare reglering från statens sida skulle alltså inte<br>behövas. I enlighet med förslag både i Samreseutredningen och i pro-<br>memorian kan det dock vara lämpligt att styrningen formaliseras i visst<br>avseende. Detta kan ske genom att man i den nya lagen om ansvar för<br>viss kollektiv persontrafik preciserar innehållet i den trafikförsörjnings-<br>plan som trafikhuvudmannen skall anta. Vidare bör ett formellt samråd<br>ske med kommunerna och landstinget i länet innan planen antas. Sådant<br>samråd bör ske årligen.</p>
<p>Samrådet skall gälla linjetrafiken men också färdtjänsten och riks-<br>färdtjänsten i det fall ansvaret för dessa båda senare uppgifter har över-<br>förts till trafikhuvudmannen. Om ansvaret för färdtjänsten och riksfard-<br>tjänsten ligger kvar på kommunen, skall kommunen se till att samråd<br>sker med trafikhuvudmannen och landstinget. Samrådet skall avse inte<br>bara trafikens omfattning utan också grunderna för dess prissättning.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>59</p>
<p>Vidare bör samråd äga rum vad avser sådana åtgärder inom trafiken och Prop. 1996/97:115<br>den fysiska planeringen som syftar till att underlätta funktionshindrades<br>förflyttningar. Inte minst viktigt är väl utvecklade informationssystem.</p>
<p>Planen bör också innefatta beskrivningar av den service som olika<br>grupper av individer kan få i de olika transportsystemen och framför allt<br>vid de resor som innehåller ett eller flera byten. Samrådet skall också<br>omfatta olika slag av miljöskyddande åtgärder inom trafiken. Samråd är<br>särskilt viktigt vid prioriteringen av vilka åtgärder som bör få statsbidrag<br>enligt den ordning som anges i propositionen 1996/97:53 om infra-<br>strukturinriktning för framtida transporter och som vidareutvecklas i<br>avsnitt 17.</p>
<p>Några remissinstanser, bl.a. SLTF, framhåller att det finns risk för<br>rättslig prövning av samrådsförfarandet. Regeringen vill därvid påminna<br>om att trafikförsörjningsplanema skall antas "efter samråd", inte "i<br>samråd". Det innebär att samrådsparten inte därigenom ges någon<br>vetorätt.</p>
<p>I trafikförsörjningsplanen kan samverkan också tas upp vad gäller<br>skolbamstransporter, sjukresor och andra sådana offentligt betalda resor<br>som formellt inte ligger inom trafikansvaret. Det är också lämpligt att<br>samråd sker med företrädare för funktionshindrade beträffande inrikt-<br>ningen av trafikförsörjningsplanen.</p>
<p>På detta sätt skapas bättre förutsättningar för samordning inom länet av<br>trafikförsörjningen, handikappanpassningen och miljöåtgärderna. Den<br>plan för verksamheten som årligen skall antas blir då också väl förankrad<br>hos kommunerna och landstinget i länet samt hos brukarna. Genom<br>trafikförsörjningsplanen kan också ägarstymingen av verksamheten<br>förbättras.</p>
<h2>14 Täckning av underskott</h2>
<p>Regeringens bedömning: I de fall överenskommelse träffats att föra<br>över ansvaret för färdtjänst eller riksfärdtjänst från en kommun till<br>trafikhuvudmannen bör utgångspunkten vara att kommunerna och<br>landstinget själva enas om hur underskottet för dessa verksamheter<br>skall sinsemellan fördelas. Någon lagreglering behövs därför inte.</p>
<p>Promemorians förslag: Skiljer sig från regeringens bedömning ge-<br>nom att i promemorian fanns ett förslag till lagreglering av fördelningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Västernorrlands läns landsting och Norrbottens<br>läns landsting avvisar förslaget att landstingen skall medverka i att täcka<br>underskottet för färdtjänst. Samma uppfattning har några tra-<br>fikhuvudmän. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter hur det i prak-<br>tiken skall vara möjligt att särskilja de underskott som är hänförliga till<br>färdtjänsten och riksfardtjänsten från underskottet i trafikverksamheten i<br>övrigt.</p>
<p>60</p>
<p>Svenska Kommunförbundet hänvisar till att ett överförande av ansva-<br>ret för färdtjänst och riksfardtjänst skall enbart baseras på frivilliga<br>överenskommelser mellan berörda parter. Då behövs inte fastläggas i<br>trafikhuvudmannaskapslagen hur underskottet skall fördelas. Lands-<br>tingsförbundet framhåller att vid en ändrad ansvarsfördelning blir det<br>både naturligt och nödvändigt att vid översynen av avtalet mellan par-<br>terna också reglera hur underskottet skall fördelas. Även Kristianstads<br>Läns Trafik AB finner det onödigt med tvingande regler för underskotts-<br>fördelningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts skall an-<br>svaret för färdtjänst eller riksfärdtjänst kunna överföras till trafikhu-<br>vudmannen. Detta föreslås vara en frivillig åtgärd, grundad på en över-<br>enskommelse mellan berörd kommun, landstinget och trafikhuvudman-<br>nen i länet. Det kan därför förutsättas att de problem som kan uppstå vid<br>fördelningen av underskottet i verksamheten vägts in redan i samband<br>med övervägandena om en överenskommelse. I det fall överens-<br>kommelse träffats om en överföring torde i samband därmed också en<br>översyn av avtalen gjorts mellan länstrafikansvariga och trafikhuvud-<br>mannen om fördelningen av underskottet. Någon statlig lagregle-<br>ring behövs därför inte.</p>
<h2>15 Trafikhuvudmannens skyldighet att verka för en<br>ökad handikappanpassning av kollektivtrafiken</h2>
<p>Regeringens förslag: Genom en bestämmelse i den föreslagna lagen<br>om ansvar för viss kollektiv persontrafik skall trafikhuvudmannen<br>verka för en handikappanpassning av all den trafik han har ansvar för.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har behandlat<br>lagförslaget som sådant. Socialstyrelsen, Vägverket, Göteborgsregio-<br>nens Lokaltrafik AB tillstyrker. Även Malmöhus Trafik tillstyrker men<br>framhåller att anpassningen får göras i den takt som entreprenörerna<br>nyanskaffar fordon.</p>
<p>De Handikappades Riksförbund (DHR) m.fl handikapporganisationer<br>anser att uttrycket "skall verka för" bör ändras till uttrycket "skall tillse<br>att".</p>
<p>Stockholms läns landsting finner det orimligt att införa en lagstiftning<br>som kan innebära att handikappanpassad kollektivtrafik blir dyrare än<br>resor i specialfordon.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid en överföring av ansvaret för<br>färdtjänst och riksfardtjänst blir det en viktig uppgift för trafikhuvud-<br>mannen att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade i linjetrafiken.<br>Det kan därvid komma att handla om en förbättrad tillgänglighet både<br>vad avser linjenätet och fordonen som sådana. Ett ökat samarbete med</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>61</p>
<p>kommunerna blir också viktigt för att förbättra tillgängligheten i den<br>fysiska miljön.</p>
<p>Kostnaderna bör å andra sidan kunna minska för resor med färd-<br>tjänsten men till viss del också för resor med riksfardtjänsten. dels på<br>grund av att iler personer går över till att resa med allmänna kommuni-<br>kationsmedel. dels på grund av ökad samordning av resandet genom<br>beställningscentraler.</p>
<p>Den föreslagna samordningen av färdtjänsten och riksfärdtjänsten med<br>linjetrafiken bör emellertid kompletteras med en uttrycklig bestämmelse<br>om en ökad handikappanpassning av den kollektivtrafik som trafik-<br>huvudmannen svarar för. Bakgrunden är den följande.</p>
<p>Av lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik framgår att<br>de olika tillsynsmyndigheterna och trafikutövama skall se till att<br>kollektivtrafiken anpassas med hänsyn till funktionshindrade. Detta<br>gäller såväl vid planeringen av kollektivtrafiken som vid dess genomfö-<br>rande. Vidare skall de färdmedel som används vara lämpade för funk-<br>tionshindrade resenärer. Tillgängligheten hos färdmedlen regleras ge-<br>nom de föreskrifter om handikappanpassning som trafikverken i enlig-<br>het med förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik<br>skall meddela. Dessa föreskrifter riktar sig i första hand till trafikutöv-<br>ama såsom ägare till färdmedlen.</p>
<p>Om trafikhuvudmannen anlitar trafikföretag för att utföra trafiken,<br>vilket är den vanligaste situationen, torde dessa anses som sådan trafik-<br>utövare som avses i lagen om handikappanpassad kollektivtrafik. Vad<br>gäller färdtjänsten och riksfärdtjänsten kan förutsättas att trafikhuvud-<br>mannen endast undantagsvis är trafikutövare.</p>
<p>Med hänsyn till syftet med de lagändringar som föreslås är det vä-<br>sentligt att trafikhuvudmannen har ett uttryckligt ansvar för att funk-<br>tionshindrades särskilda behov beaktas vid planering, genomförande och<br>upphandling av linjetrafiken, riksfardtjänsten och färdtjänsten. Inte bara<br>färdmedlen behöver få en bättre tillgänglighet för funktionshindrade utan<br>också terminaler, hållplatsanläggningar samt den yttre miljön i anslutning<br>till dessa. För att "hela reskedjan" skall kunna fungera behöver också<br>informationen till olika slag av funktionshindrade förbättras. Det behövs<br>alltså en komplettering i förhållande till vad som sägs i lagen, resp,<br>förordningen om handikappanpassad kollektivtrafik. Trafikhuvudman-<br>nen bör därför genom bestämmelse i lagen om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik vara skyldig att verka för en handikappanpassning av all den<br>trafik han har ansvar för.</p>
<p>En sådan skyldighet har stöd av de remissinstanser som behandlat<br>ämnet. Man hänvisar bl.a. till de möjligheter som finns att i samband<br>med upphandling av trafik kräva god tillgänglighet för funktionshind-<br>rade. Trafikförsörjningsplanen är naturligtvis också ett bra instrument för<br>att "hela reskedjan" får en god tillgänglighet.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>62</p>
<h2>16 Vissa yrkestrafikfrågor m.m.</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Regeringens förslag och bedömning: Efter överenskommelse med<br>landstinget eller kommun i länet far trafikhuvudmannen upphandla<br>transport- och samordningstjänster för sådana transportändamål som<br>annars kommun eller landsting skall tillgodose samt att samordna så-<br>dana transporttjänster.</p>
<p>Vid upphandling av taxitjänster får trafikhuvudmannen beakta även<br>åtaganden av anbudsgivaren att hålla en god taxiservice för allmänhe-<br>ten, förutsatt att man i förfrågningsunderlaget preciserat omfattningen<br>av och innehållet i denna service.</p>
<p>I den mån trafikhuvudmannen tagit på sig ansvaret för olika slag av<br>offentligt betalda resor bör trafiken så långt möjligt ske i form av<br>linjetrafik. Trafiken kan vara anropsstyrd.</p>
<p>Trafikhuvudmannen bör skilja på sina roller som den som svarar för<br>kollektivtrafiken i länet och som ägare av trafikföretag.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan ser i<br>allmänhet positivt på att trafikhuvudmannen ges rätt att upphandla<br>transport- och samordningstjänster. SLTF och Länstrafiken Kronoberg<br>tillstyrker men finner att regelverket för upphandling är otydligt, samti-<br>digt som det saknas rättsliga prejudikat. De menar att enligt 4 kap. lagen<br>(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) är det möjligt att genom-<br>föra förhandlad upphandling med annonsering för linjebunden och speci-<br>ell reguljär trafik. Detta är i princip inte möjligt för anropsstyrd trafik<br>som normalt skall upphandlas genom öppen upphandling (5 kap. LOU).<br>De båda remissinstanserna anser att anropsstyrda transporter (inte endast<br>linjelagda) som upphandlas av trafikhuvudmannen skall överföras till<br>försörjningssektorn (4 kap.) så att man kan genomföra en samlad<br>förhandlad upphandling. Statskontoret varnar för risken för minskad<br>konkurrens genom allt för stora upphandlingar. Enligt Statskontoret kan<br>konkurrensen hämmas genom att kretsen av möjliga anbudsgivare<br>minskar. Samma uppfattning har Konkurrensverket som varnar för att<br>vissa, vanligtvis mindre företag kan slås ut från marknaden. Svenska<br>Bussbranschens Riksförbund framhåller att om de kommunala trafik-<br>uppgifterna mera allmänt överförs till trafikhuvudmannen minskar<br>möjligheterna för de mindre företagen att vara med och konkurrera.</p>
<p>Nämnden för offentlig upphandling (NOU) instämmer i vad som sägs i<br>promemorian om anbudsgivares åtagande rörande allmän taxiservice.<br>Svenska Taxiförbundet tillstyrker förslaget men framhåller att det ännu<br>inte finns några exempel på att en trafikhuvudman tagit något ansvar för<br>taxiförsörjningen i länet. Hovrätten för Övre Norrland befarar att eko-<br>nomin försämras hos taxiföretag i glesbygd om funktionshindrade börjar<br>använda sig av kollektiva färdmedel.</p>
<p>63</p>
<p>NOU instämmer i vad som sägs i promemorian om trafikhuvudman- Prop. 1996/97:115<br>nens roller som upphandlare och trafikutövare. Konkurrensverket fram-<br>håller att promemorian inte tillräckligt behandlat de problem som kan<br>finnas med näringsverksamhet som drivs i offentlig regi. Verket avstyr-<br>ker lagförslaget. Svenska Bussbranschens Riksförbund menar att det bör<br>betraktas som "delikatessjäv" när den politiska ledningen och/eller före-<br>tagsledningen hos upphandlaren samtidigt utgör styrelse och/eller före-<br>tagsledning hos ett anbudslämnande dotterföretag.</p>
<p>Svenska Taxiförbundets principiella inställning är att offentliga organ,<br>där lagen så tillåter, skall upphandla de tjänster som de som huvudmän<br>skall svara för.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Även vid en långt-<br>gående handikappanpassning av linjetrafiken, som mestadels utförs med<br>bussar men i glesbygd inte sällan med taxifordon, kommer det att<br>behövas specialtransporter i form av beställningstrafik med taxifordon<br>och andra särskilt inrättade fordon. Ett stort antal remissinstanser har<br>framhållit vikten av att sådana slag av offentligt betalda transporter ef-<br>fektiviseras. Legala hinder för en samordnad upphandling bör därför tas<br>bort. Ett sätt att uppnå detta är att genomföra den i promemorian före-<br>slagna utvidgningen av trafikhuvudmannens möjligheter till att på upp-<br>drag av en kommun eller ett landsting upphandla persontransporter och<br>samordningstjänster. Huvudmannens möjligheter enligt den gällande<br>huvudmannalagen är begränsade till att gälla upphandling av enbart<br>taxitjänster. Utvidgningen bör gälla persontransporttjänster i övrigt samt<br>samordning av transporttjänster. Detta bör anges i lagen om ansvar för<br>viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>Vid upphandling av beställningscentraler för förmedling av trans-<br>porttjänster kan det vara lämpligt att kräva att centralerna är ekonomiskt<br>och juridiskt fristående från sådana trafikföretag, vars uppgift är att ut-<br>föra själva transporterna åt trafikhuvudmannen, kommunerna eller<br>landstinget. Kammarrätten i Jönköping har i en dom (mål nr 3272-1995)<br>funnit att en sådan upphandling är förenlig med 7 kap. 2 § lagen<br>(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU).</p>
<p>I promemorian tas också upp problemet med i vad mån en trafikhuvud-<br>man, en kommun eller ett landsting i samband med upphandling av<br>taxitjänster far beakta åtaganden av anbudsgivaren att hålla en god<br>taxiservice för allmänheten. Denna bestämmelse togs år 1990 in i<br>huvudmannaskapslagen i samband med avregleringen av taxi. Enligt<br>domar i länsrätt och kammarrätt, som gällt en trafikhuvudmans upp-<br>handling av taxitjänster åt en kommun i länet, har bestämmelsen ansetts<br>stå i konflikt med LOU. Domarna innebar att kommunen skulle göra om<br>upphandlingen och vidta rättelser i förfrågningsunderlaget om bl.a. att<br>anbudsförutsättningen allmän taxiservice skulle utgå.</p>
<p>Med anledning av domarna har Svenska Lokaltrafikföreningen kom-<br>mit in med en skrivelse till Kommunikationsdepartementet vari påtalas<br>den nämnda konflikten mellan huvudmannaskapslagen och LOU.</p>
<p>Med stöd av remissyttrandet av Nämnden för offentlig upphandling<br>över Samreseutredningen anges i promemorian emellertid att de båda</p>
<p>64</p>
<p>lagarna inte behöver stå i konflikt med varandra. Motiveringen är föl- Prop. 1996/97:115<br>jande.</p>
<p>Om en kommun, landsting eller trafikhuvudman i förfrågningsun-<br>derlaget och/eller annons angivit att utöver de samhällsbetalda resorna<br>upphandlingen omfattar även en viss taxiservice för allmänheten och<br>denna service i tillräcklig mån preciserats i omfattning och till innehåll,<br>så förhindrar inte LOU den upphandlande enheten att upphandla allmän<br>taxiservice tillsammans med färdtjänstresor och andra av den upp-<br>handlande enheten köpta persontransporter.</p>
<p>Omfattar däremot inte förfrågningsunderlaget den allmänna taxiser-<br>vicen kan inte heller den upphandlande enheten beakta anbudsgivares<br>åtagande beträffande allmän taxiservice. Förfarandet skulle i så fall stå i<br>strid med såväl bestämmelserna om krav som får ställas på leverantören i<br>1 kap. 17 § LOU som huvudregeln om affärsmässighet i 1 kap. 4 § LOU.</p>
<p>Regeringsrätten har den 30 december 1996 (mål nr 4860-4864-1995)<br>meddelat dom i målet. Regeringsrätten har därvid gjort samma tolkning<br>av bestämmelserna i nuvarande 1 a § huvudmannaskapslagen som finns i<br>promemorian vad avser möjligheterna till beaktande av "god taxiservice<br>för allmänheten" i samband med upphandling av taxitjänster. Re-<br>geringen finner därmed att lydelsen i nämnda paragraf kan bibehållas.<br>Den återfinns i 7 § i lagförslaget.</p>
<p>I samband med upphandlingen kan också ställas sådana krav på handi-<br>kappanpassning av fordon som trafikhuvudmannen finner lämpliga i<br>syfte att underlätta resandet för funktionshindrade men också för att<br>minska behovet av specialtransporter utanför den egentliga linjetrafiken.<br>Det bör eftersträvas att en så stor del som möjligt av den trafik som<br>trafikhuvudmannen svarar för blir linjetrafik. Promemorian har för sin<br>del föreslagit begreppet "flexibel linjetrafik" i vilken samordnas resande<br>som tidigare ägde rum i enstaka fordon i beställningstrafik för bl.a.<br>färdtjänst. Genom sådan linjetrafik "normaliseras" trafikförsörjningen för<br>sådana personer som tidigare åkte i särskilda fordon inom den<br>kommunala färdtjänsten och riksfärdtjänsten eller som sjukresor med<br>särskilda fordon.</p>
<p>Genom integreringen, som till väsentlig del kan underlättas av in-<br>formationsteknik, kan fordonen utnyttjas mera effektivt. Dessutom kan<br>en högre beläggning uppnås. Genom tidtabellerna får resenärerna veta<br>när under dagen de kan resa kollektivt. En stor del av trafiken kan vara<br>efterfrågestyrd och liknar därför dagens kompletteringstrafik. Detta<br>innebär att trafikeringen bara sker i det fall en person i förväg anmäler<br>önskemål om en resa.</p>
<p>En hänvisning kan göras till EU-projektet SAMPO som genomförs i<br>ett par stadsdelar i Göteborg i form av flexibel linjetrafik, benämnd<br>Flexlinje. Målgrupper för trafiken är dagens färdtjänstresenärer och<br>personer över 65 år. Trafiken är ett försök att föra samman färdtjänsten<br>och de befintliga servicelinjema. Bussarna har fasta tider vid ändhåll-<br>platser men längs linjen är trafiken anropsstyrd och mindre avvikelser<br>sker. Resa bokas via färdtjänstens beställningscentral. Personer med<br>fardtjänstlegitimation kan fritt välja mellan den traditionella färdtjänsten<br>med taxi och Flexlinjen. z</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>Dc trafikföretag som lämnar in anbud på linjetrafiken kan vara både Prop. 1996/97:115<br>stora och små. Genom att linjenätet blir finmaskigt. öppnas möjlighet<br>även för små företag, ensamma eller i samverkan, att få uppdrag att köra<br>sådan trafik. För trafikhuvudmannen är det av intresse att konkurrensen<br>även på längre sikt bibehålls i samband med anbudsupphandlingar. En<br>intressant utveckling är att skillnaden mellan taxiföretag och bussföretag<br>blir allt mindre tydlig. År 1996 fanns det inte mindre än 730 företag som<br>bedrev yrkesmässig trafik med både bussar och taxifordon.</p>
<p>Det finns också anledning att behandla vad som anförs i remissytt-<br>randena från SLTF och Länstrafiken Kronoberg beträffande de skilda<br>reglerna för upphandling av linjebunden trafik och för anropsstyrda<br>transporter. För det förstnämnda slaget av trafik är det möjligt att ha<br>förhandlad upphandling, medan det för anropsstyrda transporter måste<br>ske en öppen upphandling. De båda remissinstanserna vill att båda sla-<br>gen av trafik skall kunna bli föremål för förhandlad upphandling, varvid<br>samordningsvinster skulle kunna uppnås.</p>
<p>Någon möjlighet att överföra upphandling av anropsstyrda transporter<br>från tjänstesektorn (5 kap. LOU) till försörjningssektorn (4 kap. LOU) är<br>dock inte möjlig genom att kapitlens innehåll styrs av två olika EG-<br>direktiv för tjänster (92/50/EEG). resp, för upphandling inom vatten-,<br>energi-, transport- och telekommunikationsområdena (90/531/EEG).<br>Direktiven är införlivade i svensk rätt genom LOU.</p>
<p>Flera remissinstanser tar upp problemet med att trafikhuvudmannen<br>inte tillräckligt skiljer på sina uppgifter som upphandlare av trafik och<br>som trafikutövare. Underförstått kritiseras alltså huvudmannen för att på<br>ett otillbörligt sätt gynna sitt eget trafikföretag i samband med en<br>upphandling.</p>
<p>Numera har dock samtliga trafikhuvudmän delat upp sin verksamhet i<br>en enhet som beställer och köper trafik och i förekommande fall en en-<br>het som utför trafiken. De huvudmän vilka tidigare hade drift i egen regi<br>har lagt trafikverksamheten i dotterbolag vilka skall konkurrera med<br>andra företag om att utföra trafiken. 1 september år 1996 uppgick andelen<br>trafik upphandlad i konkurrens till ca 75 %.</p>
<p>Konkurrensverkets kritik på denna punkt kräver en kommentar. Kol-<br>lektivtrafiken tillhör de branscher som tidigast började bli avreglerad.<br>Genom tillkomsten av lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik<br>har busstrafiken i länen fr.o.m. år 1989 kunnat upphandlas under mark-<br>nadsmässiga former. Det trafikeringsmonopol som trafikutövama hade<br>på "sin" linjesträcka har försvunnit och ett flertal olika trafikföretag, både<br>stora och små, har kunnat lämna in anbud på trafikeringen på sträckan.<br>Den del av trafikens kostnader som finansieras med skattemedel har med<br>anledning härav för landet som helhet minskat från 60 % år 1986 till<br>46% år 1995. I länen utanför storstadsområdena är skatteandelen i<br>allmänhet ännu lägre.</p>
<p>Det finns en tydlig inriktning bland trafikhuvudmännen att öka ande-<br>len upphandlad trafik. Även de egna trafikföretagen utsätts för konkur-<br>rens. Det är då. såsom Nämnden för offentlig upphandling framhåller, av<br>största vikt att dessa företag behandlas som vilket trafikföretag som helst<br>i samband med upphandlingen. En hänvisning kan därvid göras till<br></p>
<p>66</p>
<p>proposition 1995/96:167 om kommunal uppdragsverksamhet avseende Prop. 1996/97:115<br>kollektivtrafik m.m. Regeringen har där angett ett antal konkurrens-<br>neutrala regler som skall gälla för kommunala aktiebolag som får möj-<br>lighet att bedriva uppdragsverksamhet i andra kommuner eller landsting<br>än den egna kommunen eller det egna landstinget. Sådan uppdragsverk-<br>samhet kan exempelvis vara att bedriva linjetrafik. För sådan verksam-<br>het krävs att den särredovisas. kalkyleras, bedrivs affärsmässigt och inte<br>sköts på ett sätt som hämmar konkurrensen. På liknande sätt bör det egna<br>trafikföretaget behandlas i samband med upphandling också inom det län<br>där trafikhuvudmannen verkar.</p>
<p>Det är viktigt att även de mindre trafikföretagen får möjlighet att lämna<br>in anbud, såsom bl.a. Svenska Bussbranschens Riksförbund framhåller.<br>Erfarenheten hittills visar att i flera län har sådana mindre buss- och<br>taxiföretag varit framgångsrika i samband med trafikupphandlingen.<br>Detta har möjliggjorts genom att företagen lämnat in ett samlat anbud<br>från flera olika mindre företag. Det är i stället de medelstora<br>bussföretagen, där många av de kommunala bussföretagen återfinns, som<br>tappat marknadsandelar.</p>
<p>Vad Statskontoret anför om att det finns risk för att trafikföretag slås ut<br>om man tillämpar allt för stora upphandlingar kan dock vara en befogad<br>farhåga. Sådana upphandlingar tillämpades inledningsvis av några<br>enstaka län som önskade att snabbt kunna minska sina ersättningar till<br>entreprenörerna. De flesta län tillämpar i stället en modell för upphand-<br>ling som verkar mera långsamt där t.ex. endast en tiondel av trafiken<br>upphandlas åt gången. På detta sätt bibehålls konkurrensen genom att ett<br>stort antal trafikutövare kan lämna in anbud vid varje upphandling.<br>Sådana trafikhuvudmän löper å andra sidan risk att fa kritik från Kon-<br>kurrensverket för att konkurrensutsättningen går för långsamt.</p>
<h2>17 Statligt bidrag till ökad tillgänglighet i<br>kollektivtrafiken</h2>
<p>Regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl skall statsbidrag till<br>åtgärder för ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken för funktions-<br>hindrade kunna ges med 75 % av bidragsberättigade kostnader.</p>
<p>En utvärdering skall göras av effekterna av statsbidraget vad avser<br>ökad tillgänglighet för funktionshindrade.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens men med<br>den skillnaden att tre alternativa modeller angavs för statsbidragsgiv-<br>ningen. Bidrag skulle kunna ges endast med 50 %.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan<br>ser positivt på att ett statligt ekonomiskt stöd skall kunna ges i syfte att<br>påskynda handikappanpassningen. Några, såsom Vägverket, Riksrevi-<br>sionsverket (RRV) och ett antal trafikhuvudmän anser att en särskild<br></p>
<p>67</p>
<p>ekonomisk ram bör avsättas för ändamålet. En "öppen" modell där Prop. 1996/97:115<br>kostnaderna för statsmakterna inte kan förutses bör enligt RRV undvi-<br>kas. Några remissinstanser såsom Malmöhus Trafik och Hallandstrafi-<br>ken AB anser att om särskilda skäl finns skall bidrag kunna ges med<br>75 %. Samma uppfattning har Svenska Kommunförbundet.</p>
<p>Remissinstanserna är splittrade i fråga om vilken bidragsmodell som<br>bör tillämpas. Det är ungefär lika många som förordar den s.k. trafikhu-<br>vudmannamodellen som "planmodellen". Ett fåtal förordar "den pri-<br>märkommunala modellen". Flera instanser finner att alla tre modellerna<br>bör kunna tillämpas parallellt. Till dessa instanser hör Göteborgs kom-<br>mun. Borås kommun. Landstingsförbundet. Svenska Lokaltrafikföre-<br>ningen (SLTF) och några trafikhuvudmän.</p>
<p>Skälen for regeringens forslag: Med anledning av proposition<br>1996/97:53 om infrastrukturinriktning för framtida transporter har<br>riksdagen (1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) uttalat att särskilda medel<br>bör avsättas för att anpassa kollektivtrafiken och den fysiska miljön till<br>de funktionshindrades förutsättningar. Trafikutskottet uttalade att en<br>ekonomisk ram på sammanlagt 1.5 miljarder kronor avspeglar en rimlig<br>ambitionsnivå.</p>
<p>Regeringen har den 17 april 1997 beslutat lämna direktiv till trafik-<br>verken för upprättande av långsiktiga planer för transportinfrastrukturen.<br>1 dessa direktiv anges som en planeringsutgångspunkt att ca 1.5 miljarder<br>kronor skall för perioden 1998-2002 inom den finansiella planeringsram<br>som lagts fast genom riksdagsbeslutet planeras för det ändamål som<br>riksdagen angivit.</p>
<p>Avsikten är att regeringen senare under våren 1997 också skall besluta<br>om en förordning om länsplaner för regional transportinfrastruktur. I<br>dessa planer skall bl.a. behandlas sådana anläggningar och fordon för<br>vilka statsbidrag kan lämnas enligt förordningen (1988:1017) om<br>statsbidrag till vissa regionala kollektivanläggningar m.m. I enlighet med<br>propositionen 1996/97:53 om infrastrukturinriktning skall statsbidrag<br>kunna ges också till åtgärder som ökar tillgängligheten i kollektivtrafiken<br>för funktionshindrade resenärer. Dessa åtgärder skall vara mer<br>långtgående än vad som följer av de föreskrifter som Vägverket har<br>meddelat med stöd av 4 § förordningen (1980:398) om handikapp-<br>anpassad kollektivtrafik eller de krav i fråga om tillgänglighet som kan<br>ställas med stöd av plan- och bygglagen (1987:10). Åtgärderna kan avse<br>kollektivtrafikfordon, terminaler, hållplatsanläggningar eller andra<br>anläggningar i anslutning till dessa som förbättrar tillgängligheten för<br>funktionshindrade. Medlen skall också få användas för investeringar i<br>informationsanläggningar för meddelande av resemöjligheter och annan<br>information som underlättar funktionshindrades resor.</p>
<p>I propositionen 1996/97:53 om infrastrukturinriktning för framtida<br>transporter sägs att statsbidrag skall kunna lämnas med 50 % av kostna-<br>derna för investeringar som ökar tillgängligheten i kollektivtrafiken och<br>den fysiska miljön. En sådan bidragsandel avviker från de nuvarande<br>bestämmelserna i statsbidragsförordningen. 1 denna anges att bidrag skall<br>kunna lämnas också med 75 % av kostnaderna om det finns särskilda<br>skäl härtill.</p>
<p>68</p>
<p>Regeringen finner det inte rimligt att bidragsgivning till åtgärder för<br>ökad tillgänglighet för funktionshindrade skall avvika från vad som<br>gäller för åtta andra slag av bidragsberättigade investeringar.<br>Missförhållandet har påtalats av ilera remissinstanser. Regeringen finner<br>att statsbidrag skall - om det finns särskilda skäl - kunna ges också med<br>75 % till åtgärder som ökar tillgängligheten för funktionshindrade i<br>kollektivtrafiken och den fysiska miljön. Sådana särskilda skäl kan vara<br>att åtgärden medverkar till att funktionshindrade får starkt ökade möj-<br>ligheter att använda sig av den ordinarie kollektivtrafiken i stället för att<br>resa till höga samhällskostnader med taxi eller specialfordon i beställ-<br>ningstrafik.</p>
<p>Landstingsförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen har påpekat<br>att det inte är rimligt att trafikhuvudmännen redan under år 1997 skall<br>kunna ta fram konkreta förslag till statsbidragsberättigade åtgärder som<br>grund för Vägverkets beslut om ekonomiska ramar för respektive län.<br>Man hänvisar till att det statliga stödet inte tidigare omfattade åtgärder<br>som ger ökad tillgänglighet för funktionshindrade. Trafikhuvudmännen<br>får därför svårigheter att vid ett enda tillfälle ange förslag till lämpliga<br>åtgärder för detta ändamål, avseende hela planperioden fram t.o.m. år<br>2001.</p>
<p>Regeringen gör samma bedömning. För att bidraget skall ge avsedd<br>effekt är det viktigt att det läggs fram väl genomarbetade förslag till<br>åtgärder. En ordning bör därför finnas som ger Vägverket möjlighet att<br>lämna bidrag för vart och ett av de år som planen omfattar avseende stöd<br>för ökad tillgänglighet för funktionshindrade.</p>
<p>När det sedan gäller hur det bör gå till i praktiken när staten ger bidrag<br>för åtgärder för ökad tillgänglighet, finner regeringen att både det som i<br>promemorian benämns "trafikhuvudmannamodellen" och "planmodel-<br>len" bör kunna tillämpas. Trafikhuvudmannamodellen innebär att sådan<br>trafikhuvudman som efter överenskommelse med berörd kommun och<br>landstinget i länet tar på sig ansvaret för kommunal färdtjänst och<br>riksfardtjänst bör vara berättigad till bidrag. Detta innebär att en sådan<br>trafikhuvudman bär det fulla ekonomiska ansvaret för inte bara den<br>ordinarie kollektivtrafiken utan också för färdtjänst och riksfardtjänst.<br>Sådana trafikhuvudmän kan förutsättas ha ett egenintresse av att göra<br>kollektivtrafiken mer tillgänglig för funktionshindrade och på så sätt<br>medverka till en överströmning av tillståndsberättigade färdtjänst-<br>resenärer som nu reser med taxi eller specialfordon.</p>
<p>"Planmodellen" har inte som förutsättning att det skall finnas ett orga-<br>nisatoriskt samband mellan å ena sidan ansvaret för kollektivtrafik och å<br>den andra sidan ansvaret för färdtjänst och riksfardtjänst. Sambandet får i<br>stället uttryckas genom en bidragsansökan. I en ansökan bör således<br>anges klart uttalade och preciserade mål för att förbättra tillgängligheten i<br>kollektivtrafiken för funktionshindrade och för att minska kostnaderna<br>för offentligt betalda resor, framför allt färdtjänsten. Det krävs alltså mer<br>beträffande innehållet i en sådan bidragsansökan än i en ansökan enligt<br>trafikhuvudmannamodellen vad gäller mål för ökad tillgänglighet för<br>funktionshindrade och redovisningar av bedömda effekter vad avser<br>minskat behov av färdtjänstresor med taxi. Effekterna av de åtgärder man<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>69</p>
<p>söker statsbidrag till bör i denna modell så långt möjligt vara preciserade Prop. 1996/97:115<br>i form av hur tillgängligheten för funktionshindrade blir bättre och hur<br>mycket kostnaderna för färdtjänst planeras kunna minska.</p>
<p>Genom att det är skilda huvudmän för kollektivtrafik och färdtjänst<br>samt riksfardtjänst blir bedömningen av de kostnadssänkande effekterna<br>särskilt viktig.</p>
<p>Sökande till statsbidraget bör vara trafikhuvudmannen som skall se till<br>att kommunens trafikförsörjningsplan för färdtjänst och riksfardtjänst<br>samordnas med trafikhuvudmannens egen plan för linjetrafiken. Avtal<br>mellan trafikhuvudmannen och berörd kommun om t.ex. kost-<br>nadsfördelningen för investeringar av olika slag kan också behövas.</p>
<p>Vägverket bör genom sina föreskrifter se till att bidragsansökan upp-<br>fyller de krav på samordning mellan linjetrafik, färdtjänst och riksfärd-<br>tjänst som här omnämnts.</p>
<p>Regeringen har i infrastrukturpropositionen uttalat att det bör vara<br>trafikhuvudmannen i länet som skall stå som sökande till statsbidraget.<br>Riksdagen har ställt sig bakom en sådan ordning. Det saknas anledning<br>att låta även primärkommuner stå som sökande. I promemorian anges<br>visserligen att även några sådana kommuner skulle kunna komma i fråga.<br>Detta skulle gälla ett tiotal kommuner i landet som. efter avtal med<br>trafikhuvudmannen i länet, har tagit på sig ett eget ekonomiskt ansvar för<br>kollektivtrafik inom sin kommun, i regel i tätortstrafik. Däremot följer<br>bestämmelserna för landsbygdstrafiken inom kommunen huvudregeln i<br>den nuvarande lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv<br>persontrafik om att det skall vara ett länsövergripande ansvar för den<br>lokala och regionala linjetrafiken.</p>
<p>En nackdel med "den primärkommunala modellen" är att det kan<br>uppstå svårigheter att över länet samordna olika slag av offentligt be-<br>talda resor med kollektivtrafiken. Ansvaret för färdtjänst och kollektiv-<br>trafik blir då på sina håll splittrat på små geografiska enheter, varför<br>denna modell inte bör tillämpas.</p>
<p>Slutligen bör nämnas att trafikutskottet har i sitt betänkande<br>(1996/97:TU7) i avsnittet om funktionshindrades tillgång till kollektiv-<br>trafik förutsatt att regeringen kommer att till riksdagen redovisa hur de<br>funktionshindrades möjligheter att resa med kollektivtrafiken har ut-<br>vecklats. Med anledning härav vill regeringen hänvisa till vad som sägs i<br>infrastrukturpropositionen. I denna framgår att regeringen avser uppdra<br>åt Vägverket att göra en utvärdering av den nya föreslagna ordningen för<br>statsbidrag. Erfarenheterna bör redovisas i en rapport till regeringen i<br>slutet av år 2001. 1 samband därmed bör också resandeutvecklingen<br>kunna redovisas liksom också hur tillståndsprövningen rent allmänt har<br>fungerat</p>
<p>70</p>
<h2>18 Forskning och utveckling om offentligt betalda Prop. 1996/97:115<br>resor</h2>
<p>I regeringens forskningspolitiska proposition (1996/97:5) Forskning och<br>samhälle behandlas behovet av ökad forskning, utveckling och de-<br>monstrationsverksamhet (FUD) om samhällsbetalda resor. Enligt rege-<br>ringen är det angeläget att öka utvecklingsarbetet inom området. Rege-<br>ringen hänvisar till dessa resors omfattning och den stora potential för<br>effektiviseringar och kvalitetshöjningar i denna trafik som bl.a. Samrese-<br>utredningen pekat på. Vidare har även förutsättningarna för FUD-<br>verksamheten inom kollektivtrafikområdet i övrigt ändrats. Sålunda har<br>upphandling i konkurrens utnyttjats oftare, vilket främst syftat till att få<br>sänkta kostnader i trafiken. Långsiktiga kvalitets- och utvecklingsfrågor<br>har däremot ofta fått stå tillbaka. Detta har även medfört att incitamenten<br>och utrymmet för forsknings- och utvecklingsverksamhet från bl.a.<br>trafikföretagens sida minskat. Därmed är det inte längre möjligt att på<br>detta område upprätthålla samma krav på samfinansiering från dessa<br>aktörer som tidigare. Regeringen har mot denna bakgrund bedömt att ett<br>resurstillskott är nödvändigt för att upprätthålla en tillräcklig FUD-<br>verksamhet.</p>
<p>Regeringen har därför i budgetpropositionen för år 1997 föreslagit att<br>Kommunikationsforskningsberedningens (KFB:s) ramanslag skall höjas<br>med ca 19 miljoner kronor. Fluvuddelen av höjningen görs för att kunna<br>förstärka forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet av-<br>seende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor. Av KFB:s ramanslag<br>skall under budgetåren 1997-1999 i genomsnitt minst 30 miljoner kronor<br>per år användas till större forsknings-, utvecklings- eller demonstra-<br>tionsprojekt avseende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor.</p>
<p>Som en följd av riksdagens beslut med anledning av den forsknings-<br>politiska propositionen har KFB den 13 februari 1996 beslutat utveckla<br>ett särskilt forskningsprogram för de samhällsbetalda resorna. Bakgrun-<br>den är att Samreseutredningen gett upphov till en mängd förslag till KFB<br>om FUD-projekt, som berör olika aspekter på den konventionella<br>kollektivtrafikens samordning och integrering med övriga samhällsbe-<br>talda resor. Förslagen ger dock en splittrad helhetsbild varför KFB valt<br>att genomföra ett samlat programarbete i samarbete med dem som främst<br>har intresse på området.</p>
<p>Programmet skall enligt beslutet innefatta forsknings-, utvecklings-<br>och demonstrationsverksamhet. Arbetet med programmet skall resultera i<br>en sammanställning av kunskaper, beskrivning av behovet av forskning<br>samt ett program för utvärdering. Under tiden programmet har arbetats<br>fram har en lång rad delrapporter utarbetats för att beskriva kunskapslä-<br>get men framför allt för att påvisa behov av ytterligare FUD-insatser.</p>
<p>Forskningsprogrammet bör kunna utgöra en viktig grund för fortsatta<br>insatser, inte minst när det gäller integration mellan linjetrafik och nu-<br>varande särlösningar i form av beställningstrafik med taxi eller special-<br>fordon.</p>
<p>71</p>
<p>Forskningsprogrammet bör också utgöra en grundval för ökad samfi-<br>nansiering av FUD-projekt tillsammans med branschorgan och övriga<br>kollektivtrafikintressenter. Att en sådan samverkan är viktig har under-<br>strukits i ett särskilt regeringsuppdrag till KFB. som uppmanats träffa en<br>överenskommelse som preciserar omfattningen av ett mera långsiktigt<br>åtagande för samordnad finansiering från dessa intressenters sida.</p>
<p>Överenskommelser om finansiering är naturligtvis särskilt viktiga mot<br>bakgrund av det ekonomiska stöd till ökad tillgänglighet inom kol-<br>lektivtrafiken som riksdagen beslutat om med anledning av proposition<br>1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter (se även<br>avsnitt 17). För att detta stöd skall få avsedd effekt är det viktigt att<br>framtida beslut om hur medlen skall användas bygger på solida kunska-<br>per och erfarenheter från FUD-verksamhet på området. Detta är inte bara<br>ett statligt intresse utan bör i hög grad vara av intresse också för<br>trafikhuvudmännen och länstrafikansvariga, trafikutövare, fordonstill-<br>verkare m.fl. samt, sist men inte minst, för resenärerna, företrädda bl.a.<br>av pensionärs- och handikapporganisationerna. KFB bör därför öka sina<br>insatser med att fullfölja sitt forskningsprogram för samhällsbetalda<br>resor, med särskild inriktning på praktiska demonstrationsprojekt.</p>
<h2>19 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Regeringens bedömning: Kostnaderna för färdtjänsten och riksfard-<br>tjänsten kan beräknas minska genom ökad samordning av<br>beställningsverksamhet och upphandling. Ännu större besparingar kan<br>uppnås genom att föra över resor med taxi och specialfordon till resor<br>med den ordinarie kollektivtrafiken. Besparingarnas sammanlagda<br>storlek blir till väsentlig del beroende av i vilken omfattning ansvaret<br>för färdtjänsten och riksfardtjänsten integreras med trafikhuvud-<br>mannens kollektivtrafik.</p>
<p>Kostnaderna hos förvaltningsdomstolarna för prövning av<br>överklaganden av beslut om tillstånd till färdtjänst och riksfärdtjänst<br>kan på sikt komma att minska.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.<br>Kostnaderna för förvaltningsdomstolarna är dock inte behandlade.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i målsätt-<br>ningen om att effektivisera färdtjänsten och riksfärdtjänsten genom<br>samordning med ansvaret för den ordinarie iinjetrafiken. En bättre sam-<br>verkan bör enligt Landstingsförbundet kunna reducera kostnaderna.<br>Landstinget i Södermanlands län betonar vikten av samordning för att fa<br>ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser och ger en del exempel<br>på hur detta har skett i länet. Enligt De Handikappades Riksförbund m.fl.<br>handikapporganisationer måste besparingarna totalt bygga på en kraftigt<br>ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken och inte på försämringar och<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>72</p>
<p>begränsningar i färdtjänsten som nu föreslås i departe- Prop. 1996/97:115<br>mentspromemorian. Socialstyrelsen framhåller att minskade kostnader<br>kan uppnås också i ett kortsiktigt perspektiv. Av rapporten "Att resa med<br>färdtjänst" framgår att kommunerna i fyra regioner under perioden 1991 —<br>1995 minskade sina bruttokostnader för färdtjänsten med mellan 5 och 20<br>procent. Ett huvudintryck är att besparingarna generellt sett inte togs ut<br>genom restriktioner i den direkta reseverksamheten. Antalet<br>färdtjänsttillstånd och resor var i stort sett oförändrat mellan 1991 och<br>1995. Statskontoret framhåller att i frivillighetssystemet kvarstår pro-<br>blemet med den spridda och alltför sporadiskt förekommande samord-<br>ningen samtidigt som det saknas direkta incitament för att skynda på<br>utvecklingen mot en ökad samordning. Det finns därför enligt<br>Statskontoret en risk för att förslaget om frivillig samordning inom ra-<br>men för ett gemensamt huvudmannaskap far liten praktisk betydelse.<br>Statskontoret tillstyrker dock lagförslaget.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: En samordning av färdtjänst och<br>riksfärdtjänst med ansvaret för den ordinarie kollektivtrafiken kan<br>beräknas ge upphov till minskade kostnader. Detta bestyrks av vad re-<br>missinstanserna anfört. Besparingarna kan ske i flera steg. Samordning<br>av resor med taxi eller specialfordon genom mera effektiv beställnings-<br>verksamhet kan beräknas ge besparingar med några procentenheter. En<br>samordning också av upphandlingen av transporttjänstema medför yt-<br>terligare besparingar. Enligt Landstingsförbundets rapport "Samordning<br>av offentligt betalda resor" medför de båda åtgärderna tillsammans<br>minskade kostnaderna med cirka sju procent.</p>
<p>De största besparingarna erhålls emellertid om resor med taxi eller<br>specialfordon förs över till resor i kollektivtrafik. Statskontoret fram-<br>håller i sin rapport "Det offentliga åtagandet i samhällsbetalda resor" att<br>det är väl belagt att servicelinjer i tätorter kan minska de sammanlagda<br>kostnaderna. I rapporten nämns att besparingarna bör kunna uppgå till<br>20 % eller mer i områden med tillräckligt stort befolkningsunderlag.</p>
<p>Det finns dock exempel från några städer där man uppnått ännu större<br>besparingar än vad Statskontoret anger i sin rapport, till följd av att det<br>finns ett gemensamt ekonomiskt ansvar för färdtjänst och kollektivtra-<br>fik. (Se även avsnitt 6.2 och 6.3). Med de lagförslag som nu anges blir<br>det över hela landet möjligt att utan hinder föra över ansvaret for färd-<br>tjänst och riksfärdtjänst till den organisation som svarar för kollektivtra-<br>fiken. "Det goda exemplet" kan då få större styrka och påverka fler<br>kommuner och trafikhuvudmän att sammanföra ansvarsområdena. Re-<br>dan genom att det skall finnas en obligatorisk trafikförsörjningsplan<br>uppstår det ett incitament för samordning av verksamheterna och en<br>medvetenhet om möjliga effektiviseringar.</p>
<p>Ett statligt ekonomiskt stöd på 1.5 miljarder kronor för investeringar i<br>åtgärder som ökar tillgängligheten för funktionshindrade i kollektivtra-<br>fiken och den fysiska miljön är, såsom Landstingsförbundet framhåller,<br>av stor vikt för att påskynda handikappanpassningen. Härigenom blir det<br>på ett helt annat sätt än tidigare möjligt för funktionshindrade att använda<br>sig av kollektiva färdmedel. Ett sådant ändrat resande bidrar till en ökad<br>välfärd för stora grupper i samhället.</p>
<p>73</p>
<p>En övergång från resande med taxi och specialfordon till resor med Prop. 1996/97:115<br>den ordinarie kollektivtrafiken får emellertid också gynnsamma effekter<br>för den kommunala ekonomin genom att produktionskostnaderna för<br>resorna sjunker avsevärt. Hur stora besparingarna blir totalt sett för lan-<br>det går inte att ange. Beloppens storlek blir nämligen beroende av hur<br>många kommuner, landsting och trafikhuvudmän som kan komma<br>överens om ett samordnat ansvar. Att redan nu göra hypotetiska beräk-<br>ningar, avseende hela landet, över framtida kostnader och intäkter är föga<br>meningsfullt. Den utvärdering som föreslås ske om några år av de<br>faktiska effekterna av möjligheten till en frivillig överlåtelse av<br>uppgifterna blir i stället betydelsefull (avsnitt 7.3). Utvärderingen får<br>ligga till grund för nya överväganden om behovet av ökad samordning<br>och tillgänglighet för funktionshindrade.</p>
<p>De ekonomiska konsekvenser som nu behandlats avser i första hand<br>kommunernas nuvarande ansvar för färdtjänst och riksfardtjänst samt<br>kommunernas och landstingens ansvar för kollektivtrafik. En samord-<br>ning även av skolbusstransporter och sjukresor kan också bidra till sänkta<br>kostnader för kommunerna, resp, för sjukvårdshuvudmännen.</p>
<p>En annan fråga är i vad mån förvaltningsdomstolarna får ändrade<br>kostnader för prövning av överklaganden. Med en ny lag om färdtjänst<br>kan inledningsvis förutses fler ärenden innan en mera tydlig praxis<br>infunnit sig. Härtill kommer att enligt den föreslagna lagen om färdtjänst<br>samtliga beslut om tillstånd till färdtjänst kan överklagas till<br>förvaltningsdomstol. Detta till skillnad från den nuvarande ordningen där<br>beslut om färdtjänst som grundat sig på 10 § socialtjänstlagen inte kan<br>angripas genom förvaltningsbesvär. Som framgår av avsnitt 4 grundar<br>dock i dag en stor majoritet av kommunerna sina beslut på 6 §<br>socialtjänstlagen och det är alltid möjligt för den enskilde att begära<br>färdtjänst som bistånd enligt 6 §. Till detta kommer att avsikten med den<br>nya lagen är att rättstillämpningen skall kunna ske på mera tydliga<br>grunder än de som nu finns i socialtjänstlagen vad avser tillstånd till<br>färdtjänst. Som närmare framgår i avsnitt 7.1 har de nuvarande<br>bestämmelserna kritiserats för att vara oklara. Oklarheterna har blivit till<br>nackdel för den sökande men också för tillståndsmyndighetema och<br>förvaltningsdomstolarna. Remissinstanserna stöder nära nog överlag<br>förslaget om en ny lag om färdtjänst som ersättning för socialtjänstlagens<br>nuvarande bestämmelser om färdtjänst.</p>
<p>Detta skulle kunna tala för att antalet överklaganden efter hand kom-<br>mer att minska. För detta talar också att de föreslagna reglerna för till-<br>ståndsgivning till färdtjänst har likheter med vad som nu gäller för riks-<br>fardtjänsten. Antalet överklaganden som rör beslut om tillstånd till denna<br>transportform har under årens lopp varit få. De har mera sällan gällt<br>tillståndet som sådant utan i regel det förhållandet att den sökande varit<br>missnöjd med vilket slag av färdmedel som tillståndet skulle gälla för.</p>
<p>En annan omständighet som talar för ett minskat antal överklaganden<br>är att antalet tillståndsmyndigheter kan förutses komma att minska. I<br>nuläget finns det ca 270 kommuner som meddelar tillstånd till färdtjänst.<br>Härtill kommer Stockholms läns landsting. Antalet tillståndsgivare för<br>riksfardtjänst är 288. Om ansvaret för färdtjänsten och riksfärdtjänsten<br></p>
<p>74</p>
<p>förs över till trafikhuvudmannen minskar antalet tillståndsgivare Prop. 1996/97:115<br>successivt i riktning mot att det bara blir något över 20 till antalet. Därvid<br>kan förutses att det blir en mera enhetlig praxis vid tillståndsprövningen<br>än om ansvaret ligger på 270-288 olika myndigheter. Följden blir att<br>belastningen hos förvaltningsdomstolarna också av den anledningen kan<br>antas komma att minska.</p>
<h2>20 Ikraftträdande</h2>
<p>Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Tillstånd<br>till färdtjänst som givits enligt socialtjänstlagen och tillstånd till riks-<br>färdtjänst som givits enligt lagen om kommunal riksfärdtjänst utgör<br>gynnande förvaltningsbeslut och skall fortsätta gälla enligt sina lydelser.<br>De äldre bestämmelserna bör tillämpas på de tillstånden. Likaså bör äldre<br>bestämmelser om överklagande gälla beträffande beslut om tillstånd som<br>meddelats före den 1 januari 1998. Lagen om ändring i socialtjänstlagen<br>och lagen om riksfardtjänst bör därför omfattas av övergångsbe-<br>stämmelser som innebär att äldre bestämmelser gäller i fråga om beslut<br>avseende färdtjänst respektive riksfärdtjänst som meddelats före<br>ikraftträdandet. Även övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om<br>ändring i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124) bör ändras, så att äldre<br>bestämmelser gäller i fråga om beslut avseende färdtjänst som meddelats<br>fore ikraftträdandet.</p>
<p>Beträffande lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik bör den<br>omfattas av övergångsbestämmelser som föranletts av ändringar i lagen<br>(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Se<br>närmare om detta i prop. 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisa-<br>tionen, prop. 1996/97:105 Kommunal samverkan och prop. 1996/97:108<br>Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige.</p>
<p>75</p>
<h2>21 Författningskommentar</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<h3>21.1 Förslaget till lag om färdtjänst</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Paragrafen har på Lagrådets inrådan utformats som en allmänt hållen<br>portalparagraf. Genom paragrafen definieras färdtjänst och anges lagens<br>innehåll.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Länstrafikansvariga, regionförbund och trafikhuvudmannen har beskri-<br>vits i avsnitt 7.2. Se även kommentaren till lagen om ansvar för viss<br>kollektiv persontrafik.</p>
<h4>3§</h4>
<p>1 bestämmelsen anges att kommunen ansvarar för färdtjänsten. Vidare<br>anges att ansvaret i första hand omfattar färdtjänst inom kommunen för<br>kommuninvånarna.</p>
<p>Många resor med den nuvarande färdtjänsten går också till andra<br>kommuner. Det bör även framdeles finnas en rätt att få tillstånd till<br>färdtjänst till och från ett resmål i en annan kommun, om det finns sär-<br>skilda skäl. Sådana skäl kan vara att den sökande har sitt arbete i en<br>grannkommun eller måste göra en nödvändig serviceresa till en närlig-<br>gande kommun. Är skälen starka bör det även komma ifråga att få resa<br>till en mer avlägsen kommun.</p>
<p>Kommunen har. utöver skyldigheten att för sina invånare anordna<br>färdtjänst inom kommunen, frihet att anordna färdtjänst även i andra fall.<br>I paragrafen anges att kommunen har möjlighet att ombesörja att<br>färdtjänst ges även i andra kommuner. Sådana transporter måste, för att<br>falla inom kommunens befogenheter, gälla kommunens invånare. Även<br>om de praktiska arrangemangen i de flesta fall då naturligt handhas av<br>vistelsekommunen åvilar dock det organisatoriska och finansiella<br>ansvaret den kommun som ger tillståndet (jämför dock avsnitt 7.1 och 11<br>angående vistelsekommunens yttersta ansvar m.m.).</p>
<p>Genom lagen om riksfardtjänst finns ytterligare möjligheter för svårt<br>funktionshindrade att få ersättning för vissa resor.</p>
<p>I 6 § lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik stadgas en<br>skyldighet för kommunen att upprätta en trafikförsörjningsplan för<br>färdtjänsten.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Av första stycket framgår att kommunerna har frihet att själva välja hur<br>de vill organisera administrationen för färdtjänst.</p>
<p>I andra stycket anges att kommunen får överlåta sina uppgifter till<br>trafikhuvudmannen i länet. Lagrådet har påpekat att uppgifter av praktisk<br>natur, såsom att utföra själva transporten eller beställningsverksamheten,</p>
<p>76</p>
<p>kan kommunen uppdra åt andra utan särskilt stöd i lagen. Vad som här<br>avses är i stället ansvaret för att anordna färdtjänst och uppgifter som<br>innefattar myndighetsutövning, dvs. att pröva frågor om tillstånd till<br>färdtjänst. Sådana uppgifter får endast överlåtas till trafikhuvudmannen i<br>länet. De kan alltså exempelvis inte överlåtas till en annan kommun eller<br>till ett landsting (om inte detta ensamt är länstrafikansvarigt och därmed<br>trafikhuvudman i länet). Däremot hindrar inte det förhållandet att<br>trafikhuvudmannen är ett aktiebolag att överlåtelse sker.</p>
<p>De frågeställningar som uppstår i samband med att en förvaltnings-<br>uppgift som innefattar myndighetsutövning anförtros ett bolag har be-<br>handlats i avsnitt 8.</p>
<p>Uppgifter som innefattar myndighetsutövning far inte överlåtas utan att<br>överenskommelse om detta skett med landstinget i länet. Ingår inte<br>landstinget bland de länstrafikansvariga behöver sådan överenskom-<br>melse givetvis inte träffas.</p>
<p>När det i den följande lagtexten talas om att en kommun överlåtit sina<br>uppgifter enligt denna lag till en trafikhuvudman, menas att kommunen<br>överlåtit samtliga uppgifter enligt lagen, inbegripet uppgiften att pröva<br>frågor om tillstånd till färdtjänst (jämför dock beslut om avgifter enligt<br>H §)•</p>
<p>I 2 § i den föreslagna lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik<br>anges att om en kommuns uppgifter enligt lagen om färdtjänst överlåtits<br>till en trafikhuvudman, skall de länstrafikansvariga ansvara för färd-<br>tjänsten i den kommunen.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.<br>Bestämmelsen innebär att trafikhuvudmannen ansvarar för att anordna<br>färdtjänst inom sådan kommun i länet som överlåtit sina uppgifter till<br>trafikhuvudmannen. På samma sätt som kommunen kan trafik-<br>huvudmannen vara skyldig att anordna färdtjänst till eller från andra<br>kommuner, inom eller utom länet, om det finns särskilda skäl (se<br>kommentaren till 3 §). Liksom för kommunen finns en möjlighet för<br>trafikhuvudmannen att anordna färdtjänst helt utanför den sökandes<br>hemkommun. Någon skyldighet för trafikhuvudmannen att anordna<br>färdtjänst helt utanför hemkommunen föreligger dock inte, även om det<br>är fråga om kommuner i samma län som överlåtit sina uppgifter enligt<br>lagen till trafikhuvudmannen (jämför avsnitt 7.1 och 11 angående<br>vistelsekommunens yttersta ansvar m.m.).</p>
<p>Genom lagen om riksfärdtjänst finns ytterligare möjligheter för svårt<br>funktionshindrade att fä ersättning för vissa resor.</p>
<p>Tillstånd till färdtjänst</p>
<h4>6§</h4>
<p>I första stycket anges att det fordras tillstånd för att resa med färdtjänst.</p>
<p>I andra stycket anges att frågor om tillstånd skall prövas av<br>hemkommunen respektive trafikhuvudmannen i det län där sökanden är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>77</p>
<p>folkbokförd. Kommunen respektive trafikhuvudmannen kallas därvid Prop. 1996/97:115<br>tillståndsgivare.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att hemkommunen skall få yttra sig i varje<br>tillståndsärende som trafikhuvudmannen prövar. Se närmare om detta i<br>avsnitt 7.3.</p>
<h4>7§</h4>
<p>I paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges de<br>närmare förutsättningarna för att en person skall få färdtjänst.</p>
<p>Av första stycket framgår att tillståndsgivaren är skyldig att meddela<br>tillstånd till dem som tillhör den personkrets som anges. Skyldigheten<br>gäller för det geografiska område som anges i första meningen i 3 §<br>respektive 5 §.</p>
<p>På Lagrådets inrådan har som villkor för att tillståndsgivaren skall vara<br>skyldig att meddela tillstånd till färdtjänst angetts att den<br>funktionshindrade har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen<br>hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.</p>
<p>Avsikten är inte att vidga personkretsen i förhållande till nuvarande<br>reglering i socialtjänstlagen. Inriktningen är tvärtom att, genom att<br>kollektivtrafiken görs mer tillgänglig för funktionshindrade, det antal<br>personer som behöver utnyttja färdtjänsten skall minska. Är de allmänna<br>kommunikationerna så utformade att det är rimligt att kräva att även en<br>funktionshindrad person skall kunna använda dem. föreligger alltså ingen<br>rätt att få färdtjänst. Å andra sidan kommer det alltid att finnas ett antal<br>funktionshindrade som är i behov av att färdas i särskilt anpassade fordon<br>eller i taxibilar.</p>
<p>Motivet för att i lagtexten föra in villkoret att funktionshindret inte<br>skall vara endast tillfälligt är att utesluta mera kortvariga<br>funktionshinder, som t.ex. sådana som är orsakade av olyckor där den<br>drabbade enligt nuvarande praxis far sina extra reskostnader ersatta av<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Hög ålder skall i sig inte vara ett kriterium för att färdtjänst skall<br>tillhandahållas. Däremot kan funktionshindret naturligtvis bero på t.ex.<br>ålder eller sjukdom.</p>
<p>I andra meningen i första stycket anges att tillstånd inte behöver<br>meddelas om den sökande kan tillgodose sitt transportbehov på annat<br>sätt. Härigenom bibehålls den möjlighet som tillståndsgivaren nu har att<br>pröva t.ex. om det är rimligt att kräva att sökanden själv bekostar<br>taxiresor eller dylikt. Kommunerna respektive länstrafikansvariga har<br>givetvis, liksom kommunerna nu, frihet att utforma färdtjänsten på sådant<br>sätt att någon sådan prövning inte sker.</p>
<p>I andra stycket anges att tillståndet inte omfattar resor som på något<br>annat sätt bekostas av det allmänna, såsom är fallet vid t.ex. skolskjutsar,<br>vämpliktsresor, sjukresor och ambulanstransporter.</p>
<p>Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 11.</p>
<h4>8§</h4>
<p>Avgift bör ej tas ut för den eller de ledsagare som behövs för att den som<br>har tillstånd att resa med färdtjänst skall kunna företa resan. Behovet av<br></p>
<p>78</p>
<p>ledsagare skall vara knutet till själva resan och inte till t.ex. vistelsen vid<br>resmålet. Det skall framgå av tillståndet om tillståndshavaren har rätt till<br>ledsagare.</p>
<h4>9§</h4>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I paragrafen<br>anges att tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare. Vidare tas de<br>vanligast förekommande föreskrifterna upp. 1 begreppet "i skälig<br>omfattning" ligger t.ex. att resor till och från arbetet eller skolan och<br>andra nödvändiga resor inte begränsas till antalet.</p>
<p>Med "färdsätt" avses inte bara vilket färdmedel som får användas utan<br>också regler för samåkning och för hur beställning av resa skall ske.</p>
<p>Bestämmelsen, som inte torde innebära någon förändring av gällande<br>förhållanden, har behandlats i avsnitt 11.</p>
<p>Avgift</p>
<h4>10 §</h4>
<p>I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelserna om avgift delats<br>upp i två paragrafer. I denna paragraf anges endast tillståndsgivarens rätt<br>att ta ut avgifter för fardtjänstresor. Tillståndsgivaren kan dock inte i det<br>enskilda fallet fatta ett självständigt beslut om hur stor avgiften<br>lämpligen bör vara, utan har att tillämpa de grunder som bestämts enligt<br>H §•</p>
<h4>II §</h4>
<p>Enligt första stycket skall kommunen, om den är tillståndsgivare,<br>bestämma grunderna för avgifterna.</p>
<p>I andra och tredje stycket regleras vem som skall bestämma grunderna<br>för avgifterna när en trafikhuvudman är tillståndsgivare. En<br>grundförutsättning för att fa inflytande över avgifterna är att man hör till<br>de länstrafikansvariga. Som anges i lagen om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik är i normalfallet kommunerna och landstinget i ett län<br>tillsammans länstrafikansvariga, men det kan också vara kommunerna<br>ensamma eller landstinget ensamt. Av andra stycket första punkten<br>framgår att grunderna för avgifterna bestäms av kommuner och<br>landsting, om de är länstrafikansvariga. Av tredje stycket framgår dock<br>att endast de kommuner som överlåtit sina uppgifter till<br>trafikhuvudmannen får vara med och bestämma om taxorna. Det<br>förhållandet att endast de som är länstrafikansvariga far delta i besluten<br>medför att om t.ex. landstinget ensamt är länstrafikansvarigt så<br>bestämmer landstinget ensamt grunderna för avgifterna. I Skåne län och<br>Kalmar län kan ett regionförbund vara länstrafikansvarigt, varför det i<br>andra stycket andra punkten anges att ett sådant förbund skall bestämma<br>avgifterna. I andra stycket tredje punkten ges en möjlighet att mellan<br>kommunerna och landstinget komma överens om att landstinget, även<br>om det hör till de länstrafikansvariga, inte skall ha något inflytande över<br>avgifternas storlek. Detta för de fall landstinget inte heller skall delta i att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>79</p>
<p>täcka ett underskott för färdtjänsten. Bestämmer enbart kommunerna är Prop. 1996/97:115<br>det också möjligt med olika avgiftssättning i de kommuner som överlåtit<br>sina uppgifter till trafikhuvudmannen.</p>
<p>1 det fallet landsting och kommuner tillsammans skall besluta om<br>grunderna för avgifterna måste de vara eniga. I avsnitt 12 kommenteras<br>hur kommuner och landsting kan gå tillväga för att gemensamt bestämma<br>taxorna och möjligheten för dem att vända sig till regeringen om de inte<br>kan enas.</p>
<p>1 samma avsnitt beskrivs också att avgiften kan variera mellan<br>kommuner och mellan olika tidpunkter på dygnet. I fjärde stycket anges<br>endast beträffande avgifternas storlek att de skall vara skäliga och inte får<br>överstiga tillståndsgivarens självkostnader.</p>
<p>Återkallelse av tillstånd m.m.</p>
<h4>12 §</h4>
<p>Motsvarande bestämmelse finns i den nuvarande lagen (1993:963) om<br>kommunal riksfärdtjänst. Återkallelse av tillstånd - utöver vad som är<br>motiverat med hänsyn till förändringar hos tillståndshavarens person -<br>kan bli aktuella genom att tillståndshavaren fått möjlighet att resa med<br>allmänna kommunikationer efter en förbättring av tillgängligheten i<br>linjetrafiken för persontransporter eller efter utökning av linjetrafiken.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att återkallelse av tillstånd på grund av all-<br>varliga eller upprepade överträdelser sker restriktivt.</p>
<p>Förslaget har behandlats i avsnitt 11.</p>
<p>Handläggning av ärenden m.m.</p>
<h4>B §</h4>
<p>Förvaltningslagen är i sin helhet tillämplig på en kommunal nämnd som<br>handlägger frågor enligt lagen. Detsamma gäller sådan nämnd som<br>landsting och kommunal- eller regionförbund tillsatt. Enligt 31 § för-<br>valtningslagen gäller visserligen delar av den lagen inte ärenden där<br>besluten kan överklagas enligt 10 kap. kommunallagen (laglighets-<br>prövning). Denna begränsning är emellertid inte aktuell för annat än<br>beslut om grunderna för färdtjänstavgiftema.</p>
<p>Paragrafen innebär att förvaltningslagen skall tillämpas även på en<br>trafikhuvudman som är ett aktiebolag och handlägger tillståndsärenden<br>enligt lagen om färdtjänst. Skälen för detta har angetts i avsnitt 8. Vid<br>tillämpningen av förvaltningslagen hos ett sådant bolag skall vad som<br>föreskrivits om myndighet i lagen i stället gälla för bolaget.</p>
<p>Enligt 3 § förvaltningslagen skall en bestämmelse i en annan lag eller<br>förordning som avviker från förvaltningslagen gälla i stället för be-<br>stämmelsen i förvaltningslagen. Detta innebär t.ex. att regler i aktiebo-<br>lagslagen (1975:1385) kan gälla framför bestämmelser i förvaltningsla-<br>gen. Bestämmelsen i 8 kap. 9 § aktiebolagslagen om omröstning gäller<br>sålunda i stället för omröstningsregeln i 18 § förvaltningslagen. Däremot<br>är t.ex. jävsregeln i 8 kap. 10 § aktiebolagslagen endast tillämplig för<br></p>
<p>80</p>
<p>avtal mellan styrelseledamot eller verkställande direktör och bolaget, Prop. 1996/97:115<br>varför jävsreglema i förvaltningslagen i allmänhet gäller i stället.</p>
<h4>14 §</h4>
<p>Enligt 1 kap. 2 § sekretesslagen får uppgift för vilken sekretess gäller inte<br>röjas för enskild i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller<br>förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Bestämmelsen, som alltså<br>måste kompletteras med en hänvisning i den föreslagna 7 kap. 37 §<br>sekretesslagen, möjliggör att i mycket begränsad omfattning lämna<br>uppgifter till en beställningscentral for transporter eller till en<br>trafikutövare, dvs. den som skall utföra transporten. Utan tvivel måste<br>dessa ha tillgång till ett minimum av uppgifter för att kunna utföra sina<br>uppdrag. Uppgifterna kan vara så triviala att det står klart att de kan röjas<br>utan att den enskilde lider skada eller men, dvs. att sekretess inte gäller.<br>Därutöver kan det vara fråga om uppgifter som är nödvändiga för att<br>ordna transporten, samtidigt som det inte är praktiskt möjligt att kräva<br>den sökandes samtycke i varje enskilt fall. Exempel på uppgifter som<br>avses är mellan vilka platser transporten skall ske, om specialfordon eller<br>annan utrustning krävs, om fordonet måste vara sanerat på något sätt eller<br>inte far ha använts till att transportera exempelvis pälsdjur, om<br>samåkning med andra resenärer är möjlig och om en ledsagare eller en<br>ledarhund måste följa med.</p>
<h4>15 §</h4>
<p>Föregående-paragraf nödvändiggör denna bestämmelse om sekretess och<br>tystnadsplikt för anställda som faller utanför den krets som anges i 1 kap.</p>
<p>6 § sekretesslagen, dvs. utanför myndigheter och sådana juridiska<br>personer där kommuner och landsting har ett rättsligt bestämmande<br>inflytande (innefattande trafikhuvudmän som är aktiebolag, se avsnitt 8).<br>Bestämmelsen, som har kommenterats i avsnitt 9, innebär också att den<br>som bryter mot den kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap.<br>3 § brottsbalken.</p>
<p>Överklagande</p>
<h4>16 §</h4>
<p>Förslaget har behandlats i avsnitt 11.</p>
<p>Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut blir enligt</p>
<p>7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) den myndighet som först<br>beslutade i saken den enskildes motpart. Av 33 § nämnda lag följer att<br>myndigheten därigenom får rätt att överklaga domstolens beslut.<br>Tvåpartsprocessen är dock inte utan vidare tillämplig på måltyper där en<br>förvaltningsuppgift överlämnas åt ett enskilt subjekt, eftersom ett sådant<br>inte är en förvaltningsmyndighet. Bestämmelsen har därför utformats så<br>att tvåpartsprocessen skall gälla även när ett aktiebolag handlägger<br>ärenden enligt lagen. Bolaget kommer alltså att vara den enskildes<br>motpart om denne överklagar bolagets beslut till länsrätten.</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>Beslut om grunderna för avgifterna enligt 11 § kan endast bli föremål Prop. 1996/97:115<br>for laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). På<br>Lagrådets inrådan omfattas tillståndsgivarens beslut enligt 10 § att<br>debitera avgift av bestämmelsen. Vad som kan prövas av domstol är då<br>endast - som Lagrådet angivit - tillståndsgivarens tillämpning av de<br>grunder som beslutats enligt 11 §. Själva beslutet om grunderna för<br>avgifterna kan alltså inte angripas genom förvaltningsbesvär. Det kan<br>också erinras om att den som i ett enskilt fall anser att tillståndsgivaren<br>inte tillämpat beslutade taxor på ett korrekt sätt kan begära omprövning<br>enligt 27 § förvaltningslagen.</p>
<h3>21.2 Förslaget till lag om riksfärdtjänst</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Bestämmelsen är likalydande med 1 § lagen (1993:963) om kommunal<br>riksfardtjänst. Någon utökning av den personkrets som skall ha rätt till<br>riksfärdtjänst är inte avsedd. Till skillnad från vad som gäller för färd-<br>tjänst krävs här att funktionshindret är stort och varaktigt. En annan<br>skillnad är att här är fråga om att lämna ersättning för reskostnaden i<br>stället för en skyldighet för kommunen att tillhandahålla en tjänst. I<br>praktiken har det dock ofta fungerat så att kommunerna också tillhan-<br>dahållit resetjänsten.</p>
<p>I 6 § lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik anges en<br>skyldighet för kommunen att upprätta en trafikförsörjningsplan<br>beträffande riksfardtjänsten.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Se kommentaren till 2 § lagen om färdtjänst.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.</p>
<p>Av första stycket framgår att kommunerna har frihet att själva välja hur<br>de vill organisera administrationen för riksfardtjänst.</p>
<p>Av andra stycket framgår att kommunens uppgifter, innefattande<br>uppgifter som utgör myndighetsutövning, far överlåtas. De uppgifter som<br>här avses är att pröva frågor om tillstånd till riksfärdtjänst. Sådana<br>uppgifter far endast överlåtas till trafikhuvudmannen i länet. De kan<br>alltså exempelvis inte överlåtas till en annan kommun eller till ett lands-<br>ting (om inte detta ensamt är länstrafikansvarigt och trafikhuvudman i<br>länet). Däremot hindrar inte det förhållandet att trafikhuvudmannen är ett<br>aktiebolag att överlåtelse sker.</p>
<p>De frågeställningar som uppstår i samband med att en förvaltnings-<br>uppgift som innefattar myndighetsutövning anförtros ett bolag har be-<br>handlats i avsnitt 8.</p>
<p>Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får inte överlåtas utan att<br>överenskommelse om detta skett med landstinget i länet. Ingår inte<br>landstinget bland de länstrafikansvariga behöver sådan överenskom-<br>melse givetvis inte träffas.</p>
<p>82</p>
<p>När det i den följande lagtexten talas om att en kommun överlåtit sina Prop. 1996/97:115<br>uppgifter enligt denna lag till en trafikhuvudman, menas att kommunen<br>överlåtit samtliga uppgifter enligt lagen, inbegripet uppgiften att pröva<br>frågor om tillstånd till riksfärdtjänst. (Jämför dock 8 § angående avgif-<br>ter.)</p>
<p>I 2 § i den föreslagna lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik<br>anges att om en kommuns uppgifter enligt lagen om riksfardtjänst<br>överlåtits till en trafikhuvudman, skall de länstrafikansvariga ansvara for<br>riksfärdtjänsten i den kommunen.</p>
<p>Tillstånd till riksfärdtjänst</p>
<h4>4§</h4>
<p>Se kommentaren till 6 § lagen om färdtjänst. Se även avsnitt 11.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § lagen om kommunal riksfardtjänst (se avsnitt<br>4). Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 11.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 4 § lagen om kommunal riksfardtjänst (se<br>avsnitt 4 och 11 samt kommentaren till 8 § lagen om färdtjänst).</p>
<h4>7§</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § lagen om kommunal riksfardtjänst (se<br>avsnitt 4 och 11). Till skillnad från vad som gäller om färdtjänst kan ett<br>tillstånd till riksfärdtjänst förenas med föreskrifter endast vad gäller<br>färdsätt. Däri inbegripes också föreskrifter om samåkning och om hur<br>resa skall beställas.</p>
<p>Avgift</p>
<h4>8§</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 6 § lagen om kommunal riksfärdtjänst (jämför<br>avsnitt 4 och 12).</p>
<p>Återkallelse av tillstånd m.m.</p>
<h4>9§</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 7 § lagen om kommunal riksfärdtjänst, med de<br>justeringar som föreslagits av Lagrådet (jämför avsnitt 4 och 11 samt<br>kommentaren till 12 § lagen om färdtjänst).</p>
<p>Handläggning av ärenden m.m.</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Se kommentaren till 13 § lagen om färdtjänst.</p>
<p>83</p>
<p>11 § Prop. 1996/97:115</p>
<p>Det kan finnas anledning att samordna riksfärdtjänstresoma med var-<br>andra. Med hänsyn till att många av resorna med riksfardtjänst kan avse</p>
<p>tämligen korta sträckor kan det dessutom ofta vara önskvärt att sam-<br>ordna dessa med resor enligt lagen om färdtjänst. En möjlighet bör där-<br>för finnas att lämna de uppgifter som tillståndsgivaren bedömer som<br>nödvändiga för att samordna resor till en beställningscentral eller en<br>trafikutövare. Se vidare kommentaren till 14 § lagen om färdtjänst.</p>
<h4>12 §</h4>
<p>Se kommentaren till 15 § lagen om färdtjänst.</p>
<p>Överklagande</p>
<h4>13 §</h4>
<p>Bestämmelsen motsvaras av 8 § lagen om kommunal riksfärdtjänst. Se<br>även kommentaren till 16 § lagen om färdtjänst. Vad gäller avgifterna<br>meddelar regeringen närmare föreskrifter om dessa och endast<br>tillståndsgivarens tillämpning av föreskrifterna kan alltså bli föremål för<br>domstolsprövning.</p>
<h3>21.3 Förslaget till lag om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Första stycket motsvarar 1 § första stycket första meningen lagen<br>(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik<br>(huvudmannalagen). Som angetts i avsnitt 7.2 har begreppet "huvudman"<br>ersatts av "länstrafikansvariga". Samtidigt introduceras "trafikhuvudman"<br>som benämning på den som skall handha länstrafikansvarigas uppgifter.<br>Länstrafikansvarigas och trafikhuvudmannens konstruktion regleras i 4 §<br>respektive 5 §.</p>
<p>I andra stycket anges att länstrafikansvariga kan komma att ansvara för<br>färdtjänst- och riksfärdtjänstresor i den mån kommunerna i länet har<br>överlåtit sina uppgifter enligt lagen om färdtjänst och lagen om riks-<br>färdtjänst till trafikhuvudmannen.</p>
<p>Förslaget har behandlats i avsnitt 7.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Bestämmelsen har utförligt behandlats i avsnitt 15.</p>
<p>3§<br>Bestämmelsen motsvarar 1 a § första stycket huvudmannalagen.</p>
<p>84</p>
<p>4 § Prop.</p>
<p>Första stycket motsvarar 2 § och andra stycket 2 a § huvudmannalagen,<br>med de ändringarna att ordet "huvudman" bytts ut mot<br>"länstrafikansvariga" respektive "länstrafikansvarig/t".</p>
<h4>5§</h4>
<p>Bestämmelsen har sin motsvarighet i 3 § huvudmannalagen. Skillna-<br>derna mot den bestämmelsen är föranledda av den ändrade terminologin.</p>
<p>Som framgår av 1 § är "trafikhuvudman" benämningen på den juri-<br>diska person som skall handha länstrafikansvarigas uppgifter. Genom<br>första stycket klargörs att en trafikhuvudman som grundregel skall vara<br>ett kommunalförbund. Är de som är länstrafikansvariga överens, kan<br>trafikhuvudmannen vara ett aktiebolag. Trafikhuvudmannen kan också<br>vara ett ensamt landsting eller, såvitt gäller Gotland, en ensam kommun.<br>I de fallen kan trafikhuvudmannen alltså inte vara ett aktiebolag.<br>Slutligen kan också det regionförbund som anges i 4 § vara trafikhu-<br>vudman.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 3 § andra stycket i huvudmannalagen. Hän-<br>visningen sker numera till relevanta bestämmelser i kommunallagen och<br>inte till kommunalförbundslagen (1985:894) (se prop. 1996/97:105<br>Kommunal samverkan).</p>
<h4>6§</h4>
<p>Motsvarande bestämmelse till första stycket finns i 1 § första stycket<br>andra meningen huvudmannalagen. Här har tillagts att det i planen även<br>skall anges grunderna för prissättningen och åtgärder för handikappan-<br>passning samt att samråd skall ske med dem som är länstrafikansvariga.</p>
<p>I andra stycket anges att kommunerna, som huvudregel, skall anta en<br>trafikförsörjningsplan för färdtjänsten och riksfardtjänsten, efter samråd<br>med trafikhuvudmannen och landstinget.</p>
<p>För det förhållandet att en kommun överlåtit ansvaret för färdtjänst<br>eller riksfardtjänst till trafikhuvudmannen stadgas i tredje stycket att<br>trafikhuvudmannens plan skall omfatta även sådana resor. Denna plan<br>kan givetvis endast referera de enligt 11 § lagen om färdtjänst respektive<br>8 § lagen om riksfardtjänst beslutade grunderna för prissättningen.</p>
<p>I jjärde stycket anges att i samtliga trafikförsörjningsplaner skall<br>miljöskyddande åtgärder tas upp.</p>
<p>Förslaget har behandlats i avsnitt 13. (Jämför också avsnitt 17 beträf-<br>fande villkor för statligt ekonomiskt stöd för att öka tillgängligheten i<br>kollektivtrafiken.)</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 a § andra stycket huvudmannalagen. Dock har<br>bestämmelsen utökats till att utöver taxitjänster avse persontrans-<br>porttjänster i övrigt såsom busstransporter samt samordningstjänster, dvs.<br>beställningscentraler. och upphandling av sådana tjänster. Ett av syftena<br>med bestämmelsen är att samordning skall kunna ske mellan trafik-<br>huvudmannens persontransporter och t.ex. skolskjutsar och sjukresor.</p>
<p>Förslaget har behandlats i avsnitt 16.</p>
<p>1996/97:115</p>
<p>85</p>
<h4>8§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket huvudmannalagen.</p>
<h4>9§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § huvudmannalagen, med redaktionella änd-<br>ringar och anpassningar till gällande lagstiftning om kommunalförbund.</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § huvudmannalagen, med de ändringar som<br>har motiverats i prop. 1996/97:108 Ändrad länsindelning och försöks-<br>verksamhet i Västsverige samt de ändringar som föranletts av en an-<br>passning till gällande lagstiftning om kommunalförbund.</p>
<h4>11 §</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar 6 § huvudmannalagen med de ändringar som<br>har motiverats i prop. 1996/97:108 Ändrad länsindelning och försöks-<br>verksamhet i Västsverige. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 14.</p>
<h4>12§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § huvudmannalagen med redaktionella änd-<br>ringar och ändringar föranledda av den nya terminologin.</p>
<h3>21.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>7 kap</p>
<h4>37 §</h4>
<p>Första stycket i förslaget till denna nya paragraf föreskriver att sekretess<br>gäller i ärenden om tillstånd till färdtjänst och riksfärdtjänst för uppgifter<br>om enskildas förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas<br>utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Det är<br>alltså fråga om samma stränga, omvända skaderekvisit som gäller i<br>socialtjänsten. Sekretessen gäller på samma sätt hos en kommunal nämnd<br>som hos en trafikhuvudman och även om den sistnämnde är ett<br>aktiebolag.</p>
<p>Sekretessen hindrar inte att uppgift far lämnas till enskild enligt vad<br>som föreskrivits i lagen om färdtjänst och lagen om riksfärdtjänst (se<br>kommentaren till 14 § lagen om färdtjänst och 11 § lagen om riksfärd-<br>tjänst).</p>
<p>Av andra stycket framgår att sekretessen, liksom i socialtjänsten, gäller<br>i högst sjuttio år.</p>
<p>Uppgifter i äldre ärenden om tillstånd till färdtjänst och riksfardtjänst<br>omfattas av sekretessen enligt denna paragraf.</p>
<p>Förslaget har utförligt kommenterats i avsnitt 9. Sekretess hos en tra-<br>fikhuvudman som är ett aktiebolag har kommenterats i avsnitt 8.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>86</p>
<p>16 kap. Prop. 1996/97:115</p>
<h4>1§</h4>
<p>1 tredje punkten har 7 kap. 37 § lagts till den uppräkning av sekretess-<br>belagda uppgifter som det råder begränsad meddelarfrihet for. Härige-<br>nom kan uppgifter som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 37 § inte utan<br>påföljd lämnas ut med stöd av principen om meddelarfrihet.</p>
<h3>21.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om<br>ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>7 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Färdtjänst och riksfardtjänst skall inte längre i första hand hanteras som<br>frågor inom socialtjänsten. Den koppling till riksfärdtjänst som gjorts i<br>paragrafen, som handlar om sekretess inom socialtjänsten, bör därför tas<br>bort. Sekretessen för färdtjänst och riksfärdtjänst skall i stället behandlas<br>i den nya 7 kap. 37 §. Uppgifter i äldre ärenden om tillstånd till<br>riksfärdtjänst omfattas av den nya bestämmelsen.</p>
<h3>21.6 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<h4>10 §</h4>
<p>Förslaget innebär att ordet "färdtjänst" tas bort. Socialnämndens<br>erbjudande av färdtjänst som en tjänst enligt socialtjänstlagen ersätts av<br>transporter enligt den föreslagna lagen om färdtjänst.</p>
<h4>35 §</h4>
<p>Förslaget innebär att ordet "färdtjänst" tas bort och är en följdändring till<br>ändringen av 10 §.</p>
<h3>21.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om<br>ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<h4>6f§</h4>
<p>I paragrafen, som är ny, definieras vad som är "annat bistånd". Be-<br>stämmelsen föreslås införd i prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänst-<br>lagen och kommenteras där närmare. Den förändring som föreslås här<br>innebär att ordet färdtjänst tas bort. Färdtjänst skall alltså inte kunna ges<br>som "annat bistånd" enligt socialtjänstlagen. (Angående möjligheten att i<br>undantagsfall erbjuda färdtjänst som "bistånd i annan form" enligt en<br>föreslagen 6 g §, se avsnitt 7.1 och 11.)</p>
<h4>6h§</h4>
<p>Förslaget är en ren följdändring till förslaget om ändring av 6 f §.</p>
<p>87</p>
<h3>21.8 Övriga lagförslag</h3>
<p>I lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik, lagen (1995:1649)<br>om byggande av järnväg, och lagen (1996:637) om försöksverksamhet<br>med rätt for kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom<br>sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik<br>finns hänvisningar till lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss<br>kollektiv persontrafik (huvudmannalagen). Ändringarna utgör följdänd-<br>ringar beträffande hänvisningarna på grund av att huvudmannalagen<br>ersätts med lagen om ansvar för viss kollektivtrafik.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>88</p>
<h2>Departementspromemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>Förslag till lag om färdtjänst</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag avser särskilt anordnade persontransporter för dem som på<br>grund av funktionshinder inte kan förflytta sig på egen hand eller resa<br>med allmänna kommunikationer utan ledsagare (färdtjänst).</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna lag det-<br>samma som i lagen (1978:438) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>3 § Varje kommun ansvarar för att färdtjänst anordnas inom kommunen<br>och. om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan<br>kommun. En kommun får också anordna färdtjänst i eller mellan andra<br>kommuner.</p>
<p>4 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen får sluta avtal med annan att utföra kommunens uppgifter<br>enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning far dock<br>inte överlåtas till annan än trafikhuvudmannen i länet. Sådan överlåtelse<br>får ske efter överenskommelse med sådant landsting som ingår bland de<br>länstrafikansvariga och utan hinder av att trafikhuvudmannen är ett ak-<br>tiebolag.</p>
<p>5 § Har en eller flera kommuner i ett län överlåtit sina uppgifter enligt<br>denna lag till en trafikhuvudman ansvarar denne för att färdtjänst an-<br>ordnas inom de kommunerna och, om det finns särskilda skäl, mellan en<br>av dessa kommuner och en annan kommun. En trafikhuvudman får också<br>anordna färdtjänst i eller mellan kommuner som inte har överlåtit sina<br>uppgifter till den trafikhuvudmannen.</p>
<h4>Tillstånd till färdtjänst</h4>
<p>6 § Färdtjänst får anlitas av den som har tillstånd till det. Frågor om<br>tillstånd prövas efter ansökan av kommunen där sökanden är folkbok-<br>förd, eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till tra-<br>fikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen i det län där sökanden är<br>folkbokförd (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där<br>sökanden är folkbokförd höras.</p>
<p>Färdtjänst skall samordnas i beställningscentral.</p>
<p>89</p>
<p>7 § Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som avses i 1 §. Om<br>persontransporterna av någon annan anledning bekostas av det allmänna<br>eller om transportbehovet kan tillgodoses på annat sätt, behöver tillstånd<br>dock inte meddelas.</p>
<p>8 § Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under<br>resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>9 § Tillstånd till färdtjänst får i skälig omfattning förenas med villkor om<br>vilket färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet avser och<br>inom vilket område resor far företas. Om det finns särskilda skäl far<br>tillståndet även i övrigt förenas med villkor.</p>
<h4>Avgift</h4>
<p>10 § För resa med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en skälig avgift.</p>
<p>Är en kommun tillståndsgivare bestäms grunderna för avgifterna av<br>kommunen.</p>
<p>Är en trafikhuvudman tillståndsgivare bestäms grunderna för avgifterna<br>av de kommuner och landsting i länet som är länstrafikansvariga, med<br>undantag av de kommuner som inte överlåtit sina uppgifter enligt denna<br>lag till trafikhuvudmannen. Kan enighet inte uppnås bestämmer<br>regeringen.</p>
<p>Avgiften far inte överstiga tillståndsgivarens självkostnad.</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd</h4>
<p>11 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita färdtjänst om<br>förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om ändrade för-<br>hållanden medför att tillståndets villkor bör ändras. Ett tillstånd får också<br>återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för färdtjänsten.</p>
<h4>Handläggning av ärenden m.m.</h4>
<p>12 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktie-<br>bolag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>13 § En kommunal nämnd skall på begäran av tillståndsgivaren till denne<br>lämna de uppgifter som är nödvändiga för att handlägga ett ärende om<br>tillstånd till färdtjänst.</p>
<p>14 § Utan hinder av sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgift om<br>enskilds personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om uppgiften är nödvändig för att anordna<br>persontransport enligt 1 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>90</p>
<p>15 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven<br>enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obehöri-<br>gen röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>16 § Tillståndsgivarens beslut enligt 6-9 §§, 10 § första stycket och 11 §<br>denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett aktie-<br>bolag är tillståndsgivare skall bolaget därvid vara den enskildes motpart.<br>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>91</p>
<p>Förslag till lag om riksfardtjänst Prop. 1996/97:115</p>
<p>1 § En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna ersätt- Bilaga 1<br>ning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt<br>funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna lag det-<br>samma som avses i lagen (1978:438) om ansvar för viss kollektiv per-<br>sontrafik.</p>
<p>3 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen far sluta avtal med annan att utföra kommunens uppgifter<br>enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock<br>inte överlåtas till annan än trafikhuvudmannen i länet. Sådan överlåtelse<br>får ske efter överenskommelse med sådant landsting som ingår bland de<br>länstrafikansvariga och utan hinder av att trafikhuvudmannen är ett ak-<br>tiebolag.</p>
<p>4 § Riksfardtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd<br>till det. Frågan om tillstånd prövas av kommunen eller, om kommunens<br>uppgifter enligt denna lag överlåtits till trafikhuvudmannen, av trafik-<br>huvudmannen i det län där sökanden är folkbokförd (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där<br>sökanden är folkbokförd höras.</p>
<p>5 § Tillstånd skall meddelas under förutsättning att</p>
<p>1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala<br>reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer utan ledsagare,</p>
<p>2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller nå-<br>gon annan enskild angelägenhet,</p>
<p>3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,</p>
<p>4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller<br>med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare och att</p>
<p>5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.</p>
<p>Tillstånd till riksfärdtjänst behöver dock inte meddelas för färd mellan<br>sådana kommuner inom ett län som överlåtit sina uppgifter enligt lagen<br>(1900:000) om färdtjänst till trafikhuvudmannen i länet.</p>
<p>6 § Om den som söker tillstånd till riksfardtjänst behöver ledsagare un-<br>der resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>7 § Tillstånd till riksfardtjänst får förenas med villkor om färdsätt.</p>
<p>8 § Vid resa med riksfärdtjänst skall tillståndshavaren betala en avgift<br>(egenavgift) som motsvarar normala reskostnader med allmänna färd-<br>medel. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dessa avgifter.</p>
<p>Ersättning för en riksfårdtjänstresa lämnas med ett belopp som mot-<br>svarar skillnaden mellan reskostnaden och egenavgiften. Ersättning för<br>ledsagares resa skall dock motsvara reskostnaden för denne. Ersätt-<br></p>
<p>92</p>
<p>ningen betalas ut till den som utfört transporten eller till den som har Prop. 1996/97:115<br>betalat transporten. Beslut om ersättning meddelas av tillståndsgivaren. Bilaga 1</p>
<p>9 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita riksfärdtjänst<br>om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om ändrade<br>förhållanden medför att tillståndets villkor bör ändras. Ett tillstånd far<br>också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för riksfard-<br>tjänsten.</p>
<p>10 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktie-<br>bolag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>11 § En kommunal nämnd skall på begäran av tillståndsgivaren till denne<br>lämna de uppgifter som är nödvändiga för att handlägga ett ärende om<br>tillstånd till färdtjänst.</p>
<p>12 § Utan hinder av sekretess far en tillståndsgivare lämna ut uppgift om<br>enskilds personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om uppgiften är nödvändig för att samordna resor.</p>
<p>13 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven<br>enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag far inte obehöri-<br>gen röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden.</p>
<p>14 § Tillståndsgivarens beslut enligt denna lag får överklagas hos all-<br>män förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillståndsgivare skall<br>bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>93</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om<br>huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:438) om<br>huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik</p>
<p>dels att 1 a § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 2 § (enligt prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4) skall benäm-<br>nas 5 §,</p>
<p>dels att 2 a § (enligt prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4) skall be-<br>nämnas 6 §,</p>
<p>dels att 3-7 §§ (varav 5 och 6 §§ enligt prop. 1996/97:36, bet.<br>1996/97:KU4) skall benämnas 8-12 §§,</p>
<p>dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att 1-4 och 7 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att de nya 5, 6. 8, 9, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Lag om huvudmannaskap för<br>viss kollektiv persontrafik</p>
<h4>1</h4>
<p>För att främja en tillfredsstäl-<br>lande trafikförsörjning skall det i<br>varje län finnas en huvudman som<br>ansvarar för den lokala och regio-<br>nala linjetrafiken för persontrans-<br>porter. Trafikens omfattning anges i<br>en trafikförsörjningsplan som<br>huvudmannen antar. Regeringen får<br>efter framställning av huvudman,<br>landsting eller kommun meddela<br>föreskrifter om samverkan i fråga<br>om trafik mellan huvudmän i två<br>län.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik</p>
<h4>§</h4>
<p>För att främja en tillfredsstäl-<br>lande trafikförsörjning skall det i<br>varje län finnas länstrafikansva-<br>riga som ansvarar för den lokala<br>och regionala linjetrafiken för<br>persontransporter. Länstrafik-<br>ansvarigas uppgifter skall handhas<br>genom en trafikhuvudman.</p>
<p>Länstrafikansvariga kan också<br>ansvara för persontransporter<br>enligt lagen (1900:000) om färd-<br>tjänst och lagen (1900:000) om<br>riksfärdtjänst.Trafikhuvudmannen<br>skall ägna uppmärksamhet åt taxi-<br>frågorna i länet och verka för en<br>tillfredsställande<br>taxiförsörjning. Efter<br>överenskommelse med landstinget<br>eller kommun i länet får trafikhu-<br>vudmannen upphandla transport-<br>och samordningstjänster för så-<br>dana transportändamål som det<br>annars ankommer på kommun eller<br>landsting att tillgodose samt<br>samordna sådana transporttjäns-<br>ter.</p>
<p>94</p>
<h4>2§</h4>
<p>Omfattningen av trafiken som<br>avses z 1 § första stycket och<br>grunderna för prissättningen för<br>resor med sådan trafik skall anges i<br>en trafikförsörjningsplan som<br>trafikhuvudmannen årligen antar<br>efter samråd med dem som är<br>länstrafikansvariga. 1 planen skall<br>tas upp åtgärder för handikapp-<br>anpassning av trafiken.<br>Omfattningen av trafiken enligt<br>lagen om färdtjänst och lagen om<br>riksfärdtjänst och grunderna för<br>prissättningen för resor med sådan<br>trafik skall anges i en<br>trafikförsörjningsplan som</p>
<p>kommunen årligen antar efter<br>samråd med trafikhuvudmannen<br>och landstinget i länet. Har en<br>kommun överlåtit sina uppgifter<br>enligt lagen om färdtjänst eller<br>lagen om riksfärdtjänst till<br>trafikhuvudmannen skall</p>
<p>trafikhuvudmannens trafikförsörj-<br>ningsplan omfatta även resor en-<br>ligt dessa lagar. 1<br>trafikförsörjningsplan skall</p>
<p>miljöskyddande åtgärder tas upp.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Då en kommun, ett landsting<br>eller en trafikhuvudman upp-<br>handlar taxitjänster får beaktas<br>även åtaganden av anbudsgivaren<br>att hålla en god taxiservice för<br>allmänheten.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Trafikhuvudmannen skall verka<br>för att transporterna som avses i 1<br>§ första stycket skall vara till-<br>gängliga för funktionshindrade.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>95</p>
<p>(Lydelse enligt prop. 1996/97:36)</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Huvudman är landstinget och Länstrafikansvariga är lands-<br>kommunerna i länet gemensamt. I tinget och kommunerna i länet<br>Stockholms län är landstinget hu- gemensamt. I Stockholms län är<br>vudman och i Gotlands län kom- landstinget länstrafikansvarig och i<br>munen. Landstinget och Gotlands län kommunen,<br>kommunerna i övriga län kan dock Landstinget och kommunerna i<br>komma överens om att antingen övriga län kan dock komma<br>landstinget eller kommunerna skall överens om att antingen landstinget<br>vara huvudman. eller kommunerna skall vara</p>
<p>länstrafikansvariga.</p>
<h4>6§</h4>
<p>(Lydelse enligt prop. 1996/97:36)</p>
<p>I Kalmar län och Skåne län kan I Kalmar län och Skåne län kan<br>ett regionförbund enligt lagen ett regionförbund enligt lagen<br>(1996:000) om försöksverksamhet (1996:000) om försöksverksamhet<br>med regionförbund i Kalmar län med regionförbund i Kalmar län<br>och Skåne län vara huvudman och Skåne län vara länstrafik-</p>
<p>ansvarig.</p>
<h4>7§</h4>
<p>Regeringen får efter framställ-<br>ning av trafikhuvudman, landsting<br>eller kommun meddela föreskrifter<br>om samverkan i fråga om trafik<br>mellan trafikhuvudmän i olika län.</p>
<p>8§</p>
<p>Huvudmannens uppgifter hand-<br>has i kommunalförbund om inte ett<br>landsting eller en kommun ensam<br>är huvudman. Om de som är<br>huvudman är överens därom, far<br>dock uppgifterna i stället handhas<br>genom ett aktiebolag, som har<br>bildats för ändamålet. De som är<br>huvudman skall inneha samtliga<br>aktier i bolaget.</p>
<p>I fråga om kommunalförbund<br>gäller kommunalförbundslagen<br>(1985:894) om inte annat följer av<br>4-7 §§.</p>
<p>Trafikhuvudmannen skall vara ett<br>kommunalförbund om inte ett<br>landsting, ett regionförbund eller en<br>kommun ensam är länstrafik-<br>ansvarig och trafikhuvudman. Om<br>de som är länstrafikansvariga är<br>överens därom, får dock trafikhu-<br>vudmannen i stället vara ett aktie-<br>bolag, som har bildats för ända-<br>målet. De som är länstrafi-<br>kansvariga skall inneha samtliga<br>aktier i bolaget.</p>
<p>I fråga om kommunalförbund<br>gäller kommunalförbundslagen</p>
<p>96</p>
<p>(1985:894) om inte annat följer av<br>9-12 §§.</p>
<h4>9§</h4>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Kan enighet inte uppnås om<br>förbundsordningen för kommu-<br>nalförbund eller ändring av den<br>eller om ordförande i förbundets<br>fullmäktige eller styrelse, beslutar<br>regeringen. Vid oenighet i de avse-<br>enden som anges i 5 eller 6 § gäller<br>dock vad där sägs, om inte annat<br>föreskrivs med stöd av 7§.</p>
<p>Kan enighet inte uppnås om<br>förbundsordningen för kommu-<br>nalförbund eller ändring av den<br>eller om ordförande i förbundets<br>fullmäktige eller styrelse, beslutar<br>regeringen. Vid oenighet i de av-<br>seenden som anges i 10 eller 11 §<br>gäller dock vad där sägs, om inte<br>annat föreskrivs med stöd av 12 §.</p>
<h4>11 §</h4>
<p>(Lydelse enligt prop. 1996/97:36)</p>
<p>Uppnås inte enighet i fråga om<br>sättet att mellan medlemmarna i<br>kommunalförbund fördela under-<br>skott i förbundsverksamheten gäller<br>följande.</p>
<p>1. Om inte annat följer av 2 eller<br>3 skall landstinget täcka hälften av<br>underskottet och kommunerna i<br>länet tillsammans återstoden.<br>Omfattningen av varje kommuns<br>skyldighet att tillhandahålla medel<br>skall bestämmas i förhållande till<br>det trafikarbete som har nedlagts i<br>kommunen under verksamhetsåret.</p>
<p>2. I Göteborgs och Bohus län</p>
<p>Om inte enighet uppnås i fråga<br>om sättet att mellan medlemmarna i<br>kommunalförbund fördela</p>
<p>underskott i förbundsverksamheten<br>gäller följande.</p>
<p>1. Om inte annat följer av 2 eller</p>
<p>3 skall landstinget täcka hälften av<br>underskottet och kommunerna i<br>länet tillsammans återstoden. Vad<br>gäller underskott som är hänförligt<br>till färdtjänst eller riksfärdtjänst<br>skall dock kommunernas andel<br>täckas endast av de kommuner som<br>överlåtit sina uppgifter enligt lagen<br>om färdtjänst eller lagen om<br>riksfärdtjänst till</p>
<p>trafikhuvudmannen. Omfattningen<br>av varje kommuns skyldighet att<br>tillhandahålla medel skall be-<br>stämmas i förhållande till det tra-<br>fikarbete som har nedlagts i<br>kommunen under verksamhetsåret.<br>dock att i fråga om färdtjänst och<br>riksfärdtjänst varje delaktig<br>kommuns skyldighet att tillhanda-<br>hålla medel skall bestämmas i<br>förhållande till antalet invånare i<br>kommunen vid ingången av verk-<br>samhetsåret.</p>
<p>2. I Göteborgs och Bohus län</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 115</p>
<p>skall landstinget och Göteborgs<br>kommun tillsammans täcka hälften<br>av underskottet. Omfattningen av<br>landstingets och kommunens<br>skyldighet att tillhandahålla medel<br>skall bestämmas i förhållande till<br>den andel av länets skatteunderlag<br>som belöper på vardera för-<br>bundsmedlemmen.</p>
<p>3. I Göteborgs och Bohus län<br>skall samtliga kommuner i länet<br>tillsammans täcka hälften av un-<br>derskottet. Omfattningen av varje<br>kommuns skyldighet att tillhanda-<br>hålla medel skall bestämmas i<br>enlighet med vad som föreskrivs i<br>1.</p>
<p>12</p>
<p>Om synnerliga skäl föreligger,<br>far regeringen efter framställning<br>av landstinget, kommun som inte<br>tillhör landstinget eller minst en<br>tredjedel av de kommuner i visst<br>län som tillhör landsting, vilka är<br>huvudman, meddela föreskrifter om<br>begränsning av huvudmans<br>skyldighet enligt 1 § första stycket<br>och föreskriva eller i särskilt fall<br>besluta om undantag från 5 eller 6<br>§. Beslut om undantag far förenas<br>med särskilda villkor.</p>
<p>skall landstinget och Göteborgs<br>kommun tillsammans täcka hälften<br>av underskottet. Vad gäller<br>underskott som är hänförligt till<br>färdtjänst eller riksfardtjänst skall<br>dock Göteborgs kommun bidra till<br>täckning av underskott endast om<br>den har överlåtit sina uppgifter<br>enligt lagen om färdtjänst eller<br>lagen om riksfardtjänst till tra-<br>fikhuvudmannen. Omfattningen av<br>landstingets och kommunens<br>skyldighet att tillhandahålla medel<br>skall bestämmas i förhållande till<br>den andel av länets skatteunderlag<br>som belöper på vardera för-<br>bundsmedlemmen.</p>
<p>3. I Göteborgs och Bohus län<br>skall samtliga kommuner i länet<br>tillsammans täcka hälften av un-<br>derskottet. Vad gäller underskott<br>som är hänförligt till färdtjänst<br>eller riksfärdtjänst skall dock en-<br>dast de kommuner delta som har<br>överlåtit sina uppgifter enligt la-<br>gen om färdtjänst eller lagen om<br>riksfärdtjänst till trafikhuvudman-<br>nen. Omfattningen av varje kom-<br>muns skyldighet att tillhandahålla<br>medel skall bestämmas i enlighet<br>med vad som föreskrivs i 1.</p>
<h4>§</h4>
<p>Om synnerliga skäl föreligger,<br>far regeringen efter framställning<br>av landsting, kommun som inte<br>tillhör landsting eller minst en<br>tredjedel av de kommuner i visst<br>län som tillhör landsting, vilka är<br>länstrafikansvariga, meddela före-<br>skrifter om begränsning av<br>länstrafikansvarigas skyldighet<br>enligt 1 § och föreskriva eller i<br>särskilt fall besluta om undantag<br>från 10 eller 11 §. Beslut om un-<br>dantag får förenas med särskilda<br>villkor.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>98</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § och 9 kap. 8 § sekretesslagen<br>(1980:100) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller<br>dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan<br>samtycke. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskilde som<br>uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall fa<br>vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.</p>
<p>Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som<br>enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med<br>rådgivningen.</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till riksfärdtjänst eller till parkering<br>för rörelsehindrade samt<br>verksamhet enligt lagstiftningen om<br>stöd och service till vissa</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till parkering för rörelsehindrade<br>samt verksamhet enligt<br>lagstiftningen om stöd och service<br>till vissa funktionshindrade.</p>
<p>funktionshindrade.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket gäller inte beslut i ärende om ansvar<br>ller behörighet för personal inom kommunal hälso- och sjukvård. Be-<br>träffande anmälan i sådant ärende gäller sekretess om det kan antas att</p>
<p>99</p>
<p>den som uppgift rör eller någon honom närstående lider betydande men<br>om uppgiften röjs.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>9 kap.</p>
<h4>8§</h4>
<p>Sekretess gäller hos tillsynsmyndigheten på postområdet och hos<br>myndighet som bedriver postverksamhet för uppgift som angår särskild<br>postförsändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock<br>sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller<br></p>
<p>mottagare.</p>
<p>Sekretess gäller hos myndighet som bedriver televerksamhet för upp-<br>gift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om<br>sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift läm-<br>nas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemed-<br>delandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som har<br>använts för telemeddelandet.</p>
<p>Sekretess gäller hos myndighet<br>som handhar allmän samfärdsel för<br>uppgift som angår enskilds<br>förbindelse med samfärdselverk-<br>samheten och som inte avses i<br>första eller andra stycket, om det<br>inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde lider<br>skada eller men. Sekretessen hos</p>
<p>Sekretess gäller hos myndighet<br>som handhar allmän samfärdsel för<br>uppgift som angår enskilds<br>förbindelse med samfärdselverk-<br>samheten och som inte avses i<br>första eller andra stycket, om det<br>inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde lider<br>skada eller men. Sekretessen hos</p>
<p>myndighet som bedriver postverk-<br>samhet för uppgift om enskilds<br>adress gäller dock endast, om det<br>kan antas att röjande av uppgiften<br>skulle medföra fara för att någon<br>utsätts för övergrepp eller annat<br>allvarligt men.</p>
<p>myndighet som bedriver postverk-<br>samhet för uppgift om enskilds<br>adress gäller dock endast, om det<br>kan antas att röjande av uppgiften<br>skulle medföra fara för att någon<br>utsätts för övergrepp eller annat<br>allvarligt men. Utan hinder av<br>sekretessen får uppgift lämnas till<br>enskild enligt vad som föreskrivs i<br>lagen (1900:000) om färdtjänst och<br>lagen (1900:000) om riks-<br>färdtjänst.</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom total-<br>försvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar<br>på telenät.</p>
<p>Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om en-<br>skilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt tredje<br>och femte styckena i högst tjugo år.</p>
<p>100</p>
<h3>Förslag till ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 och 35 §§ socialtjänstlagen (1980:620)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Socialnämnden bör genom Socialnämnden bör genom hjälp i<br>färdtjänst, hjälp i hemmet, service hemmet, service och omvårdnad,<br>och omvårdnad, dagverksamhet dagverksamheter eller annan lik-<br>eller annan liknande social tjänst nande social tjänst underlätta för<br>underlätta för den enskilde att bo den enskilde att bo hemma och ha<br>hemma och ha kontakter med kontakter med andra.</p>
<p>andra.</p>
<p>Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-<br>givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan är<br>med jämförlig verksamhet.</p>
<p>Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj<br>med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga ange-<br>lägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som<br>inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets<br>vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år far<br>kontaktperson utses endast om barnet själv begär eller samtycker till det.</p>
<h4>35 §</h4>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>För plats i av kommunen an- För plats i av kommunen an-<br>ordnad förskola, fritidshem, ordnad förskola, fritidshem,<br>integrerad skolbarnsomsorg, integrerad skolbarnsomsorg,</p>
<p>familjedaghem, färdtjänst, famil- familjedaghem, familjerådgivning,<br>jerådgivning, hjälp i hemmet, ser- hjälp i hemmet, service och<br>vice och omvårdnad, sådant bo- omvårdnad, sådant boende som<br></p>
<p>ende som avses i 20 § andra stycket avses i 20 § andra stycket eller 21 §<br>eller 21 § tredje stycket eller annan tredje stycket eller annan liknande<br>liknande social tjänst far social tjänst får kommunen ta ut<br>kommunen ta ut skäliga avgifter skäliga avgifter enligt grunder som<br>enligt grunder som kommunen kommunen bestämmer. Avgifterna<br>bestämmer. Avgifterna får dock får dock inte överstiga kommunens<br>inte överstiga kommunens självkostnader.</p>
<p>självkostnader.</p>
<p>För sådana platser i förskola som avses i 15 och 16 §§ får avgift tas ut<br>endast i den mån verksamheten överstiger 15 timmar i veckan eller 525<br>timmar om året.</p>
<p>Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende far<br>inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och<br>sjukvårdslagen (1982:763), uppgå till så stort belopp att den enskilde inte<br>förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.</p>
<p>101</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Följande remissinstanser har efter remiss avgivit yttrande över depar-<br>tementspromemorian (Ds 1996:69) Ökad tillgänglighet i kollektivtrafi-<br>ken: Justitieombudsmannen. Hovrätten for Övre Norrland. Kammar-<br>rätten i Stockholm. Kammarrätten i Göteborg. Länsrätten i Stockholms<br>län, Länsrätten i Malmöhus län. Länsrätten i Älvsborgs län. Justitie-<br>kanslem. Datainspektionen. Socialstyrelsen. Handikappombudsmannen,<br>Vägverket, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA),<br>Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Sjöfartsverket. Luft-<br>fartsverket, Statskontoret. Riksrevisionsverket (RRV). Nämnden för<br>offentlig upphandling (NOU). Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Upp-<br>sala län, Länsstyrelsen i Hallands län Länsstyrelsen i Västemorrlands<br>län, Länsstyrelsen i Norrbottens län. Handikappförbundens Samar-<br>betsorgan. De Handikappades Riksförbund (DHR), Synskadades Riks-<br>förbund, Astma- och Allergiförbundet. Riksförbundet för utvecklings-<br>störda Barn, Ungdomar och Vuxna, Hjärt- och lungsjukas riksförbund,<br>Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR). Riksförbundet för<br>Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Reumatikerförbundet, Riksför-<br>bundet för Trafik- och Polioskadade, Pensionärernas Riksorganisation<br>PRO, Sveriges Pensionärsförbund, Svenska Kommunförbundet, Upp-<br>sala kommun, Norrköpings kommun, Värnamo kommun, Växjö kom-<br>mun, Gotlands kommun. Sölvesborgs kommun. Helsingborgs kommun,<br>Malmö kommun, Falkenbergs kommun. Göteborgs kommun. Borås<br>kommun, Skara kommun. Karlstads kommun. Gävle kommun. Ström-<br>sunds kommun, Storumans kommun. Luleå kommun. Landstingsför-<br>bundet, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns lands-<br>ting,Malmöhus läns landsting, Skaraborgs läns landsting, Västemorr-<br>lands läns landsting. Norrbottens läns landsting. Svenska Bussbran-<br>schens Riksförbund, Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF), Länstra-<br>fiken Sörmland AB. Länstrafiken Kronoberg, Kristianstads Läns Trafik<br>AB, Malmöhus Trafik, Hallandstrafiken AB, Göteborgsregionens<br>Lokaltrafik AB, Älvsborgstrafiken AB, Värmlandstrafik AB, Väst-<br>manlands Lokaltrafik AB, Dalatrafik AB, Västemorrlands läns Trafik<br>AB, Länstrafiken i Västerbotten AB, Svenska Taxiförbundet.</p>
<p>Dämtöver har yttranden kommit in från Handikappföreningarnas Sam-<br>arbetsorgan i Östergötlands län, Föreningen Unga Synskadade, Före-<br>ningen Sveriges Dövblinda, Svenska Parkinssonförbundet (genom ytt-<br>rande tillsammans med De Handikappades Riksförbund m.fl handikapp-<br>organisationer) samt FUB i Linköping.</p>
<p>102</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Förslag till lag om färdtjänst</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Denna lag gäller särskilt anordnade persontransporter för dem som på<br>grund av funktionshinder inte kan förflytta sig på egen hand eller resa<br>med allmänna kommunikationer (färdtjänst).</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga, regionförbund och trafikhuvudman avses i<br>denna lag detsamma som i lagen (1997:000) om ansvar för viss kollektiv<br>persontrafik.</p>
<p>3 § Varje kommun ansvarar för att färdtjänst anordnas inom kommunen<br>och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan<br>kommun. En kommun får för sina kommuninvånare anordna färdtjänst<br>också i eller mellan andra kommuner.</p>
<p>4 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen får sluta avtal med någon annan att utföra dess uppgifter.<br>Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock överlåtas bara till<br>trafikhuvudmannen i länet. Dessa uppgifter får överlåtas efter över-<br>enskommelse med landstinget, om det hör till de länstrafikansvariga och<br>de får överlåtas även om trafikhuvudmannen är ett aktiebolag.</p>
<p>5 § Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman gäller<br>följande.</p>
<p>1. Trafikhuvudmannen ansvarar för att färdtjänst anordnas i den<br>kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan den kommunen och<br>en annan kommun.</p>
<p>2. Trafikhuvudmannen far för invånare i den kommunen anordna<br>färdtjänst också i eller mellan andra kommunen.</p>
<h4>Tillstånd till färdtjänst</h4>
<p>6 § Färdtjänst får anlitas av den som har tillstånd till det. Frågor om<br>tillstånd prövas efter ansökan av kommunen där sökande är folkbokförd,<br>eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till<br>trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen i det län där den sö-<br>kande är folkbokförd (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den<br>sökande är folkbokförd höras.</p>
<p>103</p>
<p>7 § Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som avses i 1 §. Om<br>persontransporterna av någon annan anledning bekostas av det allmänna<br>eller om den sökande kan tillgodose sitt transportbehov på annat sätt,<br>behöver tillstånd dock inte meddelas.</p>
<p>8 § Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under<br>resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>9 § Tillstånd till färdtjänst får i skälig omfattning förenas med villkor om<br>vilket färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet avser och<br>inom vilket område resor får företas. Om det finns särskilda skäl får<br>tillståndet även i övrigt förenas med villkor.</p>
<h4>Avgift</h4>
<p>10 § För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en skälig avgift.<br>Den får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnad.</p>
<p>Är en kommun tillståndsgivare bestäms grunderna för avgifterna av<br>kommunen.</p>
<p>Är en trafikhuvudman tillståndsgivare bestäms grunderna för avgif-<br>terna av</p>
<p>1. kommunerna och landstinget i länet, om de är länstrafikansvariga,</p>
<p>2. det regionförbund som är länstrafikansvarig, eller</p>
<p>3. enbart kommunerna i länet, om de är länstrafikansvariga och om<br>överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om det hör till<br>de länstrafikansvariga.</p>
<p>De kommuner som inte överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte upp-<br>nås om grunderna för avgifterna skall dessa bestämmas av regeringen.</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd</h4>
<p>11 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita färdtjänst, om<br>förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om ändrade för-<br>hållanden medför att tillståndets villkor bör ändras. Ett tillstånd får också<br>återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för färdtjänsten.</p>
<h4>Handläggning av ärenden m.m.</h4>
<p>12 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktiebo-<br>lag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>13 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om en-<br>skildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om tillståndsgivaren bedömer att uppgifterna be-<br>hövs för att anordna persontransport enligt 1 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>104</p>
<p>14 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksam-<br>het som bedrivs yrkesmässigt och där verksamheten avser insatser enligt<br>denna lag far inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om<br>någons personliga förhållanden.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>15 § Tillståndsgivarens beslut enligt 6-9 och 11 §§ denna lag far över-<br>klagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillstånds-<br>givare skall bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstill-<br>stånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>105</p>
<h3>Förslag till lag om riksfärdtjänst</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna ersätt-<br>ning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt<br>funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.</p>
<p>2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna lag det-<br>samma som i lagen (1997:000) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.</p>
<p>3 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de<br>nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.</p>
<p>Kommunen får sluta avtal med någon annan att utföra dess uppgifter.<br>Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock överlåtas bara till<br>trafikhuvudmannen i länet. Dessa uppgifter får överlåtas efter över-<br>enskommelse med landstinget, om det hör till de länstrafikansvariga och<br>de far överlåtas även om trafikhuvudmannen är ett aktiebolag.</p>
<h4>Tillstånd till riksfärdtjänst</h4>
<p>4 § Riksfardtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd<br>till det. Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är<br>folkbokförd eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits<br>till trafikhuvudmannen, av trafikhuvudmannen i det län där den sökande<br>är folkbokförd (tillståndsgivaren).</p>
<p>Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den<br>sökande är folkbokförd höras.</p>
<p>5 § Tillstånd skall meddelas om</p>
<p>1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala<br>reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan<br>göras utan ledsagare,</p>
<p>2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller nå-<br>gon annan enskild angelägenhet,</p>
<p>3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,</p>
<p>4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller<br>med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare, och</p>
<p>5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.</p>
<p>6 § Om den som söker tillstånd till riksfardtjänst behöver ledsagare un-<br>der resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.</p>
<p>7 § Tillstånd till riksfärdtjänst far förenas med villkor om färdsätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>106</p>
<h4>Avgift</h4>
<p>8 § Vid resa med riksfardtjänst skall tillståndshavaren betala en avgift<br>(egenavgift) som motsvarar normala reskostnader med allmänna färd-<br>medel. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dessa avgifter.</p>
<p>Ersättning för en riksfärdtjänstresa lämnas med ett belopp som mot-<br>svarar skillnaden mellan reskostnaden och egenavgiften. Ersättning för<br>ledsagarens resa skall dock motsvara kostnaden för resan. Ersättningen<br>betalas till den som utfört transporten eller till den som har betalat<br>transporten. Beslut om ersättning meddelas av tillståndsgivaren.</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd</h4>
<p>9 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita riksfardtjänst<br>om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om ändrade<br>förhållanden medför att tillståndets villkor bör ändras. Ett tillstånd far<br>också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller<br>upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för riksfärd-<br>tjänsten.</p>
<h4>Handläggning av ärenden m.m.</h4>
<p>10 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktie-<br>bolag handlägger ärenden enligt denna lag.</p>
<p>11 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om en-<br>skildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter<br>eller en trafikutövare, om tillståndsgivaren bedömer att uppgifterna be-<br>hövs för att samordna resor.</p>
<p>12 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksam-<br>het som bedrivs yrkesmässigt och där verksamheten avser insatser enligt<br>denna lag far inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om<br>någons personliga förhållanden.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>13 § Tillståndsgivarens beslut enligt 4-7 och 9 §§ denna lag får över-<br>klagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillstånds-<br>givare skall bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstill-<br>stånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. då lagen (1993:963) om<br>kommunal riksfärdtjänst skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som<br>har meddelats före ikraftträdandet gäller den gamla lagen.</p>
<p>107</p>
<h3>Förslag till lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik Prop. 1996/97:115</h3>
<p>Bilaga 3<br>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § För att främja en tillfredsställande trafikförsörjning skall det i varje<br>län finnas länstrafikansvariga som ansvarar för den lokala och regionala<br>linjetrafiken för persontransporter. De länstrafikansvarigas uppgifter<br>skall handhas av en trafikhuvudman.</p>
<p>De länstrafikansvariga ansvarar också för persontransporter enligt la-<br>gen (1997:000) om färdtjänst eller lagen (1997:000) om riksfärdtjänst i<br>sådana kommuner som överlåtit sina uppgifter enligt någon av dessa<br>lagar till trafikhuvudmannen i länet.</p>
<p>2 § Länstrafikansvariga är landstinget och kommunerna i länet gemen-<br>samt. I Stockholms län är landstinget länstrafikansvarig och i Gotlands<br>län kommunen. Landstinget och kommunerna i övriga län kan komma<br>överens om att antingen landstinget eller kommunerna skall vara<br>länstrafikansvariga.</p>
<p>I Kalmar län och Skåne län kan ett regionförbund enligt lagen<br>(1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och<br>Skåne län vara länstrafikansvarig.</p>
<p>3 § Om ett landsting, ett regionförbund eller en kommun ensam är<br>länstrafikansvarig skall den länstrafikansvarige också vara trafikhu-<br>vudman. I övriga fall skall trafikhuvudmannen vara ett kommunalför-<br>bund. Om de som är länstrafikansvariga är överens om det, får dock<br>trafikhuvudmannen i stället för ett kommunalförbund vara ett aktiebo-<br>lag, som har bildats for ändamålet. De som är länstrafikansvariga skall<br>inneha samtliga aktier i bolaget.</p>
<p>I fråga om kommunalförbund gäller vad som föreskrivs i kommu-<br>nallagen (1991:900) om inte annat följer av 8-11 §§.</p>
<p>4 § Omfattningen av trafiken som avses i 1 § första stycket och grun-<br>derna för prissättningen for resor med sådan trafik skall anges i en tra-<br>fikförsörjningsplan som trafikhuvudmannen årligen antar efter samråd<br>med dem som är länstrafikansvariga. I planen skall det tas upp åtgärder<br>för handikappanpassning av trafiken.</p>
<p>Omfattningen av trafiken enligt lagen (1997:000) om färdtjänst och<br>lagen (1997:000) om riksfärdtjänst och grunderna för prissättningen for<br>resor med sådan trafik skall anges i en trafikförsörjningsplan som<br>kommunen årligen antar efter samråd med trafikhuvudmannen och<br>landstinget i länet.</p>
<p>Har en kommun överlåtit sina uppgifter enligt lagen om färdtjänst eller<br>lagen om riksfärdtjänst till trafikhuvudmannen skall trafikhuvud-<br>mannens trafikförsörjningsplan omfatta även resor enligt dessa lagar.</p>
<p>I trafikförsörjningsplanema skall det redogöras för miljöskyddande<br>åtgärder.</p>
<p>108</p>
<p>5 § Efter överenskommelse med landstinget eller kommun i länet far<br>trafikhuvudmannen upphandla persontransport- och samordningstjäns-ter<br>för sådana transportändamål som kommunerna eller landstinget skall<br>tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.</p>
<p>Trafikhuvudmannen skall ägna uppmärksamhet åt taxifrågoma i länet<br>och verka för en tillfredsställande taxiförsörjning.</p>
<p>När en kommun, ett landsting eller en trafikhuvudman upphandlar<br>taxitjänster far man även beakta åtaganden av anbudsgivaren att hålla en<br>god taxiservice for allmänheten.</p>
<p>6 § Trafikhuvudmannen skall verka för att transporterna som avses i 1 §<br>första stycket skall vara tillgängliga för funktionshindrade.</p>
<p>7 § Regeringen far efter framställning av en trafikhuvudman, ett lands-<br>ting eller en kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om<br>trafik mellan trafikhuvudmän i olika län.</p>
<p>8 § Regeringen skall besluta, om enighet inte kan uppnås om förbunds-<br>ordningen for kommunalförbund eller ändring av den eller om vem som<br>skall vara ordförande i förbundets beslutande församling eller styrelse.<br>Vid oenighet i de avseenden som anges i 9 eller 10 § gäller dock vad där<br>sägs, om inte annat föreskrivs med stöd av 11 §.</p>
<p>9 § Om inte enighet uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersät-<br>tare i ett kommunalförbunds beslutande församling skall vara fördelade<br>mellan landstinget och kommunerna i länet, skall landstinget utse hälf-<br>ten och kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och<br>ersättare som varje kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i<br>förhållande till folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när<br>val av förbunds-fullmäktige förrättas. Varje kommun skall dock utse<br>minst en ledamot och en ersättare.</p>
<p>10 § Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att mellan medlemmarna i<br>kommunalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten skall<br>landstinget täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet till-<br>sammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall<br>bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i<br>kommunen under verksamhetsåret.</p>
<p>11 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter<br>om begränsning av länstrafikansvarigas skyldighet enligt 1 § och före-<br>skriva eller i särskilt fall besluta om undantag från 9 eller 10 §. Rege-<br>ringen far meddela dessa föreskrifter efter framställning av ett landsting,<br>en kommun som inte tillhör ett landsting eller minst en tredjedel av de<br>kommuner i ett visst län som tillhör ett landsting, om de är<br>länstrafikansvariga. Beslut om undantag far förenas med särskilda vill-<br>kor.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>109</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. när lagen (1978:438) om<br>huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. För Skåne län skall det fram till den 31 december 1998 finnas<br>länstrafikansvariga i vardera den del av länet som utgjort Malmöhus län<br>och Kristianstads län. Därvid skall i stället för 2. 9 och 10 §§ gälla 2. 5<br>och 6 §§ i den upphävda lagen i dess lydelse enligt SFS 1991:1714. Vad<br>som därvid stadgas om huvudman skall gälla för länstrafikansvariga.<br>Kommunerna och landstingen kan dock med stöd av 2 § komma över-ens<br>om att regionförbundet i stället skall vara länstrafikansvarig.</p>
<p>3. För Västergötlands län skall det fram till den 31 december 1998<br>finnas länstrafikansvariga i vardera den del av länet som utgjort Göte-<br>borgs och Bohus län. Skaraborgs län och Älvsborgs län. Därvid skall i<br>stället för 9 och 10 §§ gälla 5 och 6 §§ i den upphävda lagen i dess ly-<br>delse enligt SFS 1996:1417.</p>
<p>4. I fråga om kommunalförbund som har bildats före den 1 januari<br>1998 far till den 31 december 2002 i stället för 3 § andra stycket tilläm-<br>pas 3 § andra stycket i den upphävda lagen i dess lydelse enligt SFS<br>1991:1714.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>110</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'<br>dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 kap. 37 §. av föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<h4>37 §</h4>
<p>Sekretess gäller i ärenden om<br>tillstånd till färdtjänst eller riks-<br>färdtjänst för uppgift om enskilds<br>personliga förhållanden, om det<br>inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider men.<br>Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas till enskild en-ligt<br>vad som föreskrivs / lagen<br>(1997:000) om färdtjänst och la-<br>gen (1997:000) om riksfärdtjänst.I<br>fråga om uppgift i allmän handling<br>gäller sekretessen i högst sjuttio år.</p>
<p>16 kap.</p>
<h4>1§<sup>2</sup></h4>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihets-grundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 34 §</p>
<p>8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:1531.</p>
<p>111</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2. 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihets-grundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 34 §</p>
<p>7 kap. 31 §</p>
<p>8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>112</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i<br>sekretesslagen (1980:100).</h3>
<p>Härigenom föreskrivs, med ändring av lagen (1997:000) om ändring i<br>sekretesslagen (1980:100)' . att 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1996/97:124 Föreslagen lydelse</p>
<p>7 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds person-liga<br>förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäl-ler<br>dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan<br>samtycke. Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild som<br>uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall fa<br>vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.</p>
<p>Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess for uppgift som<br>enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med<br>rådgivningen.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>for flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till riksfärdtjänst eller till parkering<br>för rörelsehindrade samt<br>verksamhet enligt lagstiftningen om<br>stöd och service till vissa<br>funktionshindrade</p>
<p>Med socialtjänst förstås verk-<br>samhet enligt lagstiftningen om<br>socialtjänst och den särskilda lag-<br>stiftningen om vård av unga och av<br>missbrukare utan samtycke samt<br>verksamhet som i annat fall enligt<br>lag handhas av socialnämnd. Till<br>socialtjänst räknas också<br>verksamhet hos annan myndighet<br>som innefattar omprövning av<br>socialnämnds beslut eller särskild<br>tillsyn över nämndens verksamhet<br>samt verksamhet hos kommunal<br>invandrarbyrå. Med socialtjänst<br>jämställs ärenden om bistånd åt<br>asylsökande och andra utlänningar,<br>ärenden om introduktionsersättning<br>för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar, ärenden om tillstånd<br>till parkering för rörelsehindrade<br>samt verksamhet enligt<br>lagstiftningen om stöd och service<br>till vissa funktionshindrade.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 115</p>
<p>Rättelse: S. 127 rad 2 Tillkommit: 22 maj 1997</p>
<p>113</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av person-<br>akt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) for uppgift om enskilds<br>personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas<br>till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller<br>genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är<br>av synnerligen vikt att uppgiften lämnas.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Sekretess enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom<br>kommunal hälso- och sjukvård, eller</p>
<p>2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av person-<br>akt.</p>
<p>Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal<br>inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att<br>den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande en<br>om uppgiften röjs.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>114</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 och 35 §§ socialtjänstlagen (1980:620)'<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 §<sup>2</sup></h4>
<p>Socialnämnden bör genom Socialnämnden bör genom hjälp i<br>färdtjänst, hjälp i hemmet, service hemmet, service och omvårdnad,<br>och omvårdnad, dagverksamheter dagverksamheter eller annan lik-<br>eller annan liknande social tjänst nande social tjänst underlätta för<br>underlätta för den enskilde att bo den enskilde att bo hemma och ha<br>hemma och ha kontakter med kontakter med andra.</p>
<p>andra.</p>
<p>Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-<br>givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan är<br>därmed jämförlig verksamhet.</p>
<p>Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj<br>med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga an-<br>gelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn<br>som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vård-<br>nadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år far<br>kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.</p>
<h4>35 §</h4>
<p>För plats i av kommunen an-<br>ordnad förskola, fritidshem, integ-<br>rerad skolbarnsomsorg, familje-<br>daghem, färdtjänst, familjeråd-<br>givning, hjälp i hemmet, service<br>och omvårdnad, sådant boende som<br>avses i 20 § andra stycket eller 21 §<br>tredje stycket eller annan liknande<br>social tjänst lår kommunen ta ut<br>skäliga avgifter enligt grunder som<br>kommunen bestämmer. Avgifterna<br>får dock inte överstiga kommunens<br>självkostnader.</p>
<p>För sådana platser i förskola som avses i 15 och 16 §§ får avgift tas ut<br>endast i den mån verksamheten överstiger 15 timmar i veckan eller 525<br>timmar om året.</p>
<p>Avgifter for hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende får<br>inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och</p>
<p>i<sup>3</sup></p>
<p>För plats i av kommunen an-<br>ordnad förskola, fritidshem, integ-<br>rerad skolbarnsomsorg, familje-<br>daghem, familjerådgivning, hjälp i<br>hemmet, service och omvårdnad,<br>sådant boende som avses i 20 §<br>andra stycket eller 21 § tredje<br>stycket eller annan liknande social<br>tjänst får kommunen ta ut skäliga<br>avgifter enligt grunder som kom-<br>munen bestämmer. Avgifterna får<br>dock inte överstiga kommunens<br>självkostnader.</p>
<p>' Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:47.</p>
<p>’ Senaste lydelse 1994:10.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>115</p>
<p>sjukvårdslagen (1982:763). uppgå till så stort belopp att den enskilde inte Prop. 1996/97:115<br>förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut avseende<br>färdtjänst som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-<br>melser.</p>
<p>116</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i<br>socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om ändring i so-<br>cialtjänstlagen (1980:620)</p>
<p>dels att 6 f och 6 h §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att punkt 5 av övergångsbestämmelserna skall ha följande ly-<br>delse.</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Lydelse enligt prop 1996/97:124 Föreslagen lydelse</p>
<h4>6f§</h4>
<p>Med annat bistånd avses Med annat bistånd avses hjälp i</p>
<p>{.färdtjänst, hemmet samt särskilt boende för</p>
<p>2. hjälp i hemmet, service och omvårdnad för äldre</p>
<p>3. särskilt boende för service och eller bostad med särskild service<br>omvårdnad för äldre eller bo-stad för funktionshindrade.</p>
<p>med särskild service för<br>funktionshindrade.</p>
<p>6h§</p>
<p>En person som önskar flytta till<br>en annan kommun, men till följd av<br>ålderdom, funktionshinder eller<br>allvarlig sjukdom har ett varaktigt<br>behov av omfattande vård- och<br>omsorgsinsatser och därför inte kan<br>bosätta sig där utan att inflytt-<br>ningskommunen erbjuder behöv-<br>liga insatser, far hos den kommu-<br>nen ansöka om sådana insatser som<br>avses i 6 f § punkterna 2 och 3. En<br>sådan ansökan skall behand-las som<br>om den enskilde var bosatt i<br>inflyttningskommunen.</p>
<p>En person som önskar flytta till<br>en annan kommun, men till följd av<br>ålderdom, funktionshinder eller<br>allvarlig sjukdom har ett varaktigt<br>behov av omfattande vård- och<br>omsorgsinsatser och därför inte kan<br>bosätta sig där utan att inflytt-<br>ningskommunen erbjuder behöv-<br>liga insatser, får hos den kommu-<br>nen ansöka om sådana insatser som<br>avses i 6 f §. En sådan ansö-kan<br>skall behandlas som om den<br>enskilde var bosatt i inflyttnings-<br>kommunen.</p>
<p>Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommu-<br>nen far inte beaktas vid prövning enligt första stycket.</p>
<p>På begäran av inflyttningskommunen är hemkommunen skyldig att<br>bistå den förra kommunen med den utredning som kan behövas för be-<br>dömningen av ansökan.</p>
<p>5. Om en ansökan om bistånd<br>kommit in före ikraftträdandet,<br>skall äldre bestämmelser tillämpas<br>vad avser tid före den 1 januari<br>1998.</p>
<p>5. I fråga om beslut avseende<br>färdtjänst som har meddelats före<br>ikraftträdandet gäller äldre be-<br>stämmelser. Om en ansökan om<br>bistånd som inte avser färdtjänst<br>kommit in före ikraftträdandet,</p>
<p>117</p>
<p>skall äldre bestämmelser tillämpas Prop. 1996/97:115<br>vad avser tid fore den 1 januari Bilaga 3<br>1998.</p>
<p>118</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om<br>byggande av jämväg</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande<br>av jämväg skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5 kap.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Banverket och kommuner far Banverket och kommuner far<br>överklaga länsstyrelsens beslut, överklaga länsstyrelsens beslut.<br>Kommuner, trafikhuvudmän en-ligt Kommuner, trafikhuvudmän en-ligt<br>lagen (1978:438) om huvud- lagen (1900:000) om ansvar för<br>mannaskap för viss kollektiv per- viss kollektiv persontrafik och<br>sontrafik och regionplaneorgan regionplaneorgan enligt 7 kap.<br>enligt 7 kap. plan- och bygglagen plan- och bygglagen (1987:10) får<br>(1987:10) får överklaga Banver- överklaga Banverkets beslut<br>kets beslut</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>119</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-04-23</p>
<p>Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten</p>
<p>i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 17 april 1997 (Kommunikations-<br>departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över<br>förslag till</p>
<p>1. lag om färdtjänst,</p>
<p>2. lag om riksfardtjänst,</p>
<p>3. lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik,</p>
<p>4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100),</p>
<p>6. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i socialtjänst-<br>lagen (1980:620),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av jämväg.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Jan Stålhandske.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till lag om färdtjänst</h4>
<p>1 § handlar om lagens tillämpningsområde. I paragrafen anges bl.a. för-<br>hållandevis detaljerat vilka personer som kan fa färdtjänst. Att de<br>personer som avses i 1 § i princip också skall erhålla färdtjänst framgår<br>av tillståndsreglema i 7 §.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är det en bättre ordning att låta 1 § få karaktären<br>av en allmänt hållen portalparagraf. Frågan om de närmare<br>förutsättningarna för att en person skall fa färdtjänst bör helt och hållet<br>regleras i 7 §.</p>
<p>Lagrådet förordar således att 1 § utformas på följande sätt:</p>
<p>"Denna lag gäller särskilt anordnade persontransporter för personer med<br>funktionshinder (färdtjänst)".</p>
<p>Enligt 4 § andra stycket får en kommun sluta avtal med någon annan att<br>utföra dess uppgifter enligt den aktuella lagen. Uppgifter som innefattar<br>myndighetsutövning skall dock få överlåtas bara till trafikhuvudmannen i<br>länet.</p>
<p>120</p>
<p>Som exempel på uppgifter som skall kunna överlåtas och som inte utgör<br>myndighetsutövning nämns i författningskommentaren uppgiften att<br>utföra själva transporten eller beställningsverksamheten. Uppgifter av<br>sådan praktisk natur torde emellertid en kommun kunna uppdra åt andra<br>att utföra utan stöd i lagen.</p>
<p>När det i övrigt gäller överförande av uppgifter enligt lagen torde det<br>knappast vara avsett att kommunen skall kunna överföra uppgifter som<br>avser myndighetsutövning och uppgifter av annat kvalificerat slag till<br>olika personer. Det sägs i specialmotiveringen bl.a. att, när det i lagtexten<br>talas om att en kommun har överlåtit sina uppgifter enligt lagen till en<br>trafikhuvudman, så innebär det att kommunen har överlåtit samtliga<br>uppgifter enligt lagen, inbegripet uppgiften att pröva frågor om tillstånd<br>till färdtjänst.</p>
<p>Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att 4 § andra stycket far en<br>förenklad utformning. Lagtexten bör lämpligen utformas på följande sätt:</p>
<p>"Kommunen får, efter överenskommelse med landstinget, om det hör till<br>de länstrafikansvariga, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen i länet. Uppgifterna får överlåtas även om trafik-<br>huvudmannen är ett aktiebolag."</p>
<p>I 5 § anges vad som gäller när en kommun har överlåtit sina uppgifter till<br>en trafikhuvudman. Paragrafen bör enligt Lagrådets mening förenklas<br>och förtydligas, delvis efter modell av 3 §.</p>
<p>Lagrådet förordar att paragrafen far följande lydelse:</p>
<p>"Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman, ansvarar<br>trafikhuvudmannen, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst<br>anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan<br>kommunen och en annan kommun. Vidare får trafikhuvudmannen för<br>invånare i kommunen anordna färdtjänst också i eller mellan andra<br>kommuner."</p>
<p>7 §, som reglerar förutsättningarna för att tillstånd till färdtjänst skall<br>meddelas, bör byggas ut och struktureras om. delvis som följd av<br>Lagrådets förslag beträffande 1 §.</p>
<p>Enligt 7 § i det remitterade förslaget, sammanställd med 1 §, krävs, för<br>att tillstånd till färdtjänst skall kunna meddelas, att den tillståndssökande<br>på grund av funktionshinder inte kan förflytta sig på egen hand eller resa<br>med allmänna kommunikationer. Av författningskommentaren framgår<br>att avsikten inte är att tillstånd skall ges åt personer med sådana helt<br>kortvariga funktionshinder som är orsakade av t.ex. olyckor och där den<br>drabbade enligt nuvarande praxis far sina extra reskostnader ersatta av</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>121</p>
<p>försäkringsbolag. Att en sådan begränsning skall gälla bör enligt Prop. 1996/97:115<br>Lagrådets mening komma till uttryck i lagtexten. Bilaga 4</p>
<p>Lagrådet ifrågasätter vidare om det som villkor för färdtjänst skall krävas<br>att personen i fråga på grund av funktionshinder är helt oförmögen att<br>förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikations-<br>medel. Det bör enligt Lagrådets mening övervägas att i stället, efter<br>modell av vad som gäller enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till<br>handikappade, ställa upp som villkor att den funktionshindrade "har<br>väsentliga svårigheter" att förflytta sig på egen hand eller att resa med<br>allmänna kommunikationsmedel.</p>
<p>Lagrådet föreslår att 7 § utformas på följande sätt:</p>
<p>"Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av<br>funktionshinder, som ej endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att<br>förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunika-<br>tionsmedel. Om den sökande kan tillgodose sitt transportbehov på annat<br>sätt, behöver tillstånd dock inte meddelas.</p>
<p>Tillståndet omfattar inte transporter som av någon annan anledning<br>bekostas av det allmänna."</p>
<p>I 9 § föreslås att tillstånd till färdtjänst far i skälig omfattning förenas<br>med villkor om vilket färdsätt som far användas, hur många resor<br>tillståndet omfattar och inom vilket område resor far företas. Om det<br>finns särskilda skäl, far enligt samma paragraf tillståndet även i övrigt<br>förenas med villkor.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är det något oegentligt att rubricera de i<br>paragrafen angivna inskränkningarna beträffande färdsätt, antal resor och<br>resområde som villkor. Det framstår som riktigare att i stället tala om<br>föreskrifter.</p>
<p>Det bör vidare påpekas att det varken i denna eller i någon annan para-<br>graf anges hur länge ett tillstånd till färdtjänst är giltigt. Något behov av<br>att i lagen särskilt dra upp en gräns för giltighetens längd kan inte anses<br>föreligga. Däremot kan det vara motiverat att i lagtexten föreskriva att ett<br>tillstånd till färdtjänst skall meddelas för viss tid eller tills vidare.</p>
<p>Lagrådet förordar att 9 § ges följande lydelse:</p>
<p>"Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd<br>far i skälig omfattning förenas med föreskrifter om vilket färdsätt som far<br>användas, hur många resor tillståndet omfattar och inom vilket område<br>resor far företas. Om det finns särskilda skäl, far tillståndet även i övrigt<br>förenas med villkor."</p>
<p>122</p>
<p>I 10 § första stycket finns föreskrifter om att tillståndsgivaren far ta ut en<br>skälig avgift för resor med färdtjänst och att avgiften inte far överstiga<br>tillståndsgivarens självkostnad. 1 paragrafens andra - fjärde stycken finns<br>föreskrifter om bestämmandet av grunder för av-giftema.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning vinner bestämmelserna i 10 § i klarhet om<br>de delas upp på två paragrafer, 10 och 11 §§, som bör kunna ges följande<br>lydelse:</p>
<p>”10 § För resor med färdtjänst far tillståndsgivaren ta ut en avgift enligt<br>grunder som bestäms enligt 11 §.</p>
<p>II § Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av<br>kommunen.</p>
<p>Är en trafikhuvudman tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna<br>av</p>
<p>1. kommunerna och landstinget i länet, om de är länstrafikansvariga,</p>
<p>2. det regionförbund som är länstrafikansvarigt, eller</p>
<p>3. enbart av kommunerna i länet, om de är länstrafikansvariga och om<br>överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om det hör till<br>de länstrafikansvariga.</p>
<p>De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till<br>trafikhuvudmannen får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte nås om<br>grunderna för avgifterna, skall dessa bestämmas av regeringen.</p>
<p>Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens<br>självkostnader.”</p>
<p>Enligt 11 § (som till följd av vad Lagrådet nyss har förordat blir 12 §)<br>regleras möjligheterna att återkalla ett tillstånd. Detta skall kunna ske, om<br>förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om till-<br>ståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade över-<br>trädelser av de föreskrifter och villkor som gäller för färdtjänsten.<br>Återkallelse kan också ske, om ändrade förhållanden medför att till-<br>ståndets villkor bör ändras. Den sistnämnda återkallelsegrunden är<br>hämtad från 7 § i den nu gällande lagen om kommunal riksfärdtjänst.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör det finnas möjlighet att återkalla ett beviljat<br>tillstånd till färdtjänst när förutsättningar för att erhålla ett tillstånd inte<br>längre föreligger, liksom då tillståndshavaren på olika sätt missbrukat sin<br>rätt till tillståndet. Det förefaller däremot onödigt att återkalla ett tillstånd<br>när avsikten från tillståndsgivaren endast är att fa till stånd en ändring av<br>de föreskrifter eller villkor som gäller för tillståndet. Lagrådet föreslår<br>därför att orden "eller om ändrade föhållanden medför att tillståndets<br>villkor bör ändras" i första meningen utgår och att ett nytt andra stycke<br>tillförs med följande lydelse: "Föreskrifter och villkor får ändras, om</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>123</p>
<p>ändrade förhållanden föranleder det." Som följd härav bör rubriken före<br>paragrafen ändras till "Återkallelse av tillstånd, m.m."</p>
<p>I 15 § i det remitterade förslaget (16 § enligt Lagrådets förslag) finns<br>föreskrifter om överklagande av vissa beslut som har fattats av<br>tillståndsgivaren. Överklagande sker hos allmän förvaltningsdomstol<br>genom förvaltningsbesvär. De beslut som enligt förslaget får överklagas<br>avser tillstånd till färdtjänst och återkallelse av tillstånd till färdtjänst.<br>Vad som skall gälla beträffande beslut som meddelas enligt 10 § - beslut<br>om att ta ut avgift för resor med färdtjänst och bestämmande av grunder<br>för avgifterna - anges däremot inte i 15 §.</p>
<p>Beslut som avser grunderna för avgifterna torde kunna bli föremål för<br>laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen. Enligt Lagrådets<br>mening bör övervägas om inte beslut om avgifter i individuella fall -<br>som gäller tillämpningen av grunderna - skall kunna överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. En motsvarande överklagandemöjlighet<br>torde visserligen inte finnas i fråga om beslut enligt 35 § so-<br>cialtjänstlagen om uttag av avgifter för bl.a. färdtjänst. Däremot får<br>exempelvis beslut om debitering av avgifter för bygglov m.m. enligt</p>
<p>II kap. 5 § plan- och bygglagen överklagas hos allmän</p>
<p>förvaltningsdomstol enligt 13 kap. 4 § andra stycket 7 samma lag.</p>
<p>Om avgiftsbeslut i individuella fall skall bli föremål för förvaltnings-<br>besvär, bör i förevarande paragraf hänvisningen till beslut enligt andra<br>paragrafer i lagen avse 6-10 och 12 §§.</p>
<h4>Förslaget till lag om riksfärdtjänst</h4>
<p>3 § andra stycket innehåller bestämmelser, motsvarande bestämmelserna<br>i 4 § andra stycket i förslaget till lag om färdtjänst, om rätt för en<br>kommun att uppdra åt någon annan att utföra dess uppgifter enligt lagen<br>om riksfardtjänst. Lagrummet bör enligt Lagrådets mening utformas efter<br>modell av vad Lagrådet har föreslagit beträffande 4 § andra stycket i<br>förslaget till lag om färdtjänst.</p>
<p>I 7 £ anges att tillstånd till riksfärdtjänst far förenas med villkor om<br>färdsätt. Lagrådet föreslår att ordet "villkor" byts ut mot "föreskrifter"<br>(jfr vad Lagrådet har anfört beträffande 9 § i förslaget till lag om<br>färdtjänst).</p>
<p>I 9 § finns bestämmelser om återkallelse av tillstånd. I överens-<br>stämmelse med vad Lagrådet har föreslagit beträffande motsvarande<br>paragraf i lagen om färdtjänst (11 §) bör orden "eller om ändrade<br>förhållanden medför att tillståndets villkor bör ändras" i första meningen<br>utgå och ett nytt andra stycke tillföras med följande lydelse: "Föreskrifter<br>får ändras, om ändrade förhållanden föranleder det." Vidare bör rubriken<br>närmast före paragrafen ändras till "Återkallelse av tillstånd, m.m."</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>124</p>
<p>Bestämmelsen i 13 § bör, om den ändring som Lagrådet diskuterat Prop. 1996/97:115<br>beträffande 15 § lagen om färdtjänst genomförs, ändras så att hänvisning Bilaga 4<br>görs till "Tillståndsgivarens beslut enligt denna lag</p>
<h4>Förslaget till lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik</h4>
<p>5 £ innehåller huvudsakligen bestämmelser om upphandling av olika<br>tjänster. I paragrafens andra stycke har emellertid tagits in en regel med<br>ett annat innehåll. Det sägs där att trafikhuvudmannen skall ägna<br>uppmärksamhet åt taxifrågoma i länet och verka för en tillfredsställande<br>taxiförsörjning.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening har regeln i 5 § andra stycket en sådan karaktär<br>att den bör tas in bland lagens inledande bestämmelser. Regeln kan<br>lämpligen bilda en ny 3 §.</p>
<p>Även bestämmelsen i 6 §, som innebär att trafikhuvudmannen skall verka<br>för att transporter som avses i 1 § första stycket skall vara tillgängliga för<br>funktionshindrade. bör fa en ändrad placering. Lagrådet föreslår att<br>bestämmelsen far bilda en ny 2 §.</p>
<p>Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit far 2-11 §§ numreras om.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>125</p>
<h2>Kommunikationsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden<br>Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbnnk, Schori, Andersson,<br>Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,<br>von Sydow, Klingvall, Ahnberg, Pagrotsky, Östros, Messing.</p>
<p>Föredragande: statsrådet Uusmann</p>
<p>Prop. 1996/97:115</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektiv-<br>trafik.</p>
<p>126</p>
<p>gotab 53437, Stockholm 1997</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tilldelvis bifall= utskottet1997/98:TU3?11att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?33att riksdagen antar regeringens förslag till?44att riksdagen antar regeringens förslag till?44att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?55att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?55att riksdagen antar regeringens förslag till?66att riksdagen antar regeringens förslag till?66att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?77att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?77att riksdagen antar regeringens förslag till?88att riksdagen antar regeringens förslag till?88att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?99att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?99att riksdagen antar regeringens förslag till?1010att riksdagen antar regeringens förslag till?1010att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1997/98:TU3?1111att riksdagen godkänner att en utvärdering skall göras av effekterna av - möjligheten av en frivillig överlåtelse till trafikhuvudmannen av färdtjänsten och riksfärdtjänsten, - lagen om färdtjänst, - statsbidraget för ökad tillgänglighet för funktionshindradebifall= utskottet1997/98:TU3?1111att riksdagen godkänner att en utvärdering skall göras av effekterna av - möjligheten av en frivillig överlåtelse till trafikhuvudmannen av färdtjänsten och riksfärdtjänsten, - lagen om färdtjänst, - statsbidraget för ökad tillgänglighet för funktionshindrade?1212att riksdagen godkänner vad som anförts om statsbidragsgivning med 75 % av bidragsberättigade kostnader.?1212att riksdagen godkänner vad som anförts om statsbidragsgivning med 75 % av bidragsberättigade kostnader.bifall= utskottet1997/98:TU3?BBordläggning1997-05-27 00:00:00inträffat2INLInlämning1997-05-27 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1997-05-28 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-06-11 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avKristdemokraterna2014-11-23 13:13:00statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031152019-05-22 17:21:37tilldelatTilldelatTrafikutskottet2014-11-23 13:13:00behandlas_i1997/98:TU3GL01TU3bet1997/98TU3Mer tillgänglig kollektivtrafikBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T68mot1996/97T68med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T69mot1996/97T69med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T70mot1996/97T70med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T72mot1996/97T72med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T73mot1996/97T73med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T74mot1996/97T74med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T75mot1996/97T75med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T71mot1996/97T71med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikMotionföljdmotionav Elisa Abascal Reyes (MP)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T71mot1996/97T71med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Elisa Abascal Reyes (MP)Motionföljdmotionav Karl-Erik Persson (V)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T74mot1996/97T74med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Karl-Erik Persson (V)Motionföljdmotionav Kenth Skårvik (FP)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T75mot1996/97T75med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Kenth Skårvik (FP)Motionföljdmotionav Mats Lindberg (S)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T70mot1996/97T70med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Mats Lindberg (S)Motionföljdmotionav Mats Odell (KD)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T68mot1996/97T68med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Mats Odell (KD)Motionföljdmotionav Per Westerberg (M)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T73mot1996/97T73med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Per Westerberg (M)Motionföljdmotionav Sivert Carlsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T72mot1996/97T72med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Sivert Carlsson (C)Motionföljdmotionav Sonja Fransson och Hans Karlsson (S)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:115<br/>
Mer tillgänglig kollektivtrafikGK02T69mot1996/97T69med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafikav Sonja Fransson och Hans Karlsson (S)Motion