2285686GK031041996/97104propskrpropRegeringens skrivelse 1996/97:104Regeringens skrivelsePropositionInrikesdepartementet10401997-03-06 00:00:002025-12-19 13:58:371997-01-01 00:00:00Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03104/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03104https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03104
<p>Regeringens skrivelse</p>
<p>1996/97:103</p>
<p>Kommittéberättelse 1997</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 103</p>
<p>gotab 52843, Stockholm 1997</p>
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1996/1997:104</h1>
<h2>Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa<br>konsumenttvister</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/1997:104</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 6 mars 1997</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Leif Blomberg</p>
<p>(Inrikesdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en lag om försöksverksamhet avseende medverkan<br>av Konsumentombudsmannen (KO) i vissa tvister. Den nya lagen syftar<br>främst till att främja prejudikatbildningen på konsumentområdet.</p>
<p>Lagen skall tillämpas på tvister mellan konsumenter och näringsidkare.<br>I en sådan tvist ges KO möjlighet att företräda konsumenten såsom<br>ombud vid allmän domstol och kronofogdemyndighet. Försöksverksam-<br>heten begränsas till tvister som gäller finansiella tjänster. Ytterligare<br>förutsättningar för lagens tillämpning är att tvisten är av betydelse för<br>rättstillämpningen eller att det annars finns särskilda skäl för KO:s<br>medverkan. Vidare införs särskilda regler om rättegångskostnader i lagen,<br>vilka innebär att förfarandet vid allmän domstol blir i stort sett kostnads-<br>fritt för konsumenten. Vad gäller de kostnader som KO haft i anledning<br>av sitt biträde skall huvudregeln vara att dessa kostnader stannar på staten<br>oavsett utgången i målet.</p>
<p>Den föreslagna lagen föranleder vissa ändringar i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 december 1997.</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 104</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3</p>
<p>2 Lagtext ..................................... 4</p>
<p>2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet avseende med-<br>verkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister . . 4</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>(1980:100).............................. 6</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning....................... 8</p>
<p>4 Utgångspunkter för en ny lagstiftning................ 8</p>
<p>5 Medverkan av KO i vissa tvister................... 11</p>
<p>5.1 Behovet av en ny lagstiftning................. 11</p>
<p>5.2 I vilken typ av tvister skall KO medverka?....... 13</p>
<p>5.3 I vilka instanser skall KO medverka?............ 15</p>
<p>5.4 I vilken egenskap skall KO medverka? .......... 17</p>
<p>6 Rättegångskostnader och kostnader för KO:s biträde...... 18</p>
<p>6.1 Konsumentens egna kostnader och konsumentens an-<br>svar för kostnaderna för KO: s biträde ........... 18</p>
<p>6.2 Ansvaret för motpartens kostnader och näringsid-<br>karens ansvar för kostnaderna för KO:s biträde..... 20</p>
<p>7 De s.k. småmålen.............................. 22</p>
<p>8 Sekretess.................................... 24</p>
<p>9 Kostnader ................................... 24</p>
<p>10 Författningskommentar .......................... 25</p>
<p>10.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet avseende</p>
<p>medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa<br>tvister ................................. 25</p>
<p>10.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>(1980:100).............................. 29</p>
<p>10.3 Ikraftträdande m.m......................... 31</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet ............... 32</p>
<p>Bilaga 2 Betänkandets lagförslag ..................... 36</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser ............... 40</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag .................. 41</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande ......................... 45</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . . 48</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentom-<br>budsmannen i vissa tvister,</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet avseende med-<br>verkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om Konsumentombudsmannens<br>medverkan i vissa tvister mellan konsumenter och näringsidkare och om<br>rättegången i sådana fall.</p>
<p>2 § I en tvist mellan en konsument och en näringsidkare, som gäller en<br>finansiell tjänst, far Konsumentombudsmannen biträda konsumenten<br>såsom ombud vid allmän domstol och kronofogdemyndighet om tvisten<br>är av betydelse för rättstillämpningen eller om det annars finns särskilda<br>skäl för det.</p>
<p>3 § Under den tid som Konsumentombudsmannen är ombud enligt denna<br>lag skall konsumenten få de förmåner som avses i 16-20 §§ rättshjälpsla-<br>gen (1996:1619). Kostnaderna för dessa förmåner skall stanna på staten.</p>
<p>Konsumentombudsmannen beslutar om sådan utredning som avses i<br>17 § rättshjälpslagen samt om ersättning till den som medverkat vid ut-<br>redningen.</p>
<p>4 § Om Konsumentombudsmannen enligt denna lag biträder en konsu-<br>ment vid talan i allmän domstol skall bestämmelserna om tvistemål om<br>mindre värden i 1 kap. 3 d §, 10 kap. 8 a § och 18 kap. 8 a § rättegångs-<br>balken inte tillämpas.</p>
<p>5 § Om konsumenten enligt bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken<br>är skyldig att ersätta näringsidkaren dennes rättegångskostnader skall<br>staten i stället för konsumenten förpliktas betala dessa kostnader. Staten<br>svarar dock inte för näringsidkarens kostnader som uppstått efter det att<br>Konsumentombudsmannen upphört att vara ombud och näringsidkaren<br>underrättats om detta.</p>
<p>Om näringsidkaren genom handlande som avses i 18 kap. 6 § rätte-<br>gångsbalken föranlett uppskov i målet eller på annat sätt vållat kostnad<br>för Konsumentombudsmannen är näringsidkaren skyldig att ersätta staten<br>sådan kostnad.</p>
<p>6 § Om en konsument har beviljats rättshjälp enligt rättshjälpslagen<br>(1996:1619) skall rättshjälpen upphöra om Konsumentombudsmannen<br>beslutar att biträda konsumenten. Konsumenten skall i sådant fall endast<br>betala rättshjälpsavgift.</p>
<p>7 § Konsumentombudsmannens beslut enligt denna lag far inte över- Prop. 1996/1997:104<br>klagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och gäller till utgången</p>
<p>av november månad 2002.</p>
<p>Lagen tillämpas även på ärenden i vilka Konsumentombudsmannen</p>
<p>beslutat om sitt biträde före utgången av november månad 2002.</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) p<sub>rO</sub>p. 1996/1997:104<br>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'<br>dels att 9 kap. 21 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 25 §, av följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>25 §</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsument-<br>ombudsmannen i ärende enligt<br>lagen (1997:000) om försöks-<br>verksamhet avseende medverkan<br>av Konsumentombudsmannen i<br>vissa tvister för uppgift som till-<br>kommit eller inhämtats med an-<br>ledning av en rättstvist enligt<br>lagen, om det kan antas att den<br>enskildes ställning som part i<br>tvisten försämras om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>21 §<sup>2</sup></p>
<p>Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller Jämställd-<br>hetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om enskilds<br>personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den<br>enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och<br>Nämnden mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1994:134) mot<br>etnisk diskriminering för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikappom-<br>budsmannen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska för-<br>hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närståen-<br>de lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsumen-<br>tombudsmannen i ärende enligt<br>lagen (1997:000) om försöks-<br>verksamhet avseende medverkan<br>av Konsumentombudsmannen i<br>vissa tvister för uppgift om en-</p>
<p>Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:155.<br></p>
<p>skilds personliga eller ekonomis- Prop. 1996/1997:104<br>ka förhållanden, om det kan an-<br>tas att den enskilde lider skada</p>
<p>eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Genom beslut den 12 oktober 1995 bemyndigade regeringen chefen för<br>Civildepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda<br>förutsättningarna för att ge Konsumentombudsmannen (KO) möjlighet att<br>företräda en enskild konsument i ärenden eller mål av principiellt eller<br>allmänt intresse, främst på området för finansiella tjänster. Med stöd av<br>detta bemyndigande utsågs hovrättslagmannen Nils-Olof Berggren till<br>särskild utredare.</p>
<p>Utredningen, som antog namnet Utredningen om KO:s biträde åt<br>enskilda konsumenter, överlämnade i september 1996 betänkandet KO:s<br>biträde åt enskilda (SOU 1996:140). Betänkandet har remissbehandlats.<br>En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och dess lagförslag i<br>bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i detta lagstiftnings-<br>ärende (dnr In 96/2058).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. I propositionens<br>lagförslag har också vissa redaktionella ändringar gjorts.</p>
<p>Lagrådets synpunkter redovisas närmare i det följande.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h2>4 Utgångspunkter för en ny lagstiftning</h2>
<p>Inledning</p>
<p>Arbete med konsumentfrågor bedrivs på många områden och det kan ske<br>såväl genom förebyggande åtgärder som genom tvistlösning. Andra<br>viktiga åtgärder är information och rådgivning.</p>
<p>Det förebyggande arbetet går i huvudsak ut på att stärka konsument-<br>kollektivet i stort. En viktig roll i det förebyggande arbetet spelar<br>Konsumentombudsmannen (KO) som bl.a. kan gripa in mot oskäliga<br>avtalsvillkor och otillbörliga marknadsföringsmetoder. Även den tillsyn<br>som t.ex. Konsumentverket och Finansinspektionen bedriver har stor<br>betydelse i sammanhanget. Genom den förebyggande verksamheten kan<br>man i stor omfattning förhindra att tvister uppkommer.</p>
<p>När tvister trots allt uppkommer finns det flera olika organ för att lösa<br>dessa. Förutom de allmänna domstolarna kan nämnas Allmänna reklama-<br>tionsnämnden (ARN) och de särskilda villkorsnämndema. Det finns också<br>organ som ger råd och information till konsumenterna, t.ex. konsumenter-<br>nas bank- respektive försäkringsbyrå och de kommunala konsument-<br>vägledama. De sistnämnda är även viktiga i arbetet med att på informell<br>väg klara upp tvistigheter mellan konsumenter och näringsidkare.</p>
<p>Genom den tvistlösning som sker vid ARN kan en tvist lösas på ett Prop. 1996/1997:104<br>enkelt, billigt och snabbt sätt. Vidare är den rättsbildning som sker där av<br>stort värde. För tvistlösningen vid ARN gäller dock den betydelsefulla<br>begränsningen att nämnden inte kan avgöra tvister efter upptagande av<br>muntlig bevisning. En skriftlig handläggning kan inte alltid ge en<br>tillfredsställande utredning. Vidare prövar ARN inte alla typer av tvister.<br>En annan begränsning är att nämndens avgöranden inte är bindande för<br>parterna. Det finns således fall där den enskilde konsumenten är hänvisad<br>till att föra en process vid allmän domstol. En sådan process kan i vissa<br>fall bli kostsam för den enskilde. Det förekommer därför att denne avstår<br>från att ta till vara sin rätt eller väljer att inte anlita juridiskt biträde även<br>i fall när detta är motiverat. Härigenom riskerar rättsbildningen på<br>området att begränsas. Det anses för närvarande vara ett problem att<br>vägledande domstolsavgöranden på konsumentområdet kommer fram i<br>mycket ringa utsträckning. Man bör därför främja konsumenternas vilja<br>att föra principiellt viktiga frågor till allmän domstol och se till att den<br>enskilde konsumenten därvid kan fa erforderligt juridiskt biträde i syfte<br>att öka prejudikatbildningen på området och därigenom stärka konsument-<br>kollektivet i stort.</p>
<p>Vad särskilt gäller konsumentskyddet på området för finansiella tjänster<br>finns det ett behov av att fa fram vägledande avgöranden. Det beror bl.a.<br>på att utbudet av de finansiella tjänsterna har ökat och att de villkor som<br>är förbundna med tjänsterna ofta är svårtolkade. Det är även som regel ett<br>ojämnt styrkeförhållande mellan den som erbjuder en finansiell tjänst och<br>den enskilde kunden. Ny lagstiftning har tillkommit för att stärka<br>konsumenternas ställning på området. Lagstiftningen behöver dock fyllas<br>ut med vägledande avgöranden. Konsumentskyddet i samband med<br>finansiella tjänster har under senare tid prioriterats såväl inom EU som i<br>det nordiska samarbetet.</p>
<p>Om en tvist mellan en konsument och en näringsidkare förs vid allmän<br>domstol handläggs den enligt rättegångsbalkens regler. Handläggningen<br>sker enligt de bestämmelser som gäller för s.k. dispositiva tvistemål, dvs.<br>mål där förlikning är tillåten. Det är parterna i målet som träffas av<br>domens rättskraft, dvs. blir bundna av domen.</p>
<p>Ett mål inleds som regel vid tingsrätt, som i tvistemål enligt huvud-<br>regeln är domför med tre juristdomare. Flertalet mål avgörs dock av<br>endast en juristdomare. I de s.k. småmålen, med vilket avses dispositiva<br>tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger ett halvt<br>basbelopp och som inte omfattas av undantagen i 1 kap. 3 d § andra<br>stycket rättegångsbalken, skall tingsrätten bestå av endast en juristdomare.</p>
<p>Ett alternativ till att inleda en rättegång vid allmän domstol är den<br>summariska process som inleds genom en ansökan om betalningsföre-<br>läggande hos kronofogdemyndigheten enligt lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning. Förfarandet står öppet för alla<br>typer av penningfordringar (som är förfallna till betalning) om förlikning<br>i saken är tillåten. Om svaranden bestrider sökandens anspråk skall, om<br>sökanden begär det, målet överlämnas till tingsrätt för fortsatt hand-<br>läggning som tvistemål. Saken kan också komma att prövas av tingsrätten 9</p>
<p>om den förlorande parten ansöker om s.k. återvinning.</p>
<p>1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 104</p>
<p>Pågående reformering av rättssystemet på konsumentområdet</p>
<p>Att det nuvarande systemet inte i tillräcklig utsträckning främjar<br>prejudikatbildningen på konsumentområdet är. som tidigare nämnts, ett<br>problem. Det finns sannolikt ett betydande antal rättsligt grundade anspråk<br>som inte görs gällande vare sig vid allmän domstol eller på annat sätt.<br>Inte minst är så fallet med tvister av liten ekonomisk betydelse.</p>
<p>Grupptalanutredningen har lagt fram ett förslag som. om det genomförs,<br>skulle innebära en långtgående reformering av tvistemålsförfarandet såvitt<br>avser möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller<br>likartade för en större grupp av människor (se SOU 1994:151). Ut-<br>redningen menar att den individualistiska tvåpartstvisten passar dåligt för<br>de former av masskränkningar som är följden av massproduktion,<br>massdistribution och massinformation. Bristerna inskränker sig inte till att<br>enskilda medborgare vid enstaka tillfällen lider en rättsförlust. Att<br>masskränkningar lämnas opåtalade i allt för stor utsträckning medför att<br>processordningen inte heller fyller sina övriga funktioner såsom att vara<br>handlingsdirigerande, prejudikatbildande, rättsskapande m.m.</p>
<p>Utredningen anser att grupprättegång är den bästa metoden att bota de<br>brister som det processuella rättsskyddet för gruppanspråk har på bl.a.<br>konsumentområdet. Med grupprättegång avses därvid en processform som<br>tillåter någon att utan rättegångsfullmakt som kärande eller svarande föra<br>talan för en i processen angiven grupp, vars medlemmar omfattas av<br>domens rättskraft trots att de inte är parter i målet. Beroende på vem som<br>för talan som representant för gruppen skiljer utredningen mellan offentlig<br>och privat grupptalan. Om förslaget genomförs kommer sannolikt KO att<br>vara ett av de organ som tillerkänns rätt att föra offentlig grupptalan.</p>
<p>Enligt Grupptalanutredningens förslag skall en grupprättegång tillåtas<br>endast om talan inte bättre eller lika väl kan föras i någon annan ordning<br>och om vissa andra särskilda processförutsättningar är för handen. Är en<br>stor grupp konsumenter berörd kan det således finnas möjlighet för KO<br>att välja mellan att föra ett pilotmål eller en grupptalan, dock att pilottalan<br>skall väljas om det är ett lämpligare alternativ. Ett system enligt vilket<br>KO kan företräda en enskild konsument och ett system med grupprätte-<br>gång skulle således komma att komplettera varandra. Ett förslag om<br>lagstiftning med anledning av Grupptalanutredningens betänkande<br>kommer att läggas fram tidigast under hösten 1998.</p>
<p>I sammanhanget bör också nämnas den försöksverksamhet med<br>grupptalan som pågår enligt förordningen (1997:9) om försöksverksamhet<br>med grupptalan vid Allmänna reklamationsnämnden. Verksamheten avser<br>tvister mellan en grupp konsumenter och en näringsidkare. Sådana tvister<br>far prövas om det finns flera konsumenter som kan antas ha anspråk mot<br>en viss näringsidkare med stöd av väsentligen likartade grunder, tvisterna<br>rör förhållanden som far prövas av nämnden och en prövning av tvisterna<br>är motiverad från allmän synpunkt.</p>
<p>Tvister enligt förordningen tas upp till prövning efter anmälan av KO.<br>Om denne för ett visst fall har beslutat att inte göra någon anmälan har<br>en sammanslutning av konsumenter eller löntagare möjlighet att anmäla<br></p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>10</p>
<p>tvisten för prövning. Vid bifall till en grupptalan rekommenderar ARN Prop. 1996/1997:104<br>näringsidkaren i fråga att vidta en viss åtgärd gentemot de konsumenter<br>som omfattas av talan.</p>
<p>Ett system enligt vilket KO ges möjlighet att medverka i konsumenttvis-<br>ter vid bl.a. allmän domstol skulle utgöra en ytterligare förstärkning på<br>konsumentområdet.</p>
<p>Frågan om att ge KO möjlighet att biträda enskilda konsumenter har<br>diskuterats tidigare. Bl.a. lade Reklamationsutredningen i sitt betänkande<br>Tvistlösning på konsumentområdet (SOU 1978:40) fram ett förslag som<br>innebar att KO i tvist mellan en konsument och en näringsidkare skulle<br>kunna föra konsumentens talan vid allmän domstol i egenskap av<br>befullmäktigat ombud. Förslaget, som inte var enhälligt, fick ett blandat<br>mottagande hos remissinstanserna och ledde inte till lagstiftning.</p>
<p>Remissbehandlingen av utredningen KO:s biträde åt enskilda har<br>visserligen gett ett starkt stöd åt att det inleds en försöksverksamhet men<br>samtidigt har det rests en del principiella frågeställningar och pekats på<br>en del problem vid tillämpningen av den föreslagna lagen. Stödet för att<br>det finns ett behov av att inleda en försöksverksamhet i linje med<br>förslaget är så stort att regeringen menar att ett försök bör inledas.<br>Remissinstansernas synpunkter och vidare överväganden har dock<br>föranlett regeringen att göra en viss omarbetning av utredningens<br>lagförslag.</p>
<h2>5 Medverkan av KO i vissa tvister</h2>
<h3>5.1 Behovet av en ny lagstiftning</h3>
<p>Regeringens förslag: En tidsbegränsad lag om försöksverksamhet<br>avseende medverkan av KO i vissa tvister införs. Försöksverk-<br>samheten skall pågå i fem år.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak<br>förslaget. Av dem som uttryckligen har behandlat frågan om behovet av<br>en ökad prejudikatbildning på konsumentområdet anser de flesta att ett<br>sådant behov föreligger. Hit hör bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och ARN.</p>
<p>Sveriges advokatsamfund och Sveriges Köpmannaförbund avstyrker<br>förslaget. Göta hovrätt ställer sig tveksam till förslaget. Stockholms<br>tingsrätt, som också är negativ till förslaget, ifrågasätter om en ökad<br>prejudikatbildning genom domstolarna verkligen är ägnad att på sikt<br>förbättra konsumenternas ställning och hänvisar i sammanhanget till den<br>rättsbildning som sker genom bl.a. ARN:s verksamhet.</p>
<p>Vad gäller den föreslagna lagstiftningstekniken ifrågasätter Stockholms<br>tingsrätt starkt införandet av en ny särskild lag och menar, i likhet med<br>Sveriges advokatsamfund, att de bestämmelser som behövs för att uppnå<br></p>
<p>11</p>
<p>syftet med förslaget kan inarbetas i redan befintlig lagstiftning. Justitieom- Prop. 1996/1997:104<br>budsmannen (JO) anser att det under den tid som försöksverksamheten<br>pågår kan vara lämpligt att bestämmelserna är samlade i en särskild lag.<br>Om verksamheten skulle komma att permanentas finns det enligt JO dock<br>anledning att överväga om bestämmelserna skall inarbetas i rättegångs-<br>balken. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter valet av<br>teknik med försöksverksamhet och tidsbegränsad lagstiftning och anser att<br>försöksperioden under alla förhållanden är för lång. Tjänstemännens<br>Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och<br>Sveriges Konsumentråd är också av uppfattningen att försöksperioden är<br>för lång och anser att en eventuell permanent lagstiftning som omfattar<br>hela konsumentområdet bör införas redan efter tre år.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den otillräckliga prejudikatbildningen<br>på konsumentområdet är ett problem som har varit föremål för diskussion<br>sedan en längre tid tillbaka. Det är en allvarlig brist i rättssystemet att<br>vägledande domstolsavgöranden inte kommer fram i tillräcklig ut-<br>sträckning på ett för medborgarna så centralt och viktigt område. En<br>bidragande orsak till problemet är att de enskilda konsumenterna av<br>kostnadsskäl i vissa fall avstår från att föra sin sak till prövning av allmän<br>domstol. Kostnadsfrågan kan också vara en orsak till att inte anlita<br>sakkunnigt biträde i en process. Det är väsentligt att rättssystemet<br>utformas så att konsumenten inte hindras från att föra sin sak till allmän<br>domstol eller till andra tvistlösande organ när det finns skäl för detta.</p>
<p>För att komma till rätta med problemen föreslår regeringen dels att KO<br>ges möjlighet att som ombud företräda enskilda konsumenter vid allmän<br>domstol och kronofogdemyndighet i bl.a. tvister som är av principiellt<br>intresse, dels att det införs särskilda regler om kostnaderna i sådana mål.</p>
<p>Det främsta syftet med att införa en möjlighet för KO att företräda en<br>enskild konsument i tvister är att främja prejudikatbildningen på<br>konsumentområdet. Systemet kan också komma konsumentkollektivet i<br>stort till godo genom att näringsidkaren efter avgörande av ett pilotfall till<br>konsumentens förmån vidtar rättelse också gentemot andra konsumenter.<br>Det rådgivande arbetet i konsumentfrågor kan komma att underlättas om<br>rättsläget blir klarare.</p>
<p>Om det ges möjlighet för KO att medverka i enlighet med regeringens<br>förslag, blir det ett nytt institut på konsumentområdet. Det är därför<br>viktigt att fa fram ett underlag för att kunna göra en utvärdering av<br>verksamheten och bedöma behovet och värdet av ett varaktigt system med<br>KO:s biträde åt enskilda konsumenter. Det framstår därför som naturligt<br>att verksamheten inledningsvis bedrivs som en tidsbegränsad försöksverk-<br>samhet. Enligt regeringen är det vidare lämpligt att under försöksperioden<br>ha de centrala bestämmelserna samlade i en lag och att först i samband<br>med en utvärdering av verksamheten överväga en annan lagstiftnings-<br>teknik för en eventuell permanent verksamhet.</p>
<p>En faktor att ta hänsyn till när det gäller att avgöra under hur lång tid<br>som försöksverksamheten bör pågå är handläggningstidema vid de<br>allmänna domstolarna. Det kan ta flera år innan ett tvistemål avgörs,<br>särskilt om det förs till Högsta domstolen. Vidare beräknas antalet 12</p>
<p>ärenden per år bli relativt lågt. Dessa omständigheter gör att det kan<br></p>
<p>komma att ta ganska lång tid innan man kan avgöra om lagen får avsedd Prop. 1996/1997:104<br>effekt på rättsbildningen. Det finns därför skäl att ha en relativt lång för-<br>söksperiod. Försöksperiodens längd är dock inte helt avgörande for när en<br>utvärdering kan komma att påbörjas. Skulle det visa sig att det finns<br>tillräckligt underlag innan försöksperioden har löpt ut, bör utvärderingen<br>kunna inledas redan vid denna tidigare tidpunkt.</p>
<h3>5.2 I vilken typ av tvister skall KO medverka?</h3>
<p>Regeringens förslag: Lagens tillämpningsområde begränsas till<br>tvister mellan konsumenter och näringsidkare som gäller finan-<br>siella tjänster och i vilka utgången är av betydelse för rättstillämp-<br>ningen eller det annars finns särskilda skäl för KO:s medverkan.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över<br>förslaget i denna del är positiva till eller har inget att erinra mot att<br>försöksverksamheten begränsas till tvister som rör finansiella tjänster. Hit<br>hör Konsumentverket, Marknadsdomstolen, Finansinspektionen, Sveriges<br>Konsumentråd, TCO, LO och Sveriges Industriförbund.</p>
<p>Konsumentverket anser att avgränsningen till finansiella tjänster är<br>motiverad av bl.a. att det rör sig om en försöksverksamhet. Enligt<br>Konsumentverkets bedömning kommer förväntningarna bland konsumen-<br>terna med all sannolikhet att bli stora samtidigt som KO inte kommer att<br>ha resursmässiga möjligheter att ta sig an mer än ett mycket begränsat<br>antal fall årligen.</p>
<p>Sveriges advokatsamfund, Göta hovrätt och Svenska Bankföreningen<br>ifrågasätter att prejudikatbildningen på området för finansiella tjänster är<br>otillräcklig. Bankföreningen avstyrker av detta skäl att verksamheten<br>endast skall omfatta finansiella tjänster. Sveriges Köpmannaförbund är av<br>uppfattningen att det inte finns behov av KO:s medverkan i enlighet med<br>förslaget, eftersom det redan i dag finns ordningar som kan hantera dessa<br>ärenden.</p>
<p>Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet är negativ till förslaget i<br>denna del och befarar att verksamheten till följd av begränsningen<br>kommer att fungera som en bromskloss vad gäller konsumenträtten sedd<br>i dess helhet, i synnerhet om försöksverksamheten skall pågå under så<br>lång tid som fem år. Även Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter<br>nämnda begränsning och anför att en utvidgning till hela konsumentom-<br>rådet skulle ge ett bredare erfarenhetsunderlag vid en utvärdering av<br>försöksverksamheten. Hovrätten påpekar vidare att man genom en<br>utvidgning skulle undgå de avgränsningsproblem som kan uppstå på<br>grund av att begreppet finansiella tjänster inte är klart definierat.<br>Marknadsdomstolen anser att det bör övervägas att införa en definition av<br>begreppet i lagtexten. Sveriges Försäkringsförbund är tveksamt till om det<br>överhuvud taget är lämpligt att använda begreppet finansiell tjänst för att<br>bestämma lagens tillämpningsområde.</p>
<p>13</p>
<p>I fråga om avgränsningen av lagens tillämpningsområde i övrigt anför Prop. 1996/1997:104<br>Finansinspektionen att man med beaktande av KO:s begränsade resurser<br>bör överväga om inte KO:s medverkan enligt förslaget främst bör syfta<br>till att få fram prejudikat. Även Svenska Banlrföreningen, Sveriges<br>Industriförbund och Sveriges Försäkringsförbund anser att förfarandet bör<br>begränsas till ärenden som kan fa betydelse för rättsbildningen.</p>
<p>Industriförbundet och Försäkringsförbundet anser att det av lagtexten<br>bör framgå att det är KO som i det enskilda fallet självständigt prövar om<br>förutsättningarna för lagens tillämpning är uppfyllda och om KO skall<br>medverka eller inte.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag</p>
<p>Begränsningen till finansiella tjänster</p>
<p>Som tidigare nämnts bör rätten för KO att biträda en enskild konsument<br>inledningsvis ske i form av en försöksverksamhet. Det är därför enligt<br>regeringens mening lämpligt att begränsa verksamheten till vissa typer av<br>tvister, i synnerhet som det på förhand är svårt att avgöra vilken<br>omfattning verksamheten kommer att få. Som vi har sagt tidigare (avsnitt<br>4) har senare års utveckling på det finansiella området lett till problem av<br>olika slag för konsumenterna. Behovet av prejudikatbildning på området<br>är enligt regeringens bedömning stort. Tvister som rör finansiella tjänster<br>är vidare ofta av stor ekonomisk betydelse för den enskilde konsumenten.<br>Mot denna bakgrund förefaller det lämpligt att låta en försöksverksamhet<br>omfatta tvister som rör finansiella tjänster. Försöksverksamheten bör<br>enligt regeringens mening, åtminstone inledningsvis, ha denna be-<br>gränsning.</p>
<p>Regeringen har viss förståelse för synpunkterna från bl.a. Juridiska<br>fakulteten vid Uppsala universitet att en begränsning till området för<br>finansiella tjänster kan komma att fungera som en bromskloss vad gäller<br>konsumenträtten i övrigt. För närvarande finns det dock inte något<br>utredningsunderlag till stöd för att låta lagen omfatta ytterligare områden<br>inom konsumenträtten. Bl.a. saknas det en analys av resursfrågan och hur<br>ämnesavgränsningen i sådant fall bör göras. Samtidigt är det naturligtvis<br>riktigt som en del remissinstanser har påpekat att ett utvidgat ämnesom-<br>råde kan ge bredare erfarenhetsunderlag. Regeringen har därför för avsikt<br>att överväga frågan ytterligare. Det är därför inte uteslutet att en<br>utvidgning av området kan komma att bli aktuell redan under för-<br>söksperioden. Det är dock angeläget att försöksverksamheten kommer<br>igång så snart som möjligt även om det sker i en mer begränsad<br>omfattning.</p>
<p>Vad gäller innebörden av begreppet finansiell tjänst kan den föreslagna<br>lagtexten enligt regeringens bedömning knappast komma att leda till<br>tolknings- eller avgränsningsproblem. Regeringen anser därför att någon<br>legaldefinition av begreppet inte behöver införas i lagtexten. Vi åter-<br>kommer till frågan i författningskommentaren.</p>
<p>14</p>
<p>Begränsningen till mål av allmänt intresse m.m. Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Det huvudsakliga syftet med att ge KO möjlighet att företräda en enskild<br>konsument är som tidigare nämnts att stärka rättsbildningen inom<br>konsumentområdet. Det finns dock vissa andra situationer i vilka KO bör<br>ha möjlighet att medverka. Ett sådant fall är att tvisten är av betydelse för<br>en större grupp konsumenter. Om sådana tvister är lämpade för prövning<br>vid ARN kan KO använda sig av grupptalan enligt den pågående<br>försöksverksamheten. Behovet av en möjlighet för KO att biträda en<br>enskild konsument i allmän domstol i en tvist som är av betydelse för en<br>större grupp konsumenter beror delvis på vad som kommer att beslutas<br>med anledning av de förslag som lämnats av Grupptalanutredningen.<br>Enligt dessa förslag skall en grupprättegång tillåtas endast om talan inte<br>bättre eller lika väl kan föras i någon annan ordning. Om ett bättre eller<br>likvärdigt processaltemativ utgörs av talan i form av pilotmål skall sådan<br>talan väljas. Detta innebär att det också efter en lagstiftning enligt<br>Grupptalanutredningens förslag finns behov av en möjlighet för KO att<br>företräda enskilda exempelvis i pilotmål.</p>
<p>En särskild fråga är om KO skall företräda en konsument i mål vid<br>allmän domstol i de fall då näringsidkaren inte har följt ARN:s rekom-<br>mendation om hur tvisten skall lösas. Att i sådana fall göra biträdet<br>obligatoriskt skulle innebära ett betydelsefullt ingrepp i förutsättningarna<br>för ARN:s verksamhet. Vetskapen hos en näringsidkare att han, om han<br>inte följer en rekommendation av nämnden, kan komma att stämmas inför<br>domstol av en statlig myndighet skulle kunna bli ett effektivt påtryck-<br>ningsmedel, som skulle ge ARN:s avgöranden karaktären av avgöranden<br>som kan verkställas genom tvång. En sådan ordning bör av principiella<br>skäl inte komma i fråga. Med anledning av det stora antal ärenden det<br>skulle bli fråga om talar också praktiska skäl mot att låta KO företräda<br>enskilda av endast den anledningen att näringsidkaren inte följt en<br>rekommendation av ARN.</p>
<p>Förutsättningar för KO att företräda en konsument vid allmän domstol<br>i fall då en näringsidkare inte följer en rekommendation av nämnden kan<br>dock finnas om målet är av principiellt intresse eller det annars finns<br>särskilda skäl.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör KO enligt regeringens mening ha möjlighet att<br>företräda en enskild konsument i tvister som gäller finansiella tjänster<br>under förutsättning att det är fråga om mål eller ärenden med prejudikatin-<br>tresse eller om det annars finns särskilda skäl för KO:s medverkan. En<br>sådan ordning stämmer överens med vad som gäller när Jämställdhetsom-<br>budsmannen (JämO) eller Diskrimineringsombudsmannen (DO) för talan<br>för enskilda arbetstagare eller arbetssökande vid Arbetsdomstolen enligt<br>lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.</p>
<h3>5.3 I vilka instanser skall KO medverka?</h3>
<p>Regeringens förslag: KO far biträda en enskild konsument vid<br>allmän domstol och kronofogdemyndighet.</p>
<p>15</p>
<p>Utredningens forslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Prop. 1996/1997:104<br>Utredningen har föreslagit att KO skall kunna medverka inför allmän<br>domstol, ARN och andra tvistlösande organ samt att KO skall kunna föra<br>talan för enskilda konsumenter i tvister utanför dessa organ t.ex. vid<br>förlikningsförhandlingar och ingående av eventuella avtal.</p>
<p>Remissinstanserna: ARN, Konsumentverket, Finansinspektionen och i<br>viss mån även Konsumentvägledarnas förening invänder mot att lagen<br>görs tillämplig på förfarandet inför ARN. ARN anför i denna del bl.a. att<br>den föreslagna ordningen skulle kunna skapa obalans mellan parterna<br>genom att konsumenten företräds av ett kvalificerat ombud medan<br>näringsidkaren, i vart fall en mindre sådan, sannolikt för sin talan på egen<br>hand. Konsumentvägledarnas förening påpekar att grundtanken med<br>förfarandet inför ARN är att den enskilde konsumenten själv skall kunna<br>föra sin talan.</p>
<p>ARN, Konsumentverket, Finansinspektionen och Marknadsdomstolen<br>pekar vidare på att den föreslagna verksamheten främst syftar till att<br>främja prejudikatbildningen. Enligt ARN och Finansinspektionen<br>föreligger det därför inte något större behov av KO:s medverkan vid<br>något annat organ än allmän domstol, medan Konsumentverket anser att<br>även medverkan vid kronofogdemyndigheter bör omfattas av lagen.<br>Marknadsdomstolen anser att verksamheten bör begränsas till allmän<br>domstol och ARN.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om i vilka<br>instanser som KO skall kunna medverka är det självklart att detta först<br>och främst bör gälla vid de allmänna domstolarna eftersom det främsta<br>syftet med den föreslagna lagstiftningen är att öka prejudikatbildningen<br>på vissa områden inom konsumenträtten. Vad som bör gälla härutöver kan<br>diskuteras.</p>
<p>Den rättsbildning som sker vid ARN är visserligen av stort värde.<br>Nämndens avgöranden har dock inte samma tyngd som ett avgörande av<br>allmän domstol. Vidare finns en risk att en ordning med KO:s medverkan<br>skulle kunna leda till negativa konsekvenser för en redan väl fungerande<br>verksamhet.</p>
<p>I sammanhanget bör också nämnas försöksverksamheten med grupptalan<br>vid ARN som ger KO möjlighet att verka för att tvister som rör en viss<br>grupp av konsumenter kommer inför nämndens prövning. Vidare<br>föreligger ett förslag om att införa plenum i ARN, vilket sannolikt skulle<br>leda till att nämndens rättsbildande funktion stärks.</p>
<p>Av dessa skäl anser regeringen att lagen, i vart fall inte för närvarande,<br>bör göras tillämplig på förfarandet vid ARN. Lagen bör inte heller<br>omfatta förfaranden inför olika privaträttsliga organ som försäkrings-<br>bolagens villkorsnämnder. KO bör dock kunna företräda den enskilde<br>konsumenten i mål inför kronofogdemyndighet. En process i allmän<br>domstol föregås ofta av det summariska förfarandet enligt lagen<br>(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Det är därför<br>lämpligt att KO skall kunna medverka redan i detta tidigare skede.</p>
<p>16</p>
<h3>5.4 I vilken egenskap skall KO medverka?</h3>
<p>Regeringens förslag: KO får biträda konsumenten som befullmäkti-<br>gat ombud.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att någon särskild<br>fullmakt inte skall krävas för KO utan att behörigheten att uppträda som<br>ombud skall grundas på Konsumentombudsmannens beslut att biträda<br>konsumenten.</p>
<p>Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, ARN,<br>Finansinspektionen, Sveriges advokatsamfund, Göta hovrätt och Stock-<br>holms tingsrätt uppmärksammar vissa problem som den valda med-<br>verkansformen kan komma att medföra. Uppsala universitet och Finansin-<br>spektionen befarar att den enskilde konsumentens dispositionsrätt över<br>processen kan motverka att verksamheten far avsedd effekt.</p>
<p>Sveriges advokatsamfund menar att den föreslagna ordningen leder till<br>en icke godtagbar intressekonflikt mellan det allmännas intresse av<br>prejudikat och den enskilde konsumentens intresse i det särskilda fallet.<br>Stockholms tingsrätt anför liknande synpunkter. Göta hovrätt är av<br>uppfattningen att KO:s möjlighet att återkalla sitt beslut att medverka är<br>ägnad att skapa osäkerhet i processen. Vidare anser Göta hovrätt att den<br>föreslagna ordningen medför vissa följdfrågor som har lämnats obesvarade<br>av utredningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan om i vilken egenskap KO skall<br>medverka kan lösas på olika sätt. Ett alternativ är att KO uppträder som<br>part i rättegången i likhet med JämO eller DO när dessa för talan för<br>enskilda arbetstagare eller arbetssökande vid Arbetsdomstolen. Lagstift-<br>ningen kan också utformas så att KO får möjlighet att uppträda som ett<br>befullmäktigat ombud enligt 12 kap. rättegångsbalken. Ett annat alternativ<br>är att KO deltar i rättegången vid sidan av konsumenten efter mönster av<br>reglema i rättegångsbalken om intervention.</p>
<p>För att lagstiftningen skall bli så effektiv som möjligt och fylla avsedd<br>funktion bör KO både kunna medverka innan en process har inletts och<br>inträda i en redan pågående process. Det är inte ovanligt att det under<br>processens gång framkommer att en viss fråga är av principiellt intresse.<br>KO kan också komma att få vetskap om att ett visst mål är av principiellt<br>intresse först sedan talan väckts. KO bör vidare ges möjlighet att uppträda<br>på såväl kärande- som svarandesidan. Mot denna bakgrund framstår det<br>som mest lämpligt att KO får möjlighet att uppträda som befullmäktigat<br>ombud.</p>
<p>Fullmakten kan återkallas när som helst. Det är således den enskilde<br>konsumenten som kommer att förfoga över processen, vilket bl.a. innebär<br>att han eller hon har möjlighet att själv föra in material i processen och<br>även avbryta densamma. Att den enskilde konsumenten avbryter en<br>pågående process kan naturligtvis stå i strid mot syftet med KO:s<br>medverkan. Man torde dock kunna räkna med att de konsumenter som<br>erbjuds KO:s biträde i allmänhet kommer att vilja medverka till att få<br>fram ett domstolsavgörande.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>17</p>
<p>1** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 104</p>
<p>Den som företräder någon annan i en rättegång skall normalt förete<br>skriftlig fullmakt från den han eller hon företräder. Detta följer av<br>rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångsombud.</p>
<p>Enligt utredningens förslag skall någon fullmakt inte krävas för KO<br>utan KO:s behörighet skall i stället grundas på dennes beslut att biträda<br>den enskilde konsumenten. En sådan ordning medför dock vissa problem.<br>Konsumentens samtycke till KO:s biträde får förutsättas omfatta endast<br>KO:s egen medverkan och inte ett av denne anlitat ombud. För att KO<br>skall kunna sätta annan i sitt ställe torde det därför krävas författnings-<br>reglering eller fullmakt för KO med möjlighet att sätta annan i sitt ställe.<br>Vidare uppkommer frågan om när KO:s behörighet upphör om konsumen-<br>ten återkallar sitt medgivande. Skall den avgörande tidpunkten vara när<br>konsumenten återkallar sitt medgivande eller när KO beslutar att<br>frånträda? Dessa omständigheter talar mot att ha en ordning som avviker<br>från rättegångsbalkens bestämmelser om fullmakt. Enligt regeringens<br>uppfattning föreligger inte heller några tungt vägande praktiska skäl för<br>att ha en ordning som i detta avseende avviker från rättegångsbalken.</p>
<p>Det bör vara KO som avgör vilka praktiska och processuella former<br>som skall väljas. Om konsumenten inte accepterar KO:s beslut i dessa<br>hänseenden bör KO avstå från att medverka. Om utvecklingen i processen<br>ger anledning till det skall KO också kunna återkalla sitt beslut om<br>medverkan. Regeringen återkommer till detta i författningskommentaren.</p>
<p>En särskild fråga är hur KO skall ställa sig till frågan om en förlikning,<br>eventuellt aktualiserad av domstolen (jfr 42 kap. 17 § rättegångsbalken).<br>Om en sådan träffas leder inte tvisten till ett avgörande som kan fa<br>betydelse från prejudikatsynpunkt och därmed går alltså ett viktigt skäl för<br>KO:s medverkan förlorat. Från allmänna synpunkter är det emellertid bäst<br>förenligt med motiven för samhällets medverkan vid tvistlösning mellan<br>enskilda att KO medverkar också i förlikningsarbete.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h2>6 Rättegångskostnader och kostnader för KO:s<br>biträde</h2>
<h3>6.1 Konsumentens egna kostnader och konsumentens an-<br>svar för kostnaderna för KO:s biträde</h3>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall inte kunna förpliktas<br>ersätta staten kostnaderna för KO:s biträde och för av denne anlitat<br>ombud. Under den tid biträde lämnas av Konsumentombudsmannen<br>far konsumenten de förmåner som avses i 16-20 §§ rättshjälpslagen<br>(1996:1619). Kostnaden för konsumentens inställelse vid domstol<br>kan under vissa förutsättningar ersättas enligt 11 kap. 6 § rätte-<br>gångsbalken som träder i kraft samtidigt med den försökslag som<br>föreslås.</p>
<p>18</p>
<p>Utredningens forslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1996/1997:104<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har uttalat sig om<br>förslaget i denna del tillstyrker majoriteten förslaget. Sveriges advokat-<br>samfund menar att de föreslagna reglerna strider mot de skäl som anförts<br>för de nyligen beslutade ändringarna i rättshjälpssystemet och att det är<br>svårt att motivera varför en viss grupp skall komma i åtnjutande av helt<br>fritt rättsligt bistånd. Samfundet anser vidare att det kostnadsfria biträdet<br>ger upphov till en obalans i förhållandet mellan KO och den enskilde<br>konsumenten vid bestämmandet av hur den enskildes talan skall utformas.<br>Sveriges Köpmannaförbund anser att konsumenten bör betala en viss del<br>av sina kostnader.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Som tidigare nämnts kan den<br>omständigheten att den enskilde konsumenten i vissa fall riskerar att ådra<br>sig rättegångskostnader i en process verka avhållande på viljan att fora en<br>tvist till allmän domstol. Enligt regeringens mening är det viktigt att ha<br>ett system där risken för att ådra sig kostnader inte hindrar att mål av<br>allmänt intresse kommer under domstolsprövning när detta är befogat. Ur<br>den aspekten vore den bästa lösningen att förfarandet görs kostnadsfritt<br>for den enskilde konsumenten. Ett sådant system stämmer överens med<br>det yttersta syftet med att ge KO en möjlighet att biträda en enskild<br>konsument, nämligen att stärka konsumentintresset. Eftersom det är KO<br>som enligt den föreslagna ordningen avgör i vilka fall han eller hon skall<br>medverka, är risken for att konsumenten skall kunna missbruka systemet<br>inte heller särskilt stor.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda bör konsumenten inte kunna förpliktas<br>ersätta de kostnader som KO haft i anledning av sitt biträde. Dessa<br>kostnader kommer således inte heller att utgöra någon rättegångskostnad<br>for konsumenten.</p>
<p>När det gäller konsumentens egna kostnader for bl.a. bevisning är det<br>naturligt att knyta an till bestämmelserna om rättshjälp. Enligt den nya<br>rättshjälpslagen, som träder i kraft den 1 december 1997 (prop.<br>1996/97:9), betalar staten kostnaderna for juridiskt biträde och andra<br>kostnader såsom för bevisning. Rättshjälpen omfattar däremot inte<br>ersättning för motpartens rättegångskostnader eller ersättning for kostnad<br>för personlig inställelse vid domstol. I vissa fall kan dock kostnad for<br>personlig inställelse ersättas enligt 11 kap. 6 § rättegångsbalken. Med<br>hänsyn till att kostnaden for personlig inställelse normalt sett inte uppgår<br>till alltför höga belopp saknas anledning att frångå vad som kommer att<br>gälla enligt rättegångsbalken. Inte heller finns det skäl att införa någon<br>särbestämmelse i fråga om utredningskostnader, vilka enligt den nya<br>rättshjälpslagen inte skall kunna ersättas med mer än 10 000 kronor.<br>Konsumenten kan således själv få stå för kostnader för inställelse samt for<br>utredningskostnader utöver 10 000 kronor. Dessa kostnader kan konsu-<br>menten dock få ersättning for av motparten enligt reglerna i 18 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Sammantaget bör således enligt vår mening konsumenten fa de<br>förmåner som utgår enligt den nya rättshjälpslagen med undantag for 19</p>
<p>ersättning for biträdeskostnader. Övriga bestämmelser i rättshjälpslagen<br></p>
<p>blir inte tillämpliga. Någon rättshjälpsavgift kommer således inte att Prop. 1996/1997:104<br>belasta den enskilde konsumenten.</p>
<p>Om KO av någon anledning avsäger sig sitt uppdrag eller om konsu-<br>menten inte längre önskar bli företrädd av KO. bör konsumenten själv få<br>svara för de kostnader som uppstår därefter. En fråga i det sammanhanget<br>är hur man bör behandla de kostnader som kan ha uppkommit under den<br>tid KO företrätt konsumenten och för vilka ersättning har betalats av<br>allmänna medel. Om en enskild, vars talan förs av JämO eller DO, skulle<br>återkalla sitt medgivande att låta sig företrädas svarar respektive<br>myndighet för de kostnader som uppkommit under den tid biträde<br>lämnats. Det finns inget skäl att ha en annan lösning för de fall när KO<br>företräder en enskild.</p>
<p>Det är tänkbart att KO inträder i en process vid domstol som redan har<br>pågått under en kortare eller längre tid. Frågan är då hur man skall förfara<br>med de kostnader som kan ha uppkommit för konsumenten innan KO<br>beslutat lämna denne sitt biträde. Här kan paralleller dras med vad som<br>gäller för den som har rättshjälp. De kostnader en rättssökande har haft<br>innan rättshjälp beviljats får denne stå för själv. Det finns ingen anledning<br>att ha en annan reglering här. Sådana tidigare uppkomna kostnader bör<br>konsumenten således enligt vår mening svara för själv. Dessa kostnader<br>kan han eller hon emellertid fa ersättning för av motparten enligt reglerna<br>i 18 kap. rättegångsbalken.</p>
<h3>6.2 Ansvaret för motpartens kostnader och näringsidkarens<br>ansvar för kostnaderna för KO:s biträde</h3>
<p>Regeringens förslag: I de fall konsumenten enligt bestämmelserna<br>i rättegångsbalken är skyldig att ersätta näringsidkarens rättegångs-<br>kostnader skall dessa i stället betalas av staten. De kostnader som<br>KO haft i anledning av sitt biträde skall som huvudregel stanna på<br>staten oavsett utgången i målet. Näringsidkaren skall inte heller<br>behöva betala kostnaden för de förmåner som konsumenten fatt<br>enligt 3 § i den föreslagna lagen.</p>
<p>Utredningens förslag: I fråga om konsumentens ansvar för näringsid-<br>karens kostnader stämmer utredningens förslag i huvudsak överens med<br>regeringens. I fråga om kostnadsfördelningen i övrigt har utredningen<br>föreslagit följande. Om näringsidkaren skulle förlora ett mål skall rätten<br>kunna låta vardera part stå sin rättegångskostnad. En förutsättning skall<br>dock vara att näringsidkaren hade skälig anledning att fa sin sak prövad.<br>För det fall att näringsidkaren förlorar målet och rättegångskostnaderna<br>inte skall kvittas skall näringsidkaren ersätta staten dels för vad som har<br>utgått av allmänna medel för t.ex. bevisning, dels kostnaden för KO:s<br>arbete.</p>
<p>Remissinstanserna: I fråga om den enskilde konsumentens ansvar för<br>näringsidkarens rättegångskostnader är alla utom en av de remissinstanser<br></p>
<p>20</p>
<p>som uttalat sig i huvudsak positiva till utredningens förslag. Konsument- Prop. 1996/1997:104<br>verket påtalar dock att konsumentens ställning i kostnadshänseende är<br>försvagad i vissa specialfall. Som exempel på detta nämner Konsument-<br>verket att den enskilde konsumenten kan komma att bli skyldig att betala<br>näringsidkarens rättegångskostnader om KO:s medverkan enligt lagen har<br>upphört, eftersom de särskilda fördelningsreglerna då inte längre är<br>tillämpliga. Sveriges Köpmannaförbund anser att ansvaret för näringsid-<br>karens rättegångskostnader bör delas mellan KO och den enskilde<br>konsumenten.</p>
<p>Vad gäller den slutliga fördelningen av rättegångskostnaderna mellan<br>parterna är de remissistanser som uttalat sig positiva till den föreslagna<br>huvudregeln eller lämnar den utan erinran. Vissa remissinstanser anser<br>dock att det av lagtexten med större tydlighet bör framgå att huvudregeln<br>är att rättegångskostnaderna skall kvittas i de fall konsumenten vinner<br>målet. Sveriges Industriförbund vänder sig vidare mot att kvittning skall<br>kunna underlåtas om en tillämpning av bestämmelserna leder till ett för<br>konsumenten oskäligt resultat.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge befarar att de lättnader som<br>näringsidkarna får enligt förslaget inte är tillräckliga för att motivera<br>näringsidkare att föra en process i flera instanser och att det därför torde<br>förutsättas att också företagens branschorganisationer medverkar till att så<br>kan ske. Svenska Bankföreningen anser att näringsidkaren aldrig skall<br>behöva stå för mer än sina egna kostnader. Sveriges advokatsamfund anser<br>att förslaget bör kompletteras med utökade möjligheter för mindre<br>näringsidkare att erhålla bidrag till sina egna kostnader.</p>
<p>Bakgrund: En part som förlorar ett mål skall enligt rättegångsbalken<br>som huvudregel ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Om den part<br>som vinner har inlett rättegången utan att motparten har gett anledning till<br>detta eller om den vinnande parten på annat sätt uppsåtligen eller genom<br>försummelse har föranlett onödig rättegång kan han eller hon emellertid<br>bli skyldig att ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Om en parts<br>yrkande bifalls endast till viss del kan ersättningen för rättegångs-<br>kostnaderna jämkas. I vissa fall kan rättegångskostnaderna kvittas, dvs.<br>vardera parten far stå för sina rättegångskostnader. Om en part genom<br>vårdslös eller försumlig processföring vållat kostnad för motparten är han<br>eller hon skyldig att ersätta sådan kostnad, oavsett hur rättegångskost-<br>naderna i övrigt fördelas.</p>
<p>Ersättning för rättegångskostnad skall fullt ut motsvara kostnaden för<br>rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud<br>eller biträde, såvitt kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande<br>av partens rätt. Ersättning skall även betalas för partens arbete och<br>tidsspillan i anledning av rättegången.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av samma skäl som regeringen nyss<br>anfört i fråga om konsumentens egna kostnader, bör staten, när en<br>näringsidkare har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader, svara för<br>dessa kostnader i stället för konsumenten. En sådan ordning är till fördel<br>även för näringsidkaren, eftersom denne oavsett konsumentens ekono-<br>miska förhållanden tillförsäkras ersättning för de rättegångskostnader 21</p>
<p>domstolen tillerkänner honom. Detta bör gälla även om KO avträtt som<br></p>
<p>ombud såvitt avser rättegångskostnader som uppstått före och under tiden Prop. 1996/1997:104<br>för KO:s medverkan. Rättegångskostnader som uppstår därefter bör dock<br>konsumenten själv få stå för.</p>
<p>Eftersom KO kommer att föra en process i första hand för att få fram<br>prejudikat kommer målet som regel att ha intresse utöver det enskilda<br>fallet och röra svårbedömda rättslägen. Med hänsyn härtill, men även för<br>att främja näringsidkarens vilja att driva ett mål av principiellt intresse,<br>bör huvudregeln vara att näringsidkaren inte behöver betala KO:s<br>kostnader när konsumenten vinner målet. Regeringen anser däremot inte<br>att det för närvarande föreligger tillräckliga skäl för att ge näringsidkaren<br>lättnader i fråga om ansvaret för konsumentens rättegångskostnader.</p>
<p>Den föreslagna ordningen innebär att näringsidkaren oavsett utgången i<br>målet inte skall behöva betala KO:s kostnader. I vissa fall bör dock<br>näringsidkaren kunna förpliktas att betala kostnaderna för KO:s med-<br>verkan eller en del därav. Lagrådet har invänt mot att näringsidkarens<br>ersättningsskyldighet kopplas till rekvisitet "skälig anledning att få tvisten<br>prövad" och därvid gjort en koppling till bestämmelsen i 2 § i den<br>föreslagna lagen om att KO:s biträde skall avse tvister som är av<br>betydelse för rättstillämpningen eller om det annars finns särskilda skäl.<br>Enligt Lagrådet skulle en strikt tolkning av denna bestämmelse innebära<br>att ersättningsskyldighet för näringsidkaren knappast skulle föreligga i<br>andra fall än då förutsättningar för KO:s medverkan inte varit uppfyllda.<br>Mot den valda kopplingen talar enligt Lagrådet vidare det förhållandet att<br>en näringsidkare aldrig skulle kunna åläggas ersättningsskyldighet i mål<br>som på grund av prejudikatvärdet eller liknande anledning funnits skäl att<br>pröva, eftersom bestämmelserna i 18 kap. 6 § rättegångsbalken inte är<br>tillämpliga på KO:s kostnader.</p>
<p>Regeringen instämmer i vad Lagrådet har anfört i denna del. Näringsid-<br>karens ersättningsskyldighet för KO:s kostnader kan därför i stället<br>lämpligen kopplas till fall då näringsidkaren brustit i sin processföring.<br>Regeringen föreslår sålunda att näringsidkaren skall vara skyldig att<br>ersätta staten för kostnad som näringsidkaren vållat KO genom vårdslös<br>eller försumlig processföring.</p>
<p>Näringsidkaren bör inte behöva betala kostnaderna för de rättshjälps-<br>förmåner som konsumenten enligt förslaget skall kunna få. Enligt den nya<br>rättshjälpslagen skall motparts ersättningsskyldighet endast omfatta<br>kostnader som avser ersättning till rättshjälpsbiträde och den rättssökandes<br>rådgivningsavgift. Det finns inte skäl att ha någon avvikande reglering<br>här.</p>
<h2>7 De s.k. småmålen</h2>
<p>Regeringens förslag: De mål där Konsumentombudsmannen deltar<br>som ombud för enskilda konsumenter undantas från de särskilda<br>reglerna om s.k. småmål i 1 kap. 3 d §, 10 kap. 8 a § och 18 kap.<br>8 a § rättegångsbalken.</p>
<p>22</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Prop. 1996/1997:104<br>Utredningen har föreslagit att de mål där KO deltar som ombud för<br>enskilda konsumenter skall undantas från samtliga bestämmelser om s.k.</p>
<p>småmål.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig är positiva till<br>förslaget.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Det finns en särskild processordning<br>för de s.k. småmålen (se avsnitt 4). Småmålsreglema är utformade med<br>tanke på att parterna inte skall behöva juridiskt biträde. På så sätt skall<br>parternas kostnader hållas nere. När bestämmelserna infördes var avsikten<br>att målen i stor utsträckning skulle avgöras genom rättens förliknings-<br>verksamhet.</p>
<p>För småmålen finns särskilda bestämmelser om bl.a. rättens samman-<br>sättning, rättegångskostnader och forum i konsumentmål. En tillämpning<br>av dessa bestämmelser i mål där KO biträder en enskild konsument är<br>enligt regeringens mening inte lämplig. Reglerna bör vara sådana att de<br>inte försvårar för näringsidkaren att i de mål där KO biträder motparten<br>låta sig företrädas av ett kvalificerat ombud. De särskilda reglerna om<br>rättegångskostnader som regeringen har föreslagit kan svårligen förenas<br>med de begränsningar i detta hänseende som gäller för småmålen. Mål där<br>KO bistår konsumenten torde också i vissa fall vara så svårbedömda och<br>kvalificerade att tre domare bör ha möjlighet att delta i tingsrättens<br>avgörande. I fråga om den särskilda forumregeln om att en konsument<br>kan väcka talan vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist<br>anser regeringen att det inte är motiverat att tillämpa denna i mål där KO<br>biträder en enskild konsument, i vart fall inte om KO beslutat att biträda<br>konsumenten innan talan har väckts. I enlighet med vad Lagrådet anfört<br>anser regeringen däremot inte att det är nödvändigt att undanta de mål i<br>vilka KO biträder enskilda konsumenter från övriga bestämmelser som<br>särregleringen rörande småmålen omfattar.</p>
<p>De särskilda reglema om småmål i fråga om rättens sammansättning,<br>rättegångskostnader och forum i konsumentmål bör således inte tillämpas<br>i de mål där KO deltar som ombud för enskilda konsumenter. Detta bör<br>gälla även om KO inträder i ett pågående mål som handläggs enligt<br>reglema om småmål. I en sådan situation bör således målet lottas om och<br>handläggas enligt reglema för ordinära tvistemål i enlighet med vad vi<br>nyss sagt. Om KO därefter skulle besluta att avträda som ombud torde<br>målet däremot inte kunna lottas om för att återigen handläggas enligt<br>småmålsreglema (se prop. 1973:87 s. 175; NJA II 1973 s. 746 och NJA<br>1982 s. 723).</p>
<p>Om ett mål överförs till att handläggas enligt reglema för ordinära<br>tvistemål torde de rättegångskostnadsregler som gäller för sådana mål vara<br>att tillämpa även i fråga om kostnader som uppstått före det att målet<br>lottades om.</p>
<p>23</p>
<h2>8 Sekretess</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Regeringens förslag: Sekretess skall gälla för vissa uppgifter i<br>ärende hos Konsumentombudsmannen där denne deltar som ombud<br>för enskilda konsumenter.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: I denna del har endast en remissinstans yttrat sig.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: 1 sekretesslagen (1980:100) finns<br>bestämmelser om sekretess för uppgifter hos myndigheter med anledning<br>av deras rättstvister om det kan antas att det allmännas ställning som part<br>försämras om uppgiften röjs (se t.ex. 6 kap. 7 § sekretesslagen). Motsva-<br>rande sekretess gäller hos Justitiekanslem i myndighetens verksamhet för<br>att bevaka statens rätt (11 kap. 4 § fjärde stycket sekretesslagen). Dessa<br>bestämmelser tar sikte endast på situationer där det allmänna är part. En<br>enskild part som företräds av KO i en rättstvist bör beredas ett likartat<br>skydd. Sekretess bör därför gälla hos KO för uppgifter som myndigheten<br>har fatt i anledning av det lämnade biträdet om det kan antas att den<br>enskildes ställning som part försämras om uppgiften röjs.</p>
<p>Hos KO kan det i samband med en tvist också finnas uppgifter om<br>enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden som inte är av sådan<br>natur att sekretess kommer att gälla i enlighet med vad som har före-<br>slagits nyss, och vilkas röjande kan förorsaka skada eller men för den<br>enskilde. För uppgifter av denna art gäller enligt 9 kap. 21 § sekretessla-<br>gen sekretess hos JämO och DO i ärenden enligt jämställdhetslagen<br>(1991:433) respektive lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering om det<br>kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. En<br>motsvarande sekretess bör gälla hos KO när denne företräder en enskild<br>konsument.</p>
<h2>9 Kostnader</h2>
<p>Syftet med en försöksverksamhet med en medverkan av KO i vissa<br>konsumenttvister är som framgått tidigare främst att främja prejudikat-<br>bildningen på konsumentområdet. Ett klarare rättsläge på området kommer<br>sannolikt i ett längre perspektiv att leda till besparingar för det allmänna.<br>I ett kortare perspektiv leder dock förslaget till vissa smärre kostnadsök-<br>ningar.</p>
<p>KO:s arbetsuppgifter enligt förslaget kommer inte bara att bestå i att<br>förbereda och utföra talan i enskilda ärenden. En hel del tid kan<br>förväntas gå åt till att välja ut de fall som skall drivas. Med hänsyn till att<br>det årliga antalet ärenden i vilka KO kommer att medverka enligt lagen<br>kan bedömas bli mycket begränsat bör en smärre personalförstärkning<br>vara tillräcklig för KO:s aktiva medverkan i domstol. De ökade kostnader<br></p>
<p>24</p>
<p>för KO:s verksamhet som förslaget leder till kan finansieras av de medel Prop. 1996/1997:104<br>som anslagits till Konsumentverket på området för finansiella tjänster<br>(prop. 1995/96:82, bet. 1995/96:LU10, rskr. 1995/96:81).</p>
<p>Införandet av den nya ordningen medför sannolikt en viss ökad arbets-<br>börda och därmed ökade kostnader för domstolarna. En del av de mål<br>som KO kommer att medverka i skulle dock sannolikt ha kommit under<br>domstolsprövning även utan KO:s medverkan. Med hänsyn till detta och<br>till beräknat antal mål torde därför denna kostnadsökning endast bli<br>marginell. Förslaget innebär också ett visst åtagande för staten i fråga om<br>rättegångskostnader. Med hänsyn till det mycket begränsade antalet mål<br>kan kostnadsökningarna i form av rättegångskostnader också förväntas bli<br>låga.</p>
<h2>10 Författningskommentar</h2>
<h3>10.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet avseende med-<br>verkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister</h3>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om Konsumentombudsmannens<br>medverkan i vissa tvister mellan konsumenter och näringsidkare och om<br>rättegången i sådana fall.</p>
<p>1 paragrafen anges det huvudsakliga innehållet i lagen.</p>
<p>2 § I en tvist mellan en konsument och en näringsidkare, som gäller en<br>finansiell tjänst, får Konsumentombudsmannen biträda konsumenten<br>såsom ombud vid allmän domstol och kronofogdemyndighet om tvisten är<br>av betydelse för rättstillämpningen eller om det annars finns särskilda<br>skäl för det.</p>
<p>Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om Konsumen-<br>tombudsmannens (KO) medverkan i tvister.</p>
<p>Det är KO som beslutar om han eller hon skall medverka enligt lagen.<br>KO prövar således ensam om de i paragrafen angivna förutsättningarna<br>är uppfyllda. Någon särskild bestämmelse om detta har inte ansetts<br>nödvändig.</p>
<p>Enligt paragrafen tillämpas lagens bestämmelser på tvister mellan<br>konsumenter och näringsidkare. Begreppen konsument och näringsidkare<br>har samma innebörd som i annan konsumentlagstiftning. En redogörelse<br>för innebörden av begreppen finns bl.a. i förarbetena till avtalsvillkorsla-<br>gen (se prop. 1994/95:17 s. 29 ff.).</p>
<p>KO:s medverkan skall till en början ske i en försöksverksamhet som<br>skall avse tvister som rör finansiella tjänster. Med begreppet finansiella<br>tjänster avses främst sådana tjänster som tillhandahålls av de finansiella<br>instituten, som t.ex. banker, finansbolag, försäkringsbolag och värde-<br>pappersinstitut. Dessutom erbjuder detaljhandeln och bensinbranschen<br>finansiella tjänster genom att erbjuda bl.a. kontokortstjänster.</p>
<p>Området finansiella tjänster omfattar bl.a. följande. Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Insättningar och sparande: inlåningskonton, fonder, obligationer och andra<br>värdepapper, pensionssparande.</p>
<p>Betaltjänster: gireringar, kontokort, smartkort, checker.</p>
<p>Konsumentkrediter: kreditköp, blanco- och borgenslån, boendekrediter.</p>
<p>Försäkringar: sak- och personförsäkring.</p>
<p>Det är konsumenten som är part och huvudman medan KO företräder<br>honom eller henne som ombud. I fråga om KO:s behörighet att företräda<br>konsumenten gäller rättegångsbalkens fullmaktsregler. KO har samma<br>befogenheter och skyldigheter som tillkommer ett ombud enligt reglema<br>i rättegångsbalken.</p>
<p>Att KO skall medverka som konsumentens ombud innebär att han eller<br>hon skall förbereda och utföra konsumentens talan och biträda denne såväl<br>före som efter en process. KO:s medverkan före processen kan t.ex. avse<br>kontakt med konsumentens motpart för att inhämta dennes inställning till<br>konsumentens anspråk. Det kan också gälla rättsutredningar och in-<br>hämtande av andra erforderliga fakta. KO:s medverkan efter en process<br>kan t.ex. avse att förklara innehållet i en dom och att diskutera frågan om<br>ett avgörande skall överklagas eller inte.</p>
<p>KO medverkar sålunda i stort sett på samma sätt som andra ombud. I<br>fråga om de närmare formerna för KO:s medverkan och KO:s förhållande<br>till konsumenten och till dennes motpart samt till domstolen kan Sveriges<br>advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed vara till viss<br>ledning. Det finns inte något som hindrar att KO för konsumentens<br>räkning träffar förlikning med näringsidkaren. Det förutsätts dock att KO<br>inför beslutet att företräda konsumenten har bedömt saken vara av det slag<br>att den bör avgöras av domstol.</p>
<p>Inget hindrar KO att anlita ombud för såväl processförberedelsema som<br>själva processandet. Regler angående detta far tas in i Konsumentverkets<br>instruktion. Det förutsätts dock att talan normalt utförs av en tjänsteman<br>vid myndigheten.</p>
<p>För KO:s medverkan krävs att konsumenten ger KO fullmakt. Fullmak-<br>ten kan återkallas när som helst.</p>
<p>KO kan på eget initiativ frånträda uppdraget. En anledning till detta kan<br>vara exempelvis att konsumenten har lämnat felaktiga uppgifter eller att<br>KO till skillnad från konsumenten anser att målet efter domstolens<br>avgörande inte bör överklagas till högre instans.</p>
<p>Vidare gäller att utgången i tvisten bedöms vara av betydelse för<br>rättstillämpningen eller att det annars föreligger särskilda skäl för KO:s<br>medverkan. Som ett exempel på när särskilda skäl skall anses föreligga<br>kan nämnas att tvisten allmänt är av betydelse för en större grupp<br>konsumenter.</p>
<p>En situation där KO skall kunna medverka i en tvist där ett stort antal<br>konsumenter berörs, är om näringsidkaren i civilrättsligt hänseende inte<br>följer en dom där KO har fört talan vid Marknadsdomstolen enligt<br>avtalsvillkorslagen eller där likartade skador på grund av otillbörlig<br>marknadsföring drabbat en grupp konsumenter.</p>
<p>En omständighet som inte skall tillmätas någon självständig betydelse 26</p>
<p>för frågan om KO skall delta är att målet rör en tvist som är av stor<br></p>
<p>ekonomisk betydelse. Inte heller skall KO kunna ta sig an mål enbart av Prop. 1996/1997:104<br>den anledningen att den enskilde av någon anledning befinner sig i en i<br>ekonomiskt eller personligt hänseende pressande situation.</p>
<p>KO skall kunna medverka vid allmän domstol och kronofogdemyndig-<br>het.</p>
<p>3 § Under den tid som Konsumentombudsmannen är ombud enligt denna<br>lag skall konsumenten få de förmåner som avses i 16-20 §§ rättshjälpsla-<br>gen (1996:1619). Kostnaderna för dessa förmåner skall stanna på staten.</p>
<p>Konsumentombudsmannen beslutar om sådan utredning som avses i 17 §<br>rättshjälpslagen samt om ersättning till den som medverkat vid ut-<br>redningen.</p>
<p>Enligt första stycket far en konsument under den tid som biträde lämnas<br>av KO de förmåner som motsvarar dem som enligt 16—20 §§ rätts-<br>hjälpslagen tillkommer den som har beviljats rättshjälp. Det gäller bl.a.<br>kostnader for bevisning vid allmän domstol, utredningskostnader samt an-<br>sökningsavgifter. Ersättning för bevisning betalas som regel enligt<br>bestämmelserna i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna<br>medel till vittnen m.m. Konsumenten är heller inte skyldig att ställa<br>säkerhet för att fa till stånd kvarstad eller någon annan liknande åtgärd.<br>I dessa fall svarar staten för den skada som kan tillfogas motparten genom<br>åtgärden.</p>
<p>Kostnaderna för förmånerna skall stanna på staten. Detta stämmer<br>överens med vad som gäller enligt rättshjälpslagen (se avsnitt 6.2 ).</p>
<p>Kostnaden för konsumentens resa och uppehälle ersätts inte enligt denna<br>bestämmelse. Dessa kostnader kan ersättas av allmänna medel om det i<br>enlighet med 11 kap. 6 § rättegångsbalken är skäligt med hänsyn till<br>konsumentens ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i<br>samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt (se prop.<br>1996/97:9). Om dessa kostnader inte ersätts enligt 11 kap. 6 § rättegångs-<br>balken kan konsumenten i stället fa ersättning av motparten enligt<br>reglema i 18 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>KO:s biträde tiil konsumenten skall vara kostnadsfritt för denne. Detta<br>gäller såväl kostnaderna för KO:s egna tjänstemän som för eventuellt av<br>KO anlitat ombud.</p>
<p>Konsumentens rätt till ersättning enligt denna paragraf gäller endast<br>kostnader som har uppkommit efter det att KO har beslutat att medverka<br>enligt denna lag. Om konsumenten har haft kostnader som hänför sig till<br>tiden dessförinnan far han eller hon själv svara för dem. Detta motsvarar<br>vad som gäller för den som har beviljats rättshjälp. Sådana kostnader kan<br>dock konsumenten fa ersättning för av motparten enligt reglema i 18 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Om KO beslutar att inte längre företräda konsumenten eller om konsu-<br>menten anmäler att han eller hon själv eller genom någon annan vill föra<br>sin talan far konsumenten själv stå för kostnader som uppkommer<br>därefter. Enligt rättshjälpslagen kan den vars rättshjälp upphör bli skyldig<br>att själv bära kostnaderna för denna, vilket kan innebära att de förmåner 27</p>
<p>han eller hon erhållit skall återbetalas. Någon återbetalningsskyldighet har<br></p>
<p>inte ansetts erforderlig i de fall då KO:s biträde enligt denna lag har Prop. 1996/1997:104<br>upphört.</p>
<p>Enligt andra stycket är det KO som beslutar i fråga om sådan utredning<br>som avses i 17 § rättshjälpslagen och om ersättning enligt samma<br>paragraf.</p>
<p>4 § Om Konsumentombudsmannen enligt denna lag biträder en konsu-<br>ment vid talan i allmän domstol skall bestämmelserna om tvistemål om<br>mindre värden i 1 kap. 3 d §, 10 kap. 8 a § och 18 kap. 8 a § rätte-<br>gångsbalken inte tillämpas.</p>
<p>Enligt paragrafen skall de särskilda reglema om s.k småmål i fråga om<br>rättens sammansättning, rättegångskostnader och forum i konsumentmål<br>inte tillämpas när KO biträder en konsument. Detta innebär att rätten kan<br>bestå av tre domare vid det slutliga avgörandet och att rättegångskost-<br>naderna kan ersättas fullt ut enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken.<br>Bestämmelsen innebär också, i vart fall om KO beslutat medverka enligt<br>lagen innan konsumenten väcker talan vid allmän domstol, att den<br>särskilda forumregeln i 10 kap. 8 a § rättegångsbalken om att en<br>konsument kan väcka talan vid rätten i den ort där konsumenten har sitt<br>hemvist inte kan tillämpas.</p>
<p>Om målet har börjat handläggas enligt det särskilda förfarandet för<br>småmål skall, om KO inträder i tvisten först efter det att talan väckts,<br>målet till följd av denna bestämmelse - i enlighet med vad som närmare<br>utvecklats i avsnitt 7 - överföras till ordinär handläggning.</p>
<p>5 § Om konsumenten enligt bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken<br>är skyldig att ersätta näringsidkaren dennes rättegångskostnader skall<br>staten i stället för konsumenten förpliktas betala dessa kostnader. Staten<br>svarar dock inte för näringsidkarens kostnader som uppstått efter det att<br>Konsumentombudsmannen upphört att vara ombud och näringsidkaren<br>underrättats om detta.</p>
<p>Om näringsidkaren genom handlande som avses i 18 kap. 6 § rätte-<br>gångsbalken föranlett uppskov i målet eller på annat sätt vållat kostnad<br>för Konsumentombudsmannen är näringsidkaren skyldig att ersätta staten<br>sådan kostnad.</p>
<p>I paragrafens första stycke regleras ansvaret för näringsidkarens rätte-<br>gångskostnader i de fall konsumenten enligt 18 kap. rättegångsbalken är<br>skyldig att ersätta dessa.</p>
<p>Rättegången i de mål där KO biträder en konsument enligt denna lag<br>skall i huvudsak följa reglema i rättegångsbalken. Detta innebär att om<br>näringsidkaren vinner målet skall han enligt huvudregeln i 18 kap. 1 §<br>rättegångsbalken fa ersättning för sina rättegångskostnader. Ersättningen<br>skall enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken fullt ut motsvara kostnaderna för<br>rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud<br>eller biträde.</p>
<p>Enligt första meningen i förevarande stycke skall domstolen, när den 28</p>
<p>dömer i mål av denna art, i de fall konsumenten enligt rättegångsbalken<br></p>
<p>skulle vara skyldig att helt eller delvis ersätta näringsidkaren dennes Prop. 1996/1997:104<br>rättegångskostnader ålägga staten att i stället för konsumenten betala<br>denna kostnad. Detta skall ske oavsett när KO har inträtt i processen.</p>
<p>Av andra meningen följer att staten inte svarar för näringsidkarens<br>rättegångskostnader som uppstått efter det att KO upphört att vara ombud<br>och näringsidkaren underrättats om detta. Dessa kostnader får således<br>konsumenten själv svara för.</p>
<p>I andra stycket finns regler om näringsidkarens ansvar för KO:s<br>kostnader. Dessa skall som regel stanna på staten oavsett utgången i<br>målet. Om näringsidkaren på grund av vårdslös eller försumlig process-<br>föring har vållat kostnader för KO är näringsidkaren enligt denna<br>bestämmelse dock skyldig att ersätta staten för dessa kostnader.</p>
<p>I fråga om näringsidkarens ansvar för konsumentens rättegångskostnader<br>gäller reglema i 18 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>6 § Om en konsument har beviljats rättshjälp enligt rättshjälpslagen<br>(1996:1619) skall rättshjälpen upphöra om Konsumentombudsmannen<br>beslutar att biträda konsumenten. Konsumenten skall i sådant fall endast<br>betala rättshjälpsavgifi.</p>
<p>En konsument som företräds av KO enligt denna lag skall inte beviljas<br>rättshjälp i den aktuella rättsliga angelägenheten. Om rättshjälp har<br>beviljats tidigare skall den upphöra. I sådant fall behöver konsumenten<br>endast betala rättshjälpsavgifi enligt bestämmelserna i 23-25 §§ rätts-<br>hjälpslagen. Bestämmelsen i andra meningen har tillkommit för att det<br>klart skall framgå att konsumenten i detta fall inte är skyldig att betala<br>några kostnader utöver själva rättshjälpsavgiften.</p>
<p>KO skall kontrollera om konsumenten har rättshjälp. Om så är fallet skall<br>KO meddela detta till den myndighet som har att fatta beslut i rättshjälps-<br>frågan. Har konsumentens rättshjälp upphört när talan väcks vid allmän<br>domstol skall KO upplysa domstolen om att konsumenten haft rättshjälp<br>i den rättsliga angelägenheten. Regler angående detta far tas in i Konsu-<br>mentverkets instruktion. Avträder KO som ombud är det åter möjligt för<br>konsumenten att fa rättshjälp om förutsättningarna härför är uppfyllda.</p>
<p>7 § Konsumentombudsmannens beslut enligt denna lag far inte över-<br>klagas.</p>
<p>De beslut som kan komma i fråga enligt denna lag är beslut att biträda<br>respektive frånträda samt beslut om att utredning skall företas och om<br>ersättning för sådan utredning. Dessa beslut kan inte överklagas.</p>
<h3>10.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>8 kap. 25 §</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsumentombudsmannen i ärende enligt lagen<br>(1997:000) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentom-<br></p>
<p>budsmannen i vissa tvister för uppgift som tillkommit eller inhämtats med Prop. 1996/1997:104<br>anledning av en rättstvist enligt lagen, om det kan antas att den enskildes</p>
<p>ställning som part i tvisten försämras om uppgiften röjs.</p>
<p>Paragrafen, som är ny, innebär att sekretess gäller för uppgifter som avser<br>de rättstvister där KO företräder en enskild konsument enligt lagen om<br>försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i<br>vissa tvister, om det kan antas att den enskildes ställning som part i<br>tvisten försämras om uppgiften röjs.</p>
<p>De uppgifter för vilka sekretess gäller kan härröra från myndigheten<br>själv eller vara införskaffade utifrån. För att uppgiften skall anses ha<br>tillkommit eller inhämtats med anledning av rättstvist krävs att det mellan<br>uppgiften och tvisten finns ett sådant samband som fallet är med t.ex.<br>rättsutredningar, värderingsutlåtanden, uppgifter om bevisning och<br>förhandlingstekniska överväganden som hänför sig till en rättstvist. Ordet<br>rättstvist avser både pågående och möjligen blivande rättstvister.</p>
<p>Någon bestämmelse om tidsbegränsning av sekretessen har inte ansetts<br>erforderlig eftersom risken för skada som regel upphör i och med att<br>tvisten avslutats. Sekretess för uppgifterna kan dock i vissa fall även<br>härefter komma att föreligga enligt den föreslagna bestämmelsen i 9 kap.<br>21 § sekretesslagen. Om KO frånträder sitt uppdrag trots att tvisten ännu<br>inte avslutats gäller sekretess tills så sker.</p>
<p>9 kap. 21 §</p>
<p>Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller Jäm-<br>ställdhetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om<br>enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att<br>den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och<br>Nämnden mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1994:134) mot<br>etnisk diskriminering för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikapp-<br>ombudsmannen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsumentombudsmannen i ärende enligt lagen<br>(1997:000) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentom-<br>budsmannen i vissa tvister för uppgift om enskilds personliga eller<br>ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada<br>eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>7 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Av ett nytt fjärde stycke framgår att uppgifter som KO far del av i den<br>verksamhet som bedrivs med stöd av den föreslagna lagen om för-<br>söksverksamhet avseende medverkan av KO i vissa tvister skall omfattas<br>av sekretess, om uppgifterna rör någons personliga eller ekonomiska<br>förhållanden och om det kan antas att den enskilde lider skada eller men</p>
<p>30</p>
<p>om uppgiften röjs. Sekretessen omfattar därigenom alla typiskt sett Prop. 1996/1997:104<br>känsliga uppgifter om enskildas såväl personliga som ekonomiska<br>förhållanden. Bestämmelsen har utformats efter förebild av de sekretess-<br>regler som gäller hos vissa andra ombudsmän. Bestämmelsen har sålunda<br>ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att en presumtion gäller för offentlig-<br>het.</p>
<h3>10.3 Ikraftträdande m.m.</h3>
<p>Den nya lagen och ändringen i sekretesslagen skall träda i kraft den 1<br>december 1997 i samband med att den nya rättshjälpslagen träder i kraft.</p>
<p>31</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet</h2>
<h3>Konsumentskyddet</h3>
<p>Konsumentpolitiken i Sverige har långa traditioner. Ett av de övergripande<br>målen är att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på<br>marknaden. Härvid utövar många myndigheter och andra offentliga organ<br>verksamhet av betydelse för konsumenterna, t.ex. Konsumentverket och<br>Allmänna reklamationsnämnden (ARN).</p>
<p>Konsumentlagstiftningen är i huvudsak av civilrättslig eller mark-<br>nadsrättslig natur. De civilrättsliga reglema är inriktade på att stärka<br>enskilda konsumenters ställning i förhållande till näringsidkare och ger<br>anvisningar om hur en tvist skall eller bör lösas. Den marknadsrättsliga<br>lagstiftningen syftar till att stärka konsumentkollektivets ställning genom<br>ingripanden mot näringsidkare från det allmännas sida. Här har Konsu-<br>mentombudsmannen (KO) en viktig uppgift genom dennes möjligheter att<br>väcka talan om förbud eller förelägganden.</p>
<p>Konsumentpolitiskt arbete bedrivs även inom EU. Särskilda konsument-<br>politiska program och direktiv har antagits och en rad direktivförslag som<br>rör konsumentområdet är under beredning.</p>
<h3>De finansiella tjänsterna</h3>
<p>Ett område som på senare tid har tilldragit sig ett särskilt intresse såväl<br>i Sverige som inom EU avser de finansiella tjänsterna. På detta område<br>har de senaste åren skett en snabb utveckling. Kreditmarknaden har<br>avreglerats, vilket inneburit ökad konkurrens på marknaden. T.ex. erbjuder<br>detaljhandeln kunder att ha pengar på räntebärande kundmedelskonton.<br>Den utveckling som har skett har inneburit fördelar för den enskilde, bl.a.<br>genom ökat utbud och större valfrihet. Det har emellertid blivit svårare för<br>den enskilde att göra rätt val ur det stora utbudet och riskerna för att<br>konsumenterna erhåller bristande information har ökat. Många konsumen-<br>ter har också hamnat i s.k. skuldfällor. Eftersom de finansiella tjänsterna<br>i många fall rör sig om stora belopp och långsiktiga åtaganden innebär de<br>stora ingrepp i den enskildes ekonomi.</p>
<p>I anledning av de konsumentproblem som har uppstått har en rad<br>reformer genomförts för att stärka konsumenternas ställning. Ett exempel<br>är att en ny avtalsvillkorslag har införts som numera omfattar även<br>avtalsvillkor på det finansiella området. Skuldsaneringslagen, som ger en<br>enskild person möjlighet att befrias från sina skulder, är ett annat<br>exempel.</p>
<p>I propositionen 1995/96:82 Ökat ansvar för Konsumentombudsmannen<br>och Konsumentverket på området finansiella tjänster redovisar regeringen<br>sina synpunkter på de ytterligare åtgärder som behöver vidtas inom<br>området. Bl.a. nämns att möjligheterna för KO att i ökad utsträckning<br>företräda konsumenterna när det gäller finansiella tjänster snabbt bör</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>32</p>
<p>utredas.</p>
<p>Inom området för finansiella tjänster anses finnas behov av att fa fram<br>vägledande avgöranden. Det beror bl.a. på att den nya lagstiftningen inom<br>området behöver fyllas ut med vägledande avgöranden.</p>
<h3>Tvistlösningen</h3>
<p>En viktig del av det konsumentpolitiska arbetet syftar till att underlätta för<br>konsumenterna att ta till vara sin rätt när det uppstår en tvist med en<br>näringsidkare. En konsument har möjlighet att vända sig till särskilda<br>organ för att där fa råd och vägledning. T.ex. kan konsumenten vända sig<br>till kommunernas konsumentvägledning. Där kan en konsument fa hjälp<br>med såväl att lösa en tvist som att erhålla råd i konsumenträttsliga frågor.<br>När det gäller finansiella tjänster kan en konsument erhålla råd och<br>upplysningar av Konsumenternas försäkringsbyrå och Konsumenternas<br>bankbyrå.</p>
<p>Tvistlösningen mellan en konsument och en näringsidkare sker i många<br>fall vid Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Där kan en tvist lösas på<br>ett snabbt, enkelt och billigt sätt. Vid ARN kan även KO föra talan för<br>en grupp konsumenter. Tvistlösningen vid ARN har emellertid vissa<br>brister. T.ex. utgörs de avgöranden nämnden ger endast av rekommenda-<br>tioner vilket innebär att de inte är verkställbara som en dom från en<br>domstol. Vidare är förfaringssättet vid ARN skriftligt vilket innebär att i<br>fall där muntlig bevisning krävs är en konsument hänvisad till en process<br>vid de allmänna domstolarna.</p>
<p>En process vid de allmänna domstolarna är i många fall förenad med<br>kostnader vilket kan fa till följd att konsumenten avstår från att ta till vara<br>sin rätt. Många näringsidkare undviker också att föra processer vid allmän<br>domstol. Förutom att såväl näringsidkaren som den enskilde konsumenten<br>kan drabbas av rättsförluster innebär det nu sagda att risk finns för att<br>många frågor av principiellt eller av mer allmänt intresse inte far någon<br>rättslig prövning.</p>
<p>De konsumenttvister som prövas av allmän domstol är ganska få till<br>antalet. Detta förhållande leder, i förening med den utgallring instanssys-<br>temet i sig innebär, till att antalet konsumenttvister som når Högsta<br>domstolen är obetydligt. Detta medför att det uppkommer brist på<br>prejudikat.</p>
<p>När det gäller den process som sker vid allmän domstol är den föremål<br>för en rad reformer. Bl.a. har förslag lämnats om att det skall bli möjligt<br>att föra grupptalan vid domstolarna. Vidare har föreslagits att förfarandet<br>vid hovrätterna skall förändras och att möjligheterna att erhålla rättshjälp<br>skall begränsas.</p>
<h3>Utredningens förslag</h3>
<p>Till KO:s nuvarande arbetsuppgifter hör att föra konsumentkollektivets<br>talan inför Marknadsdomstolen i ärenden enligt marknadsföringslagen,</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och produktsäker-<br>hetslagen. Härtill kommer möjligheten att företräda en grupp av konsu-<br>menter vid ARN. KO har emellertid enligt det nuvarande regelsystemet<br>inte möjlighet att hjälpa en enskild konsument när denne har hamnat i en<br>tvist med en näringsidkare.</p>
<p>Utredningen föreslår att en försöksverksamhet skall inledas i vilken KO<br>i en tvist mellan en konsument och en näringsidkare skall ha möjlighet att<br>biträda konsumenten. Tvisten skall röra en finansiell tjänst.</p>
<p>Förslaget syftar till — förutom att ge den enskilde konsumenten ett<br>stöd — att stärka rättsbildningen inom konsumentområdet. Konsumenten<br>skall därför kunna erhålla hjälp av KO i de fall denne anser att utgången<br>i tvisten är av betydelse för rättstillämpningen. Biträdesmöjligheten<br>begränsas emellertid inte till rena prejudikatfrågor utan KO kan medverka<br>även när en fråga av annan anledning är av vikt för konsumentintresset,<br>t.ex. när ett större antal konsumenter berörs. Detta har uttryckts på så sätt<br>att KO skall kunna biträda en enskild konsument också då det finns<br>särskilda skäl för det.</p>
<p>KO skall enligt förslaget biträda konsumenten samt förbereda och utföra<br>dennes talan vid tvistlösande organ. Syftet är att biträde i första hand skall<br>lämnas vid ARN och de allmänna domstolarna. KO skall dock ha<br>möjlighet att bistå konsumenten även vid andra tvistlösningsorgan. Det<br>förutsätts emellertid att biträdet har anknytning till en tvist och lämnas för<br>att stärka rättsbildningen. KO skall själv avgöra om förutsättningarna för<br>biträde är uppfyllda. Det är KO som i samråd med konsumenten får<br>avgöra var tvisten skall föras.</p>
<p>KO skall biträda den enskilde konsumenten som ombud. KO:s befogen-<br>heter och skyldigheter härvidlag motsvarar de som ett ombud har enligt<br>rättegångsbalken. KO skall inte kunna vidta åtgärder som konsumenten<br>inte samtycker till. Om konsumenten av någon anledning inte längre vill<br>ha KO:s biträde skall KO frånträda sitt uppdrag.</p>
<p>KO:s rätt att biträda en konsument bör ses som ett komplement till<br>möjligheten för KO att föra grupptalan vid ARN och allmän domstol om<br>sådan möjlighet införs. Om en stor grupp konsumenter berörs kan således<br>finnas möjlighet för KO att välja mellan att föra ett pilotmål eller en<br>grupptalan.</p>
<p>I de aktuella målen skall i princip sedvanliga bestämmelser om tvistlös-<br>ningsförfarandet vid respektive organ tillämpas. För de mål som drivs vid<br>allmän domstol har emellertid några avvikelser från rättegångsbalkens<br>bestämmelser ansetts erforderliga. Det gäller de bestämmelser som handlar<br>om rättegångskostnaderna och de s.k. småmålen.</p>
<p>I de mål där KO medverkar skall enligt förslaget förfarandet för<br>konsumenten i princip vara kostnadsfritt. KO:s biträde skall inte kosta<br>konsumenten något. När det gäller de kostnader som kan uppstå för<br>konsumenten, t.ex. kostnader för muntlig bevisning, föreslår utredningen<br>att en koppling skall ske till bestämmelserna i rättshjälpslagen. Detta<br>innebär att staten ersätter konsumentens kostnader som om denne hade<br>haft rättshjälp.</p>
<p>Även när det gäller rättegångskostnadernas fördelning föreslår ut-<br>redningen en särreglering. Regleringen har som främsta syfte att motverka</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>att partema av kostnadsskäl avstår från en process och därigenom<br>försvårar möjligheten att fa fram vägledande avgöranden. Utredningen<br>föreslår därför att konsumenten aldrig skall behöva svara for näringsid-<br>karens rättegångskostnader om konsumenten skulle förlora målet.<br>Näringsidkaren skall i stället erhålla ersättning av staten för sina<br>kostnader. Om näringsidkaren skulle förlora målet kan rätten låta vardera<br>parten stå sin rättegångskostnad. En förutsättning skall dock vara att<br>näringsidkaren hade skälig anledning att fa sin sak prövad. För det fall att<br>näringsidkaren förlorar målet och rättegångskostnaderna inte kvittas skall<br>näringsidkaren ersätta staten dels vad som har utgått av allmänna medel<br>för t.ex. bevisning, dels kostnaden för KO:s arbete.</p>
<p>Utredningen föreslår att de särskilda småmålsreglema i rättegångsbalken<br>inte skall tillämpas i de mål där KO biträder en konsument. Detta innebär<br>bl.a. att rätten i första instans kan bestå av tre domare vid målets<br>avgörande och att näringsidkaren kan fa ersättning för sina ombudskost-<br>nader. Skälet till denna reglering är främst att många av de mål i vilka<br>KO kommer att medverka på konsumentens sida är av sådan kvalificerad<br>art att näringsidkaren behöver ett ombud som för hans talan. Kostnaden<br>för ett sådant bör näringsidkaren ha möjlighet att få ersättning för.</p>
<p>Utredningen föreslår att det i en särskild lag anges de förutsättningar för<br>KO:s medverkan som skall gälla samt de särskilda processuella regler<br>som är nödvändiga. KO:s medverkan skall till en början ske i en<br>försöksverksamhet som är inriktad på de finansiella tjänsterna. För-<br>söksverksamheten bör pågå i fem år. Om försöksverksamheten slår väl ut<br>och statsmakterna finner att den bör permanentas bör den kunna omfatta<br>tvister inom hela det civilrättsliga området.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>35</p>
<h2>Betänkandets lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>1 Förslag till lag om försöksverksamhet med Konsument-<br>ombudsmannens medverkan i tvister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § I en tvist mellan en konsument och en näringsidkare far Konsu-<br>mentombudsmannen, om tvisten rör en finansiell tjänst och om utgången</p>
<p>1 tvisten är av betydelse för rättstillämpningen eller om det annars finns<br>särskilda skäl för det, biträda konsumenten och med dennes medgivande<br>förbereda och utföra konsumentens talan vid allmän domstol, Allmänna<br>reklamationsnämnden eller annat tvistlösande organ.</p>
<p>När Konsumentombudsmannen för talan vid allmän domstol gäller<br>bestämmelserna i 2—6 §§.</p>
<p>2 § Om inte annat följer av 3—6 §§, tillämpas i fråga om rättegången vad<br>som är föreskrivet i rättegångsbalken eller i andra författningar om<br>rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.</p>
<p>3 § Konsumenten skall under den tid biträde lämnas av Konsumentom-<br>budsmannen erhålla de förmåner som avses i 16—20 §§ rättshjälpslagen<br>(1996:000).</p>
<p>4 § Staten skall i stället för konsumenten ersätta näringsidkaren för rätte-<br>gångskostnader som har bestämts enligt reglema i 18 kap. rättegångs-<br>balken om fördelningen av sådana kostnader mellan partema. Om<br>näringsidkaren enligt dessa bestämmelser är skyldig att ersätta konsumen-<br>ten för dennes rättegångskostnad skall näringsidkaren ersätta staten<br>kostnaden för Konsumentombudmannens arbete och för vad som har<br>utgått av allmänna medel enligt 3 §.</p>
<p>5 § Om näringsidkaren enligt bestämmelserna i rättegångsbalken är<br>skyldig att ersätta konsumenten dennes rättegångskostnad, kan rätten, om<br>näringsidkaren hade skälig anledning att få saken prövad, i stället för att<br>förplikta näringsidkaren att enligt 4 § betala dessa kostnader förordna att<br>vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.</p>
<p>6 § I mål där Konsumentombudsmannen medverkar enligt denna lag, skall<br>1 kap. 3 d § rättegångsbalken inte tillämpas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den ...</p>
<p>36</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Bilaga 2</h3>
<p>Härigenom föreskrives att 32 och 35 §§ rättshjälpslagen (1996:1619)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>32 §</p>
<p>Rättshjälp skall upphöra om</p>
<p>1. rättshjälpsavgifi inte betalas enligt 25 §,</p>
<p>2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte<br>skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,</p>
<p>3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat<br>oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgifi,</p>
<p>4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han<br>eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp,</p>
<p>5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde<br>förordnas,</p>
<p>6. det med hänsyn till angelä-<br>genhetens art och betydelse, tvis-<br>teföremålets värde samt omstän-<br>digheterna i övrigt inte längre är<br>rimligt att staten bidrar till den<br>rättssökandes kostnader.</p>
<p>6. det med hänsyn till angelä-<br>genhetens art och betydelse, tvis-<br>teföremålets värde samt omstän-<br>digheterna i övrigt inte längre är<br>rimligt att staten bidrar till den<br>rättssökandes kostnader,</p>
<p>7. Konsumentombudsmannen<br>beslutat att biträda den rättssö-<br>kande enligt lagen (199x:000)<br>om försöksverksamhet med Kon-<br>sumentombudsmannens medver-<br>kan i tvister.</p>
<p>Om rättshjälpen upphör på nå-<br>gon av de grunder som anges i<br>32 §, skall den rättssökande i<br>skälig omfattning återbetala kost-<br>naderna för rättshjälpen till sta-<br>ten.</p>
<p>§</p>
<p>Om rättshjälpen upphör på nå-<br>gon av de grunder som anges i<br>32 § 1—6, skall den rättssökande<br>i skälig omfattning återbetala<br>kostnaderna för rättshjälpen till<br>staten.</p>
<p>Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de<br>kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte åter-<br></p>
<p>betalas till staten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den...</p>
<p>37</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)<br>dels att 9 kap. 21 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas en ny paragraf, 8 kap. 24 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>24 §</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsumen-<br>tombudsmannen i ärende enligt<br>1 § lagen (199x:000) om försöks-<br>verksamhet med Konsumentom-<br>budsmannens medverkan i tvister<br>för uppgift som tillkommit eller<br>inhämtats i anledning av rätts-<br>tvist som avses i den nämnda<br>bestämmelsen, om det kan antas<br>att den enskildes ställning som<br>part försämras om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>21 §</p>
<p>Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller<br>Jämställdhetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om<br>enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att<br>den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och<br>Nämnden mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1994:134) mot<br>etnisk diskriminering för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikappom-<br>budsmannen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska för-<br>hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närståen-<br>de lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsu-<br>mentombudsmannen i ärende<br>enligt 1 § lagen (l99x:000) om<br>försöksverksamhet med Konsu-<br>mentombudsmannens medver-<br>kan i tvister för uppgift om en-<br>skilds personliga eller ekonomis-<br>ka förhållanden, om det kan an-<br>tas att den enskilde lider skada<br>eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Prop. 1996/1997:104</p>
<p>__________ Bilaga 2<br>Denna lag träder i kraft den ...</p>
<p>39</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Justitieombudsmannen, Justitiekanslem, Göta Hovrätt, Hovrätten över<br>Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Rättshjälpsmyndigheten,<br>Jämställdhetsombudsmannen, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid<br>Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.<br>Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden,<br>Konsumenternas Bankbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Konsument-<br>vägledamas förening, Landsorganisationen i Sverige, Småföretagarnas<br>Riksorganisation, Svenska Arbetsgivarföreningen, Svenska Bankför-<br>eningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorgani-<br>sation, Sveriges Företagsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund,<br>Sveriges Industriförbund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Köpmannaför-<br>bund och Tjänstemännens Centralorganisation.</p>
<p>40</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1996/1997:104</h2>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>1. Förslag till lag om försöksverksamhet avseende med-<br>verkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om Konsumentombudsmannens<br>medverkan i vissa tvister mellan konsumenter och näringsidkare och om<br>rättegången i sådant fall.</p>
<p>2 § I en tvist mellan en konsument och en näringsidkare, som gäller en<br>finansiell tjänst, far Konsumentombudsmannen biträda konsumenten<br>såsom ombud vid allmän domstol och kronofogdemyndighet om tvisten<br>är av betydelse för rättstillämpningen eller om det annars finns särskilda<br>skäl för det.</p>
<p>3 § Under den tid som Konsumentombudsmannen är ombud enligt denna<br>lag skall konsumenten fa de förmåner som avses i 16-20 §§ rättshjälpsla-<br>gen (1996:1619). Kostnaderna för dessa förmåner skall stanna på staten.</p>
<p>Konsumentombudsmannen beslutar om sådan utredning som avses i</p>
<p>17 § rättshjälpslagen samt om ersättning till den som medverkat vid ut-<br>redningen.</p>
<p>4 § Om Konsumentombudsmannen enligt denna lag biträder en konsu-<br>ment vid talan i allmän domstol gäller följande avvikelser från rättegångs-<br>balken.</p>
<p>1. Bestämmelserna i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken skall inte tillämpas.</p>
<p>2. Om konsumenten enligt bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken<br>är skyldig att ersätta näringsidkaren dennes rättegångskostnader skall<br>staten i stället för konsumenten förpliktas betala dessa kostnader. Staten<br>svarar dock inte för näringsidkarens kostnader som uppstått efter det att<br>Konsumentombudsmannen frånträtt sitt biträde och näringsidkaren<br>underrättats om detta.</p>
<p>3. Om näringsidkaren enligt bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken<br>är skyldig att ersätta konsumenten dennes rättegångskostnader skall<br>näringsidkaren om han eller hon inte hade skälig anledning att få tvisten<br>prövad i skälig omfattning även ersätta staten för de kostnader som<br>Konsumentombudsmannen haft i anledning av sitt biträde. Detta gäller<br>även om Konsumentombudsmannen frånträtt sitt biträde.</p>
<p>5 § Om en konsument har beviljats rättshjälp enligt rättshjälpslagen<br>(1996:1619) skall rättshjälpen upphöra om Konsumentombudsmannen<br>beslutar att biträda konsumenten. Konsumenten skall i sådant fall endast<br>betala rättshjälpsavgift enligt bestämmelserna i 23 § rättshjälpslagen.</p>
<p>41</p>
<p>6 § Konsumentombudsmannens beslut enligt denna lag far inte över- Prop. 1996/1997:104<br>klagas. Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och gäller till utgången<br>av november månad 2002.</p>
<p>Lagen tillämpas även på ärenden i vilka Konsumentombudsmannen<br>beslutat att medverka före utgången av november månad 2002.</p>
<p>42</p>
<h3>2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'<br>dels att 9 kap. 21 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 25 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>25 §</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsument-<br>ombudsmannen i ärende enligt<br>lagen (1997:000) om försöks-<br>verksamhet avseende medverkan<br>av Konsumentombudsmannen i<br>vissa tvister för uppgift som till-<br>kommit eller inhämtats med an-<br>ledning av en rättstvist enligt<br>lagen, om det kan antas att den<br>enskildes ställning som part i<br>tvisten försämras om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>21 §<sup>2</sup></p>
<p>Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller Jämställd-<br>hetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om enskilds<br>personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den<br>enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och<br>Nämnden mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1994:134) mot<br>etnisk diskriminering för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikappom-<br>budsmannen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska för-<br>hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närståen-<br>de lider skada eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller hos Konsumen-<br>tombudsmannen i ärende enligt<br>lagen (1997:000) om försöks-<br>verksamhet avseende medverkan</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:155.</p>
<p>av Konsumentombudsmannen i<br>vissa tvister för uppgift om en-<br>skilds personliga eller ekonomis-<br>ka förhållanden, om det kan an-<br>tas att den enskilde lider skada<br>eller men om uppgiften röjs.</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.</p>
<p>44</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>LAGRÅDET</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-13</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,<br>justitierådet Bengt Lambe.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Inrikesdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentom-<br>budsmannen i vissa tvister,</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lotta<br>Gustavson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsu-<br>mentombudsmannen i vissa tvister</p>
<p>4 §</p>
<p>Av författningskommentaren till första punkten framgår, att de särskilda<br>reglema om tvistemål om mindre värden inte skall tillämpas när KO<br>biträder en konsument. Detta innebär enligt lagrådsremissen att tingsrätten<br>kan bestå av tre domare vid det slutliga avgörandet, att rättegångskost-<br>naderna kan ersättas fullt ut enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken samt att<br>den särskilda forumregeln i 10 kap. 3 a § ej är tillämplig.</p>
<p>I förevarande paragraf punkt 1 har detta kommit till uttryck genom en<br>regel att bestämmelsen i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken inte skall<br>tillämpas. Att ej heller 10 kap. 8 a § eller 18 kap. 8 a § skall tillämpas<br>nämns alltså ej explicit utan anses framgå av de hänvisningar till 1 kap.<br>3 d § som de båda andra bestämmelserna upptar.</p>
<p>Den valda lagstiftningstekniken kan - mot bakgrund av att den föreslagna<br>lagen är en speciallag med avvikelser från vad som eljest gäller - vålla<br>missförstånd om särregelns räckvidd. Regeln bör utformas så att den<br>direkt anger vilka de regler är rörande tvistemål om mindre värden som<br>sätts ur spel genom KO:s biträde i målet.</p>
<p>Förutom nu berörda bestämmelser omfattar särregleringen rörande<br>tvistemål om mindre värden även 49 kap. 12 och 14-15 §§ rättegångs-</p>
<p>45</p>
<p>balken (rätten till omprövning) och 11 § nya rättshjälpslagen (1996:1619)<br>(rätten till rättshjälp).</p>
<p>Av dessa stadganden - som ej berörts i lagrådsremissen - saknar be-<br>stämmelserna om omprövning numera i praktiken självständig betydelse,<br>då beloppsgränsen för kravet på prövningstillstånd i hovrätten är satt till<br>ett basbelopp generellt. En särskild regel i den föreslagna lagen framstår<br>som omotiverad. Därtill kommer att ett lagförslag om generellt pröv-<br>ningstillstånd i hovrätten väntas inom kort (lagrådsremiss den 19<br>december 1996, Justitiedepartementet).</p>
<p>När det gäller frågan om rättshjälp (alltså för konsumentens motpart)<br>synes även den böra avgöras enligt allmänna regler efter ett KO-inträde.<br>Även dessa ger ett mycket begränsat utrymme för rättshjälp för den vilken<br>som näringsidkare är involverad i en konsumenttvist (13 § nya rätts-<br>hjälpslagen). Så länge försöksverksamheten är begränsad till finansiella<br>tjänster torde det antydda problemet sakna aktualitet. Skulle försöksverk-<br>samheten utvidgas - vilket antyds i remissen - finns det dock anledning<br>att ha uppmärksamheten på frågan om KO-inträdets betydelse för den<br>angivna rättshjälpsfrågan.</p>
<p>Mot bakgrund av vad nu sagts finner Lagrådet att punkten 1 bör kunna<br>ges följande avfattning: "Bestämmelserna om tvistemål om mindre värden<br>i 1 kap. 3 d §. 10 kap. 8 a § och 18 kap. 8 a § rättegångsbalken skall inte<br>tillämpas".</p>
<p>Av tredi e punkten framgår att näringsidkaren skall - i de fall då denne<br>enligt 18 kap. rättegångsbalken är skyldig att ersätta konsumenten dennes<br>rättegångskostnader - i skälig omfattning även ersätta staten för de<br>kostnader som KO haft i anledning av sitt biträde. Denna ersättnings-<br>skyldighet föreligger dock endast om näringsidkaren "inte hade skälig<br>anledning att få tvisten prövad".</p>
<p>Vad gäller det citerade uttrycket kan till en början konstateras att<br>ordalagen närmast leder tanken till att ersättning bara kan utkrävas i mål<br>där talan väckts av näringsidkaren. Vid föredragningen inför Lagrådet har<br>emellertid upplysts om att avsikten varit att ersättningsskyldighet jämväl<br>skall kunna komma i fråga om en näringsidkare utan bärande skäl<br>motsätter sig ett av konsumenten framställt krav och därigenom i onödan<br>föranleder en process. Lagrådet har i och för sig inte något att invända<br>mot att näringsidkaren kan åläggas att svara för KO:s kostnader oavsett<br>vem som varit svarande eller kärande i målet. Väljes denna lösning synes<br>det dock finnas anledning att förtydliga lagtexten.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning kan ytterligare invändningar anföras mot att<br>koppla näringsidkarens ersättningsskyldighet till rekvisitet "skälig<br>anledning att fa tvisten prövad". I 2 § föreskrivs att KO:s biträde skall<br>avse tvister som är av betydelse för rättstillämpningen eller om det annars<br>finns särskilda skäl. Med en strikt tolkning av denna bestämmelse skulle<br></p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>ersättningsskyldighet för näringsidkaren knappast föreligga i andra fall än Prop. 1996/1997:104<br>då förutsättningar för KO:s medverkan inte varit uppfyllda. Mot den valda Bilaga 5<br>kopplingen talar vidare det förhållandet att en näringsidkare aldrig skulle<br>kunna åläggas ersättningsskyldighet i mål som på grund av prejudikatvär-<br>det eller liknande anledning funnits skäl att pröva. Bestämmelserna i 18<br>kap. 6 § rättegångsbalken om skyldighet att ersätta motpart för kostnader<br>på grund av vårdslös eller försumlig processföring skulle således -<br>beträffande KO:s kostnader - inte kunna tillämpas i mål av denna<br>karaktär. Lagrådets slutsats är att det förefaller mer ändamålsenligt att<br>knyta ersättningsskyldigheten för KO:s kostnader till exempelvis fall då<br>näringsidkaren brustit i sin processföring i stället för den valda kopplingen<br>till tvistefrågans beskaffenhet.</p>
<p>5 §</p>
<p>Enligt första meningen i denna paragraf skall rättshjälp, som beviljats<br>konsument innan KO beslutat att biträda konsumenten i den aktuella<br>tvisten, upphöra i och med beslutet. I andra meningen föreskrivs, att<br>konsumenten i sådant fall endast skall betala "rättshjälpsavgift enligt<br>bestämmelserna i 23 § rättshjälpslagen".</p>
<p>I 23 § första stycket nya rättshjälpslagen anges att den som har beviljats<br>rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som bestäms med hänsyn till<br>kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och "den rättssökandes ekonomiska<br>underlag enligt 38 §". Av andra stycket i 23 § framgår vidare bl.a. att<br>rättshjälpsavgiften "aldrig far överstiga kostnaderna för rättshjälps-<br>biträdet". Enligt 25 § första stycket skall rättshjälpsavgiften fortlöpande<br>betalas till rättshjälpsbiträdet "allteftersom kostnaderna uppstår".</p>
<p>Mot bakgrund av vad således redovisats angående institutet rättshjälpsav-<br>gift i den nya rättshjälpslagen framstår den föreslagna regleringen i andra<br>meningen i förevarande paragraf som tämligen omotiverad. Tanken bakom<br>bestämmelsen kan knappast ha varit att reglera endast fall då en konsu-<br>ment försummat att betala en enligt 25 § förfallen del av sin rättshjälpsav-<br>gift. Det finns i remissen inte heller något som tyder på en avsikt att för<br>de här aktuella fallen föreskriva ett avsteg från den allmänna begränsning<br>av rättshjälpsavgiftens storlek som 23 § andra stycket stadgar.</p>
<p>Av vad som anförts under föredragningen inför Lagrådet framgår också<br>att tanken bakom förslaget i denna del närmast varit att säkerställa att<br>konsumenten i anledning av KO:s biträde inte skall riskera att behöva<br>betala något utöver rättshjälpsavgiften i redan förfallna delar. En lämplig<br>förebild för en bestämmelse med denna innebörd finns i 35 § andra<br>stycket nya rättshjälpslagen, där det för en annan situation då rättshjälpen<br>upphör föreskrivs "att de kostnader för rättshjälpen som överstiger<br>rättshjälpsavgiften inte återbetalas till staten".</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>47</p>
<p>Prop. 1996/1997:104</p>
<h2>INRIKESDEPARTEMENTET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden<br>Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,<br>Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg,<br>Pagrotsky, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Blomberg</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:104 Medverkan av Konsument-<br>ombudsmannen i vissa konsumenttvister.</p>
<p>gotab 53074, Stockholm 1997</p>
<p>48</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1996/97:LU21?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?INLInlämning1997-03-12 00:00:00inträffat60BBordläggning1997-03-13 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1997-03-14 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-04-03 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avModeraterna2014-11-24 07:17:06statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031042019-05-22 17:21:35tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-24 07:17:06behandlas_i1996/97:LU21GK01LU21bet1996/97LU21Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:104<br/>
Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterGK02L12mot1996/97L12med anledning av prop. 1996/97:104 Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterMotionföljdmotionav Rolf Dahlberg m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:104<br/>
Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterGK02L12mot1996/97L12med anledning av prop. 1996/97:104 Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvisterav Rolf Dahlberg m.fl. (M)Motion