<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228164</hangar_id>
 <dok_id>GK03102</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>102</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:102</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Arbetsmarknadsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>102</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-02-13 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:37</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Löneskyddet vid konkurs</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03102/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03102</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03102</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:102&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Löneskyddet vid konkurs&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03102/prop_199697__102-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 13 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulrica Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetsmarknadsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL) och 2 § lönegarantilagen (1992:497, LGL) samt att 9 a §&lt;br&gt;LGL upphävs. Syftet med lagändringarna är att uppnå en bättre överens-&lt;br&gt;stämmelse mellan de svenska reglerna om löneskyddet vid konkurs och&lt;br&gt;vad som följer av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna&lt;br&gt;vid arbetsgivarens insolvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att 12 § första stycket FRL ändras så att även&lt;br&gt;lönefordringar som förfaller efter det att anställningen har upphört&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt. Därmed kommer löneförmånsrätten med säkerhet&lt;br&gt;att omfatta fordringar som avser de sista sex månaderna av arbetstagarens&lt;br&gt;anställningstid hos konkursgäldenären, oavsett or i fordringarna har&lt;br&gt;förfallit till betalning inom denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § sjätte stycket FRL föreslås ändrat så att dess lydelse stämmer&lt;br&gt;överens med närståendes löneskydd enligt den anpassning av direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG som gäller för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lönegarantilagen föreslås att kravet i 2 § LGL på att&lt;br&gt;fordringen skall ha anknytning till Sverige eller svenska förhållanden även&lt;br&gt;när konkursen har inträffat i Sverige tas bort samt att den s.k. karens-&lt;br&gt;regeln i 9 a § LGL upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:979) .............................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:497) .............................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning....................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närståendes löneskydd m.m....................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Närståendes löneskydd enligt nu gällande regler ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets direktiv 80/987/EEG och den för Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällande anpassningen av direktivet ............ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En regelförändring för bättre överensstämmelse med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktiv 80/987/EEG ....................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Karensregeln ................................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrunden till att karensregeln infördes......... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Karensregeln och dess senare ändring ........... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EFTA-domstolens dom i målet E-l/95........... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Karensregeln skall upphävas.................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kravet på anknytning till Sverige eller svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden.................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hantering av statens fordringar på grund av utbetald löne-&lt;br&gt;garanti ...................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.............................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader m.m................................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar .......................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:979).............................. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:497).............................. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Ikraftträdande ........................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian .............. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag .................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna............. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 ....................................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...................................... 40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förmånsrättslagen (1970:979)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer därefter&lt;br&gt;med arbetstagares fordran på lön&lt;br&gt;eller annan ersättning på grund av&lt;br&gt;anställningen. Förmånsrätten om-&lt;br&gt;fattar fordringar som har förfallit&lt;br&gt;till betalning under de sista sex&lt;br&gt;månaderna av arbetstagarens an-&lt;br&gt;ställningstid hos konkursgäldenären&lt;br&gt;och inte tidigare än tre månader&lt;br&gt;innan konkursansökningen kom in&lt;br&gt;till tingsrätten. Har konkursen före-&lt;br&gt;gåtts av ett förfarande enligt lagen&lt;br&gt;(1996:764) om företagsrekonstruk-&lt;br&gt;tion och har konkursansökan gjorts&lt;br&gt;inom ett år från det att företags-&lt;br&gt;rekonstruktionen upphörde, skall&lt;br&gt;vid tillämpning av andra meningen,&lt;br&gt;om det är förmånligare för arbets-&lt;br&gt;tagaren, anses som om konkursan-&lt;br&gt;sökningen hade gjorts då ansök-&lt;br&gt;ningen om företagsrekonstruktion&lt;br&gt;skedde. I sådant fall skall det bort-&lt;br&gt;ses från tiden mellan ansökningar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer därefter&lt;br&gt;med arbetstagares fordran på lön&lt;br&gt;eller annan ersättning på grund av&lt;br&gt;anställningen. Förmånsrätten om-&lt;br&gt;fattar fordringar som har förfallit&lt;br&gt;till betalning under de sista sex&lt;br&gt;månaderna av arbetstagarens an-&lt;br&gt;ställningstid hos konkursgäldenären&lt;br&gt;eller därefter. Fordringarna får&lt;br&gt;inte ha förfallit till betalning tidiga-&lt;br&gt;re än tre månader innan konkursan-&lt;br&gt;sökningen kom in till tingsrätten.&lt;br&gt;Har konkursen föregåtts av ett för-&lt;br&gt;farande enligt lagen (1996:764) om&lt;br&gt;företagsrekonstruktion och har kon-&lt;br&gt;kursansökningen gjorts inom ett år&lt;br&gt;från det att företagsrekonstruktio-&lt;br&gt;nen upphörde, skall vid tillämpning&lt;br&gt;av tredje meningen, om det är för-&lt;br&gt;månligare för arbetstagaren, anses&lt;br&gt;som om konkursansökningen hade&lt;br&gt;gjorts då ansökningen om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion skedde. I sådant fall&lt;br&gt;skall det bortses från tiden mellan&lt;br&gt;ansökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1975:1248.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:769.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för upp- Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;sägningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd. Uppsägningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete&lt;br&gt;för konkursgäldenären eller annan och inte heller driver egen rörelse,&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har&lt;br&gt;anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökande. För&lt;br&gt;uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller ersättning som&lt;br&gt;överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller&lt;br&gt;ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde&lt;br&gt;ha kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken&lt;br&gt;utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas&lt;br&gt;av förmånsrätt, skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas&lt;br&gt;utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning,&lt;br&gt;i den mån bidraget avser samma tid som lönen eller ersättningen och&lt;br&gt;arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lönefordran som har förfallit tidigare än tre månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har varit föremål för tvist, omfattas den av för-&lt;br&gt;månsrätt om talan har väckts eller förhandling som föreskrivs i kol-&lt;br&gt;lektivavtal eller lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har&lt;br&gt;begärts inom fyra månader från förfallodagen och konkursansökningen har&lt;br&gt;följt inom sex månader från det att tvisten slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansök-&lt;br&gt;ningen omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och&lt;br&gt;det närmast föregående intjänandeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbets-&lt;br&gt;tagare eller dennes efterlevande för högst sex månader före konkursan-&lt;br&gt;sökningen och därpå följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i&lt;br&gt;fråga om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om&lt;br&gt;gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som&lt;br&gt;anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-&lt;br&gt;fästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är nä-&lt;br&gt;ringsidkare, skall art Jtstagare, som&lt;br&gt;själv eller tillsammans med närstå-&lt;br&gt;ende senare än sex månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har ägt minst&lt;br&gt;en femtedel av företaget, eller hans&lt;br&gt;efterlevande, inte ha förmånsrätt&lt;br&gt;enligt denna paragraf för lön eller&lt;br&gt;pension. Detsamma gäller även när&lt;br&gt;andelen har ägts av en närstående&lt;br&gt;till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är närings-&lt;br&gt;idkare, skall en arbetstagare som&lt;br&gt;själv eller tillsammans med nära&lt;br&gt;anförvanter senare än sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen har ägt en&lt;br&gt;väsentlig andel av företaget och&lt;br&gt;som haft ett betydande inflytande&lt;br&gt;över dess verksamhet inte ha för-&lt;br&gt;månsrätt enligt denna paragraf för&lt;br&gt;lön eller pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;fortfarande för fordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs före&lt;br&gt;ikraftträdandet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)'&lt;br&gt;dels att 9 a § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;endast för en sådan fordran som&lt;br&gt;avser anställning med övervägande&lt;br&gt;anknytning till Sverige eller svens-&lt;br&gt;ka förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursen har inträffat i ett&lt;br&gt;annat nordiskt land, lämnas betal-&lt;br&gt;ning enligt garantin endast för en&lt;br&gt;sådan fordran som avser anställning&lt;br&gt;med övervägande anknytning till&lt;br&gt;Sverige eller svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 9 a § 1995:675.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 en departementspromemoria som upprättats inom Arbetsmarknadsdepar-&lt;br&gt;tementet, Löneskyddet vid konkurs, förslag till vissa förändringar i&lt;br&gt;anledning av direktiv 80/987/EEG, m.m. (Ds 1996:63), föreslås ändringar&lt;br&gt;i reglerna om löneförmånsrätt och lönegaranti som syftar till en bättre&lt;br&gt;överensstämmelse mellan de svenska reglerna om löneskydd vid konkurs&lt;br&gt;och vad som följer av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbets-&lt;br&gt;tagarna vid arbetsgivarens insolvens. Förslagen berör 12 § sjätte stycket&lt;br&gt;förmånsrättslagen (1970:979) samt 2 och 9 a §§ lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497). I promemorian lämnas dessutom förslag som rör hanteringen&lt;br&gt;av statens fordringar på grund av utbetald lönegaranti efter att en konkurs&lt;br&gt;har avslutats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1.&lt;br&gt;Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-&lt;br&gt;na finns i bilaga 3. Yttrandena finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr A96/6622/RS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 30 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över lagförslag likalydande med dem som finns i propositionen. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet behandlar i sitt yttrande vissa frågor som rör 12 § sjätte&lt;br&gt;stycket förmånsrättslagen (1970:979). Dessa frågor tas i propositionen upp&lt;br&gt;under avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Närståendes löneskydd m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Närståendes löneskydd enligt nu gällande regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarnas lönefordringar i arbetsgivarens konkurs skyddas genom två&lt;br&gt;regelsystem, dels genom reglerna om förmånsrätt enligt förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL), dels genom reglerna om statlig lönegaranti enligt&lt;br&gt;lönegarantilagen (1992:497, LGL). Regelsystemen hänger samman på så&lt;br&gt;sätt att ersättning enligt lönegarantin kan utgå endast för lönefordringar&lt;br&gt;som omfattas av förmånsrätt (7 § LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller närstående till konkursgäldenären, regleras förmånsrättens&lt;br&gt;omfattning av 12 § sjätte stycket FRL. Här framgår att en arbetstagare,&lt;br&gt;som själv eller tillsammans med närstående senare än sex månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har ägt minst en femtedel av företaget eller hans&lt;br&gt;efterlevande, inte har förmånsrätt för sina fordringar på lön eller pension.&lt;br&gt;Samma gäller även om hela andelen har ägts av en närstående till arbets-&lt;br&gt;tagaren. Av regeln följer att om andelen ägts tidigare än sex månader före&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkursansökningen eller inte har uppgått till en femtedel, skyddas Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;fordringarna av förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen fick denna lydelse genom en lagändring, som trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:208. bet. 1993/94:LU34, rskr.&lt;br&gt;1993/94:394, SFS 1994:639). Tidigare gällde att endast fordringar som&lt;br&gt;tillkom sådana arbetstagare som hade ägt en väsentlig andel i företaget&lt;br&gt;och haft ett väsentligt inflytande över dess verksamhet uteslöts från&lt;br&gt;förmånsrätt. Av regeln framgick inte att det var tillräckligt att andelen&lt;br&gt;hade ägts av en närstående till arbetstagaren, något som ändå ansågs gälla&lt;br&gt;enligt förarbeten och praxis (Utsökningsrätt IX [SOU 1969:5] s. 151 och&lt;br&gt;prop. 1970:142 s. 129, 137 samt NJA 1980 s. 743).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för lagändringen framgår av propositionen 1993/94:208 s. 39-42.&lt;br&gt;Där sägs bl.a. att bestämmelsen alltsedan sin tillkomst utsatts för kritik.&lt;br&gt;Begreppen &amp;quot;väsentlig andel&amp;quot; och &amp;quot;väsentligt inflytande&amp;quot; ansågs vara för&lt;br&gt;obestämda och därmed lämna utrymme för skönsmässiga bedömningar.&lt;br&gt;En arbetstagare kunde därför ofta vara oviss om huruvida hans lönefor-&lt;br&gt;dring omfattades av förmånsrätt eller inte. En relativt stor ägarandel&lt;br&gt;ansågs ibland i rättstillämpningen inte utgöra en väsentlig andel, om andra&lt;br&gt;aktieägare ägde lika stora andelar. Vidare medförde kravet att arbets-&lt;br&gt;tagaren också skulle ha ett väsentligt inflytande över företagets verksam-&lt;br&gt;het för att hans fordringar skulle diskvalificeras från förmånsrätt, att inte&lt;br&gt;ens ett mycket betydande andels- eller aktieinnehav uteslöt att lönefor-&lt;br&gt;dringama omfattades av förmånsrätt och därmed lönegaranti. I den&lt;br&gt;allmänna debatten hade det därför framhållits att redan förekomsten av&lt;br&gt;endera en ägarandel eller en möjlighet att påverka verksamheten borde&lt;br&gt;leda till förlust av förmånsrätten. Genom det innehåll som de båda&lt;br&gt;rekvisiten hade fått i praxis, hade förmånsrätten blivit förhållandevis&lt;br&gt;generös mot sådana arbetstagare som genom eget och närståendes ägande&lt;br&gt;hade intressen i konkursföretaget. I propositionen föreslogs vissa in-&lt;br&gt;skränkningar i löneförmånsrätten för löntagarna i allmänhet. De skäl som&lt;br&gt;låg bakom dessa inskränkningar ansågs tala för att begränsningar borde&lt;br&gt;ske även beträffande förmånsrätten för ägares och dem närstående arbets-&lt;br&gt;tagares fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under övervägandena av hur den nya regeln skulle utformas, dis-&lt;br&gt;kuterades frågan om möjligheten att påverka företagets verksamhet i sig&lt;br&gt;borde inverka på förmånsrätten. I propositionen framhölls att en arbets-&lt;br&gt;tagare i en ledande befattning genom sina bedömningar visserligen ibland&lt;br&gt;kunde ha bidragit till att företaget kommit på obestånd. Lika lite som&lt;br&gt;andra arbetstagare borde han emellertid &amp;quot;straffas&amp;quot; för sina felbedömningar&lt;br&gt;genom förlust av förmånsrätten. Att utesluta sådana arbetstagares&lt;br&gt;fordringar från förmånsrätt kunde också bidra till att personer i ledande&lt;br&gt;befattningar lämnade företaget redan vid ett hot om en konkurs, något&lt;br&gt;som kunde förvärra företagets ställning ytterligare. Slutsatserna ledde till&lt;br&gt;att endast ägande i fortsättningen skulle vara diskvalificerande från&lt;br&gt;förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att råda bot på ovissheten om hur stor ägarandelen skulle vara för&lt;br&gt;att anses &amp;quot;väsentlig&amp;quot; och samtidigt uppnå en viss begränsning av förmåns-&lt;br&gt;rätten för arbetstagare ur ägarkategorin, föredrog man att i lagtexten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydligt ange den diskvalificerande kvotdelen, som bestämdes till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;femtedel. Samtidigt valde man, för att skapa ytterligare klarhet i när Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;regeln skulle vara tillämplig, att ange när ägandet senast skulle ha&lt;br&gt;avvecklats för att inte leda till förlust av förmånsrätten. Denna tid&lt;br&gt;bestämdes till sex månader före konkursansökningen. Vidare ansågs det&lt;br&gt;väsentligt att det kom till ett klart uttryck i lagtexten att även en&lt;br&gt;närståendes ägande till en sådan andel skulle vara diskvalificerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sin tidigare lydelse gällde regeln även om konkursgäldenären var&lt;br&gt;en juridisk person utan att vara näringsidkare. Den kom därigenom att i&lt;br&gt;vissa fall bli tillämplig även på lönefordringar i ideella föreningar och&lt;br&gt;stiftelser. Mot bakgrund av att detta slags juridiska personer regelmässigt&lt;br&gt;saknar delägare, hade det rått tvivel om vad bestämmelsen egentligen&lt;br&gt;innebar. Kravet på att arbetstagaren skulle äga en väsentlig andel i&lt;br&gt;verksamheten fick i praktiken till följd att regeln inte kunde tillämpas i de&lt;br&gt;här berörda fallen. I den nya lydelsen valde man därför att från regelns&lt;br&gt;tillämpningsområde utesluta fall där konkursgäldenären var en juridisk&lt;br&gt;person utan att vara näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Rådets direktiv 80/987/EEG och den för Sverige gällan-&lt;br&gt;de anpassningen av direktivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas råd har den 20 oktober 1980 antagit ett&lt;br&gt;direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för&lt;br&gt;arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (80/987/EEG). Direktivet, som&lt;br&gt;innehåller regler till skydd för arbetstagarnas fordringar när arbetsgivaren&lt;br&gt;är på obestånd, hör till de rättsakter som Sverige åtog sig att införliva&lt;br&gt;redan genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del innebar det ett åtagande att våra regler skall överens-&lt;br&gt;stämma med direktivets krav. I propositionen om det Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet (prop. 1991/92:170, bil. 9 s. 30) konstaterade&lt;br&gt;regeringen att i Sverige reglerades direktivets innehåll av bestämmelserna&lt;br&gt;om lönegaranti och förmånsrätt samt att dessa regler väl täckte innehållet&lt;br&gt;i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets artikel 1,2 ger medlemsstaterna rätt att utesluta fordringar&lt;br&gt;från vissa kategorier av arbetstagare från direktivets tillämpningsområde&lt;br&gt;bl.a. på grund av den speciella arten av deras anställningsavtal eller&lt;br&gt;anställningsförhållanden. Av samma artikel framgår att de kategorier som&lt;br&gt;avses är upptagna i en bilaga till direktivet. I EES-avtalet gjordes därför&lt;br&gt;en anpassning till de svenska reglerna om löneförmånsrätt genom att i&lt;br&gt;avsnitt I i nämnda bilaga till direktivet undanta den kategori av arbets-&lt;br&gt;tagare med ägarandel och inflytande i företaget, vars fordringar uteslutits&lt;br&gt;från förmånsrätt enligt 12 § FRL (prop. 1991/92:170 bil. 14 s. 643).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande anpassning till de svenska reglerna om löneförmånsrätt&lt;br&gt;finns i den s.k. anslutningsakten om Sveriges anslutning till de fördrag&lt;br&gt;som ligger till grund för Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, del 1,&lt;br&gt;s. 227, SFS 1994:1501 s. 2097 och 2239). Anpassningen innebär, liksom&lt;br&gt;enligt EES-avtalet, att det under avsnitt I i bilagan till direktivet förs in&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en begränsning av direktivets tillämpningsområde i Sverige. Texten, som Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;är i princip likalydande med den i EES-avtalet. innehåller följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;G. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd, eller en anställds efterlevande, som ensam eller tillsammans&lt;br&gt;med nära anförvanter ägde en väsentlig del av arbetsgivarens företag&lt;br&gt;eller verksamhet och som hade ett betydande inflytande över verk-&lt;br&gt;samheten. Detta skall gälla även om arbetsgivaren är en juridisk person&lt;br&gt;utan företag eller verksamhet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör nämnas att denna anpassning, genom att den&lt;br&gt;lagts till i direktivets bilaga, har blivit en del av direktivet. Den fördrags-&lt;br&gt;rättsliga grunden för direktivet är artikel 117 i Romfördraget, där det talas&lt;br&gt;om behovet av att främja förbättringar av arbetstagarnas arbetsvillkor och&lt;br&gt;levnadsstandard, och artikel 100, som stadgar bl.a. att rådet, på förslag av&lt;br&gt;kommissionen, enhälligt skall utförda direktiv som direkt inverkar på den&lt;br&gt;gemensamma marknadens upprättande. Detta innebär att en eventuell&lt;br&gt;begäran från Sverige om en ändring av anpassningen kräver att en sådan&lt;br&gt;ändring föreslås av kommissionen och enhälligt beslutas av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 En regelförändring för bättre överensstämmelse med&lt;br&gt;direktiv 80/987/EEG&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om löneförmånsrätt för&lt;br&gt;konkursgäldenären närstående i 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL) ändras så att det svenska löneskyddet med&lt;br&gt;säkerhet stämmer överens med vad som följer av rådets direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens&lt;br&gt;insolvens samt den anpassning av direktivet som gäller för Sverige&lt;br&gt;och som tagits in i Sveriges anslutningsakt till Europeiska unionen.&lt;br&gt;I fortsättningen krävs det att en arbetstagare själv äger andel i&lt;br&gt;företaget och har ett betydande inflytande över dess verksamhet för&lt;br&gt;att hans eller hennes lönefordringar skall kunna uteslutas från&lt;br&gt;förmånsrätt. Den ägda andelen måste vara väsentlig. Vid be-&lt;br&gt;dömningen härav medräknas andel som ägs av arbetstagarens nära&lt;br&gt;anförvanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna regeln om löneförmånsrätt i 12 § första stycket FRL&lt;br&gt;får en ny lydelse varav framgår att förmånsrätten omfattar även&lt;br&gt;fordringar som förfaller efter det att anställningen har upphört.&lt;br&gt;Därmed kommer förmånsrätten att omfatta fordringar som avser de&lt;br&gt;sista sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkurs-&lt;br&gt;gäldenären oavsett om fordringarna har förfallit till betalning inom&lt;br&gt;denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag såvitt gäller förslaget om närståendes löneförmånsrätt. I pro- Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;memorian föreslås inte någon ändring i 12 § första stycket FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har&lt;br&gt;tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Riksskatteverket och&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Stockholm har ansett att en arbetstagare som&lt;br&gt;äger minst en femtedel av konkursföretaget även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;vara utesluten från förmånsrätt för sina lönefordringar, om arbetstagaren&lt;br&gt;har ett betydande inflytande över företaget. Riksskatteverket har vidare&lt;br&gt;framfört att den situationen att en arbetstagaren närstående har ägt en&lt;br&gt;väsentlig andel av företaget även framgent skall bedömas som om andelen&lt;br&gt;hade ägts av arbetstagaren själv. Denna synpunkt har framförts även av&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Malmö och Konkursförvaltarkollegiernas&lt;br&gt;förening. Beträffande frågan när ägande av andel i företaget och&lt;br&gt;inflytande över dess verksamhet skall ha förelegat för att kunna påverka&lt;br&gt;löneförmånsrätten har Kronofogdemyndigheten i Malmö föreslagit att den&lt;br&gt;avgörande tidpunkten skall vara när företaget får allvarliga betalningspro-&lt;br&gt;blem. Sveriges Ackordscentral och LO har ansett att någon tidsgräns i&lt;br&gt;detta hänseende inte alls skall anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket, Sveriges Ackordscentral och LO har föreslagit att 12 §&lt;br&gt;första stycket FRL ändras så att det därav framgår att löneförmånsrätten&lt;br&gt;omfattar fordringar som avser de sista sex månaderna av arbetstagarens&lt;br&gt;anställningstid hos konkursgäldenären oavsett om fordringen har förfallit&lt;br&gt;till betalning inom denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendes löneskydd - allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan en flyktig genomläsning av den anpassning av direktiv 80/987/EEG&lt;br&gt;som gäller för Sverige visar, att den är utformad med den lydelse av 12 §&lt;br&gt;FRL som gällde före den 1 juli 1994 för ögonen. Texten avspeglar&lt;br&gt;sålunda rättsläget vid tiden för Sveriges förhandlingar om EU-med-&lt;br&gt;lemskap våren 1994. Även efter det att anslutningsakten undertecknats&lt;br&gt;den 24 juni 1994, rådde det ovisshet om Sveriges blivande medlemskap.&lt;br&gt;Innan ändringen av 12 § FRL skedde den 1 juli 1994 hade företrädare för&lt;br&gt;Sverige kontaktat Gemensamma EES-kommittén för ändring av den&lt;br&gt;svenska anpassningen i EES-avtalet. Ändring av det avtalet hann dock&lt;br&gt;aldrig komma till stånd före Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ordalydelse som anpassningen kommit att fa synes den&lt;br&gt;utesluta från direktivets skydd endast den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- själv eller tillsammans med nära anförvanter ägt en väsentlig del i&lt;br&gt;konkursföretaget och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som haft ett betydande inflytande över dess verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningen synes inte avse fall då andelen helt ägts av en närstående&lt;br&gt;till arbetstagaren. Däremot tar den sikte på även juridiska personer utan&lt;br&gt;företag eller verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den språkliga utformningen som texten kommit att fa synes det&lt;br&gt;dessutom erfordras, i de fall det är fråga om fordringar som en efter-&lt;br&gt;levande till arbetstagaren har mot konkursgäldenären, att den efterlevande&lt;br&gt;själv har ägt en väsentlig andel och haft ett betydande inflytande, för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hans fordringar skall kunna uteslutas från direktivets skydd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna mellan anpassningens ordalydelse och den svenska&lt;br&gt;lagtexten i 12 § sjätte stycket FRL medför att om en arbetstagare eller&lt;br&gt;hans efterlevande nekas lönegaranti till följd av den svenska regeln, men&lt;br&gt;faller under direktivets skydd till följd av att personen i fråga inte&lt;br&gt;uppfyller villkoren enligt anpassningen, kan staten bli skadeståndskyldig&lt;br&gt;mot honom för den skada som han har orsakats till följd av det bristande&lt;br&gt;genomförandet av direktivet. Enligt EG-domstolen kan en sådan&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet uppkomma under vissa villkor. Ett av dessa villkor&lt;br&gt;är att syftet med direktivet är att skapa rättigheter för enskilda. Det måste&lt;br&gt;vidare vara möjligt att bestämma innehållet i rättigheterna på grundval av&lt;br&gt;direktivet. I målen Francovich m.fl. mot Italien (C-6/90 och C-9/90, ECR&lt;br&gt;I [1991] s. 5357) fann EG-domstolen att direktiv 80/987/EEG var avsett&lt;br&gt;att skapa rättigheter för de enskilda och att det även var möjligt att&lt;br&gt;bestämma innehållet i dessa rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem (JK) har i egenskap av representant för staten berörts av&lt;br&gt;ett hundratal sådana skadeståndsanspråk under de senaste åren. En del av&lt;br&gt;dessa har förekommit som mål i domstol, där staten instämts såsom part&lt;br&gt;i rättegången, i andra fall har de berörda vänt sig direkt till JK. Det helt&lt;br&gt;övervägande antalet fall har avsett skadestånd på den grund att an-&lt;br&gt;passningen inte utesluter från direktivets skydd en sådan arbetstagare som&lt;br&gt;själv inte äger någon andel i företaget, även om hans närstående äger en&lt;br&gt;väsentlig del. JK har regelmässigt medgett käromålet, när det framgått att&lt;br&gt;arbetstagaren inte har haft ett väsentligt inflytande över företagets&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket (RSV) har i ett meddelande den 24 oktober 1995 (dnr&lt;br&gt;6887-95/708) till kronofogdemyndigheter och tillsynsmyndigheter i&lt;br&gt;konkurs förordat följande tillämpning av 12 § sjätte stycket FRL. Enligt&lt;br&gt;RSV bör man i regeln tolka in kravet, att den anställde även skall ha haft&lt;br&gt;ett väsentligt inflytande på företagets verksamhet, för att hans fordringar&lt;br&gt;skall uteslutas från förmånsrätt. RSV anser vidare, att bestämmelsens sista&lt;br&gt;punkt, dvs. att redan en närståendes ägande kan diskvalificera från&lt;br&gt;förmånsrätt, bör lämnas utan avseende. RSV har i en skrivelse till&lt;br&gt;regeringen (A95/5479/RS) hemställt om att 12 § FRL ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i december 1995 beslutat om tillsättande av en&lt;br&gt;parlamentarisk kommitté som skall se över bl.a. vissa frågor om&lt;br&gt;löneförmånsrätt och lönegaranti (dir. 1995:163, Ju 1996:02). Kommittén&lt;br&gt;skall överväga om löneskyddet vid konkurs kan förbättras utan att statens&lt;br&gt;kostnader för lönegarantin ökar. För att lösa den här berörda bristande&lt;br&gt;överensstämmelsen mellan direktiv 80/987/EEG i dess lydelse efter&lt;br&gt;Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bestämmelsen om&lt;br&gt;närståendes löneskydd i förmånsrättslagen bör kommitténs arbete, som&lt;br&gt;skall vara avslutat vid utgången av år 1997, emellertid inte avvaktas. Det&lt;br&gt;är angeläget att arbetstagarna åtnjuter det löneskydd som direktivet&lt;br&gt;föreskriver. De regeländringar som krävs för att detta skall uppnås bör&lt;br&gt;därför göras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägande av vilka ändringar av 12 § sjätte stycket FRL som&lt;br&gt;sålunda bör vidtas skall utgångspunkten vara att de svenska reglerna fullt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ut skall garantera samma skydd som följer av direktiv 80/987/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till förändringar som uppfyller dessa krav har lämnats i pro- Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;memorian. De har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av en övervägande&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna. Naturligtvis hindrar inget, att de svenska&lt;br&gt;reglerna utformas så att de ger ett mera vidsträckt skydd än direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentlig andel och betydande inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i promemorian innebär för det första, att det bör framgå av&lt;br&gt;lagtexten att begränsningen av löneskyddet omfattar endast sådana&lt;br&gt;arbetstagare som ensamma eller tillsammans med nära anförvanter har ägt&lt;br&gt;en väsentlig andel i företaget och som har haft ett betydande inflytande&lt;br&gt;över dess verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande bestämmelsen är det tillräckligt om den ägda&lt;br&gt;andelen uppgår till minst en femdedel. Av remissinstanserna har&lt;br&gt;Riksskatteverket och Kronofogdemyndigheten i Stockholm förordat att&lt;br&gt;denna bestämmelse behålls även framgent. Det är också riktigt att jämfört&lt;br&gt;med förhållandena före 1994 års lagändring, innebär en i lagtexten&lt;br&gt;preciserad andel stora fördelar ur såväl rättssäkerhetssynpunkt som vid&lt;br&gt;tillämpningen. En ägarandel om tjugo procent framstår även som såpass&lt;br&gt;stor att den i och för sig väl låter sig förenas med benämningen väsentlig.&lt;br&gt;Det synes vidare rimligt att anta att den som äger en andel av den här dis-&lt;br&gt;kuterade storleken normalt också har relativt stort inflytande över&lt;br&gt;företaget. Ett sätt att uppnå överensstämmelse med den för Sverige&lt;br&gt;gällande anpassningen av direktivet kunde därför vara, att nuvarande 12 §&lt;br&gt;sjätte stycket FRL försågs med en presumtion om att den som på det i&lt;br&gt;regeln angivna sättet har ägt en femtedel av företaget skall anses ha ägt&lt;br&gt;en väsentlig andel i företaget och ha haft ett betydande inflytande över&lt;br&gt;dess verksamhet. Genom en sådan lösning kunde den nuvarande&lt;br&gt;bestämmelsens fördelar i form av klarhet och enkelhet vid tillämpningen&lt;br&gt;behållas, samtidigt som man kunde undvika att åter föra in kravet på&lt;br&gt;betydande inflytande som ett självständigt rekvisit, något som hade varit&lt;br&gt;önskvärt mot bakgrund av den kritik som riktats mot bestämmelsens&lt;br&gt;tidigare utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en så utformad regel således skulle ha vissa fördelar lider den&lt;br&gt;av en avgörande svaghet, nämligen att någon fullständig överensstämmel-&lt;br&gt;se med direktivet inte uppnås. En presumtion innebär enligt sin natur att&lt;br&gt;alla fall med vissa gemensamma kännetecken skall bedömas lika. Den&lt;br&gt;som - ensam eller tillsammans med nära anförvanter - äger en femtedel&lt;br&gt;av ett företag har emellertid inte alltid även ett betydande inflytande över&lt;br&gt;företagets verksamhet. Förekomsten av ett sådant inflytande beror på en&lt;br&gt;mängd omständigheter, såsom ägarförhållandena beträffande övriga&lt;br&gt;andelar samt hur arbetet med företagets ledning har organiserats. Om en&lt;br&gt;presumtion av det angivna slaget infördes skulle en sådan arbetstagare&lt;br&gt;riskera att utestängas från förmånsrätt och därmed direktivets skydd, trots&lt;br&gt;att han i praktiken kanske inte har haft något inflytande över företagets&lt;br&gt;verksamhet. Som tidigare nämnts, bör målet för den regeländring som&lt;br&gt;företas vara att de svenska löneskyddsbestämmelsema fullt ut skall&lt;br&gt;motsvara det skydd som föreskrivs i direktivet 80/987/EEG. Någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;presumtion av det skisserade slaget bör därför inte föras in i bestämmel- Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;sen. 1 stället bör, för att den nödvändiga överensstämmelsen mellan&lt;br&gt;regelverken säkert skall uppnås, regelns ordalydelse nära ansluta till den&lt;br&gt;som finns i den för Sverige gällande anpassningen av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att de vars ägarandel kan sammanläggas&lt;br&gt;med arbetstagarens vid bedömningen av om ägandet uppgår till en&lt;br&gt;väsentlig andel även fortsättningsvis skall betecknas med ordet &amp;quot;närståen-&lt;br&gt;de&amp;quot;, trots att den ifrågavarande kategorin i anpassningen angetts som&lt;br&gt;&amp;quot;nära anförvanter&amp;quot;. Några remissinstanser har pekat på denna skillnad i&lt;br&gt;ordalydelsen och därvid anfört att begreppet &amp;quot;närstående&amp;quot; förekommer&lt;br&gt;även i 4 kap. 3 § konkurslagen (1987:672, KL). Som anmärkts av&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Malmö har förmånsrättslagens och konkursla-&lt;br&gt;gens närståendebegrepp emellertid aldrig samordnats på ett sådant sätt att&lt;br&gt;de tillagts exakt samma innebörd. I förarbetena till 12 § FRL nämns&lt;br&gt;däremot att uppräkningen i 5 § andra stycket lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse m.m. kan tjäna till ledning även i&lt;br&gt;förevarande sammanhang. I nämnda paragraf uppräknas föräldrar, far- och&lt;br&gt;morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make. Enligt förarbetena&lt;br&gt;bör emellertid även syskon och den som sammanbor med vederbörande&lt;br&gt;i äktenskapsliknande förhållanden kunna ingå under begreppet. Det finns&lt;br&gt;en möjlighet att beakta de faktiska förhållandena i det enskilda fallet och&lt;br&gt;inte enbart grunda prövningen på släktskap eller svågerlag. Även ett&lt;br&gt;indirekt ägande genom t.ex. ett moderbolag bör kunna beaktas. (Utsök-&lt;br&gt;ningsrätt IX [SOU 1969:5] s. 151.) Även om närståendebegreppet i 4 kap.&lt;br&gt;3 § KL har speciellt tillskapats för konkursrättsliga sammanhang såsom&lt;br&gt;återvinning m.m. (prop. 1986/87:90 s. 134), har det ibland ansetts kunna&lt;br&gt;tjäna till ledning även vid bedömning av förmånsrättslagens närstående-&lt;br&gt;begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att närståenderegeln i förmånsrättslagen får en lydelse&lt;br&gt;som undanröjer alla tvivel om huruvida det svenska löneskyddet&lt;br&gt;överenstämmer med det som följer av EG-rätten. Det kan visserligen&lt;br&gt;sägas att närståendebegreppet i förmånsrättslagen enligt förarbeten och&lt;br&gt;praxis knappast har ett annat innehåll än som kan inläsas i orden nära&lt;br&gt;anförvanter. Emellertid är det genom denna senare definition som den&lt;br&gt;ifrågavarande kretsen anges i den svenska anpassningen av direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG. Enligt regeringens mening bör denna formulering därför&lt;br&gt;även föras in i den svenska lagtexten. Lagrådet har berört frågeställningen&lt;br&gt;i sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har även berört frågan om det föreligger någon&lt;br&gt;saklig skillnad mellan begreppet betydande inflytande, som återfinns i&lt;br&gt;anpassningens lydelse och som har föreslagits i promemorian, och&lt;br&gt;begreppet väsentligt inflytande, som fanns i lagtexten före 1994 års&lt;br&gt;ändringar. Enligt regeringens mening är det svårt att se att dessa två&lt;br&gt;begrepp skulle ha ett från varandra avvikande innehåll i förevarande&lt;br&gt;sammanhang. Tidigare praxis och uttalanden i förarbeten bör därför kunna&lt;br&gt;tjäna till ledning även framgent vid bedömningen av om betydande&lt;br&gt;inflytande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgränsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1994 års ändring infördes det i 12 § sjätte stycket FRL en&lt;br&gt;tidsbegränsning av när ägandet skulle ha förekommit för att vara&lt;br&gt;diskvalificerande. Endast ägande inom de senaste sex månaderna före&lt;br&gt;konkursansökningen skall således beaktas. 1 promemorian har föreslagits&lt;br&gt;att denna tidsgräns behålls även i fortsättningen då den får anses vara&lt;br&gt;förmånligare för arbetstagare jämfört med att det inte anges någon&lt;br&gt;tidsgräns alls. Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran. Sveriges Ackordscentral och LO har däremot&lt;br&gt;ansett att tidsgränsen kan strida mot den för Sverige gällande anpass-&lt;br&gt;ningen av direktivet och föreslagit att den tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats av Ackordscentralen gällde före år 1994, då tidgränsen&lt;br&gt;infördes, enligt förarbetena till den dåvarande regeln att fordringarna&lt;br&gt;omfattades av förmånsrätt om andelsinnehavet hade avvecklats i så god&lt;br&gt;tid före konkursen att något samband mellan vederbörandens inflytande&lt;br&gt;och konkursen inte kunde anses föreligga (Utsökningsrätt IX, [SOU&lt;br&gt;1969:5] s. 151). Då någon precisering av detta slag inte har tagits in i&lt;br&gt;anpassningen av direktiv 80/987/EEG kan det sättas ifråga vilken&lt;br&gt;betydelse detta uttalande i förarbetena kan få i framtiden, om tidsgränsen&lt;br&gt;nu tas bort så att ordalydelsen åter överensstämde med den före 1994 års&lt;br&gt;ändring. Denna invändning kan anses gälla även det av Kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i Malmö framförda förslaget att knyta tidsgränsen till när&lt;br&gt;företaget får allvarliga betalningsproblem. Det skulle i för sig också kunna&lt;br&gt;hävdas att anpassningens ordalydelse innebär att såväl ägandet som&lt;br&gt;inflytandet skall föreligga vid konkurstidpunkten för att kunna påverka&lt;br&gt;förmånsrätten. Enligt regeringens mening kan en sådan tolkning emellertid&lt;br&gt;inte godtas mot bakgrund av de möjligheter till manipulationer dagarna&lt;br&gt;före en konkurs i form av överlåtelse av andelar och avhändande av&lt;br&gt;inflytande som den skulle öppna för. Ett till ägande och inflytande knutet&lt;br&gt;intresse att påverka företaget bör därför kunna beaktas även om den&lt;br&gt;avvecklats någon tid innan konkursen inträffat. Av det sagda följer att en&lt;br&gt;tidsgräns för när ägande och inflytande senast skall ha avvecklats för att&lt;br&gt;arbetstagarens lönefordringar skall omfattas av förmånsrätt bör gälla även&lt;br&gt;fortsättningsvis. Den nuvarande tidsgränsen om sex månader före&lt;br&gt;konkursansökningen synes väl avvägd genom att den medger förmånsrätt&lt;br&gt;för sådana lönefordringar som innehas av arbetstagare som saknat&lt;br&gt;inflytande under den senaste tiden före företagets konkurs. Med hänsyn&lt;br&gt;till att det saknas anledning att förutsätta att regeln strider mot direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG bör den tidsgränsen därför behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendes ägande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller 12 § sjätte stycket sista meningen FRL, nämligen att&lt;br&gt;redan en närståendes ägande kan medföra att arbetstagarens fordringar&lt;br&gt;utesluts från förmånsrätt, torde det inte råda något tvivel om att en sådan&lt;br&gt;regel ansågs gälla i praxis redan före 1994 års lagändring. Denna praxis&lt;br&gt;grundade sig på uttalanden i förarbeten till förmånsrättslagen där det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framgår att även det fallet att arbetstagaren &amp;quot;själv inte hade någon andel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men hans närstående hade en väsentlig andel i företaget är avsedd att Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;inbegripas&amp;quot; (Utsökningsrätt IX [SOU 1969:5] s. 151, jfr prop. 1970:142&lt;br&gt;s. 137). 1 ett rättsfall från år 1980 (NJA 1980 s. 743) fann HD att&lt;br&gt;uttalandet, trots att det inte kommit till uttryck i lagtextens lydelse, kunde&lt;br&gt;läggas till grund för ett avgörande som innebar att lönefordringar av en&lt;br&gt;arbetstagare som hade haft väsentligt inflytande i företaget inte omfattades&lt;br&gt;av förmånsrätt till följd av att hans son ägde en väsentlig andel i&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till förmånsrättslagen gäller vidare att väsentligt&lt;br&gt;inflytande kan grundas även på innehavet av en väsentlig andel (Utsök-&lt;br&gt;ningsrätt IX [SOU 1969:5] s. 151). 1994 års ändring av 12 § FRL innebar&lt;br&gt;bl.a. att uttalandena i förarbeten och praxis kodifierades i lagtexten genom&lt;br&gt;att det därav klart framgick att ägande av en viss andel i konkursföretaget&lt;br&gt;skulle vara diskvalificerande i förmånsrättshänseende även om andelen&lt;br&gt;hade helt ägts av en närstående till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den praxis och de uttalanden i förarbeten som berörts ovan har&lt;br&gt;emellertid inte flutit in i den svenska anpassningen av direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG. I promemorian har det därför föreslagits att 12 § sjätte&lt;br&gt;stycket FRL ändras så att endast fordringar från sådana arbetstagare som&lt;br&gt;själva äger del i företaget kan uteslutas från förmånsrätt med stöd av&lt;br&gt;regeln. En övervägande majoritet av remissinstanssema har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. Riksskatteverket, Konkurs-&lt;br&gt;förvaltarkollegiemas förening och Kronofogdemyndigheten i Malmö har&lt;br&gt;däremot förordat att nämnda förarbetsuttalanden och praxis skall vara&lt;br&gt;vägledande även för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i den bedömning som har gjorts i promemorian&lt;br&gt;att det är tveksamt om den tidigare svenska tillämpningen av dåvarande&lt;br&gt;12 § tredje stycket FRL kan tolkas in i anpassningens lydelse. I denna&lt;br&gt;riktning talar även bestämmelsen i artikel 1.2 i rådets direktiv 80/987/EEG&lt;br&gt;där det sägs att medlemsstaterna får &amp;quot;undantagsvis&amp;quot; utesluta fordringar&lt;br&gt;från vissa kategorier av arbetstagare från direktivets tillämpningsområde.&lt;br&gt;Vad som ovan nämnts om JK:s handhavande av skadeståndsanspråk mot&lt;br&gt;svenska staten tyder på att även JK gjort denna bedömning. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det angeläget att de svenska reglerna garanterar&lt;br&gt;arbetstagarna ett löneskydd av minst samma omfattning som följer av&lt;br&gt;gällande EG-rätt. De svenska reglerna bör alltså inte tolkningvis kunna&lt;br&gt;ges ett innehåll som utesluter från skydd även sådana arbetstagares&lt;br&gt;fordringar vilka inte uttryckligen har undantagits i den svenska&lt;br&gt;anpassningen. Det sagda leder till att en ny lydelse av den svenska&lt;br&gt;närståenderegeln i 12 § FRL bör utgå ifrån att endast fordringar från&lt;br&gt;sådana arbetstagare som själva äger del i företaget kan undantas från&lt;br&gt;förmånsrätt och lönegaranti, förutsatt att övriga villkor är uppfyllda.&lt;br&gt;Tidigare praxis och uttalanden i förarbeten enligt vilken det varit&lt;br&gt;tillräckligt om andelen har helt ägts av en närstående till arbetstagaren&lt;br&gt;skall alltså inte längre tillmätas betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som har ansett att regeringens uttalanden härvidlag är ägnade&lt;br&gt;att ligga till grund för rättstillämpningen, har utvecklat sin syn på frågan&lt;br&gt;i sitt yttrande. Lagrådet har därvid refererat till ovan nämnda avgörandet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NJA 1980 s. 743 i vilket Högsta domstolen fann att en arbetstagare som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade betydande inflytande över företaget men själv inte ägde någon andel Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;i det, inte skulle ha förmånsrätt för sina lönefordringar till följd av att&lt;br&gt;hans son ägde en väsentlig andel i företaget. I rättsfallet fann Högsta&lt;br&gt;domstolen det uteslutet att bestämmelsen skulle göra någon grundläggande&lt;br&gt;skillnad mellan det fallet att arbetstagaren själv ägde en procent och hans&lt;br&gt;närstående 99 procent och å andra sidan det fallet att arbetstagaren inte&lt;br&gt;själv ägde någon andel men hans närstående ägde hela företaget. Lagrådet&lt;br&gt;har framhållit att med den av regeringen föreslagna regeln kan det uppstå&lt;br&gt;just sådana till synes irrationella konsekvenser som Högsta domstolen&lt;br&gt;pekade på i det nämnda avgörandet. Lagrådet har därför ifrågasatt om inte&lt;br&gt;bestämmelsen i 12 § sjätte stycket FRL lämpligen borde förses med ett&lt;br&gt;tillägg av innebörd att den inte blir tillämplig i det fallet att den andel&lt;br&gt;som arbetstagaren själv äger är helt obetydlig. Mot bakgrund av de&lt;br&gt;synpunkter som Lagrådet har att beakta har Lagrådet dock inte velat&lt;br&gt;hävda att en sådan saklig ändring av bestämmelsen är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för de av Lagrådet framförda övervägandena.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening skulle ett tillägg till regeln av det ifrågasatta&lt;br&gt;slaget emellertid inte innebära en tillfredställande lösning på de problem&lt;br&gt;som Lagrådet har pekat på. I sak skulle ett sådant tillägg medföra att&lt;br&gt;ytterligare en grupp arbetstagare, nämligen de som hade ett betydande&lt;br&gt;inflytande över företaget men ägde endast en helt obetydlig del av det,&lt;br&gt;skulle undantas från regelns tillämpningsområde. Det synes svårt att i&lt;br&gt;lagtext precisera när ett ägande är helt obetydligt i det enskilda fallet. Om&lt;br&gt;tillägget skulle införas utan att en sådan precisering görs skulle regeln å&lt;br&gt;andra sidan sannolikt medföra stora problem vid tillämpningen. Uppenbart&lt;br&gt;är också att oavsett utformningen får undantagsregler av det slag som&lt;br&gt;12 § sjätte stycket FRL är ett exempel på med nödvändighet vissa&lt;br&gt;tröskeleffekter. Regeringen är alltså inte beredd att införa ett tillägg till&lt;br&gt;bestämmelsen av det slag som har ifrågasatts av Lagrådet. Det kan vara&lt;br&gt;värt att understryka i detta sammanhang att syftet med den av regeringen&lt;br&gt;nu föreslagna bestämmelsen är att undanröja den orättvisa som legat i att&lt;br&gt;regeln tidigare drabbat även arbetstagare som inte ägt någon del i&lt;br&gt;företaget. Avsikten har således inte varit att även därutöver förbättra&lt;br&gt;löneskyddet för arbetstagare som t llhör ägarkategorin i företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse med den av regeringen förordade utformningen kan&lt;br&gt;visserligen inte tillämpas i sådana näringsidkares konkurs, som ensam&lt;br&gt;äger hela rörelsen, t.ex. i form av enskild firma. Då anställda hos en sådan&lt;br&gt;näringsidkare - även om de skulle utgöras av make/maka eller barn till&lt;br&gt;näringsidkaren - på grund av sakens natur inte kan äga någon andel i&lt;br&gt;företaget, kan förmånsrätten för deras lönefordringar inte inskränkas med&lt;br&gt;stöd av regeln. Detta är samma slag av konsekvens till följd av närstå-&lt;br&gt;enderegelns krav på ägarandel i konkursföretaget som vi sett prov på&lt;br&gt;redan förut såvitt avser juridiska personer som inte är näringsidkare. Som&lt;br&gt;berörts tidigare, saknar ideella föreningar och stiftelser normalt delägare,&lt;br&gt;vilket var en av orsakerna till att bestämmelsen som gjorde närstående-&lt;br&gt;regeln tillämplig även på sådana rättssubjekt togs bort vid 1994 års&lt;br&gt;lagändring. Det bör emellertid påpekas att förhållandet torde få något&lt;br&gt;större praktisk betydelse när det gäller företag i form av enskilda firmor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1996 var antalet företagskonkurser 11 315. Av dessa avsåg 1 547&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda firmor med totalt 543 anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis leder de här gjorda övervägandena till att 12 §&lt;br&gt;sjätte stycket FRL delvis bör återfå samma lydelse som det hade före&lt;br&gt;1994. Således bör bestämmelsen omfatta endast arbetstagare som själva&lt;br&gt;eller tillsammans med nära anförvanter äger en väsentlig andel i företaget&lt;br&gt;och som har ett betydande inflytande över dess verksamhet. Dock bör, till&lt;br&gt;skillnad från tidigare, endast den som själv äger andel i företaget kunna&lt;br&gt;drabbas av regeln. Den omständigheten att en nära anförvant till&lt;br&gt;arbetstagaren äger konkursföretaget eller en del därav skall alltså i&lt;br&gt;fortsättningen inte självständigt inverka på arbetstagarens löneförmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens efterlevande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna vara helt på den säkra sidan om att Sverige kommer att&lt;br&gt;uppfylla direktivets krav har det i promemorian föreslagits att den&lt;br&gt;språkliga utformningen som anpassningen kommit att få när det gäller&lt;br&gt;arbetstagarens efterlevande beaktas på så sätt, att de i fortsättningen helt&lt;br&gt;undantas från närståenderegelns tillämpningsområde. Förslaget har lämnats&lt;br&gt;utan erinran av de flesta remissinstanserna. Den föreslagna ändringen&lt;br&gt;ligger i linje med den ovan behandlade begränsningen av regelns&lt;br&gt;tillämpningsområde till endast sådana arbetstagare som själva äger andel&lt;br&gt;i företaget. Som betonats i promemorian talar emellertid även sakliga skäl&lt;br&gt;för att arbetstagarens efterlevande inte bör drabbas av regeln. Det&lt;br&gt;förhållandet att arbetstagaren har ägt en andel i företaget innebär inte&lt;br&gt;nödvändigtvis en ekonomisk fördel för hans efterlevande. Det beror på en&lt;br&gt;mängd omständigheter, bl.a. innehållet i eventuella testamentariska för-&lt;br&gt;ordnanden. Den grupp vi här talar om bör rimligtvis vara relativt&lt;br&gt;begränsad. Det gäller alltså efterlevande till sådana arbetstagare som inte&lt;br&gt;skulle ha haft förmånsrätt för sina lönefordringar på grund av närstående-&lt;br&gt;regeln och som avlidit inom de senaste sex månaderna före konkursan-&lt;br&gt;sökningen. Att utsträcka förmånsrätten och lönegarantin till sådana efter-&lt;br&gt;levandes eventuella pensionsfordringar torde endast innebära en försumbar&lt;br&gt;ytterligare kostnadsbelastning på lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förtydligande av 12 § första stycket FRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket, Sveriges Ackordscentral och LO har föreslagit att den&lt;br&gt;allmänna regeln om löneförmånsrätt i 12 § första stycket FRL ändras så&lt;br&gt;att det därav framgår att förmånsrätten omfattar fordringar som avser de&lt;br&gt;sista sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkurs-&lt;br&gt;gäldenären, oavsett om fordringen har förfallit till betalning inom denna&lt;br&gt;tid. Regeringens delar denna bedömning. Som påpekats av LO har en&lt;br&gt;sådan begränsning av förmånsrättens omfattning som regelns nuvarande&lt;br&gt;ordalydelse kan ge intryck av aldrig varit åsyftad. Bestämmelsen torde för&lt;br&gt;övrigt redan hittills i de allra flesta fall ha tillämpats på det sättet att&lt;br&gt;förmånsrätten ansetts omfatta t.ex. avlöningen även för den sista&lt;br&gt;anställningsmånaden, trots att beloppet förfallit till betalning först efter det&lt;br&gt;att anställningen har upphört. Det rätta förhållandet bör emellertid framgå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydligt även av lagtexten varför den föreslagna, närmast lagtekniska, Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;ändringen nu bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Karensregeln&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Bakgrunden till att karensregeln infördes&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under lågkonjukturen i början av 1990-talet ökade antalet företagskonkur-&lt;br&gt;ser kraftigt och kostnaderna för lönegarantin sjudubblades på några få år,&lt;br&gt;från ca 600 mkr till över 4 mdkr per budgetår. De starkt ökade kost-&lt;br&gt;naderna ledde till en intensiv debatt i massmedia om lönegarantins&lt;br&gt;effekter och regelsystemets utformning. Den omfattande kritiken mot&lt;br&gt;lönegarantisystemet som framfördes tog framför allt sikte på löneförmåns-&lt;br&gt;rättens omfattning och på vissa förfaranden, som ansågs utgöra missbruk&lt;br&gt;eller i vart fall en inte avsedd användning av lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneförmånsrätten hade varit i stort sett oförändrad sedan reglernas&lt;br&gt;tillkomst i början på 1970-talet. På sina håll ansåg man att förmånsrätten&lt;br&gt;var för generös och krävde en översyn av reglerna. Det anfördes också&lt;br&gt;kraftig kritik mot användning av lönegarantin i samband med rekonstruk-&lt;br&gt;tion av konkursföretag, en företeelse som i debatten fick namnet &amp;quot;handel&lt;br&gt;med lönegaranti&amp;quot;. Garantin ansågs i dessa fall påverka konkurrensen nega-&lt;br&gt;tivt genom att fungera som en subvention av lönekostnaderna och på så&lt;br&gt;sätt möjliggöra att verksamheter som rekonstruerats efter en konkurs höll&lt;br&gt;lägre priser än övriga. Man menade att dessa förfaranden ledde till en&lt;br&gt;osund utveckling av hela branscher med en överetablering av på sikt inte&lt;br&gt;livskraftiga företag och en utkonkurrering av företag som undvikit&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra förhållanden kritiserades. Det pekades bl.a. på att det&lt;br&gt;förekom att släktingar och bekanta anställdes strax före konkurs. Man&lt;br&gt;menade att syftet med anställning i dessa fall ofta kunde vara att bereda&lt;br&gt;någon förmåner på lönegarantins bekostnad. Som bekant omfattade&lt;br&gt;löneförmånsrätten före 1994 års lagändring fordringar för bl.a. avtalad&lt;br&gt;uppsägningstid, dock maximalt för sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om översyn av reglerna hade visserligen tagits upp redan i 1992&lt;br&gt;års lagstiftningsärende avseende den nya lönegarantilagen, varvid&lt;br&gt;regeringen understrukit behovet av att reglerna sågs över i syfte att&lt;br&gt;effektivisera granskningen av att garantin användes på det sätt som den&lt;br&gt;var avsedd för (prop. 1991/92:139 s. 12). En översyn av lönegarantisyste-&lt;br&gt;met hade senare efterlysts även i flera riksdagsmotioner och riksdagens&lt;br&gt;lagutskott hade förutsatt att en sådan skulle komma till stånd (bet.&lt;br&gt;1991/92:LU6 s. 17 och bet. 1991/92:LU37 s. 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 december 1992 om direktiv för översyn av&lt;br&gt;den statliga lönegarantin vid konkurs (dir. 1992:103). Utredningen, som&lt;br&gt;antog namnet 1993 års lönegarantiutredning, avlämnade i november 1993&lt;br&gt;betänkandet Förändringar i lönegarantisystemet (SOU 1993:96). De änd-&lt;br&gt;ringar i förmånsrättslagen och lönegarantilagen som genomfördes den&lt;br&gt;1 juli 1994 (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundade sig huvudsakligen på utredningens förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både 1970 och 1992 års lönegaranti lag hade i princip saknat regler som&lt;br&gt;var direkt riktade mot missbruk av garantin. I den debatt, som hade&lt;br&gt;föregått 1993 års lönegarantiutredning, hade ett av kraven varit att det&lt;br&gt;skulle vidtas åtgärder mot vissa former av användning av garantin vilka&lt;br&gt;uppfattats som missbruk av lönegarantisystemet. Utredningen hade även&lt;br&gt;lämnat förslag som skulle göra det möjligt att ingripa mot de kritiserade&lt;br&gt;förfarandena. I propositionen föreslogs det därför en karensregel, 9 a §&lt;br&gt;LGL, som skulle förhindra att lönegarantin användes upprepade gånger&lt;br&gt;för att bestrida lönekostnader i en viss verksamhet, och en allmän miss-&lt;br&gt;bruksregel, 9 b § LGL, som riktade sig mot anställningar eller löneför-&lt;br&gt;höjningar som gjordes strax före en konkurs i syfte att utnyttja lönegaran-&lt;br&gt;tin.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Karensregeln och dess senare ändring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Karensregeln i 9 a § LGL i den lydelse den hade vid införandet den 1 juli&lt;br&gt;1994 (SFS 1994:636) var tillämplig på arbetstagare som inom två år före&lt;br&gt;konkursbeslutet hade beviljats lönegarantiersättning för fordringar som&lt;br&gt;hade uppstått i huvudsakligen samma verksamhet. Arbetstagaren hade i&lt;br&gt;dessa situationer rätt till garantiersättning för fordringar i den senare&lt;br&gt;konkursen endast om anställningen i vilken de hade uppstått anvisats till&lt;br&gt;honom av offentlig arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen var det inte till följd av arbetstagares agerande, som ett&lt;br&gt;överutnyttjande av lönegarantin i samband med upprepade konkurser i&lt;br&gt;vissa verksamheter kom till stånd. I propositionen (s. 45) anfördes&lt;br&gt;emellertid att de ifrågavarande förfarandena inte kunde förhindras utan att&lt;br&gt;det skulle beröra arbetstagare. Det framhölls att då lönegarantin primärt&lt;br&gt;utgör en rätt till ersättning för arbetstagare vid arbetsgivarens konkurs, är&lt;br&gt;det denna rätt som måste inskränkas om man vill hindra att en verksamhet&lt;br&gt;drar otillbörlig nytta av garantin genom upprepade konkurser. Arbets-&lt;br&gt;tagares rätt till lönegaranti vid upprepad: konkurser i en verksamhet måste&lt;br&gt;alltså enligt propositionen begränsas om detta syfte skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att regeln drabbade arbetstagare som tog fortsatt an-&lt;br&gt;ställning i en efter en konkurs rekonstruerad verksamhet, hade den utsatts&lt;br&gt;för kritik från arbetstagarhåll redan vid remissbehandlingen av utrednings-&lt;br&gt;betänkandet. Kritiken fortsatte efter det att regeln hade trätt i kraft. Som&lt;br&gt;särskilt otillfredställande framhölls att regeln inte medgav att det togs&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det borde beaktas att&lt;br&gt;det inte sällan var svårt att finna en helt ny anställning efter en konkurs.&lt;br&gt;Ofta var en återgång till den efter konkursen rekonstruerade verksamheten&lt;br&gt;den enda möjligheten att finna sysselsättning på orten. Vidare framstod&lt;br&gt;det som obilligt att en misslyckad rekonstruktion drabbade arbetstagare,&lt;br&gt;som ju inte hade något inflytande över företagets drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta fasta på den kritik som förts fram och möjliggöra ett större&lt;br&gt;hänsynstagande till arbetstagare vid karensregelns tillämpning, föreslog&lt;br&gt;regeringen att regeln skulle förses med ytterligare ett undantag (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:180, bet. 1994/95:LU30, rskr. 1994/95:380, SFS 1995:675). Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;Enligt den nya lydelsen av 9 a § LGL, som trädde i kraft den 1 juli 1995,&lt;br&gt;skall en arbetstagare även i de här berörda fallen kunna få lönegarantier-&lt;br&gt;sättning för sina fordringar i den senare konkursen, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen ges ett antal exempel på sådana skäl, av vilka flera har&lt;br&gt;sin utgångspunkt i den kritik som riktats mot regeln från arbetstagarhåll.&lt;br&gt;Vid bedömning av om karensregeln är tillämplig skall således beaktas&lt;br&gt;bl.a. om det funnits praktiska möjligheter för arbetstagaren att vid tiden&lt;br&gt;för rekonstruktionen eller därefter finna en annan sysselsättning. Har&lt;br&gt;sådana saknats, kan detta tala för att lönegaranti bör utgå även om&lt;br&gt;anställningen inte har anvisats av en offentlig arbetsförmedling. Ersättning&lt;br&gt;bör också kunna utgå när det på grund av att arbetstagaren saknat&lt;br&gt;inflytande på företagets drift eller av andra skäl framstår som orimligt att&lt;br&gt;han drabbas av att rekonstruktionen misslyckats. Även garantins&lt;br&gt;ekonomiska betydelse för arbetstagaren kan utgöra särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 &amp;nbsp;EFTA-domstolens dom i målet E-l/95&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen, som inrättades enligt avtalet mellan EFTA-statema om&lt;br&gt;upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (1 och 3 §§&lt;br&gt;lagen [1992:1317] om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde&lt;br&gt;[EES], SFS 1992:1317 s. 3101. 3140 och 3186). hade i målet E-l/95 att&lt;br&gt;ta ställning till en begäran om ett rådgivande yttrande från Varbergs&lt;br&gt;tingsrätt i mål T 1157/94, Ulf S mot svenska staten. Begäran hade gjorts&lt;br&gt;med stöd av artikel 34 i nämnda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulf S arbetsgivare hade gått i konkurs den 22 augusti 1994. Genom&lt;br&gt;beslut av den 29 september 1994 avslog konkurs förvaltaren med stöd av&lt;br&gt;9 a § LGL Ulf S begäran om lönegaranti för sina fordringar i konkursen&lt;br&gt;under hänvisning till att Ulf S under 1993 erhållit lönegaranti för&lt;br&gt;fordringar som uppstått i huvudsakligen samma verksamhet. Ulf S väckte&lt;br&gt;talan mot staten och yrkade att hans fordringar även i den senaste&lt;br&gt;koiikursen skulle ersättas genom lönegarantin. Som grund för käromålet&lt;br&gt;åberopade han sin anställning i konkursbolaget och, i andra hand, att&lt;br&gt;staten genom lagstiftning i strid med direktiv 80/987/EEG förmenat&lt;br&gt;honom rätten till lönegarantimedel och därigenom vållat honom skada&lt;br&gt;som staten vore skyldig att ersätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 2 mars 1995 begärde Varbergs tingsrätt ett råd-&lt;br&gt;givande yttrande av EFTA-domstolen angående frågan om art. 10 a) i&lt;br&gt;direktiv 80/987/EEG bör tolkas så, att 9 a § LGL uppenbarligen går&lt;br&gt;utöver den rätt till undantag som artikeln medger. Av art. 10 a) i den&lt;br&gt;svenska översättningen framgår att direktivet inte skall påverka med-&lt;br&gt;lemsstaternas möjligheter att &amp;quot;vidta åtgärder för att förhindra missbruk&amp;quot;.&lt;br&gt;Det kan omnämnas, att den engelska versionen lyder &amp;quot;to take the&lt;br&gt;measures necessary to avoid abuses&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen lämnade i dom den 20 juni 1995 ett rådgivande&lt;br&gt;yttrande av innebörd att artikel 10 a) i direktivet måste tolkas så att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrar att, som en åtgärd mot missbruk, en bestämmelse i nationell lag Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;tillämpas enligt vilken en arbetstagare inte har rätt till ersättning om han&lt;br&gt;inom två år före konkursbeslutet har beviljats ersättning genom garantin&lt;br&gt;för en fordran som har uppstått i huvudsakligen samma verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att i den fortsatta beredningen av målet vid tingsrätten&lt;br&gt;medgav staten företrädd av tillsynsmyndigheten i konkurs käromålet med&lt;br&gt;vissa förbehåll. Justitiekanslem, som företrädde staten i skadeståndsdelen,&lt;br&gt;vitsordade att 9 a § LGL varit utformad på ett sådant sätt att den kommit&lt;br&gt;att strida mot direktivet, men vidhöll bestridandet under hänvisning till att&lt;br&gt;då EES-avtalet inte inneburit någon suveränitetsöverlåtelse saknades det&lt;br&gt;förutsättningar för att utdöma skadestånd i målet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Karensregeln skall upphävas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Karensregeln i 9 a § lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497) skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. Av dessa har Kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i Stockholm beklagat att karensregeln upphävs. SAF har ansett att&lt;br&gt;regeln bör behållas till dess att det har blivit klarlagt att den strider mot&lt;br&gt;direktiv 80/987/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgår av den redogörelse som&lt;br&gt;lämnats ovan fann EFTA-domstolen i sitt rådgivande yttrande i målet&lt;br&gt;E 1/95 att karensregeln i dess lydelse före den 1 juli 1995 inte var&lt;br&gt;förenlig med art. 10 a) i direktiv 80/987/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men regeln i 9 a § LGL har ifrågasatts även efter den ändring som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1995. Europeiska kommissionen, generaldirektorat&lt;br&gt;V, tillskrev den 7 september 1995 Sveriges ständiga representation vid&lt;br&gt;Europeiska unionen med en begäran om vissa preciseringar avseende&lt;br&gt;9 a § LGL. Frågorna avsåg vilka omständigheter som kunde utgöra&lt;br&gt;sådana särskilda skäl, som det hänsyftades på i paragrafen, samt vem som&lt;br&gt;skulle bevisa att ersättningen var motiverad. I det svar som avlämnades&lt;br&gt;från Arbetsmarknadsdepartementet (A95/5799/RS) redogjordes, förutom&lt;br&gt;för orsakerna till karensregelns införande, för de motiv som låg bakom&lt;br&gt;regeländringen samt för de exempel på särskilda skäl som hade lyfts fram&lt;br&gt;i propositionen. Beträffande bevisbördan framfördes att det liksom tidigare&lt;br&gt;åligger konkursförvaltaren att vid sitt avgörande av lönegarantifrågan&lt;br&gt;undersöka om regeln är tillämplig och likaså om någon av undantagssitua-&lt;br&gt;tionema, som medger att garantiersättning trots det utbetalas, är för&lt;br&gt;handen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid senare underhandskontakter med representanter för kommissionen&lt;br&gt;har det framkommit att kommissionen fortfarande överväger frågan om&lt;br&gt;karensregeln kan godkännas såsom förenlig med direktiv 80/987/EEG&lt;br&gt;samt att det inte kan uteslutas att kommissionen kommer att kräva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln ändras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppmjukning av karensregeln som skedde genom ändringen år&lt;br&gt;1995 hade till syfte att göra det möjligt att undanta arbetstagare från&lt;br&gt;regelns tillämpning när det finns särskilda skäl för det. Den fråga som&lt;br&gt;man emellertid bör ställa sig är, om det överhuvudtaget bör förekomma&lt;br&gt;att en arbetstagare ställs utan löneskydd på grund av att verksamheten har&lt;br&gt;gått i konkurs även tidigare. I promemorian har denna fråga besvarats&lt;br&gt;nekande och föreslagits att karensregeln i 9 a § LGL upphävs. En stor&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran. Regeringen delar denna bedömning. Som framhållits i den kritik&lt;br&gt;som har riktats mot regeln saknar arbetstagare normalt möjligheter att&lt;br&gt;påverka företaget på ett sådant sätt att det inverkar på om en insolvenssi-&lt;br&gt;tuation uppkommer. Vidare är det, även i en gynnsammare arbets-&lt;br&gt;marknadssituation än för närvarande, åtminstone på mindre orter inte&lt;br&gt;sällan svårt att finna en annan anställning än i den konkursdrabbade&lt;br&gt;verksamheten. Ett inte avsett bruk av ett trygghetssystem måste kunna&lt;br&gt;bekämpas med andra medel än att man ställer de som reglerna är till för&lt;br&gt;utan skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa omständigheter samt det faktum att det fortfarande föreligger&lt;br&gt;ovisshet om huruvida karensregeln kommer att godtas av EG-kommissio-&lt;br&gt;nen talar enligt regeringens mening starkt för att den nu bör upphävas.&lt;br&gt;Med den fortsatta nedgången av antalet konkurser som har kunnat iakttas&lt;br&gt;under senare år bör det slags överutnyttjande av lönegarantin som regeln&lt;br&gt;har haft till syfte att motverka rimligtvis ha minskat kraftigt. I sin&lt;br&gt;nuvarande utformning torde den i praktiken inte heller utgöra något&lt;br&gt;effektivt hinder däremot. Dessutom finns det en möjlighet att vid en del&lt;br&gt;former av missbruk använda den allmänna missbruksregeln i 9 b § LGL&lt;br&gt;för att vägra ersättning. Mot bakgrund härav föreligger det knappast&lt;br&gt;längre några sakliga skäl att behålla 9 a § LGL. Skulle den framtida&lt;br&gt;utvecklingen visa att åtgärder mot det slags överutnyttjande av lönegaran-&lt;br&gt;tin som karensregeln har varit riktad mot behövs, bör man finna andra&lt;br&gt;vägar än sådana som drabbar arbetstagare för att komma till rätta med&lt;br&gt;problemet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kravet på anknytning till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den i 2 § lönegarantilagen (1992:497)&lt;br&gt;upptagna begränsningen av garantin till fordringar som avser&lt;br&gt;anställning med övervägande anknytning till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden skall endast avse fordringar i konkurser som inträffat&lt;br&gt;i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. Kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm har ansett att kravet på svensk anknytning bör behållas även&lt;br&gt;i svenska konkurser i förhållande till medborgare utanför EU/EES.&lt;br&gt;Riksskatteverket har förordat att 2 § LGL helt upphävs. Arbetslivsinstitutet&lt;br&gt;och Sveriges Ackordscentral har avstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 1992 års lönegarantilag lagfästes&lt;br&gt;vissa principer rörande lönegarantins geografiska omfattning som redan&lt;br&gt;tidigare hade tillämpats i praxis. I lagen infördes då en regel varav det&lt;br&gt;uttryckligen framgår att garantin gäller för arbetstagarens fordringar om&lt;br&gt;arbetsgivaren har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt&lt;br&gt;land, 1 § LGL. Orsakerna till att den svenska lönegarantin har ansetts i&lt;br&gt;vissa fall böra ersätta lönefordringar även om konkursen har inträffat i&lt;br&gt;något av de övriga nordiska länderna finns främst att söka i den integrera-&lt;br&gt;de arbetsmarknaden som vi har i Norden och som gjort det naturligt att&lt;br&gt;utsträcka det sociala skyddet även till att gälla utanför det egna landets&lt;br&gt;gränser. För lönegarantins del motiveras detta dessutom av att nordiska&lt;br&gt;konkurskonventionen av den 7 november 1933 (SÖ 1934:8) medför att en&lt;br&gt;konkursgäldenärs egendom i samtliga nordiska länder i princip omfattas&lt;br&gt;av en konkurs i ett av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en erforderlig avgränsning av den svenska statens&lt;br&gt;garantiansvar infördes samtidigt i 2 § LGL en begränsningsregel som&lt;br&gt;även den till sitt innehåll i huvudsak följde dittills gällande praxis. Den&lt;br&gt;svenska lönegarantin skall sålunda ersätta endast fordringar som avser&lt;br&gt;anställning med övervägande anknytning till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig endast på fordringar&lt;br&gt;som görs gällande i en konkurs som har inträffat i något av de övriga&lt;br&gt;nordiska länderna. Av propositionen (prop. 1991/92:139 s. 25) framgår att&lt;br&gt;regeln tar sikte på även den situationen att konkursen har inträffat i&lt;br&gt;Sverige men anknytningen hit på grund av vissa omständigheter ändå&lt;br&gt;framstår som löslig. Så kan vara fallet t.ex. när arbetet som fordringen&lt;br&gt;avser har utförts i utlandet av en där bosatt arbetstagare. Vid bedöm-&lt;br&gt;ningen bör vidare beaktas om arbetsgivaren har varit skyldig att betala&lt;br&gt;lönegarantiavgift för arbetstagaren och om denne har varit skattskyldig här&lt;br&gt;i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter Sveriges undertecknande av EES-avtalet och det därpå följande&lt;br&gt;medlemskapet i Europeiska unionen har behovet av denna begränsnings-&lt;br&gt;regel kommit i ett delvis annat läge. Sverige har åtagit sig att införliva&lt;br&gt;rådets direktiv 80/987/EEG om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens&lt;br&gt;insolvens. Detta har man också, utom beträffande vissa avgränsade frågor&lt;br&gt;för vilka det här föreslås lösningar, i allt väsentligt uppnått redan genom&lt;br&gt;bestämmelserna i lönegarantilagen och i förmånsrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller emellertid inga bestämmelser om garantiskyddets&lt;br&gt;geografiska utsträckning. Den första frågan som inställer sig är, om&lt;br&gt;direktivet innebär skyldigheter även beträffande fordringar som riktar sig&lt;br&gt;mot arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat medlemsland än&lt;br&gt;det där lönegaranti begärs. Arbetslivsinstitutet synes i sitt remissyttrande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha förutsatt att så skulle kunna vara fallet. Ett sådan tolkning skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära synnerligen omfattande garantiåtaganden för medlemsstaterna. Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;Det bör nämnas, att denna fråga för närvarande ligger för EG-domstolens&lt;br&gt;prövning (C-l 17/96). 1 det aktuella fallet har konkursen inträffat i&lt;br&gt;Storbritannien, men lönegaranti begärts hos de danska lönegarantimyndig-&lt;br&gt;hetema. En dansk domstol, där mål anhängiggjorts i anledning av kravet,&lt;br&gt;har begärt ett förhandsavgörande av EG-domstolen i frågan vilken av de&lt;br&gt;brittiska eller danska lönegarantimyndigheterna som enligt artikel 3 i&lt;br&gt;direktivet i det aktuella fallet har att garantera betalning av arbetstagarens&lt;br&gt;fordringar. I promemorian har gjorts bedömningen att intill dess att detta&lt;br&gt;mål har avgjorts bör utgångspunkten vara att direktivet ålägger med-&lt;br&gt;lemsstaterna garantiansvar endast för fordringar som görs gällande i&lt;br&gt;konkurser som inträffat i det egna landet. Regeringen instämmer i denna&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan som kan ställas är, om skyddet enligt direktivet -&lt;br&gt;visserligen begränsat till fordringar i konkurser som inträffat i med-&lt;br&gt;lemsstaten i fråga - kan inskränkas till att endast avse fall där det&lt;br&gt;föreligger viss ytterligare anknytning till medlemsstaten utöver det att&lt;br&gt;själva konkursen inträffat där. Frågan gäller med andra ord, om regeln i&lt;br&gt;2 § LGL kan tillämpas även när konkursen har inträffat i Sverige. I&lt;br&gt;promemorian har gjorts bedömningen att krav på ytterligare svensk&lt;br&gt;anknytning inte kan ställas i svenska konkurser och föreslagits att 2 §&lt;br&gt;LGL i fortsättningen endast skall avse fordringar för vilka ersättning&lt;br&gt;begärs från den svenska lönegarantin trots att konkursen har inträffat i ett&lt;br&gt;annat nordiskt land. Majoriteten av remissinstanserna har ställt sig bakom&lt;br&gt;förslaget. Regeringen delar den bedömning som gjorts i promemorian.&lt;br&gt;Utgår man ifrån att direktivet ålägger varje medlemsstat att garantera&lt;br&gt;betalning av arbetstagares fordringar i konkurser som inträffar i det egna&lt;br&gt;landet, kan krav på ytterligare anknytning medföra att en arbetstagares&lt;br&gt;lönefordring inte skyddas vare sig av hemlandets lönegarantisystem eller&lt;br&gt;av reglerna i det land där arbetet utförts. En sådan ordning framstår inte&lt;br&gt;som godtagbar och synes stå i direkt strid med direktivets syfte att skydda&lt;br&gt;arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens. Efter medlemskapet i&lt;br&gt;Europeiska unionen skall svenska regler tolkas i överensstämmelse med&lt;br&gt;EG-rätten. Denna princip om fördragsenlig tolkning är av särskild&lt;br&gt;betydelse i fråga om direktiv. De svenska reglerna om löneskydd bör&lt;br&gt;alltså läsas mot bakgrund av direktiv 80/987/EEG. Det skulle visserligen&lt;br&gt;kunna ifrågasättas, om inte redan en sådan EG-konform tolkning av&lt;br&gt;nuvarande 2 § LGL medför att bestämmelsen skall anses syfta endast på&lt;br&gt;lönefordringar i konkurser som har inträffat i ett annat nordiskt land. För&lt;br&gt;att all oklarhet i detta hänseende skall undanröjas bör 2 § LGL emellertid&lt;br&gt;ändras så att förhållandet direkt framgår av lönegarantilagen. Krav på att&lt;br&gt;fordringen skall avse anställning med övervägande anknytning till Sverige&lt;br&gt;eller svenska förhållanden bör alltså fortsättningsvis inte kunna ställas om&lt;br&gt;konkursen har inträffat i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör kravet på fordringens anknytning till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden behållas även framgent när det gäller fall där ersättning från&lt;br&gt;svensk lönegaranti begärs för fordringar i konkurser som har inträffat i&lt;br&gt;något av de andra nordiska länderna. Som redogjorts för ovan är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen i 1 § LGL, enligt vilken svensk lönegaranti i vissa fall kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgå även när konkursen har inträffat i något av de övriga nordiska Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;länderna, en följd av nordiska konkurskonventionen och den samverkan&lt;br&gt;i frågor om socialt skydd som sedan länge förekommit i Norden. Ett&lt;br&gt;frivilligt åtagande av det slag som det här är frågan om bör naturligtvis&lt;br&gt;kunna begränsas på det sätt som kan vara motiverat. Det är inte heller så&lt;br&gt;som Sveriges Ackordscentral synes befara i sitt remissyttrande att&lt;br&gt;arbetstagare i Danmark och Finland kan bli helt utan löneskydd genom att&lt;br&gt;kravet på svensk anknytning för utbetalning av svensk lönegaranti behålls&lt;br&gt;i förhållande till fordringar som ställs i konkurser i dessa länder. Båda&lt;br&gt;länderna är medlemmar i EU och omfattas således av direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG. Ackordscentralen har också ställt frågan om den svenska&lt;br&gt;lönegarantin överhuvudtaget längre bör avse fordringar i andra konkurser&lt;br&gt;än svenska. Enligt regeringens mening finns det i dag inte tillräckliga skäl&lt;br&gt;att avskaffa möjligheten att i vissa fall ersätta även sådana lönefordringar&lt;br&gt;som görs gällande i konkurser som har inträffat i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de krav på fordringens anknytning till svenska förhållanden som&lt;br&gt;ställs i 2 § LGL begränsas åtagandets räckvidd avsevän och gäller sålunda&lt;br&gt;endast ett fatal - om något - fall per år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Hantering av statens fordringar på grund av&lt;br&gt;utbetald lönegaranti&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna för hantering av statens&lt;br&gt;fordringar på grund av utbetald lönegaranti efter att en konkurs&lt;br&gt;avslutats bör inte ändras för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att reglerna för&lt;br&gt;hantering av statens fordringar på grund av utbetald lönegranti ändras så&lt;br&gt;att fordringarna kan behandlas lika oavsett i vilken företagsform som&lt;br&gt;konkursgäldenärens verksamhet har bedrivits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran&lt;br&gt;av de flesta remissinstanserna. Sveriges Ackordscentral och LO har pekat&lt;br&gt;på att redan befintliga regler ger staten möjlighet att avstå från krav i&lt;br&gt;anledning av utbetald lönegaranti. Riksrevisionsverket har ansett att&lt;br&gt;förslaget saknar erforderligt underlag och framhållit att de skilda&lt;br&gt;associationsformerna behandlas olika i en rad hänseenden varav återkrav&lt;br&gt;för utbetald lönegaranti är endast ett. Verket har också ansett att förslaget&lt;br&gt;är tveksamt ur allmänpreventiv synpunkt. Kammarkollegiet har avstyrkt&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När lönegarantiersättning har&lt;br&gt;betalats ut för en arbetstagares fordringar i en konkurs, inträder staten i&lt;br&gt;arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Utdelning för arbetstagarens&lt;br&gt;fordring som ersatts av garantin tillfaller staten intill detta belopp (28 §&lt;br&gt;LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursboet saknar medel för en sådan utdelning, kvarstår statens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordring mot konkursgäldenären. Beträffande en sådan fordring skall läns- Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;styrelsen på sätt som framgår av 13 § lönegarantiförordningen (1992:501)&lt;br&gt;tillämpa förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i den sistnämnda förordningen innebär i korthet följande.&lt;br&gt;Myndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att få betalt. Om&lt;br&gt;ytterligare indrivningsförsök framstår som utsiktslösa eller inte är&lt;br&gt;försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs&lt;br&gt;ur allmän synpunkt, får myndigheten besluta att indrivningen skall&lt;br&gt;avbrytas tills vidare. Indrivningen skall tas upp på nytt, om det visar sig&lt;br&gt;att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt.&lt;br&gt;Myndigheten får också helt eller delvis efterge en fordring, om det på&lt;br&gt;grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning&lt;br&gt;är uppenbart oskäligt att kräva betalning. Myndigheten skall, innan den&lt;br&gt;avbryter indrivning eller efterger en fordring, samråda med Kammarkolle-&lt;br&gt;giet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller statens fordringar på grund av utbetald lönegarantiersätt-&lt;br&gt;ning innebär själva den situation i vilken ersättningen utbetalats vissa&lt;br&gt;komplikationer för den fortsatta hanteringen. Om konkursgäldenären är ett&lt;br&gt;aktiebolag eller en juridisk person av annat slag, upplöses denna&lt;br&gt;regelmässigt efter att konkursen har avslutats. För aktiebolag gäller att om&lt;br&gt;konkursen avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen&lt;br&gt;avslutas, 13 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385, ABL). För länsstyrel-&lt;br&gt;sens vidkommande innebär detta att det i princip inte finns något&lt;br&gt;rättssubjekt kvar att vidta indrivningsåtgärder mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även handelsbolag upplöses om en konkurs avslutas utan överskott,&lt;br&gt;2 kap. 44 § andra stycket lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla&lt;br&gt;bolag. I dessa fall kvarstår emellertid bolagsmännens ansvar för handels-&lt;br&gt;bolagets skulder även efter konkursen. Länsstyrelsen har alltså en&lt;br&gt;möjlighet att försöka driva in fordringen hos bolagsmännen personligen.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om lönegarantiersättningen utbetalats i en enskild&lt;br&gt;firmas eller en fysisk persons konkurs. Även i dessa fall fortsätter den&lt;br&gt;fysiska personen att ansvara för skulder som kvarstår efter konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse till regeringen har Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;föreslagit itt reglerna ändras så att statens fordringar på grund av utbetald&lt;br&gt;lönegaranti automatiskt efterges då konkursen avslutas (A95/5769/A).&lt;br&gt;Undantag skall gälla för den situation, att styrelseledamöter i ett&lt;br&gt;aktiebolag är personligen ansvariga för förpliktelser som uppkommer för&lt;br&gt;bolaget vid underlåtenhet att upprätta en s.k. kontrollbalansräkning enligt&lt;br&gt;reglerna i 13 kap. 2 § ABL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för förslaget har länsstyrelsen framhållit följande. Alla&lt;br&gt;näringsidkare betalar arbetsgivaravgifter för sina anställda. Av dessa avser&lt;br&gt;i dag 0,25 procentenheter utgifter för lönegarantin. Den ersättning enligt&lt;br&gt;garantin som betalas ut vid en konkurs har därför, i vart fall delvis, redan&lt;br&gt;betalats av konkursgäldenären. Man kan då anse att ett återkrav är&lt;br&gt;oskäligt, åtminstone till den del det motsvarar vad gäldenären redan har&lt;br&gt;betalat in till staten i lönegarantiavgifter. Enligt länsstyrelsens mening kan&lt;br&gt;situationen jämföras med den där en försäkringstagare betalar försäkrings-&lt;br&gt;premier för att garanteras ersättning, om en viss händelse skulle inträffa. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de erlagda premiema understiger det belopp som försäkringsgivaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste utbetala när händelsen inträffar, krävs den försäkrade inte på&lt;br&gt;mellanskillnaden. Även önskemålet att näringsidkare skall behandlas lika,&lt;br&gt;oavsett vilken form näringsverksamheten bedrivits i, talar enligt länsstyrel-&lt;br&gt;sens mening för den föreslagna regeländringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har tagits fasta på vad som anförts av länsstyrelsen och&lt;br&gt;föreslagits att reglerna ändras genom att nödvändiga bestämmelser fors in&lt;br&gt;i lönegarantiförordningen (1992:501). De flesta remissinstanser har, som&lt;br&gt;redan nämnts, tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Den kritik&lt;br&gt;som riktats mot förslaget av vissa remissinstanser kan emellertid inte&lt;br&gt;förbigås. Som Riksrevisionsverket framhållit bör en förändring av så stor&lt;br&gt;betydelse som den föreslagna grundas på ett fylligare underlag än det som&lt;br&gt;redovisas i promemorian. Både Riksrevisionsverket och Kammarkollegiet&lt;br&gt;har pekat på att de skilda associationsformerna behandlas olika i en&lt;br&gt;mängd hänseenden varför eventuella regeländringar i syfte att undanröja&lt;br&gt;dessa skillnader bör tas upp i en allmän översyn. Riksrevisionsverket har&lt;br&gt;också uttryckt tveksamhet mot förslaget ur allmänpreventiv synpunkt.&lt;br&gt;Regeringen delar dessa bedömningar. Någon ändring av reglerna om&lt;br&gt;hantering av statens fordringar på grund av utbetald lönegaranti bör inte&lt;br&gt;genomföras för närvarande. Som framhållits av Sveriges Ackordscentral&lt;br&gt;och LO medger redan dagens regler möjlighet att efterge statens fordring&lt;br&gt;när detta framstår som motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juni&lt;br&gt;1997. När det gäller ändringarna i 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL) bör äldre föreskrifter gälla fortfarande i konkurser&lt;br&gt;som beslutats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att lagändringar-&lt;br&gt;na skall träda i kraft den 1 juni 1997 utan särskilda övergångsbestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har berört frågan om&lt;br&gt;ikraftträdande. Stockholms tingsrätt har framhållit att även den nya&lt;br&gt;lydelsen av 12 § FRL bör kunna tillämpas i alla lönegarantifrågor som&lt;br&gt;inte avgjorts slutligt före ikraftträdandet och menat att förhållandet bör&lt;br&gt;framgå av övergångsbestämmelser. Lunds universitet har ansett att också&lt;br&gt;2 § LGL bör kunna tillämpas på alla fall som inte har avgjorts slutligt&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Samtliga regeländringarna bör kunna&lt;br&gt;träda i kraft den 1 juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten för fordringar är knuten till konkurstidpunkten. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav bör ändringarna i 12 § FRL på sedvanligt sätt gälla endast&lt;br&gt;i konkurser som har beslutats efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ändringarna i 2 och upphävandet av 9 a §§ LGL behövs inte några&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsbestämmelser. En konsekvens härav är att de kan tillämpas i Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;samtliga lönegarantifrågor som inte slutligt avgjorts innan ändringarna&lt;br&gt;träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kostnader m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av de regeländringar som föreslås innebär sakligt sett inte&lt;br&gt;några utvidgningar av lönegarantins omfattning jämfört med vad som&lt;br&gt;gäller redan i dag. Ändringen av 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL) följer ordalydelsen av den anpassning av direktiv&lt;br&gt;80/987/EEG som gäller för Sverige och som sedan vårt medlemskap i&lt;br&gt;Europeiska unionen har tillämpats av bl.a. Justitiekanslem och Riks-&lt;br&gt;skatteverket. Kostnaderna för denna tillämpning har redan hittills belastat&lt;br&gt;anslaget för lönegaranti genom att även det skadestånd som Justitie-&lt;br&gt;kanslem beslutat om till följd av Sveriges bristande genomförande av&lt;br&gt;direktiv 80/987/EEG utbetalats av länsstyrelserna från anslaget för&lt;br&gt;lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 12 § första stycket FRL är främst av lagteknisk natur.&lt;br&gt;Bestämmelsen har från det den infördes den 1 juli 1994 varit avsedd att&lt;br&gt;tillämpas så att löneförmånsrätten skall omfatta arbetstagares fordringar&lt;br&gt;för de senaste sex månaderna av anställningstiden hos konkursgäldenären.&lt;br&gt;Den torde även ha tillämpats på detta sätt i det helt övervägande antalet&lt;br&gt;fall. Den ändring av bestämmelsens ordalydelse som nu föreslås sker till&lt;br&gt;undanröjande av all eventuell osäkerhet härvidlag. De eventuella&lt;br&gt;kostnadskonsekvensema härav torde vara försumbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kravet i 2 § lönegarantilagen (1992:497, LGL) på fordringens&lt;br&gt;anknytning till svenska förhållanden även i svenska konkurser tas bort kan&lt;br&gt;sägas innebära en utvidgning av lönegarantins omfattning när det gäller&lt;br&gt;lönefordringar som innehas av arbetstagare sysselsatta utanför EU/EES.&lt;br&gt;Med hänsyn till det ytterst begränsade antal fall då regeln kommit till&lt;br&gt;tillämpning i förhållande till sådana arbetstagare är några kostnader för&lt;br&gt;ändringen inte möjliga att beräkna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller kostnaderna för att upphäva 9 a § LGL är möjliga att&lt;br&gt;beräkna, men torde vara ytterst marginella. Upphävandet medför dessutom&lt;br&gt;att lönegarantiregistret enligt förordningen (1994:1283) om lönegarantire-&lt;br&gt;gister som handhas av Riksskatteverket inte längre behöver innehålla&lt;br&gt;något handläggningsregister. Att färre uppgifter behöver hanteras torde&lt;br&gt;innebära en viss minskning av kostnaderna för lönegarantiregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det numera uttryckligen framgår av lagtexten att&lt;br&gt;förmånsrätten omfattar även fordringar som har förfallit till betalning efter&lt;br&gt;det att anställningen har upphört. Därmed kommer lönefordringar som&lt;br&gt;avser de sex sista månaderna av arbetstagarens anställningstid hos&lt;br&gt;konkursgäldenären att omfattas av förmånsrätt, oavsett om fordringarna&lt;br&gt;har förfallit till betalning inom denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande andra meningen i första stycket delas upp i två&lt;br&gt;meningar. Hänvisningen i den nuvarande tredje meningen ändras till följd&lt;br&gt;av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna syftar till att uppnå överensstämmelse mellan 12 § sjätte&lt;br&gt;stycket förmånsrättslagen (1970:979, FRL) och den anpassning av rådets&lt;br&gt;direktiv 80/987/EEG om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens&lt;br&gt;insolvens som gäller för Sverige och som tagits in i Sveriges anslutnings-&lt;br&gt;akt till Europeiska unionen (SFS: 1501 s. 2239). Anpassningen grundar sig&lt;br&gt;på 12 § sjätte stycket FRL i dess lydelse före 1994 års ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu vidtagna förändringarna innebär att bestämmelsen i huvuddrag&lt;br&gt;återfår samma innehåll som den hade före 1994 års ändring. Således&lt;br&gt;omfattar regeln i fortsättningen endast arbetstagare som själv eller&lt;br&gt;tillsammans med nära anförvanter ägt en väsentlig andel i företaget och&lt;br&gt;som haft ett betydande inflytande över dess verksamhet. Däremot skall,&lt;br&gt;liksom i dag, dessa förhållanden föreligga inom de senaste sex månaderna&lt;br&gt;före konkursansökningen för att kunna beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att den krets vars ägarandel kan sammanläggas med&lt;br&gt;arbetstagarens vid bedömningen av om det föreligger en väsentlig andel&lt;br&gt;numera anges med orden nära anförvanter, i enlighet med den för Sverige&lt;br&gt;gällande anpassningen av direktiv 80/987/EEG. Detsamma gäller&lt;br&gt;begreppet betydande inflytande. Den ändrade terminologins betydelse när&lt;br&gt;det gäller att hämta ledning från förarbeten och praxis avseende be-&lt;br&gt;stämmelsen i dess lydelse före den 1 juli 1994 har berörts ovan under&lt;br&gt;avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbeten och praxis gällde bestämmelsen tidigare även när den&lt;br&gt;erforderliga andelen ägdes av en närstående till arbetstagaren, dvs. utan&lt;br&gt;att arbetstagaren själv ägde någon andel. Denna praxis kodifierades vid&lt;br&gt;1994 års lagändring. Mot bakgrund av att den för Sverige gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassningen av direktivet inte uttryckligen omfattar även denna situation, Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;har bestämmelsen i sista meningen tagits bort. I fortsättningen krävs det&lt;br&gt;alltså att arbetstagaren själv äger en andel i företaget för att regeln skall&lt;br&gt;vara tillämplig. Tidigare praxis och uttalanden i förarbeten enligt vilken&lt;br&gt;det varit tillfyllest om andelen helt har ägts av en närstående till&lt;br&gt;arbetstagaren skall således inte längre tillmätas betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den språkliga lydelse som anpassningen kommit att fa, har&lt;br&gt;formuleringen som medförde att även arbetstagarens efterlevande&lt;br&gt;drabbades av dennes intressegemenskap med företaget, tagits bort. Detta&lt;br&gt;innebär, att även om en arbetstagares fordringar är uteslutna från&lt;br&gt;förmånsrätt på grund av regeln, påverkar det inte förmånsrätten för de&lt;br&gt;pensionsfordringar som hans efterlevande kan ha hos konkursgäldenären&lt;br&gt;till följd av arbetstagarens anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att kravet på att fordringen skall avse anställning med&lt;br&gt;övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden för att&lt;br&gt;omfattas av lönegarantin skall gälla endast om konkursen har inträffat i&lt;br&gt;ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursen har inträffat i Sverige omfattar garantin - förutsatt att&lt;br&gt;övriga villkor är uppfyllda - samtliga lönefordringar i konkursen, oavsett&lt;br&gt;om arbetet t.ex. utförts utomlands av en där bosatt utländsk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samtliga lagändringar träder i kraft den 1 juni 1997. Såvitt gäller&lt;br&gt;ändringarna i 12 § förmånsrättslagen (1970:979) skall dock äldre&lt;br&gt;bestämmelser tillämpas fortfarande i konkurser som har beslutats före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 2 § och upphävandet av 9 a §§ lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497) saknar särskilda övergångsbestämmelser. Detta innebär att de&lt;br&gt;nya reglerna kan tillämpas i alla fall som inte har slutligt avgjorts innan&lt;br&gt;reglerna trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning Ds 1996:63&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian tar upp vissa frågor som rör de svenska reglernas förenlig-&lt;br&gt;het med rådets direktiv 80/987/EEG om skydd för arbetstagarna vid&lt;br&gt;arbetsgivarens insolvens och en fråga om hantering av statens fordringar&lt;br&gt;på grund av utbetald löngaranti efter att konkurs har avslutats utan&lt;br&gt;överskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de frågor som har anknytning till direktivet 80/987/EEG&lt;br&gt;behandlar promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utformningen av 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen (1970:979,&lt;br&gt;FRL) i belysning av den anpassning av direktivet som gäller för Sverige&lt;br&gt;och som framgår av Sveriges anslutningsakt till Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;karensregeln i 9 a § lönegarantilagen (1992:497, LGL) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;2 § LGL, som innehåller en begränsning av garantin till fordringar&lt;br&gt;som avser anställning med övervägande anknytning till Sverige eller&lt;br&gt;svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag i dessa delar innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § sjätte stycket FRL ändras för att bättre stämma överens med&lt;br&gt;den anpassning av direktivet som gäller för Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;karensregin upphävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;2 § LGL skall gälla endast när konkursen har inträffat i ett annat&lt;br&gt;nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om hantering av statens fordringar på grund av&lt;br&gt;utbetald lönegaranti efter det att en konkurs avslutats utan överskott&lt;br&gt;föreslås att fordringarna efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer därefter&lt;br&gt;med arbetstagares fordran på lön&lt;br&gt;eller annan ersättning på grund av&lt;br&gt;anställningen. Förmånsrätten omfat-&lt;br&gt;tar fordringar som har förfallit till&lt;br&gt;betalning under de sista sex må-&lt;br&gt;naderna av arbetstagarens anställ-&lt;br&gt;ningstid hos konkursgäldenären och&lt;br&gt;inte tidigare än tre månader innan&lt;br&gt;konkursansökningen kom in till&lt;br&gt;tingsrätten. Har konkursen föregåtts&lt;br&gt;av ett förfarande enligt lagen&lt;br&gt;(1996:764) om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion och har konkursansökan&lt;br&gt;gjorts inom ett år från det att före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktionen upphörde,&lt;br&gt;skall vid tillämpning av andra me-&lt;br&gt;ningen, om det .&amp;quot;t förmånligare för&lt;br&gt;arbetstagaren, anses som om kon-&lt;br&gt;kursansökningen hade gjorts då&lt;br&gt;ansökningen om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion skedde. I sådant fall skall&lt;br&gt;det bortses från tiden mellan ansök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer därefter&lt;br&gt;med arbetstagares fordran på lön&lt;br&gt;eller annan ersättning på grund av&lt;br&gt;anställningen. Förmånsrätten omfat-&lt;br&gt;tar fordringar som har förfallit till&lt;br&gt;betalning under de sista sex må-&lt;br&gt;naderna av arbetstagarens anställ-&lt;br&gt;ningstid hos konkursgäldenären och&lt;br&gt;inte tidigare än tre månader innan&lt;br&gt;konkursansökningen kom in till&lt;br&gt;tingsrätten. Har konkursen föregåtts&lt;br&gt;av ett förfarande enligt lagen&lt;br&gt;(1996:764) om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion och har konkursansök-&lt;br&gt;ningen gjorts inom ett år från det&lt;br&gt;att företagsrekonstruktionen upp-&lt;br&gt;hörde, skall vid tillämpning av&lt;br&gt;andra meningen, om det är förmån-&lt;br&gt;ligare för arbetstagaren, anses som&lt;br&gt;om konkursansökningen hade gjorts&lt;br&gt;då ansökningen om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion skedde. I sådant fall skall&lt;br&gt;det bortses från tiden mellan ansök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningarna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för upp-&lt;br&gt;sägningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd. Uppsägningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete&lt;br&gt;för konkursgäldenären eller annan och inte heller driver egen rörelse,&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1975:1248.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:769.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökande. För&lt;br&gt;uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller ersättning som&lt;br&gt;överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller&lt;br&gt;ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde&lt;br&gt;ha kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken&lt;br&gt;utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas&lt;br&gt;av förmånsrätt, skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas&lt;br&gt;utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning,&lt;br&gt;i den mån bidraget avser samma tid som lönen eller ersättningen och&lt;br&gt;arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lönefordran som har förfallit tidigare än tre månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har varit föremål för tvist, omfattas den av förmåns-&lt;br&gt;rätt om talan har väckts eller förhandling som föreskrivs i kollektivavtal&lt;br&gt;eller lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har begärts inom&lt;br&gt;fyra månader från förfallodagen och konkursansökningen har följt inom&lt;br&gt;sex månader från det att tvisten slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansök-&lt;br&gt;ningen omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och&lt;br&gt;det närmast föregående intjänandeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbets-&lt;br&gt;tagare eller dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansök-&lt;br&gt;ningen och därpå följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga&lt;br&gt;om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären&lt;br&gt;övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och&lt;br&gt;26 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är nä-&lt;br&gt;ringsidkare, skall arbetstagare, som&lt;br&gt;själv eller tillsammans med närstå-&lt;br&gt;ende senare än sex månader före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är en nä-&lt;br&gt;ringsidkare, skall en arbetstagare&lt;br&gt;som själv eller tillsammans med&lt;br&gt;närstående senare än sex månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkursansökningen har ägt minst&lt;br&gt;en femtedel av företaget, eller hans&lt;br&gt;efterlevande, inte ha förmånsrätt&lt;br&gt;enligt denna paragraf för lön eller&lt;br&gt;pension. Detsamma gäller även&lt;br&gt;när andelen har ägts av en närstå-&lt;br&gt;ende till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;före konkursansökningen har ägt en&lt;br&gt;väsentlig andel av företaget och&lt;br&gt;som haft ett betydande inflytande&lt;br&gt;över dess verksamhet inte ha för-&lt;br&gt;månsrätt enligt denna paragraf för&lt;br&gt;lön eller pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)'&lt;br&gt;dels att 9 a § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;endast för en sådan fordran som&lt;br&gt;avser anställning med övervägande&lt;br&gt;anknytning till Sverige eller svens-&lt;br&gt;ka förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursen har inträffat i ett&lt;br&gt;annat nordiskt land, lämnas betal-&lt;br&gt;ning enligt garantin endast för en&lt;br&gt;sådan fordran som avser anställning&lt;br&gt;med övervägande anknytning till&lt;br&gt;Sverige eller svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 9 a § 1995:675.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Malmö tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Riksrevisionsverket, Arbetslivsinstitutet, Kammarkollegi-&lt;br&gt;et, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i Malmö, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Älvsborgs län, Arbetsgivarverket, Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Konkursförvaltarkollegiemas förening, Sveriges&lt;br&gt;Ackordscentral, Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riks-&lt;br&gt;organisation, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorga-&lt;br&gt;nisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;LAGRÅDET&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådsremiss den 30 januari 1997 (Arbetsmarknadsdepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tuula&lt;br&gt;Kihlgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen f 1970:979)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sjätte stycket i den föreslagna utformningen skall en arbetstagare&lt;br&gt;som själv eller tillsammans med nära anförvanter senare än sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen har ägt en väsentlig andel av företaget och som&lt;br&gt;haft ett betydande inflytande över dess verksamhet inte ha förmånsrätt&lt;br&gt;enligt paragrafen for lön eller pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget introduceras en i sammanhanget ny term, nämligen &amp;quot;nära&lt;br&gt;anförvanter&amp;quot;, vilken ersätter det tidigare begreppet &amp;quot;närstående&amp;quot; som&lt;br&gt;används såväl i konkurslagen som i åtskilliga andra författningar. Det är&lt;br&gt;svårt att överblicka om den ändrade termen kommer att föranleda nya&lt;br&gt;tolkningssvårigheter vid paragrafens tillämpning. Lagrådet har emellertid&lt;br&gt;förståelse for önskemålet att undanröja alla tvivel om huruvida det&lt;br&gt;svenska löneskyddet överensstämmer med det som följer av EG-rätten.&lt;br&gt;Lagrådet vill därför inte motsätta sig förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt innebär den föreslagna utformningen av sjätte stycket&lt;br&gt;huvudsakligen en återgång till den lydelse av dåvarande tredje stycket&lt;br&gt;som gällde före 1994 års ändring. Enligt remissen skall stycket tolkas så&lt;br&gt;att undantagsregeln blir tillämplig endast om arbetstagaren själv har ägt&lt;br&gt;en andel i företaget; om han inte har gjort detta men en nära anförvant till&lt;br&gt;honom har ägt en väsentlig andel, avses arbetstagaren vara bibehållen vid&lt;br&gt;sin förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i remissen har den före år 1994 gällande och i huvudsak&lt;br&gt;likalydande regeln på denna punkt tolkats på motsatt sätt i rättspraxis. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsfallet NJA 1980 s. 743 ansågs sålunda undantagsregeln tillämplig Prop. 1996/97:102&lt;br&gt;även i fall då arbetstagaren själv inte ägde någon andel i företaget men en Bilaga 4&lt;br&gt;honom närstående ägde en väsentlig andel. Högsta domstolen, som till&lt;br&gt;stöd för denna tolkning åberopade förarbetena till det berörda lagrummet,&lt;br&gt;fann det uteslutet att bestämmelsen skulle göra någon grundläggande&lt;br&gt;skillnad exempelvis mellan å ena sidan det fallet att arbetstagaren själv&lt;br&gt;ägde en procent och hans närstående 99 procent och å andra sidan det&lt;br&gt;fallet att arbetstagaren inte själv innehade någon andel men hans&lt;br&gt;närstående ägde hela företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttalandena i remissen om den i förhållande till nämnda avgörande&lt;br&gt;förändrade tolkning som nu är avsedd har gjorts i anslutning till ändringar&lt;br&gt;av lagrummet och får med hänsyn härtill och till att de är förenliga med&lt;br&gt;lagtexten anses ägnade att ligga till grund för rättstillämpningen. Det bör&lt;br&gt;dock framhållas att det med den i remissen förespråkade tolkningen&lt;br&gt;uppstår just sådana till synes irrationella konsekvenser som Högsta&lt;br&gt;domstolen pekade på i rättsfallet. Det skulle därför kunna ifrågasättas om&lt;br&gt;inte bestämmelsen lämpligen borde förses med ett tillägg av innebörd att&lt;br&gt;undantagsbestämmelsen inte blir tillämplig i det fallet att den andel som&lt;br&gt;arbetstagaren själv äger är helt obetydlig. Lagrådet vill emellertid inte&lt;br&gt;hävda att en sådan saklig ändring i förhållande till remissförslaget är&lt;br&gt;nödvändig från de synpunkter som Lagrådet har att bevaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsmarknadsdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:102&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,&lt;br&gt;Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:102 Löneskyddet vid konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;380L0987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;380L0987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;gotab 52880, Stockholm 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:LU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-02-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-02-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:31:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03102</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:31:37</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:LU19</uppgift>
<ref_dok_id>GK01LU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Löneskyddet vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>