2224478 GK031 1996/97 1 prop prop prop Proposition 1996/97:1 Proposition Proposition Finansdepartementet 1 0 1996-09-12 00:00:00 2025-12-19 13:57:46 1997-01-01 00:00:00 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,m.m.Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom¶ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med despecifikationer som fogats till förslaget.S digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GK031/text https://data.riksdagen.se/dokument/GK031 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK031 RIKSDAGEN PROTOKOLL BIHANG 1996/97 Sami. 1 Regeringens proposition Nr 1 del 1-3 Band B 1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997, reviderad finansplan m.m. 1 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 <h2><a name="caption1"></a>Regeringens proposition 1996/97:1</h2> <h3>Förslag till statsbudget för budgetåret 1997, m.m.</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/> Prop. 1996/97:1 Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom- ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson ErikÄsbrink (Finansdepartementet) <h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3> Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslut- ning på 676,6 miljarder kronor. Budgetunderskottet för budgetåret 1997 beräknas till 61,3 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1997 beräknas till 54,4 miljarder kronor. I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en uppfölj- ning av konsolideringsprogrammet och av budgeten för budgetåret 1995/96 samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96. Regeringen redovisar utgiftstaket för staten fördelat på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av stats- budgeten samt på anslag enligt specifikation i bilaga 1. <h3>Förslag till statsbudget för budgetåret 1997</h3> Prop. 1996/97:1 <h5>Utgifter m.m. (tkr)</h5> Utgiftsområde 1 Utgiftsområde 2 Utgiftsområde 3 Utgiftsområde 4 Utgiftsområde 5 Utgiftsområde 6 Utgiftsområde 7 Utgiftsområde 8 Utgiftsområde 9 Utgiftsområde 10 Utgiftsområde 11 Utgiftsområde 12 Utgiftsområde 13 Utgiftsområde 14 Utgiftsområde 15 Utgiftsområde 16 Utgiftsområde 17 Utgiftsområde 18 Utgiftsområde 19 Utgiftsområde 20 Utgiftsområde 21 Utgiftsområde 22 Utgiftsområde 23 Utgiftsområde 24 Utgiftsområde 25 Utgiftsområde 26 Utgiftsområde 27 <table border="1"> <tr><td> Rikets styrelse</td><td> 3 781 330</td></tr> <tr><td> Samhällsekonomi och finansförvaltning</td><td> 3 807 556</td></tr> <tr><td> Skatteförvaltning och uppbörd</td><td> 5 714 708</td></tr> <tr><td> Rättsväsendet</td><td> 20 824 537</td></tr> <tr><td> Utrikesförvaltning och internationell</td><td></td></tr> <tr><td> samverkan</td><td> 2 757 203</td></tr> <tr><td> Totalförsvar</td><td> 42 372 642</td></tr> <tr><td> Internationellt bistånd</td><td> 11 002 200</td></tr> <tr><td> Invandrare och flyktingar</td><td> 3 453 088</td></tr> <tr><td> Hälsovård, sjukvård och social omsorg</td><td> 23 721 787</td></tr> <tr><td> Ekonomisk trygghet vid sjukdom och</td><td></td></tr> <tr><td> handikapp</td><td> 35 833 282</td></tr> <tr><td> Ekonomisk trygghet vid ålderdom</td><td> 63 975 000</td></tr> <tr><td> Ekonomisk trygghet för familjer och</td><td></td></tr> <tr><td> barn</td><td> 35 161 050</td></tr> <tr><td> Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet</td><td> 35 250 384</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 52 046 499</td></tr> <tr><td> Studiestöd</td><td> 16 884 088</td></tr> <tr><td> Utbildning och universitetsforskning</td><td> 25 357 109</td></tr> <tr><td> Kultur, medier, trossamfund och fritid</td><td> 7 161 590</td></tr> <tr><td> Samhällsplanering, bostadsförsöijning</td><td></td></tr> <tr><td> och byggande</td><td> 33 368 197</td></tr> <tr><td> Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 726 021</td></tr> <tr><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1 329 871</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 474 151</td></tr> <tr><td> Kommunikationer</td><td> 25 063 442</td></tr> <tr><td> Jord- och skogsbruk, fiske</td><td></td></tr> <tr><td> med anslutande näringar</td><td> 13 324 084</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 2 859 744</td></tr> <tr><td> Allmänna bidrag till kommuner</td><td> 83 612 000</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor m.m.</td><td> 104 155 000</td></tr> <tr><td> Avgiften till Europeiska gemenskapen</td><td> 20 525 000</td></tr> </table> 677 541 563 <h5>Summa utgiftsområden</h5> Minskning av anslagsbehållningar 6 000 000 Summa 683 541 563 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto - 6 914 450 <h5>Summa</h5> <h5>676 627 113</h5> <h5>Inkomster m.m.</h5> Prop. 1996/97:1 Inkomstgrupp 1000 Inkomstgrupp 2000 Inkomstgrupp 3000 Inkomstgrupp 4000 Inkomstgrupp 5000 Inkomstgrupp 6000 Inkomstgrupp 7000 Skatter m.m. Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster Bidrag m.m. från EU Extraordinära medel avseende EU 565 651 482 37 896 882 81 000 3 076 379 6 215 000 8 670 250 636 120 <h5>Summa</h5> Beräknat lånebehov <h5>Summa</h5> <h5>622 227 113</h5> 54 400 000 <h5>676 627 113</h5> <h4>Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare ProP-1996/97:1 i propositionens olika volymer enligt följande förteckning:</h4> Reviderad finansplan m.m. Utgiftsområde 1. Rikets styrelse Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd Utgiftsområde 4. Rättsväsendet Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utgiftsområde 6. Totalförsvar Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv Utgiftsområde 15. Studiestöd Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområde 21. Energi Utgiftsområde 22. Kommunikationer Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområde 24. Näringsliv Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen <h3>Innehållsförteckning Reviderad finansplan, m.m.</h3> Prop. 1996/97:1 Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 ................. 2 1      Förslag till riksdagsbeslut.............................. 7 2      Lagförslag.......................................... 11 3     Reviderad finansplan.................................. 31 3.1   Politiken ligger fast.............................. 31 3.2  Den ekonomiska utvecklingen...................... 33 3.2.1 Den internationella utvecklingen.................... 33 3.2.2 Den svenska ekonomin............................ 35 3.3   Finans-och penningpolitiken....................... 39 3.3.1 Finanspolitik ................................... 39 3.3.2 Penning- och valutapolitik......................... 43 3.4   En politik for tillväxt och sysselsättning............... 45 3.5   Budgetpolitiken................................. 53 3.6   Skattepolitiken.................................. 56 3.7  Rättvis fördelning ............................... 58 4      Utgiftstak för den offentliga sektorn - riksdagens beslut ....... 61 4.1   Budgetpolitiken................................. 61 4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner ....................... 61 4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet............. 62 4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96 .................. 66 4.2  Nya beräkningsförutsättningar...................... 72 4.3   Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997-2000 ...   73 4.3.1 Statsbudgetens inkomster.......................... 73 4.3.2 Statsbudgetens utgifter............................ 75 4.3.3 Statsskuldsräntor................................ 78 4.3.4 Statsbudgetens saldo ............................. 80 4.3.5 Lånebehov..................................... 81 4.3.6 Statsskuld ..................................... 84 4.4. Utgiftstak...................................... 86 4.4.1 Omräkning av utgiftstaket och utgiftsramar............ 86 4.4.2 Utgiftstak for offentlig sektor....................... 88 4.4.3 Utgiftstak for offentlig sektor uppdelat på stat och kommun 89 4.4.4 Utgiftstaket for staten inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden....... 90 4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m.................. 93 4.4.6 Utgiftsbemyndiganden............................ 110 4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler ....  112 4.5.1 Förslag i budgetpropositionen ...................... 113 4.5.2 Förslag i andra propositioner....................... 113 5     Ekonomisk styrning................................... 116 5.1   Uppföljning av räntekontomodellen.................. 116 5.2  Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt i staten............................ 117 5.2.1 Omläggningen.................................. 118 5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande av externa medel ................................ 120 5.3 Statlig garantigivning............................. 121 5.3.1 Redovisning av verksamheten med statliga garantier.....  121 5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten.............. 124 5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter..................... 132 5.4  Lån för myndigheters investeringar i anläggnings- tillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret................ 133 5.5  Staten i omvandling.............................. 136 5.6  Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa avtalsstyrda förmåner............................. 152 5.6.1 Ärendet och dess beredning........................ 152 5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier............................... 154 5.7  Konsekvenser för statliga myndigheter m.fl. av en förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löneavgiften m.m......................... 155 6      Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 157 6.1   Inledning...................................... 157 6.2   Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)......... 161 6.3  Utrikesdepartementet (andra huvudtiteln).............. 163 6.4  Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) ............ 164 6.5   Socialdepartementet (femte huvudtiteln) .............. 165 6.6  Kommunkationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)....... 167 6.7  Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) ............. 168 6.8  Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)......... 170 6.9  Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)........... 175 6.10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)......  177 6.11 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln)............ 181 7      Vissa skattefrågor.................................... 182 7.1   Inledning...................................... 182 7.2  Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt.................................... 182 7.3   Fastighetsskatt på elproduktionsenheter............... 184 7.3.1 Bakgrund...................................... 184 7.3.2 Beskattning av vattenkraft......................... 184 7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt............. 185 7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter............................. 189 7.3.5 Ekonomiska frågor............................... 192 7.4  Energiskatt..................................... 193 7.5  Skatten på öl m.m................................ 195 7.6  Införsel av vissa alkoholdrycker..................... 198 7.7  Hyresgästernas självförvaltning..................... 199 7.8  Budgeteffekter i sammanfattning.................... 201 Prop. 1996/97:1 Bilagor Bilaga 1     Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster Bilaga 2    Svensk ekonomi Bilaga 3    Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 4    Fördelningspolitisk redogörelse Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3> Regeringen förslår att riksdagen såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordat (avsnitt 3), för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5), för budgetåren 1998 och 1999 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5), för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1), för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5), dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6), bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt 4.3.5), för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4. 3-5), för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4), såvitt avser garantier, låneramar m.m. 10.  godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen i staten (avsnitt 5.3.2), 11.  för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4), 12.  godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i avsnitt 5.6, Prop. 1996/97:1 såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 13.  godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst 2 000 000 000 kronor, 14.  bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2., 15.  medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, 16.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor, 17.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvars- makten med 14 682 752 000 kronor, 18.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor, 19.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete med anledning avM/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor, 20.  godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112, 21.  till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat anslag på 483 000 000 kronor, 22.  till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor, 23.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med 51 000 000 kronor, 24.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Högskoleverket med 66 000 000 kronor, 25.  godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde huvudtiteln, 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor, beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruks- omräkningskursen med 316 600 000 kronor, godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbruks- sektorn, Prop. 1996/97:1 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med 2 000 000 kronor, godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder, godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investerings- bidrag för anordnande av studentbostäder, antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996, godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får en extra ersättning om 45 kr per dag, beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor, godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG, beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor, beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under § ortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvalt- ningskostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor, såvitt avser vissa skattefrågor 40. antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomst- skatt på förvärvsinkomster vid 1996 - 1999 års taxeringar, 2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk Prop. 1996/97:1 kraft, 4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, 6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen, 8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt. 10 <h3>2 Lagförslag</h3> Regeringen har följande förslag till lagtext. Prop. 1996/97:1 <h4>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa.</h4> Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av december 1998. Föreslagen lydelse Denna lag träder i kraft den 1 november 1996 och gäller till utgången av december 1998. 11 <h4>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar</h4> Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 2§> För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst enligt följande. Prop. 1996/97:1 Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kr samt 25 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsin- komsten som överstiger en skikt- gräns som vid 1996 års taxering uppgår till 203 900 kronor. Vid fö- ljande taxeringar uppgår skiktgrän- sen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad med ett tal, uttryckt i procent, som anger förhål- landet mellan det jämförelsetal som enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring ligger till grund för bestämmande av basbeloppet för året före taxeringså- ret och det jämförelsetal som enligt nämnda lagrum ligger till grund för bestämmande av basbeloppet för andra året före taxeringsåret, med tillägg av 1,2 procentenheter. Skikt- gränsen fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxe- ringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kr samt 25 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsin- komsten som överstiger en skikt- gräns som vid 1998 års taxering uppgår till 209 100 kronor. Vid följande taxeringar uppgår skikt- gränsen till skiktgränsen för föregå- ende taxeringsår multiplicerad med ett tal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det jäm- förelsetal som enligt 1 kap. 6 § and- ra stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring ligger till grund för bestämmande av basbeloppet för året före taxeringsåret och det jämförelsetal som enligt nämnda lagrum ligger till grund för bestäm- mande av basbeloppet för andra året före taxeringsåret, med tillägg av 1,2 procentenheter. Skiktgränsen fastställs av regeringen före utgång- en av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundra- tal kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång- en vid 1998 års taxering. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av nä- ringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före den 21 september 1996. 1 Senaste lydelse 1996:692. 12 <h4>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt</h4> Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighets- skatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 3 §* Fastighetsskatten utgör för vaije beskattningsår a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt- marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings- enhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings- enhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värde- ringsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av:                    d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende mdu- taxeringsvärdet avseende indu- strienhet inklusive elproduktionsen- strienhet med undantag av markvär- het                                det avseende sådan elproduktions- enhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regle- ringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvud- sakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft, e) 3,42 procent av: markvärdet avseende sådan el- produktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i ut- byggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vatten- fall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör vär- Prop. 1996/97:1 13 de av andels- eller ersättningskraft. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxe- ringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalen- deråren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdig- ställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsattts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsrået, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfäl- ligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsen- het som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. Prop. 1996/97:1 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång- en vid 1998 års taxering. 2. Har beskattningsåret påböljats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den delen av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse SFS 1995:918. 14 <h4>2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1982:1201) om ProP 1996/97:1 skatt på viss elektrisk kraft</h4> Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1997. 2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 15 <h4>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om       Prop. 1996/97:1</h4> <h4>skatt på energi</h4> Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse. 2 kap. 1§‘ Nuvarande lydelse Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: <table border="1"> <tr><td> KN-nr</td><td> Slag av bränsle</td><td colspan="3"> Skattebelopp</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Energiskatt</td><td> Koldioxidskatt</td><td> Summa skatt</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 2710 00 26,</td><td colspan="3"> Bensin som</td></tr> <tr><td> 2710 00 27,</td><td> uppfyller krav</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2710 00 29</td><td> för</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> eller</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2710 00 32</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> a) miljöklass 2</td><td> 3 kr 54 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td></td><td> b) miljöklass 3</td><td> 3 kr 60 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td> 2710 00 26,</td><td> Annan bensin</td><td> 4 kr 18 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td> 2710 00 34</td><td> än som avses</td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td> eller</td><td> under 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2710 00 36</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 4 kr 40 öre per liter 4 kr 46 öre per liter 5 kr 04 öre per liter 3.  2710 00 51, 2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74- 2710 00 78 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 “C, 729 kr per m3 1 054 kr per m3 1 783 kr per m3 b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3 1 583 kr per m3 1 804 kr per m3 2 096 kr per m3 1 054 kr per m3 1 054 kr per m3 1 054 kr per m3 2 637 kr per m3 2 858 kr per m3 3 150 kr per m3 16 Nuvande lydelse Prop. 1996/97:1 KN-nr               Slag av bränsle        Skattebelopp Energiskatt        Koldioxidskatt Summa skatt <table border="1"> <tr><td> 4.</td><td> ur 2711 12 11- 2711 19 00</td><td colspan="4"> Gasol som används för</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 99 öre per liter</td><td> 55 öre per liter</td><td> 1 kr 54 öre per liter</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 142 kr per 1 000 kg</td><td> 1 105 kr per 1 000 kg</td><td> 1 247 kr per 1 000 kg</td></tr> <tr><td> 5.</td><td> ur 2711 29 00</td><td> Metan som används för</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> a) drift av motor- drivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 1 645 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 2 433 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 236 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 1 024 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td colspan="2"> 6.   2711 11 00, 2711 21 00</td><td> Naturgas som används för a) drift av motor- drivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 1 645 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 2 433 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 236 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 1 024 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td> 7.</td><td> 2701, 2702 eller 2704</td><td> Kolbränslen</td><td> 310 kr per 1 000 kg</td><td> 916 kr per 1 000 kg</td><td> 1 226 kr per 1 000 kg</td></tr> <tr><td> 8.</td><td> 2713 11 00- 2713 12 00</td><td> Petroleumkoks</td><td> 310 kr per 1 000 kg</td><td> 916 kr per 1 000 kg</td><td> 1 226 kr per 1 000 kg</td></tr> </table> I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. 17 Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:1 Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: <table border="1"> <tr><td> KN-nr</td><td> Slag av bränsle</td><td colspan="3"> Skattebelopp</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Energiskatt</td><td> Koldioxidskatt</td><td> Summa skatt</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 2710 00 26,</td><td colspan="3"> Bensin som</td></tr> <tr><td> 2710 00 27,</td><td> uppfyller krav</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2710 00 29</td><td> för</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> eller</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2710 00 32</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> a) miljöklass 2</td><td> 3 kr 61 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td></td><td> b) miljöklass 3</td><td> 3 kr 68 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td> 2710 00 26,</td><td> Annan bensin</td><td> 4 kr 27 öre</td><td> 86 öre</td></tr> <tr><td> 2710 00 34</td><td> än som avses</td><td> per liter</td><td> per liter</td></tr> <tr><td> eller</td><td> under 1</td><td></td><td></td></tr> </table> 2710 00 36 4 kr 47 öre per liter 4 kr 54 öre per liter 5 kr 13 öre per liter 3.  2710 00 51, 2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74- 2710 00 78 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med 743 kr per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350’C, 1 054 kr per m3 1 797 kr per m3 b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350*C, tillhörig miljöklass 1             1 miljöklass 2            1 miljöklass 3            2 614 kr per m3 840 kr per m3 138 kr per m3 1 054 kr per m3 1 054 kr per m3 1 054 kr per m3 2 668 kr per m3 2 894 kr per m3 3 192 kr per m3 18 Prop. 1996/97:1 Föreslagen lydelse <table border="1"> <tr><td colspan="2" rowspan="2"> KN-nr</td><td rowspan="2"> Slag av bränsle</td><td colspan="3"> Skattebelopp</td></tr> <tr><td> Energiskatt</td><td> Koldioxidskatt</td><td> Summa skatt</td></tr> <tr><td> 4.</td><td> ur 2711 12 11- 2711 19 00</td><td> Gasol som används för</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 1 kr 01 öre per liter</td><td> 55 öre per liter</td><td> 1 kr 56 öre per liter</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 145 kr per 1 000 kg</td><td> 1 105 kr per 1 000 kg</td><td> 1 250 kr per 1 000 kg</td></tr> <tr><td> 5.</td><td> ur 2711 29 00</td><td> Metan som används för</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> a) drift av motor- drivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 1 678 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 2 466 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 241 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 1 029 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td colspan="2"> 6.  2711 11 00, 2711 21 00</td><td> Naturgas som används för a) drift av motor- drivet fordon, fartyg eller luftfartyg</td><td> 1 678 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 2 466 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> b) annat ändamål än som avses under a</td><td> 241 kr per 1 000 m3</td><td> 788 kr per 1 000 m3</td><td> 1 029 kr per 1 000 m3</td></tr> <tr><td> 7.</td><td> 2701,2702 eller 2704</td><td> Kolbränslen</td><td> 316 kr per 1 000 kg</td><td> 916 kr per 1 000 kg</td><td> 1 232 kr per 1 000 kg</td></tr> <tr><td> 8.</td><td> 2713 11 00- 2713 12 00</td><td> Petroleumkoks</td><td> 316 kr per 1 000 kg</td><td> 916 kr per 1 000 kg</td><td> 1 232 kr per 1 000 kg</td></tr> </table> I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. 19 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:1 11 kap. 3 §’ Energiskatten utgör 1.0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 7,4 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kom- muner som anges i 4 §, 3. 10,7 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vat- tenlorsöijning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och 4. 13,0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. 2. 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kom- muner som anges i 4 §, 3.11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vat-tenförsöijning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och 4.13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock avrundas till hela tiondels ören. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. De nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall för åren 1997 och 1998 inte räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §. 1 Senaste lydelse 1996:687. 2 Senaste lydelse 1996:687. 20 <h4>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk</h4> Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk* skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 5§2 Skatten tas ut med 3,2 öre per Skatten tas ut med 2,2 öre per kilowattimme.                      kilowattimme. Prop. 1996/97:1 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1 Lagen omtryckt 1986:503. Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:503. 2 Senaste lydelse 1996:688. 21 <h4>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt</h4> Prop. 1996/97:1 Härigenom föreskrivs att 2-6 och 37 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 2 §* Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent. Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent. Skatt tas ut per Eter med 2,38 Skatt tas ut per hter med 1,47 kronor för varje volymprocent kronor för varje volymprocent alko- alkohol.                               hol. För öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent tas skatt dock ut per liter med 1,21 kronor för varje volymprocent alko- hol. För öl med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. 3§2 Skatt skaE betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och 1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 volymprocent, eEer 2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 volymprocent och vinet producerats utan tiEsatser. Skatt tas ut per Eter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volympro- cent med 9,21 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,61 kronor, drycker med en alkohoUialt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,73 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,81 kronor, och för Skatt tas ut per Eter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volympro- cent med 9,30 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10 kronor, och för 22 drycker med en alkoholhalt över 15 drycker med en alkoholhalt över 15 Prop. 1996/97:1 men inte över 18 volymprocent med men inte över 18 volymprocent med 44,51 kronor.                        45,00 kronor. För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. 4§3 Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning. Skatt tas ut per Eter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volympro- cent med 9,21 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,61 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,73 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,81 kronor. Skatt tas ut per hter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volympro- cent med 9,30 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,70 kronor. För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volympro- cent tas skatt ut med 0 kronor. 5§4 Skatt skaE betalas för meEanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204,2205 och 2206 men som inte beskattas enEgt 2-4 §§. Skatt tas ut per Eter för drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 26,81 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 44,51 kronor. Skatt tas ut per Eter för drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 27,10 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 45,00 kronor. 6§5 Skatt skaE betalas för varor hänförhga till KN-nr 2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skaE även betalas för drycker som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten 23 överstiger 22 volymprocent. Skatt tas ut med 485,04 kronor per liter ren alkohol. 37 §6 För skattepliktiga alkoholvaror tas skatten för år 1996 ut med i 2-6 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1996 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra stycket. För kalenderåret 1997 och ef- terföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 §§ angivna skattebeloppen multiplice- rade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september 1995. Prop. 1996/97:1 Skatt tas ut med 501 kronor per liter ren alkohol. För skattepliktiga alkoholvaror tas skatten för år 1997 ut med i 2-6 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1997 skall skatten tas ut med belopp som omräknats enligt andra stycket. För kalenderåret 1998 och efter- följande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 §§ angivna skattebeloppen multiplice- rade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september 1996. Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skat- tebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Belop- pen avrundas till hela kronor och ören. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 1 Senaste lydelse 1995:1528. 2 Senaste lydelse 1995:1528. 3 Senaste lydelse 1995:1528. 4 Senaste lydelse 1995:1528. 5 Senaste lydelse 1995:1528. 6 Senaste lydelse 1996:600. 24 <h4>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen</h4> Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror frän land som är medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:1 Den som till Sverige för privat- bruk för in nedan angivna alkohol- drycker och tobaksvaror frän ett annat land som är medlem i Europe- iska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med 188 kronor/Hter för spritdryck, 44 kronor/Uter för starkvin, 26 kronor/Hter för vin, 13 kronor/Uter för starköl, 75 öre/styck för cigaretter, 35 öre/styck för cigariller och cigarrer och 384 kronor/kg för röktobak. I denna lag förstäs med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo- lymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alko- holhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, samt mousseran- de vin, vin: annat vin än starkvin och starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent, cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck. Den som till Sverige för privat- bruk för in nedan angivna alkohol- drycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europe- iska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med 199 kronor/Hter för spritdryck, 46 kronor/Hter för starkvin, 27 kronor/Uter för vin, 8 kronor/Uter för starköl, 95 öre/styck för cigaretter, 44 öre/styck för cigariHer och cigarrer och 489 kronor/kg för röktobak. I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo- lymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alko- holhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, samt mousseran- de vin, vin: annat vin än starkvin samt an- nan alkoholdryck med en alkohol- halt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och, cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 25 <h4>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet Prop. 1996/97:1 från skatt vid import, m.m.</h4> Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse. Lydelse enligtprop. 1995/96:228 Föreslagen lydelse 3 kap. 4§ Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en resande för import av 1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 2. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo- lymprocent eller två liter mousse- rande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volym- procent, 3. två Eter vin med en alkohol- halt som inte överstiger 15 volym- procent, 2. en liter spritdryck eller två liter starkvin, 3. två liter vin, 4. 50 gram parfym, 5. 0,25 hter luktvatten, 6. 500 gram kaffe eker 200 gram kaffeextrakt eker essens, 7. 100 gram te eker 40 gram teextrakt eker essens, och 8. Medicin i den mängd som motsvarar den resandes personkga behov. Frihet från skatt skak inte medges en resande under 15 år för varor som anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fykt 20 år att fora in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohol- lagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fykt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581). Bestämmelser om tullfrihet i fak som anges i denna paragraf finns i artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83. I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo- lymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alko- holhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volym- procent samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin samt an- nan alkoholdryck med en alkohol- 26 halt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är star- köl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent. Prop. 1996/97:1 4 kap. 3§ Nuvarande lydelse Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. <table border="1"> <tr><td></td><td> tull</td><td> skatt</td></tr> <tr><td> spritdryck</td><td> 22 kr/Hter</td><td> 240 kr/Hter</td></tr> <tr><td> starkvin</td><td> 8 kr/Hter</td><td> 65 kr/Hter</td></tr> <tr><td> vin</td><td> 5 kr/Hter</td><td> 40 kr/Hter</td></tr> <tr><td> starköl</td><td> 3 kr/Hter</td><td> 20 kr/Hter</td></tr> <tr><td> cigaretter</td><td> 100 öre/styck</td><td> 100 öre/styck</td></tr> <tr><td> cigarrer</td><td> 80 öre/styck</td><td> 80 öre/styck</td></tr> <tr><td> röktobak</td><td> 1 080 kr/kg</td><td> 600 kr/kg</td></tr> <tr><td> snus</td><td> 140 kr/kg</td><td> 130 kr/kg</td></tr> </table> I denna paragraf förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro- cent, starkvin: musserat vin och alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent, och vin: annat vin än starkvin. Föreslagen lydelse Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. <table border="1"> <tr><td></td><td> tull</td><td> skatt</td></tr> <tr><td> spritdryck</td><td> 4 kr/Hter</td><td> 253 kr/Hter</td></tr> <tr><td> starkvin</td><td> 2 kr/Hter</td><td> 67 kr/Hter</td></tr> <tr><td> vin</td><td> 1 kr/Hter</td><td> 38 kr/Hter</td></tr> <tr><td> starköl</td><td> 3 kr/Hter</td><td> 14 kr/Hter</td></tr> <tr><td> cigaretter</td><td> 38 öre/styck</td><td> 140 öre/styck</td></tr> <tr><td> cigarrer</td><td> 86 öre/styck</td><td> 127 öre/styck</td></tr> <tr><td> röktobak</td><td> 428 kr/kg</td><td> 822 kr/kg</td></tr> <tr><td> snus</td><td> 104 kr/kg</td><td> 191 kr/kg</td></tr> </table> 27 Prop. 1996/97:1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 28 <h4>2.10 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop-1996/97:1 (1994:200)</h4> Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 3 kap. 30c§* Från skatteplikt undantas omsättning på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 5 kap. 2 b § av sådana varor som anges i andra och tredje styck- ena, under förutsättning att varorna är avsedda att tas med i resenärens ba- gage för personligt bruk. För följande slag av varor skall undantaget för varje resenär begränsas till nedan angivna kvantiteter: 1. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volym- procent eller två liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent eller två liter mousserande vin, 2. två liter vin med en alkoholhalt 2. två liter vin av annat slag än som inte överstiger 15 volym-pro- som anges under 1, eller annan cent,                               alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 vo- lymprocent och som inte är starköl, 3. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram rök- tobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 4. 50 gram parfym, och 5. 0,25 Eter luktvatten. I övrigt gäller undantaget starköl (alkoholhalt som överstiger 3,5 vo- lymprocent), dock högst 2 liter för varje resenär samt andra varor än de som anges i andra stycket under förutsättning att det sammanlagda värdet av varor av dessa slag som förvärvas under en och samma resa uppgår till högst 800 kronor. Därvid får en enskild varas värde inte delas upp. Regeringen får meddela inskränkningar i de i denna paragraf angivna undantagen för vissa flyg- eller fartygslinjer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 1 Senaste lydelse 1994:1798. 29 <h4>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt</h4> Härigenom föreskrivs att 2, 8, och 37 §§ lagen (1994:1563) om tobaks- skatt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:836) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 2§ Skatt på cigaretter tas ut med 61 Skatt på cigaretter tas ut med 66 öre per styck och 16 procent av de- öre per styck och 16,4 procent av taljhandelspriset.                        detaljhandelspriset. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses vaije påböljad ytterligare längd av 9 centimeter som en ciga- rett. 8§ Skatt på cigarrer och cigariller tas      Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 41 öre per styck. Skatt på ut med 44 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 453 kronor per röktobak tas ut med 489 kronor per kilogram.                            kilogram. 37 § Skatt på snus tas ut med 89 Skatt på snus tas ut med 96 kro- kronor per kilogram och på tuggto- nor per kilogram och på tuggtobak bak med 145 kronor per kilogram. med 156 kronor per kilogram. Prop. 1996/97:1 30 <h3>3 Reviderad finansplan</h3> Prop. 1996/97:1 <h4>3.1 Politiken ligger fast</h4> Den svenska ekonomin står inför en konjunkturuppgång. Allt klarare tecken tyder på detta. Vår förmåga att ta vara på de möjligheter som konjunkturuppgången erbjuder har förbättrats i flera hänseenden. Inflationstakten i Sverige är både historiskt och internationellt sett mycket låg. Även när vissa tillfälliga faktorer frånräknas, talar mycket för att de allmänna prisökningarna under de närmaste åren kommer att begränsas till en låg nivå. Exporten fortsätter att utvecklas starkt, trots den avsevärda uppgång av kronkursen som har ägt rum sedan sommaren 1995. Sverige har stora och växande överskott i utrikeshandeln och i bytesbalansen. Härigenom blir det möjligt att amortera av utlandsskulden. Genom den kraftiga investeringsökningen under de senaste åren, särskilt i näringslivet, har produktionskapaciteten byggts ut och därigenom förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt. Saneringen av de offentliga finanserna har gått snabbare än vad som förutspåddes så sent som i den ekonomiska vårpropositionen. År 1993 hade Sverige ett av de största underskotten bland OECD-länderna, motsvarande 12,3 procent av BNP. Underskottet beräknas i år uppgå till 4,0 procent och 1997 ha sjunkit till 2,6 procent av BNP. Prognosen pekar på att underskottet helt skulle vara eliminerat 1998. Denna dramatiska förbättring av de offentliga finanserna saknar motstycke. Den har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska ekonomin och den ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt. Härigenom har räntorna sjunkit avsevärt. Likväl återstår allvarliga problem att lösa. Det viktigaste av dessa är att öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ligger fast. En viktig förutsättning för att klara detta mål är att åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de kommande åren. Detta underlättas av den förestående konjunkturuppgången, men det kommer även att krävas fortsatta strukturella förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a. lönebildningen, arbetsmarknaden, energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn. Även arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela i detta. De förbättrade offentliga finanserna skapar en större handlingsfrihet framgent än vad som har varit fallet under de senaste årens saneringsarbete. Det kommer därför att vara möjligt att överväga vissa fördelningspolitiskt prioriterade insatser under de kommande åren, förutsatt att de är ansvarsfullt finansierade. De skapar också goda förutsättningar för Sverige att 1997 uppfylla de s.k. konvergenskraven till den tredje etappen i den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Beslut om huruvida Sverige skall delta eller ej i valutaunionen kommer att fattas av Sveriges riksdag hösten 1997. Det är 3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 31 en stor fördel om detta beslut kan fattas utifrån en styrkeposition, dvs att Prop. 1996/97:1 Sverige då har en reell valfrihet. Mycket talar nu för att så blir fallet. Inflationen måste varaktigt hållas på en låg nivå. Löntagare, företagare, konsumenter och långivare måste kunna lita på att den ekonomiska politiken under inga omständigheter kommer att tillåta ett återfall till gångna tiders penningvärdesförsämring. I takt med att detta förtroende byggs upp, skapas förutsättningar för en ytterligare räntenedgång. Det finns vidare skäl att höja ambitionerna, när det gäller utvecklingen av sparandet i den offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara att etablera ett permanent överskott i den offentliga sektorn. Det knyter an till en god svensk tradition, eftersom det under de mest framgångsrika perioderna under efterkrigstiden var möjligt att förena full sysselsättning, stigande reallöner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Tilltron till pensionssystemet skulle stärkas. Med ett överskott i de offentliga finanserna blir det möjligt att öka investeringarna utan att låna i utlandet. Därigenom skapas förutsättningar för ökad tillväxt och stigande sysselsättning. Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett överskott i de offentliga finanserna underlättas av regeringens ambitioner att pressa tillbaka arbetslösheten. De problem och avvägningar som den ekonomiska politiken står inför skall inte underskattas. Likväl har en god grund lagts för den ekonomiska utvecklingen de kommande åren. Att steg för steg nedbringa arbetslösheten är det stora uppdrag vi har tagit på oss. Successivt kommer en allt större kraft att kunna sättas in på denna uppgift. Det är en mycket svår uppgift men den är möjlig att lösa. Den kan endast lösas på ett sätt som är förenligt med en fortsatt stram och ansvarsfull ekonomisk politik. Regeringen och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen, konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik inriktad på balans i de offentliga finanserna 1998 och halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000. 32 <h4>3.2 Den ekonomiska utvecklingen</h4> Prop. 1996/97:1 Utsikterna är goda för att tillväxten i den svenska ekonomin åter skall ta fart. Som ett litet och utlandsberoende land påverkades Sverige negativt av den europeiska konjunkturavmattningen under slutet av 1995 och början av 1996. Botten i konjunkturen torde nu ha passerats och en förnyad uppgång ha påbörjats. Tillväxten i Sverige väntas bli 1,6 procent 1996 och 2,3 procent 1997, vilket är en upprevidering jämfört med prognosen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). <h5>3.2.1 Den internationella utvecklingen</h5> Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades av under slutet av 1995 och var måttlig under det första halvåret 1996. Under denna period var konjunkturen inom EU svag, medan tillväxten i USA ökade avsevärt och återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte. De asiatiska ekonomierna utvecklades starkt och ett flertal länder i Central- och Östeuropa passerade bottenläget. Arbetslösheten i EU är fortsatt hög, vilket dämpar hushållens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vid mitten av 1996  uppgick den öppna arbetslösheten till drygt 11 procent. Inflationstakten sjönk något för EU som helhet under första halvåret i år och låg vid halvårsskiftet på ca 2,5 procent. I Tyskland och andra kärnländer var inflationen strax under 2 procent. Under senare tid har konjunkturprognoserna reviderats upp i de flesta EU-länder och konjunkturen i EU väntas stärkas fortlöpande under 1996 och 1997. Såväl korta som långa räntor har sjunkit betydligt och valutasituationen har stabiliserats. Med betydande ledig produktionskapacitet och fortsatt låg inflation i EU-ländema föreligger förutsättningar för att räntorna skall förbli låga. Därmed finns en potential för god tillväxt. I Norden har tillväxten dämpats förhållandevis mycket under det senaste året, men BNP fortsätter att öka snabbare än för Europa i övrigt. I år väntas särskilt Norge och Finland få en hög tillväxt, medan uppgången 1997 blir mer jämnt fördelad. Norden uppnår också bättre resultat när det gäller inflationsbekämpningen, även om utsikterna för 1997 pekar på en något högre prisökningstakt. Tillväxten i USA är god. Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996. Efter en viss avmattning i slutet av 1995 har BNP- tillväxten ökat sedan årsskiftet. Arbetslösheten har sjunkit och är drygt 5 procent. Löneökningstakten har visserligen stigit på senare tid, men det finns ännu inga tydliga tecken på tilltagande inflation. Exportutsikterna är goda och förtroendet bland hushåll och företag är högt. 33 Prop. 1996/97:1 Tabell 3.1 Internationell utveckling <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP-tillväxt, procent per år OECD</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 2,5</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> USA</td><td> 2,0</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 1,9</td><td> 0,5</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Asien</td><td> 8,4</td><td> 7,7</td><td> 7,6</td></tr> <tr><td> Central- och Östeuropa</td><td> 4,8</td><td> 4,2</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Världen</td><td> 3,4</td><td> 3,7</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser, procent per år OECD</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 3,1</td><td> 2,6</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet, nivå i procent OECD</td><td> 6,8</td><td> 7,7</td><td> 7,6</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 11,2</td><td> 11,4</td><td> 11,3</td></tr> </table> Källor: OECD och Finansdepartementet Japan befinner sig i en återhämtningsfas. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat med låga räntor väntas leda till ökade investeringar. Även exporten väntas öka till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av industrikapacitet torde avta. Denna utveckling väntas få en positiv inverkan på hushållens förväntningar och därmed på den privata konsumtionen. Allmänt sett har de asiatiska ekonomierna fått en allt större betydelse som OECD-ländernas exportmarknader. De asiatiska ekonomierna svarar för 12 procent av den svenska exporten jämfört med 4 procent för tjugofem år sedan. I Central- och Östeuropa har botten passerats och i år är det första året sedan 1989 som produktionen ökar i området som helhet. Det finns emellertid tydliga skillnader i ekonomiska framsteg mellan de länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och de länder som först senare har lagt om den ekonomiska politiken. I flertalet länder i det forna Sovjetunionen har den tidigare nedgången först nyligen vänt, medan tillväxten i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien har varit mer stabil. Handeln mellan dessa länder och EU-länderna börjar nu öka. Tillväxten i de baltiska länderna har ännu inte tagit fart. De påbörjade reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga Centraleuropa. På kort sikt väntas handelsutbytet mellan Sverige och Baltikum fortsätta att vara av volymmässigt begränsad betydelse, men som marknader nära Sverige kommer de på sikt att spela en allt viktigare roll. 34 <h5>3.2.2 Den svenska ekonomin</h5> Prop. 1996/97:1 Utgångsläget efter halva mandatperioden Den ekonomiska politiken har i de flesta avseenden varit mycket framgångsrik den första hälften av innevarande mandatperiod. BNP- tillväxten var 3,0 procent 1995 och beräknas bli 1,6 procent i år. Inflationen har kommit ner till bland de lägsta i Europa. Från augusti 1995 till augusti 1996 ökade konsumentprisindex (KPI) med bara 0,3 procent. Bytesbalansen har förbättrats markant och beräknas ge ett överskott motsvarande 3,1 procent av BNP i år. De offentliga finanserna har också förstärkts kraftigt. Underskottet i de offentliga finanserna väntas minska med ca 7 procent av BNP mellan 1994 och 1996 och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas minska med drygt 1 procent av BNP. De långa räntorna har fallit med 3,6 procentenheter sedan april 1995. Under samma tid har kronan stärkts med 14 procent. Det största bekymret är arbetslösheten och sysselsättningen. Sysselsättningen ökade 1995 med 61.000 personer men beräknas i år minska med 28.000 personer. Arbetslösheten 1996 har reviderats upp jämfört med vårpropositionen, främst som en följd av att produktiviteten och medelarbetstiden har ökat mer än väntat. Prognos för 1997 Konjunkturbotten torde nu ha passerats. Det finns en rad positiva tecken som pekar i denna riktning. Nationalräkenskaperna för första halvåret 1996 visade en relativt god tillväxt och Konjunkturinstitutet reviderade i augusti upp sina prognoser. Industrins produktion och orderingång har stigit påtagligt de senaste månaderna. Även bilinköpen har stigit och vissa indikationer finns på ökad omsättning i detaljhandeln. Hushållens förväntningar har blivit allt mer optimistiska. BNP-tillväxten beräknas uppgå till 1,6 procent 1996. Tillväxten väntas fortsätta att förstärkas 1997. Den privata konsumtionen förväntas stiga med närmare 2 procent. Låg inflation samt en markant förbättring av ränteläge och offentliga finanser medför en ökad tillförsikt inför framtiden och därmed en viss uppgång i konsumtionen. Hushållens behov av nya kapitalvaror är också stort efter en lång period av återhållsamhet. Bruttoinvesteringarna fortsätter att öka, men tillväxttakten beräknas bli lägre än under 1996. Exportkonjunkturen torde bli fortsatt god. Under 1997 bedöms exporten fortsätta att växa i hög takt och snabbare än importen. Bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott på hela 3,7 procent av BNP 1997. Även arbetsmarknadsläget väntas bli bättre under 1997. Den öppna arbetslösheten beräknas minska till 6,9 procent. Sysselsättningen väntas samtidigt stiga med 24.000 personer. Inflationstakten väntas tillta något under 1997 och mot slutet av året stabiliseras i närheten av 2 procent. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras snabbare än vad som 35 beräknades i vårpropositionen i april. Underskottet beräknas till 2,6 Prop. 1996/97:1 procent av BNP 1997. Tabell 3.2 Försörjningsbalans Miljarder Procentuell volymförändring kr         ___________________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 634,9</td><td> 2,6</td><td> 3,0</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 563,8</td><td> 13,4</td><td> 8,7</td><td> 2,7</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 2 198,7</td><td> 4,9</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 853,5</td><td> 0,8</td><td> 0,3</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 422,6</td><td> -0,5</td><td> -2,3</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 131,3</td><td> -0,1</td><td> -4,5</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 291,3</td><td> -0,7</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 237,8</td><td> -0,2</td><td> 10,6</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 171,6</td><td> 14,4</td><td> 24,5</td><td> 9,6</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> därav industri</td><td> 60,9</td><td> 28,6</td><td> 37,5</td><td> 16,0</td><td> -4,0</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> -35,3</td><td> -27,9</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 39,4</td><td> 10,6</td><td> 1,6</td><td> -3,5</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> 17,5</td><td> 1,5</td><td> 0,5</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 667,3</td><td> 14,1</td><td> 11,4</td><td> 6,5</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 2 198,7</td><td> 4,9</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td></tr> </table> 1 Bidrag till BNP-förändringen. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tabell 3.3 Nyckeltal Årlig procentuell förändring (om inte annat anges) <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td><td> 5,6</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 2,6</td><td> 2,6</td><td> 1,0</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> NPI, dec.-dec.</td><td> 1,7</td><td> 1,0</td><td> 0,5</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 1,1</td><td> -0,1</td><td> 1,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå i procent)</td><td> 8,6</td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> 7,5</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> 13,8</td><td> 9,4</td><td> 2,5</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> -4,5</td><td> 0,3</td><td> 14,3</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet (nivå)1</td><td> 8,0</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtg. (nivå)1</td><td> 5,2</td><td> 4,4</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (miljarder kr)</td><td> 67,1</td><td> 105,6</td><td> 124,4</td><td> 139,6</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (procent av BNP)</td><td> 0,4</td><td> 2,0</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td></tr> </table> 11 procent av arbetskraften. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepar- tementet. 36 Utvecklingen på längre sikt Prop. 1996/97:1 I bilaga 2 görs kalkyler över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren. Beräkningarna utgår från en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna och en penningpolitik inriktad på låg inflation. Därmed finns förutsättningar för en krympande räntemarginal gentemot omvärlden. Beräkningarna utgår vidare från hittills fattade beslut, och inkluderar inte effekterna av sådana ytterligare åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning som kommer att vidtas för att målet om en halverad öppen arbetslöshet år 2000 skall nås. I basalternativet antas BNP-tillväxten bli drygt 2 procent per år under kalkylperioden. Det initialt låga resursutnyttjandet bör kunna medföra en högre tillväxt under åren 1998 och 1999. Drivkraften i tillväxtprocessen är främst den privata konsumtionen och investeringarna, men även exporten fortsätter att ge ett positivt bidrag. De offentliga finanserna förbättras i snabb takt. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas ge ett överskott på 2,3 procent av BNP år 2000. Under hela kalkylperioden väntas prisutvecklingen ligga i nivå med inflationsmålet. Det stora problemet med den utveckling som beskrivs i basalternativet är att arbetslösheten inte skulle minska i tillfredsställande takt. Eftersom den öppna arbetslösheten enligt detta alternativ bara beräknas falla till 5,7 procent år 2000 måste ytterligare åtgärder vidtas. För att nå målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent måste tillväxten höjas och ekonomin fungera bättre. Arbetslösheten behöver reduceras med ytterligare 1,7 procentenheter, vilket motsvarar omkring 70.000 personer. Det är ett mål som ligger klart inom räckhåll, och regeringen kommer att vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att sysselsättningsmålet skall nås. Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar arbetslösheten kommer i första hand att redovisas i samband med riksdagens halvårsvisa uppföljning av sysselsättningsmålet. I en alternativ kalkyl, det s.k. “tillväxtalternativet”, antas att arbetsmarknaden fungerar bättre än i basalternativet. Den avgörande faktorn är en bättre fungerande lönebildning. För att en halvering av den öppna arbetslösheten skall uppnås beräknas det krävas en tillväxt på ca 3 procent per år under perioden 1997 - 2000. Regeringens strävan är att tillväxtalternativet skall förverkligas. 37 Tabell 3.4 Nyckeltal för basalternativet Procentuell volymförändring Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 2,7</td><td> 4,9</td><td> 6,3</td><td> 6,0</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td><td> -1,2</td><td> -0,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td><td> 8,5</td><td> 6,1</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Lagerbidrag</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 6,5</td><td> 5,6</td><td> 5,6</td><td> 5,2</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet1</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtg.1</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td><td> 5,0</td><td> 4,3</td><td> 3,8</td></tr> </table> 1 Nivå i procent av arbetskraften Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Tabell 3.5 Nyckeltal för tillväxtalternativet Procentuell volymförändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1,6</td><td> 2,6</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 2,7</td><td> 5,1</td><td> 6,3</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,9</td><td> 2,1</td><td> 2,8</td><td> 2,9</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> -1,0</td><td> -0,3</td><td> -0,4</td><td> 0,3</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 8,1</td><td> 2,5</td><td> 10,4</td><td> 7,9</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Lagerbidrag</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 6,5</td><td> 5,8</td><td> 6,1</td><td> 5,7</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet1</td><td> 7,7</td><td> 6,7</td><td> 5,4</td><td> 4,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtg.1</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td><td> 5,0</td><td> 4,2</td><td> 3,8</td></tr> </table> 1 Nivå i procent av arbetskraften Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet 38 <h4>3.3 Finans- och penningpolitik</h4> <h5>3.3.1 Finanspolitik</h5> Målen för budgetpolitiken är att statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 procent av BNP 1997 samt att de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet att nå balans i de offentliga finanserna 1998. För att nå dessa mål fullföljs konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor, vilket motsvarar 8 procent av BNP. Budgetförstärkning- arna fördelades tidsmässigt så att de snabbt och påtagligt skulle få effekt. Orsaken till detta var det svaga förtroende som tidigare fanns för den svenska ekonomin. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende och därigenom möjliggjort lägre räntor och starkare tillväxt. Prop. 1996/97:1 Tabell 3.6 Konsolideringsprogrammet. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Miljarder kr</td></tr> <tr><td> Inkomstökningar</td><td> 59,4</td></tr> <tr><td> Utgiftsminskningar</td><td> 66,1</td></tr> <tr><td> Total effekt</td><td> 125,5</td></tr> </table> Genom en kombination av besparingar och skattehöjningar har konsoli- deringsprogrammet fått en rimlig fördelningsprofil. Den femtedel av hushållen som har den högsta ekonomiska standarden bidrar med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden bidrar med ca 15 procent. Besparingarna har i möjligaste mån undvikit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning. Statens bidrag till kommuner och landsting har därför fredats i konsolideringsprogrammet. De offentliga finanserna förbättras nu i snabb takt. År 1993 var under- skottet i de offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Enligt nuvarande beräkningar kommer målet om både högst tre procents underskott 1997 och balans i de offentliga finanserna 1998 att uppnås. De offentliga finanserna utvecklas t.o.m. bättre än tidigare prognostice- rat. Underskottet för 1996 beräknas bli ca 4 procent av BNP. Det är en nedrevidering med 1,1 procentenheter jämfört med den senaste prognosen i den ekonomiska vårpropositionen. Förbättringen beror främst på att skat- teinkomsterna från bl.a. mervärdesskatten har varit betydligt större än förväntat. Vidare beräknas underskottet i de offentliga finanserna till 2,6 procent av BNP 1997 och 0,0 procent av BNP 1998. I vårpropositionen beräknades underskottet uppgå till 3,3 procent 1997 och 0,8 procent 1998. Förbättringen sedan dess beror främst på förstärkningarna i samband med vårpropositionen. Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte behövs ytterli- gare budgetförstärkande åtgärder för att de budgetpolitiska målen skall uppnås. Regeringen kommer dock även fortsättningsvis att följa utveck- 39 lingen noga. Nästa halvårsvisa uppföljning av konvergensprogrammet Prop. 1996/97:1 kommer i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen 1997. Diagram 3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-2.png" style="width:218pt;height:160pt;"/> Källa: Finansdepartementet Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärknings- värd vid en internationell jämförelse och saknar motstycke bland OECD- ländema. År 1993 hade Sverige näst Grekland det största offentliga under- skottet bland OECD-länderna. Fem år senare kan Sverige vara ett av de få länder i Europa som har balans i de offentliga finanserna. Det innebär att de offentliga finanserna mellan 1993 och 1998 skulle ha förbättrats med över 12 procent av BNP. Det finns vidare flera skäl till att Sverige i framtiden bör ha ett perma- nent överskott i de offentliga finanserna. Sverige har en lång tradition av detta. Under efterkrigstiden förenades full sysselsättning, stigande reallö- ner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Överskott i de offentliga finanserna är väsentligt för att kunna finansiera framtida inve- steringar och samtidigt undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det svenska pensionssystemet innebär vidare att staten har gjort stora utgiftså- taganden. För att undvika underskott då andelen pensionärer ökar måste det finnas goda reserver. Dessutom behövs ett offentligt sparande för att undvika alltför stora underskott i konjunkturnedgångar, särskilt i ett land som Sverige där de offentliga finanserna är mycket känsliga för konjunk- tursvängningar. Det gör det möjligt att föra en aktiv stabiliseringspolitik när konjunkturen försvagas. Målet för budgetpolitiken efter 1998 bör där- för vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella spa- rande. 40 Budgeten Prop. 1996/97:1 I syfte att skärpa kontrollen av budgetutvecklingen har flera institutionella förändringar av budgetprocessen genomförts. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett tak för de offentliga utgifterna. Utgiftsta- ket är treårigt och nominellt. I samband med behandlingen av vårproposi- tionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, fastställde riksda- gen utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn för 1997 till 723 miljarder kronor, för 1998 till 720 miljarder kronor och för 1999 till 735 miljarder kronor. Besluten rullas sedan årligen. Våren 1997 fastställes således utgiftstaket även för år 2000. Utgiftstaket ligger fast. Budgetförslaget för 1997 följer i stora delar den preliminära fördelning på de 26 utgiftsområdena och socialförsäkringssek- torn vid sidan av statsbudgeten som redovisades i vårpropositionen. Vissa omfördelningar har dock gjorts mellan de olika utgiftsområdena. Staten utövar inte något direkt inflytande över den del av det offentliga utgiftstaket som avser kommunsektorn. Däremot sker en påverkan via de allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommu- nala verksamheten. Regeringen har överlämnat ett förslag (prop. 1995/96:213) som syftar till att motverka kommunala skattehöjningar 1997 och 1998. Regeringen kommer dessutom i höst att överlämna en proposi- tion till riksdagen som innehåller lagförslag rörande krav på ekonomisk balans i kommuner och landsting. Regeringen har inför budgetpropositionen överlagt med Svenska Kom- munförbundet och Landstingsförbundet i enlighet med den uppgörelse som träffades i mars 1996. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a. utfäst sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under 1997 och 1998 och att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och att ekonomiskt kompensera kommunsektorn för nya och ändrade regler som påverkar skatteunderlaget och utgiftstrycket i kommuner och landsting. Regeringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till de för- slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därutöver anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala för kommuner och landsting. Statsskulden Statsskulden stabiliserades som andel av BNP redan 1995 och beräknas börja att minska 1996. Därmed skulle det budgetpolitiska målet för 1996 uppnås. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin kulmen redan i slutet av 1994 på 79,4 procent av BNP. Vid innevarande års slut beräknas den ha minskat till 78,1 procent av BNP och minskningen väntas fortsätta även nästa år. Därmed skulle Sverige i slutet av 1997 ha haft tre år med fallande skuldkvot, vilket skulle vara betydelsefullt vid en bedömning av om Sverige då uppfyller EUs s.k. konvergenskriterier. Den 41 offentliga sektorns finansiella nettoskuld är dessutom betydligt mindre än bruttoskulden, främst till följd av de omfattande tillgångar som har byggts upp i AP-fonden. Nettoskulden uppgick vid slutet av 1995 till bara 27,8 procent av BNP. Den statliga upplåningspolitiken är inriktad på att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden. Det samlade lånebehovet har reducerats kraftigt från 185 miljarder kronor 1994 till en beräknad nivå på 40 miljarder kronor i år. En betydande del av upplåningen under innevarande år sker i s.k. realränteobligationer, där staten kompenserar långivaren för faktisk inflation utöver den avtalade realräntan. Regeringen har också beslutat att minst 20 miljarder kronor skall nettoupplånas i utländsk valuta i år. Flexibiliteten uppåt kan utnyttjas i den mån det är lämpligt med hänsyn till marknadsförhållandena. Då summan av upplåningen i realränteobligationer och utländsk valuta överstiger lånebehovet sker i år en nettoamortering av skulden i traditionella statspapper denominerade i kronor. Regeringen aviserade i konvergensprogrammet att delar av statens finansiella tillgångar bör avyttras för att på det sättet reducera statsskulden. Det gäller bl.a. tillgångar som staten har förvärvat i samband med bankkrisen. I konvergensprogrammet angavs att utförsäljningar skulle ske för sammantaget 50 miljarder kronor. Under 1995 såldes en aktiepost i Nordbanken, vilken gav inkomster på 7 miljarder kronor, samt gav banken en extra utdelning på 2 miljarder kronor. Under hösten kommer Nordbanken att lösa in aktier vilket garanterat kommer att inbringa 3.3 miljarder och vid en god kursutveckling uppemot 5 miljarder kronor till staten. Resterande aktieinnehav i Nordbanken kommer att avyttras när så bedöms lämpligt. Vidare kommer försäljning av tillgångar i Securum att ge staten intäkter på drygt 10 miljarder kronor under 1997 och 1998. I samband med sysselsättningspropositionen aviserades att inkomsterna från Securum delvis skall användas för att finansiera åtgärder för att öka sysselsättningen. Samtidigt angavs att regeringen avser att sälja statens aktieinnehav i Stadshypotek AB, vilket bedöms ge intäkter på 5 - 6 miljarder kronor. Prop. 1996/97:1 42 Diagram 3.2 Den offentliga sektorns bruttoskuld och nettoskuld Procent av BNP Prop. 1996/97:1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-3.png" style="width:231pt;height:137pt;"/> ---- Nettoskuld — Konsoliderad bruttoskuld Källa: Finansdepartementet Trots den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är Sveriges läge fortfarande utsatt. Statsskulden var 1399 miljarder kronor den 31 augusti 1996 - att jämföra med 622,3 miljarder kronor den 31 augusti 1991. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiftsposten i statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till 94,1 miljarder kronor. <h5>3.3.2 Penning- och valutapolitik</h5> Förtroendet för den svenska ekonomin har ökat. De långa räntorna har fallit från ca 11 procent (5-årig statsobligation) i april 1995 till ca 7 procent i mitten av september 1996. Regeringens bedömning är att de långa räntorna kan komma att sjunka ytterligare eftersom inflationen och statsfinanserna är under god kontroll. Den svenska kronan har förstärkts med ca 14 procent sedan april 1995. Den dämpade inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att lätta på penningpolitiken under 1996 genom att sänka den s.k. reporäntan vid ett flertal tillfällen. I början av året var reporäntan knappt 9 procent. I mitten av september har den reducerats till drygt 5 procent. Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är att värna penningvärdet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat målet om prisstabilitet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stöder 43 denna inriktning av penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk ekonomi är stängd. Historiskt har den drivit fram devalveringar som hämmat den nödvändiga strukturomvandlingen i ekonomin. Stabila priser är en förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik inriktad på låg inflation bidrar även till förväntningar om låg inflation och låga riskpremier samt låga räntor vilket främjar tillväxt och sysselsättning. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har fungerat väl. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd och måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. EMU Under hösten 1997 skall riksdagen fatta beslut om Sveriges deltagande i den europeiska valutaunionen EMU. För att ett deltagande skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla kraven får Sverige en reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en styrkeposition. För Sverige ligger det inom räckhåll att klara konvergenskriterierna. Under hösten kommer ett allt bättre underlag att föreligga för det kommande svenska ställningstagandet till den gemensamma valutan. I slutet av oktober kommer slutbetänkandet från den s.k. Calmforskommissionen, som utreder konsekvenser för Sverige av att delta respektive inte delta i valutaunionen. Det underlag som tas fram av denna kommission är unikt och omfattande. Regeringen har dessutom tillsatt en särskild utredare som har till uppgift att till den 31 december 1996 utreda det nationella ansvaret för de övergripande valutapolitiska besluten. Detta sker efter ett initiativ från Riksbanken i en skrivelse till riksdagens finansutskott. Ett skäl för översynen är att ansvarsfördelningen i Sverige mellan centralbank och regering skiljer sig från förhållandena i andra EU-länder. Regeringen har vidare tillsatt en s.k. eurokoordinator som har till uppgift att samordna de praktiska nationella förberedelserna inför ett eventuellt svenskt införande av den gemensamma valutan. EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet, strävar efter att under hösten klara ut vissa återstående frågor, som kommer att vara av stort intresse för ställningstagandet till valutaunionen. Det gäller bland annat hur budgetdisciplinen skall upprätthållas i de länder som deltar i EMU. Det gäller även hur relationerna skall utformas mellan de EU-länder som deltar i valutaunionen och de som inte gör det. Vissa lagändringar kan behöva göras till följd av Sveriges medlemskap i EU och vid ett eventuellt inträde i EMU. En del av dessa måste genomföras vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller ej. Det gäller Prop. 1996/97:1 44 exempelvis bestämmelser rörande Riksbankens ställning. Riksbankschefen skall endast få avsättas under sin mandatperiod om han eller hon har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav som ställs för utövandet av ämbetet. EG-fördraget anger vidare att Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från bl.a. riksdag eller regering. Andra lagändringar aktualiseras bara om Sverige skall delta i valutaunionen. Det gäller exempelvis sedelutgivningen. I valutaunionen kommer nämligen den europeiska centralbanken ECB att få ensamrätt till sedelutgivning. Regeringen avser att bjuda in representanter för riksdagspartierna till överläggningar om dessa frågor. Det är väsentligt att en intensiv debatt förs inför beslutet om valutaunionen och att alla infallsvinklar granskas. Det gäller inte minst att väga för- och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid understrykas att vi inte kan föra en svag finanspolitik eller låta inflationen stiga om Sverige väljer att ställa sig utanför valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia av hög inflation och budgetunderskott talar det mesta för att ett val att stå utanför valutaunionen kräver en än mer konsekvent och uthållig disciplin i den ekonomiska politiken. <h4>3.4 En politik för tillväxt och sysselsättning</h4> Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den höga arbetslösheten. Arbetslösheten är alltid en olycka för den som drabbas av den. Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på nuvarande nivå hotas fundamentet för välfärden. Det svenska samhället är beroende av hög sysselsättning. Utan denna grund är möjligheterna begränsade att i längden upprätthålla en godtagbar standard på social service och trygghet. Kampen för full sysselsättning är därför ytterst en kamp för att hålla samman Sverige. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom målet att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. Det innebär att förutsättningar finns för en nationell kraftsamling mot arbetslösheten. Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning för en halverad arbetslöshet. Men det är inte tillräckligt. I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för regeringens arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen. För det första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. Sveriges främsta konkurrensmedel är en välutbildad, kvalificerad och välbetald arbetskraft. För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar och en inflationstakt som avviker nämnvärt från våra konkurrentländers. För det tredje krävs goda villkor för företag och företagande. Det är i huvudsak inom den privata sektorn som de nya jobben måste komma. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten föras även på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste prioritera kampen mot arbetslösheten. Prop. 1996/97:1 45 I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) konkretiserade Prop. 1996/97:1 regeringen en rad av de föreslagna åtgärderna i tillväxtpropositionen samtidigt som vissa förslag för en ökad tillväxt och sysselsättning presenterades. Ytterligare åtgärder aviserades i propositionen “En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ” (prop. 1995/96:207). Varje halvår kommer regeringen att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. Den första avstämningen skall göras våren 1997 i samband med vårpropositionen. Genom en sådan procedur ställs arbetslöshetsproblemet i fokus och förutsättningarna stärks för att målet skall förverkligas. Utbildningspolitiken Utbildningspolitiken har en central roll för tillväxt och sysselsättning. Utan en välutbildad och kompetent arbetskraft kommer den svenska produktiviteten inte att kunna öka i en tillfredsställande takt. Något som är av största vikt för att svenskt näringsliv skall kunna behålla sin internationella konkurrenskraft. Vi måste alla vara beredda på att kontinuerligt lära om och lära nytt. Arbetslöshet och permanent utslagning skall förebyggas genom kompetenshöjning för personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Vi måste finna nya vägar för stat, kommun och näringsliv att investera i framtiden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Alla skall tillförsäkras en god utbildning. Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, som bygger på en överenskommelse med centerpartiet, omfattar minst 100.000 heltidsstudieplatser per år med start den 1 juli 1997 under fem år, samtidigt som ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen införs för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i utbildningssatsningen. Kommunerna skall ha frihet att organisera och genomföra utbildningen utifrån sina lokala förutsättningar. De statliga medlen för satsningen kommer därför att fördelas efter projektansökningar från kommunerna. Dessutom ökas antalet reguljära platser vid universitet och högskolor med 30.000 platser. Utbildningssatsningen är finansierad. Att i dagens pressade budgetläge skapa utrymme för närmare 10 miljarder kronor till en stor utbildningssatsning visar vilken vikt regeringen och centerpartiet tillmäter utbildningspolitiken som en del av strategin för en ökad sysselsättning. Regeringen presenterar vidare i samband med budgetpropositionen en forskningspolitisk proposition. I denna presenteras regeringens forskningspolitik för 1997 - 1999 inom de olika departementsområdena. Politiken syftar till att behålla omfattningen av forskningsinsatserna på den höga nivå som har varit utmärkande för Sverige vid internationella jämförelser. Regeringen föreslår i propositionen övergripande mål för forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken. 46 Den aktiva arbetsmarknadspolitiken Arbetsmarknadspolitiken syftar till att förbättra anpassningen på arbetsmarknaden mellan företagens behov och de arbetssökandes kompetens. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken gör arbetsmarknaden mer flexibel och påskyndar anpassningen mellan arbetssökande och lediga platser. Den minskar inflationsbenägenheten i ekonomin. Den förhindrar utslagning och utanförskap. Den uttrycker också ett viktigt vägval: aktivitet framför passivitet. Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är ett centralt inslag i strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. Många av dem som har blivit arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att kunna få ett nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för att möta de krav som de nya jobben ställer. Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas roll stärkts. Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla och individinriktade. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner upprättas i samarbete mellan de arbetsökande och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den reguljära arbetsmarknaden. Det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden gör att regeringen föreslår att starten för anordnandet av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996. Vidare föreslår regeringen en stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Lönebildning Lönebildningen måste förbättras. För att uppnå en halverad arbetslöshet måste Sverige - även vid denna lägre arbetslöshetsnivå - ha en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Den s.k. Edingruppen, som består av ekonomer som företräder de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, har givit uttryck för en liknande syn. Inom gruppen råder enighet om att löneökningarna i Sverige inte bör vara högre än i övriga jämförbara länder i EU. För att ta Sverige ur massarbetslösheten behövs ett nytt kontrakt för samverkan på lönebildningens område. I samband med vårpropositionen inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens inställning att lönebildningen i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter. Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningsystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Som ett första steg har Edingruppen fått i uppdrag att under hösten 1996 granska utfallet av den senaste avtalsrörelsen. 4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 1 Prop. 1996/97:1 47 Arbetsrätt Prop. 1996/97:1 Regeringen har nyligen träffat en överenskommelse med centerpartiet om förändringar i arbetsrätten. Inriktningen är att göra det lättare för företagen att anställa, inte att göra det lättare att säga upp. En ny anställningsform, överenskommen visstidsanställning, införs för att göra det lättare att anställa personal. Ökade möjligheter till nyanställningar är särskilt viktigt i den konjunkturuppgång som väntas. För att stärka främst kvinnor på arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till ökad sysselsättningsgrad för deltidsarbetslösa och en tidsgräns för vikariatanställningar. Kollektivavtal med avvikelser från lagen om anställningsskydd kommer att få träffas på lokal nivå. Dessutom föreslås att företrädesrätten till återanställning skall gälla under nio månader i stället för tolv månader. Dessutom kommer regeringen att återkomma med förslag om arbetsrättsliga skadestånd. Det bör bli möjligt att ta större hänsyn än nu till företagets ekonomiska förmåga vid bestämmandet av skadestånd. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till en snabbare sysselsättningsökning, en ökad flexibilitet, förenklingar som har störst betydelse för de mindre företagen och en välkommen förstärkning för kvinnor samt för svaga grupper på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en övergångstid för den som har drabbats av arbetslöshet. Regeringen har tidigare markerat arbetslöshetsersättningens karaktär av omställningsförsäkring genom förslaget att införa en tidsbegränsning, den s.k. bortre parentesen. Riksdagen har dessutom beslutat om en rad andra åtgärder som stärker arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har vidare aviserat en höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 procent ff.o.m. den 1 januari 1998. Höjningen skall finansieras fullt ut med regelförändringar inom försäkringen. Höjningen kostar ca 1,4 miljarder kronor. Näringspolitiken I sysselsättningspropositionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, redovisade regeringen riktlinjerna för en förnyelse av näringspolitiken som en del i politiken för en halverad arbetslöshet. En viktig utgångspunkt för reformarbetet är att det inte finns någon enkel formel för att främja näringslivets förnyelse och tillväxt i olika delar av landet. Det är nödvändigt att skillnader i regionala förutsättningar får påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En annan viktig utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och samverkan mellan olika aktörer på internationell, nationell, regional och lokal nivå liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för näringslivet. 48 Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att uforma en mer tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik. Syftet är att engagera ett stort antal aktörer för att utarbeta förslag till regionala och lokala åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning, att initiera ett partnerskap för tillväxt. Landshövdingarna i samtliga län har fått ett förhandlingsuppdrag som bl.a. innebär ett ansvar för att förslagen förankras hos alla berörda parter. Gemensamma finansieringslösningar med medverkan från flera aktörer, bl.a. ökad privat finansiering, bör eftersträvas i detta arbete. Om partnerskap för tillväxt skall lyckas är det viktigt att såväl statliga organ som kommuner och landsting deltar i arbetet tillsammans med fackliga organisationer och företrädare för näringslivet. För att klara sysselsättningsmålet krävs en omfattande förnyelse av näringslivet. De mindre företagen spelar en allt viktigare roll för att nå detta. Förnyelsen måste bygga på investeringar i ny kunskap, på bättre utnyttjande av kompetens och ny teknologi samt på innovationer. Riksdagen har beslutat om ett program på 1 miljard kronor för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Programmet har en särskild inriktning på de små företagen och syftar till att underlätta för Sverige att utveckla kunskapssamhället, göra det enklare att vara företagare och påbörja omställningen mot en hållbar utveckling. Effektiva, säkra och miljöanpassade kommunikationer baserade på en väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Informationstekniken, IT, har en viktig roll i detta sammanhang. Riksdagen har lagt fast målen för en övergripande nationell IT-strategi. Strategin tar sikte på att övergången till kunskapssamhället skall omfatta nationen i dess helhet och att alla medborgare skall kunna dra nytta av informationsteknikens möjligheter. Samtidigt skall en kvalificerad och innovativ användning av modern IT stimuleras för att främja utveckling av nya tjänster och ny kompetens. Tre samhällsområden har prioriterats när det gäller statliga insatser på IT-området: lagstiftning, utbildning och informationsförsörj ning. Tjänstesektorn svarar för en betydande del av sysselsättningen och utvecklingen i denna sektor är därför viktig för att klara en halvering av arbetslösheten. Regeringen har därför tillsatt en utredning med uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens samhällsekonomiska roll och dess betydelse för sysselsättningen. Utredningen skall vidare analysera motiven for och effekterna av olika tänkbara regeländringar, som syftar till att främja utbud och efterfrågan på privata tjänster och sysselsättningen i denna del av ekonomin. En annan viktig del av näringspolitiken är att skapa en större och effektivare hemmamarknad. För det första bör produktivitets- och omvandlingstrycket upprätthållas så att svenska företag långsiktigt bibehåller sin konkurrenskraft. Detta är avgörande för att den nödvändiga förnyelsen av näringslivet skall fortsätta. Endast konkurrenskraftiga företag kan skapa nya stabila jobb. Idag räcker det inte att vara bland de bästa i Sverige. Företagen måste vara bland de effektivaste i världen. Därför är ett av målen att öka Prop. 1996/97:1 49 internationaliseringen av svensk ekonomi. Svenska företag måste ständigt konfronteras med de bästa. Detta innefattar att fler svenska företag tar sig ut på andra marknader, utanför Sverige. Men även att fler utländska företag etablerar sig på den svenska marknaden, antingen genom import eller genom direktinvesteringar. Tillgången till den inre marknaden och de växande ekonomierna kring Östersjön öppnar nya möjligheter för svenska företag i vår närmiljö. Regeringen avser att verka för att stärka banden kring Östersjön till den grad att det får en karaktär av hemmamarknad. Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för riskkapitalförsörjningen. För större företag med tillgång till de internationella kapitalmarknaderna är villkoren goda. För små och medelstora företag behöver försörjningen med riskkapital underlättas. Regeringen kommer därför under hösten att lägga fram ett förslag till lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning mot dessa företag. Riksdagen har beslutat om att sänka lönekostnaderna för i första hand de mindre företagen genom att arbetsgivaravgifterna från nästa år reduceras med fem procentenheter på en lönesumma upp till 600.000 kr. Reglerna för att starta och driva företag måste förenklas. Därför har regeringen tillsatt en delegation med uppgift att förenkla olika regler för de mindre företagen. Ett nytt energisystem skall utvecklas. Regeringen har påbörjat överläggningar med samtliga riksdagspartier om energipolitiken. En bred parlamentarisk majoritet kring omställningen av energisystemet eftersträvas. Prop. 1996/97:1 En uthållig tillväxt En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt hållbar tillväxt. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening. Visionen är att skapa det ekologiskt uthålliga samhället där tillväxt och god miljö förenas. För att nå dit krävs omfattande insatser under lång tid inom flera samhällsområden. Vårt sätt att omvandla naturresurser till nyttigheter behöver moderniseras för att fungera effektivt under de ekologiska villkor vi känner allt bättre. Miljöpolitiken har en viktig roll i en politik för tillväxt och sysselsättning. De investeringar som moderniseringen av Sverige medför kan ge ett väsentligt bidrag till kampen mot arbetslösheten. I allt fler sammanhang efterfrågas miljöanpassade konsumtionsvaror. Tekniska system som är insatsvaror i ländernas omställning till hållbarhet har en växande världsmarknad. Den ekologiska moderniseringen bäddar för en långsiktig hållbarhet i såväl industriell produktion som jordbruk. Det av riksdagen beslutade programmet om 1 miljard kronor under fem år för miljöinvesteringar är ett led i denna utveckling. Inom jordbrukets område föreslås en utökning av miljöprogrammet med 600 miljoner kronor per år varav 300 miljoner utgör medfinansiering från EU:s budget. Politiken för en uthållig tillväxt drivs vidare på bred front. En ny miljöbalk 50 skall läggas fram. Förslag om det framtida transportsystemet förbereds. Prop. 1996/97:1 Plan- och bygglagen liksom stödet till bostadsbyggandet ses över. Stabila välfärdssystem Tydliga och stabila regler i olika delar av ekonomin är av utomordentligt stor betydelse för att efterfrågan och investeringar skall kunna förstärkas. Väl fungerande och långsiktiga spelregler på t.ex. arbetsmarknads- och skatteområdet samt tilltro till den svenska ekonomin behövs för att stärka företagens investeringsvilja och öka sysselsättningen. En förutsättning för att företag skall investera är att det inom landet finns en efterfrågan på deras varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna känner trygghet och tilltro till välfärdssystemen. Trygga individer förmår att ta initiativ som driver utvecklingen framåt. Medborgarnas tilltro till olika försäkringssystem måste därför stärkas. Tydliga och stabila regler måste gälla vid sjukdom, arbetslöshet och pension. Det är angeläget med en bred politisk enighet kring framtidens pensioner. Pensionsvillkoren skall inte förändras med skiftande riksdagsmajoritet. Ett oförändrat ATP-system skulle ha svårt att klara påfrestningar under de kommande decennierna och skulle kräva återkommande justeringar vid låg tillväxt. En reformering av pensionssystemet är därför nödvändig för att skapa ett långsiktigt stabilt regelsystem. EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan stödja de nationella ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten. Regeringen ger därför sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och verkar för att det nya fördraget skall innehålla en särskild avdelning om sysselsättning. EU bör markera en höjd ambitionsnivå genom stärkta målformuleringar. Gemensamma principer för sysselsättningspolitiken bör uttryckas. Övervakningsprocedurema bör stärkas och likna dem som gäller för den ekonomiska politiken i övrigt. En särskild sysselsättningskommitté bör inrättas för att bl.a. utgöra en länk mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. De svenska förslagen har fått ett betydande stöd bland medlemsländerna. Regeringen lägger vidare stor vikt vid arbetet med att steg för steg arbeta för en samlad strategi för sysselsättningen, där länderna både samarbetar och har stort utrymme för anpassningar av politiken till nationella förutsättningar. Under hösten 1996 skall de nationella sysselsättningsprogrammen följas upp och granskas i en gemensam procedur. Programmen bygger på de s.k. Essenpunkterna och på de gemensamma sysselsättningsrapporter som Ekofin- och arbetsmarknadsministrarna och kommissionen presenterade inför de två 51 senaste toppmötena i Florens och Madrid. Regeringen kommer inom kort Prop. 1996/97:1 att överlämna ett uppdaterat sysselsättningsprogram till den Europeiska kommissionen. Det beskriver de åtgärder som har vidtagits i syfte att bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt strategier för att främja jämställdhet på arbetsmarknaden. Kommissionens ordförande har tagit initiativ till en europeisk förtroendepakt för sysselsättning. Initiativet bygger på EU:s tidigare beslutade aktionsplan från 1993. Förtroendepakten siktar mot en utveckling av samarbetet och på att få stöd och åtaganden också från arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå. Östersjöområdet Europas ekonomiska och politiska karta har förändrats. De Central- och Östeuropeiska ländernas omvandlingsprocess mot demokrati och marknadsekonomi har skapat förutsättningar för ett ökat politiskt och mellanfolkligt samarbete. Detta gäller inte minst länderna kring Östersjön. Genom en ökad politisk och ekonomisk integration skapas en attraktiv näringsmiljö. En förutsättning för att samarbetet skall fungera är att det finns ett utbyggt kommunikationssystem. Östersjöländerna kan genom ett ökat utbyte av kunskap och kapital skapa växande marknader och högre tillväxt. Detta gynnar inte endast de nyss etablerade demokratierna, utan även Sverige. En ökning av detta utbyte förutsätter dock en stabil politisk, social och samhällelig utveckling. Sverige kan på ett mycket konstruktivt sätt bidra till att bygga upp en sådan genom det utvecklingssamarbete som bedrivs med länderna i Östersjöområdet, dvs Estland, Lettland, Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryssland. Samarbetet, som har pågått sedan slutet av 1980-talet, omfattar följande områden: säkerhetsfrämjande, demokratifrämjande, ekonomiskt samarbete och miljösamarbete. För budgetåret 1997 föreslås att 810 miljoner kronor anslås för samarbete med Central- och Östeuropa, varav huvuddelen avser Östersjöländerna. För att ytterligare lyfta fram regionens betydelse har en fond omfattande 1 miljard kronor för Österjösamarbete inrättats. Medlen är avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom områdena svensk exportindustri, bl.a. på livsmedelsområdet, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, infrastruktur och miljöskydd. För att utveckla och stärka de mellanfolkliga förbindelserna kring Östersjön är det nödvändigt med ett utbyte mellan högskolor och universitet. Lika viktigt som samarbetet på högskolenivå är det regionala samarbete som finns på kommun- och landstingsnivå. Vänortsamarbetet utgör en viktig del i detta. En ökad satsning på språkutbildning och kulturutbyte underlättar den ekonomiska utvecklingen. Flera av länderna kring Östersjön har ansökt om medlemskap i den europeiska unionen. Sverige stöder dessa länders strävanden. För att östländerna skall kunna ingå i EU måste deras marknader vara tillräckligt starka för att klara den ökade konkurrensen. De associationsavtal som EU har med länderna bör utvidgas, såväl för att östländerna skall få avsättning för sina varor och tjänster som för att deras hemmamarknader skall utsättas 52 för en ökad konkurrens. Ytterligare ett område som måste förändras är jordbruks- och strukturpolitiken. Sverige är ett av de länder som hårdast driver en sådan förändring så att östutvidgningen kan förverkligas. <h4>3.5 Budgetpolitiken</h4> Följande utgångspunkter har väglett arbetet med budgetpropositionen: * De budgetpolitiska målen ligger fast. Statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras 1996, den offentliga sektorns finansiella underskott skall ej överstiga 3 procent av BNP 1997 och de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. * Utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn till 723 miljarder kronor 1997, 720 miljarder kronor 1998 och 735 miljarder kronor 1999. * Konsolideringsprogrammet ligger fast. Det omfattar 126 miljarder kronor, eller ca 8 procent av BNP. Regeringens bedömning är att detta är tillräckligt för att uppnå de budgetpolitiska målen. Sedan hösten 1994 har ett flertal förslag som förstärker de offentliga finan- serna lagts fram och antagits av riksdagen. Konsolideringsprogrammet följs upp halvårsvis i budget- och vårpropositionerna. Senaste uppföljning- en skedde i vårpropositionen 1996. Riksdagen har fattat principbeslut om hela programmet och fördelat det på departementsområden. För de flesta av åtgärderna finns också precise- rade beslut om hur de skall genomföras. Programmet delades vid den första uppföljningen in i tre kategorier: 1) Preciserade beslut fattade av riksdagen. För denna kategori gäller att inga ytterligare riksdagsbeslut är nödvändiga för genomförande. 2) Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder för vilka principbeslut om åtgärdens inriktning och belopp finns, men där slutgiltigt beslut inte har fattats av riksdagen. 3) Återstår att åtgärda. Dessa åtgärder är preciserade vad gäller belopp men inte vad gäller inriktning. Av det totala konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor tillhör 103,1 miljarder kronor den första kategorin, dvs. åtgärder som är färdigbe- handlade av riksdagen. I tabellen nedan visas konsolideringsprogrammet i dess helhet, både vad gäller fördelningen mellan inkomst- och utgiftssidan och beslutsläget. Utgiftsminskningarna i konsolideringsprogrammet redo- visas i detalj i senare kapitel. Till de direkta effekterna av konsoliderings- programmet skall läggas att statens ränteutgifter minskar med ca 19 miljarder kronor till följd av att konsolideringsprogrammet ger en lägre statsskuld 1998. Prop. 1996/97:1 53 Prop. 1996/97:1 Tabell 3.7 Konsolideringsprogrammets permanenta effekter Miljarder kronor, nettoeffekt <table border="1"> <tr><td></td><td> Inkomster</td><td> Utgifter</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Preciserade beslut fattade av</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> riksdagen</td><td> 48,5</td><td> 54,6</td><td> 103,1</td></tr> <tr><td> Förslag som har precicerats</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> i proposition</td><td> 10,9</td><td> 10,6</td><td> 21,5</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut</td><td> 0</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Återstår att åtgärda</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Summa budgetförstärkningar</td><td> 59,4</td><td> 66,1</td><td> 125,5</td></tr> </table> Behovet av att få en bättre uppfattning om utvecklingen av de offentliga finanserna tillsammans med det akuta statsfinansiella läget under inled- ningen av 1990-talet har föranlett regering och riksdag att genomföra flera institutionella förändringar i syfte att skärpa kontrollen över budgetutveck- lingen. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett treårigt tak för de offentliga utgifterna. Utgiftstaket gäller i princip hela den offentliga sektorns utgifter. Det är preciserat i miljarder kronor för den statliga sektorn inklusive de socialför- säkringar som ligger utanför statsbudgeten. Det omfattar dock inte stats- skuldsräntoma. För den kommunala sektorn har utgiftstaket givits en annan innebörd. Genom den kommunala självstyrelsen har staten inte något di- rekt inflytande över sektorns utgifter. I stället kan utgifterna påverkas indi- rekt genom åtgärder som reglerar hur stora inkomster i form av statsbidrag och skatteinkomster som sektorn kan förfoga över. I kombination med ett lagstadgat balanskrav på kommuner och landsting innebär detta en restrik- tion på utgiftsnivån i den kommunala sektorn. Utgiftstaken för den offentliga sektorn bestäms nominellt för tre år i taget och rullas årligen framåt. De statliga utgiftstaken får inte överskridas. Om det krävs att utgifterna ökar på vissa områden måste detta lösas med omprioriteringar inom ramen för det totala taket. Eventuella underskridan- den skall användas för att minska statsskulden. En förutsättning för att utgiftstaken skall kunna hållas är en kontinuerlig och noggrann uppföljning av hur de olika utgiftsområdena utvecklas. Samtliga departement gör varje kvartal en genomgång av hur respektive utgiftsområde utvecklas och rapporterar detta till Finansdepartementet. I samband med vår- och budgetpropositionerna redovisar regeringen upp- följningen för riksdagen och presenterar eventuella åtgärder för att utgifter- na skall kunna hållas inom de angivna ramarna. Ett ytterligare led i de institutionella förändringarna är arbetet med en helt ny lag om statsbudgeten. Regeringen har nyligen lagt fram en proposi- tion med förslag till en sådan lag. Den nya budgetprocessen innebär att regeringen ger förslag om den huvudsakliga inriktningen av den ekonomiska politiken för det kommande budgetåret i den ekonomiska vårpropositionen i april varje år. I propositio- nen föreslår regeringen ett utgiftstak för den offentliga sektorn. Det innebär att budgetpropositionen har en annan betydelse än tidigare. I huvudsak 54 läggs den ekonomiska politiken och de politiska prioriteringarna fast under våren. I budgetpropositionen preciseras budgetförslaget på varje enskilt anslag, givet de principer och restriktioner som har lagts fast av riksdagen. Regeringen är dock inte förhindrad från att i budgetpropositionen före- slå förändringar från förslaget i den ekonomiska vårpropositionen. Förslag till förändringar kan motiveras såväl utifrån nya ekonomiska antaganden som utifrån ny kunskap inom vissa politikområden och tekniska justering- ar. Samtliga förslag till förändringar skall dock hållas inom det av riksda- gen beslutade utgiftstaket. I kapitel 4 redovisas de tekniska justeringar som regeringen föreslår. Utöver dessa föreslår regeringen följande förändring- ar: Prop. 1996/97:1 * Av fördelningspolitiska skäl föreslår regeringen att besparingen på barnpensioner ej genomförs. Denna har ersatts med andra besparingar. * För att öka sysselsättningen inom byggsektorn föreslår regeringen att ett tillfälligt investeringsbidrag införs för anordnande av studentbostäder. Under våren har riksdagen också beslutat om att kraftigt öka antalet högskoleplatser. Det är angeläget att tillgången på studentbostäder ökar. * Som en del inom utbildningssatsningen föreslår regeringen ett nytt stöd på 40 miljoner kronor till utbildnings- och forskningsinsatser i de fackli- ga organisationerna och vissa andra organisationer. För att lyckas med det nationella kunskapslyft, som behövs i samhället och arbetslivet, krävs att alla grupper omfattas. Regeringen fäster i detta sammanhang stor vikt vid en aktiv rekrytering för att stimulera främst vuxna arbets- lösa, som saknar treårig gymnasieutbildning. I detta sammanhang har studieförbunden och de lokala parterna en viktig roll. Kommunerna kan tillsammans med parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former för uppsökande verksamhet och inventera den lokala arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna och vissa andra organisationer kan här göra en viktig insats och de bör därför få bidrag från staten. * För att främja en ekologiskt uthålligt tillväxt föreslår regeringen att miljöersättningsprogrammet från 1997 utökas med 300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s budget. Vid utformningen av det nya delprogrammet skall särskild hän- syn tas till behovet av att stimulera vallproduktionen. * I enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet reglerar regeringen statliga åtgärder som, utöver det s.k. 118-miljardersprogrammet, påverkar de kommunala skatteinkomsterna och det kommunala utgiftstrycket. Rege- ringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till för- slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därut- över anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala för kommuner och landsting. 55 I samband med budgetpropositionen lägger regeringen fram propositioner om bl.a. totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4), svensk migrationspoli- tik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), läkemedelsförmåner och läke- medelsförsörjning (prop. 1996/97:27), kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28), forskningspolitik (prop 1996/97:5) samt kulturpolitik (prop. 1996/96:3). Alla initiativ och förslag till förändringar, som regeringen redovisar, sker inom det av riksdagen fastställda utgiftstaket för staten. Vid finansie- ringen har regeringen följt principerna, kraven och restriktionerna för bud- getpolitiken. <h4>3.6 Skattepolitiken</h4> Ett väl fungerande skattesystem är av grundläggande betydelse för sam- hällsekonomin. Detta är speciellt viktigt i en ekonomi som den svenska, där skatterna utgör en stor andel i relation till den samlade produktionen. Vid den sanering av statsfinanserna som har genomförts sedan valet 1994 har skattehöjningar utgjort en viktig del, både genom att bidra med ökade inkomster till staten och genom att bördorna därigenom har kunnat förde- las efter bärkraft. Det kommer knappast att vara möjligt att genomföra annat än marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Där- emot kan en del justeringar och omfördelningar mellan olika skatter aktua- liseras bl.a. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Önskemål om en ökad miljörelatering av skattesyste- met kan också motivera förskjutningar i skatteuttaget. Sverige har ett skattesystem som är förmånligt för företag och företa- gande, även vid en internationell jämförelse. Ytterligare åtgärder för främst mindre företag är emellertid motiverade. Senare under hösten kommer regeringen därför att lägga fram förslag som förbättrar villkoren för nyin- vesteringar för små och medelstora företag. Regeringen förbereder också ett nytt system för betalning av skatter och avgifter som kommer att under- lätta och effektivisera både företagens och skatteförvaltningens arbete. Arbetet är inriktat på att det nya systemet med s.k. skattekonton skall genomföras från 1998. Regeringen har därtill nyligen tillsatt en särskild utredare som skall analysera förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt och i samband med detta uppdragit åt Riksskatteverket att bl.a. se om det går att genomföra förenklingar och på andra sätt underlätta för privatperso- ner att på ett riktigt sätt redovisa skatter och avgifter. I anslutning till budgetpropositionen lägger regeringen även fram ett antal andra förslag som har aviserats under våren. Beskattningen av bilför- mån förändras så att den nuvarande överbeskattningen elimineras samtidigt som skatten ges en mera miljövänlig profil. För att stimulera nyanställning- ar sänks socialavgifterna med särskild inriktning på mindre företag. Skatte- reglerna förändras för att underlätta generationsskiften. En rad förslag, som lades fram i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222), har redan beslutats av riksdagen. Stämpelskatten på fastigheter har reducerats till en tredjedel fram till 1997 års utgång. Försäljningsskatten har avskaffats för personbilar i miljöklass 1 och 2. Prop. 1996/97:1 56 Att skatteregler och andra spelregler är långsiktigt stabila är av betydel- Prop. 1996/97:1 se för att både företag och privatpersoner skall kunna investera och göra långsiktiga bedömningar. Skattereformen 1990-91 har på ett avgörande sätt bidragit till att Sverige har ett hållbart skattesystem med förhållandevis enkla regler baserade på sunda principer. Genom skattereformen och åtgär- der därefter har kontrollmöjligheterna förbättrats och administrationskost- naderna i många avseenden minskats både för skatteförvaltning och skatt- skyldiga. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av skattereformen under 1997. För att medborgarna skall ha förtroende för skattesystemet krävs att möjligheterna till fusk och felaktigt utnyttjande är små. Regeringen föreslår därför att 100 miljoner kronor per år avsätts till särskilda insatser för att förbättra statens kontrollfunktion. Tidigare har 200 miljoner kronor per år avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för förstärkt skattekon- troll. Regeringen har även lagt fram flera förslag som medfört att skatte- kontrollen kan förbättras och effektiviseras. Generalklausulen mot skatte- flykt har återinförts och en ny utformning av lagen kommer att presenteras. Skattebrottslagen har setts över och gjorts mer enhetlig och sammanhållen. Skattemyndigheternas befogenheter att kontrollera transporter av bl.a. olja, alkohol och tobak har stärkts. Flera förslag har presenterats, vilka syftar till effektivare åtgärder mot skatteflykt och skatteundandragande och kom- mer att leda till lagstiftning under det kommande året. Förutom att bidra till att finansiera de offentliga utgifterna fungerar skatterna som ekonomiska styrmedel. Detta gäller särskilt på miljö- och folkhälsoområdena. Skattereformen 1990-91 innebar att punktskatter på bl.a. olja, bensin, alkohol och tobak fick en större betydelse som ekono- miska styrmedel. En höjning av miljörelaterade energiskatter i två steg på sammanlagt 5 miljarder kronor bidrar till finansieringen av den kraftfulla satsningen på utbildning. Regeringen har också tillsatt en utredning som skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre sty- reffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö. Till årsskiftet kommer dessutom den s.k. skatteväxlingskommittén att redovisa sina överväganden och för- slag. De internationella aspekterna blir allt viktigare på skatteområdet. Det internationella samarbetet, främst inom EU respektive OECD, är viktigt för att motverka skattekonkurrens mellan länderna och för att underlätta han- del m.m. Sverige beslutar om sina egna skatteregler, men särskilt vad gäl- ler de indirekta skatterna medför medlemskapet i EU en ökad inverkan av direktiv som har beslutats av EU-ländema gemensamt. Den gränsöverskri- dande handeln ökar i Sverige. Privatpersoners inköp av öl från främst Dan- mark försvagar den alkoholpolitiska betydelsen av de svenska skatterna på alkohol. För att undvika ökad privatimport av starköl, vilket inverkar skad- ligt på den totala alkoholkonsumtionen och får negativa effekter för svensk bryggerinäring, föreslår därför regeringen en ändring av alkoholskatterna. 1996 års småhustaxering har inneburit att många fastighetsägare har fått kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att marknadsvärdena stigit i vissa områden sedan slutet av 1980-talet. För att dämpa effekterna av över- gången till nya taxeringsvärden föreslår regeringen i samband med budget- 57 propositionen en skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 - Prop. 1996/97:1 2001 års taxeringar. <h4>3.7 Rättvis fördelning</h4> Regeringens politik syftar till att minska inkomstklyftorna. Krisen i början av 1990-talet utgjorde ett kraftigt hot mot den svenska välfärden. En kraf- tigt ökande statsskuld med växande statsskuldsräntor hotade att tränga ut andra angelägna utgifter. Därför har saneringen av de offentliga finanserna varit central även ur fördelningspolitisk synvinkel. Spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelnings- politisk betydelse. De förslag som har lagts fram för att öka tillväxten och stimulera sysselsättningen bidrar till att minska inkomstskillnaderna mellan de arbetslösa och de som har ett arbete. Grunden vid utformningen av konsolideringsprogrammet har varit att bördorna - och frukterna - skall bäras rättvist. Regeringen har därför fortlö- pande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken. Konsolideringsprogrammet omfattar både höjda skatter och besparingar för att bördorna skall bäras rättvist. I budgetpropositionen föreslår regeringen vissa fördelningspolitiskt motiverade justeringar av konsolideringsprogrammet. Bland annat ersätts besparingen på barnpensioner med andra besparingar. Diagram 3.3 Andel av den totala budgetförstärkningen i konsolideringsprogram- met ocb sysselsättningspropositionen som respektive decilgrupp bidrar med<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-4.png" style="width:233pt;height:162pt;"/> Källa: Finansdepartementet 58 Diagram 3.4 Förändring av disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till Prop. 1996/97:1 följd av konsolideringsprogrammet och åtgärder i sysselsättningspropositionen<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-5.png" style="width:231pt;height:151pt;"/> Decilgrupp Källa: Finansdepartementet Den sammantagna effekten av konsolideringsprogrammet och de nu föreslagna justeringarna bedöms ha en rimlig fördelningspolitisk profil. Sammantaget bidrar den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femte- del som har den lägsta ekonomiska standarden bidrar endast med ca 15 procent. I dessa beräkningar ingår inte effekterna av de kraftigt sänkta räntorna som följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre räntor medför att hushållens köpkraft ökar och utrymmet för ekonomiska investeringar vidgas. Regeringen har vid ett flertal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings- politisk analys av hur utbildning, sysselsättning och lönebildning kortsik- tigt och på längre sikt påverkar hushållens inkomstutveckling. I bilaga 4 lämnas en utförlig fördelningspolitisk redogörelse med analyser av in- komstfördelningens utveckling 1975-1994 med tyngdpunkt på de senaste årens förändringar. Resultatet pekar på att inkomstklyftorna ökade under 1980-talet och att ökningen har fortsatt under 1990-talet, inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskilligt tyder på att globala förändringar bidrar till de ökade inkomstskillnaderna. De nordiska ländernas utveckling visar dock att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva sociala omfördelningsystem. Sverige och de andra nordiska länderna har lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning. Den största fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som saknar jobb och dem som har ett arbete. Eftersom efterfrågan på välutbil- dad arbetskraft är betydligt högre än den på lågutbildad, är regeringens 59 utbildningssatsning med inriktning på de lågutbildade av stor betydelse för Prop. 1996/97:1 fördelningspolitiken. Åtgärder för att öka och förbättra utbildningen är således inte bara viktig för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är också motiverade ur en fördelningspolitisk synvikel. En jämnt fördelad kunskap och kompetens bidrar till utjämning av löner och sysselsättning och därmed också till en jämnare fördelning av inkomsterna. Regeringen redovisade i samband med sysselsättningspropositionen en beräkning av de fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad ar- betslöshet. Analysen illustrerar tydligt att en minskad arbetslöshet kan väntas öka inkomsterna främst för de hushåll som nu har låg eller genom- snittlig ekonomisk standard. Denna indikerar att minskad arbetslöshet är ett viktigt bidrag till ett mera rättvist Sverige. Diagram 3.5 Fördelningseffekter av en halverad öppen arbetslöshet<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-6.png" style="width:235pt;height:162pt;"/> Källa: Finansdepartementet 60 <h3>4 Utgiftstak for den offentliga sektorn - riksdagens beslut</h3> <h4>4.1 Budgetpolitiken</h4> Regeringen presenterade under våren, i proposition 1995/96:150, för första gången ett förslag till utgiftstak för åren 1997 - 1999. Riksdagen ställde sig bakom förslaget (1995/96:FiU10). I föreliggande kapitel presenteras regeringens omräknade ramar för utgiftsområdena för åren 1997, 1998 och 1999. I bilaga 1 presenteras regeringens budgetförslag för år 1997 fördelat på anslag. De budgetpolitiska åtaganden som tidigare presenterats i ett flertal propositioner och som väglett regeringen i arbetet med 1997 års budgetförslag redovisas i avsnitt 4.1.1. I förutsättningarna för beräkningarna av utgiftstaken i vårpropositionen ingick dels antaganden om den ekonomiska utvecklingen, dels analyser av vad tidigare beslut på det budgetpolitiska och andra områden innebär. Därutöver påverkades beräkningarna av nya prioriteringar. I samband med att regeringen nu presenterar sitt budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits till förändringar som skett i den allmänna ekonomiska utvecklingen. Sådana förändringar återges i avsnitt 4.2 nedan. En uppföljning av det konsolideringsprogram som regeringen under sin mandatperiod genomfört presenteras i avsnitt 4.1.2. Slutligen presenteras i avsnitt 4.1.3 regeringens bedömning av utvecklingen under innevarande budgetår, dvs. 1995/96. Prop. 1996/97:1 <h5>4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner</h5> De budgetpolitiska restriktioner som regeringen föreslagit under innevarande mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom har varit styrande i arbetet med 1997 års budgetförslag. De kan sammanfattas enligt följande: - Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast år 1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). - Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får inte överstiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni 1995). - De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/- 95:150). - Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop. 1994/95:150). - Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även när det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150). - EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). 61 <h5>4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringen har sedan hösten 1994 i fem steg genomfört ett omfattande konsolideringsprogram som för närvarande uppgår till 126 miljarder kronor netto. Regeringen har för avsikt att vid två tillfällen per år avrapportera beslutsläget vad gäller budgetförstärkningarna. Vid två tidigare tillfällen (prop. 1995/96:25 och prop. 1995/96:150) har rapportering skett av beslutsläget i det ursprungliga konsoliderings- programmet uppgående till 118 miljarder kronor. I vårpropositionen gjordes bedömningen att det för att nå de mål som regeringen satt upp för den offentliga ekonomin krävdes ytterligare budgetförstärkningar. Varaktiga budgetförstärkningar om 8 miljarder kronor aviserades därför samt ytterligare tillfälliga förstärkningar åren 1997 och 1998 för att nå målet om balans i det finansiella sparandet år 1998. Av konsolideringsprogrammets 118 miljarder kronor var vid förra uppföljningstillfället nästan 100 miljarder kronor redan beslutade av riksdagen. Dessa presenterades i detalj i bilaga till vårpropositionen. Det återstod då bara ett fåtal poster, främst på utgiftssidan, att besluta. Sedan dess har följande besparingar preciserats inom Socialdepartementets ansvarsområde och beslutats av riksdagen, till ett totalbelopp om 3 miljarder kronor: - Bostadsbidrag 2 300 miljoner kronor - Assistansersättning 215 miljoner kronor - Underhållsstöd 500 miljoner kronor. Av de i vårpropositionen aviserade budgetförstärkningarna har 570 miljoner kronor beslutats av riksdagen. Detta betyder att de av riksdagen beslutade budgetförstärkningarna nu uppgår till drygt 103 miljarder kronor och att enbart drygt 22 miljarder kronor återstår till nivån 126 miljarder kronor. Av dessa kommer 21,5 miljarder kronor att preciseras i propositioner som läggs fram i riksdagen under hösten. I denna proposition läggs förslag om utgiftsminskningar om 10,7 miljarder kronor samt inkomstökningar om 1,4 miljarder kronor. De återstående besparingarna på inkomstsidan avser höjda egenavgifter i sjukförsäkringen, om 9,4 miljarder kronor har förelagts riksdagen i proposition 1995/96:209, som kommer att behandlas under hösten. Resterande 0,9 miljarder kronor i utgiftsminskningar är fördelade på departement och kommer att preciseras i den ekonomiska vår- propositionen 1997. 62 Tabell 4.1 Konsolideringsprogrammet Varaktig effekt av 126 miljarderkronorspaketet Miljarder kronor, nettoeffekt Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Inkomster</td><td> Utgifter</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Preciserade beslut fattade av riksdagen</td><td> 48,5</td><td> 54,6</td><td> 103,1</td></tr> <tr><td> Förslag som har preciserats i proposition</td><td> 10,9</td><td> 10,6</td><td> 21,5</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut</td><td> 0</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Återstår att åtgärda</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Summa budgetförstärkningar</td><td> 59,4</td><td> 66,1</td><td> 125,5</td></tr> </table> Ökade satsningar på miljö m.m. Regeringen föreslår mot bakgrund av de höga ambitionerna för miljöarbetet i jordbruket och det förbättrade samhällsekonomiska läget att miljöersättningsprogrammet för jordbruket från år 1997 utökas med 300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s budget. Av ökningen av anslaget för miljöstödet är 200 miljoner kronor ofinansierat för åren 1998 och 1999. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 1997. Den utredning som kommer att tillsättas med uppdrag att analysera hur den svenska livsmedelsindustrin kan stärka sin konkurrenskraft skall också lägga förslag till finansiering av den höjda ambitionsnivån för miljöstödet till jordbruket för återstoden av programperioden. Regeringen föreslår på tilläggsbudget att ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum inom en ram på 300 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel behöver avsättas för ändamålet fram t.o.m. år 1997. Finansiering föreslås tillfälligt ske under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till finansiering av den totala kostnaden på 300 miljoner kronor. 5 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 63 Tabell 4.2 Konsolideringsprogrammet Uppföljning av 118 miljarderkronorspaketet, budgetförstärkningar Prop. 1996/97:1 Miljoner kronor, nettoeffekt 1998 <table border="1"> <tr><td> Preciserade beslut fattade ay riksdagen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td> 47 945</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td> 54 605</td></tr> <tr><td> Summa preciserade beslut</td><td></td><td> 102 550</td></tr> <tr><td> Förslag som preciserats i proposition</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Höjd egenavgift till sjukförsäkringen</td><td> 9 400</td><td></td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td></td><td> 9 400</td></tr> <tr><td> Utgifter:</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Justitiedepartementet</td><td></td><td> 600</td></tr> <tr><td> - Socialdepartementet</td><td></td><td> 2 660</td></tr> <tr><td> - Förtidspensioner</td><td> 1 280</td><td></td></tr> <tr><td> - Sjukförsäkring</td><td> 460</td><td></td></tr> <tr><td> - Läkemedel</td><td> 920</td><td></td></tr> <tr><td> - Miljödepartementet</td><td></td><td> 222</td></tr> <tr><td> - Näringsdepartementet</td><td></td><td> 300</td></tr> <tr><td> - Jordbruksdepartementet</td><td></td><td> 46</td></tr> <tr><td> - Kulturdepartementet</td><td></td><td> 100</td></tr> <tr><td> - Utrikesdepartementet</td><td></td><td> 45</td></tr> <tr><td> - Kommunikationsdepartementet</td><td></td><td> 275</td></tr> <tr><td> - Försvarsdepartementet</td><td></td><td> 250</td></tr> <tr><td> - Arbetsmarknadsdepartementet</td><td></td><td> 100</td></tr> <tr><td> - Inrikesdepartementet</td><td></td><td> 455</td></tr> <tr><td> - Invandring</td><td> 370</td><td></td></tr> <tr><td> - Ungdomsfrågor</td><td> 5</td><td></td></tr> <tr><td> - Räntebidrag</td><td> 80</td><td></td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td></td><td> 5 053</td></tr> <tr><td> Summa förslag som preciserats i proposition</td><td></td><td> 14 453</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Näringsdepartementet</td><td> 260</td><td></td></tr> <tr><td> - Socialdepartementet</td><td> 480</td><td></td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td></td><td> 740</td></tr> <tr><td> Summa aviserade beslut</td><td></td><td> 740</td></tr> </table> Summa budgetförstärkningar                            117 743 De besparingar som i propositionen 1995/96:150 benämndes kollektiva är nu fördelade på departement Summan är nu något högre än vid förra uppföljningstillfållet i vårpropositionen. 64 Tabell 4.3 Varaktig effekt av tillkommande budgetförstärkningar från Prop. 1996/97:1 proposition 1995/96:150 Miljoner kronor, nettoeffekt Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomstförstärkningar 200 kronor statlig skatt                                                    600 Ändrad momsperiod                                              -30 Summa inkomstförstärkningar                                 570 Förslag som preciserats i proposition Utgiftsminskningar UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning                           4 UO3: Skatteförvaltning och uppbörd                                  26 UO4: Justitiedepartementets myndigheter                                30 UO5: Fredsfrämjande verksamhet                                  250 UO6: Försvarsdepartementets myndigheter                            200 UO9: Apoteksbolaget                                             400 UO10: Dagmarmedel                                           200 UO11: Växling folkpension/PTS efterlevandepension                    55 UO11: BTP                                                515 UO11: Änkepension                                              515 UO11: Förkortad omställningspension                                 40 UO12: Underhållsstöd                                               635 UO12: Mamma/pappa-månad                                    135 UO14: Samhall                                                  100 UO14: Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter                     30 UO15: Studiemedel                                               25 UO16: Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet samt forskningsområdet                                      400 UO17: Studieförbund & folkhögskola samt idrott m.m.                 150 UO18: Räntebidrag bostäder, m.m.                                    90 UO19: Regionalpolitiska bidrag                                        100 UO20: Forskning och kalkning                                        50 UO22: Kommunikationsdepartementets myndigheter                   30 UO23: Beredskapslager Jordbruksdepartementet                       100 UO23: Jordbruksdepartementets myndigheter m.m.                      30 UO23: Skogsvård                                                 10 UO23: Utebliven fiskevårdsreform                                    30 UO24: Teknisk forskning och utveckling                             300 Förlängd arbetsgivarperiod                                            1 100 Summa utgiftsminskningar                                     5 550 Inkomstförstärkningar Höjd insättningsgaranti                                                 800 Sänkt representationsavdrag                                            500 Garantiavgifter                                                             150 Summa inkomstförstärkningar                                 1 450 Summa förslag som preciserats i proposition                      7 000 Aviserade beslut UO10: Inkomstbegrepp                                           150 Summa aviserade beslut                                         150 Summa budgetförstärkningar                                7 720 65 <h5>4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96</h5> Prop. 1996/97:1 I den ekonomiska vårpropositionen lämnade regeringen en redogörelse för den ekonomiska utvecklingen under innevarande budgetår. Regeringen lämnar nu en reviderad prognos. Denna prognos bygger på uppgifter från den 15 augusti 1996, då utfall för budgetårets första tolv månader var känt. Inkomsterna uppvisar i förhållande till statsbudgeten en kraftig ökning. Denna ökning kan förklaras av politiska beslut som utförsäljningen av Nordbanken, vilket gav 7 miljarder kronor, samt oväntat stora skatteinkomster under våren 1996. Omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt, vilken innebär att företagen betalar in moms varje månad istället för som tidigare varannan månad, beräknas nu ge en engångsvis höjning av skatteinkomsterna 1996 om 11 miljarder kronor. Detta är 3 miljarder mer än beräknat vid förra uppföljningstillfället i februari 1996, som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Förutom att inkomsterna från mervärdesskatt har varit större än förväntat har även inkomsterna från bolagsskatten varit högre under början av år 1996 än tidigare prognosticerat. Detta beror på en tidigareläggning av företagens skatteinbetalningar, dvs en större del av slutskatten betalas in som preliminärskatt under 1996 i stället för som fyllnadsinbetalningar nästa år. De ökade momsinkomstema beror på en tidigare underskattad effekt av ändrade inbetalningsregler, vilket till största delen är en engångseffekt. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor hade mellan statsbudgetens beräkning och den förra uppföljningen i den ekonomiska vårpropositionen ökat kraftigt, ökningen berodde främst på högre kostnader för arbetslösheten och ökad förbrukning av anslagna medel från tidigare år. I nuvarande prognos har, som framgår av diagram 4.1, förändringen i anslagsbehållning minskat något, samtidigt som övriga utgifter har minskat med 23 miljarder kronor. Den främsta orsaken till denna kraftiga nedjustering av utgifterna är en budgetteknisk förändring inom försvaret till följd av att försvarets utgifter för förskott kommer att lånefmansieras från och med innevarande budgetår. Detta leder till minskade utgifter om 14,6 miljarder kronor och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret med samma belopp. Statens lånebehov påverkas därmed inte av denna ändrade finansieringsprincip. Ränte- och amorteringskostnadema för Försvars- maktens lån i Riksgäldskontoret om 14,6 miljarder kronor kommer att fördelas ut över kommande budgetår. Kostnaderna för statsskuldsräntor har sedan budgetpropositionen presenterades starkt nedreviderats. Orsaken är de kraftiga räntefall som skett det senaste året samt en starkare krona. Mellan statsbudgetens beräkning och förra uppföljningen hade kostnaderna för statsskuldsräntor reducerats med nästan 16 miljarder kronor. Nu justeras beräkningen ned med ytterligare 3 miljarder kronor. De totala utgifterna var vid förra uppföljningstillfället som presenterades i vårpropositionen uppreviderade med 3,8 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten. Till följd av ny information revideras utgifterna nu ned med 28,1 miljarder kronor jämfört med 66 vårpropositionen. De totala utgifterna beräknas därmed nu bli 24,3 Prop. 1996/97:1 miljarder kronor lägre än budgeterat. Diagram 4.1 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån) Utgifter Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan denna proposition och den ekonomiska vårpropositionen (BP97-VÅP) Mdkr 25<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-7.png" style="width:277pt;height:182pt;"/> -35 Totala         Utgifter exkl. Resmedel utgifter             ssr och resmedel TUB ssr ssr       = statsskuldsräntor resmedel = medel på anslagsbehållningar TUB   = tillkommande utgiftsbehov Saldot mellan totala inkomster och totala utgifter har förbättrats mellan varje uppföljningstillfälle. I förhållande till statsbudgetens kalkyl innebär vårpropositionen att saldot förbättrades med 20 miljarder kronor. Till nuvarande uppföljning har saldot förbättrats med ytterligare 40 miljarder kronor. Av den totala saldoförbättringen på 60 miljarder kronor sedan statsbudgeten står inkomstförbättringar för 60 procent, ränteminskn ingen för 30 procent och övriga utgiftsminskningar för de resterande 10 procent. Budgetunderskottet för 1995/96 beräknas nu bli 152,7 miljarder kronor. 67 Tabell 4.4 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/96*                     Prop. 1996/97:1 (18 månader) Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Statsbudget2</td><td> Vårpropositionen (1995/96:150)</td><td> Reviderad prognos</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 763,1</td><td> 787,4</td><td> 801,3’</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldsräntor</td><td> 846,0</td><td> 865,9“</td><td> 840,8</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor</td><td> 132,0</td><td> 116,2</td><td> 113,2</td></tr> <tr><td> Saldo</td><td> -214,9</td><td> -194,7</td><td> -152,7</td></tr> </table> 11 avsnitt 4.3 presenteras den prognosticerade utvecklingen för statsbudgeten kalenderåren 1996-2000. De beräkningarna bygger vad gäller inkomster och räntor på något senare uppgifter än de som lämnats till kvartalsuppföljningen i augusti 1996. Det innebär bl.a. att de utförsäljningar av statliga bolag som regeringen avser att göra 1996 är medräknade. Dessa ingår ej i det beräkningsunderlag som redovisas i tabell 4.4. 2 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med propositionen 1995/96:64. 3 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket. 4 Sifiran överensstämmer inte med den som publicerades i vårpropositionen till följd av en teknisk korrigering. Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden I den ekonomiska vårpropositionen presenterade regeringen de överskridanden av anslagna medel som då befarades och även hur dessa avsåg åtgärdas. I den nedan presenterade utgiftsuppföljningen har den tidigare nämnda omläggningen av Försvarsmaktens finansiering med 14,6 miljarder kronor exkluderats. Jämfört med vårpropositionens prognos revideras nu utgifterna exklusive statsskuldsräntor och beräknad förändring av anslagsbehållningar ned med 8,5 miljarder kronor, se diagram 4.2. Försvarsmaktens utgifter var redan vid förra uppföljningtillfället nedreviderade med ca 3 miljarder kronor i enlighet med tilläggsbudget (prop. 1995/96:150). Socialdepartementet uppvisade vid förra uppföljningstillfället flera större överskridanden. Regeringen beslutade då att de skulle hanteras genom återbetalningar över en femårsperiod. Socialdepartementets utgifter har sedan dess reviderats ned och de ligger nu totalt sett under budgeterat belopp. Finansdepartementets utgifter understiger budgeterat belopp, vilket främst förklaras av lägre avgift för EU-medlemskapet. Detta balanseras i viss mån av ett minsket inflöde från EU. Utbildningsdepartementets uppreviderade utgifter sedan förra uppföljningstillfället beror på ökade satsningar på utbildning, vartill medel tillfördes departementet på tilläggsbudget under våren (prop. 1995/96:105, prop. 1995/96:150). Utgifterna för arbetslöshetsersättning beräknades vid förra uppföljningen uppgå till ca 11 miljarder kronor mer 68 än budgeterat. Regeringen gjorde då bedömningen att överskridandet Prop. 1996/97:1 enbart delvis kunde finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Orsaken till bedömningen var att konjunkturläget med en kraftigt ökad arbetslöshet under år 1996 inte tillät fler nedskärningar inom arbetsmarknadsområdet. I nuläget bedöms utgifterna för arbetslöshets- ersättningen bli ytterligare ca 3,5 miljarder kronor högre än vid förra uppföljningen. Regeringen ser i nuläget, mot bakgrund av den ökade arbetslösheten under innevarande år, ingen möjlighet att genomföra ytterligare besparingsåtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Under ett antal förslagsanslag avseende olika former av ombyggnadsstöd inom Inrikes- och Kulturdepartementens verksamhets- områden beräknas utgifterna nu överskrida budgeten med ca 130 miljoner kronor. Huvudorsaken till den högre belastningen under budgetåret 1995/96 är en tidsmässig förskjutning av utbetalningarna av tidigare, redan beviljade, bidrag. Regeringen gör den bedömningen att krav på finansiering inte bör ställas. Fr.o.m. budgetåret 1997 kommer anslagen att göras om till ramanslag, varför en bättre kontroll över utfallet uppnås. Vissa ytterligare åtgärder med syfte att förbättra kontroll och uppföljning kommer också att vidtas vad gäller dessa anslag. De ökade kosnadema inom Inrikesdepartementets verksamhetsområde, hänför sig till Bostadskreditnämnden och var beaktade redan vid budgeteringstillfället. De kan därför inte jämställas med ett överskridande som kräver finansiering. (I diagram 4.2 har denna kostnad registrerats under Näringsdepartementet). Sammanfattningsvis kan sägas att alla överskridanden, även de relativt små, handhas inom respektive utgiftsområden innevarande år. Undantagen är de överskridanden som nämnts ovan inom Kultur-, Inrikes- och Arbetsmarknadsdepartementen. 69 Diagram 4.2 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån)                        Prop. 1996/97:1 Utgifter exkl. statsskuldsräntor och förändrad behållning av reservationsmedel Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan denna proposition och vårpropositionen (BP97-VÅP)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-8.png" style="width:278pt;height:208pt;"/> * Exklusive 14,6 mdkr som är att betrakta som en budgetteknisk forändring till följd av att försvarets utgifter for förskott kommer att lånefinansieras från innevarande budgetår. Detta leder till minskade utgifter och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret Statens lånebehov påverkas dock ej. Försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning Riksdagens beslut om att införa ett utgiftstak för de offentliga utgifterna innebär bl.a. att en bättre kontroll över utgiftsutvecklingen måste uppnås. Processerna för uppföljning behöver därför utvecklas på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från budget snabbt uppmärksammas. Mot bakgrund härav har regeringen uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att utveckla en metod för utgiftskontroll där utgiftsutvecklingen för större anslag löpande rapporteras till departementen. Inom ramen för detta uppdrag startade en försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning fr.o.m. januari 1996. Den månadsvisa redovisningen baseras på myndigheternas inrapportering till riksredovisningen. Utfallssiffoma, som kvalitetssäkras av RRV, jämförs med förväntad utgiftsprofil för berörda anslag (s.k. månadsfördelad budget). Försöksverksamheten, som omfattar ca 80 procent av statsbudgetens utgifter, exkl. statsskuldsräntoma, kommer att utvärderas under hösten 1996, och först därefter kommer den slutliga utformningen av den månadsvisa utgiftsuppföljningen att beslutas. 70 I diagram 4.3 redovisas de anslag som under perioden januari - juli Prop. 1996/97:1 1996 visar på de största överskridandena mellan utfall och fördelad budget. Avvikelserna stämmer väl överens med prognoserna enligt senaste kvartalsuppföljningen från augusti 1996 för innevarande budgetår. Diagram 4.3 Månadsuppfoljning: större överskridanden Anslag med utfall högre än månadsfbrdelad budget Ackumulerade differenser januari - juli 1996 Mkr 10000 9000 ■ 8000 ■ X A 5 Bi dr arbetslöshetsas V B 2 Sjukvårdsformåna V A 2 Bostadsbidrag .......s * 4 7000 ■ 6000 • 5000 ■ 4000 ■ 3000 ■ .......7 ....../...... / - - ......... ✓ 1000- 0*5 Jan Mar Apr Jul För anslag med utfall högre än månadsfördelad budget finns den största avvikelsen på anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning. Anslagsutfallet t.o.m. juli 1996 motsvarar ca 88 procent av anvisade medel, vilket är 21 procentenheter över fördelad budget. Anvisade medel omfattar statsbudget, reservationsmedel samt beslut enligt tilläggsbudget. Bland anslagen med utfall lägre än månadsfördelad budget visar anslaget till Sjukpenning och rehabilitering den största avvikelsen. Detta beror på flera faktorer. Dels ligger det s.k. sjuktalet på en lägre nivå än den som budgeten baserades på, dels har tillämpningen av försäkringen förändrats. Kraven på underlaget för beslut om sjukpenning har skärpts, antalet försäkringsläkare på försäkringskassorna har utökats m.m. 71 <h4>4.2 Nya beräkningsförutsättningar</h4> Prop. 1996/97:1 Vid beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt statens lånebehov är de antaganden som görs om den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället av stor betydelse. Beräkningsförutsättningarna bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren. De allmänna ekonomiska förutsättningar som utgör underlag för regeringens beräkningar redovisas i sin helhet i bilaga 2 Svensk ekonomi och kan sammanfattas på följande sätt: - BNP-tillväxten under år 1996 beräknas till 1,6 procent för att därefter stiga till drygt 2,3 och 2,6 procent under åren 1997 och 1998. Därefter sjunker BNP-tillväxten något och beräknas till 2,0 procent år 2000. Det är en upprevidering med ca 0,2 procentenheter för år 1996 och med 0,3 procentenheter för år 1997 jämfört med den prognos som redovisades i vårpropositionen. - Den totala arbetslösheten sjunker från 12,7 procent år 1996 till 9,5 procent år 2000. Läget på arbetsmarknaden för år 1996 har utvecklats sämre än regeringen förutsåg i vårpropositionen, vilket fått till följd att en uppjustering av prognosen för arbetslösheten gjorts för år 1996 och 1997. - Prisökningstakten beräknas bli 1,2 procent år 1996, 1,9 procent år 1997 och 2,2 procent per år under återstoden av perioden fram till år 2000. De utfallssiffror avseende prisstegringstakten som redovisats sedan vårpropositionen tyder på att Sverige nu definitivt etablerat sig som ett av de länder i Europa som lyckas hålla en låg inflation. Detta har även lett till att prognosen reviderats ner något jämfört med i vårpropositionens prognos. - Räntenivån för femåriga statsobligationer beräknas sjunka från 7,5 procent år 1996 till 7,0 procent år 1997. Räntenivån på 7 procent förutsätts därefter ligga kvar under resterande del av prognosperioden. Prognosen för år 1996 har nedreviderats med 0,3 procentenheter och för år 1997 med 0,2 procentenheter jämfört med vårpropositionens prognos. För resterande del av prognosperioden avviker nuvarande prognos inte från vårpropositionens. - Kronan förstärks från år 1995 till år 1997 och beräknas därefter ligga på en stabil nivå. ECU-index faller från 126 år 1995 till 114 år 1997 för att sedan ligga kvar på denna nivå under de kommande åren. Jämfört med vårpropositionen innebär nuvarande prognos en något starkare kronkurs åren 1996 och 1997, men från år 1998 är prognosen oförändrad. I tabell 4.5 nedan anges några av de viktigaste antaganden som använts vid beräkningarna i denna proposition. 72 Prop. 1996/97:1 Tabell 4.5 Antaganden om den ekonomiska utvecklingen <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP, fasta priser, ändring i %</td><td> 3,0</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> KPI, genomsnitt, ändring i %</td><td> 2,9</td><td> 1,2</td><td> 1,9</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Lönesumma, ändring i %</td><td> 4,8</td><td> 6,4</td><td> 5,1</td><td> 5,3</td><td> 5,0</td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Total arbetslöshet, nivå %</td><td> 12,1</td><td> 12,6</td><td> 12,3</td><td> 11,1</td><td> 10,1</td><td> 9,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet, nivå %'</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Ränta, 5-åriga statsobl., %</td><td> 9,9</td><td> 7,5</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Ränta, 6-mån statsskuldsvxl, %</td><td> 8,9</td><td> 6,0</td><td> 5,4</td><td> 6,0</td><td> 6,3</td><td> 6,3</td></tr> <tr><td> ECU-index, genomsnitt</td><td> 126,1</td><td> 114,8</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td></tr> </table> 1 Även de personer som omfattas av den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten för personer över 55 år belastar på statsbudgeten avsatta medel för arbetslöshetsersättning. <h4>4.3 Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997 - 2000</h4> <h5>4.3.1 Statsbudgetens inkomster</h5> Statsbudgetens inkomster beräknas år 1996 till 590 miljarder kronor. Till största delen, drygt 90 procent, utgörs inkomsterna av olika skatteinkomster som (allt annat lika) kan förväntas växa i takt med den makroekonomiska utvecklingen. De för statsbudgetens inkomster styrande ekonomiska faktorerna är främst inflationen, den privata konsumtionen, lönesumman och företagens vinster. Statsbudgetens skatteinkomster redovisas kassamässigt. Som framgår av diagram 4.4 nådde inkomsterna en botten år 1994, både nominellt och i relation till BNP. Inkomsterna föll under början av 90-talet som en följd av lågkonjunkturen. Detta beror på att den drivande faktorn i konjunkturnedgången var den privata konsumtionen, som också är en viktig skattebas. Inkomstminskningen kan också förklaras med två bokföringstekniska förändringar, införande av arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och nettoredovisning av den statliga momsen. Därefter har inkomsterna under perioden 1994 - 1996 ökat kraftigt, med 170 miljarder kronor eller drygt 10 procent i relation till BNP. Till en stor del, ca 90 miljarder kronor, beror denna inkomstökning på större förändringar i redovisningsprinciper. I diagram 4.5 illustreras skatteinkomsternas utveckling efter korrigering för dessa redovisningstekniska ändringar. Det framgår att den underliggande inkomstökningen under åren 1994 - 1996 har uppgått till drygt 4 procent av BNP. Denna inkomstökning förklaras främst av de skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaket som tillsammans utgör inkomstdelen i konsolideringsprogrammet. Dessa kan beräknas till ca 45 miljarder netto dessa år, eller närmare 3 procent av BNP. Resten av 73 ökningen förklaras huvudsakligen av automatiska effekter via Prop. 1996/97:1 konjunkturcykeln. Under prognosperioden 1997 - 1999 beräknas inkomsterna i stort sett stabiliseras på en nivå på drygt 32 procent av BNP efter redovisningstekniska korrigeringar. Under de två första åren ligger inkomsterna på en konstant nivå i relation till BNP, trots tillkommande inkomstförstärkningar och stora utdelningsinkomster från det statliga aktiebolaget Securum. Skälet är att inkomstkvoten år 1996 tillfälligt dragits upp av tidigareläggningen av bolagsskatten och de extra höga momsinkomster detta år. Under år 1999 beräknas inkomstkvoten falla något till följd av att värnskatten ej ingår i beräkningsunderlaget efter år 1998. Sedan den ekonomiska vårpropositionenen i april har inkomsterna samtliga prognosår reviderats upp, totalt med knappt 18 miljarder kronor kalenderåret 1996. Ökningen år 1996 består som nämnts av en ökning av mervärdesskatten och juridiska personers inkomstskatt samt tillkommande utförsäljningar av statligt ägda bolag. Momsökningen bedöms till största delen bero på omläggningen av uppbördsreglema för mervärdesskatten och därför vara av engångskaraktär. Ökningen av juridiska personers inkomstskatt förklaras av att skillnaden mellan den preliminära och slutliga skatten är mindre jämfört med tidigare år, vilket innebär att en större andel av den slutliga skatten kommer in som preliminär skatt under 1996 istället för som fyllnadsinbetalning under efterföljande år. Detta blir en automatisk effekt när vinstutvecklingen stagnerar som en följd av att företagens debiterade preliminärskatter schablonuppräknas från 1994 års höga vinstnivå. Åren 1997 - 1999 uppjusteras skatteinkomsterna mycket marginellt jämfört med vårpropositionen. Fysiska personers inkomstskatt minskar p.g.a. att skattebasen tidigare överskattats. Detta balanseras av en viss uppjustering av momsinkomstema vilket beror på att de beräknade effekterna av 1995 års regeländringar, vad gäller momsredovisning for företag med EU-handel, nu reviderats och föranlett en permanent uppjustering av momsinkomstema under efterföljande år. 74 Diagram 4.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980 - 2000 i relation Prop. 1996/97:1 till BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-9.png" style="width:277pt;height:192pt;"/> <h5>4.3.2 Statsbudgetens utgifter</h5> Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor visar en kraftig ökning motsvarande 8 procent av BNP mellan åren 1989 och 1996. Av den kraftiga ökningen mellan åren 1995 och 1996 förklaras största delen av redovisningstekniska förändringar. Från och med 1 juli 1995 redovisas anslagen för föräldraförsäkring, sjukpenning och rehabilitering samt sjukvårdsförmåner brutto på statsbudgeten. Vidare redovisas utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen på statsbudgeten. Dessa redovisades tidigare vid sidan av statsbudgeten. Korrigerat för dessa redovisningsförändringar samt bankstödet, som ökade statsbudgetens utgifter med ca 50 miljarder kronor åren 1992 och 1993, får statsbudgetens utgifter ett helt annat utvecklingsförlopp. Som framgår av diagram 4.5 har den underliggande utgiftsutvecklingen varit fallande helt sedan 1993. I relation till BNP faller utgifterna mellan åren 1993 och 1996 med närmare 5 procent. Diagrammet bygger på en schablonmässig korrigering för vissa större faktorer som har påverkat inkomsterna och utgifterna under den aktuella perioden. Kostnaderna för socialförsäkring och arbetslöshetsersättning, som bruttoredovisas på budgeten från 1996, är pålagda under åren 1991 till 1995. Under samma tid har avdrag gjorts för skatteutjämningen till kommunerna. Denna avskaffades 1996. De efterföljande åren är korrigerade för det kommunbidrag som infördes år 1996. Båda dessa är saldoneutrala. Från och med år 1997 är statliga tjänstepensioner borttagna från utgiftssidan och nettoredovisas istället på inkomstsidan. Bankstödet är fråndraget under fyraårsperioden 1991-1994. 75 Diagram 4.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter korrigerat flir redovisningstekniska förändringar 1991 - 19991 relation till BNP Prop. 1996/97:1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-10.png" style="width:298pt;height:222pt;"/> Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas utgifterna sjunka i en ännu snabbare takt. Utgiftsminskningen under dessa tre år uppgår till närmare 5 procent av BNP, både före och efter redovisningstekniska korrigeringar. Det innebär att den korrigerade utgiftskvoten år 1999 hamnar på närmare 27 procent av BNP. Den främsta orsaken till de fallande utgifterna mellan 1997 och 1999 är minskade transfereringar till hushåll och foretag, se diagram 4.6. Minskade transfereringar till hushållen bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,7 procent av BNP. Minskningen beror till stor del på den under perioden sjunkande öppna arbetslösheten. Enligt antagandena sjunker den öppna arbetslösheten med 1,9 procent under perioden. De minskade subventionerna till företag m.m., vilka har samband med nedtrappning av räntebidrag men även fallande räntor, bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,3 procent av BNP. Transfereringar till kommunerna ökar mellan 1995 och 1996 till följd av det nya utbetalningssystemet, som dock är saldoneutralt, men beräknas sedan minska med 0,6 procent fram till år 1999. Statlig konsumtion och investeringar bidrar med 0,8 procent till utgiftsminskningen under de aktuella prognosåren. I posten övrigt ingår transfereringar till utlandet samt finansiella transaktioner, vilka ej uppvisar några förändringar under perioden. 76 Diagram 4.6 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt fördelade 1995 - 1999 i relation till BNP Prop. 1996/97:1 Procent av BNP 3 5 T-------------<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-11.png" style="width:194pt;height:26pt;"/> - - - T otala utgifter exkl ssr ““ ■ Transfereringar hushäll ^Konsumtion & investeringar ..o Transfereringar kommuner —X—Transfereringar företag & org Övrigt 25 20<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-12.png" style="width:201pt;height:12pt;"/> 10 4-..................................................................<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-13.png" style="width:120pt;height:9pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-14.png" style="width:263pt;height:24pt;"/> 0 1995 1996 1997 1998 1999 Jämfört med den prognos som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen i april beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor nu bli ca 22 miljarder kronor lägre för kalenderåret 1996. Nedjusteringen av utgifterna kan till stor del förklaras av budgettekniska förändringar inom försvaret, vilket minskar statsbudgetens utgifter innevarande år med 14,6 miljarder kronor. Statens lånebehov påverkas som nämnts inte, eftersom Försvarsmakten tar upp ett lån i Riksgäldskontoret med motsvarande belopp. Åren 1997 och 1998 beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor bli ca 4 miljarder kronor högre varje år än beräknat i vårpropositionen, medan de för år 1999 är ungefär de samma. Uppjusteringen av prognosen under år 1997 kan till viss del hänföras till nya antaganden om bl.ahögre arbetslöshet, men de flesta utgiftsförändringar har tekniska förklaringar. Till exempel ändras stöden för utbildningsvikariat från ett avdrag på inkomstsidan till ett bidrag på utgiftssidan efter förslag i proposition 1995/96:222. Ytterligare en förklaring på utgiftsökningar är de höjda statsbidragen till kommuner och landsting som kompensation för de statliga åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. Denna utgift fanns till övervägande del medräknad i den ekonomiska vårpropositionen i budgeteringsmarginalen. För år 1998 beror uppjusteringen till stor del på en högre förväntad förbrukning av tidigare anslagna medel. 77 <h5>4. 3. 3 Statsskuldsräntor</h5> Prop. 1996/97:1 Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan 1980-talet ökat kraftigt till följd av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. Utgifterna bedöms under 1996 uppgå till 94 miljarder kronor. Detta är en minskning med närmare 11 miljarder kronor jämfört med 1995. Minskningen beror främst på lägre inhemska och utländska räntesatser och därmed lägre ränteutgifter på inhemska och utländska lån. Ränteutgifterna under år 1996 faller även till följd av förstärkningen av den svenska kronan vilket har resulterat i prognosticerade valutavinster på ca 6 miljarder kronor. Från och med 1997 kommer statsskuldsräntoma ånyo att öka, jämfört med 1996 års nivå. De ökade ränteutgifterna under 1997 beror på förväntade minskade valutavinster, förfal lostrukturen hos den existerande lånestocken samt på avvecklingen av Arbetsmarknadsfonden från och med 1997. Valutaeffekterna förklarar omkring 8 miljarder kronor av uppgången i ränteutgifterna mellan åren 1996 och 1997. Nuvarande ränteprognos är totalt sett för perioden 1997 - 2000 ca 10 miljarder kronor lägre än prognosen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) i april, främst på grund av större valutavinster och lägre utländska räntor. Diagram 4.7 Statsskuldsräntornas utveckling 1995 - 2000 i miljarder kronor och i relation till BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-15.png" style="width:261pt;height:188pt;"/> 78 Tabell 4.6 Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i Prop. 1996/97:1 miljarder kronor och i relation till BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i svenska kronor</td><td> 81,8</td><td> 90,9</td><td> 90,3</td><td> 83,7</td><td> 81,8</td><td> 79,4</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i utländsk valuta</td><td> 21,3</td><td> 23,7</td><td> 21,8</td><td> 23,0</td><td> 25,1</td><td> 25,7</td></tr> <tr><td> Räntor på in- och utlåning Över-/underkurser</td><td> -14,4</td><td> -13,4</td><td> -6,5</td><td> -4,0</td><td> -2,5</td><td> -2,2</td></tr> <tr><td> vid emission</td><td> 8,8</td><td> -3,0</td><td> -5,6</td><td> -3,7</td><td> -3,5</td><td> -2,4</td></tr> <tr><td> Summa räntor</td><td> 97,4</td><td> 983</td><td> 99,9</td><td> 99,0</td><td> 100,8</td><td> 100,5</td></tr> <tr><td> Valutaförluster/ -vinster (-) Kursförluster/</td><td> 6,0</td><td> -6,2</td><td> 1,4</td><td> -0,6</td><td> -3,1</td><td> -3,7</td></tr> <tr><td> -vinster (-)</td><td> 1,4</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 4,6</td><td> 3,8</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td> -0,2</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Summa ränteutgifter</td><td> 104,7</td><td> 94,1</td><td> 104,2</td><td> 103,0</td><td> 101,4</td><td> 1043</td></tr> <tr><td> Summa ränteutgifter i procent av BNP</td><td> 6,4</td><td> 5,6</td><td> 5,9</td><td> 5,5</td><td> 53</td><td> 5,1</td></tr> </table> Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. Ränteutgifterna på statsskulden kan variera mycket mellan enskilda år, även om ränteläget är oförändrat, bland annat till följd av att stora lån emitteras eller köps upp, vilket kan leda till stora över- eller underkurser och/eller kursvinster eller kursförluster. Arbetsmarknadsfondens in- och utbetalningar har sedan budgetåret 1995/96 redovisats som inkomster och utgifter på statsbudgeten. Fonden kommer att upplösas från och med 1997. Riksgäldskontorets tillgodohavande i denna fond upphör därmed jämte dess inkomsträntor, vilket innebär en höjning av statsskuldsräntoma netto med ca 7 miljarder kronor från och med 1997. Budgetsaldot påverkas dock inte av denna redovisningstekniska justering eftersom dessa ränteinkomster tidigare betalats med medel från anslaget för arbetslöshetsersättning. Genom omläggningen kommer ränteutgifterna på detta anslag att minska lika mycket som ränteutgifterna för statsskulden ökar netto. I nominella termer är ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 relativt stabila, dock fallande över en längre tidsperiod. En stabil minskning märks dock inte förrän efter prognosperiodens sista år. Statens lånebehov elimineras fram till 1998 och statsskulden beräknas från och med 1999 falla i nominella termer, vilket bidrar till minskade ränteutgifter. Som framgår av diagram 4.7 beräknas statsskuldsräntoma i relation till BNP 6 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1 minska något under åren, från 6,4 procent år 1995 till 5,1 procent år Prop. 1996/97:1 2000. Ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 är stabila efter justering enligt periodisering och beräknas vara fallande efter prognosperiodens sista år. Periodisering innebär att upplupna intäkter och kostnader fördelas ut jämnt över prognosperioden för att återge den verkliga kostnaden för statsskulden. Upplupna kostnader är framförallt att hänföra till nollkupongobligationer där obligationens sammanlagda ränta betalas ut först vid lånets förfallotidpunkt. I en kostnadsmässig redovisning av nollkupongobligationer uppkommer räntan under lånets hela löptid, medan den utgiftsmässiga redovisning som tillämpas för statsbudgeten kan komma att underskatta den verkliga räntebelastningen. Den årliga periodiserade räntekostnaden följer, som tabell 4.7 visar, samma mönster som den icke-periodiserade utgiften under åren 1997 - 2000. Nivåerna är dock totalt sett över hela perioden något högre för den periodiserade utgiften med ca 3 miljarder kronor. Efter periodisering ökar alltså ränteutgifterna för statsskulden under prognosperioden. Dock minskar ränteutgifterna längre fram i tiden och utvecklingen mot minskade ränteutgifter blir allt tydligare. Tabell 4.7 Beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Summa räntor enligt (tabell 4.6)</td><td> 97,4</td><td> 98,3</td><td> 99,9</td><td> 99,0</td><td> 100,8</td><td> 1005</td></tr> <tr><td> Justering för över- och underkurser vid emission</td><td> -13,4</td><td> 0,5</td><td> 2,8</td><td> -0,5</td><td> 0,3</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Justering för reala nollkupongräntor</td><td> 0,8</td><td> 2,2</td><td> 2,7</td><td> 3,1</td><td> 3,5</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Justering för övriga nollkupongräntor</td><td> 1,3</td><td> 1,5</td><td> 1,5</td><td> -0,7</td><td> 0,6</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Summa räntekostnader</td><td> 86,1</td><td> 102,5</td><td> 106,8</td><td> 101,0</td><td> 105,2</td><td> 1023</td></tr> </table> Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. <h5>4.3.4 Statsbudgetens saldo</h5> Under de senaste åren har det skett en kraftfull förbättring av statens finanser. Budgetunderskottet har halverats från närmare 180 miljarder kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarade budgetårs första tolv månader, se diagram 4.8. Under prognosperioden 80 1997 - 1999 förväntas en fortsatt stark förbättring. Budgetunderskottet Prop. 1996/97:1 faller år 1996 till 72 miljarder kronor och år 1999 beräknas statsbudgeten visa ett positivt saldo, vilket sedan 1970 endast inträffat två år under högkonjukturen mot slutet av 80-talet. Den starka förbättringen i budgetsaldot mellan 1994 och 1996, vilken uppgår till nästan 8 procent av BNP, förklaras som framgår av diagram 4.5, av en ökad inkomstkvot, men också av fallande utgifter sett i relation till BNP. Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas budgetsaldot förbättras med ytterligare ca 4 procent av BNP. Förbättringen härrör uteslutande från utgiftssidan, eftersom inkomsterna under dessa år stabiliseras i relation till BNP. Ränteutgifterna bidrar mot slutet av perioden också positivt till den totala saldoförbättringen. Diagram 4.8 Statsbudgetens saldo ackumulerat månadsvis 1993/94-1995/96 (12 mån)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-16.png" style="width:300pt;height:221pt;"/> <h5>4.3.5 Lånebehov</h5> Statens historiskt sett stora lånebehov i början på 1990-talet återspeglar konjunkturnedgången i svensk ekonomi och den samtida bankkrisen med påföljande höga utgifter för staten. Diagram 4.9 visar att lånebehovet nådde sin högsta nivå under budgetåret 1993/94 på närmare 16 procent av BNP eller närmare 235 miljarder kronor. Påföljande budgetår började lånebehovet att minska till följd av besparingsåtgärder och en förbättrad konjunktur. Samtidigt minskade statens utgifter för bankstöd. Lånebehovet föll redan år 1995 till närmare 140 miljarder kronor, men beräknas nu reduceras med ytterligare 100 miljarder kronor till ca 40 miljarder kronor år 1996. Lånebehovet beräknas öka något mellan år 1996 och 1997, från 81 till närmare 55 miljarder kronor trots en fortsatt förbättring i budgetsaldot. Prop. 1996/97:1 ökningen har samband med bl.a. tillfälligt höga skatteinkomster och tillfälligt låga ränteutgifter år 1996 och stora återbetalningar av lån från statliga bolag 1996. Lånebehovsutvecklingen fortsätter efter 1997 sin fallande trend och statens lånebehov beräknas nu nästan helt elimineras år 1998. Ett sparande1 på närmare 14 miljarder kronor väntas uppstå år 1999 och detta sparande väntas fördubblas till ca 33 miljarder kronor år 2000. Diagram 4.9 Budgetsaldo och statens lånebehov 1980 - 2000 i relation till BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-17.png" style="width:269pt;height:197pt;"/> Minskningen mellan åren 1997 och 1999 beror nästan uteslutande på en förbättring av statsbudgetens primärsaldo. Inkomsterna överstiger utgifterna från 1996, och inkomstöverskottet stiger därefter markant under prognosperioden. Genom konsolideringsprogrammets besparingar på utgiftssidan, beräknas utgiftskvoten som andel av BNP att falla med närmare 5 procent under treårsperioden. Minskningen i lånebehovet under 1999 beror även på lägre utgifter för statsskuldsräntor. 1 Ett sparande innebär att summan av alla delposter i lånebehovet är positiv. Delposterna är primärsaldo (statsbudgetens inkomster minus utgifter exklusive statsskuldsräntor), statsskuldsräntor samt Riksgäldskontorets nettoutlåning. Det positiva sparande som här åsyftas anger att primärsaldot överstiger statsskulds- räntoma och nettoutlåningen. 82 Upplåningsbemyndigande Prop. 1996/97:1 Liksom föregående år bör riksdagen för år 1997 utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning. Tabell 4.8 Statens lånebehov och statsskuld 1995 - 2000 i miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Primärsaldo, underskott (+)</td><td> 47,8</td><td> -21,8</td><td> -42,9</td><td> -85,8</td><td> -103,9</td><td> -133,0</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor</td><td> 104,7</td><td> 94,1</td><td> 104,2</td><td> 103,0</td><td> 101,4</td><td> 1042</td></tr> <tr><td colspan="2"> Budgetsaldo, underskott (+) 152,5</td><td> 723</td><td> 613</td><td> 17,2</td><td> -2,5</td><td> -283</td></tr> <tr><td> - Bostadslån</td><td> -26,8</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Arbetsmarknadsfonden</td><td></td><td></td><td> 86,7'</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - övrigt</td><td> -11,72</td><td> 1,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kassamässig korrigering</td><td> -38,5</td><td> LO</td><td> 86,7</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> -CSN</td><td> 8,1</td><td> 8,2</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 9,5</td><td> 93</td></tr> <tr><td> - Investeringslån t. mynd.</td><td> 3,2</td><td> 1,7</td><td> 2,0</td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> - Arbetsmarknadsfonden</td><td> 14,3</td><td></td><td> -86,7</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> - Lönegarantifond inkl, ränta -0,4</td><td> -0,7</td><td> -0,8</td><td> -0,5</td><td> -0,4</td><td></td></tr> <tr><td> - Vasakronan AB, SFV</td><td> -2,8</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Bankstöd, återbetalning</td><td></td><td> -4,8</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Venantius</td><td> 16,83</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Kämbränslefonden</td><td></td><td> -18,64</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> - Tilläggspensionsavgift</td><td> -9,1</td><td> -10,5</td><td> -11,8</td><td> -12,5</td><td> -13,1</td><td> -13,8</td></tr> <tr><td> - Insättningsgaranti</td><td></td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> - Försvarets kredit</td><td></td><td> 14,65</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Inlåning från myndigheter</td><td> -8,9</td><td> -1,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> - Jordbruksverkets EU-konto 4,2 <table border="1"> <tr><td> - Övrigt, netto</td><td> -1,0</td><td> -21,4</td><td> -4,3</td><td> -8,0</td><td> -6,9</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Summa nettoutlåning</td><td> 24,5</td><td> -33,5</td><td> -93,6</td><td> -113</td><td> -11,1</td><td> -43</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 138,5</td><td> 39,8</td><td> 54,4</td><td> 6,0</td><td> -13,6</td><td> -334</td></tr> <tr><td> Skulddispositioner</td><td> -38,9</td><td> -4,8</td><td> -1,4</td><td> 0,6</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Statsskuldsförändring</td><td> 99,6</td><td> 35,0</td><td> 53,0</td><td> 6,6</td><td> -10,5</td><td> -294</td></tr> <tr><td> Statsskuld vid årets slut</td><td> 1386,2</td><td> 1421,2</td><td> 1474,1</td><td> 1480,7</td><td> 1470,2</td><td> 14403</td></tr> </table> Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. 1 Fonden avvecklas fr.o.m. 1997. Detta sker via en omföring av fordringar på Riksgäldskontorets balansräkning. Genom denna transaktion -här kassamässigt korrigerad- lämnas lånebehovet oförändrat. 2 Ränteperiodisering m.m. 3 Posten avser Venantius övertagande av byggnadsstyrelsens lån. 4 Fr.o.m. 1996 förvaltas de avgifter som betalas för finansiering av framtida kämavfallskostnader m.m. i en särskild fond, Kämbränslefonden (Kämavfallsfonden). 5 Försvarets redovisning av förskott har ändrats fr.o.m. den 1 juni 1996. Förändringen, som är neutral vad gäller statens lånebehov, innebär att förskott finansieras med lån i Riksgäldskontoret i stället för med anslag. I denna proposition föreslår regeringen ett bemyndigande inom Utgiftsområde 6 Totalförsvar som kan påverka detta belopp. Förslaget innebär dock ingen förändring av beräkningen av lånebehovet. 83 <h5>4.3.6 Statsskuld</h5> Prop. 1996/97:1 En kraftig ökning av statsskulden har skett sedan mitten av 1970-talet på grund av stora underskott i statens finanser. Till följd av den omfattande sanering av statens budget som genomförts under senare år stabiliseras dock statsskulden redan 1995, ett år tidigare än regeringens mål, vid 84,8 procent av BNP. Efter det att statsskulden har stabiliserats förväntas den falla markant, vilket visas i diagram 4.10, för att år 2000 motsvara drygt 70 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskulden öka fram till och med år 1998 men falla från och med år 1999. Apprecieringen av kronan under åren 1995 och 1996 har föranlett stora skulddispositioner, som leder till en nedskrivning av statsskulden vid utgången av 1995 och 1996 med 40 respektive 5 miljarder kronor. Diagram 4.10 Statsskuldens utveckling 1980 - 2000 i relation till BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-18.png" style="width:299pt;height:234pt;"/> 84 Tabell 4.9 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 Miljarder kronor Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 465,6</td><td> 589,5</td><td> 622,3</td><td> 654,5</td><td> 673,8</td><td> 709,4</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldsr.</td><td> 513,4</td><td> 567,7</td><td> 579,4</td><td> 568,7</td><td> 569,9</td><td> 576,4</td></tr> <tr><td> Primärsaldo</td><td> -47,8</td><td> 21,8</td><td> 42,9</td><td> 85,8</td><td> 103,9</td><td> 133,0</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor</td><td> 104,7</td><td> 94,1</td><td> 104,2</td><td> 103,0</td><td> 101,4</td><td> 104,2</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> -152,5</td><td> -72,5</td><td> -61,3</td><td> -17,2</td><td> 2,5</td><td> 28,8</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 138,5</td><td> 39,8</td><td> 54,4</td><td> 6,0</td><td> -13,6</td><td> -33,1</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> 1386,2</td><td> 1421,2</td><td> 1474,1</td><td> 1480,7</td><td> 1470,2</td><td> 1440,8</td></tr> </table> Tabell 4.10 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i relation till BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 28,5</td><td> 34,8</td><td> 35,1</td><td> 35,1</td><td> 34,4</td><td> 34,7</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldsr.</td><td> 31,4</td><td> 33,6</td><td> 32,7</td><td> 30,5</td><td> 29,1</td><td> 28,2</td></tr> <tr><td> Primärsaldo</td><td> -2,9</td><td> 1,3</td><td> 2,4</td><td> 4,6</td><td> 5,3</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor</td><td> 6,4</td><td> 5,6</td><td> 5,9</td><td> 5,5</td><td> 5,2</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> -9,3</td><td> -4,3</td><td> -3,5</td><td> -0,9</td><td> 0,1</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 8,5</td><td> 2,3</td><td> 3,1</td><td> 0,3</td><td> -0,7</td><td> -1,6</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> 84,8</td><td> 84,0</td><td> 83,1</td><td> 79,3</td><td> 75,1</td><td> 70,6</td></tr> </table> Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall avyttras, totalt med 50 miljarder kronor fram till år 1999. Intäkterna från dessa försäljningar efter år 1996 är inte medräknade i de beräkningar av statsbudgetens utveckling som redovisas i tabell 4.9 och 4.10. I tabell 4.11 visas dock statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 inklusive samtliga planerade utförsäljningar. Statsskulden kommer enligt dessa beräkningar att falla ytterligare till 69 procent av BNP år 2000. 85 Tabell 4.11 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i relation till BNP Inkluderar tillkommande försäljningar efter 1996 Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995 Utfall</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 28,5</td><td> 34,8</td><td> 36,4</td><td> 35,5</td><td> 34,3</td><td> 34,7</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldsr.</td><td> 31,4</td><td> 33,6</td><td> 32,7</td><td> 30,5</td><td> 29,1</td><td> 28,2</td></tr> <tr><td> Primärsaldo</td><td> -2,9</td><td> 1,3</td><td> 3,7</td><td> 5,1</td><td> 5,2</td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Statsskuldsräntor</td><td> 6,4</td><td> 5,6</td><td> 5,9</td><td> 5,5</td><td> 5,2</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> -9,3</td><td> -4,3</td><td> -2,1</td><td> -0,4</td><td> 0,0</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 8,5</td><td> 2,3</td><td> 1,7</td><td> -0,2</td><td> -0,6</td><td> -1,5</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> 84,8</td><td> 84,0</td><td> 81,8</td><td> 77,6</td><td> 73,5</td><td> 69,1</td></tr> </table> <h4>4.4 Utgiftstak</h4> <h5>4.4.1 Omräkning av utgiftstak och utgiftsramar</h5> Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen att utgiftstaket och den preliminära fördelningen på utgiftsområden kan komma att justeras (ss. 71-72). Detta sker självklart med beaktande av de budget- politiska restriktioner som varit styrande för det i vårpropositionen presenterade förslaget, i första hand saldorestriktionema avseende åren 1997 och 1998. De justeringar som gjorts inför föreliggande budget- proposition är också till övervägande del av teknisk natur. Utgifter Förändringar på budgetens utgiftssida som kan påverka utgiftstaket och ramarna är förflyttningar av utgifter mellan olika delar av budgeten, vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, ändrad finansierings- princip, ändrad fördelning av utgiftsminskningar och ändrade ekonomiska förutsättningar. Förflyttningar av anslag har exempelvis skett mellan utgiftsområdena 13 och 14. Detta är en rent bokföringsteknisk förändring och påverkar inte utgiftsnivån. En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatt har också skett, vilket belastar utgiftsområde 25. Detta beaktades vid dimensioneringen av budgeteringsmarginalen, vilken har minskats i motsvarande grad. Vidare föreslår regeringen, efter överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utifrån den träffade överenskommelsen avseende åren 1997 och 1998, att utgiftsområde 25 tillförs medel som kompensation för statliga åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 etablerades principen om bruttobudgetering, dvs. att inkomster på statsbudgeten skall 86 redovisas över inkomsttitlar och utgifter över anslag. Denna princip Prop. 1996/97:1 tillämpades på de flesta områden i nämnda budgetförslag. I föreliggande budgetproposition har tillämpningen vidgats något; så har exempelvis utgifterna för utbildningsvikariat, som tidigare reovisades som avdrag på budgetens inkomstsida, nu överförts till utgiftssidan. Detta ger en ökning av utgiftsnivån, som dock är saldoneutral. Inom utgiftsområde 6 redovisas från och med budgetåret 1997 en utgiftsökning som sammanhänger med ändrad finansieringsprincip. Försvarets utgifter för förskott kommer fortsättningsvis att lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar, samtidigt som de årliga kostnaderna blir synliga på budgetens utgiftssida under kommande år. Vissa tidigare aviserade förslag till utgiftsminskningar har ersatts med andra förslag. Detta har lett till att en växling skett mellan socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten och utgiftsområde 11. Vissa anslag kan påverkas av förändringar i antaganden om bl.a. den ekonomiska utvecklingen. Dessa kan påverka de beräknade utgifterna inom ett utgiftsområde både uppåt och nedåt. Sammantaget innebär de nu aktuella förändringarna en budgetförstärkning. Vidare har anslag och utgiftsområden justerats med anledning av att återflöde för olika ändamål från EG:s budget och därmed förknippade utgifter blir större än vad tidigare beräkningar visat. Detta har skett inom utgiftsområdena 19 Regional utjämning och utveckling, 20 Allmän miljö- och naturvård och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Dessa justeringar innebär utgiftsökningar men motsvaras av inkomster på inkomsttitlar och är alltså saldoneutrala. Inkomster Eftersom utgiftstaket har härletts från en saldorestriktion, kan regeländringar som påverkar statens inkomster få effekt på utgiftstaket. Sådana förändringar kan dock redovisas på olika sätt. Selektiva åtgärder av typen skatteförmåner är närmast att jämställa med utgifter och bör redovisas på budgetens utgiftssida, såsom nu sker exempelvis med utgifterna för utbildningsvikariaten. Generella skattesänkningar har inte denna karaktär och bör därför, i den mån de är ofmansierade, påverka utgiftstaket. För det fall detta inte sker, rör det sig om en medveten stimulans. I regeringens proposition 1995/96:222 framfördes ett antal förslag som försämrar det finansiella sparandet i staten, bl.a. en reducering av socialavgifterna. Dessa förändringar finansierades stadigvarande med andra regeländringar på inkomstsidan. Ett engångsvis underskott avseende år 1997 avses i stället täckas med en inleverans från Securum. Någon justering av utgiftstaket med anledning av förändringar på inkomstsidan är därmed inte påkallad. 87 Budgeteringsmarginalen Prop. 1996/97:1 Behovet av en budgeteringsmarginal motiverades i prop. 1995/96:150, avsnitt 4.1. Det är huvudsakligen svårigheterna att med tillräcklig precision förutsäga anslagsbelastningen som utgör motivet. I vissa fall påverkas anslagsbelastningen av förhandlingar mellan staten och annan part, och det skulle i dessa fall skada statens ekonomiska intressen att ange ett beräknat belopp på budgeten. Som framgår av nämnda proposition är budgeteringsmarginalen i utgångsläget inte finansierad. Den ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen i sig skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså ogrundade. I första hand bör en utgiftsökning finansieras genom en motsvarande sänkning av utgifterna på annat håll. I detta fall påverkas inte de totala utgifterna och budgeteringsmarginalen behöver inte heller tas i anspråk. Endast när utgiftsökningen finansieras genom en regeländring på inkomstsidan, tas ett utrymme inom marginalen i anspråk. En sådan regeländring underställs självfallet riksdagen för beslut, varvid också effekten på utgiftsramar och utgiftstak redovisas. I vissa fall löses finansieringsfrågan med automatik. Detta gäller exempelvis då höjningen av utgiftsnivån beror på en vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, eftersom det mot utgiftsökningen svarar en lika stor ökning på budgetens inkomstsida. Det gäller också med god approximation om exempelvis inflationsnivån blir högre än förväntat; en högre inflationstakt ökar statens inkomster, och saldot påverkas svagt positivt av en ökning i inflationstakten. Som framgått av redogörelsen ovan har förändrade förutsättningar påverkat beräkningen av anslagsbelastningen under år 1997 och följande år jämfört med de beräkningar som låg till grund för den ekonomiska vårpropositionen. Detta har lett till justeringar av ramarna för berörda utgiftsområden, vilka sammantagna innebär en viss nedjustering av de beräknade totala utgifterna i förhållande till de i vårpropositionen publicerade nivåerna. De nya beräkningarna motiverar dock ingen justering av utgiftstaket. Av denna redogörelse torde framgå att budgeteringsmarginalen och den praxis som avses gälla kring den inte på något sätt är ägnad att försvaga budgetdisciplinen. Tvärtom bidrar en väl avvägd marginal till att öka trovärdigheten hos utgiftstaket. Inte heller påverkas utövandet av den finansmakt som grundlagen tillskriver riksdagen eller regeringens befogenheter på detta område. <h5>4.4.2 Utgiftstak för offentlig sektor</h5> Riksdagen fattade våren 1995 på regeringens förslag ett principbeslut att införa ett tak för de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Enligt beslutet ska utgiftstaket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Att taket 88 anges i nominella termer innebär att det inte ska justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast. I det förslag som riksdagen godkände år 1996 angavs utgiftstaket som treårigt och omfattade således åren 1997, 1998 och 1999. Riksdagens beslut innebär att utgiftsramar för staten inklusive socialförsäkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor lades fast. Det tak som då beslutades skall inte omprövas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder annat. När det gäller kommunala sektorns utgifter ansåg regeringen i vårpropositionen att det inte är lämpligt att slå fast ett nominellt utgiftstak. Istället godkände riksdagen den beräkning som regeringen föreslog för kommunernas utgifter åren 1997 - 1999. Regeringen anser inte att det sedan vårpropositionen framkommit ny information som motiverar en omräkning av taket. Nedan presenteras beräkningen för kommunernas utgifter, som alltså överenstämmer med det tak som presenterades i vårpropositionen, samt en reviderad fördelning av det statliga utgiftstaket per utgiftsområde. Prop. 1996/97:1 <h5>4.4.3 Utgiftstak för offentlig sektor uppdelat på stat och kommun</h5> De samlade utgifterna för offentliga sektorn erhålls som summan av statens utgifter inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten och den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för det beräknade flödet mellan staten och den kommunala sektorn och kostnaderna för statsskuldsräntor. Utgiftstaket har, som nämndes ovan, för den kommunala sektom givits en annan innebörd än för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn, eftersom staten endast indirekt, främst genom statsbidragens nivå kan styra sektorns utgifter. Det kommunala utgiftstaket utgörs därför av en beräkning av de förväntade utgifterna i enlighet med de ekonomiska och regelmässiga förutsättningar som gällde i den ekonomiska vårpropositionen. Riksdagen godkände i vårpropositionen utgiftsnivån för den offentliga sektom för åren 1997, 1998 och 1999 (prop. 1995/96:150) till 1042, 1051 respektive 1077 miljarder kronor. Nya beräkningar av kommunernas förväntade utgifter tyder på en marginell minskning av utgifterna jämfört med vårpropositionen. Regeringen avser dock inte att i nuläget föreslå en ändring av den offentliga sektorns utgiftstak eftersom beräkningen endast nedjusteras marginellt. Om beräkningen i vårpropositionen år 1997 tyder på en fortsatt minskning av kommunala sektorns utgifter, återkommer regeringen med ett förslag till utgiftstak lör offentliga sektom. 89 Tabell 4.12 Utgiftstak för offentliga sektorn 1997 - 1999 Miljarder kronor, löpande priser Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> Staten inklusive social-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> försäkringssektorn</td><td> 723</td><td> 720</td><td> 735</td></tr> <tr><td> Den kommunala sektom</td><td> 437</td><td> 448</td><td> 459</td></tr> <tr><td> Interna transaktioner</td><td> -118</td><td> -117</td><td> -117</td></tr> <tr><td> Summa offentlig sektor</td><td> 1042</td><td> 1051</td><td> 1077</td></tr> </table> <h5>4.4.4 Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden</h5> I det statliga utgiftstaket ingår samtliga utgiftsområden utom utgifter för räntor på statsskulden. Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn som redovisas vid sidan av statsbudgeten, beräknad minskning av anslagsbehållningar och en budgeteringsmarginal. Riksdagen fastslog efter förslag från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen det statliga utgiftstaket för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. I vårpropositionen presenterades en preliminär fördelning per utgiftsområde. Regeringen aviserade då att vissa tekniska justeringar kan komma att ske av de enskilda utgiftsområdesramama. I tabell 4.13 redovisas regeringens reviderade fördelning av utgiftstaket per utgiftsområde. De största förändringarna är tekniska omföringar mellan olika utgiftsområden eller överföringar från inkomstsidan. En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatten och förslag till ändrad bilförmån på sammanlagt 4 miljarder kronor har skett vilket belastar utgiftsområde 25. Den ökade kompensationen för mervärdesskatten förutsågs vid dimensioneringen av budgeterings- marginalen. Kompensationen for ändrad bilförmån beaktades vid finansieringen av denna skatteändring. Sålunda har budgeterings- marginalen minskats i motsvarande mån. Stödet för utbildningsvikariat, som tidigare utgick som en nedsättning av arbetsgivaravgifter och minskade statsbudgetens inkomster, skall nu istället betalas ut som ett stöd till företagen och belastar därmed utgiftsområde 14 med ca 3 miljarder kronor. En växling har skett mellan socialförsäkringssystemet och utgiftsområde 11 så tillvida att vissa utgiftsnedskämingar har flyttats från det förra området till det senare. Inom utgiftsområde 6 redovisas 1997 en utgiftsökning i förhållande till tidigare kalkyl som sammanhänger med en förändrad finansieringsprincip. Försvarets utgifter för förskott till industrin kommer fortsättningsvis att lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar med 14,6 miljarder kronor, samtidigt som de årliga ränte- och 90 amorteringskostnadema blir synliga på budgetens utgiftssida. För år 1997 Prop. 1996/97:1 och framåt innebär detta en årlig ökning med ca 1 miljarder kronor. Vissa anslag har påverkats av förändringar i antagandebilden. Dessa verkar både uppåt och nedåt. Viktigare förändringar noteras inom utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som justeras upp med ca 1,5 miljarder kronor år 1997 till följd av ändrade antaganden om arbetslösheten. Utgifterna för pensioner både inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet vid ålderdom, och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten har reviderats ned till följd av lägre basbelopp för åren 1997 och 1999. Detta beräknas minska utgifterna med ca 500 miljoner kronor per år. Kostnaderna för räntebidrag har nedjusterats sedan förra beräkningstillfället till följd av lägre räntor. Detta minskar utgifterna inom utgiftsområde 18 med ca 1 miljard kronor. Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas ca 20 miljarder kronor på äldreanslag disponeras av olika myndigheter. Dessa medel får användas under en tvåårsperiod eller under ytterligare ett år om regeringen så beslutar. I vårpropositionen beräknades minskningen av anslags- behållningar till 4,5 miljarder kronor år 1997. Regeringen gör nu bedömningen att utgifterna kommer att bli större. Prognosen uppjusteras därför till 6 miljarder kronor år 1997, 4 miljarder kronor år 1998 och 2 miljarder kronor år 1999. Budgeteringsmarginalen minskar år 1997 med 4 miljarder kronor till följd av ovan nämda överföring till utgiftsområde 25. 91 Tabell 4.13 Statligt utgiftstak 1997 - 1999                                   Prop. 1996/97:1 Miljoner kronor, löpande priser <table border="1"> <tr><td colspan="2"></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> UO 1:</td><td> Rikets styrelse</td><td> 3 781</td><td> 3 990</td><td> 3 933</td></tr> <tr><td> UO 2:</td><td> Samhällsekonomi och finansförvaltning</td><td> 3 808</td><td> 2 834</td><td> 2 883</td></tr> <tr><td> UO 3:</td><td> Skatteförvaltning och uppbörd</td><td> 5 715</td><td> 5 777</td><td> 5 975</td></tr> <tr><td> UO 4:</td><td> Rättsväsendet</td><td> 20 825</td><td> 21 115</td><td> 21 817</td></tr> <tr><td> UO 5:</td><td> Utrikesförvalt. och intemat. samverkan</td><td> 2 757</td><td> 2 774</td><td> 2 849</td></tr> <tr><td> UO 6:</td><td> Totalförsvar</td><td> 42 373</td><td> 41 366</td><td> 44 276</td></tr> <tr><td> UO 7:</td><td> Internationellt bistånd</td><td> 11 002</td><td> 11 627</td><td> 11 414</td></tr> <tr><td> UO 8:</td><td> Invandrare och flyktingar</td><td> 3 453</td><td> 3 675</td><td> 3 712</td></tr> <tr><td> UO 9:</td><td> Hälsovård, sjukvård och social omsorg</td><td> 23 722</td><td> 23 027</td><td> 24 475</td></tr> <tr><td> UO 10:</td><td> Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp</td><td> 35 833</td><td> 36 578</td><td> 38 317</td></tr> <tr><td> UO 11:</td><td> Ekon, trygghet vid ålderdom</td><td> 63 975</td><td> 64 305</td><td> 65 007</td></tr> <tr><td> UO 12:</td><td> Ekon, trygghet för familjer och barn</td><td> 35 161</td><td> 36 538</td><td> 37 171</td></tr> <tr><td> UO 13:</td><td> Ekon, trygghet vid arbetslöshet</td><td> 35 250</td><td> 34 466</td><td> 29 733</td></tr> <tr><td> UO 14:</td><td> Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 52 046</td><td> 46 844</td><td> 46 590</td></tr> <tr><td> UO 15:</td><td> Studiestöd</td><td> 16 884</td><td> 19 235</td><td> 19 981</td></tr> <tr><td> UO 16:</td><td> Utbildning och universitetsforskning</td><td> 25 357</td><td> 25 811</td><td> 26 435</td></tr> <tr><td> UO 17:</td><td> Kultur, medier, trossamfund och fritid</td><td> 7 162</td><td> 7 274</td><td> 7 428</td></tr> <tr><td> UO 18:</td><td> Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg</td><td> 33 368</td><td> 26 629</td><td> 23 171</td></tr> <tr><td> UO 19:</td><td> Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 726</td><td> 3 558</td><td> 3 461</td></tr> <tr><td> UO 20:</td><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1 330</td><td> 1 174</td><td> 1 139</td></tr> <tr><td> UO 21:</td><td> Energi</td><td> 474</td><td> 429</td><td> 400</td></tr> <tr><td> UO 22:</td><td> Kommunikationer</td><td> 25 063</td><td> 24 511</td><td> 25 472</td></tr> <tr><td> UO 23:</td><td> Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.</td><td> 13 324</td><td> 13 310</td><td> 13 378</td></tr> <tr><td> UO 24:</td><td> Näringsliv</td><td> 2 860</td><td> 2 594</td><td> 2 579</td></tr> <tr><td> UO 25:</td><td> Allmänna bidrag till kommuner</td><td> 83 612</td><td> 83 662</td><td> 83 762</td></tr> <tr><td> (UO 26:</td><td> Statsskuldsräntor m.m.)</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> UO 27:</td><td> Avgiften till Europeiska gemenskapen</td><td> 20 525</td><td> 21 535</td><td> 22 515</td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa utgiftsområden (exkl. statsskuldsräntor)</td><td> 573 386</td><td> 564 637</td><td> 567 874</td></tr> <tr><td colspan="2"> Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten</td><td> 131 957</td><td> 136 712</td><td> 142 082</td></tr> <tr><td colspan="2"> Minskning av anslagsbehållningar</td><td> 6 000</td><td> 4 000</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> Budgeteringsmarginal</td><td> 11 212</td><td> 14 513</td><td> 22 496</td></tr> <tr><td colspan="2"> Totalt staten</td><td> 722 555</td><td> 719 862</td><td> 734 452</td></tr> </table> 92 <h5>4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m.</h5> Prop. 1996/97:1 Vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) godkände riksdagen den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997 - 1999 som underlag för regeringens budgetarbete. I regeringens budgetförslag för år 1997 har vissa omfördelningar gjorts mellan utgiftsområdena. En närmare beskrivning av dessa justeringar har tidigare lämnats i avsnitt 4.4.4. Vissa förslag kommer att påverka fördelningen av utgifterna mellan de 27 utgiftsområdena även för åren 1998 och 1999. Mot bakgrund härav kompletteras regeringens förslag till anslagsnivåer för år 1997 med en beräkning av anslagsnivåerna för åren 1998 och 1999. Uppgifterna för de två sista åren är endast en preliminär beräkning utifrån nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och principbeslut om besparingar. I vissa fall har aviserade besparingar tillsvidare fördelats schablonmässigt och de redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda nivåer för åren 1998 och 1999. Beräknad utgift för de regelstyrda anslagen bör i första hand ses som en konsekvensberäkning utifrån gällande regler samt i budgetpropositionen föreslagna regeländringar. 93 Tabell 4.14 Statsbudgetens utgifter fördelade på utgiftsområden            Prop. 1996/97:1 Tusental kronor år 1997, miljoner kronor åren 1998 och 1999, löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> Förslag 1997 (tusental kr)</td><td> Beräknat 1998 (mkr)</td><td> Beräknat 1999 (mkr)</td></tr> <tr><td> UO 1:</td><td> Rikets styrelse</td><td> 3 781 330</td><td> 3 990</td><td> 3 933</td></tr> <tr><td> UO 2:</td><td> Samhällsekonomi och finansförvaltning</td><td> 3 807 556</td><td> 2 834</td><td> 2 883</td></tr> <tr><td> UO 3:</td><td> Skatteförvaltning och uppbörd</td><td> 5 714 708</td><td> 5 777</td><td> 5 975</td></tr> <tr><td> UO 4:</td><td> Rättsväsendet</td><td> 20 824 537</td><td> 21 115</td><td> 21 817</td></tr> <tr><td> UO 5:</td><td> Utrikesförvalt. och intemat. samverkan</td><td> 2 757 203</td><td> 2 774</td><td> 2 849</td></tr> <tr><td> UO 6:</td><td> Totalförsvar</td><td> 42 372 642</td><td> 41 366</td><td> 44 276</td></tr> <tr><td> UO 7:</td><td> Internationellt bistånd</td><td> 11 002 200</td><td> 11 627</td><td> 11 414</td></tr> <tr><td> UO 8:</td><td> Invandrare och flyktingar</td><td> 3 453 088</td><td> 3 675</td><td> 3 712</td></tr> <tr><td> UO 9:</td><td> Hälsovård, sjukvård och social omsorg</td><td> 23 721 787</td><td> 23 027</td><td> 24 475</td></tr> <tr><td> UO 10:</td><td> Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp</td><td> 35 833 282</td><td> 36 578</td><td> 38 317</td></tr> <tr><td> UO 11:</td><td> Ekon, trygghet vid ålderdom</td><td> 63 975 000</td><td> 64 305</td><td> 65 007</td></tr> <tr><td> UO 12:</td><td> Ekon, trygghet för familjer och barn</td><td> 35 161 050</td><td> 36 538</td><td> 37 171</td></tr> <tr><td> UO 13:</td><td> Ekon, trygghet vid arbetslöshet</td><td> 35 250 384</td><td> 34 466</td><td> 29 733</td></tr> <tr><td> UO 14:</td><td> Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 52 046 499</td><td> 46 844</td><td> 46 590</td></tr> <tr><td> UO 15:</td><td> Studiestöd</td><td> 16 884 088</td><td> 19 235</td><td> 19 981</td></tr> <tr><td> UO 16:</td><td> Utbildning och universitetsforskning</td><td> 25 357 109</td><td> 25 811</td><td> 26 435</td></tr> <tr><td> UO 17:</td><td> Kultur, medier, trossamfund och fritid</td><td> 7 161 590</td><td> 7 274</td><td> 7 428</td></tr> <tr><td> UO 18:</td><td> Samhällsplan., bostadsförsöijn. och bygg</td><td> 33 368 197</td><td> 26 629</td><td> 23 171</td></tr> <tr><td> UO 19:</td><td> Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 726 021</td><td> 3 558</td><td> 3 461</td></tr> <tr><td> UO 20:</td><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1 329 871</td><td> 1 174</td><td> 1 139</td></tr> <tr><td> UO 21:</td><td> Energi</td><td> 474 151</td><td> 429</td><td> 400</td></tr> <tr><td> UO 22:</td><td> Kommunikationer</td><td> 25 063 442</td><td> 24 511</td><td> 25 472</td></tr> <tr><td> UO 23:</td><td> Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.</td><td> 13 324 084</td><td> 13 310</td><td> 13 378</td></tr> <tr><td> UO 24:</td><td> Näringsliv</td><td> 2 859 744</td><td> 2 594</td><td> 2 579</td></tr> <tr><td> UO 25:</td><td> Allmänna bidrag till kommuner</td><td> 83 612 000</td><td> 83 662</td><td> 83 762</td></tr> <tr><td> UO 26:</td><td> Statsskuldsräntor m.m.</td><td> 104 155 000</td><td> 102 963</td><td> 101 394</td></tr> <tr><td> UO 27:</td><td> Avgiften till Europeiska gemenskapen</td><td> 20 525 000</td><td> 21 535</td><td> 22 515</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> utgifter</td><td> 677 541 563</td><td> 667 600</td><td> 669 268</td></tr> </table> 94 <h5>Utgiftsområde 1: Rikets styrelse</h5> Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna val och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna Justitiekanslem, Datainspektionen och Sametinget. I propositionen föreslås bland annat en höjning av partistödet med 30 miljoner kronor. Regeringen har även föreslagit omprioriteringar från vissa myndighetsanslag till regeringskanslianslaget. Vidare har riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till anslag för riksdagen beaktats. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 1: Rikets styrelse för år 1997 till 3 781 miljoner kronor, för år 1998 till 3 990 miljoner kronor och för år 1999 till 3 933 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning</h5> Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal mindre nämn- der. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Stats- kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt betalningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken. I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att en förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för att utreda hur kontrollen i bidrags- och stödssystemen kan förbättras, dels för att genomföra de åtgärder som föreslås. Den av riksdagen beslutande besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bugetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning för år 1997 till 3 808 miljoner kronor, för år 1998 till 2 834 miljoner kronor och för år 1999 till 2 883 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd</h5> Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket. Regeringens förslag angående skatteförvaltningen är huvud- sakligen inriktade mot en fortsatt rationalisering av grundhanteringen samt effektiviseringen av kontrollverksamheten. Särskilda insatser föreslås även för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Skatteförvaltningens anslag har reducerats med ca 2 procent till följd av tidigare beslutade besparingar på statlig konsumtion. Vad gäller Tullverket är en utvärdering av de effekter som organisationsförändringen haft på kontrollverksamheten och tullverksam- 7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 Prop. 1996/97:1 95 heten i övrigt planerad att påbörjas under hösten 1996. Det tidigare Prop. 1996/97:1 beslutade besparingsprogrammet på 288 miljoner kronor under åren 1995/96 och 1997 ligger fast. I denna proposition föreslås ytterligare besparingar för utgiftsområdet fr.o.m. år 1998 på 26 miljoner kronor. Fördelningen kan komma att ändras mellan utgiftsområde 2 och utgiftsområde 3, bl.a. beroende på resultatet av pågående översyner. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd för år 1997 till 5 715 miljoner kronor, för år 1998 till 5 777 miljoner kronor och för år 1999 till 5 975 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 4: Rättsväsendet</h5> Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rätts- hjälpen. Rättssäkerheten och rättstryggheten skall värnas. För att möta ökade krav på ett modernare och mer kostnadseffektivt rättsväsende vidtas en rad åtgärder inom området. Inom polisen pågår ett arbete med att förändra myndighetsstrukturen, införa ett problemorienterat arbetssätt och utveckla närpolisverksamheten. Vad gäller åklagarväsendet har en ny organisation och nya arbetsformer införts. Vidare skall arbetet med att utveckla nya samarbetsformer mellan polis och åklagare intensifieras. Ett annat exempel på reformarbete är den utredning som regeringen tillsatt for att se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Inom kriminalvården har förändringen av vårdarrollen med bl.a. verksamhetsanpassade arbetstider inneburit ett effektivare utnyttjande av personalresurserna. Vidare planeras att häktes-, anstalts- och fri- vårdverksamhet skall kunna bedrivas inom samma myndighet. Inom exekutionsväsendet sker en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna den 1 januari 1997. Utgifterna inom utgiftsområdet minskas med 630 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av besparingarna åläggs kriminalvården och rättshjälpen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 4: Rättsväsendet för år 1997 till 20 825 miljoner kronor, för år 1998 till 21 115 miljoner kronor och för år 1999 till 21 817 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan</h5> Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader for Utrikesdepartementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt information om Sverige i utlandet. Utrikesdepartementet genomför for närvarande en mycket genomgripande omorganisation för att anpassa departementet till de nya uppgifter som den tilltagande internationaliseringen medfört. Till de 96 områden som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under de Prop. 1996/97:1 närmaste åren hör ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, stöd till FN:s och andra internationella organisationers arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön. Inom utgiftsområdet genomförs besparingar om ca 335 miljoner kronor under budgetåret 1997. De största besparingarna genomförs inom den fredsbevarande verksamheten och inom utrikesförvaltningen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan för år 1997 till 2 757 miljoner kronor, för år 1998 till 2 774 miljoner kronor och för år 1999 till 2 849 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 6: Totalförsvar</h5> Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförts med svensk militär trupp utomlands. Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsfÖrhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. TotalfÖrsvarsresursema skall utformas för att även kunna användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar regeringen till proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 som avser perioden 1997 - 2001. Regeringens förslag innefattar, förutom ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 6: Totalförsvar för år 1997 till 42 373 miljoner kronor, for år 1998 till 41 366 miljoner kronor och för år 1999 till 44 276 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd</h5> Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central- och Östeuropa. Saneringen av statsfinanserna har nödvändiggjort att enprocentmålet för biståndet inte kunnat upprätthållas. Ambitionen är att Sverige åter skall nå upp till enprocentmålet när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Regeringen har i sitt förslag utgått från att biståndsramen skall uppgå till 0,7 procent av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11 946 97 miljoner kronor. Beloppet utgör en sänkning med 1 414 miljoner kronor Prop. 1996/97:1 på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96. Beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen beslutat om ett samarbetsprogram omfattande åren 1995/96, 1997, och 1998. 4 010 miljoner kronor avsattes till programmet för hela perioden. Regeringen avser att under år 1998 lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Huvuddelen av insatserna avser kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men investeringar före- kommer på miljö- och energiområdet. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 7: Internationellt bistånd för år 1997 till 11 002 miljoner kronor, för år 1998 till 11 627 miljoner kronor och för år 1999 till 11 414 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar</h5> Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas här samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares integration med frågor rörande invandrares introduktion och integration i Sverige, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering samt ersättning till kommunerna för flyktingmottagande. Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en migrationspolitisk proposition som avses få effekter genom dels ändrade förutsättningar för utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändrad ansvarsfördelning mellan utlänningsnämnden, statens invandrarverk och polismyndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar förtydligas utlänningslagen så att det klart skall framgå vilka som kan få asyl. Detta bör leda till förre asylansökningar. I fråga om anhöriginvandringen innebär förslaget vissa inskränkningar för personer utanför kärnfamiljen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna kommer på sikt att resultera i rationaliseringsvinster. Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares integration. En fortsatt satsning görs år 1997 på särskilda åtgärder i invandrartäta och eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Kostnaderna inom utgiftsområde 8 minskas med 267 miljoner kronor t.o.m. år 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av besparingarna skall ske genom minskat flykting- mottagande hos kommunerna och därigenom mindre behov av statliga ersättningsutbetalningar. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar för år 1997 till 3 453 miljoner kronor, för år 1998 till 3 675 miljoner kronor och för år 1999 till 3 712 miljoner kronor. 98 <h5>Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifterna för de flesta myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till organisationer samt olika stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala området. Det storleksmässigt helt dominerande anslaget är sjukvårdsförmåner. Det omfattar statens utgifter för läkemedel och tandvård samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Därefter kommer utgifterna för statlig assistansersättning. Tillsammans svarar de för ca 80 procent av utgifterna inom området. Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en kommunal angelägenhet. Regeringen föreslår i särskild proposition (prop. 1996/97:27) Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. en omläggning av läkemedelsförmånen fr.o.m. den 1 januari 1997. Förslaget innebär att subventionerna i högre grad riktas till de grupper som har de högsta kostnaderna för läkemedel. I propositionen föreslås också att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen överförs från staten till landstingen den 1 januari 1998. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Dock senareläggs ikraftträdandet av reviderad tandvårdstaxa fjorton dagar till den 15 oktober 1996. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg för år 1997 till 23 722 miljoner kronor, för år 1998 till 23 027 miljoner kronor och för år 1999 till 24 475 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp</h5> Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkes- skadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs. Riks- försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen avser att besluta om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemet (dir. 1996:52). Tilläggs- direktivet innebär att utredningens förslag skall leda till besparingar motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998. Regeringen överlämnar idag proposition Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28). I propositionen föreslås att sjukförsäkringen och förtidspensioneringen renodlas till att bli ett skydd vid sjukdom, repektive sjukdom eller annan 99 nedsättning av fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Förslagen Prop. 1996/97:1 innebär att den sista delen av de aviserade besparingarna på 3 000 miljoner kronor inom förtidspensioneringen och sjukförsäkringen preciseras. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för år 1997 till 35 833 miljoner kronor, för år 1998 till 36 578 miljoner kronor och för år 1999 till 38 317 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom</h5> Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till pensionärer. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. I propositionen uppskattades den föreslagna besparingen vid inkomstprövning av änkepension minska utgifterna med 500 miljoner kronor per år. Vid detta tillfälle fanns dock inget färdigt förslag till hur inkomstprövningen skulle göras. I samband med att förändringar av regelverket har tagits fram har besparingseffekten kunnat räknas ut mer exakt. Den verkliga besparingen blir således på årsbasis 300 miljoner kronor större per år än vad som antogs i vårpropositionen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom för år 1997 till 63 975 miljoner kronor, för år 1998 till 64 305 miljoner kronor och för år 1999 till 65 007 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn</h5> Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer förutom bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18. Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar, folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid adoption av barn från utlandet. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar i reglerna för barnpension, vilket innebär att de besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn för år 1997 till 35 161 miljoner kronor, för år 1998 till 36 538 miljoner kronor och för år 1999 till 37 171 miljoner kronor. 100 <h5>Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen utgifter för arbetslöshets- försäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd samt lönegarantiersättning. Utgiftsnivåerna påverkas primärt av nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbets- marknadsstöd och av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lönegarantiersättning. De samlade utgifterna inom utgiftsområdet beräknas uppgå till 35 miljarder kronor under år 1997, varav utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd utgör 94 procent. Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknads- stöd har ökat kraftigt under senare år, vilket i huvudsak beror på den allt högre öppna arbetslösheten, men även genom att en allt större andel av de förvärvsarbetande anslutit sig till arbetslöshetskassorna. I syfte att bl.a. finansiera den utbildningssatsning som kommer att påbörjas under 1997 och höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshets- försäkringen från 75 procent till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998, föreslås att ett antal besparingar genomförs inom detta utgiftsområde samt utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv. Bl.a. skärps kvalifikationskraven för rätt till ersättning från arbetslöshetsföräkringen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med ytterligare förslag rörande bl.a. arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet för år 1997 till 35 250 miljoner kronor, för år 1998 till 34 466 miljoner kronor och för år 1999 till 29 733 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv</h5> Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter for statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i huvudsak av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna medelstilldelning grundar sig till stor del på det förväntade behovet av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra till att utjämna effekter av svängningarna i ekonomin. Vidare finns en koppling till regelverkets utformning vad gäller bl.a. bidragsnivåer och de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas längd och utformning. Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret 1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. skärpt arbetsvillkor, förenklat regelverk sam rationaliseringar inom rekryteringsstödet. Inom arbetslivsområdet har organisationen av arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighetsstruktur. Inom jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och 101 regering har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli Prop. 1996/97:1 1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller generellt att det av riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent på offentlig konsumtion fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv för år 1997 till 52 046 miljoner kronor, för år 1998 till 46 844 miljoner kronor och för år 1999 till 46 590 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 15: Studiestöd</h5> Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt stöd till enskilda i studier. Det gäller i huvudsak medel för studiehjälp till gymnasiestuderande i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m, studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av studielån samt olika former av vuxenstudiestöd. Som ett led i utbildningssatsningen som regeringen presenterade tidigare i år (prop. 1995/96:222) har förslag om ett särskilt utbildnings- bidrag för arbetslösa aviserats. Detta studiestöd skall enligt förslaget gälla fr.o.m. den 1 juli 1997 och ges i första hand till arbetslösa mellan 25 och 55 år. Det särskilda utbildningsbidraget motsvarar den ersättning som en person kan erhålla i arbetslöshetsersättning och ges under ett studieår för studier på grundskolenivå eller gymnasienivå. De förslag till besparingsåtgärder som redovisats i föregående budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9) och i den ekonomiska vår- propositionen preciseras och fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 15: Studiestöd för år 1997 till 16 884 miljoner kronor, för år 1998 till 19 235 miljoner kronor och för år 1999 till 19 981 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning</h5> Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets område. Budgetförslaget för utgiftsområdet bygger på de förslag regeringen har presenterat i den eknomiska vårpropositionen och i sysselsättnings- propositionen (prop. 1995/96:222) om satsning på vuxenutbildningen med ca 100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgifts- område 17 - samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. En ny högskola föreslås inrättas i Malmö. Vidare föreslås att Gotland får en självständig högskola. Budgetförslaget innehåller också förslag till anslag och andra ställningstaganden i anslutning till politiken för forskning och forskarutbildning som regeringen har presenterat i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1996/97:5). Det förslag till ändringar i stiftelselagen som regeringen har presenterat har betydelse för regeringens budgetförslag 102 inom utgiftsområdet. Regeringen tar upp de resursmässiga konsekvenserna Prop. 1996/97:1 av de förslag som presenterats i IT-propositionen (prop. 1995/96:125). De förslag till besparingsåtgärderna som redovisats i föregående budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil 9) och i den ekonomiska vårpropositionen preciseras och fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning för år 1997 till 25 357 miljoner kronor, för år 1998 till 25 811 miljoner kronor och för år 1999 till 26 435 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid</h5> Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän kulturverksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter; Bild och form samt konsthantverk; Ersättning och bidrag till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Muséer och utställningar; Film och television; Forskning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt Folkrörelse- och idrottsfrågor. Som ett led i vuxenutbildningssatsningen föreslås att folkbildningen får 10 000 platser. Vidare föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till en fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala temata är kultur i hela landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i samhället. Regionala satsningar kommer att göras, liksom särskilda insatser inom litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp av kvalitetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas villkor skall förbättras. Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för kulturområdet från och med år 1997 används både for reformer och för att täcka besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparings- kravet på statlig konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998 inom ramen för dessa medel. Är 1998 och 1999 beräknas också vissa besparingar göras inom den regionala musikverksamheten, vilka bl.a. beräknas användas för annan regional kulturverksamhet. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 17: Kultur, media, trossamfund och fritid för år 1997 till 7 162 miljoner kronor, för år 1998 till 7 274 miljoner kronor och för år 1999 till 7 428 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande</h5> Utgiftsområdet omfattar bygg- och bostadsväsendet, planering av markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största anslaget inom utgiftsområdet är räntebidrag som för år 1997 uppgår till 23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också utgifter för Boverket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och bostadsbidragen. 103 Kostnaderna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Den allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor och därmed höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar och ökad ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoUl 1, rskr 1995/96:229) om kraftfulla åtgärder för att bryta kostnadsökningen. Dessa åtgärder beräknas leda till kostnadsminskningar för bidragsgivningen på ca 2 300 miljoner kronor per år fr.om. år 1997. Beslutade besparingar preciseras och fullföljs. Fr.o.m. år 1998 minskas utgifterna med ytterligare 80 miljoner kronor inom utgiftsområdet. Besparingarna görs bl.a. på länsstyrelserna och på anslaget för räntebidrag m.m. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande för år 1997 till 33 368 miljoner kronor, för år 1998 till 26 629 miljoner kronor och för år 1999 till 23 171 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 <h5>Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling</h5> Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla" regionalpolitiken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av regionalpolitisk betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den regionala utvecklingen än den lilla regionalpolitiken. Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor, varav 915 miljoner kronor från EG:s regionalfond under år 1997. För att anslagsbehovet skall inrymmas inom resursramen föreslås regeländringar avseende företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingar föreslås också på anslag för andra företagsstöd och åtgärder. Genom det program för småföretags- utveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:357) kommer dock regionalpolitiskt angelägen verksamhet att totalt sett erhålla en resurs- förstärkning. Den successiva minskningen av ramen för utgiftsområdet beror främst på den tidsmässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling för år 1997 till 3 726 miljoner kronor, för år 1998 till 3 558 miljoner kronor och för 1999 till 3 461 miljoner kronor. 104 <h5>Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- forskning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhets- frågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Riksdagen har under 1996 beslutat att anslå 1 miljard kronor för ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiUl5, rskr. 1995/96:307). Regeringens förslag i denna proposition innebär att 22 miljoner kronor skall sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 177 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner kronor faller bort fr.o.m. år 1999. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA). Regeringen har som ambition att Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att systematiskt bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. En effektiv politik för ekologisk omställning måste omfatta även andra utgiftsområden. Prioriterade områden i regeringens miljöarbete är ett grönare näringsliv (inklusive kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Östersjön/Östeuropa, naturvård och miljöpolitiska styrmedel. Insatserna för ett mer miljöanpassat näringsliv bör fortsätta. Företagens miljöanpassning kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning. En viktig uppgift är att driva på miljöarbetet inom olika sektorer. Sektorsansvaret för miljöfrågorna måste öka. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård för år 1997 till 1 330 miljoner kronor, för år 1998 till 1 174 miljoner kronor och för år 1999 till 1 139 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 21: Energi</h5> Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energisystemet samt energiforskning. Utgiftsområdet omfattar också de statliga insatserna för krigslagring av olja. Närings- och teknik- utvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är verksamma inom utgiftsområdet. Under detta utgiftsområde redovisar regeringen även sina överväganden och förslag avseende Nätmyndigheten vid NUTEK och Affärsverket svenska kraftnät. För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken i vilka samtliga riksdagspartier deltar. Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m. Ramen för utgiftsområdet kan enligt den ekonomiska vårpropositionen komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen skall vara statsfmansiellt neutrala. 105 Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 21: Energi för år 1997 Prop. 1996/97:1 till 474 miljoner kronor, för år 1998 till 429 miljoner kronor och för år 1999 till 400 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 22: Kommunikationer</h5> Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande informationsteknologifrågor. I utgiftsområdet ingår sektorsforskning och miljöfrågor. Goda, miljöanpassade och säkra kommunikationer med en väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Det är viktigt att väma om rikstäckande kommunikationssystem som är tillgängliga för alla. Detta gäller såväl transporter som telekommunikationer och post. Transportsystemet bör förändras för att klara de krav som resenärer och transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt som miljö- och hälsoproblemen kan bemästras. Miljöanpassningen av det svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring eftersom den medför förändringar i det svenska samhället. Kostnaderna inom utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor fr.o.m. år 1998, varav 210 miljoner kronor redan under år 1997. Besparingen för år 1997 skall ske genom minskningar av vissa investeringsanslag till Banverket och Vägverket. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 22: Kommunikationer för år 1997 till 25 063 miljoner kronor, för år 1998 till 24 511 miljoner kronor, och för år 1999 till 25 472 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar</h5> Utgiftsområdet omfattar jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar samt utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), den gemensamma fiskepolitiken (CFP) samt nationellt beslutade åtgärder inom dessa näringar. Vidare ingår utgifter för växtskydd, djurskydd och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen, skogsbruk och rennäringen. Efter år 1997 kommer huvuddelen av de utgifter som härrör från 1990 års omställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört. Den dominerande delen av utgifterna är numera förknippade med CAP vilket innebär att utgifterna inom utgiftsområdet till stor del styrs av EG:s regelverk och de förändringar av CAP som kan komma att vidtas framöver. I flera fall är anslagsbelastningen också beroende av den svenska kronans utveckling. Besparingarna genomförs inom flera sektorer. Den mest betydande är neddragningen av stödet till beredskapslagring av livsmedel med 100 106 miljoner kronor. I propositionen föreslås vidare bl.a. en höjning av Prop. 1996/97:1 anslaget för den svenska finansieringen av miljöstödet med 300 miljoner kronor, vilket ger ytterligare 300 miljoner kronor från EG:s budget. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar för år 1997 till 13 324 miljoner kronor, för år 1998 till 13 310 miljoner kronor och för år 1999 till 13 378 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 24: Näringsliv</h5> Utgiftsområdet omfattar en mycket bred verksamhet, där den gemensamma nämnaren är insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv. Regeringen avser att fortsätta satsa på utvecklingen av småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa delar av näringslivet ska bidra till en högre tillväxt och sysselsättning. Modem IT-teknik på bl.a. Patent- och registreringsverket ska göra information mer lättillgänglig. Ett ökat samarbete mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bör utveckla det konkurrensfrämjande området ytterligare. Regeringen prioriterar även fortsättningsvis insatser inom området teknisk forskning och utveckling. Fortsatta satsningar görs på exportfrämjande verksamhet och systemet för exportkreditgarantier effektiviseras. De konsumentpolitiska mål som riksdagen beslutade om år 1995 fullföljs. Ambitionen är att huvuddelen av den besparing på 200 miljoner kronor som görs inom teknisk forskning och utveckling skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel. Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU:15, rskr. 1995/96:307) innebär en förstärkning av de tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering genom ökad samverkan mellan lokala, regionala och centrala insatser. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 24: Näringsliv för år 1997 till 2 860 miljoner kronor, för år 1998 till 2 594 miljoner kronor och för år 1999 till 2 579 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner</h5> Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas främst i form av allmänt finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och landsting, men även som bidrag for att, i kombination med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga förutsättningar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan bidrag lämnas till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas på en bedömning av sektorns skattefinansierade utrymme. De senaste åren har bidragen i huvudsak hållits nominellt oförändrade med undantag av sådana justeringar som gjorts i enlighet med finansierings- principen. I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och 107 Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala Prop. 1996/97:1 ekonomin för åren 1997 och 1998. Regeringen har haft överläggningar med de båda kommunförbunden om de ekonomiska regleringar som skall göras med hänsyn till överenskommelsen. I denna proposition föreslår regeringen därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner och landsting med anledning av förslag om ändrad beskattning av bilförmån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna. Dessutom föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996 ändrade systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner för år 1997 till 83 612 miljoner kronor, för år 1998 till 83 662 miljoner kronor och för år 1999 till 83 762 miljoner kronor. <h5>Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor mm.</h5> Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden samt oförutsedda utgifter. Även beräkningsposten minskning av anslags- behållningar tillhör utgiftsområdet men dessa utgifter redovisas separat. Anslaget för statsskuldsräntor ingår inte i utgiftstaket. Utgifternas nivå varierar med ett flertal faktorer som storleken på statsskulden vid periodens början samt hur stort primärt lånebehov2 som förväntas uppstå under perioden. Dessutom varierar statsskuldsräntomas nivå med förändringar av inhemska och utländska räntesatser samt växelkurser. Utöver dessa faktorer tillkommer ett antal tekniska faktorer vars effekter styr ränteutgifternas storlek. Dessa faktorer utgörs till stor del av olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder vid sin förvaltning av statsskulden. Prognoser på utvecklingen av ränteutgifterna försvåras av de olika upplåningsteknikerna eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper kan leda till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren. För att tydliggöra den underliggande utvecklingen av ränteutgifterna kan en kostnadsmässig redovisning av statsskuldsräntoma vara lämplig. En kostnadsmässig redovisning innebär en omperiodisering av utgifter och inkomster till den period då resursförbrukningen sker. En mer ingående redovisning av statsskuldsräntoma lämnas i volym 9, under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. för år 1997 till 104 155 miljoner kronor, for år 1998 till 102 963 miljoner kronor och för år 1999 till 101 394 miljoner kronor. 2 Med primärt lånebehov avses Statens lånebehov exklusive utgifterna för stats- skuldsräntor, dvs. summan av delposterna primärsaldo och Riksgäldskontorets nettoutlåning. 108 <h5>Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till budgeten i enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgifterna för år 1997 beräknas för Sveriges betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EG- budgeten enligt kommissionens förslag. Avgiften kan under året förändras till följd av faktisk uppbörd avseende tullar och importavgifter, utfallet av EG-budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt andra korrigeringar av avgiften. Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasnings- överenskommelsen budgeteras under inkomsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten. Utgiftsområdet beräknas för år 1997 till 20 525 miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större delen av justering av antagandena för utvecklingen av tullar och importavgifter, men även av justering av antagandena för utveckling av mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen för år 1997 till 20 525 miljoner kronor, för år 1998 till 21 535 miljoner kronor och för år 1999 till 22 515 miljoner kronor. <h5>Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten</h5> Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Besparingsåtgärder genomförs i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar i reglerna för barnpension vilket innebär att de besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar. Regeringen beräknar ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 131 957 miljoner kronor, för år 1998 till 136 712 miljoner kronor och för år 1999 till 142 082 miljoner kronor. 109 <h5>4.4.6 Utgiftsbemyndiganden</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Regeringen får under det kommande budget- året besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: 1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas, 2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt 3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ända- mål med anslaget skall kunna uppfyllas. <h5>Regeringens överväganden</h5> Införandet av utgiftstak och utgiftsramar samt regeringens förslag till lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) ställer stora krav på kvaliteten på de beräkningar, riskbedömningar vad avser garantier m.m. som ligger till grund för budgetförslaget. Även med en hög kvalitet i dessa avseenden kommer det att finnas svårigheter att med hög precision budgetera re- gelstyrda verksamheter, icke påverkbara EU-relaterade utgifter, garantiutgifter samt utgifterna för räntorna på statsskulden. Därtill kommer att vissa anslag skall finansiera verksamheter där regeringen förhandlar med tredje part om att verksamheten skall bli utförd till ett visst pris. I det av riksdagen faställda utgiftstaket för staten (1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) har inom budgeteringsmarginalen utrymme reserverats för vissa saldoneutrala förändringar som av olika skäl inte bör synliggöras på budgeten. Under pågående budgetår kan det vidare vara nödvändigt att göra utbetalningar som inte ryms inom anvisade anslag. Som exempel kan nämnas infriandet av statliga garantier. Om en garanti infrias, måste betalning alltid kunna göras för att undvika att staten hamnar i en situation som innebär betalningsinställelse. Därutöver kan det uppstå utgiftsbehov som är av så brådskande art att ärendena inte hinner underställas riksdagen, samtidigt som utgifterna inte lämpligen kan täckas av andra medel som står till regeringens förfogande. För denna typ av utgifter finns ett särskilt anslag benämnt Oförutsedda utgifter. På detta anslag, som innevarande budgetår är ett förslagsanslag, har de senaste åren 1 miljon kronor anvisats. Utfallet har under budgetåren 1990/91 - 1994/95 varierat mellan 6 och 40 miljoner kronor. Tillkommande utgiftsbehov som uppstår under pågående budgetår tillgodoses normalt genom att riksdagen beslutar om anslag på tilläggsbudget. I de fall ett riksdagsbeslut inte hunnit inväntas har tillkommande utgiftsbehov som följer av regelverk, oförutsedda händelser etc. hanterats på något av följande tre sätt. Regeringen har för det första haft rätt att överskrida förslagsanslag i de fall detta varit nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skulle kunna uppfyllas. Under vissa villkor har regeringen för det andra kunnat besluta om merutgift på ramanslag för förvaltningsändamål. Riksdagen har för det 110 tredje bemyndigat regeringen att enligt vissa villkor besluta om sysselsättningsåtgärder intill ett visst belopp (fmansfullmakten). I tidigare nämnda förslag till budgetlag föreslås att nuvarande förslagsanslag avskaffas. Utgifter som tidigare anvisats på förslagsanslag kommer i normalfallet att anvisas på ramanslag. 1 lagen föreslås att regeringen tillfälligt får överskrida ett ramanslag genom att ta i anspråk en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag. Vidare föreslås att regeringen, under förutsättning att riksdagen givit ett bemyndigande, får besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan påverkas från de utgifisansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den maximala kreditgränsen på 10 procent. För ramanslag som används för förvaltningsändamål torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående budgetår utöka anslagsutrymmet mer än vad som ryms inom den maximala kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov, som uppkommit utanför myndighetens kontroll (force-majeure-liknande förhållanden), kan i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras med en utökad kredit på myndighetens räntekonto inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att överskrida ett ramanslag som anvisats för förvaltnings- ändamål bör enligt regeringen därför inte inhämtas. När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på statsskulden (inkl, förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten. När så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om tilläggsanslag. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör regeringen få besluta om överskridande för att det ändamål riksdagen beslutat med anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för oförutsedda utgifter bör även omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt regeringens bedömning kommer det endast i undantagsfall vara nödvändigt att utnyttja en överskridanderätt. När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för detta ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör ej fastställas. Regeringen lägger förslag om ett bemyndigande under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. För övriga ramanslag bör regeringen, givet de villkor som redovisats ovan, få ett generellt bemyndigande att besluta om ett överskridande under förutsättning att detta ryms inom det statliga utgiftstaket. Bemyndigandet bör avse det kommande budgetåret och därefter prövas årligen. Med en utökad användning av ramanslag finns enligt regeringens bedömning inget behov av ett särskilt bemyndigande motsvarande nuvarande finansfullmakt. Prop. 1996/97:1 8 Riksdagen J996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 111 En redovisning av ett eventuellt utnyttjande av utgiftsbemyndigandena Prop. 1996/97:1 samt hur detta har finansierats kommer att ingå i de utfallsredovisningar som framöver kommer att lämnas till riksdagen. <h4>4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler</h4> Den inkomstberäkning som redovisats i avsnitt 4.3.1 baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av lagförslag i olika propositioner under våren och sommaren 1996. Därutöver har regeringen i andra propositioner, utan att lämna lagförslag, aviserat vissa förändringar. En del av dessa aviseringar preciseras nu, antingen i denna proposition eller i särskilda propositioner. I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av dessa förslag liksom av andra förslag på skatte- och avgiftsområdet. Effekterna för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn för åren 1997 - 1999 återges i tabell 4.15. Redovisningen är kassamässig vilket innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Exempelvis ger en förändring av en punktskatt effekter på mervärdesskatten men även, via KPI-förändringar, på inkomstskatten för fysiska personer och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter. De senare effekterna uppkommer med viss tidsfördröjning. Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till de indirekta effekterna. De indirekta effekterna är dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har därför i denna redovisning hela nettoeffekten hänförts till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För den detaljerade redovisningen ger detta en viss missvisning, men effekterna på statsbudgetens saldo blir korrekta. För flertalet förslag gäller att effekterna för statsbudgeten avviker från dem för den konsoliderade offentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn. Utöver kalenderårseffektema för staten och den offentliga sektorn redovisas också de varaktiga effekterna för offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra skattebaser. I vissa fall sker övervältringen förhållandevis snabbt, medan den i andra fall antas ske med en betydande tidsfördröjning. Den varaktiga effekten är såvitt gäller den höjda insättningsgarantin för bankerna, där avgifterna tidigareläggs, och den temporärt gällande nedsättningen av fastighetsskatten, beräknad som en ränteeffekt. 112 Med undantag för förslaget om nedsättning av fastighetsskatten i vissa Prop. 1996/97:1 fall, som skall tillämpas redan vid 1997 års taxering (inkomståret 1996), och för förslaget om förändrad energibeskattning, som träder i kraft 1 juli 1997, avses samtliga förslag gälla fr.o.m inkomståret 1997. <h5>4.5.1 Förslag i budgetpropositionen</h5> I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 m.m. aviserades en förändring av inkomstskatten för fysiska per- soner i form av en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen i skatteskalan för inkomståret 1997. Förslag om detta lämnas nu. Den varaktiga inkomstförstärkningen för offentlig sektor uppgår till 0,92 miljarder kronor. Förslag lämnas också om höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen som finansierar ett återtagande av det andra steget av tidigare beslutade höjningar av produktionsskatterna på el från kärnkraftverk och vattenkraftverk från den 1 juli 1997 (de tidigare förslagen lämnades i prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts- området). På energiskatteområdet föreslås också att produktionsskatten på el från äldre vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt. Omläggningen har tidigare aviserats bl.a. i prop. 1995/96:222. Det förra förslaget ger en varaktig budgetförstärkning för offentlig sektor på 0,10 miljarder kronor medan det senare förslaget bedöms vara finansiellt neutralt. I denna proposition lämnas också förslag om förändringar i beskattningen av alkolhol och tobak. Den varaktiga inkomstförstärkningen på 0,03 miljarder kronor avses finansiera informationsinsatser på alkoholområdet. Slutligen föreslås också en höjning av insättningsgarantin för bankerna. <h5>4.5.2 Förslag i andra propositioner</h5> Nedan redovisas i korthet de förslag som presenteras i särskilda propositioner i anslutning till budgetpropositionen. Enbart sådana förslag som bedömts ge budgeteffekter tas med i redovisningen. I prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning, m.m. föreslås en halvering av företagens avdrag för representation. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:198, beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 0,50 miljarder kronor. I prop. 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet föreslås att mervärdesskatt införs på kulturområdet m.m. Den varaktiga inkomstförstärkningen uppgår till 0,02 miljarder kronor. I prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. föreslås förändrade regler vid beskattningen av bilförmån. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:222, beräknas medföra en varaktig budgetförsvagning på 1,04 miljarder kronor. I prop. 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. föreslås reducerade socialavgifter med viss inriktning på mindre företag. Förslaget 113 har tidigare aviserats i prop. 1995/96:222 och beräknas ge en varaktig Prop. 1996/97:1 budgetförsvagning på 2,30 miljarder kronor. I samma proposition föreslås vidare att särskild löneskatt införs på avsättningar till vinstandelsstiftelser. Förslaget aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 (prop. 1994/95:25) och beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,10 miljarder kronor. I prop. 1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen föreslås en höjning av koldioxidskatten för industrin och införandet av vissa nedsättningsregler. Den varaktiga inkomstför- stärkningen uppgår till 0,25 miljarder kronor. I prop. 1996/97:14 Vissa punktskattefrågor föreslås också ett slopande av miljöskatten på inrikes flygtrafik till en varaktig kostnad om 0,10 miljarder kronor. Detta förslag och förslaget om höjd koldioxidskatt har tidigare aviserats i prop. 1995/96:198. I prop. 1996/97:17 Skattereduktion för innehav av fastighet i vissa fall föreslås vissa nedsättningar i fastighetsskatten i form av en särskild skattereduktion. Nedsättningen trappas av och föreslås upphöra inkomståret 2001. Utöver nu redovisade förslag återkommer regeringen med ytterligare förslag senare i höst. Det gäller dels vissa lättnader i dubbelbeskattningen av inkomster hos mindre företag, dels en begränsning av rätten till periodiseringsfondsavsättningar för företagen. Båda förslagen har aviserats i prop. 1995/96:222. De förändrade reglema avses träda i kraft 1 januari 1997 men bedöms inte ge några effekter för statsbudget eller offentlig sektor för år 1997 beroende på förskjutningar i skatteuppbörden. Behovet av finansiering för senare år tillgodoses bl.a. genom utnyttjande av den särskilda ram som avsattes för åtgärder på företagsskatteområdet hösten 1994 (prop. 1994/95:25). Delar av denna ram har tidigare tagits i anspråk som finansiering av bl.a. en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare och införandet av ett temporärt riskkapitalavdrag. Som aviserats i prop. 1995/96:222 tas i princip hela återstoden av denna ram, i anspråk för inkomståren 1997 och framåt. 114 Tabell 4.15 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler. Effekter för Prop. 1996/97:1 statsbudget och offentlig sektor för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor. Miljarder kronor. Inkomst- Statsbudget             Offentlig sektor         Varaktig titel                                                                    effekt <table border="1"> <tr><td></td><td></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> offentlig sektor</td></tr> <tr><td> A. Förslag i BP97</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Justering av skiktgräns</td><td> 1111</td><td> 0,84</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td><td> 0,84</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td></tr> <tr><td> Slopad skatt vattenkraftel 1/1 1997</td><td> 1434</td><td> -2,06</td><td> -2,07</td><td> -2,08</td><td> -1,78</td><td> -1,71</td><td> -1,69</td><td> -1,88</td></tr> <tr><td> Fastighetsskatt vattenkraft 1/1 1997</td><td> 1312</td><td> 1,72</td><td> 1,88</td><td> 1,88</td><td> 1,72</td><td> 1,88</td><td> 1,88</td><td> 1,88</td></tr> <tr><td> Höjd energiskatt el och bränsle 1/7 1997</td><td> 1428</td><td> 0,48</td><td> 1,07</td><td> 1,06</td><td> 0,47</td><td> 1,09</td><td> 0,93</td><td> 0,92</td></tr> <tr><td> Sänkt skatt kämkraftel 1/7 1997</td><td> 1431</td><td> -0,29</td><td> -0,64</td><td> -0,64</td><td> -0,25</td><td> -0,53</td><td> -0,52</td><td> -0,50</td></tr> <tr><td> Ej höjd skatt vattenkraftel 1/7 1997</td><td> 1434</td><td> -0,19</td><td> -0,41</td><td> -0,41</td><td> -0,16</td><td> -0,34</td><td> -0,33</td><td> -0,32</td></tr> <tr><td> Sänkt skatt maltdrycker</td><td> 1427</td><td> -0,60</td><td> -0,59</td><td> -0,59</td><td> -0,60</td><td> -0,54</td><td> -0,54</td><td> -0,54</td></tr> <tr><td> Höjd skatt spritdrycker</td><td> 1425</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,03</td><td> 0,03</td><td> 0,03</td></tr> <tr><td> Höjd skatt tobak</td><td> 1424</td><td> 0,60</td><td> 0,59</td><td> 0,59</td><td> 0,60</td><td> 0,54</td><td> 0,54</td><td> 0,54</td></tr> <tr><td> Höjd insättningsgaranti banker</td><td> 1121</td><td> 0,00</td><td> -0,20</td><td> -0,20</td><td> 0,95</td><td> 0,75</td><td> 0,75</td><td> 0,07</td></tr> <tr><td> Summa förslag i BP97</td><td></td><td> 0,54</td><td> 0,59</td><td> 0,57</td><td> 1,83</td><td> 2,09</td><td> 1,97</td><td> 1,12</td></tr> <tr><td> B. Förslag i andra propositioner</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Halvering representationsavdrag</td><td> 1121</td><td> 0,20</td><td> 0,50</td><td> 0,50</td><td> 0,20</td><td> 0,50</td><td> 0,50</td><td> 0,50</td></tr> <tr><td> Moms på kultur m.m.</td><td> 1411</td><td> 0,08</td><td> 0,09</td><td> 0,09</td><td> 0,02</td><td> 0,02</td><td> 0,02</td><td> 0,02</td></tr> <tr><td> Förändrad beskattning bilförmån</td><td> 1111</td><td> -0,27</td><td> -0,35</td><td> -0,35</td><td> -0,95</td><td> -1,04</td><td> -1,04</td><td> -1,04</td></tr> <tr><td> Reducerade socialavgifter</td><td> 1254</td><td> -2,65</td><td> -2,96</td><td> -2,96</td><td> -2,10</td><td> -2,30</td><td> -2,30</td><td> -2,30</td></tr> <tr><td> Särskild löneskatt vinstandelar</td><td> 1291</td><td> 0,00</td><td> 0,10</td><td> 0,10</td><td> 0,00</td><td> 0,10</td><td> 0,10</td><td> 0,10</td></tr> <tr><td> Höjd CO2-skatt industri</td><td> 1428</td><td> 0,45</td><td> 0,45</td><td> 0,46</td><td> 0,38</td><td> 0,37</td><td> 0,36</td><td> 0,25</td></tr> <tr><td> Slopad miljöskatt inrikes flyg</td><td> 1481</td><td> -0,18</td><td> -0,22</td><td> -0,22</td><td> -0,15</td><td> -0,15</td><td> -0,14</td><td> -0,10</td></tr> <tr><td> Nedsättning fastighetsskatt</td><td> 1312</td><td> -0,07</td><td> -0,05</td><td> -0,02</td><td> -0,07</td><td> -0,05</td><td> -0,02</td><td> -0,01</td></tr> <tr><td> Summa förslag i andra propositioner</td><td></td><td> -2,44</td><td> -2,44</td><td> -2,40</td><td> -2,67</td><td> -2,55</td><td> -2,52</td><td> -2,58</td></tr> <tr><td> Summa förslag i BP97 och andra propo</td><td> sitioner</td><td> -1,90</td><td> -1,86</td><td> -1,84</td><td> -0,84</td><td> -0,46</td><td> -0,56</td><td> -1,46</td></tr> </table> 115 <h3>5 Ekonomisk styrning</h3> <h4>5.1 Uppföljning av räntekontomodellen</h4> Den 1 juli 1993 infördes en modell för räntebeläggning av vissa statliga betalningsmedel, främst förvaltningskostnadsanslag, avgifter och bidrag. Syftet med införandet av modellen var bl.a. - att få minskat upplåningsbehov och därmed minskade räntekostnader för staten genom förbättrad kassahållning, - att få en mer rättvisande redovisning av räntekostnaderna genom att de visas där de uppstår på respektive myndighet, - att få en höjning av myndigheternas ekonomiadministrativa kompetens genom systemets stimulans till bättre kassahållning. Riksrevisionsverket har i sin årliga rapport till regeringen 1995 (RRV:29-95-3231) konstaterat att många myndigheter redovisar stora till- godohavanden på räntekontona. Den 30 juni 1995 hade myndigheterna ett sammanlagt tillgodohavande på Riksgäldskontoret om ca 18 miljarder kro- nor. Riksrevisionsverket ansåg i den årliga rapporten att med hänsyn taget till ovanstående, en översyn bör göras av nuvarande utformning av ränte- kontomodellen. Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riks- gäldskontoret i uppdrag att göra en sådan översyn. I översynen ingick att finna orsakerna till myndigheternas stora tillgodohavanden på räntekonto- na. Uppdraget redovisades i maj 1996. Prop. 1996/97:1 Regeringens bedömning: De höga tillgodohavandena på räntekonto- na beror främst på ett högt anslagssparande hos myndigheterna. In- dragning genom någon generell metod är inte aktuell. Skälen för regeringens bedömning: Räntekontomodellen bygger på att myndigheterna får ränta på behållningar på räntekontot och erlägger ränta på utnyttjad kredit. Dag för utbetalning av anslagsmedel har valts på ett sådant sätt att, med ett oförändrat betalningsmönster, saldoeffekten blir noll. Om myndigheterna sköter sin kassahållning väl, skall en ränteintäkt kunna uppstå som myndigheterna i normalfallet bör kunna använda för att finan- siera sin verksamhet. Vid enkätundersökningar hos myndigheterna framgår att myndigheterna anser att räntebeläggning i kombination med ramanslagsmodellen har haft övervägande positiva effekter. Myndigheterna hävdar att kassahållningen har förbättrats. Hur mycket detta har inneburit på aggregerad nivå exakt i kronor är inte möjligt att få fram med nuvarande analysmetoder. Myndigheternas behållningar på sina räntekonton har de senaste åren varit höga. Dessa uppgick till 18 miljarder kronor 30 juni 1995. Saldona 116 på räntekontona varierar dock kraftigt beroende på när man mäter i måna- den. En motsvarande mätning den 24 augusti 1995 visade ett saldo på ca 11 miljarder kronor. Huvuddelen av de 11 miljarderna kan förklaras av de s.k. ingångsvärde- na. Det ingångsvärde som åsyftas är de medel som tillfördes räntekontona vid införandet av modellen. Ingångsvärdena uppgick till ett belopp på 8,3 miljarder kronor. De höga ingångsvärdena i sin tur uppkom på grund av myndigheternas anslagssparande. Till räntekontona har också förts betydande räntebelopp. Fr.o.m budge- tåret 1993/94 t.o.m år 1995 har 2,8 miljarder kronor påförts. Till största delen kan alltså behållningarna förklaras av höga ingångsvär- den som i sin tur består av ett anslagssparande från tiden före införandet. Regeringen anser att man ej bör justera anslagen, för det anslagssparande eller behållningar på räntekontona som finns, genom någon generell metod. Att göra generella indragningar kan förstöra stimulansen hos myndigheter- na att föra en god kassahållning. Dessutom finns en risk att myndigheterna återfaller i ett mönster där anslagsmedlen till varje pris måste förbrukas. Ett högt anslagssparande eller goda ränteintäkter bör i stället uppmärksammas inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet. Detta har också skett inom vissa områden i det nu aktuella budgetarbetet och kommer framöver regelmässigt att ingå i den årliga prövningen av myndigheternas resursbe- hov. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas en eventuell trendmässig ökning av anslagsbehållningen. Prop. 1996/97:1 Regeringens bedömning: För att förbättra den finansiella kontrollen över myndigheternas räntekonton bör vaije myndighet åläggas att årli- gen till regeringen rapportera sammansättningen av saldot på räntekon- tot med angivande av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myndighetens årsredovisning. Skälen för regeringens bedömning: Idag är det svårt att få en samlad bild av sammansättningen på myndigheternas räntekonto. För regeringen kan det exempelvis vara intressant att få en uppfattning om hur stor andel av saldot på räntekontot som förklaras av medel som beror på ett anslags- sparande och hur stor andel som kan härledas till den avgiftsfinansierade verksamheten. Myndigheterna bör därför åläggas att till regeringen rappor- tera sammansättningen av saldot på räntekontot med angivande av de vikti- gaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myn- digheternas årsredovisningar. <h4>5.2 Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt inom staten.</h4> Statliga myndigheters ställning inom mervärdesskattesystemet ändrades fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/90:111, SkU 1989/90:31, rskr. 117 1989/90:357 och prop. 1990/91:100, 1990/9l:FiU20, rskr. 1990/91:132). Det främsta syftet med reformen var att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. En viktig utgångspunkt var att reformen inte skulle medföra någon belastning på statsbudgeten, dvs den skulle vara saldomässigt neutral. Regeringen aviserade i samband med beslutet att man avsåg att återkomma till riksdagen dels med en perma- nent lösning för den särlösning som föreslagits för myndigheter med exter- na medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturmyndig- heter, dels med en uppföljning av reformen som helhet. Regeringen gav i december 1995 Riksrevisionsverket i uppdrag att följa upp mervärdesskatteomläggningens effekter på myndigheternas resurs- utrymme och effekten för staten som helhet, samt lämna förslag till ett sys- tem för hur mervärdesskatt skall hanteras då myndigheter erhåller externa medel. Riksrevisionsverket inkom till regeringen med en rapport i juni 1996. Rapporten har legat till grund för regeringens överväganden. <h5>5.2.1 Omläggningen</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens bedömning: På aggregerad nivå bedöms omläggningen av myndigheternas ställning inom mervärdesskattesystemet som sal- domässigt neutral. Variationer på enskilda myndigheter förekommer, men osäkerheten i underlagsmaterialet samt justeringar av anslagsbaser på ett antal områden och vid upprepade tillfällen sedan omläggningen gör att sådana justeringar i dag ej kan göras på ett tillförlitligt sätt och kan därmed ej anses som meningsfulla. Skälen för regeringens bedömning: Det bör först konstateras att den underliggande dokumentationen för undersökningen är av en sådan art att en uppföljning ej låter sig göras utan problem. De siffror som presenteras måste tolkas med stor försiktighet. Dennedjustering som gjordes av anslagen 1991/92 på grund av omlägg- ningen av myndigheternas redovisning av mervärdesskatt uppgick till 4,6 miljarder kronor. Den totalt avräknade ingående mervärdesskatten för sam- ma år uppgick till 13,5 miljarder kronor. Skillnaden mellan nedjusterad och avräknad mervärdesskatt uppgår till ca 9 miljarder kronor. Denna skillnad kan delvis förklaras av följande faktorer. Breddningen av mervärdesskatten I samband med omläggningen av myndigheternas ställning inom mervär- desskattesystemet gjordes även en breddning av mervärdesskatten som främst påverkade utgifterna inom försvarets område. Inom försvaret uppgick den avräknade mervärdesskatten till 5,6 mil- jarder kronor. Den totala nedjusteringen av anslagen uppgick till 1,1 miljard 118 kronor. En differens uppgående till 4,4 miljarder kronor kan m.a.o. konsta- teras av vilka 3,4 miljarder kan förklaras av breddningen av mervärdesskat- ten inom krigsmaterielområdet. Kvar att förklara är 1 miljard kronor. Osä- kerheten i underlaget är stort, men om man studerar hur mycket försvaret kompenserades för mervärdesskatt under sista halvåret budgetåret 1990/91 uppgick denna summa till 1,4 miljarder kronor. Mycket tyder på att den nedjustering av anslagen som gjordes på försvarets område ej var tillräck- lig. Att nu justera anslaget för denna effekt kan dock ej anses vara me- ningsfullt, eftersom försvarets resurser omprövats vid ett flertal tillfällen efter denna tid. Om man studerar breddningens effekt på statsbudgetens anslag för öv- rigt, uppgår denna till ca 1,1 miljard kronor. Totalt kan med försiktighet sägas att breddningen av mervärdesskatten kan förklara 4,5 miljarder kronor av den differens på ca 9 miljarder kronor som finns mellan avräknat mot inkomsttitel och den nedjustering som gjorts av anslagen. Prop. 1996/97:1 Verksamhet utanför statsbudgeten Myndigheter som har verksamhet utanför statsbudgeten rekvirerar också ingående mervärdesskatt. För denna del av den ingående mervärdesskatten har självklart ingen anslagsjustering kunnat göras. Om man antar att myn- digheternas medel används på samma sätt oavsett finansieringskälla, skulle verksamheten utanför statsbudgeten kunna förklara ca 1,5 miljarder kronor av differensen för den totala ingående mervärdesskatten. I följande tabell kan förklaringsvariablerna sammanfattas (i miljarder kro- nor): Total ingående mervärdesskatt         13,5 Breddning av mervärdesskatt          -4,6 Verksamhet utanför statsbudgeten     -1,5 För liten nedjustering hos försvaret     -1,0 Nedjustering av anslagen               -4,5 Återstående differens                   1,9 Vid tiden för omläggningen av myndigheternas ställning i mervärdesskatte- systemet gjordes stora satsningar för att motverka den ökande arbetslöshe- ten. Arbetsmarknads- och utbildningsområdet fick ökade resurser. Att skilja ut dessa ökningar av anslag från de minskningar som gjordes på samma anslag med anledning av omläggningen låter sig inte göras efter den tid som gått efter omläggningens ikraftträdande. Det är dock inte osannolikt att åtgärdspaketen med anledning av den ökade arbetslösheten kan förklara återstående differens. Som förut har påpekats är osäkerheten i det underliggande materialet 119 mycket stor, vilket gör att siffrorna bör tolkas med stor försiktighet. Slutsat- sen blir dock att man inte kan säga att momsomläggningen på aggregerad nivå icke var saldoneutral utan det sannolika är att de anslagsjusteringar som gjordes i huvudsak var korrekta. Vidare har många förändringar skett i myndigheternas anslagsbaser sedan budgetåret 1991/92, vilket gör att en justering av anslagen med anledning av reformen inte kan anses som me- ningsfull. <h5>5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande av externa medel</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens bedömning: En schablonmetod bör även fortsättnings- vis användas for att hantera den ingående mervärdesskatten vid erhål- lande av externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturinstitutioner. Exakt hur denna metod skall utformas och hur externa medel skall definieras bör utredas vidare. Skälen för regeringens bedömning: För närvarande inlevererar myn- digheter som erhåller externa medel inom universitets- och högskoleområ- det samt vissa kulturinstitutioner 8% av dessa till statsbudgeten. I gengäld får myndigheterna avräkna ingående mervärdesskatt oavsett finansierings- källa. I beslutet som grundläde principerna för hur den nya hanteringen av mervärdesskatt skulle ske hos myndigheterna föreslogs denna schablonme- tod, men samtidigt aviserades tankar kring en mer permanent lösning. Den gick ut på att inte medge avdragsrätt för mervärdesskatt för de varor som finansierats med externa medel. Detta skulle dock kräva bättre intemredo- visningssystem hos myndigheterna. Inom högskolevärlden är det mycket vanligt med samfinansierade pro- jekt, där medel kommer ifrån såväl anslag som externa icke-statliga medel. Att urskilja medlens ursprung vid avgörande av vilken finansieringskälla som använts vid inköp är knappast möjligt. Detta gäller oavsett om intern- redovisningssystemen blivit bättre. Vidare skulle man vid en särredovisning av finansieringskällor kunna få oönskade effekter såsom att den finansie- ringskälla som berättigar till avdrag av ingående mervärdesskatt, nämligen anslagsfinansiering, skulle finansiera inköp av mervärdesskattepliktiga varor i högre grad än den extemmedelsfinansierade. Av dessa skäl vill regeringen inte föreslå en särredovisning av medel i detta fall. Ett alternativ till särredovisning är att behålla något slags schablon. Om man antar att alla medel som högskolorna erhåller, oavsett finansieringskäl- la, används på likartat sätt, skulle en schablonmetod kunna vara att man från böijan inbetalar en i förväg bestämd procentsats av externa medel. I efterhand kan man justera detta belopp med det verkliga utfallet av de ex- terna medlens andel av de totala medlen i relation till total ingående mervär- desskatt. Förslagets praktiska innebörd bör dock utredas vidare. Bl.a. bör man se över den procentsats på 8% som för närvarande gäller, eftersom det 120 visat sig att man inte kan säga att denna verkar stämma särskilt väl för de enskilda myndigheterna. Vidare bör en mer enhetlig definition av externa medel göras för att få ett mer korrekt resultat vid tillämpningen av en schablonmetod. <h4>5.3 Statlig garantigivning</h4> <h5>5.3.1. Redovisning av verksamheten med statliga garantier</h5> Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en redovisning av verksamheten statliga kreditgarantier inklusive grundfondsförbindelser. Uppgifterna byg- ger på myndigheternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantire- dovisning (System KG) samt myndigheternas och departementens årsredo- visningar. Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1995. De redovisade uppgifterna för verksamheten avser budgetåret 1994/95. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1995. I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgarantier och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna är till skillnad från grundfondsförbindelsema kopplade till en viss kredit. En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett be- stämt belopp för att undvika likvidation eller se till att garantimottagarens kapital hålls intakt. <h5>Syftet med kreditgarantier</h5> Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att stödja verksamheter av samhällsintresse. Kreditgarantier har använts för att stödja t ex jordbruk, varvsindustri, energiförsörjning, export och bostads- byggande. Under senare år har kreditgarantier använts i samband med bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen. <h5>Gällande garantiramar</h5> Av riksdag och regering tilldelade, gällande, garantiramar per den 1 juli 1995, uppgår till 254,7 miljarder kronor, vilket utgör en minskning jämfört med föregående år med 24,7 miljarder kronor. Riksgäldskontorets (RGK) garantiram har i redovisningen minskats med 27,7 miljarder kronor på grund av att ramar som saknar utfärdade garantier inte har tagits med. And- ra ändringar är en ökning av Exportkreditnämndens (EKN) garantiram med 1 miljard kronor och under året har Vägverket och Banverket utvidgat den garanti som ställs ut för Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB:s lån i Riksgäldskontoret. För de myndigheter och departement som inte har en fastställd garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garantiram. Prop. 1996/97:1 121 Detta gäller Statens bostadskreditnämnd (BKN) och Bankstödsnämnden Prop. 1996/97:1 (BSN). <h5>Gjorda garantiutfästelser</h5> Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1995 uppgår till 219,8 miljarder kronor vilket innebär en ökning med 11,1 miljarder kronor jämfört med föregående år. Denna nettoökning beror på att Riksgäldskontoret har ökat med 9,7, Statens bostadskreditnämnd med 3,7 och Exportkreditnämnden med 1,5 miljarder kronor. Bankstödsnämnden har minskat sina utfästelser med 3,2 miljarder kronor. Gjorda garantiutfästelser är summan av garante- rad kapitalskuld och gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta myndigheter är tiden mellan utfästelser och ianspråktagande kort vilket innebär att beloppen för utfästelser och kapitalskuld är lika stora. Export- kreditnämnden har dock ett arbetssätt som innebär att den alltid har en stor mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1995 uppgick dessa utfästelser till 47,8 miljarder kronor. <h5>Garanterad kapitalskuld</h5> Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1995 var 171,9 miljarder kronor vilket är 10,7 miljarder mer än året innan. Ökningen beror på lika stora förändringar som redovisats vad gäller utfästelser per myndighet. De som garanterat de största kapitalskulderna är Riksgäldskontoret 75,6, Ex- portkreditnämnden 41,2, Bankstödsnämnden 17,1, Statens bostadskredit- nämnd 23,6, Finansdepartementet 12,3 och Statens jordbruksverk (SJV) 1,7 miljarder kronor. Dessa står för drygt 99,7 procent av den totalt garanterade kapitalskulden. <h5>Antalet garantier</h5> Det fanns cirka 43 000 garantier per den 30 juni 1995 och medelvärdet för kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Den minsta enskil- da garantin är på 500 kronor och den största uppgår till 27 miljarder kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är Statens bostad- skreditnämnd 22 000, Statens jordbruksverk 9 700 och Exportkreditnämn- den 10 000 garantier. Dessa tre myndigheter står för 97 procent av det tota- la antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter och departement har tillsam- mans drygt 1 000 garantier. <h5>Utvecklingen under de senaste tio åren</h5> Trenden för total garantiram, utfästelser och kapitalskuld var fram till och med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visar en 122 stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och omläggningen av bostadsstödet (Bankstödsnämnden +29,8 och Statens bostadskreditnämnd +11,8 miljarder kronor). <h5>Utgifter till följd av infriade garantier</h5> Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1994/95 - (1993/94) uppgår till 1 489,9 (21 682,9) miljoner kronor, knappt 1 procent av total kapitalskuld. Den största andelen infriade garantier redovisas av Exportkreditnämnden med 978 (1240) och Statens bostadskreditnämnd med 472,8 (126,7) miljoner kronor. <h5>Inkomster från lämnade garantier</h5> Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1994/95 uppgick till 1 157 miljoner kronor jämfört med 1 007 miljoner kronor föregående budgetår. Inkomsterna genereras främst av Exportkreditnämnden (709), Riksgäld- skontoret (244) Statens bostadskreditnämnd (117) och Bankstödsnämnden (67). Garantiavgifterna uppgår till knappt 0,7 procent av total kapitalskuld. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier under budgetå- ret 1994/95 uppgick till 807 miljoner kronor jämfört med 1 526 miljoner kronor föregående budgetår. Dessa inkomster härrör främst från export- kreditgarantierna (788). Inkomsterna till följd av återbetalning uppgick till 0,5 procent av total kapitalskuld. <h5>Det ekonomiska utfallet av verksamheten</h5> Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidiga- re infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på 475 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Föregående budgetår visade ett stort nettounderskott på 19 150 miljoner kronor. Exklusive Bankstödsnämnden blev utfallet ett överskott på 386 miljoner kronor. <h5>Utvecklingen de senaste tio åren</h5> Under de senaste tio åren har garantier infriats för totalt 58,1 miljarder kro- nor. Inkomsterna i form av avgifter och återbetalningar är för samma period 6,3 respektive 7,5 miljarder kronor. Prop. 1996/97:1 123 <h5>Sammanställning av statliga garantier</h5> Prop. 1996/97:1 Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapital- skuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1995 samt inkomster och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1994/95. Tabell 5.1 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Garantier utfärdade av Miljoner kronor</td><td rowspan="2"> Gällande garantiram 1 juli 1995</td><td rowspan="2"> Garanti- utfästelser 30 juni 1995</td><td rowspan="2"> Garanterad kapitalskuld 30 juli 1995</td><td colspan="3"></td></tr> <tr><td> Utgifter till följd av infri- ade garantier</td><td> Inkomster från garanti- avgifter</td><td> Inkomster till följd av åter- betalningar av tidigare infriade garantier</td></tr> <tr><td> Riksgäldskontoret</td><td> 121 254,0</td><td> 75 588,1</td><td> 75 588,1</td><td> 0,0</td><td> 244,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Statens bostadskreditnämnd</td><td> 23 574,1</td><td> 23 574,1</td><td> 23 574,1</td><td> 472,8</td><td> 117,0</td><td> 15,5</td></tr> <tr><td> Bankstödsnämnden</td><td> 17 100,0</td><td> 17 100,0</td><td> 17 100,0</td><td> 0,0</td><td> 67,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 12 279,0</td><td> 12 279,0</td><td> 12 279,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Statens jordbruksverk</td><td> 3 690,0</td><td> 1 696,0</td><td> 1 696,0</td><td> 23,9</td><td> 17,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 177 897,1</td><td> 130 237,2</td><td> 130 237,2</td><td> 496,7</td><td> 445,2</td><td> 15,5</td></tr> <tr><td> Övriga</td><td> 2 800,1</td><td> 543,8</td><td> 543,8</td><td> 14,8</td><td> 3,2</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 180 697,2</td><td> 130 781,0</td><td> 130 781,0</td><td> 511,5</td><td> 448,4</td><td> 19,1</td></tr> <tr><td> Exportkreditnämnden</td><td> 74 000,0</td><td> 88 997,0</td><td> 41 173,0</td><td> 978,5</td><td> 708,9</td><td> 788,1</td></tr> <tr><td> Totalsumma</td><td> 254 6974</td><td> 219 788,0</td><td> 171 954,0</td><td> 1 490,0</td><td> 1 1574</td><td> 8074</td></tr> </table> <h5>5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten</h5> Riksdagens beslut om ett tak för den offentliga sektorns utgifter har ökat kraven på utgiftskontroll på alla områden. Detta gäller även den statliga garanti- och långivningen. Den statliga kredit- och garantiverksamheten har, med vissa undantag som exempelvis Exportkreditnämnden, haft en klart administrativ prägel, men på senare år har allt högre krav på ekonomi ställts. Regeringen har i sitt förslag till lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) fastställt att för statliga garantier skall en avgift tas ut och att denna avgift skall motsvara den ekonomiska risk och övriga kostnader som garantin innebär för staten, om inte riksdagen för ett visst fall beslutar an- nat. Även tidigare riksdagsbeslut har haft liknande innebörd (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Detta har sedan en läng- re tid gällt den garantiverksamhet som hanteras av Exportkreditnämnden. Regeringen gav i december 1995 Riksgäldskontoret och Riksrevisions- verket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låne- verksamhet i syfte att uppnå en bättre genomlysning av verksamheten, bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt utveckla en ändamålsenlig 124 modell för budgetering, redovisning och finansiering av verksamheten. Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket inkom med en rapport i maj 1996. Rapporten har remitterats till berörda myndigheter. Remissvar har lämnats av Exportkreditnämnden, Statens bostadskreditnämnd, Glesbygds- verket, Banverket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, NUTEK, Presstöds- nämnden, SJ, Skogsstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna i Stock- holms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmars, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öreb- ro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens, Uppsala, Kronobergs, Västemorrlands och Norrbottens län. Prop. 1996/97:1 <h5>5.3.2.1 Den nya modellen</h5> Regeringens förslag: En ny modell för garantihanteringen i staten bör införas. Den föreslagna modellen innebär att risken i varje garantienga- gemang eller grupp av engagemang beräknas och att det därigenom sätts ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention. En sådan subvention skall belasta ett anslag. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:Remissinstansema är genomgående positiva till rapportens förslag att en ny modell för garantihanteringen i staten bör infö- ras. Glesbygdsverket menar att analys av om eventuella risker för försvårad kapitalförsörjning till företag i landsbygd och glesbygd saknas för den ändrade modellen för garantiverksamheten. Glesbygdsverkets mening är att en sådan analys bör ske innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Läns- styrelsen i Jämtlands län anser att Landsbygdsstödet skall vara undantaget från förslagen. Riskvärdering är där ointressant på grund av att den endast kan göras på geografiska grunder. Avgiften för Landsbygdsstöd bör vara högst på nuvarande nivå alternativt tas bort, enligt länsstyrelsen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker modellen med en genomgående individuell riskvärdering, och anför att detta kan överlåtas till beslutande myndigheter som vid mindre belopp kan använda schabloner och vid större belopp göra en individuell bedömning. Full kostnadstäckning för garantier innebär enligt Länsstyrelsen i Örebro län en verksamhet som har stora likheter med kommersiell försäkringsverk- samhet. Det kan då ifrågasättas om det inte vore rimligare att låta den fria marknaden hantera verksamheten. Bakgrund till regeringens förslag: Statliga garantier har genom åren medfört betydande kostnader för staten. Riskbedömning och försöken att styra och förutse kostnaderna har varit otillräckliga. Utgifterna har fått be- lasta statsbudgeten efterhand på icke beloppssatta förslagsanslag. Värdering och prissättning av garantier är väsentlig av flera skäl. Det är direkt avgörande för statens intäkter och för att olika statliga åtaganden 125 skall kunna jämföras. Vidare kan icke korrekt prissatta garantier leda till att beteenden hos exempelvis långivare påverkas, medföra förmö genhetsom- fördelningar samt leda till att konkurrensen snedvrids om garantin lämnas till ett företag på en konkurrensutsatt marknad. I förslag tillbudgetlag fastslås att statliga garantier skall beläggas med en avgift som motsvarar den risk som garantin åsamkar staten. Riksdagen skall dock ha möjlighet att besluta annat i vissa fall. I de fall som riksdagen be- slutar att avgift för den statliga garantin inte skall utgå, uppkommer en statlig subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att stärka den ekonomiska kontrollen bör denna subvention belasta ett anslag. Statsbudgetens uppgift att styra resursutnyttjandet i staten vidmakthålls därmed. I regeringens förslag till lag om statsbudgeten föreslås vidare att statlig verksamhet där statens kostnader helt täcks med verksamhetens intäkter inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. Av detta följer att statens garantiverksamhet bör hanteras utanför statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. Att till största delen hantera garantiverksamheten vid sidan av stats- budgetens anslag och inkomsttitlar ger ett tydligt ansvar till berörda myn- digheter. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen underlättas. Införandet av utgiftstak och borttagande av förslagsanslag påverkar dess- utom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna infria sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti som med- för revideringar av anslag och därmed kräver riksdagens godkännande, kan innebära att staten inte kan uppfylla sina åtaganden på grund av den tid som behandling av regeringens förslag tar i riksdagen. Detta problem undanröjs om garantiverksamheten hanteras på föreslaget sätt. Regeringens förslag till lösning på detta problem under budgetåret 1997 är att riksdagen bemyndi- gar regeringen att under vissa omständigheter överskrida de anslag som finansierar statlig garantiverksamhet. De grundläggande principerna bakom denna modell tillämpas redan av Exportkreditnämnden, varvid förslagen inte innebär någon förändring av myndighetens verksamhet. Det som Glesbygdsverket anför om att det kan finnas en risk för att kapi- talförsörjningen försvåras till företagen i landsbygd och glesbygd om för- slaget genomförs, anser regeringen inte föreligga. Riksdagen kan, om syn- nerliga skäl finns, alltid besluta att garantiavgift skall utgå eller minskas. Med den föreslagna modellen kommer dock alltid kostnaden för ett sådant beslut att synliggöras. Regeringen föreslår också under utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling att systemet med kreditgarantier inom landsbygdsstödet skall avskaffas och ersättas med regionala utvecklings- lån. Prop. 1996/97:1 126 <h5>5,3.2.2 Garantireserv</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Avgifts- och anslagsmedel skall reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret, en reserv per resultatområde. Eventuella återvinningar tillförs garantireserven och reserven finansierar infrian- den, administration och andra utgifter. En obegränsad kredit bör kopp- las till kontot. Rapportens förslag: Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket fö- reslår i sin rapport att med hänvisning till kraven på styrning och kontroll föreslås att administrationskostnader budgeteras och finansieras över ett särskilt anslag (eller anslagspost) som disponeras av respektive resultatan- svarig myndighet samt att en reglering i efterhand görs mellan garantireser- ven och en inkomsttitel. Remissinstanserna: Exportkreditnämnden avvisar utredningens huvud- förslag att administrationskostnaderna skall budgeteras och finansieras över särskilt anslag. Någon risk för att verksamheten i annat fall skulle växa oproportionerligt finns inte enligt Exportkreditnämnden. Bostadskreditnämnden förordar att garantimyndigheten bemyndigas att av garantireserven använda ett visst belopp för administration. Bakgrunden till regeringens förslag: De riskrelaterade avgifter som inflyter till garantiverksamheten och de anslagsmedel (subventioner) som avräknas statsbudgetens anslag skall reserveras för att finansiera infrian- den, administration och andra utgifter. På sådant sätt kan modellen jämföras med en försäkringsverksamhet. Statens garantiverksamhet kommer dock troligen att uppvisa större slumpmässiga variationer avseende infrianden än motsvarande försäkringsverksamhet, eftersom statens portfölj med risker kan innehålla en hel del unika engagemang. Betydande periodvisa över- och underskott är att förvänta. Över en längre tidsperiod bör dock positiva och negativa årsresultat i garantiverksamheten jämna ut varandra. Avgifter, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall täcka samtliga förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet. Reserven skall även finansiera administrationskostnader. Regeringen anser med andra ord att administrationskostnader ej bör finansieras via särskilt anslag. Ju större resultatområdet är, desto större är möjligheten att utnyttja utjämningseffekter (pooling) mellan olika grupper av garantier. För att underlätta bl.a. resultatuppföljningen bör varje resultatområde tilldelas en egen reserv. Avgifts- och anslagsmedel bör lämpligast reserveras på ett eller flera räntebärande konton hos Riksgäldskontoret. På så vis påverkar inte de stat- liga subventioner som belastar anslag det statliga lånebehovet eller den offentliga sektorns sparande utan blir endast interna statliga transaktioner. I den mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en kredit på kontot utnyttjas. Denna bör inte begränsas av samma skäl som beskrevs 9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 ni ovan rörande statens skyldighet att alltid infria garantier. Ränta beräknas på kontot och därmed får verksamheten bära eventuella räntekostnader eller tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter. <h5>5.3.2.3 Ny organisation</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Garantiverksamheten i staten bör delas in i tre områden. Tre myndigheter, Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämn- den och Riksgäldskontoret, får resultatansvar för var sitt område. Riks- gäldskontoret får ansvar för den garantiverksamhet som för närvarande hanteras av övriga myndigheter. Riksdagen bör löpande i vår- och bud- getpropositionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och resultat. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: NUTEK anser att de myndigheter som har program för kreditgarantier även i fortsättningen bör ha befogenhet att besluta om garantier. NUTEK avstyrker förslaget med vad man kallar för ett centralise- rat beslutsfattande, som bedöms som svårhanterligt. Länsstyrelsen i Väst- manlands län föredrar en av de decentraliserade modellerna som beskrivs i rapporten i stället för att lägga över ansvaret på tre myndigheter. Länsstyrel- sen i Stockholms län menar att rapporten innehåller ett antal oklara punkter, bl.a. den praktiska konsekvensen för den sektoriella eller lokala myndighe- ten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill understryka vikten av att ansvarsför- delningen mellan Riksgäldskontoret och Länsstyrelserna blir tydlig. Läns- styrelsen i Gotlands län betonar vikten av ett lokalt inflytande över verk- samheten även fortsättningsvis, inte minst med tanke på att verksamheten har tydliga regionalpolitiska förtecken. Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att det för länsstyrelsens del vore olyckligt om arbetet med kreditgarantier enbart skulle innebära att länsstyrelsen initierar vissa ärenden och i övrigt utför vissa servicetjänster åt en central myndighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att handläggning, beslut och uppföljning sker på samma myndig- het. Länsstyrelsen i Kalmar län förutsätter att man även fortsättningsvis skall hantera garantier i oförändrad omfattning, men att Riksgäldskontoret bistår med erforderligt stöd. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att värdering- en av risker och prövning av garantiutfästelser även framdeles skall göras av länsstyrelsen när det gäller garantier inom ramen för olika stödprogram. Exportkreditoämnden framhåller att det vid bestämning av de resultat- krav som ska gälla för respektive myndighet är väsentligt att resultatkravet definieras så att det klart framgår om resultatkravet är kassamässigt eller riskmässigt. Exportkreditnämndens uppfattning är att resultatkravet bör anges med utgångspunkt från ett riskmässigt synsätt. Exportkreditnämnden anför att om dess rapporteringsplikt skall utökas med rapporter till Riksrevisionsverket, utgår man ifrån att dessa skall läm- 128 nas i första hand för att möjliggöra kompletta RRV-sammanställningar över den statliga garantigivningen. Exportkreditnämndens styrelse bör även fortsättningsvis ha forstahandsansvaret att löpande följa upp och kontrollera garantiverksamheten. Glesbygdsverket anför att det är angeläget att skapa klara regler för för- delningen av ansvaret för olika delar av hanteringen. Om man utgår från nuvarande ordning med Glesbygdsverkets uppdrag att täcka förluster i anledning av länsstyrelsernas garantiåtagande, bör ansvaret för att kontrol- lerarisk ligga hos de för garantiåtagandena beslutande länsstyrelserna. Med den föreslagna modellen att Riksgäldskontoret svarar för utbetalning skulle Glesbygdsverkets uppgift vara själva beslutet om infriandet samt rapporte- ring, enligt remissvaret. Presstödsnämnden anser att de presspolitiska bedömningarna i samband med beviljande av kreditgarantier även fortsättningsvis bör göras av Press- tödsnämnden. Bakgrunden till regeringens förslag: En myndighet som utfärdar ga- rantier kan sägas ha fyra huvuduppgifter: värdering och prissättning, avtal- skonstruktion och säkerhetsarrangemang, skadehantering och återvinning samt kontroll av statens portfölj och resultatuppföljning. I undersökningar har framkommit att hantering och verksamhetsorgani- sation kring statens garantier delvis är bristfällig. Bl.a. har flera myndighe- ter knapp eller ingen kunskap rörande riskvärdering och prissättning av garantier. Avseende ansvarsfördelning råder ibland oklarhet både vad gäller resul- tatansvar och vem som ansvarar för den ekonomiska redovisningen och rapporteringen. Regeringen vill därför föreslå en ny organisation för den statliga garantihanteringen. Syftet med den nya organisationen är att få ett tydligare resultatansvar och att få till stånd en kvalificerad värderingsfunk- tion i staten. Förslaget kan beskrivas med nedanstående bild. Prop. 1996/97:1 Uppgifter för stab huvudansvarig myndighet<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-19.png" style="width:264pt;height:149pt;"/> Uppgifter för lokala eller sektoriella myndigheter 129 En huvudmyndighet ges funktionsansvar för ovanstående områden inom sitt resultatområde, medan marknadskontakt, information och uppföljning sker decentraliserat hos myndigheter nära garantimottagama. På så vis kan stordriftsfordelar i exempelvis värderingsfunktionen och avtalskonstruktion tas tillvara, samtidigt som lokal kännedom fortfarande kommer organisatio- nen till gagn. Därför bör exempelvis individuella säkerhetsprövningar och marknadskontakt fortsättningsvis vara decentraliserade. I dag finns det tre myndigheter med en omfattande garantiverksamhet. Det är Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskonto- ret. Dessa myndigheter har stor kunskap om garantier inom sitt respektive område och en utvecklad organisation denna. Regeringen föreslår därför att dessa myndigheter får ett huvudansvar för den statliga garantiverksamheten på respektive område. Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden bör alltså ansvara, som idag, för garantierna inom bostadssektorn respektive inom exportfinansiering, och Riksgäldskontoret får ansvar för alla övriga områden. Den exakta organisationen avseende lokala och centrala enheter samt resurstilldelningen respektive resursomfördelning avseende garantiverk- samheten bör beredas vidare, och regeringen avser återkomma till riksda- gen i dessa frågor i samband med vårpropositionen 1997. Regeringen vill dock betona att med den föreslagna modellen bevaras den lokala kännedo- men om garantitagama, som flera av remissinstanserna har påpekat vara betydelsefull ur bl.a. regionalpolitisk hänsyn, samtidigt som stordriftsför- delar tas tillvara i tekniskt avancerade och specialistinriktade funktioner som riskvärdering och avtalskonstruktion. Den föreslagna modellen innebär att riksdagens prövning av garanti- verksamheten sker dels när subventionsanslagen prövas, dels när garantira- marna beslutas. Med anledning av de stora belopp som garantiverksamhe- ten omfattar är det av stor vikt att riksdagen informeras löpande om garanti- verksamhetens omfattning, resultat och risk. Regeringen föreslår därför att information skall lämnas i budgetpropositionen omfattande garantiramar, garantiutfästelser, garanterad kapitalskuld, antal garantier, utgifter och in- komster. Vidare skall information lämnas om verksamhetens intäkter och kostnader, garantireservens storlek och förändring samt förväntade kostna- der och riskbedömningar. I vårpropositionen bör lämnas information om förändringar avseende riskbedömningar och garantireservens storlek. Prop. 1996/97:1 130 <h5>5.3.2.4 Införande</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Den föreslagna modellen för hanteringen av statens garantier bör gälla för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997 och för redan utfärdade garantier fr.o.m. budgetåret 1998. Vid en övergång till den nya modellen bör garantiverksamheten delas upp i två resultatområden, nya och gamla garantier. Resultatområdet med nya garantier bör vara helt självbärande medan resultatområdet “gamla garantier” kan få kapitaltillskott från statsbudgeten om ett underskott uppkommit som bedöms vara permanent. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: I fråga om hanteringen av befintliga garantiåtagan- den skulle Bostadskreditnämnden föredra om det skapades flera garantire- server inom resultatområdet, om man ser Bostadskreditnämndens verksam- het som ett resultatområde. Bostadskreditnämnden pekar i detta samman- hang på de skillnader i risk som är förenade med garantier som är lämnade vid olika tidpunkter och enligt olika regelverk. Vägverket påpekar att redan lämnade garantier i vissa fall skett under förutsättningen att garantiavgifter inte skall tas ut. Presstödsnämnden anser inte att villkoren för garantier skall ändras under löpande avtalsperiod. Bakgrunden till regeringens förslag: Regeringens förslag till ny mo- dell och organisation för garantiverksamheten i staten innebär alltså att garantiverksamheten delas in i tre resultatområden för vilka Bostadskredit- nämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret är ansvariga. Risk- relaterade avgifter reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret. Reserven finansierar infrianden, administration och andra utgifter. Modellen bör kunna tillämpas för nya garantier redan fr.o.m. budgetåret 1997. Vad gäller den befintliga stocken av garantier bör ett införande av mo- dellen för dessa garantier avvakta till budgetåret 1998. Exportkreditnämn- den, som redan tillämpar modellens principer, bör driva verksamheten som tidigare. För att erhålla en tydlig resultatuppföljning av nya och gamla garantier bör dessa betraktas som två resultatområden. Till resultatområdet “Gamla garantier” förs alla redan utfärdade garantier. Invärderingen av den befint- liga stocken av garantier bör ske på sådant sätt att dessa värderas till noll. Med detta menas att de subventionsvärden som finns i den gamla stocken ej belastar budgeten och tillförs reserven i detta skede. Avgifter som betalats in efter införandet av den nya modellen tillfaller reserven. Vid eventuella infrianden täcks kapitalbehovet genom inbetalda avgifter och lån. Om det vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti står klart att för låg avgift tas ut, bör avgiften om möjligt höjas genom att avtal eller liknande ändras. Tillskott från anslag på statsbudgeten kan göras om resultatområdet “Gamla garantier” uppvisar ett underskott som bedöms vara permanent. Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som 131 ställts ut. Dit förs även så mycket som möjligt av den befintliga garanti- stocken efter hand baserat på en individuell genomgång av befintliga garan- tier. Vad avser utfärdade och redan infriade garantier som redovisas som fordringar på garantitagaren i den garantigivande myndighetens balansräk- ning, bör dessa garantier helt lämnas utanför den nya modellen. <h5>5.3.2.S Lån till näringslivet</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: En ny generell modell för redovisning och fi- nansiering av lån till näringslivet bör inte införas för närvarande. Istäl- let föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år efter införandet och att det senast i samband därmed också utreds hur en motsvarande modell skulle kunna införas för låneverksamheten. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Enligt Kammarkollegiet tycks utredningen bara ta sikte på lån till näringslivet, men kollegiet ifrågasätter om inte alla statliga lån borde hanteras efter samma modell, i likhet med vad som föreslås för garantierna. Bakgrunden till regeringens bedömning: Statens verksamhet med lån till näringslivet liknar mycket verksamheten kring garantierna. Risken i engagemangen är liknande, och därmed finns en värderings- och kontroll- problematik. Regeringen är av den uppfattningen att lån till näringslivet bör kunna hanteras enligt samma modell som garantierna. Lån till näringslivet uppgår dock till betydligt mindre belopp än garantierna, och risken att slå i utgiftstaket finns inte på samma sätt som för garantierna. Det är därför inte lika angeläget att införa en ny modell för lånen. Det kan också vara lämpligt att inte samtidigt förändra och omorganisera både garanti- och låneverk- samheten. Det kan därför finnas skäl att avvakta med ett generellt införan- de av modellen även för lånen. Den nya modellen för garantier bör följas upp två år efter införandet, och i samband med detta bör ställning tas till om motsvarande modell skall införas för länen. <h5>5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter</h5> I vårpropositionen aviserade regeringen att man i budgetpropositionen skulle återkomma med förslag avseende höjningar av garantiavgifter som beräknades öka statens inkomster med 150 miljoner kronor fr.o.m. budge- tåret 1997. Syftet var dels att få en bättre överensstämmelse mellan risk och uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet. Regeringen har nu klarlagt vilka höjningar av garantiavgifter som nu är möjliga och lämpliga att genomföra. Ingen av dessa ändringar av garantiav- 132 gifter kräver något beslut av riksdagen. I vissa av fallen krävs regerings- beslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en inkomstförstärkning på totalt 200 miljoner kronor. 5.4 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvalt- ningsändamål i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 14 700 miljoner kronor. Vidare får regeringen för budgetåret 1997 be- sluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 miljoner kronor. Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsän- damål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.l, bet. 1992/93 :FiU20, rskr. 1992/93:189). I regeringens förslag till budgetlag (prop. 1995/96:220) fastställs att inom låneramar som riksdagen fastställer årligen får regeringen besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används i statens verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Vidare fastslås att inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riks- gäldskontoret. <h5>Lånebemyndigandet för budgetåret 1997</h5> I följande tabell redovisas för vaije utgiftsområde dels utfallet avseende upptagna lån som finansierar anläggningstillgångar för förvaltningsändamål den 30 juni 1996, dels låneramar som regeringen tilldelat myndigheterna för innevarande budgetår med hänsyn taget till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 31 augusti 1996, samt beräknat sammanlagt behov av låneramar förbudgetåret 1997. I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i enlighet med regeringens förslag till budgetlag, avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret. 133 Prop. 1996/97:1 Tabell 5.2 Lånebemyndigandet för budgetåret 1997 Tusentals kronor <table border="1"> <tr><td> Utgiftsområde</td><td> Upptagna lån 1996-06-30</td><td> Tilldelade låne- ramar 1995/96</td><td> Låneramar 1997</td></tr> <tr><td> UO1 Rikets styrelse</td><td> 100 876</td><td> 184 905</td><td> 175 620</td></tr> <tr><td> UO2 Samhällsekonomi och</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> finansförvaltning</td><td> 85 199</td><td> 131 890</td><td> 127 200</td></tr> <tr><td> UO3 Skatteförvaltning och uppbörd</td><td> 557 079</td><td> 865 000</td><td> 865 000</td></tr> <tr><td> UO4 Rättsväsende</td><td> 1 708 785</td><td> 2 621 340</td><td> 2 638 800</td></tr> <tr><td> UO5 Utrikesförvaltning och intern</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> samverkan</td><td> 114 890</td><td> 213 000</td><td> 261 800</td></tr> <tr><td> UO6 Totalförsvar</td><td> 1 152 149</td><td> 1 589 691</td><td> 2 217 935</td></tr> <tr><td> UO7 Internationellt bistånd</td><td> 39 897</td><td> 44 750</td><td> 45 550</td></tr> <tr><td> UO8 Invandrare och flyktningar</td><td> 32 936</td><td> 50 800</td><td> 37 500</td></tr> <tr><td> UO9 Hälsovård, sjukvård och</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> social omsorg</td><td> 99 877</td><td> 210 500</td><td> 190 420</td></tr> <tr><td> UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och handikapp</td><td> 543 994</td><td> 852 000</td><td> 1 086 000</td></tr> <tr><td> UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 434 927</td><td> 559 150</td><td> 706 200</td></tr> <tr><td> UO16 Utbildning och universitets-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> forskning</td><td> 2 085 996</td><td> 3 378 711</td><td> 3 876 503</td></tr> <tr><td> UO17 Kultur, medier, trossamfund</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och fritid</td><td> 102 448</td><td> 178 129</td><td> 315 677</td></tr> <tr><td> UO18 Samhällsplanering, bostads-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> försörjning och byggande</td><td> 264 947</td><td> 374 150</td><td> 369 650</td></tr> <tr><td colspan="2"> UO19 Regional utjämning och utveckling 1 329</td><td> 1 400</td><td> 2 200</td></tr> <tr><td> UO20 Allmän miljö- och naturvård</td><td> 34 268</td><td> 63 450</td><td> 51 150</td></tr> <tr><td> UO22 Kommunikationer</td><td> 98711</td><td> 175 595</td><td> 181 354</td></tr> <tr><td> UO23 Jord- och skogsbruk, fiske</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> med anslutande näringar</td><td> 464 796</td><td> 741 600</td><td> 660 000</td></tr> <tr><td> UO24 Näringsliv</td><td> 73 505</td><td> 139 970</td><td> 199 390</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition</td><td></td><td> 30 969</td><td> 692 051</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 7 996 609</td><td> 12 400 000</td><td> 14 700 000</td></tr> </table> Upptagna lån t.o.m. den sista juni 1996 understiger väsentligt den totalt tilldelade låneramen. Detta kan ha sin förklaring bl.a i att myndigheterna i många fall endast tar upp lån två gånger per år och då vid halv- och helårs- skiften. Upptagna lån väntas därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar av låneramar mellan budgetåren 1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på U06 Totalförsvar och UOIO Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Den ökade låneramen på UOIO skall bl.a. finansiera ett nytt datasystem för det nya pensionssystemet. Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till 14,7 miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 134 5% av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och Prop. 1996/97:1 höjda ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta kan därmed öka med 6,7 miljarder kronor. <h5>Bemyndigande för total kreditram år 1997</h5> Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och pla- cering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna placerar tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret 1997. Tabell 5.3 Kreditbemyndigandet för budgetåret 1997 Tusentals kronor <table border="1"> <tr><td> Utgiftsområde</td><td> Kreditbelopp 1997</td></tr> <tr><td> UO1 Rikets styrelse</td><td> 158 166</td></tr> <tr><td> UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning</td><td> 133 666</td></tr> <tr><td> UO3 Skatteförvaltning och uppbörd</td><td> 571 471</td></tr> <tr><td> UO4 Rättsväsende</td><td> 138 233</td></tr> <tr><td> UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan</td><td> 168 124</td></tr> <tr><td> UO6 Totalförsvar</td><td> 5 071 073</td></tr> <tr><td> UO7 Internationellt bistånd</td><td> 41231</td></tr> <tr><td> UO8 Invandrare och flyktningar</td><td> 57 807</td></tr> <tr><td> UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg</td><td> 210 180</td></tr> <tr><td> UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp</td><td> 564 121</td></tr> <tr><td> UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 469 764</td></tr> <tr><td> UO16 Utbildning och universitetsforskning</td><td> 1 606 995</td></tr> <tr><td> UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid</td><td> 117 739</td></tr> <tr><td> UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande</td><td> 236 240</td></tr> <tr><td> UO19 Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 943</td></tr> <tr><td> UO20 Allmän miljö- och naturvård</td><td> 75 206</td></tr> <tr><td> UO21 Energi</td><td> 6 737</td></tr> <tr><td> UO22 Kommunikationer</td><td> 2 188 962</td></tr> <tr><td> UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar</td><td> 395 604</td></tr> <tr><td> UO24 Näringsliv</td><td> 106 902</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition</td><td> 677 837</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 13 000 000</td></tr> </table> Detta är krediter som är kopplade till myndigheternas räntekonto och i de flesta fall förvaltningskostnader. Utöver dessa räntekontokrediter finns 135 andra krediter kopplade till visst ändamål. Dessa krediter redogörs för un- der respektive utgiftsområdesavsnitt. Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade kreditbeloppet för myndigetema till 13,0 miljarder kronor. Av beloppet beräknas ca 0,7 mil- jarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 5% av det sammanlagda beloppet. <h4>5.5 Staten i omvandling</h4> Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och över- siktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen skall få en betydligt bättre och mer allsidig information än idag om de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu överlämnat sin första rapport till regeringen. Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens betydelse när det gäller sysselsättning, konsumtion av statliga tjänster och produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda förvaltningspolitiken i form av organisations-och strukturförändringar i staten. Slutligen tas de förändringar upp som IT-utvecklingen har medfört för statsförvaltningen. <h5>Sysselsättningen i staten</h5> Från 1960 till 1980- talets mitt skedde hela sysselsättningsökningen i Sveri- ge i den offentliga sektom. Det var framför allt kommuner och landsting som byggdes ut, men också i staten ökade sysselsättningen fram till 1980- talets början. Sedan 1980 har antalet anställda i staten minskat. Om man korrigerar för effekterna av sådana organisatoriska förändringar som byte av huvudmannaskap, nybildningar och nedläggningar minskade sysselsätt- ningen med 10 procent under 1980-talet. Under perioden 1990-1995 acce- lererade nedgången i antalet anställda och uppgick även under denna period till 10 procent. 1995 sysselsatte staten (exkl.affärsverken) knappt 200 000 personer. Det är 5 procent av sysselsättningen i Sverige. När affärsverken och socialförsäkringssektorn räknas in i den statliga sfären uppgår antalet till 242 000 eller 6 procent av sysselsättningen. Om effekterna av de orga- nistoriska förändringarna som har skett under 1990-talet beaktas, har antalet anställda minskat från ca 410 000 till ca 242 000. Av minskningen hänför sig knappt 100 000 till bolagiseringama av affärsverk. Genom denna om- fattande bolagisering av affärsverk som har skett sedan 1990 finns det nu bara fyra kvar. Det är Luftfartsverket, Sjöfartsverket, SJ och Svenska Kraftnät. De hade tillsammans drygt 20 000 anställda 1995 och svarade för 0,5 procent av sysselsättningen i Sverige. Not Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner i ovanstående stycke. Prop. 1996/97:1 136 Diagram 5.1 Sysselsättningen i den offentliga och privata sektorn år 1995. Prop. 1996/97:1 Sysselsättningen: 4,0 miljoner personer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-20.png" style="width:231pt;height:112pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-21.png" style="width:168pt;height:56pt;"/> Källa. SCB:s nationalräkenskaper och centrala företagsregistret. Många uppsägningar Om affärsverken undantas blir antalet uppsägningar drygt 27 000. De fles- ta uppsägningarna gjordes dels inom försvaret, dels inom området närings- liv i samband med AMU-Gruppens bolagisering och Vägverkets neddrag- ning. Nästan lika många uppsägningar rörde de allmänna tjänsterna vid framfor allt Invandrarverket, länsstyrelserna, Tullverket och skattemyndig- heterna. Nedgången motverkades dock av lågkonjunkturen. Den höga ar- betslösheten medförde satsningar på den högre utbildningen och arbets- marknadsåtgärder. Antalet anställda vid universitet och högskolor steg liksom vid arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder och arbetsförmed- lingar. I böijan av 1990-talet berodde uppsägningarna ofta på nedläggningar av myndigheter. Orsakerna till uppsägningar de senaste tre åren har mera säl- lan varit totala nedläggningar utan de berodde på besparingar och omstruk- tureringar i befintliga verksamheter. Personalen i staten I genomsnitt är något över 40 procent av de statligt anställda kvinnor. På grund av statens mycket heterogena karaktär varierar denna andel mycket kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen inom skatteförvaltningen med 70 procent. Även inom områden som exekutions- och rättsväsende är kvinnornas andel hög. Männen finns fram- för allt inom kommunikations-, försvars- och polisområdet. Inom de två förstnämnda svarar de för omkring 80 procent av sysselsättningen medan andelen inom polisen är 65 procent. Neddragningarna inom framför allt länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet har medfört att andelen kvinnor har sjunkit inom dessa områden. Inom kronofogdemyn- digheterna och kommunikationsområdet har kvinnorna däremot blivit fler 137 relativt sett. Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor an- ställda i staten är lika stor idag som 1990. En tredjedel av kvinnorna i staten arbetar deltid. Att arbeta deltid är van- ligast inom utbildningsväsendet, där omkring hälften av kvinnorna inte har full arbetstid. Sedan 1990 har deltidsarbete minskat i betydelse inom så gott som samtliga verksamhetsområden. Andrad åldersstruktur Åldersstrukturen i staten har liksom på arbetsmarknaden i övrigt förändrats kraftigt under den förhållandevis korta perioden 1990-1995. Det är framför allt ungdomar som blivit arbetslösa eller inte ens kommit in på arbetsmark- naden. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid stigit. De anställda inom staten har sedan länge haft den högsta medelåldern jämfört med arbetsmarknaden i övrigt. Inom staten ökade medelåldern från 42,5 till 43 år. Motsvarande tal för näringslivet var en uppgång med hela ett och ett halvt år, från 38,5 till 40 år 1995. I staten liksom på övriga arbetsmarknaden minskade antalet ungdomar 1990-1995. Andelen statsanställda under 25 år sjönk från 7 till 4 procent under femårsperioden. Staten och landstingen har lägst andel unga bland sina anställda. Även de äldsta på arbetsmarknaden har minskat i antal. Andelen statsan- ställda mellan 60 och 64 år minskade med 1 procentenhet till 6 procent 1995. Även detta mönster finns i övriga sektorer på arbetsmarknaden. De allra yngsta och personer över 55 år är överrepresenterade bland de uppsagda inom statsförvaltningen. Utbildningsnivån högst i staten Den vanligaste grundutbildningen bland sysselsatta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är akademikergruppen störst. Andelen forskarut- bildade är också betydligt högre än för arbetsmarknaden i övrigt. Det statli- ga utbildningsväsendet sysselsätter totalt 20 procent av de statsanställda, varav ca en fjärdedel har forskarutbildning. Besparingarna har inte minskat personalutbildningens omfattning Besparingarna inom staten har inte haft några negativa konsekvenser när det gäller personalutbildningens omfattning. Den låg åren 1994 och 1995 på en högre nivå än under slutet av 1980-talet. Detta mönster går igen inom samtliga sektorer på arbetsmarknaden. Genomgående har andelen som deltagit i personalutbildning varit betyd- ligt högre inom staten och övriga delar av den offentliga sektorn än inom näringslivet. Första halvåret 1995 hade närmare 60 procent av de anställda inom den offentliga sektorn deltagit i någon form av personalutbildning. Prop. 1996/97:1 138 Inom näringslivet var motsvarande andel 34 procent. I staten var antalet utbildningsdagar per deltagare i genomsnitt 10 dagar eller 6 procent av arbetstiden. För landstingssektorn redovisades ett högre värde, närmare 12 dagar per deltagare, medan övriga sektorer hade betydligt mindre tal. Ge- nomsnittet för arbetsmarknaden var knappt 7 dagar per deltagare, vilket motsvarade 3 procent av arbetstiden. <h5>Konsumtion av statliga tjänster</h5> Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga ut- veckling som sysselsättningen. Efter en tillbakagång under 1980-talets första hälft böljade konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet. Först berodde ökningen av konsumtionen av statliga tjänster huvudsakligen på en uppgång i utgifterna för försvaret, som en följd av 1987 års försvars- beslut. Bidragande till den ökande konsumtionen av statliga tjänster var också den successivt ökande flyktingströmmen, som höjde konsumtionen av Invandrarverkets tjänster. Efter 1990, då arbetslösheten böljade stiga, ökade dessutom satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster ökade kraftigt. Under 1994 gick konsumtionen av statliga tjänster ned något, trots fort- satt arbetslöshet och därmed stora utgifter för arbetsmarknadsåtgärder och utbildning. En förklaring är att AMU ombildades till bolag under 1993, varför hela kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inte längre betraktas som konsumtion av statliga tjänster. Även bolagiseringen av Byggnadssty- relsen minskade konsumtionen medan bildandet av Statens institutionssty- relse ökade den. År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster kraftigt, med 4,5 procent, huvudsakligen beroende på en nedgång i försvarets inköp av var- aktiga varor. Genom att sådana investeringar inte bedöms ha någon civil användning påverkar de värdet av konsumtionen. Korrigerat för dessa in- köp stannade nedgången vid omkring en halv procent. Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under första halvåret 1996. Den sjönk med närmare 4 procent och preliminära uppgifter pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga myndigheterna. Den minskande invandringen bör ha bidragit till att hålla konsumtionsutgifterna nere. <h5>Statsförvaltningens produktivitetsutveckling</h5> Sedan 1980-talet har ett antal produktivitetsstudier genomförts som avser statsförvaltningen eller delar av den och som täcker in tiden från och med 1960. Den största svårigheten vid produktivitetsstudier är att väga in kvaliteten på de producerade tjänsterna. I stället får beräkningarna oftast kompletteras med kommentarer kring separata mått på kvaliteten, i den mån sådana finns. Exempel på vanliga kvalitetsmått är handläggningstider och överklagandefrekvens. Prop. 1996/97:1 139 Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen exklusive försvaret var sjunkande under 1960-talet fram till 1970-talets mitt. Det var framför allt skatteförvaltningen, polisväsendet, utbildningsväsendet och socialförsäk- ringssektorn som bidrog till de negativa förändringarna. Därefter vände utvecklingen och produktiviteten ökade under perioden fram till 1980 för så gott som samtliga statliga verksamhetsområden, med undantag främst för socialförsäkringsområdet, där produktiviteten var ungefär oförändrad. Produktiviteten fortsatte att stiga även under 1980-talets första hälft, om än i betydligt lägre takt. Under denna period var det främst den högre ut- bildningen och näringslivstjänstema som inverkade positivt på utveckling- en, medan polisväsendet och rättskipningen motverkade den. Under 1980- talets andra hälft var produktiviteten i stort sett oförändrad för staten som helhet. Det berodde på att en svagt stigande produktivitet inom många stat- liga verksamhetsområden uppvägdes av en negativ utveckling inom po- lisen. Inom försvaret var det en annan utveckling. Under 1970-talet minskade produktiviteten svagt, under 1980-talet starkt. För de områden inom vilka produktivitetsberäkningar gjorts under 1990- talets böljan kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling. Arbetsförmedlingarna och Invandrarverket, som under perioden haft en mycket stark ökning av efterfrågan på sina tjänster, kunde på grund av detta redovisa höga positiva tal. I vilken grad ökningen i antalet arbetssökande i spåren av lågkonjunkturen respektive antalet asylsökande beroende på oroligheter i omvärlden inneburit försämrad kvalitet i tjänsterna har inte kunnat vägas in i produktivitetsmåtten. De beräkningar som har gjorts baserade på statliga myndigheters årsre- dovisningar för perioden 1992-1995 pekar på en fortsatt positiv produktivi- tetsutveckling i de flesta studerade myndigheterna. Materialet är dock för Htet för att några slutsatser skall kunna dras om förändringen av produktivi- teten för hela statsförvaltningen. Produktiviteten varierar erfarenhetsmässigt starkt mellan olika år och mellan olika myndigheter. Därför kan inte några långtgående slutsatser dras grundade på enskildheter. Det kan dock finnas ett samband mellan produk- tivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta besparingskrav har sammantaget medfört produktivitetsförbättringar för den civila statsför- valtningen. För perioden från och med 1993 finns det inga heltäckande beräkningar av produktiviteten i staten. Faktorer som sysselsättningsnedgång, att utgif- terna för konsumtion av statliga tjänster gått ned under senare tid samt att lönernas andel av produktionen långsiktigt har minskat, pekar dock på att produktiviteten i statsförvaltningen har fortsatt att stiga. <h5>Organisations- och strukturförändringar</h5> Förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade förutsättningar för de stora förändringar av statsförvaltningen som hittills skett under 1990-talet. Det var framför allt utvecklingen av mål- och resultatstyrningen och affärsverkens Prop. 1996/97:1 140 successivt ökade ekonomiska självständighet som lade grunden till förändringarna. En starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan accelererade var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets första tre är. En samlad iakttagelse av organisations- och strukturföränd- ringarna under 1990-talet är att de ofta har grundats på överväganden av principiell och generell karaktär, medan tidigare beslut i allmänhet varit mer ad hoc-inriktade. De principiella argumenten har använts framför allt för att avgränsa mot affärsverksamheten och stärka rättssäkerheten. Nyckelord i förändringsarbetet under 1990-talet har varit renodling, resultatstyrning, decentralisering och effektivisering. Förändringsmönster Förändringsmönstret inom statsförvaltningen visar tre huvudlinjer hittills under 1990-talet. En huvudlinje är affärsverksamhetens bolagisering. Den resulterade i att fem av de tidigare åtta affärsverken bolagiserades under loppet av fyra år och närmare 100 000 anställda berördes. Även statlig verksamhet utanför affarsverkssfaren har ändrat verksamhetsform från myndighet till aktiebolag i större omfattning än tidigare. En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för förvaltning och rättskipning från varandra. Denna form av renodling har genomförts i större omfattning först på 1990-talet i och med utbyggnaden av förvaltningsdomstolarnas uppgifter. Det grundläggande motivet för att skilja förvaltning från rättsskipning är att stärka individens rättsskydd. Den tredje huvudlinjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet som definieras genom de avgränsningar som gjorts mot affärsverksamhet och rättskipning. Den statliga verksamheten i denna del skall inriktas på frågor som rör kollektiva tjänster och myndighetsutövning och att myndig- hetsformen bör tillämpas. Decentralisering och centralisering Decentraliseringstendenserna i staten hittills under 1990-talet har varit särskilt påtagliga inom skolan och den högre utbildningen. Inom skolan har ansvaret successivt gått över till kommunerna. Förändringarna inom den centrala högskoleadministrationen har karakteriserats av uppsplittringen på flera organ och av en stor omsättning på myndigheter som bildats och lagts ned. Decentraliseringen innebar att universiteten och högskolorna också fick större frihet att styra sin verksam- het. Budgetåret 1993/94 lades systemet för resurstilldelning om så att den bestäms av de faktiska prestationerna, s.k. studentpeng beroende på antalet studerande och avklarade studiepoäng. Strukturförändringarna inom kärnverksamheten under 1990-talet har också haft inslag av centralisering och koncentration. Ett exempel som berört många statsanställda är försvarets omorganisation och bildandet av myndigheten Försvarsmakten år 1994. Ett hundratal tidigare myndigheter Prop. 1996/97:1 141 ingår nu som enheter i den nya myndigheten, som med 30 000 anställda är Sveriges största. Ett annat exempel på centralisering är återföringen av huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor och annan tvångsvård från kommunerna till staten år 1994, då Statens institutionsstyrelse bildades. Centralisering och koncentration kännetecknar också rättsmedicinen, fordonsskatten, bilregistret och handels- och föreningsregistret. I flera fall har också den regionala organisationen koncentrerats. Skatteförvaltningen, Vägverket och lantmäteriorganisationen är exempel på detta. 70 procent av de statsanställda är berörda av förändringarna Perioden hittills under 1990-talet har alltså präglats av stora omstrukturering- ar. Hela 70 procent av de statsanställda arbetar i myndigheter som har berörts av att arbetsuppgifter har kommit till eller försvunnit. Omsättningen på myndigheter har också varit stor. Under perioden från 1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 140 myndigheter avvecklats. Åtgärder av denna typ är de vanligaste som ett led i strukturom- vandlingen, näst efter omfördelning av arbetsuppgifter eller av andra orsaker förändrad inriktning av myndigheternas verksamhet. Totalt omfattades 30 procent av de statsanställda av nedläggningar. Knappt 10 procent av dessa var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar att också verksamheten lades ned och statens åtagande upphörde. Dessa avvecklingar berörde endast 300 anställda, varav hälften fanns i Statens institut för personalutveckling och 60 i Försvarets rationaliseringsinstitut samt 25 i Länsstyrelsernas organisations- nämnd. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en annan ny eller befintlig verksamhet eller att den bolagiseras. En övervägande del av nedläggningarna förde med sig att nya myndighe- ter bildades. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 90 nya myndigheter bildats. De svarade för drygt en fjärdedel av det totala antalet anställda i staten. Drygt hälften avsåg omorganisationen av försvaret 1994, då nya myndigheter bildades. En nyinrättad myndighet tar nästan alltid över uppgifter från en eller flera myndigheter, som samtidigt avvecklas eller består med kvarvarande uppgifter. Det finns dock några få undantag, bl.a. Alkoholsortimentnämnden. <h5>Staten och informationstekniken</h5> Takten i teknikutvecklingen och förändringsarbetet framstår nu som snabbare än tidigare samtidigt som kraven att samordna information och funktioner successivt har ökat. Informationsteknik är inte längre enbart ett verktyg för att snabba upp befintliga rutiner och ärendehandläggning på myndigheter. Myndigheters datornätverk och arbetsrutiner integreras gradvis inom myndigheter och vidare över myndighets- och sektorsgränser. En tydlig trend är att nya serviceformer växer fram som underlättar för företag och medborgare i deras myndighetskontakter. Flera myndigheter visar på nya sätt att använda telefon och fax och många använder Internet Prop. 1996/97:1 142 och s.k. World Wide Web-teknik för att sprida och hämta information. Sammantaget kan utvecklingen beskrivas som att statsförvaltningen är på väg mot en “elektronisk förvaltning”. Det innebär att handläggnings- och planeringsarbete i ökad utsträckning sker med elektroniska arbetsinstrument. Utvecklingen är dock ännu i ett inledande skede. <h5>Regeringens bedömning</h5> Regeringen gör följande bedömningar med anledning av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen. Regeringen kan konstatera att trots de mycket stora förändringarna inom statsförvaltningen under 1990-talet så uppskattar Trygghetsstiftelsen andelen arbetslösa bara till runt 2 procent bland dem som omfattas av det statliga trygghetsavtalet. Det visar enligt regeringens uppfattning att de statsanställda har ett mycket bra trygghetsavtal som är ett effektivt instrument för att hantera övertaligheten hos staten. De statliga arbetsgivarna har också känt ett stort ansvar och i allmänhet skött personalfrågorna på ett bra sätt i samband med omstruktureringarna. Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 200 000 personer (årsarbetare). Det omstruktureringsarbete som pågår skall ses som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhe- tens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter och mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen. Det statsfinansiella läget kräver också fortsatta besparingar och strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens inriktning i detta sammanhang är att värna om kärnverksamheterna och att i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga verksamheten. Med krympande resurser blir kravet på att åstadkomma en effektiv statlig förvaltning allt viktigare. Fortsatta ansträngningar bör göras för att genom anbudsupphandling och andra marknadsliknande lösningar åstadkomma en effektivare verksamhet. Centralt är också att myndigheterna kontinuerligt ökar sin produktivitet. Med en god produktivitetsutveckling kan myndighe- terna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service till medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser. Statskontorets utredning visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte uppnått fullgod standard. Den största svårigheten är att väga in kvaliteten på de producerade tjänsterna. Regeringen har mot denna bakgrund gett Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera hur väl och ändamålsenligt myndigheter med ansvar för olika typer av verksamhet har redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna. De skall också lämna förslag till hur analyser av produktivitet och kvalitet bättre kan utgöra ett redskap för regeringens styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet i framtiden. Det svenska EU-medlemskapet innebär förändrade och delvis nya Prop. 1996/97:1 143 10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 uppgifter som spänner över samtliga departementsområden och berör ett stort antal förvaltningsmyndigheter. Även om den svenska förvaltnings- modellen är ändamålsenlig och i flera avseenden till fördel för statsförvalt- ningens arbete i EU så kommer också fortsättningsvis statsförvaltningens organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav som den fortlöpande utvecklingen av EU-samarbetet medför. Statskontorets studier visar att förutsättningarna för statsförvaltningens arbete inom EU kan för- bättras och att det behövs effektivitetshöjande åtgärder. IT är numera ett strategiskt verktyg som ger verksledningarna goda möjligheter att ompröva och förnya myndighetens sätt att arbeta. Vissa rutiner kan slopas helt och tidsåtgången för handläggning av vissa ärendety- per kan minskas väsentligt. Årtionden av investeringar i IT har böljat ge både ekonomiska och verksamhetsmässiga resultat. Framtida besparingar finns framför allt att hämta vid ett ökat samarbete och genom förändringar som griper över myndig-hets- och verksamhetsgränser. En bred användning av information- steknik inom offentlig sektor innebär att myndigheter kan frigöra resurser som bättre kan användas i kärnverksamheten. Arbetet med att renodla och effektivisera den statliga verksamheten påverkar alla politikområden och förändringstakten är hög. Det finns därför ett behov av en principiell analys av hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör bedrivas. Den s.k. Förvaltningspolitiska kommissionen, som regeringen tillsatte förra året, har bLa till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa sina slutsatser under våren 1997. <h5>Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar, m.m.</h5> Allmänt I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 8) redogjordes för bedömningar av de personalkonsekvenser som blev en följd av förslagen i budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1998. En uppföljning har gjorts av personalkonsekvenserna som redovisades i förra årets budgetproposition. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna. Staten har för närvarande cirka 240 000 hel- och deltidsanställda (inkl, affärsverken). Under budgetåren 1995/96 - 1998 beräknas överslagsmässigt cirka 9 200 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet. Prop. 1996/97:1 144 Trygghetsstiftelsen Prop. 1996/97:1 Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavta- let bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghets- stiftelsen, har cirka 45 000 personer sagts upp under tiden april 1990 - juni 1996. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Enligt Trygghets- stiftelsen uppskattas andelen öppet arbetslösa ligga runt 2 % av dem som omfattas av trygghetsavtalet. Den öppna arbetslöshet som redovisas av A- kassoma är dock högre, eftersom den även omfattar anställda som inte omfattas av trygghetsavtalet, dvs tillfälligt anställda, vikarier, anställda som själva sagt upp sig m.fl. Myndigheterna avsätter enligt en överenskommelse mellan parterna på det statliga avtalsområdet 0,7 % av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Inflödet uppgår till cirka 310 miljoner kronor per år. Enligt uppgift från Trygghets- stiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till cirka 750 miljoner kronor. Av dessa skall drygt 150 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under perioden 1995-07- 01--1996-06-30 utbetalades cirka 320 miljoner kronor som stöd till upp- sagda. Redovisningar av personalkonsekvenserna Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1995 års budgetproposition samt de bedömningar som gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av forslaget i årets budgetproposition och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna är även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. 145 Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Nedan följer en sammanställning av de uppgifter som redovisas per departe- mentsområde. <table border="1"> <tr><td> Departements- område</td><td> Personalminskning Personalökningar Bedömd personal- Bedömda 950701-960630     950701—960630 minskning        personalför- (Ökning inom     ändringar</td></tr> </table> parentes)          1997-1998 960701-961231 <table border="1"> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 3 698</td><td> 1 866</td><td> 867</td><td> - 1 651</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 755</td><td> 94</td><td> 233</td><td> +  50</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 1 693</td><td> 931</td><td> 832 (+ 423)</td><td> -3 337</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet1</td><td> 448</td><td> 216</td><td> 100 (+ 10)</td><td> - 210</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 3 804</td><td> 1 234</td><td> 625 (+ 102)</td><td> - 260</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 2 104</td><td> 1 146</td><td> 27 (+ 46)</td><td> - 458</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet</td><td> 4 017</td><td> 4 034</td><td> 17(+25)</td><td> -</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 424</td><td> 261</td><td> 11 (+ 29)</td><td> - 30 (> 30)</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 1 023</td><td> 137</td><td> 474(+280)</td><td> - 950</td></tr> <tr><td> Kulturdepartementet</td><td> 314</td><td> 297</td><td> 101(+9)</td><td> - 30</td></tr> <tr><td> Närings- och handels-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> departementet</td><td> 428</td><td> 474</td><td> 5(+30)</td><td> - 30</td></tr> <tr><td> Inrikesdepartementet</td><td> 1 106</td><td> 335</td><td> 185</td><td> - 849</td></tr> <tr><td> Miljödepartementet</td><td> 92</td><td> 124</td><td> 21 (+ 13)</td><td> -</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 19 906</td><td> 11 149</td><td> 3 498 (+ 967)</td><td> -7 755</td></tr> </table> 1 exkl. försäkringskasseområdet Huruvida bedömda minskningar av personalen de facto leder till uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses. De statsanställda omfattas av ett unikt trygghetsavtal. De statsanställda omfattas också av de åtgärder som Arbetsmarknadsverket har till sitt förfogande och som kan användas vid olika sysselsättningslägen och i olika omställningssituationer. Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor. Bedömningar per departementsområde Inom polisväsendet är ca 1 100 personer uppsägningshotade under hösten 1996 och är 1997. Inom kriminalvården beräknas ytterligare 300 personer 146 bli övertaliga. Inom åklagarväsendet minskar t.o.m. 1998 enligt prognos Prop. 1996/97:1 antalet åklagare med ett trettiotal och antalet kanslipersonal med uppemot 200. De förslag som sannolikt får störst personalkonsekvenser för Statens invandrarverk (SIV) är de som innebär att verket tar över grundutredningar 1 asylärenden, förvarsverksamheten och utredningar i övriga utlänningsären- den (utom verkställighetsärenden) från polismyndigheterna. De viktigaste personalkonsekvenserna av ett övertagande framgår av den gemensamma rapport med rubrik “Förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta över vissa verksamhetsuppgifter från polismyndigheterna till Statens invandrarverk”, som Rikspolisstyrelsen och SIV lämnade till departementet under maj månad i år. Av utredningen framgår att SIV:s behov av ytterligare resurser vid ett övertagande är 30 miljoner kronor för asylärenden, 64 miljoner kronor för drift av förvar och 92 miljoner kronor för övriga utlänningsärenden exklusive verkställigheter. Merparten av kostnaderna utgörs av personalkost- nader. Resursbehovet avseende övertagande av grundutredningar i asylären- den är beräknat till 65 årsarbetare. För de övriga verksamheterna pågår utred- ningar. Därför är det svårt att precisera hur stort behovet av personalökningar är. Personalkonsekvenserna kommer t.ex. att påverkas av i vilken utsträck- ning förvaren kommer att drivas med egen respektive “inhyrd” personal. Det är dock sannolikt att ett antal anställda, som annars skulle riskera uppsägning p.g.a. arbetsbrist som följd av att antalet asylsökande minskat, kan komma att erbjudas fortsatt anställning. I viss mån kan även extern nyrekrytering bli aktuell. SIV kommer också att utreda om lagen om anställ- ningsskydds regler om verksamhetsövergång kan vara tillämpliga i något avseende. Under första halvåret 1997 är 10 personer uppsagda vid Sida p.g.a. arbetsbrist. Ytterligare minskning av personalen bedöms komma att ske. Vid Svenska institutet kommer personalen att minska med två personer p.g.a. ålderspension under perioden 1997-1998. Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar. Personalkonsekvenser som Försvarsmakten bedömt blir en följd av den programplan som inlämnats till regeringen: Ar 1997 beräknas personalminskningen till 1 737, varav 250 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Under samma år beräknas rekryterings- behovet uppgå till 400 personer. År 1998 beräknas personalminskningen till 2 300, varav 1 350 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Rekryte- ringsbehovet beräknas detta år uppgå till 260 personer. 147 Prop. 1996/97:1 Folkhälsoinstitutet har 8 tidsbegränsat anställda, med nuvarande slutdatum 96-12-31, direkt knutna till regeringsuppdraget inom alkohol och narkotika vars anställningar kommer att upphöra om inga ytterligare medel beviljas. Institutet har ytterligare 10 tidsbegränsat anställda vilkas förordnande även de upphör vid årsskiftet. Deras fortsatta anställningar är beroende av medelstilldelningen för ramanslaget för Folkhälsoinstitutet samt reserva- tionsanslaget för insatser mot AIDS. En minskning med 1 miljon kronor även för 1997 för Smittskyddsinstitu- tet leder till att institutet måste överväga att inte fylla vakanser vid naturliga avgångar såväl efter tillsvidareanställda som tidsbegränsat anställda. En minskning med tre procent for 1998 skulle däremot få kraftigare konsekven- ser och innebär att verksamheten eventuellt måste minskas med åtföljande minskningar (eventuellt uppsägningar) av personal. Förslagen i årets budgetproposition ger dels Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd möjlighet att anställa ytterligare personal, dels Statens institut för psykosocial miljömedicin möjlighet att planera för en å två nyanställning- ar, dels Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) viss resursförstärkning (motsvarande två-tre nyanställningar) för att klara ökade krav på samordning av forskningsfrågor inom Socialdepartementets område liksom ökade krav på ekonomisk uppföljning av beviljade forskningsmedel. För Statens institutionsstyrelse innebär den vikande efterfrågan på platser inom missbrukarvården att intäkterna minskar, samtidigt medför en ökad efterfrågan av specialiserade platser inom ungdomsvården att kostnaderna inom detta område ökar. De redovisade förändringarna i efterfrågebilden har medfört att myndigheten under innevarande budgetår kommer att redovisa ett visst underskott. För att uppnå ekonomisk balans kommer fortsatta besparingar att erfordras. Vidare kommer myndigheten under hösten 1996 att fatta beslut om nedläggningar av institutioner samt neddragning av platser inom missbrukarvården. Vidare kommer ett fortlöpande rationaliseringsarbe- te att genomföras. Sammantaget torde detta innebära att i storleksordningen 200 årsarbetskrafter försvinner under åren 1997 och 1998. Vid de allmänna försäkringskassorna, som inte är inkluderade i ovanstå- ende tabell, har antalet anställda minskat med ca 1 100 personer under tiden 1995-07-01—1996-06-30. Prognosen vid ett sparbeting av försäkringskas- sornas ekonomiska ram på tre procent per år under budgetåren 1997 och 1998 pekar på, om inga åtgärder vidtas, resursbrister på 243 respektive 323 miljoner kronor. De flesta kassorna bedömer att detta huvudsakligen innebär uppsägningar av personal. Sådana åtgärder får betydande konsekvenser för verksamheten och personalen. Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar. Personalen vid Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ökar med 4 personer p.g.a. utvidgad verksamhet om begärda medel erhålls. När det gäller Sjöfartsverket bör i stort sett inga personalkonsekvenser bli följden av 148 förslagen i årets budgetproposition och kommande förslag. I budgetproposi- tionen föreslås att två fyrar skall avbemannas, men enligt Sjöfartsverket skall personalen om möjligt omplaceras till annat arbete. Luftfartsverket genomförde 1993/94 en rationalisering/strukturförändring som resulterade i en kraftfull (ca 10 %) neddragning av personalkostnaderna, framförallt genom en reducering av antalet anställda och en ökad flexibilitet i organisationen. Därefter pågår en fortlöpande översyn av organisation och bemanning och verket står i dag väl rustat att möta förslag som väntas läggas under hösten och som omfattar mandatperioden t.o.m. 1998. Förslag som rör Post- och Telestyrelsens (PTS) verksamhet finns i propositionen 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m. samt i departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla (Ds 1996:38). Även det kommande försvarsbeslutet kan påverka PTS verksam- het. Förslagen i departementspromemorian är för närvarande under remiss- behandling. Banverket har i dag 6 429 personer tillsvidareanställda och cirka 1 000 personer visstidsanställda. Flertalet visstidsanställda är projektanställda på de stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas tillvara i nystartade projekt. Förväntade anslagsminskningar kan även komma att leda till övertalighet bland tillsvidareanställda. Den 1 november 1996 övertar Banverket ansvaret för trafikledningen från SJ. Inom trafikled- ningen finns cirka 1 100 personer anställda. Banverket har för dagen inte underlag att kunna uttala sig om personalbehoven inom trafikledningen t.o.m. år 1998. Vid Vägverket är 65 personer uppsagda och anställningarna upphör under 1997. Uppskattningsvis kan ytterligare personalminskningar vara nödvändi- ga 1997/1998 med i storleksordningen 150 - 200 personer. Finansdepartementet redovisar följande bedömningar. Riksskatteverket (RSV) har i anslagsframställningen för perioden 1997-1999 beräknat personalminskningarna för skatteförvaltningen till 468 årsar- betskrafter fördelade på 207 årsarbetskrafter 1997, 5 årsarbetskrafter 1998 samt 256 årsarbetskrafter 1999.1 den ekonomiska vårpropositionen avisera- de regeringen nygamla arbetsuppgifter genom återinförandet av ROT- avdrag. De beräkningar RSV gjort med anledning härav, grundat på tidredo- visningen från förra tillfället, tyder på att arbetsuppgiften kommer att kräva resurser i storleksordningen 30 årsarbetskrafter. Personalkonsekvenser beträffande övriga förslag som lagts och som avses att läggas under hösten har inte beräknats. Bedömningen är att förslagen inte kommer att medföra några större personalkonsekvenser. Besparingskrav innebär att Riksrevisionsverket måste minska personal- styrkan. Förutom minskning av personal, innebär besparingskravet svårigheter med resurser för kompetensutveckling. Finansinspektionen gör den bedömningen att en resursförstärkning i storleksordningen 4 miljoner och ytterligare 1 miljon kronor genom en Prop. 1996/97:1 149 utgiftssänkning kommer att innebära att inspektionen kan återbesätta 5-6 vakanta tjänster. Vidare kan personalstyrkan vid insiderenheten utökas med två personer för att klara de nya uppgifter som följer av ny lagstiftning. För Statistiska centralbyråns räkning kommer utvecklingen under den kommande treårsperioden att innebära en fortsatt minskning av personal finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av uppdragsfmansierad verksamhet, kan personalminskningarna som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en minskning av personalvolymen på cirka 20-25 personer per år erfordras för att klara besparingskraven. Detta bör kunna ske inom ramen för naturlig avgång. Prop. 1996/97:1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-22.png" style="width:238pt;height:14pt;"/> För universitet och högskolor innebär förslagen i årets budgetproposition såväl besparingar på per capita ersättningen i grundutbildningen som en expansion av antalet platser. Därför är det svårt att uttala sig om vilka personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets budgetproposition och de särpropositioner som avses läggas och som omfattar tiden t.o.m. år 1998. Skolverket räknar med personalbesparingar på 10-12% fram t.o.m. 1998. Regeringen har i propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) gjort bedömningen att Statens skolverk övertar ansvaret för förskoleverk- samhet och skolbamomsorg från Socialstyrelsen. Detta innebär en inte oväsentlig utökning av verkets ansvarsområde som kommer att kräva resursförstärkning. Svenska EU Programkontoret startade den 1 juli 1995.1 samband med starten rekryterades 18 personer per den 1 juli 1995. Antalet anställda per den 30 juni 1996 är 52 personer.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-23.png" style="width:233pt;height:14pt;"/> Under 1997 och 1998 kommer den fasta organisationen vid Statens livsmedelsverk att minskas med 30 tjänster. Under förutsättning att inga ytterligare besparingskrav aviseras bedöms detta vara tillräckligt. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) beräknar att under andra halvåret 1996 inleda ytterligare avveckling på personalsidan motsvarande cirka 20 miljoner kronor. Detta är huvudsakligen en följd av SLU:s statsanslags- minskning budgetåret 1995/96. Om ytterligare nedskärningar skulle åläggas SLU kommer detta att medföra ytterligare personalinskränkningar. 150 Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar. Prop. 1996/97:1 När det gäller Arbetsmarknadsverket kommer sannolikt konsekvenserna för personalen att bli desamma som redovisades i förra årets budgetproposition, dock med det tillägget att minskningen av personal blir större. Vad gäller Arbetarskyddsverket är 27 personer uppsagda vars uppsäg- ningstid löper ut efter den 1 januari 1997. Ytterligare minskning av personal- ramen som föranleds av de ökade lönekostnaderna (löneavtal och höjda arbetsgivaravgifter) kommer att ske med 40 årsarbetskrafter och genomförs under budgetåret 1997. Denna minskning kan, till skillnad från minskningen 1995/96, komma att drabba sakverksamheten. Minskningen kommer att ske genom naturlig avgång. Personalnedskärningarna vid Arbetslivsinstitutet är en direkt konsekvens av besparingskraven. En grupp som kraftigt påverkas av nedskärningarna är den administrativa personalen. De planerade nedskärningarna och omplace- ringarna bedöms i dagsläget som tillräckliga för att möta förslagen i den forskningspolitiska propositionen samt budgetpropositionen. Personalkonsekvenserna av den i ekonomiska vårpropositionen föreslag- na besparingen om 30 miljoner kronor på utgiftsområde 14:s myndighets- anslag är ej säkra. En grov skattning är att besparingen innebär en personal- minskning om 50 årsarbetskrafter. Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har 23 personer sagts upp i juni 1996. Konsekvenserna kan bedömas först under 1997. Uppsägningar p.g.a. konstaterad övertalighet vid UV-Mitt Stockholm kan ske tidigast under 1997. Omorganisation har skett inom myndigheten per 1996-07-01. Bemanningsarbetet är ej slutfört. Eventuella uppsägningar till följd av omorganisationen sker tidigast under oktober 1996. Nya projekt väntas komma igång under hösten, vilket medför ökat personalbehov. Dock väntas tidsbegränsade anställningar totalt minska. Naturhistoriska riksmuseets filialverksamhet har avvecklats. Uppsägning- ar av 8 personer kommer att löpa ut under år 1997. Beroende på framtida medelstilldelning kan det bli tal om ytterligare uppsägningar av personal. Vid Statens musiksamlingar kan det behövas nedskärningar p.g.a. den minskning av lönebidrag som nu sker. Kommer bidragen att minskas ytterligare under nästa budgetår kan detta medföra att anställda sägs upp och att verksamheter eller del av dessa inom myndigheten kommer att upphöra. Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar. Genom införande av ny teknik kommer Patent- och registreringsverket (PRV) att under de närmaste åren gå in i en övertalighetssituation. Dessutom 151 kan ärendetillströmningen komma att minska inom vissa av PRV:s verksamhetsområden genom internationell konkurrens, främst europasamar- bete. För att möta tidigare besparingskrav för 1997 och 1998 har Kommerskol- legium i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1997-1999 räknat med en neddragning av de personella resurserna motsvarande sex årsar- betskrafter. För att svara upp mot de besparingar som föreslås för år 1997 och preliminärt aviseras for år 1998 kan ytterligare neddragningar bli aktuella på ett flertal myndigheter under Närings- och handelsdepartementet. Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid länsstyrelserna beräknas personalen minska med 379 personer under perioden 1997-1998, varav 190 personer under år 1997 och 189 personer under år 1998. Beräkningen kan vara en underskattning då flera länsstyrelser ej lämnat uppgifter på denna punkt. Nya processer inom lantmäteriområdet samt en finansiering av överskri- dande av nedsättningsanslaget via förvaltningsanslaget innebär personalredu- ceringar totalt med cirka 170 personer 1997. Nya processer inom lantmäte- riområdet samt en neddragning av förvaltningsanslaget på 75 miljoner kronor innebär personalreduceringar totalt i storleksordningen 300 personer 1998. Miljödepartementet redovisar följande bedömningar. Personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets budgetproposition och de särpropositioner som har lagts under våren 1996 och de förslag som avses att läggas under hösten och som omfattar tiden t.o.m. år 1998 kan inte bedömas i dag. Det beror på hur den relativt omfattande besparingen för år 1998 kommer att slutligt fördelas på förvaltningsanslag och andra anslag. Regeringens planerade proposition om en miljöbalk våren 1997 kan också komma att påverka myndighetsuppgifterna inom många områden som rör miljö- och hälsoskydd. <h4>5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa avtalsstyrda förmåner</h4> <h5>5.6.1 Ärendet och dess beredning</h5> Prop. 1996/97:1 I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen sin avsikt att låta utreda möjligheterna att förändra systemet för beräkning av statliga myndigheters avtalsenligapersonalkostnader exkl. lön (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 48, bet. 152 1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128). Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva möjligheterna att ersätta den statliga sektorns lönekostnadspålägg med ett system för uppbörd av lagstadgade arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och avgifter som följer av kollektivavtal som motsvarar det system som gäller för den privata sektom (dir 1993:89). Syftet var att göra anställningsförhållandena inom staten jämförbara med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt och att förstärka ett självständigt arbetsgivaransvar för de totala personalkostnaderna vid myndigheterna. Utredningen har i februari 1995 lagt fram sitt betänkande Fullt ekono- miskt arbetsgivaransvar (SOU 1995:9). Arbetet har bedrivits i tre etapper. Utredningens förslag i etapperna 1 och 2, om de lagstadgade arbetsgivarav- gifterna för statliga arbetsgivare och om finansieringen av ersättning för arbetsskador, framlades i en särskild lägesrapport, som i huvudsak överens- stämmer med betänkandet. Förslagen i den särskilda rapporten har efter remissbehandling behandlats av riksdagen (prop. 1994/95:150 bil. 1 s. 103, bet. 1994/95 :FiU20, rskr. 1994/95:448). Etapp 3 av utredningens arbete, som således inte omfattades av den nämn- da remissbehandlingen, gäller systemet för beräkning av statliga myn- digheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Slutbetän- kandet har därför remissbehandlats med tyngdpunkt på denna fråga. En förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttran- dena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi95/1550). Utredningen har bedrivits i samråd med Statens löne- och pensionsverk (SPV) och Riksrevisionsverket (RRV), som även lagt fram var sin rapport i februari 1994, som legat till grund för utredningens arbete i fråga om systemet för beräkning av statliga myndigheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Dessa förmåner, främst statlig tjänstepension, kompletterar de lagstadgade förmånerna. I rapporterna föreslog de båda verken att det skulle införas en försäkringsmodell för beräkning av de belopp som anställningsmyndighetema skall erlägga för att bekosta dessa förmåner. På grundval av rapporterna redovisade regeringen i prop. 1993/94:150 bil. 1 s. 93 som sin bedömning att de avtalsstyrda förmåner som för närvarande finansieras med lönekostnadspålägg (LKP) i stället bör finansieras med premier, som skall motsvara ett försäkringsmässigt beräknat värde av de förmåner som intjänats under året. Regeringen gav den 16 november 1995 Arbetsgivarverket (AgV) i upp- drag att utreda hur personskade- och grupplivförsäkringarna bör anordnas inom det statliga avtalsområdet och för vissa anställningar, tjänstgöringar m.m. med statligt reglerade trygghetsförmåner. Prop. 1996/97:1 153 5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier Prop. 1996/97:1 <h5>Regeringens förslag:</h5> Fr.o.m. år 1998 skall systemet med lönekostnadspålägg (LKP) ersättas med försäkringstekniskt beräknade premier. Utredningens respektive Arbetsgivarverkets förslag: Utredningen om arbetsgivaravgifter for statliga myndigheter föreslår att av de förmåner, som för närvarande finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP, skall forsäkringslösningar tillämpas för tjänstepensioner, gruppliversättningar och personskadeersättning. Vidare föreslås att pensionsersättning, som är en trygghetsförmån till vissa äldre anställda, som blir övertaliga, skall betalas direkt av respektive anställningsmyndighet. Mot bakgrund av det självständi- ga arbetsgivaransvaret for stadiga myndigheter föreslår utredningen att en ny myndighet inrättas. Myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för försäkringsmodellens tillämpning och besluta om premiesättning m.m. AgV, som i maj 1996 avrapporterade sitt uppdrag, föreslår att det skall bildas försäkringsgivare, som är särskilda juridiska personer och gemen- samma för de berörda myndigheterna, för att trygga förmånerna. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till utredningens förslag om finansiering av avtalsenliga förmåner. Rikspolisstyrelsen förordar att premiema skall vara enhetliga åtminstone för de myndigheter vars verksamhet är helt anslagsfinansierade. Arbetsgivarver- ket stödjer utredningens förslag eftersom skillnader i de avtalade förmåner- nas omfattning på olika delar av det statliga området får ett genomslag i arbetsgivarnas kostnader. Flera remissinstanser betonar vikten av att anslagen räknas om vid införandet av differentierade premier. Riksrevision- sverket och Rikspolisstyrelsen ifrågasätter behovet av den nya myndigheten. Arbetsgivarverket anser att de statliga arbetsgivarna bör ges ett ansvar för förvaltningen av influtna medel och att statens roll som försäkringsgivare särskiljs från statens åtaganden i övrigt. Skälen för regeringens förslag: För att stärka det kostnadsansvar för den egna verksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudge- tering föreslår regeringen att det nuvarande systemet med ett schablonmäs- sigt beräknat LKP ersätts med ett system med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. den 1 januari 1998. Premiema bör beräknas särskilt för vaije myndighet. Regeringen har även för avsikt att låta pensionsersättningarna helt betalas av respektive anställningsmyndighet eftersom myndigheten genom sitt sätt att utöva arbetsgivarfunktionen kan påverka om förmånen skall utbetalas. Vid nedläggning eller drastisk reduktion av en myndighets verksamhet får kostnaden för pensionsersättningar redovisas som en del av awecklingskostnaden. Det är av vikt att reformen utformas på sådant sätt att statens utgifter inte ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda försäkringsgivare eller fonder utanför statsbudgeten. Framför allt under uppbyggnadsskedet skulle de 154 premier som myndigheterna erlägger, lämna statsbudgeten medan utgifterna for motsvarande förmåner - till den del de redan intjänats respektive utbetalas till följd av redan inträffade "försäkringsfall" - skulle betalas från stats- budgeten. Ett bildande av särskilda försäkringsgivare skulle även medföra utgifter för att bygga upp säkerhetsfonder och konsolideringskapital. Särskilda försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att trygga de anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista hand garanteras av staten. De premier som myndigheterna skall betala skall därför tillföras statsbudgeten och utgående förmåner betalas av statsmedel. Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland annat att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndigheter gemensam nivå. I samband med övergång till ett system med olika nivåer på premiema för myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltnings- anslag. Regeringen ser inte för närvarande något behov av att förändra ansvaret för administrationen av förmånssystemen. Grunderna för beräkning av premier i ett försäkringsmässigt system är inte endast en teknisk fråga. De påverkar hur utgifterna fördelas över tiden mellan intjänande och utbetalning av förmånerna. De påverkar även hur finansieringen fördelas mellan olika myndigheter bland annat genom att det finns förmåner för vilka en utjämning bör ske mellan arbetsgivarna. SPV administrerar två av de förmånssystem som här behandlas, pensioner och gruppliversättning. Kostnaden för dem motsvarar ca 92 % av de förmåner som för närvarande finansieras med LKP. I SPV finns även en försäkringsmässig kompetens för den typ av frågor som här avses. Huvud- ansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör därför åvila SPV. Med tanke på den ovan nämnda arbetsgivarpolitiska betydelsen av dessa frågor avser regeringen att ge AgV ett inflytande vid fastställandet av grunderna för beräkning av premiema. Det är även av betydelse att partema på den statliga sektom i samband med föreslagna förändringar av kollektivavtalen kan få uppgift om föränd- ringarnas kostnadskonsekvenser för myndigheterna. Vid utövande av dessa funktioner måste frågornas statsfinansiella betydelse beaktas. <h4>5.7 Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löneavgiften m.m.</h4> I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende sjuklöneperioden föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och skattehöjningarna föreslås träda Prop. 1996/97:1 155 i kraft den 1 januari 1997 respektive 1 januari 1998. Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar av arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. När en allmän löneavgift infördes och vissa skattehöjningar genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1995 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149) beslöt dock regeringen att statliga myndigheter och organisationer inte skulle kompenseras fr.o.m. den 1 juli 1995 för kostnaderna för löneavgiften och skattehöjningarna. Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall kompenseras för kostnaderna för den i prop. 1995/96:209 föreslagna för- längningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skatte- höjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompensa- tion beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att kom- pensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och skattehöjningar som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998. Prop. 1996/97:1 156 <h3>6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för Prop. 1996/97:1 budgetåret 1995/96</h3> <h3>6.1 Inledning</h3> Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår. De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande. För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftsminskningar eller inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). I tabell 6.1 redovisas förändringarna i statsutgifterna under 1995/96. Tabell 6.1 Budgetförändringar 1995/96, statsutgifterna 1000-tals kronor Utgiftsanslag <table border="1"> <tr><td> Statsbudgeten</td><td colspan="2"> 940 010 749</td></tr> <tr><td> Tilläggsbudget (1995/96:FiU8)</td><td> +</td><td> 40 603 000</td></tr> <tr><td> Proposition 105</td><td> +</td><td> 2 099 237</td></tr> <tr><td> Vårpropositionen (1995/96:FiU10)</td><td> -</td><td> 1 300 676</td></tr> <tr><td> Övriga propositioner (prop. 106 och 128)</td><td> +</td><td> 29 000</td></tr> <tr><td> Proposition 222</td><td> +</td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> Förslag i denna proposition</td><td> -</td><td> 13 522 852</td></tr> </table> I avsnitt 4 ger regeringen en närmare beskrivning av såväl utgifts- som inkomstutvecklingen under innevarande budgetår. I beskrivningen ingår en ny beräkning av statsutgifterna och statsinkomsterna baserat bl.a. på nya antaganden. Den av riksdagen godkända tekniska justeringen inom Försvarsdeparte- mentets område, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en kredit (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175), medför att anslaget Al Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 583 miljoner kronor. De utgiftsökningar som föreslås i denna proposition uppgår till 1 224,9 miljoner kronor varav 100 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets område, 88,3 miljoner kronor inom Socialdepartementets område, 4 miljoner kronor inom Kommunikationsdepartementets område, 483 miljoner kronor 157 inom Finansdepartementets område, 167 miljoner kronor inom Utbildningsdepartementets område, 318,6 miljoner kronor inom Jordbruksdepartementets område samt 64 miljoner kronor inom Miljö- departementets område. Finansiering sker i huvudsak inom respektive departementsområde, förutom utgiftsökningen inom Utrikesdepartementets område där finansiering sker såväl inom det egna departementsområdet som genom neddragning av anslag inom Försvarsdepartementets område. Vidare sker inom Finans, Jordbruks- och Miljödepartementens områden finansiering helt eller delvis på statsbudgetens inkomstsida. Förslagen inom Arbetsmarknadsdepartementets område påverkar inte anslagsnivåerna under budgetåret 1995/96. Samtidigt föreslås utgiftsminskningar på totalt 14 747,8 miljoner kronor. Sammantaget föreslås i denna propositionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 förändringar som innebär en utgiftsminskning på 13 522,9 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 158 Tabell 6.2 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret 1995/96 i förhållande till statsbudgeten 1000-tals kronor Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Belopp i stats- budgeten</td><td> Förslag till nytt anslags- belopp</td><td colspan="2"> Förändring Ökning (+) Minskning (-)</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet Bidrag till vissa internationell organisationer, reservationsanslag</td><td> 1 352 808</td><td> 1 452 808</td><td> +</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 1 352 808</td><td> 1 452 808</td><td> +</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet Försvarsmakten, ramanslag</td><td> 55 965 440</td><td> 41 282 688</td><td colspan="2"> -14 682 752</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 55 965 440</td><td> 41 282 688</td><td colspan="2"> -14 682 752</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag</td><td> 719 973</td><td> 808 273</td><td> +</td><td> 88 300</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 719 973</td><td> 808 273</td><td> +</td><td> 88 300</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning</td><td> 3 940'</td><td> 7 940</td><td> +</td><td> 4 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 3 940</td><td> 7 940</td><td> +</td><td> 4 000</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet Särskilt bidrag till kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996</td><td> 0</td><td> 483 000</td><td> +</td><td> 483 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 0</td><td> 483 000</td><td> +</td><td> 483 000</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning, ramanslag</td><td> 0</td><td> 51 000</td><td> +</td><td> 51 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag</td><td> 1 644 605</td><td> 1 593 605</td><td></td><td> 51 000</td></tr> <tr><td> Högskoleverket, ramanslag</td><td> 240 000</td><td> 306 000</td><td> +</td><td> 66 000</td></tr> <tr><td> Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag</td><td> 78 799</td><td> 128 799</td><td> +</td><td> 50 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 1 936 404</td><td> 2 079 404</td><td> +</td><td> 116 000</td></tr> </table> 'Föreslaget i prop. 1995/96:105 11 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 159 Tabell 6.2 forts. 1000-tals kronor Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td> Belopp</td><td> Förslag till</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> i stats-</td><td> nytt anslags-</td><td> Ökning (+)</td></tr> <tr><td> budgeten</td><td> belopp</td><td> Minskning (-)</td></tr> </table> Jordbruksdepartementet<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-24.png" style="width:144pt;height:12pt;"/> för revalvering av jordbruksomräknings- <table border="1"> <tr><td> kursen, reservationsanslag</td><td> 173 0002</td><td> 489 600</td><td> +</td><td> 316 600</td></tr> <tr><td> Sametinget, ramanslag</td><td> 15 082</td><td> 17 082</td><td> 4-</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 188 082</td><td> 506 682</td><td> +</td><td> 318 600</td></tr> <tr><td> Miljödepartementet</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Investeringar inom miljöområdet,</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> reservationsanslag</td><td> 285 668</td><td> 335 668</td><td> 4-</td><td> 50 000</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader för</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lantmäteriverket m.m., ramanslag</td><td> 7 32 356</td><td> 718 356</td><td></td><td> 14 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till Lantmäteritaxan, förslagsanslag</td><td> 10 350</td><td> 24 350</td><td> 4-</td><td> 14 000</td></tr> <tr><td> Summa:</td><td> 1 028 416</td><td> 1 078 374</td><td> 4-</td><td> 50 000</td></tr> </table> Summa totalt: 61 222 021 47 699 169 -13 522 852 !)Föreslaget iprop. 1995/96:150 160 <h3>6.2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Prop. 1996/97:1</h3> <h5>Vissa frågor i anslutning till användningen av anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen</h5> Det är ett mycket starkt svenskt intresse att en positiv utveckling runt Östersjön fortskrider och drivs på. Riksdagen beslutade därför i juli 1996 att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 1 miljard kronor till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (prop. 1995/96:222 avsnitt 5.4, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Medlen är avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom de fem områdena svensk exportindustri, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur och samarbete för att skydda miljön runt Östersjön samt för att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i Östersjöregionen. Regeringen beslutar om anslagets användning efter förslag från statsministerns Östersjöråd. Några beslut om att ta anslaget i anspråk har ännu inte fattats av regeringen. För att det anvisade anslaget skall ge så stor effekt som möjligt är det angeläget att det finns en betydande flexibilitet när det gäller sättet att använda anslagsmedlen. Regeringen bör ha möjlighet att kunna gå in från svensk sida i olika former, allt inom den ram som det anvisade anslaget utgör. Det är inte alltid säkert att sådant utvecklingsstöd som anslaget är avsett för i första hand bör ges i form av bidrag. Ofta kan ett lån vara en lämpligare stödform. Olika former av garantier bör också kunna komma i fråga. I första hand bör insatserna kanaliseras genom befintliga stödformer och organ. För att en garantigivning skall kunna komma i fråga krävs dock att riksdagen medger detta. Regeringen lägger stor vikt vid att ett sådant medgivande ges. Regeringen föreslår att garantier får ställas ut intill ett belopp av 2 miljarder kronor. Om det mot bakgrund av vunna erfarenheter senare befinns att detta är otillräckligt återkommer regeringen med förslag om en ändring av garantiramen. Som kommer till uttryck i det förslag till budgetlag, som riksdagen för närvarande prövar (se prop. 1995/96:220), skall avgifter tas ut för garanti- åtaganden. Syftet med garantiavgifterna är att täcka kostnader för administration och eventuella förluster. Avgifterna skall motsvara den ekonomiska risk och de övriga kostnader som åtagandena innebär för staten. Riksdagen kan dock medge att en avgift får sättas lägre än vad som är betingat från mera försäkringsmässiga utgångspunkter för vissa angivna åtaganden. Regeringen anser att det i den verksamhet som det av riksdagen anvisade anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen är avsett för i många fall kan finnas starka skäl för att inte ta ut så höga avgifter som annars skulle vara motiverade från allmänna utgångspunkter och för att, om omständigheterna i vissa fall motiverar det, helt underlåta att ta ut avgifter. Riksdagen bör ge regeringen möjligheter härtill. Kostnaderna för subventioner och eventuella förluster som kan uppkomma på grund av garantierna bör belasta det anvisade anslaget. Om man beräkningsmässigt gör 161 ett antagande om en riskfaktor på 20 procent kommer anslaget att belastas med 400 miljoner kronor med anledning av garantiförlustema. Även de administrationskostnader som inte täcks med avgifter bör betalas från anslaget. Det finns anledning att noga följa garantiernas riskutveckling och anpassa garantigivningen så att erforderliga medel finns på anslaget för att täcka de beräknade garantiförlustema. Återbetalningar av lån och andra medel som kan komma att inflyta i den verksamhet som bekostas från anslaget kan inte, enligt de principer för redovisning mot anslag och inkomsttitlar som förslaget till budgetlag ger uttryck för, tillgodoföras anslaget och på nytt komma till användning inom ramen för anslagets ändamål. För att detta skall vara möjligt efter budgetlagens föreslagna ikraftträdande den 1 januari 1997 behövs ett särskilt medgivande av riksdagen. Enligt regeringens mening talar starka skäl för att återbetalade lånemedel m.m. får återföras till anslaget och tas i anspråk för nya stödprojekt m.m. Någon ytterligare nettobelastning på statsbudgeten, utöver det anvisade anslagsbeloppet, är inte avsedd. Tekniken med återförande av medel till anslaget, liksom andra moment av redovisningsteknisk natur i stödverksamheten, bör kontinuerligt följas och utvärderas mot bakgrund av vunna erfarenheter. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om övervägandena i samband därmed ger anledning till detta. Prop. 1996/97:1 162 <h3>6.3 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)</h3> Prop. 1996/97:1 <h4>B. Bidrag till vissa internationella organisationer</h4> <h5>B 9. Fredsbevarande verksamhet</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 1 352 808 000 kronor. Anslaget, som är centralt för svensk utrikespolitik, används för civila och militära fredsfrämjande och förebyggande insatser i olika delar av världen. Den helt övervägande delen av beloppet, drygt en miljard kronor, har under innevarande budgetår använts för insatser i f.d. Jugoslavien. Återstoden av anslaget är i huvudsak intecknat av gjorda, pågående och planerade internationella fredsfrämjande insatser. Försvarsmakten har hemställt att regeringen från anslaget också skall finansiera merkostnader till följd av tillämpning av skattelagstiftningen för personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Denna merkostnad beräknas till 185,2 miljoner kronor. Regeringen föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att anslaget A 1. Försvarsmakten uppfört på ijärde huvudtiteln, minskas med 100 miljoner kronor. Resterande 85,2 miljoner kronor finansieras genom följande utnyttjande av anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet: -  15 miljoner kronor avseende medel som inom anslaget reserverats för förlorad FN-ersättning vid övergången från UNPROFOR till IFOR. -  12,2 miljoner kronor som avsatts för FN:s Rapid Reaction Force i f.d. Jugoslavien och som inte kommer att utnyttjas härför. -10 miljoner kronor som avsatts för eventuella oförutsedda materielförluster inom IFOR. Återstoden, dvs. 48 miljoner kronor, finansieras genom att minska det utrymme som finns kvar inom anslaget för fredsfrämjande insatser under återstoden av budgetåret. Några ytterligare krav för nu pågående insatser från försvarsmakten avseende anslaget B 9. eller det i budgetpropositionen föreslagna anslaget B 4., inom utgiftsområde 5, föreligger inte och kommer inte att föreligga. 163 <h3>6.4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)</h3> Prop. 1996/97:1 <h4>A Försvarsmakten m.m.</h4> <h5>A 1. Försvarsmakten</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens verksamhet uppfört ett ramanslag på 55 965 440 000 kronor. 1 avsnitt 6.3 föreslår regeringen att resursförstärkningar på 185,2 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde till del finansieras genom en minskning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen föreslår därför en minskning av ramanslaget A 1. Försvarsmakten med 100 000 000 kronor. Den av riksdagen godkända (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175) tekniska justering, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en kredit, medför att anslaget A 1. Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 582 752 000 kronor. Totalt föreslås anslaget Al. Försvarsmakten reduceras med 14 682 752 000 kronor. 164 <h3>6.5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)</h3> Prop. 1996/97:1 <h4>F. Myndigheter under Socialdepartementet</h4> <h5>F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamheten</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 719 973 000 kronor. Regeringens förslag: Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000 kronor för att täcka ett prognostiserat underskott i verksamheten budgetåret 1995/96. Bakgrund: Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM- hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS från landsting och kommuner det formella huvudmannaskapet för de institutioner som bedömdes motsvara behovet av efterfrågan av vårdplatser. Verksamheten finansieras dels genom anslag, dels genom vårdavgifter som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som låg till grund för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet beräknades att statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften av ungdomshemmen och cirka en tredjedel av LVM-hemmen. I dagsläget svarar den anslagsfinaniserade delen för cirka 26 procent av kostnaderna för LVM- hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen. Fördelningen mellan anslagsfinansiering och vårdavgifter överensstämmer således inte med vad propositionen avsåg. Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och därför svårplanerad. Den är ständigt utsatt för krav på förändring och anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett ett ekonomiskt underskott. Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan av LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakar ekonomiska problem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns cirka 1 000 LVM-platser mot idag cirka 625. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat antalet platser inom missbrukar- vården genom att avveckla två institutioner samt skurit ned antalet platser vid samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt med ytterligare neddragningar av LVM-platser. Efterfrågan är större på ungdomssidan där man genomför utbyggnad. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är dock förenad med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra. I samband med 165 nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp till 18 månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En alltför hög avgiftsnivå riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS genomfort för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutioner- na varit nödvändiga SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till stånd en optimal balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet eftersätts. Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans beräknas ett underskott uppstå för innevarande budgetår. Det är visserligen svårt att göra exakta prognoser för SiS verksamhet. Den senaste uppföljningen pekar dock på att underskottet i verksamheten för innevarande budgetår kommer att bli cirka 90 miljoner kronor. Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000 kronor för innevarande budgetår. Regeringen har den 5 september 1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket att utvärdera Statens institutionsstyrelses hittillsvarande verksamhet och lämna förslag till eventuella åtgärder som kan skapa förutsättningar för en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan av platser vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Prop. 1996/97:1 166 <h3>6.6 Kommunikationsdepartementet                   Prop. 1996/97:1</h3> <h3>(sjätte huvudtiteln)</h3> <h4>B. Sjöfart</h4> <h5>B 8. Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning</h5> I statsbudgeten finns för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett anslag på 3 940 000 kronor. Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om finska Utö. Fartyget förde estnisk flagg. Regeringen uppdrog den 28 september 1994 åt Statens haverikommission (SHK) att biträda i utrednings- arbetet med anledning av förlisningen. Riksdagen anvisade ett anslag på 3 940 000 kronor till utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren 1996. Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att pågå under hela år 1996. De tidigare anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 4 000 000 kronor. <h4>D. Post och telekommunikation</h4> <h5>D 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB</h5> I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 210 000 000 kronor. Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994 tecknat ett alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv SOS-tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga räddningstj änsten. Det anvisade anslaget skall täcka statens kostnader för grundtjänsten enligt avtal. Enligt avtalet ingår däremot inte kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112. Eftersom introduktionen av det nya nödnumret kommer att påverka bolagets verksamhet är det dock rimligt att SOS Alarm Sverige AB får använda anslaget till att täcka en del av utgifterna i samband med den pågående informationskampanjen för införandet av det nya nödnumret. Regeringen föreslår därför att SOS Alarm Sverige AB, utöver kostnader for grundtjänsten enligt avtal, får utnyttja högst 4 miljoner kronor av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112. 167 <h3>6.7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)</h3> Prop. 1996/97:1 <h4>G. Bidrag och ersättning till kommunerna</h4> <h5>G 7. Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996</h5> Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Regeringens förslag: 483 miljoner kronor anvisas för att år 1996 reglera övergången till ett nytt mervärdesskattesystem för kommuner och landsting. Den 1 januari 1996 ändrades systemet för återbetalning av mervärdesskatt för icke skattepliktig verksamhet (skola, omsorg och sjukvård m.m.). För att täcka kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera systemet gjordes en ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen höjdes med 19 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1996. Eftersom underlaget för att fastställa denna reglering var osäkert uttalade regeringen under hösten 1995 att en uppföljning skulle göras när säkrare uppgifter fanns att tillgå (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Riksskatteverket lämnade under maj månad nya uppgifter om kommuner- nas och landstingens ingående och utgående mervärdesskatt för de senaste åren. Det finns nu således ett mer fullständigt underlag för att göra en slutlig reglering för år 1996. Den sammanlagda regleringen på helårsbasis skall enligt det nu framtagna underlaget uppgå till 22 482 miljoner kronor. Underlaget har då justerats med hänsyn till att mervärdesskatten på livsmedel sänktes den 1 januari 1996. Från detta belopp skall dras det tidigare reglerade beloppet om 19 000 miljoner kronor. Från det totala regleringsbeloppet dras för år 1996 också ett belopp om 2 999 miljoner kronor till följd av de utbetalningar som i januari och februari 1996 har gjorts från det ordinarie mervärdesskattesystemet och som beror på den eftersläpningseffekt som finns i systemet. I januari och februari 1996 sker således utbetalningar som avser december 1995, vilka minskar belastningen på mervärdeskattekontona med motsvarande belopp. På motsvarande sätt kommer det under år 1997 att ske utbetalningar från kontona i januari och februari som avser december 1996. Avdraget om 2 999 miljoner kronor från det totala regleringsbeloppet är en förutsättning för att uppnå den statsfinansiella neutralitet som förutsattes vid den ursprungliga regleringen. Vid ett eventuellt avslutande av det nu införda systemet och en återgång till ett statligt finansierat system kommer motsva- rande eftersläpningseffekt att uppstå åt andra hållet. Statens utgifter för den kommunala mervärdesskatten skulle då under det första året bara motsvara 11 månader, medan kommuner och landsting skulle ha kvar en månads utgifter in på införandeåret. Vid en eventuell ny förändring av systemet skall därför utgå kompensation till kommuner och landsting motsvarande 168 utbetalningen denna överskjutande månad. Den återstående regleringen för år 1996 uppgår således till 483 miljoner kronor. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att sammanlagt 483 miljoner kronor anvisas på ett särskilt anslag, Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996. För att justera för hanteringen av de landstingsfria kommunerna vid den ursprungliga regleringen föreslås att hela bidraget tillförs landstingskontot hos Riksgäldskontoret. Regeringen avser av samma anledning att uppdra åt Riksskatteverket att föra över 63 miljoner kronor från kommunkontot till landstingskontot. Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av de generella statsbidragen med 3 482 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 för att reglera övergången till det nya systemet. Föreslagen reglering har beaktas genom att denna kommunala mervärdes- skatt inte längre belastar statens inkomsttitel avseende mervärdeskatt. Prop. 1996/97:1 169<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-25.png" style="width:369pt;height:15pt;"/> <h4>A. Skolväsendet</h4> <h5>A 18. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 51 miljoner kronor anvisade under förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. Regeringens förslag: En anslagsteknisk förändring genomförs som medger att medel som anvisats till försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning hösten 1996, men inte utnyttjas, i stället kan användas under budgetåret 1997. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat om en försöksverk- samhet med kvalificerad yrkesutbildning (prop. 1995/96:145, bet. 1995/96:UbU8, rskr. 1995/96:224) och har för budgetåret 1995/96 anvisat medel motsvarande 51 miljoner kronor avseende 1 700 platser med utbildningsstart hösten 1996 för detta ändamål under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (Prop 1995/96:105 och prop 1995/96:150 bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning har förberetts av en organisationskommitté. Denna har omvandlats till en kommitté, Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning (U1996:02) med uppdrag att fullfölja organisationskommitténs arbete och leda försöksverksamheten samt svara för uppföljning samt för att en oberoende utvärdering kommer till stånd. Verksamheten byggs ut under 1997 och 1998 till totalt 3 700 respektive 4 500 årsstudieplatser. Kommittén har i skrivelse till regeringen uppgett att intresset för den kvalificerade yrkesutbildningen är omfattande. Antalet hittills inkomna ansökningar är stort. Med hänsyn till de kvalitetskrav som bör ställas på de utbildningar som får delta i försöksverksamheten, bedömer emellertid kommittén att det är osäkert om alla de 1 700 platser kan påböijas under hösten 1996. Regeringen anser, mot bakgrund av det stora intresset för försöksverksamheten, att det är mycket angeläget att de utbildningsplatser som ej kan tas i anspråk under hösten 1996 istället kan starta år 1997. Medlen för försöksverksamheten är innevarande budgetår anvisade på förslagsanslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet och kan därför inte tas i anspråk nästkommande budgetår. Regeringen föreslår att de under nämnda anslag beräknade medlen för försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen - 51 miljoner kronor - istället anvisas under ett nytt ramanslag A 18. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning. Därmed ges möjlighet att disponera medel nästkommande budgetår. Den av riksdagen beslutade omfattningen på försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning kan då bibehållas 170 oförändrad under perioden. Anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom Prop. 1996/97:1 det kommunala skolväsendet m.m. minskas i samma omfattning. <h4>C. Universitet och högskolor m. m.</h4> C 51. Högskoleverket <h5>SUNET</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 30 miljoner kronor anvisade under anslaget till högskoleverket. Regeringens förslag: 66 miljoner kronor anvisas som extra engångsbe- lopp för SUNET såvitt avser universitet och högskolor och statliga museer. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik tagit upp frågor som berör Swedish University Computer NetWork (SUNET)- Detta skall ses som en nationell tillgång som skall kunna utnyttjas av ännu fler, t. ex. hela biblioteksväsendet. För att SUNET skall kunna utvecklas i sin nuvarande och utökade roll behövs en kraftig uppgrade- ring av nätet. Detta gäller ryggradsnätet — som omfattar universitetsorterna samt Luleå - samt anslutningarna till övriga högskolor, och statliga muséer. Berörda kommuner skall vidare av staten under ett inledande skede erbjudas anslutning till SUNET av huvudbibliotek, länsbibliotek och länsmuseer. Regeringen tar upp frågan om målsättning, finansieringsformer och resurser för SUNET i budgetpropositionen. För driften av ett uppgraderat SUNET för universitetens och högskolornas del och för de statliga museerna beräknas därvid medel under ett nytt anslag. Särskilda medel beräknas för de kommunala anknytningarna. Regeringen anser det vara motiverat att under det expansionsskede som förestår under de närmaste åren underlätta måluppfyllelsen genom att anvisa ytterligare medel för de statliga myndigheternas del utöver de reguljära medel som beräknas under det nämnda anslaget i budgetpropositionen. Ett engångsbelopp om 66 miljoner kronor bör därför anvisas för att förbrukas under minst en treårsperiod. 171 <h4>D. Nationella och internationella forskningsresurser</h4> Prop. 1996/97:1 <h5>D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet Tekniskt forskningsinstitut</h5> Regeringens förslag: Möjligheterna att inrätta ett nytt tekniskt forskningsinstitut i Göteborg skall utredas. Institutets verksamhet skall bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet ställer staten en engångssumma av 100 miljoner kronor till förfogande, varav 50 miljoner anvisas på tilläggsbudget, och 50 miljoner kronor får användas av redan anvisade medel under anslaget C45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. görs när utredningen presenterat sitt förslag. Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget, inte minst av samhällseko- nomiska skäl, att Sverige upprätthåller en hög nivå på den tekniska forskningen. Detta framförs idag från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademi- en (IVA) gör bedömningen att statens insatser för forskning och utbildning med teknisk inriktning bör öka. IVA anser att det bärande motivet för samhället att rikta ökade insatser mot forskning och utbildning framför allt inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen för utveckling, tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället och stärka näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att högskolan och näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot strategiska områden och öka nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR- kommittén, som har gjort en översyn av samverkan mellan högskolan och näringslivet, existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU-verksamhet. Det är viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade statliga satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen och näringslivet Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och forskarut- bildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med syftet att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig investering som kan ge mycket goda resultat. För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och 172 företagens behov av tillämpad forskning bör utredas möjligheterna att inrätta ett stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig inriktning, lokaliserat till Göteborg. En förebild bör kunna vara de tyska Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation och verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid högskolan samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en högskola. Detta innebär en nära samverkan mellan institut och universitet. Forskare och doktorander från både högskolor i hela landet och industri kan engageras i verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta forskartjänster. I stället bör forskare vid högskola och industri tillfälligt kunna arbeta vid institutet, vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan högskola, institut och industri. Institutet kan på det viset möjliggöra ett naturligt flöde mellan högskola, institut och industri, vilket kan leda till en effektiv kunskaps- och kompeten- söverföring i båda riktningarna. Institutet bör, självt eller gemensamt med tex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs universitet, förfoga över laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för institutet att ta på sig uppdrag som innebär att, genom såväl forskning som utvecklingsarbete, kunna utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp. I den miljö som då skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s forskningsprogram etc. Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle möjliggöra för studenter att praktisera på institutet, som därmed också skulle bli en väg ut i näringslivet I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasies- kola) kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset för teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan forskning, skola och näringsliv. Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. kommer att göras när utredningen presenterat sitt förslag. Eventuella tillkommande kostnader för staten utöver de 100 miljoner kronor som här har föreslagits, skall finansieras genom omprioritering inom befintliga ramar. 100 miljoner kronor bör avsättas för ändamålet för senare användning dels genom att 50 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget under anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet, dels genom att 50 miljoner kronor får användas av för innevarande budgetår anvisade medel under reservationsanslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom Prop. 1996/97:1 173 universitet och högskolor m. m.                                          Prop. 1996/97:1 Regeringen tar upp frågan om det avsedda institutet även i den forsknings- politiska propositionen. <h5>Finansiering av förslag avseende tekniskt forskningsinstitut och SUNET ni. m.</h5> Regeringen har beslutat att universiteten och vissa högskolor senast den 20 september 1996 skall återbetala sammanlagt 261 miljoner kronor till staten. Regeringen anmäler detta även i budgetpropositionen för år 1997. Till följd av den förstärkning av statsfinanserna som därigenom uppkommit anser regeringen att det nu finns utrymme för de i det föregående nämnda satsningarna på ett tekniskt forskningsinstitut och SUNET. 174 <h3>6.9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Prop. 1996/97:1</h3> <h4>B. Jordbruk och trädgårdsnäring</h4> <h5>B 17. Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 173 000 000 kronor. Anslaget anvisades med anledning av att Sverige fick ge jordbrukssektorn av EG finansierat kompensationsstöd till följd av revalveringen av jordbruk- somräkningskursen, den s.k. gröna kursen, i januari 1996. Kronans gröna kurs har därefter åter revalverats, varför anslaget nu behöver ökas för att ta hänsyn till ytterligare stöd. Anslaget föreslås ökas med samma belopp som kommer att utbetalas från EG-budgeten under tre år. Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskursema före den 1 juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L 312/7). Den 24 juli 1996 beslutade rådet att förlänga förordningens giltighet fram till den 31 december 1996. Förordningen föreskriver att Sverige, i det fall en sådan sänkning av kursen sker, far bevilja stöd till jordbruket under tre på varandra följande tolvmånadersperioder med böljan efter den månad då kursen revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perioden skall minskas med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden. Stödet far inte inriktas på en viss produktion. Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalvera- des första gången den 11 januari 1996 med 3,3 procent. Den 6 juli skedde ytterligare en uppskrivning, även denna gång med ca 3,3 procent. Det innebär att EG:s förordning åter skall tillämpas för Sverige. Det nya kompensationsbelopp som kommer att utgå från EG-budgeten uppgår till totalt 316,6 miljoner kronor, vilket skall fördelas på tre år. För första tolvmånadersperioden är stödet 158,3 miljoner kronor (augusti 1996 - juli 97). Perioden därefter utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp, dvs. 105,53 miljoner kronor. Den tredje tolvmånadersperioden (augusti 1998 - juli 1999) kommer slutligen en tredjedel, 52,77 miljoner, att betalas ut. På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som Sverige erhåller från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel ökar med samma belopp. För utbetalning av det nya stödet krävs därför att anslaget ökas med samma belopp. Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om kompensation för sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr L305/60). Förordningen tillåter att man, om stödet per jordbruksföretag och per år i genomsnitt underskrider 400 ecu (omkring 3 500 kronor), avstår från att fördela stödet direkt till företagen. Det stöd som kom Sverige till godo i och 175 12 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 med revalveringen i januari låg under denna gräns. Även denna gång är det Prop. 1996/97:1 genomsnittliga stödbeloppet så lågt, högst ca 1 800 kronor per företag och år, att kostnaden för att fördela och betala ut det till företagen skulle bli orimlig i förhållande till stödets storlek. Det bör således i första hand bli tal om utbetalning för kollektiva åtgärder. Därutöver föreskrivs att man i sådant fall får använda medlen antingen till kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket eller till andra ändamål som av EG-kommissionen redan godkänts för nationellt stöd. Ytterligare ett krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k. additionalitets- principen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek utgöra ett komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta stöd inte beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen. Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av kommissio- nen innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 30 juni 1997. Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande att behandla ärendet och ge sitt utlåtande. På samma sätt som för det stöd som gavs med anledning av den tidigare revalveringen, avser regeringen att utforma detaljplanerna för den andra omgångens stöd och sedan i enlighet med tillämpliga EG-regler underställa kommissionen planema för godkännande. Regeringen har för avsikt att tillämpa samma principer för fördelningen som vid det tidigare tillfället. Det bör noteras att även fiskerisektom berörs av revalveringen varför denna också kan komma i åtjnutande av stödet. Åtgärder som kan komma ifråga är inom forskning och utveckling, markandsfrämjande åtgärder samt sociala- och miljöåtgärder. Regeringen kommer att ta slutlig ställning till programmet efter samråd med företrädare för näringen. <h4>D. Sametinget och rennäringen mm.</h4> <h5>D1. Sametinget</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 15 082 000 kronor. Sametinget är enligt sametingslagen ansvarig för att organisera valet till tinget. Sametingets valnämnd är utsedd att ansvara för valet. Det är val vart fjärde år. Nästa sametingsval äger rum i maj 1997. Arbetet med planeringen av valet har påböljats. Sametinget har i sin anslagsframställning för år 1997 och i tilläggsansökan för innevarande budgetår yrkat 3 030 000 kronor för valet. Beloppet avser bl. a. kostnader för annonsering och information om valet, tryckning och utskick av röstkort och valsedlar, utbildning av valförrättare och bidrag till partier. Eftersom medel för valet inte budgeterats under anslaget gör regeringen bedömningen att 2 miljoner kronor bör tillföras Sametinget för att administre- ra valet i enlighet med sametingslagen. Detta tillskott finansieras genom att förhandlingar med EG-kommissionen har resulterat i att medel från EG:s budget kommer att erhållas för vissa utgifter som ursprungligen budgeterats som nationella. 176 <h3>6.10 Arbetsmarknadsdepartementet</h3> <h3>(tionde huvudtiteln)</h3> <h4>A. Arbetsmarknad mm.</h4> Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på kraftfulla insatser från statsmakternas sida. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering mm har regeringen tydliggjort att arbetslösheten skall bekämpas med välutbildade kvinnor och män. En viktig del i detta arbete är den särskilda utbildningssatsningen. Av de nya platserna i vuxenutbildningen är 30 000 platser i högskolan. Fler studentbostäder är en förutsättning för att ungdomarna skall kunna genomföra sin utbildning och lägga grunden till ett livslångt lärande och därmed en stark ställning på arbetsmarknaden. Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Att öka sysselsätt- ningen inom denna del av arbetsmarknaden innebär inte bara att arbetslösa byggnadsarbetare ges sysselsättning utan också att investeringarna ökar och därmed att tillväxtens goda cirkel etableras. De äldre arbetslösa har en svår ställning på arbetsmarknaden. Att snabbt ge denna grupp kontakt med arbetslivet är av största vikt för att inte permanent ställa dem utanför den reguljära arbetsmarknaden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen nu insatser som verkar för tillväxt och mot långa tider av arbetslöshet och passivitet. Prop. 1996/97:1 <h5>A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder</h5> Tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder Regeringens förslag: Ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för vatje studentrum. Högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel under anslaget Arbets- marknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 får under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 användas för bidraget. Skälen för regeringens förslag: Under sommaren 1996 har riksdagen beslutat (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan - särskilt vid högskolor utanför universitetsorterna - för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin ställning i arbetslivet. Sammanlagt 30 000 nya årsstudieplatser kommer till följd härav att inrättas under åren 1997-1999. Den snabba utbyggnaden av antalet utbildningsplatser på de mindre högskoleorterna kommer att starkt öka efterfrågan på ytterligare studentbostä- der från dem som inte redan är bosatta på studieorten. Det är angeläget att dessa bostadsförsöijningsbehov kan tillgodoses och att den nyproduktion som 177 behövs kommer igång snabbt. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att ett tillfälligt investeringsbidrag lämnas för produktion av nya studentbostäder på dessa studieorter. Bidrag bör kunna lämnas för bostäder för upp till 15 000 studerande med maximalt 25 000 kronor för vaije studentrum i lägenheter för en eller två studerande. Det innebär att studentbostadsbyggandet kommer att kunna mer än för- dubblas i förhållande till vad som annars kan förutsättas. Bidraget bör lämnas för bostäder som tillkommer genom sådana ny- eller ombyggnader som stöds med statlig bostadsbyggnadssubvention och för vilka inte samtidigt annat statligt investeringsstöd lämnas. Underlaget för bostadsbyggnadssubventionen bör minskas med motsvarande belopp. Investeringsbidrag bör kunna lämnas för byggen som påböljas under tiden den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och som färdigställs inom ett och ett halvt år från påböljandet. Bidragsgivningen bör riktas in på sådant sätt att bidragen går till de byggherrar som erbjuder de villkor som är förmånligast för de boende. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i denna del. Kostnaderna för investeringsbidraget bör få uppgå till sammanlagt högst 300 miljoner kronor. Endast en mindre del, ca 50 miljoner kronor, av denna kostnad beräknas falla ut före utgången av budgetåret 1997. Under tionde huvudtitelns reservationsanslag A 2. Arbetsmarknadspolitis- ka åtgärder har budgetåren 1994/95 och 1995/96 under särskilda anslagspos- ter beräknats sammanlagt över 6,7 miljarder kronor för ROT-åtgärder m.m. resp, byggnadsinvesteringar m.m. I fråga om vissa av de ändamål för vilka medel har beräknats har också särskilda ramar beslutats av riksdagen. Sista dagen för påböljande av arbeten eller för ansökan om stöd har nu passerats såvitt gäller flera av dessa stödformer. Såvitt redan nu kan bedömas kommer de fastställda ramarna inte alltid att utnyttjas fullt ut. Motivet till att anvisa särskilda medel för insatser inom ROT- och bygginvesteringsområdena var att öka byggsysselsättningen. Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Det är angeläget att de avsatta medlen utnyttjas för att öka sysselsättningen inom denna del av arbetsmarknaden. Kostnaderna för investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder bedöms mot denna bakgrund under år 1997 kunna finansieras inom ramen för de åtaganden som gjorts för de sysselsättningsprogram som beslutades under åren 1994 och 1995. En avstämning i denna del kan dock göras först sedan dessa program i huvudsak genomförts. Regeringen avser att i anslutning till vårpropositionen 1997 återkomma till riksdagen med förslag till permanent finansiering av det nu föreslagna investeringsbidraget. Överblicken över medelsbehovet för de redan pågående programmen behöver förbättras. I fråga om vissa av de stödformer som ingår i programmen har någon sista dag för ansökan om utbetalning av stöd inte ställts upp. Regeringen avser därför att föreskriva att ansökan om utbetalning av stöd skall göras inom sex månader efter det att de stödberättigade arbetena skall ha slutförts, såvida inte annat redan finns föreskrivet eller — i det enskilda fallet - särskilda skäl finns att medge en utsträckt tid. De som har ansökt eller fatt beslut om stöd kommer att underrättas om att en sista dag för utbetalning införs. Prop. 1996/97:1 178 <h5>A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.</h5> Prop. 1996/97:1 Tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa Regeringens förslag: Starten för anordnande av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996. Kostnaderna för ersättning till deltagarna i åtgärden får belasta anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i sysselsättnings- propositionen (prop. 1995/96:222), att personer som fyllt 55 år och äldre och som uppbär arbetslöshetsersättning skall få delta i offentliga tillfälliga arbeten. Åtgärden vänder sig till personer som varit inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen i 24 månader eller längre. Åtgärden skall finnas under åren 1997 och 1998. Ersättningen till den enskilde föreslogs vara densamma som inom aktivitetsstödet. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (yttr.l995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft den 1 januari 1997. Det svåra läget på arbetsmarknaden gör att regeringen finner det angeläget att så snart som möjligt ge de äldre arbetslösa tillfälle till en aktiv kontakt med arbetslivet och därmed möjligheter att återgå till reguljär anställning. Ju längre tid de äldre arbetslösa står utanför arbetslivet desto större är risken för långvarig passivitet och bidragsberoende. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft redan den 1 november 1996. Förslaget innebär en ändring av ikrafträdandebestämmelsen av ovan nämnda lag. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsde- partementet. I 2 § lagen görs en hänvisning till lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med utgångspunkt i dess respektive lydelse per den 1 januari 1997. Detta torde dock sakna betydelse vid tillämpningen av lagen. Kostnaden för åtgärden under innevarande budgetårs två sista månader beräknas till högst 60 miljoner kronor och föreslås belasta anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 179 Stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa    Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: De personer som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får ett tillägg med 45 kronor per dag på sitt aktivitetsstöd. Skälen för regeringens förslag: Det är lika viktigt att skapa incitament för att få de äldre arbetslösa att ta del i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som arbetsförmedlingen erbjuder som att det är kvalitet i de insatser som skall bedrivas inom den offentliga sektorn inom ramen för offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Det är angeläget att de individer som deltar i åtgärden finner sina insatser menings- och värdefulla. Anvisningstidens längd, karaktären på arbetsuppgifterna och målgruppens bakgrund när det gäller erfarenhet och ålder medför att det är befogat att till aktivitetsstödet också lägga en stimulansersättning. Denna ersättning bör lämpligen vara i form av ett fast krontalsbelopp så att den får en fördelningspolitisk profil. Regeringen föreslår därför ett tillägg med 45 kronor per dag utöver den ersättning individen har enligt aktivitetsstödet. Kostnaden för denna stimulansersättning är beräknad till 6 miljoner kronor. Finansieringen av dessa medel skall ske genom en indragning av investeringsmedel från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 180 <h3>6.11 Milj ödepartementet (fj ortonde huvudtiteln)</h3> <h4>A.    Miljövård</h4> <h5>A 4.   Investeringar inom miljöområdet</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 285 668 000 kronor. Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få bidrag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Bidrag kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan från myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag sker en gång per år. För Sveriges del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta projekt som är de för naturvården mest angelägna. Därefter lämnas priorite- ringsförslag till kommissionen. Kommissionen är inte bunden att följa Naturvårdsverkets prioriteringar. Det finns inte heller bestämmelser om hur LIFE-medel skall fördelas mellan medlemsländerna. Regeringen beräknar att kommissionen under budgetåret 1995/96, som innefattar två fördelningstillfallen, fattar beslut om att bevilja Naturvårdsver- ket LIFE-bidrag på i storleksordningen 50 miljoner kronor. Utbetalningen av LIFE-bidragen delas ofta upp på flera år eftersom de sker i den takt projekten fortskrider. Motsvarande belopp förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG. <h4>C. Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet mm.</h4> <h5>C 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan</h5> I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 10 350 000 kronor. Från anslaget betalas utgifter för de s.k. nedsättningsbeloppen enligt förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar. Anslaget beräknas under artonmånadersperioden komma att överskridas med 14 miljoner kronor beroende på att ett stort antal sakägare varit berättigade till nedsatt taxa bLa. i samband med större lantmäteriförrättningar. Med anledning av detta förhållande bör 14 miljoner kronor tillföras anslaget C3. Bidrag enligt lantmäteritaxan. Överskridandet finansieras genom att anslaget Cl. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. minskas med motsvarande belopp. Regeringen behandlar i 1997 års budget närmare frågan om den framtida utformningen av de s.k. nedsättningsbeloppen. Prop. 1996/97:1 181 <h3>7    Vissa skattefrågor</h3> <h4>7.1    Inledning</h4> Regeringen redovisar i denna proposition och i ett antal särskilda proposi- tioner skatteförslag med effekter för budgetåret 1997 och de därpå följande budgetåren. Förslagen har i flera fall aviserats i olika propositioner presenterade under våren 1996. Hit hör förslaget om nedjustering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, som aviserades i prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag for budgetåret 1995/96, finansiering m.m. I samma proposi- tion aviserades det nu presenterade förslaget om att ersätta den nuvarande skatten på el från vattenkraftverk med en fastighetsskatt. Utöver redan aviserade förslag redovisas här också förslag om vissa justeringar av skatterna på energi. Vidare lämnas förslag om förändringar av alkoholskatten m.m. Slutligen föreslås vissa begränsningar såvitt gäller skattefriheten vid privatinförsel av vissa alkoholhaltiga drycker. Regeringen redovisar, utan att lämna förslag, också sin bedömning vad gäller beskattningen vid s.k. självförvaltning av bostäder. Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter inhämtats från Riks- skatteverket och Generaltullstyrelsen, vilka framfört vissa synpunkter av tekniskt slag. En fullständig redovisning av de olika förslagens effekter på statsbudget och offentlig sektor återfinns i avsnitt 4.5. Prop. 1996/97:1 Lagrådet Lagförslagen i denna proposition avser ändrade skattesatser och andra jus- teringar av tekniskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. <h4>7.2 Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt</h4> Regeringens förslag: Skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomst- skatt på förvärvsinkomster skall för inkomståret 1997 uppgå till 209 100 kronor. Justeringen av skiktgränsen inför efterföljande inkom- står baseras på denna nivå. Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserade regeringen förslag om viss begräns- 182 ning av uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för inkomståret 1997. Den aviserade förändringen har som bakgrund bl.a. den förändring av beskattningen av bilförmån som samtidigt aviserades och som medför ett visst inkomstbortfall för det allmänna. Skiktgränsen bestämmer den nivå för den beskattningsbara inkomsten över vilken statlig inkomstskatt utgår. Hur skiktgränsen skall bestämmas finns angivet i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Reglerna innebär att skiktgränsen räknas upp inför vaije nytt inkom- står. Uppjusteringen baseras i princip på den procentuella förändringen i den allmänna prisnivån (KPI) med ett tillägg av två procentenheter. Som ett led i saneringen av de offentliga finanserna beslutade riksdagen hösten 1994 att uppjusteringen inför inkomståren 1995 - 1998 skulle be- gränsas i viss utsträckning. Samma begränsning gäller vid beräkningen av basbeloppsanknutna offentliga utgifter. Begränsningen innebär att enbart en viss andel av den faktiska inflationen beaktas och att samma andel tillämpas när tillägget beräknas. Vid uppjusteringen inför inkomståret 1997 uppgår denna andel till 60 %. Med faktisk inflation avses fr.o.m. i år förändringen i konsumentprisindex från juni månad andra året före inkomståret till juni månad året före inkomståret. De tidsbegränsade ändringarna i skatteskalan togs in i en särskild lag, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. Vid gällande regler kan skiktgränsen för inkomståret 1997 beräknas till 212 200 kr. Denna beräkning baseras på en faktisk inflation under perioden juni 1995 - juni 1996 på 0,48 %. Då det särskilda tillägget och nedräkning- en till 60 % beaktas erhålls ovan redovisade nivå för skiktgränsen inkomståret 1997 före det nu aktuella förslaget. Enligt regeringens mening är det önskvärt att korrigeringen av skiktgrän- sen för inkomståret 1997 inte medför att denna i absoluta tal sjunker i för- hållande till den nivå som gäller för inkomståret 1996, dvs. 209 100 kr. Mot denna bakgrund föreslås att skiktgränsen för inkomståret 1997 fastställs till 209 100 kr. Förändringen innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3 100 kr lägre än vid tillämpning av gällande regler. Justeringen av skiktgränsen inför därpå följande inkomstår följer gällande regler men baseras på denna lägre nivå. Förslaget föranleder ändringar i 2 § lagen om beräkning av statlig in- komstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. För taxe- ringsåren därefter, dvs. fr.o.m. inkomståret 1999, kommer enligt nu gällan- de bestämmelser den årliga uppräkningen av skiktgränsen i stället att ske enligt bestämmelserna i 10 § SIL. En justering av skiktgränsen i 10 § SIL så att den ansluter till skiktgränsen enligt den särskilda lagen som gäller för 1996-1999 års taxeringar kommer då att bli nödvändig. Den föreslagna ändringen av skiktgränsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering med vissa undantag som närmare anges i övergångsbestämmelserna. Enskilda näringsidkare kan i undantagsfall ha ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår. Det innebär att de vid 1998 års taxering kan komma att beskattas för inkomster som hänför sig till år 1996. Förslaget till justering av skatteskalan kan ge upphov till skärpt beskattning som träffar Prop. 1996/97:1 183 inkomster som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För att ändringarna inte skall komma i strid med regeringsformens bestämmelser om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning bör den föreslagna ändringen av skiktgränsen inte tillämpas för skattskyldiga med beskattningsår som böljat senast den dag då denna proposition avlämnas till riksdagen. För att förhin- dra vissa möjligheter till skatteplanering bör de nya reglerna emellertid gälla för näringsidkare vars verksamhet påböljats efter nämnda datum. Regeringen föreslår därför med stöd av 2 kap. 10 § regeringsformen att de nu berörda reglerna skall tillämpas från och med den 21 september 1996. De föreslagna övergångsreglerna innebär att om äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om beräkning av statlig inkomstskatt skall dessa til- lämpas på hela den skattskyldiges inkomst av förvärvsverksamhet. <h4>7.3 Fastighetsskatt på elproduktionsenheter</h4> <h5>7.3.1   Bakgrund</h5> Vattenkraftsskatt regleras i dag i lagen (1982:1201) om skatt på viss elek- trisk kraft. Skatten tas ut av den som inom landet framställer elektrisk kraft i ett vattenkraftverk med en installerad effekt av minst 1 500 kW. Pump- kraftverk har uttryckligen undantagits. Under tiden 1 september 1996-30 juni 1997 uppgår skatten till 5 öre per kWh för kraft som är producerad i anläggningar som tagits i drift före år 1973. Om kraften produceras i an- läggningar som tagits i drift under åren 1973-1977 uppgår skatten till 2,5 öre per kWh. För anläggningar som tagits i drift senare utgår ingen skatt (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:689). Efter utgången av juni 1997 gäller att skatten är 6 öre per kWh för anläggningar som tagits i drift före 1973 och 3 öre per kWh för dem som tagits i bruk 1973-1977. Vattenkraftsskatten har varit föremål för översyn av utredningen om kraftföretagens vinster vars förslag presenterades i betänkandet SOU 1991:8, Beskattning av kraftföretag. Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns till- gänglig i ärendet (dnr 457/91). <h5>7.3.2   Beskattning av vattenkraft</h5> Den som producerar elkraft bedriver näringsverksamhet och inkomsterna härav beskattas enligt de regler som gäller för sådana inkomster. Härut-över utgår ytterligare skatter. En av dem är den särskilda skatt som utgår enligt den ovan nämnda lagen om skatt på viss elektrisk kraft. Beskattning av vattenkraft motiveras ofta av läges- eller knapphetsräntor, vilka uppkom- mer från ekonomiskt värdefulla naturresurer som finns i begränsad mängd. När den nuvarande vattenkraftsskatten infördes motiverades den bl.a. av behovet att förhindra en alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre vattenkraftstillgångar. Anläggningarna förändras emellertid gradvis genom Prop. 1996/97:1 184 nyinstallationer. Till följd av ökande fömyelseinvesteringar kommer allt fler anläggningar att behöva omklassificeras åldersmässigt. Denna omstän- dighet, tillsammans med att skatten årligen tas ut med samma nominella belopp, innebär realt sett en minskad skattebelastning på kraftföretagen. Den nuvarande skillnaden i beskattningen av gamla och nya anläggning- ar kan ge upphov till betungande långsiktiga och kortsiktiga effektivitets- förluster. Exempel på sådana förluster kan vara att kraftföretagen bygger om anläggningar för tidigt och i allt för stor omfattning och att skatten snedvrider kostnadsrangordningen mellan anläggningar inom sektorn. Enligt utredningen bör en skatt ur samhällsekonomisk synpunkt ha så liten inverkan på produktions- och investeringsbeslut som möjligt. Detta innebär att skatter som påverkar de rörliga produktionskostnaderna bör undvikas. Regeringen delar också utredningens bedömning att det finns grund för påståendet att nuvarande beskattningsmodell innebär risk för ineffektivitet i utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar. Särskilt stor är risken för att handeln med el inom Norden påverkas. Den av regeringen föreslagna avregleringen av elmarknaden skapar förutsättningar för en ökad integrering av de nordiska elmarknaderna. Däri- genom skall konsumenternas ställning på elmarknaden stärkas och de sam- lade produktionsresurserna i Norden utnyttjas så effektivt som möjligt. Det är angeläget att inte beskattningen av kraftproduktionen motverkar dessa syften. Det finns därför starka skäl för att ändra beskattningsmodellen från den nuvarande, som är begränsad till vissa årgångar av vattenkraftanlägg- ningama, till en mer generell sådan. <h5>7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Nuvarande beskattning av vattenkraftverk med en skatt baserad på producerade kWh ersätts med en fastighetsskatt baserad på markvärdet. Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. En förutsättning är dock att markvärdena fastställs enligt nu gällande principer för fastighetstaxering. Remissinstanserna: Bland remissinstanserna syns det inte finnas någon avvikande mening från utredningens slutsats om vattenkraftsskattens långs- iktiga brister i effektivitetsavseende. Däremot redovisas delade meningar om för- och nackdelarna med en särskild beskattning av just vattenkraftsin- dustrin. Bland de remissinstanser som är för en fortsatt särskild beskattning åbe- ropas möjligheterna till en direkt regional återföring av vattenkraftens vins- ter. Näringsjrihetsombudsmannen, NO, är av principiella skäl mot en fort- satt särskild beskattning. Om emellertid budgetskäl talar för en särskild beskattning anser NO att utredningens förslag om skatt på lägesräntor är att föredra. Vattenfall anser att det inte finns anledning till ytterligare skatt 185 utöver bolagsskatt, mervärdesskatt och vissa riktade avgifter. Om ytterliga- re skatteintäkter behövs bör detta i så fall inte drabba kraftföretagen speci- ellt. Vattenfall anser vidare inte att det finns några lägesräntor att beskatta men finner att förslaget som sådant uppfyller de krav som bör ställas på en skatt som har till uppgift att beskatta lägesräntor. Även Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, avstyrker en särskild beskattning och framhåller att frågan om beskattning av elektrisk kraft hör till området för den allmänna energibeskattningen och miljöavgiftsuttaget. Riksskatteverket, RSV, ser inget hinder från skatteadministrativ synpunkt att använda markvärdena vid beskattning men anser det dock vara svårt att utläsa om utredningen avsett att anläggningar med samma produktionsförmå- ga men med olika återanskaffningskostnad kommer att få olika markvärden och därmed även olika beskattning. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, finner att skatteforslagets principiella konstruktion måste underkas- tas en utförligare analys innan det genomförs och befarar att det kan vara svårt att i praktiken ta fram ett taxeringsunderlag som på ett tillförlitligt sätt återspeglar anläggningarnas fallränta. Vattendomstolen vid Stockholms tingsrätt finner att den föreslagna skatten teoretiskt skulle kunna inverka på kostnaderna hos ett anhängiggjort vattenföretag och därigenom påverka domstolens bedömning av dess lönsamhet. Emellertid anser domstolen att beskattningens inverkan är så marginell att man torde kunna bortse från den. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det olämpligt att basera skatt på markvärdet eftersom detta fastställs genom ett starkt schabloniserat värderingsförfarande. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten innebär risk för ineffektivt utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Av denna anledning har fråga uppkommit om det går att finna lämpliga alternativa baser för skatten som inte medför nämnda negativa effekter. De tänkbara alternativ som utredningen anser står till buds är skatt per kW, vinstskatt och fastighetsskatt. Utredningen har utförligt beskrivit dessa skattemodellers respektive effekter från effektivitets- och fördelningssyn- punkter på både kort och lång sikt. Utredningens slutsats efter genomgången av de olika alternativen är att fastighetsskatt är den modell som bäst uppfyller önskemålet om att begränsa skatternas effektivitetskostnader. Som utredning- en påvisat kan den nuvarande utformningen av skatten leda till effektivitets- förluster i framtiden. Skatten är inte förenlig med effektivitet på en konkurrensutsatt elmarknad. Den teoretiskt mest tilltalande skattebasen är lägesräntoma inom kraftproduktionen. Fördelarna med en beskattning av lägesräntoma i förhållande till nuvarande skatteuttag kan sammanfattas enligt följande: - följsamhet gentemot elpriserna - följsamhet gentemot anläggningarnas avkastningsförmåga - ingen påverkan på de rörliga produktionskostnaderna - ingen ökad övervältring mot konsumentledet jämfört med andra modeller. De principiella utgångspunkterna för utredningens slutsatser har inte Prop. 1996/97:1 186 ifrågasatts av remissinstanserna. Vattenkraften är en begränsad naturresurs. Beskattningen av denna knappa naturresurs bygger på det förhållandet att ägaren kan tillgodogöra sig ett överskott vid nyttjandet av naturresursen. Det uppstår en s.k. knapphetsränta, i detta fall benämnd lägesränta eller fallränta. Förekomsten av lägesräntor vid kraftproduktion lämpar sig särskilt väl för beskattning. Sådan beskattning är nämligen förenad med låga samhälls- ekonomiska effektivitetskostnader. I jämförelse med den nuvarande vatten- kraftsskatten framstår lägesräntan som den teoretiskt mest tilltalande skattebasen beträffande vattenkraftproduktionen. Den del av avkastningen eller överskottet som är hänförlig till just lägesränta går dock inte att utläsa i kraftföretagens årsredovisningar vilket omöjliggör en direkt skatt på lägesräntor. Lägesräntan går dock att härleda genom en indirekt metod. Vid fastig- hetstaxeringen av sådana elproduktionsenheter som utgörs av vattenkraftverk används en avkastningsmetod för att få fram enhetens marknadsvärde. Metoden bygger på en beräkning av nuvärdet av de framtida överskott som anläggningen förväntas ge. En del av överskottet avser rimligtvis en avkastning på det investerade realkapitalet, vilket i kapitaliserad form motsvarar byggnadsvärdet. Restposten är således markvärdet och represente- rar därmed den del av den kapitaliserade avkastningen som utgörs av lägesräntan. Nuvärdet av de årliga lägesräntoma motsvaras alltså av det markvärde som framkommer vid fastighetstaxeringen. Eftersom det taxerade markvärdet således från teoretiska utgångspunkter utgör en lämpligare skattebas än nuvarande åldersdifferentierade skatt per kWh, återstår för regeringen att ta ställning till om det markvärde som erhålls vid fastighetstaxeringen i praktiken står i överensstämmelse med resone- manget om lägesränta. Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152, FTL). I begreppet elproduktionsenhet innefattas bl.a. vattenkraftverk, outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt värmekraftverk. Den övergripande värderingsmodellen Produktionen av elkraft i Sverige sker både genom vattenkraft och olika slag av värmekraft. Värderingen av vattenkraftverken grundas från och med 1981 års allmänna fastighetstaxering på en renodlad avkastningsmetod. För värmekraftverken tillämpas i stället en produktionskostnadsmetod, dvs. värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (återanskaffnings- kostnadema) varvid hänsyn tas till värdeminskning. Vad avser kraftproduktionen fungerar den svenska elmarknaden i stora drag så att värmekraftanläggningama bidrar till att vattenkraften kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Detta har att göra med att vattenkraften måste dimensio- neras för att säkra produktionen även under vattenfattiga år. Värderingsmo- dellen beaktar att värmekraften således faktiskt innebär förhöjda avkastnings- värden för vattenkraften. Därför jämkas vattenkraftens avkastningsvärden så Prop. 1996/97:1 187 att det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraftverk motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar skulle värderas med ledning av gällande tariffer. Således utförs först en avkast- ningsvärdering för kraftproduktionen som helhet. Därefter sker en reduktion med det åsatta värde som ansetts som rimligt för värmekraften. Återstoden fördelas sedan på vattenkraften. Beräkning av taxeringsvärdet Taxeringen av taxeringsenhet med vattenkraftverk inleds med att det totala värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt vattenkraftverk bestäms värdet med utgångspunkt från dess utbyggnadseffekt. Denna betecknas taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden beträffande utnytt- jandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxeringseffekten i kilowatt multipliceras med ett riktvärde som i sin tur bestäms genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. Hänsyn tas därvid till att årskostnaderna varierar med anläggningskostnaderna. Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i ett byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms byg- gnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrifter. Härvid får dock inte 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga enhetens totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala värde och 75 % av återanskaffhingskostnaden för enhetens byggnader. Skulle 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga det totala värdet skall markvärdet bestämmas till 0 kr. Enligt den prisnivå som tillämpades vid den senaste allmänna fastig- hetstaxeringen av elproduktionsenheter år 1994 skall markvärdet sättas till 0 kr vid en återanskaffningskostnad om 25 000 kr/kW. I Sverige finns 1 096 elproduktionsenheter som utgör bebyggda vattenfall. Deras totala taxeringsvärde uppgår till ca 112 miljarder kr, varav markvärdet utgör ca 73 miljarder kr. Som framgår av redogörelsen av reglerna för fastighetstaxeringen tas numera hänsyn till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraftan- läggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. Mindre lönsamma anläggningar är således de med större andel återanskaffningskostnad. Vidare har framgått att det taxerade markvärdet varierar med anlägg- ningens återanskaffningskostnad. Ju högre återanskaffhingskostnaden är desto lägre blir markvärdet. För nyare anläggningar som har de högsta återanskaffningskostnadema hänför sig naturligtvis den övervägande delen av, eller t.o.m. hela avkastningen till det investerade realkapitalet som byggnader och andra produktionsmedel. En relativt mindre del eller ibland ingen del alls återspeglar då lägesräntan genom markvärdet. Prop. 1996/97:1 188 En annan fordel med att utnyttja det taxerade markvärdet som skattebas är att förändringar i relativpriset på el, som innebär förändrad lönsamhet för befintliga anläggningar, får genomslag i taxeringsunderlaget. På så sätt anpassas skatteuttaget till förändringar i elprisnivån. Det är mot bakgrund av ovanstående som regeringen anser att det taxerade markvärdet på ett tillfredsställande sätt kan anses återspegla fallräntan i respektive vattenkraftverk. Förutsättningen är dock, som utredningen påpekar, att anläggningarnas byggnadsvärden beräknas på grundval av återanskaffningskostnaden och inte efter bokföringsmässigt värde. Genom att metoden beaktar återanskaffningskostnaden differentieras skatten med hänsyn till vad anläggningen såsom ny hade kunnat avkasta. Skatten baseras således på den potentiella avkastningsförmågan. Utredningen har i ett särskilt avsnitt i betänkandet behandlat frågan om skatt på installerad effekt. Till skillnad mot vad Riksskatteverket, RSV, anfört finner regeringen därför att utredningen beaktat att enheter med samma produktionsförmåga kan få olika beskattning. Utredningen har ansett att berörda företag bör få möjlighet att granska markvärdena eftersom värdena inte tidigare beskattats. I ett särskilt yttrande till utredningens förslag anser en expert att nya taxeringsvärden måste inväntas innan markvärdet beskattas, eftersom gällande taxeringsvärden inte åsatts med tanke på att de skulle ligga till grund för beskattning. Även några remissinstanser har berört frågan. Regeringen utgår från att kvaliteten på taxeringsvärdena inte påverkas av att en fastighetskategori är undantagen från uttag av fastighetsskatt. De vid 1994 års allmänna fastighetstaxering fastställda markvärdena måste anses utgöra en, även från dessa synpunkter sett, tillfredsställande bas för uttag av fastighetsskatt. <h5>7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter</h5> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten avskaffas. Fastighetsskatt skall tas ut med sammanlagt 3,42 % av markvärdet på sådan elproduktionsenhet som utgörs av vattenkraftverk och till sådana hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslagen i lagtekniskt och administrativt avseende. RSV anser att förändring- en frän elproduktionsskatt till fastighetsskatt inte medför någon nämnvärd skillnad. Länsstyrelsen i Älvs borgs län befarar att skatt kommer att tas ut på alla slag av elproduktionsenheter utom värmekraftverken, t.ex. vindkraftan- läggningar, om inte en tydligare avgränsning görs av vad som avses med elproduktionsenhet. 189 Skälen för regeringens förslag: Av skäl som redovisats i det föregående bör beskattningen av vattenkraft läggas om från nuvarande åldersdifferentie- rade skatt per kWh till en fastighetsskatt. Regeringen föreslår därför att den nuvarande lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs och ersätts med bestämmelser som tas in i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Från och med den 1 januari 1996 tas fastighetsskatt ut med 0,5 % på taxeringsvärdet på alla industrienheter inklusive elproduktionsenheter. Riksdagsbeslutet om fastighetsskatt på industrienheter bygger på förslagen i prop. 1994/95:203, Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen. Detta innebär att bestämmelser om skatteplikt för elproduktionsenheter redan införts i 1, 3 och 4 §§ lagen om statlig fastighetsskatt. Vad gäller den närmare utformningen av lagtexten i 3 § fastighetsskattela- gen har regeringen valt att liksom utredningen anknyta till den definition av elproduktionsbegreppet som återfinns i FTL. Begreppet är där uttömmande reglerat och man kan utan svårighet ange vilka taxeringsenheter som omfattas av den nu föreslagna fastighetsskatten och vilka taxeringsenheter som endast omfattas av den redan beslutade fastighetsskatten om 0,5 %. De elproduktionsenheter som bör komma i fråga är dels taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda reglerings- anläggningar, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut, dels slutligen taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Som framgår utgör de uppströms belägna regleringsanläggningama inte egna taxeringsenheter utan de beaktas vid taxeringen av det kraftverk som har nytta av anläggningen. Vidare bör de outbyggda vattenfallen omfattas om de har taxerats. Taxering av dessa sker nämligen endast om de med säkerhet kan bebyggas. I den nu nämnda kretsen av elproduktionsenheter har även tagits med de taxeringsenheter som har rätt till andels- eller ersättningskraft. Vad som avses med andels- eller ersättningskraft framgår av 9 kap. vattenlagen (1983:291). Den vars fallhöjd tas i anspråk i samband med utbyggnad av ett vattenfall får under vissa förutsättningar del i kraftproduktionen genom erhållande av kraft. Härtill är också knuten en skyldighet att bidra till anläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhållande till andelens storlek. Rätten till andelskraften är förenad med viss fastighet. Andelskraften ersätter det tidigare institutet ersättningskraft, vilket var en ersättningsform som kom i fråga när någons vattenkraft togs i anspråk. Ersättningen kunde då utges i form av kraftöverföring. Det föreligger ett intimt samband mellan dessa rättigheter och de kraftverk vilka belastas med leveransskyldighet av sådan kraft. I den mån det förekommer skyldighet för ett kraftverk att leverera andels- eller ersättnings- kraft skall detta beaktas när man bestämmer kraftverkens värde. Belastningen av andelskraft skall i så fall dras av från både kraftstationens markvärde och byggnadsvärde medan belastningen av ersättningskraft endast dras av från kraftstationens markvärde. Förmåner av detta slag skall motsatsvis läggas till den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Rätten till andelskraft torde främst tillkomma dem som själva är kraftpro- ducenter men även stora konsumenter av kraft, t.ex stora industrier och Prop. 1996/97:1 190 kommunala eldistributionsföretag innehar sådana rätter. Att så är fallet torde bero på att det krävs ett betydande mått av resurser för att ta emot kraften. Eftersom det således förekommer taxeringsenheter vars huvudsakliga värde utgör värde av erhållen andels- eller ersättningskraft med viss del av värdet fastställt som markvärde, bör även elproduktionsenheter som utgör sådana taxeringsenheter omfattas av förslaget. Värmekraftverken omfattas inte av det framlagda förslaget. Den nivå för uttaget av fastighetsskatt som föreslås, 3,42 %, motiveras närmare i avsnitt 7.2.3. Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt och att lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas från och med 1998 års taxering. Ur praktisk synpunkt innebär omläggningen till fastighetsskatt följande. Redovisningen av vattenkraftsskatt sker i deklaration avseende redovisnings- perioder om en månad. Sådan deklaration skall ha kommit in till beskatt- ningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperio- dens slut. Kraftföretagen debiteras preliminär F-skatt särskilt, vilket enligt huvudre- geln sker enligt schablon. Skatten skall avse den slutliga skatten, i vilken fastighetsskatten ingår, med de justeringar som anges i 3 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272, UBL). En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att avvika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär F- skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan antas komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär självdeklaration. Sådan taxering får också åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklaration om han har debiterats preliminär F-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt kan bedömas senast den 1 december, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär självdeklaration enligt nämnda bestämmelse skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomst- året. Hade skattskyldig varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration men inte avlämnat någon sådan inom föreskriven tid, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration. Antalet skattskyldiga som berörs av omläggningen till fastighetsskatt uppgår till ca 100. De av dessa som har lämnat en preliminär självdeklaration får inför uppbördsåret 1997 debiteras preliminär F-skatt enligt preliminär Prop. 1996/97:1 13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 191 taxering. I de fall någon preliminär självdeklaration inte har lämnats utgår regeringen från att skattemyndigheterna genom tillämpning av bestämmelsen i 13 § 1 mom. tredje stycket sista ledet UBL i möjligaste mån förebygger ett för lågt uttag av preliminär skatt. Förslaget föranleder ingen författningsändring i denna del. <h5>7.3.5 Ekonomiska frågor</h5> För att skiftet från produktionsskatt till fastighetsskatt skall ge ett varaktigt budgetneutralt utfall krävs en bedömning av intäkterna av produktionsskat- ten, som sedan 1 september 1996 uppgår till 5 resp. 2,5 öre/kWh. Vid kalibreringen av fastighetsskatten bör följaktligen beaktas det första steget av de skattehöjningar som efter förslag i prop. 1995/96:198 beslutades av riksdagen våren 1996. Som framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att höjningen i det andra steget den 1 juli 1997 återtas och att skattebortfallet kompenseras genom höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen. Frågan är då vilka skatteintäkter som kan förväntas av produktionsskatten på dess nuvarande nivå. Under perioden 1984-1993 uppgick inkomsterna från den särskilda skatten till i genomsnitt drygt 1 miljard kronor per år. Om hänsyn tas till förändringar av skattesatserna efter denna period, med en höjning från 2 resp. 1 öre/kWh till 5 resp. 2,5 öre/kWh, erhålls inkomster på 2,50 miljarder kronor. För de närmaste åren ligger visserligen den beräknade inkomsten något lägre, 2,33 miljarder kronor, men kraven på en ansvarsfull finansiering gör att skattesatsen i fastighetsskatten bör baseras på den högre av dessa nivåer. Enligt 1994 års allmänna fastighetstaxering uppgick det samlade markvär- det för taxeringsenheterna vattenkraft, anläggnings- och ersättningskraft till drygt 73 miljarder kronor, varav knappt 95 % avsåg vattenkraft. För att omläggningen skall vara budgetneutral krävs sålunda att fastighetsskattesat- sen sätts till 3,42 %. Med den föreslagna skattebasen uppnås ingen följsamhet gentemot den allmänna prisutvecklingen, men däremot kommer prisutvecklingen inom elmarknaden att påverka skattebasen. Vid en prisökning kommer en del av denna det allmänna till godo, eftersom markvärdet kommer att öka. Omläggningen av skatteuttaget innebär en större stabilitet både för staten och de skattskyldiga. Den föreslagna modellen beaktar även på ett bättre sätt skillnaden mellan gamla och nya produktionsanläggningar. Förändringen av skatteuttaget innebär följande bruttoeffekter på statsbud- geten (miljarder kronor). De mer begränsade effekterna för 1997 beror Prop. 1996/97:1 192 på förskjutningar i skatteuppbörden. Vid redovisningen i avsnitt 4.5 och i Prop. 1996/97:1 avsnitt 7.8 beaktas indirekta effekter på andra skattesatser. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> Slopad elskatt</td><td> -2,13</td><td> -2,33</td><td> -2,33</td></tr> <tr><td> Fastighetsskatt</td><td> 2,29</td><td> 2,50</td><td> 2,50</td></tr> </table> Budgetutfallet på längre sikt blir beroende av prisutvecklingen på elkraft och och dess inverkan på markvärdena. <h4>7.4 Energiskatt</h4> Regeringens förslag: Det andra steget av tidigare beslutade höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft återtas och ersätts av höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Skattesatserna för bränslen höjs med 2 % och skatten på elektrisk kraft med 0,8 öre per kWh. Skälen för regeringens förslag: I propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte-och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs att produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraft och äldre vattenkraftverk skulle höjas i två steg, dels med 1 öre per kWh den 1 september 1996, dels en ytterligare höjning med samma belopp som skulle börja tillämpas 1 juli 1997. I propositionen föreslogs även höjningar av energiskatten på bränslen och elektrisk kraft. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslagen i propositionen (bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:687-689). Efter presentationen av propositionen har kritik riktats mot de föreslagna produktionsskattehöjningama och effekterna av dem på de konkur- rensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. Det har hävdats att skattehöjningarna övervältras direkt på såväl företag som hushåll genom ökade elpriser. Den 1 september 1996 steg också elpriserna som en direkt följd av produktionsskattehöjningen vid samma tillfälle. I de överväganden som gjordes inför propositionen förutsattes att bördan av skattehöjningarna skulle stanna hos de kraftproducerande bolagen och att elpriserna därför inte skulle påverkas i någon större omfattning. Snedvridande effekter på produktion och negativa effekter på sysselsättning- en skulle därmed också undvikas. Vid tillfredställande konkurrens på elmarknaden torde kraftbolagens möjligheter att kunna övervältra skattehöj- ningar genom att höja elpriserna på kort sikt vara tämligen begränsade. Vid årsskiftet infördes en ny lagstiftning på elområdet. Därmed skapades förutsättningar för en ökad konkurrens på elmarknaden. Större delen av elförsäljningen sker dock fortfarande i enlighet med avtal som ingåtts före 193 reformen. Marknadsförhållandena är därmed sådana att elproducenterna kan övervältra skattehöjningar på konsumenterna genom att höja elpriserna. Den nordiska elmarknaden är under utveckling. Det finns dock brister i överföringskapaciteten mellan länderna vilket medför att handelsutbytet begränsas. Därigenom begränsas även priskonkurrensen på den inhemska marknaden. En betydelsefull fråga av mer formell natur rör de avtal som gäller för elleveranser. Konkurrensverket utreder för närvarande om elleverantörerna tillämpar standardavtal som ger dem möjligheter att justera elpriserna för skattehöjningar även i långsiktiga kontrakt på ett sätt som strider mot konkurrenslagen. I takt med en fortsatt utveckling av den svenska och nordiska elmarknaden torde företagens möjligheter till prisövervältring minska, men övervältring på priserna kan under de närmaste åren medföra negativa effekter. Mot ovanstående bakgrund finns anledning att ompröva det andra steget av de beslutade produktionsskattehöjningama. Därför föreslås att höjningar- na i detta steg återtas och ersätts — från den 1 juli 1997 — av höjda energiskatter på el och fossila bränslen. Genom denna växling bedöms att de totala snedvridande effekterna av energiskatterna kommer att reduceras. Energiskatterna på el och fossila bränslen ger visserligen också snedvri- dande effekter, främst via ökade energikostnader för hushållen. Dessa allokeringsförluster bedöms dock vara mindre än de samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad produktion och sysselsättning som skulle ha uppkommit som en följd av produktionsskattehöjningen. Energiskattesatsema bör höjas i sådan grad att de ökade skatteintäkterna från denna skatt ersätter skatteintäktsbortfallet av det återtagna andra steget av höjningarna av produktionsskatterna på elektrisk kraft. För att uppnå detta bör energiskatten på bränslen höjas med 2 % utöver de höjningar som beslutades av riksdagen under våren 1996. På motsvarande sätt bör energiskatten på elektrisk kraft höjas med 0,8 öre per kWh, beräknat på de energiskattebelopp som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha börjat tillämpas den 1 juli 1997. Eftersom ingen energiskatt tas ut för energiför- brukningen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling begränsas således den direkta effekten av de föreslagna skattehöjningarna till annan verksamhet, bl.a. hushållssektom. Vid beräkningen av de höjningar av energiskatten som riksdagen beslutade i våras togs hänsyn till förväntade förändringar av konsumentprisindex fram t.o.m. oktober månad 1997. De nu föreslagna höjningarna sker från dessa redan indexerade nivåer. Den automatiska uppräkningen av energiskatten på dessa skattebelopp bör därför först ske för skatteuttaget för år 1999. Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Prop. 1996/97:1 194 <h4>7.5 Skatten på öl m.m.</h4> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: En proportionell skatt föreslås för öl med en alkoholhalt över 2,8 volymprocent. För öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,8 volymprocent föreslås en O-skattesats. Samtidigt höjs skatten på sprit med 2 procent och skatten på tobaksvaror med 7,9 procent. I enlighet med riksdagens tidigare beslut om indexering av vissa punktskatter föreslås en uppräkning av alkoholskatten för år 1997 med en uppskattad förändring av prisnivån under perioden september 1995 - september 1996 på 1,2 procent. Efter denna indexering blir skatten på öl över 2,8 volymprocent 1,47 kronor per Eter och volym-procent alkohol. Någon indexering av tobaksskatten för år 1997 skall enligt gällande regler inte ske. En justering av skatten resp, tullen för resandeinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås också. Bakgrunden till regeringens förslag: Skatten på öl skall enligt gällande EG-regler beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka uttryckt i måttenheten Plato eller faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent per hektoliter färdig dryck. Minimiskattesatsen på öl med en faktisk alkoholhalt över 0,5 volymprocent är 0,748 ecu per hektoliter och grad Plato eller 1,87 ecu per hektoliter och volymprocent alkohol. Reducerade skattesatser får tillämpas för öl med en faktisk alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent. Reducerade skattesatser får vidare, under vissa förhållanden, tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Sverige beskattar öl efter faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent och tillämpar reglerna om reducerad skattesats för öl under 2,8 volymprocent när det gäller O-skattesatsen på lättöl, d.v.s. öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,25 volymprocent. Reglerna om alkoholskatt finns i lagen (1994:1563) om alkoholskatt. Sverige har i förhandlingarna vid EU-medlemskapet fått en treårig övergångstid från den 1 januari 1995 under vilken en reducerad skattesats får tillämpas för s.k. folköl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5 volymprocent. Övergångsbestämmelsen skulle möjliggöra för Sverige att anpassa beskattningen till den ordning som gäller inom EU. Fr.o.m. den 1 januari 1998 måste således allt öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8 volymprocent ha samma skatt per volymprocent alkohol. Skatten på s.k. folköl är f.n. 1,21 kronor per liter och volymprocent alkohol och skatten på starkare öl är 2,38 kronor per liter och volymprocent alkohol. Skatten på folköl höjdes den 1 januari 1996 från 91 öre till 1,21 kronor för att motverka den sänkning av detaljhandelspriset på folköl som den beslutade sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel skulle medföra. Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik och använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel har ändrats i och med det svenska EU-inträdet. Särskilt de ändrade reglerna för införsel av alkohol men även avskaffandet 195 av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker Prop. 1996/97:1 reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt starköl har nu antagit så stora proportioner att det enligt regeringens bedömning är nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Den ökade gränshandeln medför, förutom att varan inköps och beskattas utomlands, att människor köper större mängder och starkare öl än annars. Alkoholens tillgänglighet i okontrollerade former ökar också genom att ett stort antal privatpersoner i hemmet “lagrar” öl, m.m. som de infort från utlandet. Sysselsättningen inom den inhemska bryggerinä- ringen kan dessutom komma att äventyras och skatteintäkterna minskar trots att konsumtionen ökar. Målen för svensk alkoholpolitik är dels att minska den totala alkoholkon- sumtionen, dels förändra det svenska dryckesmönstret. Den svenska alkoholpolitiken syftar bl.a. till att försöka förmå människor att gå över från spritdrycker till drycker med lägre alkoholhalt för att på så sätt minska de alkoholrelaterade skadorna. Ett sätt att ytterligare förstärka en sådan konsumtionsförändring i riktning mot alkoholsvagare drycker samt motverka den omfattande gränshandeln med öl är att sänka ölskatten och höja skatten på sprit. Dessutom kan en förändring av nollskattegränsen för öl från nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent ytterligare stimulera ölkonsumentema att prismässigt välja en alkoholsvagare produkt. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en enhetlig skatt införs för öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. I 1996 års prisnivå sätts skattesatsen på öl till 1,45 kronor per Eter och volymprocent alkohol. Härigenom sker samtidigt redan nu en anpassning till EU:s regelsystem för ölbeskattning. Den nya ölskattesatsen kan förväntas höja priset på folköl med i genom- snitt 8 procent och sänka priset på starköl som säljs på systembolaget med ca 17 procent. Det lägre priset på starköl kan förväntas minska gränshandeln med öl. Trots detta kan den nya skattesatsen på öl antas leda till en marginell ökning av konsumtionen av ren alkohol i öl. För att motverka denna konsumtionsökning bör skattesatsen på sprit höjas med 2 procent. Det genomsnittliga priset på sprit kan förväntas öka med 1,6 procent som en följd av denna skattehöjning. Regeringens beräkningar visar att denna skattehöj- ning är tillräcklig för att uppnå en oförändrad konsumtionsvolym av ren alkohol i öl, vin och sprit. De nya alkoholskattesatsema kan, med hänsyn till de efterfrågeanpassning- ar som förändringarna ger upphov till, förväntas leda till en varaktig nettobudgetförsvagning på 0,51 mdkr för den konsoliderade offentliga sektom. För att finansiera denna budgetförsvagning höjs tobaksskattesatser- na med 7,9 procent utöver den höjning som riksdagen beslutat om tidigare i år (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15). Med hänsyn till den minskade tobakskonsumtionen på cirka 1,5 procent som denna skattehöjning kan förväntas medföra, blir den varaktiga nettobudgetförstärkningen 0,54 mdkr för den konsoliderade offentliga sektorn. Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen kommer att försvagas kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbild- 196 ning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanoma i vårt land. Regeringen avser därför att med en lokal och regional kraftsamling av insatserna höja ambitionsnivån i det alkoholföre- byggande arbetet, överfinansieringen på totalt 30 miljoner kr av den reformerade alkohol- och tobaksbeskattningen motiveras av ökade informationsinsatser om alkoholens skadeverkningar. Enligt 37 § lagen om alkoholskatt skall en årlig indexuppräkning ske av alkoholskatten med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen. Regeringen skall före oktober månads utgång fastställa de omräknade skattebelopp som skall tas ut under påföljande år. Denna automatiska uppräkning skall första gången göras hösten 1996 för skatteuttaget 1997. Vid beräkning av de nya skattesatserna har hänsyn tagits till förväntade förändringar av konsumentprisindex under perioden september 1995 - september 1996 på 1,2 procent. Även skattesatserna för övriga alkoholdryck- er har höjts på motsvarande sätt. Den automatiska uppräkningen av alkoholskatten bör därför skjutas fram och ske först för skatteuttaget för år 1998. Även enligt lagen om tobaksskatt finns regler om indexering. Riksdagen har dock tidigare i år beslutat om en 15-procentig höjning av tobaksskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 och att en automatisk uppräkning av skattesatserna skall ske först för skatteuttaget för år 1998. I lagen (1994:1565) om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen finns regler om skatteuttag vid viss privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. finns även regler om skatt och tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Skattebeloppen resp, tullbeloppen är schabloniserade för vissa grupper av dessa varor. Någon justering av skattesatserna resp, tullbeloppen har inte skett efter lagarnas ikraftträdande. Regeringen anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa lagar justeras så att de överensstämmer med nu föreslagna ändringar av skatten på alkohol och tobak. Regeringen föreslår därför att en sådan justering nu görs samt att en viss omräkning sker av tullbeloppen. Prop. 1996/97:1 197 <h4>7.6</h4> <h4>Införsel av vissa alkoholdrycker</h4> Prop. 1996/97:1 Regeringens förslag: Lagen (1994:1565) om beskattning av privatin- försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen och lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ändras så att samma kvantitativa begränsningar som i dag gäller för att införa vin punktskattefritt även skall gälla för punktskattefri införsel av sådana alkoholdrycker som har högst 15 volymprocent alkohol och som inte är starköl. Motsvarande begränsningar skall också gälla för mervärdesskattefri försäljning av sådana alkoholdrycker varför ändringar föranleds även i mervärdesskattelagen (1994:200). Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om frihet från punktskatt avseende resandes införsel av alkoholdrycker regleras, såvitt avser annat EU-land, i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen samt, när det gäller införsel från ett land som inte är medlem i EU, i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Enligt dessa bestämmelser får skattefri införsel av bl.a. alkoholvaror ske enligt vissa särskilt angivna kvoter. Dessa baseras, när det gäller införsel från annat EU- land, på det undantag Sverige fick vid förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU. De avtalade restriktionerna innebär bl.a. att en privatper- son som inreser till Sverige från ett annat EU-land får, utan att betala punktskatt, föra in en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent eller tre liter mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, fem liter vin och 15 liter öl. Motsvarande begränsningar för resande från tredje land är två liter när det gäller mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent samt två liter beträffande vin. I övrigt gäller, såvitt här är i fråga, samma kvoter som för resande från annat EU-land. De nämnda begränsningarna hindrar emellertid inte, såsom Generaltullstyrelsen påtalat i en skrivelse till regeringen den 30 maj 1996, privat skattefri införsel, utan restriktioner, av alkoholdrycker som har en alkoholhalt som uppgår till högst 15 volymprocent och som inte faller in under definitionen för vin eller starköl. Detta var inte avsikten när de aktuella restriktionerna infördes. Den möjlighet till begränsning av privatinförseln av alkohol som Sverige fått med stöd av undantaget i anslutningsfördraget förlorar avsevärt i betydelse om inte åtgärder vidtas för att stoppa den möjlighet att kringå bestämmelserna som nu har kommit fram. De aktuella bestämmelserna bör därför ändras. Detta bör ske genom att definitionen av vin ändras så att den även avser annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl. Som en konsekvens härav bör en motsvarande ändring även göras i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen som innehåller bestämmelser om mervärdesskattefri försäljning ombord på fartyg och luftfartyg i vissa fall. Även bestämmelserna för försäljning i exportbutik i tullförordningen (1994:1558) kommer att behöva ändras på motsvarande sätt. Ändringen 198 kommer också att få betydelse för sådan skattefri försäljning ombord på vissa Prop. 1996/97:1 fartygs- eller flyglinjer som avses i förordningen (1994:1694) om viss proviantering m.m. <h4>7.7 Hyresgästernas självförvaltning</h4> Regeringens bedömning: Regeringen lägger inte fram något förslag om skattefrihet för ersättning som en hyresgäst får av sin hyresvärd för arbete hyresgästen lagt ned på s.k. självförvaltning. Demokratiutvecklingskommitténs förslag: Kommittén föreslår att i kommunalskattelagen (1928:370) förs in bestämmelser om skattefrihet för belopp intill ett halvt basbelopp som bostadshyresgäst erhåller för arbete som hyresgästen gör för hyresvärdens räkning med stöd av en enligt hyresför- handlingslagen (1978:304) träffad förhandlingsöverenskommelse om sj älvförvaltning. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hyresgästernas Riksför- bund, Svenska Kommunförbundet, AB Svenska Bostäder och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag tillstyrker förslaget. AB Svenska Bostäder menar att det bör finnas intresse för självförvaltning även vid en lägre nivå på skattefriheten. Bolaget har under lång tid gett hyresgästerna möjlighet att mot hyresrabatt ta över viss fastighetsskötsel. Den modell som använts har konstruerats på sådant sätt att rabatten inte blir skattepliktig. Kammarrätten i Sundsvall har inget i sak att erinra mot förslaget för det fall avsteget från skattelagstiftningens principer om neutralitet kan godtas. Några, bl.a. Justitiekanslem, Svea hovrätt, Stockholms Kooperativa Bostadsförening och Sveriges Fastighetsägareförbund, motsätter sig inte eller är positiva till förslaget om skattefrihet men menar att skattefriheten inte bör begränsas till de fall där en s.k. förhandlingsklausul finns i hyresavtalet. Sveriges Industriförbund har inte något att erinra mot förslaget att undanta vissa hyresåterbetalningar från beskattning under förutsättning att vissa andra frågor utreds närmare, bl.a. krävs en analys om andra möjliga utvägar att lösa problemen är uttömda och hur den skattemässiga bedömningen påverkas av hyresavtalens utformning. Riksförsäkringsverket anser det väsentligt att den kompensation hyresgästerna får för sina arbetsinsatser så långt möjligt utformas som en kollektiv återbäring till dem som åtagit sig att utföra uppgifter. En möjlighet skulle enligt verket kunna vara att hyran sätts till ett lägre belopp och en särskild avgift tas ut av de hyresgäster som inte deltagit i självförvaltningen. Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Länsrätten i Stockholms län, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Bostadsrätters Centralorganisation avstyrker förslaget. Riksrevisionsverket pekar bl.a. på att kommittén inte redovisat några beräkningar av vad förslaget kan innebära i inkomstminskning för det allmänna och inte heller föreslagit någon finansiering. Många remissinstanser menar att frågan är otillräckligt utredd och måste få en mer allsidig belysning. 199 Skälen för regeringens bedömning: Demokratiutvecklingskommittén har bl.a. till uppgift att överväga och föreslå åtgärder som kan bidra till att öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Kommittén har i en skrivelse till regeringen föreslagit skattefrihet intill ett visst belopp for ersättning som en hyresgäst får för arbete med s.k. självförvaltning. Som bakgrund till förslaget tar kommittén upp ett konkret fall, nämligen hyresgästernas självförvaltning i bostadsområdena Holma och Kroksbäck i Malmö. De boende ges möjligheter att sköta vissa delar av fastighetsförvalt- ningen själva. Det kan gälla skötsel av utemiljön såsom gräsklippning och rabattskötsel och inre underhåll, t.ex. trappstädning. För den enskilde hyresgästen fastställs hyran på vanligt sätt genom en förhandlingsöveren- skommelse. Därefter prissätts de olika förvaltningsuppgifterna som hyresgästerna själva kan stå for. I systemet ingår också att det halvårsvis sker en avstämning. Den hyresgäst som under perioden har medverkat i förvaltningen får en återbäring på hyran. Ett av de väsentligaste målen för 1990 års skattereform var att åstadkomma en neutral beskattning av arbetsinkomster. Skattesystemet skulle vara utformat på sådant sätt att alla slag av ersättningar för arbetsinsatser skulle beskattas på ett likformigt sätt och beläggas med socialavgifter. Särregler skulle belasta skattesystemet endast om det fanns starka skäl som talade för det. Enligt Riksskatteverket är det otvivelaktigt så att den återbetalning som Demokratiutvecklingskommittén behandlar är skattepliktig. Inget hindrar emellertid att hyresgästerna, utan skattekonsekvenser, som kollektiv utför oavlönat arbete och därmed sänker kostnaderna i bostadsområdet. Även andra remissinstanser har pekat på att andra konstruktioner av hyresavtalen skulle kunna ge ett annat skattemässigt resultat än det man fått i Holma och Kroksbäck. Ett av kommitténs argument för att införa skattefrihet intill ett visst belopp är att hyresgäster liksom villaägare skall kunna hålla nere sina boendekostna- der genom eget arbete utan att beskattas. Det är naturligtvis fullt möjligt även för hyresgäster att hålla nere sina boendekostnader genom eget arbete utan skattekonsekvenser under förutsättning att särskild ersättning för det nedlagda arbetet inte erhålls. En villaägare som klipper sin egen gräsmatta uppbär inte någon ersättning för detta men håller nere sin boendekostnad genom att han inte mot ersättning behöver anlita någon annan för gräsklipp- ningen. Om däremot villaägaren klipper grannens gräsmatta och får betalt för sitt arbete är ersättningen naturligtvis skattepliktig. Någon olikformighet mellan hyresgästen och villägaren i detta avseende föreligger således inte. Det är mycket angeläget att hyresgästerna engagerar sig i förvaltningen av sitt bostadsområde. Detta har man lyckats åstadkomma i bostadsområdena Holma och Kroksbäck. Det går dock enligt regeringens mening inte att dra den slutsatsen att de positiva effekter av självförvaltningen som uppkommit i dessa bostadsområden enbart skulle vara beroende av att avtalsförhållandet konstruerats pä det sätt som skett där. Tillräckliga skäl kan därför inte anses föreligga för att införa en skattefrihet för just denna typ av arbetsinkomster. Verksamheten i Holma och Kroksbäck har samtidigt visat att det går att åstadkomma en förnyelse av miljön i större bostadsområden. Det är av stor Prop. 1996/97:1 200 vikt att finna former för att aktivt engagera de boende i skötseln av det egna området. De frågor om formerna för och stödet till självförvaltning som aktualiserats i skrivelsen från Demokratiutvecklingskommittén kommer att beredas vidare. <h4>7.8 Budgeteffekter i sammanfattning</h4> För skatteförslagen i denna proposition redovisas i tabell 7.1 budgeteffekter- na för staten och den konsoliderade offentliga sektorn. Redovisningen avser åren 1997-1999 och är genomgående kassamässig. Det senare innebär att olika slag av förskjutningar i skatteuppbörden har beaktats. Ett typiskt fall ges av en inkomstskattehöjning, där vid ikraftträdande 1 januari enbart elva tolftedelar av hela årets beräknade skatt kommer in det första året. Samma förhållande gäller vid förändringar i olika punktskatter. Vid redovisningen har också i förekommande fall beaktats olika indirekta effekter, på andra skattebaser och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter (via förändringar i konsumentprisindex). Som en komplettering till redovisningen för olika år anges också den varaktiga effekten för offentlig sektor. Redovisningen i detta avsnitt är översiktlig; för mer detaljerade uppgifter, bl.a. inverkan på olika inkomsttitlar hänvisas till avsnitt 4.5. Nedjusteringen av skiktgränsen för den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster för år 1997 beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,92 miljarder kronor. P.g.a. uppbördsförskjutning är effekten lägre för år 1997 än för de senare åren. Förändringen i energibeskattningen såvitt avser växlingen från produk- tionsskatter på el från kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk till ökade energi-skatter på el och bränslen beräknas ge en varaktig inkomstförstär- kning på 0,10 miljarder kronor för offentlig sektor. Växlingen från produktionsskatt på el från äldre vattenkraftverk till fastighetsskatt på markvärdet beräknas vara budgetneutral på lång sikt. Förändringen av alkoholskatten och skatten på tobak beräknas ge ett varaktigt överskott för offentlig sektor på 0,03 miljarder kronor. Prop. 1996/97:1 201 Tabell 7 Budgeteffekter lör staten och för offentlig sektor av föreslagna åtgärder. Prop. 1996/97:1 Kassamässiga effekter för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor. Miljarder kronor. Statsbudget             Offentlig sektor         Varaktig effekt <table border="1"> <tr><td></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> off. sekt.</td></tr> <tr><td> Justering skiktgräns</td><td> 0,84</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td><td> 0,84</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td><td> 0,92</td></tr> <tr><td> Förändrad energi- beskattning</td><td> 0</td><td> 0,02</td><td> 0,01</td><td> 0,06</td><td> 0,22</td><td> 0,08</td><td> 0,10</td></tr> <tr><td> Skifte produktions- skatt vattenkraft/ fastighetsskatt</td><td> -0,34</td><td> -0,19</td><td> -0,20</td><td> -0,06</td><td> 0,17</td><td> 0,19</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Förändrad alkohol-</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,04</td><td> 0,03</td><td> 0,03</td><td> 0,03</td></tr> </table> skatt m.m. 202 Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 Innehållsförteckning 1 Statsbudgetens utgifter .................................... 2 2 Statsbudgetens inkomster ..................................21 <h3>Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1997</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997 1000-tal kronor <table border="1"> <tr><td> 1</td><td> Rikets styrelse</td><td> 3 781 330</td></tr> <tr><td> A</td><td> Statschefen</td><td> 73 726</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kungliga hov- och slottsstaten, ramanslag</td><td> 73 726</td></tr> <tr><td> B</td><td> Riksdagen och dess ombudsmän</td><td> 840 587</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag</td><td> 428 436</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 377 077</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag</td><td> 35 074</td></tr> <tr><td> C</td><td> Regeringen m.m.</td><td> 2 138 835</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Regeringskansliet m.m., ramanslag</td><td> 1 944 624</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Svensk författningssamling, ramanslag</td><td> 1 011</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Allmänna val, ramanslag</td><td> 48 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Stöd till politiska partier, ramanslag</td><td> 145 200</td></tr> <tr><td> D</td><td> Centrala myndigheter</td><td> 42 680</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Justitiekanslem, ramanslag</td><td> 8 739</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Datainspektionen, ramanslag</td><td> 23 444</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Sametinget, ramanslag</td><td> 10 497</td></tr> <tr><td> E</td><td> Mediefrågor</td><td> 685 502</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag</td><td> 5 536</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Presstöd, ramanslag</td><td> 541 579</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag</td><td> 123 700</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Radio- och TV-verket, ramanslag</td><td> 8 016</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag</td><td> 6 671</td></tr> </table> <h4>2 Samhällsekonomi och finansförvaltning</h4> 3 807 556 <table border="1"> <tr><td> A</td><td> Centrala myndigheter och nämnder</td><td> 2 566 205</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Konjunkturinstitutet, ramanslag</td><td> 29 208</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Riksrevisionsverket, ramanslag</td><td> 177 167</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statskontoret, ramanslag</td><td> 59 325</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statistiska centralbyrån, ramanslag</td><td> 328 802</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag</td><td> 70 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Finansinspektionen, ramanslag</td><td> 110 105</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Insättningsgarantinämnden, ramanslag</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 83 348</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag</td><td> 1 500 000</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Statens lokalförsöijningsverk, ramanslag</td><td> 17 029</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag</td><td> 19 500</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag</td><td> 6 348</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Ekonomiska rådet, ramanslag</td><td> 1 705</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Kostnader för vissa nämnder m.m., obetecknat anslag</td><td> 1 552</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Bokföringsnämnden, ramanslag</td><td> 4 468</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Bidrag till stiftelsen för utvecklingandet av god redovisningssed, obetecknat anslag</td><td> 800</td></tr> <tr><td> 18</td><td> Utvecklingsarbete, ramanslag</td><td> 32 570</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Kammarkollegiet, ramanslag</td><td> 22 277</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Tidsbegränsade åtaganden</td><td> 1 225 200</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffhingslån, obetecknat anslag</td><td> 200</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Åtgärder för det finansiella systemet, ramanslag</td><td> 205 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, ramanslag</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ramanslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag</td><td> 860 000</td></tr> <tr><td> C</td><td> Riksdagens revisorer</td><td> 16151</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag</td><td> 16 151</td></tr> </table> <h4>3 Skatteförvaltning och uppbörd</h4> <h5>A   Skatteförvaltningen och Tullverket</h5> 1    Riksskatteverket, ramanslag 2    Skattemyndigheterna, ramanslag 3    Tullverket, ramanslag <h4>4 Rättsväsendet</h4> 5 714 708 5 714 708 354 505 4 328 345 1 031 858 20 824 537 <table border="1"> <tr><td> A</td><td> Polisväsendet</td><td> 10 997 216</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Polisorganisationen, ramanslag</td><td> 10 488 194</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Säkerhetspolisen, ramanslag</td><td> 509 022</td></tr> <tr><td> B</td><td> Åklagarväsendet</td><td> 627 237</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Åklagarväsendet, ramanslag</td><td> 627 237</td></tr> <tr><td> C</td><td> Domstolsväsendet m.m.</td><td> 2 916184</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Domstolsväsendet m.m., ramanslag</td><td> 2 916 184</td></tr> </table> 14 Riksdagen 1996197. I saml. Nr 1. Del 1 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> lOOO-tal kronor</td></tr> <tr><td> D</td><td> Kriminalvården</td><td> 3 837 161</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kriminalvården, ramanslag</td><td> 3 837 161</td></tr> <tr><td> E</td><td> Kronofogdemyndigheterna</td><td> 1 298 135</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kronofogdemyndigheterna, ramanslag</td><td> 1 298 135</td></tr> <tr><td> F</td><td> Övrig verksamhet inom rättsväsendet</td><td> 1148 604</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Brottsförebyggande rådet, ramanslag</td><td> 25 355</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Rättsmedicinalverket, ramanslag</td><td> 165 728</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Gentekniknämnden, ramanslag</td><td> 2127</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Brottsoffermyndigheten, ramanslag</td><td> 9 500</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag</td><td> 71 500</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Rättshjälpskostnader, ramanslag</td><td> 853 972</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag</td><td> 10 222</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag</td><td> 7 200</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Utrikesförvaltning och internationell samverkan</td><td> 2 757 203</td></tr> <tr><td> A</td><td> Utrikesförvaltningen m.m.</td><td> 1 673 1 97</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Utrikesförvaltningen, ramanslag</td><td> 1 667 384</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Nordiskt samarbete, ramanslag</td><td> 1 442</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m, ramanslag</td><td> 4 371</td></tr> <tr><td> B</td><td> Internationella organisationer</td><td> 930 575</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag</td><td> 452 462</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Nordiska ministerrådet, ramanslag</td><td> 303 700</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag</td><td> 24 207</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag</td><td> 150 206</td></tr> <tr><td> C</td><td> Information om Sverige i utlandet</td><td> 65 503</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Svenska Institutet, ramanslag</td><td> 55 237</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag</td><td> 10 266</td></tr> <tr><td> D</td><td> Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor</td><td> 58 087</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag</td><td> 2 322</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag</td><td> 9 250</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), obetecknat anslag</td><td> 20 571</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag</td><td> 12 235</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag</td><td> 10 112</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag</td><td> 3 597</td></tr> <tr><td> E</td><td> Övriga utrikespolitiska frågor</td><td> 29 841</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Strategisk exportkontroll, ramanslag</td><td> 13 857</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, obetecknat anslag</td><td> 4 636</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Europainformation m.m., ramanslag</td><td> 8 800</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt, ramanslag</td><td> 2 548</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Totalförsvar</td><td> 42 372 642</td></tr> <tr><td> A</td><td> Militärt försvar</td><td> 38 866 352</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Försvarsmakten, ramanslag</td><td> 38 333 826</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag</td><td> 472 526</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ersättning för kroppskador, ramanslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Vissa funktioner inom det civila försvaret</td><td> 2 135 188</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Funktionen Civil ledning, ramanslag</td><td> 432 287</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag</td><td> 15 406</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag</td><td> 1 141 578</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag</td><td> 18 248</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag</td><td> 31 877</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag</td><td> 95 219</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Funktionen Telekommunikationer, ramanslag</td><td> 152 886</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Funktionen Postbefordran, ramanslag</td><td> 22 318</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Funktionen Transporter, ramanslag</td><td> 197 757</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Funktionen Energiförsörjning, ramanslag</td><td> 27 612</td></tr> <tr><td> C</td><td> Kustbevakningen och nämnder m.m.</td><td> 452 893</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kustbevakningen, ramanslag</td><td> 394 150</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Nämnder m.m., ramanslag</td><td> 7 612</td></tr> <tr><td> 3</td><td colspan="2"> Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor, obetecknat anslag       1131</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m., obetecknat anslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> D</td><td> Stödverksamhet</td><td> 918 209</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Totalförsvarets pliktverk, ramanslag</td><td> 225 484</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Försvarshögskolan, ramanslag</td><td> 18 395</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Försvarets radioanstalt, ramanslag</td><td> 423 569</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Försvarets forskningsanstalt, ramanslag</td><td> 121 280</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag</td><td> 30 710</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m., obetecknat anslag</td><td> 98 771</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Internationellt bistånd</td><td> 11 002 200</td></tr> <tr><td> A</td><td> Internationellt utvecklingssamarbete</td><td> 10191 400</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Biståndsverksamhet, reservationsanslag</td><td> 9 779 093</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Biståndsförvaltning, ramanslag</td><td> 412 307</td></tr> <tr><td> B</td><td> Samarbete med Central- och Östeuropa</td><td> 810 800</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag</td><td> 795 800</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Avsättning för förlustrisker för täckande av eventuella förluster med anledning av statliga garantier till länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag</td><td> 15 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Invandrare och flyktingar</td><td> 3 453 088</td></tr> <tr><td> A</td><td> Migrationspolitik</td><td> 2 000 837</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens invandrarverk, ramanslag</td><td> 506 603</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Mottagande av asylsökande, ramanslag</td><td> 922 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag</td><td> 311319</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Utlänningsnämnden, ramanslag</td><td> 66 675</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag</td><td> 64 240</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag</td><td> 130 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Invandrares integration</td><td> 1 452 251</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Särskilda insatser i invandrartäta områden, ramanslag</td><td> 125 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, obetecknat anslag</td><td> 20 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ramanslag</td><td> 4 790</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Åtgärder för invandrare, obetecknat anslag</td><td> 39 964</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag</td><td> 1 160 591</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Hemutrustningslån, ramanslag</td><td> 101 906</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Hälsovård, sjukvård och social omsorg</td><td> 23 721 787</td></tr> <tr><td> A</td><td> Hälsovård och sjukvård</td><td> 17 431 739</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag</td><td> 15 637 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till hälsovård och sjukvård, obetecknat anslag</td><td> 908 150</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Insatser mot aids, ramanslag</td><td> 150 887</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Ersättning till Spri, obetecknat anslag</td><td> 29 700</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till WHO, ramanslag</td><td> 32 780</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, obetecknat anslag</td><td> 2 591</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag</td><td> 16 800</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag</td><td> 386 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Folkhälsoinstitutet, ramanslag</td><td> 113 460</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Smittskyddsinstitutet, ramanslag</td><td> 97 460</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag</td><td> 10 606</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag</td><td> 23 631</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag</td><td> 22 674</td></tr> <tr><td> B</td><td> Omsorg om äldre och personer med funktionshinder</td><td> 5 170 259</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag</td><td> 711 200</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag</td><td> 207 840</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag</td><td> 80 394</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag</td><td> 131 694</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Ersättning för texttelefoner, ramanslag</td><td> 15 700</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bilstöd till handikappade, ramanslag</td><td> 343 944</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag</td><td> 3 663 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag</td><td> 8 640</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Handikappombudsmannen, ramanslag</td><td> 7 847</td></tr> <tr><td> C</td><td> Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik</td><td> 646 317</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete, obetecknat anslag</td><td> 52 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag</td><td> 57 841</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Barnombudsmannen, ramanslag</td><td> 7 639</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag</td><td> 5 916</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Statens institutionsstyrelse, ramanslag</td><td> 507 720</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Alkoholinspektionen, ramanslag</td><td> 14 527</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag</td><td> 674</td></tr> <tr><td> D</td><td> Socialstyrelsen</td><td> 372 994</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Socialstyrelsen, ramanslag</td><td> 372 994</td></tr> </table> 1997 <h5>E Stöd till forskning</h5> 1    Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, ramanslag 2    Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1000-tal kronor <h5>100 478</h5> 92 828 7 650 <table border="1"> <tr><td> 10</td><td> Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp</td><td> 35 833 282</td></tr> <tr><td> A</td><td> Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp</td><td> 30 727 070</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag</td><td> 16 359 370</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Handikappersättningar, ramanslag</td><td> 978 700</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Förtidspensioner, ramanslag</td><td> 13 389 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Socialförsäkringsadministrationen</td><td> 5 106 212</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksförsäkringsverket, ramanslag</td><td> 726 634</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Allmänna försäkringskassor, ramanslag</td><td> 4 379 578</td></tr> </table> <h4>11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom</h4> <h4>63 975 000</h4> <h5>A Ekonomisk trygghet vid ålderdom</h5> 1    Ålderspensioner, ramanslag 2    Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag 3    Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag <h5>63 975 000</h5> 53 148 000 857 000 9 970 000 <table border="1"> <tr><td> 12</td><td> Ekonomisk trygghet för familjer och barn</td><td> 35 161 050</td></tr> <tr><td> A</td><td> Ekonomisk trygghet för familjer och barn</td><td> 35 161 050</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Allmänna barnbidrag, ramanslag</td><td> 14 654 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Föräldraförsäkring, ramanslag</td><td> 16 192 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Underhållsstöd, ramanslag</td><td> 2 411450</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag</td><td> 24 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Barnpensioner, ramanslag</td><td> 305 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Vårdbidrag för handikappade barn, ramanslag</td><td> 1 574 600</td></tr> </table> <h4>13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet</h4> <h4>35 250 384</h4> <h5>A Ersättning vid arbetslöshet</h5> 1    Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 2    Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag <h5>35 250 384</h5> 33 164 334 2 086 050 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Arbetsmarknad och arbetsliv</td><td> 52 046 499</td></tr> <tr><td> A</td><td> Arbetsmarknad</td><td> 38 365 637</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 4418 118</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag</td><td> 25 456 727</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag</td><td> 6 486 527</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Europeiska socialfonden, ramanslag</td><td> 1 981 265</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, ramanslag</td><td> 14 917</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag</td><td> 8 083</td></tr> <tr><td> B</td><td> Arbets livsfrågor</td><td> 5 527 500</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Arbetarskyddsverket, ramanslag</td><td> 371 194</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Arbetslivsinstitutet, ramanslag</td><td> 212 308</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag</td><td> 25 972</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, obetecknat anslag</td><td> 522 785</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till Samhall AB, ramanslag</td><td> 4 349 419</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Arbetsdomstolen, ramanslag</td><td> 15 253</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag</td><td> 2317</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag</td><td> 57</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Internationella avgifter, ramanslag</td><td> 24 195</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag</td><td> 4 000</td></tr> <tr><td> C</td><td> Jämställdhetsfrågor</td><td> 31 177</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag</td><td> 14 039</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Särskilda j ämställdhetsåtgärder, ramanslag</td><td> 13 706</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag</td><td> 3 432</td></tr> <tr><td> D</td><td> Statliga arbetsgivarfrågor</td><td> 8 122 185</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Vissa avtalsstyrda anslag, obetecknat anslag</td><td> 14 500</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statliga tjänstepensioner m.m, ramanslag</td><td> 8 027 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till fömyelsefonder på det statliga området, ramanslag</td><td> 77 685</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Studiestöd</td><td> 16 884 088</td></tr> <tr><td> A</td><td> Studiestöd</td><td> 16 884 088</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Studiehjälp m.m., ramanslag</td><td> 1 921 405</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Studiemedel m.m., ramanslag</td><td> 9 485 430</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag</td><td> 4 721 951</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, ramanslag</td><td> 149 746</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag</td><td> 22 576</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 6</td><td colspan="2"> Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag      57 409</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag</td><td> 525 571</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Utbildning och universitetsforskning</td><td> 25 357 109</td></tr> <tr><td> A</td><td> Barnomsorg, skola och vuxenutbildning</td><td> 4 275 482</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens skolverk, ramanslag</td><td> 242 340</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Skolutveckling, ramanslag</td><td> 161 228</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Forskning inom skolväsendet, ramanslag</td><td> 7 708</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Genomförande av skolreformer, ramanslag</td><td> 122 424</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag</td><td> 114 375</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag</td><td> 20 467</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Specialskolor och resurscenter, ramanslag</td><td> 414 840</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag</td><td> 243 856</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Sameskolor, ramanslag</td><td> 33 246</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag</td><td> 113 812</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag</td><td> 81 391</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Statens skolor för vuxna, ramanslag</td><td> 38411</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag</td><td> 130 336</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag</td><td> 2 546 348</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Delegationen för genomförande av vissa EU-program inom utbildning och kompetensutveckling m.m., ramanslag</td><td> 4 700</td></tr> <tr><td> B</td><td> Universitet och högskolor</td><td> 18 288 901</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 763 015</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 906 412</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 1 228 535</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 941 950</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 926 538</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 723 664</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 631 848</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 743 788</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 634 097</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 500 155</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 577 673</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 323 203</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 307 388</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 558 025</td></tr> </table> 10 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 622 837</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 487 667</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Högskolan i Luleå: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 322 002</td></tr> <tr><td> 18</td><td> Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, ramanslag</td><td> 166 997</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 21 995</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 52 273</td></tr> <tr><td> 21</td><td> Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 125 528</td></tr> <tr><td> 22</td><td> Högskolan Dalarna: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 166 828</td></tr> <tr><td> 23</td><td> Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 166 145</td></tr> <tr><td> 24</td><td> Högskolan i Halmstad. Grundutbildning, ramanslag</td><td> 100 710</td></tr> <tr><td> 25</td><td> Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 172 385</td></tr> <tr><td> 26</td><td> Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 96 554</td></tr> <tr><td> 27</td><td> Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 247 545</td></tr> <tr><td> 28</td><td> Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 126 461</td></tr> <tr><td> 29</td><td> Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 95 901</td></tr> <tr><td> 30</td><td> Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 80 533</td></tr> <tr><td> 31</td><td> Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 197 693</td></tr> <tr><td> 32</td><td> Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 232 609</td></tr> <tr><td> 33</td><td> Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 31 918</td></tr> <tr><td> 34</td><td> Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 33 396</td></tr> <tr><td> 35</td><td> Konstfack: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 95 437</td></tr> <tr><td> 36</td><td> Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 45 377</td></tr> <tr><td> 37</td><td> Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 80 450</td></tr> <tr><td> 38</td><td> Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 275 532</td></tr> <tr><td> 39</td><td> Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 304 044</td></tr> <tr><td> 40</td><td> Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 203 776</td></tr> <tr><td> 41</td><td> Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 13 165</td></tr> <tr><td> 42</td><td> Södertörns högskola: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 75 975</td></tr> <tr><td> 43</td><td> Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag</td><td> 21 743</td></tr> <tr><td> 44</td><td> Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag</td><td> 1 379 837</td></tr> <tr><td> 45</td><td> Särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m., ramanslag</td><td> 534 155</td></tr> <tr><td> 46</td><td> Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag</td><td> 295 196</td></tr> <tr><td> 47</td><td> Sunet, ramanslag</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> 48</td><td> Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag</td><td> 1 549 946</td></tr> <tr><td> C</td><td> Högskolemyndigheter</td><td> 430 398</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Högskoleverket, ramanslag</td><td> 143 671</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Verket för högskoleservice, ramanslag</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Centrala studiestödsnämnden, ramanslag</td><td> 276 727</td></tr> <tr><td> D</td><td> Nationella och internationella forskningsresurser</td><td> 2 307 553</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag</td><td> 83 276</td></tr> </table> 11 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997                                                                     1000-tal kronor <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 2    Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag</td><td> 18318</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag</td><td> 210 444</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Humanistisk-samhällsvetenskaphga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag</td><td> 7 795</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag</td><td> 326 533</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag</td><td> 9 771</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag</td><td> 525 426</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag</td><td> 18 773</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag</td><td> 272 237</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag</td><td> 9 244</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Rymdforskning, ramanslag</td><td> 38 837</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Rådet för forskning om universitet och högskolor, ramanslag</td><td> 8 207</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Kungl. biblioteket, ramanslag</td><td> 190 162</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag</td><td> 8 029</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Institutet för rymdfysik, ramanslag</td><td> 36 434</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Polarforskningssekretariatet, ramanslag</td><td> 21 850</td></tr> <tr><td> 17</td><td> Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag</td><td> 9 506</td></tr> <tr><td> 18</td><td> Europeisk forskningssamverkan, ramanslag</td><td> 317 367</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag</td><td> 104 366</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag</td><td> 90 978</td></tr> <tr><td> E</td><td> Gemensamma ändamål</td><td> 54 775</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag</td><td> 35 828</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag</td><td> 18 947</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 17</td><td> Kultur, medier, trossamfund och fritid</td><td> 7 161 590</td></tr> <tr><td> A</td><td> Allmän kulturverksamhet</td><td> 230 171</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens kulturråd, ramanslag</td><td> 27 883</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag</td><td> 131 288</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Kulturåret 1998, reservationsanslag</td><td> 65 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Nationella uppdrag, ramanslag</td><td> 6 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Teater, dans och musik</td><td> 1 465 191</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag</td><td> 712 254</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag</td><td> 659 843</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag</td><td> 93 094</td></tr> </table> 12 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> lOOO-tal kronor</td></tr> <tr><td> C</td><td> Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter</td><td> 225 868</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till regional bibilioteksverksamhet, obetecknat anslag</td><td> 37 482</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Litteraturstöd, ramanslag</td><td> 71253</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag</td><td> 19 500</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Stöd till bokhandel, ramanslag</td><td> 7 301</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag</td><td> 56 482</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag</td><td> 12 970</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på teckenspråk, obetecknat anslag</td><td> 17 471</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag</td><td> 3 409</td></tr> <tr><td> D</td><td> Bild och form samt konsthantverk</td><td> 79 924</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens konstråd, ramanslag</td><td> 4 655</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag</td><td> 42 938</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag</td><td> 1 126</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Främjande av hemslöjden, ramanslag</td><td> 16 464</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag</td><td> 14 741</td></tr> <tr><td> E</td><td> Ersättningar och bidrag till konstnärer</td><td> 244 224</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Konstnärsnämnden, ramanslag</td><td> 9 173</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag</td><td> 235 051</td></tr> <tr><td> F</td><td> Arkiv</td><td> 280 620</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag</td><td> 223 973</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Arkivet för ljud och bild, ramanslag</td><td> 25 213</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag</td><td> 28 021</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag</td><td> 3 413</td></tr> <tr><td> G</td><td> Kulturmiljö</td><td> 422 003</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksantikvarieämbetet, ramanslag</td><td> 147 586</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, ramanslag</td><td> 224 337</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag</td><td> 80</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, obetecknat anslag</td><td> 50 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Museer och utställningar</td><td> 862 482</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Centrala museer: Myndigheter, ramanslag</td><td> 506 477</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag</td><td> 168 525</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag</td><td> 105 680</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag</td><td> 37 951</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Stiftelsen Riksutställningar, obetecknat anslag</td><td> 33 849</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> lOOO-tal kronor</td></tr> <tr><td> I</td><td> Film och medier</td><td> 165183</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Filmstöd, ramanslag</td><td> 125 338</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens biografbyrå, ramanslag</td><td> 7 591</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag</td><td> 30 744</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag</td><td> 1 510</td></tr> <tr><td> J</td><td> Forskning</td><td> 37 951</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag</td><td> 37 131</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Forskning och dokumentation om medieutvecklingen , obetecknat anslag</td><td> 820</td></tr> <tr><td> K</td><td> Trossamfund</td><td> 57 300</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Stöd till trossamfund, ramanslag</td><td> 57 300</td></tr> <tr><td> L</td><td> Folkbildning</td><td> 2 434 557</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag</td><td> 2 357 533</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag</td><td> 68 416</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag</td><td> 8 608</td></tr> <tr><td> M</td><td> Ungdomsfrågor</td><td> 109 808</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Ungdomsstyrelsen, ramanslag</td><td> 11 819</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet, ramanslag</td><td> 97 989</td></tr> <tr><td> N</td><td> Folkrörelse- och idrottsfrågor</td><td> 546 308</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag</td><td> 40 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Stöd till demokratiutveckling, ramanslag</td><td> 8 133</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till idrotten, ramanslag</td><td> 480 240</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Lotteriinspektionen, ramanslag</td><td> 17 935</td></tr> </table> <h4>18 Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande</h4> 33 368 197 <table border="1"> <tr><td> A</td><td> Plan-, bygg- och bostadsväsendet</td><td> 31 127 987</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 131 058</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Räntebidrag m.m., ramanslag</td><td> 23 400 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag</td><td> 94 333</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 15 400</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag</td><td> 1 300 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 23 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Byggforskning, ramanslag</td><td> 179 196</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag</td><td> 12 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bostadsbidrag, ramanslag</td><td> 5 910 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag</td><td> 3 000</td></tr> </table> 14 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> B</td><td> Geoteknik</td><td> 23 967</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Geoteknik, ramanslag</td><td> 23 967</td></tr> <tr><td> C</td><td> Länsstyrelserna m.m.</td><td> 1 720 847</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Länsstyrelserna m.m., ramanslag</td><td> 1 720 847</td></tr> <tr><td> D</td><td> Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet</td><td> 495 396</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m., ramanslag</td><td> 490 272</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens va-nämnd, ramanslag</td><td> 5 124</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 19</td><td> Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 726 021</td></tr> <tr><td> A</td><td> Regional utjämning och utveckling</td><td> 3 726 021</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag</td><td> 1 453 517</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Regionala utvecklingslån, ramanslag</td><td> 390 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag</td><td> 13 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag</td><td> 420 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Sysselsättningsbidrag, ramanslag</td><td> 200 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Transportbidrag, ramanslag</td><td> 303 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Glesbygdsverket, ramanslag</td><td> 23 573</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Statens institut för regional forskning, ramanslag</td><td> 7 931</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag</td><td> 915 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 20</td><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1 329 871</td></tr> <tr><td> A</td><td> Miljövård</td><td> 1107 470</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens naturvårdsverk, ramanslag</td><td> 355 827</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Miljöövervakning m.m., ramanslag</td><td> 93 952</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, ramanslag</td><td> 130 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Investeringar inom miljöområdet, ramanslag</td><td> 217 992</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Miljö- och kretsloppsforskning, ramanslag</td><td> 135 492</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag</td><td> 19 400</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag</td><td> 18 675</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Kemikalieinspektionen, ramanslag</td><td> 82 570</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag</td><td> 41 562</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag</td><td> 12 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.</td><td> 222 401</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens strålskyddsinstitut, ramanslag</td><td> 73 683</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 63 188</td></tr> </table> 15 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning, ramanslag</td><td> 58 778</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag</td><td> 26 752</td></tr> <tr><td> 21</td><td> Energi</td><td> 474 151</td></tr> <tr><td> A</td><td> Omställning och utveckling av energisystemet</td><td> 111000</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag</td><td> 30 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag</td><td> 72 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Åtgärder för energieffektivisering m.m.i bl.a. Baltikum och Östeuropa, ramanslag</td><td> 7 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Energiforskning</td><td> 235 784</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Energiforskning, ramanslag</td><td> 235 784</td></tr> <tr><td> C</td><td> Oljelagring</td><td> 127 367</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 67 367</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens oljelager: Kapitalkostnader, obetecknat anslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> 22</td><td> Kommunikationer</td><td> 25 063 442</td></tr> <tr><td> A</td><td> Infrastruktur</td><td> 22 407 430</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag</td><td> 440 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag</td><td> 6 010 910</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Byggande av vägar, ramanslag</td><td> 4314313</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag</td><td> 1 228 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, obetecknat anslag</td><td> 610 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag</td><td> 371 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag</td><td> 767 828</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag</td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Nyinvesteringar i stomjämvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader, ramanslag</td><td> 5 665 379</td></tr> <tr><td> B</td><td> Sjö- och luftfart</td><td> 721 314</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Ersättning till fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag</td><td> 44 454</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Transportstöd för Gotland, ramanslag</td><td> 175 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ersättning till viss kanaltrafik m.m. , obetecknat anslag</td><td> 62 660</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till sjöfarten, ramanslag</td><td> 400 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag</td><td> 24 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag</td><td> 15 200</td></tr> </table> 16 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td colspan="2"> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> C</td><td> Post och telekommunikation</td><td> 681 829</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Post- och telestyrelsen, ramanslag</td><td> 161 345</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, ramanslag</td><td> 157 484</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag</td><td> 200 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB, ramanslag</td><td> 140 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag</td><td> 23 000</td></tr> <tr><td> D</td><td> SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster</td><td> 832 486</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag</td><td> 200 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag</td><td> 412 946</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag</td><td> 211059</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Viss internationell verksamhet, ramanslag</td><td> 8 196</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfardtjänst, obetecknat anslag</td><td> 285</td></tr> <tr><td> E</td><td> Kommunikationsforskning och Meteorologi</td><td> 420 383</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag</td><td> 32 205</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag</td><td> 150 771</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag</td><td> 20 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens institut för kommunikationsanalys, ramanslag</td><td> 31 469</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag</td><td> 120 338</td></tr> <tr><td> 6</td><td> EUMETSAT, WMO och ECMWF, ramanslag</td><td> 65 600</td></tr> <tr><td> 23</td><td> Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar</td><td> 13 324 084</td></tr> <tr><td> A</td><td> Internationellt samarbete</td><td> 37 414</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Bidrag till vissa internationella organisationer m.m, ramanslag</td><td> 37 414</td></tr> <tr><td> B</td><td> Jordbruk och trädgårdsnäring</td><td> 11 032 699</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens jordbruksverk, ramanslag</td><td> 183 114</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag</td><td> 45 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till avbytarverksamhet, obetecknat anslag</td><td> 13 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens utsädeskontroll, ramanslag</td><td> 966</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Statens växtsortnämnd, ramanslag</td><td> 1300</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag</td><td> 23 857</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag</td><td> 2 629</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag</td><td> 149 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag</td><td> 184 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Regionala stöd till jordbruket, ramanslag</td><td> 719 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag</td><td> 325 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag</td><td> 1 085 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag</td><td> 1 092 500</td></tr> </table> 17 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997                                                                         1000-tal kronor <table border="1"> <tr><td> 14</td><td> Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag</td><td> 4 950 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, ramanslag</td><td> 2 139 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag</td><td> 119 333</td></tr> <tr><td> C</td><td> Fiske</td><td> 173 668</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Fiskeriverket, ramanslag</td><td> 58 166</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag</td><td> 30 890</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag</td><td> 80 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Fiskevård, ramanslag</td><td> 4 612</td></tr> <tr><td> D</td><td> Rennäring m.m.</td><td> 75 738</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Främjande av rennäringen m.m., ramanslag</td><td> 61700</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag</td><td> 12 500</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till innehavare av tjällägenheter m.m., ramanslag</td><td> 1 538</td></tr> <tr><td> E</td><td> Djurskydd och djurhälsovård</td><td> 264 936</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag</td><td> 74 004</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag</td><td> 77 691</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag</td><td> 16 832</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Centrala försöksdj ursnämnden, ramanslag</td><td> 6 909</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag</td><td> 89 500</td></tr> <tr><td> F</td><td> Livsmedel</td><td> 172 625</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens livsmedelsverk, ramanslag</td><td> 103 051</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag</td><td> 3 868</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag</td><td> 28 415</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Livsmedelsstatistik, ramanslag</td><td> 31291</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag</td><td> 6 000</td></tr> <tr><td> G</td><td> Utbildning och forskning</td><td> 1197 006</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag</td><td> 980 773</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 10 501</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag</td><td> 204 850</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag</td><td> 882</td></tr> <tr><td> H</td><td> Skogsnäring</td><td> 369 998</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Skogsvårdsorganisationen, ramanslag</td><td> 271 393</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Täckande av förluster till följd av statliga kreditgarantier för lån till byggande av skogsvägar, reservationsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Insatser för skogsbruket, ramanslag</td><td> 80 200</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Internationellt skogssamarbete, ramanslag</td><td> 1405</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag</td><td> 6 000</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997                                                                     lOOO-tal kronor <table border="1"> <tr><td> 24</td><td> Näringsliv</td><td> 2 859 744</td></tr> <tr><td> A</td><td> Näringspolitik</td><td> 754 145</td></tr> <tr><td> 1</td><td> NUTEK: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 353 268</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Småföretagsutveckling, ramanslag</td><td> 106 393</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag</td><td> 6 500</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Turistfrämjande, ramanslag</td><td> 81 374</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., ramanslag</td><td> 12 500</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, obetecknat anslag</td><td> 15 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag</td><td> 24 329</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet, ramanslag</td><td> 124 921</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag</td><td> 4 860</td></tr> <tr><td> B</td><td> Teknologisk infrastruktur</td><td> 162 228</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Patentbesvärsrätten, ramanslag</td><td> 11 021</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag</td><td> 12 975</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser, obetecknat anslag</td><td> 8 760</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Elsäkerhetsverket, ramanslag</td><td> 36 520</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Sprängämnesinspektionen, ramanslag</td><td> 15 150</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag</td><td> 77 802</td></tr> <tr><td> C</td><td> Konkurrensfrågor</td><td> 64 007</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Konkurrensverket, ramanslag</td><td> 62 271</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Konkurrensforskning, ramanslag</td><td> 1 736</td></tr> <tr><td> D</td><td> Teknisk forskning och utveckling</td><td> 1 411 808</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Teknisk forskning och utveckling, ramanslag</td><td> 783 447</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 14 270</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Rymdverksamhet, ramanslag</td><td> 576 091</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, obetecknat anslag</td><td> 32 533</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag</td><td> 5 467</td></tr> <tr><td> E</td><td> Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande</td><td> 361 720</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kommerskollegium, ramanslag</td><td> 48 169</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Exportfrämjande verksamhet, ramanslag</td><td> 136 051</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Exportkreditnämnden, ramanslag</td><td> 120 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag</td><td> 16 500</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Investeringsfrämjande, ramanslag</td><td> 41 000</td></tr> </table> 15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 19 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td></td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> F</td><td> Konsumentfrågor</td><td> 105 836</td></tr> <tr><td> 1</td><td> Marknadsdomstolen, ramanslag</td><td> 5 888</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Konsumentverket, ramanslag</td><td> 69 445</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag</td><td> 13 788</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Fastighetsmäklamämnden, ramanslag</td><td> 5 945</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Stöd till konsumentorganisationerna, ramanslag</td><td> 4 100</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Stöd till konsumentforskning, ramanslag</td><td> 2 070</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag</td><td> 4 600</td></tr> </table> <h4>25 Allmänna bidrag till kommuner</h4> <h4>83 612 000</h4> A   Bidrag och ersättningar till kommuner och landsting                   83 612 000 1    Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag                 62 227 000 2    Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag                                                   400 000 3    Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag 20 985 000 <h4>26 Statsskuldsräntor mm</h4> <h4>104 155 000</h4> A Räntor på statsskulden 1 Räntor på statsskulden, ramanslag 104 145 000 104 145 000 B Oförutsedda utgifter 1 Oförutsedda utgifter, ramanslag 10 000 10 000 <h4>27 Avgiften till Europeiska gemenskapen</h4> <h4>20 525 000</h4> A   Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten                               20 525 000 1    Tullavgift, ramanslag                                                         3 230 000 2    Särskilda jordbrukstullar och sockeravgift, ramanslag                            570 000 3    Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag                                   8 215 000 4    Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag                        8 510 000 <h4>STATSBUDGETENS TOTALA UTGIFTER</h4> <h4>677 541 563</h4> 20 <h3>Specifikation av statsbudgetens inkomster budgetåret 1997</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997 1000-tal kronor <table border="1"> <tr><td> 1000 Skatter m.m.</td><td></td><td> 565 651 482</td></tr> <tr><td> 1100 Skatt på inkomst</td><td></td><td> 95 212 000</td></tr> <tr><td> 1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto</td><td></td><td> 37185 000</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td></td><td> 37 185 000</td></tr> <tr><td> varav:   inkomster</td><td> 417 167 000</td><td></td></tr> <tr><td> utgifter1</td><td> 379 982 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1120 Juridiska personers inkomstskatt</td><td></td><td> 53185 000</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td></td><td> 52 094 000</td></tr> <tr><td> varav:   inkomster</td><td> 70 966 000</td><td></td></tr> <tr><td> utgifter</td><td> 18 872 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1123 Beskattning av tjänstegruppliv</td><td></td><td> 1 091 000</td></tr> <tr><td> 1130 Ofördelbara inkomstskatter</td><td></td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> 1131 Ofördelbara inkomstskatter</td><td></td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> 1140 Övriga inkomstskatter</td><td></td><td> 1 842 000</td></tr> <tr><td> 1141 Kupongskatt</td><td></td><td> 750 000</td></tr> <tr><td> 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt</td><td></td><td> 0</td></tr> <tr><td> 1143 Bevillningsavgift</td><td></td><td> 0</td></tr> <tr><td> 1144 Lotteriskatt</td><td></td><td> 1 092 000</td></tr> </table> 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter varav: inkomster utgifter1 1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift 1231 Bamomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift 1250 Övriga sociala avgifter, netto varav: inkomster utgifter 1251 Tilläggspensionsavgift, netto varav:   inkomster utgifter 1252 Delpensionsavgift, netto varav:   inkomster utgifter 302 316 000 107 084 370 150 445 000 99088 370 98 309 000 91 427 370 1 506 000 1 506 000 <h5>195 231 630</h5> 44 126 000 31 982 000 0 0 51 356 630 6 881 630 0 1 Huvudsakligen utbetalningar till kommuner 2 Huvudsakligen överföringar till fonder 21 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1997 1000-tal kronor 1253 Arbetsskadeavgift, netto varav:   inkomster utgifter 1254 Arbetsmarknadsavgift 1255 Arbetarskyddsavgift 1256 Lönegarantiavgift 1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto varav:   inkomster utgifter 10 441 000 6 127 000 4 314 000 37 074 000 1 250 000 1 837 000 0 28 000 28 000 1260 Allmänna egenavgifter, netto varav: inkomster utgifter 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1262 Allmän pensionsavgift, netto varav:   inkomster utgifter 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt 46 235 000 7 996 000 7 996 000 7 996 000 38239 000 38 239 000 0 18 706 000 10 822 000 <table border="1"> <tr><td> 1300 Skatt på egendom</td><td> 22 858 400</td></tr> <tr><td> 1310 Skatt på fast egendom 1311 Skogsvårdsavgifter 1312 F astighetsskatt</td><td> 16 940 300 0 16 940 300</td></tr> <tr><td> 1320 Förmögenhetsskatt 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt</td><td> 3 102 000 3 028 000 74 000</td></tr> <tr><td> 1330 Arvsskatt och gåvoskatt 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt</td><td> 1 416100 1 166 100 250 000</td></tr> <tr><td> 1340 Övrig skatt på egendom 1341 Stämpelskatt</td><td> 1 400 000 1 400 000</td></tr> </table> <h5>1400 Skatt på varor och tjänster</h5> 1410 Allmänna försäljningsskatter 1411 Mervärdesskatt 231 383 400 144 880 000 144 880 000 22 1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1000-tal kronor 1420, 1430 Skatt på specifika varor 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt 1425 Skatt på spritdrycker 1426 Skatt på vin 1427 Skatt på maltdrycker 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot försurning 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 1450 Skatt på tjänster 1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel 1460 Skatt på vägtrafik 1461 Fordonsskatt 1470 Skatt på import 1471 Tullmedel 1472 Övriga skatter m.m. på import 1473 Jordbruks- och sockeravgifter 1480 Övriga skatter på varor och tjänster 1481 Övriga skatter på varor och tjänster <h5>1500 Utjämningsavgift</h5> 1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting <h4>2000 Inkomster av statens verksamhet</h4> <h5>2100 Rörelseöverskott</h5> 2110 Affärsverkens inlevererade överskott 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 75175 800 400 000 9 330 000 5 660 000 2 785 000 2 682 500 52 728 300 0 1 354 000 151 000 85 000 200 000 200 000 1 029100 979 100 50 000 6 001 000 6 001 000 4 022 400 3 700 000 3 500 318 900 75100 75 100 20 966 052 20 966 052 37 896 882 12 813 047 456 000 0 93 000 23 1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1000-tal kronor 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet 2130 Riksbankens inlevererade överskott 2131 Riksbankens inlevererade överskott 2150 Överskott från spelverksamhet 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel <h5>2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning</h5> 2210 Överskott av fastighetsförvaltning <h5>2300 Ränteinkomster</h5> 2310,2320 Räntor på näringslån 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk 2330 Räntor på bostadslån 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning för mindre bemedlade bamrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 2340 Räntor på studielån 2341 Ränteinkomster på statens lån för studier och garantilån för studerande 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989 317 000 46 000 1 250 000 250 000 1 000 000 7500 000 7 500 000 3 607 047 2 442 207 1 164 840 1 448 934 74 980 3 819 68 0 4 69 548 1541 0 0 0 0 1 039100 100 39 000 1 000 000 24 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 2350 Räntor på energisparlån 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 0 0</td></tr> <tr><td> 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering</td><td> 6 000 6 000</td></tr> <tr><td> 2370 Räntor på beredskapslagring 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar</td><td> 137 674 137 674</td></tr> <tr><td> 2380, 2390 Övriga ränteinkomster 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken</td><td> 191180 0 0 0 0 700 5 300 160 180 25 000</td></tr> <tr><td> 2400 Aktieutdelning</td><td> 15 338 914</td></tr> <tr><td> 2410 Inkomster av statens aktier 2411 Inkomster av statens aktier</td><td> 15 338 914 15 338 914</td></tr> <tr><td> 2500 Offentligrättsliga avgifter</td><td> 5 241 272</td></tr> <tr><td> 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 2519 Koncessionsavgift på televisionens område 2521 Avgifter till Granskningsnämnden 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion 2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor 2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter</td><td> 540 977 286 547 0 8 500 269 940 1 200 000 64 000 14 300 5 005 28 500 0 830 000 595 312 17 279 20 959</td></tr> </table> 25 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 2543 Avgifter för kemikalieinspektionen 2544 Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet 2545 Närradioavgifter 2546 Lokalradioavgifter 2547 Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser 2551 Avgifter från kärnkraftverken 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 2553 Registeringsavgift till Fastighetsmäklamämnden</td><td> 85 846 379 501 29 500 38 613 4 760 75 026 29 000 2 000 120 809 137 000 82 740 6 500 162 795 199 573 6 290</td></tr> <tr><td> 2600 Försäljningsinkomster</td><td> 1 403 413</td></tr> <tr><td> 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket</td><td> 54 721 265 000 1 083 692</td></tr> <tr><td> 2700 Böter m.m.</td><td> 1121 302</td></tr> <tr><td> 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m.</td><td> 727 673 384 703 897 8 029</td></tr> <tr><td> 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 530 000</td></tr> <tr><td> 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 2812 Återbetalning av lönegarantimedel</td><td> 330 000 200 000</td></tr> <tr><td> 3000 Inkomster av försåld egendom</td><td> 81 000</td></tr> <tr><td> 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner</td><td> 0</td></tr> </table> 26 1997 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter <h5>3200 Övriga inkomster av markförsäljning</h5> 3211 Övriga inkomster av markförsäljning <h5>3300 Övriga inkomster av försåld egendom</h5> 3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom <h4>4000 Återbetalning av lån</h4> <h5>4100 Återbetalning av näringslån</h5> 4120 Återbetalning av jordbrukslån 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 4130 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 4139 Lokaliseringslån <h5>4200 Återbetalning av bostadslån m.m.</h5> 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för mindre bemedlade bamrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 1000-tal kronor 60 000 0 60 000 <h5>1 000</h5> 1 000 <h5>20 000</h5> 20 000 0 <h4>3 076 379</h4> <h5>466 036</h5> 22 375 22 375 443 661 118 0 20 44 851 1 072 7 600 390 000 <h5>0</h5> 0 0 0 27 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 4300 Återbetalning av studielån</td><td> 2 475 080</td></tr> <tr><td> 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel</td><td> 80 3 000 2 472 000</td></tr> <tr><td> 4400 Återbetalning av energisparlån</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 4411 Återbetalning av energisparlån</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 4500 Återbetalning av övriga lån</td><td> 135263</td></tr> <tr><td> 4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån</td><td> 0 0 1 500 0 0 0 100 000 33 763</td></tr> <tr><td> 5000 Kalkylmässiga inkomster</td><td> 6 215 000</td></tr> <tr><td> 5100 Åvskrivningar och amorteringar</td><td> 2 029 000</td></tr> <tr><td> 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar 5113 Statens järnvägars avskrivningar</td><td> 0 0</td></tr> <tr><td> 5120 Avskrivningar på fastigheter 5121 Avskrivningar på fastigheter</td><td> 627 900 627 900</td></tr> <tr><td> 5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader 5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader</td><td> 1 400 000 1 400 000</td></tr> <tr><td> 5140 Övriga avskrivningar 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar</td><td> 1 100 1 100</td></tr> </table> 28 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 5200 Statliga pensionsavgifter</td><td> 4186 000</td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter</td><td> 4 186 000</td></tr> <tr><td> 6000 Bidrag mm. från EU</td><td> 8 670 250</td></tr> <tr><td> 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond</td><td> 6 439 000</td></tr> <tr><td> 6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion 6111 Arealbidrag och trädesersättning 6112 Miljöstöd 6113 Interventioner 6114 Exportbidrag 6115 Djurbidrag 6119 övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion</td><td> 6 074 000 3 740 000 766 000 400 000 350 000 818 000 0</td></tr> <tr><td> 6120 Bidrag från EGs jordbruksfonds utvecklingssektion</td><td> 365 000</td></tr> </table> 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jordbrukssektorn m.m. 365 000 <table border="1"> <tr><td> 6200 Bidrag från EG:s fiskefond</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> 6211 Bidrag från EG:s fiskefond</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> 6300 Bidrag från EG:s regionalfond</td><td> 800 000</td></tr> <tr><td> 6311 Bidrag från EG:s regionalfond</td><td> 800 000</td></tr> </table> <h5>6400 Bidrag från EG:s socialfond</h5> 6411 Bidrag från EGs socialfond <h5>6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk</h5> 6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk 1250 000 1 250 000 79 250 79 250 29 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1996/97:1 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1000-tal kronor</td></tr> <tr><td> 6900 Övriga bidrag från EG</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 6911 övriga bidrag från EG</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> 7000 Extraordinära medel från EU</td><td> 636 120</td></tr> <tr><td> 7111 Återbetalning avseeende avgiften till gemenskapsbudgeten</td><td> 636 120</td></tr> <tr><td> STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER</td><td> 622 227 113</td></tr> </table> 30 Bilaga 2 Svensk Ekonomi <h3>Innehållsförteckning</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Förord ......................................... 5 1     Inledning........................................ 7 1.1     Den svenska ekonomin 1996 och 1997 .......... 7 1.2    Den svenska ekonomins utveckling............. 13 t.o.m. år 2000 2     Internationell utveckling............................ 23 2.1     Utveckling i OECD-länderna.................. 23 2.2    Länderna utanför OECD..................... 28 2.3     Risker kring prognosen...................... 30 2.4     Medelfristig kalkyl ......................... 30 3     Kapitalmarknaderna ............................... 32 4     Utrikeshandeln ................................... 36 5     Näringslivets produktion............................ 41 5.1     Industrin.................................. 42 5.2    Byggnadsverksamheten...................... 46 6    Arbetsmarknad ................................... 47 7     Löner ......................................... 51 8     Inflation......................................... 55 9     Hushållens ekonomi ............................... 59 10    Bruttoinvesteringar................................ 66 10.1    Näringslivets investeringar ................... 67 10.2    Bostadsinvesteringar........................ 68 10.3   Lager.................................... 69 11    Den offentliga sektorn.............................. 71 11.1    Den konsoliderade offentliga sektorn ........... 71 11.2    Den statliga sektorn......................... 78 11.3   Allmänna pensionsfonden.................... 80 11.4   Den kommunala sektorn ..................... 81 <h3>T abellförteckning</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 1.1    Prognosförutsättningar ............................. 9 1.2   Försörjningsbalans, 1994-1997 ....................... 11 1.3   Nyckeltal........................................ 12 1.4   Finansiellt sparande................................ 13 1.5   Förutsättningar 1996-2000 .......................... 14 1.6   Försörjningsbalans 1996-2000 ....................... 15 1.7   Nyckeltal 1996-2000............................... 17 1.8   Arbetsmarknad ................................... 18 1.9    Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 ............ 20 2.1   EU:s försörjningsbalans ............................ 25 2.2   BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.................... 27 2.3   BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region.................................. 30 4.1   Export och import av varor.......................... 38 4.2   Bytesbalansen.................................... 39 5.1    Näringslivets produktion............................ 41 5.2   Nyckeltal för industrin ............................. 43 5.3   Byggnadsverksamhet .............................. 46 6.1    Sysselsättning i olika branscher ...................... 48 6.2   Arbetsmarknad ................................... 50 7.1   Timlöner........................................ 52 8.1   Konsumentpriser.................................. 57 9.1   Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande..................................... 61 10.1  Bruttoinvesteringar efter näringsgren.................. 67 10.2  Lagerförändringar och lagerbidrag.................... 70 11.1  Den offentliga sektorns finanser...................... 73 11.2  Den offentliga sektorns skatter och avgifter............. 75 11.3  Den offentliga sektorns utgifter....................... 76 11.4  Kommunsektorns finanser 1995-2000 ................. 84 <h3>Diagramförteckning</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 1.1   BNP-förlopp 1984-1997 ............................ 8 1.2   Bidrag till BNP-tillväxten........................... 9 1.3    Bidrag till tillväxten 1998-2000 ...................... 16 Diagrambilaga till kapitel 1 ............................... 21 D. 1 BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet ..................... 21 D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativet.............................. 21 D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtalternativet ..................... 22 D.4   B asal temati vet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelade på sysselsatta, personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder utanför arbetskraften....................... 22 2.1   Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet gentemot dollarn................... 24 3.1    Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder..................................... 32 3.2   Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 ............... 33 3.3   Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 ................. 34 4.1   Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1987-1997 ...................... 37 4.2   Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa, 1980-1997 ....................... 40 5.1    Industins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 ........... 44 5.2   Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1997 ............ 45 6.1    Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften ......................... 49 7.1    Timlöneutveckling i industrin........................ 53 8.1   Producentprisutvecklingen 1991-1996 ................. 55 8.2   Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 ................ 58 16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 9.1   Real timlön före skatt 1975-1997 ..................... 60 9.2   Hushållens framtidsförväntningar, 1977-augusti 1996 ................................. 62 9.3   Privatkonsumtion, 1980-1997 ....................... 63 9.4   Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000    65 10.1  Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder................................. 68 10.2  Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter .......................... 70 11.1  Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000    71 11.2  Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000 ................. 74 11.3  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000    77 11.4  Statsskulden, 1980-2000 ............................ 80 11.5  Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000    82 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 <h2>Svensk ekonomi</h2> <h3>Förord</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Föreliggande bilaga till 1997 års budgetproposition beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997. Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på materi- al från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 14 augusti 1996. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekono- miska avdelning. Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997 kompletteras med ett basscenario och ett alternativt högtillväxtscenario över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna baseras på infor- mation t.o.m. den 5 september 1996. <h3>1 Inledning</h3> <h4>1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Under hösten 1995 inträffade en avmattning i den europeiska konjunkturen, vilken också satt sin prägel på den svenska ekonomin. Via exporten spred sig de negativa effekterna till den redan tidigare svaga inhemska ekonomin. Nedgången av arbetslösheten bröts. Hushållens framtidsförväntningar dämpades. Allt fler prognosmakare reviderade ned sina bedömningar. Samtidigt förväntades - bl.a. i den ekonomiska vårpropositionen - att en återhämtning i Europa skulle inledas under senare delen av 1996 och att detta skulle påverka den svenska ekonomin positivt. Några påtagliga tecken på en sådan uppgång fanns dock knappast under våren och osäkerheten i prognoserna var ovanligt stor. I vissa avseenden har bilden klarnat under de senaste månaderna. Allt fler tecken, exempelvis BNP-tillväxten under andra kvartalet, industrins orderingång och näringslivets framtidsförväntningar, tyder på att den tyska ekonomin passerat bottenläget och att en uppgång är på väg med positiva effekter på Europa i övrigt som följd. Samtidigt fortsätter tillväxten i Förenta staterna att ligga på en hög nivå utan att inflationen pressas uppåt. Den svenska exporten har hävdat sig överraskande bra under första halvåret, trots att det relativa kostnadsläget försämrats kraftigt. Den privata konsumtionen har hållits uppe, även om delar av detaljhandeln fått vidkännas betydande volymnedgångar. Räntorna har fallit och de alltför stora lagren håller på att avvecklas. Mot denna bakgrund är det rimligt att räkna med att den svenska ekonomin befinner sig i en uppgångsfas, även om återhämtningen blir förhållandevis långsam. Tillväxten väntas under 1996 till största delen drivas av utrikeshandeln. Exporten får draghjälp av en successivt stigande efterfrågan i utlandet. Expansionstakten kommer dock sannolikt att dämpas i takt med att relativprishöjningarna slår igenom på marknadsandelarna. Importen begränsas av lageravvecklingen och en i övrigt återhållen inhemsk efterfrågan. Vidare kommer investeringarna att vara en motor i tillväxtprocessen, enligt de enkäter som föreligger. Ett markant omslag är på väg för bostadsinvesteringama, dock från en låg nivå. Den privata konsumtionen kan förväntas fortsätta att växa i en årstakt av ca 1 procent, vilket innebär att sparkvoten i så fall stiger något. Däremot ser den offentliga konsumtionen ut att falla. Sammantaget leder detta till en BNP- tillväxt på 1,6 procent, vilket är något starkare än vad som antogs i vårpropositionen. Arbetslösheten verkar dock bli något högre, beroende på att såväl produktivitet och medelarbetstid växer i en snabbare takt än vad som tidigare prognosticerades. Trots att löneökningarna är snabbare i Sverige än i omvärlden ser inflationstakten ut att hamna på endast ca 1 procent under loppet av året. Tillväxttakten beräknas stiga något 1997, till 2,3 procent, samtidigt som drivkraften i processen ändras. Utrikeshandeln väntas ge ett mindre bidrag då kronans appreciering mer tydligt slår igenom på marknadsandelarna samtidigt som importen utvecklas i linje med efterfrågan. Även investeringarna beräknas komma in i en lugnare expansionsfas efter den snabba kapacitetsutbyggnaden i år. Däremot kommer sannolikt den privata konsumtionen att stärkas i takt med att hushållens situation och framtidsförväntningar förbättras. Den för svenska förhållanden höga sparkvoten kan då komma att sjunka något. Lageravvecklingen väntas upphöra, vilket ger ett kraftigt positivt bidrag till BNP. En viss nedgång av den öppna arbetslösheten är sannolik, bl.a. som en följd av stigande efterfrågan på arbetskraft. Trots att en del tillfälliga inflationsdämpande faktorer försvinner kommer ändå prisstegringarna att ligga väl i linje med 2-procentsmålet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Diagram 1.1 BNP-förlopp 1984-1997<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-26.png" style="width:226pt;height:155pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Även om konjunkturbilden nu är klarare än i våras finns fortfarande betydande osäkerhet i prognosen. Återhämtningen i Europa i allmänhet och Tyskland i synnerhet är ännu inte säkerställd, utan bedömningen bygger på enstaka indikationer. För att den svenska tillväxten ska stärkas behöver dessutom hushållens förtroende för den inhemska ekonomiska utvecklingen öka. I detta sammanhang är utvecklingen av sysselsättningen, av räntorna och av de offentliga finanserna nyckelfaktorer. En speciell osäkerhetsfaktor är den statliga konsumtionen, vilken historiskt visat sig vara svår att förutse. Diagram 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten, 1995-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-27.png" style="width:208pt;height:125pt;"/> I I BNP                  IfeaS Nettoexport rttttl Bruttoinvesteringar     10004 Privatkonsumtion V/A Offentlig konsumtion        Lagerinvesteringar Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Till grund för prognosen ligger antagandet att de korta svenska marknadsräntorna planar ut på nivån 5 procent i slutet av 1996 - vilket innebär en markant lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen - för att stiga något under loppet av 1997 i takt med att den väntade konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska korträntoma. Den femåriga statsobligationsräntan antas stabiliseras på ca 7 procent kring årsskiftet för att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen bedöms de amerikanska långa räntorna börja stiga något, vilket ger återverkningar för Europa, men samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot utlandet kunna krympa p.g.a. de förbättrade offentliga finanserna, det växande överskottet i bytesbalansen och den bestående låga inflationstakten. Den svenska kronan antas vara stabil och TCW-index ligga runt 115. Tabell 1.1 Prognosförutsättningar <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP-tillväxt i OECD</td><td> 2,8</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Konsumentprisökning i OECD</td><td> 2,3</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Dollarkurs (SEK)</td><td> 7,7</td><td> 7,1</td><td> 6,7</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> TCW-index1</td><td> 126,1</td><td> 127,3</td><td> 116,0</td><td> 115,0</td></tr> <tr><td> Tysk ränta 5 års statsobligation</td><td> 6,2</td><td> 6,0</td><td> 5,1</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Svensk ränta 5 års statsobligation</td><td> 9,1</td><td> 9,9</td><td> 7,5</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Svensk ränta 6 månaders ssvx</td><td> 7,7</td><td> 8,9</td><td> 6,0</td><td> 5,4</td></tr> </table> 1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-index på ca 114. Källa: Finansdepartementet. Aktuell statistik tyder på att lönerna inom industrin ökar något snabbare än vad som antogs i våras, medan övriga löner snarast stiger långsammare. Sammantaget väntas lönerna stiga med drygt 5,5 procent i år och med ca 4,5 procent nästa år. Detta kan jämföras med utvecklingstakten i Europa som ligger på ca 3,5 procent. Den relativt snabba löneökningen tenderar hålla uppe de korta räntorna och att pressa fram rationaliseringar, vilket mildrar genomslaget på priserna men håller arbetslösheten på en hög nivå. Inflationen i Sverige har hittills i år varit betydligt lägre än vad som förväntades i våras. Till och med augusti har priserna fallit med 0,3 procent. Den låga takten förklaras bl.a. av sänkta importpriser, fallande räntor och skatteförändringar. Produktivitetsökningarna har också varit starkare än väntat. Under loppet av 1996 beräknas konsumentpriserna stiga med 1,0 procent. Under 1997 uppskattas KPI öka med drygt 2 procent, eftersom kronan inte antas apprecieras ytterligare och räntorna inte falla. Om olika tillfälliga effekter som påverkar priserna räknas bort, såsom skatte- och subventionsförändringar, ränteutvecklingen samt växelkursens genomslag på importpriserna, verkar den “underliggande” inflationstakten hamna på nivån 2 procent eller strax därunder för de båda åren. Den “underliggande” inflationen mätt som lönestegringstakt minus trendmässig produktivitet beräknas sjunka från 1996 till 1997. Exporten steg snabbare än väntat under det första halvåret. Trots apprecieringen av kronan har svenska företag fortsatt att vinna marknadsandelar. Uppenbarligen dominerar fortfarande effekten av den tidigare kronförsvagningen. Eftersläpningen innan volymerna påverkas fullt ut kan vara ovanligt lång vid stora relativprisförändringar. Orderingången till exportindustrin stiger och framtidsförväntningarna är positiva. Den internationella konjunkturuppgången för med sig en högre marknadstillväxt. Med viss fördröjning väntas emellertid den relativt omvärlden höjda kostnadsläget resultera i förluster av marknadsandelar för svenska företag. Därmed kommer sannolikt exporttillväxten att bromsa upp något nästa år. Importen hålls i år tillbaka av den starka lageravvecklingen, medan en återhämtning är sannolik 1997. Såväl handels- som bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott. Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas uppgå till 3,7 procent 1997, den högsta siffran i modern tid. Den privata konsumtionen har hittills i år hållits upp av efterfrågan på energi, dagligvaror och bilar. Höga realräntor, hög arbetslöshet och den omfattande konsolideringen av de offentliga finanserna har bidragit till en försiktig attityd från hushållens sida, vilket gjort att efterfrågan inom många andra områden varit dämpad. En gynnsammare ekonomisk utveckling under prognosperioden gör att hushållens framtidsförväntningar sannolikt förbättras, vilket skapar förutsättningar för en nedgång i sparkvoten. Höga reallöner, framför allt i år, gör att disponibel inkomsterna stiger, även om budgetkonsolideringen och en återhållen sysselsättningsutveckling verkar i motsatt riktning. Den privata konsumtionen väntas öka med knappt 1 procent 1996 och med knappt 2 procent 1997. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 10 Den statliga konsumtionen har visat sig vara mycket svår att förutse. Speciellt fluktuationerna i försvarsinköpen har varit stora och tidsprofilen svår att fastställa. Sedan vårpropositionen presenterades har ny information framkommit som indikerar att försvarsutgifterna blir lägre än beräknat. Detta har föranlett en betydande nedrevidering av den statliga konsumtionen. Utifrån korttidsstatistiken hittills i år ligger bedömningen av den kommunala konsumtionens utveckling för 1996 kvar på -1 procent. Samtidigt beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn i år bli betydligt sämre än enligt bedömningen i våras. Mot denna bakgrund beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent 1997, trots att den stora utbildningssatsningen bidrar positivt. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997 Miljarder Procentuell volymförändring Kr        _______________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 634,9</td><td> 2,6</td><td> 3,0</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 563,8</td><td> 13,4</td><td> 8,7</td><td> 2,7</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 2 198,7</td><td> 4,9</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 853,5</td><td> 0,8</td><td> 0,3</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 422,6</td><td> -0,5</td><td> -2,3</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 131,3</td><td> -0,1</td><td> -4,5</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 291,3</td><td> -0,7</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 237,8</td><td> -0,2</td><td> 10,6</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Näringsliv exkl. bostäder</td><td> 171,6</td><td> 14,4</td><td> 24,5</td><td> 9,6</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> därav industri</td><td> 60,9</td><td> 28,6</td><td> 37,5</td><td> 16,0</td><td> -4,0</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> -35,3</td><td> -27,9</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 39,4</td><td> 10,6</td><td> 1,6</td><td> -3,5</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> 17,5</td><td> 1,5</td><td> 0,5</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 667,3</td><td> 14,1</td><td> 11,4</td><td> 6,5</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 2 198,7</td><td> 4,9</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 531,4</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 0,0</td><td> 1,8</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. Bruttoinvesteringarna är en av de mest expansiva delarna av den svenska ekonomin under 1996. God lönsamhet och ett gynnsamt konkurrensläge har möjliggjort för industrin att fullfölja sina långsiktiga expansionsplaner, trots konjunkturavmattningen. Planerna tyder dock på att industrins investeringar dämpas nästa år. Den befintliga kapaciteten räcker för att möta efterfrågan utan att det uppstår kapacitetsproblem. Bostadsbyggandet vänder uppåt från en mycket låg nivå. Räntefallet i kombination med olika stimulansåtgärder bidrar till detta. Ett fall i ombyggnadsinvesteringarna drar ned tillväxtsiffrorna för 1997. Lagerinvesteringarna har stor inverkan på konjunkturförloppet. Avmattningen i höstas kom uppenbarligen överraskande för många aktörer. Industrin och handeln fick vidkännas en ofrivillig 11 lageruppbyggnad. De alltför stora lagren avvecklas nu i år, vilket ger ett starkt negativt bidrag till BNP. Effekten dämpas dock av att importen också blir lägre. Till nästa år bör anpassningen vara avklarad och lagerinvesteringarna väntas ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Därmed blir omslaget betydande och ger ett positivt bidrag till BNP- tillväxten. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 1.3 Nyckeltal <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td><td> 5,6</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 2,6</td><td> 2,6</td><td> 1,0</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> NPI, dec.-dec.</td><td> 1,7</td><td> 1,0</td><td> 0,5</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 1,1</td><td> -0,1</td><td> 1,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå)</td><td> 8,6</td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> 7,5</td></tr> <tr><td> Industri produktion</td><td> 13,8</td><td> 9,4</td><td> 2,5</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> -4,5</td><td> 0,3</td><td> 14,3</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet (nivå)1</td><td> 8,0</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1</td><td> 5,2</td><td> 4,4</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (miljarder kr)</td><td> 67,1</td><td> 105,6</td><td> 124,4</td><td> 139,6</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (% av BNP)</td><td> 0,4</td><td> 2,0</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td></tr> </table> 11 % av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. BNP-tillväxten på 1,6 procent i år blir inte tillräcklig för att få ned arbetslösheten. Visserligen stiger antalet arbetade timmar, men medelarbetstiden fortsätter dock att öka, bl.a. beroende på att sjukfrånvaron faller ytterligare. Därmed kommer sysselsättningen mätt i antal personer att avta. Utbudet av arbetskraft beräknas emellertid också minska, vilket gör att den öppna arbetslösheten planar ut på nivån 7,7 procent. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas bli något högre än förra året. Den starkare BNP-tillväxten 1997, 2,3 procent, i kombination med att medelarbetstiden sannolikt stiger långsammare och att volymen arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar, medför att den öppna arbetslösheten kan falla med en knapp procentenhet. Summa av öppet arbetslösa och personer i åtgärder väntas sjunka med knappt en halv procentenhet. Den offentliga sektorns finanser förbättras kraftigt under år 1996. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas bli 67 miljarder kronor, vilket motsvarar 4 procent av BNP. Detta innebär en halvering av underskottet jämfört med år 1995. Förstärkningen ligger främst på inkomstsidan, bl.a. stiger skatter och avgifter som andel av BNP med 3,3 procentenheter. En rad tillfälliga faktorer, bl.a. omläggningen av systemet för uppbörd av mervärdeskatt, gör att skatteintäkterna blir särskilt höga under år 1996. Under föregånde år rådde det motsatta förhållandet, varför en del skattehöjningar som då genomfördes inte får genomslag på de totala skatteintäkterna förrän i år. De oväntat stora skatteinbetalningarna under första halvåret 1996 tyder på att effekten av dessa tillfälliga faktorer 12 tidigare underskattats. Detta har föranlett en upprevidering av prognosen för den offentliga sektorns skatteintäkter för helåret 1996. De offentliga utgifterna hålls tillbaka av de besparingar som vidtagits inom ramen för konsolideringsprogrammet, bl.a. minskar transfereringarna till hushållen med ca 1 procent i reala termer mellan 1995 och 1996. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 1.4 Finansiellt sparande Procent av BNP, löpande pris <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Bruttosparande</td><td> 14,6</td><td> 17,6</td><td> 17,9</td><td> 18,8</td></tr> <tr><td> Realt sparande</td><td> 14,2</td><td> 15,6</td><td> 14,8</td><td> 15,1</td></tr> <tr><td> Fasta investeringar</td><td> 13,6</td><td> 14,5</td><td> 15,2</td><td> 15,1</td></tr> <tr><td> Lager investeringar</td><td> 0,6</td><td> 1,1</td><td> -0,4</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 0,4</td><td> 2,0</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Offentlig sektor</td><td> -10,8</td><td> -8,1</td><td> -4,0</td><td> -2,6</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> 6,2</td><td> 5,9</td><td> 5,7</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> 5,0</td><td> 4,2</td><td> 1,2</td><td> 1,1</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. De tillfälligt höga skatteintäkterna under 1996 medför att den offentliga sektorns inkomster växer långsammare under 1997 och skatte- och avgiftskvoten sjunker något. I gengäld beräknas utgifterna minska mätt i fasta priser, vilket medför att utgiftskvoten reduceras från 67,2 procent av BNP år 1996 till 64,7 procent av BNP år 1997. Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas 1997 uppgå till drygt 2,5 procent av BNP och således med viss marginal uppfylla konvergenskriteriet för deltagande i den europeiska valutunionens tredje etapp. Ett bättre finansiellt sparande, utförsäljningar samt en starkare krona är faktorer som bidrar till att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld minskar som andel av BNP både 1996 och 1997. <h4>1.2 Den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 2000</h4> Förutom kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997, publicerar Finansdepartementet kalkyler över den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv. Osäkerheten i en kortsiktig prognos är stor. I kalkyler med ett tidsperspektiv fram till år 2000 är osäkerheten av naturliga skäl ännu större. Liksom i vårpropositionen presenteras här två alternativa kalkyler. Det s.k. basaltemativet utgör det mer måttfulla scenariet. Det s.k. högtillväxtalternativet beskriver en utveckling där lönebildningen och arbetsmarknaden antas fungera bättre, vilket resulterar i att den öppna arbetslösheten faller successivt till fyra procent år 2000. Kalkylen kan ses som ett räkneexempel på vilken utveckling som krävs för att den öppna arbetslösheten ska halveras. 13 Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande proposition. I de fall där det ännu inte finns några politiska beslut och där det är osannolikt att inga nya beslut fattas, har tekniska antaganden gjorts. För perioden 1998 t.o.m. 2000 finns exempelvis inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att volymen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna successivt avtar. Utvecklingen är densamma i båda alternativen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Förutsättningar De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen. De svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan alternativen. Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2000 Årsgenomsnitt <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP OECD (16)</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> KPI OECD (16)</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Marknadstillväxt, OECD (14)</td><td> 4,8</td><td> 6,1</td><td> 6,0</td><td> 6,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Tysk ränta 5 års statsobligation</td><td> 5,1</td><td> 5,4</td><td> 5,9</td><td> 6,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Basaltemativ</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Svensk ränta 5 års statsobligation</td><td> 7,5</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> TCW-index</td><td> 116</td><td> 115</td><td> 115</td><td> 115</td><td> 115</td></tr> <tr><td> Högtillväxtaltemativ</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Svensk ränta 5 års statsobligation</td><td> 7,5</td><td> 6,9</td><td> 6,6</td><td> 6,4</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> TCW-index</td><td> 116</td><td> 114,5</td><td> 113,5</td><td> 113</td><td> 113</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Basaltemativet I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in konjunkturvändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt antagande om att år 2000 är ett konjunkturmässigt genomsnittligt år och att det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk i ett medelfristigt perspektiv, utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Storleken på detta BNP-gap eller extra expansionsutrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. I basaltemativet antas tillväxten uppgå till 2,6 respektive 2,4 procent 1998 och 1999. Därmed sluts BNP-gapet vid utgången av 1999. Därefter stiger BNP med 2 procent. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som krävs för att uppnå en balanserad ekonomisk utveckling. Metoden ger däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa konjunkturförlopp. 14 Tabell 1.6 Försörjningsbalans, 1996-2000 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Miljarder Procentuell volymförändring Kr       ______________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 634,9</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 563,8</td><td> 2,7</td><td> 4,9</td><td> 6,3</td><td> 6,0</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 2 198,7</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 853,5</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 422,6</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td><td> -1,2</td><td> -0,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 131,3</td><td> -L0</td><td> 0,0</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 291,3</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 237,8</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td><td> 8,5</td><td> 6,1</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 171,6</td><td> 9,6</td><td> 2,0</td><td> 8,4</td><td> 7,0</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td><td> 15,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 39,4</td><td> -3,5</td><td> 1,4</td><td> 3,5</td><td> -1,4</td><td> -3,0</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> 17,5</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 667,3</td><td> 6,5</td><td> 5,6</td><td> 5,6</td><td> 5,2</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 2 198,7</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 531,4</td><td> 0,0</td><td> 1,8</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,0</td></tr> </table> Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. En utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall ligga i linje med Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Förutsättningarna för att detta skall kunna uppnås utan att penningpolitiken för den skull behöver vara särskilt stram, har förbättrats avsevärt under den senare tiden bl.a genom att inflationsförväntningarna har justerats ned. Under perioden 1998-2000 antas lönerna stiga med ca 4 procent per år, vilket förväntas ligga i linje med utvecklingen i Europa i övrigt. Företagen antas vara inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och reducerar sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningen av marginalerna är så pass begränsade att vinsterna ändå kommer att ligga på en hög nivå i slutet av århundradet. Den relativt goda utvecklingen av konkurrenskraften innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men avtagande, bidrag till tillväxten under hela perioden. Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan utsträckning att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till en procentenhet i slutet av 1998. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk statsobligation ligger på 7 procent. Växelkursen antas vara oförändrad under perioden 1997-2000, med ett TCW-index på 115. 15 Diagram 1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000 Procentenheter Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-28.png" style="width:209pt;height:108pt;"/> 98             99             00 I l BNP                       tsffiiiffl Nettoexport l H 111 Bruttoinvesteringar     £*»1 Privat konsumtion ///\ Offentlig konsumtion        Lagerinvesteringar Källa: Finansdepartementet. Räntenedgången och den relativt höga vinstnivån utgör goda förutsättningar för att investeringarna ska utvecklas gynnsamt. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel föreligger förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas stiga i samband med att räntorna sjunker, hushållens realinkomster ökar och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på vissa orter i landet. 16 Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2000, procent <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 1,0</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Kostnadstimlön</td><td> 5,6</td><td> 4,5</td><td> 4,1</td><td> 4,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtgärder</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td><td> 5,0</td><td> 4,3</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> -0,7</td><td> 0,6</td><td> 1,4</td><td> 1,1</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Real disponibel inkomst</td><td> 1,2</td><td> 0,8</td><td> 1,3</td><td> 2,2</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Hushållens nettosparkvot</td><td> 8,5</td><td> 7,5</td><td> 6,5</td><td> 6,2</td><td> 5,8</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Den successiva förbättringen av arbetsmarknadsläget, tillsammans med fallande räntor gör att hushållens framtidstro gradvis förstärks. Den privata konsumtionen beräknas kunna öka med drygt 2 procent per år under perioden. En viss sänkning av hushållens nettosparkvot antas därmed ske. Sparkvoten i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än genomsnittet för den senaste 20-årsperioden. Kravet på att kommunerna skall uppnå balanserade finanser vid sekelskiftet i kombination med fortsatta pris- och löneökningar beräknas leda till en sjunkande volym för kommunal konsumtion fram till och med år 1999 och därefter en oförändrad nivå. Den statliga konsumtionen beräknas minska i volym fram till och med år 1998 till följd av besparingskraven. Sammantaget ger detta en volymminskning för den offentliga konsumtionen mellan 1996 och 1999 och därefter en svag ökning. Den totala arbetslösheten beräknas gradvis minska till en nivå på 9,5 procent av arbetskraften år 2000 varav 5,7 procent är öppet arbetslösa och 3,8 procent i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nedgången av arbetslösheten underlättas av att utbildningen expanderar under perioden och därmed håller tillbaka arbetskraftsutbudet. Sysselsättningen stiger under 3-års perioden 1998-2000 med 126 000 personer eller 3,2 procent. 17 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 1.8 Arbetsmarknad Tusental personer <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> 1995</td><td colspan="2"> Förändring till 2000</td></tr> <tr><td> Bas alternativ</td><td> Högtillväxtaltemativ</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 3 988</td><td> 123</td><td> 237</td></tr> <tr><td> Reguljär sysselsättning</td><td> 3 926</td><td> 157</td><td> 272</td></tr> <tr><td> Öppet arbetslösa</td><td> 332</td><td> -84</td><td> -156</td></tr> <tr><td> Konj unkturberoende</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> åtgärder</td><td> 191</td><td> -24</td><td> -24</td></tr> <tr><td> Utbud</td><td> 4 320</td><td> 38</td><td> 81</td></tr> <tr><td> Underliggande utbud</td><td> 4 449</td><td> 48</td><td> 91</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet. Den relativt goda ekonomiska tillväxten med stigande sysselsättning tillsammans med de budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i den offentliga sektons finansiella sparande på 4 procent av BNP år 1996 vänds till ett överskott år 1999, som år 2000 växer till nära 2,5 procent av BNP. Förbättringen beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till BNP. Utgiftskvoten reduceras med 8 procentenheter mellan åren 1996 och 2000, medan inkomstkvoten faller med knappt 2 procentenheter under samma period. Statsskulden som andel av BNP minskar med 13 procentenheter under perioden 1996 till år 2000, för att år 2000 uppgå till 70,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med ca 12 procentenheter under samma period och uppgår vid utgången av år 2000 till knappt 66,5 procent av BNP. Högtillväxtalternativet Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där den öppna arbetslösheten reduceras till 4 procent år 2000. Ett antal antaganden är gemensamma för basalternativet och högtillväxtalternativet. Därmed blir kalkylen lättöverskådlig och analysen kan fokuseras på vilken ytterligare tillväxt som skulle behövas för att den öppna arbetslösheten ska falla till 4 procent. Antaganden som är gemensamma med basalternativet är de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av medelarbetstiden, produktivitetstillväxten samt den internationella utveck- lingen. I jämförelse med basalterativet bygger högtillväxtalternativet på en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Alternativet kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en i övrigt väl fungerande arbetsmarknad. De arbetskraftsresurser som finns i 18 utgångsläget kan därigenom tas i anspråk utan att det uppstår överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor. Den väl fungerande arbetsmarknaden leder till ett lägre inflationstryck. Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basalternativet med lägre korträntor som följd. Förutsättningarna för lägre obligations- räntor och en viss förstärkning av kronan är goda. Räntemarginalen mot den tyska 5-åriga obligationen krymper till 0,25 procentenheter år 2000 och TCW-index sjunker succesivt till 113 i slutet av 1998 för att sedan ligga kvar på denna nivå under resten av perioden. Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen och kan därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i högre grad producera egna insatsvaror, vilket leder till att importkvoten sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett något högre bidrag till tillväxten. Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i basalternativet. Därefter är tillväxten knappt en procentenhet högre i genomsnitt per år. Med detta förlopp faller den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000. Sysselsättningen ökar med 6,0 procent från 1995 till år 2000 i stället för basalternativets 3,1 procent. Den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar att, vid ett givet regelverk, förbättra de offentliga finanserna ännu snabbare än i basalternativet. Beräkningarna baseras dock på antagandet om att den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP år 2000 skall vara detsamma, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för såväl högre offentlig konsumtion som en sänkning av hushållens inkomstskatter, vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata konsumtionen. Hushållens framtidstro förstärks samtidigt som räntorna sjunker, vilket leder till att den privata konsumtionen blir en motor i tillväxtprocessen. Företagens framtidstro, i kombination med behovet av en större kapitalstock, resulterar i högre investeringar och fler nyanställningar. Lägre räntor och ökad köpkraft stimulerar även bostadsbyggandet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 17 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1 19 Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> BNP marknadspris</td><td> 1,6</td><td> 2,6</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 2,7</td><td> 5,1</td><td> 6,3</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1,9</td><td> 3,2</td><td> 4,2</td><td> 4,0</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,9</td><td> 2,1</td><td> 2,8</td><td> 2,9</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> -1,0</td><td> -0,3</td><td> -0,4</td><td> 0,3</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 8,1</td><td> 2,5</td><td> 10,4</td><td> 7,9</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 6,5</td><td> 5,8</td><td> 6,1</td><td> 5,7</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1,9</td><td> 3,2</td><td> 4,2</td><td> 4,0</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 0,0</td><td> 2,1</td><td> 3,3</td><td> 3,2</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 1,0</td><td> 2,1</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Kostnadstimlön</td><td> 5,6</td><td> 4,3</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet</td><td> 7,7</td><td> 6,7</td><td> 5,4</td><td> 4,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska åtgärder</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td><td> 5,0</td><td> 4,2</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> -0,7</td><td> 0,9</td><td> 2,3</td><td> 2,0</td><td> 1,4</td></tr> </table> Källor: Finansdepartementet. 20 <h4>Diagrambilaga till kapitel 1</h4> Diagram D.l BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-29.png" style="width:222pt;height:153pt;"/> Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-30.png" style="width:223pt;height:153pt;"/> 21 Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-31.png" style="width:221pt;height:153pt;"/> Diagram D.4 Basaltemativet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelad på sysselsatta, personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder utanför arbetskraften. Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-32.png" style="width:217pt;height:126pt;"/> Bttttffl Reguljär sysselsättning         Personer i åtgärder inom arbetskraften I I Öppet arbetslösa         (2S2 Personer i åtgärder utanför arbetskraften Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 22 <h3>2 Internationell utveckling</h3> <h4>2.1 Utvecklingen i OECD-ländema</h4> Sammanfattande översikt Den ekonomiska tillväxten i OECD-området1 blev måttlig under det första halvåret 1996. EU-konjunkturen var svag, medan tillväxten i Förenta staterna stärktes och återhämtningen av den japanska ekonomin fortsatte. Med stöd av lägre räntor och stabila valutaförhållanden förväntas också den europeiska konjunkturen gradvis förbättras under andra halvåret 1996. Förenta staterna och Japan förutses uppvisa en fortsatt stark tillväxt. Sammantaget medför detta att BNP-tillväxten i OECD bedöms nå 2,0 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 % år 1997. Utvecklingen i EU Under andra halvåret 1995 och inledningen av 1996 försvagades konjunkturen i EU. I några länder var BNP-tillväxten negativ sista kvartalet 1995 och industriproduktionen sjönk markant. Flera faktorer bidrog till avmattningen. Effekterna av uppgången i de långa räntorna under 1994 gjorde sig gällande under 1995. Valutaturbulensen under våren 1995 medförde osäkerhet och vissa länder tvingades höja styrräntan. Vidare fortsatte EU som helhet att förlora konkurrenskraft gentemot omvärlden. Allt detta bidrog till minskat förtroende hos företagen och investeringsviljan dämpades. Den fortsatt svaga syssel- sättningsutvecklingen påverkade hushållens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen negativt och tillväxten i den privata konsumtionen mattades något. Vidare förde EU-länderna sammantaget en förhållandevis stram ekonomisk politik. Flertalet länder har mot bakgrund av betydande budgetunderskott fört en åtstramande finanspolitik. Lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde en försämring i de offentliga finanserna i praktiskt taget alla EU-länder. Underskottet i finansiellt sparande som andel av BNP uppgick i genomsnitt till 6,5 procent år 1993. När konjunkturen förbättrades påbörjades en budgetsanering som sågs som nödvändig oavsett EMU:s konvergenskriterier. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 1 Med OECD-området avses här 16 länder: USA, Japan, Tysk- land, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Fin- land, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Österrike. 23 Diagram 2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet Prop. 1996/97:1 gentemot dollarn                                                            Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-33.png" style="width:236pt;height:128pt;"/> ---- Nominell växelkurs i förhållande till USD, (vänster skala) ---3-månader eurocurrency räntor, (höger skala) ---- Långräntor (10 år) (höger skala) Källor: OECD, EU-kommissionen och Finansdepartementet. Budgetkonsolideringen genomfördes inledningsvis under strama monetära förhållanden. Den korta räntan var fortsatt hög samtidigt som EUs växelkurs gentemot omvärlden apprecierade. Såväl korta som långa räntor har sedermera sjunkit betydligt. De korta räntorna i EU som helhet har fallit med ca 2 1/4 procentenheter och de långa räntorna med ca 1 Vi procentenhet sedan början av 1995, då de låg som högst Mot bakgrund av fortsatt låg inflation och betydande ledig produktionskapacitet väntas räntorna förbli låga under prognosperioden. Vidare har valutasituationen stabiliserats jämfört med första halvåret 1995. Sammantaget väntas detta bidra till att konjunkturen i EU gradvis stärks under 1996 och 1997. Företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen i EU har stabiliserats efter att tidigare ha försvagats. Förutsättningarna på ekonomins utbudssida är gynnsamma, bl.a. är den genomsnittliga kapitalavkastningen god och ligger på samma nivå som på 1960-talet. Vidare är löneökningstakten i EU måttlig och beräknas ligga på ca 3 Vi procent i genomsnitt 1996-1997. Detta torde bidra till en god investeringsutveckling. En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen väntas också stödja EU-konjunkturen under 1997. Handeln med resten av världen väntas öka med 7-8 procent per år under prognosperioden. EU gynnas av den goda tillväxten i Förenta staterna, Japan och de dynamiska asiatiska ekonomierna samtidigt som handelsutbytet med Central- och Östeuropa blir alltmer betydelsefullt. 24 Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten för EU som helhet komma att uppgå till 1,4 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 procent år 1997. Den högre tillväxttakten kommer endast marginellt att kunna bidra till att förbättra läget på arbetsmarknaden. Under 1996 förutspås arbetslöshetsnivån uppgå till 11,4 procent för att under följande år i stort sett ligga kvar på samma nivå. Arbetsmarknaden i EU präglas av hög långtidsarbetslöshet samt stora svårigheter för svaga grupper att finna varaktiga arbeten. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 2.1 EU:s försörjningsbalans Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> -6,4</td><td> 1,6</td><td> 1,9</td><td> 1,8</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 0,9</td><td> 0,8</td><td> 0,9</td><td> 0,7</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Fasta bruttoinvesteringar</td><td> -6,7</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td><td> 2,3</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Slutlig inhemsk efterfrågan</td><td> -1,3</td><td> 1,6</td><td> 2,0</td><td> 1,7</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -0,6</td><td> 1,0</td><td> 0,2</td><td> -0,2</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Total inhemsk efterfrågan</td><td> -1,9</td><td> 2,6</td><td> 2,2</td><td> 1,5</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Export, varor och tjänster</td><td> 1,6</td><td> 8,7</td><td> 6,8</td><td> 4,1</td><td> 6,1</td></tr> <tr><td> Import, varor och tjänster</td><td> -2,4</td><td> 7,7</td><td> 5,9</td><td> 4,1</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Nettoexport</td><td> 1,4</td><td> 0,2</td><td> 0,3</td><td> -0,1</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> BNP, marknadspris</td><td> -0,5</td><td> 2,8</td><td> 23</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td></tr> </table> Källor: EU-kommissionen, OECD och Finansdepartementet. Utvecklingen i enskilda EU-länder I Tyskland mattades den ekonomiska aktiviteten markant under slutet av 1995 och inledningen av 1996. En appreciering av D-marken under flera år och höga löneökningar i början av 1995 påverkade export och investeringar negativt. Vidare har finans- och penningpolitiken haft en restriktiv inriktning, bl a låg den korta räntan länge på en förhållandevis hög nivå. Bundesbank har emellertid sänkt styrräntan i flera steg och denna ligger nu betydligt lägre än vad den gjorde 1995. Detta tillsammans med en viss försvagning av D-marken och måttliga anspråk vid årets löneförhandlingar bidrar till en förbättrad konkurrenssituation. Exporten och orderingången har utvecklats väl under de senaste månaderna. Tysklands export till Central- och Östeuropa, vilken spelar en allt viktigare roll för den tyska ekonomin, har ökat med 30 procent sedan 1994. Den ekonomiska tillväxten bedöms gradvis komma att stärkas under prognosperioden då expansionen inom industrin väntas sprida sig till resten av ekonomin. BNP-tillväxten väntas dock stanna vid 0,5 procent innevarande år pga av den svaga utvecklingen under årets inledning, men ökar till 2,1 procent år 1997. Efter en betydande avmattning av BNP-tillväxten i Frankrike mot slutet 25 av 1995 skedde ett uppsving i början av 1996, som till stor del berodde på en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Detta var emellertid en tillfällig effekt av bl a strejker hösten 1995. Köpbeslut som skjutits upp under hösten realiserades istället i början av 1996. Förväntningsläget hos hushållen beträffande den ekonomiska utvecklingen är alltjämt svagt trots vidtagna stimulansåtgärder. Den höga arbetslösheten bidrar i hög grad till detta. Finanspolitiken bedöms bli stram framöver, men en uppgång i företagens investeringar, till följd av bl a lägre räntor, och ett uppsving i exporten torde ha positiv inverkan på konsumentförtroendet. Härmed är en återhämtning av BNP-tillväxten 1997 sannolik. Tillväxten väntas uppgå till 1.1 procent år 1996 och till 2,2 procent år 1997. I Italien stagnerade exporten under andra halvåret 1995 i takt med att liran stärktes och tillväxten avtog på närliggande marknader. Den privata konsumtionen dämpades av hög arbetslöshet och viss osäkerhet kring den ekonomiska politiken. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram samtidigt som lättare penningpolitik förutses i takt med att inflationen avtar. Den privata konsumtionen gynnas av ett lägre ränteläge, medan nettoexporten förväntas ge ett negativt bidrag. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 1,7 procent år 1996 för att sedan öka till 2,2 procent år 1997. I Storbritannien har BNP-tillväxten hållits väl uppe under de senaste åren till stor del till följd av att den privata konsumtionen utvecklats väl. Under 1996 och 1997 väntas hushållens disponibelinkomster och den privata konsumtionen fortsätta att växa i god takt. I takt med att den europeiska konjunkturen stärks sker sannolikt också en återhämtning av näringlivets investeringar. Sammantaget väntas BNP-tillväxten uppgå till 2.2 procent år 1996 för att öka till 2,9 procent år 1997. Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna har dämpats förhållandevis mycket under det senaste året och för 1996 och 1997 beräknas BNP växa i samma takt som i OECD-området som helhet. Inflationstakten har fallit och är nu lägre än i det övriga OECD-området, men en uppgång förväntas för 1997. I Danmark försvagas BNP-tillväxten 1996 främst till följd av en dämpad utveckling för de fasta investeringarna samt en neddragning av lagren efter den ofrivilliga lageruppbyggnaden under 1995. Exportutvecklingen har stärkts i år efter den kraftiga dämpningen 1995 och förväntas tillta under 1997. En förstärkning av hushållens inkomster, ökat förtroende bland konsumenterna samt ett fortsatt lågt ränteläge förutses ge en viss förstärkning av den inhemska efterfrågan nästa år. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram i syfte att eliminera underskottet i de offentliga finanserna. Ökningen av de indirekta skatterna bidrar till att inflationstakten väntas gå upp till något över 2 procent 1997. Arbetslösheten beräknas sjunka något och ligga kring 9 procent såväl 1996 som 1997. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 26 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> OECD</td><td> 2,8</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Förenta Staterna</td><td> 3,5</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 0,5</td><td> 0,9</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 2,9</td><td> 1,9</td><td> 0,5</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 2,8</td><td> 2,2</td><td> 1,1</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 2,2</td><td> 3,0</td><td> 1,7</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 3,8</td><td> 2,4</td><td> 2,2</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Norden</td><td> 4,0</td><td> 3,3</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 4,4</td><td> 2,6</td><td> 1,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 5,7</td><td> 3,7</td><td> 4,0</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 4,4</td><td> 4,2</td><td> 2,5</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> OECD</td><td> 2,3</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 3,0</td><td> 3,1</td><td> 2,6</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Norden</td><td> 1,8</td><td> 2,3</td><td> 1,8</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Arbetslösheten i % arbetskraften</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> OECD</td><td> 7,2</td><td> 6,8</td><td> 6,9</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> EU</td><td> 11,6</td><td> 11,2</td><td> 11,4</td><td> 11,3</td></tr> <tr><td> Norden</td><td> 10,5</td><td> 9,5</td><td> 9,0</td><td> 8,7</td></tr> </table> Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. BNP-tillväxten i Finland beräknas avta avsevärt 1996. Faktorer bakom nedgången är framför allt en dämpad tillväxt i de reala disponibla inkomsterna samt lagerneddragningar. Prisökningstakten har hållits ned av att den finska marken stärkts och av effekter av EU-medlemskapet. Styrrräntan har sänkts i olika omgångar, vilket medfört en avsevärd nedgång i de långa räntorna. Finanspolitiken är försatt stram. Mot denna bakgrund föreligger förutsättningar för en viss förstärkning av tillväxten 1997. Till följd av att de tillfälliga faktorer som hållit ned inflationstakten under 1995 och 1996 slutar verka förutses en uppgång i prisökningstakten till omkring 2 procent. Andelen arbetslösa har hittills minskat endast i begränsad omfattning och beräknas inte komma att understiga 15 procent 1997. I Norge väntas den ekonomiska aktiviteten på fastlandet i år växa med ca 3 procent, dvs i ungefär samma takt som förra året. En kraftig ökning av olje- och gasproduktionen beräknas leda till en total BNP-tillväxt 1996 på ca 4 procent. Prisökningstakten förutses stanna vid ca 2 procent mot 216 procent 1995. Arbetslösheten beräknas sjunka ned mot 4 procent under det närmaste året. För 1997 förutses en avsevärd dämpning i ökningstakterna för såväl energiexporten som den privata konsumtionen. Härmed minskar BNP-tillväxten påtagligt från 1996 till 1997. Kapacitetsutnyttjandet beräknas dock bli fortsatt förhållandevis högt och det föreligger risk att 27 prisökningstakten går upp under prognosperioden, till ca 2 Vi procent 1997. Förenta staterna och Japan I Förenta staterna bidrog dämpade investeringar och minskad offentlig konsumtion till en avmattning av tillväxten under slutet av 1995. Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996 och sedan årsskiftet har BNP-tillväxten ökat. Bl a har byggnadsinvesteringarna stigit och exporten utvecklats gynnsamt. Hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen är förhållandevis högt och den privata konsumtionen har ökat avsevärt. Arbetslösheten har sjunkit och ligger kring 5,5 procent. Några tydliga tecken på tilltagande inflationstryck har ännu inte iakttagits, men löneökningstakten har på senare tid stigit i takt med ett stramare arbetsmarknadsläge inom vissa sektorer. Prisökningstakten bedöms till ca 3 procent både i år och 1997. En överenskommelse om att balansera statsbudgeten år 2002 har gjorts och finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram. Mot bakgrund av goda exportutsikter samt att förtroendet bland hushåll och företag hålls uppe förväntas den amerikanska ekonomin fortsätta att verka kring ett kapacitetsutnyttjande som inte leder till ökad inflation. BNP-tillväxten bedöms öka till 2,4 procent för år 1996 för att sedan sjunka marginellt till 2,3 procent år 1997. Återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte under första halvåret 1996. Finanspolitiska stimulansåtgärder och en lätt penningpolitik bidrog till detta. Nettoexporten minskade dock kraftigt under samma period till stor del beroende på att industriproduktionen i allt högre grad har flyttat utomlands. Många indikatorer pekar på att Japan nu befinner sig i en fas av stadig återhämtning. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat med förhållandevis låga finansieringskostnader förväntas leda till att näringslivets investeringar ökar kraftigt. Exporten torde fortsatt öka i god takt till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av industrikapacitet till andra länder väntas avta. Denna utveckling får sannolikt en positiv inverkan på hushållens förväntningar. Den privata konsumtionen bedöms därför utvecklas väl under prognosperioden, trots en stramare finanspolitik och en arbetslöshet som endast väntas sjunka marginellt. Mot denna bakgrund bedöms BNP växa med 2,8 procent år 1996 och med 2,5 procent år 1997. <h4>2.2 Länderna utanför OECD</h4> I Central- och Östeuropa framstår skillnaderna i ekonomiska framsteg tydligt mellan länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och länder som först senare har nått framsteg på dessa områden. Flertalet länder i det forna Sovjetunionen har först nu börjat vända den tidigare Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 28 nedgången, medan BNP i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien förväntas växa med ca 5 procent per år. I inledningen av reformprocessen drev exporten den ekonomiska tillväxten, men på senare tid har även den privata konsumtionen börjat förstärkas till följd av reallöneökningar. Vidare har import och investeringar ökat samtidigt som inflationstakten och arbetslösheten sjunkit. Dessa länder börjar nu även att öka sitt handelsutbyte med främst EU-länderna. De baltiska länderna, som påbörjade reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga Centraleuropa, har en stigande arbetslöshet samtidigt som inflationen är hög och tillväxten dämpad. I Lettland var BNP-tillväxten knappt positiv 1995, delvis pga en bankkris, medan den nådde 3 procent i Estland och Litauen. Estland, som genomfört de största strukturella förändringarna av de tre länderna, har det största inflödet av utländskt kapital. På kort sikt väntas handelsutbytet med Baltikum fortsätta att vara av begränsad betydelse volymmässigt, men som närmarknader kommer de att spela en allt viktigare roll. BNP-tillväxten i de dynamiska asiatiska ekonomierna fortsatte att vara god under 1995 och uppgick till ca 8 procent. Till följd av åtstramningar i penningpolitiken samt appreciering av ett flertal ekonomiers valutor avtog tillväxten något under det andra halvåret 1995. BNP i regionen förväntas dock växa med en årstakt på 6-7 procent under prognosperioden. Exporttillväxten kommer sannolikt att dämpas något ytterligare samtidigt som den lägre BNP-tillväxten leder till en lägre prisökningstakt. De asiatiska ekonomierna förväntas att spela en allt viktigare roll för OECD- ländernas utrikeshandel framöver. Kinas och de dynamiska asiatiska ekonomiernas betydelse för den svenska exporten har ökat under senare år. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 29 Tabell 2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Andel av svensk export 1995</td><td colspan="3"> BNP-tillväxt Årlig procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Världen1                     100,0</td><td> 3,4</td><td> 3,7</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> OECD                  78,5</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> EU                      60,9</td><td> 2,5</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> S.k. transitionsekonomier       4,1</td><td> -1,4</td><td> 0,4</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Central- och Östeuropa      2,5</td><td> 4,8</td><td> 4,2</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> F.d. Sovjetunionen2          1,7</td><td> -4,1</td><td> -0,9</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> U-länder                      18,3</td><td> 5,8</td><td> 6,0</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> Afrika                       1,5</td><td> 3,0</td><td> 5,4</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Asien                      8,7</td><td> 8,4</td><td> 7,7</td><td> 7,6</td></tr> <tr><td> Dynamiska asiatiska</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ekonomier3              4,5</td><td> 7,7</td><td> 6,4</td><td> 6,6</td></tr> <tr><td> Kina                    1,5</td><td> 10,2</td><td> 10,5</td><td> 10,5</td></tr> <tr><td> Mellan - och</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sydamerika               2,1</td><td> 0,9</td><td> 3,0</td><td> 4,1</td></tr> </table> 1 Pga avrundning och att vissa uppgifter är från 1994 summerar inte OECD, transitionsekonomiema och u-ländema till exakt 100,0 procent. 2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 procent av total svensk export. 3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Thailand, Malayisa. Källor: OECD, IMF, SCB och Finansdepartementet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 <h4>2.3 Risker kring prognosen</h4> Det finns risk för en sämre utveckling i omvärlden än vad som angivits ovan. Även om en stabilisering av konsumenternas och företagens förtroende har skett i EU, föreligger förhållandevis stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen. Den stigande arbetslösheten påverkar hushållens konsumtion negativt i flera länder. Vidare är de reala långa räntorna fortsatt förhållandevis höga. Den amerikanska ekonomin verkar vid fullt kapacitetsutnyttjande och en fortsatt hög tillväxt kan leda till högre inflation. Detta kan i sin tur förmodas leda till amerikanska räntehöjningar, vilka kan komma att spilla över på ränteutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen i EU, trots att EU befinner sig i en annan konjunkturfas. Om räntehöjningarna skulle bli kraftiga får detta negativa effekter på den realekonomiska utvecklingen. <h4>2.4 Medelfristig kalkyl</h4> I de medelfristiga kalkylerna förväntas BNP-tillväxten i OECD-området bli ca 2,5 procent per år mellan 1998 och 2000. Den potentiella tillväxten, dvs summan av ökningen av produktiviteten och arbetskraften, bedöms av 30 OECD kunna uppgå till omkring 2 1/4 procent per år. Eftersom det idag finns ledig kapacitet i OECD-området kan tillväxten under de närmaste åren ligga något över den potentiella. Vidare har tillväxten i OECD som helhet den senaste femtonårsperioden legat kring 2,5 procent per år. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits i den medelfristiga bedömningen. Inflationstakten bedöms ligga kring 2,5 procent per år under prognosperioden. Vikten av låg inflation för att en hållbar tillväxt och sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås betonas av alla centralbanker och regeringar. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 31 <h3>3 Kapitalmarknaderna</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Den nedåtgående trenden för obligationsräntorna vände i början av 1996 till följd av utvecklingen i USA. I takt med den under våren starkare konjunkturen i USA uppkom förväntningar om att Federal Reserve skulle lägga om penningpolitiken i en mer kontraktiv riktning. Särskilt bidrog statistik som visade att sysselsättningen ökade till detta. Statistiken gav upphov till oro för att arbetslösheten skulle sjunka till en nivå som inte var förenlig med låg inflation. Även osäkerhet kring budgeten i USA förefaller ha bidragit till de högre obligationsräntorna. Förväntningarna om en nära förestående omläggning av penningpolitiken minskade dock när inflationstrycket inte tilltog på det sätt som tidigare hade befarats. Detta innebar att obligationsräntornas nivå i USA stabiliserades under sommaren. Under hösten och nästa år förväntas den goda konjunkturutvecklingen i USA fortsätta. Konjunkturutvecklingen kan förväntas leda till en viss åtstramning av penningpolitiken under hösten och bidra till en press uppåt på obligationsräntorna i såväl USA som internationellt. Diagram 3.1. Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-34.png" style="width:292pt;height:198pt;"/> Anm. '. Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet. De stigande obligationsräntorna i USA i början av året smittade av sig på Europa, trots att konjunkturutvecklingen där var mer osäker än i USA. Ränteuppgången var dock mindre i t.ex. Tyskland än i USA. Uppgången avstannade också tidigare i Europa. Bundesbank genomförde under början av året ett antal räntesänkningar som innebar att dess viktigaste styrränta, reporäntan, sänktes med omkring 0,5 procentenheter. 32 Skillnaden i obligationsräntor mellan EU-länderna har minskat. Som exempel kan nämnas att räntedifferensen för spanska och italienska 10-års statsobligationer gentemot tyska minskade med 1 till 1,5 procentenheter under våren. Sjunkande räntor i högränteländerna innebar att obligationsräntan sammanvägt för samtliga EU:s medlemsstater i slutet av augusti är tillbaka på nära nog samma nivå som rådde strax efter årsskiftet. Under våren sjönk också de korta marknadsräntorna allmänt i EU, till stor del som följd av Bundesbanks styrräntesänkningar samt låga inflationsförväntningar. I slutet av augusti sänkte Bundesbank återigen reporäntan med 0,3 procentenheter. Förväntningarna om ytterligare räntesänkningar under hösten är små. De tyska obligationsräntorna kan förväntas stiga under hösten, inte minst på grund av en tendens till uppgång i omvärlden. Under 1997 förväntas också en starkare konjunkturutveckling bidra till högre såväl korta marknadsräntor som obligationsräntor i Tyskland. Dollarns appreciering mot D-marken och yenen som inleddes under sommaren förra året har avstannat under 1996. Dollarn har därmed nått en växelkurs som av många bedömare anses vara bättre motiverad utifrån grundläggande ekonomiska variabler. Inom det europeiska valutasamarbetet ERM har valutornas spridning inom det tillåtna fluktuationsbandet på +/- 15 procent minskat. Särskilt har valutor som pesetan, escudon och det irländska pundet närmat sig respektive centralkurser. Francen har dock tidvis försvagats på grund av spekulationer kring Frankrikes möjligheter att uppfylla konvergenskriterierna inför den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Detta har dock inte inneburit att francen kommit nära den nedre bandgränsen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-35.png" style="width:292pt;height:208pt;"/> Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet 33 De svenska obligationsräntorna har i huvudsak följt samma mönster Prop. 1996/97:1 som i övriga europeiska länder. En viss osäkerhet inför Bilaga 2 regeringsombildningen bidrog tillsammans med ränteuppgången i USA till att de svenska obligationsräntorna steg under vårvintern. Sedan den tillfälliga uppgången avstannat har de svenska obligationsräntorna trendmässigt fallit. Under året har också skillnaden i räntan mellan svenska och tyska 10-åriga statsobligationer sjunkit ned emot som lägst 1,7 procentenheter. Även om minskningen av räntedifferensens i år inte är lika kraftig som under 1995 visar den att såväl saneringen av statsfinanserna som prisstabilitetspolitiken vinner fortsatt förtroende. De mindre räntedifferensema mellan obligationsräntorna i de europeiska länderna avspeglar också den ökande ekonomiska konvergensen inför den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Även om obligationsräntornas utveckling under året kan betecknas som fördelaktig innebär den låga inflation att den svenska realräntan är fortsatt hög. Räntan på de av Riksgäldskontoret emitterade 20-åriga realränteobligationerna har under våren varit 4,5-5 procent. Allt eftersom de offentliga finanserna förbättras och inflationen utvecklas i linje med inflationsmålet, kan en ytterligare minskning av räntedifferensen mellan svenska och tyska obligationsräntor förväntas under 1996. Detta kan bidra till ytterligare något lägre långa räntor i Sverige under 1996. Räntemarginalen kan förväntas fortsätta att minska under 1997, vilket bör kunna leda till små förändringar av de svenska obligationsräntorna även om en uppgång väntas ske i omvärlden. Diagram 3.3. Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-36.png" style="width:292pt;height:172pt;"/> Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet. Den svenska kronans kurs har under året fortsatt att närma sig en nivå som av många anses vara långsiktig hållbar och förenlig med Riksbankens 34 inflationsmål. Sverige har under åren med bytesbalanunderskott byggt upp en utlandsskuld som uppgår till omkring 40 procent av BNP. Detta är större än i många andra länder. Genomsnittet för EU-länderna (exkl. Nederländerna, Irland och Grekland) är något under 10 procent. Ett överskott i bytesbalansen under de kommande åren gör det möjligt att minska den svenska utlandsskulden. Under slutet av förra året signalerade Riksbanken möjligheten till lägre styrräntor i Sverige givet att kronkursen stabiliserades. I januari genomfördes den första sänkningen av Riksbankens viktigaste styrränta reporäntan. Sänkningen motiverades bland annat med att den svagare konjunkturen skapat förutsättningar för en lägre prisökningstakt och med att kronan apprecierat. Därefter har såväl reporäntan som styrräntekorridorens golv, inlåningsräntansräntan, och tak, utlåningsräntan, sänkts i jämn takt under året. Under en period från januari till och med augusti har därmed reporäntan sänkts från 8,91 procent till 5,25 procent. Vid sänkningen av styrräntekorridoren i augusti menade Riksbanken att det finns goda förutsättningar för att inflationen skall utvecklas i linje med inflationsmålet under de närmaste två åren, även om förutsättningarna för penningpolitiken framöver måste analyseras i ljuset av inkommande information. Enligt uttalanden från riksbankschefen kan det finns ett visst utrymme för fortsatta sänkningar av reporäntan under hösten. Räntorna på den svenska penning- och obligationsmarknaden i augusti tyder på marknadsförväntningar om att reporäntan kommer att sänkas till en nivå kring 5 procent under hösten. Kurserna på Stockholms fondbörs har stigit med ca 13 procent under 1996 fram till och med augusti. Stockholmsbörsen har därmed utvecklats i linje med många andra börser i Europa. New York-börsen har stigit med ca. 9 procent under samma period. Det utländska intresset för svenska aktier kvarstår. Under det första halvåret nettoköpte utländska investerare svenska aktier för 16 miljarder kronor. Andelen utländskt ägande på Stockholms fondbörs uppgick vid halvårsskiftet till ca. 32 procent. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 35 18 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 <h3>4 Utrikeshandeln</h3> Sveriges varuexport ökade med hela 11 procent förra året. Drivkraften i exportutvecklingen var den fortsatt gynnsamma konkurrenskraften samt en relativt stark internationell tillväxt. Mot slutet av 1995 mattades den internationella konjunkturen och expansionen avtog. Under 1996 bedöms apprecieringen av kronan leda till en betydande relativprishöjning på svenska exportprodukter. Därigenom beräknas svensk exportindustri tappa marknadsandelar från och med hösten 1996. En starkare internationell konjunktur nästa år innebär ändå att exporten utvecklas i nästan oförändrad takt under 1997. Sammantaget beräknas varuexporten växa med 7 procent 1996 och med knappt 6 procent 1997. Efter de två senaste årens kraftiga uppgång väntas varuimporten dämpas i år. Detta beror på ett kraftigt lageromslag som medför en svag inhemsk efterfrågan. Under 1997 är lageravvecklingen till stora delar genomförd vilket tillsammans med en ökad aktivitet i ekonomin driver upp importen. Importen av varor beräknas stiga med knappt 2 procent innevarande år och med 5 procent under 1997. Tillväxttakten inom OECD-området dämpades mot slutet av 1995 medan utvecklingen i övriga världen var fortsatt stark. Marknadstillväxten för svenska varor var svag också första halvåret 1996, även om den relativt snabba tillväxten i USA och Japan delvis motverkade efterfrågebortfallet i Västeuropa. Tillväxten i Västeuropa förutses dock öka successivt från och med andra halvåret när lagercykelns negativa bidrag faller bort, samtidigt som räntenedgången bör stimulera såväl investeringar som konsumtion. Sammantaget beräknas därmed marknadstillväxten stiga från 6 procent i år till 7 procent år 1997. Under båda åren bidrar den starka expansionen utanför OECD-området i betydande omfattning till den goda utvecklingen. Under 1995 uppgick marknadsandelsvinsten till drygt 2 procent trots att de svenska exporföretagen höjde priserna betydligt mer än konkurrenterna. Den gynnsamma andelsutvecklingen kan förklaras av de kvardröjande effekterna av den påtagliga konkurrenskraftsförbättringen åren 1993 och 1994. Till följd av de långa kontrakt som ofta omgärdar exporten samt vissa kapacitetsbrister, kunde aldrig svensk exportindustri under dessa år fullt ut utnyttja den fördelaktiga konkurrenssituationen. En del av effekterna kom istället under 1995 och påverkar också i någon mån andelsutvecklingen under innevarande år. År 1996 antas kronan appreciera med ca 9 procent mätt som årsgenomsnitt för att 1997 i stort sett vara oförändrad. Detta förutses leda till en kraftig prispress på exportföretagen. Mot bakgrund av industrins goda lönsamhet i utgångsläget samt den omfattande produktions- utbyggnaden under 1996, väntas företagen sträva efter att pressa priserna och därmed bibehålla marknadsandelarna. Den uppmätta relativprisökningen mot slutet av 1995 och början av 1996 ökar dock osäkerheten om i vilken utsträckning företagen är beredda att fortsätta att sänka marginalerna. Det finns dock svårigheter att på ett korrekt sätt mäta prisförändringar under perioder med stora valutakursförändringar på grund av att de prisuppgifter som företagen lämnar kan vara baserad på en Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 36 terminssäkrad växelkurs istället för på avistakursen. Det kan därför finnas skäl att anta att den hittills uppmätta prisutvecklingen är överskattad. Exportpriserna på bearbetade varor bedöms därför sänkas med 3 procent i svenska kronor mellan 1995 och 1997. Trots kraftigt sänkta exportpriser höjs relativpriset med ca 4 procent under 1996 för att sedan falla med knappt 1 procent nästa år. Relativprisökningen beräknas resultera i svagt minskande marknadsandelar mot slutet av 1996 och under 1997. Sammantaget innebär ändå prognosen att svensk exportindustri antas vinna marknadsandelar med 1/2 procent mellan 1995 och 1997. Diagram 4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1987-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-37.png" style="width:229pt;height:160pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet och Finansdepartementet. I ett medelfristigt perspektiv, dvs perioden 1998-2000, bedöms varuexporten öka med ca 5,5 procent i genomsnitt per år vilket är något lägre än världsmarknadstillväxten. Genom att marknadstillväxten antas bli högre utanför OECD-området än inom OECD dit Sverige traditionellt exporterar merparten av sina produkter, förutses exportörerna trendmässigt förlora marknadsandelar. Under första halvåret i år ökade importen betydligt långsammare än de två senaste åren. Varuimporten steg med knappt 2 procent jämfört med motsvarande period förra året och den svaga utvecklingen väntas hålla i sig året ut. Mycket stora lageromslag inom både industri och handel förklarar avmattningen. Insatsvarorna i exportindustrin är till stora delar importerade. I år väntas industrin dock minska sina lager istället för att köpa dessa varor från utlandet vilket bidrar till att höja nettot av utrikeshandeln. Apprecieringen av kronan leder till en kraftig relativprissänkning för importerade varor. Denna prisförändring antas emellertid inte ha någon större effekt på importen förrän nästa år eftersom hushållens efterfrågan av 37 varor bedöms vara svag under hela 1996 och det tar tid innan Prop. 1996/97:1 prisförskjutningar slår igenom. Fortsatt stora maskininvesteringar tenderar Bilaga 2 dock att upprätthålla den totala importen av varor. Sammanlagt beräknas varuimporten öka med 1,9 procent i år. För 1997 är bilden i många avseenden den omvända. Lageravvecklingen är till största delen genomförd och den privata konsumtionen väntas ta fart. Däremot stiger maskininvesteringarna långsammare än i år. Sammantaget bedöms varuimporten öka med 5,0 procent under 1997 vilket är något högre än den importvägda efterfrågan. Under perioden fram till år 2000 beräknas importen stiga med ca 6 procent per år. I kalkylen antas en ökande andel av den inhemska efterfrågan utgöras av utländska varor. Denna förskjutning är resultatet av en fortsatt ökad internationell specialisering. Nettoexporten har under perioden efter lågkonjunkturen i början av 1990-talet i betydande omfattning bidragit till BNP-tillväxten om än i avtagande grad. I år blir det återigen ett mycket kraftigt bidrag från nettoexporten till BNP-tillväxten. Visserligen utvecklas exporten i jämförelse med de föregående åren förhållandevis svagt, men samtidigt beräknas ökningstakten för varuimporten till följd av lageromslaget bli mycket låg. Under 1997 minskar nettoexportens bidrag till BNP-ökningen till knappt 1 procent då importen åter ökar i takt med den underliggande ekonomiska aktiviteten. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten avtar sedan under perioden 1998-2000. Tabell 4.1 Export och import av varor Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling Kr       ______________________ ____________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Varuexport Bearbetade varor</td><td> 484,4</td><td> 12,8</td><td> 7,4</td><td> 6,1</td><td> 7,5</td><td> -4,0</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 2,2</td><td> -70,6</td><td> 96,4</td><td> 3,1</td><td> 11,9</td><td> -11,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 10,8</td><td> -7,7</td><td> -2,0</td><td> 5,0</td><td> 7,0</td><td> -1,2</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 66,0</td><td> 7,3</td><td> 2,9</td><td> 3,8</td><td> 12,8</td><td> -13,4</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Summa export</td><td> 563,7</td><td> 10,6</td><td> 7,0</td><td> 5,8</td><td> 8,1</td><td> -5,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Varuimport Bearbetade varor</td><td> 374,3</td><td> 13,2</td><td> 1,0</td><td> 5,6</td><td> 4,8</td><td> -3,7</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 1,1</td><td> -64,5</td><td> 260,0</td><td> 8,2</td><td> 6,0</td><td> -26,5</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Råolja</td><td> 15,1</td><td> -8,5</td><td> 5,0</td><td> 2,8</td><td> 1,0</td><td> 2,9</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 11,8</td><td> -4,1</td><td> 2,4</td><td> -1,6</td><td> -0,6</td><td> -1,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 55,5</td><td> -2,1</td><td> 1,5</td><td> 2,5</td><td> 8,9</td><td> -5,7</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Summa varuimport</td><td> 457,8</td><td> 9,2</td><td> 1,9</td><td> 5,0</td><td> 5,0</td><td> -3,9</td><td> 0,7</td></tr> </table> Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Överskottet i bytebalansen mätt som andel av BNP steg förra året till 2 procent främst på grund av en stark förbättring av handelsbalansen. Handelsbalansen förstärktes till följd av både volym- och priseffekter. 38 Under prognosperioden ökar överskottet i bytesbalansen ytterligare och beräknas uppgå till 52 miljarder kronor år 1996 och till 66 miljarder kronor 1997, motsvarande 3,7 procent av BNP. Merparten av förbättringen kan förklaras av ett växande överskott i varuhandeln. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 4.2 Bytesbalansen Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Varuexport</td><td> 471,6</td><td> 563,7</td><td> 573,7</td><td> 614,6</td></tr> <tr><td> Varuimport</td><td> 399,2</td><td> 457,8</td><td> 449,3</td><td> 475,0</td></tr> <tr><td> Korrigeringspost</td><td> -5,4</td><td> -0,4</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Handelsbalans</td><td> 67,1</td><td> 105,6</td><td> 124,4</td><td> 139,6</td></tr> <tr><td> Sjöfartsnetto</td><td> 9,4</td><td> 9,9</td><td> 10,7</td><td> 11,7</td></tr> <tr><td> Övriga transporter</td><td> 0,7</td><td> -0,6</td><td> -0,9</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Resevaluta</td><td> -15,8</td><td> -14,1</td><td> -15,7</td><td> -17,0</td></tr> <tr><td> Övriga tjänster</td><td> 4,6</td><td> -0,1</td><td> 0,4</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Tjänstebalans</td><td> -1,0</td><td> -4,8</td><td> -5,5</td><td> -4,7</td></tr> <tr><td> Löner</td><td> -0,8</td><td> -13</td><td> -13</td><td> -1,4</td></tr> <tr><td> Avkastning på kapital därav</td><td> -44,6</td><td> -45,6</td><td> -50,0</td><td> -48,6</td></tr> <tr><td> räntenetto</td><td> -60,3</td><td> -63,8</td><td> -63,8</td><td> -63,5</td></tr> <tr><td> direktinvesteringar</td><td> 16,4</td><td> 20,9</td><td> 17,0</td><td> 17,4</td></tr> <tr><td> portfölj aktier</td><td> -0,8</td><td> -2,7</td><td> -3,2</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> -14,3</td><td> -21,1</td><td> -15,9</td><td> -19,1</td></tr> <tr><td> Bytesbalansen</td><td> 6,4</td><td> 32,8</td><td> 51,7</td><td> 65,9</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> 0,4</td><td> 2,0</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td></tr> </table> Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet. Det svenska resandet utomlands ökar i betydande omfattning såväl i år som nästa år medan utländsk turism i Sverige bara stiger marginellt. Resevalutanettot försämras också till följd av en kraftig ökning av direktimporten av bilar som registreras som tjänsteimport. Försämringen av resevalutanettot under innevarande år begränsas dock genom att kronförstärkningen gör det billigare att handla utomlands. De övriga posterna i tjänstebalansen, sjöfartsnetto och övriga tjänster, förbättras något då det svenska kostnads- och efterfrågeläget bedöms innebära en större nettoexport i handeln av dessa tjänster. Sammantaget beräknas tjänstebalansen bli i stort sett oförändrad. Under prognosperioden 1996 till 1997 beräknas också räntenettot bli oförändrat trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan. Den räntebärande utlandsskulden sjunker endast marginellt genom att svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav i utlandet istället för att minska på utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon större omfattning. 39 Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska investeringar utomlands faller under 1996. Resultatet blir att överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskar då de svenska tillgångarna utomlands är större än de utländska i Sverige. Nästa år förutses en svagt stigande lönsamhet utomlands varvid nettot ökar marginellt. EU-medlemskapets nettobelastning på bytesbalansen blev 8 miljarder kronor år 1995. Den beräknas uppgå till knappt 5 miljarder kronor 1996 och till drygt 8 miljarder kronor 1997. Diagram 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa, 1980-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-38.png" style="width:232pt;height:146pt;"/> --- Sverige --- OECD-Europa Källor: OECD, Sveriges Riksbank och Finansdepartementet. 40 <h3>5 Näringslivets produktion</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Den totala produktionstillväxten i näringslivet begränsas i år till 2 procent efter att de senaste två åren ha uppgått till 5 procent årligen. Avmattningen i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och inledningen av 1996 har gradvis dämpat ökningstakten i tidigare snabbt växande tjänstesektorer såsom uppdragsverksamhet och åkerier. Lageromslaget bromsar produktionsökningen i industrisektorn, som i år beräknas öka med 2,5 procent mot drygt 9 procent förra året Tabell 5.1 Näringslivets produktion Procentuell volymförändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Jordbruk, fiske och skogsbruk</td><td> 1,6</td><td> 6,3</td><td> -2,2</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 13,8</td><td> 9,4</td><td> 2,5</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> El, gas, värme och vattenverk</td><td> -2,7</td><td> 3,4</td><td> 3,0</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Byggnadsindustri</td><td> -4,5</td><td> 0,7</td><td> 2,4</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Näringslivets tjänster</td><td> 3,7</td><td> 3,4</td><td> 2,2</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Summa näringsliv</td><td> 5,1</td><td> 4,9</td><td> 2,0</td><td> 3,4</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Drivande för produktionsutvecklingen i näringslivet i år är istället den fortsatt starka investeringsutvecklingen som bland annat ger en uppgång i byggnadsindustrin. Stora statliga stimulansåtgärder till bostadsektorn bidrar till uppgången i byggproduktionen. Produktionen inom skogsbruket faller kraftigt till följd av avmattningen inom skogsindustrin. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget under hösten väntas ge en exportledd uppgång i näringlivet. Tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor avtar dock successivt nästa år då uppgången i den privata konsumtionen är gynnsam för de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med drygt 3 procent år 1997. I ett medelfristigt perspektiv, dvs mellan 1997 och år 2000, förutses stigande disponibelinkomster och en viss nedgång i realräntorna ge en stabil uppgång i produktionen i hemmamarknadsektorn. Uppsvinget i byggsektorn kan bli betydande när bostadsproduktionen normaliseras. Nettoexportens bidrag till tillväxten avtar från och med 1998. Därmed blir industiproduktions ökningstakt lägre än under prognosperioden 1996- 1997. 41 <h4>5.1 Industrin</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Industrikonjunkturen dämpades påtagligt andra halvåret 1995. Trots den svaga utvecklingen under hösten steg produktionsvolymen med drygt 9 procent mätt som årsgenomsnitt. Första kvartalet 1996 föll produktionen med närmare 2 procent jämfört med fjärde kvartalet 1995. Uppbromsningen märktes tydligast i den cykliska basindustrin. Produktionsneddragningar genomfördes under hösten 1995 och inledningen av 1996 som ett sätt att motverka en oönskad lageruppbyggnad. Fram mot sommaren fanns det tydliga tecken på att lagren nått den önskade nivån och produktionsvolymen kunde åter öka något. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget förutses medföra en stark produktionsuppgång i basindustrin under loppet av andra halvåret 1996. Verkstadsindustrin gynnades förra året av den relativt starka investeringsvaruefterffågan både i Sverige och utomlands. Den oväntat kraftiga avmattningen i Västeuropa i år medför en dämpad investeringsutveckling. Mot slutet av året förutses dock åter en stigande efterfrågan på investeringsvaror i Europa i takt med konjunkturförbättringen. För verkstadsindustrin som helhet blir produktionsutvecklingen under 1996 relativt god tack vare de enastående framgångarna för telekommunikationsektom, där den trendmässiga till- växten är fortsatt mycket hög. Både industrins produktion och orderingång steg oväntat kraftigt andra kvartalet i år (4 procent), vilket indikerar att konjunkturen redan bottnat och är på väg upp. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets månadsbarometer från juli, som redovisar stigande förväntningar hos industriföretagen avseende produktionen. Uppgången väntas inledningsvis bli exportledd medan den inhemska efterfrågan till följd av lageromslaget blir fortsatt dämpad. År 1997 stiger dock produktionen snabbare i den inhemskt orienterade industrin när den privata konsumtionen förstärks. Ökningstakten i exportindustrin avtar däremot när de betydande relativprishöjningama slår igenom i form av marknadsandelsförluster. Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 2,5 procent i år och med drygt 5 procent nästa år. Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande uppgick till 87,6 procent första kvartalet 1996 vilket var 2,9 procentenheter lägre än utnyttjandegraden vid konjunkturtoppen andra kvartalet 1995. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 10 procent mellan 1995 och 1997. Mot bakgrund av den måttliga produktionsökningen bedöms därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av innevarande år för att sedan gradvis öka nästa år. Under hela perioden 1996-1997 väntas det relativt låga resursutnyttjandet bidra till att pristrycket blir svagt. 42 Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> 13,8</td><td> 9,4</td><td> 2,5</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Lönekostnad per timme</td><td> 3,0</td><td> 5,6</td><td> 6,6</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 8,4</td><td> 3,4</td><td> 1,5</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Enhetsarbetskostnad, (ULC)</td><td> -5,0</td><td> 2,1</td><td> 5,0</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC</td><td> -2,2</td><td> 0,2</td><td> 1,1</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC, SEK</td><td> -0,5</td><td> 1,8</td><td> -8,1</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Relativ ULC, SEK</td><td> -4,5</td><td> 03</td><td> 14,3</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Vinstmarginal, förändring</td><td> 1,1</td><td> 2,2</td><td> -23</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Bruttoöverskottsandel*</td><td> 35,2</td><td> 41,1</td><td> 35,2</td><td> 35,0</td></tr> </table> 1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumprodukter och varv. Anm.: Konkurrensländemas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet Svensk industris konkurrensläge försvagas avsevärt i år. Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten avtar. I kombination med den stora apprecieringen av kronan innebär det att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta, beräknas öka med ca 14 procent jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer mellan 1995 och 1996. Med tanke på den förbättring av konkurrensläget på 33 procent som skedde från 1991 till 1995, måste ändå svensk industris kostnadsläge fortfarande betraktas som förhållandevis fördelaktigt. 43 Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-39.png" style="width:232pt;height:159pt;"/> Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De relativt höga löneökningarna i år sammanhänger delvis med så kallade överhängseffekter samt med industrins gynnsamma vinstläge 1995 snarare än med situationen framöver. Med ett sämre relativt kostnadsläge tilltar omvandlingstrycket. Ett större rationaliseringsbehov leder till att produktivitetstillväxten stiger igen nästa år. Produktiviten ökar också på grund av att en betydande del av tillväxten mellan åren 1996 och 1997 sker i högproduktiva delar av industrin såsom basindustri och telekommunikation. Eftersom löneökningarna även nästa år förutses bli något högre än i omvärlden försämras industrins relativa kostnadsläge ytterligare. Försämringen är visserligen marginell men inger ändå oro för den framtida utvecklingen av konkurrenskraften. Industrins lönsamhet, mätt som bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet, steg till mycket höga 41 procent år 1995. Bakom förbättringen låg främst kraftigt stigande internationella priser på råvarubaserade produkter. Även det höga resursursutnyttjandet inom andra sektorer bidrog till högre vinstmarginaler. 44 Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-40.png" style="width:233pt;height:159pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Konjunkturavmattningen har medfört en stark priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands. På basindustrins produkter har priserna fallit rejält. Sammantaget beräknas låga internationella prisökningar samt kronapprecieringen innebära att insatsvarukostnaden sjunker med drygt 1 procent under 1996. Höga löneökningar medför ändå att de rörliga kostnaderna stiger något. Exportpriserna har i stor utsträckning sänkts fram till juli månad, vilket indikerar ett återhållsamt prisbeteende hos exportföretagen. Initialt stora vinstmarginaler antas ge utrymme för fortsatta prissänkningar under hösten medan hemmamarknadsföretagen höjer sina priser i begränsad omfattning. Prognosen stöds av Konjunkturinstitutets julibarometer där det framgår att exportföretagen planerar for fortsatta prissäkningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt sänkas med 2 procent år 1996. Därigenom pressas vinstmarginalerna. Konjunkturuppgången nästa år väntas innebära en högre internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt utbudsöverskott inom de flesta sektorer antas dock prisökningarna bli begränsade och vinstmarginalerna oförändrade. I den cykliska basindustrin väntas däremot marginalerna åter stiga. Den pågående kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri bedöms leda till ett återhållsamt prisbeteende och därmed sjunkande marginaler även nästa år. För industrin som helhet beräknas därmed vinstandelen uppgå till 35 procent 1997, vilket fortfarande innebär lönsamhet på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den senaste 15- årsperioden som ligger på 28 procent. 45 <h4>5.2 Byggnadsverksamheten</h4> Byggvolymen vände uppåt förra året efter att ha sjunkit med 25 procent sedan 1990. Som framgår av investeringskapitlet kan nedgången till största delen förklaras av fallande bostadsinvesteringar. Vändningen under 1995 var delvis resultatet av omfattande statliga stimulansåtgärder men kraftigt ökande byggande av industrilokaler bidrog också till uppgången. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder Kr 1995 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell förändring</td></tr> <tr><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> 113,2</td><td> -9,6</td><td> -3,1</td><td> 4,8</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Näringslivet</td><td> 57,2</td><td> 11,6</td><td> 13,7</td><td> 4,2</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 27,8</td><td> 10,8</td><td> 0,1</td><td> -4,5</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> -35,3</td><td> -27,9</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Reparationer och underhåll</td><td> 84,8</td><td> 4,5</td><td> 8,7</td><td> -1,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 198,0</td><td> -4,7</td><td> 1,4</td><td> 2,4</td><td> 2,6</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Byggproduktionen förväntas öka med ca 2,5 procent per år under prognosperioden 1996-1997. Under innevarande år beräknas det temporära investeringsbidraget till bostadsbyggandet leda till en viss ökning av bostadsproduktionen. Till följd av det låga färdigställandet av nya bostäder sjunker vakansgraden ytterligare i expansiva områden och bostadsbrist kan uppkomma i vissa kommuner. Prisrelationen mellan nyproducerade bostäder och bostäder på andrahandsmarknaden i de expansiva områdena är nu sådan att det åter är lönsamt att bygga. Därför förväntas en större ökning av bostadsbyggandet under 1997. Totalt ökar dock bostadsinvesteringarna i mindre omfattning nästa år när det tillfälliga ROT-bidraget på 15 procent till ombyggnation faller bort. Detta motverkas till viss del genom återinförandet av skattereduktion för reparation och ombyggnad. Industribyggandet når en toppnivå i år för att sedan minska något. Däremot väntas ökningen i den privata konsumtionen och lägre räntor medföra en viss uppgång av bygginvesteringarna inom varuhandel och fastighetsförvaltning. 46 <h3>6 Arbetsmarknad</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Arbetsmarknadsläget har försvagats markant under det första halvåret i år. Antalet sysselsatta personer har minskat med ca 24 000 personer mellan december 1995 och juni 1996 samtidigt som antalet varsel och konkurser har ökat och antalet lediga platser blivit färre. Minskningen av antalet sysselsatta motsvaras inte av en lika kraftig nedgång i antalet arbetade timmar då medelarbetstiden har ökat betydligt. Den öppna arbetslösheten låg i genomsnitt på 7,8 procent av arbetskraften under årets sex första månader. Summan av öppet arbetslösa och åtgärder, den s.k. totala arbetslösheten, uppgick till i genomsnitt 12,4 procent av arbetskraften, vilket var 0,2 procentenheter högre än under motsvarande period 1995. Den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 väntas vara i det närmaste oförändrad jämfört med år 1995. Den öppna arbetslösheten faller från 7,7 procent år 1995 till 6,9 procent år 1997. Den totala arbetslösheten stiger under samma period från 12,1 procent till 12,3 procent. I jämförelse med den kraftiga produktivitetsutveckling som skedde i början på 1990-talet, var ökningen relativt låg under 1994 och 1995, trots att tillväxttakten ökade markant. Produktivitetstillväxten under ekonomins nedgångsfas hängde samman med omfattande rationaliseringar, särskilt inom industrin. Potentialen för ytterligare produktivitetshöjningar när produktionen åter vände uppåt var därför i viss mån mer begränsad än vid tidigare konjunkturuppgångar. Under slutet av 1995 mattades dessutom tillväxttakten av, särskilt inom industrin, vilket ledde till en viss överkapacitet med lägre produktivitet som följd. Under 1996 och 1997 förväntas produktiviteten stiga något snabbare, sett som genomsnitt för näringslivet. De förhållandevis höga löneavtal som slöts under 1995 betyder att rationaliseringstrycket ökar, speciellt inom de delar av näringslivet där vinstmarginalen är låg. Inom industrin hålls dock produktiviteten fortfarande tillbaka något under 1996 av överkapacitet och svag efterfrågan för att öka markant under 1997 då produktionen stiger. Tillväxten väntas bli starkast inom näringar med hög produktivitetsnivå, främst bas- och teleindustrin. Medelarbetstiden har stigit kraftigt sedan början av 1990-talet. Flera faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första har frånvaron, och då främst sjukfrånvaron, minskat. Troliga förklaringar till detta är det sämre arbetsmarknadsläget och ändrade ersättningsregler. För det andra har andelen egna företagare ökat. Denna grupp har en högre genomsnittlig arbetstid än de anställda. För det tredje har den ordinarie arbetstiden bland anställda ökat. Övertidsuttaget för anställda varierar med konjunkturen och steg under 1994 och 1995. Övertidsuttaget har dock en relativt begränsad effekt på medelarbetstiden. För 1996 väntas medelarbetstiden, mätt som årsgenomsnitt, fortsätta att stiga markant. Detta beror till viss del på s.k. överhängseffekter från 1995. Under 1997 förutses ökningen av medelarbetstiden bli måttligare till följd av att frånvaron inte minskar i lika snabb takt som under de senaste åren. Den senaste statistiken tyder också på en viss utplåning av medelarbetstiden. Sysselsättningen har fallit markant sedan slutet på 1995. Under senare 47 delen av innevarande år väntas dock en viss ökning av antalet sysselsatta som fortsätter under 1997. Trots detta kommer inte den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 att överstiga 1995 års nivå. Produktionsökningen räcker med andra ord inte till för att antalet personer i arbete skall kunna stiga under den här perioden. Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året mattas något. Under det första halvåret i år har sysselsättningen minskat något. Den stigande industriproduktionen antas dock leda till en viss ökning av antalet sysselsatta mot slutet av året, som fortsätter under 1997. I takt med att privat konsumtion stiger väntas de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn till stor del bidra till sysselsättningsökningen under 1997. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen falla under både 1996 och 1997. Under 1997 hålls dock nedgången tillbaka något av de extra satsningarna på den kommunala vuxenutbildningen som föreslogs i vårpropositionen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 6.1 Sysselsättning i olika branscher <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Nivå 1995</td><td colspan="3"> Förändring från föregående år</td><td rowspan="2"> 1997</td></tr> <tr><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td></tr> <tr><td> Sysselsättning Jord- och skogsbruk</td><td> 124</td><td> -1</td><td> -11</td><td> -8</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 803</td><td> -10</td><td> 41</td><td> 4</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet</td><td> 224</td><td> -17</td><td> 5</td><td> -1</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Privata tjänster</td><td> 1 572</td><td> 31</td><td> 34</td><td> -3</td><td> 17</td></tr> <tr><td> Kommunal verksamhet</td><td> 1 079</td><td> -27</td><td> -8</td><td> -19</td><td> -10</td></tr> <tr><td> Statlig verksamhet</td><td> 184</td><td> -11</td><td> 1</td><td> -1</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 3 988</td><td> -38</td><td> 61</td><td> -28</td><td> 24</td></tr> <tr><td> Arbetskraft, totalt</td><td> 4 320</td><td> -53</td><td> 54</td><td> -30</td><td> -12</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. I vilken mån arbetslösheten minskar vid en viss sysselsättningsutveckling beror på utvecklingen av arbetskraftsutbudet. Utbudet har minskat under den senaste tiden i samband med att sysselsättningsläget har försämrats, vilket begränsar effekterna på arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken påverkar också i hög grad utvecklingen av arbetskraftsutbudet. I år ökar antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som utbildning med ca 36 000. Dessa faller per definition utanför arbetskraften. Nästa år stiger antalet med ytterligare ca 9 000 personer. Under 1997 minskar utbudet också till följd av förslaget i sysselsättningspropositionen om att erbjuda långtidsarbetslösa personer över 55 år möjlighet att med bibehållen ersättningsnivå sättas i arbete inom offentliga sektorn. Dessa kommer inte att registreras som sysselsatta utan som varande i utbildningsåtgärd utanför arbetskraften. Dessutom förutses de extra 48 satsningarna på reguljär utbildning hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. I prognosen beräknas utbudet falla under 1996 och även under 1997 trots att sysselsättningen då stiger. Diagram 6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-41.png" style="width:235pt;height:160pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 7,7 procent av arbetskraften 1995 till 6,9 procent år 1997, vilket motsvarar knappt 40 000 personer. Samtidigt ökar det totala antalet personer i arbetsmarknads- politiska åtgärder med ca 45 000 personer, till en nivå motsvarande 5,4 procent av arbetskraften. Den totala arbetslösheten stiger därmed med 0,2 procentenheter till 12,3 procent år 1997. Det är 0,6 procentenheter högre än vad som antogs i vårpropositionen. Den främsta orsaken till att nivån nu ligger högre är att efterfrågan på arbetskraft utvecklas svagare än vad som bedömdes i vårpropositionen, vilket i sin tur beror på att både produktiviteten och medelarbetstiden upprevideras. Medelarbetstiden för 1996 är uppreviderad med 0,8 procentenheter jämfört med vårpropositionen. I nuvarande prognos antas medelarbetstiden år 1997 öka något måttligare än under de senaste åren på grund av att sjukfrånvaron inte bedöms minska i lika stor utsträckning som tidigare. Prognosen är förhållandevis osäker i detta avseende. 49 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 6.2 Arbetsmarknad Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> BNP, producentpris</td><td> 3,2</td><td> 3,5</td><td> 1,7</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,8</td><td> 1,3</td><td> 1,5</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Antalet arbetade timmar</td><td> 1,3</td><td> 2,1</td><td> 0,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Medelarbetstid</td><td> 2,3</td><td> 0,6</td><td> 0,9</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Antalet sysselsatta</td><td> -0,9</td><td> 1,6</td><td> -0,7</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Arbetskraft</td><td> -1,2</td><td> 1,3</td><td> -0,7</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Procent av arbetskraften, nivå</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet</td><td> 8,0</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Personer i arbetsmarknadspolitiska</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> åtgärder</td><td> 5,2</td><td> 4,4</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td></tr> </table> Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår de äldre arbetslösa som sätts i arbete i offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet, företagsutbildning samt yrkesinriktad rehabilitering ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer år 1997. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Under perioden 1998 till år 2000 antas produktivitetstillväxten uppgå till i genomsnitt 1,4 procent. Medelarbetstiden antas vara i det närmaste oförändrad. Sammantaget innebär detta att den genomsnittliga tillväxtprognosen på drygt 2 procent i basaltemativet medför en årlig sysselsättningsökning på i genomsnitt knappt 1 procent. Samtidigt antas volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minska med ca 66 000 personer under perioden. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand som arbetsmarknadsläget förbättras. Utvecklingen av utbudet hålls även i det medelfristiga perspektivet tillbaka av satsningen på reguljär utbildning och arbetsmöjligheterna för äldre arbetslösa inom offentliga sektorn. Summan av öppet arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller successivt till 9,5 procent av arbetskraften vid prognosperiodens slut. De öppet arbetslösa minskar från 6,9 procent 1997 till 5,7 procent år 2000.1 högtillväxtalternativet reduceras arbetslösheten till 4 procent. 50 <h3>7 Löner</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån visar en löneökningstakt inom industrin som överstiger de avtal som slutits inom branschen med flera procentenheter. Löneutvecklingen var under det första halvåret i år betydligt starkare än vad som förväntades i vårpropositionen. Inom övrigt näringsliv har utvecklingen däremot varit svagare. Lönerna har stigit unge- fär i linje med avtalen. För offentliga sektorn redovisas en löneökning som är lägre än vad avtalen ger. Statistiken har dock sannolikt ännu inte fångat upp retroaktiva utbetalningar inom denna sektor och uppgifterna för första halvåret kommer förmodligen att revideras upp. Under innevarande år beräknas den genomsnittliga löneökningen för hela ekonomin uppgå till 5,6 procent, varav avtalen står för 4,4 procent och löneglidningen för reste- rande 1,2 procent. Nästa år ger avtalen en ökning på 3,7 procent och lö- neglidning väntas falla till strax under 1 procent. De flesta avtalen omfattar perioden 1/4 1995-1/4 1998. De centrala avtalsförhandlingarna gav löneökningar för industrin på knappt 4 procent år 1996 och 3 procent år 1997. Därtill kommer löneglid- ningen som beräknas ligga på knappt 3 procent i år för att sedan falla till knappt 2 procent nästa år. Utfallsstatistik för första halvåret i år indikerar en hög löneglidning inom industrin. I vårpropositionen antogs att en låg inflation samt en mycket svag efterfrågan på arbetskraft skulle leda till en betydligt lägre löneglidning. Till en del kan dock den uppmätta ökningen förklaras av att åtskilliga företag sköt fram tidpunkten för när avtalen skall börja gälla från 1995 till 1996. Detta innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är för höga under 1995 och för låga under 1996. Löneglid- ningen har i så fall egentligen ett jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell 6.1. Bortsett från dessa tekniska faktorer måste löneglidningen ändå betraktas som förhållandevis stark. En förklaring till detta kan vara att de ökande vinstmarginalerna inom framförallt exportindustrin under de senas- te åren nu kommer löntagarna till del. Det kan också tolkas som att de anställda inom industrin kompenseras för att avtalen inom denna sektor blev lägre än inom andra branscher, trots att lönebetalningsförmågan är betydligt högre. Denna effekt torde avta framöver i takt med att företagens vinstläge försämras. En ytterligare förklaring kan vara att sysselsättnings- nedgången lett till att andelen personer med låg lön, såsom yngre och låg- utbildade, har minskat vilket drar upp genomsnittslönen. Indikerar de se- naste månadernas utfall däremot en tendens till en starkare underliggande löneglidning blir ökningstalen för både 1996 och 1997 betydligt högre än vad som antagits i prognosen. Inom övrigt näringsliv blev avtalen högre än för industrin. För denna sektor ger avtalen löneökningar på drygt 4,5 procent år 1996 och drygt 3,5 procent år 1997. De höga löneavtalen bidrar sannolikt till en låg löneglid- ning. Det bekräftas av den senaste utfallsstatistiken. Därmed verkar det som om det blir begränsade spridningseffekter från den starka löneglid- ningen inom industrin till andra delar av ekonomin. Avtalen inom offentliga sektorn blev för perioden 1995- 1997 samman- taget ca 0,5 procentenheter högre än i näringslivet. Löneavtalen började 51 |Q Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 gälla senare under 1995 än i övriga sektorer, vilket innebär att ökningstak- ten blev lägre förra året men ca 1 procentenhet högre såväl 1996 som 1997. Liksom inom övrigt näringsliv väntas löneglidning bli låg under de närmaste två åren. Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,6 procent 1996 och med 4,5 procent 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens kon- struktion medför att ökningen för helåret 1996 blir något högre än den underliggande utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökning- arna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man rensar bort effekterna av att avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren, framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på ca 5 procent i slutet av både 1995 och 1996 och att den avtar till ca 4 procent 1997. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 7.1 Timlöner Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 3,1</td><td> 4,6</td><td> 6,5</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 1,1</td><td> 3,0</td><td> 3,7</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Löneglidning</td><td> 2,0</td><td> 1,6</td><td> 2,8</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Byggnadsindustri</td><td> 0,1</td><td> 4,3</td><td> 3,9</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 0,5</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Löneglidning</td><td> -0,4</td><td> 2,0</td><td> 1,3</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Övrigt näringsliv</td><td> 2,4</td><td> 3,7</td><td> 5,1</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 1,4</td><td> 2,5</td><td> 4,6</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Lönebildning</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 2,7</td><td> 2,9</td><td> 5,5</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 2,1</td><td> 1,0</td><td> 5,0</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Löneblidning</td><td> 0,6</td><td> 1,9</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Kommun</td><td> 2,5</td><td> 1,9</td><td> 5,8</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 2,1</td><td> 0,9</td><td> 5,3</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Lönebildning</td><td> 0,4</td><td> 1,0</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td><td> 5,6</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> Avtal</td><td> 1,5</td><td> 2,1</td><td> 4,4</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Lönebildning</td><td> 1,0</td><td> 1,4</td><td> 1,1</td><td> 0,8</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Det förefaller som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett begränsat inflytande på lönebildningen. Avtalen för åren 1995-1997 blev t.ex. ca 1 procentenhet högre i kommunsektorn än i industrin trots att kom- munsektorn har ett finansiellt underskott samtidigt som lönsamheten inom industrin är mycket hög. Den sammantagna löneökningstakten mellan 1995 och 1997 ligger också över den s.k. Edin-normen, som innebär en årlig ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5 procent. För första gången under 1990-talet väntas också reallönen stiga betydligt. Detta kan 52 bero på att inflationsförväntningarna vid tidpunkten för avtalsförhandling- arna låg betydligt över den nu prognostiserade inflationen på ca 1 procent 1996 och ca 2 procent 1997, d.v.s. lönebildningen anpassades inte fullt ut till en låginflationsekonomi. Reallöneökningarna motsvaras inte av en lika hög produktivitetstillväxt, vilket på kort sikt innebär att företagens lönsam- het försämras. Detta bidrar till ett ökat inflationstryck och därmed en mer restriktiv penningpolitik samt mer omfattande rationaliseringar, vilket bromsar sysselsättningsutvecklingen. Då penningpolitiken anpassas för att uppnå inflationsmålet får höga nominella löneökningar förhållandevis stor effekt på sysselsättningen. Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen relativt stark, trots att den svenska arbetslösheten ligger på en historiskt sett mycket hög nivå. Industritimlönerna inom EU:s kärnländer beräknas stiga med i genomsnitt ca 3 procent per år 1995 till 1997. Konkurrenskraf- ten för svensk industri försämras därför under de närmaste två åren. Där- med dämpas sysselsättningsutvecklingen via dels ett ökat rationaliserings- tryck och dels en svagare efterffågeutveckling. Diagram 7.1 Timlöneutveckling i industrin1 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-42.png" style="width:222pt;height:128pt;"/> --- OECD(14) ---- Sverige ---EU:s kärnländer Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike, Benelux-ländema och Italien. Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet 1 Jämförelsen omfattar endast löneutvecklingen i industrin eftersom interna- tionell statistik avseende timlöneutvecklingen för hela näringslivet saknas. OECD redovi- sar endast statistik över lön per sysselsatt för andra branscher. I detta begrepp fångas även förändringar i t.ex. medelarbetstiden upp vilket ger en något missvisande bild av konkur- rensläget. 53 I basaltemativet antas de nominella lönerna öka med ca 4 procent och de reala lönerna med knappt 2 procent per år, samtidigt som den totala arbetslösheten reduceras från 12,3 procent 1997 till 9,5 procent år 2000. Basalternativet förutsätter således att de nominella löneökningarna anpas- sas till en låginflationsekonomi samtidigt som arbetslösheten minskar. I det s.k. högtillväxtalternativet beskrivs en utveckling där lönebildningen fung- erar på ett sådant sätt att den totala arbetslösheten kan reduceras till 7,8 procent och den öppna arbetslösheten till 4 procent utan att lönerna ökar snabbare än i övriga Europa. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 54 <h3>8 Inflation</h3> Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. I augusti månad var inflationstakten, mätt som tolvmånadersförändring av konsu- mentprisindex (KPI), endast 0,3 procent. Man får gå tillbaka till 1959 för att hitta en lika låg nivå. För samma period har nettoprisindex (NPI), dvs konsumentpriser rensade för indirekta skatter och transfereringar, fallit med 0,5 procent. Tolvmånaderstal avseende NPI började beräknas 1960 och hade aldrig understigit noll innan juni i år. Sänkningen av NPI beror dock på tillfälliga effekter såsom lägre räntekostnader för hushållen och fallande importpriser till följd av en stärkt krona. Dessa effekter bedöms successivt avta under hösten. En del andra faktorer har dragit upp inflatio- nen det senaste halvåret. Fastighetsskatten, taxeringsvärden och hyror har höjts och energikostnaderna har stigit. Om man beräknar underliggande inflationstakt som konsumentprisutveckling med direkta skatte-, växelkurs- och ränteeffekter borträknade uppgår den till ca 2 procent, både 1996 och 1997. Efterfrågetrycket från omvärlden har varit svagt i slutet av 1995 och i början av 1996. Den vikande efterfrågan och apprecieringen av kronan har lett till att svenska företag har sänkt sina priser på exportmarknaden. Det finns tecken på att produktionen åter ökar och i viss mån drar med sig hemmamarknadspriserna, som hittills följt med övriga priser nedåt. Pro- duktionsökningen torde dock inte utgöra någon större inflationsrisk under den närmaste framtiden, på grund av den svaga inhemska efterfrågan och de produkti vi tetshöj ande investeringar som företagits under 1995 och i år. Detta illustreras också av resultaten i Konjunkturinstitutets barometerun- dersökningar, som visar på fortsatt fallande kapacitetsutnyttjande i indu- strin. Diagram 8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-43.png" style="width:218pt;height:159pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån. 55 Det är främst en bristfälligt fungerande lönebildning som kan äventyra prisstabiliteten framöver. De nominella löneökningarna hittills under 1996 har i kombination med den mycket låga inflationen inneburit kraftiga real- löneökningar. En betydande skillnad i löneökningstakt gentemot våra kon- kurrentländer är inte hållbar på sikt. Riksbankens prisstabilitetsmål min- skar företagens möjligheter till övervältring av kostnaderna på konsumen- terna, eftersom den allmänt låga inflationen gör det svårt för företagen att höja sina priser. En lönebildning i obalans med den i våra konkurrentlän- der tvingar företag till rationaliseringar och produktivitetsökningar och leder till lägre efterfrågan via en stramare penningpolitik. Effekterna av en sådan obalans i löneutveckling har övergått från att vara primärt inflations- drivande till att bli sysselsättningsdämpande. De reala löneökningarna har hittills under 1996 blivit stora delvis till följd av att inflationsutvecklingen överskattats i avtalsrörelsen. Kommande löneökningar återspeglar förväntningar om framtida inflationstakter. Infla- tionsförväntningarna var stigande vid tidpunkten för de senaste löneför- handlingarna, framför allt hos arbetstagarorganisationerna. Inflationsför- väntningarna för de närmaste två åren låg då generellt på 3,5 - 4 procent. I dagsläget är situationen annorlunda. Hushållens inflationsförväntningar avseende de närmaste 12 månaderna har i augusti fallit till 1,6 procent och ligger därmed något under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. I mars och april noterades stigande förväntningar som sedan i takt med lägre in- flationsutfall återigen kom att falla. Inflationsförväntningarna hos industri- och tjänsteföretag som undersöks i Konjunkturinstitutets barometerunder- sökningar har sjunkit till en nivå drygt en halv procentenhet under infla- tionsmålet. Förväntningar hos aktörer på arbets-, penning- och varumark- naderna undersöks av marknadsundersökningsföretaget Prospera i uppdrag av Riksbanken. Den senaste undersökningen från september indikerar att aktörernas bedömning av framtida inflationstakter justerats ned för såväl kortare som längre tidshorisonter. Inflationsutsiktema har nedreviderats med motsvarande en halv procentenhet för samtliga tidshorisonter jämfört med i maj och den genomsnittliga inflationen för den närmaste 5-årsperio- den bedöms ligga i linje med Riksbankens inflationsmål. Jämfört med läget i våras har således inflationsförväntningarna sjunkit ytterligare, vilket kan tolkas som ökad trovärdighet för prisstabiliseringspolitiken. Inflationen bedöms ha bottnat i och med augusti månads utfall på 0,3 procent för KPI och -0,5 procent för NPI. Dessa siffror är dock utslag av olika temporära effekter och ger ingen rättvis bild av den underliggande inflationstakten. Den underliggande inflationen beräknad som konsument- prisindex med direkta effekter av tillfälliga växelkurs-, ränte- och skattefö- rändringar exkluderade uppgår till ca 1,8 procent. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 56 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 8.1 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> KPI, årsgenomsnitt</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td><td> 1,2</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 2,6</td><td> 2,6</td><td> 1,0</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Basbelopp</td><td> 35 200</td><td> 35 700</td><td> 36 200</td><td> 36 300</td></tr> <tr><td> NPI, årsgenomsnitt</td><td> 1,7</td><td> 1,6</td><td> 0,3</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> NPI, dec.-dec.</td><td> 1,7</td><td> 1,0</td><td> 0,5</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> IPI privat konsumtion</td><td> 3,0</td><td> 2,7</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> OECD (16), KPI</td><td> 2,3</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,3</td></tr> </table> Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40 procent av uppräkningsfaktom. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Inflationstakten enligt KPI beräknas i slutet av 1996 bli 1,0 procent och enligt NPI bli 0,5 procent. Att NPI blir så pass mycket lägre beror främst på minskade subventioner i form av räntebidrag. Räknat från december 1995 till augusti i år har konsumentpriserna fallit enligt KPI med i genomsnitt 0,3 procent. Ökningen av tolvmånadersförändringen av KPI från augusti till december i år förklaras av förväntade prispåslag inom detaljhandeln i september, höjda energiskatter i samma månad och höjd fordonsskatt i oktober. Bidraget från de båda skattehöjningarna uppskattas till ca 0,35 procentenheter. Nuvarande prognos för inflationen under loppet av 1996 innebär en nedrevidering med 0,9 procentenheter jämfört med prognosen i vårpropositionen. Det är främst de låga importpriserna, den kraftiga räntenedgången samt en högre produktivitet än förväntat som bidragit till att inflationsprognosen skrivits ned. Dessutom finns de stimulansåtgärder som aviserades i sysselsättningspropositionen nu med i prognosen. Det gäller återinförd skattereduktion för reparationer och ombyggnad av bostäder samt slopad bilaccis. Den underliggande inflationen uträknad på ovan angett sätt beräknas i slutet av året hamna omkring 2,0 procent. I slutet av nästa år beräknas inflationstakten öka till 2,2 procent enligt KPI och 0,8 procent enligt NPI. I istället för att som under 1996 dra ned konsumentprisutvecklingen med en halv procentenhet förväntas importprisema stiga och under 1997 ge motsvarande positivt bidrag. Däremot förutses hemmamarknadspriserna öka relativt långsamt nästa år. Även löneökningstakten bedöms bli lägre, vilket tillsammans med en högre produktivitetsökning ger ett lägre bidrag till konsumentpriserna nästa år. Kapitalstocken väntas under perioden 1996-1997 växa med ca 10 procent, vilket räcker för att täcka den tilltagande produktionen, utan att kapacitetsbrister uppstår. Skattehöjningar i form av bland annat höjda energiskatter och höjd tobaksskatt beräknas ge ett bidrag på 0,6 procentenheter. 57 Den underliggande inflationen beräknad på ovan angivet sätt beräknas bli lägre än inflationen enligt KPI och uppgå till 1,7 procent. Enligt KPI och NPI ökar således inflationen från 1996 till 1997 medan underliggande inflation synes vara stabil och ligga nära 2 procent. Den underliggande inflationen mätt som löneökningstakt minus trendmässig produktivitetsökning beräknas sjunka från 1996 till 1997. Diagram 8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-44.png" style="width:234pt;height:161pt;"/> Anm.: Utfallsdata till och med juli 1996. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De medelfristiga kalkylerna för utvecklingen från 1997 till år 2000 utgår från bibehållen prisstabilitet. Tillväxten antas således ligga på en sådan nivå att inflationen inte ökar. Produktionskapaciteten byggs ut i en sådan utsträckning att inflationsdrivande flaskhalsar i form av kapacitetsbrist undviks. Ett av konvergenskriterierna för att kunna delta i EMU:s tredje etapp berör prisstabilitet. För att kunna jämföra olika länders konsumentprisutveckling pågår ett harmoniseringsarbete inom EU. Innan arbetet med att utforma den slutgiltiga formen för ett fullständigt harmoniserat index är klart och kan tas i bruk från och med januari 1997, redovisar EU:s medlemsländer ett delvis harmoniserat index, IIKP. Detta index skiljer sig från KPI genom att exkludera områden som i särskild hög grad behandlas olika vid beräkningen av nationella konsumentprisindex. Inflationstakten i Sverige mätt som ökningen av IIKP under de senaste tolv månaderna uppgick i juli till 1,0 procent vilket är den lägsta i EU. Ökningen av årsgenomsnittet 1996 jämfört med 1995 bedöms uppgå till 1,3 procent. 58 <h3>9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Konsolideringen av de offentliga finanserna dämpar hushållens inkomstutveckling under de närmaste åren. En relativt stark utveckling av löneinkomsterna och en förbättring av hushållens räntenetto leder dock till att de realt disponibla inkomsterna stiger något. Sparkvoten faller successivt under prognosperioden, efter en mindre ökning i år, vilket medför att den privata konsumtionen tilltar. Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av sysselsättningen mätt i arbetade timmar, medan den utbetalda reala timlönen före skatt sjönk. I år är det i stället utvecklingen av timlönerna som ligger bakom den starka ökningen av lönesumman, medan sysselsättningen utvecklas svagt. Årets genomsnittliga reala timlöneökning före skatt är den högsta som noterats under perioden 1975 och framåt, se diagram 9.1. Ett positivt bidrag kommer också från en fortsatt förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Det är en följd av det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbelastningen. Förändringen av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor drar ned utvecklingen av den disponibla inkomsten med ca 3 procentenheter år 1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna budgetförstärkande åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd egenavgift till sjukförsäkringen och höjda kommunalskatter medan barnbidragen och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla inkomsterna beräknas sammantaget öka med drygt 1 procent i år. 59 Diagram 9.1 Real timlön före skatt 1975-1997 Procentuell utveckling Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-45.png" style="width:232pt;height:159pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Inkomstutvecklingen under 1997 karakteriseras av samma faktorer som 1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande budgetförstärkande åtgärder bromsar inkomstökningen. Den utbetalda lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar. Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare 1 procentenhet. Uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är för 1997 reducerad till 60 procent av prisökningen mellan juni 1995 och juni 1996. Tillsammans med den låga inflationen medför detta att basbeloppet för 1997 räknas upp med endast 100 kr eller 0,3 procent. Eftersom konsumentpriserna beräknas öka med ca 2 procent nästa år kommer de reala pensionsinkomsterna att sjunka. Försatta besparingar sker bl.a. i bostadsbidragen. Sammantaget väntas de realt disponibla inkomsterna stiga med knappt 1 procent. Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2000 innebär en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Lönesumman stiger något mer än BNP. Förändringar av transferingsinkomstema ger inget bidrag till inkomstutvecklingen, huvudsakligen beroende på att bidragen till arbetslösa m.m. minskar när arbetslösheten sjunker. Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen sjunker det finansiella sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå under hela kalkylperioden. Efter en fortsatt tämligen svag ökning av inkomsterna under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar realinkomsterna med ca 2 procent per år de följande två åren. 60 Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Miljarder Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen kronor         ___________________________________________ löpande pris <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Lönesumma inkl, sjuklön</td><td> 686,5</td><td> 1,6</td><td> 3,9</td><td> 2,4</td><td> 2,4</td><td> 2,3</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Transfereringar från</td><td colspan="7"></td></tr> <tr><td> offentlig sektor</td><td> 397,0</td><td> -0,4</td><td> -0,4</td><td> -0,8</td><td> -0,4</td><td> -0,3</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 211,6</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td><td> -0,2</td><td> 0,1</td><td> 0,2</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m.</td><td> 43,6</td><td> -0,3</td><td> -0,3</td><td> -0,2</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsstöd</td><td> 54,4</td><td> -0,5</td><td> 0,0</td><td> -0,1</td><td> -0,5</td><td> -0,5</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 87,5</td><td> 0,3</td><td> -0,3</td><td> -0,2</td><td> -0,1</td><td> -0,2</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Räntor och utdelningar, netto</td><td> -13,1</td><td> 1,1</td><td> 0,6</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td><td> 0,5</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster, netto</td><td> 207,1</td><td> 0,6</td><td> -0,4</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Direkta skatter</td><td> 348,0</td><td> -2,9</td><td> -2,5</td><td> -1,7</td><td> -1,7</td><td> -0,7</td><td> -1,2</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 929,6</td><td> -0,1</td><td> u</td><td> 0,8</td><td> 1,3</td><td> 24</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 853,5</td><td> 0,3</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 24</td></tr> <tr><td> Sparande, nivå i % av disponibel inkomst Nettosparande (sparkvot)</td><td></td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> 7,5</td><td> 6,5</td><td> 6,2</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td></td><td> 10,3</td><td> 10,1</td><td> 8,9</td><td> 7,4</td><td> 6,7</td><td> 5,9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den privata konsumtionen steg med 0,3 procent år 1995. Efter en svag inledning tilltog hushållens efterfrågan successivt under året. Uppgången har sedan fortsatt under de två inledande kvartalen i år. Sammantaget blev konsumtionstillväxten 1,1 procent första halvåret jämfört med motsvarande period förra året. Det är betydligt mer än vad som förväntades i vårpropositionen. Bakom de överraskande starka siffrorna avseende första halvåret ligger emellertid en kraftig ökning av hushållens förbrukning av energi till följd av den kalla vintern. De höga uppvärmningskostnaderna förklarar mer än halva tillväxten av den totala privata konsumtionen. Under första halvåret steg även efterfrågan av dagligvaror, förmodligen som en konsekvens av den sänkta matmomsen, medan kapital varuinköpen minskade jämfört med första halvåret 1995. Hushållens val mellan konsumtion och sparande styrs i hög grad av förväntningar om de egna framtida inkomsterna, den egna förmögenheten samt av landets ekonomiska utveckling. Nedgången av bland annat kapitalvaruinköpen kan till stor del förklaras av hushållens negativa framtidsförväntningar det senaste året, vilket framgår av diagram 9.2. Denna pessimism beror sannolikt på det bekymmersamma arbetsmarknadsläget kombinerat med den osäkerhet om konjunkturutvecklingen som rådde i början av året. Hittills i år har andelen 61 hushåll som tror att arbetslösheten kommer att öka under de närmaste tolv månaderna legat kring 50 procent. Andelen med förväntningar om att den egna ekonomin kommer att försämras har sedan slutet av förra året fram till juli i år legat på drygt 20 procent. Stämningsläget bland hushållen och de fortsatt höga realräntorna är de främsta orsakerna till den återhållsamma efterfrågan. Dessa faktorer kan hålla kvar konsumtionen på en förhållandevis låg nivå också framöver. Diagram 9.2 Hushållens framtidsförväntningar 1977 - augusti 1996 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-46.png" style="width:218pt;height:160pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån. Mot slutet av innevarande år bedöms den internationella konjunkturen stabiliseras med förbättrade utsikter för den svenska industrin som följd. Underskottet i de offentliga finanserna minskar kraftigt i år och budgeten beräknas vara i balans 1998, vilket väntas öka hushållens förtroende för de offentliga trygghetssystemen. Med en successiv förbättring av konjunkturen bedöms hushållens framtidsförväntningar stärkas, vilket kan leda till ökad konsumtion. Statistiska centralbyråns undersökning beträffande hushållens inköpsplaner för augusti visar tecken på att hushållen börjar se något ljusare på sin egen och Sveriges ekonomi. Detta är troligen ett resultat av de mer positiva rapporterna om Sveriges ekonomi som presenterats den senaste tiden. Förväntningarna om arbetslösheten är dock fortsatt dystra. Nyregistreringarna av personbilar har stigit dramatiskt de senaste månaderna, vilket indikerar ett förändrat konsumtionsbeteende. Även om det mesta tyder på att ett trendbrott har skett vad gäller hushållens efterfrågan av bilar torde de senaste månadernas kraftiga ökning även till viss del vara övergångseffekter av slopad bilaccis den 11 juni samt ändrade 62 regler för direktimport av bilar den 1 juli i år. Även om bilden är något splittrad visar ändå den senaste månadsstatistiken för den så kallade egentliga detaljhandeln att minskningen av omsättningen från tidigare i år har bromsats upp något och att en viss uppgång kan skönjas. Inflationen föll under årets första åtta månader men förväntas stiga något under resten av året. Bland annat har priserna på kläder, skor, radio och TV sjunkit sedan årsskiftet till följd av fallande importpriser. Förväntningar om lägre priser på vissa varor kan medföra att hushållen avvaktar med planerade inköp. När dessa förväntningar sedan upphör kan konsumtionen tillta. De senaste två årens svaga tillväxt av den privata konsumtionen har inte kompenserat den kraftiga nedgången som skedde under inledningen av 1990-talet. Som framgår av diagram 9.3 ligger hushållens konsumtion fortfarande under 1988 års nivå. Den låga konsumtionsvolymen bör ha medfört att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror att tillgodose, vilket talar för att en uppgradering av kapitalstocken kan vara förestående. Den svenska bilparken är till exempel en av de äldsta i Västeuropa. Därtill bör borttagandet av accisen höja efterfrågan på nya bilar. De lägre räntorna underlättar finansieringen av kapitalvaruinköp samtidigt som huspriser och andra tillgångspriser tenderar att öka, vilket stimulerar konsumtionen. Diagram 9.3 Privat konsumtion 1980 -1997 Säsongrensade kvartalsdata, volym, index 1980=100. Den vågräta linjen i diagrammet motsvarar 1988 års nivå av privat konsumtion. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-47.png" style="width:226pt;height:161pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Hushållens finansiella sparande har varit betydande under hela 1990- talet. Det för svenska förhållanden höga sparandet har medfört att hushållens finansiella nettoförmögenhet har stigit från ca 40 procent av den 63 disponibla inkomsten 1991 till ca 90 procent år 1995. Inkluderas fastigheter erhålls den totala förmögenheten som motsvarade ca 235 procent av de disponibla inkomsterna år 1995, vilket kan jämföras med ca 200 procent under 1992. Nedgången av framför allt bostadsräntorna, tillsammans med något högre priser på småhus och bostadsrätter, innebär lättnader för många tidigare hårt skuldtyngda hushåll. Genom det höga sparandet bör hushållen inom en snar framtid ha anpassat sin skuldsättning och uppnått en finansiell buffert som upplevs som tillräcklig för att täcka eventuella framtida oväntade inkomstbortfall. Hushållens förmögenhetsutveckling talar därigenom för en sänkning av sparkvoten, dvs sparandet som andel av disponibel inkomst, de närmaste åren. Det finns således flera faktorer som indikerar en växande konsumtion framöver. Hushållen är dock förhållandevis pessimistiska fortfarande och konsumtionsökningen i början av året beror till stor del på den kalla vintern. Sammantaget bedöms den privata konsumtionen stiga med måttliga 0,9 procent i år. Bortsett från användningen av energi tilltar emellertid konsumtionen under loppet av året i takt med att utsikterna för såväl den inhemska som den internationella konjunkturen förbättras. Uppgången sker främst genom ökade inköp av bilar och andra kapitalvaror samtidigt som trenden med stigande efterfrågan av dagligvaror håller i sig. Till följd av apprecieringen av kronan bedöms svenskars turism i utlandet, vilket räknas till privat konsumtion, tillta. Den kalla väderleken under andra halvåret 1995 medförde relativt höga uppvärmningskostnader för hushållen. Därför beräknas användningen av energi under andra halvåret i år sjunka jämfört med motsvarande period förra året. Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen innebär att sparkvoten förväntas stiga något i år. Nästa år beräknas konsumtionen växa med 1,8 procent medan sparkvoten sjunker. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 64 Diagram 9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000 1991 års priser, miljoner kronor Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-48.png" style="width:228pt;height:161pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I den medelfristiga kalkylen fram till år 2000 antas att hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen stabiliseras, bland annat genom att sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras. Den privata konsumtionen beräknas stiga med drygt 2 procent per år, varvid sparkvoten faller successivt för att år 2000 uppgå till ca 6 procent. Även denna sparkvot är historiskt sett hög och överstiger till exempel genomsnittet mellan åren 1970 och 1985. 65 <h3>10 Bruttoinvesteringar</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka kraftigt under 1996. Investe- ringarna ökar främst inom industrin och bostadssektorn. God lönsamhet och ett gynnsamt konkurrensläge har inneburit att exportindustrin kunnat fullfölja sina expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyg- gandet vänder i år upp från en mycket låg nivå. Räntefallet samt ett flertal stimulansåtgärder bidrar till uppgången som till viss del beror på tidigare- läggning av bostadsprojekt. Nästa år avtar tillväxttakten för bruttoinveste- ringarna. Industrins behov av ny produktionskapacitet bedöms då minska samtidigt som stimulansåtgärderna till framförallt bostadsektorn faller bort. Lägre räntor och starkare efterfrågan från hemmamarknaden beräknas dock innebära stigande investeringar inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med ca 8 procent 1996 och med 2 procent 1997. Investeringskvoten, dvs investe- ringarnas andel av BNP, uppgår därmed år 1997 till 15,1 procent vilket fortfarande är en låg nivå. Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren Miljarder Årlig procentuell volymförändring Kr       __________________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Näringslivet</td><td> 171,6</td><td> 14,4</td><td> 24,5</td><td> 9,6</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 60,9</td><td> 28,6</td><td> 37,5</td><td> 16,0</td><td> -4,0</td></tr> <tr><td> Övrigt näringsliv</td><td> 110,7</td><td> 9,1</td><td> 18,8</td><td> 6,4</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> -35,3</td><td> -27,9</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Nybyggnad</td><td> 11,2</td><td> -46,9</td><td> -30,7</td><td> 21,0</td><td> 17,0</td></tr> <tr><td> Ombyggnad</td><td> 15,5</td><td> -19,6</td><td> -25,5</td><td> 12,0</td><td> -10,0</td></tr> <tr><td> Offentliga myndigheter</td><td> 39,4</td><td> 10,6</td><td> 1,6</td><td> -33</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 237,8</td><td> -0,2</td><td> 10,6</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Maskiner</td><td> 124,6</td><td> 15,8</td><td> 28,8</td><td> 11,3</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Bygg och anläggning</td><td> 113,2</td><td> -9,6</td><td> -3,1</td><td> 4,8</td><td> 2,3</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I det medelfristiga perspektivet antas investeringskvoten åter normalise- ras. De senaste årens låga investeringskvoter kan förklaras av behovet att reducera kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer. Höga realräntor och för Sverige stora vakanstal, har inneburit att investeringsnivåerna inom de hemmamarknadsberoende sektorerna och bostadssektorn varit låga under en lång period. Därigenom har också överkapaciteten på bostäder och kommersiella lokaler gradvis minskat. Lägre räntor samt ett stigande resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter från och med 1998. Bostadsproduktionen antas succesivt normaliseras till följd av stigande disponibelinkomster. Sammantaget beräknas investeringskvoten öka från 15,1 procent 1997 till 16,8 procent år 2000. 66 <h4>10.1 Näringslivets investeringar</h4> Statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj indikerar att industrin fullföljer sina expansionsplaner trots den svaga produktionsutvecklingen under början av året. Företagens planer tyder på att konjunkturavmattning- en betraktas som kortvarig. Förutsättningarna för att fullfölja kapacitetsut- byggnaden är också mycket gynnsamma. Både lönsamhet och likviditet är mycket höga samtidigt som räntorna har fallit. Under innevarande år be- döms därför industrins utbyggnad komma till stånd i nästan samma omfatt- ning som planerna visar. Industrins investeringar väntas därmed stiga med 16 procent, vilket innebär en ökning av kapitalstocken på drygt 5 procent. Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen beräknas där- för kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av året. Nästa år be- döms industrins investeringar reduceras något från 1996 års höga nivå trots ett förbättrat efterfrågeläge. Lönsamheten beräknas visserligen förbli hög men samtidigt avtar behovet av ny produktionkapacitet. Det är framförallt inom basindustrin som investeringarna förutses falla nästa år. Inom denna sektor uppförs för närvarande en rad anläggningar som står klara under 1996 eller i början av 1997. Behovet av ytterligare kapacitet bör därefter vara måttligt inom den närmaste framtiden. Diagram 10.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-49.png" style="width:233pt;height:137pt;"/> ---- Bruttoinvesteringar ---- Bruttoinvesteringar exklusive bostäder Ka/Zor:Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med hela 19 procent förra året. Under år 1996 och 1997 dämpas dock ökningstakten avsevärt. Den kraftiga uppgången under 1995 kan delvis förklaras av den starka industri- konjunkturen som innebar en avsevärd ökning av investeringarna inom uppdragsverksamheten och delar av partihandeln. Infrastruktursatsningarna och den snabba tillväxten inom telekommunikationssektorn bidrog också till den starka volymutvecklingen. 67 20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 Under innevarande år förutses avmattningen inom industrin innebära att investeringsvolymerna i de industrirelaterade tjänstesektorerna växer i långsammare takt. Istället är det infrastrukturprojekten och den fortsatta utbyggnaden av telekommunikationsnätet som är drivande. Investeringsvo- lymerna i Öresundsbroprojektet och Arlandabanan når en topp under 1996 för att sedan plana ut. En svag konsumtions- och sysselsättningsutveckling samt en överkapacitet på kommersiella lokaler dämpar investeringsutveck- lingen inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Denna utveckling be- kräftas av SCB:s investeringsenkäter från maj. Tecken på en vändning uppåt i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns dock. Priserna på kommersiella lokaler har stigit markant sedan början av 1995 samtidigt som vakanserna i centralt belägna områden sjunker. Till detta kommer att räntorna sjunkit och väntas falla ytterligare. Mot bakgrund av den positiva konsumtionsutvecklingen samt en viss sysselsättninguppgång nästa år bör därför investeringarna åter kunna stiga inom varuhandel och fastighetsför- valtning. Sammantaget beräknas investeringarna inom övrigt näringsliv öka med drygt 6 procent 1996 och med drygt 5 procent 1997. <h4>10.2 Bostadsinvesteringar</h4> Antalet påbörjade lägenheter uppgick under första halvåret 1996 till 6 000 vilket var en ökning med 40 procent jämfört med samma period föregåen- de år. Sjunkande räntor samt det temporära investeringsbidraget på 10 procent av produktionskostnaden ligger sannolikt bakom uppgången. Sam- tidigt har de senaste årens mycket låga färdigställande av bostäder medfört sjunkande vakanstal i expansiva storstadsområden. En begynnande bo- stadsbrist märks också i allt fler kommuner. Till följd av det fortsatt låga färdigställandet av nya bostäder bedöms denna utveckling förstärkas under åren 1996 och 1997. Fallande realräntor, en gradvist förbättrad arbetsmar- knad samt stigande disponibelinkomster bör öka efterfrågan på hyreslägen- heter och leda till högre priser på andrahandsmarknaden för hus. Därmed ökar lönsamheten för och volymen av nyproduktion. Bostadsproduktionen väntas således öka såväl 1996 som 1997 trots att stimulanseffekterna av det temporära investeringsbidraget upphör under andra halvåret 1997. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion uppgå till drygt 14 000 i år och till 18 000 under 1997. Antalet påbörjade ombyggnader blev mycket högt andra halvåret 1995. En starkt bidragande orsak var det temporära stimulansbidrag på 15 pro- cent som utgick för ombyggnationer som påbörjades före 30 september 1995. Osäkerheten om när projekten faktiskt kom igång är dock stor. Anta- let ansökningar om räntebidrag till ombyggnad normaliserades första kvar- talet 1996. Detta indikerar att den reguljära ombyggnationen under prog- nosåren 1996 och 1997 återgår till mer normala nivåer. Det höga påbörjan- det andra halvåret 1995 medför dock att ombyggnads volymerna når en hög nivå under 1996 för att sedan minska nästa år. Under både 1996 och 1997 beräknas också bidraget till miljöförbätttrande åtgärder till viss del hålla uppe den totala ombyggnationen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 68 Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-50.png" style="width:233pt;height:136pt;"/> ---- Påböijade lägenheter —— Outhyrda lägenheter Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenhe- ter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. <h4>10.3 Lager</h4> En kraftig lageruppbyggnad har i hög grad bidragit till de senaste två årens BNP-tillväxt. Under fjärde kvartalet förra året visade emellertid lager- förändringarna en lägre ökningstakt vilket innebar ett negativt bidrag till BNP för första gången sedan tredje kvartalet 1993. Lagerutvecklingen har haft en dämpande effekt även första halvåret i år och denna trend bedöms hålla i sig året ut. Lageruttagen väntas ske inom både handel och industri och beräknas isolerat ge ett negativt bidrag till tillväxten motsvarande 1,5 procent av BNP. Den faktiska effekten på tillväxten är dock betydligt min- dre då lageruttag delvis balanseras av mindre import. Tabell 10.2 Lagerförändrmgar och lagerbidrag Miljarder kronor, 1991 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Jord- och skogsbruk</td><td> 135</td><td> 97</td><td> -400</td><td> -200</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 5 100</td><td> 14 246</td><td> -3 000</td><td> 1 400</td></tr> <tr><td> El, gas och vatten</td><td> 56</td><td> -346</td><td> 200</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Handeln</td><td> 2 889</td><td> 902</td><td> -3 300</td><td> -400</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 8180</td><td> 14 899</td><td> -6 500</td><td> 800</td></tr> <tr><td> BNP-bidrag</td><td> 1,5</td><td> 0,5</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 69 Inom industrin väntas framför allt lagerstockarna av insatsvaror sänkas i år, dels som en anpassning till första halvårets svaga produktion, dels som en konsekvens av den trendmässigt fallande lagerkvoten, dvs lagerstockar- na i förhållande till produktionen. Sedan början av 1980-talet har lagerkvo- ten halverats till följd av kapitalrationalisering och en övergång till just-in-time-principen. Denna utveckling väntas fortsätta men i minskande takt. Även de delar av partihandeln som är nära knutna till industrin väntas justera ner sina lager till följd av produktionsavmattningen under första halvåret i år. Lagerneddragningen inom industrin begränsar inköp av ut- ländska varor eftersom insatsvarorna har en hög importandel. Lagerförän- dringens dämpande effekt på BNP-tillväxten blir i år således i realiteten mindre än det rena negativa lagerbidraget. Prognosen för exporten avseen- de 1996 och 1997 är uppreviderad relativt de antaganden som gjordes i vårpropositionen. De förbättrade utsikterna möjliggör en viss sänkning av exportindustrins färdigvarulager. Trots en måttlig konsumtionsefterffågan väntas ändå detaljhandeln genomföra lagerneddragningar under 1996. Lagerstockama är betydande till följd av de senaste årens efterfrågestagna- tion varför större lageruttag är nödvändiga. Nästa år väntas en uppgång i industrin vilket medför en tillväxt av de i produktionen ingående lagren. Detaljhandeln beräknas till viss del fortsätta justera ner sina lagerstockar med draghjälp av en tilltagande privat kon- sumtion. Sammantaget sker en svag lagerökning under 1997. Med hänsyn till årets relativt kraftiga minskning medför ändå nästa års blygsamma lagertillväxt ett bidrag till produktionen motsvarande 0,5 procent av BNP. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 70 <h3>11 Den offentliga sektom</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Den offentliga sektorns finanser har förbättrats kraftigt. Det statliga lånebehovet 1996 beräknas till 40 miljarder kr, vilket är en minskning med ca 100 miljarder kr jämfört med 1995. Den offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott som andel av BNP sjunker från 8,1 procent 1995 till 4 procent i år och kommer att understiga 3 procent 1997. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP faller från och med 1996. Scenariot för åren 1998-2000 visar på en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i det finansiella sparandet elimineras 1998 och vänds till ett växande överskott. Därmed kan statsskulden amorteras. Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-51.png" style="width:231pt;height:160pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. <h4>11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn</h4> Jämförelse med tidigare prognoser Den offenliga sektorns finansiella sparande har under 1996 förbättrats snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen. Skatteinkomsterna har justerats upp med ca 11 miljarder kr till följd av oväntat stora inbetalningar av mervärdesskatt och bolagsskatt. De offentliga utgifterna för 1996 har reviderats ned med ca 7 miljarder kr. Därvid har utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna samt EU-bidraget justerats ned, medan transfereringarna till hushållen och näringslivet räknats upp. Bidragande orsaker till dessa revideringar är mindre inköp av 71 försvarsmateriel, mer omfattande försäljning av fastigheter än beräknat, överbudgetering inom EU samt högre kostnader för arbetslösheten. Sammantaget beräknas årets finansiella sparandeunderskottet bli ca 19 miljarder kr lägre (drygt 1 procent av BNP) än enligt beräkningarna i vårpropositionen. Motsvarande justering sker inte för 1997. De oväntat stora skatteinkomsterna under 1996 är nämligen vad gäller mervärdesskatten till övervägande delen tillfälliga och beträffande bolagsskatten sannolikt en följd av tidigareläggning av skattebetalningar från 1997 till 1996. Det finansiella sparandet som nu beräknas för perioden 1997-2000 överensstämmer i hög grad med den kalkyl som redovisades i vårpropositionen med beaktande av de där aviserade budgetförstärk- ningarna. Utvecklingen 1995 - 2000 För 1996 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgå till 4 procent av BNP, vilket är en halvering från 1995. Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt leder till en successiv förbättring av de offentliga finanserna under de följande åren. För 1997 beräknas underskottet till 2,6 procent. Därmed uppfylls ett av konvergensvillkoren för deltagande i den europeiska valutaunionen, att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande inte får överstiga 3 procent av BNP. Underskottet i det finansiella sparandet väntas vara eliminerat 1998. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 72 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 909</td><td> 983</td><td> 1070</td><td> 1 101</td><td> 1154</td><td> 1 198</td><td> 1255</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 59,6</td><td> 60,1</td><td> 63,3</td><td> 62,7</td><td> 67,8</td><td> 67,2</td><td> 67,5</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 763</td><td> 824</td><td> 908</td><td> 933</td><td> 991</td><td> 1 037</td><td> 1 088</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 50,0</td><td> 50,4</td><td> 53,7</td><td> 52,6</td><td> 53,1</td><td> 52,9</td><td> 53,3</td></tr> <tr><td> Kapitalinkomster</td><td> 88</td><td> 94</td><td> 90</td><td> 96</td><td> 89</td><td> 84</td><td> 87</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 57</td><td> 65</td><td> 72</td><td> 72</td><td> 74</td><td> 77</td><td> 79</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 1074</td><td> 1 115</td><td> 1 137</td><td> 1 148</td><td> 1 155</td><td> 1 181</td><td> 1208</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 70,4</td><td> 68,2</td><td> 67,2</td><td> 64,7</td><td> 67,9</td><td> 60,3</td><td> 59,2</td></tr> <tr><td> Hushållstransfereringar</td><td> 391</td><td> 397</td><td> 398</td><td> 399</td><td> 403</td><td> 409</td><td> 418</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 114</td><td> 130</td><td> 126</td><td> 123</td><td> 118</td><td> 118</td><td> 119</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 104</td><td> 116</td><td> 127</td><td> 124</td><td> 119</td><td> 125</td><td> 126</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 417</td><td> 423</td><td> 441</td><td> 453</td><td> 463</td><td> 477</td><td> 494</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 47</td><td> 49</td><td> 44</td><td> 49</td><td> 52</td><td> 52</td><td> 52</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -165</td><td> -132</td><td> -67</td><td> -47</td><td> -1</td><td> 17</td><td> 47</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> -10,8</td><td> -8,1</td><td> -4,0</td><td> -2,6</td><td> 0,0</td><td> 0,9</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Staten</td><td> -185</td><td> -144</td><td> -80</td><td> -49</td><td> -5</td><td> 7</td><td> 36</td></tr> <tr><td> AP-fonden</td><td> 25</td><td> 18</td><td> 16</td><td> 16</td><td> 14</td><td> 13</td><td> 12</td></tr> <tr><td> Kommunsektorn</td><td> -5</td><td> -6</td><td> -4</td><td> -13</td><td> -10</td><td> -4</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Statens lånebehov, netto</td><td> 185</td><td> 139</td><td> 40</td><td> 54</td><td> 6</td><td> -14</td><td> -33</td></tr> <tr><td> Primärt sparande1</td><td> -149</td><td> -109</td><td> -30</td><td> -19</td><td> 29</td><td> 57</td><td> 85</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> -9,8</td><td> -6,7</td><td> -1,8</td><td> -7,7</td><td> 7,5</td><td> 2,9</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Finansiell ställning Nettoskuld</td><td> 364</td><td> 454</td><td> 517</td><td> 563</td><td> 572</td><td> 558</td><td> 522</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 23,9</td><td> 27,8</td><td> 30,5</td><td> 31,7</td><td> 30,6</td><td> 28,5</td><td> 25,5</td></tr> <tr><td> Konsoliderad bruttoskuld2</td><td> 1 212</td><td> 1 287</td><td> 1 321</td><td> 1 384</td><td> 1 397</td><td> 1 387</td><td> 1 357</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 79,4</td><td> 78,7</td><td> 78,1</td><td> 78,0</td><td> 74,8</td><td> 70,8</td><td> 66,5</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> 1 287</td><td> 1 386</td><td> 1 421</td><td> 1 474</td><td> 1481</td><td> 1470</td><td> 1 441</td></tr> <tr><td> procent av BNP</td><td> 84,4</td><td> 84,8</td><td> 84,0</td><td> 83,1</td><td> 79,3</td><td> 75,1</td><td> 70,6</td></tr> </table> 1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. 2 Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I den redovisade kalkylen har beaktats att staten under 1997 och 1998 kommer att erhålla betydande utdelningsinkomster ftån det statliga aktiebolaget Securum. Bolaget uppgift är att avyttra tillgångar staten övertog i samband med bankkrisen. Sammantaget kommer dessa inkomster att uppgå till drygt 10 miljarder kr. Vidare kommer Nordbanken under 1996 att lösa in aktier, vilket bidrar till att revidera statsskulden och konsoliderad bruttoskuld. I kalkylen har också beaktats att den s.k. värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter. I kalkylerna har antagits att basbeloppet räknats upp med 60 procent av prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1997 och med 80 73 procent av prisökningen för 1998 och 1999 års basbelopp. Därefter har antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen. Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar inräknas inte. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Förbättringen av sparandet leder tillsammans med försäljningar av statliga tillgångar och omdisponeringar på statens balansräkning till att statsskulden böljar minska som andel av BNP 1996 och amorteras från och med 1999. Den offentliga sektorns konsoliderade skuld, definierad enligt Maastrichtkriterierna, sjönk redan 1995 som andel av BNP. Skuldkvoten fortsätter att minska i år och beräknas uppgå till 66,5 procent vid kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden då även de finansiella tillgångarna minskar som andel av BNP. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Diagram 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-52.png" style="width:230pt;height:137pt;"/> ---- Nettoskuld ---- Konsoliderad bruttoskuld Not. Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökar med 3 1/4 procentenheter. Denna uppgång beror till stor del på ett omslag från tillfälligt låga till tillfälligt höga inbetalningar av mervärdesskatt. Omläggningarna av uppbörden av mervärdesskatt innebär nämligen i princip att staten under 1996 får inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under 1995. Uppbördsförändringen ger tillfälligt extra skatteinkomster under Prop. 1996/97:1 1996 på ca 11 miljarder kr. Inkomsterna av bolagsskatten stiger i takt med Bilaga 2 BNP under 1996, trots att vinsterna och därmed den slutliga skatten för inkomståret 1996 beräknas minska. Under 1996 synes företagen betala in en ökad andel av slutskatten under loppet av inkomståret. Detta kan bl.a. bero på att de preliminärt debiterade skatterna styrs av 1994 års förhållandevis höga vinster. Den ökade andelen preliminära inbetalningar motsvarar ca 7 miljarder kr i tillfälliga skatteinkomster under 1996. Därtill får staten under 1996 inkomster från bolagsskatten från slutregleringen av skatten på 1995 års höga vinster. En ytterligare tillfällig effekt år 1996 utgörs av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt på ca 4 miljarder kronor. Ökningen av skattekvoten från 1995 till 1996 beror också på att lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, stiger betydligt mer än nominell BNP på grund av de förhållandevis stora löneökningarna i år. Därtill kommer ökade inkomster till följd av höjda taxeringsvärden på fastigheter. Sammanfattningsvis beror den kraftiga ökningen av skattekvoten mellan 1995 och 1996 huvudsakligen på periodiseringar och skattebasernas utveckling i förhållande till BNP. De egentliga skatte- och avgiftshöjningarna beräknas motsvara 1/2 procent av BNP år 1996 jämfört med 2 1/4 procent år 1995. Av skatteinkomsterna 1996 beräknas ca 22 miljarder kr eller motsvarande 1 1/4 procent av BNP vara tillfälliga. Tabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter Procent av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter Hushållens direkta skatter och allmänna</td><td> 50,0</td><td> 50,4</td><td> 53,7</td><td> 52,6</td><td> 53,1</td><td> 52,9</td><td> 53,3</td></tr> <tr><td> egenavgifter</td><td> 19,7</td><td> 20,5</td><td> 21,4</td><td> 21,7</td><td> 22,0</td><td> 21,8</td><td> 21,9</td></tr> <tr><td> Företagens direkta skatter Arbetsgivaravgifter exkl. allmänna</td><td> 2,5</td><td> 2,9</td><td> 2,9</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 2,7</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> egenavgifter</td><td> 13,3</td><td> 13,9</td><td> 14,7</td><td> 14,5</td><td> 14,4</td><td> 14,5</td><td> 14,5</td></tr> <tr><td> Mervärdesskatt</td><td> 8,1</td><td> 7,1</td><td> 7,8</td><td> 6,9</td><td> 6,9</td><td> 6,9</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Övriga indirekta skatter</td><td> 6,3</td><td> 5,9</td><td> 6,8</td><td> 7,1</td><td> 7,2</td><td> 7,1</td><td> 7,1</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Skattekvoten faller 1997, trots tillkommande skattehöjningar. Förklaringen är att de tillfälligt höga skatteinkomsterna under 1996 faller bort. De följande åren stiger skattekvoten något till följd av tillkommande skattehöjningar 1998 och av att lönesumman och den privata konsumtionen, som utgör de viktigaste skattebaserna, stiger som andel av BNP. De offentliga utgifterna minskar realt under hela kalkylperioden och utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) går ned. Minskningen av utgiftskvoten 1996 bromsas dock av en relativt kraftig prisökning för den 75 offentliga konsumtionen. Löneutbetalningarna till följd av löneavtalen för Prop. 1996/97:1 den offentliga sektorn avseende 1995 och 1996 belastar till stor del de Bilaga 2 offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga konsumtionen minska med ca 1 procent. Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter 1991 års priser Miljarder Årlig procentuell volymförändring Kronor        _____________________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td> 1 008</td><td> 0,8</td><td> -0,8</td><td></td><td> -2,0</td><td> -0,5</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Hushållstransfereringar</td><td> 354</td><td> -0,9</td><td> -0,9</td><td> -1,8</td><td> -1,0</td><td> -0,8</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 183</td><td> 0,4</td><td> 0,6</td><td> -0,9</td><td> 0,3</td><td> 0,7</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m.</td><td> 39</td><td> -5,0</td><td> -5,5</td><td> -4,8</td><td> 2,5</td><td> 2,6</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsstöd</td><td> 49</td><td> -8,1</td><td> 0,5</td><td> -2,4</td><td> -8,9</td><td> -8,7</td><td> -4,8</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 84</td><td> 2,8</td><td> -2,7</td><td> -2,3</td><td> -0,9</td><td> -1,4</td><td> -0,9</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 116</td><td> 11,1</td><td> -3,9</td><td> -4,4</td><td> -6,4</td><td> -1,6</td><td> -1,9</td></tr> <tr><td> Transfereringar till utlandet</td><td> 25</td><td> 110,2</td><td> 1,5</td><td> 8,1</td><td> 2,5</td><td> 1,1</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Räntebidrag till bostäder</td><td> 29</td><td> -3,4</td><td> -13,7</td><td> -18,4</td><td> -29,1</td><td> -20,4</td><td> -26,9</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 62</td><td> -0,7</td><td> -1,5</td><td> -3,9</td><td> -2,7</td><td> 1,8</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 103</td><td> 8,9</td><td> 8,3</td><td> -4,6</td><td> -5,9</td><td> 2,5</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 384</td><td> -2,3</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td><td> -1,2</td><td> -0,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 51</td><td> 0,6</td><td> -9,7</td><td> 6,9</td><td> 3,1</td><td> -1,8</td><td> -3,9</td></tr> <tr><td colspan="2"> Anm.: Deflatering med implicitprisindex för</td><td> offentlig</td><td> konsumtion</td><td> respektive</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI. Källor:   Konjunkturinstitutet, Riksgäldkontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Utgiftsnedgången blir mer påtaglig 1997. Det förklaras bl.a. av att det reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar reduceras när inflationen stiger. Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar kraftigt till följd av att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs. De därav ökade kostnaderna för näringslivet kompenseras delvis genom sänkt arbetsgivaravgift. Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998 Den offentliga sektorns underskott reduceras från 10,8 procent av BNP 1994 till 0 procent 1998. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8,5 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten med 2,2 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att programmet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 procent av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5 procent faller på 1995, 2 procent på 1996, 1,5 procent på 1997 och 1 76 procent på 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går således utöver vad som följer av dessa åtgärder. Det beror på att skatteinkomsterna i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna ökar långsammare än den kalkylerade tillväxten även vid frånvaro av regeländringar. Transfereringarna till hushållen sjunker under perioden som andel av BNP med ca 4 procentenheter och övriga transfereringar med drygt 1 procentenhet. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre arbetslösheten är de viktigaste förklaringarna. Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar minskar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. Detta beror på de besparingar som ligger i konsolideringsprogrammet samt anpassningen till de balanskrav som ställs på den kommunala sektorn. De ackumulerade underskotten sedan 1991 medför att den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca 185 miljarder kronor större 1998 än 1994. Genom nedgången i ränteläget kan ändå ökningen av ränteutgifterna begränsas och de sjunker som andel av BNP med 0,4 procentenheter. Skattekvoten stiger med ca 3 procentenheter mellan 1994 och 1998, huvudsakligen till följd av skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet. Fallande räntor och försäljningar av statliga tillgångar medför att kapitalinkomsterna minskar som andel av BNP med knappt 1 procentenhet. Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Procent av BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-53.png" style="width:230pt;height:113pt;"/> 70  73   76   79   82   85   88   91   94  97  00 ---- Utgifter ---- Inkomster - - - Skatter och avgifter Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 77 Aviserade försäljningar Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall avyttras. Det gäller bl.a. statens innehav av aktier i Nordbanken och Stadshypotek AB. Sammantaget skall det enligt konvergensprogrammet från juni 1995 ske utförsäljningar m.m. för 50 miljarder kr inklusive tillgångarna i Securum och redan avyttrade aktier i Nordbanken. De tillkommande försäljningarna har inte lagts in i kalkylen. En överslagsmässig beräkning visar att dessa försäljningar kommer att reducera den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP med 1,4 procentenheter 1997 och med 2 procentenheter 1998 jämfört med vad som redovisas i diagram 11.2. Försäljningarna medför att det finansiella sparandet förstärks med skillnaden mellan reducerade ränteutgifter på statsskulden och bortfallande utdelningar. Dessa försäljningar beräknas medföra att budgetunderskottet för 1997 kommer under 50 miljarder kronor. Detta får till följd att den begränsade uppräkningen av basbeloppet som tillämpas för närvarande skall upphöra från och med fastställandet av 1999 års basbelopp, som således skall räknas upp med 100 procent av prisförändringen. Detta får till följd att basbeloppsanknutna transfereringar m.m. blir högre. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 <h5>Offentliga sektorns finanser inklusive planerade försäljningar Procent av BNP</h5> <table border="1"> <tr><td></td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -2,5</td><td> 0,0</td><td> 0,8</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Konsoliderad bruttoskuld</td><td> 76,6</td><td> 72,8</td><td> 69,0</td><td> 64,7</td></tr> </table> <h4>11.2 Den statliga sektorn</h4> Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte. Statens (inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90 procent av skatter och avgifter. År 1995 bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till ca 22 procent av konsumtion och investeringar, 62 procent av transfereringar och till ca 16 procent av räntor. Det är endast konsumtion och investeringar som utgör real resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen uppgick till motsvarande 8 procent av BNP 1995. Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden. Enligt preliminära nationalräkenskaper sjönk den statliga konsumtionen 78 med 4,5 procent i fasta priser 1995, varav minskade inköp av varor till det militära försvaret bidrog med 4 procentenheter. Till vårpropositionen fanns uppgifter om att den kraftiga nedgången i försvarets inköp under 1995 skulle kompenseras under 1996 så att den totala statliga konsumtionen skulle stiga med 5 procent i år för att sedan gå ned med knappt 3,5 procent 1997. Uppgifter tyder på att utfallssiffran för 1995 felaktigt blivit för låg. Nu beräknas därför den statliga konsumtionen få ett jämnare förlopp och minska med 1 procent i volym i år för att sedan vara oförändrad nästa år. Prognosen är dock alltjämt mycket osäker. Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras av en ännu starkare förstärkning av statens finanser. För 1996 beräknas budgetunderskottet till ca 87 miljarder kr, korrigerat för en bokföringsmässig omläggning avseende försvaret. Underskottet i det finansiella sparandet väntas uppgå till 80 miljarder kr och statens lånebehov till ca 40 miljarder kr. Skillnaderna mellan de olika saldomåtten för 1996 förklaras bl.a av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av till det framtida premiereservsystemet inte ingår i budgeten men tillgodoräknas statens finansiella sparande och minskar lånebehovet. Lånebehovet reduceras därutöver med 18 miljarder kr genom att kärnavfallsfondens tillgångar förts över från konto i Riksbanken till Riksgäldskontoret och med 22 miljarder kr genom försäljning av aktier och återbetalningar av lån m.m. För de kommande åren har inga ännu icke beslutade försäljningar av aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär att statens lånebehov ligger nära det finansiella sparandet. För 1997 beräknas underskottet i det finansiella sparandet minska med ca 31 miljarder kr medan lånebehovet exkl. tillkommande försäljningar ökar med 15 miljarder kr från 1996. Den fortsatta förstärkningen av den finansiella sparandet leder till att lånebehovet elimineras 1998 och att statskulden amorteras från och med 1999. Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den mindre appreciering av kronan under 1996, som ligger i prognosförutsättningarna, gör att statsskulden skrivs ned med ca 5 miljarder kr. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995 medförde en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som andel av BNP beräknas statsskulden börja minska från och med 1996. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 79 Diagram 11.4 Statsskulden, 1980-2000 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-54.png" style="width:234pt;height:159pt;"/> KöZ/or.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del (11 procent) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kr per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock påpekas att vid utbetalning till individuella premiereserver reduceras det offentliga sparandet med det utbetalda beloppet. <h4>11.3 Allmänna pensionsfonden</h4> AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna utveckling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela kalkylperioden och därigenom kan fonden fortsätta att växa. Den nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) har permanentats inom ramen för AP-fonden och bytt namn till sjätte fondstyrelsen. Denna fondstyrelses placeringar ska i huvudsak ske i svenska aktier. Därigenom får AP-fonden fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kr. 80 <h4>11.4 Den kommunala sektorn</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner. Kommunala affärsverk, bostadsföretag m.m. ligger utanför sektorn. År 1995 motsvarade den kommunala sektorns utgifter 24,1 procent av BNP, varav den kommunala konsumtionen utgjorde 17,8 procentenheter. Samtidigt motsvarade kommunsektorns inkomster i form av skatter och statsbidrag 20,3 procent av BNP. Till detta kommer även andra inkomster. Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn är av betydelse för uppfyllandet av konvergensprogrammets mål om ett finansiellt underskott för den offentliga sektorn motsvarande högst 3 procent av BNP 1997 och balans 1998. De av riksdagen antagna målen gäller således hela den offentliga sektorn. Bland de förutsättningar som kommer att vara styrande för kommunsektorn under de närmaste åren finns den överenskommelse som regeringen träffat med Svenska Kommunförbundet och Landstings- förbundet. De båda förbunden har i överenskommelsen bl.a. åtagit sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997 och 1998 samt att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla de generella statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och 1998 samt att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler, utöver åtgärder i 118- miljardersprogrammet för sanering av de offentliga finanserna, som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiftstrycket. Vidare skall det aviserade lagstadgade balanskravet för kommuner och landsting inte införas förrän åren 1999 respektive 2000. Om en kommun eller ett landsting ändå för åren 1997 eller 1998 höjer skatten i förhållande till 1996 års nivå skall, enligt ett lagförslag från regeringen (prop. 1995/96:213), det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget reduceras med ett belopp motsvarande hälften av den ökning av skatteinkomsterna som följer av skattehöjningen. Kommunsektorns finansiella sparande var negativt under senare delen av 1980-talet, men förbättrades kraftigt under början av 1990-talet och uppgick till 15,6 miljarder kronor 1992. Därefter försämrades det finansiella sparandet åter och uppgick 1995 enligt nationalräkenskapernas preliminära utfall till -5,9 miljarder kronor. En starkt bidragande orsak till de kraftiga svängningarna under första hälften av 1990-talet var det system som tidigare tillämpades för utbetalning av kommunalskattemedel. De kraftiga nominella löneökningarna under slutet av 1980-talet och 1990 fick med detta system genomslag på de kommunala skatteinkomsterna först efter två år. På samma sätt slog nedväxlingen i löneökningstakt fr.o.m. 1991 igenom först två år senare. Ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel infördes 1993, enligt vilket kommunernas och landstingens skatteinkomster beräknas i utbetalningsårets lönenivå. Det nya systemet har i praktiken fått fullt genomslag på kommunernas och landstingens skatteinkomster fr.o.m. 1995. Eftersom skatteinkomsterna 81 måste beräknas utifrån en prognos i det nya systemet görs en slutavräkning i januari det andra året efter det att de preliminära kommunalskattemedlen utbetalats till kommuner och landsting. Diagram 11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000 Miljarder kronor, löpande priser Prop. 1996/97:1 Bilaga 2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-55.png" style="width:225pt;height:162pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsitutet och Finansdepartementet. Jämfört med bedömningen i vårpropositionen beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn 1996 nu bli betydligt lägre. Jämfört med 1995 ligger emellertid det finansiella sparandet på en något högre nivå. Detta är en tillfällig förbättring som beror på att de skattemedel som betalades ut till kommunerna och landstingen 1994 baserades på en prognos på skatteunderlaget som visade sig vara en underskattning. Skillnaden mellan utfall och under 1994 preliminärt utbetalda skattemedel betalades ut 1996 i form av en slutavräkning. Till detta kommer en delavräkning avseende 1995. Systemet med delavräkning är numera avskaffat. En starkt bidragande orsak till nedrevideringen av det finansiella sparandet i förhållande till bedömningen i våras är att prognosen för kommunernas socialbidragsutgifter har reviderats upp med ca 2 miljarder kronor. Samtidigt har investeringsutgifterna reviderats ned. Investerings- volymen beräknas nu minska något under 1996. Den kommunala konsumtionen beräknas däremot utvecklas i samma takt som enligt bedömningen i våras. Sammantaget innebär detta att besparingskraven ökar något de närmaste åren. År 1997 beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent i fasta priser. I våras var prognosen oförändrad kommunal konsumtion. Bedömningarna inkluderar effekterna av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar. Även 82 investeringarna beräknas minska något i fasta priser. För åren 1998 och 1999 har den kommunala konsumtionen reviderats ned något jämfört med beräkningen i våras, till -1,1 respektive -1,0 procent. För år 2000 ligger beräkningen kvar på oförändrad konsumtion. Det aviserade balanskravet har varit styrande för bedömningen av den kommunala konsumtionens utveckling. Enligt balanskravet skall de årliga intäkterna överstiga kostnaderna, dvs. resultatet skall vara positivt. Kostnaderna skall inkludera pensionsskulds- förändringen beräknad enligt den s.k. blandade modellen, som innebär att innevarande års intjänade pensioner redovisas som en kostnad fr.o.m. det år balanskravet träder i kraft. För landstingen fordras enligt kalkylerna då ett positivt finansiellt sparande som ungefär motsvarar ökningen av landstingens pensionsskuld. Kommunerna kan emellertid klara balanskravet med ett negativt finansiellt sparande. Orsaken är att kommunernas investeringsutgifter är betydligt större än den beräknade kapitalförslitningen (avskrivningarna). Därmed kan en ökad pensionsskuld balanseras med ett ökat realkapital. Även för kommunsektorn som helhet innebär detta att ett negativt finansiellt sparande går att förena med balanskravet. Jämfört med vårpropositionen beräknas de beskattningsbara förvärvs- inkomsterna, och därmed kommunsektorns skatteinkomster, utvecklas något mer gynnsamt åren 1997-2000. Den slutavräkning som görs avseende 1995 års skatteinkomster innebär dock att kommuner och landsting kommer att få betala tillbaka skattemedel till staten 1997, vilket gör att skatteinkomsterna nästa år beräknas ligga kvar på ungefär samma nivå som enligt bedömningen i våras. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 21 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 83 Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 Tabell 11.4 Kommunsektorns finanser 1995-2000* Miljarder kronor, löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatt</td><td> 261,4</td><td> 275,1</td><td> 274,7</td><td> 287,5</td><td> 302,3</td><td> 316,8</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> socialförsäkringssektorn</td><td> 72,9</td><td> 73,6</td><td> 73,4</td><td> 72,1</td><td> 72,0</td><td> 72,3</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 54,4</td><td> 53,4</td><td> 54,3</td><td> 55,6</td><td> 57,1</td><td> 59,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 388,7</td><td> 402,1</td><td> 402,4</td><td> 415,3</td><td> 431,5</td><td> 448,2</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Transfereringar</td><td> 78,6</td><td> 77,7</td><td> 78,5</td><td> 79,8</td><td> 81,3</td><td> 82,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 291,3</td><td> 302,8</td><td> 311,5</td><td> 319,2</td><td> 327,2</td><td> 338,6</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 24,7</td><td> 25,2</td><td> 25,5</td><td> 26,5</td><td> 27,1</td><td> 27,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 394,6</td><td> 405,6</td><td> 415,5</td><td> 425,6</td><td> 435,6</td><td> 449,1</td></tr> <tr><td> Konsumtion2, procent</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -5,9</td><td> -3,5</td><td> -13,2</td><td> -10,3</td><td> -4,1</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> -4,0</td><td> -4,8</td><td> -12,0</td><td> -10,3</td><td> -6,0</td><td> -4,1</td></tr> <tr><td> Landsting</td><td> 0,3</td><td> 3,2</td><td> 0,0</td><td> 0,8</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Övriga3</td><td> -2,3</td><td> -1,9</td><td> -1,2</td><td> -0,9</td><td> -0,8</td><td> -0,7</td></tr> </table> 1 Utjämningsavgift för respektive utjämningsbidrag till kommuner och landsting ingår inte i kalkylen. 2 Årlig förändring, fasta priser. 3 Kyrkokommuner och kommunalförbund. Källa: Finansdepartementet. Resultatutvecklingen fram tills dess att balanskravet uppfylls beräknas innebära en fortsatt försämring av kommunernas och landstingens förmögenhetsställning. År 1994 uppgick soliditeten för kommunerna till 59 procent om pensionsskulden exkluderas. Inklusive pensionsskulden, redovisad enligt gällande praxis för kommunal redovisning, uppgick soliditeten till 37 procent. För landstingen uppgick soliditeten samma år till 71 respektive 1 procent. Som jämförelse kan nämnas att 1990 redovisade såväl kommuner och som landsting en soliditet, exklusive pensionsskuld, på 64 procent. Soliditeten varierar dock kraftigt mellan enskilda kommuner och landsting. Kommunerna har även betydande borgensåtaganden. År 1994 uppgick dessa till 214 miljarder kronor, samtidigt som det egna kapitalet uppgick till 116 miljarder kronor. Landstingen redovisade 1994 borgensåtaganden på 3 miljarder kronor. Den kommunala konsumtionens andel av BNP beräknas fram till år 2000 minska till 16,6 procent av BNP och de totala kommunala utgifterna till 22 procent av BNP. Den kommunala konsumtionen utgör den skattefinansierade, dvs. med kommunalskattemedel och statsbidrag finansierade, delen av de resurser kommunsektorn förbrukar. För att få en fullständig bild av hur kommunsektorns resurser utvecklas bör även den del av resurserna som finansieras med försäljningsinkomster läggas till. Då erhålls värdet av kommunsektorns bruttoproduktion. Försäljningsinkomstema omfattar bl.a. avgifter av olika slag. Under första 84 hälften av 1990-talet har bruttoproduktionen inte minskat lika kraftigt som konsumtionen. En orsak till detta är att graden av avgiftsfinansering av kommunalt producerade tjänster har ökat. Från 1995 till 1999 beräknas den kommunala konsumtionen minska med totalt 3,8 procent, medan bruttoproduktionen beräknas minska med totalt 2,9 procent. Att värdet av den kommunala bruttoproduktionen likställs med resursåtgången beror på att produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor i Sverige antas vara noll enligt nationalräkenskaperna. Att mäta den faktiska produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn är förenat med svårigheter. De resultat som finns från olika produktivitetsmätningar indikerar att kommuner och landsting, efter en period av minskad produktivitet, under början av 1990-talet har ökat produktiviteten. Därmed har produktionen kunnat hållas uppe trots färre anställda. Sysselsättningen i kommuner och landsting beräknas fortsätta att minska under de närmaste åren. Antalet anställda bedöms i år och nästa år minska med totalt ca 30 000 personer. Antalet arbetade timmar i kommunsektorn beräknas minska med sammanlagt ca 4 procent från 1995 till 1999. Om kommuner och landsting skall klara av att inte säga upp fast anställd personal, avgörs av möjligheterna att klara personalminskningen inom ramen för normal personalomsättning. De personalminskningar som hittills har skett under 1990-talet har till största delen kunnat klaras utan uppsägningar av fast anställd personal, något som - med beaktande storleken på personalomsättningen - bör vara möjligt även under de närmaste åren. Antalet anställda i kommuner och landsting uppgår till drygt 1 miljon. Enligt Landstingsförbundets statistik motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995, exklusive personal som förts över till kommunerna, ca 12 procent av antalet anställda i landstingen. Enligt Svenska Kommunförbundet motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995 närmare 11 procent av antalet anställda. Antalet kan dock vara något överskattat, eftersom strejken på den kommunala arbetsmarknaden påverkar statistiken över antalet timanställda. Prop. 1996/97:1 Bilaga 2 85 Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet <h2>Avstämning av det svenska konvergensprogrammet</h2> Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Innehållsförteckning 1     Sammanfattning .................................3 2     Utvecklingen i den svenska ekonomin................4 2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996 ...........4 2.2 Utvecklingen fram till år 2000 ...................8 3     Den offentliga sektorns finanser.................... 11 3.1 Finansiellt sparande.......................... 12 3.2 Budgetpolitiken ............................. 15 3.3 Skuldutvecklingen........................... 17 Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningarna ......... 19 Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på 8 miljarder kronor..........................20 Tabeller 1.1   Nyckeltal for 1995 och 1996 .......................4 2.1    Försöijningsbalans .............................. 10 2.2   Nyckeltal...................................... 11 3.1    Offentliga sektorns finanser....................... 13 3.2   Offentliga finanser .............................. 15 3.3    Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i konsolideringsprogrammet och ytterligare åtgärder i vårpropositionen........................ 16 3.4   Beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 1998 ........ 17 3.5   Beslutsläget vad avser utökningen av det ursprungliga konsolideringsprogrammet ............. 17 Diagram 2.1    Ränta på 5-årig statsobligation......................6 2.2   ECU-index .....................................7 2.3   KPI-utvecklingen i Sverige och EU..................8 2.4   Öppen arbetslöshet...............................9 <h3>Diagram</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 3.1    Offentliga sektorns finansiella sparande.............. 12 3.2   Offentliga sektorns inkomster och utgifter............ 14 3.3    Offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld.................................. 18 <h3>1 Sammanfattning</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den eko- nomiska politiken. Programmets mål är att Sverige skall uppfylla kraven för deltagande i EU:s monetära union. Konvergensprogrammet baserades på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redo- visades även ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna till år 1998 med 118 miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP. I konvergensprogrammet angavs att regeringen varje halvår skulle göra avstämningar av programmet. En första sådan avstämning gjordes i no- vember 1995 och redovisades i anslutning till regeringens proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). En andra avstämning redovisades i april 1996 i anslutning till den ekonomiska vår- propositionen (prop. 1995/96:150). I föreliggande bilaga lämnas en tredje avstämning. Den ekonomiska utvecklingen under 1995 blev starkare än vad som förutskickades i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten uppgick till 3 procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än beräknat. Under andra halv- året 1995 stärktes kronan och räntenivån föll mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. Detta medförde att den offentliga sektorns finan- siella underskott 1995 blev 8,1 procent istället för 9 procent av BNP, vil- ket var den nivå som beräknades i juni samma år. Det lägre underskottet och den stärkta kronkursen innebar vidare att den offentliga sektorns kon- soliderade bruttoskuld blev betydligt mindre än vad som beräknades i konvergensprogrammet och t.o.m. minskade som andel av BNP mellan 1994 och 1995. Det finns nu tydliga tecken på att den svenska ekonomin är på väg att återhämta sig efter den konjunkturavmattning som inträffade under slutet av 1995 och inledningen av 1996. Avmattningen får dock till följd att BNP-tillväxten i år förutses bli svagare än enligt prognosen i april 1995. Trots detta förbättras de offentliga finanserna i samma utsträckning som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparan- det beräknas uppgå till motsvarande 4,0 procent av BNP 1996, jämfört med 5,2 procent i konvergensprogrammet. Under 1997 och 1998 beräknas BNP växa med ca 2,5 procent per år, vilket är samma tillväxttal som förutsattes i konvergensprogrammet. Av- stämningen i april visade, i likhet med konvergensprogrammet, att det inte skulle vara möjligt att uppnå de budgetpolitiska målen 1997 och 1998 utan att vidta ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Mot den bakgrunden föreslog regeringen i den ekonomiska vårpropositionen en utökning av konsolideringsprogrammet med 8 miljarder kronor i varaktiga budgetför- stärkningar, till 126 miljarder kronor eller från 7,5 till 8 procent av BNP. Med de samhällsekonomiska förutsättningar som nu förutses kommer dessa tillkommande åtgärder att vara tillräckliga för att uppnå målen. Un- derskottet för 1997 beräknas nu bli 2,6 procent av BNP, vilket innebär att Sverige med viss marginal uppnår konvergensvillkorens referensvärde vad avser offentliga sektorns underskott. Är 1998 beräknas den offentliga Prop. 1996/97:1 sektorn uppnå finansiell balans. Därmed förbättras det finansiella sparan- Bilaga 3 det med ett belopp motsvarande 12,3 procent av BNP mellan 1993 och 1998. Av denna förbättring svarar en reducerad utgiftskvot för 10,9 pro- centenheter och högre inkomster i förhållande till BNP för 1,3 procenten- heter. Prognosen innebär att den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att reduceras. Vid utgången av 1998 beräknas den motsvarar knappt 75 pro- cent av BNP jämfört med drygt 81 procent av BNP enligt konvergenspro- grammet. Tabell 1.1 Nyckeltal för 1995 och 1996 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="3"> 1995</td><td colspan="3"> 1996</td></tr> <tr><td> Konver- genspro- gram</td><td> Avstäm- ning april</td><td> Avstäm- ning september</td><td> Konver- genspro- gram</td><td> Avstäm- ning april</td><td> Avstäm- ning september</td></tr> <tr><td> BNP-tillväxt</td><td> 2,5</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td><td> 2,9</td><td> 1,4</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> KPI, årsgenomsnitt</td><td> 2,9</td><td> 2,9</td><td> 2,9</td><td> 2,7</td><td> 1,6</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet</td><td> 7,0</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,1</td><td> 7,2</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> 5-årig obligationsränta</td><td> 10,6</td><td> 9,9</td><td> 9,9</td><td> 10,0</td><td> 7,8</td><td> 7,5</td></tr> <tr><td> ECU-index</td><td> 129,0</td><td> 126,1</td><td> 126,1</td><td> 125,0</td><td> 117,8</td><td> 114,8</td></tr> <tr><td> Bytesbalans1</td><td> 2,6</td><td> 2,1</td><td> 2,0</td><td> 4,0</td><td> 1,8</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Offentligt finansiellt</td><td> -9,0</td><td> -8,1</td><td> -8,1</td><td> -5,2</td><td> -5,1</td><td> -4,0</td></tr> <tr><td> sparande1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Offentlig bruttoskuld1</td><td> 84,3</td><td> 79,7</td><td> 78,7</td><td> 84,8</td><td> 81,6</td><td> 78,1</td></tr> </table> ‘Procent av BNP. Källa'. Finansdepartementet. <h3>2 Utvecklingen i den svenska ekonomin</h3> <h4>2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996</h4> Det svenska konvergensprogram som lades fram i juni 1995, grundades på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i april sam- ma år. Våren 1995 präglades av en betydande oro på de finansiella mark- naderna. Effekterna av denna oro blev stora för Sveriges del, med försva- gad kronkurs och ökade räntedifferenser gentemot Tyskland. Detta kunde tolkas som ett uttryck för bristande förtroende för att återhämtningen i den svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt låg inflationstakt. Un- der senare delen av 1995 stärktes emellertid kronan och räntemarginalen mot Tyskland minskade påtagligt, i båda avseenden mer än vad som förut- sattes i konvergensprogrammet. Förbättrad information om och förståelse för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra statsfinanserna och en sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet för den svenska ekonomin. Även om det under senare delen av 1995 skedde en avmattning av såväl den svenska som den internationella konjunkturen ökade Sveriges BNP med 3,0 procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än vad som hade förväntats i konvergensprogrammet. Försvagningen av konjunkturen under andra halvåret 1995 gav vid inledningen av 1996 upphov till oro för en långvarig konjunkturavmatt- ning i Västeuropa med följdverkningar på den svenska ekonomin. Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna växte emellertid den svenska ekonomin under första halvåret i en takt som motsvarar knappt 2 procent per år. Exporten utvecklades betydligt starkare än förväntat medan motsatsen gällde för importen. Även bruttoinvesteringarna gav ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Aktuell statistik över industrins orderingång och produktion indikerar att den svenska konjunktursvackan kan bli rela- tivt kortvarig. Efterfrågan har ökat påtagligt från exportmarknaden. För den privata konsumtionen är indikationerna på en stabil uppgång ännu osäkra, men statistik över detaljhandelns omsättning och hushållens bilin- köp är positiv. BNP-tillväxten bedöms även i år i huvudsak bli export- och inves- teringsledd. Flera tecken tyder på en gradvis förstärkning av den europeis- ka konjunkturen från och med andra halvåret 1996, samtidigt som tillväx- ten i övriga världen fortsätter att ligga på en hög nivå. Detta ger förutsätt- ningar för en fortsatt god exporttillväxt. Varuexporten ökade mer än för- väntat första halvåret 1996. Svensk exportindustri fortsatte att ta mark- nadsandelar trots det senaste årets appreciering av kronan. En fortsatt osäkerhet hos hushållen gör att sparkvoten hålls uppe. Den privata konsumtionen antas därför utvecklas ungefar i takt med hushållens disponibla inkomster. Dessa hålls tillbaka av budgetsaneringen och beräk- nas i år öka realt med 1,2 procent. Den offentliga konsumtionen bedöms samtidigt utvecklas svagare jämfört med avstämningen i april. Nedrevide- ringen ligger helt och hållet på den statliga konsumtionen, främst p.g.a. oklarheter avseende tidsfördelningen av försvarets inköp. Bruttoinvesteringarna ökar kraftigt även under 1996, främst inom indu- strin och bostadssektorn. God lönsamhet samt ett gynnsamt konkurrenslä- ge har sannolikt inneburit att industrin kunnat fullfölja sina långsiktiga expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyggandet vänder i år upp från en mycket låg nivå. BNP-tillväxten begränsas dock i år av ett omslag i lagercykeln. Sammantaget innebär detta att BNP under 1996 förväntas öka med 1,6 procent jämfört med 1,4 procent enligt bedömningen i april i år. I konver- gensprogrammet bedömdes BNP öka med 2,9 procent 1996, främst på grund av att lagerinvesteringama då beräknades ge ett svagt positivt bi- drag till tillväxten, men även att bedömningen av främst bruttoinvestering- arna och exporten var något mer positiv. Läget på arbetsmarknaden har markant försvagats under första halvåret i år. Antalet sysselsatta har minskat samtidigt som antalet varsel och kon- kurser har ökat. Återhämtningen i ekonomin antas innebära en viss ökning av antalet sysselsatta mot slutet av innevarande år. Den öppna arbetslöshe- ten beräknas för hela året ligga på i genomsnitt 7,7 procent. Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. Hittills under 1996 har prisutvecklingen varit betydligt lägre än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Sänkta importpriser, fallande räntor och skatte- förändringar, såsom reduceringen av mervärdesskatten på livsmedel och borttagandet av bilaccisen, är faktorer som bidrar till den låga inflations- takten. Konsumentpriserna beräknas under 1996 öka med i genomsnitt 1,2 procent. Ränteuppgången i USA bidrog till att bl.a. de svenska obligationsrän- torna steg i början av 1996. Därefter har de svenska räntorna fallit och räntemarginalen mot Tyskland minskat. Fortsatt låg inflation och förbätt- rade statsfinanser medför att förtroendet för svensk ekonomi sannolikt förstärks i en sådan utsträckning att en ytterligare minskning av räntemar- ginalen mot den tyska 5-åriga obligationen kan förväntas. I januari 1996 sänkte Riksbanken den viktigaste styrräntan, reporäntan. Åtgärden motiverades bl.a. med att den svagare konjunkturen skapat för- utsättningar för en lägre prisökningstakt och att kronan apprecierats. Där- efter har såväl reporäntan som räntekorridorens golv och tak (inlånings- räntan respektive utlåningsräntan) sänkts successivt under året. Från janu- ari till och med mitten av september har reporäntan sänkts från 8,91 pro- cent till 5,15 procent. De korta svenska marknadsräntorna antas sjunka till ca 5 procent i slutet av 1996, vilket är en markant lägre nivå jämfört med bedömningen i april i år. Diagram 2.1 Ränta på 5-årig statsobligation Procent Prop. 1996/97:1 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-56.png" style="width:290pt;height:206pt;"/> Källor: Riksbanken och Finansdepartementet. Kronan har stärkts under första halvåret 1996 och beräknas mätt som årsgenomsnitt apprecieras med 9 procent. Årsgenomsnittet för ECU-index beräknas för år 1996 ligga på 114,8, vilket är lägre än bedömningen i april. Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Diagram 2.2 ECU-index Index 1991=100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-57.png" style="width:280pt;height:192pt;"/> dec feb apr jun aug okt dec feb apr jun aug Källor. Riksbanken och Finansdepartementet. <h4>2.2 Utvecklingen fram till år 2000</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Tillväxten förväntas tillta 1997. En fortsatt låg inflationstakt, ett ökat för- troende för de offentliga finanserna och därmed sjunkande räntor bör kunna stimulera den privata konsumtionen, trots en fortsatt stram finans- politik. Den privata konsumtionen beräknas öka med 1,8 procent 1997, vilket medför en nedgång i hushållens sparkvot. Den offentliga konsum- tionen förväntas fortsätta att utvecklas svagt. Tillväxten för bruttoinveste- ringarna förväntas avta. Industrins behov av ny produktionskapacitet torde minska, samtidigt som stimulansåtgärder till bostadsbyggande faller bort. Lagerinvesteringama beräknas nästa år ge ett positivt bidrag till BNP med 0,5 procent. Exportkonjunkturen förutses bli relativt god men ett försämrat relativt kostnadsläge under innevarande år leder till att svensk export tap- par marknadsandelar. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen dämpas även av att importen åter bedöms öka i takt med den underliggande eko- nomiska utvecklingen. BNP beräknas därmed öka med 2,3 procent nästa år. Enligt konvergenskriterierna för deltagandet i monetära unionens tredje etapp skall inflationstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer som har den lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare skall den långa räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två procentenheter. Med den bedömning av den svenska ekonomin och ut- vecklingen i EU-länderna som nu kan göras kommer Sverige att kunna uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma gäller kriteriet om väx- elkursstabilitet. Diagram 2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU Årlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-58.png" style="width:277pt;height:191pt;"/> Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Det låga resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bör kunna ge en tillväxt under åren 1998 och 1999 på ca 2,5 procent per år. Det är främst den privata konsumtionen och investeringarna som väntas bidra till till- växten, medan nettoexporten torde ge ett betydligt mindre bidrag än under perioden 1994-1997. En viss sänkning av hushållens sparkvot antas k- omma till stånd till följd av ett gradvis förbättrat arbetsmarknadsläge och sjunkande realräntor. Sparkvoten ligger ändå kvar på en förhållandevis hög nivå mot slutet av kalkylperioden. Den öppna arbetslösheten beräknas falla till under 6 procent under perioden. Den totala arbetslösheten förväntas dock ligga på 9,5 procent år 2000.1 bilaga 2 till budgetpropositionen redovisas även ett alternativ med högre tillväxt där den öppna arbetslösheten halveras år 2000 jämfört med nivån 1996. Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet Procent av arbetskraften Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 10<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-59.png" style="width:273pt;height:124pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-60.png" style="width:19pt;height:18pt;"/> 1980 1985        1990 1995        2000 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tabell 2.1 Försörjningsbalans Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Miljarder Procentuell volymförändring kronor ___________________________ <table border="1"> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td><td> 1994- 2OOO2</td><td> Differens3 1994-2000</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 634,9</td><td> 3,0</td><td> 1,6</td><td> 2,3</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,0</td><td> 2,3</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 563,8</td><td> 8,7</td><td> 2,7</td><td> 4,9</td><td> 6,3</td><td> 6,0</td><td> 5,7</td><td> 5,7</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 2 198,7</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 3,0</td><td> 3,1</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 853,5</td><td> 0,3</td><td> 0,9</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td><td> 2,5</td><td> 2,2</td><td> 1,7</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 422,6</td><td> -2,3</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td><td> -1,2</td><td> -0,5</td><td> -0,2</td><td> -0,9</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 131,3</td><td> -4,5</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,5</td><td> -1,0</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 291,3</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> -1,0</td><td> 0,0</td><td> -0,8</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 237,8</td><td> 10,6</td><td> 8,1</td><td> 2,0</td><td> 8,5</td><td> 6,1</td><td> 3,7</td><td> 6,5</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 171,6</td><td> 24,5</td><td> 9,6</td><td> 2,0</td><td> 8,4</td><td> 7,0</td><td> 3,8</td><td> 9,0</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 26,7</td><td> -27,9</td><td> 16,1</td><td> 2,7</td><td> 15,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 3,0</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 39,4</td><td> 1,6</td><td> -3,5</td><td> 1,4</td><td> 3,5</td><td> -1,4</td><td> -3,0</td><td> -0,3</td><td> -2,3</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> 17,5</td><td> 0,5</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> -0,1</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 667,3</td><td> 11,4</td><td> 6,5</td><td> 5,6</td><td> 5,6</td><td> 5,2</td><td> 5,0</td><td> 6,5</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 2 198,7</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 3,5</td><td> 3,3</td><td> 3,0</td><td> 3,1</td><td> -0,1</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. 2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000. 3 Differens mot konvergensprogrammet. Källor. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 10 Prop. 1996/97:1 Tabell 2.2 Nyckeltal                                                             B i laga 3 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td><td> 1994- 2000'</td><td> Differens2 1994-2000</td></tr> <tr><td> Arlig procentuell förändring</td><td colspan="9"></td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 2,4</td><td> 3,4</td><td> 5,6</td><td> 4,5</td><td> 4,1</td><td> 4,0</td><td> 4,0</td><td> 4,3</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> KPI, årsgenomsnitt</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td><td> 1,2</td><td> 1,9</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td><td> 2,2</td><td> 2,1</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Real disponibel inkomst</td><td> 1,1</td><td> -0,1</td><td> 1,2</td><td> 0,8</td><td> 1,3</td><td> 2,2</td><td> 1,8</td><td> 1,2</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> 13,8</td><td> 9,4</td><td> 2,5</td><td> 5,3</td><td> 3,9</td><td> 3,0</td><td> 2,4</td><td> 4,4</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> Differens år 20002</td></tr> <tr><td> Nivå i procent</td><td colspan="9"></td></tr> <tr><td> Sparkvot</td><td> 8,6</td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> 7,5</td><td> 6,5</td><td> 6,2</td><td> 5,8</td><td></td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet</td><td> 8,0</td><td> 7,7</td><td> 7,7</td><td> 6,9</td><td> 6,1</td><td> 5,8</td><td> 5,7</td><td></td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska</td><td> 5,3</td><td> 4,4</td><td> 5,0</td><td> 5,4</td><td> 5,0</td><td> 4,3</td><td> 3,8</td><td></td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> åtgärder Bytesbalans, % av BNP</td><td> 0,3</td><td> 2,0</td><td> 3,1</td><td> 3,7</td><td> 3,8</td><td> 3,8</td><td> 3,8</td><td></td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Svensk 5-årig ränta</td><td> 9,0</td><td> 9,9</td><td> 7,5</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td> 7,0</td><td></td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Tysk 5-årig ränta</td><td> 6,2</td><td> 6,0</td><td> 5,1</td><td> 5,4</td><td> 5,9</td><td> 6,0</td><td> 6,0</td><td></td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> ECU-index (1991 = 100), nivå</td><td> 123,8</td><td> 126,1</td><td> 114,8</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td><td> 114,0</td><td></td><td> 0,0</td></tr> </table> 1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000. 2 Differens mot konvergensprogrammet. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansde- partementet. <h3>3 Den offentliga sektorns finanser</h3> Konvergensprogrammets mål för budgetpolitiken är bl.a. att underskottet i det finansiella sparandet skall understiga 3 procent av BNP 1997 och balans nås mellan inkomster och utgifter 1998. Vidare skall statsskulden stabiliseras i procent av BNP 1996.1 konvergensprogrammet redovisades ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantaget skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor till 1998. Den kalkyl som gjordes i anslutning till det reviderade budgetförsla- get för budgetåret 1995/96 och konvergensprogrammet visade att stats- skuldskvoten skulle stabiliseras 1996. De övriga målen för 1997 och 1998 skulle, med de prognoser för den ekonomiska utvecklingen som gjordes då, inte kunna uppnås utan ytterligare budgetförstärkningar. Med hänsyn till osäkerheten i prognoser av detta slag hänsköts frågan om eventuella ytterligare budgetförstärkningar för 1997 och 1998 till senare avstäm- ningar av konvergensprogrammet. Konvergensprogrammet har därefter följts upp halvårsvis. Vid avstäm- ningen i november 1995 såg det ut att gå bättre för de offentliga finanser- na än tidigare beräknat. Även utan ytterligare budgetförstärkningar för- 11 22 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1 väntades balans uppnås 1998. Vid den senaste avstämningen av konver- gensprogrammet i april 1996 gjordes emellertid bedömningen att det trots en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna skulle återstå ett under- skott i finansiellt sparande på 14 miljarder kronor 1998. Mot denna bak- grund aviserade regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) ett antal varaktigt budgetförstärkande åtgärder på samman- taget 8 miljarder kronor utöver konsolideringsprogrammet samt ytterligare 6 miljarder kronor i tillfälliga budgetförstärkningar 1998.1 denna avstäm- ning har hänsyn tagits även till dessa tillkommande åtgärder. Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 <h4>3.1 Finansiellt sparande</h4> Underskottet i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har sedan 1993 minskat i snabb takt. Orsakerna till denna utveckling är den åter- hämtning som har skett i ekonomin och i synnerhet de mycket omfattande budgetförstärkande åtgärder som har vidtagits. Det finansiella sparandet 1995 blev betydligt bättre än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparandet uppgick till 132 miljarder kronor, motsvarande 8,1 procent av BNP, att jämföra med 9 procent av BNP en- ligt konvergensprogrammet. Förbättringen jämfört med konvergenspro- grammet berodde främst på att de offentliga utgifterna, särskilt utgifterna för räntor och offentlig konsumtion, blev mindre än beräknat. Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP 10 r<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-61.png" style="width:278pt;height:160pt;"/> 1980 1985 1990 1995 2000 Anm. Den streckade kurvan visar finansiellt sparande enligt kalkylen i konvergenspro- grammet. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 12 Förstärkningen av de offentliga finanserna förväntas fortsätta under Prop. 1996/97:1 1996 trots att den ekonomiska utvecklingen blir betydligt svagare än vad Bilaga 3 som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå till 4,0 procent av BNP 1996, vilket är lägre än bedömningen i såväl konvergensprogrammet som den senaste avstäm- ningen. Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser Löpande priser <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Miljarder kronor</td><td colspan="7"> Procent av BNP</td></tr> <tr><td></td><td> 1995</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 983</td><td> 59,6</td><td> 60,1</td><td> 63,3</td><td> 62,1</td><td> 61,8</td><td> 61,2</td><td> 61,5</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 824</td><td> 50,0</td><td> 50,4</td><td> 53,7</td><td> 52,6</td><td> 53,1</td><td> 52,9</td><td> 53,3</td></tr> <tr><td> Kapitalinkomster</td><td> 94</td><td> 5,8</td><td> 5,7</td><td> 5,3</td><td> 5,4</td><td> 4,8</td><td> 4,3</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 65</td><td> 3,8</td><td> 4,0</td><td> 4,3</td><td> 4,1</td><td> 4,0</td><td> 3,9</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 1 115</td><td> 70,4</td><td> 68,2</td><td> 67,2</td><td> 64,7</td><td> 61,9</td><td> 60,3</td><td> 59,2</td></tr> <tr><td> Hushållstransfereringar</td><td> 397</td><td> 25,6</td><td> 24,3</td><td> 23,6</td><td> 22,5</td><td> 21,6</td><td> 20,9</td><td> 20,5</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 130</td><td> 7,5</td><td> 7,9</td><td> 7,5</td><td> 6,9</td><td> 6,3</td><td> 6,0</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 116</td><td> 6,8</td><td> 7,1</td><td> 7,5</td><td> 7,0</td><td> 6,4</td><td> 6,4</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> Konsumtion och investeringar</td><td> 472</td><td> 30,5</td><td> 28,9</td><td> 28,7</td><td> 28,3</td><td> 27,6</td><td> 27,0</td><td> 26,7</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -132</td><td> -10,8</td><td> -8,1</td><td> -4,0</td><td> -2,6</td><td> 0,0</td><td> 0,9</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> -144</td><td> -12,1</td><td> -8,8</td><td> -4,7</td><td> -2,8</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Socialförsäkring</td><td> 18</td><td> 1,7</td><td> 1,1</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Kommun</td><td> -6</td><td> -0,3</td><td> -0,4</td><td> -0,2</td><td> -0,7</td><td> -0,5</td><td> -0,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Primärt sparande1</td><td> -109</td><td> -9,8</td><td> -6,7</td><td> -1,8</td><td> -1,1</td><td> 1,5</td><td> 2,9</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Nettoskuld</td><td> 454</td><td> 23,9</td><td> 27,8</td><td> 30,5</td><td> 31,7</td><td> 30,6</td><td> 28,5</td><td> 25,5</td></tr> <tr><td> Konsoliderad bruttoskuld</td><td> 1 287</td><td> 79,4</td><td> 78,7</td><td> 78,1</td><td> 78,0</td><td> 74,8</td><td> 70,8</td><td> 66,5</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> 1 386</td><td> 84,4</td><td> 84,8</td><td> 84,0</td><td> 83,1</td><td> 79,3</td><td> 75,1</td><td> 70,6</td></tr> <tr><td> BNP, nivå (mdr kr)</td><td></td><td> 1 525</td><td> 1 635</td><td> 1 692</td><td> 1 774</td><td> 1 867</td><td> 1 958</td><td> 2 042</td></tr> </table> 'Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor. Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Orsaken till den förväntade förbättringen av de offentliga finanserna ligger främst på inkomstsidan. Skattekvoten (skatter och avgifter i förhål- lande till BNP) ökar kraftigt, med ca 3 procentenheter mellan åren 1995 och 1996. Omläggningar av uppbörden av mervärdesskatt och en tidsmäs- sig förskjutning i företagens skatteinbetalningar bidrar till tillfälligt låga skatteinkomster 1995 och tillfälligt höga skatteinkomster 1996. Vidare förväntas lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, växa betyd- ligt snabbare än nominell BNP 1996. Därtill bidrar höjningen av fastig- hetsskatten och den allmänna sjukförsäkringsavgiften till att skattekvoten höjs. Utgiftskvoten (de offentliga utgifterna i förhållande till BNP) sjunker 13 något mellan åren 1995 och 1996 trots en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen. Prisökningen beror på ökade löneutbetal- ningar till följd av löneavtalen för den offentliga sektorn. Den offentliga konsumtionen beräknas minska med 1 procent i fasta priser. Underskottet i det finansiella sparandet förväntas bli 2,6 procent av BNP 1997. Målet om ett underskott på högst 3 procent av BNP uppnås således med viss marginal enligt nuvarande beräkningar. Underskottet är betydligt lägre än enligt beräkningarna i konvergensprogrammet. Orsaken till förbättringen mellan åren 1996 och 1997 återfinns främst på utgiftssi- dan. Utgiftskvoten beräknas sjunka med 2,5 procentenheter 1997. Åtgär- derna inom konsolideringsprogrammet och de ytterligare åtgärder som aviserades i vårpropositionen medför att transfereringarna minskar i för- hållande till BNP. Ränteutgifterna reduceras till följd av fallande mark- nadsräntor. Även utgifterna för konsumtion och investeringar beräknas växa långsammare än BNP. Skattekvoten faller något mellan åren 1996 och 1997 trots höjda energiskatter och höjd allmän sjukförsäkringsavgift. Detta beror på att de tillfälligt stora skatteinkomsterna 1996 faller bort. Diagram 3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter Procentuell andel av BNP Prop. 1996/97:1 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-62.png" style="width:282pt;height:138pt;"/> 45 40 --------- Utgifter ---- - Inkomster ---Skatter 1980 1985            1990 1995 2000 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Enligt den bedömning som nu kan göras uppnås målet om balans i de offentliga finanserna 1998. Förbättringen i det finansiella sparandet sker främst på utgiftssidan. Utgiftskvoten fortsätter att falla, men i avtagande takt. Arbetsmarknadstransfereringama reduceras i takt med att arbets- lösheten minskar och besparingsåtgärderna ger effekt. Räntebidragen till bostäder fortsätter att minska till följd av planerad nedtrappning, fallande 14 marknadsräntor och en lägre nivå på bostadsbyggandet. Skattekvoten ökar något till följd av att skattebasen, främst lönesumman, ökar i snabbare takt än BNP och att den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med det ursprungliga konsolideringsprogrammet. År 1999 och 2000 förväntas det finansiella sparandet visa överskott. Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Tabell 3.2 Offentliga finanser Löpande priser Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> -0,5</td><td> -0,5</td><td> 2,1</td><td> 0,6</td><td> -0,1</td><td> -0,5</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> -0,1</td><td> -1,4</td><td> 0,8</td><td> -0,3</td><td> -1,0</td><td> -1,5</td><td> -1,8</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -0,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td><td> 1,1</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Primärt sparande</td><td> -0,2</td><td> 0,5</td><td> 1,0</td><td> 0,1</td><td> 0,4</td><td> 1,0</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Nettoskuld</td><td> 0,5</td><td> -3,5</td><td> -3,9</td><td> -4,0</td><td> -4,0</td><td> -4,9</td><td> -5,7</td></tr> <tr><td> Konsoliderad bruttoskuld'</td><td> 0,3</td><td> -5,6</td><td> -6,7</td><td> -6,0</td><td> -6,5</td><td> -7,9</td><td> -9,0</td></tr> <tr><td> Statsskuld</td><td> -0,4</td><td> -5,4</td><td> -7,3</td><td> -7,2</td><td> -8,3</td><td> -10,2</td><td> -11,7</td></tr> </table> 1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren. Källa: Finansdepartementet. Sammanfattningsvis tyder denna avstämning av konvergensprogram- met på att de budgetpolitiska målen kommer att uppnås utan ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Av saldoförbättringen på totalt 12,3 procen- tenheter av BNP mellan åren 1993 och 1998, består merparten, 10,9 pro- centenheter, på sänkt utgiftskvot. Återstoden beror på höjd inkomstkvot. <h4>3.2 Budgetpolitiken</h4> Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet omfattar åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna med ca 118 miljarder kronor 1998. I den ekonomiska vårpro- positionen 1996 gjordes bedömningen att konvergensprogrammets mål inte skulle kunna uppnås utan ytterligare åtgärder. Därför presenterades varaktiga budgetförstärkningar på ca 8 miljarder kronor, där merparten av åtgärderna far effekt 1997. Dessa 8 miljarder kronor skall läggas till kon- solideringsprogrammets ursprungliga 118 miljarder kronor, vilket innebär att det totala saneringsprogrammets varaktiga besparingar uppgår till ca 126 miljarder kronor, motsvarande ca 8 procent av BNP. Effekterna av åtgärderna beräknas netto, d.v.s. hänsyn tas till att minskade transferering- ar också medför lägre skatteintäkter. Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet. Detta innebär att belopp och områden där budgetförstärkningar skall ske är fastlagda. Det behövs emellertid ytterligare konkretiseringar och riks- dagsbeslut innan den sammanlagda förstärkningen kan sägas vara beslutad 15 fullt ut. Vid förra avstämningstillfället hade riksdagen beslutat om 100 av de 118 miljarder kronor som ingår i det ursprungliga konsolideringspro- grammet. Sedan dess har beslut om ytterligare 2,6 miljarder kronor fattats av riksdagen, främst på utgiftssidan. I och med förslagen i budgetproposi- tionen (prop. 1996/97:1) kommer ytterligare 14,4 miljarder kronor att vara preciserade av regeringen. Merparten av detta belopp avser den tidigare aviserade höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen. För återstående 0,7 miljarder kronor är området för besparingen beslutad men den slutliga preciseringen kommer i senare propositioner. I appendix 1 redovisas en mer detaljerad förteckning över beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Tabell 3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i konsolideringsprogrammet och ytterligare åtgärder i vårpropositionen Procentuell andel av BNP <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Konsoliderings- programmet</td><td> Ytterligare åtgärder</td><td> Sammanlagd effekt</td></tr> <tr><td> 1995</td><td> 3,5</td><td></td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> 1996</td><td> 2,0</td><td></td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1,0</td><td> 0,4</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1,0</td><td> 0,1</td><td> 8,0</td></tr> </table> Källa'. Finansdepartementet. Av de ca 8 miljarder kronor i ytterligare varaktiga åtgärder som presen- terades i den ekonomiska vårpropositionen har riksdagen tagit beslut om 0,6 miljarder kronor på inkomstsidan i form av höjd statlig inkomstskatt och förändrat system för uppbörd av mervärdesskatt. I budgetpropositio- nen preciseras åtgärder vars sammantagna effekt uppgår till 7 miljarder kronor. Budgetförstärkningen görs främst på utgiftssidan, bl.a. genom förlängd arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. I appendix 2 redovisas en mer utförlig förteckning över beslutsläget vad gäller utökningen av det ursprungliga konsolideringsprogrammet. De budgetförstärkande åtgärderna på sammantaget ca 126 miljarder kronor fördelas relativt lika mellan utgifts- och inkomstsidan, med en något större vikt för utgiftsminskningar. Att förstärkningen av de offentli- ga finanserna under prognosperioden ändå till större delen sker på utgifts- sidan beror på faktorer utöver konsolideringsprogrammet såsom t.ex. åter- hållen kommunal konsumtion och sjunkande räntesatser. 16 Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 Tabell 3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 1998 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Inkomster</td><td> Utgifter</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Preciserade beslut fattade av riksdagen</td><td> 47,9</td><td> 54,6</td><td> 102,6</td></tr> <tr><td> Av regeringen preciserade beslut</td><td> 9,4</td><td> 5,1</td><td> 14,4</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut</td><td> 0,0</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 57,3</td><td> 60,4</td><td> 117,7</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall avyttras under 1997 och 1998. Dessa utförsäljningar har inte beaktats i denna avstämning. Intäkter från utförsäljningar påverkar inte det finansiel- la sparandet direkt. Utförsäljningarna reducerar däremot den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i snabbare takt än vad som anges i denna avstämning. Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det ursprungliga konsoliderings- programmet, nettoeffekt år 1998 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Inkomster</td><td> Utgifter</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Preciserade beslut fattade av riksdagen</td><td> 0,6</td><td></td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Av regeringen preciserade beslut</td><td> 1,4</td><td> 5,6</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut</td><td></td><td> 0,2</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 2,1</td><td> 5,7</td><td> 7,8</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. <h4>3.3 Skuldutvecklingen</h4> Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt definitionen i Maastrichtvillkoren) påverkas av det finansiella sparandet, av värdeförändringar på skulden och av förmögenhetsdispositioner. Ett reviderat utfall för 1995 visar på en konsoliderad bruttoskuld på 1 287 miljarder kronor, motsvarande 78,7 procent av BNP. Detta är lägre än tidigare redovisat och betydligt lägre än vad som beräknades i konver- gensprogrammet. 17 Den offentliga sektoms konsoliderade bruttoskuld förväntas minska i förhållande till BNP även 1996. Förutom att underskottet i det finansiella sparandet beräknas bli mindre reduceras den konsoliderade bruttoskulden även av valutakursvinster på den del av skulden som är upptagen i ut- ländsk valuta. Den konsoliderade bruttoskulden minskar också till följd av att kämavfallsfondens tillgångar har förts över från Riksbanken till Riks- gäldskontoret. Statsskulden minskar i förhållande till BNP mellan 1995 och 1996. Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld Procent av BNP Prop. 1996/97:1 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-63.png" style="width:291pt;height:190pt;"/> -------- Konsoliderad bruttoskuld ---Konsoliderad bruttoskuld i konvergensprogrammet --Nettoskuld Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet Både den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och statsskul- den förväntas minska i förhållande till BNP under resten av prognosperio- den. Även den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansi- ella tillgångar, förväntas minska. Den konsoliderade bruttoskulden beräk- nas uppgå till 66,5 procent av BNP år 2000. Detta är en betydligt snabbare minskning av skulden än vad som förväntades i konvergensprogrammet och den senaste avstämningen. Från och med 1999 reduceras skuldnivån även i nominella termer. 18 <h3>Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningar1 i det ursprungliga konsolideringsprogrammet Nettoeffekt 1998, miljoner kronor</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster Utgifter</td><td> 47 945 54 605</td></tr> <tr><td> Summa preciserade beslut</td><td> 102 550</td></tr> <tr><td> Av regeringen preciserade beslut</td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td></td></tr> <tr><td> - Höjd egenavgift i sjukförsäkringen</td><td> 9 400</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> 9 400</td></tr> <tr><td> Utgifter:</td><td></td></tr> <tr><td> - Justitiedepartementet</td><td> 600</td></tr> <tr><td> - Socialdepartementet</td><td> 2 660</td></tr> <tr><td> - varav förtidspensioner</td><td> 1 280</td></tr> <tr><td> - varav sjukförsäkring</td><td> 460</td></tr> <tr><td> - varav läkemedel</td><td> 920</td></tr> <tr><td> - Miljödepartementet</td><td> 222</td></tr> <tr><td> - Näringsdepartementet</td><td> 300</td></tr> <tr><td> - Jordbruksdepartementet</td><td> 46</td></tr> <tr><td> - Kulturdepartementet</td><td> 100</td></tr> <tr><td> - Utrikesdepartementet</td><td> 45</td></tr> <tr><td> - Kommunikationsdepartementet</td><td> 275</td></tr> <tr><td> - Försvarsdepartementet</td><td> 250</td></tr> <tr><td> - Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 100</td></tr> <tr><td> - Inrikesdepartementet</td><td> 455</td></tr> <tr><td> - varav invandring</td><td> 370</td></tr> <tr><td> - varav ungdomsfrågor</td><td> 5</td></tr> <tr><td> - varav räntebidrag</td><td> 80</td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td> 5 053</td></tr> </table> Summa av regeringen preciserade beslut                             14 453 Aviserade beslut Utgifter - Näringsdepartementet - Socialdepartementet Summa utgifter Summa aviserade beslut 260 480 740 740 Totalt 117 743 1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel- ningen mellan inkomster och utgifter. 19 <h3>Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på</h3> <h3>8 miljarder kronor</h3> Nettoeffekt 1998, miljoner kronor Prop. 1996/97:1 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster - 200 kronor statlig skatt - Andrad momsperiod Summa inkomster</td><td> 600 -30 570</td></tr> <tr><td> Förslag som preciseras i budgetpropositionen Utgiftsminskningar - Samhällsekonomi och finansförvaltning - Skatteförvaltning och uppbörd - Justitiedepartementets myndigheter - Fredsfrämjande verksamhet - Försvarsdepartementets myndigheter - Apoteksbolaget - Dagmarmedel - Växling folkpension/PTS efterlevande pension - BTP - Änkepension - Förkortad omställningspension - Underhållsstöd - Mamma/pappa-månad - Samhall - Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter - Studiemedel - Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet samt forskningsområdet - Studieförbund och folkhögskola samt idrott m.m - Räntebidrag bostäder - Regionalpolitiska bidrag - Forskning och kalkning - Kommunikationsdepartementets myndigheter - Beredskapslager Jordbruksdepartementet - Jordbruksdepartementets myndigheter m.m. - Skogsvård - Utebliven fiskevårdsreform - Teknisk forskning och utveckling - Förlängd arbetsgivarperiod Summa utgiftsminskningar</td><td> 4 26 30 250 200 400 200 55 515 515 40 635 135 100 30 25 400 150 90 100 50 30 100 30 10 30 300 1 100 5 550</td></tr> <tr><td> Inkomstförstärkningar - Höjd insättningsgaranti - Sänkt representationsavdrag - Garantiavgifter Summa inkomstförstärkningar Summa förslag som preciseras i budgetpropositionen</td><td> 800 500 150 1 450 7 000</td></tr> <tr><td> Aviserade beslut - Inkomstbegrepp inom sjukförsäkringen Summa aviserade beslut</td><td> 150 150</td></tr> <tr><td> Summa budgetförstärkningar</td><td> 7 765</td></tr> </table> 20 Bilaga 4 F ördelningspolitisk redogörelse <h3>FÖRDELNINGSPOLITISK REDOGÖRELSE</h3> Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 <h5>Innehåll:</h5> 1 Redogörelsens inriktning............................... 3 2 Inkomstfördelningens utveckling......................... 4 2.1  Hur inkomstspridningen förändrats.................. 5 2.2  Mätmetoderna påverkar ........................... 9 2.3  Ekonomiskt svaga hushåll.......................... 12 2.4  Fördelningen av ekonomisk standard................. 14 2.5  Strukturförändringar i inkomstfördelningen ........... 16 2.6  Kvinnor och män................................. 18 3 Inkomstspridningens komponenter....................... 19 3.1  Förändringen för olika grupper...................... 20 3.2  Uppdelning i olika inkomstkällor.................... 23 3.3  Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen ...... 26 4 Sverige jämfört med andra länder ........................ 29 4.1  Lönespridningen i OECD-ländema.................. 29 4.2  OECD:s internationella jämförelse................... 30 4.3  Uppdelning av inkomstspridningen.................. 31 4.4  Inkomstspridningen under 1990-talet ................ 32 5 Sammanfattning och kommentarer ....................... 33 Underbilagor: 4.1  Tabeller och diagram................................ 42 4.2  Förklaringar och definitioner ......................... 47 4.3  Referenser ........................................ 51 Redogörelsens huvudsakliga innehåll: 1 denna fördelningspolitiska redogörelse analyseras utvecklingen av inkomst- fördelningen under perioden 1975 till 1994. Analysen baseras på offentlig statistik forskningsrapporter och kompletterande beräkningar som genomförts inom Finansdepartementet. De viktigaste resultaten är följande: •  Inkomstklyftorna har ökat under 1980-talet och hittills under 1990-talet. Det har skett inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskil- ligt pekar på att globala förändringar bidrar till ökningen, t.ex. en ökad efterfrågan på arbetskraft med hög utbildning och en minskad på dem med lägre utbildning. • Sverige och de andra nordiska länderna har, även efter de senaste årens förändringar, lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning och skydda ekonomiskt svaga grupper. De nordiska ländernas utveckling tyder på att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva sociala omfördelningssystem. •  Ökningen av inkomstklyftorna under 1990-talet förklaras till betydande del av tillfälliga faktorer, exempelvis tillfälligt ökade kapitalinkomster, samt av att ungdomar som bor kvar hemma hos sina föräldrar i statistiken räknas som egna hushåll med mycket låg ekonomisk standard. • Mer påtaglig än ökningen av inkomstspridningen är de strukturella för- ändringar som har inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser. Ung- domarnas och barnfamiljernas relativa inkomster har försämrats medan den ekonomiska positionen för gruppen ålderspensionärer har förbättrats kraftigt. Antalet hushåll med hög ekonomisk standard har ökat, även un- der den ekonomiska krisen 1991-1994. • Den minskade sysselsättningen i vid mening, inklusive ökningen av antalet studerande och förtidspensionärer, förklarar en betydande del av den ökning av inkomstspridningen som har inträffat. Särskilt ungdomarnas minskade sysselsättning bidrar till ökningen. Den höga öppna arbetslöshe- ten i sig förefaller emellertid inte direkt ha bidragit till ökade inkomstklyf- tor. Det torde förklaras främst av att de ekonomiska trygghetssystemen ganska effektivt skyddat de arbetslösa mot stora inkomstförluster. •  De fortsatt ökande pensionerna bidrar inte längre till en jämnare inkomst- fördelning. Det finns snarare indikationer på att fortsatt höjda pensioner under de ekonomiska krisåren, tillsammans med minskade löneinkomster, kan ha bidragit till ökande inkomstklyftor. Beräkningarna baseras på SCB.s undersökningar av hushållens disponibla årsinkomster, justerade för försörjningsbörda. De innefattar de första åren av den ekonomiska krisen till och med 1994, vilket är det senaste år det finns statistik för. Redogörelsen innehåller inga nya analyser av skattereformen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Regeringen har vid ett antal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings- politisk analys, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). I denna bilaga redovisas analyser av inkomstfördelningens utveckling 1975-1994 med tyngdpunkten på de senaste årens förändringar. Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska enheten vid Finans- departementets ekonomiska avdelning. De baseras på SCB:s statistik och databaser samt aktuella forskningsrapporter, som generöst har ställts till departementets förfogande. Kompletterande beräkningar har genomförts inom enheten med tekniskt stöd från SCB:s program för inkomst- och förmögenhetsstatistik. Särskilda PM med underlag till redogörelsen har utarbetats inom Finansdepartementet. <h3>1 Redogörelsens inriktning</h3> I denna redogörelse analyseras fördelningen av årsinkomster enligt SCB:s undersökning av hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att fokusera på fördelningen av årsinkomster är det stora intresse som under senare år riktats mot de ökande inkomstklyftorna. Utvecklingen av den årliga fördelningen av inkomster kan dessutom antas ha ett samband med vad som händer exempelvis i fördelningen av andra resurser som utbildning och boende. Den kan också antas delvis spegla vad som sker i fördelningen av livsinkomster (4)'. Det innebär att långtifrån alla viktiga frågor i välfärdsfördelningen belyses. Exempelvis ingår inte utgifter för vård och omsorg, förmögen- hetsfördelningen, fördelningen av utbildning, hälsa, boende, fördelningen över livet och mellan generationer, rörligheten mellan inkomstgrupper, klasser osv. Redogörelsen är således i flera avseenden begränsad. Redogörelsen omfattar endast utvecklingen fram t.o.m. 1994, som är det senaste året för vilket det finns officiell statistik från SCB. Den innefattar därmed de första åren av den djupa ekonomiska krisen och konsekvenserna av de första besparingarna i de sociala transfereringarna. De direkta effekterna av ändrade regler i skatte- och transfereringssystemen därefter genom saneringsprogrammet har tidigare utförligt redovisats vid ett antal tillfällen, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150 bil. 1). Skattereformen medförde stora förändringar i den officiella statistiken av definitioner av hushållens inkomster och av förutsättningarna för datainsam- ling. Förändringarna innebär stora svårigheter att länka samman utveckling- en före och efter reformen. Det är svårt att urskilja vad som är en effekt av reformen, andra förändringar i inkomstfördelningen eller effekter av ändrade definitioner. Flera oberoende utvärderingar av reformen har pekat på att den i huvudsak var fördelningspolitiskt neutral, även om hushåll med höga inkomster fick ett något gynnsammare utfall än vad som förutsetts (6,8). De visar också att reformen inte var fullt finansierad vilket påverkar fördel- 1 Se underbilaga 4.3 Referenser Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 ningsutfallet De statistiska mätproblemen och de utvärderingar som genom- förts har motiverat att redogörelsen inte innehåller några nya utförliga analy- ser av skattereformen. Inkomstfördelningen före respektive efter reformen betraktas som inte fullt jämförbara. I denna redogörelse har resultat från offentlig statistik, aktuell forskning och nya beräkningar lagts samman för att ge en bättre grund till bedömning av vilka förändringar som har inträffat i inkomstfördelningen och de bakom- liggande orsakerna. Den ekonomiska standarden mäts i hushållens dispo- nibla inkomster, dvs. arbets- och kapitalinkomster efter skatter och trans- fereringar. För att kunna jämföra hushåll med olika försöijningsbörda justeras inkomsten med Socialstyrelsens normer för socialbidrag (konsum- tionsenheter). Förklaringar till använda definitioner och metoder redovisas i underbilaga 4.2. Under 20 år inträffar mycket stora förändringar. Inte utan ett omfattande forsknings- och utredningsarbete skulle man kunna analysera alla stora och mindre stora men ändå viktiga förändringar och pröva alternativa analys- metoder. Följande redogörelse innehåller således ett urval av alla de analyser som skulle kunna utföras. <h3>2 Inkomstfördelningens utveckling</h3> Den allmänna ekonomiska utvecklingen har naturligtvis betydelse för hur inkomstfördelningen utvecklas. Perioden 1975-1994 som analyseras präglas av stora makroekonomiska förändringar. Den kraftiga internationella ekonomiska avmattningen i mitten av 1970- talet nådde Sverige först åren 1976 och 1977, som följd av den s.k. “överbryggningspolitiken”. BNP-tillväxten hölls därmed uppe några år men föll sedan och blev i stället negativ 1977. För att stimulera ekonomin, motverka den höga lönekostnadsutvecklingen och de minskade vinstnivå- erna genomfördes under åren 1976-1977 en serie mindre devalveringar. Mot slutet av 1970-talet var den svenska tillväxten åter på internationellt jämförbara nivåer. Oljeprischocken 1979 resulterade i en period av stagnation i början av 1980-talet både i Sverige och internationellt. Först 1983 återhämtade sig ekonomin, i Sverige bLa. till följd av ytterligare två devalveringar i början av 1980-talet. Ar 1984 uppgick den svenska tillväxten till ca 4 procent. Däref- ter följde en utdragen tillväxtperiod som i slutet av 1980-talet övergick i en period med överhettning. Tillväxten i BNP pendlade mellan ca 2 och 3 pro- cent. I början av 1990-talet vände utvecklingen till vad som betraktas som den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Under åren 1991-1993 föll BNP med sammanlagt 5 procent, arbetslösheten steg till höga nivåer och de offentliga finanserna försämrades kraftigt. Ar 1994 kunde en återhämtning i ekonomin skönjas men fortfarande var arbetslösheten hög. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 <h4>2.1 Hur inkomstspridningen förändrats</h4> Sedan drygt 10 år ökar inkomstklyftorna i Sverige enligt SCB:s officiella statistik. Ökningen tilldrar sig ett växande intresse och oroar många. Under 1990-talet hittills nar ökningen varit påtaglig. Spridningen av hushållens disponibla inkomster, justerade för försörjningsbörda, var enligt SCB:s beräkning högre 1994 än vad som uppmätts sedan undersökningarna star- tade 1975. Utvecklingen blir tydlig om man jämför den ekonomiska standarden bland de ekonomiskt mest välbeställda hushållen med dem som har svagast ekono- mi. Det brukar mätas med den s.k. decilkvoten, dvs. kvoten mellan den di- sponibla inkomsten för de med högst ekonomisk standard och de med lägst standard, med hänsyn till försörjningsbörda. Som förklaras i underbilaga 4.2 beräknas kvoten mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst ekonomisk standard och den inkomst som avgränsar de 10 procent med lägst standard. I början av 1980-talet när inkomstfördelningen var som jämnast hade de välbeställda 2,5 gånger högre standard än de ekonomiskt svaga hushållen. Drygt 10 år senare är skillnaden cirka tre gånger. De vikti- gaste trenderna i övrigt under de senaste 20 åren enligt SCB:s officiella statistik är följande (diagram 2.1, förklaringar i underbilaga 4.2): •   Inkomstspridningen: Gini-koefficienten, det vanligaste måttet på sprid- ningen, var 0,233 år 1975 mot 0,288 år 1994. •   Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll som har disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten har ökat från ca 6 procent till ca 8 procent. •   Välbeställda hushåll: De 10 procent respektive 1 procent mest välbeställda hushållens andel av de totala disponibla inkomsterna ökade svagt under 1980-talet men minskade 1991-1993. En påtaglig ökning inträffade 1994. •   Barnfamiljer och äldre: Barnfamiljernas ekonomiska standard i förhållande till samtliga hushåll har minskat påtagligt under 1990-talet medan ålderspensionärernas standard ökat kraftigt. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 23 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 Diagram 2.1 Hur inkomstspridningen fårSndrats 1975-1994. Hushillens disponibla inkomster justerade får försörjningsbörda i 1994 Ärs priser Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Inkomstspridning<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-64.png" style="width:285pt;height:159pt;"/> 75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar Ekonomiski svaga hushåll Procent 22 20 +\ 18 ■ \<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-65.png" style="width:281pt;height:109pt;"/> 75    77    79    81     83    85    87    89    91     93 Ar Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Ekonomiskt välbeställda<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-66.png" style="width:285pt;height:169pt;"/> Bam och äldre<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-67.png" style="width:281pt;height:157pt;"/> 75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996 samt kompletterande tabeller. Som nämnts beror en betydande del av förändringarna under senare år på de mätproblem som uppstod i samband med skattereformen. I diagrammet bryts därför linjerna före och efter reformen. SCB:s försök att räkna om inkomsterna för åren 1989 och 1990 med skattereformens regler visas också. Det stora glappet mellan linjerna för 1989 och 1990 indikerar hur mycket inkomstspridningen underskattades före skattereformen, bl.a. genom att många inkomster inte inräknades eller värderades lågt. Enligt SCB:s beräkningar för 1989-1990 ökade Gini-koefficienten med i medeltal 0,018 genom bl.a. basbreddningama i reformen. Andelen inkomster bland de 10 procent respektive 1 procent mest välbeställda ökade med 1,7 respektive 1,2 procentenheter. Dessa ökningar av spridningsmåtten till följd av ändrade beräkningsmetoder är ungefär lika kraftiga som den totala ökningen av inkomstspridningen 1983-1990. Ett annat sätt att visa hur inkomstfördelningen ändras är att mäta hur den ekonomiska standarden utvecklats för olika decilgrupper 1975-1990 respektive 1991-1994 (diagram 2.2, förklaringar i underbilaga 4.2). Utvecklingen under de två perioderna kan inte läggas samman på grund av ändringarna i statistiken som följd av skattereformen. De 10 procent mest välbeställda hushållen (decilgrupp 10) ökade sin ekonomiska standard med 24 procent åren 1975-1990 samt med 13 procent åren 1991-1994. De 10 procent hushållen med svagast ekonomi (decilgrupp 1) fick ökad standard med endast ca 14 procent under åren 1975-1990 och en minskad standard med 17 procent åren 1991-1994. Det bör dock som vanligt betonas att resultaten för decilgrupp 1 är svårbedömda eftersom där ingår hemmaboende ungdomar (se bilagetabell 1.4) och andra grupper för vilka låga inkomster inte utan vidare kan likställas med svag ekonomi (t.ex. studerande, värnpliktiga, egenföretagare) samt grupper som endast tillfälligt har låga inkomster. Det är inte samma hushåll som följs över tiden utan fördelningen undersöks varje år på nytt. Många hushåll flyttar mellan decilgruppema mellan olika år. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Diagram 22 Dedlgruppernas standardutveckling 1975-1990 respektive 1991-1994. Förändring av hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-68.png" style="width:281pt;height:172pt;"/> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. Anm: Som följd av ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975- 1990 respektive 1991-1994 inte läggas samman. <h4>2.2 Mätmetoderna påverkar</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 En viktig fråga är naturligtvis om den bild vi vant oss vid från den officiella statistiken är robust om man använder andra mätmetoder. För perioden 1975-1990 är bilden av utvecklingen ungefär lika även med andra spridningsmått (15). I följande beräkningar kompletteras dessa resultat med åren 1991-1994 och en känslighetsanalys av inkomstspridningen för individernas realjusterade inkomster. Individernas välfärd’. I den officiella statistiken över inkomst- fördelningens utveckling ger man systematiskt låg vikt till vad som sker med barnens ekonomiska standard. Ett ensamhushåll ges samma vikt som ett hushåll med exempelvis två vuxna och tre barn. Vid en bedömning av utvecklingen ges således stor vikt till vad som sker för personer i små hushåll och mindre vikt till vad som händer för personer som lever i stora hushåll, dvs. främst för barn. Inom forskningen har man däremot ofta fokuserat på individen som analysenhet (9). Detta synsätt innebär också ett normativt ställningstagande att samtliga individer bör ges lika tyngd när vi bedömer fördelningen av ekonomiska resurser. Inkomstspridningen mellan individer utvecklas något annorlunda än den för hushåll (diagram 2.3). För individernas disponibla inkomster var minskningen av inkomstspridningen fram till början av 1980-talet och ökningen i slutet av decenniet inte lika markerad som för hushållens inkomster. Däremot blir ökningen under senare år ungefär lika tydlig. Skillnaderna beror bl.a. på att, samtidigt som inkomstspridningen har ökat, viktiga strukturförändringar har inträffat i inkomstfördelningen, vilket redovisas i avsnitt 2.5. Barnfamiljer har fått en relativt sämre position i inkomstfördelningen medan t.ex. pensionärer har fått en förbättrad situation. Realjusterade inkomster: I den officiella statistiken mäts hushållens inkomster enligt kontantprincipen. Som inkomst räknas det nominella belopp hushållet kan disponera under kalenderåret. Det innebär exempelvis att inkomster av kapital tas upp till sitt fulla nominella värde även om de helt eller delvis har urholkats av inflationen. Under år med höga nominella räntor och hög inflation kan som effekt uppkomma att inkomstspridningen ökar kraftigare än vad som skulle vara en ekonomiskt mer korrekt beräkning där man beaktar den reala avkastningen över tiden. Inga avdrag görs för ränteutgifter. En annan egenhet i det gängse inkomstbegreppet är att den inkomst som man har av en ägd bostad endast uppkommer som en inkomst om bostaden säljs utan att en annan ägd bostad anskaffas. Detta medför att inkomstspridningen varierar mer än vad som skulle bli fallet om man varje år kunde beakta en långsiktigt beräknad inkomst av bostaden. En närliggande egenskap är att de värdeförändringar som sker i aktier och andra värdepapper bokförs som inkomst först det år värdepapper säljs, dvs. realiseras. Värdeförändring under en följd av år registreras som inkomst först vid försäljningsåret, vilket kan ge en missvisande bild av inkomstfördelningen. Genom att hushållens benägenhet att realisera värdepapper varierar starkt mellan olika år, t.ex. som följd av förändrade skatteregler, får denna princip för mätning till följd att variationerna mellan olika år kan bli stora. Ett viktigt exempel på detta är att realisationsvinster på aktier blev mycket höga 1994 som följd av att skattesatsen höjdes från 12,5 procent till 30 procent år 1995. I bl.a. beräkningarna inför skattereformen och vid utvärderingen av reformen mättes hushållens kapitalinkomster realt. Inkomster av kapital behandlades i dessa beräkningar på ett i ekonomisk mening mera långsiktigt sätt. En liknande schablonmässig beräkning av realjusterade inkomster har genomförts för 1978 och 1981-1994. Den innebär förenklat att räntor har korrigerats för inflationen, inkomster från värdestegringar av aktier utjämnats och att en inkomst av eget hem har beräknats i enlighet med nationalräkenskapernas driftsöverskott. Detta nya inkomstmått kallas förenklat för realjusterad inkomst. Hur beräkningen har genomförts förklaras i underbilaga 4.2.2 Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Diagram 2.3 Inkomstspridningen enligt Gini-koeffidenten 1975-1994 enligt SCB:s redovisning för hushållens disponibla inkomster jämfört med disponibla inkomster för individer samt med individernas realjusterade disponibla inkomster<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-69.png" style="width:285pt;height:172pt;"/> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. Realjusterad inkomst för individer. Inkomstspridningen för individernas realjusterade disponibla inkomster förändrades inte nämnvärt 1978-1990 (diagram 2.3). Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet och 1991- 1994 är mindre tydlig. Omläggningen av statistiken vid skattereformen med- förde som nämnts en skenbar ökning av inkomstspridningen. Den stora ökningen av ekonomisk standard i de övre decilgruppema som visades i diagram 2.2 beror till betydande del på beräkningen av kapital- inkomster (tabell 2.1). De realjusterade inkomsterna för individer i de övre 2 Av beräkningstekniska skäl har ca 10-40 hushåll med negativa inkomster exkluderats i denna och följande tabeller och diagram. Detta påverkar resultaten endast marginellt. 10 decilgruppema ökade inte mer än för andra decilgrupper 1978-1990 och Prop. 1996/97:1 inte lika påtagligt 1991-1994. Den kraftiga minskningen av den ekonomiska Bilaga 4 standarden 1991-1994 för decilgrupp 1 beror dessutom till stor del på att ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll (se vidare bilagetabell 1.4)3. Tabell 2.1 Dedlgruppernas standardutveckling. Förändring av hushållens nomi- nella disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda samt av individernas realjusterade disponibla inkomster 1978-1990 resp. 1991-1994.1994 års priser <table border="1"> <tr><td> Decilgrupp</td><td colspan="4"> Förändring, procent</td></tr> <tr><td></td><td> Hushållens nominella inkomst</td><td colspan="3"> Individernas realjusterade inkomst</td></tr> <tr><td></td><td> 1978-90       1991-94</td><td> 1978-90</td><td> 1991-94</td><td> 1991-94 exkl. kvarboende 0</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 1</td><td> -3,8</td><td> -17,4</td><td> -2,3</td><td> -7,2</td><td> -1,9</td></tr> <tr><td> 2</td><td> 14,4</td><td> -4,2</td><td> 10,2</td><td> -0,4</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> 3</td><td> 15,1</td><td> -2,3</td><td> 10,7</td><td> 0,1</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> 4</td><td> 16,2</td><td> -2,2</td><td> 10,9</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> 5</td><td> 17,1</td><td> -3,8</td><td> 11,0</td><td> -0,6</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> 6</td><td> 16,1</td><td> -4,4</td><td> 10,5</td><td> -0,8</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> 7</td><td> 14,5</td><td> -4,3</td><td> 10,1</td><td> -0,4</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> 8</td><td> 13,8</td><td> -4,3</td><td> 10,6</td><td> -0,1</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> 9</td><td> 15,1</td><td> -2,2</td><td> 10,6</td><td> 1,3</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> 10</td><td> 23,4</td><td> 12,5</td><td> 11,2</td><td> 4,7</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Alla</td><td> 15,8</td><td> -0,5</td><td> 10,1</td><td> 0,7</td><td> 1,0</td></tr> </table> 1) Hemmaboende ungdomar har exkluderats Anm: Som följd a v ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975- 1994 inte läggas samman. Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Metoden att beräkna realjusterade inkomster är stiliserad och förenklad. Beräkningarna visar dock hur känslig bilden av inkomstspridningens ut- veckling är för mätmetoderna. De indikerar att ökningen av inkomst- klyftorna under senare år kan vara tillfällig. 3 Ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna har fått minskade disponibla inkomster som följd av bl.a. längre studietider och ökad arbetslöshet. I vilken utsträckning detta också speglar en sänkt ekonomisk standard för ungdomarna kan dock inte belysas eftersom det saknas uppgifter om den ekonomiska utvecklingen för de bostadshushåll ungdomarna lever i. 11 <h4>2.3 Ekonomiskt svaga hushåll</h4> Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Hushåll under socialbidragsnormen'. Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att så långt möjligt minska risken att medborgare har så låga inkomster att pengarna inte räcker till skäliga utgifter för mat, bostad, hälsovård och andra grundläggande utgifter. I analyser av inkomstfördelningen brukar utvecklingen av antal hushåll med en svag ekonomi följas genom att man räknar andelen av alla hushåll vars inkomster inte når upp till Socialstyrelsens vägledande norm för socialbidrag. Som visats i diagram 2.1 har andelen hushåll med inkomster under socialbidragsnormen ökat under senare år. Även dessa mätningar bör bedömas med försiktighet. Många hushåll har inkomster under socialbidragsnormen utan att de med rimliga kriterier kan anses vara ekonomiskt utsatta. Somliga hushåll har låga inkomster därför att man tillfälligtvis arbetar deltid eller studerar. Andra har förmögenhet eller likvida tillgångar. För egenföretagare mäter inkomststatistiken inte den ekonomiska standarden särskilt effektivt. Vissa har inte sökt bostadsstöd trots att de enligt undersökningarna kan ha rätt till bidrag, vilket t.ex. kan bero på att de har tillgångar som inte har registrerats. För ungdomar som bor hemma är som tidigare nämnts den disponibla inkomsten en dålig mätare av ekonomisk standard. En beräkning för 1994 visar att de allra flesta som har inkomster under socialbidragsnormen hör till de grupper där det är osäkert om låg inkomst kan likställas med svag ekonomisk standard (tabell 2.2). Den är utförd enligt uppställningen i tabellen, dvs. först frånräknas alla hushåll som enligt reglerna har rätt till bostadsstöd men som inte har sökt det, därefter antalet hushåll som har förmögenhet osv. Grupperna är således ömsesidigt uteslutande (förklaringar, se underbilaga 4.2). Tabell 2.2 Antal hushåll med inkomster under sodalbidragsnormen 1994 <table border="1"> <tr><td></td><td> Antal under norm</td><td> Därav andel med socialbidrag 1994, procent</td></tr> <tr><td> Hushåll under socialbidragsnormen</td><td> 880 000</td><td> 25</td></tr> <tr><td> Därav:</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> har ej sökt bostadsstöd</td><td> -37 000</td><td> 11</td></tr> <tr><td> har förmögenhet</td><td> -226 000</td><td> 2</td></tr> <tr><td> näringsidkare</td><td> -22 000</td><td> 11</td></tr> <tr><td> hemmaboende ungdomar</td><td> -155 000</td><td> 10</td></tr> <tr><td> studerande</td><td> -131 000</td><td> 32</td></tr> <tr><td> arbetar deltid eller del av år</td><td> -18 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> (exkl. arbetslösa och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> socialbidragstagare)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Återstår:</td><td> 291 000</td><td> 53</td></tr> </table> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 12 Beräkningen är naturligtvis schablonmässig. Bland hushäll som räknas bort finns säkert åtskilliga som har en svag ekonomi, t.ex. studerande som lever enkelt under studietiden eller personer som startat eget företag - båda i hopp om att få bättre inkomster längre fram i livet. Andra arbetar deltid för att det inte finns möjlighet att arbeta mer. Kalkylen visar dock att det är förenat med stora svårigheter att mäta förekomsten av antal hushåll med en låg ekonomisk standard. Det visas också av att det endast är en liten andel av alla hushåll med inkomster under socialbidragsnormen som faktiskt får socialbidrag. Om t.ex. antalet studerande ökar, om fler arbetar i egna företag, om fler föredrar att arbeta deltid osv. kan nuvarande mätmetoder visa på en ökning av andelen hushåll med svag ekonomi - en ökning som inte rimligen kan tolkas som att allt fler hushåll blir ekonomiskt utsatta. Denna osäkerhet bör vägas in i bedömningen av utvecklingen som den visas av statistiken. Barn och äldre: Barn och äldre står i välfärdspolitikens fokus. En stor del av alla offentliga transfereringar och tjänster syftar till att ge dem goda lev- nadsvillkor. Sverige utmärker sig jämfört med de flesta andra länder genom den relativt höga ekonomiska standarden bland barn och äldre (3, 5). En viktig indikator är andelen av alla bam under 18 år respektive äldre som lever i hushåll med relativt sett låg ekonomisk standard (under 50 pro- cent av medianinkomsten, diagram 2.4). Under de senaste 20 åren har ande- len av alla äldre med så låga inkomster minskat, från ca 3 procent 1975 till 1 procent år 1994. För barnen har utvecklingen varit den motsatta. Andelen av alla barn som lever i hushåll med en låg standard har ökat något, särskilt under senare år. Det bör dock noteras att, förutom de allmänna mätproble- men som berörts ovan, nivåerna i denna beräkning är känslig för hur man justerar de disponibla inkomsterna för hushållens olika försörjningssitua- tion. Socialstyrelsens undersökningar pekar exempelvis på att för stora barn- familjer är normerna för socialbidrag, som utgör grunden för justeringen av disponibla inkomster, höga jämfört med familjernas faktiska konsumtion (30). Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 13 Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Diagram 2.4 Andelen av alla personer 65 år eller äldre respektive andelen av alla bam under 18 år som lever i hushåll med disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten för alla Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-70.png" style="width:285pt;height:159pt;"/> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. <h4>2.4 Fördelningen av ekonomisk standard</h4> Inkomstfördelningens utseende har förändrats betydligt under de senaste 20 åren. I diagram 2.5 jämförs hur alla hushåll fördelade sig över inkomstskalan åren 1975, 1983, 1990, 1991 och 1994. Även här beskrivs disponibla inkomster i fasta priser justerade för försöijningsbörda beräknade för individerna (hushållen vägda efter antal individer). Utjämningen under perioden 1975-1983 förefaller förklaras främst av en sammanpressning av fördelningen genom att antalet individer med lägre inkomster minskade markant samtidigt som antalet med högre standard inte alls ökade. Huvuddelen av den ekonomiska tillväxten hamnade således bland individer med lägre inkomster. Fördelningen blev betydligt mer koncentrerad kring medianinkomsten, eller annorlunda uttryckt, allt fler kunde räknas som medelinkomsttagare. Denna utveckling förklaras till stor del av att pensioner- na blev högre, för bland individer 20-64 år var utjämningen avsevärt mindre. När man jämför åren 1983 och 1990 kan man se att fördelningen ändrat både form och läge. Den ekonomiska tillväxten och individernas ökade realinkomster har flyttat fördelningens tyngdpunkt. År 1990 är fördelningen inte lika sammanpressad som 1983. De ökande inkomstklyftorna beror på en kraftig minskning av individer med genomsnittliga inkomster, dvs. antalet medelinkomsttagare sjönk. Det finns egentligen inga tecken på att detta berodde på en motsvarande ökning av antalet individer med låga inkomster, utan de ökande inkomstklyftorna förefaller huvudsakligen kunna förklaras av en ökning av antalet individer med högre inkomster, främst bland dem i förvärvsaktiv ålder. Under perioden 1991-1994 förefaller den ökade spridningen samman- 14 hänga dels med en ökning av antalet individer med mycket låga inkomster, dels en viss ökning av dem med höga inkomster. I botten av fördelningen finns dock tidigare nämnda mätproblem för hemmaboende ungdomar. I mitten avfördelningen inträffade en koncentration kring medianvärdet. Detta är troligen en effekt av minskad sysselsättning och ökad arbetslöshet. Aven här var det främst förändringar för hushåll i åldern 20-64 år som påverkade fördelningens utseende. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Diagram 2.5 Individer 1975,1983,1990,1991 samt 1994 fördelade efter disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-71.png" style="width:279pt;height:344pt;"/> 15 Prop. 1996/97:1 Bilaga 4<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-72.png" style="width:275pt;height:139pt;"/> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. Anm: Kemel-estimat har använts för att utjämna frekvensfördelningen (förklaring i underbilaga 4.2). <h4>2.5 Strukturförändringar i inkomstfördelningen</h4> Den ekonomiska standarden har under de senaste 20 åren utvecklats mycket olika för skilda grupper. Detta innebär att bakom en till synes ganska oförändrad fördelning döljer sig omfattande relativa standardförskjutningar mellan olika grupper. Den kanske viktigaste förändringen är den relativa förändringen mellan hushåll med olika ålder (huvudförsötjarens ålder) (15, 16). Yngre hushåll, särskilt de under 25 år, har fått sänkta inkomster särskilt under 1990-talet (diagram 2.6., bilagetabell 1.1). Ålderspensionärer som grupp har fått kraftigt ökade realinkomster. Ar 1975 hade ungdomar under 25 år 16 procent högre ekonomisk standard än hushåll i åldern 65-74 år. År 1994 hade gruppen 65- 74 år 54 procent högre standard. Den enda grupp som fått ökade inkomster under de ekonomiska krisåren är ålderspensionärerna. 16 Diagram 2.6 Åldersgrupper och familjetyper. Procentuell förändring i disponibel Prop. 1996/97:1 inkomst justerad för försörjningsbörda 1975-1990 respektive 1991-1994. Median- Bilaga 4 värden i 1994 ärs priser Procent 50 -<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-73.png" style="width:283pt;height:92pt;"/> -20 - -24      25 - 34    35 - 44    45 - 54    55 - 64    65 - 74      75 - Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-74.png" style="width:287pt;height:130pt;"/>              Familjetyp E0 E1 E2+ G/SO G/S1 G/S2 G/S3+ EnsÄp G/SÅp Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. Anm: E0 - E2+ = Ensamstående utan bam, med ett, två eller fler bam G/SO - G/S3+ = Gifta/ samboende utan bam, med ett, två, tre eller fler bam Ens Ap, G/S Åp = Ensamstående resp, gifta/samboende ålderspensionärer Den andra påtagliga förändringen är den relativa försvagningen av den ekonomiska standarden för ensamföräldrar (23). Under hela perioden har deras disponibla inkomster utvecklats svagare än för andra familjetyper. Även ensamboende utan bam har haft en svag utveckling, vilket sammanhänger med att flertalet i gruppen är yngre. Indelning i grupper görs vaije år. Det innebär att sammansättningen skiftar under den tidsperiod som analyseras. Strukturella förändringar i form av ökat arbetskraftsdeltagande, högre utbildningsnivå, ny näringsgrensstruktur och ökad arbetslöshet förändrar gruppernas storlek och sammansättning. 17 Förändringar mellan grupperna över tiden kan således delvis bero på att gruppernas sammansättning ändrats, t.ex. med avseende på ålder. De redovisade medianinkomsterna avser det mittersta hushållet och påverkas således inte av olika extrema observationer, vilka normalt gör att medelvärde- na ligger högre. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 <h4>2.6 Kvinnor och män</h4> Löner och standardutveckling för kvinnor respektive män beskrivs i flera olika sammanhang, bl. a. i SCB:s statistik och i den årligen återkommande bilagan till budgetpropositionen om ”Ekonomiska resurser för kvinnor och män”. SCB har exempelvis visat att helårs- och heltidsarbetande kvinnors genomsnittliga arbetsinkomster minskade något i förhållande till männens inkomster under 1980-talet men ökade något under senare år (diagram 2.7). Nu genomförda beräkningar visar att kvinnornas faktorinkomster (löner och kapitalinkomster) ökade kraftigt i andel av männens fram till mitten av 1980-talet varefter andelen varit relativt konstant. Det beror främst på en stark ökning av lönerna som följd av ökade arbetstider. Kvinnornas pensioner har också ökat starkt genom att allt fler får ATP. En beräkning av mäns och kvinnors disponibla inkomster visar att kvinnornas inkomster ökade i relation till männens fram till mitten av 1980-talet, varefter andelen varit ganska konstant. Någon minskning under senare år kan inte skönjas, snarare tendenser till en ökning. Mäns och kvinnors arbetsinkomster och transfere- ringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfere- ringar delats lika. Diagram 2.7 Kvinnors inkomster i procent av mäns 1975-1994. Disponibla inkomster för alla individer 20 år och äldre samt arbetsinkomster Hand helårs- och heltidsan- ställda 20-64 år som saknar rörelseinkomster Procent 90                          Arbetsinkomst<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-75.png" style="width:225pt;height:115pt;"/> 10 + 0 !------------------------------ + -------t------------------------------- 75    77    79    81     83    85    87    89    91     93 Är Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996. HINK, Finansdepartementets beräkningar. 18 En annan indikator på den ekonomiska standardutvecklingen för kvinnor är andelen kvinnor bland ekonomiskt svaga hushåll (se avsnitt 2.3). Andelen av alla män respektive av alla kvinnor som lever i hushåll med en standard som understiger 50 procent av medianinkomsten har trendmässigt ökat under de senaste 20 åren. Sedan början av 1980-talet är andelen män med låg ekonomisk standard högre än andelen kvinnor. Andelen män som har en låg standard har även ökat något mer än andelen kvinnor. Diagram 2.8 Andelen av alla kvinnor respektive av alla män som lever i hushåll med disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten för alla Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Procent 8 ,<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-76.png" style="width:275pt;height:91pt;"/> 1 0 J------t------<— —t------<— —i------i------<— —i------1--- 75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar. <h3>3 Inkomstspridningens komponenter</h3> För att söka förstå de processer som ligger bakom minskade respektive ökade inkomstklyftor försöker man ofta dela upp den totala inkomstspridningen på olika komponenter. En metod är att dela in befolkningen i olika grupper och därefter beräkna hur stor del av den totala inkomstspridningen som härrör från olika delgrupper. En annan metod är att söka fastställa hur olika inkomstkällor (lön, pension, skatt m.m.) bidrar till den totala spridningen i de disponibla inkomsterna. Ett flertal analyser med dessa metoder har genomförts under senare år bl.a. av inkomstfördelningens utveckling i Storbritannien, i olika OECD-länder samt för Sverige 1975-1991 (10, 15, 21, 22). Metoderna anses tämligen robusta och enkla att tillämpa, även om tolkningsproblem kan förekomma om många förhållanden ändras samtidigt (13). OECD har rekommenderat att fler länder prövar metoderna och arbete pågår enligt uppgift i bl.a. Kanada, Tyskland och Nederländerna. Fördelarna av att fler länder samtidigt använder metoderna på liknande sätt är naturligtvis många, bl.a. kan metoderna förbättras och resultat från olika länder jämföras. 19 Den följande sammanställningen av resultat baseras på olika forskningsre- sultat som kompletterats med nya beräkningar för Sverige, bl.a. för perioden 1991-1994. Metoderna förklaras kortfattat nedan. Utförligare förklaringar lämnas i underbilaga 4.2. Det är hushållens nominella disponibla inkomster justerade för försöijningsbörda vägda med antal individer i hushållen som analyseras. <h4>3.1 Förändringen för olika grupper</h4> Genom att dela upp den totala inkomstspridningen i befolkningen på olika grupper efter ålder, familjetyp, sysselsättning etc. kan man få en viss vägledning om hur förändringar i inkomstfördelningen förklaras av skillnader mellan grupperna. Med statistiska metoder kan man dela upp inkomstsprid- ningen och förändringen mellan olika år i följande komponenter. 1. Andelsförändringar: Inkomstspridningen kan öka eller minska genom att olika gruppers storlek i förhållande till varandra förändras, utan att deras inkomstnivå förändras. 2. Skillnad i medelinkomst: Spridningen kan ändras som följd av att gruppernas relativa inkomstnivå förändras, även om gruppernas relativa storlek är oförändrade. 3. Inomgruppsspridning: Den del av den ökade eller minskade spridningen som förklaras av att spridningen förändrats inom olika grupper, snarare än mellan grupperna. I det följande sammanställs resultaten från olika studier med de komplette- rande beräkningar som nu genomförts av spridningsmåttet Mean Log Deviation, även för åren 1991-1994 (MLD, se bilagediagram 1.1). <h5>Resultat</h5> Befolkningsförändringar Förändringar i befolkningens sammansättning - exempelvis en ökning av antalet äldre, bam, ensamboende osv. - har endast haft en marginell påverkan på inkomstfördelningen (10,15,22). Det beror antagligen på att befolknings- förändringarna är små och långsamma. Nu genomförda beräkningar bestyrker dessa resultat. Under 1975-1983 när inkomsterna utjämnades respektive under perioderna 1983-1990 respektive 1991-1994 när inkomstspridningen ökade förklarar ändrad sammansättning i befolkningen endast en ringa del. Det visas vid uppdelningen av den totala förändringen av inkomstspridningen under vardera de tre perioderna för åldersgrupper och olika familjetyper på så sätt att ändrad befolkningsandel förklarar endast några få procentenheter (bilagetabell 1.2). Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 20 A Iders skillnader Inkomstklyftorna mellan hushåll i olika åldersgrupper har ökat trendmässigt. Som visats beror det på att den ekonomiska standarden för ungdomar under 25 år och i viss mån även för hushåii i åldern 25-34 år relativt försämrats medan den förbättrats för medelålders 55-64 år och för ålderspensionärer. Under perioden 1975-1983 förklaras den minskade spridningen till ungefär en tredjedel av att ålderspensionärernas ekonomiska standard successivt har närmat sig genomsnittet för befolkningen. Något förenklat kan man säga att under 1975-1983 minskade klyftorna mellan åldersgrupperna på grund av att pensionärerna närmade sig den övriga befolkningens standard. Under 1980- talet ökade åldersklyftoma framför allt på grund av att hushåll i den ”gyllene medelåldern” 45-64 år fick stora ökningar av den ekonomiska standarden. Under 1990-talet drabbas främst de yngre som inte får fotfäste på arbets- marknaden. Trenden till ökande åldersklyftor förklarar delvis de allmänt ökande inkomstklyftorna. Denna trend skiljer Sverige från utvecklingen i bl.a. Kanada, Nederländerna och Storbritannien (22). Längre studietider, högre arbetslöshet osv. förklarar delvis de sänkta inkomsterna för yngre medan den successiva ”mognaden” av ATP-systemet huvudsakligen förklarar ökningen för de äldre. För förvärvsaktiva kan en förklaring till ökad spridning mellan åldersgrupper vara att erfarenheter värderas allt högre på arbetsmarknaden (13). Än viktigare torde vara att de äldre har fått ökade kapitalinkomster. Familjetyper Spridningen mellan olika familjetyper minskade 1975-1983, främst beroende på utjämningen mellan pensionärshushåll och övriga hushåll. Den ökade inkomstspridningen 1983-1990 förklaras till någon del av ökade inkomst- klyftor mellan olika familjetyper. Den ökade spridningen 1991-1994 synes emellertid inte till någon väsentlig del kunna förklaras av de relativa förändringar i ekonomisk standard som inträffat exempelvis mellan barn- familjer och pensionärshushåll. Kvinnor och män Utjämningen fram till 1983 förklaras till någon del av att skillnaderna mellan kvinnors och mäns disponibla inkomster minskade. Den ökade inkomstsprid- ningen därefter förefaller inte bero på ökade klyftor mellan män och kvinnor (beräkning av disponibel inkomst, se avsnitt 2.6). Regionala skillnader Utjämningen 1975-1983 respektive de ökande inkomstklyftorna under 1980- talet förefaller inte kunna förklaras av förändringar mellan olika regioner i Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 21 24 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 landet (15, 22). De nu genomförda beräkningarna bekräftar dessa resultat, även för perioden 1991-1994. Den minskade spridningen 1975-1983 och de ökade klyftorna därefter beror i stort sett helt på en förändrad spridning inom regionerna. Andrad sysselsättning Utjämningen av inkomstfördelningen 1975-1983 förklaras till betydande del av att spridningen mellan grupper med olika förvärvsgrad minskade (15). De genomsnittliga disponibla inkomsterna ökade betydligt för hushåll där ingen förvärvsarbetar (t.ex. studerande och ålderspensionärer). De nu genomförda beräkningarna bekräftar dessa resultat. De visar att även bland hushåll 20-64 år utjämnades inkomsterna påtagligt mellan grupper med olika sysselsätt- ningsgrad. De relativa genomsnittliga disponibla inkomsterna sjönk för hushåll med helårs- och heltidsarbete respektive med hög förvärvsgrad medan de ökade för deltidsarbetande. Under perioden 1983-1990 ökade andelen hushåll som arbetade heltid under hela året medan andelen delårs- och deltidsarbetande hushåll minskade. Detta bidrog till en minskad spridning eftersom sysselsättningsgraden blev mer homogen. En större och motverkande faktor var dock den ökande spridningen inom alla grupper. Undertiden 1991-1994 minskar sysselsättningsgraden drastiskt samtidigt som spridningen inom de olika grupperna fortsätter att öka. Dessa båda faktorer gör att den totala inkomstspridningen ökar. Tvärtemot vad som kunde väntas har inkomstspridningen mellan grupper med olika sysselsättningsgrad inte ökat, snarare har en liten utjämning skett mellan dem. Förändringar av försörjningsstatus Indelningen efter sysselsättningsgrad är ganska grov. Därför har en mer förfinad gruppindelning utarbetats. Den syftar till att med större precision beskriva hur varje hushåll erhåller sin försörjning. Indelningen efter sysselsättningsgrad för gruppen 20-64 år har här kompletterats med att de hushåll urskiljs som är egenföretagare, studerande, sjukskrivna eller arbetslösa samt förtidspensionärer (förklaringar i underbilaga 4.2). Detta innebär att grupperna blir mer renodlade. De anställda med heltidsarbete som andel av alla hushåll 20-64 år ökade till 1990, för att sedan minska kraftigt. Gruppen deltidsanställda (inkluderar makar där en arbetar heltid och den andre deltid) ökade 1975-1983 varefter den minskade. Minskningen fortsatte under den ekonomiska krisen under 1990- talet. Andelen förtidspensionärer, sjukskrivna m.fl. och studerande ökade, särskilt mot slutet av 1980-talet. Ökningen fortsatte tydligare under 1991- 1994. Denna indelning av hushållen efter s.k. försörjningsstatus gör förändring- arna i inkomstspridningen något tydligare. Mellan 1975 och 1983 minskade den genomsnittliga inkomsten för anställda med heltidsarbete jämfört med Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 22 alla hushåll. Samtidigt ökade spridningen inom denna grupp. Utjämningen inom gruppen 20-64 år synes till betydande del förklaras av ökad sysselsätt- ning bland kvinnor, särskilt gifta/samboende kvinnor. Den ökade inkomstspridningen 1983-1990 förklaras i stort sett helt av att spridningen inom olika grupper ökade. Detta torde delvis förklaras av att många kvinnor övergick från deltidsarbetande till heltidsarbete, dvs. sammansättningen av gruppen heltidsanställda förändrades. Spridningen mellan de olika försöijningsgruppema minskade. Förskjutningen mellan grupperna motverkade delvis den ökade spridningen inom grupper. Under 1990-talet har dessa processer delvis vänt. Andelen hushåll med anställning minskar kraftigt. Dessutom ökar andelen studerande och förtidspensionärer. Beräkningen pekar på att den ökade inkomstspridningen 1991-1994 till betydande del sammanhänger med att andelen heltidsanställda minskar medan andelen arbetslösa, studerande, förtidspensionärer etc. ökar. <h4>3.2 Uppdelning i olika inkomstkällor</h4> En annan viktig metod för att söka förstå varför fördelningen av ekonomiska resurser förändrats är att med statistiska metoder dela upp förändringen av den totala spridningen i olika inkomstkällor. Uppdelningen kan ge vägledning om den förändrade spridningen beror på att t.ex. faktorinkomster blivit mer ojämnt fördelade, att skatternas eller socialförsäkringarnas utjämnande effekt försvagats etc. Det finns flera undersökningar som visar hur olika spridningsmått förändras över tiden för arbetsinkomster samt hur inkomstspridningen olika år modifieras av skatter respektive transfereringar (15,18). I följande analys har dessa resultat kompletterats främst genom att inkludera perioden efter skattereformen 1991-1994. Dessutom har två skilda spridningsmått (Gini- koefficienten och ett index som bygger på variationskoefficienten, se underbilaga 4.2) delats upp finfördelat och känslighetsberäkningar genom- förts för bl. a. realisationsvinster. Vid analysen har de vuxna individerna i hushållet indelats i huvudförsöijare (den med högst skattepliktig inkomst) och make/maka. Resultaten sammanfattas i bilagetabell 1.3 och bilagediagram 1.3. <h5>Resultat</h5> Utjämningen 1975-1983 Den minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period anses främst kunna förklaras av en ökad utjämning genom sociala transfereringar och av en jämnare fördelning av löneinkomster (15,18). De nu genomförda beräkningarna bestyrker och kompletterar dessa resultat. Uppdelningen visar att den huvudsakliga förklaringen till den minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period var att pensionernas andel av hushållens totala disponibla inkomster ökade Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 23 kraftigt medan lönernas andel minskade - som en följd av de ökande pensionerna. Förändringar i skatternas inkomstutj ämnande effekt bidrog under denna period något till att öka inkomstspridningen. Ändrade kapitalin- komster och realisationsvinster hade endast marginell betydelse för utvecklingen. De skattepliktiga transfereringarna , särskilt pensionerna, utbetalades i slutet av perioden i högre utsträckning till personer högre upp på inkomst- skalan. Det innebar att de skattepliktiga transfereringarna i slutet av perioden svagt bidrog till ökad inkomstspridning4. De skattefria bidragen, t.ex. barnbidragen, bostadsstöden, socialbidragen, har stor betydelse för omfördelningen av hushållens inkomster. Under 1975- 1983 ökade deras andel av de disponibla inkomsterna endast marginellt. Den minskade inkomstspridningen under perioden kan inte förklaras av föränd- ringar i barnbidrag, bostadsstöd o.d. De ökande inkomstklyftorna 1983-1990 Den ökade spridningen 1983-1990 förklaras främst av en ökad spridning av faktorinkomster, både arbetsinkomster och kapitalinkomster (15). Nu genom- förda beräkningar tyder på att det var stora förändringar som inträffade under perioden och att dessa delvis motverkade varandra. De båda spridningsmåtten ger en relativt samstämmig bild av utvecklingen. Löner och närings inkoms ter blev avsevärt mer ojämnt fördelade under 1980-talet som till stor del präglades av en långvarig högkonjunktur. Den enskilt viktigaste förklaringen till den ökade inkomstspridningen under denna period var dock enligt beräkningarna ökningen av och den ojämna fördel- ningen av kapitalinkomster och realisationsvinster. I en känslighetsberäkning har inkomster från och skatter på realisationsvinster tagits bort. Den visar att förklaringen till ökade inkomstklyftor, vid sidan av de ökade realisations- vinsterna, framför allt var en större spridning i löneinkomsterna. De sociala transfereringarnas utjämnande effekt förändrades inte nämnvärt under perioden. Skatternas utjämnande effekt ökade något i slutet av 1980-talet (6). Den ökade spridningen av löner och kapitalinkomster motverkades således av höjda skatter. Skatterna som andel av hushållens totala inkomster ökade, men också progressionen. Skatternas faktiska utjämnande effekter beror naturligt- vis både på skattesatserna, hur stor del av inkomsterna som beskattas samt på relativa förändringar i storleken av olika inkomstkällor. 4 Beräkningen som visar att socialförsäkringar o.d. bidrar till en ökad inkomstspridning skall inte sammanblandas med den betydande utjämning som sker mellan grupper med olika risker i den offentliga socialförsäkringen jämfört med en marknadsbaserad försäk- ring. Den statistiska beräkningen visar endast att nivåerna i socialförsäkringsersättningar är högre bland hushåll med högre disponibla inkomster, dvs. att det finns ett positivt samband mellan transfereringar och inkomst. Om sambandet ökar, genom t.ex. högre ersättningsnivåer, minskar transfereringarnas bidrag till utjämning. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 24 Krisåren 1991-1994 Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Utvecklingen hittills under 1990-talet förklaras av delvis andra förändringar, som också sammanhänger med den ekonomiska krisen. För denna period finns det ännu inga forskningsresultat som nu genomförda beräkningar kan jämföras med, vilket medför en ökad osäkerhet i bedömningarna. Därtill kommer att det är oklart om de tendenser som kan iakttas fram till och med 1994 är tillfälliga eller bestående. Beräkningarna med skilda mått ger under denna period delvis olika resultat. Förklaringen torde vara att metoderna är olika känsliga för extrema värden, t.ex. mycket höga realisationsvinster respektive löner för enstaka hushåll. Resultaten skall därför tolkas med viss försiktighet. Löner och närings inkoms ter: En viktig tendens under denna period är att lönernas och näringsinkomstemas andel av de disponibla inkomsterna minskar, både för huvudförsöijama och makarna. Lönerna får också ett försvagat samband med hushållens disponibla inkomster. Spridning i löne- och näringsinkomster har samtidigt ökat. Skillnaderna i resultat för sprid- ningsmåtten kan tyda på att andelen personer med mycket höga löneinkom- ster har ökat. Den sammantagna effekten av dessa olika förändringar är att den ökade lönespridningen delvis motverkas av att löneandelen minskat. Totalt sett förefaller spridningen i löne- och näringsinkomster därför ha ett relativt svagt förklaringsvärde till de ökade inkomstklyftorna. Kapitalinkomster: Inkomster från kapital minskade något men realisa- tionsvinster som andel av de disponibla inkomsterna ökade påtagligt, speciellt 1994. Kapitalinkomsterna blev dessutom mer koncentrerade till de övre inkomstskikten. Som visats tidigare förklaras i stort sett hela den ökning av inkomstspridningen som inträffat under perioden av denna ökning och koncentration av kapitalinkomsterna. På grund av de förändrade skatteregler- na var realisationsvinsterna ovanligt stora 1991 och särskilt 1994. En del av den ökade inkomstspridningen 1994 kan därför vara av tillfällig karaktär, vilket också berördes i avsnitt 2.2. Pensioner: Under 1970-talet medverkade ”mognaden” i ATP-systemet väsentligt till utjämningen av den ekonomiska standarden i Sverige.5 Under 1990-talet finns det indikationer på att effekten är den motsatta. Den fortsatta ”mognaden” synes nu medverka något till en ökad inkomstspridning. Många pensionärer har numera en ekonomisk standard med hänsyn till försörjnings- bördan som överstiger den för vanliga löntagare. De äldre med låg pension ersätts efterhand med pensionärer med högre ATP. Samtidigt har reallönerna utvecklats svagt för hushåll i förvärvsaktiv ålder. Dessa förändringar förefaller ha bidragit något till en ökad inkomstspridning. Inkomstförsäkringar: Under 1990-talet kan man se ett litet trendbrott 5 Analysen av bruttobelopp för transfereringar kan delvis vara missledande. En stor del av pensionerna var t.ex. 1975 obeskattade eller lågt beskattade medan den relativa skatten ökade efterhand som fler fick ATP-pensioner. Pensionernas nettoeffekter på inkomstspridningen kan därmed delvis vara överskattad. 25 också vad avser inkomstförsäkringamas effekter på inkomstspridningen. Framför allt har den kraftiga ökningen av arbetsmarknadsstödet medfört att inkomstförsäkringama nu medverkar något till en minskad spridning. Effekten av inkomstförsäkringama är dock relativt begränsad i förhållande till andra förändringar. Införandet av en arbetsgivarperiod kan ha medfört att sjukförsäkringens effekt underskattas. Inkomstskatter: Som nämnts inledningsvis avser dessa beräkningar endast utvecklingen efter skattereformen, inte övergången. Skatternas andel av de disponibla inkomsterna har ökat 1991-1994, vilket främst torde bero på ändringar i grundavdraget samt införandet av egenavgifter. De totala skatternas progressivitet minskade 1992 men har ökat under senare år. I någon mån kan detta delvis bero på skatten på de höga realisationsvinsterna och även till viss del skatterna på de ökade pensionsutbetalningama. Sammantaget medför detta att skatternas utjämnande effekt ökar något under perioden, även med bortseende från skatten på de höga realisationsvinsterna. Barnbidrag, bostadsbidrag etc: De skattefria bidragens, dvs. främst barnbidragens, bostadsstödens och socialbidragens, andel av hushållens disponibla inkomster ökade svagt 1991-1994. Bidragens samvariation med de disponibla inkomsterna förändras knappast. Det innebär att de skattefria bidragen endast i begränsad utsträckning har kunnat motverka den ökade spridningen i andra inkomstkällor. <h4>3.3 Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen</h4> Inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat i många länder i Europa. I de flesta bedömningarna anses de ökade problemen med sysselsättningen direkt och indirekt vara en av huvudorsakerna till de ökande klyftorna. Den omedelbara effekten av en ökad arbetslöshet är att många hushåll drabbas av inkomstförluster. Hur stora de direkta förlusterna blir bestäms av lönefördelningen bland dem som blir arbetslösa, antalet som är försäkrade och reglerna inom arbetslöshetsstödet respektive socialbidraget. För en arbetslöshetsförsäkrad industriarbetare med en årsinkomst på 200 000 kronor medför ett års arbetslöshet en inkomstförlust enligt 1996 års regler på ca 33 000 kronor eller ca 25 procent efter skatt. Arbetslösheten drabbar i högre grad ungdomar, personer med kort utbildning, arbetare, invandrare osv., dvs. grupper som redan i utgångsläget ofta har lägre inkomster. Effekten enbart av den ojämnt fördelade arbets- löshetsrisken medför naturligtvis en ökad inkomstspridning. Om arbetslöshe- ten blir mer jämnt fördelad minskar denna effekt. Den motverkas också av att taket i arbetslöshetsförsäkringen är lågt i förhållande till inkomsterna i många arbetar- och tjänstemannakollektiv. Inkomstförlusten vid arbetslöshet blir avsevärt högre för personer som haft inkomster över taket. För många familjer med bam blir nettoförlusten mindre genom att bostadsbidragen ökas och avgifterna till barnomsorgen kan sättas ned. I olika sammanhang har försök gjorts att beskriva skatte- och bidragseffek- ten som uppkommer genom inkomstförlusterna vid arbetslöshet. En metod som använts är att simulera effekterna på inkomstfördelningen genom att Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 26 förändra antalet arbetslösa och/eller arbetslöshetstidema bland de arbetslösa. Årsinkomsterna omräknas med hänsyn till den förändrade arbetslösheten. Denna metod har bl.a. tillämpats i Storbritannien 1977 där man fann relativt stora effekter på inkomstfördelningen. Inkomstspridningen ökade som följd av höjd arbetslöshet. I den fördelningspolitiska redogörelsen 1994 (prop. 1993/94:150 bil 1.5) redovisades ett motsvarande experiment för Sverige där förvärvsarbetande i en modellbefolkning ”gjordes arbetslösa” enligt den risk de hade med hänsyn till ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, region etc. När lönerna ersattes med arbetslöshetsersättning så ökade inkomstspridningen något. Genom de ersättningsnivåer som då gällde, och som följd av att hushållen byter plats i inkomstfördelningen - de arbetslösa hamnar i den lägre delen medan de som fortsätter att arbeta flyttar upp i fördelningen - blev dock effekten ganska marginell. Beräkningar har också genomförts av den motsatta direkta effekten, dvs. av en ökad sysselsättning. I regeringens proposition En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207) redovisades en beräkning av effekterna på inkomstfördelningen av en halvering av den öppna arbetslösheten. Beräkningarna visade att hushållen i den nedre delen av inkomstfördelningen får den största relativa ökningen av den disponibla inkomsten vid minskad arbetslöshet. Resultatet sammanhänger med att andelen arbetslösa är högre bland hushåll i den nedre delen av inkomstfördelningen. Även i detta fall skulle dock effekten på inkomstsprid- ningen reduceras efter det att man beaktat hushållens relativa positioner före och efter experimentet. Under perioder av arbetslöshet förändras emellertid i allmänhet många andra ekonomiska förhållanden. Sysselsättningen minskar och i konjunktur- nedgångar sjunker ofta företagens vinster, vilket bl.a. kan medföra att hushållens företagar- och kapitalinkomster sjunker. Arbetslösheten kan bromsa både löneökningar och inflationen, vilket också kan pressa räntorna. I hushåll där en person drabbas av arbetslöshet kan i vissa fall den andre öka sin arbetstid och delvis kompensera inkomstbortfallet. Samtliga dessa faktorer kan motverka en ökad inkomstspridning. En vanlig metod att försöka belysa dessa samverkande faktorer är att skatta hur inkomstandelama inom olika delar av inkomstfördelningen varierar med det relativa arbetslöshetstalet. Analysmetoden innebär att inkomstfördel- ningen indelas i t.ex. kvintiler vars inkomstandelar sätts som en funktion av bl.a. relativ arbetslöshet och inflation. På detta sätt beräknas med hjälp av regressionsanalys hur olika delar av inkomstfördelningen påverkas av arbetslösheten. Denna metod har bl.a. använts för att studera arbetslöshetens effekter på inkomstfördelningen i USA, Kanada och Storbritannien (28). Dessa studier pekar på att inkomstspridningen ökar med ökad arbetslöshets- nivå. Sambandet antas bero på att arbetslösheten främst drabbar oerfarna personer på arbetsmarknaden och därmed hushåll med låga inkomster. Metoden har även tillämpats för att analysera sambandet mellan arbets- löshetsnivå och inkomstfördelning i Sverige i bl.a. långtidsutredningarna 1987 och 1992 samt i en aktuell studie för tidsperioden 1975-1991 (LU87, LU92,- 4,14,15). Samtliga tre studier baseras på data från SCB:s inkomst- fördelningsundersökningar (HINK). I den första studien baserad på åren Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 27 1975-1984 fann man att en ökad arbetslöshet tenderar att öka inkomstsprid- ningen. Resultatet var emellertid inte stabilt i statistiskt hänseende. I de två senare studierna kunde inga säkra slutsats dras beroende på att resultaten inte var tillräckligt robusta. Det kan bero på att variationerna i inkomstandelama och i den öppna arbetslöshetsnivån inte var särskilt stora under de studerade tidsperioderna. En uppdatering av dessa studier med tillägg för data under perioden 1991- 1994 har genomförts i denna analys. Trots den kraftigt stigande nivån på arbetslösheten under dessa år och den samtidigt ökande inkomstspridningen kan något stabilt samband mellan inkomstandelar och den öppna arbetslös- hetens nivå inte påvisas. Resultatet skulle delvis kunna förklaras av att arbetslöshetsstöden fram till 1994 var relativt höga och att socialbidrag fyller ut inkomsterna bl.a. för dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning. En aktuell studie bestyrker denna bild. Den visar att inkomstfördelningarna i de nordiska länderna var överraskande opåverkade av den höjda arbetslös- heten (1). Danmark som haft en hög arbetslöshet i mer än 20 år har en inkomstfördelning som inte är mycket ojämnare än i övriga nordiska länder. En beräkning av andel med arbetslöshetsersättning i olika decilgrupper för 1990-1992 i Sverige pekar på att arbetslöshetsrisken 1990 var ojämnt fördelad men att den kraftiga ökningen var jämnare fördelad. Dessutom visas att de som inte var arbetslösa men hörde till lägre kvintiler 1990 fick påtagligt ökade inkomster när de blev arbetslösa 1991. Resultaten tyder enligt forskarna på att de förhållandevis generösa arbetslöshetsunderstöden och eventuellt också en jämnare fördelad arbetslöshet under 1990-talet har motverkat arbetslöshetens annars negativa inverkan på inkomstfördelningen. De tidigare redovisade resultaten från uppdelningen i grupper tyder också på att det är sysselsättningens fördelning i vid mening, snarare än nivån på den öppna arbetslösheten, som påverkar inkomstklyftorna. Som nämnts pekar kalkylerna på att den ökade inkomstspridningen under perioden 1991-1994 delvis förklaras av att andelen hushåll med helårs- och heltidsarbete respektive hög förvärvsgrad minskat kraftigt. Som påpekats i många sammanhang tidigare (se t.ex. prop. 1991/92:100 bil 1.4) medför dock den höga arbetslösheten välfärdsförluster i många andra avseenden. Med längre arbetslöshetstider försämras den enskildes kompetens, vilket kan minska individens framtida inkomster. Det kan leda till att fördelningen av livsinkomster blir mer ojämn. Särskilt en hög långtidsarbets- löshet kan åtminstone på längre sikt förväntas medföra en mer ojämn fördelning av livsinkomstema. Generationer som möts av hög och långvarig arbetslöshet efter skolan kan missgynnas, vilket således även kan innebära ökade klyftor mellan olika generationer. Ett stort antal studier har dessutom visat att långvarig arbetslöshet ökar risken för allvarliga sjukdomar. Den kanske allvarligaste fördelningseffekten torde dock vara att de höga utgifterna för arbetslösheten tvingar fram stora besparingar i andra sociala välfärdssystem. Effekterna av detta kommer dock inte att kunna beskrivas förrän SCB:s undersökningar blir klara för 1996, dvs. först under 1998. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 28 <h3>4 Sverige jämfört med andra länder</h3> En viktig grund för en bedömning av utvecklingen i Sverige är om de ökade inkomstklyftorna är en specifik svensk företeelse eller om trenderna är mer generella. Diskussionen om olika förklaringar gynnas naturligtvis om man har tillgång till grundliga undersökningar från flera länder. Intresset för internationella jämförelser av inkomstfördelningen har ökat avsevärt (13). Möjligheterna till studier har ökat väsentligt genom uppbyggnaden av en omfattande internationell databas med olika länders egna undersökningar av hushållens inkomster inom Luxembourg Income Study (LIS). I LIS har ett omfattande arbete lagts ned på att göra ländernas undersökningar jämförbara. <h4>4.1 Lönespridningen i OECD-ländema</h4> Sverige har en internationellt sett jämn fördelning av lönerna, dvs. lön per arbetad timme. I Sverige hade 1991 enligt OECD:s sammanställningar den tiondel med högst löner ca 55 procent högre lön än medianlönen, vilket kan jämföras med 99 procent i Frankrike, 85 procent i Storbritannien, 71 procent i Australien, 68 procent i Finland och 61 procent i Tyskland. Låga löner, definierat som under 2/3 av medianlönen för heltidsarbetande, förekommer bland ca 5 procent av de svenska löntagarna, mot 25 procent i USA, 19 procent i Storbritannien, 14 procent i Australien, 13 procent i Frankrike och Tyskland. Även om lönestatistiken har brister när det gäller jämförbarhet, tyder detta på stora olikheter i OECD-ländemas lönestruktur. Lönespridningen ökade under 1980-talet, både i Sverige och i flertalet andra OECD-länder. Den ökade lönespridningen anses främst bero på att de med högst löner drog ifrån övriga. Resultaten har fört med sig olika antaganden om vad som kan orsaka denna till synes ganska gemensamma trend. Man har pekat på särskilt den teknologiska förändringen med ändrad efterfrågan på personer med olika utbildning, konkurrensen från låglönelän- der, reformer på arbetsmarknaden samt en försvagning av fackföreningarna i många länder. Översikter av forskningen i olika länder pekar på att den ökade lönesprid- ningen framför allt förklaras av höjda s.k. utbildningspremier, dvs. välut- bildade fick efterhand under 1980-talet relativt högre löner (7,13,25). Även yrkeserfarenheter förefaller ge allt högre betalning. Bakom dessa förändringar ligger komplexa processer, t.ex. förändringar i utbud och efterfrågan på välutbildad arbetskraft och omläggningar i lönebildningen. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 29 Tabell 4.1 Lönespridningen 1979-1995. Årlig förändring av femårsmedelvärde för Prop. 1996/97:1 kvoten mellan lönen i decilgrupp 9 resp, decilgrupp 1 jämfört med medianlön. Bilaga 4 Procent <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> 1979-1989</td><td></td><td> 1989-senaste år</td></tr> <tr><td></td><td> D9/D5</td><td> D5/D1</td><td> D9/D1       D5/D1</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Sverige</td><td> 0,02</td><td> 0,01</td><td> 0,03</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> Australien</td><td> 0,02</td><td> 0,02</td><td> 0,06</td><td> -0,04</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,03</td><td> 0,00</td><td> -0,02</td><td> -0,10</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 0,02</td><td> -0,01</td><td> 0,01</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 0,01</td><td> -0,12</td><td> -0,03</td><td> -0,08</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 0,09</td><td> 0,05</td><td> 0,03</td><td> 0,02</td></tr> </table> Källa: Employment Outlook, July 1996, OECD En ny studie från OECD visar att lönespridningen inte fortsatt att öka hittills under 1990-talet, med undantag för i USA och Storbritannien. Vissa länder har t.o.m. erfarit minskade löneklyftor de senaste 5-10 åren, bl.a. Kanada, Finland och Tyskland. I Sverige har lönespridningen, exempelvis spridningen i arbetsinkomster för helårs- och heltidsanställda, fortsatt att öka något fram to.m. 1994, även nu främst genom lönehöjningar i den övre delen av lönefördelningen (16). Det är inte klarlagt i vilken grad de ökande klyftorna i olika länder beror på att sammansättningen av löntagarna ändrats exempelvis som följd av att den ökade arbetslösheten i första hand drabbar löntagare i den nedre delen av lönefördelningen. <h4>4.2 OECD: s internationella jämförelse</h4> Som redovisats kortfattat i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) visar OECD:s internationella jämförelse av inkomstfördelning- en att Sverige i likhet med de övriga nordiska länderna i slutet av 1980-talet hade en jämnare fördelning av de ekonomiska resurserna än andra OECD- länder (3). Det beror både på en mindre spridning av löner och arbetstider än i andra länder men också på de stora utjämningseffekterna av skatter och transfereringar (3, 5). De 10 procent mest välbeställda hushållen hade i t.ex. USA, Storbritannien och Australien 4-6 gånger högre ekonomisk standard än de 10 procent ekonomiskt svagaste hushållen (decilkvoten). I de nordiska länderna var motsvarande siffra ca 2-3 gånger. Dubbelt så många hushåll hade inkomster under 50 procent av medianinkomsten i t.ex. USA, Storbri- tannien och Australien jämfört med i de nordiska länderna. Huvudresultaten av OECD-studien sammanfattas i tabell 4.2. 30 Tabell 4.2 Inkomstspridningen i vissa OECD-länder i slutet av 1980-talet samt årlig Prop. 1996/97:1 förändring av Gini-koefGdenten. Justerade disponibla inkomster.                  Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> Land (mätår)</td><td> Decilkvot</td><td> Andel under 50 % av medianinkomst</td><td> Gini- koefficient</td><td> Årlig förändring av Gimkoef.</td></tr> <tr><td> Sverige (81,87)</td><td> 2,72</td><td> 7,6</td><td> 0,220</td><td> + 0,004</td></tr> <tr><td> Finland (87,90)</td><td> 2,59</td><td> 5,0</td><td> 0,207</td><td> + 0,003</td></tr> <tr><td> Norge (79,86)</td><td> 2,93</td><td> 7,3</td><td> 0,234</td><td> + 0,002</td></tr> <tr><td> Belgien (85,88)</td><td> 2,79</td><td> 4,7</td><td> 0,235</td><td> + 0,002</td></tr> <tr><td> Nederländerna (83,87)</td><td> 2,85</td><td> 4,9</td><td> 0,268</td><td> + 0,005</td></tr> <tr><td> Kanada (81,87)</td><td> 4,02</td><td> 12,2</td><td> 0,289</td><td> + 0,001</td></tr> <tr><td> Australien (81,85)</td><td> 4,01</td><td> 12,3</td><td> 0,295</td><td> + 0,002</td></tr> <tr><td> Frankrike (79,84)</td><td> 3,48</td><td> 7,5</td><td> 0,296</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Storbritannien (79,86)</td><td> 3,79</td><td> 9,1</td><td> 0,304</td><td> + 0,005</td></tr> <tr><td> USA (79,86)</td><td> 5,94</td><td> 18,4</td><td> 0,341</td><td> + 0,005</td></tr> </table> Källa: Atldnson, Rainwater, Smeeding: Income Distribution in OECD Countries. OECD 1995 Anm: Andelen hushåll under 50 % av medianinkomst i Sverige överskattas på grund av att hemmavarande ungdomar räknas som egna hushåll. Inkomstspridningen ökade under 1980-talet i flertalet av de länder där det finns undersökningar. Sverige hör till de länder där den årliga ökningen av Gini-koefficienten var relativt hög. Även decilkvoten och andelen låginkomst- hushåll (under 50 procent av medianinkomsten) ökade relativt mycket. OECD-studien avser olika mätår och åtskilliga skillnader kvarstår mellan ländernas olika undersökningar men huvudresultaten betraktas allmänt som robusta. <h4>4.3 Uppdelning av inkomstspridningen</h4> Inkomstspridningen ökade således under 1980-talet bl.a. i Sverige, Storbritan- nien, USA och Tyskland medan den var i stort sett oförändrad i Kanada. De ökade inkomstklyftorna kan inte i något av dessa länder förklaras av befolkningsförändringar (10). Däremot förefaller förändringar i skatte- och transfereringssystemen ha bidragit till ökade inkomstklyftor i Sverige, USA och Storbritannien medan dessa system medverkat till minskad spridning i Kanada och Tyskland. Ökad spridning av arbetsinkomster har i alla länder bidragit till ökade klyftor. Den ökade inkomstspridningen i Storbritannien under 1980-talet kan dessutom delvis förklaras av ökad förvärvsgrad bland gifta och samboende kvinnor och ett ökat antal hushåll som försöijer sig som egenföretagare (21). Utvecklingen i Kanada 1981-1987, Nederländerna 1983-1987, Storbritan- nien 1979-1986, USA 1979-1986 och Sverige 1981-1987 uppvisar vissa gemensamma trender men också stora skillnader (22). Inkomstspridningen 31 var enligt alla spridningsmått mycket låg i Sverige men den årliga ökningen var samtidigt hög. I länder där inkomstklyftorna ökade, förklaras ökningen främst av större spridning av arbetsinkomster och att en ökad andel kvinnor förvärvsarbetar. Det finns dock stora skillnader mellan länderna bl.a. i hur förändringar i egenföretagande, kapitalinkomster, skatter och transfereringar påverkat utvecklingen. Sverige avviker tydligt från de andra länderna genom att ökade kapitalinkomster i betydande grad bidrog till den ökade spridningen. En viktig observation i flera studier är att få av förändringarna är statistiskt signifikanta. <h4>4.4 Inkomstspridningen under 1990-talet</h4> Forskningen som baseras på databasen för internationella jämförelser (LIS) har ännu inte klarlagt trenderna i inkomstfördelningen hittills under 1990- talet De studier som finns fram till 1991-1992 pekar dock på att inkomstklyf- torna fortsätter att öka i många länder, dock inte i alla (11,13). Samma trend visar statistiken från de årliga undersökningarna i flera länder, som dock inte är fullt jämförbar. Det finns åtskilliga olikheter i mätmetoder och inkomstbegrepp varför man inte kan jämföra nivåer m.m. Trenderna i ländernas Gini-koefficienter för disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda bör dock i stora drag kunna jämföras. De nordiska länderna har som nämnts en i internationell jämförelse jämn fördelning av den ekonomiska standarden. Det finns ett flertal möjliga förklaringar. Alla nordiska länder har omfattande socialförsäkringssystem och hög förvärvsfrekvens bland kvinnor och utbildningsskillnadema är små osv. I Danmark tyder forskningen på att inkomstspridningen bland hushåll 20- 64 år minskade under 1980-talet fram t.o.m. 1987, trots en ökad arbetslöshet (1). Under 1990-talet kan endast en svag ökning iakttas. Norge förefaller ha haft en utveckling som är lik den i Sverige (diagram 4.1). En viktig förklaring till den ökade inkomstspridningen i Norge anses vara ökningen av antalet studenter under mitten av 1980-talet. Deras inkomster är låga och bidrar därmed till ökade inkomstklyftor. Ökningen av inkomstspridningen i Norge under 1994 beror bl.a. på att realisationsvinsterna av aktieförsäljningar ökade starkt. Enligt statistiken tillföll ca 91 procent av inkomsterna av aktieförsäljningarna de 5 procent av inkomsttagarna med de högsta inkomsterna. I Finland har inkomstsprid- ningen sedan mitten av 1980-talet varit i stort sett oförändrad. År 1993 ökade dock spridningen relativt mycket. I Storbritannien har inkomstspridningen trendmässigt ökat sedan mitten av 1980-talet fram till 1992. Under 1993 är den totala inkomstspridningen oförändrad. Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet anses som nämnts bero bl.a. på ökad lönespridning och ökad inkomstspridning bland egenföretagama (21). Även i US4 har inkomstspridningen ökat trendmässigt. En av de viktigaste förklaringarna anses vara att reallönerna minskat för dem med låg utbildning (25). Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 32 Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Diagram 4.1 Trenden i inkomstspridningen i vissa OECD-länder 1986-1994 enligt Gini-koeffiaenten för disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-77.png" style="width:278pt;height:167pt;"/> Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland, Institute for Fiscal Studies, Storbritannien samt från Gottschalk/Smeeding, USA (13). Anm: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då olika mätmetoder tillämpas. Vid en jämförelse av de 10 procent som har den högsta ekonomiska stand- arden med de 10 procent med lägst standard (decilkvoten) har spridningen ökat i Sverige och Norge sedan mitten av 1980-talet. I Danmark har kvoten minskat under slutet av 1980-talet och i Finland har kvoten minskat ända fram till 1992 varefter den steg något. I Storbritannien har kvoten stigit från mitten av 1980-talet fram till 1991 och därefter sjunker den något. <h3>5 Sammanfattning och kommentarer</h3> Naturligtvis väcker de ökade inkomstklyftorna särskilt under de senaste åren många frågor om de bakomliggande orsakerna. Det är angeläget att bedöma om de ökande klyftorna är bestående eller knutna till den ekonomiska krisen, om de är typiska i moderna industriländer eller endast finns i vissa länder, om de drivs av minskad omfördelning i de offentliga systemen, beror på hushållens val av exempelvis arbetstider etc. eller har andra orsaker. För att man rätt skall kunna värdera förändringarna måste man känna till något om vilka processer det är som minskar respektive ökar klyftorna. Ökade inkomstklyftor som beror på att spridningen av timlöner stiger kraftigt kan kanske bedömas på ett sätt medan en ökad spridning av arbetsinkomsterna som beror på att hushållen delvis får möjlighet att välja andra arbetstider kan betraktas på ett annat sätt Om klyftorna vidgas för att kapitalinkomsterna blir högre och mer koncentrerade kan det uppfattas oroande medan om det är 33 pensionerna som skapar klyftor kan det möjligen bedömas annorlunda. Tillgången till statistiska undersökningar och underlag om utvecklingen av inkomstfördelningen i Sverige och internationellt har ökat väsentligt under senare år. Tyvärr finns det emellertid ingen samlad analys till ledning för en bedömning. Ett grundläggande problem vid olika analyser är att ekonomiska och andra teorier bakom de processer som bestämmer inkomstfördelningen inte är särskilt väl utvecklade (2). Dels beror det på att många i sig kompli- cerade processer samverkar för att generera och fördela faktorinkomstema, främst löner och kapitalinkomster, dels för att de offentliga systemen griper in med en omfattande reglering och omfördelning vars egentliga effekter - dvs. jämfört med en ekonomi utan omfördelning och reglering - är mycket svåra att bedöma. Detta innebär att följande sammanfattning och kommentarer naturligtvis inte kan göra anspråk på att ge några slutliga bedömningar, utan skall ses som ett försök till en syntes av vad som framkommit vid den genomgång av statistik, forskningsrapporter och de kompletterande analyser som nu genomförts. <h5>Har inkomstklyftorna ökat ?</h5> Frågan kan uppfattas som något besynnerlig mot bakgrund av att SCB:s omfattande statistik och flera forskningsrapporter så otvetydigt fastslår att inkomstspridningen har ökat. De beräkningar som nu genomförts av individernas realjusterade inkomster, om än schablonmässiga och stiliserade, ger dock anledning till en viss försiktighet i bedömningen. I en strikt definition av ekonomisk standard kan man endast räkna in kapitalinkomster som motsvarar ökningen av den reala förmögenheten (6). Det är uppenbart att statistiken över hushållens nominella inkomster, där inkomster från räntor, realisationsvinster o.d. inräknas oavsett inflationen, ofta överskattar inkomstspridningen vissa år. Risken är stor att nominellt beräknade kapitalinkomster under samhällsekonomiska ”bubblor” överskattar inkom- sterna i ett mer långsiktigt perspektiv. Därmed kan en nominell beräkning ge en vilseledande bild av den bakomliggande utvecklingen av realjusterade inkomster. Hittills har endast en känslighetsanalys genomförts. Liknande resultat finns dock i utvärderingen av skattereformen. De nya beräkningarna är inte tillräckligt väl utvecklade för att ompröva bilden av ökade inkomstklyftor. De ger dock tydliga indikationer att inkomstspridningen för individernas realjusterade inkomster, vilket från välfärdssynpunkt kan vara ett mer relevant mått, inte ökat lika mycket som visas i den officiella statistiken över hushållens nominella inkomster. Den ökning som inträffat i de välbeställdas andel av de disponibla inkomsterna kan således delvis visa sig vara ett resultat av att kapitalinkomster beräknas nominellt och inte realjusterat och en effekt av hushållens anpassning till ändrade skatteregler. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 34 <h5>Viktiga strukturförändringar</h5> ökningen av inkomstklyftorna kan således vara överskattad. Däremot är de förändringar som inträffat i relativ ekonomisk standard mellan olika grupper genomgripande. Den mest slående förändringen är de växande klyftorna mellan hushåll i olika faser av livet, mellan ungdomar och äldre, mellan den tid man har bam och tiden därefter osv. I själva verket är dessa förändringar i sig viktiga förklaringar till de allmänt ökande inkomstklyftorna. Det bör också noteras att dessa förändringar till stor del beror på offentliga beslut, exempelvis om att förlänga skoltiden, om familjepolitikens och studiestödens utformning, pensionernas följsamhet till den allmänna ekonomiska utvecklingen, hur besparingarna i transfereringarna utformas etc. Den andra centrala förändringen är att antalet hushåll med höga inkomster av arbete och kapital har ökat, även med hänsyn till de statistiska omläggningarna vid skattereformen. Även under de ekonomiska krisåren 1991-1994, då flertalet hushåll fått minskade disponibla inkomster, har antalet med höga inkomster ökat något. Eftersom detta till stor del förklaras av de höga kapitalinkomsterna 1994 är det som nämnts osäkert om föränd- ringen blir bestående. <h5>Olika perioder - olika förklaringar</h5> Inkomstklyftorna i individernas nominella inkomster har således ökat sedan början av 1980-talet. Forskningen och de kompletterande analyserna ger grund för ett antal slutsatser om utvecklingen. Den första är att olika faktorer förklarar utvecklingen under skilda perioder (21,22). Det är således inte så att en eller några enstaka faktorer driver fram ökade klyftor både under 1980-talet och under senare år. Man kan uppenbar- ligen inte skylla de växande inkomstklyftorna på t.ex. endast arbetslösheten. Den andra slutsatsen är att faktorer som under vissa perioder medverkar till en utjämning av inkomsterna, under andra perioder verkar i motsatt riktning. Som exempel kan nämnas hushållens ändrade sysselsättningsgrad (årsarbetstider), som 1975-1983 medverkade till en jämnare inkomst- spridning, men under 1983-1990 snarare ökade inkomstspridningen. <h5>Några orsaker kan uteslutas</h5> Vid en bedömning av utvecklingen är det egentligen lika viktigt att kunna utesluta vissa förklaringar, som att kunna få stöd för andra. De senaste årens forskning och de kompletterande beräkningarna kan ge vägledning. Andrad sammansättning av befolkningen har inte medverkat till ökade inkomstklyftor. De befolkningsförändringar som inträffat - ökad andel äldre, fler ensamboende, ökat barnafödande osv. - kan indirekt påverka fördelningen genom att skatter och sociala transfereringar höjs. Med svaga sociala skyddsnät skulle sådana förändringar direkt medföra ökade klyftor i Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 35 ekonomisk standard. Befolkningsförändringarna har dock inget direkt förklaringsvärde, inte heller till utvecklingen under 1990-talet. Resultatet kan tolkas si att, trots att sädana förskjutningar inträffat, har befolkningsförän- dringar fram to.m. 1994 kompenserats ganska väl av skatte- och socialförsäk- ringssystemen. Den ökade andelen invandrare har fram till 1991 inte heller någon nämnvärd effekt på utvecklingen (15). Effekterna av den kraftigt ökade invandringen efter 1991 har dock inte studerats. De ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män har utjämnats påtagligt under de senaste 20 åren och de finns inga tecken på att skillnaderna i disponibla inkomster ökar under krisåren. De ökade inkomstklyftorna beror således inte på ökade skillnader mellan kvinnor och män. De ökade inkomstklyftorna kan inte heller till någon väsentlig del förklaras av ökade skillnader mellan olika regioner. Stora strukturföränd- ringar har inträffat i näringslivet under de senaste 20 åren med bl.a. minskad sysselsättning i tillverkningsindustrin, basnäringarna jord- och skogsbruk samt gruvindustrin och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Till den del strukturförändringar inom industrin och näringslivet återspeglas i regionala förändringar kan också sådana förklaringar antas ha mindre tyngd. Ändrad andel egenföretagare, som i flera länder överraskande visat sig delvis förklara en ökad spridning, förefaller i nu genomförda analyser inte ha haft någon påtaglig effekt på inkomstspridningen i Sverige. Den kraftigt ökade öppna arbetslösheten förefaller fram till 1994, något förbryllande, inte påtagligt ha bidragit till ökade inkomstklyftor. Olika analysmetoder i Sverige och jämförelser med de andra nordiska länderna tyder på att de ekonomiska trygghetssystemen ganska väl skyddat de arbetslösa mot de direkta effekterna av inkomstförlusterna. Arbetslösheten leder till stora och bekymmersamma inkomstförluster för de hushåll som drabbas. Arbetslösheten medför därför en stor omflyttning av hushållen i inkomstfördelningen; de utan arbete sjunker nedåt medan de som har kvar sitt arbete relativt sett stiger i fördelningen. Genom arbetslöshetsstöd och socialbidrag minskas dock denna omflyttning. Som påpekats tidigare finns det dock all anledning att hysa oro för den höga arbetslöshetens långsiktiga inverkan på fördelningen av inkomster och välfärd. Vidare förefaller förändringarna i inkomstförsäkringar och skattefria bidrag, främst barnbidrag och bostadsbidrag, inte annat än marginellt ha motverkat de ökade inkomstklyftorna sedan 1983. Barnbidrag och bostads- bidrag, inkomstförsäkringar vid sjukdom, arbetslöshet osv. är centrala delar i de offentliga systemen för omfördelning. De svarar också för en betydande del av den totala utjämningen av hushållens ekonomiska standard (18). Ökade bam- och bostadsbidrag förklarar också varför skattereformen enligt utvärderingen var i stort sett fördelningspolitiskt neutral (6). Ett visst ökat bidrag till utjämning kan skönjas under 1990-talet, men det förklaras främst av att hushåll som är beroende av inkomstförsäkringar och bidrag - exempel- vis ensamföräldrar, arbetslösa osv. - har förflyttats till den nedre delen av inkomstfördelningen. Slutligen, till den del inkomstklyftorna har ökat som följd av att inkomster mäts effektivare efter skattereformen, så speglar detta inte den faktiska utvecklingen. I åtskilliga sammanhang sammanläggs inkomstfördelningens Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 36 utveckling före och efter skattereformen, utan att man beaktar omläggningen av statistiken 1991. Som redovisats tidigare medför detta att ökningen av inkomstklyftorna överskattas - och att inkomstspridningen underskattades före 1991. <h5>Förklaring 1: Löneinkomsterna</h5> Sammanvägningen av olika forskningsresultat och nu genomförda beräkning- ar pekar på att förändringar i fördelningen av löneinkomster delvis torde förklara utjämningen fram till 1983 och de ökande inkomstklyftorna de senaste 10 åren. Fördelningen av löneinkomster bestäms av hushållens sysselsättningsgrad (årsarbetstider) och av spridningen i timlöner och samspelet dem emellan. Sysselsättningen och fördelningen av antalet arbetade timmar har i alla analyser ett avgörande inflytande. Detta mäts i undersökningarna genom antalet personer som heltidsarbetar, deltidsarbetar, studerar, har förtida pension, är arbetslösa osv. Utjämningen under 1975-1983 förklaras delvis av jämnare fördelning av arbetstiderna, delvis förmodligen av en minskad sprid- ning av timlönerna. Under perioden 1975-1983 ökade framför allt deltids- arbetet bland gifta och samboende kvinnor medan andelen heltidsarbetande gifta respektive ensamboende män sjönk. Arbetsinkomsterna (dvs. inklusive sjuk- och föräldraförsäkring) blev mer jämnt fördelade. Den ekonomiska standarden för heltidsarbetande och deltidsarbetande hushåll utjämnades. De ökade inkomstklyftorna under 1980-talet förklaras i stället av en ökad spridning inom grupper med olika sysselsättning. Löner och även närings- inkomster blev mer ojämnt fördelade. Den viktigaste förändringen i sysselsättningen fram till slutet av 1980-talet är den ökade förvärvsgraden bland gifta/samboende kvinnor, den ökande andelen studerande ungdomar under 25 år samt ökningen av antalet förtidspensionärer. För övriga grupper har förändringarna varit förhållandevis mindre. Under konjunkturuppgången i slutet av 1980-talet valde alltfler gifta/samboende kvinnor att öka sina årsarbetstider, särskilt heltidsarbetet ökade. Det finns åtskilliga indikationer på att de ökande inkomstklyftorna under 1980-talet till inte obetydlig del kan förklaras av dessa förändringar i hushållens val av arbetstider, studier m.m. Bakom dessa förändringar ligger i sin tur många andra faktorer: högkonjunk- turen, den utbyggda offentliga tjänstesektorn, den ökade tillgången till barnomsorg osv. De ökade inkomstklyftorna hittills under 1990-talet förklaras delvis av att hushållens sysselsättning minskat och att arbetstiderna ånyo blivit avsevärt mer ojämnt fördelade. Andelen heltidsarbetande hushåll har minskat drastiskt. Visserligen har spridningen i löneinkomster ökat något, men eftersom lönernas andel av hushållens inkomster minskar så bidrar lönesprid- ningen i mindre utsträckning till de ökande klyftorna. Antalet studerande och förtidspensionärer har fortsatt att öka kraftigt. Många personer, inte minst kvinnor, arbetar mindre än de skulle vilja, utan att de räknas som arbetslösa. Analyserna pekar på att det framför allt är en minskad sysselsättning för ungdomar under 30 år som bidrar till en ökad inkomstspridning. Sysselsätt- Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 37 25 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1 ningen bland ungdomar minskar sedan årtionden genom att allt fler ungdomar studerar allt längre.6 Under 1990-talet minskar den också som följd av den höga arbetslösheten. Ungdomar som tidigare kunde arbeta heltid, under sommarlov eller extra under studierna tvingas nu oftare till tillfälliga och kortvariga arbeten eller blir utan jobb. Många har låga bidrag vid arbetslöshet eftersom de inte hunnit kvalificera sig i arbetslöshetsförsäkringen. Det är således framför allt det stora fallet i sysselsättningen som tillsam- mans med ökade kapitalvinster och höjda pensioner bidrar till ökade inkomstklyftor. Inkomstklyftorna mellan grupper med olika sysselsättning har dock inte ökat nämnvärt. En ökad lönespridning, dvs. spridning i timlöner, torde ha bidragit till ökade inkomstklyftor under 1980-talet. En viktig förklaring till ökade löneskillnader synes vara att högre utbildning betalades bättre. Under 1990- talet hittills är lönespridningens bidrag till utvecklingen mindre tydlig. Troligen har en ökning avtopplönema spelat en viss roll, särskilt under 1991- 1994. Sammansättningen i olika kollektiv har emellertid förändrats betydligt som följd av den höga arbetslösheten. Det är därför svårt att bedöma till vilken del förändringar i lönespridningen beror på ändrad sammansättning respektive förändringar i timlönerna samt om förändringarna kan väntas bli bestående. <h5>Förklaring 2: Höjda pensioner</h5> En annan viktig förklaring till förändringarna i inkomstfördelningen är de stora ökningarna av pensionerna som inträffat de senaste 20 åren. Höjda grundpensioner, generösare bostadsstöd och särskilt ATP-systemets ”mognad” är en viktig förklaring till utjämningen av inkomstklyftorna fram till slutet av 1970-talet (9, 15, 17). De olika beräkningarna som nu genom- förts tyder på att de utbyggda pensionerna tillsammans med ökad och jämnare fördelad sysselsättning var en av huvudförklaringarna till utjämningen. Den ökade inkomstspridningen under 1980-talet förefaller inte nämnvärt ha påverkats av de fortsatt höjda pensionerna. Under den ekonomiska krisen under 1990-talet har hushåll i förvärvsaktiv ålder fått betydande sänkningar av den ekonomiska standarden till följd av minskad sysselsättning och olika förändringar i skatte- och transfererings- systemen. Samtidigt fick allt fler pensionärer allt högre ATP-pensioner. Pensionärerna berördes inte heller lika mycket av besparingarna (26). Det medförde att pensionärerna som grupp fick en relativt gynnsam utveckling. Analyserna av utvecklingen 1991-1994 har visat att ökade pensioner inte längre bidrar till en utjämning, utan kan vara en av förklaringarna till den Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 6 Många ungdomar studerar numera också för att de inte kan få ett arbete. Det behövs därför fördjupade analyser innan man kan bedöma till vilken del den minskade ekono- miska standarden bland ungdomar är ett fördelningspolitiskt problem eller en naturlig följd av längre studier. 38 ökade inkomstspridningen. Denna effekt beror delvis på att lönernas andel av inkomsterna har minskat. Som påpekats tidigare är analysen statisk. Den beaktar således inte den utjämning som finns i det offentliga pensionssystemet jämfört med ett mer marknadsbaserat system. <h5>Förklaring 3: Ökade kapitalinkomster</h5> Kapitalinkomster, dvs. räntor, utdelningar, realisationsvinster o.d., utgör en allt viktigare del av hushållens disponibla inkomster. Kapitalinkomsterna blir dessutom allt mer koncentrerade. Det förklarar delvis varför välbeställda hushåll vaije år disponerar en allt större del av de samlade inkomsterna (18, 27). Nu genomförda beräkningar pekar på att den ökade inkomstspridningen särskilt under 1990-talet till stor del förklaras av höjda och alltmer koncentrerade kapitalinkomster. Används vissa analysmetoder förklarar detta i stort sett hela ökningen, med andra metoder förklaras största delen. Ett problem vid bedömningen av dessa resultat är att de använda HINK- databasema baseras på urvalsundersökningar. Det är få hushåll i urvalen som har höga kapitalinkomster, varför förändringar av bidraget till inkomstsprid- ningen mellan olika år i denna inkomstkälla har låg statistisk precision (22). Andra analyser baserade på större urval bekräftar dock ökningen av kapitalinkomsterna (27). Ett annat centralt problem vid bedömningen gäller om kapitalinkomsterna faktiskt ökar realjusterat eller inte. Känslighetsberäkningama av realjusterade disponibla inkomster tyder på att kapitalinkomsternas bidrag till den ökade inkomstspridningen kan vara överskattat. Det behövs dock ytterligare undersökningar innan detta kan säkerställas. Beräkningarna ger dock indikationer på att ökningen av inkomstklyftorna kan vara överskattad. <h5>Förklaring 4: Ändrade inkomstskatter</h5> Analyserna indikerar att vid alla större förändringar i inkomstklyftorna under de senaste 20 åren har ändrade inkomstskatter haft ett inte obetydligt relativt förklaringsvärde. När arbetsinkomsterna blev mer jämnt fördelade 1975-1983 motverkades detta av att skatterna bidrog till ökad spridning genom en minskad progression. I någon mån förklaras det av omläggningen av skatterna 1983. Omvänt, när arbets- och kapitalinkomsterna på nytt blev mer ojämnt fördelade under 1983-1990 så kompenserades detta delvis av inkomstskatterna genom en ökad faktisk progression. Denna effekt kan dock delvis vara skenbar genom att åtskilliga inkomster, särskilt bland välbeställda hushåll, inte inräknades eller räknades till lågt värde i den officiella statistiken. I och med skattereformen minskade marginalskatterna. Den ökade spridning- en i arbetsinkomster och genom pensioner efter 1991 utjämnas inte längre lika påtagligt av skatterna. Från 1993 ökar dock något skatternas utjämnande bidrag. Sammantaget förefaller dock ändringar i inkomstskatterna haft mindre Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 39 inflytande på de förändringar som inträffat i inkomstfördelningen än t.ex. den ökade spridningen i löner och kapitalinkomster. <h5>Globala eller nationella trender</h5> Eftersom många länder förefaller uppleva en likartad ökning av inkomstklyf- torna har man sökt förklaringarna i världsekonomin. Det kan vara frågan om en ökad global konkurrens om investeringar. Produktion som tidigare sysselsatt många med låg utbildningsnivå tenderar att flytta till länder med lägre löner. Det kan vara den globala teknologiska utvecklingen som skapar allt fler innovationer som ersätter enkla arbeten. Övergången från industri- samhället till tjänste- och informationssamhället kan leda till en obalans under många år i efterfrågan på arbetskraft med olika kunskaper. Den höga realräntan i många länder kan i sig negativt påverka de investeringar som eljest skapar arbeten med måttlig avkastning. Det kan vara en kombination av alla dessa processer som medför en ökad efterfrågan på dem med hög utbildning och en minskad på dem med lägre och att utbildning medför relativt högre lön (7,13). Denna differentiering i efterfrågan på olika arbetskraft kan leda till ökade löneskillnader. Under 1980-talet ökade lönespridningen som nämnts i många länder. Det antas allmänt ha haft en stor betydelse, inte minst eftersom lönerna utgör en så stor del av hushållens totala inkomster. Ökade inkomster av kapital anses också bidra till främst att de mest välbeställda hushållen har fått en särskilt gynnsam utveckling av sin ekonomiska standard. De med lägre utbildning kan också få ökade svårigheter att få arbete, vilket kan bidra till ökande inkomstklyftor. Det finns åtskilliga indikationer i de internationella jämförelserna av lönespridning och inkomstfördelning som pekar på att de globala förändring- arna kan ha betydelse, t.o.m. stor betydelse, för den långsiktiga utvecklingen av inkomstklyftorna i olika länder. Samtidigt finns det fortfarande stora skillnader i fördelningen av ekonomiska resurser mellan olika länder - i andelen låginkomsttagare, de välbeställdas andel av de disponibla inkomst- erna, den allmänna inkomstspridningen osv. Vissa länder som haft hög arbetslöshet i många år har en jämn inkomstfördelning, i andra länder skylls de växande klyftorna på arbetslösheten. Ju fler år och ju fler länder som kan jämföras, desto tydligare blir det att förändringar i löne- och inkomstfördel- ning i olika länder inträffar vid skilda tidpunkter, har olika utseende och relativ storlek. Det är inte korrekt att påstå att de finns en generell trend till kraftigt ökade inkomstklyftor (2, 13, 29). Utjämningen genom offentliga skatter och sociala transfereringar skiljer sig markant mellan länderna. I många länder har omfördelningen genom skatter och transfereringar minskat som följd av skattereformer och besparingar i socialpolitiken, i andra länder förefaller skatter och transfereringar ha motverkat trenden till ökad lönesprid- ning. Om man beaktar att den ekonomiska standarden är betydligt jämnare fördelad i Sverige och i övriga nordiska länder jämfört med många andra länder framstår den ökning som inträffat inte som särskilt dramatisk, särskilt Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 40 efter det att man räknat bort den skenbara ökningen som följde med omläggningen av statistiken efter skattereformen. I de nordiska länderna har man t.o.m. 1994 i stort sett lyckats bevara en relativt jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och skydda ekonomiskt svaga hushåll, äldre, bam m.fl. - även under perioder med hög arbetslöshet och besparingar i de offentliga välfärdssystemen. Även om globala förändringar har en stor betydelse pekar de internation- ella jämförelserna således på att ländernas politik ganska framgångsrikt kan bromsa trenden till ökande klyftor eller förstärka dem genom omläggningar i skatte- och transfereringssystemen. Avslutningsvis skall framhållas att en analys av vilka faktorer som påverkar utvecklingen av inkomstfördelningen över tiden alltid delvis är beroende av vilka metoder, definitioner, årgångar m.m. som används. I denna analys har använts forskningsresultat, officiell statstik och kompletterande beräkningar med ganska enkla och robusta metoder. Resultat har lagts samman till en bedömning. Analysen är vidare statisk. Den beaktar t.ex. inte att skatter och transfereringar kan påverka hushållens sysselsättning och arbetstider och därmed fördelningen av löneinkomster. Med andra metoder, definitioner osv. skulle delvis andra bedömningar kunna göras. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 41 26 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1 <h4>Underbilaga 4.1 Tabeller och diagram</h4> Bilagetabeil 1.1 Strukturförändringar i inkomstfördelningen. Disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda 1994 samt förändring mellan olika ir i 1994 ärs priser. Medianinkomster. Individvikter Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994 Kronor</td><td> 1975/1983 Procent</td><td> 1983/1990 Procent</td><td> 1991/1994 Procent</td></tr> <tr><td> Samtliga</td><td> 87 800</td><td> 2,6</td><td> 19,1</td><td> -43</td></tr> <tr><td> Ålder</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> -24</td><td> 59100</td><td> -8,3</td><td> 19,5</td><td> -20,1</td></tr> <tr><td> 25-34</td><td> 83 800</td><td> -3,0</td><td> 13,9</td><td> -6,1</td></tr> <tr><td> 35-44</td><td> 83 400</td><td> 4,0</td><td> 17,8</td><td> -6,4</td></tr> <tr><td> 45-54</td><td> 109 500</td><td> 6,3</td><td> 21,7</td><td> -4,1</td></tr> <tr><td> 55-64</td><td> 119600</td><td> 9,9</td><td> 26,6</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> 65-74</td><td> 90 900</td><td> 21,1</td><td> 173</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> 75-</td><td> 75 700</td><td> 22,8</td><td> 9,0</td><td> 8,4</td></tr> <tr><td> Familjetyp</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ensam utan bam</td><td> 86 800</td><td> -1,8</td><td> 12,7</td><td> -9,6</td></tr> <tr><td> Ensam 1 bam</td><td> 76 500</td><td> -9,5</td><td> 10,9</td><td> -5,5</td></tr> <tr><td> Ensam 2+ bam</td><td> 62 800</td><td> -3,6</td><td> 5,6</td><td> -6,1</td></tr> <tr><td> Gift/ sambo utan bam</td><td> 129100</td><td> 4,0</td><td> 20,9</td><td> -4,7</td></tr> <tr><td> Gift/ sambo 1 bam</td><td> 100 900</td><td> 3,8</td><td> 18,8</td><td> -4,9</td></tr> <tr><td> Gift/ sambo 2 bam</td><td> 84 300</td><td> 2,0</td><td> 22,6</td><td> -5,3</td></tr> <tr><td> Gift/ sambo 3+bam</td><td> 70 300</td><td> 3,7</td><td> 21,9</td><td> -3,8</td></tr> <tr><td> Ensam ålderspensionär</td><td> 77 000</td><td> 19,5</td><td> 8,3</td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Gift/sambo ålderspens</td><td> 89 700</td><td> 193</td><td> 18,0</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Socioekonomisk grupp</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ej facklärda arbetare</td><td> 88 700</td><td> -1,7</td><td> 15,5</td><td> -2,7</td></tr> <tr><td> Facklärda arbetare</td><td> 89 600</td><td> 5,3</td><td> 17,7</td><td> -6,4</td></tr> <tr><td> Lägre/mellan tjm</td><td> 101 900</td><td> -23</td><td> 20,8</td><td> -4,5</td></tr> <tr><td> Högre tjänstemän</td><td> 124 900</td><td> 3,5</td><td> 193</td><td> -4,9</td></tr> <tr><td> Företagare/lantbrukare</td><td> 73 400</td><td> -4,7</td><td> 18,4</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Övriga, pensionärer</td><td> 74 900</td><td> 21,4</td><td> 11,8</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> H-regioner</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Stockholm/Södertälje</td><td> 100 200</td><td> -0,8</td><td> 21,2</td><td> -2,2</td></tr> <tr><td> Göteborg</td><td> 91 200</td><td> 4,1</td><td> 14,7</td><td> -1,7</td></tr> <tr><td> Malmö/Lund/Trelleborg</td><td> 89 400</td><td> -3,4</td><td> 21,3</td><td> -5,6</td></tr> <tr><td> Större kommuner1</td><td> 86 400</td><td> 4,6</td><td> 18,6</td><td> -5,4</td></tr> <tr><td> Mellanstora kommuner1</td><td> 84 100</td><td> 3,4</td><td> 21,0</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td colspan="2"> Mellanstora kom. i glesbygd1 82 400</td><td> 7,6</td><td> 14,9</td><td> -6,7</td></tr> <tr><td> Glesbygdskommuner1</td><td> 81 600</td><td> 2,5</td><td> 15,6</td><td> -1,4</td></tr> </table> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 1) Större kommuner: > 90 000 invånare Mellanstora kommuner: 27 000 - 90 000 invånare Glesbygdskommuner: < 27 000 invånare 42 Bilagetabeil 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- ningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD pä olika grupper. Procentuell förändring mellan olika är. Individvikter. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> Grupp</td><td> Procentuell förändring av total spridning</td><td> Därav: Inomgrupps- spridning</td><td> Befolknings- andel</td><td> Skillnad i medelinkomst</td></tr> <tr><td> Ålder</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1975-83</td><td> -13</td><td> -11</td><td> -1</td><td> -1</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 20</td><td> 11</td><td> 2</td><td> 7</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 27</td><td> 21</td><td> 0</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Familjetyp</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1975-83</td><td> -13</td><td> -12</td><td> 2</td><td> -3</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 20</td><td> 12</td><td> 3</td><td> 5</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 27</td><td> 26</td><td> 1</td><td> 0</td></tr> </table> Kvinnor/män(20+ år) 1 <table border="1"> <tr><td> 1975-83</td><td> -45</td><td> -37</td><td> 1</td><td> -7</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> -3</td><td> -2</td><td> 0</td><td> -1</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 12</td><td> 13</td><td> 0</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Ålderspensionärer 1975-83</td><td> -13</td><td> -8</td><td> -1</td><td> -4</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 20</td><td> 19</td><td> 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 27</td><td> 28</td><td> 0</td><td> -1</td></tr> <tr><td> H-region 1975-83</td><td> -13</td><td> -12</td><td> 0</td><td> -1</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 20</td><td> 19</td><td> 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 27</td><td> 27</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Hush. syssels.grad 1975-83</td><td> -13</td><td> 4</td><td> 0</td><td> -17</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 20</td><td> 22</td><td> -2</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 27</td><td> 23</td><td> 5</td><td> -1</td></tr> </table> Hush. syssels.grad 20-64 år <table border="1"> <tr><td> 1975-83</td><td> -9</td><td> 4</td><td> -2</td><td> -11</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 19</td><td> 26</td><td> -5</td><td> -2</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 23</td><td> 12</td><td> 12</td><td> -1</td></tr> <tr><td colspan="2"> Försörjningsstatus 20-64 år</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1975-83</td><td> -9</td><td> 4</td><td> -11</td><td> -2</td></tr> <tr><td> 1983-90</td><td> 19</td><td> 33</td><td> -8</td><td> -6</td></tr> <tr><td> 1991-94</td><td> 23</td><td> 6</td><td> 12</td><td> 5</td></tr> </table> ’’ För makar är den disponibla inkomsten fördelad Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 43 Bilagetabeil 1.3 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- Prop. 1996/97:1 ningen av justerad disponibel inkomst enligt variationskoeffidenten resp. Gini- Bilaga 4 koefficienten i olika inkomstkällor för huvudförsörjare (make med högst inkomst) och make. Procentuell förändring mellan olika är. Individvikter. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2"> Variationskoefficient</td><td colspan="4"> Gini-koefficient</td></tr> <tr><td> 1975-1983</td><td> 1983-1990</td><td> 1991-1994</td><td> 1975-1983</td><td> 1983-1990</td><td> 1991-1994</td></tr> <tr><td> Total förändring</td><td> -14</td><td> 58</td><td> 71</td><td> -9</td><td> 7</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Därav huvudförsörjare</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lön</td><td> -34</td><td> 16</td><td> 11</td><td> -26</td><td> 7</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Näringsinkomst</td><td> -14</td><td> 7</td><td> 2</td><td> -6</td><td> 3</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 7</td><td> 0</td><td> 6</td><td> 11</td><td> -5</td><td> 11</td></tr> <tr><td> Arbetsmarkn. stöd</td><td> 0</td><td> 0</td><td> -1</td><td> 0</td><td> 0</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Sjukpenning</td><td> 0</td><td> 0</td><td> -1</td><td> 0</td><td> 0</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 22</td><td> -27</td><td> -4</td><td> 14</td><td> -5</td><td> -4</td></tr> <tr><td> Därav make</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lön</td><td> -6</td><td> 4</td><td> 3</td><td> -3</td><td> 1</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Näringsinkomst</td><td> -1</td><td> -3</td><td> 1</td><td> -1</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 4</td><td> 0</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Arbetsmarkn. stöd</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 1</td><td> 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Sjukpenning</td><td> 0</td><td> 1</td><td> -1</td><td> 0</td><td> 1</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 1</td><td> -25</td><td> -2</td><td> -1</td><td> -1</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Hushållet</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kapitalinkomst</td><td> 1</td><td> 43</td><td> 8</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Reavinster</td><td> 8</td><td> 44</td><td> 55</td><td> 1</td><td> 6</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Föräldrap. mm</td><td> -1</td><td> -1</td><td> -4</td><td> -1</td><td> -1</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Skattefiia bidrag</td><td> 0</td><td> -1</td><td> -2</td><td> -2</td><td> -1</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0</td><td> 1</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> </table> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Bilagetabeil 1.4 Effekter av att räkna hemmaboende ungdomar som eget hushäll 1991 -1994. <table border="1"> <tr><td></td><td> Inkl, kvarboend</td><td> Exkl. e kvarboende</td></tr> <tr><td> Ökning av Gini-koefficienten, enheter</td><td> +0,029</td><td> +0,024</td></tr> <tr><td> Minskning av medianinkomst för ungdomar -24 är, procent</td><td> -20,1</td><td> -18,0</td></tr> <tr><td> Ökning av andel med inkomst under 50 procent</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> av medianinkomst, procent</td><td> + 1,6</td><td> +0,8</td></tr> </table> Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 44 Bilagediagram 1.1 Inkomstspridningen 1975-1994 enligt Mean Log Deviation (MLD). Individvikter. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 MLD 0.16 T<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-78.png" style="width:282pt;height:68pt;"/> 0.06 | 0.04 - 0.02 j- 0.00 ------------ t------t--------i--------t--------t--------t--------t--t— 75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar Bilagediagram 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- ningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD på olika grupper. Procentuell förändring 1975-1994. Individvikter. Procent av total spridning som är mellanspridning 30 r<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-79.png" style="width:277pt;height:130pt;"/> 75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar 45 Bilagediagram 1.3. Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- Prop. 1996/97:1 ningen enligt Gini-koefEdenten av justerad disponibel inkomst i olika huvudinkomst- Bilaga 4 källor. 1975-1994. Individvikter. Gini 0.5 t Faktorinkomster 0.3 - 0.2 Gini disp. ink. per ke 0.1 4 0.0 fa Positiva skattepl. transf. <h4>±</h4> Positiva skattefria transf. -0.1 ■ -0.2 L                                 Negativa transf. 75    77    79    81    83    85    87    89 46 <h4>Underbilaga 4.2 Förklaringar och definitioner</h4> Redogörelsen baseras i stort sett helt på de begrepp och definitioner som används i SCB:s officiella statistik om hushållens inkomster (HINK). HINK är en urvalsundersökning som genomförts 1975, 1978, 1980 och därefter årligen. Den innehåller ca 9 000 - 13 000 hushåll som representerar total- befolkningen för undersökningsåret. De viktigaste begreppen och definitio- nerna i HINK redovisas översiktligt nedan (se vidare Be 21 SM 9601, SCB). <h5>Begrepp</h5> Hushåll-, Till hushållet räknas endast urvalspersonen, eventuell make/maka/sambo samt alla bam under 18 år. Om någon av dessa personer tillfälligt befinner sig på annan ort på grund av arbete, studier eller liknande inkluderas de ändå. Alla urvalspersoner som är 18 år eller äldre behandlas som om de har ett eget hushåll. Det innebär att bl.a. ungdomar som fyllt 18 år men bor kvar hos föräldrarna betraktas som boende i eget hushåll. Institutionsboende ingår inte. Huvudförsö>jare:Inde]ning av hushållen i ålder, region, socio-ekonomisk grupp m.fl. grupper baseras på åldern osv. för den i hushållet som SCB har klassat som familjeföreståndare. Detta är den i hushållet som har högst inkomst av tjänst och näring eller högst sysselsättningsgrad. Om någon i hushållet är egenföretagare eller jordbrukare blir denne huvudförsöijare. Disponibel inkomst: Hushållens totala inkomster från arbete, kapital och transfereringar räknas samman efter betald skatt, givet underhållsbidrag samt återbetalning av studiemedel eller socialbidrag. Den disponibla inkomsten ger inte någon fullständig bild av hushållets ekonomiska välfärd i vid mening. Utanför ligger bl. a. värdet av egenproduktion i hemmet och konsumtion av subventionerade varor och tjänster. Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden i hushåll med olika familjesituation måste den disponibla inkomsten justeras i förhållande till försötjningsbördan. I redogörelsen används SCB:s standardjustering som räknar ut hur många s.k. konsumtion- senheter det finns i varje hushåll. Konsumtionsenhetema baseras på Socialstyrelsens normer för socialbidrag. Utifrån Socialstyrelsens bedömning av skäliga levnadsomkostnader tilldelas vaije person i ett hushåll en vikt. En ensamboende vuxen ges vikten 1,16, samboende vuxna 1,92, bam i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66 samt bam i åldem 11-17 år vikten 0,76. Före skattereformen var viktema 0,01 enheter mindre. Antalet konsumtionsenheter i ett hushåll beräknas sedan genom att summera de vuxnas vikt med de olika vikter som tilldelats barnen beroende på deras ålder. Hushållets ekonomiska standard mäts därefter i disponibel inkomst per konsumtionsenhet, vilket kallas disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 47 Hushåll resp, individer. I SCB:s officiella statistik redovisas i regel hushållens disponibla inkomst. I flertalet av analyserna i denna redogörelse används i stället individen som analysenhet. Därvid kommer vaije hushåll att få en tyngd som är proportionell mot antalet hushållsmedlemmar. Decilgrupp: För att kunna jämföra t.ex. ekonomisk standard i olika inkomst- grupper görs ofta en indelning av befolkningen i s.k. decilgrupper. Först rangordnas alla individer efter disponibel inkomst justerad för försöijnings- börda. Därefter delas befolkningen in i tio lika stora grupper där de 10 procent som har den lägsta ekonomiska standarden hamnar i decilgrupp 1, de 10 procent som har den näst lägsta ekonomiska standarden i decilgrupp 2, osv. ända upp till decilgrupp 10 som innehåller de 10 procent med den högsta ekonomiska standarden. Decilkvot: Skillnaden i ekonomisk standard mellan olika inkomstgrupper illustreras ofta genom att man jämför medelvärdet av den justerade disponibla inkomsten för hushåll i decilgrupp 10 med inkomsten för hushåll i decilgrupp 1. Ett annat vanligt förekommande mått är att jämföra medianinkomsten med olika decilgrupper. I internationella jämförelser och i SCB:s statistik beräknas emellertid kvoten i allmänhet mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst standard med den inkomst som avgränsar de 10 procent med lägst standard. Denna kvot är betydligt lägre än kvoten mellan medelvär- den eller medianinkomster. Gini-koefficent: Gini-koefficienten är ett av de i fördelningssammanhang vanligast förekommande spridningsmåtten. Koefficienten kan endast anta värden mellan noll och ett. Värdet noll indikerar att den variabel som analyseras är fullständigt jämnt fördelad, dvs. att den uppmätta inkomsten för alla individer är exakt densamma. Värdet ett indikerar en maximalt ojämn fördelning, dvs. att alla inkomster finns samlade hos en enda person. Fasta priser. Omräkning till fasta priser har gjorts med konsumentprisindex årsmedelvärde. Antal hushåll under socialbidragsnormen (tabell 2.2): Varje hushålls disponibla inkomst (exkl. utbetalt socialbidrag och handikappersättning) jämförs med Socialstyrelsens norm för socialbidrag inkl, ett schablonbelopp för fackföreningsavgift (200 kr/mån), utgifter för resor till och från arbetet som motsvaras av månadskort i kollektivtrafiken i Stockholm samt faktisk kostnad för barnomsorg. Faktiska bostadskostnader inräknas högst med det belopp som anges som högsta godtagbara boendekostnad i Socialstyrelsens anvisningar för underhållsbidrag. Vid förmögenhetsprövningen läggs den nettoförmögenhet som överstiger 10 000 kr. till den disponibla inkomsten. Som nettoförmögenhet räknas deklarerade tillgångar i banktillgodohavanden, aktier, obligationer o.d. minus deklarerade skulder. Även taxeringsvärde för ägd bostad eller fritidsfastighet minus fastighetsskulder beaktas. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 48 <h5>Metoder</h5> Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Mean Log Deviation: Spridningsmåttet Mean Log Deviation (MLD) mäter liksom Gini-koefficienten hur jämt fördelade inkomsterna är. Inkomstsprid- ningen eniigt MLD ger ungefär samma bild som Gini-koefficienten (se bilagediagram 1.1). Tekniskt erhålls måttet genom att för vaije hushåll beräkna den logaritmerade kvoten mellan medelvärdet för gruppen och hushållets inkomst. MLD erhålls sedan som medelvärdet av dessa. MLD är genom dess matematiska egenskaper speciellt lämpligt när inkomstspridning- en önskas delas upp på olika grupper. Realjusterat inkomstbegrepp-. Beräkningen har genomförts i stora drag enligt följande: • Ränteinkomster har realberäknats efter en genomsnittlig realränta för vardera år. • Ränteutgifter utom för eget hem har på liknande sätt realberäknats och utgifterna reducerar disponibel inkomst. • Inkomst av eget hem har korrigerats genom att vaije hushåll har påförts en antagen hyresintäkt beräknad från taxeringsvärde, bostadens belägenhet och nationalräkenskapernas uppgifter om årligt driftsöverskott. Hyresin- täkten minskas med de ränteutgifter hushållet betalat under året för lån till bostaden. Av tekniska skäl ingår ej bostadsrätter. • Inkomster av och skatter på faktiska försäljningar av aktier m.m. har ersatts av en schablonmässigt uppskattad inkomst, som en funktion av aktiestockens storlek, den genomsnittliga börsutvecklingen i ett 5-årigt perspektiv samt aktiernas omsättningshastighet. Modellen användes vid utvärderingen av skattereformen. En ny skatt har därefter beräknats för vaije individ. Frekvens diagram skattade med s.k. käm-estimat: En enkel metod att uppskatta frekvensfördelningen är att klassindela en variabel och sedan räkna antalet i vaije klass. Detta kan sedan plottas i en kurva. Nackdelen med detta är att utseendet blir känsligt för valet av klassgränser. Ofta blir resultatet en ganska hackig kurva. Ett bättre alternativ är att använda s.k. käm-estimat. Med denna metod läggs en liten fördelning av något slag, en kärna, ut runt varje observerat värde. Denna fördelning har en viss bredd och höjd. För observationer som ligger nära varandra kommer "kärnorna" att överlappa varandra. Diagrammet erhålls sedan genom att i varje punkt beräkna summan av alla överlappande "kärnor". Dekomponering av grupper. Med denna metod delas den totala inkomstsprid- ningen mätt enligt MLD upp i spridning mellan grupper och spridning inom grupper. Även förändringen av den totala inkomstspridningen mellan två olika år kan dekomponeras. Alla år är analyserade men vid redovisningen har valts 1975-1983 för att spegla perioden med minskad inkomstspridning, 1983-1990 för perioden med en svag ökning och perioden 1991-1994 för att studera utvecklingen under 1990-talet efter skattereformen. Följande 49 gruppindelningar har använts: Åldersindelning: 18-24,25-34,35-44,45-54, 55-64,65-74,74- och äldre. Familjetypsindelning: Ensamboende utan bam, med ett, två eller fler bam, gifta/samboende utan bam, med ett, två, tre eller fler bam, ensamboende resp, gifta/ samboende ålderspensionärer. H-region: se bilagetabeil 1.1 Sysselsättningsgnipper: SCB:s klassning har kombinerats i hög förvärvsgrad (båda makar heltid), medelhög eller låg sysselsättning samt hushåll utan arbete (eller uppgift saknas). Försöijningsstatus: SCB:s klassning av sysselsättningsgrad har kompletterats för hushåll 20-64 år. Renodlat anställda delas in i helårs- och heltidsarbetande (för makar gäller det båda) och övriga anställda med deltid. Till dessa grupper räknas inte hushåll med inkomster under tre resp, ett basbelopp. Som egenföretagare räknas hushåll med minst en företagare. Hushåll med annan huvudförsöijning än från förvärvsarbete urskiljs: studerande (med studiestöd över ett basbelopp), förtidspensionärer (med pension på minst ett basbelopp) samt arbetslösa, långtidssjuka och socialbidragstagare (summa sjukpenning och arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag är större än lön inkl företagarin- komst). Hushåll med blandad försörjning ingår i gruppen övriga. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 Dekomponering av inkomstkälla'. Var och en av makarnas olika inkomstkällor beaktas i huvudsak separat (se bilagetabeil 1.3). Vissa inkomstkällor har emellertid i stället beaktats på hushållsnivå. Det gäller framför allt transfere- ringar till hushållet men även kapitalinkomster och realisationsvinster. Skatterna på alla skattepliktiga inkomster, oavsett om de beaktats på individ eller hushållsnivå, ligger i analysen kvar på var och en av makarna. I posten skatter ingår även förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och återbetalning av studiemedel. De skatter som eventuella bam betalar beaktas dock på hushållsnivå. Vid dekomponeringen av Gini-koefficienten beräknas först en vikt utifrån en jämförelse av medelvärdet för var och en av inkomstkällorna och medelvärdet för hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet. Därefter beräknas koncentrationsindex för var och en av inkomstkällorna. Dessa index multiplicerat med viktema för var och en av inkomstkällorna summerar till ett värde som är lika med Gini-koefficienten. Även vid dekomponering utifrån det index som bygger på variations- koefficienten beräknas först en vikt utifrån samma metod som används vid dekomponering av Gini-koefficienten. Därefter beräknas korrelationen mellan de olika inkomstslagen och hushållens disponibla inkomster per konsumtion- senhet. Spridningen inom var och en av inkomstkällorna beräknas som variationskoefficienten i kvadrat dividerat med två. Till sist vägs viktema, korrelationen och spridningen för var och en av inkomstkällorna samman till ett index som summerar till samma värde som motsvarande spridningsindex för disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 50 <h4>Underbilaga 4.3 Referenser:</h4> 1. Aaberge, R, Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P., Smith, N., Wennemo, T. (1996): Unemployment Shocks and Income Distribution: How did the Nordic Countries Fare during their Crises. (under publ.). 2. Atkinson, A.B. (1994): Seeking to Explain the Distribution of Income. Welfare State Programme No. 106. London School of Economics. London 1994. 3. Atkinson, AB., Rainwater, L., Smeeding, T. M. (1995): Income Distribu- tion in OECD Countries. Social Policy Studies No. 18. OECD. Paris 1995. 4. Björklund, A, Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bilaga 8 till LU92. Stockholm 1992. 5. Björklund, A., Freeman, R.B. (1994): Generation Equality and Eliminating Poverty, the Swedish way. Working Paper No. 4945. National Bureau of Economic Research, Inc. Cambridge 1994. 6. Björklund, A., Palme, M., Svensson, I (1995): Assessing the Effects of Swedish Tax and Benefit Reforms on Income Distribution Using Different Income Concepts. Tax Reform Evaluation Report No. 13. Uppsala 1995. 7. Edin, P-A, Holmlund, B. (1995). The Swedish Wage Structure: The Rise and Fall of Solidarity Wage Policy ? I Freeman, R.B., Katz, L.F.: Differences and Changes in Wage Policy. NBER, The University of Chicago Press 1995. 8. Eklind, B., Hussénius, J., Johansson, R. (1995): Fördelningseffekter av skattereformen. Bilaga 5. SOU 1995:104. 9. Fritzell, J. (1991): Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige. Institutet för social forskning, nr. 16. Stockholm 1991. 10. Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the 1980s: A Five- Country Comparison. Acta Sociologica No. 36. 1993. 11. Gardiner, K. (1996): A survey of income inequality over the last twenty years - how does UK compare? Under publ. i Gottschalk, P., Gustafsson, B., Palmer, E.E.: The distribution of economic welfare in the 1980s. Cambridge University Press. 12. Goodman, A., Webb, S. (1994): For Richer, For Poorer: the changing distribution of income in the UK 1961-1991. Institute for Fiscal Studies No. 42. London. 13. Gottschalk, P., Smeeding, T.M. (1996): Cross National Comparisons of Eamings and Income Inequality. (under publ.) 14. Gustafsson, B. (1987): Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter. Bilaga 20 till LU87. Stockholm 1987. 15. Gustafsson, B., Palmer, E.E.(1996): Changes in Swedish inequality: a study of equivalent income, 1975-1991. Under publ. i Gottschalk, P., Gustafsson, B., Palmer, E.E.: The distribution of economic welfare in the 1980s. Cambridge University Press. 16. Inkomstfördelningsundersökningen 1994. Statistiska meddelanden Be 21 SM 9601. SCB 1996. 17. Jansson, K. (1990): Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987. Bilaga 19tillLU90. Stockholm 1990. 18. Jansson, K., Sanqvist, A. (1993): Inkomstfördelningen under 1980-talet. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 51 Bilaga 19tillLU92. Stockholm 1993. 19. Jansson, K. (1993): Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport 1993:1. SCB. 20. Jansson, K. (1994): Inkomstfördelningen i Sverige 1975-1992. Rapport 1994:1. SCB. 21. Jenkins, S.P. (1995): Accounting for Inequality Trends: Decomposition Analyses for the UK, 1971-86. Economica No. 245, February 1995. 22. Jäntti, M (1996): Inequality in Five Countries in the 1980s: The Role of Demographic Shifts, Markets and Government Policies. Abo Akademi Universitet, (under publ.) 23. Lagergren, M. (1995): Ensamföräldrarna - en utsatt grupp. Välfärdspro- jektet nr. 2, Socialdepartementet, 1995. 24. Le Grand, C. (1994): Löneskillnaderna i Sverige: Förändring och nuvarande struktur. Vardagens villkor, 1994. 25. Levy, F., Mumane, RJ. (1992): U.S. Eamings Level and Eamings Inequality: A Review of Recent Trends and Proposed Explanations. Journal of Economic Literature, September 1992, No. 30. 26. Möller, M (1995): Pensionärerna och den ekonomiska krisen. Välfärds- projektet nr. 1, Socialdepartementet, 1995. 27. Nelander, S., (1995): Om inkomstklyftor i 90-talets Sverige. LO 1995. 28. Nolan, B. (1987): Income distribution and macroeconomy. Cambridge University Press 1987. 29. OECD (1996): Employment Outlook, July 1996. Paris. 30. Socialstyrelsen (1995): Socialbidragsnormen - en översyn. SoS rapport 1995:24. Stockholm. 31. Wahlström, S. (1984): Disponibel inkomst och ”inkomst av eget hem”. Statistisk tidskrift 1984:2. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4 52 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Prop. 1996/97:1 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Asbrink, statsministern och statsråden Freivalds, Hjelm-Wallén, Pagrotsky, Peterson, Wallström, Klingvall, Uusmann, Östros, Tham, Ahnberg, Winberg, Messing, Ulvskog, Sundström, Blomberg, Andersson, von Sydow, Lindh Regeringen beslutar propositionen 1996/97:1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997, m.m. Utgiftsområde 1 <h1><a name="caption2"></a>Rikets styrelse</h1> 1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 <h3>Förslag till statsbudget för år 1997</h3> <h2>Rikets styrelse</h2> <h3>(utgiftsområde 1)</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-80.png" style="width:40pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-81.png" style="width:37pt;height:21pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h3>Innehållsförteckning</h3> 1      Förslag till riksdagsbeslut........................... 2 2     Lagtext ......................................... 4 2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier................ 4 2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen ..... 5 3     Inledning........................................ 6 4     Statschefen ...................................... 8 Al.    Kungliga hov-och slottsstaten ................ 8 5     Riksdagen och dess myndigheter ..................... 10 Bl.   Riksdagens ledamöter och partier m.m.......... 11 B 2.    Riksdagens förvaltningskostnader.............. 12 B 3.    Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen ..   16 6     Regeringen m.m................................... 18 Cl.   Regeringskansliet m.m....................... 18 C 2.    Svensk författningssamling................... 21 C 3.   Allmänna val.............................. 22 C 4.    Stöd till politiska partier ..................... 22 7 Centrala myndigheter.............................. 24 D 1.    Justitiekanslem ............................ 24 D 2.    Datainspektionen........................... 25 D3.   Sametinget................................ 27 8 Mediefrågor ..................................... 29 E 1.    Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden......   30 E 2.    Presstöd.................................. 32 E 3.    Stöd till radio- och kassettidningar............. 34 E 4.    Radio- och TV-verket....................... 36 E 5.    Gransxningsnämnden för radio och TV ......... 38 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Regeringen föreslår att riksdagen 1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier, 2.   godkänner att de övergripande målen för Presstödsnämnden och Tal- tidningsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, 3.   godkänner att det övergripande målet för Radio- och TV-verket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 4. Radio och TV-verket, 4.   godkänner att det övergripande målet för Granskningsnämnden för radio och TV skall vara i enlighet med vad regeringen förordar un- der avsnittet E 5. Granskningsnämnden för radio och TV, 5.   godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från rund-radiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997 på 4 536 000 kronor som nämnden har att#redovisa på stats- budgetens inkomstsida, 6.   för budgetåret 1997 anvisar anslag under utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följande uppställning: <table border="1"> <tr><td> Anslag</td><td> Anslagstyp</td><td> Anslagsbelopp (tusental kronor)</td></tr> <tr><td> A 1. Kungliga hov- och slottsstaten</td><td> ramanslag</td><td> 73 726</td></tr> <tr><td> B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.</td><td> ramanslag</td><td> 428 436</td></tr> <tr><td> B 2. Riksdagens förvaltningskostnader</td><td> ramanslag</td><td> 377 077</td></tr> <tr><td colspan="2"> B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen ramanslag</td><td> 35 074</td></tr> <tr><td> Cl. Regeringskansliet m.m.</td><td> ramanslag</td><td> 1 944 624</td></tr> <tr><td> C 2. Svensk författningssamling</td><td> ramanslag</td><td> 1 011</td></tr> <tr><td> C 3. Allmänna val</td><td> ramanslag</td><td> 48 000</td></tr> <tr><td> C 4. Stöd till politiska partier</td><td> ramanslag</td><td> 145 200</td></tr> <tr><td> D 1. Justitiekanslem</td><td> ramanslag</td><td> 8 739</td></tr> <tr><td> D 2. Datainspektionen</td><td> ramanslag</td><td> 23 444</td></tr> <tr><td> D 3. Sametinget</td><td> ramanslag</td><td> 10 497</td></tr> <tr><td> E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden</td><td> ramanslag</td><td> 5 536</td></tr> <tr><td> E 2. Presstöd</td><td> ramanslag</td><td> 541 579</td></tr> <tr><td> E 3. Stöd till radio- och kassettidningar</td><td> ramanslag</td><td> 123 700</td></tr> <tr><td> E 4. Radio- och TV-verket</td><td> ramanslag</td><td> 8 016</td></tr> <tr><td> E 5. Granskningsnämnden för radio och TV</td><td> ramanslag</td><td> 6 671</td></tr> <tr><td> Summa</td><td></td><td> 3 781 330</td></tr> </table> Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen 1. antar lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till parti- grupperna i riksdagen, 2. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1997 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter intill ett sammanlagt belopp av 48 000 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h3>2 Lagtext</h3> <h4>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier</h4> Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier1 skall ha följande lydelse. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Nuvarande lydelse 2 Partistöd lämnas som mandatbi- drag. Varje mandatbidrag utgör 224 100 kronor. 6 Parti som vid val till riksdagen fött minst 4 procent av rösterna i hela landet för för varje år för vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 3 910 000 kronor. 8 Parti som avses i 6 eller 7 § för utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 11 000 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i re- geringen och annars 16 400 kronor för varje vunnet mandat. Föreslagen lydelse 3 Partistöd lämnas som mandatbi- drag. Varje mandatbidrag utgör 282 450 kronor. Parti som vid val till riksdagen fött minst 4 procent av rösterna i hela landet för för varje år för vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 4 928 200 kronor. §4 Parti som avses i 6 eller 7 § för utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 13 850 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i re- geringen och annars 20 650 kronor för varje vunnet mandat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. ‘Lagen omtryckt 1987:876. !Senaste lydelse 1995:345. ’Senaste lydelse 1995:345. ‘Senaste lydelse 1995:345. <h4>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen</h4> Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 10§ Bidraget är avsett för utredar-, assistent- och kontorshjälp åt riks- dagsledamöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder av riksdagens förvaltningsstyrelse. Bidraget beräknas efter normen kostnader för en assistent per två och en halv ledamöter. Bidraget är avsett för utredar-, assistent- och kontorshjälp åt riks- dagsledamöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder av riksda- gens förvaltningsstyrelse. Bidraget beräknas efter normen kostnader för en assistent per två ledamöter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. <h3>3 Inledning</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Utgiftsområdet 1 Rikets styrelse omfattar utgifter för statschefen, riksda- gen och regeringen. Till utgiftsområdet har också förts kostnader för Sametinget, Justitiekanslem och Datainspektionen samt vissa media- ändamål. Ramen för utgiftsområdet uppgår för år 1997 till 3 781 miljoner kronor vilket innebär en uppjustering i förhållande till den preliminära ramen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) med ca 100 mil- joner kronor. Detta förklaras huvudsakligen av utgiftsökningar på rege- ringskanslianslaget samt en höjning av anslaget Stöd till politiska partier. Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget Kungliga hov- och slotts- staten. Anslaget finansierar statschefens officiella funktioner. Från an- slaget bekostas också driftskostnader för de kungliga slotten, utom rent fastighetsunderhåll. Utgifterna för riksdagen omfattar dels kostnaderna för riksdagsleda- möternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt den inre riksdagsförvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän (JO). Kostnaderna för riksdagens revisorer är beräknade under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Riksdagens förvaltningsstyrelse har den 6 och 11 juni 1996 beslutat om förslag till anslag för år 1997 för riksdagen och dess myndigheter. Förslagen har överlämnats till Finans- departementet och ingår i propositionens förslag till statsbudget. Utgifterna för regeringen avser i första hand anslaget till regerings- kansliet m.m., som omfattar kostnaderna för alla departement utom Utrikesdepartementet, vars verksamhet budgeteras under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. En betydande del av an- slaget Regeringskansliet m.m. utgörs av kostnaderna för kommittéväsen- det. 1 detta sammanhang begärs också medel för Svensk författnings- samling, allmänna val och stödet till de politiska partierna. Regeringen föreslår en höjning av partistödet med 30 miljoner kronor för år 1997. Anslaget till Sametinget finansierar plenarmöten, Sametingets kansli i Kiruna, utvecklingsarbetet inom bl.a. språk- och informationsområdet samt nordisk och internationell verksamhet. De medieändamål som ingår i utgiftsområde 1 avser presstöd, stödet till radio- och kassettidningar samt kostnaderna för de statliga myndigheterna inom press-, radio- och TV-området. Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 1 framgår av följande samman- Prop. 1996/97:1 ställning (miljoner kronor):                                                Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> Utgift</td><td> Anvisat</td><td> Utgiftsprognos därav</td><td> Förslag</td><td> Beräknat</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> 1995/96</td><td> 1995/96     1996</td><td> 1997</td><td> 1998     1999</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Statschefen</td><td> 71</td><td> 107</td><td> 107</td><td> 72</td><td> 74</td><td> 71</td><td> 72</td></tr> <tr><td> Riksdagen och dess ombudsmän</td><td> 839</td><td> 1 160</td><td> 1 150</td><td> 767</td><td> 841</td><td> 956</td><td> 933</td></tr> <tr><td> Regeringen m.m.</td><td> 1 811</td><td> 3 157</td><td> 3 020</td><td> 2 088</td><td> 2 139</td><td> 2 230</td><td> 2 193</td></tr> <tr><td> Centrala myndigheter</td><td> 40</td><td> 61</td><td> 61</td><td> 41</td><td> 43</td><td> 44</td><td> 46</td></tr> <tr><td> Mediefrågor</td><td> 619</td><td> 1 210</td><td> 1 182</td><td> 675</td><td> 686</td><td> 689</td><td> 690</td></tr> <tr><td> Totalt for utgiftsområde 1</td><td> 3 380</td><td> 5 695</td><td> 5 520</td><td> 3 643</td><td> 3 781</td><td> 3 990</td><td> 3 933</td></tr> </table> <h3>4 Statschefen</h3> <h4>A 1. Kungliga hov- och slottsstaten</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 70 559</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 107 465</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 73 726</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 70 620</td></tr> </table> 1999 Beräknat 72 245 Utgiftsprognos      107 465 därav 1996        71 724 1 Beloppen anges i tusental kronor Anslaget avser att täcka kostnaderna för statschefens officiella funktioner inklusive kostnaderna för den kungliga familjens resor. Från anslaget betalas också driftskostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Stockholms slott är Konungens residens och an- vänds för representation. Delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av Konungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upp- låtits till Världsnaturfonden. Slottet är även öppet för allmänheten och an- vänds bl.a. för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställnings- lokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott används av regeringen som bo- stad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utsällning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två översta våningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Från anslaget betalas vidare Kungl. Husgeråds- kammarens underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inven- tarier i de kungliga slotten som tillhör staten men som disponeras av Konungen. Husgerådskammaren förvaltar även de Bemadotteska familje- stiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administre- rar Bemadottebiblioteket. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 73 726 tkr Riksmarskalksämbetet har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa frågor med anknytning till Konungens apanage. Bakgrunden är bl.a. oklarheter om hur redovisning och revision skall genomföras och rapporteras sedan tre olika anslag förts samman till ett nytt samlat anslag för Statschefen med benämningen Kungl. hov- och slottsstaten fr.o.m. budgetåret 1994/95. Mot bakgrund av Riksmarskalksämbetets utredning har hovstaterna och regeringen kommit överens om att Riksrevisionsverket även i fortsätt- ningen skall granska Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren men att apanagedelen (inkl. Riksmarskalksämbetet) undantas från detta. För att framtida medelsbehov skall kunna bedömas har regeringen ett behov av att få en utförligare redovisning av hur tilldelade medel har an- vänts vad gäller främst Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren. Hov- staterna och regeringen har därför också kommit överens om att Hov- staterna årligen skall lämna en berättelse över den samlade verksamheten. Verksamhetsberättelsen kommer att koncentreras på verksamheterna vid Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren medan övrig verksamhet endast kommer att behandlas mycket översiktligt. Riksrevisionsverket, som har reviderat Husgerådskammaren och Ståt- hållarämbetet, har inte haft några invändningar med anledning av revi- sionen. Beslutade besparingar ligger fast för perioden och anslaget beräknas för budgetåret 1998 till 70 620 000 kronor och 1999 till 72 245 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h3>5 Riksdagen och dess myndigheter</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Riksdagens budget omfattar dels riksdagsledamöternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt kostnaderna för den inre riksdags- förvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän. Budgetförslaget innehåller några nya satsningar. Bland annat föreslår riksdagens förvaltningsstyrelse att stödet till partigrupperna räknas upp. Stödet som i dag motsvarar en ersättning för 1 assistent per 2,5 ledamöter, föreslås ökas till att motsvara 1 assistent per 2 ledamöter. En annan kostnadsökning föranleds av den nya lagen om ekonomisk ersättning till riksdagens ledamöter som träder i kraft den 1 januari 1997. Vidare före- slås att medel avsätts för förvärv av en fastighet med bostäder åt leda- möterna. Budgettekniska nyheter i årets budgetförslag är att antalet anslag minskar från fem till två och att riksdagen i fortsättningen avser att låna i Riksgäldskontoret för vissa större byggnadsinvesteringar. I övrigt innebär budgetförslaget i huvudsak en konsolidering av nuva- rande verksamhet. Kostnaderna för den inre riksdagsförvaltningen beräk- nas uppgå till 805,5 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 59 miljoner kronor räknat på årsbasis. Driftskostnaderna beräknas till 735,5 miljoner kronor. Investeringarna beräknas uppgå till 70 miljoner kronor, vilket är en ökning jämfört med föregående budgetår då de uppgick till 53 miljoner kronor på årsbasis. Av investeringarna avser 18 miljoner kronor byggnadsinvesteringar, 39 miljoner kronor ADB- och teknikinvesteringar samt 13 miljoner kronor övriga investeringar. Till detta kommer 48 miljoner kronor i investeringar i nya byggnader vilka finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. 10 <h4>B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="3"> 368 514 ”</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 610610 2></td><td> Utgiftsprognos</td><td> 610610</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 407 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 428 436</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 460 000 ”</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 475 000</td><td></td><td></td></tr> </table> ^Beloppen anges i tusental kronor 2) Anslag A 1 Riksdagens ledamöter och partier samt anslag A5 Sveriges företrädare i Europaparlamentet 3) 1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat pensioner och inkomst- garantier till avgående ledamöter Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamöter, arvoden till Sveriges EU-parlamentariker, arbetsgivaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riks- dagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter. Kostnader för ledamöternas deltagande i internationellt parlamentariskt samarbete såsom Europarådet, IPU liksom bidragen till ledamöternas en- skilda studieresor finansieras även från anslaget. I anslaget ingår slutligen även bidrag till riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a. RIFO) liksom bidraget till partigrupperna i riksdagen. För stödet till partigrupperna föreslås en fortsatt uppräkning av leda- motsbidraget för assistent/utredarstöd. Ett första steget togs i innevarande års budget då bidraget räknades upp från 1 assistent per 3 ledamöter till 1 assistent per 2,5 ledamöter. Förvaltningsstyrelsen föreslår nu att beräk- ningsgrunden ändras till 1 assistent per 2 ledamöter. Höjningen av assistentstödet grundas bl.a. på de synpunkter som framkommit i en enkät om ledamöternas service som genomfördes under våren 1994 och som utvisade att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten bedömts vara otillräckligt. Förvaltningsstyrelsen föreslår att riksdagen antar ändringar i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riks- dagen i enlighet med bilaga. Samarbetet mellan parlamenten i olika länder, särskilt inom Europa, har en lång historisk tradition. I takt med den ökade internationaliseringen ut- vecklas och intensifieras kontakterna mellan olika länders parlament alltmer. Från riksdagens internationella kansli har inkommit ett förslag om 26 miljoner kronor. Häri ingår Sveriges åtaganden i form av avgifter till olika internationella organisationer. För delegationernas resor har beräknats 7,9 miljoner kronor vilket innebär en fortsatt ökning av dessa kostnader. Detta hänger bland annat samman med att antalet möten etc. inom ramen för 11 delegationernas verksamhet har ökat. Förvaltningsstyrelsen beräknar medel för resor till ca 7,2 miljoner kronor. För Nordiska rådet gäller att bidrag utgår dels för gemensamma kostna- der för nordiskt samarbete motsvarande 14 miljoner kronor, dels för svenska delegationens verksamhet. Inom ramen för de gemensamma kostnaderna utgår ett stöd för partipolitisk verksamhet. Nordiska rådets svenska delegation har i tillägg till sin anslagsfram- ställan anfört att den ökade partipolitiseringen av rådets arbete ställer krav på utökat stöd och service till ledamöterna från en partipolitisk utgångs- punkt. Ett sådant partistöd skall enligt delegationen ses som komplement till det parti- och kanslistöd som redan finns i riksdagen. Stödet skall bidra till att täcka de merkostnader den nordiska verksamheten innebär för partigrupper och ledamöter. Delegationen anser därför att ett belopp av 1,1 miljoner kronor bör föras upp i budgeten. Förvaltningsstyrelsen delar denna uppfattning och har fört upp 1,1 miljoner kronor för ändamålet i budgetförslaget. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>B 2. Riksdagens förvaltningskostnader</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 438 653 ,)2></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 499 0304)</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 377 077</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 460 000”</td></tr> </table> 1999 Beräknat 420 000 Anslagssparande 6 692 ” Utgiftsprognos    489 000 därav 1996      326 000 ”Beloppen anges i tusental kronor ”Avser anslaget A3 Riksdagens förlagsverksamhet, A4 Riksdagens byggnader samt anslaget A5 Riksdagens förvaltningskostnader ”Avser anslag A5 Riksdagens förvaltningskostnader ”Avser anslaget A3 Riksdagens förvaltningskostnader samt anslaget A4 Riksdagens byggnader ”1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat ny teknisk utrustning till nya ledamöter Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen. Kostnaderna avser bl.a. löner, administration, fastighetsförvaltning, intern service, säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och informationsverksamhet. Utgifter som tidigare belastade anslaget A4 Riksdagens byggnader m.m. har förutom vissa byggnadsinvesteringar förts över till anslaget för förvaltningskostnaderna. Förvaltningsstyrelsen har beslutat föreslå riks- dagen att de byggnadsinvesteringar som avser förvärv och ombyggnad av fastigheter och som tidigare finansierats genom anslag i stället finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. 12 Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att informera om riksdagens arbete och dess arbetsformer. Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de admi- nistrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Bl.a. avsätts medel för nya lokala ADB-system för personal-, löne- och ekonomi- administrationen i linje med utvecklingen inom statsförvaltningen i övrigt. Inom utbildningsområdet avsätts medel för en fortsatt kompetensutveck- ling, bland annat språkutbildning. Riksdagens lokalbestånd omfattar ca 120 000 kvm BTA (totalarea) samt 112 bostadslägenheter. Boendeförhål landet för ledamöter med ordinarie bostad utanför Stor- Stockholmsområdet är för närvarande sådant att 140 ledamöter bor på sina kontorsrum i Ledamotshuset och 112 ledamöter bor i riksdagens lägen- heter i Stockholms innerstad. Behovet av fler övemattningslägenheter utanför riksdagen är stort och förvaltningskontoret bedömer att ytterligare minst 100 lägenheter behöver anskaffas inom några år. För att tillgodose den största delen av detta behov begär förvaltningskontoret medel för fullföljande och nyanskaffning av bostadsprojekten Aurora 2 resp Kvasten 8 vilka skulle ge ett sammanlagt tillskott på 70-75 lägenheter. För kvarteret Aurora 2 erfordras 7,5 miljoner kronor för projektering samt vissa evakueringskostnader för den under 1996 förvärvade fastigheten. Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och utrustning samt moms beräknas till 42 500 000 under åren 1998 och 1999. Fastigheten kommer att inrymma 40-45 lägenheter med inflyttning hösten 1999. Kostnaden per lägenhet beräknas totalt till 1,5 milj kronor, vilket motsvarar 14 800 kronor per m2 exkl. moms, lös inredning och utrust- ning. För kvarteret Kvasten 8 erfordras 40,5 miljoner kronor för förvärv av del i fastigheten Kvasten 8 och ombyggnad. Fastigheten är belägen i hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan inom stadsdelen Norr- malm i Stockholm. Fastigheten ägs idag av Postfastigheter AB genom sitt dotterbolag Fastighetsaktiebolaget Kvasten 8. Byggnaden uppfördes 1858 och en genomgripande ombyggnad ägde rum 1899. Förvaltningskontoret har sedan hösten 1994 med Postfastigheter AB utrett olika ombyggnads- altemativ och möjligheten till ett samägande, där Postfastigheter AB skall disponera butiker och kontor och riksdagen 28-30 lägenheter. Ett förslag föreligger nu där Postfastigheter AB och riksdagen blir hälftenägare av den ombyggda fastigheten. Ombyggnaden beräknas kunna ske under 1997 och våren 1998 med inflyttning hösten 1998. Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och utrustning samt moms beräknas till 31,1 miljoner kronor år 1998. Den totala kostna- den per lägenhet beräknas till 1,6 miljoner kronor vilket fördelat på brutto- arean motsvarar 16 750 kronor per m2BTA exkl. moms, lös inredning och utrustning. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 13 Riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/ Vulcanus och Cephalus utrustades i samband med ombyggnaderna 1980- 83 med en automatisk brandlarmanläggning. Anläggningen går nu inte längre att bygga ut och reservdelar har utgått ur sortimentet. För brand- larmanläggningen erfordras 10 miljoner kronor under 1997 för utbyte till en automatisk brandlarmanläggning inom riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/Vulcanus och Cephalus, samt ny- anskaffning av automatiskt brandlarm i kvarteret Kungliga Trädgården 3. Totalt beräknas kostnaden för nya brandlarmanläggningar, inkl vissa tillhörande brandskyddsåtgärder, uppgå till 20 miljoner kronor exkl. moms. Medelsutfallet kan beräknas till 10 miljoner kronor under 1997 och lika mycket under 1998. För övriga byggnadsinvesteringar i riksdagens fastighetsbestånd be- räknas medelsbehovet under 1997 till 8 miljoner kronor. Riksdagens förvaltningskontor avser att finansiera samtliga byggnads- investeringar om 48 miljoner kronor med lån från Riksgäldskontoret. Riksdagen bör därför bevilja förvaltningskontoret en låneram om 48 miljoner kronor. Medel för ränta och amortering av lånen har beräknats i förslaget till anslag. Budgetförslaget inom IT-området präglas av en konsolidering av be- fintlig informationsteknik, dvs några nya funktioner är inte aktuella att in- föra under budgetåret. Däremot föreslås en kraftig satsning på ökad säker- het, förbättrade övervakningsmöjligheter och ökad tillgänglighet inom ramen för den befintliga IT-plattformen. En ökad satsning på användarstöd i form av kvällsjour och viss jour under helger görs också. Under tre kvällar per vecka under de veckor riks- dagen sammanträder kommer det att finnas användarstöd tillgängligt på kvällstid. Vidare avses jourpersonal vara tillgänglig under ca 45 helger per år. Satsningar på tillgänglighet i systemet och jourverksamhet samt fortsatt intensiv utbildning av användarna kommer att minska det man brukar kalla ”de dolda kostnaderna”, som finns i alla datasystem. Med dolda kostnader avses bl a sådana kostnader som uppkommer därför att an- vändarna drabbas av långa väntetider i datasystemet och krånglande ut- rustning. De nya bestämmelserna i ersättningslagen vad gäller tekniskt stöd till ledamöterna innebär att i ledamöternas hem installeras tjänstetelefon som bekostas av riksdagen. Vidare får alla ledamöter tillgång till fax i bostaden och mobiltelefon. I budgeten har reserverats medel för investering i faxar och mobiltelefoner till ledamöter som inte har sådan utrustning. De som redan har tillgång till utrustningen fortsätter att använda den. För närvarande pågår ett utvecklingsprojekt för att ta fram ett system för utskottens hantering av statsbudgeten. Systemet skall tas i drift till hösten innevarande år. Medel har reserverats för fortsatt utveckling av systemet under nästa budgetår. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 14 Ett annat utvecklingsprojekt som pågår har till syfte att under Prop. 1996/97:1 kommande höst presentera riksdagen på en s.k. hemsida på Internet Utgiftsområde 1 (World Wide Web). Riksdagen har ett omfattande informationsmaterial som avses göras tillgängligt för medborgarna via Internet. Det gäller in- formation om såväl riksdagen som institution som beslutsprocessen och riksdagens dokument. Denna verksamhet som är helt ny kommer att under hela budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt med en ekonomisk ram som projektet lår hålla sig inom. Avsikten är att under budgetåret successivt utveckla system som möjliggör en långt driven automatik för att koda och lägga in information på vår hemsida. Avsikten är vidare att få erfarenhet och underlag för att senare kunna återkomma med förslag om permanent organisation för verksamheten från och med 1998. Efterfrågan på information om riksdagen ökar kraftigt. I budgetförsla- get finns därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad informa- tion. Medel finns avsatta för driften av informationscentrum vid Väster- långgatan och den från regeringskansliet övertagna EU-upplysningen. Den senare har endast varit i drift några månader och det är i detta budget- förslag för tidigt att avgöra om de tilldelade resurserna är tillräckliga för verksamheten. Medel har dock reserverats för en eventuell utökning av verksamheten. Nettokostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement beräknas fortsätta att minska främst till följd av ökade intäkter från prenumerationer och annonser. En höjning av prenumerationspriset på tidningen planeras under budgetperioden. Under beredningen av anslagsframställningen har framförts önskemål om omfattande personalförstärkningar, önskemålen grundas dels på nya åtaganden och växande krav, t.ex. ökad arbetsbelastning inom utskotts- organisationen och behov av utvidgad jourverksamhet på dataområdet, dels på ett högt övertidsuttag inom organisationen. Under budgetåret 1994/95 ökade det registrerade övertidsuttaget jämfört med budgetåret dessförinnan med 40 %, från 20 000 till 28 000 timmar. Då är att märka att chefer och utskottsföredragande inte registrerar övertid, eftersom de inte har rätt till övertidsgottgörelse. 1 budgetförslaget utgår förvaltningsstyrelsen från att merparten av an- språken måste klaras på annat sätt än genom tillskott av nya fasta tjänster. Dock har medel beräknats för förstärkta fasta resurser, främst till finans- utskottets kansli och ADB-verksamheten. Innan man tar ställning till övriga anspråk inom utskottsorganisationen, bör man enligt förvaltnings- styrelsens mening, avvakta erfarenheterna från den nya budgetprocessen under hösten 1996. Medel finns också upptagna för viss förstärkning till riksdagens utredningstjänst för att möjliggöra stöd till utskottsorganisa- tionen vid arbetstoppar och för anställning av tillfällig personal. Bamomsorgsverksamheten har bedrivits på försöksbasis under den senaste budgetperioden. Förvaltningsstyrelsen konstaterar att det finns behov av en permanent verksamhet för ändamålet, om än av begränsad 2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 omfattning. Medel för anställning av en kompetent person för deltids- tjänstgöring har beräknats. Personalresurserna för EU-upplysningsverksamheten beräknades vid överflyttningen till riksdagsförvaltningen på en avsevärt lägre nivå än vad som gällde när verksamheten bedrevs inom utrikesdepartementets ram. Efterfrågan på EU-upplysningens tjänster är stor och därför har en informationssekreterare anställts för att på projektbasis lämna service både till EU-upplysningen och EU-nämnden. Erfarenheterna får visa om arrangemanget bör permanentas. I sammanhanget kan även nämnas att medel avsatts som möjliggör ett tjänstemannautbyte mellan riksdagen och EU-parlamentet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 31 573”</td><td> Anslagssparande</td><td> 707</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 50 437</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 50 437</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 33 600</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 35 074</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 36 326</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 37 639</td><td></td><td></td></tr> </table> 11 Beloppen anges i tusental kronor Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åliggan- den. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. <h5>Justitieombudsmännen</h5> JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare kunna handlägga inkommande klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för sjunde året i följd ökat och under innevarande och närmast kommande verksamhetsår be- räknas överstiga 5 000. Verksamhetsmålet för 1997 är att, med bibehållen kvalitet i ärende- hanteringen, fullgöra uppgifterna enligt instruktionen, söka nedbringa ärendebalansema till samma nivå som budgetåret 1992/93 samt bedriva inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsfrämjande effekt, i ungefär samma omfattning som hittills. Den ökande ärendetillströmningen får till följd att detta i praktiken innebär en väsentlig höjning av ambitions- nivån. Det är inte möjligt att uppnå det angivna verksamhetsmålet med oför- ändrat antal föredragande. Det är därför nödvändigt för JO att förstärka 16 organisationen med en föredragande. Detta kan ske inom givna Prop. 1996/97:1 budgetramar till följd av effektiviseringar och rationaliseringar.            Utgiftsområde 1 Riksdagens förvaltningsstyrelse Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Justitieombuds- männens medelsberäkning. 17 <h3>6 Regeringen m.m.</h3> <h4>Cl. Regeringskansliet m.m.</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 521 566°</td><td> Anslagssparande</td><td> 437 668</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2 778 747</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 2 789 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 1 937 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 944 624</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 913 883</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 961 945</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kronor Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verk- samhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departementen. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement. Regerings- kansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte biträds av något departement, tretton departement med uppgift att bereda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivarorganet Regerings- kansliets förvaltningskontor. Den närmare organisationen av regerings- kansliet framgår av departementsförordningen (1982:1177, omtryckt 1994:1672, ändrad senast 1996:897) och förordningen (1996:728) med in- struktion för Utrikesdepartementet samt förordningen (1988:1147, ändrad senast 1995:1183) med instruktion för Regeringskansliets förvaltnings- kontor. Riksdagen har sedan budgetåret 1994/95 anvisat medel till departe- menten - utom Utrikesdepartementet - samt till Statsrådsberedningen, Regeringskansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett samlat anslag på statsbudgetens första huvudtitel (se prop. 1993/94:100 bil. 2, bet. 1993/94:KU29, rskr. 1993/94:233). Detta anslag ersatte 31 tidigare anslag som fanns uppförda under tolv av statsbudgetens huvud- titlar. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten fortfarande av ett särskilt anslag som är gemensamt för Utrikesdeparte- mentet och den svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement än Utrikesdepartementet som huvudman betalas dock från regerings- kanslianslaget. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ca 2 779 miljoner kronor för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av detta belopp har ca 450 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts för ut- redningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Anslaget är, med hänsyn tagen till omfördelningen av ärenden mellan departementen den I juli 1996, fördelat på olika ändamål på följande sätt: 18 Statsrådsberedn ingen Justitiedepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Kulturdepartementet Närings- och handelsdepartementet Inrikesdepartementet M i Ijödepartementet Regeringskansl iets förvaltn ingskontor Gemensamma ändamål 67 789 000 Prop. 1996/97:1 160 462 000 Utgiftsområde 1 109 432 000 210 987 000 92 62! 000 327 157 000 130 619 000 110 180 000 154 580 000 58 872 000 151 827 000 113 444 000 127 989 000 223 423 000 739 365 000 Av de för gemensamma ändamål avdelade medlen avser den största delen lokalkostnaderna för samtliga departement och övriga organ som in- går i regeringskansliet. Från denna anslagspost bekostas också andra ut- gifter i regeringskansliets verksamhet än rena förvaltningskostnader och som inte bör hänföras till något enskilt departement. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 1 944 624 tkr Den ökade internationaliseringen under senare år, främst till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, har fått vittgående konse- kvenser för arbetet i hela den svenska statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Det ställs stora krav på kunskaper och arbetsinsatser när verksamheten vidgats till ett mer omfattande internationellt samarbete än någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa verk- samheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i besluts- processen. Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget - stora omställningar inom den offentliga sektorn. Anslagsminsk- ningar, delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning förutsätter att rollfördelningen och samverkansformema mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna omprövas och förnyas. 19 Mot denna bakgrund är det nödvändigt att anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till de stora krav som ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen. Som ett led i detta pågår ett arbete med sikte på att den 1 januari 1997 föra samman regeringskansliets för när- vande femton myndigheter till en sammanhållen myndighet. Regerings- formens krav på indelningen av regeringskansliet i departement (RF 7:1) kan tillgodoses inom ramen för en sådan konstruktion samtidigt som en ökad flexibilitet vinns for att anpassa regeringskansliet efter aktuella krav på insatser gentemot olika grenar av statsförvaltningen och reformverk- samhetens inriktning. Den sedan budgetåret 1994/95 tillämpade anslags- konstruktionen med att riksdagen anvisar ett gemensamt anslag för departementen ger förutsättningar for detta. 1 det nuvarande anslaget till regeringskansliet ingår inte medel för Utrikesdepartementets verksamhet. Denna budgeteras i stället tillsammans med utrikesrepresentationen. Så är fallet även i regeringens budgetförslag för budgetåret 1997 där kostnaderna för Utrikesdepartementet återfinns under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. Gränsdragningen mellan det som utgörs av Utrikesdepartementets departe- mentsspecifika uppgifter, såsom beredning och expediering av regerings- ärenden samt biträde åt statsråden i deras egenskap av regeringsledamöter, och vad som mera är hänforligt till utrikesrepresentationen kräver närmare överväganden. Det är därför inte säkert att Utrikesdepartementet kan ingå i myndigheten Regeringskansliet i teknisk mening redan år 1997 om än Utrikesdepartementet hör till regeringskansliet i den mening som avses i regeringsformens bestämmelser om regeringsarbetet. Om Utrikesdeparte- mentet fogas in i myndigheten Regeringskansliet under nästa budgetår kommer denna myndighet att till viss del finansieras med medel från an- slaget Utrikesförvaltningen (utgiftsområde 5). Det är mycket betydelsefullt att i ett utvecklat regeringskansli kunna effektivt ta till vara de möjligheter som den modema informationstekniken erbjuder. En grundprincip för hanteringen av IT-frågoma i regerings- kansliet är att generella tillämpningar och en gemensam teknisk infra- struktur skall utvecklas, finansieras och förvaltas samordnat för hela rege- ringskansliet. En ny organisation för sådana frågor har beslutats under våren 1996. En effektivare teknik och en höjd ambitions- och servicenivå kräver vidare att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Den utvecklade informationstekniken håller också på att tas i anspråk för effektivare kommunikation med riksdagen och för att förbättra regeringskansliets informationsverksamhet gentemot myndig- heter, allmänhet och medier. En slagkraftigare organisation för den utåt- riktade informationen kommer att genomföras under hösten 1996. Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en be- tydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten under nästa år har således stor betydelse för medelsbehovet. Antalet utred- ningar och kostnaderna for dessa kan inte beräknas minska under nästa budgetår. Kommittéberättelsen (skr. 1995/96:103), som överlämnades till Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 20 riksdagen i mars 1996, innehåller en redovisning av kostnaderna till och med budgetåret 1994/95 för pågående och under år 1995 avslutade kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet totalt sett under de senaste budgetåren. Även om mycket stora krav kommer att ställas på alla delar av rege- ringskansliet under nästa budgetår har förvaltningskostnaderna på anslaget - med undantag av vissa delar, vilket dock har finansierats med minsk- ningar på andra anslag på statsbudgeten - beräknats med utgångspunkt i det krav på besparingar som gäller för statsförvaltningen i stort. Därutöver har vissa överföringar av medel skett från andra utgiftsområden. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>C 2. Svensk författningssamling</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 4 512*></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 518</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 011</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 011</td></tr> </table> 1999 Beräknat 1011 Beloppen anges i tusental kronor Utgiftsprognos        1 518 därav 1996          1 500 Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av Svensk för- fattningssamling (SFS) till kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § författningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 1 011 tkr Mot bakgrund av en ny upphandling av tryck- och distributionstjänsten för SFS föreslår regeringen att 1 011 000 kronor anvisas för ändamålet. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till samma nivå som för år 1997. 21 <h4>C 3. Allmänna val</h4> 1994/95 1995/96 <h5>1997</h5> 1998 1999 Utgift Anslag <h5>Förslag</h5> Beräknat Beräknat 158 000” 146 600 <h5>48 000</h5> 205 000 120 000 Utgiftsprognos       69 900 därav 1996         5 000 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 ” Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättningar till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val. Anslagsbelastningen är beroende på vilka val som hålls under året. Under budgetåret 1995/96 hölls val till Europaparlamentet. Valdel- tagandet var lågt, framförallt var frekvensen av poströster lägre än för- väntat. Anslagsbelastningen blev därför ca 75 miljoner kronor lägre än beräknat Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 48 000 tkr Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 48 000 000 kronor. Beloppet avser bl.a. kostnader för 1997 års kyrkoval. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 205 miljoner kronor resp. 120 miljoner kronor. <h4>C 4. Stöd till politiska partier</h4> 1994/95 Utgift    127 200” 1995/96 Anslag   230 400 Utgiftsprognos      160 000 därav 1996       131 500 <h5>1997    Förslag 145 200</h5> 1998    Beräknat 115 200” 1999    Beräknat 115 200” ” Beloppen anges i tusental kronor ” Preliminära belopp 22 Enligt lagen (1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1995:345) om statligt stöd till politiska partier lämnas stöd, dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandatbidrag. Kanslistödet som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggstöd. Nu gällande belopp för partistöd och kanslistöd fastställdes till sin nuvarande nivå år 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1994/95:KU34, rskr. 1994/95:191). Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 145 200 tkr De politiska partierna har en central roll i den svenska folkstyrelsen. Det är därför av väsentlig betydelse för demokratin att de politiska partierna har tillräckliga resurser för att bedriva sin opinionsbildande verksamhet. Det statliga stödet till partierna är avsett att garantera detta. Mycket tyder på att det under senare år blivit svårare att engagera medborgarna i parti- politisk verksamhet. Genom Sveriges medlemskap i EU har partiernas verksamhetsområde dessutom utökats med ytterligare en nivå, där de måste kunna följa och delta i det europeiska samarbetet. Mot denna bak- grund föreslås att det statliga stödet till de politiska partierna räknas upp med 30 miljoner kronor för år 1997. ökningen finansieras genom en in- dragning av motsvarande belopp från anslagssparande under anslaget C 1. Regeringskansliet m.m. Enligt regeringens bedömning bör den föreslagna nivån gälla även åren 1998 och 1999. De preliminära beloppen för dessa år har dock beräknats med utgångspunkt i 1995/96 års nivå, eftersom finansiering för dessa år saknas. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i nästa budgetproposition. Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 145 200 000 kronor. 23 <h3>7 Centrala myndigheter</h3> <h4>D 1. Justitiekanslem</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 8 332'></td><td> Anslagssparande</td><td> 426</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 11 481</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 11 500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 8 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 8 739</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 9 051</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 9 380</td><td></td><td></td></tr> </table> 11 Beloppen anges i tusental kronor Justitiekanslerns övergripande mål är att värna rättssäkerheten och för- bättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område, att på skade- regleringens område se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmänna intresset sätts åt sidan, samt att bidra till en riktig rättstillämp- ning och lagföring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden. Justitiekanslem skall utöva tillsyn m.m. på den offentliga förvalt- ningens område. Han skall vidare besluta i skaderegleringsfrågor och ut- föra vissa processförande uppgifter. Justitiekanslem skall dessutom full- göra vissa åklagaruppgifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens om- råden. Till justitiekanslerns arbetsuppgifter hör även att vara regeringens juri- diske rådgivare, att bevaka statens rätt samt att fullgöra vissa uppgifter en- ligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. Härutöver är justitiekanslem chef för myndigheten Justitiekanslem (JK). Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende Justitiekanslem för år 1994/95. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Justitiekanslerns övergripande mål skall ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 8 739 tkr Utifrån resultatredovisningen i årsredovisningen är regeringens bedöm- ning att verksamheten har utförts med en hög effektivitet. Trots att antalet inkommande ärenden ökade under budgetåret 1994/95 har JK under 24 budgetåret 1995/96 minskat ärendebalansen och förbättrat balansens åldersstruktur så att andelen äldre ärenden i balans minskat. JK beviljades för budgetåret 1994/95 en merutgift på 0,5 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för en extra handläggare. Möjligheten för JK att upprepa tidigare goda verksamhetsresultat försämras utan detta resurstillskott, särskilt om antalet inkommande ärenden fortsätter att öka. För att JK skall kunna bibehålla en verksamhet med låga ärendebalanser och korta handläggningstider bör enligt regeringens bedömning anslaget tillföras en miljon kronor för budgetåret 1997. Ett ytterligare skäl till en anslagsförstärkning är att JK hittills inte i önskvärd omfattning kunnat prioritera inspektionsverksamheten. Anslagsförstärkningen föreslås finansieras genom motsvarande minskning av dels anslaget F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet (400 000 kronor), dels anslaget C 1. Domstols- väsendet m.m. (600 000 kronor). För åren 1998 och 1999 beräknas ut- gifterna uppgå till 9 051 000 kronor respektive 9 380 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>D 2. Datainspektionen</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 21 559 ”</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 314</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 33 994</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 33 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 22 400</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 23 444</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 24 248</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 25 112</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kronor Datainspektionens övergripande mål är följande: - Automatisk databehandling av personuppgifter skall inte medföra otill- börligt intrång i enskildas personliga integritet. Målet skall nås utan att användningen av teknik onödigt hindras eller försvåras. - God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso- lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen ut- övar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databe- handling vid taxeringsrevision, m.m. Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter. Inkomsterna redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 övriga offentligrättsliga avgifter. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende Datainspektionen för år 1994/95. 25 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h5>Övergripande mål</h5> Datainspektionens övergripande mål skall ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 23 444 tkr Förändringar på området Datainspektionen har genom ett bemyndigande från regeringen givits möj- lighet att utfärda generella föreskrifter för personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas och förs i enlighet med sådana regler undantas från tillståndsplikt. Inspektionen har meddelat generella före- skrifter för vissa personregister i kommunal verksamhet, församlings- register och ministerialböcker i Svenska kyrkans verksamhet, vissa personregister i statlig och landstingskommunal forskningsverksamhet, vissa direktreklamregister, vissa tillståndspliktiga personregister i försäk- ringsrörelse och för protokollsregister hos kommuner och landsting. Inom EU har det beslutats direktiv om dataskydd, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för en- skilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Den svenska datalagstiftningen skall inom tre år vara anpassad till dessa direktiv. Regeringen har beslutat att en parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera på vilket sätt EG- direktivet skall genomföras i svensk lagstiftning samt att kommittén skall lägga förslag till en ny lag på området. Utredningsarbetet skall vara av- slutat senast den 31 mars 1997 (dir. 1995:91). Vad detta kan innebära för Datainspektionens framtida verksamhet är ännu för tidigt att uttala sig om. Resultatbedömning Det är svårt att mäta effekten av Datainspektionens verksamhet i för- hållande till de övergripande målen. Det är därför godtagbart att inspek- tionen tills vidare i årsredovisningen redovisar vilka prestationer myndig- heten utfört. Det är dock angeläget att inspektionen arbetar vidare med att finna sätt att påvisa effekterna av verksamheten. Antalet genomförda inspektioner har, helt i enlighet med statsmakternas intentioner, ökat från 84 till 141 (68 %) 1994/95 jämfört med 1993/94. Kostnaden per avgjort tillståndsärende ökade med 13 % under samma period. Vad denna ökning beror på är oklart. En fortsatt ökning av kostna- 26 den per tillståndsärende under innevarande och kommande budgetår är dock att vänta eftersom de generella föreskrifterna för personregister leder till att i första hand antalet okomplicerade tillståndsärenden minskar. Datainspektionens nya organisation som trädde i kraft den 1 mars 1995 bör ha underlättat inspektionens ändring av verksamhetsinriktning mot en ökad inspektionsverksamhet. Vad gäller övriga ärenden, dvs. tillstånds- ansökningar och tillsynsärenden föranledda av klagomål från enskilda eller uppgifter i massmedia, översteg 1994/95 antalet avgjorda sådana ärenden antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden har därmed minskat. Regeringens bedömning är att verksamhetens nuvarande omfattning är väl avvägd och regeringen anser därför att Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 24 248 000 kronor respektive 25 112 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>D 3. Sametinget</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 10015”</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 084</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 15 082</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 16 694</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 11 051</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 10 497</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 10 769</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 11 018</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kronor Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De övergripande målen är enligt sametingslagen (1992:1433) att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. Sametinget har sedan starten år 1993 befunnit sig i ett uppbyggnads- skede vilket är förklaringen till anslagssparandet. Regeringens överväganden Resurser år 1997 Ramanslag 10 497 tkr 27 Sametingets årsredovisning föranleder inga anmärkningar från Riks- revisionsverket. Eftersom tinget inledde sin verksamhet år 1993 kan man inte på detta stadium kräva en redovisning av effekterna vad gäller myndighetsdelen. Dock behöver Sametinget generellt införa kvalitets- aspekten i nästa årsredovisning samt resultatmått för verksamhetsgrenarna. Det bör även finnas verksamhetsmål för samtliga verksamhetsgrenar. Regeringen anser att fastställa sådana verksamhetsmål. Vad gäller EU och mål 6-medel är Sametinget att jämställa med de län- svisa beslutsgrupper som inrättats för att handlägga och besluta avseende de projektansökningar som kan bli föremål för EU-finansiering. Kostnaderna beräknas sammantaget till 600 000 kronor varav 25% skall finansieras nationellt, dvs. 150 000 kronor. Detta belopp föreslår regeringen tillföras Sametinget. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 769 999 kronor respektive 11 018 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 28 <h3>8 Mediefrågor</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 I verksamhetsområdet ingår presstödet, stödet till radio- och kassettid- ningar och de statliga myndigheterna inom press-, radio- och TV-området. Uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ligger fast. Vissa medel överförs till nämndernas förvaltningsanslag från an- slaget för stöd till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas också tillfälligt med anledning av att upphandlingsbehovet för radio- tidningsmottagare kommer att vara litet under år 1997. Regeringen föreslår i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik vissa förändringar i presstödet. Dessa förändringar påverkar dock inte anslagets storlek. Radio- och TV-verket föreslås få ytterligare resurser bl.a. till följd av att verket ges beställaransvar för mediestatistik. Regeringen föreslår ingen ändring av Presstödsnämndens och Taltidnings- nämndens verksamheter. Vissa medel överförs dock till förvaltningsan- slaget från anslaget för stöd till radio- och kassettidningar för förstärkning av kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings- verksamheten. Regeringen föreslår vidare i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik vissa förändringar i presstödet. Bl.a. föreslås en höjning av distributionsstödet och en avveckling av utvecklingsstödet. Den huvud- sakliga inriktningen för presstödet ligger dock fast. Detta gäller även för stödet till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas tillfälligt år 1997 med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmot- tagare kommer att vara litet under året. Regeringens bedömning är att den följande treårsperioden kommer att präglas av att antalet aktörer på radio- och TV-området ökar bl.a. till följd av ny digital teknik. Tillsynen av antalet nya tillståndshavare för den pri- vata lokalradion och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik m.m. innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och TV-verket. 1 enlighet med ett principbeslut som riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93 :FiU7, rskr. 1992/93:122) har medel för mediestatistik beräknats under anslaget för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket får ett beställaransvar för statistik rörande radio och TV. Verket tillförs även ytterligare resurser för att följa den tekniska utvecklingen och för att följa utvecklingen av radio- och TVbranschen i stort. Verket ges därmed större möjligheter att utveckla metoder för analyser och för att bedriva analyser inom radio- och TV-området. 1 prop. 1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst föreslog regeringen att programföretagen årligen skall följa upp och redovisa hur public-serviceuppdraget uppfyllts. Riksdagen anslöt sig till förslaget. Regeringen avser att besluta att uppföljningsrapporten skall ges in till 29 Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger riksdag, regering och allmänheten tillräckligt underlag. Betänkandena Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departe- mentspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har tillsammans med årsredovisningar och fördjupade anslagsframställningar legat till grund för regeringens bedöm- ning av resultatet inom verksamhetsområdet mediefrågor. Enligt rege- ringens bedömning är resultatet av verksamheten sammanfattningsvis i allt väsentligt tillfredsställande. Regeringen utvecklar denna bedömning i pro- positionen om kulturpolitik samt nedan under resp, anslag inom detta verksamhetsområde. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Övriga anslagsfrågor Anslaget Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradio- nämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd som var uppfört under elfte huvudtiteln under budgetåret 1995/96 behövs inte i statsbudgeten för budgetåret 1997. Uppdraget att avveckla den återstående organisationen av de gamla radio- och TV-myndighetema har slutförts av den särskilde utredaren. Kostnaden för avvecklingen har uppgått till totalt 3 335 000 kronor. <h4>E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 4 823 ’></td><td> Anslagssparande</td><td> 1 385</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 7 922</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 8 645</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 6 404</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 5 536</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 5 488</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 5 668</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kronor Presstödsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till dagspressen. Nämnden disponerar anslagen E 1 och E 2. Taltidningsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. Nämnden disponerar anslaget E 3. De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstöds- nämndens kansli. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett stort an- slagssparande. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar dock att anslagssparandet kommer att bli betydligt mindre. Den huvudsakliga orsaken till anslagssparandet är att vissa planerade 30 konsultinsatser troligen inte kommer att kunna genomföras förrän efter Prop. 1996/97:1 årsskiftet.                                                                 Utgiftsområde 1 <h5>Regeringens överväganden</h5> Övergripande mål Målet för Presstödsnämnden är att värna mångfalden på dagstidnings- marknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen. Målet for Taltidningsnämnden är att förbättra tillgången till inne- hållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dys- lektiker, genom att fördela det statliga stödet till radio- och kasset- tidningar. Resurser 1997 Ramanslag 5 536 tkr. Övrigt Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik förslag om presstödets framtida utformning. Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av Presstödsnämndens verk- samhet. Vidare har Presstödsnämndens och Taltidningsnämndens årsredo- visning och fördjupade anslagsframställningar vägts in i denna bedömning samt utgjort grund för den fördjupade prövningen av Taltidnings- nämndens verksamhet. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att Presstöds- nämnden och Taltidningsnämnden i allt väsentligt bedriver sina verk- samheter effektivt utifrån uppsatta mål. Denna bedömning utvecklas under anslagen för presstöd resp, stöd till radio- och kassettidningar. Regeringen drar således slutsatsen att uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden bör ligga fast. Övergripande mål för Presstöds- nämndens verksamhet skall vara att värna mångfalden på dagstidnings- marknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen, över- gripande mål för Taltidningsnämnden skall vara att förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som 31 3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker, genom att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. Omformuleringen av de övergripande målen innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. Enligt presstödsförordningen (1990:524) får Presstödsnämnden med- dela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. Pressutredningen -94 anser att nämndens möjligheter att meddela gene- rella föreskrifter borde utnyttjas mer, och att de föreskrifter som behövs borde sammanföras och kungöras (SOU 1995:37, s. 191). Regeringen har för avsikt att under hösten 1996 besluta en författningsändring som inne- bär att nämndens föreskrifter skall kungöras i Kulturrådets författnings- samling. Som framgår av redovisningen under anslaget Stöd till radio- och kassettidningar har Taltidningsnämnden föreslagit att en funktion med centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt löpande efiektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstödsnämndens kansli. Detta beräknas medföra en betydande kostnadssänkning på an- slaget Stöd till radio- och kassettidningar. Regeringen föreslår att 500 000 kronor överförs från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar till anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för att förstärka kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings- verksamheten. Regeringen föreslår att en besparing tas ut på anslaget med 265 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 159 000 kronor tas ut på anslaget. Vidare föreslår regeringen att Presstödsnämnden för år 1997 beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 400 000 kronor. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 5 536 000 anvisas anslaget för år 1997. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 5 488 000 kronor. Beräkningen utgår från att uppdragen för Presstöds- nämnden och Taltidningsnämnden kommer att vara oförändrade. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 5 668 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>E 2. Presstöd</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 487 525 '></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 989 502</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 541 579</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 541 579</td></tr> </table> 1999 Beräknat 541 579 Beloppen anges i tusental kronor Utgiftsprognos     960 465 därav 1996       526 244 Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524). Faktorer som styr utgifterna på 32 anslaget är bl.a. antalet stödberättigade tidningar samt storleken av de stödmottagande tidningarnas upplagor. Presstödet skall i enlighet med regeringens bedömning i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik verka för att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden i syfte att främja en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 Resurser 1997 Ramanslag 541 579 tkr. Övrigt Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik förslag om presstödets framtida utformning. Bl.a. föreslås en höjning av distributionsstödet samt en avveckling av utvecklingsstödet. Regeringen föreslår att anslagen för driftsstöd till dagspressen samt distributionsstöd till dagspressen redovisas under ett gemensamt raman- slag benämnt Presstöd. Som en post under detta anslag skall också täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen redovisas. Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har tillsammans med Presstödsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställ- ning legat till grund för regeringens fördjupade prövning av presstödet. Regeringens ställningstaganden redovisas i propositionen om kulturpoli- tik. Sammanfattningsvis drar regeringen slutsatsen att presstödet i allt väsentligt används på ett effektivt sätt och ger de resultat som stödet syftar till. Utfallsutvecklingen för närmast föregående budgetår innebär ingen an- märkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Prognosen för innevarande budgetår visar däremot att belastningen på det nuvarande anslaget för driftsstöd kommer att bli mindre än vad som budgeterats. Regeringen föreslår i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik att nivån på distributionsstödet till dagspressen höjs genom att örestalen för stödet skrivs upp med 6 procent. Med utgångspunkt från ett oförändrat an- tal stödberättigade tidningar och oförändrade upplagor beräknas höjningen innebära en ökning av utgifterna för distributionsstöd med ca 4,4 miljoner kronor år 1997. Samtidigt föreslås att dagstidningsbegreppet förändras, vilket innebär att utgifterna for driftsstöd troligen kommer att minska. Regeringen bedömer därför att höjningen av distributionsstödet ryms inom anslaget for presstöd år 1997. 33 Vidare föreslås i propositionen om kulturpolitik att utvecklingsstödet till dagspressen skall avvecklas. Utvecklingsstöd kan bl.a. ges i form av en statlig kreditgaranti. Till och med budgetåret 1995/96 har ett åtagande för 6,3 miljoner kronor gjorts. Några förluster i garantisystemet beräknas inte för år 1997, varför anslagsposten budgeterats till 1 000 kronor. Avgifter har under budgetåret 1994/95 betalats med ett belopp som uppgår till 63 000 kronor. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 541 579 000 kronor anvisas anslaget för år 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas ingen förändring av utgifterna. Beräkningen utgår från ett oförändrat antal stödberättigade tidningar jämfört med år 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <h4>E 3. Stöd till radio- och kassettidningar</h4> 1994/95 Utgift     115 360° 1995/96 Anslag   191 700 Utgiftsprognos 191 700 därav 1996       127 876 <h5>1997    Förslag 123 700</h5> 1998    Beräknat 127 300 1999 Beräknat 127 300 Beloppen anges i tusental kronor Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelser- na i förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettid- ningar. Stödet till radio- och kassettidningar skall förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 123 700 tkr. Taltidningsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av stödet till radio- och kassettidningar. Utöver vad som framgår i denna proposition redovisas regeringens ställningstaganden i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik. Regeringen bedömer att målet för stödet i stort har uppnåtts. Enligt Taltidningsnämndens årsredovisning täcker utgivningen av tal- tidningar nära nog hela landet, varför de flesta synskadade kan abonnera på en dagstidning. Vid utgången av budgetåret 1994/95 gavs 81 dags- 34 tidningar ut som taltidningar, varav 61 som radiotidningar, 17 som kassettidningar och 6 som RATS-tidningar (tre tidningar utkom som både radiotidning och RATS-tidning, radiosänd talsyntestidning för syn- skadade). 1 november 1995 gav regeringen Taltidningsnämnden i uppdrag att undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för den framtida taltidningsverksamheten. Bakgrunden till regeringsuppdraget var bl.a. att verksamheten med RATS inte har utvecklats på det sätt man hoppats på, samt att ett utgiftstak införts vid anslagstilldelningen. Det sistnämnda innebär att betydande kostnadseffektiviseringar krävs för att utbyggnaden av verksamheten skali kunna fortsätta. En annan utgångspunkt för upp- draget var två riksdagsmotioner (motion 1993/94:K808 samt motion 1994/95:K805) om taltidningsutvecklingen. Taltidningsnämnden har redovisat uppdraget i en rapport, som över- lämnades till regeringen i mars 1996.1 rapporten föreslås bl.a. att en funk- tion med centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt löpande effektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstöds- nämndens kansli. Detta beräknas ge en årlig nettokostnadsminskning med ca 900 000 kronor. Det finansiella utrymme som kan skapas föreslås i första hand utnyttjas for att förbättra den geografiska spridningen av tal- tidningar. Enligt nämndens rapport bör RATS på kort sikt vara huvudalternativet for svenska digitala taltidningar. Inriktningen på längre sikt bör enligt rapporten vara att göra en upphandling av digitala tal- tidningssystem, där en leverantörsspecifik paketlösning och en lösning som baseras på öppna system samt Internet och World Wide Web kan offereras. Regeringen har för avsikt att uppdra åt Taltidningsnämnden att utreda möjligheterna att göra en kravspecifikation för ett taltidningssystem baserat på öppna standarder. Ur kostnadshänseende kan det enligt rapporten finnas skäl för Taltidningsnämnden att verka för ökad använd- ning av digital taltidningsteknik. Med anledning av Taltidningsnämndens förslag föreslår regeringen att 500 000 kronor överfors från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar till anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, för att förstärka kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings- verksamheten. Utfallsutvecklingen för närmast föregående och innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Av Taltidningsnämndens fördjupade anslagsframställning framgår att behovet av medel på anslaget tillfälligt minskar år 1997 med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmottagare då kommer att vara litet. Regeringen föreslår därför att 3 600 000 kronor tillfälligt förs bort från anslaget år 1997. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 123 700 000 kronor anvisas anslaget for år 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 127 300 000 kronor för vardera året. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 35 <h4>E 4. Radio- och TV-verket</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 6213”</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 108</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 11 130</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 11 130</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 7 424</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 8 016</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 8 068</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 8 348</td><td></td><td></td></tr> </table> ” Beloppen anges i tusental kronor Radio- och TV-verket har till uppgift att besluta i frågor om tillstånd, av- gifter och registrering som rör ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Verket ansvarar även för registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter. Verket skall följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mång- fald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssänd- ningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 8 016 tkr Beräknade avgiftsinkomster 349 120 tkr Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remissyttran- den över detta samt Radio- och TV-verkets årsredovisning och fördjupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade pröv- ning av Radio- och TV-verkets verksamhet. Enligt regeringens bedömning har Radio- och TV-verket i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten om att svara för tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten. Behörigheten för alla innehavare av lokalradiotillstånd har setts över och en årlig rutin 36 har inforts för kontroll av att förutsättningarna för närradiotillstånd består. Målsättningen att öka kunskapen hos aktörerna på radio- och TV-området har uppnåtts genom löpande information om verkets viktigare avgöranden m.m. 1 enlighet med ett principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) har medel för mediestatistik fr.o.m. budgetåret 1997 be- räknats under anslaget för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket får ett beställaransvar för offentlig mediestatistik rörande radio och TV. Verket får därmed i uppdrag att förse regeringen och andra intressenter med erforderlig statistik för hela radio- och TV-området. Radio- och TV-verket får en låneram i Riksgäldskontoret på 200 000 kronor för år 1997. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Utfallsutvecklingen för Radio- och TV-verket närmast föregående och innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från an- visade medel. Radio- och TV-verkets verksamhet svarar mot en effektiv användning av insatta resurser. Regeringens bedömning är dock att den följande treårs- perioden kommer att präglas av att antalet aktörer på radio- och TV- området ökar bl.a. till följd av ny digital teknik. Aktiviteten för att följa utvecklingen bör därför intensifieras. Tillsynen av behörigheten för lokal- radions tillståndshavare och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik m.m. inom området innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och TV-verket. Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mång- fald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Omformuleringen av det över- gripande målet innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. En besparing tas ut med 219 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 219 000 kronor tas ut på anslaget. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 8 068 000 kronor. För år 1999 beräknas utgifterna till 8 348 000 kronor. Beräkningarna utgår från oförändrad verksamhet. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 8 016 000 kronor anvisas till Radio- och TV-verket för år 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 37 <h4>E 5. Granskningsnämnden for radio och TV</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 4811 ”</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 386</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 10 196</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 10 196</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 7 277</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 6 671</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 6 653</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 6 864</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kronor Granskningsnämnden för radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevna- den av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. Nämnden skall också följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska all- mänheten och bör rapportera sina iakttagelser till regeringen och/eller berörd myndighet. Regeringens överväganden Övergripande mål Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhands- granskning av innehållet i sändningarna. Resurser 1997 Ramanslag 6 671 tkr Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remiss- yttranden över detta samt Granskningsnämndens årsredovisning och för- djupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens för- djupade prövning av Granskningsnämnden. Enligt regeringens bedömning har Granskningsnämnden för radio och TV i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten om att i efterhand granska program i samtliga sändningsformer inom sitt ansvarsområde. Ärendehanteringen har varit god, men handläggningstidema bör dock en- ligt nämnden kunna förkortas. Målsättningen att öka kunskapen hos aktörerna på radio- och TV-området har uppnåtts genom att nämnden löpande informerar om besluten. Andelen initiativärenden har ökat. Granskningen inom närradioområdet har dock inte varit tillräcklig under 38 verksamhetsåret 1994/95. Granskningsnämnden pekar i sin fördjupade anslagsframställning på att det är angeläget med större studier av TV-ut- budet, helt eller delvis, av de som sänder rikstäckande marksända program och att resurser bör avsättas till detta ändamål. Regeringen delar den uppfattningen. I enlighet med riksdagsbeslut (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96: KrU12, rskr. 1995/96:297) om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 skall public service-företagen för radio och TV årligen följa upp och redo- visa hur public service-uppdraget uppfyllts. Regeringen avser att besluta att uppföljningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger statsmaktema och allmänheten tillräckligt underlag. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Granskningsnämnden för radio och TV får en låneram i Riksgälds- kontoret på 520 000 kronor. Utfallsutvecklingen för Granskningsnämnden närmast föregående och innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från an- visade medel. Mot bakgrund av vad som sagts ovan drar regeringen följande slut- satser. Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhandsgransk- ning av innehållet i sändningarna. Omformuleringen av det övergripande målet innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 6 653 000 kronor. För år 1999 beräknas utgifterna till 6 864 000 kronor. Beräkningarna utgår från oförändrad verksamhet. En besparing tas ut med 206 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 206 000 kronor tas ut på anslaget. Riksdagsbeslutet (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297) innebär att Granskningsnämnden för radio och TV även i framtiden finansieras från två källor, nämligen dels över rundradiokontot, dels över statsbudgeten. För år 1997 bör nämnden därför anvisas 4 536 000 kronor från rundradiokontot. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att sammanlagt 6 671 000 kronor anvisas Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 1 39 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning <h3>Förslag till statsbudget för år 1997</h3> <h2>Samhällsekonomi och finansförvaltning (utgiftsområde 2)</h2> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h3>Innehållsförteckning</h3> 1 Förslag till riksdagsbeslut............................. 2 Lagtext ........................................... 5 2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ......................... 5 2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande ......................... 7 3 Inledning .......................................... 11 4 Centrala myndigheter och nämnder..................... 13 4.1     Anslagsavsnitt............................... 15 Al.    Konjunkturinstitutet .......................... 15 A2.    Riksrevisionsverket........................... 17 A3.     Statskontoret ................................ 19 A4.     Statistiska centralbyrån........................ 21 A5.    Folk-och bostadsräkning...................... 24 A6.    Finansinspektionen........................... 26 A7.    Insättningsgarantinämnden..................... 29 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning ...................... 30 A8.    Riksgäldskontoret; Förvaltningskostnader ........ 36 A9.    Riksgäldskontoret; Kostnader för upplåning och låneförvaltning........................... 38 A10.   Riksgäldskontoret; Garantiverksamhet ........... 40 All.   Statens lokalförsöijningsverk................... 43 A12.   Täckning av merkostnader för lokaler............ 45 Al3.   Nämnden för offentlig upphandling.............. 46 A14.   Ekonomiska rådet............................ 47 A15.   Kostnader för vissa nämnder m.m................ 49 Al 6. Bokföringsnämnden.......................... 50 A17.   Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av........... god redovisningssed.......................... 52 A18.   Utvecklingsarbete............................ 52 A19.   Kammarkollegiet............................. 53 A20.   Kontrollfunktionen i staten..................... 55 4.2     Statens fastighetsverk......................... 57 4.3     Insättningsgarantin ........................... 58 4.4    Allemanssparandet ........................... 63 5     Tidsbegränsade åtaganden ............................ 72 5.1     Anslagsavsnitt............................... 74 Bl.     Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån ... .   74 B2.     Åtgärder för att stärka det finansiella systemet.....   75 B3.     Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.......... 76 B4.    Försäljning av aktier i Stadshypotek AB.......... 77 B5.     Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken   77 5.2     Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)..   78 6     Riksdagens revisorer................................. 81 6.1     Anslagsavsnitt............................... 81 Cl.    Riksdagens revisorer.......................... 81 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringen föreslår att riksdagen 1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 2.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemans sparande, 3.   godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Insättningsgarantinämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under anslag A7, 4.    godkänner regeringens förslag att särskild prioritet skall ges åt skärpt riskkontroll inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde samt åt en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i enlighet med vad regeringen förordar under anslag A9, 5.   medger att den utgående reservationen på reservationsanslaget D5. Utvecklingsarbete under sjunde huvudtiteln förs till ramanslaget A18. Utvecklingsarbete, 6.   godkänner den nya treårsplanen för investeringar m.m. till Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2, 7.   bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2, 8.   godkänner att Sverige medverkar i den aktuella kapitalhöjningen i Europeiska utvecklingsbanken med inbetalningar om 51 300 000 ecu under åren 1997/98 - 2004/05 och att regeringen tecknar andelar till ett belopp om 228 miljoner ecu, 9.   för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Sam- hällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning: Anslag                                           Anslagstyp        Anslagsbelopp msental kr <table border="1"> <tr><td> Al.</td><td> Konjunkturinstitutet</td><td> ramanslag</td><td> 29 208</td></tr> <tr><td> A2.</td><td> Riksrevisionsverket</td><td> ramanslag</td><td> 177 167</td></tr> <tr><td> A3.</td><td> Statskontoret</td><td> ramanslag</td><td> 59 325</td></tr> <tr><td> A4.</td><td> Statistiska centralbyrån</td><td> ramanslag</td><td> 328 802</td></tr> <tr><td> A5.</td><td> Folk- och bostadsräkning</td><td> reservationsanslag</td><td> 70 000</td></tr> <tr><td> A6.</td><td> Finansinsp ektionen</td><td> ramanslag</td><td> 110 105</td></tr> <tr><td> A7.</td><td> Insättningsgarantinämnden</td><td> ramanslag</td><td> 2 000</td></tr> <tr><td> A8.</td><td> Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader</td><td> ramanslag</td><td> 83 348</td></tr> <tr><td> A9.</td><td> Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning</td><td> ramanslag</td><td> 1 500 000</td></tr> <tr><td> A10.</td><td> Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet</td><td> ramanslag</td><td> 1</td></tr> <tr><td> All.</td><td> Statens lokalförsöijningsverk</td><td> ramanslag</td><td> 17 029</td></tr> <tr><td> A12.</td><td> Täckning av merkostnader för lokaler</td><td> ramanslag</td><td> 19 500</td></tr> <tr><td> A13.</td><td> Nämnden för offentlig upphandling</td><td> ramanslag</td><td> 6 348</td></tr> <tr><td> A14.</td><td> Ekonomiska rådet</td><td> ramanslag</td><td> 1 705</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Anslag</td><td> Anslagstyp</td><td> Anslagsbelopp tusental kr</td></tr> <tr><td> A15.</td><td> Kostnader för vissa nämnder m.m.</td><td> obetecknat anslag</td><td> 1 552</td></tr> <tr><td> A16.</td><td> Bokföringsnämnden</td><td> ramanslag</td><td> 4 468</td></tr> <tr><td> A17.</td><td> Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redvisningssed</td><td> obetecknat anslag</td><td> 800</td></tr> <tr><td> A18.</td><td> Utvecklingsarbete</td><td> ramanslag</td><td> 32 570</td></tr> <tr><td> A19.</td><td> Kammarkollegiet</td><td> ramanslag</td><td> 22 277</td></tr> <tr><td> A20.</td><td> Kontrollfunktionen i staten</td><td> reservationsanslag</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> Bl.</td><td> Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån</td><td> obetecknat anslag</td><td> 200</td></tr> <tr><td> B2.</td><td> Åtgärder för att stärka det finansiella systemet</td><td> ramanslag</td><td> 205 000</td></tr> <tr><td> B3.</td><td> Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken</td><td> ramanslag</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> B4.</td><td> Försäljning av aktier i Stadshypotek AB</td><td> ramanslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> B5.</td><td> Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken</td><td> ramanslag</td><td> 860 000</td></tr> <tr><td> Cl.</td><td> Riksdagens revisorer</td><td> ramanslag</td><td> 16 151</td></tr> <tr><td></td><td> Summa för utgiftsområdet</td><td></td><td> 3 807 556</td></tr> </table> <h3>2 Lagtext</h3> Regeringen har följande förslag till lagtext. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om in- sättningsgaranti</h4> Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (1995:1571) om insätt- ningsgaranti skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 12 § Vaije institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift till nämn- den. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid utgången av närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas av garantin. Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall uppgå till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av in- sättningarna. Om nämnden har tagit upp lån enligt 15 §, får nämnden besluta att, till dess lånet har betalats tillbaka, de sammanlagda avgifterna för ett år skall uppgå till ett belopp som motsvarar högst 0,3 procent av in- sättningarna. Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall uppgå till ett belopp som motsvarar 0,50 procent av in- sättningarna. Om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till ett större belopp än som motsvarar 2,5 procent av insättningarna, skall de sammanlagda avgifterna för ett år uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av insättningarna. Bestämmelserna i andra och tredje styckena behöver inte tilläm- pas när avgiften för ett enskilt insti- tut 1. bestäms enligt 14 §, 2. bestäms genom omprövning en- ligt 27   § förvaltningslagen (1986:223), eller 3. efter överklagande bestäms av allmän förvaltningsdomstol. 13 § Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Nämnden bestämmer också när avgiften skall betalas. 4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplice- rat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra, tredje, eller Jjärde stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapital- täckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om ka- pitaltäckning och stora exponering- ar för kreditinstitut och värdepap- persbolag. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplice- rat med lägst 80 procent och högst 120 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra eller tredje styck- et. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäck- ningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbo- lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. <h4>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande</h4> Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemansspar- ande1 dels att 4, 8, 8 a, 15 - 16 och 24 - 28 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 24 och 26 §§ skall utgå, dels att 1, 3, 9, 10, 18, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 I denna lag behandlas den särskilda sparformen allemanssparande, som görs på allemanssparkonto eller i allemansfond. Sparande i allemans- fond är förenat med skattelättnader enligt lagen (1994:1851) om skatte- lättnader för sparande i allemans- fond. Lagen gäller, med de undantag som anges i andra stycket, även för sådant sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra - Jjärde styckena, 4, 6, 8, 8 a, 9 och 19 - 28 §§ skall inte tillämpas i frå- ga om sådant sparande i allemans- fond som sker enligt lagen om individuellt pensionssparande. I denna lag behandlas den särskilda sparformen allemanssparande, som görs på allemanssparkonto eller i allemansfond. Lagen gäller, med de undantag som anges i andra stycket, även för sådant sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 6, 9 och 19 - 23 §§ skall inte tillämpas i fråga om sådant spa- rande i allemansfond som sker en- ligt lagen om individuellt pensions- sparande. 3§ Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med Riksgäldskontoret förmedlar alle- manssparande. En sparare får inte spara på mer än ett allemansspar- konto och i fler än två allemansfon- der. Han får flytta sina sparmedel inom allemanssparandet. Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med Riksgäldskontoret förmedlar alle- manssparande. En sparare får flytta sina sparmedel inom allemansspa- randet. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berätti- gad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i frå- ga om bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för för- värv av bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26 — 28 §§, också i fråga om sparkassa. För visst sparande på sparkonto hos HSB. s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riks- byggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i frå- ga om bank gäller också i fråga om sparkassa. 9§4 De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från banken till Riksgäldskontoret. På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta som skall motsvara lägst det av riks- banken fastställda, vid varje tid gäl- lande diskontot, minskat med tre procentenheter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla. 10 § En allemansfond är en fond för spa- rande huvudsakligen i svenska akti- er och andra svenska värdepapper. I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der och annan författning i fråga om värdepappersfonder med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1994:1851) om skatte- lättnader för sparande i allemans- fond. Aktiekontolagen (1989:827) är På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilken rän- tesats som vid vaije tidpunkt skall gälla. I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der och annan författning i fråga om värdepappersfonder med de av- vikelser som följer av denna lag. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse inte tillämplig på andelar i en alle- mansfond. 18 §6 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Fondbestämmelsema för en alle- mansfond skall ange att 1. fonden är en allemansfond för vilken denna lag gäller, 2. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Fondbestämmelsema skall också innehålla närmare regler om fond- andelsägarstämma. Fondbestämmelsema för en alle- mansfond skall ange att fonden är en allemansfond för vilken denna lag gäller. Fondbestämmelsema skall inne- hålla närmare regler om fondandels- äg arstämma. Fondbestämmelsema får ange att belopp motsvarande sammanlagt högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast föregående ka- lenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst trossamfund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är en svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse. 19 §7 I en företagsanknuten allemansfond får kapitaltillskott göras endast av den som är anställd i ett visst bolag eller inom en viss koncern eller vars anställning har upphört till följd av pension enligt lagen (1992:381) om allmän försäkring. För en sådan fond gäller i tillämpliga delar 10 och 12 - 18 §§, om inte annat följer av 21-23 §§. I en företagsanknuten allemansfond får kapitaltillskott göras endast av den som är anställd i ett visst bolag eller inom en viss koncern eller vars anställning har upphört till följd av pension enligt lagen (1992:381) om allmän försäkring. För en sådan fond gäller i tillämpliga delar 10, 12 - 14, 17 och 18 §§, om inte annat följer av 21 - 23 §§. 22 §: Minst tjugofem procent av en före- tagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfär- dats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda. Till en företagsanknuten Minst tjugofem procent av en före- tagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bola- get ingår som moderbolag i en kon- cern - i vars dotterbolag de är an- ställda. Nuvarande lydelse allemansfond får, efter medgivande av Finansinspektionen, mot veder- lag av sådana värdepapper som anges i första stycket förvärvas akti- er eller andra värdepapper utgivna av ett utländskt företag, om förvär- vet görs på grund av ett offentligt erbjudande från det utländska före- taget att köpa samtliga aktier i det svenska bolaget. Medgivande skall lämnas om det kan anses förenligt med fondandels ägarnas intressen att förvärvet genomförs. Medgivan- det skall avse även senare förvärv av värdepapper utgivna av det ut- ländska företaget. Den i 23 § första stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der föreskrivna begränsningen i frå- ga om en värdepappersfonds inne- hav av värdepapper utfärdade av samme emittent gäller ej för en före- tagsanknuten allemansfond. Föreslagen lydelse Den i 23 § första stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der föreskrivna begränsningen i frå- ga om en värdepappersfonds inne- hav av värdepapper utfärdade av samme emittent gäller inte för en företagsanknuten allemansfond. Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. Bestämmelsen om riskspridning i 16 § andra stycket första meningen får tillämpas intill utgången av december 1997. 1 Lagen omtryckt 1986:522. 2 Senaste lydelse 1985:1288. 3 Senaste lydelse 1995:1288. 4 Senaste lydelse 1989:510. 5 Senaste lydelse 1996:183. 6 Senaste lydelse 1990:1116. 7' Senaste lydelse 1992:690. 8 Senaste lydelsel995:1288. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 10 <h3>3 Inledning</h3> Utgiftsområdet omfattar ett tiotal centrala myndigheter och ett antal mindre nämnder. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Stats- kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt betal- ningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken. Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. l,bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bud- getåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare besparingar om 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas ut fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 6 miljoner kronor på utgiftsområ- de 2.1 denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 3,8 miljoner kr. Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena 2 och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt mot storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 2. Ett underlag för den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag. Ramen för utgiftsområde 2 för år 1997 har justerats ned med ca 54 mil- joner kr. Den största anledningen till justeringen är förändringar i växelkur- sen. Sveriges bidrag till Europeiska investeringsbanken blir mindre, i kro- nor, än vad som tidigare beräknats. Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för stats- budgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000-kro- norsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten. Försla- gen innebär att vissa anslag inom utgiftsområdet har utgått eller förändrats. Förändringarna redovisas i inledningen till respektive verksamhetsområde. Riksdagen har beslutat att skatteförmånerna för sparande i allemansfond skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1997. Därmed försvinner också skatte- gynnandet av allemanssparandet helt. Detta aktualiserar frågan om den särskilda lagreglering av sparandet som finns i lagen (1983:890) om alle- manssparande skall behållas. Regeringen föreslår här att vissa av bestäm- melserna i den lagen tas bort samtidigt med att skattegynnandet upphör. Det gäller bl.a. inskränkningen att allemanssparande inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder och att högst 2 000 kronor får sparas per månad. Vidare upphävs de särskilda placerings- och riskspridningsregler som gäller för allemansfonderna. I stället skall fonder- na följa de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder, vilket bl.a. innebär att lagstiftningen inte begränsar allemansfonderna till att investera huvudsakligen i aktier i svenska företag. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 11 <h5>Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 2 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="3"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2"> Utgiftsprognos</td><td rowspan="3"> Förslag 1997</td><td colspan="2" rowspan="2"> Beräknat</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1995/96</td><td rowspan="2"> därav 1996</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> A. Centrala myndigheter och nämnder</td><td> 1 220</td><td> 3 097</td><td> 2 886</td><td> 1 776</td><td> 2 566</td><td> 2 587</td><td> 2 605</td></tr> <tr><td> B. Tidsbegränsade åtaganden</td><td> 1 273</td><td> 2 850</td><td> -913</td><td> -1 051</td><td> 1 225</td><td> 230</td><td> 260</td></tr> <tr><td> C. Riksdagens revisorer</td><td> 12</td><td> 21</td><td> 21</td><td> 14</td><td> 16</td><td> 17</td><td> 17</td></tr> <tr><td> Totalt for utgiftsområde 2</td><td> 2 505</td><td> 5 968</td><td> t 994</td><td> 739</td><td> 3 807</td><td> 2 834</td><td> 2 882</td></tr> </table> 12 <h3>4 Centrala myndigheter och nämnder</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 *  Den förändrade budgetprocessen, införandet av utgiftstak och övri- ga åtgärder för att få bättre kontroll över statens utgifter och in- komster medför ökade krav avseende kvalitet och prestationer från regeringen på många av myndigheterna inom verksamhetsområdet. Det gäller Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinsti- tutet m.fl. * Arbetet med förberedelserna för en registerbaserad folk- och bo- stadsräkning år 2000 fortsätter. *  Den statliga kontrollfunktionen avseende skatteinbetalningar, bi- dragsutbetalningar m.m. föreslås förstärkas. I arbetet med regeringens budgetpolitiska mål, stabilisering av statsskul- den och eliminerandet av underskottet i de offentliga finanserna spelar de finansförvaltande och utredande myndigheterna inom verksamhetsområdet en viktig roll. Bättre prognoser, en professionell hantering av statens upplå- ning, kvalificerad revision av de statliga myndigheterna m.m. är av stor betydelse i detta arbete. Besparingskraven ligger dock fast vilket ställer krav på effektiviseringar av arbetet inom myndigheterna. Regeringen bedömer att det hittillsvarande resultatet för myndigheterna inom utgiftsområdet är tillfredsställande. Eftersom antalet myndigheter är stort och deras verksamheter har skiftande karaktär hänvisas till de resultat- bedömningar som görs under respektive anslag. Riksgäldskontoret föreslås, inom tillgängliga ramar, kunna göra ökade satsningar på upplåning från hushållen. Riskkontrollen förstärks avseende främst upplåningsverksamheten hos kontoret. I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) aviserade regeringen att en förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för att utreda hur kontrollerna i bidrags- och stödsystemen kan förbätt- ras, dels för att medverka till att de åtgärder som föreslås genomförs. Bankstödsnämndens verksamhet har upphört i samband med att lagen om bankstöd upphävts fr.o.m. den 1 juli 1996. Det finns vissa resterande bankstödskostnader. Dessa redovisas under verksamhetsområde B. Tids- begränsade åtaganden. En lag om insättningsgaranti gäller sedan den 1 januari 1996. Verksam- heten har administrerats av Bankstödsnämnden t.o.m. juni 1996, därefter av Insättningsgarantinämnden. <h5>Tekniska förändringar</h5> Den förändrade anslagsstruktur som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att Statistiska centralbyråns och Kammarkollegiets 1000-kronorsanslag för 13 uppdragsverksamhet försvinner. Detta gäller också Riksgäldskontorets Prop. 1996/97:1 1000-kronorsanslag för in- och utlåningsverksamhet. Riksgäldskontorets Utgiftsområde 2 anslag för garantiverksamhet som hittills varit ett förslagsanslag på 1000 kr föreslås bli ett ramanslag på 1000 kronor på grund av verksamhetens speci- ella karaktär. Anslaget för täckning av merkostnader för lokaler, också ett förslagsanslag, blir ett ramanslag där nettobelastningen beräknats och bud- geterats. Statens fastighetsverks verksamhet försvinner helt från statsbudgeten, 1000-kronorsanslaget avvecklas. Några av de övriga anslagen övergår från att vara reservationsanslag till ramanslag. <h5>Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):</h5> <table border="1"> <tr><td> Utgift 1994/95</td><td> Anvisat 1995/96</td><td> Utgiftsprognos därav 1995/96      1996</td><td> Förslag 1997</td><td> Beräknat 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> A. Centrala myndigheter och nämnder 1 220</td><td> 3 097</td><td> 2 886     1 776</td><td> 2 566</td><td> 2 587</td><td> 2 605</td></tr> </table> 14 <h4>4.1 Anslagsavsnitt</h4> <h4>Al. Konjunkturinstitutet</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 26 443 *></td><td> Anslagssparande</td><td> 1 694</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 41 899</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 43 293</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 29 635</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 29 208</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 29 138</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 30 107</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Det övergripande målet för Konjunkturinstitutet verksamhet är att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill. Verksamheten omfattar tre huvudområden: analys- och prognos- verksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar. Utgifterna för budgetåret 1994/95 blev 1 694 000 kr lägre än anslaget belopp. Merparten av Konjunkturinsitutets utgifter består av personalkost- nader. Avvikelsen kan hänföras till att anpassningen av personalstyrkan till anslagsreduceringen 1995/96 genomfördes redan under våren 1995. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande mål för Konjunkturinstitutets verksamhet bör ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                    29 208 tkr Beräknade avgiftsinkomster 2 200 tkr Den bedömning som regeringen gjort av Konjunkturinstitutets verksam- het ger inte anledning att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedri- vits i stort sett med en sådan inrikting att de uppsatta målen uppnås. Riksre- visionsverket (RRV) har granskat Konjunkturinstitutets årsredovisning och har inga väsentliga invändningar. RRV menar dock att verksamhetsmålen inte i alla avseenden är tydliga och uppföljningsbara. Konjunkturinsitutet bör därför fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmålen. Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att en omprioritering av den löpande verksamheten skall ske under perioden 1994/95-1996/97 så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Detta har skett 15 bland annat genom framtagande av kortsiktsindikatorer. Månadsvisa kon- junkturbarometrar i samarbete med Europeiska kommissionen böljade produceras under innevarande år. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 angavs att regeringsuppdraget om en finansiell modell skulle slutföras och avrapporteras. Vidare att regeringsuppdraget om utvecklande av metoder och modeller för miljöräkenskaper fördjupades. Till följd av de reala bespa- ringskraven på institutet medgavs till dessa båda projekt engångsvisa för- stärkningar av anslagen så att arbetet kunde fortsätta. I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1997 räknats ned med 3 procent i förhållande till innevarande budgetår. Institutet har de senaste åren fått ökat ansvar för att förbättra informationsunderlaget beträffande statsfi- nansernas utveckling vilket också har markerats i Konjunkturinstitutets nya instruktion. Den nya instruktionen är en del i regeringens ambitionshöjning vad avser prognoser över offentliga sektorns inkomster och utgifter. Det nyligen införda utgiftstaket ställer krav på större tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser samtidigt som kraven på möjligheter till ekonomis- ka simuleringar ökar. Anslaget bör därför räknas upp med ytterligare medel för modellarbete så att utvecklandet av de analysverktyg som regeringens ekonomiska bedömningar bygger på, kan fortsätta i realt oförändrad takt. Konjunkturinstitutet har för budgetåret 1995/96 fått utökade resurser för utveckling av miljöräkenskaper. Miljöräkenskapsprojketet genomförs i nära samarbete med SCB. Svåra metodproblem återstår att lösa innan ett samm- anhållet räkenskapssystem är utvecklat. Arbetet på detta område är högprio- riterat inom såväl Sverige som EU. Regeringen anser att arbetet med miljö- räkenskaper bör fortsätta även efter år 1997. Till följd av regeringens spar- krav på statlig konsumtion beräknas anslagsnivån minska i reala termer år 1998. 1999 beräknas anslagsnivån realt vara oförändrad. Slutsatser De övergripande mål och de riktlinjer som gäller för Konjunkturinstitutets verksamhet för budgetåret 1995/96 bör gälla även för budgetåret 1997. Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned med 3 procent. Anslaget bör förstärkas med totalt 1 250 000 kronor till följd av utökade arbetsuppgifter för analys av statsfinanserna, för arbetet med miljöräkenskaper samt för utvecklande av analysverktyg. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 16 <h4>A 2. Riksrevisionsverket</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 194 606*’</td><td> Anslagskredit</td><td> 1 037</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 257 157</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 263 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 169 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 177 167</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 177 097</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 182 738</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig revision och redovisning. Revisionen omfattar både effektivitetsrevision och årlig revision. Revisionen skall bedrivas oberoende, även i förhållande till den normerande verksamheten vid verket. De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och i statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadministra- tion i statlig verksamhet. Under anslaget finansieras huvuddelen av effektivitetsrevisionens och den den årliga revisionens arbete, verksamheten med prognoser, utfall och ekonomisk statistik, utvecklingsarbete kring ekonomistyrning, normering, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning och stöd till regering och myn- digheter. RRV bedriver också avgiftsfinansierad verksamhet. Det ekonomiska målet för denna verksamhet är full kostnadstäckning. Den avgiftsfinansiera- de verksamhet RRV bedriver avser viss årlig revision, regeringsuppdrag, utbildning och rådgivning, redovisnings- och personaladministrativa sys- tem, system för kreditgarantier samt internationella uppdrag. För budgetåret 1997 budgeteras de totala avgiftsinkomsterna till ca 228 miljoner kronor. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen för RRV:s bör ligga fast <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 177 167 tkr Beräknade avgiftsinkomster 228 305 tkr 1995 lämnade för första gången samtliga 257 myndigheter inom stats- 17 förvaltningen årsredovisningar med resultatredovisning. Dessa avsåg bud- getåret 1994/95. RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat revisionsberättelser för samtliga myndigheter. Antalet granskade objekt har sedan förra budgetåret till i dag ökat från 434 till ca 490. Det är framförallt antalet granskade stiftelser och aktiebolag som ökat. De iakttagelser och förslag RRV avgivit vid den årliga revisionen har i 90 % av fallen lett till åtgärder från regering och myndigheter inom ett år. Vad avser de förslag som lämnas till regeringen i effektivitetsrevisionens rapporter, har ca 60 % av de lämnade förslagen helt eller delvis genomförts inom tre år. De granskningar RRV utfört är av stort värde för regeringens och myndigheternas arbete. Den granskning som sker vid den årliga revisionen har under de senaste åren utvecklats till att inte bara omfatta myndigheternas redovisning utan även resultatredovisningarna och underlaget för myndighetsledningarnas förvaltning. Fr.o.m. innevarande budgetår granskas även myndigheternas delårsrapporter. Effektivitetsrevisionen har koncentrerats på statsfinansiellt betydande problem. Regeringen bedömer att den utveckling av granskning- ens inriktning som genomförts är väsentlig för att stärka den modell för ekonomisk styrning som tillämpas i staten och därmed även för att vidmakt- hålla förtroendet för hanteringen av statliga medel. Regeringen vill särskilt betona vikten av att granskningen av myndighe- ter som hanterar bidragsmedel från EU har en tillräcklig omfattning. Granskningen är ett viktigt led i att garantera att Sverige har en i internatio- nellt perspektiv god kontrollnivå för hanteringen av dessa medel. Utifrån den resultatinformation RRV redovisar i årsredovisningen be- dömer regeringen att verket har uppnått verksamhetsmålen för 1994/95. Detta innebär även att RRV bedrivit verksamheten så att de övergripande målen kan uppnås. RRV har under 1996 inkommit med en fördjupad anslagsframställan. Med utgångspunkt i en grundlig resultat-, omvärlds- och resursanalys argu- menterar verket för en på flera områden höjd ambitionsnivå och en motsva- rande höjning av anslaget. Regeringen bedömer att det i nuläget inte kan bli aktuellt med någon väsentlig höjning av basresurserna. Dock bör RRV mot bakgrund av de behov och krav som ställs på en viss omfattning av årlig revision inom staten tillföras vissa basresurser. I syfte att tillförsäkra statsmakterna en årlig revision inom staten med en omfatt- ning och kvalitet motsvarande dagens föreslår regeringen att RRV:s ra- manslag tillförs 5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997. Motsvarande neddragning görs på anslaget A18. Utvecklingsarbete. Vidare bedömer regeringen det som angeläget att särskilda medel tillförs RRV under det kommande budgetåret för att ytterligare utveckla och stärka den ekonomiska styrningen inom staten. Högst 3 miljoner kronor har be- räknats under anslaget A18. Utvecklingsarbete för detta ändamål. RRV skall fullfölja det generella sparkravet på totalt 11% t.o.m. budge- tåret 1998. För budgetåret 1997 har därför anslaget vid budgeteringen räk- nats ned med 3 %. Som en konsekvens av detta avser regeringen att fatta beslut om att bl.a. sänka kraven på antalet genomförda effektivitetsgransk- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 18 ningar. De åtgärder RRV måste vidta för att klara besparingskravet kan dock påverka hela myndighetens verksamhet. RRV måste, för att kunna fullgöra sina uppgifter inom anvisade ramar, bl.a. fortsätta att utveckla effektivare arbetsmetoder i revisionsarbetet och i produktionen av ekonomisk information. De åtgärder som vidtas för att klara det generella sparkravet bör vara av långsiktig karaktär. Resultatredovisningarna är ett centralt element i den ekonomiska styr- ningen av statlig verksamhet. Därför är det av vikt att nämnda redovisning- ar underkastas granskning. RRV skall utveckla effektivare arbetsmetoder vid granskningen av resul- tatredovisningarna och kring uttalandet om underlaget för myndighetsled- ningarnas förvaltning. Detta arbete bör ha en inriktning mot de större och mer komplicerade myndigheterna. Regeringen lämnar i denna proposition förslag om att 100 miljoner kro- nor skall avsättas budgetåret 1997, under anslaget A 20. Kontrollfunktio- nen i staten , i syfte att finansiera särskilda insatser för att stärka kontroll- funktionen i staten. Regeringen bedömer det som viktigt att den kunskap och kompetens RRV har tas till vara i detta arbete. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som granskar RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Slutsatser Regeringen bedömer att RRV har uppnått verksamhetsmålen för budgetåret 1994/95 och att de övergripande målen därmed kan uppnås. De övergripande målen för RRV bör ligga fast. Besparingen på anslaget fullföljs, vilket leder till att RRV måste minska sin produktion, utveckla effektivare arbetsmetoder samt i övrigt minska sina totala kostnader. RRV bör anvisas särskilda medel för utvecklingsinsatser från anslaget A18 Utvecklingsarbete. <h4>A3. Statskontoret</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 23 341 '></td><td> Anslagssparande</td><td> 25 238</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 86 010</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 90 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 63 250</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 59 325</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 60 920</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 63 000</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Statskontorets övergripande mål är att stödja regeringen i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet. 19 Arbetet sker på uppdrag av regeringen, departementen, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet. Fr.o.m. 1995/96 anslagsfinansieras Statskontorets verksamhet med un- dantag för inköpssamordningen på IT-området, som finansieras via avgif- ter. 1994/95 avgiftsfinansierades även huvuddelen av stödet till regerings- kansliet. Avgifterna finansierades via en särskild rampost som disponerades av Finansdepartementet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att anslagsspa- randet ökat med 8 miljoner kronor. Orsaken till detta är enligt Statskontoret att intäkterna under anslaget ökat samt att resurserna inte kunde omdispone- ras mellan verksamhetsgrenarna i enlighet med efterfrågan på verkets tjäns- ter med den finansieringsmodell som gällde 1994/95. Statskontoret har under våren 1996 återbetalt 6,4 miljoner kronor av anslagssparandet. Prog- nosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att för- brukningen på anslaget beräknas uppgå till 90 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för verksamheten ligger fast. <h5>Resurser</h5> Ramanslag 59 325 tkr Beräknade avgiftsinkomster 17 600 tkr Resultatbedömning Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret genomfört uppdrag och gjort stabsinsatser av i stort sett samma omfattning som föregående år. Samtliga departement har utnyttjat Statskontorets kompetens och uppdra- gen har avsett såväl omprövning av statliga åtaganden som styrning och effektivisering av statligt finansierad verksamhet. Det ekonomiska resultatet visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut. Intäkterna från den avgiftsfinansie- rade verksamheten - i första hand inköpssamordningen på IT-området - har ökat. Målet med full kostnadstäckning är nu uppnått. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot Stats- kontorets årsredovisning. Statskontoret föreslår i sin anslagsframställning en oförändrad resurs- ram. Särskilda insatser av engångskaraktär avser Statskontoret finansiera med sitt anslagssparande, som vid ingången av nästa budgetår beräknas 20 uppgå till ca 14 miljoner kronor. Det gäller bl.a. insatser åt den Förvalt- ningspolitiska kommissionen och Toppledarforum. I anslagsframställningen tar Statskontoret även upp behovet av fortsatt arbete inom telekommunikationsområdet efter det att STATTEL-delegatio- nens arbete avslutas och lämnar förslag om fortsatta insatser för gemensam- ma telekommunikationstjänster i den offentliga förvaltningen. Genom vårens upphandling av telefonitjänster har STATTEL-delegatio- nen slutfört sitt uppdrag. I sin slutrapport till regeringen föreslår delegatio- nen att det uppdras åt Statskontoret att fullfölja delegationens arbete på telekommunikationsområdet. Mot bakgrund av den redovisning som lämnats drar regeringen följande slutsatser. Enhgt regeringens uppfattning har Statskontoret uppnått ett tillfredsstäl- lande verksamhetsresultat. Det övergripande målet för verksamheten vid Statskontoret bör vara oförändrat. Statskontoret bör fortlöpande uppmärk- samma regeringen på behov av sektorsövergripande och kostnadssänkande åtgärder. Regeringen avser att uppdra åt Statskontoret att överta ansvaret för de av STATTEL-delegationen ingångna avtalen och för det fortsatta arbetet med effektivisering på telefoni- och telekommunikationsområdet. Regeringen anser det angeläget att myndigheterna utnyttjar de besparings- möjligheter som STATTEL-avtalen ger. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>A4. Statistiska centralbyrån</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 351 6001,2)</td><td> Anslagssparande</td><td> 16 781</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 494 557</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 501 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 348 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 328 802</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 326 122</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 323 941</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Anslaget Statistiska centralbyrån; Statistik, register och prognoser 2 Beloppen anges i tusental kr Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för offi- ciell och annan statlig statistik. Enligt det övergripande målet skall SCB verka för att den statliga statisti- ken håller en god kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och sekretess. SCB skall vidare ansvara för statistikproduktion och internationell rapportering som inte åligger annan myndighet. Genom sin uppdragsverksamhet skall SCB ytterligare öka sta- tistikens och de statistiska datalagrens tillgänglighet och användning. Anslaget finansierar produktion av sektorövergripande statistik samt stöd och övervakning av det statistiska systemet. 5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2 21 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för verksamheten ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 328 802 tkr Beräknade avgiftsinkomster 330 000 tkr Resultatbedömning Enligt årsredovisningen har SCB:s verksamhet resulterat i ett positivt eko- nomiskt resultat för budgetåret 1994/95. Den del av verksamheten som finansieras över anslaget gav ett överskott på 3 miljoner kronor. Uppdrags- verksamheten som svarar för nästan hälften av SCB:s hela omsättning genererade ett överskott på 11 miljoner kronor. Anslagssparandet uppgick vid budgetårets utgång till 17 miljoner kronor. Verket har under budgetåret utnyttjat 10 miljoner kronor av tidigare års anslagssparande. Enligt SCB är det för tidigt att uttala sig om effekterna av statistikreformen men hittills överväger de positiva erfarenheterna. Uppdragsverksamhetens andel av verksamheten har ökat väsentligt till följd av reformen. Statistikproduktio- nen har fullföljts enligt planerna. Successiva anpassningar har skett till nya behov och flera utredningar om förändringar pågår. Den beslutade bespa- ringen på 11% t. o. m. år 1998 beräknas kunna klaras genom rationalise- ringar. Kvalitetsutvecklingen har varit övervägande positiv. Anpassningar har gjorts till användarnas behov vad gäller innehållet i statistiken och även tillförlitligheten har ökat. SCB har hittills i stort klarat anpassningarna av statistiken till EU:s regelverk utan att andra användare har missgynnats. Problem återstår dock, liksom i övriga EU-länder, vad gäller utrikeshan- delsstatistiken. Statistikunderlag för handelsutbytet med övriga EU-länder kan inte längre samlas in genom Tullverkets rutiner utan måste samlas in genom särskild enkät reglerad i detalj genom en EU-förordning. Statisti- kens tillförlitlighet påverkas negativt av ett visst svarsbortfall och genom att små företag, enligt EU-reglema inte ingår i undersökningen. Idag delas arbetet med statistiken för handel med EU:s medlemsländer mellan SCB och Tullverket, där Tullverket samlar in uppgifterna och kontrollerar rim- ligheten medan SCB svarar för bearbetning, publicering och vidarebefor- dran till EU-kommissionen. Regeringen bedömer på grundval av årsredovisningen att verksamhe- tens resultat är gott i förhållande till insatta resurser. Det är positivt att statistikproduktionen genomförts enligt planerna och att uppbyggnaden av 22 förvaltningsuppgifterna fortsätter. Kvalitetsfrågorna bör fortsatt vara en högt prioriterad uppgift inom SCB. Punktligheten vid publicering av statis- tik måste förbättras. SCB bör ytterligare stärka sin roll som samordnande myndighet för statistikfrågor. Samordning behövs bl.a. för att stärka statisti- kens kvalitet och underlätta uppgiftslämnandet. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot SCB:s årsredovisning. I den fördjupade anslagsframställningen framhåller SCB att ökade krav på statistik från EU inte kommer att kunna uppvägas av rationaliseringsåt- gärder. SCB föreslår därför att ambitionsnivån sänks inom en rad statistik- produkter som efterfrågas av inhemska användare. SCB betonar dock att omfattningen av EU-kraven är svår att bedöma. Vad gäller uppdragsverk- samheten räknar SCB med en ökning på 5% per år under treårsperioden vilket innebär att den skulle omsätta ca 360 miljoner kronor år 1999. EU-samarbetetpå statistikens område innebär att den svenska officiella statistiken, som tidigare styrdes genom beslut av regering och riksdag, numera i ökande grad styrs av EU. EU:s sekundärlagstiftning innehåller i dag ca 70 bindande rättsakter på statistikområdet och ett 40-tal är under behandling. Hittills har kraven på ekonomisk statistik och jordbruksstatis- tik dominerat. Maastrichtfördraget och förberedelserna för EMU har skärpt kraven på ekonomisk statistik. Därutöver förutses krav komma på bl.a. utbildningsstatistik, arbetsmarknads- och välfärdsstatistik samt miljöstatis- tik. Regeringen anser att nödvändiga resursförstärkningar för bl.a. EU-statis- tik måste uppnås genom omprioritering inom anslaget. Regeringen delar samtidigt SCB:s uppfattning att kommande krav på EU-statistik är mycket osäkra. Det är svårt att bedöma när i tiden ett förslag till rättsakt skall för- handlas i rådet liksom utfallet av förhandlingarna. Erfarenheterna hittills visar att dessa ofta resulterar i statistikkrav som är lägre än i de ursprungliga förslagen. Regeringen är mot denna bakgrund inte nu beredd att godta vissa av de ambitionssänkningar som SCB har föreslagit för att finansiera EU-statistik som ännu inte är beslutad. Således bör de föreslagna neddrag- ningarna inom arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken inte genomföras nu. Regeringen har för avsikt att se över grunderna för konsumentprisindex varför de föreslagna ambitionsnivåsänkningama inom detta område bör avvakta. Regeringen är inte heller beredd att nu godta förslaget till neddrag- ning vad gäller inkomstfördelningsundersökningen och undersökningen rörande levnadsförhållanden liksom undersökningarna inom bostadsområ- det. Vidare avser regeringen att ytterligare utveckla samarbetet med SCB för att förbättra möjligheterna till framförhållning och bedömning av EU:s program för ett europeiskt statistiksystem. EU-statistiken och den nationella statistiken måste ytterligare samordnas för att frigöra resurser för produktion av den statistik som är regelstyrd. Enligt regeringens uppfattning bör beslutad EU-statistik styra vilken typ av officiell statistik som skall produceras. Detta kan innebära att inhemsk statistik måste nedprioriteras eller t.o.m. läggas ner i det fall alternativa finansieringsformer inte står till buds. Vissa statistikområden kommer dock även i fortsättningen att kräva inhemska särlösningar. Undersökningar som genomförs med viss intermittens skall i fortsätt- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 23 ningen finansieras inom den nu föreslagna ramen. Detta avser till största delen valstatistik. Medel har inte beräknats för statistik i samband med val till EU-parlamentet. Slutsatser Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för SCB:s verk- samhet vara oförändrade. Mot bakgrund av det som nämnts ovan har regeringen beräknat anslaget för år 1997 till 328 802 000 kronor. Besparingarna på anslaget skärper ytterligare kravet på SCB att genomföra omprioriteringar. Enligt regering- ens uppfattning skall sådan produktion av statistik och sådana förvaltnings- uppgifter som stöder EU:s gemensamma statistiksystem och centrala svens- ka behov prioriteras. SCB bör ytterligare noggrant pröva behovet av be- fintlig och ny statistik. Prövningen bör gälla samtliga statistikområden. SCB bör löpande överväga bl.a. andra produktionsformer, längre intervall mel- lan undersökningarna eller att helt lägga ner enskilda statistikprodukter. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 326 122 000 kronor. Beräkningarna inkluderar en minskning av anslaget med 10 286 000 kronor till följd av tidigare beslutade besparingar samt en minskning med prelimi- närt 1 509 000 kronor till följd av en ytterligare besparing. För år 1999 har anslaget beräknats till 323 941 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>A5. Folk- och bostadsräkning</h4> 1995/96 <h5>1997</h5> 1998 1999 Anslag <h5>Förslag</h5> Beräknat Beräknat 37 000 *-2> <h5>70 000</h5> 70 000 70 000 Utgiftsprognos       21 000 därav 1996        21 000 'Anslaget Folk- och bostadsräkning år 2000 2 Beloppen anges i tusental kr Anslaget finansierar uppbyggnad av lägenhetsregister, förbättrad folk- bokföring och statistisk bearbetning inför en registerbaserad folk- och bo- stadsräkning. Anslaget disponeras av Lantmäteriverket, Riksskatteverket (RSV) och Statistiska centralbyrån (SCB). 24 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Resurser 1997</h5> Reservationsanslag 70 000 tkr <h5>Övrigt</h5> Regeringen har uppdragit åt RRV att granska förberedelserna inför folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbegräns- ningar. Riksdagen har beslutat att det skall genomföras en registerbaserad folk- och bostadsräkning år 2000 (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Beslutet innebär även att det skall genomföras en provverk- samhet. För innevarande budgetår har 37 miljoner kronor anslagits. Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt Lantmäteriver- ket, RSV och SCB att genomföra provverksamheten, inkomma med för- nyade kostnadsberäkningar samt redovisa resultatet av provverksamheten den 1 mars 1997, den 1 september 1997 respektive den 1 mars 1998. I propositionen beräknades kostnaderna för reformen till 260 miljoner kronor. Kostnaderna kommer att finansieras kollektivt. Förnyade beräk- ningar av de medverkande myndigheterna visar att reformen kan bli betyd- ligt dyrare. Regeringen har därför uppdragit åt RRV att granska förberedel- serna inför folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbeg- ränsningar. Osäkerheten kring kostnaderna gör att regeringen vill avvakta resultatet av provverksamheten innan ytterligare större utbyggnader genomförs. Detta innebär att folk- och bostadsräkningen troligen kommer att försenas upp till ett år. De 70 miljoner kronor som beräknats för år 1997 bör tills vidare disponeras av regeringen. Vissa grundläggande förberedel- ser behöver dock genomföras för att även en senarelagd räkning skall vara möjlig att genomföra. I detta sammanhang bör också nämnas att EU förbe- reder bestämmelser som innebär att medlemsländerna skall genomföra folk- och bostadsräkningar under våren 2001. Regeringen avser att återkomma till riksdagen när resultatet av provverksamheten föreligger. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 70 000 000 kronor och för år 1999 till 70 000 0000 kronor. 25 <h4>A6. Finansinspektionen</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 100 420”</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 760</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 150 463</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 157 500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 104 200</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 110 105</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 110614</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 112 855</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Finansinspektionen är enligt sin instruktion (1996:596) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinsti- tut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd. Varje budgetår anvisas Finansinspektionen ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Därtill kommer ansökningsavgifter som tas ut vid prövning av olika typer av ärenden. Av- giftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma med storleken på ramanslaget. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen för verksamheten ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 110 105 tkr Det svenska finansiella systemet har under de senaste åren genomgått en ekonomisk och finansiell återhämtning. I en rapport (Läget på de finansiella marknaderna i Sverige, rapport till regeringen, april 1996) noterar också Finansinspektionen att det nu i allt väsentligt råder gynnsamma verksam- hetsförutsättningar för de institut som verkar inom inspektionens ansvars- 26 område och konstaterar att läget på de finansiella marknaderna kan beteck- nas som stabilt. Inspektionen noterar dock i rapporten att det fortfarande föreligger vissa tillsynsproblem och drar utifrån denna analys bl.a. slutsatsen att det är nöd- vändigt att fördjupa och utveckla samarbetet med utländska tillsynsmyndig- heter, att rutinerna för riskkontroll vid platsbesök behöver förbättras och antalet besök och undersökningar behöver ökas samt att de finansiella aktö- rerna måste förmås att själva ta ett utökat ansvar för att identifiera, mäta och hantera olika risker i sina verksamheter. Dessutom framhåller inspektionen i rapporten att beredskapen och rutinerna för krishantering bör förbättras. Finansinspektionen genomförde under år 1994 en genomgripande omor- ganisation och gjorde i samband med denna en översyn av verksamhetens innehåll och inriktning. Genom omorganisationen har inspektionen rationa- liserat och specialiserat verksamheten för att uppnå en effektivare tillsyn. Detta förändringsarbete har sedan fortsatt. Regeringen stöder den inriktning inspektionen valt för att effektivisera tillsynen över de finansiella instituten och ser med tillfredsställelse på det resultat som hittills uppnåtts. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Finansinspektionens års- redovisning innehåller inte någon erinran. I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1997-1999 konstaterar inspektionen att det finns brister i institutens interna styrning och i deras kontroll- och informationssystem samt att institutens riskhante- ring kräver fortsatta insatser från inspektionens sida. Inspektionen yrkar därför för perioden kraftigt utökade resurser avseende den operativa tillsy- nen. Riksdagen har på senare tid, eller kommer inom kort att fatta ett antal beslut som innebär nya och förändrade arbetsuppgifter för Finansinspektio- nen. Det är i huvudsak fråga om lagstiftning som rör kapitaltäckning av marknadsrisker, utvidgad insiderlagstiftning, nya placeringsregler för för- säkringsbolag, nya regler om bankverksamhet genom ombud samt nya bestämmelser om valutaväxling och valutahandel. Finansinspektionen har i den fördjupade anslagsframställningen yrkat ytterligare medel för detta arbete. Mot bakgrund av senare års resurstillskott och den genomgripande omorganisationen av Finansinspektionens verksamhet aviserade regeringen i den senaste budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96) att ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen långsiktigt skulle analyseras i samband med den fördjupade prövningen av inspektio- nen förbudgetåren 1997-1999. Den 1 juni 1995 tillsatte emellertid regeringen en kommitté med uppdrag att göra en översyn av rörelse- och tillsynsreglema för kreditinstitut och värdepappersbolag (Banklagskommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:106). Kom- mittén skall - med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter som dragits av finanskrisen och kommitténs syn på skyddsintressena - se över rörelsereglema för dessa finansiella institut. Främst skall behovet av kompletterande regler om riskhantering och intem kontroll övervägas. Ett starkt samband råder mellan utformningen av rörelsereglema och utformningen av tillsynsverksamheten. Kommittén skall med utgångspunkt Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 27 från de övergripande målen för tillsynen enligt sina direktiv värdera hur angelägna olika tillsynsuppgifter är, men även göra en analys av vilka re- surser som fordras för att tillsynsarbete i enlighet med kommitténs förslag skall kunna utföras. I det sammanhanget skall kommittén inte bara ange önskvärd ambitionsnivå utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå för inspektionen. Med beaktande av att verksamhetsbetingelserna för de finansiella företa- gen för närvarande är gynnsamma och att Banklagskommitténs analys inte bör föregripas, bör regeringens slutliga bedömning av ambitionsnivå och långsiktigt resursbehov för den finansiella tillsynen anstå till dess kommit- tén avlämnat ett betänkande i saken. Det är dock givetvis av största vikt att den finansiella tillsynen redan nu kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och det är angeläget att inspektio- nens betydelsefulla förändringsarbete inte avstannar. I avvaktan på den slutliga bedömningen av Finansinspektionens långsiktiga resursbehov bör därför inspektionen redan för budgetåret 1997 och de därpå närmast följan- de åren tilldelas medel för att höja ambitionsnivån i arbetet med att effekti- visera den operativa tillsynen. Som nämnts har inspektionen redan genomfört ett omfattande effektiviserings- och rationaliseringsarbete. För att inte de till budgetåret 1997 beslutade nya och förändrade arbetsuppgifterna skall inkräkta på arbetet med att effektivisera tillsynen bör således ett särskilt resursutrymme skapas för dessa uppgifter. 1 det sammanhanget kan följande nämnas. Det åligger Finansinspektionen att, inom ramen för uppgiften att lämna infor- mation rörande olika sparformers egenskaper och avkastning, publicera skriften Nya Finans. I likhet med Finansinspektionen och Riksrevisionsver- ket (se Riksrevisionsverkets rapport Statens tillsyn över de finansiella marknaderna, RRV 1994:15) anser regeringen det viktigt att inspektionen renodlar sin verksamhet. Inspektionen skall därför inte längre publicera denna skrift och den besparing på ca 1 miljon kronor som därigenom upp- kommer skall tillfalla inspektionen. Inspektionen skall även engångsvis erhålla 2,5 miljoner kronor för datorsatsning m.m. i samband med att den utvidgade insiderlagstiftningen träder i kraft. Härutöver skall inspektionen tilldelas ytterligare resursförstärkning för att lösa de nya och förändrade arbetsupp giftema. Sammantaget skall Finansinspektionen erhålla 4 miljoner kronor för att höja ambitionsnivån i arbetet med att effektivisera den operativa tillsynen och för att lösa de nya arbetsuppgifterna. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 28 <h4>A7. Insättningsgarantinämnden</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 8 532 *>2></td><td> Anslagssparande</td><td> 1 770</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 16 500</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 8 228</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 4 436</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 015</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 040</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Avser Bankstödsnämden Insättningsgarantinämnden är ansvarig för administrationen av insättnings- garantisystemet. Myndighetens namn var tidigare Bankstödsnämnden och nämnden hade fram till den 30 juni 1996 även till uppgift att hantera frågor om statligt stöd enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut samt att förvalta statens ägande i Securumkoncemen och Nordbanken. Nämnden består av sju ledamöter. Ett kansli svarar för beredningen av nämndens ärenden. Nämnden är samlokaliserad med Finansinpektionen. De institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift till nämn- den. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Insättningsgarantinämndens verksamhet skall vara att på ett kostnadseffektivt sätt administrera insättningsga- rantisystemet och skapa beredskap för att utbetalningar vid ersättnings- fall kan göras korrekt inom de tidsramar som lagen om insättningsga- ranti föreskriver. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 2 000 tkr Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 januari 1996. Insättnings- garantinämnden har drivit verksamhet koncentrerad till insättningsgarantin endast sedan den 1 juli 1996. Nämnden har därför ännu inte lämnat någon redovisning av verksamheten i dess nuvarande form. För år 1997 kan myndigheten förutses komma att ägna sig främst åt 29 följande uppgifter. - Fastställa och debitera avgifter som skall betalas av berörda institut. In- betalda avgifter skall förvaltas av nämnden och placeras räntebärande i Riksgäldskontoret sedan nämndens förvaltningskostnader för garantin har räknats av. - Besluta om att insättningar som finns hos svenska och utländska instituts filialer skall omfattas av garantin. - Ingå och följa upp samarbetsavtal med utländska garantiordningar. - Vidta de åtgärder som krävs för att organisationen snabbt skall kunna förstärkas i händelse av ersättningsfall. Vid ersättningsfall skall nämnden snabbt kunna förstärkas. Med anled- ning härav har nämnden slutit samarbetsavtal med Riksbanken, Finansin- spektionen och Riksgäldskontoret innebärande att personer verksamma vid dessa myndigheter skall kunna disponeras av nämnden för uppgifter i sam- band med ett ersättningsfall. De institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift som motsvarar 0,25 % av det garanterade insättningsbeloppet. Från dessa avgiftsmedel skall ett belopp motsvarande nämndens förvaltningskostnader avräknas och redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden tillämpas sålunda s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. De avgifter som betalades år 1996 uppgick till ca 965 miljoner kr. För år 1997 föreslås i denna proposition att avgiften fördubblas till 0,50% av det garanterade insättningsbelopppet. Se avsnitt 4.3. Något övergripande mål har inte fastställts för den verksamhet som In- sättningsgarantinämnden driver sedan den 1 juli 1996. Enligt regeringens mening bör målet för verksamheten vara att nämnden på ett kostnadseffek- tivt sätt administrerar insättningsgarantisystemet och skapar beredskap för att utbetalningar vid ersättningsfall kan göras korrekt inom de tidsramar som lagen om insättningsgaranti föreskriver. Banklagskommittén (dir. 1995:86) utreder frågor bl.a. om insättningsga- rantisystemets funktion vid solvensproblem i banker. Om förslag från kom- mittén senare skulle leda till att insättningsgarantisystemet får mer omfat- tande uppgifter, får det övergripande målet omprövas. För år 1998 och 1999 har 1 015 000 kronor resp. 1 040 000 kronor re- serverats för Insättningsgarantinämnden inom utgiftsområdet, vilka är be- tydligt lägre belopp än för år 1997. Även om det första verksamhetsåret medför vissa engångskostnader, kommer dock sannolikt ytterligare medel att behövas till nämnden åren 1998-1999. <h4>Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning</h4> (anslagen A8, A9 och A10) Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet samt att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det ankommer vidare på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning till och motta inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskonto- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 30 ret ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen har beslutat om Prop. 1996/97:1 och att samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall Utgiftsområde 2 dessutom verka för en god kassahållning inom det statliga området. <h5>Upplåningsverksamheten och fördelning på olika instrument</h5> Riksgäldskontoret har långtgående befogenheter att välja olika upplånings- strategier. En väl balanserad statsupplåning i syfte att långsiktigt hålla nere kostnaderna medför krav på avvägning mellan olika riskaspekter i upplå- ningen, särskild Vad gäller val av räntebindningstid och valutasammansätt- ning. Hänsyn måste även tas till hur statsupplåningen påverkar marknadens funktionssätt. Riksgäldskontoret är ålagt att samråda med Riksbanken i frågor av betydelse för penningpolitiken. Riksgäldskontorets upplåning sker i huvudsak på tre delmarknader. Den traditionellt viktigaste finansieringskällan är den inhemska penning- och obligationsmarknaden. Efter avskaffande av valutalånenormen i december 1992 har dock den internationella kapitalmarknaden återigen tillkommit som en viktig finansieringskälla. Upplåningen på hushållsmarknaden är ett viktigt komplement till dessa finansieringskällor och har en egenskap av att vara en stabil finansieringskälla. Tabell 1. Statsskuldens fordelning på olika upplåningsinstrunient per den 30 juni resp, år <table border="1"> <tr><td> Procentuell andel</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1996 Mdkr</td></tr> <tr><td> Statsobligationer, nominella</td><td> 40</td><td> 43</td><td> 43</td><td> 43</td><td> 46</td><td> 632</td></tr> <tr><td> Statsobligationer, reala</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 1</td><td> 4</td><td> 49</td></tr> <tr><td> Statsskuldväxlar</td><td> 32</td><td> 24</td><td> 13</td><td> 6</td><td> 14</td><td> 195</td></tr> <tr><td> Kontokredit</td><td> -1</td><td> -17</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa penning- och obligationsmarknaden</td><td> 71</td><td> 50</td><td> 57</td><td> 60</td><td> 64</td><td> 876</td></tr> <tr><td> Premieobligationslån</td><td> 7</td><td> 6</td><td> 5</td><td> 4</td><td> 4</td><td> 58</td></tr> <tr><td> Sparobligationslån/ Riksgäldskonto</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 12</td></tr> <tr><td> Allemansspar</td><td> 9</td><td> 7</td><td> 5</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 48</td></tr> <tr><td> Summa hushålls- marknaden</td><td> 18</td><td> 14</td><td> 11</td><td> 9</td><td> 8</td><td> 117</td></tr> <tr><td> Inlåning</td><td> 3</td><td> 1</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lån i utländsk valuta</td><td> 8</td><td> 35</td><td> 32</td><td> 31</td><td> 28</td><td> 381</td></tr> <tr><td> Total statsskuld, miljarder kronor</td><td> 711</td><td> 961</td><td> 1179</td><td> 1370</td><td> 1374</td><td> 1374</td></tr> </table> <h5>Resultat statskuldsförvaltning</h5> Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet sker sedan 31 budgetåret 1990/91 med hjälp av två s.k. riktmärkesportföljer, en portfölj för kronskulden och en för valutaskulden. Portföljerna är konstruerade så att de avspeglar standardiserade upplåningsstrategier avseende instrument, löptider och valutor. Utvärderingen bygger på strikt marknadsvärdering av statsskulden, respektive riktmärkesportföljen, vilket innebär att räntan på utvärderingsdagen får ett relativt stort genomslag i resultatet. Regeringen har konkretiserat kostnadsminimeringsmålet genom att ange att statsskul- dens kostnader bör understiga kostnaderna för riktmärkesportföljema under perioden 1 juli 1991 till 30 juni 1995. Därefter har ingen ny tidsperiod angivits. Det är Riksgäldskontorets styrelse som beslutar om riktmärkes- portföljemas konstruktion och vilka avvikelser från riktmärkesportföljema som kan tillåtas. I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för stats- skuldsförvaltningen totalt sett har utvecklats positivt under den beslutade utvärderingsperioden, även om jämförelsen med riktmärkesportföljema uppvisar ett negativt resultat under budgetåret 1994/95. Något delårsresultat för innevarande budgetår baserat på riktmärkesportföljema finns inte till- gängligt. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Tabell 2. Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader i relation till skuldstocken under budgetåren 1991/92-1994/95 <table border="1"> <tr><td> Kostnad i procent av utestående skuld1</td><td> 91/92</td><td> 92/93</td><td> 93/94</td><td> 94/95</td></tr> <tr><td> Upplåning i svenska kronor</td><td colspan="4"></td></tr> <tr><td> Penning- och obligationsmarknad</td><td> 11,11</td><td> 15,86</td><td> 2,26</td><td> 7,24</td></tr> <tr><td> Hushållsmarknad2</td><td> 9,71</td><td> 12,73</td><td> 6,99</td><td> 8,02</td></tr> <tr><td> Total upplåning i svenska kronor,</td><td colspan="4"></td></tr> <tr><td> netto</td><td> 10,76</td><td> 15,17</td><td> 2,62</td><td> 7,30</td></tr> <tr><td> Riktmärkesportföljen i svenska kronor</td><td> 10,64</td><td> 16,10</td><td> 3,14</td><td> 7,26</td></tr> <tr><td> Upplåning i utländsk valuta</td><td colspan="4"></td></tr> <tr><td> Lån i utländsk valuta</td><td> 9,24</td><td> 21,20</td><td> 8,05</td><td> 11,43</td></tr> <tr><td> Riktmärkesportföljen i utländsk valuta</td><td> 9,89</td><td> 25,20</td><td> 8,41</td><td> 11,17</td></tr> <tr><td> Total besparing jämfört med</td><td colspan="4"></td></tr> <tr><td> riktmärkesportfölj, mdkr</td><td> -0,32</td><td> 13,20</td><td> 5,1</td><td> -2,2</td></tr> </table> 1 Totala kostnader inkl, orealiserade kursdifferenser i forhållande till genomsnittlig marknadsvärderad skuld. 2 Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler. Det ekonomiska resultatet för den totala upplåningen i kronor fastställs genom en jämförelse med riktmärket för kronskulden. Det innebär att även hushållsmarknadens andel av kronskulden samt nettot från in- och utlå- ningsverksamheten ingår i jämförelsen med riktmärkesportföljen. Totalt 32 under perioden juli 1991 till juni 1995 har kostnaderna för upplåningen Prop. 1996/97:1 understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen med drygt 9 miljarder Utgiftsområde 2 kronor. Resultatförsämringen under budgetår 1994/95 förklaras huvudsak- ligen av merkostnader för upplåningen på hushållsmarknaden. Resultatet för valutaupplåningen jämfört med riktmärket har visat en någorlunda likartad utveckling som kronupplåningen. Totalt under perio- denjuli 1991 till juni 1995 uppgår besparingen till drygt 6 miljarder kronor jämfört med riktmärket. Resultatförsämringen för budgetår 1994/95 berod- de huvudsakligen på att valutaskulden hade en något annorlunda valuta- komponering än riktmärket. Växelkursförändringar efter budgetårets slut har dock neutraliserat dessa merkostnader. De externa fondförvaltare som anlitats för en mindre del av valutaskulden visade generellt ett betydligt sämre resultat än Riksgäldskontoret under utvärderingsperioden. En modell för att fastställa resultatet för hushållsupplåningen har tagits fram av Riksgäldskontoret. Modellen relaterar upplåningskostnaden på hushållsmarknaden med den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmarknaden. Enligt denna resultatmodell har hushållsupplå- ningen genererat besparingar på ca 5 miljarder kronor under de senaste fyra budgetåren jämfört med en tänkt upplåning på penning- och obligations- marknaden. Resultatet för enskilda upplåningsformer på hushållsmarknaden visar bl.a en resultatförsämring för allemansspar de senaste åren. Den sjunkande lönsamheten avspeglar den ökade konkurrensen på hushållsmarknaden, där Riksgäldskontoret tvingats höja allemanssparräntan allt närmare de korta marknadsräntorna. Upplåningsvolymen i allemansspar var som högst vid årsskiftet 92/93. Sedan dess har upplåningsvolymen minskat med 24 miljarder kronor till 46 miljarder kronor vid utgången av juni 1996. Övriga upplåningsformer på hushållsmarknaden, dvs premieobligationer och Riksgäldskonto, har volymmässigt utvecklats relativt stabilt. En ny upplåningsform har tillkommit på hushållsmarknaden genom att de realrän- teobligationer som emitteras på institutionsmarknaden sedan juni 1995 även riktas mot hushållen. Resultat kassahållning Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten på de större betalningsflödena. Därtill har insatserna koncentrerats till att delta i utredningen om räntebeläggning av statliga medelsflöden och vida- reutveckling av statens betalningssystem. I samarbete med Riksrevisions- verket redovisade i en rapport till regeringen i maj 1996 om en uppföljning av räntekontomodellen. 33 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets upplånings- verksamhet och kassahållning att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden ligger fast. <h5>Prioriterade uppgifter</h5> Inom främst upplåningsverksamheten men även inom övriga verksam- hetsgrenar bör hög prioritet ges åt förstärkt riskkontroll. Därtill bedöms en intensifierad satsning på ökad upplåning från hushållen vara ända- målsenlig. Resultatbedömning Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått må- len inom verksamhetsområdet statsskuldsförvaltning och kassahållning. Bedömningen av upplåningsverksamheten vilar huvudsakligen på det upp- nådda resultatet i förhållande till riktmärkesportföljema under de senaste fyra budgetåren. Likt tidigare år vill regeringen dock betona att resultatbe- dömningen inte enbart kan baseras på en jämförelse med riktmärkesportfö- ljema. Hänsyn måste även tas till de marknadsvårdande insatserna Riks- gäldskontoret genomför, huvudsakligen i syfte att främja effektiviteten på den inhemska penning- och obligationsmarknaden och därigenom bidra till lägre upplåningskostnad för staten. Dessa åtgärder, bl.a. åtgärder för en effektivare emissionsteknik, får ingen synbar effekt i resultatutvärderingen med riktmärkesportföljer men får anses ha fått ökad betydelse i takt med att statens roll som dominerande låntagare på den inhemska marknaden har ökat. Regeringen ser det som tillfredsställande att upplåningsvolymema i realränteobligationer har ökat under 1996, delvis till följd av att emissions- tekniken förändrades. Mot bakgrund av statsskuldspolitikens ökade betydelse tillsatte regering- en i slutet av 1995 en utredning med uppgift att utreda vissa frågor avseen- de statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. I direktiven till utredningen angav regeringen att frågorna kunde delas in i tre huvudområ- den, nämligen statsskuldens sammansättning och struktur, faktorer styrande för valutaupplåningens omfattning samt analys av Riksgäldskontorets ut- värderingsmodeller för förvaltnings- och upplåningsverksamheten, dvs modellen med riktmärkesportföljer. Utredningen skall lämna sitt slutbetän- kande före årsskiftet 1996/97. I avvaktan på utredningens betänkande fö- reslår regeringen inte någon ändring av målet för upplåningsverksamheten. Målet att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för 34 penningpolitikens krav bör således ligga fast för budgetåret 1997. Regeringen bedömer att upplåningen på den internationella kapitalmar- knaden bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Riksgäldskontorets förmåga att utnyttja mångfalden av olika instrument och delmarknader, inte minst den internationella derivatmarknaden, har givit ett viktigt bidrag till de hittills förmånliga upplåningskostnadema. Den ökade storleken på valuta- skulden och Riksgäldskontorets derivatportfölj har samtidigt ökat kraven på effektiv skuldförvaltning och god riskkontroll. Regeringen har uppmärk- sammat de rapporter som påvisat brister i Riksgäldskontorets interna riskhanterings- och kontrollsystem. Detta påvisas bl.a. i de väsentliga iaktta- gelser RRV gjorde i sin revisionsrapport för budgetår 1994/95. Med tanke på den totala derivatportföljens storlek är det ytterst angeläget att åtgärder vidtas för att komma tillrätta med detta problem. Riksgäldskontoret har upphandlat ett nytt finansadministrativt system och samtidigt omorganiserat upplåningsverksamheten med avsikt att förbättra de interna kontrollrutiner- na. Regeringen har därtill genomfört ändringar i Riksgäldskontorets in- struktion med nya föreskrifter om riskhantering och intern revision samt i ett ändrat regleringsbrev för innevarande budgetår föreskrivit krav på redo- visning av resultatet av de åtgärder som vidtagits i arbetet med förbättrad intern revision och riskkontroll inom kontorets hela verksamhetsområde. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringen kommer fortlöpande granska de åtgärder Riksgäldskontoret vidtar för skärpt riskkontroll. Även resultatet för hushållsupplåningen är enligt regeringens bedömning tillfredsställande. Upplåningen från hushållen har varit en förmånlig finans- ieringskälla för staten i termer av att upplåningskostnaden på hushållsmar- knaden inklusive Riksgäldskontorets administrationskostnader har understi- git den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmar- knaden. Detta förhållande kvarstår även om marginalerna i hushållsmark- nadsupplåningen har minskat under senare år i takt med den ökade konkur- rensen på hushållsmarknaden. Regeringen anser emellertid att den samman- lagda resultatbedömningen för upplåningen på hushållsmarknaden försäm- ras av den blygsamma utvecklingen i upplåningsvolymer och marknadsan- delar. Delvis av denna anledning anser regeringen att en intensifierad upp- låningsverksamhet på hushållsmarknaden i syfte att varaktigt bidra till en lägre upplåningskostnad för staten är önskvärd. För att Riksgäldskontoret långsiktigt skall kunna konkurrera om hushållens sparande är det angeläget att kontoret arbetar aktivt med produktutbud, försäljningskanaler och mark- nadsföringsinsatser. Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande målet bör ligga fast, dvs att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassa- hållning och därigenom bidra till låga räntekostnader för staten. Verksam- heten bör även fortsättningsvis huvudsakligen inriktas på analys av de stör- re betalningsflödena. 35 <h4>A8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 76 925”</td><td> Anslagssparande</td><td> 9 134</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 114 844</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 114 800</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 80 300</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 83 348</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 81 190</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 83 955</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret. Under budgetåret 1995/96 disponerar Riksgäldskontoret en låneram på 29 400 000 kronor för investeringar i anläggningstillgångar. Regeringen beslutade i april 1996 att öka låneramen för innevarande budgetår med 18 400 000 kronor för finansiering av ett nytt finansadministrativt system. <h5>Regeringens överväganden</h5> Riksgäldskontoret har i sin anslagsframställning för budgetår 1997 yrkat på kraftigt ökade resurser under anslaget Förvaltningskostnader. Förutom realt oförändrade resurser har kontoret föreslagit en nivåhöjning med samman- lagt 4,8 miljoner kronor för 9 nya kvalificerade tjänster inom avdelningen för hushållsupplåning och de nya riskkontrollfunktionema inom upp- lånings- och garantiverksamheten. Därutöver yrkar Riksgäldskontoret på resurser för att täcka finansieringskostnadema för det nya finansadministra- tiva systemet. De årliga kapitalkostnaderna under en femårsperiod är beräk- nade till 5,8 miljoner kronor efter avdrag för bortfallande kostnader. Regeringen anser det inte vara aktuellt att bevilja Riksgäldskontoret ett undantag från de generella sparbetingen på statliga myndigheter, vilket realt oförändrade resurser innebär. Men regeringen bedömer samtidigt att en nivåhöjning av Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader är motiverad. Möjligheterna att finansiera nya omfattande satsningar inom kontorets verksamhet med omprioriteringar och fortsatt kraftiga rationalise- ringsåtgärder får anses vara begränsade. Ett visst utrymme för ompriorite- ringar uppkommer genom att vissa arbetsuppgifter bortfaller vid årsskiftet vad gäller administration rörande allemanssparandet, men därutöver bör ytterligare resurser tillföras. Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret beviljas ökade resurser om sammanlagt 6,5 miljoner kronor, varav 4,2 miljoner kronor avser finansie- ring av kapitalkostnaderna för det finansadministrativa systemet. Resteran- de 2,3 miljoner kronor kan Riksgäldskontoret avdela för kostnader inom 36 riskkontrollverksamheten samt upplåningsverksamheten på hushållsmar- knaden. Dessa 2,3 miljoner kronor avser en engångsvis förstärkning under 1997. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 och 1999 till 81190 000 kr respektive 83 955 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>In- och utlåningsverksamheten</h4> Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets in- och utlå- ningsverksamhet bör ligga fast. Verksamheten skall inriktas på att ge lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamhet subventioneras. Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhets mål är att ge lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamheter subventioneras. Som kunder räknas i första hand myndighe- ter. Andra kunder är affärsverk, vissa statliga bolag, fonder och stiftelser. Under de senaste åren har verksamheten ökat kraftigt, vilket huvudsakli- gen har varit betingat av myndigheternas tillämpning av räntekontomodel- len och kapitalförsöijningsförordningen med bl.a. krav på att investeringar i anläggningstillgångar skall lånefinansieras. Verksamheten bedrivs under kravet om full kostnadstäckning. Ränteintäkter och räntekostnader redovi- sas dock separat på anslaget Räntor på statsskulden. Resultatet för verksamheten utgörs av skillnaden mellan avgifter och administrationskost- nader. Avgiftssatserna tas ut i form av procentuella påslag på utlåningsrän- toma och avdrag från inlåningsräntoma. Under de senaste budgetåren har verksamheten stadigt genererat ett överskott. Överskottet förs mot inkomst- titel i statsbudgeten. Tabell 3. Resultat in- och utlåningsverksamheten 1992/93-1995/96 <table border="1"> <tr><td> miljoner kr</td><td> 92/93</td><td> 93/94</td><td> 94/95</td><td> 95/96 (12 mån)</td></tr> <tr><td> Avgifter</td><td> 40,6</td><td> 68,1</td><td> 34,0</td><td> 33,2</td></tr> <tr><td> Adm. kostnader</td><td> 5,6</td><td> 7,8</td><td> 9,0</td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> Netto</td><td> 35,0</td><td> 603</td><td> 25,0</td><td> 24,5</td></tr> </table> Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret i huvudsak bedrivit in- och utlåningsverksamheten i enlighet med uppsatta mål. Det redovisade resultatet indikerar fortsatt höga avgifter i verksamheten. Regeringen kon- 37 6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 staterar dock att Riksgäldskontoret genomfört en sänkning av avgifterna under innevarande budgetår i syfte att anpassa avgiftsuttaget till en varak- tigt lägre nivå. Regeringen avser att fortlöpande granska de åtgärder Riks- gäldskontoret genomför i av giftssättningen. Den redovisning av produktivi- tetsmått för in- och utlåningssverksamheten som genomförs för andra bud- getåret i rad, baserad på en enkätundersökning bland Riksgäldskontorets kunder, anser regeringen vara ett värdefullt bidrag till resultatbedömningen av verksamheten och vill därför understryka betydelsen av att detta arbete fortsätter och vidareutvecklas. I avvaktan på en översyn av statens finans- funktion bör de övergripande målen för verksamheten ligga fast. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning</h4> 1994/95 Utgift 650 090 1995/96 Anslag 1 720 442 1997    Förslag 1 500 000 1998    Beräknat 1 500 000 1999    Beräknat 1 500 000 1 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 1 972 600 därav 1996     1 222 000 Anslaget är t.o.m. budgetår 1995/96 ett förslagsanslag och avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella kostnader och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsa- kligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låne- förvaltning. Regeringens bedömning Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis under budgetåren 1992/93 -1994/95 samt de första tolv månaderna bud- getåret 1995/96. 38 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Tabell 4. Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1992/93-1995/96 <table border="1"> <tr><td> Miljoner kronor</td><td> 92/93</td><td> 93/94</td><td> 94/95</td><td> 95/96</td></tr> <tr><td> Upplåning i svenska kronor</td><td> 390</td><td> 397</td><td> 391</td><td> 651</td></tr> <tr><td> Upplåning i utländsk valuta</td><td> 294</td><td> 448</td><td> 259</td><td> 373</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 684</td><td> 845</td><td> 649</td><td> 1 024</td></tr> </table> Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av strukturen i upplåningen. Under budgetåret 1992/93 ökade kostnaderna kraftigt till följd av den ökade valutaupplåningen i samband med valuta- turbulensen kring svenska kronan. Valutaupplåningen är traditionellt före- nad med relativt höga provisionskostnader, men detta har kompenserats av en generellt betydligt lägre upplåningskostnad jämfört med den inhemska marknaden. På hushållsmarknaden är det huvudsakligen upplåningen via premieobligationer och allemansspar som är förenad med förhållandevis höga provisionskostnader. I en rapport till regeringen daterad den 19 mars 1996 bedömer Riks- gäldskontoret risken vara stor att ökade provisionskostnader i hushållsupp- låningen medför ett relativt kraftigt anslagsöverskridande. Prognosen tyder på en anslagsbelastning om drygt 1,9 miljarder kronor jämfört med budge- terat om drygt 1,7 miljarder kronor (beräkningarna avser ett 18 månader långt budgetår). Det är huvudsakligen ökade försäljnings- och inlösenpro- visioner för premieobligationer samt ökade provisioner för allemansspar som förklarar utgiftsökningen. De höjda provisionskostnadema reflekterar återförsäljarnas höjda ersättningskrav för att fortsätta förmedla Riksgäld- skontorets produkter. Även detta är en orsak till att regeringen bedömer det angeläget att Riksgäldskontoret utvecklar sin interna försäljningsorganisa- tion i syfte att minska beroendet av konkurerrande försäljningskanaler. Regeringen bedömer att anslagsförbrukningen bör kunna hanteras inom en ram om 1,5 miljarder kronor, trots den osäkerhet som finns om provi- sionskostnademas utveckling. Risken för anslagsöverskridande skall i för- sta hand täckas av den anslagskredit som fastställs för anslaget. Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskontoret inom anslagets ram har möjlighet att internt omfördela medel mellan olika upplåningsområden i förhållande till vad som redovisats i myndighetens anslagsframställning. Således är det t.ex. möjligt att öka kostnaderna för hushållsupplåningen genom lägre provisionskostnader i utlandsupplåningen. I sin anslagsfram- ställning begärde Riksgäldskontoret ökade resurser om 25 miljoner kronor för ökade marknadsföringskostnader och utbyggd försäljningsorganisation i hushållsupplåningen. Regeringen bedömder att dessa kostnader kan hante- ras inom den givna ramen på 1,5 miljarder kronor och genom flexibiliteten i utnyttjandet av anslagsmedel. 39 <table border="1"> <tr><td colspan="5"> A 10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> -323 500°</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1</td><td> Utgiftsprognos</td><td> -443 962</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> -379 962</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster som uppkom- mer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader i verksamheten belastar anslaget A8. Förvaltningskostnader. Övriga utgifter och kostnader skall finansieras av verksamhetens intäkter, huvudsakligen influtna avgifter och återvunna medel. Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel i statsbud- geten. <h5>Resultat garantigivning</h5> Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick vid utgången av budge- tåret 1994/95 till 75,6 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med knappt 10 miljarder kronor. Det största bidraget till ökningen kommer från nya kapitaltäckningsgarantier till SBAB och Venantius. Därutöver har verk- samhetens garanti- och riskhantering i hög grad varit knutet till olika infra- struktursatsningar och projekt inom fastighetssektorn. Kreditgarantin till SBAB medförde under våren 1995 infrianden om sammanlagt 1 miljard kronor, ett belopp som senare kom att återvinnas. Verksamhetens resultat framgår av nedanstående tabell. 40 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Tabell 5. Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetårenl992/93-1995/96 <table border="1"> <tr><td> Miljoner kronor</td><td> 92/93</td><td> 93/94</td><td> 94/95</td><td> 95/961</td></tr> <tr><td> -/Intäkter</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Garantiavgifter</td><td> 166</td><td> 235</td><td> 244</td><td> 164</td></tr> <tr><td> Uppskrivning infriade</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> garantier</td><td> 4</td><td> 66</td><td> 1014</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster/intäkter</td><td> 8</td><td> 165</td><td> 86</td><td> 96</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 178</td><td> 466</td><td> 1344</td><td> 262</td></tr> <tr><td> -Kostnader</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lämnat kapitaltillskott</td><td> -</td><td> -</td><td> 1000</td><td> -</td></tr> <tr><td> Nedskrivning av fordran</td><td> 10</td><td> 75</td><td> 10</td><td> -</td></tr> <tr><td> Löner och övr. förvalt.kostn.2</td><td> 6</td><td> 6</td><td> 7</td><td> -</td></tr> <tr><td> Övriga utgifter/kostnader</td><td> ■</td><td></td><td> 3</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 16</td><td> 81</td><td> 1021</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> -Netto</td><td> 162</td><td> 384</td><td> 323</td><td> 261</td></tr> </table> 'Avser tolv månader juli 1995-junil996. 2 Garantiverksamhetens löner och övriga förvaltningskostnader finansieras fr.o.m. budgetåret 1995/96 över anslaget A8. Förvaltningskostnader Riksgäldskontoret överlämnande i samband med årsredovisningen för budgetåret 1994/95 två särskilda rapporter angående garantiverksamheten. Den ena behandlar Riksgäldskontorets bedömning av kreditvärdigheten hos kontorets garanti- och låntagare samt en subventionsanalys. Den totala exponeringen mot kunder med kreditrisk uppgick den 30 juni 1995 till 102 miljarder kronor varav en mycket begränsad del, 5 procent, utgörs av kun- der som kan bedömas ha svag kreditvärdighet. Projekten med svag kre- ditvärdighet utgörs huvudsakligen av garantier lämnade till östeuropeiska stater och projektinvesteringar i olika u-länder. Engagemangen inom den finansiella sektorn har ökat i kreditvärdighet i takt med den allmänna stabi- liseringen på fastighetsmarknaden. Det är främst SBAB:s ökade kreditvär- dighet som bidragit. Ett nytt engagemang inom bostadsfastighetsmarknaden med hög risk har tillkommit under 1995 i form av förlagslån till Haninge Holding AB. Det totala subventionsvärdet, dvs otillräckligt garantiavgifts- uttag i förhållande till en uppskattad marknadsprissättning, bedöms ligga i intervallet 300-350 miljoner kronor. I den andra rapporten bifogad till årsredovisningen redovisar Riksgäld- skontoret resultatet från försöksverksamheten med räntekonto för den egna garantiverksamheten, ett uppdrag regeringen gav åt Riksgäldskontoret inför verksamhetsåret. Försöksverksamheten visar att ett införande av räntekonto för betalningströmmama i verksamheten med tillhörande ränteberäkning av tillgodohavanden skulle förbättra resultatet för verksamheten förhållandevis kraftigt genom ökade ränteintäkter. Analysen visar därtill att subventione- ringen av vissa lån och garantier innebär uteblivna intäkter för staten i stor- 41 leksordningen 700 miljoner kronor under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Riksgäldskontoret förordar därför att betalningarna inom kontorets verk- samhet förs över till räntekonto. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantigivning ligger fast, dvs. att på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering. Riksgäldskontoret skall därut- över bidra till att andra myndigheters lån och garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 1000 kr <h5>Övrigt</h5> Verksamhetens kostnader skall även fortsättningsvis täckas av dess intäkter, sett över en längre tidsperiod. I avvaktan på slutgiltig bedöm- ning av den framtida organisationen och resursfördelningen för den statliga garantiverksamheten skall Riksgäldskontorets garantigivning fortsätta att redovisas enligt nuvarande struktur. Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att den fyraårsperiod som ligger till grund för resultatbedömning av garantiverksamheten ännu är för begränsad för att långsiktigt analysera grad av kostnadstäckning i verksamheten och hur väl verksamhetsmålet har uppnåtts. Regeringen gör dock bedömningen att det inte finns någon anledning att förutse annat att en god måluppfyllelse. Ett viktigt stöd i bedömningen är de riskanalyser som Riksgäldskontoret genomför och som visar på att riskerna i garantistocken har minskat. Vad gäller det andra målet i verksamheten, att bidra till att andra myn- digheters garanti- och långivning bedrivs effektivt, konstateras att Riks- gäldskontoret gör bedömningen att kontrollen av såväl kreditrisker som andra risker i det statliga kredit- och garantisystemet bör förstärkas. Mot bakgrund av den ändrade budgetstrukturen gav regeringen Riks- gäldskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låneverksamhet i syfte att uppnå bättre genomlys- 42 ning av verksamheten, bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt ut- veckla en ändamålsenlig modell för budgetering, redovisning och finansie- ring av verksamheten. Utredningen inkom med sitt betänkande den 31 maj 1996 och regeringens ställningstagande framgår av avsnittet Ny modell för garantihanteringen inom staten i volym 1 i denna proposition. I avvaktan på regeringens slutgiltiga bedömning av den framtida organisationen och resursfördelningen för den statliga garantiverksamheten, föreslås att det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantiverksamhet bibehålls oförändrat. Riksgäldskontoret bör således fortsätta att prioritera arbetet med att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader, intäkter och riskexponering i statlig garantiverksamhet samt därtill utveckla beräknings- metoder för avgifter och subventionselement i garantiverksamheten. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>All. Statens lokalförsörjnings verk</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 14 7561’</td><td> Anslagssparande</td><td> 27 942</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 31 176</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 24 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 16 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 17 029</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 16 614</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 17 130</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Statens lokalförsöijningsverk fungerar som stöd åt regeringskansliet samt statliga myndigheter i lokalförsötjningsfrågor. Myndigheten är uppde- lad på en anslagsfinansierad stabsdel vilken stöder regeringen och en av- giftsfinansierad servicedel som på marknadsmässiga villkor tillhandahåller tjänster på lokalförsöijningsområdet till statliga myndigheter. Det övergripande målet reviderades under 1995/96. Den statliga lokal- försöijningen skall skötas på ett för staten som helhet effektivt och ekono- miskt sätt. Statens lokalförsöijningsverk skall därför verka för att kunska- pen ökar i regeringskansliet och i de statliga förvaltningsmyndigheterna inom detta område. Anslagssparandet 1994/95 är betydande och beror till stora delar på att myndigheten kunde fullfölja sina åtaganden med betydligt mindre resurser än vad som anvisades. Prognosen för 1995/96 pekar på att myndigheten inte kommer att utnyttja tilldelade anslagsmedel fullt ut. Som en konse- kvens härav har 25 miljoner kronor av myndighetens anslagssparande dra- gits in som en besparing samt anslagsnivån för 1997 dragits ned ytterligare. 43 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet bör ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 17 029 tkr Beräknade avgiftsinkomster 7 560 tkr Statens lokalförsöijningsverks årsredovisning visar att myndigheten i allt väsentligt har uppfyllt de krav regeringen har ställt. Dock är det svårt att direkt återfinna återredovisningen av regleringsbrevets angivna mål i årsre- dovisningens resultatredovisning. För att underlätta redovisningen mot målen samt för att regeringen skall få den information som är nödvändig så har regleringsbrevet förtydligats på vissa punkter under innevarande budge- tår. Årsredovisningen visar att myndigheten kan fullfölja sina åtaganden med betydligt mindre resurser än vad riksdagen anvisade för budgetåret 1994/95. Detta år redovisade den anslagsfinansierade stabsdelen ett bety- dande överskott på nära 28 miljoner kr. Anslagsnivån anpassades till den mindre organisationen 1995/96. Servicedelen skulle ha en kostnadstäckning på 75% första halvåret 1994/95 och full kostnadstäckning för andra halv- året. Detta klarade verket inte fullt ut utan har balanserat över underskottet till 1995/96. Årsredovisningen pekar även på att brister fortfarande finns vad gäller de statliga förvaltningsmyndigheternas utövande av lokalförsöijningsan- svaret. Det är därför viktigt att Lokalförsörjningsverket, i enlighet med sitt övergripande mål, lämnar information om området både till regeringskansli och myndigheter. Regeringen konstaterar att RRV inte riktat invändningar mot Lokalför- söijningsverkets årsredovisning. Beslutade besparingar ligger fast under perioden. Mot bakgrund av detta beräknar regeringen att anslagsnivån för budgetåret 1998 uppgår till 16 614 000 kr och för budgetåret 1999 till 17 130 000 kr. 44 <h4>A 12. Täckning av merkostnader för lokaler</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="3"> 32 695°</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 35 000</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 43 500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 26 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 19 500</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 24 000</td><td></td><td></td></tr> </table> 1999 Beräknat 24 100 1 Beloppen anges i tusental kr De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler som staten är tvungen att fortsätta att hyra till dess avtalen går att avveckla. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är avtalskonstruktio- nerna samt möjligheterna att upplåta lokalerna i andra hand. Prognosen för innevarande budgetår visar att anslaget sannolikt kommer att överskridas. Regeringen har medgivit ett överskridande på högst 6,5 miljoner kronor på grund av att myndigheten fick ta över ansvaret för Ar- betsgivarverkets tomma lokaler. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 19 500 tkr Statens lokalförsöijningsverks årsredovisning visar att utgifterna på anslaget var 167 miljoner kronor och inkomsterna 135 miljoner kronor. Resultatredovisningen pekar på att myndigheten arbetar aktivt med att min- ska statens kostnader för de aktuella lokalerna. I prop. 1994/95:100 bil. 8 aviserades att anslaget skall omfattas av rege- ringens sparkrav på statlig konsumtion och således minska med 5 miljoner kronor årligen fram till och med år 1998. Regeringens bedömning är att denna minskning är mycket svår att genomföra på grund av de åtaganden staten har gentemot berörda fastighetsägare och svårigheten att förlänga vissa andrahandsupplåtelser. Regeringen anser dock att besparingsmålet bör eftersträvas. Lokalför- sörjningsverket kommer därför att få i uppdrag att verka för en tidigare avveckling av kontrakt och ytterligare ökning av andrahandsupplåtelser. 45 <h4>Al3. Nämnden för offentlig upphandling</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 5 800 *></td><td> Anslagssparande</td><td> 4 628</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 9 285</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 12 285</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 9 190</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 6 348</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 6 308</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 6 516</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr De övergripande målen för Nämnden för offentlig upphandling (NOU) är att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med lagen om offentlig upphandling (LOU), EG:s rättssystem på området och WTO-överenskommelsen om statlig upphandling. Anslaget finansierar bl.a. information och rådgivning för att underlätta tillämpningen av upphandlingsreglema och tillsyn av regelsystemet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden hade ett stort anslagssparande. Detta beror främst på att nämnden, som bildades den 15 mars 1993, befann sig i ett uppbyggnadsskede. Anslags- sparandet har bl.a använts för att täcka kostnader i samband med statistik- produktion och för köp av konsulttjänster i avvaktan på att organisationen skulle bli fullt utbyggd. Detta bekräftas i prognosen för anslagsberäkningen under innevarande budgetår där utgifterna till viss del finansieras av an- slagssparandet. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för verksamheten ligger fast och omfattar även budgetåret 1997. Resurser 1997 Ramanslag 6 348 tkr 46 Resultatbedömning Nämndens årsredovisning visar att verksamheten har bedrivits enligt de uppsatta målen och nämnden har enligt regeringens bedömning presterat ett gott resultat. Nämnden har bl.a. bedrivit en omfattande resultatinriktad information och uppfyllt målen när det gäller tillsynsverksamheten genom sin handläggning av många skriftliga förfrågningar och klagomålsärenden. Anslagssparandet har använts på det sätt som regeringen angav i 1995 års budgetproposition. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några in- vändningar i revisionsberättelsen avseende NOU. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Slutsatser Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för nämndens verksamhet vara oförändrade. Nämnden bör överväga om informationsverksamheten kan minska och en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten. När det gäller enskilda myn- digheters hantering av upphandlingsärenden bör ett samarbete mellan nämnden och RRV utvecklas. För budgetåret 1998 har anslaget beräknats till 6 308 000 kronor och för 1999 till 6 516 000 kronor. <h4>A 14. Ekonomiska rådet</h4> <table border="1"> <tr><td colspan="3"> 1994/95 Utgift1</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2 5002</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1705</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 689</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 742</td></tr> </table> Utgiftsprognos       2 500 därav 1996            1 800 1 Kostnaderna for Ekonomiska rådet redovisades budgetåret 1994/95 som en del av förslag- sanslaget 13. Kostnader för vissa nämnder m.m. 2 Beloppen anges i tusental kr. Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av nationalekonomiska forskare förordnade på i normalfallet tre år av regeringen. Vidare är Konjunkturinstitutets generaldirektör och forsknings- chef adjungerade medlemmar. Ekonomiska rådets övergripande mål är att initiera forskning och utredningsarbete av särskilt intresse för den ekono- 47 miska politikens utformning. Vidare skall Ekonomiska rådet bistå Finans- departementet och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Genom sin verksamhet fungerar rådet som en länk mellan Finansdeparte- mentet respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forsk- ningen. Ekonomiska rådet bedriver och initierar forskningsprojekt. Vissa av pro- jekten bedrivs helt eller delvis av rådets medlemmar, men huvuddelen av forskningen bedrivs av utomstående. Rådets uppgift är då att identifiera intressanta forskningsområden, göra vetenskapliga bedömningar av ansök- ningar samt att bistå författarna med synpunkter. Forskningsprojekten redo- visas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic Policy Review. Ekonomiska rådets uppgift som rådgivare i vetenskapliga frågor löses främst i samband med rådets sammanträden. Kostnaderna för Ekonomiska rådet hänför sig främst till arvoden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för beställda forskningsuppsatser samt kostnader i samband med publicering och övrig presentation av forsk- ningsresultaten. Då kostnaderna för uppsatsarvoden och publicering inte är jämt fördelade över tiden, är det av praktisk betydelse för Ekonomiska rådet att ha möjlighet att överföra medel mellan olika år. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Ekonomiska rådets verksamhet bör ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 1 705 tkr De övergripande målen för Ekonomiska rådets verksamhet har uppnåtts, bland annat har forskningsprojekt om arbetslöshet, skattereformen och budgetunderskott presenterats. För närvarande arbetar Ekonomiska rådet med utredningen om konsekvenser av ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU. Regeringen anser att Ekonomiska rådets roll som initiativtagare till forskning och som länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunk- turinstitutet och den nationalekonomiska forskningen är mycket betydelse- full för tillhandahållandet av ett gediget underlag för den ekonomiska poli- tikens utformning. Regeringen anser därför att Ekonomiska rådets övergri- pande mål bör gälla även för budgetåret 1997 och att verksamheten bör 48 fortsätta i nuvarande omfattning. Anslaget har för 1997 beräknats till ?roP- 1996/97:1 1 705 000 kr. För 1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 689 000 kr Utgiftsområde 2 respektive 1 742 000 kr. <h4>A 15. Kostnader för vissa nämnder m.m.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 3 200 *’</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2015</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 552</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 598</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 651</td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos        2 015 därav 1996         1 624 Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden till ledamöter och ersätta- re m.m. -för Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skilje- nämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdele- gationen, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigförsäkringsnämnd och Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på området är hur arbets- belastningen påverkar antalet sammanträden vid nämnderna eftersom de flesta arvoden utgår per sammanträde. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Anslag 1 552 tkr Resultatbedömning Prognosen för innevarande budgetår pekar mot att nuvarande anslag kom- mer att förbrukas. Eftersom ersättningen till statliga styrelser, nämnder och råd m.m. har höjts per den 1 juli 1996 är det möjligt att belastningen på 49 anslaget därmed kommer att öka. Flertalet nämnder ersätts dock per sam- manträde och det är svårt att förutsäga hur frekventa sammanträdena blir i respektive nämnd. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Stats- tjänstenämnden inte längre belastar anslaget, att Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (OASEN) och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har upphört. Den del av anslaget som avser Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet föreslås öka något, mot bakgrund av att de nordiska länder- na nyligen enats om en höjning av det totala anslaget från 600 000 svenska kronor till en miljon svenska kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna vara realt oförändrade. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>A 16. Bokföringsnämnden</h4> <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1994/95 Utgift</td><td rowspan="2"> 3 415» 6 551</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 4 468</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 4 372</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 4 473</td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos        5 437 därav 1996         4 010 Bokföringsnämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen. De övergripande målen för myndigheten är att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden skall utarbeta allmänna råd inom sitt ansvarsområde. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden förbrukat ca 1 miljon kr mindre än budgeterat. Utgifterna enligt den senaste delårsrapporten (juli 1995 - juni 1996) fördelar sig med 65 % på personal- kostnader, 10% lokalkostnader och 25% på övriga förvaltningskostnader. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen för Bokföringsnämnden bör ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 4 468 tkr 50 Bokföringsnämndens årsredovisning anger att nämndens arbete leder till ProP- 1996/97:1 en bättre redovisningsstandard i företagen. Detta i sin tur medför förbättra- Utgiftsområde 2 de förutsättningar för analys av företagens ekonomiska ställning. Bokföringsnämnden konstaterar att verksamheten i stor utsträckning påverkats av arbetet med ny lagstiftning på redovisningsområdet. RRV:s revisionsberättelse över Bokföringsnämndens årsredovisning innehåller inte någon invändning. Resultatbedömning Arbetet med den nya redovisningslagstiftningen är en naturlig och viktig uppgift som ligger väl i linje med nämndens övergripande mål. Regeringen har inga invändningar mot den omprioritering som nämnden behövt göra på grund av bl.a. arbetet med den nya redovisningslagstiftning- en eller i övrigt mot den av nämnden bedrivna verksamheten. Det övergripande målet att främja god redovisningssed i företagens bok- föring och offentliga redovisning måste således anses uppfyllt. Arbetet med kompletterande normgivning på grund av ny redovisnings- lagstiftning beräknas ta flera år i anpråk. För budgetåren 1998 och 1999 har, bortsett från den generella besparingen på statlig konsumtion, oförän- drade resurser beräknats. Med hänsyn härtill beräknas resurserna för bud- getåren 1998 och 1999 till 4 372 000 kronor resp 4 473 000 kronor. Redovisningskommittén beräknas lämna sitt slutbetänkande före årsskiftet 1996/97. Enligt sina direktiv skall kommittén lämna förslag om bl.a. vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som ges genom olika expertorgan på redovisningsområdet. Kommittén skall också utreda frågan om Bokföringsnämndens ställning. Slutsatser Det övergripande målet för Bokföringsnämndens arbete bör även i fortsätt- ningen vara att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden bör också kommande år vid behov bistå regeringskansliet med det fortsatta arbetet med ny redovis- ningslagstiftning. 51 <h4>A 17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="3"> 600 «</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 900</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 900</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 600</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 800</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 800</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 800</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redo- visningssed, som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Mot bakgrund av bl. a. den omfattande förändring som skett och kommer att ske på redovisningslagstiftningens område med de krav på nya rekom- mendationer som detta medför bör - i likhet med vad övriga stiftare redan gjort - statens bidrag höjas till 800 000 kr. Arbetet med kompletterande normgivning på grund av ny redovisningslagstiftning beräknas ta flera år i anspråk. Förbudgetåren 1998 och 1999 har oförändrade resurser beräknats. <h4>A 18. Utvecklingsarbete</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 32O67‘></td><td> Reservation</td><td> 14 084</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 56 355</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 37 850</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 34 760</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 32 570</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 32 570</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 32 570</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget används för att bekosta utvecklingsarbete avseende styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Vidare används anslaget för kostnader för att bedriva chefsutveckling inom statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för i övrigt förekommande utvecklingsarbete inom Finansdepartementets verksamhetsområde. Den utgående reservationen från det under sjunde huvudtiteln budgetåret 52 1995/95 uppförda anslaget D5. Utvecklingsarbete föreslås föras till detta anslag. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 32 570 tkr <h4>A19. Kammarkollegiet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 19 044°</td><td> Anslagssparande</td><td> 4 984</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 34 414</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 30 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 20 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 22 277</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 22 904</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 23 694</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand- lägga frågor om bl.a statlig egendom, rikets indelning samt permutation. Kammarkollegiets verksamhet består av både myndighetsuppgifter, som går ut på att bevaka statens rätt och det allmännas intressen inom olika om- råden, och olika typer av uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna finansieras i huvudsak över ramanslaget som uppgår till ca en fjärdedel av de totala verksamhetskostnaderna. Kollegiet fungerar även som kansli åt vissa mindre fristående myndigheter, vilket innebär att man tillgodoser myndigheternas behov av personal och tjänster så att de kan fullfölja sina uppgifter på bästa sätt. Det övergripande målet för Kammarkollegiets myndighetsuppgifter är en konsekvent rättstillämpning samt en snabb och korrekt handläggning av ärenden, med en lämplig avvägning av resurser. För uppdragsverksamheten är det övergripande målet att denna skall uföras enligt marknadsmässiga principer och med full kostnadstäckning. 7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 53 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen bör ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 22 277 tkr Beräknade avgiftsinkomster 58 700 tkr Kammarkollegiets årsredovisning uppvisar ett positivt ekonomiskt resul- tat för budgetåret 1994/95. Myndighetsuppgifterna gav ett överskott på 5 miljoner kronor. Styckkostnader och andra resultatindikatorer visar att produktiviteten har ökat för de flesta verksamhetsgrenarna inom verksam- hetsområdet. För uppdragsverksamheten uppgår det totala överskottet för budgetåret 1994/95 till ca 5 miljoner kronor. Det är dock stora skillnader i lönsamhet mellan de olika verksamhetsgrenarna. Fondförvaltningen och verksamhets- grenen riskfinansiering och skadereglering genererade överskott på 3,4 respektive 2,1 miljoner kronor. Fordringsbevakningen samt den administra- tiva och juridiska servicen lyckades däremot inte täcka sina verksamhetskostnader. Regeringen avser att ta ställning till överskotten inom uppdragsverksamheten. Sammantaget bedömer regeringen att Kammarkollegiet har åstadkommit ett tillfredsställande veksamhetsresultat. De övergripande målen har i allt väsentligt uppnåtts. Lönsamhetsproblemen inom delar av uppdragsverksamheten var ett skäl till att regeringen gav i uppdrag till Statskontoret att se över dels kollegiets service till andra myndigheter, dels kanslistödsverksamheten. Resultaten av studien presenterades i rapporten Kammarkollegiets service till andra myn- digheter (Statskontoret 1996:11). Av denna framgår bl.a. när det gäller serviceverksamheten att kollegiets avgiftsfinansierade stöd i stort sett har en lämplig inriktning. Vidare framgår det att finansiering, styrning och resulta- tredovisning bör förändras på vissa punkter. När det gäller det kanslistöd som kollegiet ger till små myndigheter och nämnder menar Statskontoret att det finns vissa problem, t.ex. vad gäller ansvarsfördelning, finansiering, avtalsformer och verksförordningens (SFS 1995:1322) tillämpning. Man konstaterar dock samtidigt att dessa problem inte är specifika för Kammar- kollegiets relation till sina nämndmyndigheter utan gäller generellt för den- na typ av relationer mellan värd- och nämndmyndigheter. Regeringen in- stämmer i huvudsak i de synpunkter som Statskontoret fört fram i utred- ningen och avser att vidta åtgärder för att firma en generell lösning på prob- 54 lemen med kanslistödet till småmyndighetema. Kammarkollegiet har ansvar för många olika uppgifter och uppgifter av tämligen varierande karaktär. De senaste åren har dessutom kollegiets verk- samhet förändrats på flera områden, vissa uppgifter har försvunnit och andra har tillkommit. Det finns ingen anledning att tro att förändringstryck- et på kollegiets verksamhet kommer att bli mindre i framtiden. Regeringen anser att det är av betydelse att det bland myndigheterna finns en beredskap att snabbt kunna gripa sig an nya uppgifter. Det är därför viktigt att Kam- markollegiet fortsätter att utveckla sin kapacitet att snabbt kunna anpassa sin verksamhet och organisation till nya krav. RRV lämnade revisionsberättelse med invändning av Kammarkollegiets årsredovisning för 1994/95.1 vårpropositionen (1995/96:150) redovisades Kammarkollegiets åtgärder för att komma tillrätta med bristerna. Regering- en bedömde dessa åtgärder som tillfredsställande. Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för Kam- markollegiet vara oförändrade. Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. För budgetåret 1997 har anslaget räknats ned med 1 miljon kronor. Detta innebär att anslaget totalt har minskats med 3 miljoner kronor sedan budgetåret 1994/95, vilket motsvarar 11 procent. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 22 904 000 kr och för 1999 till 23 694 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>A 20. Kontrollfunktionen i staten</h4> <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 100 0001 2></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 120 000</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 125 000</td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Nytt anslag I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) anförde regeringen att förstärkningar av kontrollfunktionen i staten bedöms nödvändiga. I propositionen aviserades även avsikten att föreslå riksdagen att särskilda resurser avsätts för att möjliggöra en sådan förstärkning. 55 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Resurser</h5> Reservationsanslag 100 000 tkr För den offentliga sektorns legitimitet är det av fundamental betydelse att de skatter som statsmakterna beslutat om inbetalas och att bidrag av olika slag utbetalas endast till dem som är berättigade till bidrag och då till rätt belopp. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att säkerställa att så sker. Riksskatteverket har innevarande budgetår tilldelats extra medel för en särskild satsning på effektivare skattekontroll. Våren 1995 beslutade rege- ringen om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen har vidare tillkallat en delegation med uppgift att arbeta med bekämpning av bedrägerier mot EU:s finansiella intressen. Riksrevisionsverket har i olika sammanhang, bl.a i den rapport som verket på regeringens uppdrag lämnat om fusk och systembrister i välfärds- systemen (RRV dm 1995:32) påtalat behovet av effektivare kontroll inom myndighetsområden som hanterar stora medelsflöden. Förslag har även väckts från berörda myndigheter om hur kontrollfunktionerna kan förbätt- ras. Regeringen delar bedömningen att det föreligger ett behov av att för- stärka kontrollrutinerna och kraven kring statlig bidrags- och stödverksam- het. EU-inträdet och svenska myndigheters därav följande hantering av stödsystem inom ramen för främst den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s insatser inom det regional- och strukturpolitiska området ökar behovet av en stärkt kontrollfunktion. Brist i att efterkomma kontroll och tillsyn på dessa områden kan medföra såväl en reducering av ersättningarna från EG:s fonder för redan utbetalade bidrag som ekonomiska sanktioner. Insatser inom kontrollfunktionen är ett av regeringen prioriterat område för de kommande åren. För att hålla samman regeringens fortsatta insatser för att stärka kontroll- funktionen i staten har en arbetsgrupp bildats inom Finansdepartementet. Gruppens huvuduppgift är att samordna arbetet med att utarbeta konkreta åtgärder för att öka säkerheten i uppbörd och utnyttjande av statliga medel, dvs. tillse att de skatter statsmakterna beslutat faktiskt betalas, att bidrag når enbart dem de är avsedda för, etc. Föreslagna åtgärder skall prioriteras i förhållande dels till den uppskattade omfattningen på felaktiga betalningar, dels den skada som bristerna kan rendera för förtroendet för de statliga systemens funktionssätt. Åtgärder som initieras skall utmynna i förslag till konkreta förändringar i regelverk, organisations- och systemändringar, försöksverksamhet och liknande i syfte att stärka kontrollfunktionen. Berörda departement och myndigheter är ansvariga för att de statliga medlen inom deras områden hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. De 56 ansvarar även för genomförande av de projekt och verkställande av de åtgärder som regeringen beslutar. De åtgärder som hittills vidtagits eller planeras inom respektive departements ansvarsområde redovisas under berört utgiftsområde i denna proposition. För att snabbt uppnå önskvärda resultat bedömer regeringen det nödvändigt att särskilda medel i form av projektbidrag tillförs berörda organisationer för att stärka kontrollfunktio- nen. För år 1997 föreslås att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. För åren 1998 och 1999 bör 120 respektive 125 miljoner kronor anvisas. Inom dessa ramar bör resurser även avsättas för regeringens tidigare avise- rade program för bekämpning av ekobrotten. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>4.2 Statens fastighetsverk</h4> Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att förvalta viss del av statens fasta egendom tillhörande det nationella kultur- arvet, de kungliga slotten, Djurgårdsmarken, regeringsbyggnaderna, statens donationsfastigheter, utrikesfastigheter, vissa älvsträckor, markområden och byggnader. De övergripande målen för Statens fastighetsverk skall vara att för sta- tens räkning förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras. I Statens fastighetsverks investeringsplan uppgår behovet av byggnads- investeringar till drygt 450 miljoner kronor på årsbasis 1997, för att därefter minska under åren 1998 och 1999. Detta beror på bl.a. att vissa större pro- jekt som Kungliga biblioteket, Moderna museet och Marinmuseet färdig- ställs under perioden utan att följas av nya stora investeringsprojekt. Däre- mot kan det verkliga utfallet av en del av investeringarna komma att skjutas framåt i tiden. För år 1997 prognostiseras därför ett behov om 400 miljoner kronor och för perioden 1998 — 1999 ett medelsbehov om ca 250 miljoner kronor per år. Det enda av verket föreslagna projekt över 40 miljoner kronor är om- byggnad av kv. Vinstocken i Stockholm. Riksdagen har tidigare beslutat om en rullande treårig investeringsram för Statens fastighetsverk. Fastig- hetsverket har i sin anslagsframställan hemställt om en oförändrad total låneram i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor inkl, investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Enligt ett avtal mellan staten och Statliga Akademiska Hus AB skall överlåtelse av de s.k. väntelägesfastighetema ske per den 1 oktober 1996. Dessa fastighetsbestånd har varit “parkerade” i Statens fastighetsverk med en särskild redovisning, i avvaktan på överlåtelse till bolaget. 57 <h5>Regeringens överväganden</h5> Resultatbedömning Statens fastighetsverk startade sin verksamhet den 1 januari 1993. Enligt regeringens bedömning är resultaten för verksamheten tillfreds- ställande. Förbudgetåret 1994/95 uppgår resultatet till 242 miljoner kronor. Inkl, de s.k. väntelägesfastighetema uppgår resultatet till 471 miljoner kro- nor. För perioden den 1 juli 1995-30 juni 1996 uppgår de totala intäkterna till 2,8 miljarder kronor och det samlade resultatet till 614 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport haft synpunkter på fastig- hetsverkets resultatredovisning och interna kontroll under uppbyggnadspe- rioden vilka verket nu har beaktat. Någon oren revisionsberättelse har inte förekommit. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Slutsatser Regeringen bedömer att den begärda låneramen i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor är rimlig och att nytt ställningstagande bör ske efter över- låtelserna av väntelägesfastighetema. <h4>4.3 Insättningsgarantin</h4> <h5>Ärendet och dess beredning</h5> Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan 1 januari 1996. Detta system finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från ban- kerna och vissa värdepappersbolag. I vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150) anförde regeringen följande: “För att stärka de offentliga finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50 procent från den 1 januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner kronor. Där- med kan också systemets finansiella styrka snabbare byggas upp.” I denna proposition lämnas förslag om de lagändringar som krävs för att genomföra nämnda åtgärd. Förslaget har i form av en promemoria remissbehandlats med Insättnings- garantinämnden, Finansinspektionen och Riksbanken. Dämtöver har Svenska Bankföreningen inkommit med yttrande. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dm Fi 96/3373). 58 Lagrådet Det framlagda lagförslaget är av lagtekniskt enkel beskaffenhet. Ändringar- na är enligt regeringens bedömning av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Bakgrund</h5> Enligt rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT nr L 135, 30.5.1994, s. 5 och Celex 394L0019) är Sverige som medlem i EU skyldigt att ha ett obligatoriskt system för garanti för insättningar i kreditinstitut. Ett sådant system är i kraft sedan den 1 janu- ari 1996 och omfattar banker och vissa värdepappersbolag. Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti utbetalas ersättning till insättare för behållningar upp till 250 000 kr per person vid en konkurs. Instituten sva- rar för finansieringen av systemet genom betalning av avgifter. De samm- anlagda årliga avgifterna för instituten uppgår till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Den procentuella av- giften för ett enskilt institut bestäms som en funktion av ett mått på institu- tets solvensgrad, i syfte att ge garantisystemet en mer marknadsmässig avgiftssättning. Kapitaltäckningsgraden har valts som fördelningsgrund för denna avgiftsdifferentiering. Ett instituts avgift skall idag vara lägst 0,15 procent och högst 0,35 procent av dess garanterade insättningsbelopp. Av- gifterna placeras på konto i Riksgäldskontoret och påverkar därmed det offentliga sparandet positivt. Avgiftsnivån 0,25 procent gäller till dess be- hållningen uppgår till den målsatta nivån 2,5 procent av det totala garante- rade insättningsbeloppet. Därefter skall avgiftsnivån sättas ned och de sammanlagda avgifterna för ett år uppgå till 0,1 procent av det garanterade insättningsbeloppet, så länge som den målsatta nivån för behållningen inte underskrids. Vid denna lägre avgiftsnivå skall ett instituts avgift lägst vara 0,06 procent och högst 0,14 procent av institutets garanterade insättningar. För att systemet skall äga full trovärdighet har avgiftsuttaget kompletterats med en upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. 59 <h5>Höjd avgift till systemet för insättningsgaranti</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens förslag: Avgiften till systemet för insättningsgaranti fördubblas från den 1 januari 1997 till 0,50 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Nivåbestämmelsema i 12 § skall gälla när Insätt- ningsgarantinämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga institut. Möjlighet att bortse från nivåkravet skall dock finnas när av- giften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller av dom- stol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut bestäms enligt 14 §. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksbanken finner att garantisystemet inte är i be- hov av avgiftshöjning och tar inte ställning till behovet av inkomstförstärk- ningar för staten. Finansinspektionen finner inte heller behov av avgiftshöj- ning men då fondens ändamål och totala storlek bibehålls intakt finner inspektionen dock inte skäl att motsätta sig ett genomförande av förslaget. Insättningsgarantinämnden har inte någonting att erinra mot förslaget. Nämnden har i sitt yttrande aktualiserat en ytterligare ändring av 12 § lagen om insättningsgaranti. Bankföreningen har avstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som ett led i att stärka de offentliga finanserna föreslås avgiften till insättningsgarantisystemet fördubblad till 0,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Därmed kan också in- sättningsgarantisystemets finansiella kapacitet snabbare byggas upp. Efter den föreslagna fördubblingen saknas anledning att ge nämnden rätt att, såsom nu gäller enligt 12 § tredje stycket lagen om insättningsgaranti, besluta om viss uppjustering av avgiftsprocenten. När nivån på de behållna avgiftsmedlen har uppnått 2,5 procent av det totala garanterade insättningsbeloppet bör, på samma sätt som gäller redan idag, den årliga avgiften därefter uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av de garanterade insättningarna. Regeringen avser att efter det att nivån 2,5 procent uppnåtts återkomma till riksdagen med ett förslag om återgång till en avgift om 0,25 procent av insättningarna för det fall den uppnådda nivån åter skulle komma att underskridas. Insättningsgarantinämnden har aktualiserat behovet av ett nytt fjärde stycke i 12 § lagen om insättningsgaranti. Nämnden har konstaterat att bestämmelserna i nuvarande 12 § andra och fjärde styckena är entydigt utformade och inte medger några avvikelser från de där angivna nivåerna. Emellertid har nämnden under år 1996 efter omprövning enligt 27 § för- valtningslagen (1986:223) sänkt avgiften för två institut utan att göra de höjningar av övriga instituts avgifter som skulle ha varit nödvändiga för att bibehålla nivån 0,25 procent. Sammanlagt togs ett ca 123 000 kr för lågt belopp ut under detta år. 60 Liknande frågor uppkommer när ett nytt institut ansluts till systemet un- der ett löpande år. Ett nytillkommet instituts avgift för år 1 skall bestämmas samtidigt med att avgiften för år 2 bestäms och skall enligt 14 § - liksom avgiften för år 2 - grundas på institutets kapitaltäckning och garanterade insättningar vid utgången av år 1. Nämnden har ännu inte haft anledning att ta ställning till hur avgiften skall bestämmas i dessa fall. Att nämnden i nyss nämnda fall, i direkt samband med omprövning eller efter ett beslut av domstol om förändrad avgift för ett institut skulle fatta ett nytt beslut, där samtliga instituts avgifter justerades så att den i 12 § angiv- na nivån nåddes, torde av praktiska skäl inte vara något alternativ. Bland annat därför att de ursprungligen beslutade avgifterna redan kan vara betal- da när det nya beslutet meddelas. Nämnden har därför föreslagit att nivåbestämmelsema i 12 § endast skall behöva gälla när nämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga institut. När avgiften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller bestäms av domstol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut bestäms enligt 14 § skall det finnas en möjlighet att bortse från nivåkravet. Regeringen delar nämndens uppfattning om behovet av ett tillägg till 12 § i enlighet med det av nämnden lämnade förslaget. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Ändring av intervallet för de avgifter som skall kunna tas ut från ett enskilt institut</h5> Regeringens förslag: Ett instituts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 80 procent och högst 120 procent av den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Förslaget om en fördubbling till 0,50 procent av den avgift som instituten sammanlagt betalar aktualiserar frågan om vilket intervall som är lämpligt för de avgifter som skall kunna tas ut från ett enskilt institut. I 13 § lagen om insättningsgaranti anges att ett insti- tuts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 60 procent och högst 140 procent av den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar. Efter fördubblingen av avgiften skulle denna regel innebära att den lägsta respektive högsta avgift som kan tas ut av ett enskilt institut är 0,3 procent respektive 0,7 procent av institutets garantera- de insättningsbelopp. Detta skulle betyda att bredden på intervallet ökar från 0,20 procentenheter till 0,40 procentenheter. Eftersom kapitaltäck- ningsgraden inte perfekt avspeglar risken för att ett institut skall belasta 61 garantisystemet är detta intervall alltför brett. Regeringen föreslår därför att bredden på intervallet bibehålies. Institutens avgift skall därför vara lägst 80 procent och högst 120 procent av den procentuella avgift instituten samm- anlagt betalar. Detta innebär att den lägsta respektive högsta avgift som efter lagändringen kan tas ut av ett enskilt institut är 0,40 procent respektive 0,60 procent av institutets garanterade insättningsbelopp. Därmed höjs samtliga instituts avgifter med 0,25 procentenheter av deras respektive garanterade insättningsbelopp. Efter nedsättning till den lägre avgiftsnivån är den högsta och lägsta nivån 0,08 respektive 0,12 procent av de samman- lagda insättningarna. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Ekonomiska konsekvenser av förslaget</h5> Förslagen innebär att det årliga uttaget av avgifter från instituten, uttryckt i procent av det totala garanterade insättningsbeloppet, fördubblas till 0,5 procent. Det totala garanterade insättningsbeloppet är för närvarande ca 380 miljarder kr, vilket innebär att fördubblingen av avgiftsuttaget motsvarar ca 950 miljoner kr. Under förutsättning att storleken på de garanterade insätt- ningarna är stabil kommer uppbyggnaden av insättningsgarantifonden, som finns placerad på konto hos Riksgäldskontoret, att öka med ca 950 miljoner kr årligen till dess kontobehållningen uppgår till 2,5 procent av det totala garanterade insättningsbeloppet. Eftersom det offentliga sparandet påverkas av förändringar i garantifondens behållning hos Riksgäldskontoret ökar detta sparande med 950 miljoner kr under år 1997. Eftersom avgiften är skattemässigt avdragsgill för instituten kommer statsbudgetens saldo att påverkas negativt med ca 200 miljoner kr. Nettoeffekten på det offentliga sparandet blir således enligt dessa beräkningar en årlig ökning med ca 750 miljoner kr fr.o.m. år 1998 till dess de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till den målsatta nivån. Fördubblingen av avgiften till insättningsgarantin innebär att de svenska instituten kommer att belastas med högre avgifter för insättningsgarantin än vad som gäller i andra länder. Emellertid blir effekten på institutens kapital- täckning mycket liten. Beträffande banksystemets primärkapitaltäcknings- grad visar aktuellt siffermaterial att förslaget innebär en sänkning från 12,94 procent till 12,78 procent. Ökningen av avgiften motsvarar ca 5 pro- cent av bankernas rörelseresultat år 1995. Sannolikt kommer instituten att övervältra en del av avgiften på kunderna. Det är svårt att bedöma hur stor denna övervältring kommer att bli och mot vilka kundkategorier den kommer att ske. Detta kommer bl.a. att bero på konkurrenssituationen. Det är tänkbart att viss överflyttning av inlånings- medel till andra sparformer kan ske till följd av att inlåningen blir relativt mindre förmånlig. Omfattningen av en sådan överflyttning är även den svårbedömd. Förslaget kommer inte att ha någon effekt på Insättningsgarantinämndens förvaltningskostnader. 62 <h4>4.4 Allemanssparandet</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Bakgrund</h5> Regeringen tillsatte år 1994 en utredning om översyn av allemanssparandet. Utredningens uppdrag var att, mot bakgrund av att skattegynnandet av allemanssparandet hade tagits bort, lägga fram förslag om hur en avveck- ling av de särskilda spar- och placeringsregler som gäller för sådant sparan- de bör genomföras. Utredningen överlämnade samma år betänkandet Alle- manssparandet - en översyn (SOU 1994:50) i vilket det bl.a. föreslås att allemansfonderna ombildas till vanliga värdepappersfonder och att de sär- skilda lagbestämmelserna om allemanssparandet successivt tas bort. Betän- kandet remissbehandlades under år 1994. I syfte att främja de svenska företagens tillgång på riskkapital och gynna ett brett ägande av börsaktier återinfördes emellertid skattelättnaderna för sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995. Riksdagen har nyligen beslutat att skattelättnaderna för sparande i alle- mansfond skall slopas fr.o.m. år 1997 (prop. 1995/96:222 s. 4.7, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:115, SFS 1996:839). I den proposition som låg till grund för beslutet uttalade regeringen att det i nuvarande ekonomis- ka läge inte finns tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande. De skäl som ligger till grund för huvuddelen av bestämmelserna i lagen (1983:890) om allemanssparande föreligger inte längre när skatteförmåner- na för den sparformen är avskaffade. De överväganden som gjordes i be- tänkandet Allemanssparandet - en översyn har därmed åter fått aktualitet. Regeringen föreslår nu - med utgångspunkt i det nämnda betänkandet - vissa ändringar i lagen om allemanssparande som är direkt föranledda av det slopade skattegynnandet. Vissa frågor som rör avskaffandet av alle- manssparreglema fordrar emellertid ytterligare överväganden. Regeringen avser därför att återkomma med förslag beträffande återstående regler. Hit hör bl.a. bestämmelserna om andelsägarinflytande i allemansfonderna och den särreglering som finns för de företagsanknutna allemansfonderna. Vi- dare måste övervägas under vilka legala förutsättningar Riksgäldskontoret skall kunna fortsätta att driva det allemanssparande som nu sker genom förmedling av bankerna. <h5>Högsta tillåtna antal allemanssparkonton och allemansfonder</h5> Regeringens förslag: Inskränkningen att allemanssparande inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder tas bort. 63 Utredningens förslag innebär att de särskilda lagbestämmelserna för alle- manssparandet tas bort successivt. Remissinstanserna: Fondbolagens Förening anser att förbudet mot sparande i fler än två allemansfonder kan tas bort tidigare än vad utredning- en föreslår. Skälen för regeringens förslag: En sparare får inte spara på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Begränsningen in- fördes för att inte administrationen och kontrollen av allemanssparandet skulle bli alltför komplicerad (prop. 1983/84:30 s. 27). I och med att skatte- förmånerna för allemanssparandet helt upphör från årsskiftet 1996/97 bort- faller dessa motiv för begränsningen. Den kan därför upphävas. En fråga som aktualiseras genom att skattegynnandet av allemanssparan- det helt upphör och att viktiga restriktioner i detta sparande nu tas bort är om även juridiska personer kan delta i allemanssparandet. Efter det att kra- vet på att spararen skall vara folkbokförd här i landet togs bort per den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:63 s. 17 och 18) finns inte någon bestämmelse i lagen om allemanssparande som uttrycker att kretsen av allemanssparare skulle vara begränsad till fysiska personer. Några skäl att i fortsättningen tillämpa en sådan inskränkning kan inte heller anses föreligga. Följaktligen bör även juridiska personer kunna spara såväl på allemanssparkonto som i allemansfond. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Insättningsbegränsningen tas bort</h5> Regeringens förslag: Gränsen att högst 2 000 kronor per månad får sättas in i allemanssparandet tas bort. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att högst 2 000 kronor per månad skall få sättas in i allemanssparandet men att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer - under tiden fram till avvecklingen av lagbestämmelserna om allemanssparandet - skall kunna begränsa beloppet ytterligare. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Föreningen menar, liksom utredningen, att det är viktigt att Riks- gäldskontorets upplåning sker i sådana former och på sådant sätt att den inte får ett betydande inflytande på räntan på vanliga sparkonton i bank och att snedvridande effekter på kreditmarknaden undviks. Sveriges Industriför- bund menar att Riksgäldskontoret redan i hög grad styr räntesättningen. Förbundet anser därför att maximigränsen för sparandet är obefogad. Även Fondbolagens Förening anser att gränsen kan tas bort. Skälen för regeringens förslag: Insättningsbegränsningen infördes med motiveringen att sparformer som ges särskilda sparstimulanser bör innehål- 64 la en övre gräns för sparandet (prop. 1983/84:30 s. 27). Gränsen, som ur- sprungligen var 600 kronor, har höjts i omgångar och uppgår för närvaran- de till 2 000 kronor per månad. Regeringen konstaterar att de skäl som låg till grund för införandet av insättningsbegränsningen inte längre föreligger i och med avskaffandet av skatteförmånerna och den skärpta konkurrensen mellan skilda sparformer. Insättningsbegränsningen bör därför upphävas. Genom att insättningstaket och förbudet mot att ha fler än ett allemans- sparkonto och fler än två allemansfonder avskaffas kommer Riksgäldskon- toret inte längre att behöva kontrollera att bestämmelserna följs. Ändringar- na leder därigenom till en kostnadsbesparing för kontoret. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Överlåtelse och pantsättning av medel som sparas i allemansfonder</h5> Regeringens förslag: Bestämmelsen om att sparade medel skall be- talas ut, om medel som sparas i en allemansfond överlåts eller pant- sätts, upphävs. Vidare görs aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelar i allemansfonder. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Ut- redningen behandlar emellertid inte frågan om möjligheten att registrera andelar i allemansfonder enligt aktiekonto lagens bestämmelser. Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker att bestämmelsen tas bort. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del. Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande till- kom ansågs det att de skatteförmåner som hade byggts upp inte skulle få övergå eller pantsättas till annan person (prop. 1983/84:30 s. 55). Det in- fördes därför en bestämmelse om att medel inom allemanssparandet skall betalas ut om rätten till sparmedlen överlåts eller pantsätts. Denna bestäm- melse upphävdes den 1 januari 1996 såvitt avser sparande på allemansspar- konto, eftersom skatteförmånerna för sådant sparande hade tagits bort. Från årsskiftet 1996/97 kommer sparande i allemansfonder inte längre att vara förenat med några skatteförmåner. Mot den bakgrunden finns det inte några skäl att hindra att medel på konton som avser andelar i allemans- fonder överlåts eller pantsätts. Bestämmelsen bör därför upphävas. Andelar i värdepappersfonder är finansiella instrument och kan därför bli föremål för registrering enligt aktiekontolagen (1989:827). Enligt 10 § sista stycket lagen (1983:890) om allemansfonder gäller detta emellertid inte för andelar i allemansfonder. Bakgrunden till denna begränsning är att sådana andelar inte kan bli föremål för handel (prop. 1995/96:50 s. 127). Eftersom det nu öppnas möjlighet att fritt överlåta även andelar i allemans- fonder bör dessa behandlas på samma sätt som andelar i andra värdepap- persfonder vid tillämpningen av aktiekontolagens bestämmelser. 65 <h5>Undre gränsen för räntan på allemanssparkonton</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens förslag: Någon garanterad lägsta ränta skall inte längre gälla för medel på allemanssparkonton. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Förslaget i denna del kommenteras inte särskilt av remissinstanserna. Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande in- fördes föreskrevs i lagen att räntan på allemanssparkonton (då rikssparkon- ton) skulle uppgå till diskontot plus 1,25 procentenheter. I anledning av den minskade inflationen och det pågående arbetet med att förbättra statens finanser sänktes räntan den 1 juli 1986 till en räntesats motsvarande diskon- tot (prop. 1985/86:150, bil. 1, s. 98). Med hänvisning till bl.a. diskontots minskade betydelse för marknadsräntan och för att effektivisera Riksgäld- skontorets förvaltning av statsskulden ändrades bestämmelsen fr.o.m. den 1 juli 1989 på så sätt att räntesatsen fastställs av regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer. Den i lagen föreskrivna lägsta räntan ändrades därvid till diskontot minskat med tre procentenheter. I motiven uttalades som riktlinje att räntan på allemanssparkonto alltid bör fastställas så att spararen i normalfallet erhåller en positiv realavkastning men att det i lagen borde finnas en lägsta ränta som inte får underskridas (prop. 1988/89:150, bil 6, s. 2). Räntan på allemansspar har endast vid ett tillfälle - och då med 0,25 procentenheter - understigit diskontot sedan räntan böljade beskattas år 1991. Utredningens bedömning är att det inte kan förväntas få någon prak- tisk betydelse att det i lagen föreskrivna golvet för räntan försvinner. Riksgäldskontoret har nyligen beslutat att räntan på allemanssparkonton skall vara 4,25 procent från den 16 september 1996. Som jämförelse kan nämnas att lägsta ränta enligt lagen om allemanssparande för närvarande är 1,5 procent (diskontot minus tre procentenheter). Som utredningen anfört torde bestämmelsen om lägsta ränta sakna praktisk betydelse. Regeringen delar utredningens uppfattning att bestämmelsen är överflödig. Den kan därför tas bort. <h5>Placerings- och riskspridningsregler för allemansfonder</h5> Regeringens förslag: De särskilda placerings- och riskspridningsreg- lema för allemansfonderna upphävs. I stället skall samma regler gälla för allemansfonder som för vanliga värdepappersfonder. De nuvarande bestämmelserna om riskspridning skall emellertid få tillämpas under en ettårig övergångstid (till utgången av år 1997). 66 Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. För att undvika engångseffekter på betalningsba- lansen anser Riksbanken att möjligheten för allemansfonder att placera i utländska värdepapper bör införas gradvis under övergångstiden. Finansin- spektionen påtalar att ändringar i fondbestämmelsema blir nödvändiga om en allemansfond väljer att placera i utländska finansiella instrument och att en sådan ändring kräver godkännande från inspektionen. Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna infördes huvud- sakligen för att bidra till det svenska näringslivets behov av riskkapital (prop. 1983/84:30 s. 21). I enlighet med detta syfte fick fondema till en början placera endast i svenska värdepapper och då företrädesvis svenska aktier. Placeringsreglema har i viss mån förändrats i takt med utvecklingen på kapitalmarknaden men inriktningen på den svenska aktiemarknaden har i allt väsentligt behållits. Placeringsreglema för allemansfonder innebär att huvuddelen av till- gångarna i en allemansfond skall vara placerade i svenska aktier eller aktie- relaterade instrument. Upp till 25 procent av tillgångarna får emellertid placeras i svenska räntebärande papper och högst 5 procent i andelar i andra värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Liksom för vanliga värde- pappersfonder gäller att merparten av de värdepapper som en allemansfond innehar skall vara marknadsnoterade. Vidare får allemansfonder inte place- ra så att värdet av de värdepapper som har getts ut av en emittent kommer att överstiga 10 procent av fondens tillgångar. Denna gräns gäller emellertid endast vid tidpunkten för förvärvet och värdeförändringar i portföljen med- för således inte någon skyldighet för fonden att avyttra värdepapper. Vanliga värdepappersfonder får till skillnad från allemansfonder placera även i utländska värdepapper. En annan skillnad är att vanliga värdepap- persfonder inte behöver placera större delen av sina medel på aktiemarkna- den. Huvudregeln för vanliga värdepappersfonder innebär att endast 5 procent av fondens värde får placeras i finansiella instrument från en och samma emittent. Upp till 10 procent av värdet får emellertid placeras i fi- nansiella instrument från en enda emittent, om sådana placeringar samman- lagt uppgår till högst 40 procent av fondens värde. När det gäller obligatio- ner får högst 25 procent av tillgångarna placeras i obligationer utgivna av ett och samma kreditinstitut, om det sammanlagda innehavet av sådana obligationer inte överstiger 80 procent av fondens värde. Placeringar i stats- papper och liknande från samme emittent får normalt ske med högst 35 procent av fondens värde och högst 5 procent får placeras i andelar i andra värdepappersfonder eller utländska fondföretag. En annan skillnad är att för vanliga värdepappersfonder gäller begräns- ningarna inte endast vid förvärvstillfället. Begränsningarna avser i stället värdet enligt den vid var tid gällande marknadskursen. Detta innebär att begränsningsreglema kan utlösas genom kursrörelser på enskilda aktier utan att fonden har gjort några ny- eller omplaceringar. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 67 I promemorian “Nya placeringsregler för allemansfonder” (Ds 1991:7) ifrågasattes begränsningen av möjligheten för allemansfonder att placera i räntebärande papper och den ensidiga inriktningen på svenska aktier. Enligt promemorian har allemansfonder och liknande särregleringar för att styra sparandet efter avvecklingen av valutaregleringen sannolikt liten betydelse för det svenska näringslivets kapitalförsörjning. I promemorian görs den bedömningen att de placeringsregler som gäller för allemansfonder försvå- rar förvaltningen av dessa och har negativ effekt på spararnas avkastning. De förslag som presenterades i promemorian togs upp till överväganden i en proposition (1992/93:90) under hösten 1992. Vid det tillfället bedömde emellertid föredragande statsrådet det som mindre lämpligt att genomföra några genomgripande förändringar i allemansfondernas placeringsbestäm- melser. Mot bakgrund av den oro som då rådde på de finansiella markna- derna befarades nämligen att en sådan ändring kunde medföra negativa konsekvenser för den svenska aktiemarknaden. Utredningen konstaterar att det skett förändringar i de faktorer som år 1992 fick regeringen att frångå förslaget att låta allemansfonderna omfattas av samma placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. En sådan faktor var att - när utredningen presenterade sitt förslag - skattelättnaderna för sparande i allemansfonder var avskaffade. En annan faktor var att finan- skrisen hade passerat sin kulmen och att läget på den svenska aktiemarkna- den var betydligt ljusare än vad som var fallet under år 1992. Mot den bak- grunden menar utredningen att allemansfonderna bör omfattas av samma placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. Enligt utredningen kan det förväntas att en sådan ändring inledningsvis leder till ett utflöde av kapi- tal, genom att förvaltare av allemansfonder väljer att placera i utländska aktier. Detta kommer enligt utredningen att medföra en viss nedgång i aktiekurserna, vilket gör svenska aktier mer intressanta för utländska place- rare. Utredningen bedömer därför att nettoutflödet av kapital kan förväntas bli lägre än bruttoutflödet. Genom att skattelättnaderna för allemansfonder avskaffas vid det kom- mande årsskiftet blir läget i stort sett detsamma som när utredningen lämna- de sitt betänkande. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte längre är motiverat att ha kvar särregler för allemansfondernas placeringar. Tvärtom bör dessa fonder ha samma möjligheter som vanliga värdepap- persfonder när det gäller möjligheterna att uppnå hög avkastning och att sprida riskerna. Allemansfonderna bör därför omfattas av samma place- ringsregler som gäller för vanliga värdepappersfonder. De nu föreslagna ändringarna innebär bl.a. att flera allemansfonder mås- te göra omdisponeringar i sina portföljer för att efterkomma de nya place- ringsreglema. Det torde nämligen inte vara ovanligt att allemansfonder innehar aktier utgivna av ett bolag vilkas sammanlagda värde överstiger 10 procent av fondens värde. Allemansfonderna bör ges rimlig tid att genom- föra anpassningen till de nya riskspridningskraven. Utredningen har fö- reslagit en övergångstid om ett år. Enligt regeringens uppfattning framstår en sådan övergångstid som väl avvägd. En viss anpassning kan också för- väntas ske innan lagen träder i kraft. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 68 Enligt Riksbankens remissvar kan allemansfondernas portfölj anpassning till de nya riskspridningsreglema i förening med allmänna incitament till placeringar i utländska värdepapper leda till ett icke obetydligt kapitalutflö- de. För att undvika engångseffekter på betalningsbalansen föreslår därför banken att friheten för allemansfonder att investera i utländska värdepapper bör införas gradvis under övergångstiden. De ändrade reglerna kan, som Riksbanken påpekat, förutses leda till ett visst utflöde av kapital. Enligt regeringens uppfattning kan emellertid utflö- det inte bedömas komma att bli så omfattande att det från betalningsbalans- synpunkt motiverar några särregler. En anledning till denna bedömning är att allemansfonderna även efter ändringen kan förväntas fortsätta investera huvudsakligen i svenska värdepapper. Förändringar av fondernas place- ringsreglementen och av deras placeringspolicy kan dessutom förväntas ske successivt. Något gradvis införande av de nya reglerna på sätt Riksbanken har föreslagit kan därför inte anses påkallat. Innebörden av de nya reglerna för allemansfonder blir att begränsningen att endast placera i svenska aktier och andra svenska värdepapper upphör att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997. Om en fond väljer att placera i utländ- ska finansiella instrument redan från denna tidpunkt är det nödvändigt för fonden att ändra i fondbestämmelsema. En sådan ändring anses normalt vara av väsentlig betydelse för fondandelsägama och kräver därför enligt 10 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder Finansinspektionens god- kännande. Inspektionen får därvid som villkor för godkännande ange att fondandelsägama skall underrättas om ändringen. Enligt sitt remissvar bestämmer inspektionen i sådana fall att de nya fondbestämmelsema inte får tillämpas förrän efter viss tid - högst tre månader - efter beslutet att godkänna ändringen. Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder uppfyller de krav som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om sam- ordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Denna anpassning har skett i omgångar och inleddes genom tillkomsten av lagen om värde- pappersfonder. Anpassningen till EG-regleringen innebär att svenska vär- depappersfonder med stöd av sin hemlandsauktorisation kan bjuda ut sina andelar i andra länder som tillhör det Europeiska Ekonomiska Samarbet- sområdet (EES), det s.k. europapasset. Allemansfonderna har hittills stått utanför denna harmonisering med EG-reglema om fondföretag på grand av de speciella placerings- och riskspridningsregler som gäller för dessa fon- der (se prop. 1989/90:153 s. 46). I och med att allemansfonderna enligt det förevarande förslaget skall lyda under de placerings- och riskspridningsreg- ler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder - och då de i övrigt har att följa de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som uppfyller EG- direktivets krav - upphör denna särbehandling av allemansfonderna. Detta gäller emellertid inte de företagsanknutna allemansfonderna, som alltjämt kommer att omfattas av placerings- och riskspridningsbestämmelser som inte är konforma med EG-reglema. Placeringsreglema för sådana fonder Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 69 8 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2 bör dock - liksom för vanliga allemansfonder - ändras på så sätt att det blir Prop. 1996/97.1 tillåtet att placera även i utländska värdepapper.                            Utgiftsområde 2 <h5>Bosparlån samt bosparande i HSB och Riksbyggen</h5> Regeringens förslag: Bestämmelserna om bosparlån samt om bospa- rande i HSB och Riksbyggen upphävs. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: HSB Riksförbund har inga invändningar mot för- slaget. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del. <h5>Skälen för regeringens förslag:</h5> Bosparlån Sparare som är mellan 18 och 28 år har enligt 26-28 §§ lagen om alle- manssparande rätt att få bosparlån under vissa villkor. Denna lånerätt in- fördes för att stimulera ungdomar till regelbundet sparande och för att un- derlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. När lånerätten kom till var kreditmarknaden mer reglerad, t.ex. genom att det fanns en volymbegränsning för utlåningen. Denna begräns- ning innebar att ungdomar och andra grupper med låga inkomster under perioder hade svårt att få lån. Bestämmelserna om bosparlån innebär att spararen får rätt att låna tre gånger det sparade beloppet, som lägst får uppgå till 5 000 kronor. Innan lån beviljas måste emellertid låntagaren genomgå sedvanlig kreditprövning. Enligt lagen har banken således inte någon skyldighet att bevilja lån till de sparare som omfattas av bestämmelserna. Banken har också rätt att bestäm- ma villkoren för lånet. Enligt utredningen finns det inte några uppgifter om i vilken omfattning lånerätten utnyttjas. Enligt uppgift i betänkandet har Svenska Bankföre- ningen bedömt att lånerätten sällan åberopas och att det i stället är andra faktorer som avgör om en kredit skall beviljas. Utredningen finner stöd i bedömningen att lånerätten är av begränsad betydelse genom en hänvisning till att Finansinspektionen under år 1993 inte fick ett enda klagomål som rörde vägran att lämna bosparlån. Utredningen uppger dessutom att sparare hos HSB får låna till hela den del av insatsen som de inte har sparat ihop och att detta gäller för alla sparare hos HSB. Utredningens bedömning är sammanfattningsvis att bestämmelserna om bosparlån saknar värde efter 70 som kreditmarknaden nu är avreglerad och att lånerätten därför kan avskaf- fas. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte längre finns några skäl alt behålla bestämmelserna om bosparlån i lagen om allemanssparande. Som utredningen påpekat fyller dessutom bestämmelserna om ungdomsbo- sparande i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande väsentligen de syften som ligger bakom reglerna om bosparlån. Reglerna om bosparlån bör där- för avskaffas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Bosparande i HSB och Riksbyggen Bestämmelserna om bosparande hos HSB infördes i lagen om allemans- sparande samtidigt som bestämmelserna om bosparlån. Sedan den 1 juli 1986 får bosparande även ske hos Riksbyggen. De sparade medlen behöver inte överföras till Riksgäldskontoret. Ett av skälen till detta är att medlen används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda för bl.a. de sparande ungdomarna (prop. 1984/85:51 s. 17). Utredningen anser att nuvarande ordning inte längre är motiverad efter- som skattesubventionema har upphört. Regeringen delar denna bedömning. <h5>Upprättade lagförslag</h5> Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande. Lagrådet De lagändringar som nu föreslås är i allt väsentligt en följd av att skattegyn- nandet av allemanssparandet helt upphör fr.o.m. år 1997. När det gäller förslaget att upphäva bestämmelsen om lägsta ränta kan visserligen hävdas att bestämmelsen delvis kan ha varit av betydelse för spararnas val att pla- cera medel på allemanssparkonto. Bestämmelsen har emellertid kommit att sakna betydelse i praktiken eftersom räntan på allemanssparkonton varit väsentligt högre. Till detta kommer att Riksgäldskontoret fastställer räntan i konkurrens med de räntevillkor som tillämpas av övriga aktörer på bl.a. inlåningsmarknaden. Avskaffandet av bestämmelsen om lägsta ränta är således enligt regeringens uppfattning inte viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Lagrådet behöver därför inte höras i den delen. Övriga delar av förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. 71 <h3>5 Tidsbegränsade åtaganden</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 *  Sverige är, i och med EU-medlemskapet, automatiskt medlem i Europeiska investeringsbanken. Under åren 1995-1998 skall Sveri- ges kapitalandel inbetalas. *  Den finansiella krisen har klingat av och lagen om bankstöd har upphävts fr.o.m. 1 juli 1996. Vissa kostnader finns dock kvar år 1997. De sammanlagda inbetalningarna till investeringsbanken uppgår till 508 miljoner ecu under de fyra åren. Sverige är också medlem i den europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och skall även där betala ett kapitaltillskott uppdelat på fem år. Då pengar finns kvar (på konto i Riksgäldskontoret) sedan den senaste inbetalningen kommer detta inte att belasta statsbudgeten förrän år 1999. I samband med bankkrisen köpte staten Securum AB av Nordbanken och tog i då ett lån på 1 miljard kr i Riksgäldskontoret. Lånet är ännu inte återbetalt och därför uppkommer räntekostnder under år 1997. Riksdagen har beslutat att staten skall sälja aktieinnehavet i Nordbanken. Under hösten 1995 såldes ca en tredjedel av banken. Tidpunkt för ytterliga- re försäljning är inte beslutad men medel för försäljningskostnader föreslås tas upp på statsbudgeten år 1997. Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotek- skassans aktier i Stadshypotek AB förs över till staten. Aktierna skall sedan bjudas ut till försäljning. För kostnader i samband med försäljningen fö- reslås medel tas upp på statsbudgeten under år 1997. <h5>Tekniska förändringar</h5> Den förändrade anslagsstrukturen som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att 1000-kronorsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet blir ett ramanslag där de beräknade utgifterna budgeterats. Detsamma gäller 1000- kronorsanslaget Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken. 1000-kronorsanslaget Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån blir ett obetecknat anslag. Förslagsanslaget Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken blir ett ramanslag. 72 <h5>Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="2"> Anvisat 1995/96</td><td rowspan="2"> Utgiftsprognos därav 1995/96     1996</td><td rowspan="2"> Förslag 1997</td><td colspan="2"> Beräknat</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> B. Tidsbegränsade åtaganden</td><td> 1 273</td><td> 2 850</td><td> -913    -1051</td><td> 1 225</td><td> 230</td><td> 260</td></tr> </table> 73 <h4>5.1 Anslagsavsnitt</h4> <h4>B 1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> 1994/95 1995/96</td><td colspan="2"> Utgift</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> l1’</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 200</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 200</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 200</td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kr Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantin- sats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller har kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstiden 10 år. Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kam- markollegiet. <h5>Regeringens överväganden</h5> I 1991 års budgetproposition (prop.1990/91:100 bil.15, bet. 1990/91:AU 18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o. m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har bevil- jats dessförinnan. 74 <h4>B2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 1994/95 Utgift 1995/96 Anslag 277 903 *’ 1 Utgiftsprognos därav 1996 -3 744 910 -2 751 554 1997    Förslag  205 000 1998    Beräknat  140 000 1999    Beräknat  140 000 1 Beloppen anges i tusental kr Intäkterna under budgetåret har uppgått till ca 4,1 miljarder kronor och utgörs i huvudsak av utdelning från Nordbanken. Kostnaderna, ca 400 miljoner kronor, består till övervägande del av räntekostnader på lån i Riks- gäldskontoret avseende finansieringen av Securum och Retriva. Intäkterna från försäljningen av aktier i Nordbanken motsvarande 6,4 miljarder kronor har redovisats under inkomsttitel. Liksom innevarande år disponeras anslaget för att täcka utgifter för åt- gärder som avser att stärka det finansiella systemet som uppkommer vid infrianden av utställda garantier, betalning av ränta på lån i Riksgäldskonto- ret som tagits upp för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riks- gäldskontoret när lån skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än deras bokförda värde. Anslaget får därutöver belastas med kostnader för infrianden av statens garantier för kapitaltäckningen i Statens Bostadsfinan- sieringsaktiebolag, SBAB, samt Venantius. Anslaget förutses komma att belastas med ränteutgifter för återstående lån i Riksgäldskontoret. Garanti- erna för SBAB och Venantius förväntas inte belasta anslaget under år 1997. Innevarande budgetår, liksom tidigare, har vissa inkomster såsom aktie- utdelningar, influtna garantiavgifter m.m., löpande redovisats under ansla- get. Budgetåret 1997 kommer aktieutdelningar att redovisas mot inkomstti- tel och garantiavgifterna mot anslaget A 10. Riksgäldskontoret garantiverk- samhet. Statens åtagande att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid upphörde vid utgången av juni 1996 efter beslut av riksdagen i maj 1996. Beslutet innebär att från nämnda tidpunkt omfattas inte berörda instituts fordringar av åtagandet, oavsett när fordring- arna uppkommit. Bankstödsnämnden omvandlades samtidigt till Insätt- ningsgarantinämnden. Bankstödsnämndens tidigare avtal med elva sparbanksstiftelser upphör- de före halvårsskiftet sedan stiftelserna reglerat ett lån på marknaden som nämnden lämnat en stattig garanti för. Förvaltningen av nämndens lämnade garantier avseende Securum (inkl. Retriva) har överförts till Riksgäldskon- toret enligt regeringens beslut den 13 juni 1996 medan förvaltningen av upptagna lån i Riksgäldskontoret överförts till Finansdepartementet. Förvaltningen av statens ägande i Nordbanken och Securum har över- 75 förts till Finansdepartementet. Avsikten är oförändrat att hela statens aktie- innehav i Nordbanken skall säljas samt att tillgångarna i Securum skall avyttras. Securums avyttring av tillgångar har fortsatt under budgetåret 1995/1996 i syfte att i största utsträckning återvinna tidigare utgifter för bankstödet. De ekonomiska konsekvenserna av bankstödet har redovisats tidigare, dels i föregående års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 8), dels i propositionen om avveckling av stödet (prop. 1995/96:172). Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h4>B3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="3"> 21 400 *></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 277 650</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 14 650</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 100 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 0</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget belastas med kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Nordbanken. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Anslag 100 000 tkr Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens aktier i Nordbanken. För det fall att beslut fattas om ytterligare försäljning under budgetåret 1997 budgeteras 100 miljoner kronor för detta ändamål. 76 <h4>B4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>1997    60 00012'</h5> 1998    60 000 1999    60 000 xNytt anslag 2 Beloppen anges i tusental kr Anslaget är avsett att användas till kostnader som uppkommer vid förbe- redelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Stadshypo- tek AB. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Anslag 60 000 tkr Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotek- skassans aktier i Stadshypotek AB för över till staten. Avsikten är att ak- tierna sedan skall bjudas ut till försäljning. För det fall att beslut fattas om försäljning under budgetåret 1997 budgeteras 60 miljoner kronor för detta ändamål. <h4>B5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 973 5191’</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2 850 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 860 000</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 30 000</td></tr> </table> 1999 Beräknat 1 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 2 554 400 därav 1996     1 685 800 Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt med medlemskap i Europeiska unionen. Sveriges kapitalandel uppgår till 2 026 miljoner ecu. Av detta belopp skall 7,5 procent inbetalas till banken, vilket motsvarar 152,0 miljoner ecu. Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året 77 innan anslutningen. Totalt väntas detta bidrag enligt en justerad beräkning uppgå till 356,5 miljoner ecu. De sammanlagda inbetalningarna som Sverige skall göra till banken uppgår därmed till drygt 508 miljoner ecu, av vilket 402,4 har avsatts under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Inbetalningarna skall vara avslutade vid utgången av år 1998. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett överskridan- de med 23 519 000 kronor. Differensen beror primärt på växelkursförän- dringar. För innevarande budgetår väntas anslaget belopp inte komma att utnyttjas fullt ut främst på grund av den stärkta svenska kronan. Under budgetåret 1997 skall två delbetalningar om sammanlagt ca 102,4 miljoner ecu göras. Med hänsyn till eventuella förändringar i kronans värde i förhållande till ecu bör ett anslag på 860 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. Återstående inbetalningar fördelas enligt följande under åren 1997-1998 (miljoner ecu): År        April Oktober       Totalt Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 1997      100,6           1,8        102,4 1998         1,8            1,8           3,6 <h4>5.2 Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)</h4> Målet för Europeiska utvecklingsbankens verksamhet är att underlätta över- gången till öppna, marknadsorienterade ekonomier och främja privata initi- ativ i de länder i Central- och Östeuropa samt i före detta Sovjetunionen som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demokrati och pluralism. Verksamheten inriktas i första hand på den privata sektorn, men omfattar även projekt inom den offentliga sektorn. Banken lämnar stöd till ekono- miska reformer, såsom avmonopolisering, decentralisering och privatise- ring. Insatserna skall vara bankmässigt sunda, additionella, dvs. inte kunna komma till stånd på annat sätt, samt främja omvandlingen till marknadseko- nomi. EBRD bildades år 1991. Banken har 60 medlemmar, av vilka 25 är mot- tagarländer. Samtliga OECD-länder är medlemmar. Som medlemmar ingår även Europeiska investeringsbanken och EU. EBRD :s kapital uppgår till 10 miljarder ecu. Den svenska andelen utgör 2,28% eller 228 miljoner ecu. Vid EBRD:s årsmöte i Sofia i april 1996 fattades beslut om en kapital- höjning. Bankens kapital fördubblades, vilket innebär en höjning med 10 miljarder ecu. För Sveriges del skulle medverkan i höjningen innebära att kapitalinsatsen ökar med 228 miljoner ecu. Av detta belopp skall 22,5% , 51,3 miljoner ecu eller ca 450 miljoner kronor (1 ecu = 8,39 kr) betalas in över åtta år. Inbetalningarna skall göras i ecu. De resterande 77,5% utgör ett 78 garantiåtagande. Teckning av andelar skall ske senast den 15 april 1997. Skälet till kapitalhöjningen är att den nuvarande kapitalstorleken kommer att utgöra en restriktion på verksamheten redan vid slutet av år 1997. När det gäller finansieringen av de svenska kapitalinbetalningama kom- mer utgifterna för budgetåret 1997 inte att belasta anslaget. Det beror på att medlen till det föregående kapitaltillskottet till EBRD inte utnyttjats fullt ut. Budgetåret 1990/91 anvisades ett anslag om 525 000 000 kr, som avsåg bankens första fem verksamhetsår. Beloppet betalades in till Riksgäldskon- toret, som gavs i uppdrag att sköta de årliga utbetalningarna och förvalta de ej utbetalda medlen. På detta konto kvarstår ett belopp tillräckligt stort för att täcka den första inbetalningen, som avser perioden 16 september 1997 t.o.m. 15 april 1998. Den uppgår till ca 60 miljarder ecu. Regeringen åter- kommer senare till riksdagen för att begära ytterligare medel. Utgiften budgetåret 1994/95 uppgick till ca 128 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 uppgår utgiften till ca 30 miljoner kronor. Hela inbetal- ningen för år 1996 har därmed fullgjorts. Den sista betalningen avseende föregående kapitalhöjning görs år 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Statsbudgeten belastas inte under år 1997. Även om omvandlingen till marknadsekonomi nått förhållandevis långt i vissa av bankens medlemsländer, kvarstår enligt regeringens mening ett omfattande behov av det stöd som banken kan förmedla, särskilt vad avser utvecklingen inom den privata sektorn. Bankens katalytiska effekt skall heller inte underskattas. De investeringar från privata källor, som utgör samfinansiering med bankprojekt i regionen, skulle ofta inte ha kommit till stånd utan bankens insatser. EBRD:s verksamhet har under senare år setts över och effektiviserats. Den kritik som under bankens första verksamhetsår framfördes har i allt väsentligt tystnat. Det är regeringens uppfattning att stöd genom EBRD är ett effektivt sätt att stödja omvandlingsprocessen i regionen. Bankens breda medlemskrets medför vidare att finansieringen av verksamheten fördelas mellan många länder istället för att i huvudsak få bäras av EU-länderna, vilket är fallet med många andra stödinsatser i östländerna. EBRD:s verksamhet utgörs i huvudsak av långivning, riskkapitalinveste- ringar och garantigivning. Summan av utestående lån, riskkapitalinveste- ringar och garantier får inte överstiga summan av bankens tecknade kapital, reserver och överskott. EBRD är den enda internationella finansieringsinstitution som i sin stad- ga har ett uttalat miljömandat. Inom ramen för sin verksamhet skall banken 79 stödja en miljömässigt sund och hållbar utveckling. Detta sker i ökad ut- sträckning genom medverkan i finansiering av renodlade miljöprojekt, men också genom att tydliga miljökrav ställs på alla de projekt banken är invol- verad i. Regeringen anser att detta är ett särskilt viktigt inslag i bankens aktiviteter. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 80 <h3>6 Riksdagens revisorer</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 <h5>Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):</h5> <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="2"> Anvisat 1995/96</td><td rowspan="2"> Utgiftsprognos därav 1995/96      1996</td><td rowspan="2"> Förslag 1997</td><td colspan="2"> Beräknat</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> C. Riksdagens revisorer</td><td> 12</td><td> 21</td><td> 21         14</td><td> 16</td><td> 17</td><td> 17</td></tr> </table> <h4>6.1 Anslagsavsnitt</h4> <h4>C1. Riksdagens revisorer</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 11 656 *’</td><td> Anslagssparande</td><td> 1 877</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 21 320</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 21 320</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 14 200</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 16 151</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 16 673</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 17 241</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska statlig verksamhet. Uppgiften är till övervägande delen av förvaltningsrevi- sionen karaktär, och syftet med revisorernas granskning är att främja ett effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom granskar revisorerna som extemrevisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksda- gens ombudsmän och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond. Riksdagens revisorer <h5>Resurser</h5> Ramanslag 16 151 tkr. 81 Riksdagens revisorer skall på riksdagens vägnar granska den statliga verksamheten inklusive statliga aktiebolag och stiftelser. Den offentliga verksamheten är under stark förändring. Den styrs genom att riksdag och regering formulerar mål för olika områden. Ansvaret för många verksamheter decentraliseras till regionala och lokala organ. Med denna utveckling ökar och förändras kraven på uppföljning, utvärdering och granskning. Riksdagens revisorer arbetar i huvudsak med effektivitetsrevison som inriktas på övergripande och principiella frågor, men också med redovis- ningsrevision av riksdagens myndigheter. Har målen nåtts? Bedrivs den statliga verksamheten på ett effektivt sätt? Det är central frågor i revisorer- nas verksamhet. Riksdagens har uttalat att riksdagens ansvar för den statliga revisionen bör stärkas. Riksdagens revisorer kommer under 1997 att arbeta med övergripande granskningsteman t ex EU, statens ägarroll, offentlig upphandling och hur den statliga revisionen fungerar. Riksdagens revisorer förslår en förstärkning av sin anslagsram med 1,6 miljoner kronor med följande motiveringar Riksdagen beslutade under 1995 att riksdagens arvoden skulle höjas. Kostnaderna för revisorernas arvoden under 1997 beräknas uppgå till 1 100 000 kr. Revisorerna förutsätter att mellanskillnaden mot tidigare arvodesnivå 367 000 kr erhålls som ramförstärkning. Utöver detta förut- sätts att revisorerna kompenseras för de höjda arvodena under 1995/96 med 475 000 kr. Total ramförstärkning på grund av ökade arvoden blir därmed 842 000 kr. Revisorerna hyr sina lokaler av riksdagen. I föreliggande budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits till en aviserad ökad hyresnivå. Detta motsvarar en ökad hyreskostnad för revisorerna med 746 000 kr. För detta förutsätts revisorerna få kompensation genom ramförstärkning. Revisorerna köper sin löneadministration av förvaltningskontoret. För- valtningskontoret har inte tidigare debiterat revisorerna för administrationen av revisorernas arvoden. Denna kostnad uppgår till 24 000 kr vilket reviso- rerna förutsätter att man får kompensation för. <h5>Riksdagens förvaltningsstyrelse</h5> Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Riksdagens reviso- rers medelsberäkning. En justering har emellertid gjort med anledning av en hyresförhandling mellan riksdagens förvaltningskontor och riksdagens revisorer. Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagens revisorer erhåller kompensation för de ökade arvodena och den ökade hyreskostnaden och sammanlagt beviljas ett anslag om 16 151 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 2 82 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd <h3>Förslag till statsbudget för år 1997</h3> <h2>Skatteförvaltning och uppbörd</h2> <h3>(utgiftsområde 3)</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-82.png" style="width:36pt;height:21pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 <h3>Innehållsförteckning</h3> 1      Förslag till riksdagsbeslut............................. 2 2     Författningsförslag .................................. 3 3      Skatteförvaltning och Tullverket ....................... 4 3.1     Inledning................................... 4 3.2     Anslagsavsnitt............................... 6 Skatteförvaltningen........................... 6 Al.    Riksskatteverket ............................. 14 A2.    Skattemyndigheterna.......................... 14 A3.    Tullverket .................................. 16 9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag med anledning av bildandet av Skatte- myndigheten i Skåne län, 2. godkänner att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kom- pletteras i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullver- ket, 3. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteför- valtning och uppbörd enligt följande uppställning. <table border="1"> <tr><td> Anslag</td><td> Anslagstyp</td><td> Anslagsbelopp tusental kr</td></tr> <tr><td> A 1. Riksskatteverket</td><td> ramanslag</td><td> 354 505</td></tr> <tr><td> A 2. Skattemyndigheterna</td><td> ramanslag</td><td> 4 328 345</td></tr> <tr><td> A3. Tullverket</td><td> ramanslag</td><td> 1 031 858</td></tr> <tr><td> Summa för utgiftsområdet</td><td></td><td> 5 714 708</td></tr> </table> <h3>2 Författningsförslag</h3> <h4>Förslag till</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 <h4>lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne län</h4> Härigenom föreskrivs följande. Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande Skattemyndigheten i Kristianstads län eller Skattemyndigheten i Malmöhus län skall efter utgången av år 1996 i stället gälla Skattemyndig- heten i Skåne län. <h3>3 Skatteförvaltningen och Tullverket</h3> <h4>3.1 Inledning</h4> Ett väl fungerande beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsende är av grundläggande betydelse såväl från statsfinansiell som samhällsekono- misk synpunkt. Till skatteförvaltning och uppbörd hänförs all verksamhet som bedrivs av skatteförvaltningen och Tullverket. <h5>Skatteförvaltningen</h5> Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvalt- ningen och exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4. Rättsväsendet, avsnitt 8 Kronofogdemyndigheterna). RSV har också uppgifter som central för- valtningsmyndighet för frågor om allmänna val. På regional nivå finns inom skatteförvaltningen 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Vid de lokala skattekontoren handhas förutom beskattning även folkbokföring och fastighetstaxering. För punktskatter och vissa arbetsuppgifter på mervärdesskattens område finns vid Skattemyndigheten i Kopparbergs län ett för hela landet gemen- samt särskilt skattekontor i Ludvika. En viktig uppgift för skatteförvaltningen är att genom rationalisering av den s.k. grundhanteringen ge möjlighet till fortsatt utbyggnad av skattekon- troll och riktad service, samtidigt som kostnaderna för verksamheten be- gränsas. Fortsatt utveckling av organisation och arbetsformer, ökad använd- ning av ADB och andra rationaliseringsåtgärder skapar utrymme för att minska resursåtgången inom skatteförvaltningen med ca 190 miljoner kro- nor till och med 1999. <h5>Tullverket</h5> Tullverkets uppgift är att uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att övervaka och kontrol- lera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs. Vidare ansvarar verket för att samla in och bearbeta uppgif- ter för utrikeshandelsstatistiken. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen som är chefsmyndighet samt tolv regionala tullmyndigheter. Medlemsskapet i EU har lett till grundläggande förändringar beträffande gränsformaliteter och kontroll. Detta har bl.a. inneburit en kraftig minsk- ning av Tullverkets arbetsvolymer vad gäller klarering av gods och trans- porter. Verkets dimensionering har därför anpassats till de nya förutsätt- ningarna och riksdagen har tidigare fattat beslut om en minskning av Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998. Denna fördelas med 200 mkr under budgetåret 1995/96 och 88 mkr under budgetåret 1997. Besparingsprogrammet kommer att genomföras som planerat. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 <h5>Vissa gemensamma frågor</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. l,bct. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bud- getåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare besparingar på 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas ut fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 24 miljoner kronor på utgiftsområde 3.1 denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 26,2 miljoner kr. Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena 2 och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt mot storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 3. Ett underlag för den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag. Ramen har får år 1997 justerats ned med ca 37 miljoner kronor. Detta förklaras i allt väsentligt av att resurserna för den del av RSV:s verksamhet som avser exekutionsväsendet förts över från utgiftsområde 4 till utgiftsom- råde 3. Därutöver har vissa tekniska justeringar gjorts. Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för stats- budgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000-kro- norsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten. Förslagen innebär att vissa anslag har tagits bort eller förändrats. Inom utgiftsområde 3 har ett anslag tagits bort. Förändringen redovisas nedan under anslaget till skattemyndigheterna. Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 3 blir sammantaget följande (mil- joner kronor): <table border="1"> <tr><td> Utgift</td><td> Anvisat</td><td> Utgifts-</td><td></td><td> Förslag</td><td> Beräknat</td><td> Beräknat</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> prognos</td><td> därav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> 1995/96</td><td> 1995/96</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> Skatteförvaltningen och Tullverket      5 600</td><td> 8 492</td><td> 8 942</td><td> 6 201</td><td> 5 715</td><td> 5 777</td><td> 5 975</td></tr> </table> <h4>3.2 Anslagsavsnitt</h4> <h4>Skatteförvaltningen</h4> <h4>(anslagen Al och A2)</h4> Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skatteförfattningar. Det övergripande målet för folkbokföringen är att för olika samhällsfunk- tioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god till- gänglighet. Det övergripande målet för fastighetstaxeringen är att fastställa och till- handahålla information om taxeringsvärden i enlighet med vad som åsyftas med gällande författningar. <h5>Förändring och utveckling</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 -  Gnmdhanteringen skall rationaliseras ytterligare för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och flyttningskontroll. -  Träffsäkerheten i kontrollverksamheten skall förbättras genom utveckling av effektivare redskap för urval av kontrollobjekt m.m. -  Kvaliteten i verksamheten skall höjas genom kompetensutveckling och utveckling av metoder för kvalitetssäkring. -  Skatteförvaltningen i Skåne skall bilda en myndighet. -  Särskilda insatser skall göras för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. En rationellare grundhantering Med grundhantering menas de moment i arbetet som är nödvändiga för att skattesystemet och folkbokföringen skall fungera, t.ex. registrering av de skattskyldiga och av uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter. Utanför grundhanteringen faller först och främst kontrollverksamheten, dvs. alla former av granskning som går utöver det absolut nödvändiga, och processföring. Även riktade informationsinsatser och andra insatser som syftar till att förebygga felaktigheter i redovisningen och betalningen av skatter och avgifter faller utanför grundhanteringen. Lagstiftningsarbetet och utvecklingsarbetet inom skatteförvaltningen är sedan ett antal år i hög grad inriktade på att rationalisera grundhanteringen för att på det sättet skapa resursutrymme för förstärkningar på skattekont- rollens område. Av avgörande betydelse, inte minst för de skattskyldiga, Prop. 1996/97:1 har de ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet varit som infördes Utgiftsområde 3 år 1995. Andra viktiga inslag i rationaliseringsarbetet är införande av nya tekniska hjälpmedel för datafångst och ärendehandläggning. I vissa fall har det krävts omfattande lagstiftningsarbete för att bereda väg för önskade förändringar. De bestämmelser om elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen som nyligen har införts skapar förutsättningar för en mera rationell och mindre resurskrävande hantering på sikt. Även införan- det av ett för flera skatter och avgifter gemensamt skattekonto kommer att bidra till en mer rationell grundhantering (jfr SOU 1996:100). Bland de många förslag till lagstiftningsåtgärder som RSV lagt fram i den fördjupade anslagsframställningen tar flera sikte just på sådana rationaliseringar som nu diskuterats. På ett par punkter har förslagen redan lett till lagstiftning och regeringen räknar med att inom en nära framtid lägga fram ytterligare för- slag med denna inriktning. Förstärkt skattekontroll m.m. Syftet med rationaliseringarna är alltså bl.a. att skapa utrymme för en fort- satt utbyggnad av skattekontrollen. Därutöver har statsmakterna beslutat om ett resurstillskott till skatteförvaltningen för förstärkning av kontrollen inom vissa angivna områden. Särskilda medel för förstärkt skattekontroll har tillförts successivt och uppbyggnaden har slutförts innevarande budgetår, när skatteförvaltningen disponerar 200 miljoner kronor, på tolvmånaders- basis, för detta ändamål. Särskilda avkastningskrav har ställts på de extra medlen och återrapporteringskraven är noga angivna i regleringsbrevet. Den utökade kontrolluppgiftsskyldighet för utbetalare av olika ersättningar m.m. som varit en förutsättning för det förenklade deklara- tionsförfarandet har också gett en förbättrad kontroll vad gäller den stora massan av skattskyldiga. Utredningsarbete pågår med sikte på ytterligare förbättringar i detta avseende (se bl.a. dir. 1995:12). Det arbete som har bedrivits av RSV de senaste åren med att utveckla ADB-hjälpmedel för bl.a. urvalet av kontrollobjekt på såväl företagsbekatt- ningens som personbeskattningens och folkbokföringens område kommer enligt regeringens bedömning att förbättra träffsäkerheten i kontrollarbetet och på det sättet bidra till att öka avkastningen på insatta resurser. Regeringen kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen av kontrollverksamheten. Med hänsyn till bl.a. betydelsen av korrekta uppgifter om bosättning för att komma till rätta med överutnyttjande av olika förmåner är det vidare angeläget att öka kontrollintensiteten inom folkbokföringen. Kvalitet och kvalitetssäkring Arbete pågår också med höja kompetensnivån och därmed skapa förutsätt- ningar för bättre kvalitet i verksamheten. Det gäller bl.a. revisionsområdet, där en kompetensprofil för skatterevisorer nyligen har lagts fast av RSV. Revisionsverksamheten är också ett område där särskilda insatser görs för att utveckla uppföljningen med inriktning på kvalitetsaspekter. Även i öv- rigt har kvalitetsfrågorna den senaste tiden ägnats större uppmärksamhet än tidigare. Regeringen kommer i regleringsbrevet att precisera kraven på återrapportering i fråga om kvalitetsutvecklingen. En skattemyndighet i Skåne län I dag finns en skattemyndighet i varje län. Statsmakterna har beslutat att de två nuvarande länen i Skåne fr.o.m. den 1 januari 1997 skall utgöra ett län (prop. 1995/96:38, bet. 1995/96:BoU9, rskr. 1995/96:206). För skatteför- valtningen ger en motsvarande sammanslagning av myndigheterna möjlig- het att effektivisera verksamheten och förbättra kompetensen vad gäller vissa specialfunktioner. Regeringen föreslår därför att det från samma tid- punkt skall finnas endast en skattemyndighet i det nybildade Skåne län. Skattemyndigheternas verksamhet innefattar en stor mängd löpande kontakter med skattskyldiga och arbetsgivare. Den operativa verksamheten har således en lokal anknytning och måste i huvudsak vara lokaliserad uti- från var underlaget i form av befolkning och företag finns. Vad gäller Skåne har verksamheten sin tyngdpunkt i Öresundsregionen och kommer liksom i dag att till övervägande del bedrivas från kontor i denna region, främst Malmö. Att förlägga myndighetens ledningsfunktioner till någon annan ort än den där verksamheten har sin tyngdpunkt skulle oundvikligen leda till effektivitetsförluster. Malmö skall därför vara säte för den nya myndigheten. Eftersom den operativa verksamheten i Kristianstads län i allt väsentligt kommer att bedrivas som hittills och merparten av länets samlade resurser för lednings- och stödfunktioner redan i dag finns i Malmö blir konsekven- serna av sammanslagningen vad gäller personalens tjänstgöringsorter små. För att det inte skall råda någon tvekan om vad som efter utgången av år 1996 skall gälla om t.ex. omprövning av beslut som fattats av någon av de tidigare myndigheterna bör det i en särskild lag föreskrivas att det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande dessa efter nämnda tidpunkt i stället skall gälla den nya myndigheten. För- slaget till en sådan lag har utarbetats inom Finansdepartementet, efter sam- råd med RSV. Av den föreslagna lagen följer bl.a. att den nya myndigheten har all den åtkomst till och förfoganderätt över register som någondera av de tidigare myndigheterna skulle ha haft om den funnits kvar. Bekämpning av ekonomisk brottslighet Skatteförvaltningens arbete, främst revisionsverksamheten, har stor bety- delse för resultatet av samhällets ansträngningar att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det gäller naturligtvis i första hand beivrandet av skatte-brott, men även annan ekonomisk brottslighet upptäcks och utreds Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 i stor omfattning som ett led i skattekontrollen. På detta område samverkar myndigheterna inom skatteförvaltningen nära med en rad andra myndighe- ter, såsom polis- och åklagarmyndigheter, kronofogdemyndigheter, Tull- verket, Riksbanken, Finansinspektionen m.fl. Företrädare för skatteförvalt- ningen (och kronofogdemyndigheterna) ingår också sedan starten i Riksen- heten mot ekonomisk brottslighet. RSV har i den fördjupade anslagsframställningen föreslagit att skatte- myndigheterna ges möjlighet att under åklagares ledning medverka i vissa brottsutredningar och dessutom ges vissa utökade befogenheter när det gäller efterforskning. I rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1) uttalar sig regeringens ekobrottsberedning principiellt för en s.k. skattekriminalre- form, vilket är en något större reform än den RSV har föreslagit. Bered- ningen utreder f.n. denna fråga vidare. Regeringens preliminära bedöm- ning är att skatteförvaltningens uppgifter bör utvidgas i den riktning som följer av beredningens principförslag. Ett slutligt förslag beräknas kunna läggas fram under 1997. Verksamhetens resultat år 1994 och 1995 RSV har avgett dels årsredovisning för budgetåret 1994/95, dels särskild resultatredovisning för kalenderåret 1995. På grund av verksamhetens ka- lenderårsbundna karaktär behandlas i årsredovisningens resultatredovis- ningsdel i första hand verksamheten under år 1994. Utgifterna för beskattningsverksamheten ökade 1995 med fem procent i löpande priser till ca 3,9 mdkr. Orsaken är främst nyrekryteringen för den förstärkta skattekontrollen. Huvuddelen av skatteförvaltningens kostnader är hänförliga till beskattningsverksamheten. Folkbokföringen svarar för drygt 8 procent. Kostnaderna för fastighetstaxeringen varierar mellan åren beroende på om någon allmän fastighetstaxering genomförs eller inte, och motsvarade år 1995 ca 4,5 procent av de totala kostnaderna. Redovisningen av personalresursernas användning visar för perioden 1992 - 1995 en minskning av resursinsatserna inom alla funktioner utom skrivbordskontroll, revision, materiellt stöd och administrativ utveckling. Inom funktionen skrivbordskontroll har personalinsatsen mer än för- dubblats under perioden. Inom den operativa verksamheten har en förskjut- ning också skett framför allt från inkomstskatt till mervärdesskatt och ar- betsgivaravgifter. Inom folkbokföringen minskade antalet ärenden 1995 med ca 10 procent jämfört med 1994. Andelen ärenden som avgjordes inom två dagar ökade marginellt till 63 procent. Antalet ärenden där flyttningskontroll gjordes ökade med ca 40 procent. Under 1995 förbereddes och inleddes 1996 års allmänna småhustaxe- ring, som är den första registerbaserade fastighetstaxeringen. Den omfattar drygt 2,3 miljoner enheter. För ca 80 procent av dessa kunde färdiga taxe- ringsförslag skickas ut. För första gången användes också scanning av Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 deklarationer m.m för att undvika det tidigare omfattande arbetet med sor- tering och hantering av deklarationerna. På inkomstskattens område har antalet jämkningar minskat jämfört med tidigare år. Det nya, ytterligare förenklade deklarationsförfarandet tillämpa- des år 1995 för första gången. Antalet förenklade deklarationer ökade med ca 1,5 miljoner till 5,4 miljoner. Andelen ändrade deklarationer, som hade ökat markant 1994, minskade något. I arbetet med källskatt och arbetsgivaravgifter hanterades 2,9 miljoner uppbördsdeklarationer från ca 285 000 registrerade arbetsgivare. Gransk- ningen resulterade i 173 500 fastställelsebeslut, en kraftig ökning jämfört med 1994 som dock enligt RSV främst beror på ändrade rutiner. Uppbör- den av källskatt och arbetsgivaravgifter ökade med 11 procent, vilket för- klaras av såväl en ökning av lönesumman som en höjning av uttagsprocen- ten. Den 1 januari 1995 flyttades mervärdesbeskattningen vid EG-handel från Tullverket till skatteförvaltningen. Antalet deklarationer ökade med 11 procent, främst därför att skattskyldiga med EG-handel redovisar skatten månadsvis. Antalet fastställelsebeslut på grund av offensiv granskning un- der år 1995 motsvarade ca 3,1 procent av det totala antalet deklarationer. Inom revisionsverksamheten har antalet avslutade revisioner, efter en nedgång 1994, åter ökat. Verksamheten har dock antalsmässigt inte helt nått upp till 1993 års nivå. Ökningen under 1995 gäller i allt väsentligt s.k. ur- valsrevision. Inom detta område har revisionsfrekvensen, mätt som antal revisioner i förhållande till antalet företag med anställda och med en löne- summa mindre än 5 mkr, ökat med 0,2 procentenheter till 3,8 procent. Frek- vensen varierar dock starkt mellan länen. Antalet brottsanmälningar har ökat, främst vad gäller uppbördsbrott. Även i fråga om brottsanmälningar finns det stora skillnader mellan länen, något som nyligen har belysts ge- nom en undersökning som RRV gjort av anmälningarna i tre län (RRV 1996:32). Av de särskilda medel som skatteförvaltningen disponerar för förstärkt skattekontroll har 20 mkr använts på personbeskattningens område, bl.a. för riktad kontroll av värdepapperstransaktioner. RSV redovisar bedömningen att den direkta avkastningen i form av ändringar sedan utbyggnaden starta- de på personbeskattningens område motsvarar fem gånger insatta resurser. Till detta kommer en indirekt (preventiv) effekt bl.a. av att 1995 års riktade kontroll offentliggjordes före deklarationstidpunkten. Under 1995 har sammanlagt 132 mkr rekvirerats av skattemyndigheter- na för den förstärkta kontrollen på företagsbekattningens område. De höjda debiteringarna som ett resultat av kontrollprojekten uppgår till drygt 2 mdkr, varav närmare hälften är mervärdesskatt. Även här tillkommer en preventiv effekt, vars storlek dock enligt RSV är svår att beräkna. Utgångspunkter för en samlad resultatbedömning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 Verksamhetens resultat bör bedömas utifrån de verksamhetsmål som anges för budgetåret 1995/96. Dessa följer strukturen i den uppföljningsmodell 10 som RSV tagit fram. De huvudsakliga resultatkriteriema är enligt denna modell beskattning seffektivitet, uppbördseffektivitet, kvalitet och produkti- vitet. Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt. Effektiviteten skall förbättras genom dels åtgärder som stär- ker de skattskyldigas frivilliga medverkan, dels kontrollinsatser. De senare skall ge såväl direkt effekt i form av ändrade debiteringar, när det finns skäl för det, som preventiv effekt, och skall bedömas utifrån dels det belopps- mässiga utfallet, dels revisionsfrekvens och ändringsfrekvens inom skriv- bordskontrollen. Ändringsfrekvensen har ökat för såväl inkomstskatt och mervärdesskatt som, framför allt, arbetsgivaravgifter och källskatt. Beträffande det beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten gör RSV vissa reservatio- ner för svårigheter i mätningarna. Det totala utfallet var ca 11,5 mdkr 1995 (12,5 mdkr 1994). Ett mått på effektiviteten i uppbörden kan vara antalet betalningsuppma- ningar på grund av försenad betalning i förhållande till det totala antalet debiteringar. RSV konstaterar att det saknas underlag för att jämföra detta mått över tiden. Sådant underlag kommer emellertid att bli tillgängligt kom- mande år. Ett annat mått på uppbördseffektiviteten är överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt. Mätt som kvoten mellan kvarskatt och fyllnadsbetalningar å ena sidan, och slutlig skatt å den andra, förbättrades överensstämmelsen inkomståren 1990 - 1993, men försämrades inkomst- året 1994. Enligt RSV torde detta främst bero på ökade realisationsvinster och företagsvinster. Kvalitetsuppföljning kan ske på olika sätt. En aspekt på kvalitet är att handläggningstidema hålls på en acceptabel nivå. Av den redovisning som lämnats framgår att genomsnittstiden för omprövning minskade påtagligt mellan 1993 och 1994 och ytterligare något 1995. Produktivitetsutvecklingen är intressant inte minst mot bakgrund av statsmakternas krav på att grundhanteringen skall rationaliseras för att ge ökat resursutrymme för offensiv verksamhet. Mätningar där prestations- volymen har ställts mot utgifterna har gjorts bl.a. av Statskontoret (Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992, Ds 1994:24), som med denna metod visade på en produktivitetsökning inom skatteförvalt- ningen på 16 procent mellan 1981 och 1991. Mätt på motsvarande sätt sjönk därefter produktiviteten med ca 7 procent mellan 1990 och 1993, enligt RSV:s egna beräkningar. Som verket påpekar i sin resultatredovisning beaktas med denna metod inte alls produktivitetsutvecklingen inom kontrollverksamheten. Här möter man också betydande svårigheter i form av bl.a. omläggningar av rutiner som försvårar jämförelser över tiden. Dessutom är prestationerna inte ste- reotypa på samma sätt som t.ex. grundhanteringen av inkomna deklaratio- ner. Vidare saknas i fråga om skrivbordskontrollen möjlighet att mäta anta- let utförda kontroller. Bara i de fall dessa leder till beslut om någon ändring syns de i statistiken. Med dessa reservationer har RSV redovisat en produktivitetsutveckling för beskattningverksamheten som helhet som, beroende på vilket man väl- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 11 jer av två alternativa beräkningssätt, ligger mellan 18,9 och 23,6 procent för tiden 1992 - 1995.1 denna beräkning är produktiviteten i stort sett oföränd- rad mellan 1994 och 1995. Den verkligt stora ökningen inträffar 1994. ADB-verksamheten RSV har i anslagsframställningen också redovisat en bedömning av effek- terna av de förändringar vad gäller finansierings- och styrformer m.m. för ADB-verksamheten som genomförts på senare år, och redogjort för verkets principiella syn på den fortsatta utvecklingen. Viktiga inslag i de föränd- ringar som gjorts är att medlen för teknikstöd flyttats från anslaget till RSV till användarmyndighetemas anslag och att de tidigare, regionala dataen- heterna förts över till den användarfinansierade resultatenheten DataService vid RSV, samtidigt som driften koncentrerats till några få orter. Ett utveck- lingsarbete har bedrivits för att etablera tydliga beställar-utförarrelationer och stärka systemägares och användares kompetens som beställare av tek- niktjänster. Ansatser har gjorts att konkurrensutsätta den egna ADB-organi- sationen. RSV har som alternativ till nuvarande ordning övervägt bl.a. att införa mera renodlade marknadslösningar för hela ADB-servicen, antingen genom att sälja ut verksamheten till intressenter på marknaden eller genom att star- ta ett kommersiellt ADB-organ i egen regi. Dessa alternativ har förkastats. Den handlingslinje för fortsatt effektivisering som RSV lägger fast bygger i stället på nuvarande styrsystem. Inom dettas ram skall inslagen av konkur- rens öka. Däremot avser RSV inte att satsa på att utveckla försäljning av ADB-tjänster på marknaden. Synpunkter på ADB-verksamheten har också framförts av bl.a. RRV, som särskilt framhållit att ett internt avkastningskrav på denna verksamhet, något som vid ett tillfälle tillämpats av RSV, inte är förenligt med att resul- tatenheten DataService enligt regleringsbrevet är nollbudgeterad. Slutsatser Regeringen bedömer resultatet av verksamheten 1994 och 1995 som helhet som tillfredsställande. Den bedömningen bygger regeringen på att det för flera viktiga resultatkriterier har redovisats en utveckling i önskad riktning. Det gäller t.ex. ändringsfrekvensen och handläggningstidema vid ompröv- ning. Mindre tillfredsställande är de svårigheter som uppenbarligen finns att uppnå överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt skatteuttag, och att produktivitetsutvecklingen visar tecken på att bromsas upp. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i produktivitetsmätning- ama. Samtidigt visar den redovisning som RSV lämnat på en mängd återståen- de svårigheter att mäta resultatet på ett tillförlitligt sätt. Delvis är det fråga om svårigheter som kommer att övervinnas genom att man bygger upp tidsserier i den nya uppföljningsmodellens struktur. På andra områden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 12 krävs ytterligare arbete. Det gäller t.ex. prestationsmätningar vad gäller skrivbordsgranskning och belysning av kvalitetsaspekterna på verksam- heten. En närmare analys bör också göras av orsakerna bakom och betydel- sen av att det direkta beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten för- sämrats år 1995, jämfört med 1994, och svårigheterna att få upp revisions- frekvensen till 1993 års nivå. RSV:s redovisning av produktivitetsutveck- lingen väcker som redan nämnts också frågor som behöver belysas, bl.a. vad gäller viktningen av prestationer inom kontrollverksamheten. En annan angelägen uppgift är att försöka åstadkomma en koppling mellan debite- ringar t.ex. efter revision och vad som slutligen flyter in av det debiterade beloppet. Enligt vad regeringen erfarit är detta något som man nu arbetar med gemensamt inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Vad gäller brottsanmälningama kommer regeringen att i regleringsbrevet uppdra åt RSV att vidta de åtgärder som behövs för man skall få ökad en- hetlighet över landet. I resultatredovisningen för år 1995 redovisas i viss utsträckning läns- jämförelser. Regeringen anser att dessa bör vidareutvecklas och kommer i regleringsbrevet att precisera återrapporteringskraven på den punkten. Vad gäller ADB-verksamheten instämmer regeringen till att böija med i vad RRV anfört om internt avkastningskrav. Något sådant gäller för övrigt inte för innevarande budgetår. I övrigt delar regeringen RSV:s uppfattning om utgångspunkterna för det fortsatta effektiviseringsarbetet. Detta skall således bygga på de styrformer som skapats på senare år. När det gäller andra delar av ADB-verksamhet än ren drift är produktivitetsutveckling och effekter av verksamheten generellt sett svårbe- dömda. Enligt vad regeringen erfarit följer man inom RSV noga de ansatser som görs inom andra sektorer i Sverige och på det internationella planet att utveckla metoder för produktivitets- och kvalitetsmätning. Arbete pågår också med att vida-reutveckla ADB-organisationen mot ökad affärsmässig- het i kundkontakterna. Enligt regeringens mening är det angeläget att arbetet med att vidareut- veckla ADB-organisationen bedrivs målmedvetet. Nyckeln till fortsatt ef- fektivisering av sakverksamhetema ligger i hög grad i ytterligare förbätt- ring av ADB-stödet. Av RSV:s redovisning framgår att upphandling av ADB-tjänster i konkurrens hittills förekommit i begränsad utsträckning. Som en av flera åtgärder för att utveckla beställar-utförarrelationema och den interna prissättningen av ADB-tjänster bör enligt regeringens mening upphandling i konkurrens användas konsekvent vad gäller tjänster där det inte från böljan framstår som olämpligt med en extern leverantör. Vad gäller försäljning av ADB-tjänster på marknaden instämmer rege- ringen helt i RSV:s bedömning. Intresset av att undvika sammanblandning i resursanvändningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet inne- bär att utrymmet för att bjuda ut produkter utanför myndighetssfären är synnerligen begränsat. Inom den offentliga förvaltningen, och särskilt på områden där det finns starka verksamhetssamband, är det däremot angelä- get att ta till vara alla möjligheter till effektiv samverkan på teknikområdet över sektorsgränsema. En förutsättning för sådan samverkan är givetvis att Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 13 bl.a. integritets-, sårbarhets- och säkerhetsaspekterna på teknikanvändning- Prop. 1996/97:1 en beaktas.                                                            Utgiftsområde 3 Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot RSV:s årsredovisning avseende skatteförvaltningen. Vidare konstaterar regeringen att det inte har kommit fram något som ger anledning att ompröva de beslut om resursutvecklingen som fattats med anledning av 1995 års budgetproposition och 1996 års ekonomiska vår- proposition. Enligt regeringens mening är det av största vikt att de beslutade anslagsneddragningama möts med sådana åtgärder att effektiviteten i den operativa verksamheten inte försämras. Som redan har berörts är det därför viktigt att RSV konsekvent tar till vara de rationaliseringsmöjligheter som ny teknik ger. Verket måste vidare överväga sådana organisatoriska anpass- ningar som kan ge besparingar utan att den operativa verksamheten påver- kas. Vad gäller det sistnämnda området har regeringen noterat att RSV nyligen satt igång ett arbete som syftar till att undersöka om en regionalise- ring av skatteförvaltnmingen kan vara en lämplig åtgärd för att åstadkomma en sådan effektivisering av organisationen. <table border="1"> <tr><td> A 1.</td><td colspan="2"> Riksskatteverket</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 190 691»</td><td> Anslagssparande</td><td> 332 261</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 332 546</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 588 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 366 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 354 505</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 357 570</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 370 237</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr <h4>A 2. Skattemyndigheterna</h4> 1994/95 Utgift 4 212 189» 1995/96 Anslag 6 542 463 Anslagssparande 475 048 Utgiftsprognos 6 681 000 därav 1996     4 717 000 <h5>1997    Förslag 4 328 345</h5> 1998    Beräknat4 358 936 1999 Beräknat 4 505 665 1 Beloppen anges i tusental kr Under anslaget till Riksskatteverket beräknas också medel för verkets uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom exekutionsväsendet. 14 Från anslaget till Riksskatteverket betalas vidare kostnaderna för Skatterättsnämnden. Prop. 1996/97:1 Då anslagsstrukturen setts över har under anslaget till skattemyn- Utgiftsområde 3 digheterna fr.o.m. år 1997 också beräknats medel, 10 miljoner kronor, som tidigare anvisades på förslagsanslaget A 5. Ersättning för kostnader i ären- den och mål om skatt. Anslagssparandet uppgick enligt årsbokslutet för budgetåret 1994/95 per den 30 juni 1995 till 332 miljoner kronor på anslaget till RSV och 475 miljoner kronor på anslaget till skattemyndigheterna. Sparandet har byggts upp under budgetåren 1993/94 och 1994/95. RSV:s senast redovisade prognos pekar på att sparandet vid utgången av år 1996 kommer att uppgå till 231 resp. 330 miljoner kronor. Enligt RSV är de främsta orsakerna till det mycket omfattande anslagssparandet för verkets egen del (exkl. DataService) bl.a. eftersläpning i löneavtal och rekryteringar. För skattemyndigheterna tillkommer bl.a. att man under 1993/94 bara behövde göra en amortering på sina lån till investeringar i anläggningstillgångar, ofördelade medel för förstärkt skatte- kontroll och outnyttjade medel för fastighetstaxering. I enlighet med förslag från RSV beslutade regeringen i juni 1995 om indragning av sammanlagt ca 40 miljoner kronor på de två anslagen. Regeringen har i den sysselsätt- ningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) redovisat en planerad ytterligare indragning av anslagssparande inom bl.a. Finansdepartementets område för att finansiera vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns ännu inte tillräckligt underlag för att bedöma i vilken utsträckning indrag- ningen kommer att falla på anslagen till RSV respektive skattemyndigheter- na. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Riksskatteverket: ramanslag 354 505 000 kr Skattemyndigheterna: ramanslag 4 328 345 000 kr Anslagen för 1997 är beräknade enligt följande. Anslaget till Riksskatteverket har minskats med ca 2 procent eller 6,8 miljoner kronor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet. Från anslagen till skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har överförts medel avseende intemrevision. 15 Anslaget till skattemyndigheterna har minskats med 87,3 miljoner kro- nor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet. Från anslaget har medel överförts till anslaget till Riksskatteverket avseende intemrevi- sion. För RSV har anslaget för 1998 beräknats till 357,6 miljoner kronor och anslaget för 1999 till 370,2 miljoner kronor. För skattemyndigheterna har anslaget för 1998 beräknats till 4 359 mil- joner kronor och anslaget för 1999 till 4 505,6 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 <h4>A 3. Tullverket </h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 197 400»</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 617 380</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 031 858</td></tr> <tr><td> 1998</td><td colspan="2"> Beräknat 1 060 679</td></tr> </table> 1999 Beräknat 1 099 566 1 Beloppen anges i tusental kr Anslagssparande 126 400 Utgiftsprognos 1 673 000 därav 1996    1 118 900 De övergripande mål som lagts fast för Tullverkets verksamhet är följan- de: -  att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skat- ter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas, -  att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestäm- melser om in- och utförsel av varor efterlevs, -  att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges. Som särskilt angelägna uppgifter för Tullverket har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 angetts att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom sitt område, att öka anslutningsgraden till tulldata- systemet och att genomföra datorisering av tullräkning am a på ett effektivt sätt. I regleringsbrevet har också angetts som prioriterade uppgifter att ge möjligheter till ökade insatser för näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och fäjjelinjer, att effektivisera arbetet med fordringar, så att den genomsnittliga kredittiden minskar till högst 30 dagar, samt att ge högsta prioritet åt bekämpningen av narkotikasmuggling. En särskilt angelägen uppgift för Tullverket är även att utveckla nya effektiva metoder för varukontroll för vilka in- och utförselrestriktioner föreligger samt att medverka i myndighetssamverkan och andra åtgärder i enlighet vad som anges i regeringens skrivelse (skr. 1994/95:217) Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Med anledning av inträdet i den Europeiska unionen har Tullverket ställts inför en omfattande förändring av sin verksamhet. Arbetsvolymema har minskat kraftigt vad avser klarering och ett helt nytt regelverk införts. Samtidigt har vissa nya uppgifter tillkommit. Som en följd av detta har verket omorganiserats och personalstyrkan minskats. Den nya organisatio- 16 nen trädde ikraft den 1 juli 1995. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet Prop. 1996/97:1 och verksamheten bedrivs utifrån tolv tullregioner, vilka utgör de operativa Utgiftsområde 3 enheterna. Dessa har i sin tur verksamhet på olika platser. Verksamheten bedrivs på de tolv regionhuvudortema och vid 33 lokalkontor. Förutom dessa fasta tjänsteställen bedrivs också verksamhet vid ett antal orter i sam- band med direkt ankommande och avgående utrikestrafik. I enlighet med skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23 skall en utvärdering göras av effekterna för kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av orga- nisationsförändringen. Utvärderingen avses påbörjas under hösten 1996. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande mål för Tullverkets verksamhet som angavs inför budgetåret 1995/96 bör Egga fast, med följande komplettering: -  att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att kostnaderna för tullprocedurer minimeras både för näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt tillhandahålla en god service så att den legitima handeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 1 031 858 000 kr <h5>Övrigt</h5> -  Besparingsprogrammet på 288 mkr för perioden 1995/96 - 1998 ligger fast. -  En utvärdering av effekterna för kontrollverksamheten och tull- verksamheten i övrigt av organisationsförändringen är planerad att påböijas under hösten 1996. -  En vidareutveckling av tulldatasystemet (TDS) är nödvändig så att möjligheterna till effektivisering tas till vara och att systemet därigenom blir attraktivt för näringslivet. -  Ansvaret för och finansieringen av kontroUen av bidragsberättigade jordbruksexportvaror åvilar Jordbruksverket. Därför bör Jorbruks- verket ersätta Generaltullstyrelsen för dess arbete med denna verk- samhet. 17 10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 2 Mål och resultatbedömning Tullverkets verksamhet är idag indelad i sex verksamhetsgrenar. I sin rap- port över slutlig granskning av Tullverket budgetåret 1993/94 påpekar Riksrevisionsverket (RRV) vissa brister beträffande resultatets koppling till Tullverkets övergripande mål. Verksamhetsgrenarna är inte renodlade i förhållande till dessa mål utan samtliga grenar omfattar arbetsmoment och aktiviteter som syftar till att uppfylla flera av de övergripande målen. RRV:s kritik fullföljes i revisionsrapporten för budgetåret 1994/95. Man har inte lämnat några invändningar i rapporten, men pekar på vissa brister i bl.a. resultatredovisningen. Man menar att redovisade resultat djupare bör analyseras och att de prestationsmål som idag finns bör kompletteras med mål som fokuserar på den effekt eller det resultat som eftersträvas för verk- samhetsgrenen. Revisionsberättelsen innehåller även synpunkter på att det inte framgår i resultatredovisningen hur och med vilket resultat Tullverket genomfört de särskilt angelägna uppgifter som regeringen angett i regle- ringsbrevet. Regeringen delar RRV:s uppfattning och har i regleringsbrevet för bud- getåret 1995/96 gett Tullverket i uppdrag att inkomma med förslag på en ny indelning i verksamhetsgrenar, som på ett mer ändamålsenligt sätt korre- sponderar mot de övergripande målen. Till vaije verksamhetsgren skall även knytas konkreta mål och resultatmått som gör att verksamheten lättare kan följas upp på ett effektivt sätt och som i förlängningen kan leda till ännu bättre kostnadsmedvetande inom organisationen. Ett förslag har pre- senterats av Tullverket och man avser att fr.o.m. budgetåret 1997 följa upp verksamheten utifrån den nya indelningen. Regeringen kommer i regle- ringsbrevet att närmare precisera kraven på mål och resultat. Även beträffande narkotikakontrollen vill regeringen peka på behovet av en fördjupad resultatanalys. Bekämpningen av olovlig införsel av narkotika är ett högt prioriterat område för Tullverket. Från den 1 juli 1996 har en ny lagstiftning trätt ikraft som permanentar Tullverkets befogenheter beträffan- de kontroll vid inre gräns. I samband härmed fick myndigheten rätt att i den brottsbekämpande verksamheten få tillgång till bokningsuppgifter m.m. från transportföretagen. Härigenom har förutsättningarna för en effektiv narkotikabekämpning förbättrats. Beträffande resultatet av narkotikakontrollen redovisas i dagsläget statis- tik om bl.a. antal beslag och beslagsmängder. I förslaget till indelning i verksamhetsgrenar som Generaltullstyrelsen presenterat har man föreslagit förbättrad analys av resultatet av narkotikakontrollen. Regeringen kommer i regleringsbrevet att närmare precisera de krav som skall ställas på redovis- ningen Det svenska medlemskapet i EU har vidare inneburit en ökning av det internationella utbytet av information mellan tullmyndigheterna. Vid Gene- raltullstyrelsen har inrättats en central underrättelsefunktion och sådana har även byggts upp vid alla regionala myndigheter. Regeringen anser det vara betydelsefullt att Tullverket tar tillvara möjligheterna att i samarbete med andra tullmyndigheter - inom och utom EU - effektivt bekämpa smuggling av narkotika. I samband härmed kan erinras om det initiativ som regerings- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 18 cheferna tog vid Östersjörådets möte i Visby om bekämpande av den orga- niserade brottsligheten. Internationellt likaväl som nationellt måste samar- betet här innefatta tull, polis och gräns/kustbevakning. Enligt vad regeringen erfarit har smugglingen av sprit och andra alko- holdrycker tilltagit mycket kraftigt under det senaste året. Generaltullstyrel- sen har redovisat en mycket kraftig ökning av beslagtagna mängder. Den 1 juli i år trädde en ny lagstiftning i kraft som innebär att myndigheterna fått befogenheter att ingripa mot olovlig införsel av punktskattepliktiga varor. Lagstiftningen är av delvis provisorisk natur och skall överarbetas av Skat- teflyktskommittén (Fi 1995:04) i syfte att göra den mer verkningsfull. Re- geringen följer noga utvecklingen på området och vill understryka betydel- sen av att Tullverket även fortsättningsvis håller en hög aktivitetsnivå även när det gäller denna smuggling. Beträffande den finansiella redovisningen konstaterar RRV att upp- bördsbevakningen förbättrats avsevärt i jämförelse med tidigare år. I övrigt har både budgetåret 1994/95 och innevarande budgetår 1995/96 präglats av det omfattande förberedelsearbetet inför inträdet i EU och införandet av det nya regelverket samt Tullverkets omorganisation. I ljuset av detta bedömer regeringen det inte som meningsfullt att i något djupare avseende analysera Tullverkets resultatredovisning. Besparingsåtgärder Tullverkets verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter över gränserna. Eftersom EU-medlemskapet inneburit en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer beträffande klarering av gods och transpor- ter, har riksdagen tidigare fattat beslut om att anpassa verkets dimensione- ring efter de nya förutsättningarna (prop. 1994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95:SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär en minskning av Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998, förde- lat med 200 mkr under 1995/96 och med 88 mkr under 1997. Besparings- programmet kommer att genomföras som planerat. På uppdrag av regeringen i föregående års regleringsbrev har Tullverket i en skrivelse den 14 februari 1996 redogjort för de besparingsåtgärder som hittills vidtagits, bl.a. neddragning av verksamheten, omorganisation och minskning av personal. De nya förutsättningarna innebar med nödvändig- het att verksamheten måste förändras och besparingarna har i det närmaste helt genomförts i och med omorganisationen den 1 juli 1995. Den nya or- ganisationen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450 årsarbetskrafter vilket inneburit att personalstyrkan minskats med ca 820 personer. Den tidigare organisationen med tre nivåer och 37 lokala och regionala myndig- heter har ändrats till att omfatta två nivåer, Generaltullstyrelsen och 12 regionala myndigheter. Tullnärvaron har dragits in på tio orter i landet och man har även gjort besparingar på utgifter för lokaler. Det uppdrogs även åt Tullverket att senast den 15 februari 1997 inkomma med en redovisning av vilka fortsatta åtgärder som vidtagits i syfte att uppnå de besparingskrav som ställts. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 19 Datorisering Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 På uppdrag av regeringen har Generaltullstyrelsen även inkommit med en redovisning av hur Tullverkets datorisering fortskrider. Generaltullstyrelsen belyser i sin skrivelse det arbete som pågår med den fortsatta anpassningen av Tullverkets rutiner och system till EU, den fortsatta utvecklingen inom EDI-området (elektroniskt utbyte av information) samt de insatser som planeras för effektivisering av övriga administrativa rutiner inom verket. Tullverket anger i sin skrivelse att IT-utvecklingen därför ska fortsätta med inriktning på effektivisering av system och rutiner för att klara anpass- ningen till EU:s regelverk. Anpassningen av systemen till EU:s tullkodex och till EU:s olika informationssystem är dock en fortlöpande process som ännu inte är avslutad utan kommer att pågå även under perioden 1996- 1997. Med rimliga investeringar kan man även omvandla den datatekniska plattformen till en modem client/server-miljö där användaren över en och samma terminal kan nå tulldatasystemet (TDS) och övriga administrativa tillämpningar. I föregående års budgetproposition angav regeringen att Tullverket skul- le ge hög prioritet åt genomförande av den del av tulldatasystemet som avser att möjliggöra utfärdande av tullräkningar på elektronisk väg. Rege- ringen pekade därvid på de rationaliseringsvinster inom Tullverket och anslutna företag som skulle kunna uppnås. Regeringen framhöll också att elektroniska tullräkningar skulle ge incitament för ytterligare företag att ansluta sig. Tullverket anmäler i sin skrivelse att utveckling av olika EDI- funktioner pågår och regeringen ser positivt på detta arbete som avser att öka möjligheterna till elektronisk kommunikation mellan näringslivet och Tullverket. Regeringen anser att arbetet med dessa funktioner bör ha en hög prioritet inom Generaltullstyrelsen och att det fortsatta arbetet bör bedrivas skyndsamt. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att Tullverket kan erbjuda ett tulldatasystem som är attraktivt för företagen. Genom att utveckla möj- ligheterna till elektronisk kommunikation - i båda riktningarna - mellan Tullverket och anslutna företag finns goda förutsättningar att fler företag ska anse det lönsamt att ansluta sig till systemet. Samtidigt ökar möjlig- heterna till effektiviseringar inom tullverksamheten. Regeringen har därför för avsikt att ge Generaltullstyrelsen i uppdrag att göra en utvärdering av vilka möjligheter det finns att utveckla systemet så att ytterligare effektivi- tetsvinster kan göras inom såväl anslutna företag som inom Tullverket. Med anledning av Tullverkets datorisering har Riksrevisionsverket (RRV) i sin revisionsrapport för 1994/95 kommenterat vissa förhållanden beträffande tulldatasystemet. Man pekar bl.a. på brister i den interna behörighetskontrollen och man rekommenderar en översyn tillsammans med en förbättrad system- och kontrolldokumentation. Enligt vad regering- en erfarit så pågår arbetet inom Generaltullstyrelsen med att vidta de åtgär- der som RRV föreslagit. 20 Nytt övergripande mål En väl fungerande handel med utlandet är ett samhällsintresse och den tull- hantering som genomförs när varor passerar landets gränser är en del av denna handel. Det är naturligt att denna hantering tar viss tid och vissa re- surser i anspråk. För att bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft är det dock viktigt att kostnaderna för tullprocedurerna för den legitima handeln minimeras. Detsamma gäller naturligtvis för Tullverkets egna kostnader för tullprocedurerna. För att det legitima flödet av varor ska underlättas är det också viktigt att tullhanteringen sker med beaktande av att en god service upprätthålls mot de som nyttjar systemet. Regeringen anser att denna dimension av Tullverkets verksamhet bör understrykas och föreslår därför att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kompletteras med ett mål som beaktar behovet av effektiva tullprocedurer och en god service. Det nya övergripande målet har således karaktär av effektivitets- och servicemål. Målet föreslås formuleras som att Tullverket vid fullgörande av sina uppgifter ska verka för att kostnaderna för tullprocedurer minimeras både hos näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt tillhandahålla god service så att den legitima handeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras. För att nå detta mål måste Tullverket sträva efter att förenkla tullprocedu- rerna. Detta kan delvis ske på nationell nivå. Tullprocedurerna styrs emel- lertid i betydande utsträckning av EU:s regelverk. Tullverket bör därför arbeta för förenklingar av regelsystem även på denna nivå. Ett första betydande steg har på svenskt initiativ tagits genom det ut- talande som de 15 EU-ländernas tullmyndigheter och EU-kommissionen antog vid en konferens i Stockholm i maj 1996. Där underströks behovet av förenklingar och rationaliseringar av Gemenskapens regler och procedurer inom tullområdet. Tullverket har också tillsammans med Kommerskollegium och Jord- bruksverket samt näringslivets organisationer påbörjat ett systematiskt ar- bete i syfte att kartlägga, genomföra och föreslå förenklingar av regler och procedurer. Nya uppgifter i samband med EU-medlemskapet Tullverket anmäler i sin anslagsframställning för budgetåret ett ökat resurs- behov p.g.a. arbetsuppgifter som medlemskapet i EU fört med sig. Kort- fattat innebär dessa arbetsuppgifter insamlande av uppgifter till EU:s sys- tem för intemhandelsstatistik, Intrastat, kontroll av jordbruksvaror som är berättigade till exportbidrag, information till näringslivet samt allmänt mer- arbete till följd av EU-medlemskapet. Regeringen föreslår inga nya medel med anledning av detta utan besparingsprogrammet ligger fast. Beträffande frågan om Intrastat och utrikeshandelsstatistiken, där an- svaret delas mellan Tullverket och Statistiska Centralbyrån (SCB), har rege- ringen i enlighet med föregående års budgetproposition i ett särskilt beslut Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 21 angett att arbetsfördelningen mellan SCB och Tullverket skall bestå till dess Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Så har nu skett men eftersom ny information tillkommit om att ett nytt system är under utveckling (In- trastat II), som ska ersätta det temporära Intrastat och som dessutom blir kopplat till ett inom EU gemensamt och harmoniserat system för mervärdesskatt, anser regeringen att den nuvarande arbetsfördelningen mellan Tullverket och SCB bör bestå tills vidare. När det nya systemet tas i drift bör ansvaret ligga på SCB. När det gäller kontrollen av exportbidragsberättigade jordbruksvaror har regeringen ingenting emot att Tullverket utför dessa uppgifter åt Jordbruks- verket under förutsättning att det inte inkräktar på Tullverkets ordinarie verksamhet. Ansvaret för och finansieringen av jordbruksexportkontrollen åvilar således Jordbruksverket. Om Tullverket skall fortsätta med kont- rollen bör därför Jordbruksverket ersätta Generaltullstyrelsen för dess ar- bete med denna verksamhet. Slutsatser I och med inträdet i EU har Tullverkets verksamhet förändrats. Förändring- en har främst inneburit att klareringen av gods till och från länder inom EU i princip bortfallit helt. Arbetsvolymema har därför minskat kraftigt, vilket också återspeglat sig i omorganisationen och minskningen av personal under 1995. Beträffande handeln med tredje land har verket kvar sina arbetsuppgifter och tullformalitetema kvarstår, dock med den förändringen att gränskon- trollen ska ta tillvara hela EU :s intressen. Mot denna bakgrund samt för att bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft vill regeringen understryka vikten av effektiva tullprocedurer och en god service och föreslår därför en komplettering av Tullverkets övergripande mål. Med det nya regelverket följer även att en anpassning av Tullverkets ADB-verksamhet till EU:s system måste ske. Arbetet fortgår kontinuerligt och fortsätter även under perioden 1996-1997. När det gäller tulldatasyste- met anser regeringen att en vidarutveckling av detta är nödvändigt så att alla möjligheter till effektiviseringar tas till vara och att systemet därigenom blir attraktivt för näringslivet. Det föreslagna anslaget - 1 031 858 000 kr - innebär att det tidigare be- slutade besparingsprogrammet för Tullverket för perioden 1995/96 - 1998 fullföljs. Besparingarna uppgår härigenom till 288 miljoner kronor. För 1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 060 679 000 kr respektive 1 099 566 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 3 22 Utgiftsområde 4 <h1>Rättsväsendet</h1> <h4>Förslag till statsbudget för år 1997</h4> Rättsväsendet <h4>(utgiftsområde 4)</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h3>Innehållsförteckning</h3> 1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 4 2     Lagtext ................................. 5 2.1   Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) ..   5 2.2   Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.....   6 2.3   Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)........................... 7 2.4   Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)........................... 9 2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.............. 10 3 Rättsväsendet ............................. 11 3.1   Övergripande mål....................... 11 3.2   Kriminalpolitiska prioriteringar .............. 12 3.3   Ett modernt rättsväsende .................. 13 3.4   Utgångspunkter för besparingar.............. 14 4 Polisväsendet.............................. 17 4.1   Huvudlinjer i reformeringen av polisen ......... 17 4.1.1 Allmänna strategier ..................... 17 4.1.2 Prioriterade områden .................... 18 4.1.3 Närpolisreformen....................... 20 4.1.4 Brottsutredningsverksamheten ...............21 4.1.5 Samverkan med åklagare ..................21 4.1.6 Internationell samverkan ..................22 4.2 Övriga frågor.........................23 4.2.1 Polisutbildningen.......................23 4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner ... 24 4.2.3 Registernämnden....................... 25 4.2.4 Vissa organisatoriska frågor ................ 26 4.2.5 Utlänningsverksamhet....................26 4.3 Polisväsendets resultat.................... 26 4.3.1 Resursinsatser och produktivitet..............26 4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet............ 27 4.3.3 Resultatuppföljning...................... 29 4.3.4 Regeringens bedömning...................29 4.4   Anslag ............................. 31 A 1.  Polisorganisationen...................... 31 A 2.  Säkerhetspolisen........................34 5     Åklagarväsendet............................ 35 5.1   Förändringar inom åklagarväsendet............ 35 5.1.1 Ny åklagaroiganisation m.m................35 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten...... 36 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen ............................. 39 5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande......... 39 5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet ................ 39 5.2   Åklagarväsendets resultat.................. 40 5.3   Anslag .............................41 B 1.  Åklagarväsendet .......................41 6    Domstolsväsendet m.m........................43 6.1   Förändringar inom domstolsväsendet........... 43 6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första instans.......................... 43 6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstols- oiganisation .......................... 44 6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna.......... 45 6.1.4 Effektivare mål-och ärendehantering........... 45 6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet ......46 6.2   Resultatinformation...................... 46 6.2.1 Domstolarnas resultat .................... 46 6.2.2 Domstolsverkets resultat................... 48 6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat.............. 48 6.3   Anslag .............................49 Cl. Domstolsväsendet m.m...................49 7    Kriminalvården ............................ 52 7.1   Förändring och utveckling inom kriminalvården .... 52 7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll .... 52 7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten .....53 7.1.3 Effektivare platsutnyttjande................. 53 7.1.4 Ny lokal organisation .................... 54 7.2   Kriminalvårdens resultat .................. 56 7.2.1 Frivård.............................56 7.2.2 Anstalter............................ 57 7.2.3 Häkten ............................. 58 7.2.4 Beläggningsfrågor ...................... 59 7.3   Anslag ............................. 60 D 1. Kriminalvården........................ 60 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 8    Kronofogdemyndigheterna......................63 8.1   Förändring och utveckling ................. 63 8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet.......... 63 8.1.2 Snabbare festighetsförsäljning ............... 64 8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna .....64 8.2   Kronofogdemyndigheternas resultat............ 67 8.2.1 Resultatredovisningen .................... 67 8.2.2 Regeringens bedömning................... 69 8.3   Anslag ............................. 70 E 1.  Kronofogdemyndigheterna ................. 70 9     Övrig verksamhet inom rättsväsendet............... 71 9.1   Anslag ............................. 71 F 1.  Brottsförebygganderådet................... 72 F 2.  Rättsmedicinalverket..................... 75 F 3.  Gentekniknämnden...................... 78 F 4.  Brottsoffermyndigheten ................... 79 F 5.  Ersättning för skador på grund av brott......... 81 F 6.  Rättshjälpskostnader..................... 82 F 7.  Diverse kostnader för rättsväsendet............ 84 F 8.  Bidrag till vissa internationella sammanslutningar ... 85 F 9.  Bidrag till brottsförebyggande arbete ........... 85 10    Övrig statlig verksamhet ...................... 87 10.1  Allmänna advokatbyråer................... 87 Bilaga 4.1   Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete......................... 89 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut                          Prop. 1996/97:1</h3> Utgiftsområde 4 Regeringen föreslår att riksdagen 1.     antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387), 2.    antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings- balken, 3.    antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings- registerlagen (1986:617), 4.    antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurs- lagen (1987:672), 5.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemen- skapernas konkurrens- och statsstödsregler, 6.    för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: <table border="1"> <tr><td> Anslag</td><td> Anslagstyp</td><td> Anslagsbelopp (tusental kr)</td></tr> <tr><td> A 1. Polisorganisationen</td><td> ramanslag</td><td> 10 488 194</td></tr> <tr><td> A 2. Säkerhetspolisen</td><td> ramanslag</td><td> 509 022</td></tr> <tr><td> B 1. Åklagarväsendet</td><td> ramanslag</td><td> 627 237</td></tr> <tr><td> Cl. Domstolsväsendet m.m.</td><td> ramanslag</td><td> 2 916 184</td></tr> <tr><td> D 1. Kriminalvården</td><td> ramanslag</td><td> 3 837 161</td></tr> <tr><td> E 1. Kronofogdemyndigheterna</td><td> ramanslag</td><td> 1 298 135</td></tr> <tr><td> F 1. Brottsförebyggande rådet</td><td> ramanslag</td><td> 25 355</td></tr> <tr><td> F 2. Rättsmedicinalverket</td><td> ramanslag</td><td> 165 728</td></tr> <tr><td> F 3. Gentekniknämnden</td><td> ramanslag</td><td> 2 127</td></tr> <tr><td> F 4. Brottsoffermyndigheten</td><td> ramanslag</td><td> 9 500</td></tr> <tr><td> F 5. Ersättning för skador på grund av brott</td><td> ramanslag</td><td> 71 500</td></tr> <tr><td> F 6. Rättshjälpskostnader</td><td> ramanslag</td><td> 853 972</td></tr> <tr><td> F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet</td><td> ramanslag</td><td> 10 222</td></tr> <tr><td> F 8. Bidrag till vissa internationella samman-</td><td> ramanslag</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> slutningar</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete</td><td> ramanslag</td><td> 7 200</td></tr> <tr><td> Summa för utgiftsområdet</td><td></td><td> 20 824 537</td></tr> </table> <h3>2 Lagtext</h3> <h4>2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)</h4> Härigenom föreskrivs att 5 § polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse För ledningen av polismyndig- heten finns en polisstyrelse. Polisstyrelsen består av polis- myndighetens chef (polische- fen), av dess biträdande chef (biträdande polischefen), om så- dan finns, samt av det antal valda ledamöter, lägst sex och högst tio, som länsstyrelsen be- stämmer. För ledningen av polismyndig- heten finns en polisstyrelse. Polisstyrelsen består av polis- myndighetens chef (polische- fen), av dess biträdande chef (biträdande polischefen), om så- dan finns, samt av det antal valda ledamöter som länssty- relsen bestämmer, dock lägst sex. Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande polischefen skall väljas av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast en kommun, och annars av landstinget. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen, skall valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. För de valda ledamöterna skall lika många suppleanter väljas. De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet av kommunal- verksamhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Senaste lydelse 1989:128. <h4>2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h4> Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1 dels att i 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§ samt 16 kap. 1 och 10 §§ orden ”det län” skall bytas ut mot ”den region” samt att i 4 kap. 8 § orden ”Stockholms län” skall bytas ut mot ”Stockholm”, dels att 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse be- hos Kronofogdemyndighetens slut överklagas skriftligen en tingsrätt inom kronofogde- myndighetens verksamhetsom- råde som regeringen föreskriver. be- hos Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Kronofogdemyndighetens slut överklagas skriftligen den tingsrätt inom vars domkrets kronofogdemyndigheten har sitt säte. I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 15 § 1994:1413 2 kap. 16 § 1988:385 2 kap. 24 § 1988:385 4 kap. 8 § 1995:298 4 kap. 27 § 1994:444 4 kap. 32 § 1988:385 16 kap. 1 § 1993:893 16 kap. 10 § 1993:893 2 Senaste lydelse 1996:248. <h4>2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)</h4> Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617)' dels att i 1 och 2 §§ ordet ”län” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”region” i motsvarande böjningsform, dels att 7 och 7 a §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse 7 §2 Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast upp- gifter om 1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva åtgärder, 2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten, 3. make till person som avses under 1, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud. I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta ingår i tillsy nsområdet. I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökning- sregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in. 7a § Terminalåtkomst till regionala utsökningsregister får finnas för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning som anges i andra - femte styckena nedan. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 1 Senaste lydelse av 1 § 1995:441 2 § 1995:1370. Senaste lydelse 1996:773. En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det regionala utsökningsregistret för regionen. Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsökningsregister som avses i 6 a § första stycket. En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det regionala utsökningsregistret för länet och, om kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet i konkurs, till uppgifter som avses i 6 a § första stycket 1 i det regionala utsökningsregistret för ett annat län som ingår i tillsy nsområdet. Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till handling som avses i 6 a § andra stycket och att en kronofogde- myndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter och handlingar i de regionala utsökningsregistren utöver vad som har sagts i tredje stycket. I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsöknings- register om de mål eller ärenden som sökanden gett in. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. <h4>2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)</h4> Härigenom föreskrivs att 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 7 kap. 25 § Regeringen utser vissa krvno- Kronofogdemyndigheterna är till- fogdemyndigheter att vara tillsyns- synsmyndigheter, myndigheter. En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt före- skrifter som meddelas av rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer, forordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift i kon- kursen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 <h4>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler</h4> Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler orden ”Stockholms län” skall bytas ut mot ”Stockholm”. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 10 <h3>3 Rättsväsendet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rätts- säkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Verksamheten skall bedrivas med följande inriktning: - Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och dess orsaker och med utnyttjande av moderna och effektiva metoder. - Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslig- het skall prioriteras. - Brottsoffrens ställning skall stärkas. - Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer kostnadseffektiv. Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och kronofogdemyndigheterna. Även Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, rättshjälpen samt de allmänna advokatbyråerna, som är avgiftsfinansierade, ingår i utgifts- området. De totala utgifterna för rättsväsendet uppgår under budgetåret 1997 till ca 20,8 miljarder kronor. Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta sker bl.a. genom att förebygga och beivra brott samt genom att lösa tvister såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. En viktig uppgift för rättsväsendet är också att verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. <h4>3.1 Övergripande mål</h4> Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottslig- heten och öka människors trygghet. Rättssäkerheten är central i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna i en demokratisk rättsstat. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutöv- ning. Den ställer därmed också höga krav på lagstiftningen. Lagarna skall värna demokratin, yttrandefriheten och andra mänskliga rättig- heter. De skall vara lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller missbruka och kunna stå sig under en lång tid. Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och omfattar den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egen- dom. Rättstryggheten uppnås främst genom en effektiv brottsförebyg- gande och brottsbeivrande verksamhet samt genom att respekten för lag 11 och rätt upprätthålls. Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl fungerande ordning for tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. En human och säker kriminalvård samt ett väl fungerande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse för att upprätthålla rättstryggheten och respekten för lag och rätt. Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att rättsväsendet i alla dess delar är effektivt och håller hög kvalitet. De förslag som lämnas nedan syftar till att ge rättsväsendet förbättrade möjligheter att värna rättssäkerheten och rättstryggheten samt att bekämpa brottsligheten. <h4>3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar</h4> Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och en inriktning av den allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördel- ning och ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt av skador och förmögenhetsförluster. Den skapar också rädsla och otrygghet, även hos dem som inte utsätts för brott. Brottsligheten har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Antalet anmälda brott har ökat från ca 200 000 år 1950 till 1 150 000 år 1995. Utan tvivel har inte bara den anmälda utan även den faktiska brottsligheten ökat väsentligt. Detta kan inte accepteras. Att utvecklingen mot allt fler brott bryts är av avgörande betydelse för den enskildes rättstrygghet. Rättsväsendet skall därför förebygga och be- kämpa brottsligheten samt öka människors trygghet. En utgångspunkt för det brottsförebyggande program som regeringen presenterade i juni 1996 är att brottsligheten måste angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Rättväsendets insatser är av stor betydelse, men en framgångsrik kriminalpolitik förutsätter också insatser inom andra samhällsområden. Detta är uppenbart i fråga om det brottsföre- byggande arbetet där medverkan från andra samhällssektorer är en förutsättning. Andra utgångspunkter för regeringens brottsförebyggande program är att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt, att det medborgerliga initiativet och engagemanget från allmänheten skall tas till vara samt att den kunskap som finns om brottsligheten och dess orsaker skall fördjupas och tillämpas. Tidiga insatser för att hindra att ungdomar i riskzonen hamnar i en kriminell livsstil är också av central betydelse. Särskild uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas kampen mot våldsbrotten, narkotikabrottsligheten och den ekonomiska brottslig- heten. Vidare skall arbetet med att stärka brottsoffrens ställning fortsät- ta. Detta gäller inte minst i fråga om kvinnor som utsatts för våld och andra övergrepp. Den utredning som regeringen tillsatt för att utvärdera åtgärder på brottsofferområdet (dir. 1995:94) lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till regeringen av det dittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för den av rapportering riksdagen begärt (bet. 1994/95:JuUl3, rskr. 1994/95:261). En sammanfattning av redovis- ningen bifogas i bilaga 4.1. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 12 Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av brottslighet, vilka ställer krav på rättsväsendets flexibilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Ny teknik, nya livsmönster och förändrade värderingar ställer rättsväsendet inför stora utmaningar. Samhället måste kraftfullt ta avstånd från rasistiska och invandrarfientliga yttringar, annars kan på sikt grunderna för demokratin äventyras. Brottslighet med rasistiska inslag måste därför bekämpas med kraft. En typ av brottslighet som visat en oroande utveckling är den grova och organiserade brottslighet som bedrivs i slutna kriminella subkulturer och innefattar såväl vålds- och narkotikabrottslighet som ekonomisk brottslighet, ofta med internationell anknytning. Den innebär ett hot mot rättsstatens fundament, bl.a. genom att målsägande och vittnen hotas. För att stoppa denna typ av kriminalitet krävs särskilda insatser av rättsväsendet. Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällshot som måste bekämpas med all kraft. Regeringen har i april 1995 slagit fast en strategi för samlade åtgärder mot denna brottslighet (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Arbetet drivs målmedvetet vidare med att genomföra det breda åtgärdsprogram som omfattas av strategin. En av de mest angelägna åtgärderna är att införa en effektivare myndighetsorganisation inom området. Under år 1997 skall en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas med operativa och samordnande uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten (se avsnitt 5.1.2). När det gäller insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslig- het, ger samarbetet med andra länder större möjligheter att lyckas. Av särskilt värde är arbetet inom EU, där ikraftträdandet av Europol- konventionen avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Kampen mot denna brottslighet bedrivs också inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP, samt inom Schengensamarbetet. Här kan också nämnas det arbete som bedrivs inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samar- bete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom Justitiedepartementet har tillkallats en arbets- grupp med uppgift att kartlägga den internationella ekonomiska brotts- ligheten och utarbeta förslag till inriktning av åtgärderna mot sådan brottslighet. <h4>3.3 Ett modernt rättsväsende</h4> Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att upprätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara kostnadseffektivt. Att rättsväsendet kan hantera sina uppgifter korrekt och inom rimlig tid är centralt för att upprätthålla rättssäkerhet och rättstrygghet. Vidare är en effektiv indrivning av skatter och avgifter av stor betydelse för statens finanser. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt med andra som berörs av och kan påverka brottsligheten skall öka. Rättsväsendet skall också fortsätta att utveckla moderna organisations- och arbetsformer. En samlad IT-strategi skall utformas och satsningen på ny teknik skall fortsätta. För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de uppsatta målen har en rad åtgärder vidtagits i syfte att effektivisera och rationalisera rätts- väsendet. Detta gäller såväl rättsreglerna som verksamheten och oiga- nisationen. Inom polisen pågår ett arbete med att infora ett problem- orienterat arbetssätt, utveckla närpolisverksamheten och förändra myndighetsstrukturen. Inom åklagarväsendet har en ny organisation och nya arbetsformer införts. Vidare har arbetet med att utveckla nya former för samarbete mellan polis och åklagare påböljats. Ett annat exempel på reformarbete med den nämnda inriktningen är den utredning som regeringen tillsatt för att se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet (dir. 1995:102). Syftet är att skapa en effektiv domstolsorganisation som svarar mot de ökande kraven på domstolarnas kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål. Inom kriminal- vården har förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat kontakt- mannaskap med bl.a. verksamhetsanpassade arbetstider inneburit både högre kvalitet i verksamheten och effektivare användning av personalen. I samma syfte planeras en rationalisering av myndighetsstrukturen. Inom exekutionsväsendet planeras en sammanslagning av kronofogde- myndigheter den 1 januari 1977. Vad gäller rättsreglerna har vissa större reformer nyligen slutförts. Nämnas kan instansordningsreformen vid de allmänna förvaltnings- domstolarna och den nya ärendelagen. Regeringen har i prop. 1996/97:9 föreslagit förändringar av rättshjälpen. Vidare pågår en över- syn av handläggningsreglema i hovrätt och en översyn av straff- systemet. När det gäller samordning av rättsväsendets informationsförsöijning har huvuddelen av rättsväsendets myndigheter samt Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket på regeringens uppdrag nyligen lämnat förslag till en samlad strategi. Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet. <h4>3.4 Utgångspunkter för besparingar</h4> Kostnaderna inom Justitiedepartementets ansvarsområde skall minska med 630 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997. Med hänsyn till de förändringar som sker av kriminalvårdens verksamhet samt till beläggningsutvecklingen och anslagssparandet har regeringen bedömt att det finns utrymme att minska anslaget till kriminalvården med 287 miljoner kronor för budgetåret 1997. Resterande besparing för år 1997 görs på rättshjälps- anslaget. Regeringen har vidare bedömt att utrymme finns att minska anslaget till kriminalvården även år 1998, och att sparkravet preliminärt bör bestämmas till 136 miljoner kronor. Resterande besparing för budgetåret 1998 har preliminärt fördelats med 55 miljoner kronor på Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 polisväsendet, 25 miljoner kronor på åklagarväsendet och 114 miljoner kronor på rättshjälpen. Övriga myndigheter inom Justitiedepartementets område har undantagits från besparingar. Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir även polisväsendets anslagsnivå i praktiken oförändrad. Domstolsväsendets möjligheter att klara ytterligare besparingar är beroende av att planerade reformer genomförs. Detta faktum till- sammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig kommande år gör att regeringen inte föreslår några besparingar inom domstolsväsendets område för budgetåren 1997 och 1998. Fördelningen av besparingarna för år 1998 kan komma att ändras med hänsyn till hur de verksamhetsmässiga och ekonomiska förut- sättningarna utvecklas inom respektive myndighetsområde. Exekutions- väsendet och Rättsmedicinalverket är ålagda att minska sina utgifter med elva procent under budgetåren 1995/96 - 1998. För budgetåren 1997 och 1998 har besparingar motsvarande tre procent per år ålagts dessa verksamheter. Utrymmet för besparingar skapas till stor del genom att det genom- gripande reformarbetet inom rättsväsendet fortsätter. Denna fråga har berörts i avsnitt 3.3. Regeringen återkommer senare med de förslag till lagstiftning som är nödvändiga för att förbättra och effektivisera verksamheten samt minska utgifterna inom utgiftsområdet. Rationaliseringskraven ställer ökade krav på uppföljning av resultat och ekonomi. Myndigheterna måste därför fortsätta att utveckla och förbättra sin resultatrapportering främst när det gäller volym, kostnader och kvalitet i verksamheten. Metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens effekter måste också utvecklas. Vid sidan av myndig- heternas årsredovisningar är en samlad resultatredovisning för rätts- väsendet en viktig del av uppföljningssystemet. Justitiedepartementet har därför påböljat en försöksverksamhet för att ta fram en samlad resultat- redovisning för år 1996 med utgångspunkt i det förslag som lämnades av Utredningen om en samlad resultatredovisning för det kriminal- politiska området (SOU 1995:136). Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 15 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 4 framgår av följande sammanställning Prop. 1996/97:1 (miljoner kronor):                                                           Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="3"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2"> Utgiftsprognos</td><td rowspan="3"> Förslag 1997</td><td colspan="2" rowspan="2"> Beräknat</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1995/96</td><td rowspan="2"> därav 1996</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> Polisväsendet</td><td> 10 716</td><td> 16 082</td><td> 17 042</td><td> 11 528</td><td> 10 996</td><td> 11 335</td><td> 11 724</td></tr> <tr><td> Åklagarväsendet</td><td> 603</td><td> 905</td><td> 956</td><td> 663</td><td> 627</td><td> 622</td><td> 645</td></tr> <tr><td> Domstolsväsendet m.m.</td><td> 2 880</td><td> 4 224</td><td> 4 273</td><td> 2 915</td><td> 2 916</td><td> 3 017</td><td> 3 120</td></tr> <tr><td> Kriminalvården</td><td> 3 770</td><td> 6 152</td><td> 5 635</td><td> 3 917</td><td> 3 837</td><td> 3 810</td><td> 3 946</td></tr> <tr><td> Kronofogdemyndigheterna</td><td> 1 154</td><td> 2 005</td><td> 1 895</td><td> 1 327</td><td> 1 298</td><td> 1 296</td><td> 1 337</td></tr> <tr><td> Övrig verksamhet inom rättsväsendet</td><td> 1 123</td><td> 1 751</td><td> 1 757</td><td> 1 249</td><td> 1 149</td><td> 1 035</td><td> 1 045</td></tr> <tr><td> Totalt för utgiftsområde 4</td><td> 20 246</td><td> 31 119</td><td> 31 558</td><td> 21 599</td><td> 20 825</td><td> 21 115</td><td> 21 817</td></tr> </table> Totalbeloppen avviker från de belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150). För år 1997 är avvikelsen ca 364 miljoner kronor. Orsaken till avvikelsen är främst att sammanlagt ca 354 miljoner kronor kommer att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. De överförda medlen avser bl.a. kostnader för asyl- och medborgarskapsutredningar, förvar samt transporter av avvisade och utvisade. Nämnda överföring föranleds av att regeringen inom kort avser att lägga en proposition med förslag om att vissa delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrar- verk. 16 <h3>4 Polisväsendet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 - Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. - Polisen skall arbeta problemorienterat inom såväl närpolis och kvalificerad kriminalpolis som övrig polisverksamhet. - Polisen skall effektivisera brottsutredningarna och utveckla sam- verkan med åklagarväsendet. - Polisen skall prioritera utbyggnaden av närpolisen. - Rikspolisstyrelsen skall påbörja planeringen inför den nya grund- utbildningen av poliser. - Verksamheten för bekämpning av terroraktioner samordnas med annan polisverksamhet. Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra all- mänheten skydd och annan hjälp. Det övergripande målet för polisverk- samheten skall vara att minska brottsligheten samt att öka människors trygghet. Den lokala polisoiganisationen består för närvarande av 43 polismyn- digheter. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verk- samhetens huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polis- myndigheternas grundläggande organisation och fördelningen av medel inom länets polisorganisation. De flesta polisffågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. Vid Rikspolisstyrelsen finns också Polishögskolan. Till polisväsendet hör dessutom Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndig- het under Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet. <h4>4.1  Huvudlinjer i reformeringen av polisen</h4> <h5>4.1.1 Allmänna strategier</h5> För att ha större möjlighet att uppnå de kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten och öka tryggheten - måste arbetet med att ut- arbeta ändamålsenliga arbetsformer och strukturer fortsätta. Polisen måste utveckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga brott och ordningsstörningar och för att förstärka utredningsverksamheten. Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för all polisverk- 17 samhet. Att arbeta problemorienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslig- het och ordningsstömingar. En bärande tanke i detta arbete skall vara att polisen skall finnas på tider och platser där risken annars är stor att brott begås. Arbetet måste också inriktas på att se till att kompetensen inom poli- sen inte bara vidmakthålls utan också ökar. Det gäller for inriktningen av den nya polisutbildningen, men också exempelvis för att mer effek- tivt kunna bekämpa den allra grövsta brottsligheten. Vidare måste ny teknik tas i anspråk. En annan förutsättning för att polisen skall kunna förstärka sina in- satser är att polisens samverkan med andra utvecklas. Det gäller särskilt dem som berörs av eller som kan förebygga brottslighet. Det gäller också samverkan med åklagarväsendet där mycket kan göras för att de samlade resurserna skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Vidare måste polisen utveckla de möjligheter som det internationella samarbetet ger att bekämpa främst den organiserade brottsligheten. <h5>4.1.2 Prioriterade områden</h5> Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Regeringen har vidtagit och planerar flera åtgärder för att effektivisera polisens arbete med att bekämpa brottslig- heten inom dessa områden. Våldsbrottsligheten har fortsatt att öka trots att omfattande insatser vidtagits for att motverka en sådan utveckling. Detta är allvarligt, särskilt som våldsbrottsligheten också tagit sig nya uttryck. Utveck- lingen av brottslighet där vapen används är oroväckande, liksom den brottslighet som förekommer bland medlemmar i vissa motorcykel- organisationer. Brott med rasistiska förtecken är särskilt allvarliga efter- som de angriper den demokratiska rättsstatens principer. Enligt regeringens bedömning behövs ytterligare insatser för att mot- verka våldsbrottsligheten. Sådana insatser måste inkludera och engagera hela samhället. Det är också utgångspunkten i regeringens brottsföre- byggande program samt i det initiativ regeringen tagit för att sprida in- formation om och inspirera till arbete mot våldet, bl.a. genom skrifterna Motverka våldet och Hjälp mot våld. I samband med större evenemang eller andra situationer där många människor samlas uppstår en ökad risk för brott och ordningsstömingar. Regeringen överväger därför att ge polisen större möjligheter än för närvarande att ingripa i sådana situationer och att ge polisen utvidgade befogenheter, såsom att spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde till vissa områden eller utrymmen och att tillfälligt omhänderta viss egendom. Också förutsättningarna för att vägra tillstånd av och ingripa mot demonstrationer skall ses över. Bakgrunden härtill är att det under Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 18 senare tid i ökad utsträckning förekommit brott och allvarliga ordnings- stömingar i samband med demonstrationer som haft rasistiska inslag. Tillgången till vapen inverkar på den grova våldsbrottsligheten. På re- geringens initiativ pågår en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen, som inriktas på att förebygga våldsbrott, har inletts med en utvärdering av förbudet att bära knivar och vissa andra farliga föremål på allmän plats. Ett förslag har lagts fram om att förbudet också skall gälla skjut- vapen. Dessutom föreslås skärpta straff för allvarligare överträdelser av förbudet. Användning av övervakningskameror bl.a. i butiker och banker kan på ett effektivt sätt förebygga brott, t.ex. rån. För närvarande övervägs vilka möjligheter som finns att öka användningen av övervakningskame- ror i detta syfte. Även om rasism och främlingsfientlighet i stor utsträckning mot- verkas med andra åtgärder än lagstiftning är det viktigt att den lagstift- ning som finns är effektiv. Mot denna bakgrund har lagen om förbud mot politiska uniformer setts över och förslag till en ny straffbestäm- melse i brottsbalken utarbetats. Förslaget innebär i huvudsak att det skall vara straffbart att offentligt bära hakkors eller andra sådana sym- boler som kan förknippas med allvarlig förföljelse av folkgrupp. Bestämmelsen skall gälla endast sådana fall som inte är straffbara som hets mot folkgrupp. Förslaget har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet. En fråga som särskilt aktualiseras i samband med gängbrottslighet, t.ex. brottsligheten bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer, är skyddet för målsägande och vittnen. Brottsofferutredningen har i uppdrag att undersöka frågan om hot mot målsäganden och vittnen och se vilka åtgärder som kan krävas. Regeringen kommer också att förelägga riksdagen förslag till skärpningar av straffet för övergrepp i rättssak. En annan angelägen brottsofferffåga är våldet mot kvinnor. Ett gott underlag för att föra denna fråga framåt finns nu i kvinnovåldskom- missionens huvudbetänkande (SOU 1995:60). Betänkandet bereds för närvarande i Socialdepartementet. Polisen har vidare ett särskilt ansvar för att ytterligare utveckla och förbättra sina insatser när det gäller sexuella övergrepp mot bam. Polisen skall, förutom att göra egna förebyggande och brottsutredande insatser, vara en drivande kraft i samordningen av olika aktörers in- satser mot våldet. Narkotikabrottsligheten är ett av de mest prioriterade områdena för polisen. Även om narkotikamissbruket vid en internationell jämförelse har en begränsad omfattning i Sverige finns det en oroande tendens till en mer drogpositiv hållning och ett ökat experimenterande med narko- tika i vissa ungdomsgrupper. För att kunna bekämpa narkotikaproblemet krävs ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik och behandling av narko- tikamissbrukare. Polisens arbete inriktas på att bekämpa narkotikahandeln i alla dess led, från omfattande organiserad handel till småskalig gatuhandel. Den Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 förändring som sker inom polisen med en satsning på ett problem- orienterat arbetssätt och närpolisverksamhet har medfört ökade möjlig- heter att identifiera och ingripa mot lokal narkotikahantering. Detta bidrar till att unga missbrukare fångas upp och ökar socialtjänstens möjligheter till tidiga insatser. Den förstärkta kriminalunderrättelse- verksamhet som för närvarande byggs upp inom polisen leder till en bättre kännedom om de olika försäljningsled som finns och således till ökade möjligheter att ingripa mot dessa. Inte minst viktigt när det gäller kampen mot narkotikabrottsligheten är det internationella samarbetet på området. Sverige deltar också mycket aktivt i detta. Genom EU och Schengensamarbetet förbättras våra möj- ligheter att bekämpa narkotikan bl.a. med de ökade möjligheter till polissamarbete som öppnas. Sverige kommer också fortsätta att vara en drivande kraft i narkotikafrågan i andra internationella organ som Nordiska rådet, Europarådet och FN. Det är vidare regeringens bedömning att ekobrottsligheten måste bekämpas med kraft. Om samhället inte kan hävda de ekonomiska spel- reglerna, medför detta att konkurrensförhållanden snedvrids och att de som på ett hederligt sätt försöker driva verksamheter slås ut. Detta undeigräver både samhällsekonomin och samhällsmoralen och kan på sikt urholka förtroendet för den demokratiska rättsstaten. Genom denna brottslighet undandras det allmänna stora ekonomiska värden. Polisens insatser mot den ekonomiska brottsligheten har ökat. Utbild- ningsinsatser och nya anställningar av bl.a. ekonomer är åtgärder som vidtagits för att höja kompetensen. Regeringen anser att den effektivise- ring som påbörjats av polisens insatser mot ekobrottslighet måste fort- sätta, bl.a. genom utbildning och metodutveckling. Detta är dock inte tillräckligt. Enligt regeringens uppfattning måste delar av ekobrottsbe- kämpningen struktureras om för att kunna bli effektivare. Regeringen avser därför att under Riksåklagaren inrätta en särskild ekobrotts- myndighet med operativa och samordnande uppgifter. När det gäller polisens ekobrottsbekämpning hänvisas i övrigt till av- snittet om åklagarväsendet (avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten). <h5>4.1.3 Närpolisreformen</h5> Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter att gripa in i ett tidigt skede. Närpolisverksamheten har stor betydelse för att förebygga och bekämpa s.k. vardagsbrottslighet, såsom inbrott, misshandel, skadegörelse och gatulangning av narkotika. Inom sitt om- råde svarar närpolisen i princip för alla slag av polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna brott samt att komma till rätta med ordningsstömingar. Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för närpolisverksamheten. Att arbeta problemorien- terat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 20 ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslighet och ordningsstömingar. Grundtanken är att detta arbete skall genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och näringsidkare. Närpolisverksamheten skall bii basen i polisens verksamhet. För att detta skall bli möjligt har polisen på de flesta håll ändrat sin orga- nisation. Av central betydelse är dock att förändringen inte stannar vid detta utan att närpolisverksamheten utvecklas mot ett mer problem- orienterat arbetssätt, en förbättrad utredningsverksamhet och en större samverkan med dem som berörs av brottsligheten. Vidare kräver det problemorienterade arbetssättet att arbetstiderna anpassas till behovet av polisverksamhet. En annan viktig fråga i detta utvecklingsarbete är att organisera utryckningsverksamheten så att närpolisemas planerade akti- viteter kan genomföras på ett effektivt sätt. <h5>4.1.4 Brottsutredningsverksamheten</h5> Länskriminalavdelningar för den mest kvalificerade brottsutrednings- verksamheten har inrättats i många län. Nästan alla län har enheter för kriminalunderrättelseverksamhet. I takt med att närpolisen tar över ansvaret för utredning av vardagsbrottsligheten kommer kriminal- polisens möjligheter att koncentrera sig på de mer komplicerade och om- lättande brottsutredningarna att öka. En sådan utveckling är nödvändig. Denna inriktning av brottsutredningsverksamheten ställer emellertid stora krav på att utveckla kompetensen hos personalen på alla nivåer. Utbildningsinsatser har också gjorts vad gäller både den mer kvalifice- rade brottsutredningsverksamheten och den utredningsverksamhet som rör vardagsbrottsligheten. Regeringens uppfattning är att denna kompe- tensutveckling måste fortsätta. En annan viktig faktor för att få en effektiv brottsutredningsverksam- het är att ny teknik tas i anspråk. På regeringens initiativ har riksdagen nyligen beslutat om lagändringar som gör det möjligt för polisen att an- vända dolda ljärrmanövrerade kameror vid förundersökningar som avser grova brott. Även reglerna om hemlig teleavlyssning och teleövervak- ning har anpassats till den tekniska utvecklingen och till förändringarna på telemarknaden. Polisen måste också ges möjlighet att på ett effektivt sätt systematisera och bearbeta information som kommer fram vid den spaning som bedrivs. Registerutredningen har nyligen föreslagit (SOU 1996:35) att polisen med hjälp av ADB skall få registrera vad som kommit fram i underrättelseverksamhet och föra särskilda register med uppgifter om DN A-analys i brottmål. Frågan bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. <h5>4.1.5 Samverkan med åklagare</h5> En mer aktiv ledning av förundersökningarna är av central betydelse för att kunna styra och prioritera verksamheten och därigenom öka snabb- heten och kvaliteten i utredningsarbetet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 21 Samverkansformema mellan polis och åklagare skall därför utvecklas. Ett väl fungerande samarbete i de enskilda brottsutredningarna är inte tillräckligt. Samarbetet och samverkan vad gäller prioriteringar, plane- ring och utbildning måste därför också förbättras. För att påskynda en sådan utveckling har regeringen beslutat mål och riktlinjer för polisens och åklagarväsendets samverkan på det kriminal- politiska området (se vidare 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen). <h5>4.1.6 Internationell samverkan</h5> Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I avvaktan på att konventionen om den europeiska polisbyrån Europol skall ratificeras beslutade ministrarna i EU i juni 1993 att bilda Europols narkotikaenhet (ENE). ENE är ett organ för polissamarbete mellan EU-länder i fråga om viss grov organiserad internationell brottslighet, främst narkotika- brottslighet. ENE:s uppgifter övertas av Europol när denna böijar verka. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att före- bygga och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet. Europol skall i första hand ha som uppgift att inhämta, sammanställa och analysera information samt underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder. Samarbete inom Östersjöområdet sker genom det arbete som bedrivs inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samar- bete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt genom den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Sedan den 1 maj 1996 är Sverige tillsammans med övriga nordiska länder observatör i Schengensamarbetet. Observatörskapet är ett första steg mot ett fullt deltagande i samarbetet. Schengensamarbetets mål är att förverkliga den fria rörligheten för personer inom området. Polis- samarbetet inom Schengen innebär att den internationella brottsligheten kommer att kunna förebyggas och bekämpas bättre än i dag. Härvid kommer det gemensamma dataregistret Schengen Information System (SIS) att fylla en viktig funktion. Enligt regeringens bedömning kommer det internationella samarbetet i olika fora att ge polisen ännu bättre förutsättningar att bedriva krimi- nalunderrättelseverksamhet och därmed en verkningsfull brottsbekämp- ning. Detta ökar möjligheterna att motverka att internationell brottslig- het får fäste i Sverige. I detta sammanhang vill regeringen också erinra om det initiativ som Sverige tagit i den världsomspännande kampen mot sexuellt utnyttjande av bam. Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 22 bam, som hölls i Sverige den 27-31 augusti 1996, har bidragit till att ge polisen bättre kunskaper och förutsättningar att i samverkan med andra bekämpa barnpornografi och annan sexuell exploatering av bam. <h4>4.2 Övriga frågor</h4> <h5>4.2.1 Polisutbildningen</h5> För att polisen också i framtiden på effektivast möjliga sätt skall kunna utvecklas och lösa sina uppgifter måste utbildning och rekrytering ses över. Regeringen gav därför i juli 1995 en arbetsgrupp inom Justitie- departementet i uppdrag att se över rekryteringen och utbildningen av poliser. Arbetsgruppen presenterade i mars 1996 den första etappen av sitt uppdrag. I promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11) har arbetsgruppen lämnat ett förslag till genomgripande förändringar av polisutbildningen. I korthet innebär förslaget att polisutbildningens teoridel förstärks något och att praktiktjänstgöringen förkortas avsevärt och förläggs sist i utbildningen. Arbetsgruppen föreslår ett första studieår med studier vid allmän högskola i bl.a. juridik och beteendevetenskap. Därefter genom- förs den mer allmänpolisiära utbildningen, varvad med viss sam- hällspraktik, vid Polishögskolan. Dessa delar av utbildningen föreslår arbetsgruppen skall studiemedelsfinansieras. Därefter följer en sex må- nader lång avlönad praktiktjänstgöring. En möjlighet öppnas också att direkt rekrytera ekonomer och andra specialister till polisyrket. Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser till- styrker huvuddragen i förslaget. Remissinstanserna redovisar dock delade meningar beträffande arbetsgruppens förslag om det första utbildningsåret och om behovet av att ge specialister polismans ställ- ning. En del anser att det bör uppställas ett högre kunskapskrav än det som i dag gäller, innan den polisiärt inriktade grundutbildningen inleds. Andra har haft avvikande synpunkter på vilka ämnesområden studierna vid den allmänna högskolan skall omfatta. Några har t.ex. framhållit vikten av att kriminologi ingår. Andra anser att det är angeläget att studierna i juridik anpassas till polisverksamheten, vilket enligt deras åsikter bäst sker genom att juridikstudiema även i fortsättningen bedrivs vid Polishögskolan. Vissa remissinstanser har ansett att praktiken inte skall förläggas sist i utbildningen utan att den bör åtföljas av en uppföljningsperiod vid Polishögskolan. En del remissinstanser har också haft synpunkter på lokaliseringen av utbildningen samt på antagnings- krav och anställningstidpunkt. Andra har påtalat att rekryterings- och grundutbildningsfrågoma är nära kopplade till vidareutbildningen och till polischefsutbildningen och att arbetsgruppens förslag till grundut- bildning är svårt att slutligt bedöma innan gruppen fullgjort hela sitt uppdrag. Rikspolisstyrelsen har också anfört att det enligt styrelsens bedömning inte föreligger något rekryteringsbehov till polisyrket före år 1998. Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall nu se över polischefsut- bildningen och vidareutbildningen. I uppdraget ligger också att överväga Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Polishögskolans uppgifter och organisation. Slutredovisningen skall ske Prop. 1996/97:1 till den 1 februari 1997.                                                   Utgiftsområde 4 Regeringens bedömning Regeringen har for avsikt att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena detalj- planera en ny grundutbildning för poliser. Arbetet skall inriktas på att utbildningen kan inledas år 1998. Regeringen anser att utbildningen bör utformas i huvudsak enligt arbetsgruppens förslag. För tillträde till den del av polisutbildningen som skall äga rum vid Polishögskolan bör det krävas att studier bedrivits vid allmän högskola ungefär i den omfatt- ning och med den inriktning som arbetsgruppen föreslagit. Kunskaperna bör kunna förvärvas antingen på det sätt som arbetsgruppen föreslagit, genom kurser särskilt anordnade för elever som sedan skall gå vidare till den fullständiga utbildningen eller genom befintliga kurser inom den allmänna högskolan med ungefär motsvarande innehåll. Utbildningen bör också innehålla praktiktjänstgöring av ungefär den omfattning som arbetsgruppen föreslagit. Vidare anser regeringen att behovet av att ge personer med annan specialitet, t.ex. tekniker eller ekonomer, polis- mans ställning måste beaktas. Regeringen kommer att besluta om utbildningen och dess rättsliga reglering när Rikspolisstyrelsen har redovisat sitt uppdrag. I detta sammanhang bör anmärkas att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att noga följa att tillgång finns till det antal poliser som behövs för verksamheten. Det ankommer också på Rikspolisstyrelsen att vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att säkerställa behovet. <h5>4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terror-aktioner</h5> Riksdagen beslutade vid behandlingen av 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bilaga 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211) att resurser skulle avsättas för att inrätta en särskild beredskapsstyrka för att bekämpa terroraktioner. Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) framgår att styrkan skall finnas vid Polismyndigheten i Stockholms län. Sedan september 1994 är styrkan bemannad i huvud- saklig överensstämmelse med de riktlinjer som statsmakterna lämnat. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk endast för bekämpning av terrorak- tioner och först efter regeringens beslut eller, om regeringens tillstånd inte hinner inhämtas, beslut av chefen för Justitiedepartementet. Rikspolisstyrelsen inspekterade i maj 1995 beredskapsstyrkan. I an- ledning av inspektionen har Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län i en skrivelse till regeringen den 10 juni 1996 gemen- samt föreslagit att beredskapsstyrkan som sådan skall avskaffas och ersättas med en skyldighet för Polismyndigheten i Stockholms län att ha polismän med kompetens för terrorbekämpning. Detta skulle möjliggöra för polismyndigheten i Stockholm att integrera beredskapsstyrkans per- sonal i den särskilda insatsstyrka (piketen) som finns organiserad inom 24 Polismyndigheten i Stockholms län. Rikspolisstyrelsen och Polismyndig- heten i Stockholms län framhåller att genom en sådan integrering av be- redskapsstyrkan och piketen erhålls en sammanhållen oiganisation och betydande rationaliseringsvinster. Rikspolisstyrelsen och Polismyndig- heten i Stockholms län framhåller också att det kan vara lämpligt att beslut om insatser mot terroraktioner fattas på en högre beslutsnivå än övriga polisinsatser. De anger som alternativa beslutsnivåer regeringen, chefen för Justitiedepartementet eller Rikspolisstyrelsen. Regeringens bedömning Regeringen anser att den nuvarande organisatoriska lösningen för be- kämpning av terroraktioner bör förändras. I likhet med Rikspolisstyrel- sen och Polismyndigheten i Stockholms län finner regeringen att det finns flera fördelar med att integrera beredskapsstyrkans personal med den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms län. Bl.a. kan rationaliseringsvinster göras i form av samordnad utbild- ning och rekrytering. Den kompetens som den särskilda beredskapsstyr- kans personal tillägnat sig bör tas tillvara så att det gagnar hela polisvä- sendet. Regeringen vill understryka att det är av yttersta vikt att kompetensen för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls. När styrkan integreras med piketen uppkommer frågan huruvida den nuvarande särregleringen avseende beslutsordningen alltjämt skall gälla för polisinsatser mot terroraktioner. Med den föreslagna omorganisa- tionen blir bekämpningen av terroraktioner en av flera uppgifter för de specialutbildade poliserna. Tolkningssvårigheter kan därför inte ute- slutas i ftåga om vilken beslutsordning som skall tillämpas för deras insatser. Frågan om en särskild beslutsordning skall tillämpas på styrkans ianspråkstagande för terroraktioner bereds vidare inom Justitie- departementet. Avsikten är att regeringen skall besluta om den före- slagna förändringen under våren 1997. <h5>4.2.3 Registernämnden</h5> En ny myndighet, Registernämnden, inrättades den 1 juli 1996. Regis- ternämnden har till uppgift bl.a. att i ärenden om registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av upp- gifter i polisregister. Motsvarande uppgift fullgjordes tidigare av Riks- polisstyrelsens styrelse enligt den numera upphävda personalkontroll- kungörelsen (1969:446). Registernämnden skall också följa Säkerhetspo- lisens registrering av uppgifter i polisregister, särskilt med avseende på förbudet mot att registrera enskildas åsikter enbart av det skälet att de genom organisationstillhörighet eller på annat sätt gett uttryck för en politisk uppfattning. Registernämnden finansieras över Säkerhetspolisens anslag. Enligt regeringens bedömning ökar den demokratiska insynen i Säker- hetspolisens verksamhet genom Registernämndens verksamhet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 <h5>4.2.4 Vissa organisatoriska frågor</h5> Rikspolisstyrelsen har föreslagit regeringen att en ändring görs i den bestämmelse i polislagen som reglerar hur många valda ledamöter som högst får ingå i en polisstyrelse. Enligt 5 § polislagen skall antalet valda ledamöter uppgå till lägst sex och högst tio. Rikspolisstyrelsen har framhållit att den övre gränsen för antalet ledamöter vållat en del olä- genheter i samband med det pågående rationaliseringsarbetet. Styrelsen har därvid påpekat att det i takt med att de nya länsmyndigheterna införs, blivit allt svårare att uppfylla kravet på att om möjligt alla kom- muner i distriktet blir representerade. Styrelsen föreslår därför att den övre gränsen för hur många valda ledamöter som får ingå i en polissty- relse avskaffas. Regeringen delar Rikspolisstyrelsens bedömning att det är av största vikt för det fortsatta rationaliseringsarbetet att säkerställa att de som berörs av förändringsarbetet också får ett inflytande häröver. Det på- gående arbetet ställer krav på de regionala och lokala polisorganisa- tionernas förmåga att finna lämpliga organisationsstrukturer. I föränd- ringsarbetet får inte lagstiftningen i fråga om antalet polisstyrelseleda- möter vara något hinder. Det bör därför överlämnas åt länsstyrelsen att bestämma det högsta antalet valda ledamöter i polisstyrelsen. Detta åstadkoms genom den ändring i 5 § polislagen som regeringen nu före- slår. <h5>4.2.5 Utlänningsverksamhet</h5> Regeringen avser att inom kort lägga en proposition om den svenska immigrationspolitiken. I den kommer regeringen att bl.a. föreslå att vissa delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrarverk. Förslaget i denna del innebär att ansvaret för grundut- redningar i asylärenden överförs den 1 januari 1997 samt att ansvaret för övriga tillstånd särenden och förvarstagna överförs den 1 oktober 1997. Regeringen avser vidare att tillsätta en särskild utredningsman för att utreda om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisnings- beslut bör flyttas från polisen till Invandrarverket. Samtidigt skall utredas om verksamheten att transportera avvisade och utvisade ur landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Invandrarverket. Slutligen skall utredningen belysa frågor om ansvarsfördelning och metoder för den inre utlänningskontrollen. <h4>4.3 Polisväsendets resultat</h4> <h5>4.3.1 Resursinsatser och produktivitet</h5> Polisen ökade under budgetåret 1994/95 sina insatser inom de prioriterade områdena - våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Insatserna fortsatte att öka under de första tolv månaderna Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 26 av budgetåret 1995/96. För utredning av våldsbrott avsatte polisen under budgetåret 1994/95 drygt fyra procent fler resurstimmar än året innan. Även andra satsningar i form av ökad övervakning på fredags- och lördagskvällar samt intensifierat samarbete med restaurangägare och ordningsvakter har gjorts. Antalet våldsbrottsärenden ökade under budgetåret 1994/95 med 15 procent samtidigt som ett oförändrat antal ärenden redovisades till åklagare. Detta fick till följd att balanserna steg med cirka tio procent. Balanserna fortsatte att öka under andra halvåret 1995 men visade på en liten minskning under första halvåret 1996. Polisens insatser för utredning av ekonomisk brottslighet ökade under budgetåret 1994/95 med fyra procent. Extra satsningar har också gjorts på spanings- och underrättelseverksamhet med syfte att tidigare upp- täcka och ingripa mot den ekonomiska brottsligheten. Antalet ärenden som redovisades till åklagare ökade under budgetåret men till följd av att antalet nya ärenden blev större ökade ändå antalet ärenden i balans kraftigt. När det gäller insatserna mot narkotikabrott kan konstateras att antalet ingripanden på gatunivå har ökat. Satsningar görs vid många polismyn- digheter för att förhindra nyrekrytering av narkotikamissbrukare, bl.a. har s.k. gatulangningsgrupper inrättats. Vidare följer polismyndighe- terna, i samarbete med andra myndigheter, mer systematiskt upp nar- kotika- och missbrukssituationen. Resursinsatsen mot narkotikabrott har ökat under perioden 1992/93 - 1994/95. Insatserna har fortsatt att öka under budgetåret 1995/96. Detta har lett till att allt fler narkotikabrott upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar. I trafiken minskade antalet dödade och skadade. Trots att de insatta resurstimmama minskade med cirka tre procent under budgetåret 1994/95 har polisen i sin trafikövervakningsverksamhet ökat antalet ge- nomförda alkoholtester på bilförare med drygt tio procent och antalet förelägganden av ordningsbot - till största delen avseende hastighets- överträdelse - med 52 procent. De viktigaste förklaringarna till den ökade produktiviteten är användningen av nya tekniska hjälpmedel, bl.a. laserpistolen, och att trafikövervakning nu i större utsträckning även bedrivs av andra enheter än särskilda trafikpolisenheter. Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1995/96 gjort insatser för att uppmärksamma kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv. Under våren 1996 anordnades ett seminarium med syltet att öka kunskapen inom polisen i frågor om rasistisk och liknande brottslighet. Ett uppfölj- ningseminarium planeras till hösten. Vidare kommer Rikspolisstyrelsen att ge ut en handbok för polisen som bl.a. kommer att innehålla en strategi för bekämpning av rasistisk brottslighet. Inom Säkerhetspolisen sker en kartläggning av våldsbrottslighet med högerextrem och rasistisk anknytning. En preliminär redovisning har presenterats och en slutlig rapport beräknas vara färdig vid årsskiftet. <h5>4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet</h5> Utbyggnaden av närpolisen har, efter en svag utveckling under bud- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 getåret 1994/95, ökat väsentligt under innevarande budgetår. I flertalet län har omfettande utbildningsinsatser gjorts för att närpolisen skall kunna arbeta på ett förebyggande och problemorienterat sätt. Dessutom har Rikspolisstyrelsen utvecklat ett omfettande kursutbud inom ramen för den ekonomiska satsningen på utveckling av närpolisen. Enligt Riks- polisstyrelsen kommer utbyggnaden av närpolisen i flertalet län att vara avslutad under perioden 1996-1998. Ambitionen i dessa län har varit att närpolisverksamheten skall omfetta ca 30 procent av den totala verk- samheten. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att nästan alla län kom- mer att uppnå sina mål före år 2000. Organisationsutvecklingen av den kvalificerade brottsutredningsverk- samheten har enligt Rikspolisstyrelsens senaste halvårsrapport lett fram till att denna verksamhet i nio län bedrivs i nyinrättade länsavdelningar. I övriga län bedrivs verksamheten på sedvanligt sätt i regionala rotlar. Kriminalunderrättelseverksamheten, som skall vara ett stöd för den kvalificerade brottsutredningsverksamheten, för närpolisen och för andra polisfunktioner, har under året byggts ut och finns nu i alla län. Kraftfulla insatser har gjorts bl.a. vad gäller kompetensutvecklingen. Förändringsarbetet inom polisen har övergångsvis medfört vissa nega- tiva konsekvenser för i första hand utredningsverksamheten. Detta visar sig bl.a. i att andelen ärenden som redovisades till åklagare sjönk under budgetåret 1994/95 och under hösten 1995. Denna negativa trend tycks dock ha brutits under första halvåret 1996. Enligt Rikspolisstyrelsen krävs mycket handledning och utbildning för att få en effektiv utred- ningsverksamhet inom närpolisen. Styrelsen konstaterar också att de närpolisområden som lyckats bäst är de som tillförts erfema utredare till sin organisation. Samtidigt med reformkraven har regeringen ålagt polisen ett mer generellt krav att rationalisera verksamheten. Rikspolisstyrelsen har enligt regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 i uppdrag att stödja den lokala polisorganisationen och att vara motor i rationaliseringsarbetet. Vidare skall Rikspolisstyrelsen till regeringen vaije halvår redovisa bl.a. hur rationaliseringsarbetet fortskrider. För att ytterligare driva på rationaliseringsarbetet har regeringen i januari 1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att genomföra en större granskning av polisväsendet. RRV skall göra en lägesbeskrivning av polisväsendets resursutnyttjande och identifiera väsentliga hinder för ett effektivare resursutnyttjande. Styrning och uppföljning, såväl inom vaije polismyndighet som inom polisväsendet i stort, är därvid av särskilt intresse. Även effektiviteten i resursanvändningen skall belysas mot bakgrund av de mål, prioriteringar och uppgifter som statsmakterna har lagt fest. Vidare skall RRV utarbeta förslag till åtgärder för ett effektivare resursutnyttjande och bedöma de resursvinster som vaije förslag kan beräknas leda till. Uppdraget skall redovisas i sin helhet till regeringen senast i november 1996. RRV har i april 1996 i en delrapport, Anslagssparandet inom polisväsendet, konstaterat vissa bris- ter i polisväsendets ekonomistyrning. I en annan delrapport i september 1996 vilken rör vissa avtals- och arbetsgivarfrågor inom polisväsendet har RRV lämnat förslag till Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 förändringar efter att bl.a. ha konstaterat att verksamhetsintresset inte alltid är styrande för arbetstidens förläggning. RRV har även behandlat frågor om arbetstidens förläggning och andra rationaliseringsfrågor i sin granskning av verksamheten vid några av polisens ordningsavdelningar (RRV 1995:41). En slutsats av denna granskning är att tillgängliga resurser inom ordningsavdelningama skulle kunna utnyttjas effektivare bl.a. genom att öka andelen periodplanerad arbetstid och genom att öka enmanstjänstgöringen, framför allt i det problemorienterade och före- byggande polisarbetet. Rikspolisstyrelsen har påböljat ett arbete som skall leda fram till att arbetstiderna bättre anpassas till polisväsendets behov. Av den senaste halvårsredovisningen framgår att Rikspolis- styrelsen bl.a. har träffat en principöverenskommelse med de fackliga organisationerna om att inleda en förhandling om arbetstiden. Av Rikspolisstyrelsens redovisningar framgår vidare att det finns ut- rymme för ytterligare rationaliseringar, bl.a. inom ledningsfunktionerna och genom att införa mer enmanstjänstgöring. En utveckling av IT- stödet bör enligt Rikspolisstyrelsen också innebära ytterligare rationali- seringar samt ge möjligheter att utveckla samarbetet mellan myndig- heter. Styrelsen konstaterar också att länsstyrelserna inte prioriterat utbildning och kompetensutveckling tillräckligt högt. Enligt Rikspolis- styrelsen är den civilanställda personalen fortfarande den mest eftersatta gruppen när det gäller utbildning och kompetensutveckling. <h5>4.3.3 Resultatuppföljning</h5> Rikspolisstyrelsen började under budgetåret 1994/95 på regeringens uppdrag att utveckla ett system för målstyrning och resultatuppföljning av verksamheten inom polisväsendet. Uppdraget bestod i att skapa en för landet enhetlig begreppsapparat och målstruktur. Rikspolisstyrelsen skulle vidare ta fram resultatmått som kan ge en relevant bild av verk- samhetens utveckling och av hur verksamhetsmålen uppfylls. Rikspolisstyrelsen har nu tagit fram ett förslag till resultatmodell, där redovisningen bl.a. är uppbyggd för att spegla regeringens prioritering- ar. Om dessa förändras, skall resultatmodellen kunna förändras och utvecklas från år till år. Avsikten är att den nya resultatmodellen skall kunna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1997. <h5>4.3.4 Regeringens bedömning</h5> Det är angeläget att polisen förstärker och utvecklar såväl sina möjlig- heter att förebygga som att utreda brott. Av polisens redovisningar framgår att antalet anmälda våldsbrott ökar, medan den tidigare utvecklingen med en ökande andel outredda ärenden synes ha brutits under första halvåret 1996. Det är därför an- geläget att den redan inledda satsningen på att förstärka utredningsverk- samheten fortsätter. Det är också viktigt att arbetet med att utveckla och tillämpa metoder för att förebygga våldsbrott fortsätter. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 29 När det gäller bekämpningen av narkotikabrottsligheten inriktas arbetet mot att förhindra nyrekrytering. Satsningarna överensstämmer med regeringens intentioner. Det är positivt att allt fler narkotikabrott upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar. Ökningen av ekobrottsbalansema understryker betydelsen av regering- ens uppdrag till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att arbeta av balanserna samt av den reform av myndighetsorganisationen för eko- brottsbekämpning som redovisas nedan (se avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten). Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den brottsutredande verksamheten utvecklats på ett otillfredsställande sätt fram t.o.m. andra halvåret 1995. Därefter synes utvecklingen ha vänt i positiv riktning, särskilt inom de prioriterade områdena. Det är dock för tidigt att be- döma om denna förändring kommer att bestå. Satsningen på att inrätta länskriminalavdelningar samt de därtill hörande satsningarna på metod- och kompetensutveckling måste därför fortsätta. Särskilda insatser för att förstärka utredningskompetensen inom närpolisen måste också göras. Det utvecklade samarbetet med åklagarväsendet som behandlas i avsnitt 4.1.5 har bl.a. detta syfte. En av de mest angelägna uppgifterna för polisen är att utveckla det brottsförebyggande arbetet. Av polisens resultatredovisning är det svårt att utläsa hur polisen hanterat denna uppgift. Regeringen anser därför att Rikspolisstyrelsen måste fortsätta utvecklingsarbetet inom området resultatuppföljning med att utarbeta metoder och resultatmått för att följa upp även det brottsförebyggande arbetet. Antalet dödade och skadade i vägtrafiken har minskat, bl.a. till följd av polisens arbete. Polisens samlade insatser på trafikområdet är av strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålen. Polisen bör därför fortsätta sitt arbete med att utveckla och effektivisera sin verksamhet inom trafikområdet. Vad gäller fordonskontroll på väg hänvisas till vad regeringen anför under utgiftsområde 22 - Kommunikationer - avsnitt Särskilda frågor. Utbyggnaden av närpolisen har fortsatt. Det inger dock oro att vissa län här har en något låg ambition. Enligt regeringen måste Rikspolissty- relsen därför fortsätta att följa utvecklingen och sprida de erfarenheter som vinns i närpolisffågor i den lokala polisorganisationen. Vidare bör Rikspolisstyrelsen i detta arbete särskilt stödja och påskynda utveckling- en i de län där utbyggnaden av närpolisen går sakta. Arbetet med att verksamhetsanpassa arbetstiderna är enligt regering- ens bedömning av avgörande betydelse för att åstadkomma en effekti- vare polisverksamhet. I vissa län planerar närpolisen numera sina ar- betstider direkt efter den verksamhet som skall bedrivas. Planering sker månad för månad, s.k. periodplanerad arbetstid. Polisen har också på vissa ställen sett över och rationaliserat utryckningsverksamheten. Ge- nom förändringarna har polisens resurser på ett bättre och mer flexibelt sätt kunnat styras till tider då risken för brott och ordningsstömingar är störst. Regeringen anser det angeläget att arbetet med att verksamhetsan- passa arbetstiderna och att utveckla och öka enmanstjänstgöringen fort- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 sätter. Detta ligger i linje med utvecklingen av det problemorienterade arbetet samtidigt som det leder till en effektivare polisverksamhet. Även om ett omfettande rationaliseringsarbete pågår inom hela polis- väsendet finns det enligt regeringen dock fortfarande ett stort utrymme for att åstadkomma en bättre och effektivare polisverksamhet. Detta gäller inte minst samarbetet över länsgränser och med andra myndig- heter. Även när det gäller länsmyndigheter samt lednings- och befals- funktioner finns det fortfarande ett visst utrymme for rationaliseringar. Rikspolisstyrelsens återkommande halvårsredovisningar avseende ratio- naliseringsarbetet, liksom den kommande granskningsrapporten från Riksrevisionsverket kommer att ge ett gott underlag för den fortsatta utvärderingen av förändringsarbetet. Regeringen anser vidare att arbetet med att införa mål- och resultat- styrning på alla nivåer i polisväsendet skall intensifieras. Ett viktigt led i detta arbete är att slutföra arbetet med den centrala modellen för resul- tatredovisning så att den kan användas fr.o.m. budgetåret 1997. En sådan modell är en förutsättning för att ge såväl Rikspolisstyrelsen som regeringen och riksdagen möjligheter till uppföljning av polisväsendets samlade verksamhet och resultat. Rikspolisstyrelsen har en viktig upp- gift i att fortsätta att utveckla och förnya resultatmodellen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h4>4.4 Anslag</h4> <h4>A 1. Polisorganisationen</h4> 1994/95 Utgift 10 251 2721’2’ 1995/96 Anslag 15 367 3122) Anslagssparande 863 801 Utgiftsprognos 16 327 2002’ därav 1996       11 050 3002> <h5>1997  Förslag 10 488 194</h5> 1998   Beräknat 10 808 236 1999 Beräknat 11 178 655 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen B 1. Rikspolisstyrelsen, B 3. Polishögskolan, B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium, B 5. Lokala polisorganisationen och B 6. Utlänningsärenden Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndig- heterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen), Riks- kriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska laborato- rium. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att polisväsendet detta år hade ett anslagssparande på 199 miljoner kro- nor. Polisen har under en treårsperiod (1993/94-1995/96) genomfört ålagda besparingar på sammanlagt 790 miljoner kronor och därutöver under budgetåren 1992/93-1994/95 redovisat ett sammanlagt anslagsspa- rande på drygt 860 miljoner kronor. Innevarande budgetår visar dock utfallet för de första 12 månaderna att polisens förbrukning av medel 31 överstiger anslagstilldelningen. En anledning till detta är att polisvä- sendet liksom andra myndigheter fått merkostnader till följd av bl.a. löneökningar, höjningen av arbetsgivaravgiften och införandet av fastighetsskatt på kontorslokaler. Enligt Rikspolisstyrelsens prognos kommer merparten av anslagssparandet att vara förbrukat vid budgetå- rets slut. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende polisväsendet för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för polisen är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Detta sker genom att förebygga och bekämpa brottslighet. Polisarbetet skall ske problemorienterat, rätts- säkert, effektivt och i samverkan med dem som berörs av och som kan påverka brottsligheten. Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Särskild upp- märksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 10 488 194 tkr Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i juni 1996 lämnat en lägesredovisning och presenterat de åtgärder styrelsen har vidtagit för att åstadkomma balans i polisens ekonomi. Bl.a. har Rikspolis- styrelsen tillsammans med länspolismästama lagt fast planeringsförut- sättningar för de närmaste tre åren med målsättningen att polisväsendets ekonomi därefter i huvudsak skall vara i balans. Förändringsarbetet leder till omstruktureringar som i hög grad på- verkar personalbehovet. Rikspolisstyrelsen har bl.a. redovisat att de nya ekonomi- och personaladministrativa systemen förväntas minska behovet av personal för dessa uppgifter. Omstruktureringen inom polisväsendet innebär också att det uppstår ett behov av omflyttning av polispersonal inom landet. För att underlätta rationaliseringsarbetet och omstruk- tureringen har personal erbjudits att gå i pension i förtid. Den 30 juni 1996 fanns det 24 700 anställda inom polisen. Av dessa var 17 300 poliser. Jämfört med den 30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen blivit drygt 550 personer färre. Totalt har drygt 1 450 personer slutat under de första tolv månaderna budgetåret 1995/96, nästan alla med någon form av pension. Samtidigt har nästan 900 personer anställts. Av dessa är 390 poliser som blivit klara med polisut- bildningen. För andra halvåret 1996 och hela år 1997 gör Rikspolis- 32 styrelsen den bedömningen att drygt 1 100 anställda kan komma att sägas upp. Vidare leder förslaget om överförande av vissa delar av utlänningsverksamheten till Statens invandrarverk till att ytterligare personal kan bli berörd. Rikspolisstyrelsens bedömning är att det med hänsyn till verksamhets- behov och personalsammansättning först under år 1998 kommer att finnas behov av att rekrytera polisaspiranter. Vad gäller polischefsper- sonal gör Rikspolisstyrelsen bedömningen att det för närvarande inte finns något direkt rekryteringsbehov. Behovet av annan personal kommer enligt Rikspolisstyrelsen på sikt att minska till följd av ökat ADB-stöd och förändrade administrativa rutiner. På teknikområdet - och då särskilt inom IT-området - kommer emellertid personalbehovet att öka. Inom en effektiv polisorganisation måste det finnas såväl poliser som administrativ personal och experter av olika slag. Att få en väl avvägd sammansättning av personal inom polisen kommer enligt regeringens bedömning framöver att vara en väsentlig uppgift. Rikspolisstyrelsen skall ge den lokala polisorganisationen stöd och råd i detta arbete. Det beräknade anslaget för budgetåret 1997 överensstämmer i huvud- sak med det anvisade anslaget för innevarande budgetår. Medel motsva- rande 160 miljoner kronor har dock överförts till utgiftsområde 8. Invandring och flyktingar för den utlänningsverksamhet som polisen i dag utför med undantag av medel för polisens kostnader för verkställig- het av avlägsnandebeslut i asylärenden. Vidare har, i enlighet med vad som förutskickades i 1995 års budgetproposition, från anslaget av- räknats 69,9 miljoner kronor med anledning av den utökade avgifts- finansieringen av polisens stämningsmannadelgivning. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 808 miljoner kronor respektive 11 178 miljoner kronor. I de beräknade utgifterna för år 1998 ingår ett preliminärt sparkrav på 55 miljoner kronor. Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir dock anslags- nivån i praktiken oförändrad. Kravet utgör en del i det besparingsbeting på 630 miljoner kronor som har fastställts för Justitiedepartementets område. I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som tidigare lämnats under verksamhetsområdet polisväsendet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 33 <h4>A 2. Säkerhetspolisen</h4> 1995/96 Anslag 1997   Förslag 1998    Beräknat 1999 Beräknat 714 432 im 509 022 526 634 545 315 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslaget B 2. Säkerhetspolisen <h5>Regeringens överväganden</h5> Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett anslag på 509 022 000 kronor. 34 <h3>5 Åklagarväsendet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 - En ny åklagarorganisation har inforts. - För att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten kommer en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, att inrättas under Riksåklagaren. Samtidigt kommer Statsåklagarmyndigheten för speciella mål att upphöra. - Åklagarväsendet och polisen skall i ökad omfattning samverka på det kriminalpolitiska området genom att utveckla sina samarbets- former och arbetet med prioriteringar. Åklagarväsendet skall aktivt medverka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer utvecklas inom närpolisen. - Strafföreläggande skall kunna innefatta villkorlig dom i vissa fall. Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren. Hos myndigheten finns enheter för bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och metodutveckling. Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är högste åklagare under regeringen. Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndig- heter finns för närvarande sammanlagt 42 åklagarkammare. Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Vid denna myndighet, som också den leds av en överåklagare, handläggs främst mål om kvali- ficerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller in- ternationell anknytning. <h4>5.1  Förändringar inom åklagarväsendet</h4> <h5>5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m.</h5> Sedan åklagarväsendet förstatligades år 1965 har dess organisation, bortsett från en regional reform år 1985 och smärre förändringar i distriktsindelningen, varit i stort sett oförändrad fram till i våra dagar. Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer för åkla- garväsendets organisation (prop. 1995/96:110, bet. 1995/96:JuU13, rskr. 1995/96:172) har åklagarväsendet fått en i grunden ny organisa- tionsstruktur. Den närmare regleringen framgår av åklagarförordningen (1996:205). Sedan den 1 juli 1996 är landet indelat i sju åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i vaije distrikt. Vid vaije sådan myndighet finns ett antal åklagarkammare, till vilka den brottsbeivrande verksamheten är koncentrerad. Riksåklagaren bestämmer om åklagarkamramas antal och lokalisering och på vilka övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Dessutom finns liksom tidigare Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Nyordningen har inneburit att åklagarväsendets organisation nu är 35 effektivare, mer flexibel och mindre sårbar än tidigare. Den nya organi- sationen möjliggör på sikt en effektivare åklagarverksamhet till lägre kostnader. De åtgärder som en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i maj 1994 föreslog i promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95) har, såvitt avser åklagarutbildningen och därtill hörande frå- gor, genomförts under innevarande budgetår. Regeringen avser att ta ställning till övriga frågor i promemorian i samband med att bestämmel- serna om åklagare i 7 kap. rättegångsbalken ses över och kapitlets utformning moderniseras. <h5>5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten</h5> Ekobrottsberedningens förslag I december 1994 inrättade regeringen en särskild arbetsgrupp, regering- ens ekobrottsberedning, för att under chefen for Justitiedepartementet samordna regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I gruppen ingår företrädare för Justitie-, Finans- och Näringsdepartemen- ten. Med bl.a. ekobrottsberedningens inledande arbete som grund besluta- de regeringen i april 1995 en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin bygger till stora delar på de iakttagelser och förslag i fråga om ekobrottsbekämpningen som Riks- dagens revisorer hade redovisat i sin rapport Den ekonomiska brottslig- heten och rättssamhället (1993/94.6). Regeringens strategi redovisades i en skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:217). En av huvudpunkterna i strategin är att effektivisera myndigheternas verksamhet när det gäller att förebygga och ingripa mot ekonomisk brottslighet. Detta skall ske bl.a. genom att utveckla myndigheternas kompetens och samarbete. Vidare uttalas i strategin att en översyn skall göras av myndighetsstruk- turen för ekobrottsbekämpning. Därvid skall bl.a. övervägas om det bör inrättas en särskild myndighet för ekobrottsbekämpning, en fråga som hade förts fram bl.a. av Riksdagens revisorer. Riksdagen hade ingen erinran mot vad regeringen uttalade i skrivelsen (bet. 1994/95 :JuU25, rskr. 1994/95:412). Som ett resultat av ekobrottsberedningens arbete avser Justitiedeparte- mentet att bl.a. tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att övervaka frågor om åtgärder mot internationell ekonomisk brottslighet. Ekobrottsberedningen har utrett frågan om myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning. Som direktiv för utredningsarbetet har tjänat vad regeringen uttalade i skrivelsen till riksdagen om den framtida myndig- hetsstrukturen på området samt vad som anfördes vid riksdagens be- handling av skrivelsen. Arbetet redovisades i januari 1996 i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). Rapporten har remiss- behandlats. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 36 En ny organisation för ekobrottsbekämpning Ekobrottsberedningens rapport och de synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen ger en god grund vid utformningen av fram- tidens organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom ekobrottsberedningens allmänna utgångspunkter för hur ekonomisk brottslighet skall bekämpas. Det handlar bl.a. om att rikta in verksamheten med utgångspunkt i en för ekobrottsbekämpningen gemensam strategi, att bygga upp och säkra kompetens och resurser, att utveckla ett nära operativt samarbete mellan olika slags specialister, att arbeta problemorienterat och brottsförebyg- gande, att satsa på metodutveckling, att utveckla underrättelseverksam- heten samt att samordna ekobrottsbekämpningen med annan brottsbe- kämpande verksamhet. Ett förslag som också har vunnit allmänt stöd är att ekobrottsutredningar som huvudregel skall bedrivas i festa åklagar- ledda arbetsgrupper, i vilka poliser, ekonomer och andra specialister ingår. Den framtida organisationen bör enligt regeringens mening byg- gas upp med dessa principer som utgångspunkt. Regeringen delar ekobrottsberedningens uppfattning att det bör in- rättas en ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. En sådan lösning inrymmer avgörande fördelar när det gäller att ta ett samlat grepp om ekobrottsbekämpningen, både i operativt hänseende och i fråga om samordningen med övriga aktörer inom det vidsträckta fält som ekobrottsbekämpningen utgör. Däremot anser inte regeringen att det är nödvändigt att ge den nya myndigheten ställning som kom- binerad åklagarmyndighet och polismyndighet. En sådan organisatorisk lösning skulle medföra en rad lagtekniska problem och därmed försena den angelägna reformen. De fördelar i fråga om gemensam operativ ledning och långsiktig resurssäkring som skulle kunna utgöra motiv för en sådan lösning bör i allt väsentligt kunna åstadkommas med andra organisatoriska lösningar. Reformarbetet bör inriktas på att tillskapa en ny organisation för ekobrottsbekämpning enligt följande. Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndig- heten. Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsom- rådet, såväl på central som på regional nivå. På regional nivå skall myndigheten finnas etablerad i landets samtliga sju åklagardistrikt. Förutom att svara för dessa operativa uppgifter skall Ekobrottsmyndig- heten som stabsorgan i frågor om ekobrottsbekämpning även ha upp- gifter när det gäller nationell samordning, central redovisning och ana- lys, brottsförebyggande verksamhet, information m.m. Statsåklagar- myndigheten för speciella mål upphör och dess verksamhet övertas av Ekobrottsmy ndigheten. Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten skall som huvudregel bedrivas i åklagarledda arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. All personal som ingår i den nya organisationen skall vara samlokaliserad och arbeta under åklagarledning. De poliser som ingår i organisationen skall dock vara anställda inom polisen och inte vid Ekobrottsmyndigheten. Denna får inte ställning som polismyndighet men väl som åklagarmyndighet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 37 Specialisterna kan antingen vara anställda inom polisen eller direkt vid Ekobrottsmyndigheten. De sju distrikt i vilka åklagarväsendet är indelat skall utgöra den geografiska basen också för den nya organisationens polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med en sådan organisation kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt att kunna bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av olika speci- alistkompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av ekobrotts- bekämpningens effektivitet. Inom ramen för den nya organisationen skall en hög specialistkom- petens byggas upp och organisationen skall ha tillgång till resurser för spaning och underrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Personal från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt vid behov från andra myndigheter skall placeras vid Ekobrottsmyndigheten. Den nya organisationen utformas så att det där kan föras en samman- hållen och konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig personalförsöijning. Detta kan innefatta att Riksåklagaren och Riks- polisstyrelsen kommer överens om vilka polisiära resurser som skall ställas till utredningsorganisationens förfogande och att Rikspolisstyrel- sen av regeringen ges de befogenheter som behövs för att genomföra överenskommelsen för polisens del. I arbetet med att bygga upp den nya organisationen kommer därför utarbetandet av ett effektivt resurs- stymingssystem att utgöra en viktig del. En central samrådsgrupp för berörda verkschefer inrättas med riks- åklagaren som ordförande (Ekorådet). Den nya organisationen bör inrättas redan under år 1997. Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden m.m. Under hösten 1995 inventerade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag förekomsten av balanserade ekobrottsärenden vid åklagarmyndigheterna och polismyndigheterna. Inventeringen visade att det fanns en stor mängd sådana ärenden vid myndigheterna och att handläggningstidema, framför allt i storstadsområdena, kunde förväntas bli långa. Regeringen uppdrog därför i mars i år åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser att gemensamt genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska antalet balanserade ekobrotts- ärenden. Samtidigt uppdrogs åt Domstolsverket att halvårsvis redovisa bl.a. utvecklingen av domstolarnas handläggningstider i fråga om ekob- rottmål. Uppdragen skall slutredovisas under år 1998. Vidare har regeringen i juni 1995 uppdragit åt Domstolsverket, Riks- åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent- och Registreringsverket att i samverkan höja myndighetskompe- tensen i fråga om ekobrottsbekämpning. I enlighet med uppdraget har en omfattande kompetensutveckling inletts inom bl.a. åklagarväsendet och polisen. En utförlig redovisning av regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten kommer under hösten att lämnas i en skrivelse till riks- dagen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 38 <h5>5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen</h5> För att förverkliga det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs insatser från såväl myndigheter som enskilda. Rättsväsendets myndigheter intar i detta sammanhang en central roll. Effektiviteten i myndigheternas samlade insatser för att förebygga och lagföra brott måste dock höjas betydligt. Regeringen har därför beslutat mål och riktlinjer för hur åklagarväsendet och polisen skall utveckla sina samarbetsformer, utveckla arbetet med prioriteringar inom den brottsutredande verksamheten och i övrigt utveckla åklagarvä- sendets roll i det kriminalpolitiska arbetet. Målen och riktlinjerna tar i första hand sikte på en utökad samverkan myndigheterna emellan vid planeringen av verksamheten, men berör även frågor om hur priorite- ringar skall göras samt frågor om närpolisverksamhet, utbildning och metodutveckling. Bland annat skall åklagarväsendet aktivt medverka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer inom närpolisens brottsutredande verksamhet utvecklas. Samverkansarbetet skall följas upp av Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen var för sig och redovisas i samband med myndigheternas årsredovisningar. <h5>5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande</h5> Regeringen föreslår i proposition 1996/97:8 bl.a att vissa bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken ändras så att åklagare får möjlighet att ut- färda strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten skulle döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. I proposi- tionen föreslås vidare att denna möjlighet begränsas till att omfatta endast misstänkta som fyllt arton år då brottet begicks. Enligt regeringens bedömning kommer reformen att medföra endast marginella besparingar för åklagarväsendets del, medan större bespa- ringar kan förväntas på domstolsväsendets område. Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1997. <h5>5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet</h5> Riksåklagaren har på regeringens uppdrag och i samverkan med Dom- stolsverket och Rikspolisstyrelsen undersökt behovet av att stärka säker- heten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. Uppdraget redovisa- des i december 1995 i form av en rapport, i vilken föreslås olika åt- gärder för att öka kunskaperna om risker och skyddsmöjligheter. I rapporten föreslås vidare åtgärder av förebyggande slag och åtgärder för det fall att en anställd har blivit utsatt för hot eller våld. Regeringen har därefter uppdragit åt Riksåklagaren att efter remiss- behandling av rapporten senast den 1 november i år redovisa en analys av kostnadskonsekvensema av förslagen samt att därvid ange de åtgär- der som bör vidtas av berörda myndigheter och av regeringen. Även detta arbete skall ske i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 39 <h4>5.2 Åklagarväsendets resultat</h4> De uppgifter som åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda för- undersökningar, fetta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol, skall fullgöras på ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande. Riksåklagaren skall genom att bl.a. bedriva tillsyns- och metodutvecklingsarbete skapa förutsättningar för detta. Under budgetåret 1994/95 minskade såväl antalet inkommande som avslutade ärenden inom åklagarväsendet. Samtidigt minskade antalet balanserade ärenden. Vad gäller ärenden om brott enligt brottsbalken eller specialstraffrättsliga bestämmelser med fängelse i straffskalan har utvecklingen emellertid vänt och antalet inkommande ärenden ökat under första halvåret 1996. Fortfarande är dock antalet inkommande ärenden betydligt lägre än under tidigare budgetår. Den ökning som nu skett bedöms inte vara tillfällig utan ett tecken på att polisens brottsutre- dande verksamhet tagit ny fert efter omorganisationen. Hur antalet ärenden framöver kommer att utvecklas är svårt att bedöma. Personalresurserna är svåra att påverka på kort sikt. I en situation där antalet ärenden har minskat och resurser frigjorts är det därför särskilt viktigt att de frigjorda resurserna används på ett effektivt sätt. För åklagarväsendets del bör då i första hand resursinsatsen i fråga om förundersökningsledning öka, vilket kan antas förbättra förundersök- ningarnas kvalitet. I vilken omfettning åklagarna bedriver förundersök- ningsledning framgår inte av den nuvarande resultatredovisningen, varför det heller inte går att göra några jämförelser mellan olika bud- getår i detta avseende. De åtgärder som regeringen har vidtagit för att höja effektiviteten i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten redovisas i avsnitt 5.1.2. Regeringens bedömning Den resultatinformation som finns ger enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt underlag för en bedömning av om åklagarväsendet upp- fyllt det övergripande målet. Resultatinformationen behöver därför förbättras. För att åstadkomma detta har arbetet med att formulera relevanta verksamhetsmål och återrapporteringskrav intensifierats. Bland annat har Riksåklagaren på regeringens uppdrag i april i år föreslagit en modell för mål- och resultatstyrning inom åklagarväsendet. Regeringen bedömer att detta arbete kommer att leda till en bättre resultatinforma- tion, av vilken exempelvis resursinsatsen när det gäller förundersök- ningsledning kan utläsas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 40 <h4>5.3 Anslag</h4> <h4>B 1. Åklagarväsendet</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 603 281 1)2></td><td> Anslagssparande</td><td> 21 914</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 905 073 2)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 955 8002’</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 662 80021</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 627 237</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 621 655</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 645 025</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen Cl. Riksåklagaren och C2. Åklagarmyndigheterna En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att förbrukningen översteg anslaget med ca 21 miljoner kronor. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att förbrukningen kommer att överstiga anslaget med ca 50 miljoner kro- nor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende åklagarväsendet för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Åklagarväsendet skall se till att den som har begått brott lagförs. Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. <h5>Resurser</h5> Ramanslag 627 237 tkr Det kriminalpolitiska målet är att minska brottsligheten och öka män- niskors trygghet. För budgetåret 1997 skall åklagarväsendets övergri- pande mål vara att se till att den som har begått brott lagförs. Åklagar- verksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. Förutom att betydelsen av ett nära samarbete med polisen uppmärksammas, innebär den modifierade formuleringen enligt regeringens uppfattning ett förtydligande av målet jämfört med inneva- rande budgetår. 13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 För budgetåret 1995/96 beräknas åklagarväsendets medelsförbrukning överstiga tilldelade medel med uppemot 50 miljoner kronor. För att inte anslagskrediten om 32 miljoner kronor skall överskridas krävs kostnads- sänkningar. Riksåklagaren har därför bl.a. infört anställningsstopp för hela åklagarväsendet, vilket beräknas minska antalet anställda med i storleksordningen 70 personer till följd av att personal som slutar ge- nom s.k. naturlig avgång inte ersätts. Därutöver kommer ca 190 kansli- anställda att ha sagts upp under innevarande budgetår, vilket dock leder till sänkta kostnader först år 1997. Det ansträngda budgetläget beror bl.a. på att den tidigare organisationen utgjort ett hinder mot att genom rationaliseringar möta vissa kostnadsökningar, bl.a. till följd av relativt kostsamma löneavtal. Under budgetåret 1997 kommer ytterligare kostnadssänkande åtgärder att vidtas i form av personalneddragningar och avveckling av lokaler. Trots detta beräknas anslagskrediten även detta år behöva utnyttjas fullt ut, främst beroende på vissa kvardröjande omställningskostnader i samband med övergången till den nya organisationen. Detta i kombina- tion med det förhållandet att antalet inkommande ärenden verkar vara på väg att öka igen efter en minskning under perioden 1993-1995, gör att regeringen anser att åklagarväsendet inte bör åläggas någon bespa- ring för budgetåret 1997. Anslaget har därför beräknats till 627 237 000 kronor. För budgetåret 1998 beräknas den nya organisationen och andra rationaliseringsåtgärder möjliggöra kostnadssänkningar som motiverar att åklagarväsendet med i storleksordningen 25 miljoner kronor bidrar till det besparingsbeting om 330 miljoner kronor som för detta år ålagts Justitiedepartementets område. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 621 655 000 respektive 645 025 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 42 <h3>6 Domstolsväsendet m.m.</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 - Genom reformer och rationaliseringsåtgärder skapas ett mer flexi- belt och effektivt domstolsväsende. Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyrå- erna. Allmänna domstolar är de 97 tingsrätterna, 6 hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna förvaltningsdomstolar är de 24 länsrätterna, 4 kammarrätterna och Regeringsrätten. Den 1 oktober 1996 minskar antalet tingsrätter i och med sammanläggningen av Borås och Sjuhärads- bygdens tingsrätter. Under förutsättning att riksdagen godkänner rege- ringens prop. 1995/96:224 kommer antalet länsrätter att minska den 1 januari 1997 då länsrätterna i Kristianstads och Malmöhus län läggs samman till Länsrätten i Skåne län, med kansliort i Malmö (prop. 1995/96:38, bet. 1995/96:Bou9, rskr. 1995/96:206). Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps- myndighetens beslut överklagas till Rättshjälpsnämnden. <h4>6.1 Förändringar inom domstolsväsendet</h4> För att möta de ökande kraven som ställs på domstolarna och säkerstäl- la en hög kvalitet samt göra domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv pågår sedan flera år ett omfattande reformarbete. <h5>6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första instans</h5> Domstolsutredningens förslag är i stora delar genomförda (SOU 1991:106). Beredningen av resterande förslag fortsätter inom regerings- kansliet med siktet inställt på att genomföra de flesta förslag som rör processrättsliga frågor. Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngd- punkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Ett par viktiga reformer som har sitt ursprung i Domstolsutredningens betänkande har nyligen avslutats. Det gäller införandet av tvåpartspro- cess och en ny instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna samt införandet av en ny lag (1996:242) om domstolsärenden. Genomförandet av instansordningsreformen har lett till att länsrätt nu har ersatt kammarrätt som första domstolsinstans för i stort sett alla måltyper i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär vidare att krav på prövningstillstånd införts i ledet mellan länsrätt och kammarrätt i flertalet måltyper. Reformen har lett till att fem kammar- 43 rättsavdelningar har kunnat avvecklas under innevarande budgetår. Ytterligare tre avdelningar kommer att kunna avvecklas vid årsskiftet 1996/97. Regeringen följer givetvis noga effekterna av instansordnings- reformen med avseende på kammarrätternas och länsrätternas arbets- situation. I det syftet har reformen fortlöpande diskuterats vid samman- träffanden med kammarrättspresidenterna. Vidare har Domstolsverket på regeringens uppdrag gjort en första utvärdering av reformens effek- ter (DV rapport 1996:4). Utvärderingen kommer under 1997 att följas upp med en analys av hur kammarrätternas och länsrätternas personal- behov har förändrats till följd av de reformer som genomförts under de senaste åren. Den nya lagen om domstolsärenden innehåller bestämmelser som gör det möjligt att hantera mer kvalificerade ärenden på ett effektivare sätt. Det blir t.ex. möjligt för tingsrätterna att oftare än tidigare avgöra ärenden med endast en lagfaren domare i stället för med flera sådana och det ges utvidgade möjligheter att avgöra ärenden utan skriftväxling. Vidare utvidgas möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till kansliper- sonal vid domstolarna till att även omfatta enkla ärenden om bouppteck- ning och arvsskatt. Bland Domstolsutredningens förslag finns också frågor som rör dom- stolarnas organisation och administration, exempelvis frågorna om den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskriv- ningsmyndigheterna. I betänkandet föreslogs att hanteringen av boupp- teckningar och arvsskatt skulle föras över till skattemyndigheterna. En särskild utredare har nu fått i uppgift att ta ställning till ett flertal frågor som rör bouppteckningsverksamheten. Ett första betänkande skall redo- visas senast den 30 september 1996. Beträffande inskrivningsmyndig- heterna har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att i samråd med Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivningsmyndigheternas framtida organisation. Domstolsverket skall redovisa uppdraget senast den 20 december 1996. <h5>6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation</h5> Uppdragen angående boupptecknings- och inskrivningsverksamhetens framtida oiganisation har samband med 1995 års domstolskommittés uppgift att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Enligt direktiven skall kommittén nämligen utgå från att bl.a. inskrivningsväsendet och bouppteckningsverksamheten i fram- tiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén skall också utgå från att hyres- och arrendenämndernas verksamhet kommer att integreras med tingsrätternas. Den frågan bereds för närva- rande inom regeringskansliet. I övrigt anges i direktiven till domstolskommittén att översynen skall göras med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. Domstolsvä- sendet skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt ställda krav på Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 44 kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Dom- stolarna måste också ges personalmässiga och organisatoriska förut- sättningar att utforma sin beredningsorganisation på ett sätt som i högre grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen renodlas mot de dömande uppgifterna. Enligt regeringens bedömning är det omöjligt för domstolsväsendet att i sin nuvarande organisation med ett stort antal mycket små domstolar möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste därför omorganiseras. Att en sådan omorganisation kommer att leda till ett minskat antal domstolar är ofrånkomligt. En annan övergripande utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt. Vad gäller överinstanserna sägs att en sammanslagning av Högsta dom- stolen och Regeringsrätten liksom av hovrätter och kammarrätter kan komma i fråga om utredningen skulle finna detta lämpligt. I en första etapp, som kommer att redovisas i böijan av 1997, skall kommittén lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. Med hänsyn till bl.a. rimlig samhällsservice samt geografiska, demogra- fiska och ekonomiska förhållanden skall utredningen föreslå var i landet domstolarna skall vara belägna. I direktiven anges slutligen att kommit- téns förslag till en ny domstolsorganisation på sikt skall medföra en sänkning av det årliga medelsbehovet för domstolsväsendet med minst 200 miljoner kronor. <h5>6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna</h5> Beredningen av Hovrättsprocessutredningens förslag pågår (SOU 1995:124). Utredningen föreslår bl.a. att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Syftet är att målen skall kunna avgöras på ett snabbare och mer ända- målsenligt sätt och att hovrätternas resurser skall kunna koncentreras till de mer svårbedömda och kvalificerade målen. Till följd av de reform- förslag som läggs fram kommer det enligt utredningens bedömning att frigöras resurser motsvarande 100 miljoner kronor per år inom dom- stolsväsendet. Om förslagen genomförs kommer de alltså att leda till stora rationaliseringsvinster även om det kan komma att finnas behov av att behålla en del av resurserna inom domstolsväsendet, bl.a. för att förstärka tingsrätterna. <h5>6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering</h5> Under lång tid har det, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra domstolar- nas mål- och ärendehantering effektivare. Ett exempel på detta är införandet av ett databaserat målhanterings- system (MÅHS) vid tingsrätterna och länsrätterna. Vid ingången av 1996 hade MÅHS införts vid mer än 40 domstolar, fördelat tämligen jämnt på tingsrätter och länsrätter. Arbetet med MÅHS drivs vidare med inriktning dels på att utveckla och förbättra den befintliga versio- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 nen för underrätterna, dels på att skapa anpassade versioner för över- rätterna och för de största hyresnämnderna. Vidare genomför Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, under budgetåret 1995/96 ett antal idéseminarier om hur administrationen och målhanteringen inom de allmänna domstolarna och de allmänna för- valtningsdomstolarna kan göras snabbare och effektivare inom ramen för gällande regelverk. Syftet är att ta till vara domarnas kunskap och erfarenheter för att genom informationsutbyte utveckla rutiner och arbetsformer. Enligt uppdraget bör vid seminarierna även diskuteras hur bemötandet av vittnen och målsägande i domstol kan förbättras. Semina- rierna genomförs i viss utsträckning i samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer, t.ex. Riksåklagaren, Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Sveriges advokatsamfund. Resultatet av seminarierna skall publiceras och spridas till ledning för andra. Det som kommit fram vid seminarierna kan givetvis också komma att leda till förändringar av ineffektiva regler. <h5>6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet</h5> Under innevarande budgetår har det inträffat ett antal händelser som gjort att frågan om åtgärder för att förebygga hot och våld mot anställda inom rättsväsendet aktualiserats. Som redovisas i avsnitt 5.1.5 har Riks- åklagaren fått i uppdrag att, i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen, undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. I det här sammanhanget kan även nämnas att Domstolsverket, bl.a. med anledning av den uppmärksammade händelsen i Eskilstuna tings- rätt, har hållit en överläggning med representanter för ett antal domsto- lar om möjliga åtgärder för att öka säkerheten vid domstolarna. <h4>6.2 Resultatinformation</h4> <h5>6.2.1 Domstolarnas resultat</h5> Det övergripande målet för domstolarna är att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga. Gemensamt för samtliga domstolskategorier utom Högsta domstolen och Regeringsrätten är att såväl antalet inkommande som antalet av- gjorda mål och ärenden minskade under budgetåret 1994/95. Även mål- och ärendebalansema minskade något utom vid Regeringsrätten där balansen ökade. Utvecklingen har i stort sett varit densamma under perioden juli 1995 - juni 1996. Eftersom Regeringsrätten den 1 juli 1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista instans vid prövningen av socialförsäkringsmål har dock antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål vid Regeringsrätten ökat. Vidare har antalet balan- serade mål vid hovrätterna och antalet balanserade skattemål vid kam- marrätterna ökat. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 46 De genomsnittliga omloppstiderna är i stort oförändrade jämfört med tidigare. För flertalet mål- och ärendekategorier har dock balanserna i genomsnitt blivit äldre, vilket delvis kan förklaras med att antalet in- kommande och avgjorda mål minskat. Styckkostnadema ökade något under budgetåret 1994/95 vilket delvis kan bero på att inflödet av mål och ärenden minskade mer än resurser- na. En undersökning av överklagande- och ändringsfrekvensen vid de allmänna domstolarna (DV-rapport 1995:3) visar att andelen mål som överklagas till hovrätt har ökat samtidigt som andelen överklaganden som föranleder ändring har sjunkit. Regeringens bedömning Den resultatinformation som finns ger inte ett tillräckligt underlag för en bedömning av om domstolarna uppfyllt det övergripande målet. Arbetet med att formulera relevanta verksamhetsmål och återrapporte- ringskrav har därför intensifierats. Detta kommer enligt regeringens uppfattning att successivt förbättra resultatinformationen med böljan i årsredovisningen för innevarande budgetår. Det underlag som finns talar dock för att situationen vad gäller om- loppstider och balanser m.m. är tillfredsställande. Ett undantag från detta utgör antalet oavgjorda skattemål och socialförsäkringsmål i läns- rätterna och kammarrätterna. Arbetet med att få ned dessa balanser måste fortsätta. Annat som inger viss oro och som regeringen noga kommer att följa är balanssituationen vid Regeringsrätten och vid hov- rätterna. Vidare är det angeläget att åldersstrukturen på de oavgjorda målen förbättras för de målkategorier där problemen med gamla oav- gjorda mål är störst. Arbetsbelastningen har inte minskat i samma utsträckning som antalet inkommande mål och ärenden. Så har domstolarna t.ex. tillförts ett stort antal nya måltyper varav många med anknytning till EG-rätten. De nya måltypema ställer ökade krav på domstolarnas kompetens och innebär att det övergångsvis krävs stora utbildningsinsatser. Vidare finns det tecken som tyder på att de tyngre och mer arbetskrävande tvistemålen och skattemålen inte minskat i samma omfattning som de mindre krä- vande målen. Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras under de närmaste åren. Det finns omständigheter som talar för förändringar både i sänkande och höjande riktning. I höjande rikt- ning verkar t.ex. 1996 års allmänna fastighetstaxering som kan komma att leda till att ett mycket stort antal fastighetstaxeringsmål kommer in till länsrätterna under år 1997. Vidare kan den satsning som görs inom bl.a. polis- och åklagarväsendena för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten leda till fler mål vid domstolarna (jfr avsnitt 5.1.2). I sänkande riktning verkar t.ex. de regeländringar som kan bli en följd av Hovrättsprocessutredningens förslag och den utökade användningen av strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 47 <h5>6.2.2 Domstolsverkets resultat</h5> Domstolsverkets övergripande mål är att med iakttagande av domstolar- nas självständighet enligt regeringsformen se till att domstolarnas verk- samhet bedrivs effektivt. Under sommaren 1994 lät Domstolsverket genomföra en enkätunder- sökning i syfte att ta reda på hur domstolarna uppfettade kvaliteten i verkets arbete. Resultatet visade att domstolarna överlag har en positiv uppfettning om hur verket sköter sina arbetsuppgifter. Domstolsverket har under 1995 infört en ny enhetsindelning som förväntas leda till att organisationen bättre anpassas till verkets uppgifter. Flertalet av de styckkostnader för prestationer som Domstolsverket redovisar steg budgetåret 1994/95 jämfört med tidigare år. Regeringens bedömning Regeringens bedömning är att Domstolsverket genom att bl.a. fördela resurserna till domstolarna, utveckla ADB-systemen och stödja domsto- larna vad gäller administrativa frågor har medverkat till att göra dom- stolarnas verksamhet mer effektiv och rationell. Styckkostnadema kommer förmodligen att kunna sänkas till följd av den minskning av personalkostnaderna som verket inlett. Regeringen kommer att följa hur detta feller ut. <h5>6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat</h5> Rättshjälpsmyndighetens övergripande mål är att hantera rättshjälps- frågor snabbt och korrekt samt att i övrigt lämna god service rörande rättshjälp. Det övergripande målet har brutits ned i verksamhetsmål som rör bl.a. handläggningstider. De ADB-problem som drabbat myndigheten sedan den tillkom har fortsatt. Riksrevisionsverket skriver i sin årliga rapport 1995 bl.a. att bristerna i ADB-systemet har medfört att faktureringen tidvis blivit kraftigt försenad och att avstämning inte kunnat ske på ett tillfredsstäl- lande sätt gentemot redovisningen i övrigt och förespråkar en genomgri- pande förnyelse av systemet. Domstolsverket begär i anslagsframställ- ningen avseende budgetåret 1997 att medel tillförs för att komma till rätta med problemen. Regeringens bedömning Rättshjälpsmyndigheten har, trots de driftstörningar som drabbat myn- digheten till följd av problem med ADB-systemet under budgetåret 1994/95, uppnått verksamhetsmålen. Dataproblemen har dock tilltagit. Regeringen anser därför att medel måste tillföras så att bristerna kan åtgärdas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h4>6.3 Anslag</h4> <h4>C 1. Domstolsväsendet m.m.</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 2 880 1071)2)</td><td> Anslagssparande</td><td> 259 275</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 4 224 2152)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 4 272 7002)</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 2 915 500®</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2 916 184</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 3 016 654</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 3 119 843</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen Dl. Domstolsverket, D2. Domstolarna m.m., F2. Rättshjälpsmyndigheten, F4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag och F5. Vissa domstolskostnader m.m. Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna, Domstolsverket och Rättshjälpsmyndigheten. Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de allmänna advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra t.ex. som likvidator, förmyndare eller god man. Från anslaget betalas även vissa domstolskostnader, t.ex. kostnader för förvaltararvoden i konkurser och kostnader för tolk. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att förbruk- ningen översteg anslaget med ca 10 miljoner kronor. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att för- brukningen kommer att överstiga anslaget med ca 48 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende domstolsväsendet m.m. för år 1994/95. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 2 916 184 tkr För budgetåret 1997 skall det övergripande målet vara att domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Skälet till att målet modifieras något är att rimlig tid inte behöver anges sär- skilt eftersom det är en del av rättssäkerheten medan det däremot be- 49 höver klargöras att målet även omfattar effektiviteten (jfr avsnitt 6.2.1). Domstolsväsendet har under budgetåren 1992/93 - 1994/95 byggt upp ett relativt stort anslagsöverskott (ca 260 miljoner kronor). Överskottet beror bl.a. på ett ökat kostnadsmedvetande till följd av att budgetansva- ret har decentraliserats. För innevarande budgetår har domstolsväsendet ett besparingsbeting på 89 miljoner kronor (detta belopp och beloppen nedan avser 12 må- nader). Samtidigt har s.k. engångsanvisningar motsvarande ca 43 miljo- ner kronor upphört. Utöver detta innebär ett antal politiska beslut (bl.a. fastighetsskatt på kontorslokaler och produktivitetskrav) och andra händelser (bl.a. löneavtal och ökade investeringskostnader) att behovet av att sänka kostnadsnivån ökat med ytterligare ca 130 miljoner kronor. Domstolsväsendet kommer under budgetåret att minska kostnadsnivån med ca 180 miljoner kronor. Detta klaras i första hand av genom perso- nalminskningar med i storleksordningen 550 personer, varav ca 140 personer har sagts upp. Resten av personalminskningen har skett genom s.k. naturlig avgång. Så har t.ex. minskningen av antalet inkommande mål och ärenden gjort det möjligt att inte återbesätta ett tjugotal an- ställningar som ordinarie domare. Personalminskningarna har vidare möjliggjorts genom att ett antal reformer och regeländringar slagit igenom under året (bl.a. instansordningsreformen, fastighetsdatarefor- men, avvecklingen av Försäkringsöverdomstolen samt den pågående installationen av målhanteringssystemet i underrätterna). Resterande del av behovet att sänka kostnadsnivån (ca 80 miljoner kronor) har finans- ierats med anslagssparande. Anslagssparandet har alltså gjort det möjligt för domstolarna att skjuta en del av behovet att sänka kostnaderna på framtiden. År 1997 kommer domstolarnas behov att sänka sina kostnader att uppgå till ca 50 miljoner kronor (bl.a. produktivitetskrav och ökade investeringskostnader) utöver redan nämnda 80 miljoner kronor. Om domstolsväsendet skall kunna klara sänkningen av kostnadsnivån utan att verksamheten påverkas negativt krävs det ytterligare effektiviserings- arbete, reformer och regeländringar. På längre sikt kommer givetvis det arbete som utförs av 1995 års domstolskommitté att vara av stor be- tydelse. Förändringar till följd av Hovrättsprocessutredningens förslag är exempel på en reform som på kortare sikt kommer att vara av stor betydelse för möjligheten att klara sänkningen av kostnadsnivån. Det- samma gäller den utökade användning av strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8. I det här sammanhanget skall också nämnas att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete med att se över domstolar- nas sammansättning bl.a. med avseende på antalet nämndemän. Rege- ringen har för avsikt att i den delen återkomma till riksdagen med förslag under våren 1997. I samband därmed kommer också nämnde- männens ersättningar att ses över. Domstolsväsendets möjligheter att klara kostnadssänkningarna är alltså beroende av att de reformer som planeras genomförs. Detta fak- tum tillsammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig kommande år, gör att regeringen inte föreslår Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 50 några ytterligare besparingar inom domstolsväsendets område for bud- getåret 1997. Eftersom det krävs en viss övergångstid innan det pågående effektivi- seringsarbetet och de planerade regeländringarna får full effekt bedömer regeringen att domstolsväsendet inte heller budgetåret 1998 bör åläggas några besparingar. Rättshjälpsmyndighetens problem med ADB-systemet har fortsatt under innevarande budgetår. Ett dåligt fungerande system riskerar att leda till förlorade intäkter bl.a. till följd av uteblivna återbetalningar. Regeringen har för avsikt att engångsvis tillföra myndigheten 5,6 mil- joner kronor för att få ett väl fungerande ADB-system. Anslaget tillförs drygt 9 miljoner kronor till följd av att domstolarna fr.o.m. 1997 mister dispositionsrätten till anslaget F7. Diverse kost- nader för rättsväsendet. Merkostnader för domstolarna till följd av lagen (1991:2010) om ändring i bilavgaslagen (1986:1386) medför att 458 000 kronor överförs från utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård. Samtidigt överförs 3 miljoner kronor till utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp med anledning av beslut om inför- ande av tvåpartsprocess i socialförsäkringsmål (prop. 1995/96:128, bet. 1995/96:SfU6, rskr. 1995/96:186). Den föreslagna förstärkningen av Justitiekanslerns anslag (Utgiftsområde 1. Rikets styrelse, avsnitt Dl.) finansieras delvis (600 000 kronor) genom en överföring från detta an- slag. Sammantaget beräknas 1997 års anslag till 2 916 184 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 016 654 000 kronor respektive 3 119 843 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 51 <h3>7 Kriminalvården</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 - Alternativen till fängelse skall utvecklas. - Utvecklingen av verkställighetsinnehållet skall fortsätta och firi- givningsförberedelsema förbättras. - Åtgärder skall vidtas for att skapa en humanare häktesverksam- het. - Häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet skall kunna bedrivas inom samma lokala myndighet. Kriminalvårdens huvuduppgifter är att på ett säkert sätt verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige. Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human männi- skosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott. Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all krimi- nalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för 7 regionmyndig- heter, 28 häkten, 67 anstalter, 50 frivårdsmyndigheter samt Transport- tjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämndema. <h4>7.1  Förändring och utveckling inom kriminalvården</h4> <h5>7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll</h5> Arbetet inom kriminalvården skall bedrivas på ett säkert sätt och i syfte att förebygga återfall i brott. Satsningen på att utveckla innehållet i verkställigheten måste därför fortsätta. För att säkerställa en hög kvali- tet i detta arbete måste metoder för utvärdering och uppföljning tas fram. Utbildning, behandling, sysselsättning och påverkansprogram bör kombineras med andra insatser för att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Detta förutsätter ett väl utvecklat samarbete med andra myndigheter, organisationer och enskilda. En viktig uppgift är att se till att de dömda som har behov av det får tillgång till missbruks- och psykiatrisk vård. Inom anstalterna innebär den angivna inriktningen att planeringen för den intagne skall omfatta allt från den dagtiga verksamheten på avdel- ningen till t.ex. arbete, studier, påverkansprogram, olika former av behandling, fritidsaktiviteter, utevistelser och förberedelser inför frigiv- ningen. Denna helhetssyn skall också omfatta de åtgärder som bör vidtas efter den villkorliga frigivningen. Det är av stor betydelse att den intagne själv medverkar i planeringen. Ett väl fungerande kontaktman- naskap och en fortgående höjning av personalens kompetens är viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av verksamhetsinnehållet. Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och utvidga användningen av alternativa påföljder och verkställighets- former. En angelägen uppgift i detta sammanhang är att ge frivårds- påföljdema ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är vidare viktigt att frivården fortsätter att utveckla arbetsmetoderna för att möta de ökade krav som kommer att ställas med anledning av att försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas från den 1 januari 1997. <h5>7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten</h5> I en human och modem rättsstat är det en angelägen uppgift att se till att ffihetsberövande utformas på ett sådant sätt att de inte är mer in- gripande än vad som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som föran- lett åtgärden. När det gäller häktade blir frihetsberövandet många gång- er ingripande och det är angeläget att motverka onödiga restriktioner och ingrepp. Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling eller bestraffning har i samband med besök i Sverige åren 1991 respektive 1994 riktat kritik mot förhållandena vid de svenska häktena. Kritiken avsåg bl.a. de inskränkningar i kontakten med omvärlden som en stor del av de häkta- de får vidkännas samt bristen på aktiviteter och gemensamhet för de intagna. Kriminalvårdsstyrelsen har nu på regeringens uppdrag lämnat förslag till åtgärder för att skapa en humanare häktesverksamhet. Vissa av de föreslagna åtgärderna, t.ex. för att öka besöksverksamheten och aktivi- teterna under helger, bör kriminalvården omgående kunna genomföra. Kriminalvården bör även fortsätta arbetet för att öka möjligheterna till gemensamhet på häktena. Det är också angeläget att det vidtas ytterliga- re åtgärder för att kunna erbjuda mer meningsfull sysselsättning, både i gemensamhet och i enrum. En viktig uppgift för kontaktmännen är att motivera intagna som har missbruksproblem till behandling. När det gäller intagna med restriktioner är det viktigt att det upprättas ett nära samarbete mellan häktena och åklagarna så att de besök och andra aktiviteter som kan genomföras utan att utredningen äventyras kommer till stånd. Kriminalvårdsstyrelsen har även lämnat vissa förslag till lagändringar. Dessa förslag remissbehandlas nu tillsammans med de förslag om ändra- de regler för beslutsprocessen avseende restriktioner för häktade som tagits fram inom Justitiedepartementet. Förslagen kommer därefter att beredas vidare inom departementet. <h5>7.1.3 Effektivare platsutnyttjande</h5> Ett visst utrymme i anstaltsorganisationen är nödvändigt för att det skall vara möjligt att placera vaije intagen på en plats med rätt säkerhetsnivå Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 och verksamhetsinriktning. Riksdag och regering har vid flera tillfällen uttalat att anstaltsbeläggningen inte bör överstiga 85 %. Under senare tid har emellertid stora förändringar skett som har betydelse för hur stort utrymmet i anstaltsorganisationen behöver vara. Flera anstalter har genom tillbyggnader blivit större, vilket har ökat möjligheterna till differentiering av de intagna inom samma anstalt. Vidare pågår ett utvecklingsarbete med ett databaserat platsplaneringssystem som ger möjligheter till ett bättre utnyttjande av platserna. Variationer i belägg- ningen över året är främst beroende av antalet intagna med korta straff- tider. Denna grupp har sedan år 1991 legat på en väsentligt lägre nivå än tidigare och kommer sannolikt att minska ytterligare i och med att försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas fr.o.m. den 1 januari 1997. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det extra utrymme som måste finnas i anstaltsorganisationen kan minska och platserna därmed utnyttjas effektivare, självfallet med bibehållen säkerhet och hög kvalitet. Den hittillsvarande generella normen för beläggningen är ett alltför trubbigt instrument för att mäta och säker- ställa kvalitet - den utgör endast ett kvantitetsmått. Det bör i stället ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att se till att anstaltsorganisationen kan svara mot de krav och riktlinjer som riksdagen och regeringen ställt upp. Det gäller säkerhet, utbildning, behandling och annat verkställig- hetsinnehåll, närheten till hemorten samt differentiering t.ex. med hän- syn till ålder, kön, narkotikamissbruk eller psykisk störning. Regeringen har för avsikt att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de krav och riktlinjer som skall ligga till grund för utformningen av anstaltsorganisationen. <h5>7.1.4 Ny lokal organisation</h5> Kriminalvårdsstyrelsens hemställan Kriminalvårdsstyrelsen har hemställt om att principerna för organisa- tionen på den lokala nivån inom kriminalvården ändras så att det blir möjligt att inom samma organisatoriska enhet bedriva verksamhet inom häkte, anstalt och frivård. Den 1 september 1996 fanns 28 häkten, 67 anstalter och 50 ffivårdsmyndigheter. Många av dessa lokala myndig- heter, framför allt vissa frivårdsmyndigheter, är mycket små. Anledningen till Kriminalvårdsstyrelsens framställning är de nya krav som ställs på organisationen, bl.a. mot bakgrund av försöksverksam- heten med elektronisk övervakning, den ökande programverksamheten, behovet av samverkan med andra myndigheter samt behovet av högre kompetens inom administrationen. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen bör ledning och administration för häkte, anstalt och frivård inom samma geografiska område samordnas i lokala kriminalvårdsmyndigheter med gemensam chef, ledningsgrupp och administration. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 54 Remissinstanserna Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtat synpunkter på sitt förslag om ny organisation på den lokala nivån inom kriminalvården från Domstols- verket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Lands- tingsförbundet, Justitieombudsmannen och Riksrevisionsverket. Huvud- delen av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot för- slaget. Domstolsverket och Justitieombudsmannen anser dock att ett genomförande av förslaget kräver ändringar inte bara i Kriminalvårds- verkets instruktion utan även i övriga författningar vari de nuvarande myndigheterna inom kriminalvården berörs. Även Riksrevisionsverket ser i princip positivt på förslaget, men anser att underlaget inte är till- räckligt för beslut. Enligt Riksrevisionsverket bör man först utreda bl.a. frågan om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och hur en sådan påverkar rättsväsendet i övrigt samt kopplingen till kriminalvårdens regionala organisation. Regeringens bedömning Enligt regeringens bedömning skulle en samordning av de olika myndig- hetstypema ge verksamhetsmässiga fördelar både i kriminalvårdens inre oiganisation och i det externa arbetet. Exempelvis underlättas utbygg- naden av alternativ till fängelsestraff, utvecklande och bedrivande av gemensamma motivations- och påverkansprogram och arbetet med att förbättra frigivningsförberedelsema. Fördelarna består bl.a. i att krimi- nalvården lokalt kan framträda med en samlad profil i förhållande till sina samarbetspartners. Resurserna kan dessutom utnyttjas effektivt genom att de administrativa funktionerna samordnas och förutsättningar- na för en rationell och heltäckande planering ökar. Regeringen delar därför Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli möjligt att be- driva häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom samma myndighet. Enligt regeringens mening finns det inget som hindrar att kriminal- vårdsanstalt, häkte eller frivårdsmyndighet endast ingår som delar i en större myndighet, även om de i ett antal lagar pekas ut som den instans som har att pröva en fråga. Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt med några lagändringar för den föreslagna organisations- förändringen. Det räcker att det frarrjgår av förordningen (1990:1018) med instruktion för Kriminalvård sverket att en lokal kriminalvårdsmyn- dighet är häkte, kriminalvårdsanstalt och frivårdsmyndighet, i den mån sådan verksamhet ingår i myndigheten. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att, med utgångspunkt i de krav som regering och riksdag ställer upp bl.a. avseende tillgången på anstalts- och häktesplatser, utarbeta ett förslag om vilka lokala krimi- nalvårdsmyndigheter som skall finnas och vilka verksamhetsgrenar som skall ingå i dem. Regeringen bör kunna fetta de beslut som behövs under våren 1997. Enligt regeringens mening har de av Riksrevisionsverket väckta frå- gorna om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och kopplingen till Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 55 kriminalvårdens regionala organisation inte något omedelbart samband med den planerade organisatoriska integreringen. <h4>7.2 Kriminalvårdens resultat</h4> <h5>7.2.1 Frivård</h5> Under den senaste tioårsperioden har medelantalet personer under över- vakning per dag varierat mellan 11 400 och 12 400, det högsta antalet avser budgetåret 1994/95. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 har medelantalet skyddstillsynsdömda per dag ökat med 545 från 7 630 till 8 175. Framför allt har antalet kontraktsvårdsärenden ökat, medan antalet skyddstillsynsdömda exklusive kontraktsvård och samhällstjänst har minskat något. Den 1 juli 1996 uppgick antalet skyddstillsynsdömda till ca 7 930, vilket är en minskning med ca 540 personer sedan den 1 juli 1995. Regeringen gav den 2 juni 1994 Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Krimi- nalvårdsstyrelsens redovisning i Frivårdsuppdraget, Rapport 1995-05-31 innehåller en kartläggning och en långsiktig inriktning av verksamheten. Enligt rapporten skall frivårdens programverksamhet vara brottsrelate- rad, dvs. den skall utgå från den dömdes kriminalitet och syfta till att minska risken för återfall i brott. I sitt arbete konstaterade styrelsen vidare att ett antal områden inom frivården behövde vidareutvecklas, tydliggöras och regleras. Frivårdsprojektet fortsätter därför i en andra etapp, där även de synpunkter som lämnats av Riksdagens revisorer (rapport 1994/95:3) och Riksrevisionsverket (RRV 1995:36) i samband med deras granskning av frivården kommer att beaktas. I arbetet ingår bl.a. att fastställa en basnivå för innehållet i skyddstillsyn och över- vakning efter villkorlig frigivning. Som ett led i arbetet för att öka förtroendet för frivården har regering- en uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårds- myndigheter. Av de delrapporter som har lämnats framgår att flera regionala konferenser kommer att genomföras för utbyte av information och för att utveckla samverkansformema på samtliga nivåer. Vid kon- ferenserna kommer bl.a. företrädare för domstolsväsendet, åklagarvä- sendet och kriminalvården att delta. Regeringens bedömning Regeringen har under flera års tid ställt krav på förändringar av frivår- dens verksamhet i syfte att skapa förutsättningar för en ökad användning av frivårdspåföljdema. För detta krävs att innehållet i påföljderna görs mer tydligt och konsekvent. Under de senaste åren har också skett en ökning av antalet domar på skyddstillsyn med kontraktsvård respektive samhällstjänst. När det gäller övriga skyddstillsynsdomar är utveck- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 56 lingen däremot negativ. En ökad användning av frivårdspåföljdema förutsätter att de har ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är därför viktigt att kriminalvården fortsätter arbetet med att effektivisera och utveckla frivårdspåföljdema. Som Riksdagens revisorer har påpekat (sid. 84) är det därför angeläget att följa upp och utvärdera resultaten. Utvecklingen av frivården på längre sikt är dock även beroende av andra faktorer, såsom utformningen av regelverket. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. Straffsystemkom- mitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), som har remissbehandlats och nu bereds vidare inom Justitie- departementet. <h5>7.2.2 Anstalter</h5> Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas fortlöpande. Detta leder till högre krav på differentiering av de intagna, t.ex. på grund av missbruk av narkotika eller behov av utbildning eller behandling. Anta- let platser avsedda för motivations- och påverkansarbete av narkotika- missbrukare ökade förra budgetåret med 72, till totalt 538 platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att den totala syssel- sättningsgraden för de intagna ökat från 79 procent budgetåret 1993/94 till 83 procent budgetåret 1994/95. De särskilda brottspreventiva på- verkansprogrammen har mellan de två budgetåren ökat från 4,8 till 7,7 procent av den totala sysselsättningstiden. För att säkerställa en hög kvalitet på de olika påverkansprogrammen pågår arbete med att ta fram krav och råd för kvalitetssäkring av dessa. Med böijan under budgetåret 1997 kommer ett sådant kvalitetssäkringssystem successivt att införas. För att underlätta förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat kontaktmannaskap har verksamhetsanpassade arbetstider numera införts vid samtliga anstalter och häkten. Detta har lett till en kvalitetshöjning och en effektivare användning av personalen. Att det inom kriminalvården vistas intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheten i anstalterna. I regleringsbrevet för innevarande budgetår fick därför Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att inrätta stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av personlighetsstörning eller psykisk särart. Av Kriminalvårds- styrelsens anslagsframställning framgår att det pågår ett planeringsarbete för att inrätta sådana stödavdelningar med sammanlagt 90 platser. Med hänsyn till framför allt dessa avdelningars speciella krav på lokalut- formning krävs enligt Kriminalvårdsstyrelsen att stödplatsema tillskapas genom tillbyggnad av separata avdelningar. På grund av ett omfattande byggnadsplaneringsarbete har utbyggnaden av dessa platser kraftigt försenats. Det totala antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 473 under budgetåret 1993/94 till 409 under budgetåret 1994/95. Antalet rymningar från anstalter i säkerhetsklass I och II minskade under sam- ma tid från 103 till 93. Rymning direkt från anstalt i säkerhetsklass I har inte inträffat sedan år 1991. Antalet misskötta permissioner genom Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 14 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2 uteblivande minskade från 615 budgetåret 1993/94 till 527 budgetåret 1994/95 trots att antalet permissioner ökade kraftigt under samma pe- riod. Under den senaste tioårsperioden har andelen misskötta permis- sioner minskat från 3,3 procent budgetåret 1985/86 till 0,9 procent budgetåret 1994/95. En viktig uppgift för kriminalvården är att hålla anstalterna fria från narkotika och stora insatser har också gjorts på detta område. Det är enligt Kriminalvårdsstyrelsen svårt att ge en samlad bild av problemen på narkotikaområdet. Kriminalvårdsstyrelsen har därför påbörjat ett pro- jekt, vars mål är att bl.a. få fram ett säkrare underlag för en helhets- bedömning av narkotikasituationen inom den slutna kriminalvården. Regeringens bedömning Det är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar återfall i brott och att satsningarna på att utveckla verkställighetsinnehål- let fortsätter. Att kontaktmannaskap och verksamhetsanpassade arbets- tider nu har införts skapar bättre möjligheter till ett aktivt påverkans- arbete och leder också till ökad säkerhet. Arbetet med att följa upp och utvärdera behandlingen och de olika påverkansprogrammen är en förut- sättning för att kriminalvården skall kunna mäta och bedöma omfatt- ningen av och effektiviteten i verksamheten. Regeringen ser det som angeläget att fortsätta detta arbete. Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatredovisning framgår att kriminal- vården haft svårt att tillgodose de speciella behov som psykiskt störda intagna har. Det är därför angeläget att kriminalvården nu vidtar de åtgärder som behövs för att stödavdelningar för intagna med psykiska störningar skall kunna tas i bruk så snart som möjligt. Det är positivt att antalet rymningar direkt från anstalt, liksom antalet misskötta permissioner genom uteblivande, fortsätter att minska. Rege- ringen är vidare positiv till det arbete som kriminalvården har inlett för att bättre kunna bedöma narkotikaproblemens omfattning och för att kunna följa upp de åtgärder som vidtas. Sådan kunskap är en förutsätt- ning för att kriminalvården skall kunna förbättra metoderna för att komma till rätta med narkotikaproblemen. <h5>7.2.3 Häkten</h5> Under senare tid har nya häkten tagits i bruk med bättre förutsättningar för en human häktesverksamhet. Vid andra häkten har det genom om- byggnad skapats utökade gemensamhetsutrymmen. Genom införande av kontaktmannaskap och en verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning har aktiviteterna för de häktade, även för dem med restriktioner, kunnat utvecklas och utökas. Mellan budgetåret 1993/94 och år 1995 har antalet personer med lagakraftvunna domar som avvaktar placering i anstalt minskat från i genomsnitt omkring 180 till ca 90. Även genomsnittssiffran for antalet Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 58 forvarstagna enligt utlänningslagen har under samma period gått ned, från omkring 95 till omkring 35. Regeringens bedömning Regeringen ser positivt på de förändringar av verksamheten vid häktena som pågår, men konstaterar samtidigt att det krävs ytterligare åtgärder för att häktesverksamheten skall få en tillfredsställande utformning (se avsnitt 7.1.2). Det är också positivt att antalet personer med lagakraftvunna domar och antalet forvarstagna enligt utlänningslagen har minskat på häktena. Regeringen anser att det är en angelägen uppgift att verka för att så få som möjligt ur dessa kategorier vistas på häktena. Regeringen har för avsikt att återkomma till bl.a. frågan om placering av forvarstagna enligt utlänningslagen i en särskild proposition om migrationspolitiken. <h5>7.2.4 Beläggningsfrågor</h5> Under åren 1994 och 1995 var medelbeläggningen vid kriminalvårds- anstaltema omkring 4 350 intagna, vilket motsvarar ca 87 procent i beläggningsnivå. Under det första halvåret 1996 har dock beläggningen minskat med ca fem procent jämfört med samma tid år 1995. Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av 1980-talet ökat årligen fram till budgetåret 1993/94, från drygt 800 till närmare 1 380, för att därefter minska till drygt 1 200 under år 1995. Närmare tre fjärdedelar av beläggningsminskningen gällde personer med lagakraft- vunna domar och forvarstagna enligt utlänningslagen. Medelbelägg- ningen låg under år 1995 omkring 82 procent. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att antalet meddelade fängelsedo- mar har minskat från drygt 16 200 år 1993 till omkring 15 200 år 1994 och drygt 14 700 år 1995. Det minskade antalet fängelsedomar kommer enligt styrelsen att med viss tidsförskjutning påverka beläggningen vid anstalterna. Styrelsen anser dock att den långsiktiga beläggningsutveck- lingen vid anstalter och häkten är svårbedömd. Kriminalvårdsstyrelsen utgår emellertid från att beläggningsnivån under den närmaste tiden kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995. Regeringens bedömning Genom utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervak- ning fr.o.m. den 1 januari 1997 bedöms behovet av platser vid de öpp- na anstalterna komma att minska med omkring 400. Motsvarande antal platser beräknas kunna avvecklas under år 1997. Antalet fängelsedomar har minskat under åren 1994 och 1995. Minsk- ningen har fortsatt under första halvåret 1996. Nedgången kan dock vara tillfällig. En prognos för den fortsatta beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten skulle därför bli mycket osäker. Regeringen ser Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 59 inte skäl att göra någon annan bedömning än Kriminalvårdsstyrelsen om Prop. 1996/97:1 att beläggningsnivån under den närmaste tiden kommer att vara oför- Utgiftsområde 4 ändrad eller något lägre än under år 1995. <h4>7.3 Anslag</h4> <h4>D 1. Kriminalvården</h4> 1994/95Utgift 1995/96 Anslag <h5>1997</h5> 1998 1999 <h5>Förslag</h5> Beräknat Beräknat 3 770 349™ 6 151 6532) <h5>3 837 161</h5> 3 809 859 3 946 466 Anslagssparande Utgiftsprognos därav 1996 575 657 5 635 0022) 3 916 6002) 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen, E 2. Kriminalvården och E 3. Utlandstransporter Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid Kriminalvårds- styrelsen, regionmyndighetema, kriminalvårdsanstaltema och häktena, verksamheten inom frivården samt Transporttjänstens verksamhet till den del denna inte avser utlandstransporter. Från anslaget betalas även kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksamhet och ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämndema. Kriminalvårdens anslagssparande uppgick vid förra budgetårets ut- gång till 575 miljoner kronor, varav 328 miljoner kronor hänför sig till budgetåret 1994/95. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att kriminalvården kommer att spara ytterli- gare ca 450 miljoner kronor. Kriminalvårdsstyrelsen förklarar anslags- sparandet i huvudsak med en lägre beläggning än förväntad, senare- läggning eller avstående från planerad anstalts- och häktesutbyggnad, effektivare utnyttjande av personalresurserna samt färre antal vistelser i behandlingshem. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende kriminalvården. 60 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Övergripande mål</h5> Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas på ett humant och säkert sätt. Kriminalvården skall bedriva ett aktivt arbete för att påverka den dömde att inte återfalla i brott. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 3 837 161 tkr Arbetsdriftens avgiftsinkomster beräknas till 180 000 tkr Beläggningsnivån har fr.o.m. hösten 1994 legat under den prognosti- serade. Med anledning av detta har viss planerad anstalts- och häktesut- byggnad inte behövts genomföras. För närvarande råder i princip balans mellan platstillgång och klienttillströmning. Till följd av den lägre be- läggningsnivån och den planerade utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning räknar Kriminalvårdsstyrelsen med att successivt kunna avveckla ca 600 anstaltsplatser under år 1997. Som framgår av avsnitt 7.1.3 finns det också förutsättningar för att utnyttja platserna effektivare. De planerade organisationsförändringarna inom kriminalvården kommer att medföra effektiviseringar och rationalise- ringar av verksamheten. Inräknat det förväntade anslagssparandet för innevarande budgetår (450 miljoner kronor) kommer det ackumulerade anslagssparandet att uppgå till i storleksordningen en miljard kronor. Anslagssparandet kommer för budgetåret 1997 att tillföras anslaget Dl. Kriminalvården. De förklaringar som Kriminalvårdsstyrelsen har lämnat till anslagssparandet framstår enligt regeringen som rimliga. Anslags- sparandet visar således att det redan i dag finns ett utrymme för be- sparingar. Med hänsyn till de angivna förändringarna inom kriminalvården, beläggningsutvecklingen och anslagssparandet bör enligt regeringens mening besparingskravet for budgetåret 1997 bestämmas till 287 miljo- ner kronor. Anslaget har beräknats med beaktande härav. Vidare kom- mer 330 miljoner kronor av kriminalvårdens anslagssparande att dras in. Av dessa kommer ca 130 miljoner kronor att användas för att fi- nansiera överskridanden på förslagsanslagen B6. Utlänningsärenden och Fl. Rättshjälpskostnader för innevarande budgetår. Indragningen av resterande 200 miljoner kronor ingår som en del i finansieringen av vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. De medel, motsvarande 130 miljoner kronor, som avser utlandstrans- porter inom Statens invandrarverks ansvarsområde överförs till utgifts- område 8. Invandrare och flyktingar. Kriminalvården kommer dock tills vidare att ombesöija även sådana transporter, varför styrelsen föreslås få dispositionsrätt till dessa medel. 61 Regeringen föreslår att samtliga medel till kriminalvårdens verksam- het tilldelas via ett anslag. Kriminalvården kommer preliminärt att år 1998 åläggas ytterligare besparingskrav med 136 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 809 859 000 kronor respektive 3 946 466 000 kronor. I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som lämnats i avsnitt 7.2. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 62 <h3>8 Kronofogdemyndigheterna</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 - Kvaliteten i indrivningsarbetet skall förbättras. - Handiäggningstidema i den exekutiva fastig hetsförsälj ningen skall förkortas. - Bärkraftiga regioner skall skapas inom exekutionsväsendet. Inom exekutionsväsendet finns det i dag 24 kronofogdemyndigheter med verksamhet på ca 95 orter. Riksskatteverket (RSV) är central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbal- ken och andra frågor inom kronofogdemyndigheternas verksamhets- område. Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheter- na skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ord- ning. <h4>8.1  Förändring och utveckling</h4> <h5>8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet</h5> Under de första åren på 1990-talet utsattes kronofogdemyndigheternas verksamhet för stora påfrestningar till följd av den kraftiga ökningen av antalet mål och ärenden inom alla delar av verksamheten. Särskilda svå- righeter uppstod till följd av att denna ökning sammanföll i tiden med att kronofogdemyndigheterna övertog ansvaret för den summariska processen från tingsrätterna den 1 januari 1992. Det första året var an- talet mål om betalningsföreläggande och handräckning 40 procent större än det antal som hade legat till grund för bemanningsberäkningar m.m. för det nya förfarandet. Även om verksamheten tack vare rationaliseringsåtgärder och vissa resurstillskott har kunnat bedrivas på ett i huvudsak tillfredsställande sätt, trots de stora volymökningarna, har det varit ofrånkomligt att det inom vissa områden funnits svårigheter att upprätthålla önskvärd kva- litet (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40). Det gäller naturligtvis främst sådana områden där det finns förhållandevis stort utrymme för att anpassa insatserna efter rådande förhållanden, vilket bl.a. gäller ut- redningar i indrivningsverksamheten. Trots att målmängden ökade även här var det indrivningsverksamheten som fick avstå resurser för att man skulle klara av de akuta problemen främst på den summariska proces- sens område. Under de två senaste verksamhetsåren har mål- och ärendemängden inom flera av verksamhetsgrenarna stagnerat och även minskat. Tydli- gast är minskningen vad gäller den summariska processen. I det läget måste det, som regeringen redan tidigare har framhållit, vara en priori- terad uppgift att genom återföring av resurser skapa förutsättningar for att återställa och förbättra kvaliteten i indrivningsarbetet. Enligt rege- ringens bedömning är detta dock inte tillräckligt. Det krävs också åt- gärder för att bättre ta till vara och utveckla kompetensen hos perso- nalen. Det var mot den bakgrunden som regeringen i de myndighets- specifika direktiven uppdrog åt RSV att utreda förutsättningarna för en indelning av indrivningsverksamheten utifrån gäldenärskategoriema pri- vatpersoner respektive näringsidkare. Regeringen ser med tillfredsstäl- lelse på att RSV, enligt den redovisning som lämnats i den fördjupade anslagsframställningen, ser möjligheter till stora förbättringar genom en sådan indelning och avser att genomföra denna inom den närmaste tiden. <h5>8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning</h5> Inom vissa områden ligger mål- och ärendemängden fortfarande klart över vad som gällde före det tidiga 1990-talets snabba ökning. Balanser- na av mål och ärenden är stora inte minst vad gäller exekutiv försälj- ning av fastigheter m.m. Inom detta område är det enligt regeringens mening mycket angeläget att på olika sätt öka genomströmningen. Långa handläggningstider leder till ökade räntefordringar och därmed större risk för att borgenärerna inte kan tillgodoses och för att gäldenä- rema även efter genomförd exekutiv försäljning belastas med en rest- skuld som är hänförlig till fastigheten. Flera åtgärder har också vidtagits för att förkorta handiäggningstidema. Utöver omfördelning av resurser kan nämnas att RSV infört datorstöd för den exekutiva fastighetsförsälj- ningen. Arbete pågår med att vidareutveckla detta stöd. Vidare har statsmakterna beslutat om ändringar i utsökningsbalkens regler om exekutiv fastighetsförsäljning som ger kronofogdemyndigheterna möjlig- het att i större utsträckning än tidigare välja underhandsförsäljning i stället för auktion (jfr prop. 1993/94:191, bet. 1993/94:LU30, rskr. 1993/94:350, SFS 1994:444). Ytterligare förslag som syftar till att ra- tionalisera arbetet med exekutiv fastighetsförsäljning bereds för närva- rande inom regeringskansliet. <h5>8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna</h5> Redan när den nuvarande organisationen för exekutionsväsendet inför- des den 1 juli 1988 stod det klart att anknytningen till länsindelningen, trots att den innebar ett stort framsteg jämförd med den dittillsvarande organisationen med 81 distrikt, inte var en i alla avseenden bra lösning. Många av myndigheterna är även i den länsanknutna organisationen så små att de inte ger tillräckligt underlag för att handha olika interna stöd- funktioner på ett kostnadseffektivt sätt. De mindre myndigheterna har också svårt att bygga upp och vidmakthålla tillräcklig kompetens för vissa operativa funktioner där kravet på specialistkunnande är stort men Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 arbetsvolymema små i förhållande till myndigheternas huvudsakliga uppgift - indrivningsarbetet. Vad gäller de interna stödfunktionerna har kompetenskraven ökat, bl.a. beroende på ett större behov av anpassning till ny teknik m.m. (administrativ utveckling) och skärpta krav på upp- följning och analys av verksamheten. Samverkansmodellen Det är sådana ökade krav, liksom nödvändigheten att bevara och även utveckla sakverksamheten trots krav på besparingar, som har tvingat fram nya lösningar. Genom beslut av RSV genomfördes fr.o.m. den 1 juli 1994 s.k. ordnad samverkan. Landets kronofogdemyndigheter grup- perades i åtta samverkansområden. I vart och ett av dessa utsågs en av myndigheterna till samordningsmyndighet. Till denna koncentrerades för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss kom- petens för de smala operativa funktionerna. Samverkansmodellen har otvivelaktigt gett vissa fördelar från bl.a. kompetens- och stymingssynpunkt. En avgörande svaghet med modellen är emellertid att cheferna för samordningsmyndigheterna inte har sam- ma befogenheter i det eller de andra län som ingår i området som de har i sitt eget län. Detta medför att samordningen inom området blir resurskrävande och återverkar också negativt på RSV:s styrning av verksamheten. RSV.s förslag Mot bakgrund av de svagheter hos samverkansmodellen som konstate- rats redovisade RSV på regeringens uppdrag i sin anslagsframställning - ett förslag till ny organisation med färre myndigheter. Förslaget innebar att vart och ett av samverkansområdena skulle bilda en kronofogdemyn- dighet fr.o.m. den 1 januari 1997. Sätesorter för de nya myndigheterna skulle enligt förslaget vara de orter som i dag är sätesorter för samord- ningsmyndigheterna . Regeringens bedömning och förslag Regeringen delar uppfattningen att det bör bildas större och färre myn- digheter, och anser i likhet med RSV att indelningen i samverkansom- råden i huvudsak bör följas. Förutsättningarna påverkas emellertid av den förändring som nyligen har beslutats vad gäller länsindelningen. Genom bildandet av Skåne län skapas en bärkraftig region i Södra Sverige utan att man behöver frångå länsindelningen. Regionen bör således omfatta Skåne län. Vidare gäller att det pågår ett utrednings- arbete om ett västsvenskt län (jfr bl.a. dir. 1996:11). Det som nu har sagts innebär att vissa justeringar i RSV:s förslag blir nödvändiga. Jämfört med indelningen i samverkansområden medför ändringarna framför allt den fördelen att storleksspannet mellan regio- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 65 nema blir mindre än mellan dessa områden. Som tidigare nämnts har redan i samverkansmodellen gemensamma administrativa resurser förts till samordningsmyndigheten. Inte minst av hänsyn till personalen bör enligt regeringens mening så långt det är möjligt samordningsmyndig- heternas centralorter göras till sätesorter för de nya myndigheterna. Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1997 för Norrbottens och Västerbottens län bildas en myndighet med Umeå som sätesort, för Gävleborgs, Västemorrlands och Jämtlands län en myndig- het med Härnösand som sätesort, för Värmlands, Örebro och Dalarnas län en myndighet med Falun som sätesort, för Stockholms och Gotlands län en myndighet med Stockholm som sätesort, för Uppsala, Söderman- lands och Västmanlands län en myndighet med Eskilstuna som sätesort, för Östergötlands och Jönköpings län en myndighet med Jönköping som sätesort, för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län en myndighet där åtminstone tills vidare Göteboig skall vara säte- sort, för Kronobergs, Kalmar och Blekinge län en myndighet med Kalmar som sätesort samt för Skåne län en myndighet med Malmö som sätesort. I det pågående utredningsarbetet ingår att utarbeta ett underlag om lo- kaliseringen av regional offentlig förvaltning i ett nytt västsvenskt län (dir. 1996:59). Det finns därför inte förutsättningar för att nu ta slut- giltig ställning beträffande sätesorten för den nya myndigheten i Väst- sverige. Det kan vidare bli aktuellt med vissa justeringar i dennas verk- samhetsområde längre fram beroende på vilket län vissa kommuner i gränsområdena förs till. Med den lösning som föreslås i fråga om sätes- orter, och med tanke på att den operativa verksamhet som bedrivs på ca 95 orter inte berörs av sammanslagningen, gör regeringen bedömningen att konsekvenserna av denna vad gäller personalens tjänstgöringsorter blir mycket små. Författningsreglering I dag överklagas kronofogdemyndighetens beslut till en tingsrätt i vaije län, nämligen tingsrätten på kronofogdemyndighetens sätesort. Med hänsyn till bl.a. resursfördelningen mellan tingsrätterna är det önskvärt att behålla i huvudsak nuvarande fördelning av överklagandena. Det kräver emellertid ändringar i författningsregleringen. För att inte tyngas av en omfattande uppräkning bör den nuvarande bestämmelsen om överklagande i 18 kap. 1 § utsökningsbalken, som alltså utpekar tings- rätten på sätesorten som behörig, ändras till ett bemyndigande för rege- ringen att föreskriva vilka tingsrätter inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde, dvs. regionen, som är behöriga. Med stöd av be- myndigandet kommer regeringen att ge sådana föreskrifter att den fak- tiska fördelningen av överklagandena ändras så litet som möjligt jämfört med dagens ordning. Genomförandet av den nya organisationen kräver även i övrigt änd- ringar i ett antal lagar. Det gäller först och främst ytterligare några bestämmelser i utsökningsbalken, där bl.a. beträffande en viss kategori Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 66 av mål Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anges som ensam behörig. Även bestämmelserna i utsökningsregisterlagen (1986:617) om bl.a. terminalåtkomst till registren måste ändras, liksom bestämmelsen i 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) om tillsynsmyndighet i konkurs. I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapens konkurrens- och statsstödsregler finns också en bestämmelse som ut- pekar Kronofogdemyndigheten i Stockholms län som ensam behörig. Inom Finansdepartementet har utarbetats förslag till ändringar i de nu nämnda lagarna. Förslagen har utformats efter samråd med RSV. Vad gäller förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen har yttrande inhämtats från Datainspektionen, som inte haft något att erinra mot för- slaget. Lagändringarna är av sådant slag att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslagen har därför inte lagrådsbehandlats. Ytterligare ett antal lagar innehåller bestämmelser där det talas om ”kronofogdemyndigheten i det län” eller liknande. Även dessa bestäm- melser bör på sikt ändras så att de bättre avspeglar den nya organisatio- nen. Detta bör emellertid kunna anstå till någon tid efter ikraftträdandet av den nya organisationen. För vaije län kommer det ju även fortsätt- ningsvis att finnas en kronofogdemyndighet som är behörig, låt vara att dess verksamhetsområde även omfattar ett eller flera andra län. Med hänsyn till detta och till intresset av att inte redovisa omfattande författ- ningsförslag i budgetpropositionen avser regeringen att i stället lägga fram förslag till resterande lagändringar så att de kan behandlas av riksdagen tidigt under 1997. <h4>8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat</h4> <h5>8.2.1 Resultatredovisningen</h5> Verksamhetsgrenen indrivning, exklusive fastighetsförsäljning, svarar för mer än 70 procent av den totala resursåtgången, summarisk process och fastighetsförsäljning för vardera ca 10 procent, konkurstillsyn för knappt 4 procent och skuldsanering för drygt 2 procent. Den förebyg- gande verksamheten svarar för ca 0,5 procent. År 1995 har resursinsat- sen uttryckt som andel av de totala resurserna ökat jämfört med 1994 vad gäller indrivning men minskat på alla andra områden utom förebyg- gande verksamhet, där insatsen är oförändrad. Beträffande skuldsane- ring kan någon jämförelse inte göras, eftersom den arbetsuppgiften till- kom den 1 juli 1994. Av RSV:s årsredovisning framgår att kronofogdemyndigheternas före- byggande verksamhet 1994/95 har nått ut till ca 44 000 gymnasieelever, vilket innebär att man nått gymnasieskolans avgångsklasser i ungefär samma utsträckning som 1993/94. Därutöver har drygt 18 000 personer i andra kategorier informerats. Andelen nya gäldenärer som är under 25 år kan enligt RSV ses som ett mått på effekten av den förebyggande verksamheten. Denna andel har sedan 1991 minskat med närmare 2 procentenheter. Från 1994 till 1995 var andelen i stort sett oförändrad. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 67 Handiäggningstidema för mål om betalningsföreläggande och hand- räckning har successivt förkortats sedan starten 1992 och mot slutet av perioden har balanserna av äldre mål minskat påtagligt. Andelen mål där föreläggande eller begäran om komplettering utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat från 50 procent 1993 till 89 procent 1995. Under samma tid har andelen mål med total handläggningstid understigande tre månader ökat från 60 till 78 procent. Andelen inneliggande mål för vilka handläggningstiden överstiger 12 månader har minskat från 3,2 till 1,3 procent. De verksamhetsmål för indrivningen som anges i regleringsbrevet hänför sig dels till utredningstiden, dels till kvaliteten i utredningarna. RSV har i sina riktlinjer för verksamheten dessutom ställt upp mål be- träffande utvecklingen av det indrivna beloppet. Med utgångspunkt i sammantaget indrivet belopp i allmänna och enskilda mål har produkti- viteten ökat med ca 20 procent 1994/95, jämfört med 1993/94. I resul- tatredovisningen konstaterar dock verket att många externa faktorer på- verkar det indrivna beloppet. Vad gäller utredningstiderna återstod vid utgången av 1994/95 ännu mycket att göra för att nå målet att utred- ningstiden skall vara högst tre månader i enskilda mål med begränsad tillgångsundersökning och allmänna mål där insatserna begränsats på motsvarande sätt. Några uttalanden om kvalitetsförändringar görs inte. Det totala indrivna beloppet har minskat år 1995 jämfört med 1994. Den största minskningen svarar de allmänna målen för, där också det belopp som lämnats för indrivning har sjunkit. Vad gäller de allmänna målen är dock att märka att det indrivna beloppet år 1994 var excep- tionellt stort på grund av de fördröjningar i överlämnandet för indriv- ning som inträffade år 1993 som en följd av tekniska problem i sam- band med införandet av ett nytt avgiftssystem vid försenade skattein- betalningar. Antalet ärenden om exekutiv fastighetsförsäljning fyrdubblades under tiden 1989 - 1993 och ligger fortfarande på en hög nivå jämfört med 1980-talet. Antalet genomförda försäljningar har de senaste åren ökat kraftigt men de genomsnittliga handiäggningstidema är fortfarande mycket långa. Under 1995 minskade den utgående balansen av oavslutade konkurs- tillsynsärenden för andra året i rad. År 1994 minskade antalet för första gången sedan 1987. Även antalet nya konkurser minskade, för tredje året i rad, men är fortfarande ungefär dubbelt så stort som i mitten av 1980-talet. Andelen avslutade konkurser där förvaltaren gjort anmälan om brottsmisstanke var oförändrad sedan den första mätperioden, andra kvartalet 1993. En klar majoritet av kronofogdemyndigheternas skuldsaneringsförslag har under 1994/95 inte godtagits av borgenärerna utan fått överlämnas till tingsrätterna. Dessa har dock i flertalet fall följt kronofogdemyndig- hetens förslag. Sammanlagt har 80 procent av förslagen lett till frivillig eller tvingande skuldsanering. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 68 <h5>8.2.2 Regeringens bedömning</h5> Regeringen bedömer resultatet av verksamheten som helhet som till- fredsställande. Som RSV framhållit är det svårt att dra slutsatser om myndigheternas arbete av utvecklingen av det indrivna beloppet, efter- som detta påverkas starkt av ett antal externa faktorer. Vad gäller all- männa mål torde en jämförelse av beloppet 1995 med genomsnittet for 1993 och 1994 ge en riktigare uppfattning om utvecklingen än en jäm- förelse med enbart 1994. Med hänsyn till bl.a. de senaste årens förändringar i mål- och ärende- tillströmning inom olika verksamhetsgrenar, och den överföring av re- surser mellan verksamhetsgrenarna som detta föranlett, är utvecklingen av styckkostnader och produktivitet för enskilda grenar av verksamheten svårbedömd. I årsredovisningen sägs att det av RSV uppställda målet vad gäller antalet handlagda mål om betalningsföreläggande och handräckning per handläggare inte har uppnåtts. Det som åsyftas är att RSV i sina rikt- linjer för verksamheten har uttalat att myndigheterna bör inrikta verk- samheten mot en produktivitet av 4 000 mål per handläggare och år, något som inte uppnåtts som riksgenomsnitt. Formuleringen är inte helt entydig vad gäller karaktären hos det uttalade målet och enligt vad re- geringen inhämtat har man vid RSV varit medveten om att målet i vart fall på kort sikt inte skulle kunna uppnås. Regeringen kommer i reg- leringsbrevet att precisera kraven på återrapportering vad gäller pro- duktivitetsutvecklingen . Som redan framgått ser regeringen det fortfarande som en särskilt an- gelägen uppgift att nu, när mängden inkomna mål och ärenden stabili- serats eller minskat inom flera områden, återföra de resurser till indriv- ningsverksamheten som tillfälligt disponerats för andra ändamål. Inrikt- ningen bör vara att bl.a. på detta sätt under 1997 uppnå verksamhetsmå- let vad gäller handläggningstider i indrivningsverksamheten, samtidigt som kvaliteten i utredningarna förbättras. Regeringen ser det vidare som mycket angeläget att få ned handiäggningstidema i den exekutiva fästig- hetsförsäljningen. Balanserna är också stora på konkurstillsynens områ- de. Tillsynsmyndigheterna har bl.a. till uppgift att verka för att avveck- lingen inte fördröjs i onödan. Möjligheterna att i praktiken påverka handiäggningstidema är emellertid starkt begränsade. Vad gäller betalningsföreläggande och handräckning är svårigheterna att få svarandena delgivna det största problemet. En viktig uppgift bör därför nu vara att minska antalet fall där delgivningen misslyckas eller drar ut mycket långt på tiden. Flera lagstiftningsåtgärder har på senare tid vidtagits för att effektivisera delgivningen. Enligt regeringens be- dömning bör främst överflyttningen av ansvaret för kostnaderna för stämningsmannadelgivning till kronofogdemyndigheterna ge bättre förut- sättningar för en effektiv delgivningsverksamhet inom den summariska processen. I enlighet med regeringens uppdrag redovisade RSV i den fördjupade anslagsframställningen ett förslag till uppföljningssystem för kronofog- demyndigheterna. Den redovisning som lämnades tog till stora delar Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 69 sikte på tekniska lösningar och presentationsmöjligheter för uppfölj- ningsdata på olika nivåer i oiganisationen. Vad gäller val av, systematik i och närmare definition av resultatmått, förslag till verksamhetsmål och övergripande mål för verksamheten m.m. var avsikten att arbetet skulle fortsätta med inriktningen att ett i organisationen väl förankrat förslag skulle kunna läggas fram under hösten. Behovet av fortsatt beredning gäller i första hand verksamhetsmålen och de resultatmått som skall bilda utgångspunkt för dessa. Det fortsatta arbetet med uppföljningssystem måste enligt regeringens mening bl.a. innefatta utveckling av kvalitetsmål. Detta gäller särskilt med tanke på att det i kronofogdemyndigheternas verksamhet, som tidigare har berörts, finns områden där utrymmet för att anpassa in- satserna till det rådande arbetsläget är betydande, medan motsatsen gäller på vissa andra områden. Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot RSV:s årsredovisning avseende exekutionsväsendet. Vidare kan regeringen i dag konstatera att de villkor vad gäller mål- och ärendevolymer som ställts upp för de besparingar som beslutades med anledning av 1995 års budgetproposition hittills har uppfyllts. Besparingskravet på tre procent för vart och ett av åren 1997 och 1998 bör således fortfarande gälla. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h4>8.3 Anslag</h4> <h4>E 1. Kronofogdemyndigheterna</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 153 3641’</td><td> Anslagssparande</td><td> 128 454</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2 004 551</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 1 895 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 1 327 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 298 135</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 296 386</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 336 884</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr. I beloppen ingår medel som t. o. m. 1995/96 anvisats på förslagsanslaget Förrättningskostnader m.m. Över anslaget finansieras all verksamhet som bedrivs av kronofogde- myndigheterna, liksom även det teknikstöd för verksamheten som till- handahålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten DataService vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området finansieras dock över anslaget till RSV, liksom verkets uppgifter som central förvaltnings- myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde (utgifts- område 3, A 1. Riksskatteverket). Under budgetåren 1993/94 och 1994/95 byggdes ett anslagssparande upp som vid bokslutstillfället den 30 juni 1995 uppgick till drygt 128 miljoner kronor. RSV:s senaste prognos tyder på att anslagssparandet vid utgången av år 1996 kommer att uppgå till ca 189 miljoner kronor. 70 De främsta orsakerna till att det uppkommit ett inte obetydligt an- slagssparande är enligt RSV ett ökat allmänt kostnadsmedvetande och inledningsvis små investeringar, framgångsrik prispress i RSV Data- Service verksamhet, vissa eftersläpningar i rekryteringen av personal och ränta på det redan positiva saldot. Regeringen gör inte någon annan bedömning. Tillgängligt underlag ger dock inte möjlighet att närmare bedöma hur mycket var och en av dessa faktorer har bidragit till an- slagssparandet. Regeringen har i juni 1995 i enlighet med ett förslag från RSV be- slutat om indragning av ca 25 miljoner kronor på anslaget. I den syssel- sättningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen re- dovisat en planerad ytterligare indragning av anslagsmedel inom bl.a. Finansdepartementets område för att finansiera vissa sysselsättnings- skapande åtgärder. Det finns for närvarande inte tillräckligt underlag för att bedöma hur stor del av indragningen som bör falla på anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet ligger fest. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 1 298 135 tkr Anslaget för 1997 har beräknats på följande sätt. Anslagsbasen för innevarande budgetår på tolvmånadersbasis har på grund av det beslutade effektiviseringskravet minskats med 3 procent eller 34,6 miljoner kronor. Vidare har återstoden av ett tidigare anvisat tillfälligt resurstillskott dragits bort (10 miljoner kronor). Till anslaget har förts dels vissa medel för indrivning av avgifter till brottsofferfon- den som kronofogdemyndigheterna tidigare disponerat under anslaget till kriminalvården, dels medel som tidigare anvisades på sjunde huvud- titelns förslagsanslag A 4. Förrättningskostnader och dels medel mot- svarande kronofogdemyndigheternas förbrukning budgetåret 1994/95 på andra huvudtitelns förslagsanslag F 6. Diverse kostnader för rättsväsen- det. För 1998 har anslaget beräknats till 1 296,4 miljoner kronor och för 1999 har det beräknats till 1 336,9 miljoner kronor. 71 <h3>9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet</h3> <h4>9.1 Anslag</h4> <h4>F 1. Brottsförebyggande rådet</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 22 894 ”</td><td> Anslagssparande</td><td> 10 577</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 37 708</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 48 300</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 36 800</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 25 355</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 26 024</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 26 817</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forsk- ning och information inom det kriminalpolitiska området och därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet i sam- hället. Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till rege- ringen för åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att BRÅ har byggt upp ett stort anslagssparande. Det sammanlagda anslagssparandet vid slutet av budgetåret uppgick till ca 10,6 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår pekar på att BRÅ kommer att förbruka anslagssparandet. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för BRÅ ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 25 355 tkr Regeringen har den 10 juni 1996 fettat beslut om ett nationellt brotts- förebyggande program. Som ett led i genomförandet av programmet skall på sikt BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare. BRÅ skall prioritera upp- gifter med inriktning på att främja lokalt arbete. BRÅ skall bl.a. ut- veckla former för att, i samverkan med andra, stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet samt verka för att lokal brottsförebyggande 72 verksamhet organiseras på ett lämpligt sätt. Vidare skall BRÅ bistå med information om brottsförebyggande arbete och verka för att behovet av kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika brottsförebyggande projekt. För att BRÅ skall kunna möta kravet på ett utvecklat stöd till lokalt brottsförebyggande arbete är det nödvändigt att det görs vissa ompriori- teringar och förändringar av verksamhetens inriktning. Sådana föränd- ringar övervägs därför inom Justitiedepartementet i samband med en översyn av rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet. För- ändringarna beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild kommitté har tillsatts för att t.o.m. år 1997 verka för genomförandet av intentionerna i det nationella brottsförebyggande programmet. Det huvudsakliga syftet med översynen är dock att överväga hur forsk- nings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organi- serad i framtiden. I arbetet ingår att ta ställning till om de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet kan utnyttjas på ett bättre sätt. Till detta hör bl.a. att bedöma om en sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resursutnyttjande. I arbetet ligger också att ta ställning till frågor om den framtida forskningen rörande ekonomisk brottslighet, varvid i underlaget ingår ett betänkande som nyligen lagts fram av Utredningen om ekobrottsforskning (SOU 1996:84). BRA. s resultat Tyngdpunkten i BRÅ:s verksamhet har under budgetåret 1994/95 legat på områdena brottsprevention och officiell statistik för rättsväsendet. Resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet har främst kon- centrerats till regeringsuppdraget avseende utarbetande av underlag för det nationella brottsförebyggande programmet. Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över fler områ- den. Exempel på områden som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, rättsmedvetande- och brottsofferunder- sökningar, teorier och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brottsförebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, eko- brottslighet och samhällets reaktioner på brott. Från den 1 juli 1994 har BRÅ övertagit ansvaret för den officiella rättsstatistiken. BRÅ har även tagit över produktionen av domstols- och kriminalstatistiken. Målet är att skapa en modem informationsdatabas för den officiella rättsstatistiken, vilken skall tillgodose regeringskans- liets, rättsväsendets myndigheters och andra användares behov av ända- målsenligt underlag för verksamhetsplanering, uppföljning, och forsk- ning. BRÅ har inrättat en styrgrupp för detta arbete, där företrädare för Justitiedepartementet, rättsväsendets myndigheter och Statistiska central- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2 byrån ingår. BRÅ har också inrättat en referensgrupp för att ge andra användare av den officiella statistiken, t.ex. universiteten, möjlighet till påverkan. Enligt BRÅ har det varit nödvändigt med relativt ingripande förändringar i statistiken, varför utgivningen av statistiken senarelagts. BRÅ räknar dock med att år 1997 vara i fes med utgivningen av publi- kationer när det gäller den officiella rättsstatistiken. BRÅ bedriver en omfettande informationsverksamhet vad avser brott- sprevention och andra kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier, konferenser, seminarier och kurser. BRÅ har två egna tidskrifter, varav en engelskspråkig, som tillsammans har en upplaga på ca 15 000 ex- emplar. BRÅ har också ett brett internationellt kontaktnät för erfaren- hets- och forskningsutbyte. Som framgår ovan uppgick BRÅ:s sammanlagda anslagssparande vid slutet av budgetåret till ca 10,6 miljoner kronor. BRÅ förklarar anslags- sparandet med en koncentration av resurserna på några stora projekt, vakanser under budgetåret samt att man velat förbereda sig för att klara en planerad ökning av antalet projekt. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende BRÅ. Regeringens bedömning De områden som BRÅ har prioriterat tigger väl i linje med den för- stärkning av rådets inriktning mot stöd till lokalt brottsförebyggande arbete som krävs för att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av det nationella brottsförebyggande programmet. BRÅ har lagt ned ett omfettande arbete på den officiella rättsstatisti- ken, framför allt för att modernisera statistikproduktionen och höja kvaliteten i statistiken. Detta arbete har varit värdefullt. Det är också positivt att BRÅ räknar med att snart vara i fes med utgivningen av rättsstatistiken. De förklaringar till anslagssparandet som BRÅ har angivit framstår enligt regeringens bedömning som rimliga. Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 25 355 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 26 024 000 kronor respektive 26 817 000 kronor. Vid beräkningen har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar av rådets verksamhet, t.ex. när det gäller an- svaret för forsknings- och utvecklingsverksamheten. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 74 <h4>F 2. Rättsmedicinalverket</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 149 1491’</td><td> Anslagssparande</td><td> 25 009</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 248 173</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 258 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 178 600</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 165 728</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 166 831</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 173 029</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts- psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. RMV genomgick en fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 243, bet. 1994/95:SoU15, rskr. 1994/95: 294) där följande övergripande mål fastslogs av riksdag och regering för planeringsperioden 1995/96 - 1998: Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera be- slutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsgenetiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda för- utsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksam- heterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd åt forsk- ning av betydelse för verksamheten. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att RMV:s uppdragsintäkter ökade med ca 50 procent (till 55,3 miljoner kronor) medan anslagsutnyttjandet minskade med ca 8 procent (till 149,1 miljo- ner kronor). De ökade uppdragsintäktema medförde ökade driftskost- nader men totalt sett uppstod ett anslagssparande efter budgetåret 1994/95 som uppgick till 25 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att RMV:s utgifter kommer att överstiga anslaget med ca fem procent. RMV:s ackumulerade anslagssparande kommer bl.a. att användas till avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin. 75 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Övergripande mål</h5> RMV genomgick fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 och i samband med beslut om budgeten lättade riksdagen beslut om mål och riktlinjer för RMV:s verksamhet under planerings- perioden 1995/96 - 1998. Dessa mål bör ligga fest under budget- året 1997. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 165 728 tkr Beräknade avgiftsinkomster 33 OCK) tkr Resultatbedömning RMV:s årsredovisning visar att de övetgripande mål som statsmakterna uppställt för RMV:s verksamheter liksom verksamhetsmål och riktlinjer i allt väsentligt har kunnat infrias. Undersöknings- och handläggnings- tider uppfyller med få undantag de krav som ställts i bl.a. reglerings- brev. I regleringsbrevet för 1994/95 anges t.ex. att andelen rättspsy- kiatriska undersökningar som ändras efter granskning inte bör överstiga tre procent. Andelen som ändrades efter granskning 1994/95 var drygt en procent. Inom rättsmedicinen var målet en medianhandläggningstid på 35 dagar för obduktionsärenden och under 1994/95 hölls median- handläggningstidema kring 28 dagar. Ett betydande kvalitetssäkrings- arbete har bedrivits för att nå en hög och jämn standard i undersök- nings- och analysarbetet. Vidare har verket prioriterat metodutveck- lings- och kompetensutvecklingsarbete. RMV har också förstärkt forsk- nings- och utvecklingsinsatserna bl.a. genom att inrätta ett verksgemen- samt FoU-kansli. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende RMV. Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten är i sin helhet an- slagsfinansierad. Utredningstiderna, frekvensen anstånd och överpröv- ningar av ärendena uppfyller lagstadgade krav och de mål som ställts upp i bl.a. regleringbrev. Den rättsmedicinska verksamheten är till övervägande delen anslags- finansierad. Under 1994/95 har kvalitetssäkringsarbetet fortsatt haft hög prioritet. RMV har också i enlighet med målen för verksamheten vid- tagit åtgärder för att förbättra läkarrekryteringen. Den rättskemiska avdelningens verksamhet är såväl anslags- som upp- dragsfinansierad. Den uppdragsfinansierade delen har ökat från 8,4 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 till 11,2 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. Kvalitet och säkerhet har prioriterats och verksamheten har effektiviserats genom bl.a. ny teknik. 76 Rättsgenetiken är i sin helhet avgiftsfinansierad. Övergången till DNA-baserad federskapsundersökning är nu helt genomförd vilket vä- sentligt ökat säkerheten i undersökningarna. Kvalitetssäkring och effek- tivisering har prioriterats. Kontinuerlig effektivisering av verksamheten tillsammans med ökade uppdragsintäkter har lett till ett anslagssparande som efter budgetåret 1994/95 uppgick till 25 miljoner kronor. Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV lämnat i sin årsredovisning m.m. och menar att arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med samma inriktning. Rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens organisation och dimen- sionering Det har vid RMV:s avdelningar i Stockholm och Göteborg funnits en viss överkapacitet av vårdplatser vilka har ställts till sjukvårdshuvud- männens förfogande enligt avtal med Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Med anledning av att riksdag och regering vid oli- ka tillfällen (bl.a. i prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 245-247, bet. 1994/95: SoU15, rskr. 1994/95:294 och prop. 1994/95:194 s. 25-27, bet. 1994/ 95:SoU23, rskr. 1994/95:382) har fastslagit att statliga undersöknings- enheter skall ha till uppgift att bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som rättspsykiatrisk undersökning pågår, har RMV givits i uppdrag att avveckla den kapacitet inom rättspsykiatriska under- sökningsverksamheten som verket inte behöver utnyttja samt att så långt möjligt överföra vårdpersonal och lokaler till sjukvårdshuvudmännen. RMV har i sin anslagsframställan redovisat att vissa avvecklingskost- nader kan bli aktuella i samband med genomförandet av nämnda upp- drag. Dessa avvecklingskostnader avses kunna finansieras av RMV:s anslagssparande. Regeringen har vidare i beslut den 21 december 1995 uppdragit åt RMV att göra en översyn över och analysera nuvarande dimensionering och struktur av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i rela- tion till nuvarande och förväntad framtida efterfrågan från landets dom- stolar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 1996. Slutsatser RMV omfattas av det generella besparingskravet på statlig konsumtion. Således har anslaget minskats med tre procent för 1997 och 1998. För 1998 beräknas ramanslaget uppgå till 166 831 miljoner kronor och för 1999 till 173 029 miljoner kronor. Beräkningarna grundar sig på ver- kets nuvarande struktur och på aktuella efterfrågeförhållanden från bl.a. domstolar och polismyndigheter. Det finns idag inga tecken som tyder på att stora förändringar är att vänta inom någon av RMV:s verksam- hetsgrenar. Som ett resultat av översynen av den rättspsykiatriska un- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr I. Del2 dersökningsverksamheten kan dock förändringar bli aktuella vilka kan Prop. 1996/97:1 påverka anslagets framtida storlek.                                        Utgiftsområde 4 <h4>F 3. Gentekniknämnden</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 040“</td><td> Anslagssparande</td><td> 600</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 3 086</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 3000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 2 300</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2 127</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 2 199</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 2 276</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att oönskade effekter på männi- skors och djurs hälsa och miljön undviks. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och sam- råda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de etiska frågorna. Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994 och övertog bl.a. de arbetsuppgifter som tidigare hade åvilat Delegationen för hybrid-DNA- frågor. Regeringens överväganden <h5>Övergripande mål</h5> Gentekniknämndens övergripande mål skall ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 2 127 tkr Resultatinformation Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens område har nu lett till att praktiska och kommersiella produkter inom främst läkemedels- och jordbrukssektorerna böijat tas fram. Detta har fört med sig att tekniken även böijat tillämpas inom livsmedelssektorn. Forskningen har bl.a. skapat möjligheter att med utnyttjande av gentekniken bryta ner annars svåmedbrytbara miljögifter. 78 Utvecklingen på genteknikområdet går allt snabbare och en missbe- dömning av teknikens användning kan medföra irreparabla skador på miljön. Gentekniknämndens verksamhet är därför mycket betydelsefull. Samhällets åtgärder på området syftar till att minimera riskerna for att sådana och andra oönskade effekter skall uppstå. I takt med att använd- ningen av gentekniken ökar, ökar också det område som nämnden har att bevaka. Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1994/95 framgår att nämnden genom att bl.a. delta i beredningsgrupper, avge yttranden, utarbeta rapporter och anordna konferenser aktivt har verkat för att det öveigripande målet skall kunna uppnås. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Regeringens bedömning Enligt regeringens bedömning är omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet väl avvägd, varför nämnden bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Med hänsyn till den snabba utveckling som pågår inom genteknikområdet avser regeringen att noga följa Gentekniknämndens verksamhet och se till att nämnden har de resurser som krävs. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 2 199 000 kronor respektive 2 276 000 kronor. <h4>F 4. Brottsoffermyndigheten</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 6 0811)21</td><td> Anslagssparande</td><td> 2 091</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 13 781 3)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 13 500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 9 500</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 9 517</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 9 776</td><td></td><td></td></tr> </table> 11 Beloppen anges i tusental kr 8 Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader 3) Därav 1,5 miljoner kronor anvisade på tilläggsbudget Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndig- heten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag från brottsofferfonden. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndig- heten sparade närmare 1,9 miljoner kronor förra budgetåret. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att myndig- heten kommer att använda ca 1 miljon kronor av sitt ackumulerade sparande. Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet for Brottsoffermyndigheten ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 9 500 tkr Brottsoffermyndighetens resultat Antalet inkomna brottsskadeärenden fortsätter att öka och uppgick år 1995 till drygt 4 400, vilket är en ökning med ca 250 ärenden jämfört med år 1994. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 3 400 till 3 800. För antalet sakskadeärenden redovisas en minskning. Under de första tolv månaderna under innevarande budgetår har brottsskadeären- dena ökat med tio procent jämfört med budgetåret 1994/95. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning kommer det totala antalet brotts- skadeärenden fortsätta att öka även under 1997. Brottsoffermyndigheten har satt upp tre delmål för handläggningen av brottsskadeärenden. De skall handläggas säkert, snabbt och billigt. Under budgetåret 1994/95 avgjordes 57 procent av personskadeärendena och 59 procent av sakskadeärendena inom tre månader, vilket är en lägre andel jämfört med året innan. Antalet balanserade ärenden ökade med ca 500 förra budgetåret och uppgick vid utgången av budgetåret 1994/95 till drygt 1 800 ärenden. Huvuddelen av ökningen ägde rum under början av det budgetåret. Brottsoffermyndighetens handläggnings- kostnad uppgick förra budgetåret till 1 768 kronor per ärende, vilket är en kostnadsökning med en procent. Ett mått på säkerheten och kvali- teten i handläggningen är enligt myndigheten frekvensen bifellsbeslut i samband med omprövningar. Denna andel uppgick budgetåret 1994/95 till 29 procent. Andelen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden uppgick såväl budgetåret 1994/95 som budgetåret 1993/94 till tre procent. Från brottsofferfonden har under kalenderåret 1995 utbetalats ca 6,5 miljoner kronor till olika brottsofferprojekt. Av dessa medel har ideella organisationer erhållit ca 2,8 miljoner kronor, varav Brottsoffeijourer- nas riksförbund har tilldelats 1,2 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 for den löpande verksamheten. Olika forskningsprojekt har be- viljats ca 2,7 miljoner kronor. Resterande medel har utbetalats dels till privat och offentlig brottsofferinriktad verksamhet, dels till informa- tionsinsatser. Fondens totala tillgångar under år 1995 uppgick till ca 10 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelsen avseende Brottsoffermyndigheten. Begeringens bedömning Att andelen avgjorda ärenden har minskat samt att ärendebalansen och omloppstiderna har ökat torde ha samband med att verksamheten har utlokaliserats från Stockholm till Umeå. Verksamheten i Umeå startades med helt ny personal, vilket kan förklara en lägre produktivitet. Ut- lokaliseringen är också en förklaring till myndighetens relativt stora sparande förra budgetåret, vilket bl.a. beror på att avvecklingskostna- dema för Stockholmskontoret blev lägre än beräknat. Enligt regeringens mening bör myndigheten nu med mer erfaren per- sonal kunna öka antalet avgjorda ärenden. En sådan utveckling kan också utläsas av myndighetens statistikuppgifter. Av årsredovisningen för budgetåret 1994/95 och anslagsframställningen för budgetåret 1997 framgår att antalet avgjorda ärenden har ökat kraftigt fr.o.m. andra hälften av budgetåret 1994/95. Under de tolv första månaderna inne- varande budgetår har antalet avgjorda ärenden ökat med 26 procent jämfört med föregående budgetår. I regleringsbrevet för innevarande budgetår anges att minst 70 procent av brottsskadeärendena skall hand- läggas inom tre månader och att ärendebalansen skall minska. Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brottsskadeärenden kan förväntas öka även under budgetåret 1997. Tidigare har myndigheten effektiviserat sin verksamhet för att kunna möta volymökningar. Regeringen anser att kostnaderna för handlägg- ningen av den beräknade mängden brottsskadeärenden inte längre ryms inom den befintliga ekonomiska ramen. Brottsoffermyndigheten bör där- för tilldelas ytterligare 1,2 miljoner kronor budgetåret 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9 517 000 kronor respektive 9 776 000 kronor. <h4>F 5. Ersättning för skador på grund av brott</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="3"> 41 809 *’</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 102 500</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 90 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 67 100</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 71 500</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 73 287</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 74 974</td><td></td><td></td></tr> </table> 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på anslaget är antalet beviljade ansökningar om brotts- skadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten. 81 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 71 500 tkr Som framgår av redovisningen under anslaget F 4. Brottsoffermyn- digheten har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat under kalenderåret 1995 och kan förväntas fortsätta öka under budgetåret 1997. Med hänsyn härtill har regeringen beräknat anslaget till 71 500 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 har anslaget beräknats tilll 73 287 000 kronor respektive 74 974 000 kronor. <h4>F 6. Rättshjälpskostnader</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 869 007</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 278 300</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 853 972</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 736 872</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 736 872</td></tr> </table> Utgiftsprognos därav 1996 1 278 300 902 200 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångs- balken, rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskost- nadema som betalas av den rättssökande. Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken be- stämmer regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offent- liga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam an- sökan (DVFS 1996:13, B32 resp. 1996:14, B33). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996 - den 31 de- cember 1997 till 803 kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusi- ve mervärdesskatt). 82 Regeringens överväganden Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 853 972 tkr Ny rättshjälpslag Regeringen har beslutat om en proposition med förslag till en ny rätt- shjälpslag med följdändringar (prop. 1996/97:9). Förslagen bygger på de förslag som lämnats av Rättshjälpsutredningen (SOU 1995:81). Den nya rättshjälpslagen innebär en mängd förändringar. En viktig nyhet är att rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägen- heten skall inte få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall dock rättshjälp kunna beviljas också den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls, innebär det nya systemet också stora kostnadssänkningar. Den före- slagna nya rättshjälpslagen med följdändringar beräknas leda till be- sparingar på knappt 200 miljoner kronor per år. För en beskrivning av övriga förändringar hänvisas till nämnda propo- sition. Förslaget att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet kan inte genomföras om inte försäkringsbolagen ges tillräcklig tid att anpassa sin organisation och sina försäkringsvillkor. Förändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 december 1997. Om allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har sökts före den 1 december 1997 gäller dock äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna kommer därför att minska kostnaderna för rättshjälpen successivt. Budgetåret 1998 bedömer regeringen att minskningen blir i storleksordningen 75 miljoner kronor; 1999 minskar kostnaderna med ytterligare ca 120 miljoner kronor. Överföring av budgetansvar Departementen, polismyndigheterna, Statens invandrarverk (SIV) och Utlänningsnämnden fattar beslut om rättshjälp i form av offentligt biträ- de i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Kostnaderna belastar innevarande budgetår andra huvudtitelns anslag Fl. Rättshjälp m.m. I stort sett hela belast- ningen härrör från beslut av SIV och Utlänningsnämnden. I nämnda proposition (prop. 1996/97:9) föreslås att bestämmelser om rätten till offentligt biträde fr.o.m. den 1 december 1997 regleras direkt i den materiella lagstiftningen. Eftersom budgetansvaret enligt regeringens uppfattning bör ligga där den största möjligheten att påverka belastning- en av ett anslag finns, kommer medel för detta ändamål att fr.o.m. 1997 att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. Med hänsyn till ovan nämnda förändringar har regeringen beräknat anslaget till 853 972 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 736 872 000 kronor respektive år. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h4>F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95 1995/96</td><td> Utgift Anslag</td><td> 29 699 ” 53 202</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 10 222</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 10 546</td></tr> </table> 1999 Beräknat 10 886 1 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 51 500 därav 1996          38 600 Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för statens rättegångar. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 10 222 tkr. Innevarande budgetår disponerar utöver de 24 länsstyrelserna ett femtiotal myndigheter anslaget. Av dessa mister bl.a. Rikspolisstyrel- sen, Riksåklagaren, domstolarna samt skatte- och kronofogdemyndig- heterna dispositionsrätten till anslaget och anvisas i stället medel inom respektive myndighetsanslag för att finansiera kostnader som t.o.m. innevarande budgetår finansieras från anslaget. En fördel med detta är att administrationen för myndigheterna förenklas. En sådan förändring är dock inte lämplig för flertalet av de mindre myndigheter som dis- ponerar anslaget eftersom dessa inte har samma möjligheter att hantera tillfälliga förändringar av utgiftsnivån. Med hänsyn till nämnda förändring har regeringen beräknat anslaget till 10 222 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 546 000 kronor respektive 10 886 000 kronor. 84 <h4>F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 2 994”</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 3 879</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 3000</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 3000</td></tr> </table> 11 Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 3 900 därav 1996           2 300 Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellek- tuella äganderätten, till Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till Permanenta byrån i Haagkonferensen för internatio- nell privaträtt. Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska samarbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminologiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sam- manslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområ- de. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 3 000 tkr Anslaget bör uppgå till tre miljoner kronor för budgetåret 1997. För budgetåret 1998 respektive 1999 har anslaget beräknats till samma belopp som för år 1997. <h4>F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete</h4> <table border="1"> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 10 800”</td><td> Utgiftsprognos därav 1996</td><td> 10 800 10 800</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 7 200</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 7 200</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 7 200</td><td></td><td></td></tr> </table> ” Beloppen anges i tusental kr Regeringen har i juni i år presenterat ett nationellt brottsförebyggande program. En av grundtankarna i programmet är att regeringen skall främja det lokala brottsförebyggande arbetet. För detta ändamål finns 85 för budgetåret 1995/96 under anslaget A 6. Bidrag till brottsförebyggan- Prop. 1996/97:1 de arbete anvisat 10,8 miljoner kronor.                                  Utgiftsområde 4 Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 7 200 tkr Enligt regeringens mening bör det även för budgetåret 1997 avsättas medel för att främja initiativ i det brottsförebyggande arbetet, t.ex. för att utveckla nya metoder och arbetsformer som innebär att detta arbete kan föras framåt. Regeringen föreslår att 7,2 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. För budgetåret 1998 respektive budgetåret 1999 har anslaget beräk- nats till samma belopp som för budgetåret 1997. 86 <h3>10 Övrig statlig verksamhet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 <h4>10.1 Allmänna advokatbyråer</h4> De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Jurist vid allmän advokatbyrå bör också åta sig uppdrag som god man, likvidator eller liknande i de fall uppdragen annars skulle vara svåra att få utförda därför att ersättning inte kan påräknas. Byråerna får täckning för sina kostnader i dessa ärenden från ett driftbidragsanslag. Om det kan ske utan hinder for den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju 7 skall bedriva social mottagning på 15 olika mottagningsplatser. Ekonomiskt mål De allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål har hittills varit att vaije byrå skall generera intäkter som minst motsvarar verksamhetens kostnader inklusive kostnaderna for att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet. Bakgrunden till kravet att intäkterna även skall täcka kostnaderna för att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet är att staten tidigare i två omgångar tillfört byråerna medel för att täcka be- hovet av rörelsekapital (prop. 1979/80:101, bil. 1, bet. 1979/80:JuU36, rskr. 297, prop. 1985/86:101, bil. 1, bet. 1985/86:JuU14, rskr. 82). Motivet till att anvisa statskapital var att byråerna sammantaget hade en balanserad förlust och därmed inte själva kunde finansiera rörelsekapi- talbehovet. I ett regeringsbeslut den 26 oktober 1995 beslutade rege- ringen att statskapitalet, som då uppgick till ca 15,5 miljoner kronor, skulle återbetalas. Skälet för regeringens beslut var att den balanserade förlusten hade övergått i ett balanserat överskott på ca 48 miljoner kronor. I och med att statskapitalet har återbetalats bör det ekonomiska målet fr.o.m. budgetåret 1997 vara att vaije byrå skall generera intäkter exklusive finansiella intäkter som motsvarar minst verksamhetens kost- nader exklusive finansiella kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlig- het med avgiftsförordningen (1992:191). 87 Resultatutveckling <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td><td> 1995/96</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Intäkter exkl. finans- iella intäk- ter1</td><td> 113,2</td><td> 115,9</td><td> 114,1</td><td> 101,5</td><td> 133,6</td><td> 92,0</td></tr> <tr><td> Kostnader exkl. finansiella kostnader1</td><td> 107,3</td><td> 110,1</td><td> 112,6</td><td> 102,1</td><td> 141,8</td><td> 93,0</td></tr> <tr><td> Resultat</td><td> + 5,9</td><td> + 5,8</td><td> + 1,5</td><td> -0,6</td><td> -8,2</td><td> - 1,0</td></tr> </table> 1 Löpande priser i miljoner kronor Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 4 Som synes har de allmänna advokatbyråerna minskat sina kostnader under perioden, bl.a. till följd av att byråerna i Kalmar och Sundsvall har avvecklats. Huvudförklaringen till att byråernas sammantagna resultat har försäm- rats är att antalet fakturerade ärenden minskat såväl inom som utanför rättshjälpsområdet. Minskningen beror bl.a. på att konkurrensen från de privata byråerna om rättshjälpsärendena ökat i samband med den all- männa konjunkturnedgången och på vissa förändringar av rättshjälps- reglema (bl.a. begränsningar av möjligheterna till rättshjälp i asylären- den samt höjda grund- och tilläggsavgifter). Regeringens bedömning Mot bakgrund av de allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål är det prognostiserade utfallet för år 1995/96 inte tillfredsställande. Resultaten varierar dock avsevärt mellan byråerna. Domstolsverket har tillsammans med de byråer som har sämst måluppfyllelse utarbetat ett åtgärdspaket som syftar till att vända utvecklingen. Regeringens uppfattning är också att byråerna sammantagna resultat år 1997 kommer att förbättras av- sevärt. Regeringen kommer att noga följa hur de åtgärder som vidtas faller ut. 88 <h4>Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete prop. 1996/97:1</h4> Bilaga 4.1 Justitieutskottet behandlade i betänkandet Anslag till Brottsoffermyndig- heten, m.m. (bet. 1994/95 :JuU 13) ett antal motioner rörande olika for- mer av hjälp och stöd till brottsoffer. Utskottet uttalade med anledning av motionerna att det är tid att med ett samlat grepp utvärdera det lagstiftningsarbete m.m. som den senaste tioårsperioden har pågått på brottsofferområdet och att ett arbete med en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits snarast bör inledas. Med hänvisning till att arbetet med en utvärdering kunde väntas bli tämligen omfettande ansåg justitie- utskottet att det kunde bli nödvändigt med en avrapportering till riks- dagen, t.ex. i nästkommande års budgetproposition, innan en slutlig rapport och eventuella förslag läggs fram för riksdagen. Riksdagen beslutade den 19 april 1995 (rskr. 1994/95:261) att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Regeringen beslutade den 15 juni 1995 direktiv till en särskild ut- redare med uppdrag att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårspe- rioden har gjorts på brottsofferområdet (Dir. 1995:94). Utredningen har i uppgift att ge en bred redovisning av vad som har gjorts och kartlägga vilka rättigheter och vilka möjligheter till hjälp ett brottsoffer har. De samlade effekterna av dessa rättigheter skall analyse- ras. Med utgångspunkt i den samlade kunskapen och analysen skall utredaren föreslå de förändringar som kan vara befogade. Detta gäller inte enbart förändringar i lagstiftningen utan också förändringar t.ex. av handläggningsrutiner och rutiner för samarbete myndigheter emellan och förbättrad utbildning. Som en allmän utgångspunkt anges i direktiven att det är av stor betydelse att åtgärder för brottsoffer sätts in där de verkligen behövs. En viktig uppgift för utredaren är alltså att undersöka om de resurser som finns används på bästa sätt. En annan betydelsefull fråga för ut- redaren är hur regelsystemet tillämpas på myndighetsnivå, dvs. hur lagändringar och andra insatser har fellit ut i praktiken. Brottsofferutredningens arbete påböljades i januari 1996 och skall vara avslutat vid utgången av år 1997. Till utredningen är en referens- grupp knuten, med företrädare för bl.a. ideella organisationer. Utredningen lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till regeringen av det hittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för den avrapportering riksdagen begärt. En stor del av utredningens arbete hittills har bestått i att inhämta kunskaper, att kartlägga vilka andra utredningar och forskningsprojekt m.m. som pågår på brottsofferområdet samt i kontakter med organi- sationer och myndigheter. En närmare kartläggning av de utbildnings- insatser för skilda yrkeskategorier när det gäller frågor om brottsoffer som har genomförts under senare tid och som planeras för framtiden kommer att göras. Utredningen har fått tillstånd av Justitiedepartementet att anlita Socio- logiska institutionen, Lunds universitet för ett forskningsprojekt med sikte på att undersöka erfarenheterna av besöksförbud och hur stödet i form av målsägandebiträde har fungerat ur brottsoffrens perspektiv. Undersökningen kommer också att innefatta det bemötande brottsoffer får i kontakter med myndigheter inom rättsväsende, socialtjänst och sjukvård och skall göras i form av djupintervjuer. Utredningen har vidare för avsikt att genomföra en enkätundersökning där landets kronofogdemyndigheter tillfrågas om sina synpunkter på de bestämmelser som infördes år 1994 och som innebär att domstolen självmant sänder domar i vilka skadestånd har utdömts till kronofog- demyndigheten, som i sin tur frågar målsäganden om han eller hon vill att domen skall verkställas genom myndighetens försorg. Vidare skall utredningen undersöka hur polisens utredningsskyldighet beträffande målsägandens anspråk på skadestånd fungerar. Utredningen avser också att studera systemen for stöd till brottsoffer genom lekmän i England och Kanada, vilka är föregångare på det om- rådet. Under 1997 kommer utredningen att starta en utvärdering av Rikskvinnocentrum för kvinnor som misshandlats och våldtagits. Prop. 1996/97:1 Bilaga 4.1 90 gotab 52064, Stockholm 1996 Utgiftsområde 5 <h1>Utrikesförvaltning och internationell samverkan</h1> 1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 <h4>Förslag till statsbudget för år 1997</h4> <h3>Utrikesförvaltning och internationell samverkan</h3> <h4>(utgiftsområde 5)</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-83.png" style="width:36pt;height:21pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <h3>Innehållsförteckning</h3> 1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3 2     Inledning.................................... 4 2.1   Internationell säkerhet och globalt samarbete ...... 5 2.2   Sverige i Europa.......................... 7 2.3   Samarbete i Norden och Östersjöområdet......... 9 2.4   Sverige i världen.......................... 10 2.5   En fri världshandel ........................ 11 2.6   Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade utgiftsutvecklingen ........................ 12 3     A    Utrikesförvaltningen m.m.................... 14 3.1   Allmänt................................ 14 3.2   Anslag................................. 14 A 1. Utrikesförvaltningen ....................... 16 A 2. Nordiskt samarbete ........................ 17 A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m............................. 18 4     B     Internationella organisationer ................. 19 B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer...... 22 B 1.1. Förenta nationerna ........................ 23 B 1.2. Europarådet............................. 26 B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) ................................ 27 B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP) ......................... 28 B 1.5. Schengensamarbetet ....................... 29 B 1.6. Övriga internationella organisationer............ 29 B 2. Nordiska ministerrådet...................... 29 B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)........................ 30 B 4. Fredsfrämjande verksamhet .................. 31 5     C Information om Sverige i utlandet.............. 33 5.1   Allmänt................................ 33 5.2   Resultatinformation........................ 33                    1 C 1.  Svenska Institutet  ......................... 34 C 2.  Övrig information om Sverige i utlandet ......... 35 6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor ....... 37 6.1   Allmänt................................ 37 6.2   Resultatinformation........................ 37 D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området................................ 38 D 2.  Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.................... 38 D 3.  Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk- ningsinstitut (SIPRI) ....................... 39 D 4.  Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet ............................... 39 D 5.  Utrikespolitiska Institutet ................... 40 D 6.  Forskningsverksamhet av särskild utrikes-  och säkerhetspolitisk betydelse ................... 41 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 7 E Övriga utrikespolitiska frågor................. 42 E 1. Strategisk exportkontroll .................... 42 E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter........... 42 E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget....... 43 E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet...... 44 E 3. Europainformation m.m...................... 44 E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt.............................. 45 8 Avgiftsfinansierad verksamhet ..................... 46 Delegationen för översättning av EG:s regelverk ........ 46 Bilaga 5.1 Sveriges samlade bidrag till FN................. 47 Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 september 1996.................... 50 <table border="1"> <tr><td> 1 Förslag till riksdagsbeslut</td><td> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5</td></tr> </table> Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) A 1. Utrikesförvaltningen A 2. Nordiskt samarbete A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer B 2. Nordiska ministerrådet B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) B 4. Fredsfrämjande verksamhet C 1. Svenska Institutet C 2. Övrig information om Sverige i utlandet D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling <table border="1"> <tr><td> Ramanslag</td><td> 1 667 384</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 1 442</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 4 371</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 452 462</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 303 700</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 24 207</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 150 206</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 55 237</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 10 266</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 2 322</td></tr> <tr><td> Ramanslag</td><td> 9 250</td></tr> </table> D 3. Bidrag till Stockholms interna- tionella fredsforskningsinstitut (SIPRI)                        Obetecknat anslag D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet Ramanslag 20 571 12 235 <table border="1"> <tr><td> D 5. Utrikespolitiska Institutet</td><td> Obetecknat anslag</td><td> 10 112</td><td> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5</td></tr> <tr><td colspan="2"> D 6. Forskningsverksamhet av särskild</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse</td><td> Ramanslag</td><td> 3 597</td><td></td></tr> <tr><td> E 1. Strategisk exportkontroll</td><td> Ramanslag</td><td> 13 857</td><td></td></tr> <tr><td> E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst- ekonomiska Institutet</td><td> Obetecknat anslag</td><td> 4 636</td><td></td></tr> <tr><td> E 3. Europainformation m.m.</td><td> Ramanslag</td><td> 8 800</td><td></td></tr> <tr><td> E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt</td><td> Ramanslag</td><td> 2 548</td><td></td></tr> <tr><td> Summa för utgiftsområdet</td><td></td><td> 2 757 203</td><td></td></tr> </table> <h3>2 Inledning</h3> Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och internationell samverkan består av följande verksamhetsområden: utrikesförvaltning, internationella organisa- tioner, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska frågor. Internationell solidaritet och samverkan är av grundläggande betydelse för Sveriges säkerhet och människors livsvillkor i vårt land. Internationalisering och globalisering har dramatiskt förändrat politik, ekonomi, miljö och sociala förhållanden. De stora och långsiktiga frågorna om fred, demokrati och hållbar utveckling kräver ett ökat och mer effektivt internationellt samarbete. Sveriges medverkan i detta internationella samarbete tar tillvara vårt eget lands intressen. Det ger oss samtidigt en möjlighet att bidra till säkerhet och utveckling, i närområdet, i Europa och globalt. I Sveriges långvariga stöd för fredlig konfliktlösning, folkrätten och en fri världshandel förenas egenintresse och solidaritet. Samtidigt inspireras vår utrikespolitik av centrala mål för det egna samhällsbygget, som fördjupad demokrati, rättsstyre, öppenhet, folkrörelsemedverkan, social rättvisa, jämställdhet, ekologisk balans och kamp mot arbetslösheten. Internationellt samarbete genom multilaterala organisationer har blivit alltmer betydelsefullt. För Sveriges del intar två organisationer här en särställning, Förenta nationerna (FN) och Europeiska unionen (EU). Sveriges aktiva medverkan i FN-arbetet har i 50 år varit en hörnsten i vår utrikespolitik. Medlemskapet i EU har givit oss nya möjligheter att delta i arbetet for att bygga säkerhet och samarbete i och bortom Europa. Sverige deltar aktivt i arbetet i andra organisationer för en europeisk säkerhetsstruktur. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) spelar en viktig roll på flera områden. Samarbetet i Norden och östersjöområdet är särskilt viktigt för Sverige. Politiska förbindelser, handel, utvecklingssamarbete, migration m.m. har blivit alltmer sammanflätade aspekter i det internationella samarbetet. Utrikesdepartementets organisation har reformerats i syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik. Målet är att anpassa organisation och arbetssätt till de uppgifter vi ställs inför genom den tilltagande internationaliseringen, det växande beroendet mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden och EU- medlemskapet. Sverige står inför viktiga utrikespolitiska uppgifter, i världen, Europa, Östersjöområdet och Norden. Dessa uppgifter skall genomföras under en period när fortsatta och betydande besparingar skall göras inom utgiftsområdet. Detta ställer krav på stränga prioriteringar såväl mellan som inom olika verksamhetsområden. Informationen om Sverige i utlandet är en viktig del av svensk utrikespolitik. En god och väl samordnad sådan information bidrar till att förtroendet för vårt land stärks. <h4>2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete</h4> Genom att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser kan Sverige bidra till fred och säkerhet. Sveriges förmåga, möjligheter och förutsättningar i detta avseende skall utvecklas. Utvecklingen efter det kalla krigets slut har riktat ökad uppmärksamhet på åtgärder för att förebygga konflikter, såväl inom som mellan stater. Konfliktförebyggande engagerar ett stort antal aktörer, från internationella och regionala organisationer till enskilda stater och icke-statliga organisationer. Ett övergripande ansvar åvilar FN. Förebyggande av konflikter förutsätter politisk vilja och initiativkraft. Det är viktigt att utnyttja och utveckla det breda spektrum av möjliga åtgärder som står till världssamfundets förfogande. Sverige strävar efter att ytterligare stärka kapaciteten att bidra till detta arbete. Vi vill ge ökad betoning åt civila inslag i den fredsfrämjande verksamheten. En studie genomförs för närvarande om konfliktförebyggande verksamhet. En särskild studie har också nyligen genomförts om säkerhet och utveckling i Afrika. FN är den enda globala organisation som har ett mandat som omfattar såväl internationell säkerhet som ekonomisk och social utveckling i alla dess aspekter. FN:s betydelse accentueras av att de stora hoten mot människors säkerhet och framtid är globala och måste hanteras gemensamt. Sverige är kandidat i valet i höst till FN:s säkerhetsråd för tvåårsperioden 1997-98. Kandidaturen är ett uttryck för den höga prioritet regeringen tillmäter FN:s verksamhet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 FN-systemet står för närvarande inför svåra utmaningar och problem. Sverige deltar, också genom EU och i samarbete med de nordiska länderna, aktivt i arbetet för att reformera FN-systemet. Organisationen behöver förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Viktiga slutsatser och förslag på detta område återfinns i rapporten Vårt globala grannskap som presenterats av Kommissionen för globalt samarbete. Säkerhet har blivit ett brett begrepp i en värld där nationsgränser är alltmer porösa och ibland närmast fiktiva. Fattigdom, flyktingströmmar, miljöförstöring, narkotikahandel, terrorism, grov organiserad brottslighet, spridning av massförstörelsevapen, humanitära katastrofer och undertryckande av grundläggande mänskliga rättigheter utgör omedelbart eller på sikt hot mot vår säkerhet. De ställer krav på multilaterala insatser. Respekten för folkrätten måste stärkas. Detta är av grundläggande betydelse för internationell fred och säkerhet och för samarbetet mellan stater. Sverige verkar för att främja de mänskliga rättigheterna som led i att bygga varaktiga demokratier och rättssamhällen och förebygga konflikter. Olika insatser behövs för att stärka efterlevnaden och övervakningen av de internationella normerna för de mänskliga rättigheterna. Sverige kommer att fortsatt med kraft engagera sig i detta arbete som bedrivs på såväl bilateral som multilateral nivå. Vidare pågår ett arbete, som Sverige i flera fall är nära engagerat i, på en fortsatt utveckling av internationella konventioner och regler på detta område. Sverige slår vakt om FN:s arbete för de mänskliga rättigheterna och verkar för att dessa frågor bättre skall beaktas i FN:s utvecklingsarbete och i dess fredsbevarande och fredsfrämjande insatser. Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av största betydelse för internationell säkerhet och ekonomisk utveckling. Särskilt viktigt är att nu få till stånd ett totalförbud för kärnvapenprov. Konventionen mot kemiska vapen bör träda i kraft snarast och med deltagande av de i sammanhanget viktigaste staterna. Det är också angeläget att få till stånd förhandlingar om ett förbud mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Målet är att alla kärnvapen skall förbjudas, i likhet med andra massförstörelsevapen. Under svensk ledning har ett nytt internationellt protokoll med skärpta regler om användningen av truppminor (antipersonella minor) förhandlats fram. Sverige, som avser att införa totalförbud mot användning av truppminor (antipersonella minor) och förstöra befintliga lager, kommer att fortsätta att verka för ett internationellt förbud mot dessa vapen. Ett arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av såväl medlemmarna i NATO-alliansens forna export- kontrollarrangemang som f.d. Warszawapaktsmedlemmar, har förhandlats fram under svenskt ordförandeskap. Sverige fäster stor vikt vid en effektiv implementering av detta arrangemang, som syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt känsliga produkter som kan ha militärt destabiliserande verkan och hota fred och säkerhet. Miljöförstöring och utarmning av naturresurser hotar vår överlevnad. Lösningen på dessa globala framtidsfrågor ligger i de beslut som fattas i dag. Arbetet för hållbar utveckling, på grundval av Agenda 21, Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 handlingsprogrammet från Riokonferensen 1992, kommer att behandlas vid ett extra möte 1997 med FN:s generalförsamling. Detta blir det viktigaste internationella miljömötet efter Rio. Samtidigt kommer regeringen att intensifiera det regionala miljöarbetet, både i EU och i Östersj öområdet. Stora FN-konferenser har under 1990-talet ägnats åt miljö, mänskliga rättigheter, befolkning, kvinnor och social utveckling samt boende och bebyggelsefrågor. De har i högre grad än tidigare konferenser satt individens säkerhet och rättigheter i centrum och betonat regeringars ansvar i dessa sammanhang. Sverige verkar, inte minst inom EU, för en effektiv och samordnad uppföljning av de stora konferenserna inom FN- systemet. Konferenserna har betonat att jämställdhet är en nyckel till att lösa många globala ödesffågor. Jämställdhet är också en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och en viktig förutsättning för hållbar utveckling. Sverige har, bland annat vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking hösten 1995, aktivt verkat för att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på verksamhet och planering på alla samhällsområden. Sveriges stöd till multilateralt utvecklingssamarbete behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. <h4>2.2 Sverige i Europa</h4> Med det kalla krigets slut minskade risken för ett nytt stort krig i Europa. Stormaktsmotsättningama, liksom de militära styrkorna på kontinenten, har kraftigt reducerats. Detta betyder inte att Europas fred och säkerhet är tryggad. Även om de rent militära hoten har kommit i bakgrunden, så har händelse- utvecklingen i det f.d. Jugoslavien visat vilken sprängkraft som finns i etniska motsättningar, religiösa konflikter och social upplösning. Arbetet på att skapa en alleuropeisk ordning för säkerhet och fred måste intensifieras. Sverige har ett starkt politiskt intresse och en moralisk skyldighet att fullt ut delta i byggandet av en alleuropeisk säkerhets- struktur. Vår aktiva medverkan i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete (GUSP) är ett bidrag, liksom vårt deltagande i Partnerskap för fred (PFF) och i den NATO-ledda IFOR-styrkan i det f.d. Jugoslavien. Den enskilt viktigaste faktorn för framväxten av ett nytt samarbets- och säkerhetsmönster i Europa är att det demokratiska och ekonomiska reformarbetet i Ryssland fullföljs. I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en nära dialog med Ryssland och stöd för reformprocessen. Det är av central betydelse att den nu rådande freden i det f.d. Jugoslavien blir hållbar. Sverige kommer att fortsatt verka för att Daytonavtalet efterlevs och att Bosnien och Hercegovina bevaras som ett sammanhållet och mångkulturellt land. Sverige deltar i IFOR och andra fredsfrämjande insatser och ger humanitärt katastrofbistånd till området. Det är av största vikt att flyktingar får möjlighet att fritt återvända. Vår förhoppning är att den Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 politiska situationen skall medge att det f.d. Jugoslavien snart kan omfattas av en mera långsiktig återuppbyggnad och helt integreras i Europa. Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde. Samtidigt ger den oss goda möjligheter att aktivt verka for egen, regional, europeisk och global säkerhet. Som fullvärdig medlem i EU tar Sverige sitt ansvar för Unionens globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi, utvecklingssamarbete och andra områden. Under det första årets medlemskap har Sverige i samarbete med likasinnade länder kunnat påverka beslut i den riktning vi eftersträvar, bl.a. vad gäller öppenhet i rådets arbete och för ökad frihandel. EU:s regeringskonferens syftar till att se över de fördrag som samarbetet vilar på. Regeringen har i nära samverkan med riksdagen utarbetat svenska ståndpunkter inför konferensen. Regeringen lägger stor vikt vid att i regeringskonferensen driva frågor som är viktiga för medborgarnas trygghet och välstånd. Sverige prioriterar förändringar i fördragen som förstärker samarbetet för att minska arbetslösheten i Europa, förbättrar miljön och som leder till att Unionens institutioner verkar under större öppenhet. EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete och insatser för att bekämpa internationell brottslighet måste också förstärkas och effektiviseras. EU står under det närmaste decenniet inför en rad stora utmaningar. En central uppgift är att bana väg för nya medlemsländer från Öst- och Centraleuropa. EU-medlemskap innebär för dessa länder ytterligare steg i utvecklingen mot fred, stabilitet och välstånd. Sverige agerar aktivt inom EU för en utvidgning och lägger här särskilt vikt vid de baltiska staterna. Sverige framhåller starkt betydelsen av en gemensam förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. Förhandlingar torde kunna inledas under 1998. Under 1998 kommer också förhandlingar om EU:s nästa femårsbudget att intensifieras. I denna förhandling kommer Sverige att lägga stor vikt vid att EU:s resurser används på ett effektivt sätt. Det finns särskilt behov av reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s regional- politik som står för närmare tre fjärdedelar av budgeten. Vid denna tid kommer även de avgörande besluten om deltagande i den tredje fasen av Ekonomiska och monetära unionen att aktualiseras. För svensk del kommer beslut om deltagande att fattas av riksdagen. Västeuropeiska unionen, VEU, har under senare år utvecklats till ett viktigt forum för säkerhetspolitisk dialog i Europa. VEU kommer att koncentrera sin verksamhet på konflikthantering i vid bemärkelse, som fredsbevarande verksamhet, krishantering och räddningsaktioner. Sveriges observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Det ger oss däremot ökat inflytande över utformningen av en ny säkerhetsstruktur för Europa och möjlighet att delta i organisationens operationer för konflikthantering. Tillsammans med Finland presenterade Sverige i april ett förslag om att stärka EU:s kapacitet för konflikt- hantering genom ett närmare samarbete med VEU. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är en viktig del av det alleuropeiska säkerhetssamarbetet. Sverige deltar aktivt i OSSE- arbetet för konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering. Detta arbete bedrivs utifrån ett brett säkerhetsbegrepp, som omfattar såväl politiska, som humanitära, ekonomiska och militära aspekter. Aktuella uppgifter för OSSE är bland annat ett omfattande stöd till återuppbyggnad i det f.d. Jugoslavien, medling i konflikterna i Tjetjenien och Nagomo Karabach och fortsatta förhandlingar om rustningskontroll inom ramen för CFE-avtalet. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter spelar en central roll för att förhindra uppkomsten av etniska konflikter. Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. En av organisationens för närvarande högst prioriterade uppgifter är att stödja demokratiseringsprocessema i Central- och Östeuropa. De områden som Europarådet koncentrerar sina insatser till är uppbyggnaden av rättssamhället och att få de mänskliga rättigheterna fast förankrade i det legala och politiska systemet. <h4>2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet</h4> Det nordiska samarbetet förblir av stor betydelse för de nordiska länderna och medborgarna i Norden. Sedan några år tillbaka pågår en effektivisering och koncentration av det nordiska samarbetet i syfte att bättre anpassa det till den nya situation som uppstått genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU och EES-avtalet och genom de övriga förändringarna i vår närmaste omvärld. De tre nordiska länderna i EU har på många områden sammanfallande intressen och värderingar. Ett särskilt område för löpande kontakter och nära samverkan är EU:s regeringskonferens där det är viktigt att dessa gemensamma intressen och värderingar får största möjliga genomslag. Sverige, liksom de övriga nordiska medlemmarna, kommer även i sitt EU-arbete att ha mycket nära förbindelser med Norge och Island. I det europeiska integrationsarbetet bygger samarbetet med Norge och Island formellt på EES-avtalet. Därutöver verkar Sverige för ett nära samarbete med Norge och Island även på alla andra områden. Samtidigt fördjupas det nordiska samarbetet i enlighet med de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär. Den dynamiska utvecklingen inom Östersjöområdet erbjuder en historisk utmaning att skapa ett tätt nätverk av regionalt samarbete. En målsättning för detta samarbete är att främja demokratiserings- processen i Ryssland och Rysslands fortsatta integration i det europeiska samarbetet. Ett annat mål är att stödja de baltiska ländernas och Polens närmande till EU. Ett tredje mål är att stärka regionens ställning inom EU. Ett ytterligare mål är att förbättra miljön i Östersjöområdet. Östersjörådet, det enda organ i vilket alla strandstater jämte Norge, Island och EG-kommissionen är företrädda, har kommit att spela en allt större roll. Sverige eftersträvade under sitt i juni avslutade ordförandeskap att ge samarbetet ytterligare politisk tyngd, bland annat genom den Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 regeringschefskonferens som hölls i Visby i maj. Genom denna konferens gavs impulser till vidgad samverkan inom tre områden: mellanfolkliga kontakter och stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete och forbättring av miljön. Regeringscheferna beslöt att inrätta en aktionsgrupp under svenskt ordförandeskap för att bekämpa den organiserade brottsligheten i Östersjöområdet. Vid Östersjörådets femte ministermöte i Kalmar antog utrikesministrarna ett handlingsprogram som byggde vidare på Visbydeklarationen. Regeringen kommer att verka för att handlingsprogrammet skall förverkligas och för att de möjligheter som samarbetet i Östersjöregionen öppnar skall förverkligas. EG-kommissionens nyligen framlagda initiativ om Östersjösamarbetet vittnar om att dessa frågor kommit ytterligare i fokus inom EG. Nordiskt samarbete visavi närområdena länkas in i Sveriges bilaterala och multilaterala agerande. Genom att främja allsidiga kontakter med Ryssland, såväl på europeisk som på regional nivå samt mellan de baltiska länderna och Ryssland ökar vi förutsättningarna för stabilitet i Östersjöområdet. Stödet till nordvästra Ryssland och Kaliningrad är av stor betydelse. Samarbetet inom de regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, där Sverige är ordförande under större delen av 1997, fortsätter att utvecklas och är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklas med och mellan alla våra grannländer. <h4>2.4 Sverige i världen</h4> Sveriges engagemang och ansvar stannar inte vid Europas gränser. Genom FN och andra internationella organisationer söker vi bidra till internationell fred och säkerhet och till att hantera de globala överlevnadshoten. Ett väsentligt nytt inslag i Sveriges förbindelser utanför Europa utgörs av vårt aktiva deltagande i EU:s omfattande politiska dialogverksamhet och biståndssamarbete. Sverige anser att det är av stor vikt att stärka samarbetet mellan Europa och de nordamerikanska staterna. Dialogen med Förenta staterna och Canada bör utgöra en högt prioriterad uppgift inom EU-arbetet. Denna dialog har stor betydelse för den övergripande säkerhetssituationen i Europa, inklusive centrala frågor om Sveriges närområde och etablerandet av en global säkerhetsordning. Dialogen har därtill naturligtvis stor betydelse för en rad enskilda sakområden, exempelvis det multilaterala handelssystemet. Sveriges bilaterala förbindelser med länder i Mellanöstern, Afrika, Latinamerika, Asien och Oceanien omfattar politiska relationer, utveck- lingssamarbete och handel. Omorganisationen av Utrikesdepartementet skall inte minst möjliggöra en bättre samordning mellan dessa aspekter. Sveriges utvecklingssamarbete med u-länder och länder i Central- och Östeuropa behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande fredsuppgörelse i Mellanöstern och är en betydande bidragsgivare till Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU har gett Sverige ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern. EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra och östra kuster har påtagligt ökat på senare tid. En medelhavsstrategi har utarbetats som omfattar såväl utrikes- och säkerhetspolitik som handel, bistånd och kultur. Samarbete på dessa områden syftar till att skapa stabilitet och välstånd i regionen. Sverige vill utveckla formerna för samarbete med länderna i södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Regeringen kommer att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts. Folkmordet i Rwanda och den allt allvarligare situationen i Burundi illustrerar betydelsen av ett starkt stöd för förebyggande och konflikt- lösande åtgärder på hela den afrikanska kontinenten. De afrikanska länderna själva och den afrikanska enhetsorganisationen (Organization of African Unity; OAU) har här en central uppgift. Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis vad gäller demokrati och ekonomi. Bl.a. i El Salvador och i Guatemala bidrar Sverige till arbetet för fred och demokrati. Insatser i Nicaragua fortsätter och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti. Sverige har numera genom sitt medlemskap i Organisationen för amerikanska stater (OAS), fått ökade möjligheter att aktivt följa utvecklingen i området. Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling. Efter ett par decennier av snabb ekonomisk tillväxt befinner sig flera länder i en övergångsfas från u-land till i-land. En betydande del av tillväxten i världsekonomin fram till sekelskiftet beräknas ske i Asien. I flertalet länder har samtidigt marknadsekonomiska reformer skapat förutsättningar för en snabb integrering i den globala ekonomin. Såväl Sverige som övriga EU-länder lägger stor vikt vid att vidareutveckla de ekonomiska förbindelserna med Asien. Trots den ekonomiska tillväxten finns fortfarande en majoritet av världens fattiga i Asien. Miljöproblem med globala konsekvenser ökar snabbt och kräver ökad internationell uppmärksamhet. Arbetet för mänskliga rättigheter är ytterligare ett viktigt inslag i förbindelserna. <h4>2.5 En fri världshandel</h4> Utrikeshandel är en allt starkare drivkraft för global ekonomisk utveckling och tillväxt, inte minst i tredje världen. Världshandeln växer snabbare än den samlade världsproduktionen. För ett starkt utrikeshandelsberoende land som Sverige är en bevarad och stärkt frihandel en nödvändighet. Sverige verkar därför för multilateralt samarbete och väl fungerande spelregler för den internationella handeln. Detta är en förutsättning för att alla länder, oavsett ekonomisk styrka, skall kunna ges lika rättigheter på detta område. Bildandet av världshandelsorganisation (World Trade Organization; Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 11 WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguayrundan var en seger för det multilaterala samarbetet och utvecklingen av sådana spelregler. Alla länder bör omfattas av detta gemensamma regelverk. WTO måste också kunna ta sig an stora framtidsfrågor om handel och miljö samt om investeringar. Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter och att de återstående förhandlingarna på tjänsteområdet snarast avslutas. Regionala frihandel sarrangemang kan utgöra viktiga komplement till multilaterala lösningar. Sveriges eget agerande under de senaste årtiondena är ett gott exempel på sådan positiv samverkan, samtidigt som vi stegvis fördjupat vårt samarbete med Europa har vi aktivt drivit på multilaterala förhandlingar. Regeringen har sedan inträdet i EU med största kraft drivit Sveriges traditionella frihandelslinje. Sverige skall fortsätta att slå vakt om EU:s öppenhet mot omvärlden. Vi fortsätter att arbeta för att främja u-ländemas tillträde till de europeiska marknaderna och fäster särskild vikt vid ett närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Anslagen till WTO och organisationer för internationell handel och råvarusamarbete hör från 1997 till utgiftsområde 24. Näringsliv. <h4>2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade utgiftsutvecklingen</h4> Regeringens utgångspunkt vid fastställandet av besparingar inom utgiftsområde 5 har varit de förslag som presenterades i budget- propositionen 1995 och vårpropositionen 1996 och som riksdagen ställt sig bakom. Besparingarna fram till år 1998 sker sålunda främst genom kostnadsminskningar inom utrikesförvaltningen, minskade bidrag till det nordiska samarbetet samt en minskning av de s.k. bidragsanslagen. I samband med den uppdelning på utgiftsområdena 5 och 6. Totalförsvar, som inför 1997 sker av det tidigare anslaget för Fredsbevarande verksamhet under tredje huvudtiteln, genomförs den i vårpropositionen 1996 föreslagna besparingen på 250 miljoner kronor. I vårpropositionen har vidare anmälts en ytterligare besparing på 20 miljoner kronor inom utgiftsområde 5, som kommer att göras år 1998. Jämfört med de utgifter som i vårpropositionen beräknades för utgiftsområde 5 år 1997 på 2 724 miljoner kronor, har en ökning skett med 33 miljoner kronor. Ökningen förklaras huvudsakligen av förändringar i valutakursantaganden samt av överflyttning av personal till Utrikesdepartementet med anledning av den senaste regerings- ombildningen. Den beräknade utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 5 ingående verksamhetsområdena är följande (miljoner kronor): Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 12 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="2"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2"> Utgiftsprognos</td><td rowspan="2"> Förslag 1997</td><td rowspan="2"> Beräk- nat 1998</td><td rowspan="2"> Beräk- nat 1999</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> därav 1996</td></tr> <tr><td> Utrikesförvaltningen m.m.</td><td> 1 517</td><td> 2 790</td><td> 2 737</td><td> 1 998</td><td> 1 673</td><td> 1 758</td><td> 1 806</td></tr> <tr><td> Internationella organisationer</td><td> 1 488</td><td> 2 286</td><td> 2 425</td><td> 1 682</td><td> 931</td><td> 865</td><td> 888</td></tr> <tr><td> Information om Sverige i utlandet</td><td> 71</td><td> 105</td><td> 112</td><td> 69</td><td> 65</td><td> 64</td><td> 66</td></tr> <tr><td> Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor</td><td> 58</td><td> 93</td><td> 95</td><td> 60</td><td> 58</td><td> 58</td><td> 59</td></tr> <tr><td> Övriga utrikespolitiska frågor</td><td> 35</td><td> 38</td><td> 43</td><td> 33</td><td> 30</td><td> 29</td><td> 29</td></tr> <tr><td> Totalt för utgiftsområde 5</td><td> 3 169</td><td> 5 312</td><td> 5 412</td><td> 3 842</td><td> 2 757</td><td> 2 774</td><td> 2 849</td></tr> </table> 13 <h3>3 A Utrikesförvaltningen m.m.</h3> En genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet har genomförts i syfte att möta en tilltagande internationalisering främst på grund av EU-medlemskapet. Genomförandet av utrikesförvaltningens omfattande sparbeting fortsätter. Omprioriteringar har skapat utrymme även för angelägna satsningar i form av nya utlandsmyndigheter och införande av ny teknik på både det ekonomiadmistrativa området och ADB-området. 3.1  Allmänt Regeringens oförändrat höga ambitioner på det utrikespolitiska området ställer krav på en väl fungerande utrikesförvaltning. Det fortsatt ansträngda statsfmansiella läget, som inneburit att utrikesförvaltningen ålagts ett sparbeting på ca 170 miljoner kronor, innebär därmed att prioriteringar och svåra avväganden måste göras vid användning av tillgängliga medel. Långsiktiga ambitionshöjningar inom ett område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl och som kräver resursförstärkningar, måste motsvaras av ambitionssänkningar inom andra områden eller rationalisering och effektivisering av existerande verksamhet. I syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik genomfördes den 1 juli i år en genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet. Målet med omorganisationen är att anpassa Utrikesdepartementet till de nya uppgifter för utrikespolitiken som en tilltagande internationalisering, det växande ömsesidiga beroendet mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden samt inte minst EU-medlemskapet medfört. Departementets nya organisation, som omfattar både funktionella och geografiska enheter, innebär en integration av funktioner som i den gamla organisationen fanns på i första hand politiska avdelningen, handelsavdelningen och avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete. Till följd av regeringsombildningen i mars månad i år då ansvaret för asyl- och migrationsfrågoma överfördes till Utrikesdepartementet ingår dessa frågor i den nya integrerade organisationen, medan ansvaret för exportfrämjande inklusive exportfinansiering m.m. har flyttats till Närings- och handelsdepartementet. 3.2  Anslag Verksamhetsområdets beloppsmässigt viktigaste utgift utgörs av förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, d.v.s. såväl Utrikes- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 14 departementet som utrikesrepresentationen. Löner och ersättningar för merkostnader som uppstår för de utlandsstationerade svarar här för den största delen. Med hjälp av riktade lönesatsningar och andra åtgärder har departementet fortsatt sina ansträngningar att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män. Ytterligare åtgärder kan komma att behövas även under kommande budgetår. Näst efter lönekostnaderna utgör kostnaderna för lokaler och bostäder för utrikesrepresentationen den största utgiftsposten. Inom ramen för det sparbeting som ålagts departementet genomförs bl.a. åtgärder som syftar till att på sikt minska de totala kostnaderna för chefsbostäder, kanslilokaler och bostäder för den utsända personalen. Sådana åtgärder kan vara dels att särskilt kostnadskrävande objekt ersätts med billigare men minst lika välfungerande alternativ, dels att fastigheterna nyttjas bättre genom bl.a. förtätning, underuthyming och lokalsamverkan med andra länder. Budget och ansvar för personalbostädema har delegerats till utlandsmyndigheterna som genom närheten till hyresmarknaden har bäst förutsättningar att hålla nere kostnaderna. Ett utvecklingsarbete har inletts som syftar till att med utgångspunkt i funktionskrav inom områden som säkerhet, försörjning och beredskap, representativitet m.m. finna lösningar som bättre anpassas till den lokala miljön och tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningr och behov på orten. En ny ambassadanläggning i Riga och ett nytt ambassadkansli i Dar es Salaam, det senare uppfört i samverkan med Finland, har under budgetåret 1995/96 tagits i drift. Arbetet med den nordiska ambassadanläggningen i Berlin fortskrider planenligt med siktet inställt på att anläggningen skall stå klar år 1999. Förutom att genomföra nödvändiga prioriteringar mellan olika verksamheter krävs även fortsatta ansträngningar att modernisera och rationalisera verksamheten inom utrikesförvaltningen. Ett för hela regeringskansliet gemensamt ADB-baserat ekonomiadministrativt system, AGRESSO, beräknas att tas i drift per den 1 januari 1997. Sedan övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation i stort sett genomförts vid departementet fortsätter denna tekniska modernisering under kommande år vid utlandsmyndigheterna. Investeringarna inom telekommunikationsområdet har redan medfört minskade kostnader vid utlandsmyndigheterna. För innevarande mandatperiod har UD:s förvaltningsanslag ålagts ett sparbeting på totalt ca 170 miljoner kronor. För att genomföra detta sparande minskades förvaltningskostnaderna inför budgetåret 1995/96 med drygt 70 miljoner kronor. Detta skedde genom nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av drygt 30 utsända tjänster vid kvarvarande utlandsmyndigheter, uppsägning av lokalanställda främst vid de myndigheter som lagts ned, rationaliseringar på fastighetsområdet, förändringar, som skett efter förhandlingar med de fackliga organisationerna, när det gäller vissa ersättningar i samband med utlandsstationering samt genom en generell reducering av driftskost- naderna med 5 % (s.k. osthyvling). Besparingsarbetet bedrevs på ett sådant sätt att det även skulle skapa utrymme för de ambitionshöjningar i form av nya utlandsmyndigheter som förändringar i vår omvärld kräver, Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 2 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr I. Del 3 nämligen i Sarajevo (Dayton-avtalet), Luxemburg (EU-medlemskapet) och Shanghai (en snabbt växande marknad för svensk export). Dessutom kommer den svenska ambassaden i Beirut, som varit stängd under ett antal år, att åter öppnas och bemannas med utsänd personal. För att uppnå det fastställda sparbetinget krävs fortsatta kostnadsminskningar inom flera av de områden, som ovan redovisats, men utgångspunkten inför departementets beslut om de konkreta åtgärderna under 1997 är att inga ytterligare utlandsmyndigheter skall läggas ned eller uppsägningar av UD-anställda skall behöva ske. Merparten av sparandet bör kunna uppnås genom det ökade kostnadsmedvetande, som hittills bedrivna spararbete medfört, samt genom fortsatt rationalisering och effektivisering av verksamheten. Vaije nytt sparbeting som genomförts minskar naturligtvis utrymmet för ytterligare rationalisering varför någon redovisning av vilka åtgärder som kan komma att behövas inför år 1998 inte kan göras nu. Till verksamhetsområdet hör vidare anslagen för Nordiskt samarbete samt Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Utrikesförvalt- ningen m.m. t.o.m. år 1999 är följande (miljoner kronor): <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="2"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2" rowspan="2"> Utgifts- därav prognos 1996 1995/96</td><td colspan="2"> Förslag Beräknat</td><td rowspan="2"> Beräknat 1999</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> 1 517</td><td> 2 790</td><td> 2 737</td><td> 1 998</td><td> 1 673</td><td> 1 758</td><td> 1 806</td></tr> </table> <h4>A 1. Utrikesförvaltningen</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95'</td><td> Utgift</td><td> 1 512 4232</td><td> Anslagssparande 261 2013</td></tr> <tr><td> 1995/96'</td><td> Anslag</td><td> 2 781 942</td><td> Utgiftsprognos2 729 700 därav</td></tr> <tr><td> 1996</td><td> 1 992 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 667 384</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 752 411</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 800 171</td><td></td></tr> </table> 'Anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Kursdifferenser, A 3. Honorärkonsuler, A 5. Utredningar m.m. och A 6. Officiella besök m.m. 2Beloppen anges i tusental kr. 3Inkl. en reservation på 18 087 för anslaget A 5. Utredningar m.m. Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för lokalanställd personal, resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar, driftskostnader för den omfattande ADB- och telekommunikations- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 16 verksamheten samt ränte- och amorteringskostnader för gjorda investeringar i anläggningstillgångar. Genom en förändring av anslagsstrukturen innefattar anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 även de tidigare anslagen för honorärkonsuler, utredningar och officiella besök. Utrikesförvaltningen har som sina främsta uppgifter att bevaka och främja svenska intressen, politiska såväl som handels- och biståndsrelaterade. Detta skall göras genom politisk, ekonomisk och handelspolitisk bevakning, genom exportfrämjande verksamhet, insatser inom kultur och information samt handläggning av rättsfrågor. Genom de neddragningar som skett vid myndigheterna utomlands ställs större krav på prioriteringar och effektivitet. Verksamhetsplaneringen med mål- och resultatstyrning av utlandsmyndigheterna har utvecklats ytterligare efter Utrikesdepartementets omorganisation. Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och löneutvecklingen både i Sverige och i de omkring 90 länder där det finns utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1997. Vid anslagsberäkningen för treårsperioden har också beaktats de beslut om besparingar som fattades av riksdagen åren 1995 och 1996 och som redovisats närmare i det föregående. I den besparingsplan som gjordes upp för perioden 1995/96 - 1998 lades vikten vid att åstadkomma den största besparingen första året. Anslagsutvecklingen visar därför på ett relativt stort sparande för budgetåret 1995/96. Kostnader som kan uppstå med anledning av garantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen belastar detta anslag. Utestående lån uppgår för närvarande till drygt 12 miljoner kronor. För år 1998 beräknas utgifterna till 1 752 miljoner kronor. Beräkningen utgår ifrån att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet fullföljs. För år 1999 beräknas utgifterna till 1 800 miljoner kronor. <table border="1"> <tr><td colspan="5"> A 2. Nordiskt samarbete</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 437’</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 2 115</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 1 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 900</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 442</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 460</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 494</td><td></td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 442 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 17 <h4>A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet</h4> <h4>m.m.</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 3 566'</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 6 410</td><td> Utgiftsprognosö 410 därav 19965 278</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 4 371</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 4 480</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 4 583</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar for utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands. Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan det ökande antalet ffihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp. Vidare kan Sveriges åtaganden inom EU komma att medföra ökad belastning vad beträffar tillfälligt ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet. I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr for särskilda informations- insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för stämningsmannadelgivning. 18 <h3>4 B Internationella organisationer</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Sverige skall ge betydande bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, politiska arbete och verksamhet på det ekonomiska och sociala området. Sverige skall aktivt delta i pågående arbete för att stärka och effektivisera FN. Kandidaturen till säkerhetsrådet är ett uttryck för den betydelse vi tillmäter FN. Europarådets traditionella roll i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter har fått en ny dimension genom att flertalet länder i Central- och Östeuropa upptagits som medlemmar i organisationen. Sverige deltar aktivt i OSSE:s verksamhet, som bygger på ett brett säkerhetsbegrepp. OSSE:s organisation kommer att ses över. Sverige deltar aktivt i det omfattande utrikespolitiska samarbetet inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Samarbetet innebär nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt. Inriktningen och organisationen av det nordiska samarbetet förändras till de nya förutsättningar som skapats av Sveriges och Finlands EU- medlemskap. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) förblir ett viktigt samarbetsorgan för industriländer. Sverige skall fortsatt delta med såväl militär som civil personal i fredsfrämjande insatser. Anslaget för denna verksamhet delas mellan utgiftsområde 5 och 6. Regeringen föreslår att 931 miljoner kronor anslås under utgiftsområde 5 för Internationella organisationer. Härutöver finansieras även internationella organisationer under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. Inom verksamhetsområdet finansieras i första hand bidrag till Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska ministerrådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt kostnader för fredsfrämjande verksamhet. Multilateralt samarbete inom internationella organisationer är av avgörande betydelse för små och medelstora länder. Detta är särskilt påtagligt för ett land som Sverige, som är starkt avhängigt av den politiska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden, och som även har 19 ambitioner att söka påverka denna utveckling. Kostnaden för Sveriges medlemskap i internationella organisationer styrs av organisationernas budgetar, Sveriges bidragsandel och - då medlemsavgiften oftast är i utländsk valuta - av kronans värde. Budgetering av anslagen inför 1997 har skett så noggrant som möjligt. Hänsyn har tagits till senast tillgänglig information om organisationernas budgetar och senaste prognoser för kronans värde. Sverige strävar efter en effektivare verksamhet inom ramen för en återhållsam budgetutveckling. Vi verkar vidare för kontinuerlig uppfölj- ning och utvärdering av organisationernas verksamhet. Sverige har sedan medlemskapet 1946 givit mycket betydande bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, till medling och andra politiska insatser liksom till organisationens ekonomiska och sociala verksamhet. Detta engagemang skall fullföljas och få en bred inriktning på militära såväl som civila insatser. FN:s centrala roll i Sveriges utrikespolitik motiverar vår kandidatur till säkerhetsrådet. Sverige vill bidra till att stärka folkrättens ställning, till ökad vikt vid åtgärder för att förhindra konflikter och till att söka lösa konflikter med fredliga medel. Sverige skall medverka till att stärka och effektivisera FN-systemet. Sverige skall fortsatt aktivt delta i de pågående förhandlingar som syftar till att reformera FN-systemet. I många av dessa frågor får våra synpunkter ökad genomslagskraft genom EU-samarbetet. Även nordiskt samarbete är här av betydelse, bland annat fortsättningen av det nordiska FN-projektet på det ekonomiska och sociala området. Sverige tillhör den minoritet av FN:s medlemsstater som alltid betalar obligatoriska bidrag till fullo och i tid. Det är en mycket angelägen uppgift att förbättra betalningsdisciplinen, liksom att reformera FN:s bidragsskalor och göra organisationen mer kostnadseffektiv. Besparingskrav i FN:s reguljära budget kommer under de kommande två åren att innebära en något minskad reell utgiftsram i dollar. Sverige stöder Europarådets strävanden att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Femton central- och östeuropeiska stater har hittills under 1990-talet upptagits som medlemmar i organisationen. Europarådet har nu totalt 39 fullvärdiga medlemmar och ytterligare ansökningar föreligger. I såväl nyblivna medlemsländer som kandidatländer anordnar Europarådet stödprogram. Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sin alleuropeiska karaktär och utgångspunkten i ett brett säkerhetsbegrepp ger OSSE ett viktigt bidrag till en alleuropeisk säkerhetsordning. Verksamheten omfattar insatser för demokrati och fredlig konfliktlösning i länder och regioner, liksom arbete för mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor och valövervakning. Under året har OSSE-representationer i Bosnien och Hercegovina och i Kroatien tillkommit. Representationen i Sarajevo har ansvar för viktiga element i fredsprocessen och den är av en storleksordning som saknar Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 tidigare motsvarighet. OSSE har haft förhandlingsframgångar i Tjetjenien- konflikten. Sverige biträder aktivt i Minskgruppen för en lösning av konflikten kring Nagomo Karabach. Beredskap for en eventuell fredsbevarande insats i regionen finns. Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt och omfattande utrikespolitiskt samarbete inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Detta arbete utgör den andra pelaren i unionens arbete. Grundidén i GUSP-samarbetet är att medlemsstaterna agerar gemensamt, exempelvis genom så kallade gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och diplomatiska framställningar gentemot icke-medlemsländer. Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som innebär samarbete inom nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt. Aktuella frågor for sådant samarbete är valövervakning i Ryssland och Palestina, åtgärder vad gäller truppminor och stöd till fredsprocessen i det f.d. Jugoslavien, däribland EU-administrationen i Mostar. Sverige anser att GUSP är av central betydelse i den fortsatta europeiska integrationen. Vi söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar bland annat, också på grundval av svenska förslag, hur den gemensamma analyskapaciteten inom GUSP skall kunna utvecklas. Sveriges och Finlands EU-medlemskap har skapat nya förutsättningar för det nordiska samarbetet och förstärkt behovet av det. Satsningen på kultur- och undervisningssamarbete har fortsatt. Det informella samrådet i europafrågor har utvecklats. I närområdet har det baltiska investeringsprogrammet förlängts och ett nordiskt informations- kontor etablerats i S:t Petersburg. Nordiska rådets organisation och arbetsformer har anpassats till den nya inriktningen av samarbetet. Sekretariaten för Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet har samlokaliserats i Köpenhamn. Ett antal nordiska institutioner kommer att avvecklas eller omstruktureras. Regeringen har drivit besparingslinjen vidare vad gäller Nordiska ministerrådets budget. Avsikten är att verka för besparingar även kommande år som underlag för prioritering och kraftsamling till områden där det nordiska samarbetet erbjuder komparativa fördelar. OECD har en viktig roll som samarbetsorgan för världens industrinationer. Organisationen har fortsatt en stor dragningskraft och förhandlingar om medlemskap pågår med flera länder. Vid förhandlingar om bidrag till ovannämnda internationella organisationer arbetar Sverige utifrån de riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer som utarbetats inom Utrikes- departementet. Sverige skall fortsatt bidra med såväl militär som civil personal till internationell fredsfrämjande verksamhet. Den svenska bataljon som för närvarande tjänstgör inom ramen för den multinationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien utför ett mycket värdefullt arbete. Truppinsatser av detta slag är samtidigt kostsamma. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Sverige deltar med en pluton i FN:s förebyggande styrka i Makedonien UNPREDEP. I övrigt har Sverige under året deltagit med militära och civila observatörer, civilpoliser och sanktionsövervakare i ett 15-tal missioner runt om i världen. Denna breda inriktning om det fredsfrämjande arbetet skall fortsätta. Från och med budgetåret 1997 delas anslaget för fredsbevarande verksamhet mellan utgiftsområde 5 och 6. Under utgiftsområde 5 bekostas svenskt deltagande i fredsfrämjande verksamhet, t.ex. med observatörer, civilpoliser, övervakare och andra civila insatser. Anslaget kan också användas för utbildningsinsatser med anknytning till PFF. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Av nedanstående tabell framgår utvecklingen av de i verksamhetsområdet ingående anslagen (miljoner kronor). <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="2"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2" rowspan="2"> Utgifts- därav prognos 1996 1995/96</td><td colspan="2"> Förslag Beräknat</td><td rowspan="2"> Beräknat 1999</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> 1 488</td><td> 2 286</td><td> 2 425</td><td> 1 682</td><td> 931</td><td> 865</td><td> 888</td></tr> </table> <h4>B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95'</td><td> Utgift</td><td> 413 3822</td></tr> <tr><td> 1995/963</td><td> Anslag</td><td> 414 492       Utgiftsprognos442 300</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> därav 1996288 500</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 452 462</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 432 855</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 443 678</td></tr> <tr><td> 'Anslagen</td><td> B 1. Förenta</td><td> nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella</td></tr> </table> organisationer m.m., anslagsposterna 5 och 8, och B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete t Europa (ESK). "Beloppen anges i msental kr. "Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella organisationer m.m., anslagsposterna 3 och 6, B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Bil. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Från anslaget betalas obligatoriska utgifter för Sveriges medlemskap i ett antal internationella organisationer. Sverige är folkrättsligt bunden att betala dessa avgifter. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel, som varierar från organisation till organisation. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en av de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen uttaxeras i annan valuta än svenska kronor påverkar även kronans kurs utgiftsnivån. Genom en förändring i anslagsstrukturen omfattar anslaget fr.o.m. år 22 1997 de tidigare anslagen till Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission och skattejusteringsbidrag. I anslaget ingår också de nya bidragen till Schengensamarbetet och Havsrättsdomstolen i Hamburg. B 1.1. Förenta nationerna Stödet till Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverige verkar aktivt bl.a. för att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga samt att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, till den internationella kontroll- organisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt for att möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner. <h5>Regeringens överväganden</h5> 1. Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1996-97 fastställdes av den 50:e generalförsamlingen till 2 608,3 miljoner US- dollar. Den antagna tvåårsbudgeten innebär en klar real minskning av FN:s resurser. Sveriges bidragsandel, som för kalenderåret 1996 fastställts till 1,2275 %, kommer år 1997 att uppgå till 1,23 %. Regeringen bedömer preliminärt att 125 989 000 kr bör avsättas för att betala Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget budgetåret 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 FN:s reguljära budget (miljoner US-dollar) för tvåårsperioden <table border="1"> <tr><td> 1990-91</td><td> 1992-93</td><td> 1994-95</td><td> 1996-97</td></tr> <tr><td> 2 134,1*</td><td> 2 467,5*</td><td> 2 632,4*</td><td> 2 608,3</td></tr> </table> *) efter revidering Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr Utfall                          Prognos Förslag 1993      1994      1995      1996      1997 80,2   v 92,8       100,2     88,8*     126 *) preliminärt 23 2. Sveriges andel av de uttaxerade bidragen till budgetarna för FN:s fredsbevarande operationer uppgår likaså till 1,2275 % innevarande budgetår och för år 1997 till 1,23 %. Det svenska bidraget uppskattas budgetåret 1997 till 249,3 miljoner kronor. Beräkningen innehåller dock ett stort mått av osäkerhet genom att Säkerhetsrådet löpande kan fatta beslut om nya insatser. Följande fredsbevarande operationer (14 st) finansieras med uttaxerade bidrag enligt en överenskommen bidragsskala. FN:s vaktstyrka på Cypern, UNFICYP (1964) FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974) FN:s interimstyrka i Libanon, L1NIFIL (1978) FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, UNIKOM (1991) FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, MINURSO (1991) FN:s observatörsgrupp i Liberia, UNOMIL (1992) FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, UNOMIG (1993) FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan, UNMOT (1994) FN:s kontrollgrupp i Angola, UNAVEM III (1995) FN:s förebyggande styrka i Makedonien, UNPREDEP (1995) FN:s mission i Bosnien-Hercegovina, UNMIBH (1995) FN:s observatörsmission i Prevlaka, UNMOP (1996) FN:s övergångsadministration för Östra Slavonien, Baranja och Västra Sirmium, UNTAES (1996) Härutöver finansieras två missioner över den reguljära budgeten, nämligen FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948) FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, UNMOGIP (1949) Beslut har under innevarande budgetår fattats om att avveckla FN:s skyddsstyrka i f.d. Jugoslavien, UNPROFOR samt FN:s stödgrupp i Rwanda, UNAMIR. Antalet fredsbevarande operationer som bekostas över det särskilda kontot är dock oförändrat 14 genom att Säkerhetsrådet fattat beslut om nya insatser. Dessa nya insatser är dock mindre omfattande och därmed mindre kostsamma än t.ex. de insatser, som nyligen avslutats i Somalia och Bosnien. Detta beror dock inte på att behovet av insatser minskat utan far närmast tillskrivas den finanskris FN för närvarande genomgår. Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> 1992/93</td><td> Utfall</td><td> 189,8</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Utfall</td><td> 268,4</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utfall</td><td> 247,6</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 260,0</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 249,3</td></tr> </table> 3. Målet för FN:s organisation för industriell utveckling (United Nations IndustrialDevelopment Organization; UNIDO) är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel uppgår år 1996 till 1,7061 %. För kalenderåret 1997 har den fastställts till 1,71 %. Preliminärt bör 10 644 000 kr avsättas för att täcka det svenska bidraget för år 1997. Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, mkr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> 1993/94</td><td> Utfall</td><td> 9,8</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utfall</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 11,0*</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 10,6</td></tr> </table> *) preliminärt 4. Sveriges bidragsandelför FN:s konvention mot kemiska vapen uppgår kalenderåret 1996 till 1,22097 %. Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de i dag existerande lagren av dessa vapen skall förstöras. Bidragsandelen för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft, vilket sker när 65 stater anslutit sig till konventionen. I september 1996 har 62 länder ratificerat konventionen. Regeringens bedömning är att 2 617 000 kr bör avsättas för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den förberedande kommissionen alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret 1997. Sveriges obligatoriska bidrag till FN:s konvention mot kemiska vapen (den förberedande kommissionen), mkr. <table border="1"> <tr><td> 1993/94</td><td> Utfall</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utfall</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 1,3*</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2,6</td></tr> </table> *) preliminärt 5. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. Under delposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a. översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under budgetåret 1997 kommer översynskonferensen för konventionen mot särskilt inhumana vapen att fortsätta sin år 1994 påböijade verksamhet. Vidare finns en granskningskonferens om förbud mot biologiska vapen inplanerad. Mot bakgrund härav avsätts 500 000 kr för översyns- och granskningskonferenser. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 1995/96   Prognos   0,8 1997      Förslag    0,5 B 1.2. Europarådet Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Europarådet har bl.a. en viktig roll i demokratiseringsprocessen i de central- och östeuropeiska länderna, varav flertalet numera är fullvärdiga medlemmar i organisationen. Sverige verkar för att Europarådet koncentrerar sig på de frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter samt de uppgifter som följer med organisationens pågående utvidgning. Från anslagsposten betalas Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget samt obligatoriska debiteringar till pensionsbudgeten, en extraordinär budget för uppförande av den nya byggnaden avsedd för de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, Europarådets ungdomsfond och flera s.k. partsöverenskommelser. <h5>Regeringens överväganden</h5> Skillnaden mellan utfall för 1994/95 och prognos för 1995/96 kan hänföras till den positiva utvecklingen för kronans kurs. Budgetbehandlingen inom Europarådet har de senaste åren präglats av återhållsamhet. Sverige stöder i princip en sådan linje. Dock finns länder som förespråkar en real budgettillväxt, med motiveringen att en sådan krävs för att Europarådet skall kunna fullgöra sina åtaganden, inte minst i de nya medlemsstaterna. För antagande av budgeten erfordras 2/3 majoritet. Under 1996 bidrar Sverige med 2,53 % till Europarådets reguljära budget. Inför år 1997 har ett budgettak fastställts (i intervallet 962-982 miljoner FRF), men medlemsländerna har ännu inte enats om hur bidragsskalan skall tillämpas efter Rysslands inträde i organisationen (som ägde rum i februari). Vidare kan nämnas att ett av generalsekreteraren förra året lanserat sidoordnat stödprogram, riktat till i första hand de nyblivna medlemsstaterna Ryssland och Ukraina, fortfarande till stor del är ofmansierat. Ett förslag till ändrad fördelning av betalningsansvaret inom Europarådets partsöverenskommelse på social- och hälsoområdet skulle, om det antas, leda till en utgiftsökning på preliminärt ca 300 000 kr för Sveriges del. Regeringen bedömer preliminärt att 34 055 000 kronor bör avsättas för att betala Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget och övriga obligatoriska debiteringar budgetåret 1997. Mot bakgrund av ovan angivna skäl innehåller beräkningen dock ett betydande mått av osäkerhet. 26 <h4>Mkr.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utfall</td><td> 39,4</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 36,3</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 35,6</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 34,1</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Från anslagsposten betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget (sammanlagt ett tjugotal delbudgetar), gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s kommunikationssystem, skiljedomstolen enligt konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE (den s.k. Stockholms-konventionen) samt vissa andra av organisationen debiterade gemensamma kostnader. Sveriges andel av gemensamma budgetar uppgår f.n. till 3,55%. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling. Under 1996 har missioner tillkommit för Bosnien och Hercegovina samt för Kroatien (i båda fallen väsentligt större än tidigare existerande missioner). Missionerna i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien (Serbien-Montenegro; alltjämt vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Tadzjikistan (jämte förbindelsekontor i Tasjkent) och Ukraina består. Dessutom arbetar stödgruppen i Tjetjenien vidare för att främja en fredlig uppgörelse i konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien. De olika grupperna för övervakning av sanktionerna mot Federala republiken Jugoslavien har antingen reducerats eller dragits in. Enheterna för ledning av sanktionsinsatser består och har beredskap att på nytt upprätta övervakningsgrupper om så skulle krävas. Sverige stöder den s.k. Minsk-gruppens arbete aktivt. En planeringsgrupp för en eventuell fredsbevarande insats i Nagomo Karabach arbetar vid organisationens sekretariat i Wien. Frågorna om mänskliga rättigheter och demokratiuppbyggnad leds från kontoret i Warszawa (Office for Democratic Institutions and Human Rights - ODIHR). Kontoret samordnar bl.a. insatser för valövervakning i medlemsländerna. Minoritetskommissarien med säte i Haag utför ett betydelsefullt konfliktförebyggande arbete. I förhandlingsarbetet är den främsta övergripande uppgiften frågan om OSSE:s säkerhetspolitiska roll i Europa. Vid toppmötet i Lissabon i december 1996 kommer OSSE:s organisatoriska struktur att diskuteras i ljuset av kraven på alltmer omfattande insatser för den gemensamma säkerheten i vår världsdel. 27 <h5>Regeringens överväganden</h5> OSSE, som utvecklats från en diplomatkonferens, fortsätter att utvecklas för att finna en lämpligt avvägd organisatorisk form för sin roll som regionalt säkerhetsfrämjande organ. OSSE:s insatsberedskap behöver förstärkas. Regeringen söker aktivt bidra till att organisationen utvecklas och ges en tydlig roll som regional säkerhetsorganisation samt att organisationen ges resurser som står i samklang med det politiska uppdraget. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Mkr. <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift1</td><td> 22,9</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 13,8</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 20,5</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 16,0</td></tr> </table> 'Avser anslaget Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP) Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt omfattande mellanstatligt samarbete, i frågor rörande den s.k. andra pelaren. Grundidén är att detta skall ske genom att medlemsländerna beslutar om gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och démarscher. Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som är av central betydelse för den fortsatta europeiska integrationen. Detta innebär att verka inom nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt. Frågor som hittills aktualiserats för sådant samarbete är valövervakning i Ryssland och Palestina, minröjningsinsatser och stöd till fredsprocessen i det f.d. Jugoslavien, till större delen avseende EU-administrationen i Mostar. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid har diskuterat bland annat hur GUSP skall kunna utvecklas och effektiviseras. Från anslaget betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Fördelningsnyckeln fastställs i vaije enskilt fall, oftast med BNP som grund. <h5>Regeringens överväganden</h5> GUSP-samarbetet spelar en central roll i den fortsatta europeiska integrationen. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar även frågan om finansieringen av gemensamma åtgärder inom ramen för GUSP. Regeringen söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras. 28 <h4>Mkr.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 12,6</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Prognos</td><td> 6,6</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 8,4</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 B 1.5. Schengensamarbetet Sverige deltar sedan den 1 maj 1996 som observatör i Schengensamarbetet i avvaktan på att förhandlingarna om medlemskap skall slutföras. Under observatörskapet skall Sverige bidra till Schengensamarbetets administrativa budget. Bidraget beräknas för 1997 uppgå till 4 253 000 kr. B 1.6. Övriga internationella organisationer Anslagsposten omfattar de obligatoriska bidragen till Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under första tilläggsprotokollet till Genéve-konventionen och den nyinrättade Havsrättsdomstolen i Hamburg samt kostnader för skattejustering av pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Anslagsposten har beräknats till 725 000 kr för 1997. <h4>B 2. Nordiska ministerrådet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 345 918'</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 472 500</td><td> Utgiftsprognos 473 300</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996   305 600</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 303 700</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 250 424</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 256 683</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> 'Beloppen anges i tusental kr</td><td></td><td></td></tr> </table> Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. För att få samma förhållande beträffande finansieringsansvaret som i de övriga nordiska länderna överförs anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan fr.o.m. 1997 till Socialdepartementet, utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av organisationens budget, Sveriges andel av budgeten samt valutakurs- förändringar. Beloppen betalas till större delen i danska kronor. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1995 Nordiska ministerrådets budget för år 1996. Budgeten uppgår till totalt 707 474 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 35 730 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1996 är 38,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Nordiska ministerrådets budget för år 1997 kommer att fastställas först i november 1996. Sveriges andel av budgeten för 1997 minskar till 35,6 %. Anslaget har beräknats till 303 700 000 kr för nästa budgetår. Nordiska ministerrådet (utbildnings- och forskningsministrama) under- tecknade den 3 september 1966 en överenskommelse om tillträde till högre utbildning för studerande i de nordiska länderna. Överens- kommelsen innebär också att länderna kalenderårsvis betalar varandra viss ersättning för sina studenter i ett annat nordiskt land. Island är undantagen denna bestämmelse. Enligt överenskommelsen skall vaije land betala ersättning för 75 procent av det antal studenter som läser i ett annat land. Den årliga ersättningen per studerande är 22 000 danska kronor. Nordiska minister- rådet godkänner storleken av den ersättning vart och ett av de fyra länderna skall betala. För att budgettekniskt administrera denna ordning skall enligt artikel 7 betalningen mellan länderna avräknas som en minskning eller ökning av dessa länders andel i den årliga budgeten för Nordiska ministerrådet. Regeringen har den 29 augusti 1996 godkänt överenskommelsen. Enligt artikel 10 skall överenskommelsen träda i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga parter har meddelat det finska utrikesdepartementet att överenskommelsen godkänts, dock tidigast den 1 januari 1997. Eftersom betydligt fler studenter från övriga nordiska länder kommer till Sverige för att studera jämfört med antalet svenska studenter som väljer att läsa i ett annat nordiskt land, kommer den slutliga kostnaden för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget - efter avräkning av utbildningskostnaderna - att bli något lägre än vad som beräknats under detta anslag. Beloppen för studentutbytet skall emellertid beräknas i efterhand och kan komma att variera från år till år. Regeringen kommer från och med budgetåret 1997 att föra bort beloppet från anslaget B 2. Nordiska ministerrådet som en besparing. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <h4>B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 28 6991</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 46 460</td><td> Utgiftsprognos34 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 199621 200</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 24 207</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 25 137</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 25 765</td><td></td></tr> <tr><td> 'Beloppen</td><td> anges i tusental kr</td><td></td><td></td></tr> </table> Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av 30 världshandeln på multilateral och icke diskrimerande basis. OECD har under senare år utsträckt sin verksamhet till att täcka nästan samtliga samhällsområden. Däribland kan nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar, handel och arbetsvillkor). Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens budget och övriga arbete. Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader for sekretariatet och de traditionella OECD-aktivitetema. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av BNP. Den svenska andelen är 1,19%, vilket är en sänkning från 1,3% 1995. Utöver den egna budgeten administrerar OECD bidragen till vissa närstående internationella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas därför även Sveriges bidrag exempelvis till det internationella energiorganet (International Energy Agency; IEA), atomenergiorganet (Nuclear Energy Agency; NEA), europeiska transportministerkonferensen (European Conference of Ministers of Transport; ECMT), centret för utbildningsforskning (Centre for Educational Research and Innovation; CERI) samt olika specialprogram. <h5>Regeringens överväganden</h5> OECD befinner sig i en förändringsprocess till följd av budget- nedskärningar samtidigt som medlemskretsen utvidgats och nya uppgifter tillkommit. Regeringens målsättning i denna förändringsprocess är att slå vakt om OECD:s kärnverksamhet och dess beprövade arbetsmetoder, men samtidigt verka för att effektivisera och rationalisera arbetet. OECD:s budget löper under kalenderåret och fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 24 207 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <h4>B 4. Fredsfrämjande verksamhet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utfall</td><td> 700 006'</td><td> Reservation 136 288</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anvisat</td><td> 1 352 808</td><td> Utgiftsprognos 1 475 200 därav 19961 066 400</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 150 206</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 156 124</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 162 150</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr 3 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3 Från och med budgetåret 1997 föreslås anslaget för Fredsbevarande verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel delas upp på två utgiftsområden. Kostnader som avser fredsfrämjande verksamhet med trupp, inklusive PFF-övningar, belastar därmed utgiftsområde 6. Totalförsvar, medan annan fredsfrämjande verksamhet (se vidare inledningsavsnittet under verksamhetsområde B) belastar utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan. Anslaget Fredsbevarande verksamhet föreslås fr.o.m. nästa budgetår benämnas Fredsfrämjande verksamhet eftersom detta blivit en accepterad samlingsbenämning för olika typer av insatser inklusive konflikt- förebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingande och fredsbyggande. Målet för verksamheten är att kunna bidra till internationellt fredsfrämjande, i första hand inom FN och OSSE men också i EU:s regi och inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Det är angeläget att svenska insatser kan göras även utanför Europa så att Sveriges globala engagemang görs trovärdigt. Anslaget Fredsfrämjande verksamhet under utgiftsområde 5 skall användas för att bekosta insatser med observatörer, olika typer av övervakare, civilpoliser, för planerings- och förhandlingsarbete samt för att stödja seminarier, studier samt vissa utbildningsinsatser i och kring ämnet fredsfrämjande. Därutöver kan även finansieras svensk kursverksamhet inom PFF. <h5>Regeringens överväganden</h5> Kostnaden för den militära fredsfrämjande verksamheten har under budgetåret 1995/96 blivit betydligt högre än vad som förutsågs när förra budgetpropositionen skrevs. Kostnadsökningar har uppstått till följd av krav på högre löner samt ändrad tillämpning inom Försvarsmakten av skattelagstiftningen. Den del av anslaget som gäller fredsfrämjande verksamhet med militär trupp överförs från och med år 1997 till utgiftsområde 6. Därigenom bör styrning och uppföljning kunna effektiviseras. Uppdelningen av fredsfrämjandeanslaget på två utgiftsområden får emellertid inte hindra regeringen från att, vid behov, kunna fatta snabba beslut om svenska insatser. Enligt regeringens bedömning bör sådana kunna inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på räntekontokrediten för Fredsfrämjande verksamhet inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. (Se även volym 1, avsnitt 4.4.6.) Inom regeringen kommer Utrikesdepartementet även i fortsättningen att ha det övergripande ansvaret för den säkerhetspolitiska dimensionen av Sveriges deltagande i internationella fredsfrämjande insatser. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 32 <h3>5 C Information om Sverige i utlandet</h3> 5.7 Allmänt Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Informationen om Sverige i utlandet utgör en viktig del av svensk utrikespolitik. Det förtroende och den goodwill som byggs upp i omvärlden genom informationsinsatser, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte leder även till export, ökad turism till Sverige och ökade investeringar i Sverige och därmed till tillväxt och sysselsättning. Det bör därför fästas stor vikt vid informationen om Sverige i utlandet i utlandsmyndigheternas verksamhet. Det är av största vikt att svenskt samhälle, näringsliv, kulturliv, miljövård och svenska ståndpunkter blir kända i vår omvärld. Samordningen mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser är av största betydelse. Nämnden for Sverigeinformation i utlandet inom Utrikesdepartementet har väsentligt förstärkt utbytet och samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer när det gäller allmän information om Sverige, kulturutbyte, exportffämjande, investeringsfrämjande och turism. Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Information om Sverige i utlandet t.o.m. år 1999 till följd av tidigare fattade beslut är följande (miljoner kronor): <table border="1"> <tr><td> Utgift 1994/95</td><td> Anvisat 1995/96</td><td> Utgifts- prognos 1995/96</td><td> därav 1996</td><td> Förslag Beräknat 1997    1998</td><td> Beräknat 1999</td></tr> <tr><td> 71</td><td> 105</td><td> 112</td><td> 69</td><td> 65      64</td><td> 66</td></tr> </table> 5.2 Resultatinformation Övergripande mål for verksamheten är att skapa ett gott anseende och förtroende för Sverige och därmed medverka till att bidra till tillväxt och sysselsättning. Den tilltagande internationaliseringen och Sveriges konkurrensfördelar inom en rad sektorer innebär goda förutsättningar att framhäva Sveriges attraktionskraft och potential. Otillräckliga statliga resurser innebär att genomförandet av informationsinsatser i utlandet numera är starkt beroende av andra nationella och lokala samarbetspartners. 33 <table border="1"> <tr><td colspan="3"> C 1. Svenska Institutet</td><td></td><td> Prop. 1996/97:1</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 56 786'</td><td> Reservation3 478</td><td> Utgiftsområde 5</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 88 784</td><td> Utgiftsprognos92 262 därav 1996</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 52 667</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 55 237</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 54 434</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 56 071</td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> 'Beloppen anges i tusental kr.</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Svenska Institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att vara ett centralt informations- och serviceorgan för information om Sverige i utlandet. Det övergripande målet for Svenska Institutets verksamhet är att öka kunskapen om Sverige i utlandet. Detta skall, i enlighet med institutets stadga, ske genom informationsverksamhet om svenskt samhälls- och kulturliv, kultur- och erfarenhetsutbyte, utbyte inom utbildning och forskning samt stöd till svenskundervisning. Anslaget, som är Svenska Institutets huvudanslag, finansierar informations-, kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Genomförandet sker i samverkan med bl.a. den svenska utrikesförvaltningen. Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel for biståndsrelaterade insatser i Central- och Östeuropa och i tredje världen (utgiftsområde 7), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (utgiftsområde 16), och för insatser som rör internationellt kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen utgörs av medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men som utbetalats först under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas. 34 <h5>Regeringens överväganden</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Sammanfattning <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet skall ligga fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 55 237 tkr <h5>Övrigt</h5> Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den av riksdagen år 1995 beslutade besparingen för hela mandatperioden. År 1997 uppgår besparingen till 5 182 000 kr, inkl, effektivitetskravet på statlig konsumtion och justering av lokalkostnader. Svenska Institutets års- och resultatredovisning visar att verksamheten svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och den inriktning av verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Svenska Institutet spelar en mycket central roll när det gäller informationen om Sverige i utlandet. Omvärldens krav och förväntningar på institutet är stora och har ökat markant på senare år. Det statsfinansiella läget medger f.n. dock inte en höjning av anslaget for att möta den obalans som konstaterats mellan efterfrågan på och behov av institutets tjänster och institutets nuvarande resurser. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några invändningar mot Svenska Institutets årsredovisning. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 54,4 miljoner kronor. Beräkningen utgår från att det beslutade saneringsprogrammet uppfylls. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 56,1 miljoner kronor. <h4>C 2. Övrig information om Sverige i utlandet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 13 975</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 16 386</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 10 266</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 9 835</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 9 835</td></tr> </table> 'Beloppen anges i nisental kr Reservation3 259 Utgiftsprognos 19 645 därav 199616 229 35 Det långsiktiga målet är att öka förtroendet för Sverige som internationell samarbetspartner och därigenom främja svenska intressen och bidra till tillväxt och sysselsättning. De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens viktigaste instrument för att genomföra detta mål i enskilda länder. De utgifter som belastar anslaget finansierar i första hand särskilda, av regeringen prioriterade, informationsinsatser genom de svenska utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalist- inbjudningar samt seminarier och visst kulturutbyte. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är dels efterfrågan från utländska målgrupper, dels behov av riktade evenemang och särskilda informationsinsatser i utlandet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen är medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men där viss del av betalningarna skett under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas. <h5>Regeringens överväganden</h5> På grund av det statsfinansiella läget är resurserna för informations- verksamhet genom de svenska utlandsmyndigheterna knappa. Det svenska samhällets förväntningar och krav ökar behovet av informationsinsatser, inte minst genom Sveriges medlemskap i EU. De minskade resurserna kan under vissa gynnsamma omständigheter i viss mån balanseras genom samarbete med svenska och utländska intressenter. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor. Även för år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 36 <h3>6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor</h3> 6.1 Allmänt De viktigaste frågorna inom verksamhetsområdet är att främja information och forskning om nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt att tillförsäkra Utrikesdepartementet teknisk sakkunskap vid förhandlingar om nedrustning och rustningskontroll. Huvuddelen av stödet till forskning och information faller på Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) samt Utrikespolitiska Institutet. Det statliga bidragen utgör grunden för dessa instituts verksamhet, som fyller en viktig funktion såväl på det nationella som på det internationella planet. Samtidigt är det angeläget att dessa institutioner eftersträvar en minskning av sitt beroende av statligt stöd. Anslaget till organisationer och stiftelser för information och studier om global och europeisk säkerhetspolitik har till syfte att skapa intresse, engagemang och kunskap kring dessa frågor. Förordningen som ligger till grund för anslaget har nyligen genomgått en förändring. Sverige deltar aktivt i det internationella nedrustningsarbetet. Detta kräver tillgång till teknisk sakkunskap, vars säkerställande innefattas i verksamhetsområdet. Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av böcker m.m. ger en flexibel möjlighet att genom anlitande av insatser utanför Utrikesdepartementet främja den svenska utrikespolitiken. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): <table border="1"> <tr><td> Utgift 1994/95</td><td> Anvisat 1995/96</td><td> Utgifts- prognos 1995/96</td><td> därav 1996</td><td> Förslag Beräknat 1997    1998</td><td> Beräknat 1999</td></tr> <tr><td> 58</td><td> 93</td><td> 95</td><td> 60</td><td> 58      58</td><td> 59</td></tr> </table> 6.2 Resultatinformation De utredningar m.m. som finansierats under verksamhetsområdet det gångna budgetåret har fallit under prioriterade områden för den svenska utrikespolitiken. Stöd har utgått till femton organisationer och drygt 130 projekt från anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling och stödet får anses ha nått en god spridningseffekt. Den forskning och information som bedrivits av Utrikespolitiska Institutet och Stockholms internationella fredsforsknings- institut faller inom viktiga områden och har rönt uppskattning i såväl Sverige som utlandet. En förutsättning för det aktiva svenska deltagandet Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 37 i det internationella nedrustningsarbetet har varit den tekniska och Prop. 1996/97:1 vetenskapliga sakkunskap, som tillförts från Försvarets forskningsanstalt. Utgiftsområde 5 <h4>D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 2 252'</td><td> Reservati on75 3</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 3 641</td><td> Utgiftsprognos4 394 därav 1996   3 883</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2 322</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 2 259</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 2 259</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Målet med anslaget är att ge stöd till verksamhet som främjar svensk utrikespolitik, framför allt vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitik. Som exempel på bidrag från detta anslag under innevarande budgetår kan nämnas stöd för seminarium om seismisk verifikation i samband med provstoppsförhandlingama samt bidrag till utgivning av en bok om minskador. <h4>D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 14 092'</td><td> Reservationi 557</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 17 000</td><td> Utgiftsprognos 18 557 därav 1996    7 623</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 9 250</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 9 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 9 000</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Regeringen beslutar, efter yttrande av en beredningsgrupp, om fördelning av medel från anslaget i enlighet med förordningen (1993:983) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas som organisationsstöd eller projektbidrag. Den förordning som ligger till grund för anslaget har nyligen ändrats genom SFS 1996:824. Stödet omfattar ämnesområdena nedrustning och rust- ningskontroll, konflikthantering samt andra säkerhetpolitiska ämnen inom ramen för ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt. <h5>Regeringens överväganden</h5> Regeringen finner att det är väsentligt att kunskap, intresse och engagemang för frågor som rör global och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till organisationer och stiftelser för detta ändamål fyller därför en 38 viktig funktion. En förutsättning för att stöd skall lämnas är att det främjar Prop. 1996/97:1 verksamhet som är av allmänt intresse och har stor spridningseffekt. Utgiftsområde 5 <h4>D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk- ningsinstitut (SIPRI)</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 16 388'</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 32 360</td><td> Utgiftsprognos32 360 därav</td></tr> <tr><td> 1996</td><td> 21 573</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 20 571</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 20 634</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 21 314</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> 'Beloppen anges i tusental kr</td><td></td><td></td></tr> </table> Stockholms internationella fredsforskningsinstitut har till ändamål att i enlighet med de grunder som riksdagen fastställt bedriva forskning i konflikt- och samarbetsffågor. Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av konflikter och för en stabil fred. <h5>Regeringens överväganden</h5> SIPRLs forskning åtnjuter ett högt internationellt anseende. Genom framförallt en omfattande publikationsverksamhet men även genom anordnande av seminarier m.m. har forskningsresultaten en god spridningsffekt. SIPRI har lyckats väl i att anpassa forskningen efter den internationella utvecklingen. I anslagsframställningen förutser SIPRI i stort sett en oförändrad andel extern finansiering för kommande budgetår. Det är angeläget SIPRI fortsatt planerar för att en ökande andel av institutets verksamhet kan finansieras från andra källor än statliga medel. <h4>D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 11 770</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 18 711</td></tr> <tr><td> 1996</td><td> 12 474</td><td></td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 12 235</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 12 129</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 12 472</td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 18 711 därav Målet med anslaget är att tillföra Utrikesdepartementet teknisk och vetenskaplig sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om nedrustning, rustningsbegränsning, internationell 39 säkerhet samt vid internationellt samarbete för att motverka spridning av Prop. 1996/97:1 massförstörelsevapen.                                                  Utgiftsområde 5 <h5>Regeringens överväganden</h5> För att Sverige aktivt skall kunna delta i det internationella arbetet för nedrustning, rustningskontroll och främjande av internationell säkerhet är tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis en nödvändighet. Med hänsyn till kontinuiteten i det svenska deltagandet i den internationella nedrustningsprocessen, liksom behovet av en bestående nationell kompetens för fullgörandet av internationella åtaganden om icke- spridning vad gäller massförstörelsevapen, är det av vikt att FOA gör vad som är möjligt för att se till att dess höga kompetens inom prioriterade områden kan bibehållas över en lång period. <h4>D 5. Utrikespolitiska Institutet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 9 478</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 15 579</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 10 112</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 10 156</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 10 491</td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Utgiftsprognos 15 579 därav 199610 386 Målet med anslaget till Utrikespolitiska Institutet är ett främja intresse för internationella frågor samt att öka kunskapen om detta ämne genom forskning och information till allmänheten. <h5>Regeringens överväganden</h5> Utrikespolitiska Institutets information genom publikationer, seminarier m.m. riktad till en bred svensk allmänhet fyller en viktig funktion genom att främja intresset och kunskapen för utrikespolitiska frågor. Institutets forskning har tilldragit sig stort intresse och den utgör basen för den breda informationsverksamheten. Regeringen finner institutets arbete med att säkerställa en tillfredsställande grad av extern finansiering vara av stor vikt. 40 <h4>D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 3 560'</td><td> Reservation204</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 5 248</td><td> Utgiftsprognos5 452 därav 19963 982</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 3 597</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 3 643</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 3 727</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Målet för anslaget är att stödja forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Huvuddelen av medlen under anslaget finansierar ett särskilt säkerhetspolitiskt forskningsprogram vid Utrikespolitiska Institutet. Därutöver fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre forskare inom utrikes- och säkerhetspolitik från detta anslag. 41 <h3>7 E Övriga utrikespolitiska frågor</h3> Inom detta verksamhetsområde redovisas anslaget för strategisk exportkontroll och Europainformation samt bidragen till Stiftelsen Östekonomiska Institutet och till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. En redogörelse lämnas under respektive anslag. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> Utgift 1994/95</td><td> Anvisat 1995/96</td><td> Utgifts- prognos 1995/96</td><td> därav 1996</td><td> Förslag 1997</td><td> Beräknat 1998</td><td> Beräknat 1999</td></tr> <tr><td> 35</td><td> 38</td><td> 43</td><td> 33</td><td> 30</td><td> 29</td><td> 29</td></tr> </table> <h4>E 1. Strategisk exportkontroll</h4> <table border="1"> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 12 4001</td><td> Utgiftsprognosl2 O3O2 därav 199611 706</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 13 857</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 12 798</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 13 087</td><td></td></tr> </table> 1  Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat for 12 månader, samt anslagsposten New Forum 2 Anslaget Inspektionen for strategiska produkter, beräknat for 11 månader, samt anslagsposten New Forum Genom en förändring i anslagsstrukturen har innevarande budgetårs anslag Eli. Inspektionen för strategiska produkter och anslagsposten B 6.9 New Forum slagits ihop till ett anslag för strategisk exportkontroll. E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996 genom att Krigsmaterielinspektionen inom Utrikesdepartementets handelsavdelning ombildades till myndighet (prop. 1995/96:31, bet. 1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93). Inspektionen sköter tillsyn och annan kontroll enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1991:341) om strategiska produkter. ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll enligt lagen om krigsmateriel och lagen om strategiska produkter. Inspektionen skall också vara nationell myndighet enligt Sveriges åtaganden inom ramen för icke- spridning av kemiska vapen. Inspektionen prövar förvaltningsärenden om kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter. 42 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <h5>Övergripande mål</h5> De övergripande målen ligger fast. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 13 857 tkr ISP har nyligen inlett sin verksamhet och har därför inte lämnat vare sig årsredovisning eller fullständig anslagsframställning med resultat- bedömning. När nästa års anslagsframställning skall lämnas, bör verk- samheten varit igång så lång tid att framställningen kan göras fullständig och innehålla en resultatbedömning. Inspektionen har till sitt förfogande dels exportkontrollrådet, dels det teknisk-vetenskapliga rådet. Kostnaderna för verksamheten täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgiften tas ut av de företag vars produkter omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter. E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget Vid möte i Wien i juli 1996 nåddes överenskommelse om ett nytt arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av 33 länder. Arrangemanget syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt känsliga produkter, s.k. dual use-produkter, som kan ha militärt destabiliserande verkan och hota internationell och regional fred och säkerhet. Arrangemanget skall tillämpas globalt och icke- diskriminerande. Den är inte avsedd att hindra legitim handel. Målet är att de deltagande staterna genom informationsutbyte och diskussioner skall försöka nå fram till en gemensam syn på hur handeln med dessa produkter utvecklas och vilka risker den kan medföra. Anslagsposten är avsedd att täcka kostnader för Sveriges deltagande i arrangemanget. Möjlighet skall också finnas att täcka vissa kostnader som kan uppstå genom Sveriges deltagande i andra internationella exportkontroll- arrangemang. Anslagsposten har beräknats till 300 000 kr för nästa budgetår. 43 <h4>E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 2 500'</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 5 118</td><td> Utgiftsprognos5 118</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 19962 554</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 4 636</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 4 807</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 4 965</td><td></td></tr> <tr><td> 'Beloppen</td><td> anges i tusental kr</td><td></td><td></td></tr> </table> Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa och OSS-området. Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka institutets kostnader. Svenska myndigheter och svenskt näringsliv tillgodogör sig resultaten av institutets verksamhet. Intresset har blivit än större genom den omdaningsprocess och reformpolitik som bedrivs i ländema. Därvid handlar det om struktur- reformer, institutionsuppbyggande och anpassning till en ökad integration i den globala ekonomin, vilket gjort analyserna mer komplexa. Behovet av kvalificerad analys genom ett intemationallt erkänt forskningsinstitut som Östekonomiska Institutet är därvid uppenbar. Enligt regeringens mening är det därför angeläget att stiftarna ger institutet möjlighet att fortsätta sin verksamhet och att utveckla denna i ett långsiktigt perspektiv genom ökade resurstillskott. Regeringens tillskott skall ge institutet en katalytisk effekt och möjliggöra ökad finansiering från andra källor. För budgetåret 1997 föreslås statens bidrag uppgå till 4 636 000 kr, en ökning med två miljoner kronor. Förutsättningen för att regeringen skall bevilja denna ökning av anslaget till Östekonomiska Institutet är att övriga stiftare, uppdragsgivare och andra finansiärer ger institutet en motsvarande ökning. <h4>E 3. Europainformation m.m.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 30 465'</td><td> Reservation4 773</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 16 200</td><td> Utgiftsprognos20 973 därav 199615 950</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 8 800</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 8 800</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 8 800</td><td></td></tr> </table> 'Beloppen anges i tusental kr Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. En sådan saklig och bred informationsverksamhet om regeringens politik i EU- ffågor inklusive regeringskonferensen är angelägen även i fortsättningen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 44 Verksamheten avses även framöver bestå av publikationer och annat Prop. 1996/97:1 informationsmaterial samt seminarier m.m. För år 1997 beräknas ett Utgiftsområde 5 medelsbehov om 8 800 000 kr. <h4>E 4. Bidrag till organisationer for mänskliga rättigheter och folkrätt</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95'</td><td> Utgift</td><td colspan="2"> 2 4832</td></tr> <tr><td> 1995/963</td><td> Anslag</td><td> 4 696</td><td> Utgiftsprognos4 696 därav 19963 247</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 2 548</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 2 548</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 2 548</td><td></td></tr> </table> 'Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 3, 4, 6 och 7. 2Beloppen anges i tusental kr. 3 Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 1, 2, 4 och 5. Anslaget Övriga internationella organisationer delas från år 1997, så att de obligatoriska bidragen förs till anslaget Bidrag till vissa internationella organisationer, som anslagsposten 6, och de frivilliga bidragen i fortsättningen benämns Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. Genom bidrag till vissa svenska och internationella organisationer stödjer den svenska regeringen deras verksamhet för att främja de mänskliga rättigheterna och folkrättens ställning. Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är ovärderligt. 45 8 Avgiftsfinansierad verksamhet <h4>Delegationen för översättning av EG:s regelverk</h4> Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att svara for översättning av det regelverk som omfattades av EES-avtalet. Delegationen har sedermera fått i uppdrag att också översätta de EG- rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Delegationens uppgift slutfördes under våren 1995. Gemenskapens institutioner har från datum för Sveriges medlemskap i EU att svara för översättning till svenska av relevanta dokument. Institutionernas personalresurser för översättning visade sig emellertid inledningsvis vara bristfälliga och man har därför vänt sig till den svenska regeringen med begäran om visst stöd i denna fråga. Enligt regeringens mening är det angeläget att bistå gemenskapens institutioner med översättningsarbetet på uppdragsbasis under en begränsad övergångsperiod till dess att institutionerna byggt upp sin översättningskapacitet. Sverige får därmed också ett inflytande över det svenska EG-regelverkets språkliga utveckling på svenska under en infasningsperiod. Den 6 april 1995 beslutade regeringen att delegationen under en övergångstid ska få åta sig översättningsuppdrag. Delegationens verksamhet finansieras fr.o.m. den 1 juni 1995 med den ersättning som bestäms i avtal mellan delegationen och berörda institu- tioner. I mindre omfattning utförs också uppdrag för svenska beställare. Verksamheten avses slutföras under år 1997. Den beräknade omslutningen är ca 5,5 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 46 Bilaga 5.1 <h4>Sveriges samlade bidrag till FN</h4> Myndighet FN-organisation 1. JUSTITIEDEPARTEMENTET WIPO Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 Utfall 94/95 Obl./friv 2. UTRIKESDEPARTEMENTET <table border="1"> <tr><td> FN:s reguljära budget</td><td> 100,2</td><td> obl.</td></tr> <tr><td> FN:s bredsbev. operationer</td><td> 247,6</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNIDO</td><td> 10,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> Kemvapenkonvent i onen</td><td> 1,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> Övriga obl. bidrag</td><td> 0,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> Fredsbevarande insatser</td><td> 806,7</td><td> friv</td></tr> <tr><td> Fred och återuppbyggnad</td><td> 20,4</td><td> II</td></tr> <tr><td> Kvinnokonferens i Peking</td><td> 1,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> DHA</td><td> 3,7</td><td> II</td></tr> <tr><td> GEF</td><td> 264,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> HABITAT</td><td> 5,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> IEFR/PRO</td><td> 158,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> IFAD</td><td> 0,02</td><td> II</td></tr> <tr><td> ITC</td><td> 7,5</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNAIDS</td><td> 10,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNCDF</td><td> 40,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNCTAD</td><td> 0,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNDCP</td><td> 46,5</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNDP</td><td> 573,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNESCO</td><td> 2,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNFPA</td><td> 140,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNHCR</td><td> 219,6</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNICEF</td><td> 350,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNIFEM</td><td> 5,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> UNRWA</td><td> 96,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> Världsbanken/IDA</td><td> 648,7</td><td> II</td></tr> <tr><td> WFP</td><td> 112,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> WHO/PSA</td><td> 4,0</td><td> 11</td></tr> <tr><td> WMU</td><td> 18,4</td><td> II</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 39,4</td><td> II</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> 100,8</td><td> II</td></tr> <tr><td> HABITAT</td><td> 0,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> IAEA</td><td> 7,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> ICTP</td><td> 4,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> ILO</td><td> 19,1</td><td> II</td></tr> <tr><td> IMO</td><td> 4,1</td><td> II</td></tr> </table> 4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <table border="1"> <tr><td> SIDA</td><td> ITC</td><td> 6,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> IUCN</td><td> 16,4</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> Mekong k</td><td> 8,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNDCP</td><td> 1,7</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNDESD</td><td> 1,1</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNDHA</td><td> 31,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNDP</td><td> 119,2</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNEP</td><td> 5,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNESCO</td><td> 5,8</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNFPA</td><td> 3,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNHCR</td><td> 238,8</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNICEF</td><td> 538,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNIDO</td><td> 0,1</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNIFEM</td><td> 1,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNOCHA</td><td> 9,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNRISD</td><td> 5,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNRWA</td><td> 24,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNSO</td><td> 5,7</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> UNV</td><td> 6,0</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> Världsbanken/IDA</td><td> 107,5</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> WFP</td><td> 65,8</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> WHO/PSA</td><td> 83,9</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> WIPO</td><td> 1,5</td><td> II</td></tr> <tr><td> II</td><td> WMU</td><td> 19,6</td><td></td></tr> <tr><td> II</td><td> Övrigt</td><td> 131^5.</td><td> II</td></tr> </table> 4 698,1 3 . SOCIALDEPARTEMENTET <table border="1"> <tr><td> WHO</td><td> 32,6</td><td> obl</td></tr> <tr><td> " för rapportering om</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> läkemedelsbiverkning</td><td> 2.6</td><td> II</td></tr> </table> 35,2 4. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET IMO OTIF IRCA Luftfarts- verket      ICAO Post-& Tele- styrelsen ITU "            UPU SMHI 1,2 2,3 0,02 3,2 18,6 3,1 32,8 obl. II II II II II II 48 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 5. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET UNESCO 6 . JORDBRUKSDEPARTEMENTET FAO 7. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ILO 8. NÄRINGSDEPARTEMENTET 33,9 29,2 21,1 obl. obl. WIPO                                     3,6 Internat. studiegruppen för bly och zink                       0,2 Internat. studiegruppen för nickel                                 o , 2 4,0 9. MILJÖDEPARTEMENTET obl. II II Miljöfonden 22,0 obl. TOTALT SUMMA 5 684,3 49 Bilaga 5.2 <h4>Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 september 1996.</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 <h5>I. Beskickningar</h5> (sidoackrediteringar inom parentes) Abidjan (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Addis Abeba (Djibouti, Asmara) Alger Amman Ankara Athen Bagdad**) Bangkok (Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) Beirut*) Belgrad Bern (Vaduz) Bissau*) Bonn Brasilia Bryssel Budapest (Chisinau) Buenos Aires (Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra (Wellington) Caracas (Bridgetown, Port of Spain, Georgetown, Paramaribo) Colombo*) Damaskus (Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen (San Marino) Helsingfors Islamabad Jakarta Kairo (Khartoum) Kiev Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (La Paz) Lissabon London Luanda (Sao Tomé) Lusaka (Lilongwe) Luxemburg Madrid (Andorra la Vella) Managua (San José, Panamå) Manila (Koror) Maputo (Mbabane) Mexico Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, Jerev» Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang, Ulan Bator) Prag (Bratislava) Pretoria Pyongyang*) Rabat Reykjavik Riga Riyadh (Muscat, Sana) Rom (Tirana) Santa Fé de Bogotå (Quito) Santiago de Chile Sarajevo New Delhi                                     Seoul            Prop. 1996/97:1 (Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)          Shanghai        Utgiftsområde 5 Singapore (Bandar Seri Bagawan) Sofia Tallinn Teheran Tel Aviv (Nicosia) Tokyo (Majuro, Pohnpei) Tripoli Tunis Vientiane*) Vilnius Warszawa Washington Wien (Ljubljana) Windhoek Zagreb *) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires **) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad <h5>II. Ambassadkansli</h5> Berlin <h5>III. Delegationer</h5> Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Geneve Sveriges delegation vid Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien 51 <h5>IV. Karriärkonsulat</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 5 a) Generalkonsulat Hamburg b) Konsulat Mariehamn Hongkong (Macau) Istanbul Jerusalem New York S:t Petersburg <h5>V. Stockholmsbaserade ambassadörer</h5> De sex sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap Verde), N'Djamena (Tchad). 2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien), Tripoli (Libyen). 4.  Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna). 5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Castries (St Lucia), Kingston (Jamacia), Kingstown (St.Vincent och Grenadinema), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda). 6. Apia (Västra Samoa), Nuku'alofa (Tonga), Suva (Fiji), Honiara (Salomonöama), Port Moresby (Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu). 52 Utgiftsområde 6 <h1>Totalförsvar</h1> <h3>Innehållsförteckning</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4 2     Utgiftsområde 6 Totalförsvar...................... 8 3     Förändrad anslagsstruktur ........................ 10 4     Pris- och löneomräkning av anslaget A 1. Försvarsmakten . . 17 5     Beställningsbemyndiganden....................... 18 5.1   Beställningsbemyndiganden avseende den militära delen av totalförsvaret ...................... 18 5.2   Beställningsbemyndiganden avseende den civila delen av totalförsvaret .......................... 18 6     Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del.......... 20 7     Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet ....... 22 8     Verksamhetsområde A - Militärt försvar.............. 23 8.1   Anslag A 1. Försvarsmakten.................. 23 8.2   Anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser ........ 44 8.3   Anslag A 3. Ersättning för kroppsskador ......... 46 9     Verksamhetsområde B - Vissa funktioner inom det civila försvaret .................................... 47 9.1   Anslag B 1. Funktionen Civil ledning ........... 47 9.2   Anslag B 2. Funktionen Försörjning med industri- varor .................................. 50 9.3   Anslag B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ........................... 52 9.4   Anslag B 4. Funktionen Psykologiskt försvar...... 58 9.5   Anslag B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.................................. 60 9.6   Anslag B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. . . 61 9.7   Anslag B 7. Funktionen Telekommunikationer..... 63 9.8   Anslag B 8. Funktionen Postbefordran........... 64 9.9   Anslag B 9. Funktionen Transporter ............ 65 9.10  Anslag B 10. Funktionen Energiförsörjning ....... 67 10   Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och nämnder m.m........................................ 71 10.1  Anslag C 1. Kustbevakningen................. 71 10.2  Anslag C 2. Nämnder m.m................... 80 10.3  Anslag C 3. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor ......................... 84 10.4  Anslag C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor..... 85 10.5  Anslag C 5. Ersättning for verksamhet vid räddnings- tjänst m.m............................... 85 11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet.............. 86 11.1  Fortifikationsverket ........................ 86 11.2  Försvarets materielverk ..................... 89 11.3  Anslag D 1. Totalförsvarets pliktverk ........... 93 11.4  Anslag D 2. Försvarshögskolan................ 95 11.5  Anslag D 3. Försvarets radioanstalt............. 97 11.6  Anslag D 4. Försvarets forskningsanstalt ......... 98 11.7  Anslag D 5. Flygtekniska försöksanstalten....... 101 11.8  Anslag D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret ....................... 103 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut                           Prop. 1996/97:1</h3> Utgiftsområde 6 Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1. Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4), 2. bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1), 3. bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1), 4.  bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalsskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 5. bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industriva- ror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 6.  bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 7. bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 8.   bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 9.  bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 10.   bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 11. bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6), 12. godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet far fortsätta på samma nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7), 13. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1. Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), 14. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2. Fördelningsförband (avsnitt 8.1), 15. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3. Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1), 16. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4. Armébrigadförband (avsnitt 8.1), 17. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5. Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), 18. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6. Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1), 19. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1), 20. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1), 21. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 22. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10. JAS 39-förband (avsnitt 8.1), 23. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11. Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1), 24. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12. Transportflygförband (avsnitt 8.1), 25. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1), 26. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1), 27. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15. Internationell verksamhet (avsnitt 8.1), 28. godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för Statens räddningsverk (avsnitt 9.3), 29. godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för perioden 1997 - 2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1), 30. godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att besluta i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens regionala ledningar (avsnitt 10.1), 31. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikations- verket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr (avsnitt 11.1), 32. bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget Al. Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om högst 22 000 000 000 kr (avsnitt 11.2), 34. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Total- försvar enligt följande uppställning: Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Anslag                            Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) <table border="1"> <tr><td> A 1.</td><td> Försvarsmakten</td><td> ramanslag</td><td> 38 333 826</td></tr> <tr><td> A 2.</td><td> Fredsfrämjande truppinsatser</td><td> ramanslag</td><td> 472 526</td></tr> <tr><td> A 3.</td><td> Ersättning för kroppsskador</td><td> ramanslag</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> B 1.</td><td> Funktionen Civil ledning</td><td> ramanslag</td><td> 432 287</td></tr> <tr><td> B 2.</td><td> Funktionen Försörjning med</td><td> ramanslag</td><td> 15 406</td></tr> <tr><td> B 3.</td><td> industrivaror Funktionen Befolkningsskydd</td><td> ramanslag</td><td> 1 141 578</td></tr> <tr><td> B 4.</td><td> och räddningstjänst Funktionen Psykologiskt försvar</td><td> ramanslag</td><td> 18 248</td></tr> <tr><td> B 5.</td><td> Funktionen Ordning och säkerhet m.m.</td><td> ramanslag</td><td> 31 877</td></tr> <tr><td> B 6.</td><td> Funktionen Hälso- och</td><td> ramanslag</td><td> 95 219</td></tr> <tr><td> B 7.</td><td> sjukvård m.m. Funktionen Tele- kommunikationer</td><td> ramanslag</td><td> 152 886</td></tr> <tr><td> B 8.</td><td> Funktionen Postbefordran</td><td> ramanslag</td><td> 22 318</td></tr> <tr><td> B 9.</td><td> Funktionen Transporter</td><td> ramanslag</td><td> 197 757</td></tr> </table> Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> B lO.Funktionen Energiförsörjning</td><td> ramanslag</td><td> 27 612</td></tr> <tr><td> C 1. Kustbevakningen</td><td> ramanslag</td><td> 394 150</td></tr> <tr><td> C 2. Nämnder m.m.</td><td> ramanslag</td><td> 7 612</td></tr> <tr><td> C 3. Statens haverikommission:</td><td> obetecknat</td><td> 1 131</td></tr> <tr><td> Utredning av allvarliga olyckor C 4. Statens räddningsverk:</td><td> obetecknat</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra natur- olyckor m.m. C 5. Ersättning för</td><td> ramanslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> verksamhet vid räddningstjänst m.m. D 1. Totalförsvarets pliktverk</td><td> ramanslag</td><td> 225 484</td></tr> <tr><td> D 2. Försvarshögskolan ramanslag</td><td></td><td> 18 395</td></tr> <tr><td> D 3. Försvarets radioanstalt</td><td> ramanslag</td><td> 423 569</td></tr> <tr><td> D 4. Försvarets forskningsanstalt</td><td> ramanslag</td><td> 121 280</td></tr> <tr><td> D 5. Flygtekniska försöksanstalten</td><td> ramanslag</td><td> 30 710</td></tr> <tr><td> D 6. Stöd till frivilliga försvars-</td><td> obetecknat</td><td> 98 771</td></tr> </table> organisationer inom total- försvaret m.m. <h5>Summa för utgiftsområdet</h5> <h5>42 372 642</h5> <h3>2 Utgiftsområde 6 Totalförsvar</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret, Kustbevakningen och nämnder m.m. samt stödverksamhet tili det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands. Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta be- redskap. Under högsta beredskap omfattar totalförsvaret all samhällsverk- samhet som då skall bedrivas. Totalförsvarsresursema skall utformas för att även kunna användas vid internationella fredsfrämjande och humanitä- ra insatser samt för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar regeringen till prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 som avser perioden 1997-2001. Regeringens förslag innefattar, förutom ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred. Ramen har för år 1997 uppjusterats med 840 miljoner kr. Detta förklaras huvudsakligen av att anslaget A 1. Försvarsmakten har kompenserats för de tillkommande räntekostnader som följer av omläggningen till lånefi- nansiering av förskott. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet Totalförsvar för år 1997 till 42 372 642 000 kr för år 1998 till 41 365 634 000 kr och för år 1999 till 44 275 839 000 kr. <h5>Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 6 Totalförsvar framgår av Prop. 1996/97:1 följande sammanställning:                                          Utgiftsområde 6</h5> (miljoner kr) <table border="1"> <tr><td></td><td> Utgift 1994/95</td><td> Anvisat 1995/96</td><td> Utgifts- prognos 1995/96</td><td> därav 1996</td><td> Förslag 1997</td><td> Beräknat 1998*</td><td> Beräknat 1999*</td></tr> <tr><td> Militärt försvar</td><td> 35 743</td><td> 55 751</td><td> 53 122</td><td> 37 886</td><td> 38 866</td><td> 37 656</td><td> 40 416</td></tr> <tr><td> Vissa funktioner inom det civila försvaret</td><td> 1 662</td><td> 2 779</td><td> 2 636</td><td> 1 824</td><td> 2 135</td><td> 2 297</td><td> 2 396</td></tr> <tr><td> Kustbevak- ningen och nämnder m.m.</td><td> 437</td><td> 632</td><td> 646</td><td> 427</td><td> 453</td><td> 464</td><td> 489</td></tr> <tr><td> Stödverksamhet</td><td> 991</td><td> 1 295</td><td> 1 314</td><td> 897</td><td> 918</td><td> 949</td><td> 974</td></tr> <tr><td> Totalt för utgifts- område 6</td><td> 38 833</td><td> 60 458</td><td> 57 719</td><td> 41 033</td><td> 42 373</td><td> 41 366</td><td> 44 276</td></tr> </table> * Uppgifterna för år 1998 och år 1999 är endast en preliminär beräkning utifrån nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och principbeslut om besparingar. <h3>3 Förändrad anslagsstruktur</h3> I samband med budgetarbetet inför verksamhetsåret 1997 har en översyn av anslagsstrukturen genomförts. Syftet med översynen har dels varit att skapa en mer översiktlig och ändamålsenlig anslagsstruktur inom utgiftsområdet och dels att minska antalet anslag. En översikt i tabellform över den föreslagna och den nuvarande anslagsstrukturen redovisas i tabell 3.2 Anslagsförteckning. Regeringen har i prop. 1995/96:220 Lag om statsbudget föreslagit att antalet anslagstyper skall minska från nuvarande fyra till tre. Förslags- anslag kommer inte längre att användas som en konsekvens av införandet av utgiftstak för statsbudgeten. De grupperingar av anslag som tidigare benämnts littera kommer fortsättningsvis att benämnas verksamhetsområden. I tabell 3.1 nedan redovisas regeringens förslag till verksamhetsområden inom utgiftsom- rådet Totalförsvar. Tabell 3.1 Verksamhetsområden inom utgiftsområde 6 Totalförsvar <table border="1"> <tr><td> Beteckning</td><td> Verksamhetsområde</td></tr> <tr><td> A.</td><td> Militärt försvar</td></tr> <tr><td> B.</td><td> Vissa funktioner inom det civila försvaret</td></tr> <tr><td> C.</td><td> Kustbevakningen och nämnder m.m.</td></tr> <tr><td> D.</td><td> Stödverksamhet</td></tr> </table> Det som under innevarande budgetår utgör anslag under littera A. Försvarsmakten m.m. föreslås ingå i verksamhetsområde A. Militärt försvar, inkluderande bl.a. utgifter för en internationell styrka för fredsfrämjande insatser som under innevarande budgetår redovisas på anslaget B 9. Fredsfrämjande verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1997 föreslås följande tre anslag inom verksamhetsområde A. Militärt försvar: A 1. Försvarsmakten, A 2. Fredsfrämjande truppinsatser och A 3. Ersättning för kroppsskador. Regeringen föreslår att nuvarande littera C. Funktionen Civil ledning och samordning, vissa anslag under littera D. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, littera E. Funktionen Psykologiskt försvar samt littera F. Funktionen Försörjning med industrivaror sammanförs till ett nytt verksamhetsområde B. Vissa funktioner inom det civila försvaret. Anslag under nuvarande littera C. föreslås sammanföras till anslaget B 1. Funktionen Civil ledning. Till anslaget B 2. Funktionen Försörjning med Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 10 5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 industrivaror föreslås föras nuvarande anslag under littera F. Regeringen föreslår vidare att de anslag under nuvarande littera D. som redovisas inom den civila planeringsramen sammanförs till anslaget B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. De anslag under nuvarande littera D. som redovisas utanför den civila planeringsramen föreslås redovisas under ett nytt verksamhetsområde C. Slutligen föreslås att nuvarande anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar benämns B 4. Funktionen Psykologiskt försvar. Vidare föreslår regeringen att de funktioner inom den civila planerings- ramen som idag redovisas under andra huvudtitlar än Försvarsdeparte- mentet, samt Funktionen Ordning och säkerhet m.m. som idag ligger utanför ramen, läggs in i utgiftsområdet under verksamhetsområde B. Vissa funktioner inom det civila försvaret. Ett nytt anslag med be- nämningen B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m. föreslås. Nuvarande anslag under funktionen Hälso- och sjukvård m.m. under Socialdepartementets huvudtitel föreslås benämnas B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Nuvarande anslag under funktionen Telekommunika- tioner under Kommunikationsdepartementets huvudtitel föreslås benämnas B 7. Funktionen Telekommunikationer. Nuvarande anslag under funktio- nen Postbefordran under Kommunikationsdepartementets huvudtitel förslås benämnas B 8. Funktionen Postbefordran. Nuvarande anslag under funktionen Transporter under Kommunikationsdepartementets huvudtitel föreslås benämnas B 9. Funktionen Transporter. Nuvarande anslag under funktionen Energiförsörjning under Näringsdepartementets huvudtitel föreslås benämnas B 10. Funktionen Energiförsörjning. Vissa av de nuvarande anslagen under littera G. Övrig verksamhet föreslås sammanföras under ett nytt verksamhetsområde C. Kustbe- vakningen och nämnder m.m.. De anslag som berörs är G 2. Kustbe- vakningen, samt anslagen G 10. Vissa mindre nämnder, G 11. Över- klagandenämnden för totalförsvaret, G 12. Totalförsvarets chefsnämnd, G 13. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet och G 14. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor. Till verksamhetsområdet föreslås dessutom föras de anslag under nuvarande littera D. som inte redovisas inom den civila planeringsramen. Fem anslag bör finnas under verksamhetsområdet: C 1. Kustbevakningen, C 2. Nämnder m.m., där nuvarande anslagen G 10., G 11., G 12. och G 13. föreslås ingå, C 3. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor samt C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor och C 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.. Nuvarande anslaget G 13. bör benämnas Bidrag till Svenska Röda korset. Till ett nytt verksamhetsområde D. Stödverksamhet föreslås föras anslag under nuvarande littera B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter samt vissa anslag under nuvarande littera G. Övrig verksamhet. Till verksamhetsområdet föreslås följande verksamheter föras: Nuvarande anslaget G 8. Totalförsvarets pliktverk föreslås benämnas D 1. Totalför- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 svarets pliktverk. Nuvarande anslaget B 3. Militärhögskolan samt nuvarande anslaget G 5. Försvarshögskolan föreslås benämnas D 2. Försvarshögskolan. Nuvarande anslaget B 5. Försvarets radioanstalt föreslås benämnas D 3. Försvarets radioanstalt. Nuvarande anslaget G 4. Försvarsforskning; ABC-stridsmedel m m föreslås benämnas D 4. Försvarets forskningsanstalt. Nuvarande anslaget G 6. Flygtekniska försöksanstalten föreslås benämnas D 5. Flygtekniska försöksanstalten. Nuvarande anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m. föreslås benämnas D 6. Stöd till frivilliga försvarsor- ganisationer inom totalförsvaret. Regeringen har i prop. 1995/96:220 Lag om stadsbudget föreslagit att anslag som är uppförda på statsbudgeten med endast ett formellt belopp, s.k. tusenkronorsanslag, från och med verksamhetsåret 1997 inte längre skall finnas upptagna på statsbudgeten. Inom Försvarsdepartementets huvudtitel omfattas följande anslag: anslaget B 1. Fortifikationsverket, anslaget B 2. Försvarets materielverk, anslaget B 4. Militärhögskolan; avgiftsfinansierad verksamhet, anslaget G 3. Försvarets forskningsanstalt samt anslaget G 7. Flygtekniska försöksanstalten; avgiftsfinansierad verksamhet. Verksamheten under nuvarande anslaget B 4. föreslås redovisas under benämningen Försvarshögskolan; avgiftsfinansierad verksamhet. Ovanstående myndigheters verksamhet redovisas under rubriken D. Stödverksamhet, men fors inte upp med ett formellt belopp på statsbudgeten. Regeringen har genom en ändring i departementsförordningen (1982:1177, ändrad senast 1996:724) överfört ansvaret för nuvarande anslaget G 1. Statens forsvarshistoriska museer till utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid. Myndigheten for avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret har upphört per den 31 december 1995. Nuvarande anslaget G 9. utgår därmed. Medel från nuvarande anslaget G 16. Utbildning av totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt föreslås fördelas på Statens räddningsverk, Banverket, Luftfartsverket samt Närings- och teknikutvecklingsverket som bedriver utbildning av totalförsvarspliktiga. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 12 <h5>Tabell 3.2 Anslagsforteckning</h5> (Belopp i tkr) Tilldelat 1995/96 enligt RB (inklusive ändringar) Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> Verksamhetsområde och anslagstyp 1997</td><td> Förslag 1997</td><td> Anslagslittera och anslagstyp 1995/96</td><td> Tilldelat 1995/96</td></tr> <tr><td> A. Militärt försvar</td><td></td><td> A. Försvarsmakten m m</td><td></td></tr> <tr><td> A 1. Försvarsmakten R</td><td> 38333826</td><td> A 1. Försvarsmakten R</td><td> 55639601</td></tr> <tr><td> A 2. Fredsfrämjande</td><td></td><td> UD huvudtitel</td><td></td></tr> <tr><td> truppinsatser R</td><td> 472526</td><td> B 9. Fredsfrämjande verk- samhet r</td><td> 1181500</td></tr> <tr><td> A 3. Ersättning för kropps-</td><td> 60000</td><td> A 2. Ersättning för kropps-</td><td> 111297</td></tr> <tr><td> skador R</td><td></td><td> skador F</td><td></td></tr> <tr><td> SUMMA A.</td><td> 38866352</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> B. Vissa funktioner inom</td><td></td><td> C-F Det civila försvaret</td><td></td></tr> <tr><td> det civila försvaret</td><td></td><td> (del)</td><td></td></tr> <tr><td> B 1. Funktionen Civil led-</td><td> 432288</td><td> C. Funktionen Civil ledning</td><td></td></tr> <tr><td> ning R</td><td></td><td> och samordning C 1. ÖCB: Civil ledning och</td><td> 119960</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> samordning R C 2. ÖCB: Tekniska åtgär- der i ledningssystemet r</td><td> 107710</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> C 3. Civilbefälhavama R</td><td> 53940</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> C 4. ÖCB: Kompeten-</td><td> 4500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> sutveckling och stöd till länsstyrelserna R C 5. ÖCB: Ersättning till kommunerna för beredskaps- förberedelser F</td><td> 243121</td></tr> <tr><td> B 2. Funktionen Försörjning</td><td> 15406</td><td> F. Funktionen Försörjning</td><td></td></tr> <tr><td> med industrivaror R</td><td></td><td> med industrivaror</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> F 1. ÖCB: Försörjning med</td><td> 102027</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> industrivaror R</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> F 2. ÖCB: industriella åtgär-</td><td> 3549</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> der r</td><td></td></tr> </table> 13 <table border="1"> <tr><td> Verksamhetsområde och anslagstyp 1997</td><td> Förslag 1997</td><td> Anslagslittera och anslagstyp 1995/96</td><td> Tilldelat 1995/96</td><td> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6</td></tr> <tr><td> B 3. Funktionen Befolk-</td><td> 1141578</td><td> D. Funktionen Befolknings-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ningsskydd och räddnings-</td><td></td><td> skydd och räddningstjänst</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tjänst R</td><td></td><td> D 1. SRV: Befolkningsskydd</td><td> 984795</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> och räddningstjänst R D 2. SRV: Skyddsrum m m F</td><td> 681509</td><td></td></tr> <tr><td> B 4. Funktionen Psykolo-</td><td> 18248</td><td> E. Funktionen Psykologiskt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> giskt försvar R</td><td></td><td> försvar E 1. Styrelsen för psykolo- giskt försvar R</td><td> 21814</td><td></td></tr> <tr><td> B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m. R</td><td> 31877</td><td> Nytt anslag</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> B 6. Funktionen Hälso- och</td><td> 95219</td><td> S huvudtitel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sjukvård m.m. R</td><td></td><td> C 3. Funktionen Hälso- och</td><td> 245465</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> sjukvård m m i krig R</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> B 7. Funktionen Telekom-</td><td> 152886</td><td> K huvudtitel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> munikationer R</td><td></td><td> D 2. Post- och Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden (del) r</td><td> 349734</td><td></td></tr> <tr><td> B 8. Funktionen Postbefor-</td><td> 22318</td><td> K huvudtitel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> dran R</td><td></td><td> D 2. Post- och Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden (del) r</td><td> 36000</td><td></td></tr> <tr><td> B 9. Funktionen Transporter</td><td> 197757</td><td> K huvudtitel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> R</td><td></td><td> A 6. Vägverket: Försvar- suppgifter r</td><td> 43826</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> A 14. Banverket: Försvar-</td><td> 63486</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> suppgifter B 1. Sjöfartsverket: Ersätt- ning för fritidsbåtsändamål (del) F</td><td> 1942</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> C 1. Luftfartsverket: Bered-</td><td> 106300</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> skap för civil luftfart r E 4. ÖCB: Åtgärder inom den civila delen av totalför-</td><td> 3456</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> svaret r</td><td></td><td></td></tr> </table> 14 <table border="1"> <tr><td> Verksamhetsområde och anslagstyp 1997</td><td> Förslag 1997</td><td> Anslagslittera och anslagstyp 1995/96</td><td> Tilldelat 1995/96</td></tr> <tr><td> B 10. Funktionen Energiför-</td><td> 27612</td><td> N huvudtitel</td><td></td></tr> <tr><td> sörjning R</td><td></td><td> E 1. NUTEK: Handlingsbe-</td><td> 41466</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> redskap r E 2. NUTEK: Åtgärder inom energiförsörjningen r</td><td> 66372</td></tr> <tr><td> SUMMA B.</td><td> 2135189</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> C. Kustbevakningen och nämnder m.m.</td><td></td><td> G. Övrig verksamhet (del)</td><td></td></tr> <tr><td> C 1. Kustbevakningen R</td><td> 394150</td><td> G 2. Kustbevakningen R</td><td> 512707</td></tr> <tr><td> C 2. Nämnder m.m. R</td><td> 7612</td><td> G 10. Vissa mindre nämnder</td><td> 743</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> F</td><td> 8055</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Gli. Överklagandenämnden för totalförsvaret R</td><td> 1107</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> G 12. Totalförsvarets chefs- nämnd F G 13. Delegationen för planläggning av efterforsk- ningsbyråns verksamhet F</td><td> 308</td></tr> <tr><td> C 3. Statens haverikommis-</td><td> 1131</td><td> G 14. SHK: Utredning av</td><td> 1378</td></tr> <tr><td> sion: Utredning av allvarliga olyckor 0</td><td></td><td> allvarliga olyckor F</td><td></td></tr> <tr><td> C 4. Statens räddningsverk;</td><td> 25000</td><td> D 3. SRV: Förebyggande</td><td> 37500</td></tr> <tr><td> Förebygande åtgärder mot</td><td></td><td> åtgärder mot jordskred och</td><td></td></tr> <tr><td> jordskred och andra naturo- lyckor m.m 0</td><td></td><td> andra naturolyckor O</td><td></td></tr> <tr><td> C 5. Ersättning för verk-</td><td> 25000</td><td> D 4. SRV: Ersättning för</td><td> 1</td></tr> <tr><td> samhet vid räddningstjänst</td><td></td><td> verksamhet vid räddnings-</td><td></td></tr> <tr><td> m.m. R</td><td></td><td> tjänst m.m. F</td><td></td></tr> <tr><td> SUMMA C.</td><td> 452892</td><td></td><td></td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 15 D. Stödverksamhet B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter G. Övrig verksamhet (del) Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> D 1. Totalförsvarets pliktverk R</td><td> 225484</td><td> G 8. Totalförsvarets pliktverk R</td><td> 314371</td></tr> <tr><td> D 2. Försvarshögskolan R</td><td> 18395</td><td> B 3. Militärhögskolan R G 5. Försvarshögskolan R</td><td> 12857 13396</td></tr> <tr><td> D 3. Försvarets radioanstalt R</td><td> 423569</td><td> B 5. Försvarets radioanstalt R</td><td> 604889</td></tr> <tr><td> D 4. Försvarets forsknings- anstalt R</td><td> 121280</td><td> G 4. Försvarsforskning; Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel mm R</td><td> 166175</td></tr> <tr><td> D 5. Flygtekniska försöksan- stalten R</td><td> 30710</td><td> G 6. Flygtekniska försöksan- stalten R</td><td> 35244</td></tr> <tr><td> D 6. Stöd till frivilliga för- svarsorganisationer inom totalförsvaret mm O</td><td> 98771</td><td> G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret mm 0</td><td> 148157</td></tr> <tr><td> Avgiftsfinansierade myn- digheter:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Fortifikationsverket</td><td> -</td><td> B 1. Fortifikationsverket 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Försvarets materielverk</td><td> -</td><td> B 2. Försvarets materielverk 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Försvarshögskolan; avg.fin. verksamhet</td><td> -</td><td> B 4. Militärhögskolan; avg - fin. verksamhet 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Försvarets forskningsanstalt</td><td> -</td><td> G 3. Försvarets forsknings- anstalt 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Flygtekniska försöksanstal- ten; avg.fm. verksamhet</td><td></td><td> G 7. Flygtekniska försöksan- stalten; avg.fm. verksamhet 0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> SUMMA D.</td><td> 918209</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> SUMMA UTGIFTS- OMRÅDE 6</td><td> 42372642</td><td></td><td></td></tr> </table> R: ramanslag r: reservationsanslag O: obetecknat anslag F: förslagsanslag 16 <h3>4 Pris- och löneomräkning av anslaget A 1. Försvarsmakten</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens forslag</h5> Den tillfälliga förändringen av delindex för pris- och löneomräkning av anslaget A 1. Försvarmakten skall bibehållas. Regeringens avsikt var att inför förberedelserna för försvarsbeslutet och arbetet med budgeten för budgetåret 1997 se över det priskompensations- system inklusive Försvarsprisindex som tillämpas för anslaget A 1. Försvarsmakten. En interdepartemental arbetsgrupp har bildats för att se över priskompensationssystemet dels mot bakgrund av införandet av de fleråriga utgiftstaken, dels i syfte att förenkla systemet. Regeringen har valt att inkludera översynen av det priskompensationssys- tem som tillämpas för anslaget A 1. Försvarsmakten i den större generella översynen. I avvaktan på resultatet av översynen föreslår regeringen att nuvarande priskompensationssystem inklusive Försvarspris- index bibehålls tillsvidare. Detta innebär att de tillfälliga förändringarna av delindex i Försvarspri- sindex (FPI) som riksdagen godkände (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet. 1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) för innevarande budgetår avseende hyreskostnader och Gripen-projektets materiel bibehålls. 17 <h3>5 Beställningsbemyndiganden</h3> <h4>5.1 Beställningsbemyndiganden avseende den militära delen av totalförsvaret</h4> <h5>Regeringens förslag</h5> Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar för att tillgodose nedan angivna behov. Behovet av bemyndiganderam för tidigare för riksdagen redovisad materiel och ny materiel uppgår till högst 66 607 miljoner kr efter budgetåret 1997. Regeringen kommer i särskild ordning att lämna en redovisning av materielplaneringen inför försvarsutskottet. Behovet av bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar uppgår till 327,6 miljoner kr efter budgetåret 1997. <h4>5.2 Beställningsbemyndiganden avseende den civila delen av totalförsvaret</h4> <h5>Regeringens förslag</h5> Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för beredskapsändamål. Beställningsbemyndigandena avser verksamhet inom funktionerna för tiden efter budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av regeringens hemställan (mom. 3-10). Behovet av bemyndiganden inom totalförsvarets Civila del uppgår till 904 miljoner kr fördelat på funktionerna: Civil ledning 157 miljoner kr. Försörjning med industrivaror 100 miljoner kr. Befolkningsskydd och räddningstjänst 400 miljoner kr. Hälso och sjukvård m.m. 15 miljoner kr. Telekommunikation 200 miljoner kr. Postbefordran 22 miljoner kr. Transporter 10 miljoner kr. Riksdagen har tidigare bemyndigat regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för beredskapsändamål. Beställningsbemyndiganden har avsett beredskapsverksamhet inom funktionerna Försörjning med Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 18 industrivaror samt Befolkningsskydd och räddningstjänst (prop. Prop. 1996/97:1 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337, 338).               Utgiftsområde 6 I propositionen Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 (prop. 1996/97:4) anger regeringen att en övergång till lånefinansiering av investeringar för beredskapsändamål bör ske. Ambitionen är att en övergång till lån i Riksgäldskontoret skall ske fr.o.m. budgetåret 1998. Lånefinansiering avser då investeringar där staten äger tillgångarna. I avvaktan på en övergång till lånefinansiering och mot bakgrund av att staten inte står som ägare till vissa tillgångar (t.ex. skyddsrum) anser regeringen att det för budgetåret 1997 finns behov av beställningsbe- myndiganden för funktioner inom det civila försvaret. I syfte att förbättra den långsiktiga styrningen och uppföljningen av det civila försvaret finns det även behov av beställningsbemyndiganden inom andra funktioner än Försörjning med industrivaror samt Befolkningsskydd och räddningstjänst. De verksamheter som berörs av beställningsbemyndiganden finns inom funktionerna Civil ledning, Hälso- och sjukvård m.m., Telekommunikatio- ner, Postbefordran samt Transporter. Regeringen avser att även fortsätt- ningsvis se över nuvarande modell för bemyndiganden samt redovisning av utnyttjade bemyndiganden. 19 <h3>6 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Prop. 1996/97:1</h3> Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Beredskapsbudget på anslagsnivå skall upphöra och ersättas av ett system där rikdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för förstärkning av försvarsberedskapen. Rege- ringen föreslår att riksdagen för budgetåret bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit på 18 740 miljoner kr i Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger.- Detta system införs från och med budgetåret 1997. <h5>Regeringens överväganden</h5> Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. I dag kan utgifter för förstärkning av försvarsberedskapen finansieras på principiellt fyra olika sätt. Viss möjlighet till finansiering finns genom utnyttjande av den anslagskredit som är kopplad till ramanslag. Vidare kan regeringen i proposition hemställa att riksdagen beviljar särskilda medel på tilläggsbudget. Detta förutsätter att tidsförhållandena medger en normal budgetbehandling. I dag kan regeringen också ta i anspråk medel som har anvisats på beredskapsbudget, om förutsättningarna härför - krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden - föreligger. Slutligen kan regeringen bemyndigas att vid krig, krigsfara eller annan omständig- het av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap disponera rörliga krediter i Riksgäldskontoret. Beredskapsbudgeten skall säkerställa att nödvändig beredskapshöjning inte förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjning av försvarsberedskapen skall finaniseras. Förutsättningarna för systemet med beredskapsbudget har på många sätt förändrats. Ökad flexibilitet i statsmakternas finansiella styrning av statsförvaltningen samt ändrade planeringsförutsättningar inom totalför- svaret har aktualiserat en förändring av systemet med en beredskapsbudget där anslagsbelopp anges. Överstyrelsen för civil beredskap har för budgetåret 1997 lämnat förslag till fördelning av beredskapsbudget samt även lämnat alternativa förslag till nuvarande system. Överstyrelsen förslår att systemet med beredskaps- 20 budget avskaffas fr.o.m. budgetåret 1998 samt att riksdagen bemyndigar regeringen att, om detta behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1997 medger överskridande av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Därutöver föreslår Överstyrelsen att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om merutgift under ramanslag och utökning av myndigheternas låneutrymme i Riksgäldskontoret om det behövs av beredskapsskäl fr.o.m. budgetåret 1998. Regeringen anser att beredskapsbudgeten i dess nuvarande form bör upphöra. Förändringar inom den finansiella styrningen medger att beredskapsbudgeten kan ersättas med ett bemyndigande för regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret, om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 21 <h3>7 Det nationella flygtekniska forsknings- programmet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet skall fortsätta på samma nivå som hittills under ytterligare tre år. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sedan tre år tillbaka har det funnits ett Nationellt Flygtekniskt Forsk- ningsprogram som finansierats genom att staten och industrin har avsatt 30 miljoner kr. vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete mellan företag, institut samt universitet och högskolor. Programmet löper ut under innevarande budgetår. Detta program har nu utvärderats på uppdrag av regeringen. Genom beslut i september 1995 uppdrog regeringen åt Bo Lundqvist, Industrifonden, att utvärdera det Nationella Flygtekniska Forsknings- programmet. Uppdraget har den 27 mars 1996 redovisats i en rapport - Utvärdering av det Nationella Flygtekniska Forskningsprogrammet. Rapporten har remissbehandlats. Försvarsmakten och Försvarets materiel- verk har beretts tillfälle att yttra sig. Remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsdepartementets akt (dnr Fo96/837/MIL). Regeringen avser att förlänga det nationella flygtekniska forsknings- programmet på ungefar samma årliga realekonomiska nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden, varefter förnyad utvärdering bör ske. Det nationella flygtekniska forsknings- programmets finansiering bör som förut delas lika mellan staten och industrin. En närmare beskrivning av programmet återfinns i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1996/97:5). 22 <h3>8   Verksamhetsområde A - Militärt försvar</h3> <h4>8.1  Anslag A 1. Försvarsmakten</h4> <h5>Försvarsmaktens utveckling</h5> Regeringens förslag till hur Försvarsmaktens krigsorganisation, lednings- system och grundorganisation bör utvecklas under försvarsbeslutsperioden har redovisats i prop. 1996/97:4, Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, avsnitt 7.4, kapitel 10 respektive kapitel 11. Regeringen bedömer att anslaget A 1. Försvarsmakten, under försvarsbe- slutsperioden 1997 - 2001, kommer att uppgå till totalt ca 199 miljarder kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 35 681 652"</td><td colspan="2"> Anslagssparande 1 461 721</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 55 639 601</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 53 029 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 37 824 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 38 333 826</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 37 103 592</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 39 843 280</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 ’ Beloppen anges i tusental kr 2)Den förändrade principen för finansiering av förskott (lånefinansiering) innebär budgettekniskt en minskad utgift på statsbudgeten med 14,6 miljarder kr under budgetåret 1995/96. Denna minskning är icke redovisad här. Försvarsmaktens verksamhet har bedrivits med det övergripande målet att försvara landet mot väpnade angrepp. Försvarsmakten skall ha en sådan krigsduglighet och beredskap att den verkar avhållande mot sådana angrepp. Försvarsmakten skall i fred hävda Sveriges territoriella integritet samt organisera krigsförband och förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall också kunna sätta upp förband för internationella insatser och delta med militära resurser i internationella åtaganden. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett anslags- sparande om ca 1 462 miljoner kr. Detta anslagssparande var dock delvis resultatet av eftersläpningar i fakturering m.m. varför det egentliga anslagssparandet bedöms uppgå till ca 850 miljoner kr. Prognosen för innevarande år visar på ett anslagssparande om ca 4,1 miljarder kr. Det beräknade anslagssparandet har uppkommit till följd av förseningar i materielleveranser, ändrad princip för finansiering av förskott vid materielanskaffning samt reduceringar i förbandsverksam- heten. 23 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning För budgetåret 1997 skall den inriktning för Försvarsmakten som redovisas i avsnitten 7.3 och 7.4 i proposition 1996/97:4 gälla. <h5>Resurser 1997</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Ramanslag Beräknade avgiftsinkomster 38 333 826 tkr 2 000 000 tkr Försvarsmakten har under budgetåret 1994/95 icke i alla avseenden uppnått de uppsatta målen. Skälet till detta är främst att Försvarsmakten inskränkt repetitionsutbildning och annan verksamhet som syftar till att vidmakthålla krigsdugligheten vid vissa förband för att skapa ett anslagssparande. Regeringen, som för innevarande budgetår sänkt vissa krav på krigsduglighet, godtar Försvarsmaktens åtgärder i detta avseende. En närmare resultatredovisning ges under respektive program. Regeringens ställningstaganden med anledning av de invändningar som Riksrevisionsverket lämnade mot Försvarsmaktens årsredovisning har redovisats i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). Regeringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet dels åt genomfö- randet av den omstrukturering av krigs- och grundorganisationen som regeringen föreslagit, dels åt uppföljning av produktivitetsutvecklingen. De förslag som Försvarsmakten lämnat i försvarsmaktsplanen angående inriktning av programmen överensstämmer i allt väsentligt med regering- ens förslag. Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva eller möjliggöra operativ ledning och operativ underhållstjänst. I programmet ingår för närvarande bl.a. högkvarteret, miloförstärknings- staben och 3 militärområdesstaber med stabs- och sambandsförband m.m., 3 underhål Isregementen, 6 markteleunderhållsbataljoner och 6 militärområdestransportbataljoner. Programmet skall inriktas mot att miloförstärkningsstaben, 3 marktele- underhållsbataljoner och 1 militärområdestransportbataljon läggs ned 24 senast år 2001. Signalspaningsförband tillkommer under samma period. Programmet omfattar även den militära underrättelse- och säkerhetstjäns- tens verksamhet. Försvarsutskottet kommer att lämnas särskild in- formation om denna. <h5>Resultatbedömning</h5> De operativa lednings- och underhållsförbanden har under budgetåret utvecklats i huvudsak enligt statsmakternas inriktning. Begränsningar av repetitionsutbildningen liksom av en högkvartersövning har dock inneburit att de kvalitativa verksamhetsmålen inte i alla avseenden uppnåtts. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Målen vad gäller utveckling av metoder och materiel för ledning har uppnåtts. Anskaffningen av materiel har på grund av senareläggningar inte nått målen, dock har förbandens krigsduglighet inte påverkats annat än marginellt. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte nåtts, ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 25 Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten under programmet skall inriktas så att den utveckling av ledningssystemet som angivits i prop. 1996/97:4 påbörjas under budgetåret. Åtgärder skall vidtas så att besparingar i ledningsorganisationen enligt vad som anges i ovan nämnda proposition kan uppnås. Övningar skall genomföras så att bl.a. metodiken att värdera ledningssystem kan prövas. Organiseringen av nya signalspaningsförband skall påbörjas. Underhållsförbandens anpassning till övrig krigs- och grundorgani- sationsutveckling skall påbörjas. Nedläggningarna skall genomföras så att stöd till övrig avveckling kan lämnas och vara avslutade senast år 2001. Planeringen för anskaffning av kortvågsradio (KV 90) för den operativa ledningen skall genomföras. Anskaffningen av materiel för signalspaningsförbanden skall påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 831 miljoner kr. Program 2. Fördelningsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja armébrigadernas strid. I programmet ingår för närvarande bl.a 6 fördelningsstaber med betjäningsförband, 7 artilleriregementsstabermed fördelningsartilleribata- ljoner samt ca 100 fristående bataljoner innefattande bl.a. ingenjörför- band, luftvämsförband och fältsjukhus. Programmet skall inriktas mot att antalet fördelnings- och artillerirege- mentsstaber skall reduceras till vardera 3 och att resterande förband får en omfattning och sammansättning som svarar mot brigadstrukturens behov senast år 2001. 26 6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 Rättelse: S. 29 rad 22-23 S. 32 rad 3 och 13 S. 37 rad 7 <h5>Resultatbedömning</h5> Fördelningsförbanden har under budgetåret 1994/95 i huvudsak nått de kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen. Regeringen noterar dock att den planerade repetitionsutbildningen nedgått med ca 30% och att kravet på att en fördelningsstabs stödförband per militärområde skall ha hög tillgänglighet ej är uppnått. Inom materielområdet bedöms utvecklingen av den måldetekterande artillerigranaten BONUS och luftvämsrobotsystemet BAMSE i huvudsak följa plan, men utvecklingen av artillerilokaliseringsradarn ARTHUR vara fördröjd ca ett år. De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än att regeringen kan godta dem. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Under budgetåret skall nedläggning av vissa förband påbörjas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1999. Ledningsfunktionen utvecklas genom införandet av nytt sam- bandssystem och utvecklandet av framför allt artilleriets under- rättelsefunktion. Även ny avancerad ammunition utvecklas. Viktigare materielsystem renoveras och modifieras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 3 180 miljoner kr. 27 Program 3. Försvarsområdesförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda territoriell verksamhet, försvara vissa infallsportar samt leda mobilisering och transporter. I programmet ingår för närvarande bl.a. 24 försvarsområdesstaber, förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och ingenjörförband m.m. Sammanlagt omfattar programmet ca 260 000 personer, varav ca 94 000 i hemvärnet. Programmet skall inriktas mot att antalet försvarsområdesstaber skall reduceras till 14 och att personalstyrkan skall nedgå till ca 215 000 senast år 2001, varav hemvärnet skall omfatta 125 000 personer. <h5>Resultatbedömning</h5> Försvarsområdesförbanden har under budgetåret 1994/95 i huvudsak nått de kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen. Krigsdugligheten för huvuddelen av förbanden har nedgått främst beroende på uteblivna repetitionsövningar. Regeringen noterar att den personal som nu tillkommer i hemvärnet är förhållandevis ung och har lett till en föryngring, men att numerären totalt minskar. Brister i leverans av materiel till hemvämsförband förekommer. De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än att regeringen kan godta dem. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 28 Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att operativa krav på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Under budgetåret påbörjas organisering av bl.a. nya ingenjör- och förbindelseför- band. Vidare skall nedläggning av vissa förband påbörjas. Ned- läggningen skall vara slutförda senast budgetåret 1999. Anskaffningen av direktsikten till försvarsområdesluftvämskompa- nier skall slutföras under år 1997. Anskaffningen av personlig utrustning fortsätter och anskaffning av enklare mörkerstridsutrust- ning för vissa förband påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 437 miljoner kr. Program 4. Armébrigadförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra anfallsstrid. Armébrigaderna är allsidigt sammansatta, har hög rörlighet och stor eldkraft. I programmet ingår för närvarande bl.a. 6 infanteribrigader, 5 norrlands- brigader, 2 pansarbrigader samt 3 mekaniserade brigader. Programmet skall inriktas mot att omfatta 13 armébrigader senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Armébrigadförbanden har under budgetåret 1994/95 och hitintills i huvudsak nått de kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen. Dock har snöfattiga vintrar medfört att vissa förband ej nått utbildningsmålet vad avser vinterförmåga. Brigadernas krigsduglighet har vidmakthållts. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. 29 Inriktning av verksamhet för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Vidareutveckling av vissa brigader fortsätter. Under budgetåret skall avveckling av vissa förband påbörjas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1999. Skydd och rörlighet förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90, stridsvagn 121 och stridsvagn 122. Avvecklingen av äldre stridsvagnar fortsätter. Ledningssystemet förbättras genom införande av telesystem 9000. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 6 203 miljoner kr. Program 5. Marina lednings- och underhållsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med uppgift att leda och understödja de marina krigsförbanden. I programmet ingår för närvarande bl.a. 4 marinkommandon, 1 marindi- strikt, 1 rörlig marin ledningsgrupp och 8 bas- och underhållsbataljoner. Programmet skall inriktas mot att omfatta 4 marinkommandon, 1 rörlig marin ledningsgrupp och 5 bas- och underhållsbataljoner senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Krigs- och grundorganisationen har skurits ned i enlighet med planering- en. En teknisk förnyelse av ledningssystemet, som skall ge effekt framåt sekelskiftet, pågår. Materielanskaffningen har dock försenats. Krigsdugligheten varierar kraftigt till följd av begränsningar i övnings- verksamheten. Kaderorganiserade delar av förbanden har god förmåga. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Infrastrukturen i lednings- och underhållssystemen skall utvecklas. Anpassningen av marinens bas- och underhållsförband till marinens övriga krigsorganisation skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 209 miljoner kr. Program 6. Marina flyg- och helikopterförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att bedriva ubåtsjakt och spaning mot ytmål. I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 helikopterdivisioner. Från och med budgetåret 1998 avses programstrukturen förändras så att program 6 omfattar all helikopterverksamhet inom Försvarsmakten. <h5>Resultatbedömning</h5> Utbildningen av yrkesofficerare och värnpliktiga har genomförts med tillfredsställande resultat. Eftersläpning i utbildning och materielanskaff- ning till följd av ubåtsskyddsverksamheten medför att förbandens operativa rörlighet alltjämt inte uppfyller kraven. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 <h5>Regeringens förslag</h5> Befintliga system skall vidmakthållas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 259 miljoner kr. Program 7. Stridsfartygsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att övervaka och bekämpa mål på och under havsytan. I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 ytstridsflottiljer med 6 kustkorvetter, 12 robotbåtar och 12 patrullbåtar, 3 minkrigsledningar med bl.a. 7 minjaktfartyg typ Landsort och 2 minfartyg, samt en ubåtsavdel- ning med 12 ubåtar. Programmet skall inriktas mot att omfatta bl.a. 2 ytstridsflottiljer med 6 kustkorvetter, 6 robotbåtar och 12 patrullbåtar, 3 minkrigsavdelningar med bl.a. 7 minjaktfartyg typ Landsort och 2 minfartyg, samt en ubåtsavdelning med 9 ubåtar, varav 2 i materielberedskap, senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Verksamheten har i huvudsak genomförts enligt plan. Repetitionsut- bildningen har dock reducerats. Begränsningar avseende förmåga i huvudtjänst kvarstår för de förband som under senare år varit engagerade i ubåtsskyddsverksamheten. Detta gäller ytstrid för vissa ytattackförband, minröjnings- och mineringstjänst för vissa minkrigsförband samt torpedskjutning från ubåtar. Alla stridsfartygsförband har dessutom brister när det gäller att uppträda i större förband. Förmågan hos ubåtsjaktstyrkan har nått en god nivå. Genom att antalet undervattensincidenter har minskat har förutsätt- ningarna förbättrats för en målinriktad förbandsproduktion och för en mera rationell underhållsverksamhet. Kustkorvetterna av typ Göteborg har ännu inte uppnått målsättningen vad gäller ledning m.m. på grund av förseningar i utvecklingen av program- vara för stridsledningssystemet. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Genom att tills vidare behålla 24 ytstridsfartyg och basera en patrullbåtsdivision i Göteborg läggs en god grund för en möjlig framtida anpassning. Dessutom möjliggörs en kontinuerlig närvaro av fartygsförband på Västkusten. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> 6 robotbåtar skall utgå ur krigsorganisationen och avveckling påbörjas. Regeringen avser att under hösten 1996 pröva frågan om an- skaffning av 2 ytstridsfartyg YS 2000, utöver de 2 redan beställda. 3 ubåtar typ Sjöormen skall utgå ur krigsorgansation och av- veckling påbörjas. 1 ubåt typ Näcken skall utgå ur krigsorgansationen när en ubåt typ Gotland blir operativ. 2 ubåtar typ Näcken skall läggas i materielberedskap. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 874 miljoner kr. Program 8. Kustförsvarsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara infallsportar och skärgårdsområden. I programmet ingår för närvarande bl.a. en rörlig kustartilleribrigad- ledning, 12 kustförsvarsbataljoner, 5 amfibiebataljoner, 3 kustartilleriba- taljoner och 1 tungt kustrobotbatteri. Programmet skall inriktas mot attomfatta 2 rörliga kustartilleribrigad- ledningar, 6 kustförsvarsbataljoner, 6 amfibiebataljoner, 3 kustartilleriba- taljoner och 1 tungt kustrobotbatteri senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Verksamheten har i huvudsak genomförts enligt plan. Delar av de rörliga förbanden har brister i sin förmåga bl.a. beroende på otillräcklig samträning. De områdesbundna förbanden har mycket varierande status. Bl.a. har bristande repetitionsutbildning medfört att överförd personal inte kunnat omskolas. Brister finns också vad gäller materielunderhållet. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under 33 budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Materielanskaffningen för en andra rörlig kustartilleribrigadledning skall inledas. Materiel skall anskaffas för den fjärde amfibiebataljon som skall utrustas med modern båtmateriel. Avvecklingen av kustförsvarsbataljoner skall påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 531 miljoner kr. Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och betjäna flygförbanden. I programmet ingår för närvarande bl.a. 3 flygkommandostaber, 3 vädercentraler, 9 strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår även försvarets telenät (FTN). Programmet skall inriktas mot att antalet strilbataljoner skall reduceras till 6 och antalet basbataljoner till 16 senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Flygkommandostaberna har vidmakthållits på den föreskrivna nivån. En ny krigsorganisation har fastställts för dessa staber. Fredsorganisationsen- heten första flygeskadern har lagts ned. Regeringen noterar att strilbataljonema inte fullt ut har kunnat vid- makthållas, vilket beror på nya förbandsmålsättningar och minskad repetitionsutbildning. Flygbasförbanden har en god förmåga att lösa huvuduppgiften att betjäna flygförband. Övriga uppgifter kan lösas på ett godtagbart sätt. Det finns dock en tendens att flera basbataljoner inte kan innehålla föreskrivna krigsduglighetskrav. Basförbanden har inte kunnat samöva i erforderlig utsträckning. 34 Utvecklingen av luft- och ytövervakningssystemet LOMOS har fortsatt, liksom anskaffningen av det flygbuma radarsystemet. Det taktiska radiosystemet TARAS har anskaffats i en första etapp. Anläggningar och lokaler har kunnat produceras i huvudsak i enlighet med uppgjorda planer. Byggandet inom Bas 90-systemet har av besparingsskäl dock varit mycket begränsat. Under innevarande budgetår fortsätter tillbyggandet av en luftför- svarscentral i södra militärområdet och en i mellersta militärområdet och färdigställandet av ytterligare en Bas 90. Vidare fortsätter anskaffningen av det flygburna radarsystemet och det taktiska radiosystemet. De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än att regeringen kan godta dem. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Utvecklingen av förband avser bl.a. ledningssystem, kommunikationssystem och FTN. Exempel är åtgärder för det för flygstridskrafterna gemensamma ledningssystemet och för anpassning till JAS 39 Gripen vid flottilj flygplatserna och huvudbaserna. Under budgetåret skall avvecklingen av utgående strilbataljoner och basbataljoner inledas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 2000. Anskaffningen av stridsledningscentralerna och det flygbuma radarsystemet skall fortsätta. Likaså skall organiseringen av LOMOS fortsätta. Under budgetåret skall en kontroll av utbildning och systemfunktion göras. Studier om en framtida bastaktik anpassad till JAS 39 Gripens krav skall inledas. Anskaffningen av det taktiska radiosystemet skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 3 977 miljoner kr. 35 Program 10. JAS 39-förband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband. Programmet skall inriktas mot att på sikt omfatta 12 JAS 39 Gripen- divisioner. <h5>Resultatbedömning</h5> Regeringen har i en skrivelse till riksdagen i maj 1996 (skr. 1995/96:199) redovisat läget i JAS 39 Gripenprojektet. Under innevarande budgetår bedöms arbetet med att införa JAS 39 Gripen i krigsorganisationen kunna genomföras enligt gällande planering. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten inom programmet skall inriktas mot en fortsatt organiseringen av JAS 39 Gripendivisioner. En första krigsdivision skall kunna tas i operativ drift under budgetåret 1997. Utvecklingen av JAS 39 B skall fortsätta så att flygplanen kan börja levereras budgetåret 1998 och systemet tas i operativ drift det därpå följande budgetåret. Utvecklingen av flygutbildningssystem, bl.a. simulatorer, skall fortsätta. Likaså skall anskaffningen och integreringen av ny radarjaktrobot fortsätta. Inom materielområdet skall utvecklingen av JAS 39 Gripen, delserie 3, inledas. Vidare skall utveckling och anskaffning av spaningskapseln inledas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 584 miljoner kr. 36 Program 11. Övriga stridsflygförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift för luftförsvaret, attackförmågan och underrättelseinhämtningen. I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 divisioner J 35, 8 divisioner JA 37 och 6 divisioner AJS 37 samt 4 lätta attackdivisioner. Programmet skall inriktas mot att antalet divisioner skall reduceras till 7 senast år 2001. De lätta attackdivisionema skall läggas ned. <h5>Resultatbedömning</h5> Förbanden har under budgetåret 1994/95 vidmakthållit en i huvudsak god förmåga att lösa sina uppgifter. Några förband har emellertid inte nått produktionsmålet, bl.a. beroende på en föryngring av personalen. Under innevarande budgetår bedöms den reducerade övningsverksam- heten, betingad av besparingskrav, leda till att kompetensnivån för vissa flygförband successivt kommer att sjunka. Nivån kommer dock inte att understiga de av regeringen angivna kraven. Bombkapseln beräknas bli operativ på system AJS 37. Modifieringen av JA 37 för att kunna bära ny radarjaktrobot påbörjas. Regeringen anser att bristerna under föregående och innevarande budgetår kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 37 Inriktning av verksamhet för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Under budgetåret skall en division AJS 37 ombeväpnas till JAS 39 Gripen. Under budgetåret skall vidare avvecklingen av utgående förband, bl.a. de lätta attackdi visionerna, inledas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1998. Inom materielområdet skall systemmodifieringen av JA 37 fortsätta, liksom integreringen av radarjaktrobot till detta flygsystem. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 003 miljoner kr. Program 12. Transportflygförband <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller förband med huvudsakliga uppgifter inom flygtransportverksamheten, signalspaningen och flygräddningen. 1 programmet ingår för närvarande bl.a. 4 centrala transportflygdivisioner (varav 1 signalspaningsförband), 8 regionala transportflygdivisioner och 7 flygräddningsgrupper. Programmet skall inriktas mot att den regionala transportflygorganisatio- nen skall reduceras till 4 divisioner och flygräddningsorganisationen till 6 grupper senast år 2001. <h5>Resultatbedömning</h5> Transportflygdivisionemas förmåga har vidmakthållits på föreskriven nivå för merparten av förbanden. För resterande transportflygförband har en organisationsöversyn medfört att ambitionsnivån har fått sänkas något. På flygräddningssidan har bl.a. brister i skydd för personal och materiel på krigsbasema inneburit att produktionsmålen inte har uppnåtts för samtliga flygräddningsgrupper. Under innevarande budgetår installeras motmedel på Tp 84, till följd att flygtidsuttaget beräknas att bli något lägre än planerat. Vidare har flygplan S 102 B levererats och utbildning på systemet har inletts. Regeringen anser att de redovisade bristerna kan godtas. 38 Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har uppnåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Under budgetåret skall omsättningen av signalspaningsförbandet från Tp 85 till S 102 B fortsätta. Utgående förband skall läggas ned senast budgetåret 1998. Anskaffningen av varnings- och motverkanssystem för Tp 84 skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 390 miljoner kr. Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller verksamheter som inte kan fördelas på övriga program. Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska program- men. Vidare har ledningen av viss förbandsproduktion, såsom kustflottans verksamhet, förts över. <h5>Resultatbedömning</h5> Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksam- heterna i huvudsak nåtts. Organisationsförändringarna har genomförts med undantag av att Tullinge inte kunnat lämnas enligt plan. Den begränsade omfattningen av repetitionsutbildningen har minskat övnings- möjligheterna vid vissa kurser. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för år 1997. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare skall genom- föras så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. Rekryteringen begränsas dock. Utbildningsförbanden och skolorna skall utvecklas enligt regering- ens förslag rörande grundorganisationen. I övrigt avvecklas mark, anläggningar och lokaler som inte erfordras för krigsorganisationens behov. Målflygdivisionen avvecklas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1998. Utbytet av motorer på flygplan SK 60 skall fortsätta. Frågan om civila trafikflygarutbildningen behandlas i prop. 1996/97:4. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 349 miljoner kr. För de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet bedöms ett belopp om 101 miljoner kr bli avdelat. Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet innehåller verksamheter som inte direkt sammanhänger med utvecklingen av krigsorganisationen. Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska programmen. Vidare har visst underhåll för de marina programmen förts över. <h5>Resultatbedömning</h5> Regeringen bedömer att verksamheten genomförts enligt statsmakternas inriktning. Regeringen konstaterar att programmets hittillsvarande sammansättning gjort det mycket svårt att värdera både verksamhetens resultat och det ekonomiska utfallet. Den reduktion av programmet som regeringen föreslår bedöms ge möjligheter till klara förbättringar i dessa avseenden. 40 Programmet kommer då att omfatta i huvudsak * anskaffning av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel av generell karaktär. Simulatorer etc. avsedda för ett specifikt system ingår däremot i samma program som systemet, * forskning och teknologiförsörjning inklusive internationell samverkan inom dessa områden, * koncemgemensam verksamhet vad gäller fredsadministrativa system, förslagsverksamhet, trafiksäkerhet, miljöverksamhet m.m. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Anskaffningen av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel skall fortsättas. Under år 1997 anskaffas bl.a. skjutsimulatorer och en ledningsträningsanläggning. Anskaffning av en stridsträningsan- läggning skall påbörjas. Behovet av forskning och teknikförsörjningen skall tillgodoses främst genom uppdrag till Försvarets forskningsanstalt och Försvarets materielverk. Åtgärder enligt Försvarsmaktens miljöplaner skall genomföras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 396 miljoner kr. Program 15. Internationell verksamhet <h5>Programmets innehåll</h5> Programmet omfattar verksamhet för att organisera, utbilda och understödja de fredsfrämjande och humanitära insatser som Sverige medverkar och kommer att medverka i. Insatserna finansieras dock över andra anslag. <h5>Resultatbedömning</h5> Försvarsmakten har rekryterat, utbildat samt ställt förband och enskilda till förfogande för fredsfrämjande och humanitära internationella insatser. Försvarsmakten bedöms under år 1996 komma att utbilda och admini- strera ca 3 000 personer för den internationella verksamheten. Verksamheten har i allt väsentligt uppfyllt de krav som ställts. Regeringen har i prop. 1996/97:4 lämnat en utförlig redogörelse för hur Försvarsmaktens internationella styrka skall kunna vara sammansatt. Regeringen har där redovisat den internationella verksamheten och föreslagit att nuvarande SWEDINT omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando. Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Försvarsmaktens internationella kommando skall -varaktigt kunna delta i fredsfrämjande insats med självständig enhet av bataljons styrka, -organisera och utveckla specialenheter för ledning, transporter, fältarbeten och sjukvård, -organisera en snabbinsatsstyrka omfattande ledningspersonal, mekaniserat kompani samt någon av ovan nämnda specialenheter. Styrkan skall ha en hög beredskap, samt -organisera en pool av utbildad personal med hög tillgänglighet och beredskap för militärobservatörs-, stabsofficers-, civilpolis- och specialistuppdrag. Kommandot skall vidare inom ramen för partnerskap för fred (PFF) delta i och genomföra övningar samt delta i kurser och andra aktiviteter i enlighet med Sveriges individuella partnerskapsprogram (IPP). Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 111 miljoner kr. 7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 Rättelse: S. 52 rad 7-8 Tabell 8.1 Anslagsfördelning m.m. för budgetåret 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> Program</td><td> Tilldelade me- del enligt reg- leringsbrev bå 1994/95 (mkr)</td><td> Utfall 1994/95 (mkr)</td><td> Tilldelade me- del enligt reg- leringsbrev bå 1995/96 (18 mån) (mkr)</td><td> Budgeterade medel bå 1997 (mkr)</td></tr> <tr><td> 1. Operativa lednings- och underhållsförband</td><td> 1611</td><td> 1498</td><td> 2644</td><td> 1831</td></tr> <tr><td> 2. FördelningsfÖrband</td><td> 2255</td><td> 2685</td><td> 3745</td><td> 3180</td></tr> <tr><td> 3. Försvarsområdes- förband</td><td> 2091</td><td> 2001</td><td> 2964</td><td> 2437</td></tr> <tr><td> 4. ArmébrigadfÖrband</td><td> 4674</td><td> 5094</td><td> 7181</td><td> 6203</td></tr> <tr><td> 5. Marina lednings- och underhållsförband</td><td> 775</td><td> 820</td><td> 1197</td><td> 1209</td></tr> <tr><td> 6. Marina flyg- och helikopterförband</td><td> 242</td><td> 297</td><td> 361</td><td> 259</td></tr> <tr><td> 7. Stridsfartygsförband</td><td> 2289</td><td> 2248</td><td> 4195</td><td> 2874</td></tr> <tr><td> 8. KustfÖrsvarsfÖrband</td><td> 1279</td><td> 1168</td><td> 1885</td><td> 1531</td></tr> <tr><td> 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband</td><td> 3884</td><td> 3521</td><td> 5949</td><td> 3977</td></tr> <tr><td> 10. JAS 39-fÖrband</td><td> 5105</td><td> 5005</td><td> 11726</td><td> 5584</td></tr> <tr><td> 11. Övriga stridsflyg- förband</td><td> 2174</td><td> 1992</td><td> 2906</td><td> 2003</td></tr> <tr><td> 12. Transportflyg- förband</td><td> 557</td><td> 527</td><td> 519</td><td> 390</td></tr> <tr><td> 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser</td><td> 5497</td><td> 5140</td><td> 8848</td><td> 5349</td></tr> <tr><td> 14. För grundorgani- sationen gemensamma resurser 15. Internationell verk- samhet</td><td> 4048</td><td> 3676</td><td> 4814</td><td> 1396 111</td></tr> <tr><td> SUMMA</td><td> 36481</td><td> 35681</td><td> 58935</td><td> 38334</td></tr> </table> 43 <h4>8.2 Anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 472 526L2)</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 491 308</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 510 209</td></tr> </table> 'beloppen anges i tusental kr 2) Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål</h5> Målet är att kunna delta med trupp i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser på mandat av FN eller OSSE. <h5>Inriktning för budgetåret 1997:</h5> - att på mandat av FN eller OSSE kunna ställa militära (förband) till förfogande för fredsfrämjande trupp insatser. - att fortsätta bidra till den pågående insatsen i Makedonien så att den nuvarande relativt stabila situationen i området består. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                472 526 tkr <h5>Resultatbedömning</h5> Sverige har sedan år 1993 deltagit med en mekaniserad bataljon i den fredsfrämjande insatsen i Bosnien och Hercegovina. Den ursprungliga FN-ledda operationen UNPROFOR övergick i december 1995 till en av NATO ledd multinationell fredsstyrka. I samband därmed reducerades antalet tjänstgörande svensk militär personal i Bosnien och Hercegovina från ca 1 000 personer till 840. För närvarande ställer Sverige en bataljon till förfogande som ingår i den mellan de nordiska länderna och Polen gemensamma brigaden. Utöver bataljonen har bidrag skett med ca 100 personer till brigadens stab och stabskompani samt till underhållsenheter. Det svenska högkvarterskompaniet i Zagreb i Kroatien som ställdes till UNPROFOR:s förfogande 1992 avvecklades under våren 1996. 44 I FN:s mission UNPREDEP i Makedonien har Sverige deltagit med en pluton som har ingått i det mellan Finland, Norge och Sverige gemen- samma kompaniet SCANCOY. Gällande mandat för IFOR-insatsen i Bosnien och Hercegovina upphör vid årsskiftet 1996/1997. För att kunna följa upp Daytonavtalet kommer med stor sannolikhet en fortsatt utländsk militär närvaro att krävas i Bosnien och Hercegovina. Den FN-ledda insatsen i Makedonien kommer sannolikt att pågå under år 1997. Deltagandet i de fredsfrämjande insatserna i det f. d. Jugoslavien har bidragit till en stabilisering av regionen och har utgjort en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna genomföra Daytonavtalet. Kostnaden för de fredsfrämjande truppinsatsema har hittills belastat tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, men föreslås från och med budgetåret 1997 belasta utgiftsområde 6. Totalförsvar och dess anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser. Övrig fredsfrämjande verksam- het föreslås belasta utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan. De anslagna medlen medger en truppinsats utomlands som omfattar ca 500 personer. Uppdelningen av anslaget B 9. Fredsfrämjande insatser får emellertid inte hindra regeringen från att fatta snabba beslut om svenska insatser. Det är därför angeläget att, om den internationella utvecklingen så påkallar, möjlighet finns för regeringen att omdisponera medel mellan utgiftsom- råden och mellan militära och civila insatser. Enligt regeringens bedömning bör denna verksamhet kunna inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på Försvarsmaktens räntekontokredit inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen (se även volym 1). Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 45 <h4>8.3 Anslag A 3. Ersättning för kroppsskador</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95 Utgift</td><td colspan="3"> 61 815   '></td></tr> <tr><td> 1995/96 Anslag</td><td> 111 297</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 93 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 61 550</td></tr> <tr><td> 1997 Förslag</td><td> 60 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998 Beräknat</td><td> 61 319</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999 Beräknat</td><td> 62 669</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kr. Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksam- het. För skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget bl.a. enligt lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningslag). Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. <h5>Regeringens överväganden</h5> Verksamheten under anslaget är regelstyrd. Regeringen föreslår att anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 har formen av ett ramanslag och beräknar medlen under anslaget till 60 000 tkr. 46 <h3>9 Verksamhetsområde B - Vissa funktioner inom det civila försvaret</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>9.1 Anslag B 1. Funktionen Civil ledning</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994 1995/96</td><td> Utgifter Anslag</td><td> 223 322 ” 529 231</td><td> Anslagssparande3’ Utgiftsprognos därav 1996</td><td> 112 278 533 000 384 319</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 432 287 2)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 475 594</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 490 234</td><td></td><td></td></tr> </table> ’’Beloppen anges i tusental kr. 2) tidigare C 1. ÖCB: Civil ledning och samordning, C 2. ÖCB: Tekniska åtgärder i ledningssystemet, C 4. ÖCB: Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna, C 5. ÖCB: Ersättning till kommunerna för beredskaps förbe- redelser och C 3. Civilbefälhavama 3) inkl, reservationer <h5>Regeringens överväganden</h5> Anslaget avses delas upp i anslagsposterna Civil ledning och samord- ning, Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna. Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser, Civilbefälhavaren i Södra civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Civilbefäl- havaren i Norra civilområdet. Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Överstyrelsen för civil beredskap och Civilbefälhavama skall under budgetåret 1997 verka för att det övergripande målet för funktionen (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 432 287 tkr Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Resultaten visar att målen enligt regleringsbrevet har uppnåtts inom tilldelade resurser. Inom Överstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram en samlad redovisning för hela det civila försvaret. Arbetet med att 47 öka förmågan att göra effekt- och resultatbedömningar av genomföra åtgärder inom det civila försvaret pågår. Insatserna för detta arbete har påverkats av externa krav på medverkan i utredningar avseende plikt- frågor och ellagstiftning. Förutsättningar för ett vidare internationellt samarbete har skapats. Personalförsörjningsfrågoma har fått avsevärt större utrymme i Över- styrelsens verksamhet än tidigare år. Detta är en konsekvens av den roll Överstyrelsen tilldelats enligt förordningen (1995:238) om total- försvarsplikt. Förmågan till ledning har förbättrats genom utbyggnad av lednings- platser enligt en långsiktig plan. Kunskapen om och utnyttjandet av de regionala mål- och riskanalyserna har ökat. Under året har ytterligare myndigheter fått signalskyddsmateriel. Det långsiktiga målet att alla funktions- och samverkansmyndigheter skall ha erforderlig signal- skyddsutrustning beräknas nås inom uppsatta tidsramar. Statsbidrag har utbetalats till kommunerna för deras planläggning och till länssty- relserna för genomförda övnings- och utbildningsinsatser riktade till kommunerna. Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande. Civilbefälhavarnas årsredovisningar visar att målen för verksamheten i stort har uppnåtts. Enligt civilbefälhavarnas delårsrapporter fortskrider verksamheten enligt verksamhetsplan. I rapporterna har civilbefäl- havama enligt uppdrag i regleringsbrev redovisat åtgärder till följd av riksdagens beslut om besparingskrav. Redovisning har skett på ett tillfredsställande sätt. Årsredovisningarna visar att redovisningen av genomförd verksamhet har förbättrats. Bland annat har det skett en förbättring av myndig- heternas förmåga att beskriva effekter av verksamheten. <h5>Regeringens resultatbedömning</h5> Resultaten visar att målen har uppnåtts. Beträffande den ekonomiska redovisningen finns ingen erinran från Riksrevisionsverket. Över- styrelsen bör dock fortsättningsvis förtydliga kommentarerna, så att en tydlig koppling till uppställda mål kan ges. Detta gäller även kommen- tarer till prestationernas utveckling. Överstyrelsen bör fortsatt aktivt arbeta med att utveckla metoder för kvalitetsmätning. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe- rättelserna för civilbefälhavama, men påtalar vissa brister bl.a. i den ekonomiska redovisningen och anser att civilbefälhavarna bör förbättra sina ekonomiadministrativa rutiner. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 48 Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets bedömning. <h5>Slutsatser och ställningstaganden</h5> Erforderliga medel bör avsättas för samordning, utveckling och andra aktiviteter som är gemensamma för hela det civila försvaret. Dessa medel avser gemensamma angelägenheter för hela det civila försvarets utveckling och genomförande av den operativa planeringen under de kommande åren och kommer således alla funktioner/verksamheter tillgodo. Behovet att utveckla planering och samordning för att öka effektiviteten och förmågan inom hela det civila försvaret har behand- lats i Det civila försvarets programplan 1997-2001. Forskning och omvärldsanalys, och även samordning med det militära försvarets underrättelseinhämtning och analys, bör utvecklas för att öka handlingsfriheten och anpassningsförmågan på kort och lång sikt. Kunskap och utveckling på det säkerhetspolitiska området är väsentlig för hela det civila försvarets förmåga. Uppföljning och utvärdering är också viktiga instrument för att öka effektiviteten och för att utveckla samordning t.ex. inom den operativa planeringen och i programplaneringen för det civila försvaret. Vissa resurser bör också avsättas för att kunna utveckla det civila försvarets uppgift på det internationella området. Övnings verksamheten behöver utvecklas och få en ny inriktning. Resurser avsätts för att utveckla och anpassa kompetensen till de behov som finns enligt de nya planeringsförutsättningarna, och krigsorganisa- tionen ses över mot bakgrund av vad som tidigare redovisats i prop. 1996/97:4, kapitel 10 Ledning. Tekniska ledningssystem och beslutsstöd kompletterar de investeringar som genomförs inom funktionen Telekommunikationer. Stödet an- passas till den nya ledningssituation som följer av Försvarsmaktens planering. Förändringar i Försvarsmaktens ledningsorganisation medför ett behov av omgående översyn av det civila försvarets led- ningssystem och beslutsstöd. Försvarsmaktens resurser kan inte utnyttjas i samma usträckning som tidigare. Investeringarna måste genomföras samordnat med Försvarsmaktens investeringar. Civilbefälhavaren är i krig den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom ett civilområde. I fred skall civilbefälhavaren bl.a. verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs för förhållanden i krig och vid krigsfara. Den del av det civila försvarets resurser som civilbefäl- havarna utgör bör kunna utnyttjas även vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Anslagskonstruktionen förändras så att de fem tidigare anslagen C 1. - C 5. i fortsättningen blir anslagsposter under ett ramanslag B 1. Funk- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 tionen Civil ledning. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till Prop. 1996/97:1 att medel överförts till Försvarets forskningsanstalt samt att anslaget Utgiftsområde 6 minskats med hänsyn till möjlig rationalisering. <h4>9.2 Anslag B 2. Funktionen Försörjning med industri- varor</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 61 774 *></td><td colspan="2"> Anslagssparande 3) 226 663</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 105 576 2)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 86 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 53 500</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 15 406</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 53 713</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 55 151</td><td></td><td></td></tr> </table> ’’ Beloppen anges i tusental kr. För jämförelse med budgetåret 1997 inkluderas inte anslaget F 3 Kapitalkostnader i utgifts- och anslagsbelopp. 2) tidigare F 1. Överstyrelsen: Försörjning med industrivaror och F 2. Överstyrelsen: Industriella åtgärder 3> inkl, reservationer <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Överstyrelsen för civil beredskap skall under budgetåret 1997 verka för att det övergripande målet för funktionen (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                      15 406 tkr Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Resultaten visar att målen har uppnåtts inom tilldelade resurser. Försörjningskommissionen har övats. Kunskaper om strukturutveck- Oling, produktions- och förbrukningsförhållanden m.m. inom försörj- nings viktiga områden har förbättrats. Vid utgången av budgetåret var ingen försörjningsanalys, som låg till grund för beredskapsåtgärder, äldre än fem år. Samtliga löpande lagrings- och omsättningsavtal var vid utgången av budgetåret aktuella i förhållande till försörjningsläget liksom alla nya beredskaps- och FoU-avtal. Samtliga ingångna avtal har följts upp. 50 Under året har K-företagsplaner reviderats, inaktuella planer sorterats bort och nya upprättats. Statens beredskapslager har under året anpassats enligt 1992 års försvarsbeslut och tillgängliga behovsunderlag. Ändå återstår viss anpassning. Anledningen till detta är att behovsunderlag saknas från Försvarsmakten och funktionsansvariga myndigheter. Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande. <h5>Slutsatser och ställningstaganden</h5> Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning där verksamhetsgrenar, prestationer och kostnader redovisas på ett överskådligt sätt. Emellertid kan redovisningen för- bättras ytterligare. Resultaten visar att målen enligt regleringsbrevet har uppnåtts med undantag för omstruktureringstakten vad gäller beredskapslagret. Planeringen inom funktionen förutsätter en fortsatt utförsäljning av icke strategiska varor i lager under den kommande perioden. Åtgärder för att utveckla förmågan att i ett tidigt skede identifiera störningar måste utvecklas liksom förmågan att snabbt anpassa åtgärder till utvecklingen. Ytterligare analys av totalförsvarets behov och en realiserbarhetsprövning av genomförd planering skall genomföras i anslutning till en kommande operativ planering och skall föreligga färdigt inför kontrollstationen år 1998. De åtgärder som Överstyrelsen vidtar för att göra det möjligt för Försvarsmakten att höja krigsdugligheten sker genom att Försvars- makten ställer uppdrag till Överstyrelsen och sålunda belastar dessa kostnader anslaget A 1. Försvarsmakten. Anslagskonstruktionen ändras så att nuvarande anslagen F 1. och F 2. omvandlas till ett nytt anslag B 2. Nuvarande anslagen F 3. och F 4. föreslås utgå. Minskade resurser tilldelas funktionen. Omstruktureringen av be- redskapslagren skall fortsätta. Vid beräkning av anslaget har förutsatts att inkomster till följd av utförsäljning av lager samt anslagssparande från föregående budgetår skall finansiera den verksamhetsnivå som anges i anslagsframställningen. Inriktningen och verksamhetsnivån under kommande budgetår bör i stort följa det förslag som Överstyrel- sen lämnat i programplanen för det civila försvaret. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 51 <h4>9.3 Anslag B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 1 106 874 ”</td><td> Anslagsparande</td><td> 96 129</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anvisat 1</td><td> 666 30421</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 1 622 600</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 1 113 325</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 141 578</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 208 839</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 277 183</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kr. 2) Tidigare anslagen D 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, D 2. Skyddsrum m.m. För de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningverksamhet (se avsnitt 11.8 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsva- ret) bedöms ett belopp om 49 miljoner kr bli avdelade, varav för Arbetsmarknadsstyrelsen 17 miljoner kr. Medel har under anslaget beräknats för bidrag till Civilpliktsrådets verksamhet med 1,4 miljoner kr. Statens räddningsverk är funktionsansvarig myndighet. Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för räddnings- tjänst och olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddnings- tjänstlagen (1986:1102), för landtransporter av farligt gods, för anord- nande av skyddsrum, skyddade utrymmen och ledningsplatser. Myn- digheten har vidare att samordna planläggningen på regional nivå för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anlägg- ning. Under perioden kommer det förebyggande arbetet, tillsyn, uppföljning och utvärdering, effektiv och säker varning och information till be- folkningen samt medverkan i internationellt arbete att prioriteras. Regeringen kommer att under 1997 göra en översyn av mål och medel för Statens räddningsverk vilket inkluderar utbildningsverksamheten och andra verksamheter som avser kommunal räddningstjänst. Syftet är att rationalisera och samordna verksamheten för att uppnå högre kostnadseffektivitet. Vidare har regeringen för avsikt att utreda för- delningen mellan civila planeringsramen och fredsräddningstjänsten. Den integration av åtgärder för fred och krig som hittills genomförts inom Statens räddningsverk ansvarsområden ligger i linje med riks- dagens beslut om det civila försvarets inriktning. Detta gäller speciellt den helhetssyn på beredskapen mot hot och risker i fred och krig som nu fullföljs inom den kommunala räddningstjänsten. 52 För fredsräddningstjänsten gäller under försvarsbeslutsperioden att verksamheten skall inriktas mot - att samhällets räddningstjänst skall tillförsäkra allmänheten en rimlig säkerhetsnivå i förhållande till den lokala riskbilden i alla delar av landet, - att verksamheter som innebär särskilda risker skall ha en god säker- hetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv riskhantering, - att den enskilda människan skall stimuleras att själv kunna vidta åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa skadorna av en olycka. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Statens räddningsverk skall verka för att målet för funktionen (prop. 1996/97:4) Befolkningsskydd och räddningstjänst kan uppnås under programplaneperioden. Statens räddningsverk skall verka för att förebygga olyckor och begränsa skador vid olyckor genom bl.a. information, utbildning, övning, uppföljning och tillsyn. Detta skall uppnås genom att samhällets räddningstjänst i alla delar av landet skall tillförsäkra allmänheten en rimlig säkerhetsnivå i förhållande till den lokala riskbilden. Verksamheter som innebär särskilda risker skall ha en god säkerhetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv riskhantering. Den enskilda människan skall stimuleras att själv kunna vidta åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa skadorna av en olycka. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                   1 141 578 tkr Beräknade avgiftsinkomster    161 000 tkr Inom verksamhetsgrenen Befolkningsskydd i krig har under året 488 skyddsrum med totalt ca 43 000 skyddsrumsplatser tillkommit. Inom verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst har Statens rädd- ningsverk under budgetåret informerat 153 000 personer som före den 1 juli 1995 var inskrivna i civilförsvaret eller verksskyddet, om de förändringar som inträffat i och med den statliga civilförsvarsorga- 53 nisationens avveckling. Statens räddningsverk har under året bedrivit ett intensivt arbete för att förbereda länsstyrelserna för de nya förut- sättningarna som gäller för planeringen av räddningstjänsten under höjd beredskap. Under året genomfördes även nio försökskurser för pliktpersonal för att pröva utformningen av den räddningsmannaut- bildning för långtidsutbildad totalförsvarspliktig personal som bedrivs från och med hösten 1995. Under budgetåret 1994/95 har 1 600 personer genomgått yrkesut- bildning för räddningstjänst eller sotningsverksamhet vid Statens räddningsverks skolor. Fr.o.m den 1 juli 1995 har den statliga civil- försvarsorganisationen avvecklats och ansvaret för räddningstjänsten under höjd beredskap överförts till kommunerna. Statligt materiel för räddningstjänst under höjd beredskap har överförts till sammanlagt 197 kommuner. Statens räddningsverk har bedrivit en metodutveckling för riskanalyser samt en granskningsverksamhet för kommunernas riskinventeringar. Vidare har bedrivits en försöksverksamhet i två län med en gemensam statistikförsörjning för räddningstjänsten. Rådet för räddningstjänst har, under budgetåret, behandlat såväl det faktiska förloppet som erfarenheterna av själva räddningsinsatsen med anledning av Estoniakatastrofen. Dessutom har Rådet diskuterat varning till allmänheten, flygräddningsinsatser och räddningsinsatser i samband med en brand i Stockholms tunnelbana. Under budgetåret har observatörer i samband med översvämningar av Räddningsverket sänts till Italien, Holland och Tyskland, i samband med en jordbävning till Japan och till USA efter bombattentatet i Oklahoma City. Vidare har beredskapen för internationella hjälpinsat- ser förstärkts. Katastrof- och räddningsinsatser har genomförts i Rwanda, Zaire och f.d. Jugoslavien. Räddningsverket har genom en ändring i sin instruktion bemyndigats att bedriva avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare har Räddningsverkets avgiftsfinansierade verksamhet reglerats under budgetåret genom särskilt regeringsbeslut. Regeringen gör bedömningen att årsredovisningen är i stort rättvisan- de. Resultaten visar att målen har uppnåtts i all väsentligt inom till- delade resurser. Statens räddningsverk har i sin årsredovisning redo- visat resultaten fördelat på verksamhetsgrenar. Verket bör dock fort- sättningsvis eftersträva en bättre överenstämmelse i redovisningen mellan de angivna målen och de redovisade resultaten. Regeringen gör bedömningen att de brister som Riksrevisionsverket lyft fram i revi- sionsrapporten över granskningen av Statens räddningsverks årsredo- visning för budgetåret 1994/95 har åtgärdats eller kommer att åtgärdas Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 av myndigheten under budgetåret 1995/96. <h5>Verksamheten under budgetåret 1997</h5> Under budgetåret 1997 bör ett flertal aktiviteter som berör befolk- ningsskyddet samordnas, som revidering av regionala mål- och riska- nalyser, ändrade planeringsregler för områdesavgränsning och behov för skyddsrumsproduktion, omprövning av nuvarande system för planering och finansiering av skyddsrumsproduktion. För räddningstjänsten under höjd beredskap har nu kommunerna det samlade ansvaret. Kommunerna skall senast den 1 juli 1997 ha genom- fört de förändringar av räddningstjänstplanerna som följer av ansvaret för räddningstjänsten under höjd beredskap. Staten har genom Rädd- ningsverket ett ansvar för att kommunerna får en ändamålsenlig och modem utrustning för räddningstjänsten under höjd beredskap. Över- lämningen av ansvaret till kommunerna för hanteringen av den statliga utrustningen beräknas vara avslutad under år 1997. Enligt regeringens uppfattning bör Staten räddningsverk inom sitt verksamhetsområde göra särskilda satsningar inom det förebyggande arbetet där en samlad strategi för ett säkrare samhälle skall lyftas fram. I detta sammanhang är tillsyns- och miljöfrågorna av särskild vikt. Kommunala riskanalyser skall utgöra en grund för ökade insatser för att dels minska antalet olyckor och dels begränsa skador genom ett förebyggande arbete. Ökade insatser för att utveckla och införa mål- och resultatorienterad uppföljning och utvärdering skall göras. En förutsättning för detta utgörs av att det redan påbörjade utvecklings- arbetet med statistikförsörjningsprogram bedrivs även i fortsättningen. Vidare bör stor vikt läggas på medverkan i internationellt arbete i samband med beredskap för internationell katastrof- och räddnings- verksamhet och deltagande i verksamhet inom EU samt ECE-området. De särskilda resurser som har tillskapats för det civila försvaret under höjd beredskap skall utformas så att de även kan utnyttjas vid interna- tionella fredsfrämjande och humanitära insatser samt vid svåra på- frestningar på samhället i fred. Pågående upprustning och översyn av vamingssystemet skall fortsätta under försvarsbeslutsperioden. Staten har ansvaret för utveckling, utbyggnad och installation av utomhusvamingssystemet i de områden i kommunerna där det med hänsyn till mål- och riskanalysen föreligger särskilt behov av varning under höjd beredskap. Ansvaret för drift och underhåll av de varningsaggregat för utomhusvarning som installerats av staten åvilar respektive kommun. Kommunen svarar också för erforderliga teleabonnemang m.m. Det statsbidrag kommunen erhåller för beredskapsförberedelser avser bl.a. dessa kostnader. Ett flertal av de kommuner som bedömts ha låg riskutsatthet vid höjd beredskap, men även kommuner med larmbehov vid höjd beredskap, har av kostnadsskäl begränsat antalet operativa varningsaggregat genom Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 urkoppling från manöversystemet. Urkopplingarna innebär att an- vändbarheten i fredstid av utomhusvamingssystemet för utlösning av signalen Viktigt meddelande minskat betydligt i ett flertal kommuner. Regeringen avser att låta göra en analys av vamingsbehovet i kommu- nerna med hänsyn till kommunernas riskbild i fredstid samt under höjd beredskap. Finansierings- och ansvarsfrågor bör även prövas i detta sammanhang. Ett nytt system för överföring av varningsinformation för flygvarning skall införas från och med år 1997. Detta kräver ny utrustning och utbildning. Informationsöverföringen skall ske över rundradio, men också över försvarets telenät som reservförbindelse. <h5>System för varning av allmänheten runt de svenska kärnkraftver- ken</h5> Enligt riksdagens beslut (prop. 1980/81:90, bil. 2, JoU24, rskr. 274) skall stora krav ställas på vamingssystemen i områdena runt kärnkraft- verken. Det skall finnas både tyfon- och telefonlarm. De som hör varningssignalen skall också vara informerade om betydelsen av den så att de kan skydda sig. Förutsättningarna för att inomhus varna allmänheten runt kärnkraftver- ken vid ett utsläpp av radioaktiva ämnen har sedan en tid tillbaka successivt förändrats genom att dåvarande Televerket infört AXE- systemet. Att införa telefonlarm i detta system ställer sig mycket kostsamt och är tekniskt komplicerat. Regeringen lämnade därför i regeringsbeslut den 10 juni 1991 i uppdrag åt Statens räddningsverk att överväga en ny utformning av systemen för varning av allmänheten runt kärnkraftverken. Åtgärder för att förbereda möjligheterna att utnyttja Radio Data System-teknik, s.k. RDS-teknik, skulle belysas. Räddningsverket överlämnade med en skrivelse den 12 oktober 1992 resultatet av en översyn av systemen för varning av allmänheten runt de svenska kärnkraftverken. Räddningsverket föreslog att varningen skulle ändras så att kraven på heltäckande inomhusvarning i de inre beredskapszonerna runt kärnkraftverken skulle tas bort. Inomhusvar- ning med ljudsändare skulle i viss utsträckning ersättas med ljudsända- re utomhus i tätorter och varning med högtalarförsedda fordon, fartyg och helikoptrar enligt i förväg planerade körslingor. För att kunna ge effektiv varning genom radio och television i områden med fredstida risker för utsläpp av radioaktiva ämnen och farliga kemikalier borde, enligt Räddningsverket, kompletterande varningssystem utvecklas med hjälp av RDS-teknik för användning i områden eller på platser där varning till allmänheten inte kan anordnas effektivt på annat sätt. RDS-tekniken har utvecklats under senare år och en speciell RDS- mottagare har successivt tilldelats hushållen kring kämkraftanlägg- ningarna i Malmöhus, Halland, Uppsala och Kalmar län. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Administrativa och tekniska problem, under såväl utprovning som drift av systemen för både utomhus- men främst inomhusvarningen, har skapat problem för allmänheten, kärnkraftverken och länsstyrelserna. Olägenheterna har främst bestått av problem i samband med provning av inomhusvarningen, obefogade larm och missnöje med distributionen av RDS-mottagama samt dess funktion. Regeringen uppdrog därför den 30 mars 1995 åt Statens räddningsverk att komplettera tidigare utredningar om systemen för varning av civilbefolkningen med en utvärdering av erfarenheterna av RDS- systemet. Räddningsverket skulle överväga och lägga fram förslag till ett mera flexibelt vamingssystem för befolkningen runt kärnkraftver- ken. I uppdraget ingick att lägga fram en plan för genomförande av ett sådant förslag och en preciserad kostnadsberäkning. Räddningsverket redovisade sitt uppdrag i en rapport den 30 augusti 1995 och föreslog att verket skulle ges i uppdrag att vidta olika åt- gärder enligt ett speciellt förbättringsprogram och genomföra en utbyggnad av utomhusvamingen runt kärnkraftverken. Räddningsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1997 den 1 mars 1996 begärt att regeringen ser över principerna för kärnkrafts- företagens ersättning för samhällets kostnader för varning och be- redskap för kärnenergiolyckor. De medel som Räddningsverkets disponerar täcker enligt Räddningsverkets mening inte kostnaderna för pågående utbyggnad av RDS-varningssystem samt övriga åtgärder för vamingssystemen runt kärnkraftverken. Regeringen anser det vara viktigt att systemen för varning av allmän- heten runt de svenska kärnkraftverken upprätthålls med hög säkerhet avseende funktionalitet. Regeringen har därför den 29 augusti 1996 beslutat att Räddningsverket, i samarbete med berörda myndigheter, organisationer och företag, under budgetåret 1997 med hög prioritet skall påbörja genomförandet av det förbättringsprogram och den utbyggnad av utomhusvamingen som föreslås i rapporten, i syfte att uppnå ökad säkerhet i vamingssystemen. Åtgärderna skall under budgetåret 1997 vidtas inom en kostnadsram på 5,5 miljoner kr på anslaget B 3. Förbättringsprogrammet avses genomföras under hela programplaneperioden och skall tills vidare finaniseras över Rädd- ningsverkets anslag B 3, men regeringen avser undersöka möjlig- heterna till alternativ till statlig ftnanisering. Lokala avsteg från kravet på inomhusvaming får beslutas av respektive länsstyrelse i kämkraftlänen i huvudsak enligt de särskilda, av Rädd- ningsverket i rapporten föreslagna kriterierna. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>9.4 Anslag B 4. Funktionen Psykologiskt försvar</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95 1995/96</td><td> Utgift Anslag</td><td> 12 745 '> 21 814</td><td> Anslagssparande Utgiftsprognos därav 1996</td><td> 1 988 22 800 15 700</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 18 248 2></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 18 643</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 18 999</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusentals kr. 2) Tidigare anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för det psykologiska försvaret. Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanlägg- ning och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalför- svar. Anslaget omfattar även kostnader för information om civilbe- folkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. 1 anslaget ingår bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar. En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att verksamheten genomförts inom givna ramar. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att målen för verksamheten bedöms kunna uppfyllas inom tilldelad ram. 58 8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 Rättelse: S. 67 rad 13-15, 20, 23, 25 S. 69 rad 16, 35, 40, 41 S. 70 rad 1-2 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Styrelsen för psykologiskt försvar skall under år 1997 verka för att målet för funktionen Psykologiskt försvar (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                      18 248 tkr Under anslaget B 4. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas 3 765 tkr i bidrag till Centralförbundets Folk och Försvar verksam- het. Styrelsens för psykologiskt försvar årsredovisning visar att målen för verksamheten i stort har uppnåtts. Detta innebär att Styrelsen för psykologiskt försvar till stor del upp- fyllt de i regleringsbrevet angivna verksamhetsmålen inom verksam- hetsgrenarna ledning, forskning och studier, organisationsberedskap, informationsberedskap och information. Enligt Styrelsens för psykologiskt försvar delårsrapport genomförs verksamheten enligt verksamhetsplan. Myndigheten har enligt uppdrag i 1995 års regleringsbrev redovisat åtgärder till följd av Riksdagens beslut om besparingskrav. Redovisningen har skett på ett tillfredsstäl- lande sätt. Årsredovisningen visar en förbättring jämfört med tidigare budgetår vad gäller resultatredovisningens innehåll och formella struktur, dock kvarstår vissa brister när det gäller förmågan till effektutvärdering, speciellt inom forskningsområdet. Mot bakgrund av ovannämnda brister i effektutvärderingen fick Styrel- sen för psykologiskt försvar, i 1995 års regleringsbrev, uppdraget att senast den 1 mars 1996 inkomma med redovisning av vidareutvecklade metoder för att kunna ange mätbara verksamhetsmål. Uppdraget har redovisats, varvid framkommit att en fortsatt utveckling av mätbara verksamhetsmål bör ske främst inom forskningsområdet. I 1995 års regleringsbrev uppdrogs åt Styrelsen för psykologiskt försvar att i årsredovisningen för budgetåret 1994/95 redovisa det Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 59 resultat som uppnåtts inom funktionen Psykologiskt försvar. Myndig- Prop. 1996/97:1 heten har lämnat en tillfredsställande redovisning.                        Utgiftsområde 6 Riksrevisionsverket har inte riktat några invändningar i revisionsbe- rättelsen mot Styrelsen för psykologiskt försvar. För Styrelsen för psykologiskt försvar skall gälla den inriktning som regeringen angivit för funktionen. Styrelsen bör tilldelas vissa ytterli- gare medel. <h4>9.5 Anslag B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.</h4> 1997 1998 1999 Förslag Beräknat Beräknat <h5>31 877 »</h5> 32 597 33 459 l) Nytt anslag fr.o.m. år 1997. Beloppen anges i tusental kr. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Rikspolisstyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för funktionen (prop. 1996/97:4) Ordning och säkerhet m.m. kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                  31 877 tkr Från anslaget skall betalas kostnaderna för utbildning och utrustning av beredskapspoliser samt utbildning av chefer för beredskapspolisen i enlighet med den utvidgning av beredskapspolisens organisation som föreslås i prop. 1996/97:4. Liksom tidigare tilldelas polisen medel för funktionen Ordning och säkerhet m.m. även över sitt ordinarie anslag. 60 <h4>9.6 Anslag B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 76 449 '»</td><td> Anslagssparande</td><td> 234 660</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 245 465 2></td><td> Utgiftsprognos</td><td> 256 800</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 186 270</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 95 219</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 149 314</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 153 355</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ’’ Beloppen</td><td colspan="2"> anges i tusental kr.</td><td></td><td></td></tr> </table> 2) Tidigare anslaget S C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård i krig m.m. Från anslaget bekostas utgifter för bl.a. investeringar och drift av beredskapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på en an- slagsöverföring av 123,4 miljoner kr. Dessutom visar prognosen för anslags- belastningen under innevarande budgetår på en anslagsöverfö- ring av 112,0 miljoner kr. Regeringen har beaktat detta vid sin me- delsberäkning för år 1997. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Socialstyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för funktio- nen Hälso- och sjukvård m.m. (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                   95 219 tkr <h5>Resultatbedömning</h5> Av Socialstyrelsens årsredovisning för budgetåret 1994/95 framgår att när det gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.m. har flera olika delmål uppnåtts. Lagringsmålen för sjukvårdsfömödenheter som avser tillkommande krigssbehov är i stort uppnådda men behöver ses över kontinuerligt. Säkerställandet av sjukvårdsfömödenheter för kvarvaran- de fredssjukvård i krig behöver fullföljas. Fortsatt utveckling av lagerredo- visningssystem och system för distribution av utrustning och förnöden- heter måste också ske. Styrelsen anser sig ha fått en god Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 61 förankring inom hälso- och sjukvården för redovisade vårdprinciper i krig. Detta arbete måste dock gå vidare bl.a. med hänsyn till struktur- förändringarna inom hälso- och sjukvården. Ytterligare insatser erfor- dras för personalplanering samt utbildning och övning. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen beträffande Socialstyrelsen utan bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande. Riksrevisionsverket har dock i samband med 1995 års granskning av Socialstyrelsens beredskapslager riktat kritik mot bristande inventering. Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag genom- fört en utvärdering av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Funk- tionsgenomgången har omfattat funktionens planeringsförutsättningar, målformulering, styrning och uppföljning samt beredskapsförmåga. Det dominerande intrycket från funktionsgenomgången är enligt Överstyrelsens för civil beredskap uppfattning att funktionens styrning och uppföljning förändrats och förbättrats under senare år. Funktionen utgör en integrerad del i totalförsvarets övningsverksamhet. På flera områden där beredskapsförmågan tidigare varit svag har brister rättats till eller är föremål för åtgärder. Lagringsmålen för förnödenheter har i huvudsak nåtts även om funktionens uthållighet vid ett s.k. strategiskt överfall är begränsad, främst beroende på små lager hos sjukvårdshu- vudmännen och att det f.n. inte finns någon planlagd dokumenterad organisation för att distribuera de statliga lagren. <h5>Slutsatser</h5> Regeringen konstaterar att flertalet av de mål som uppsattes enligt 1992 års försvarsbeslut har uppnåtts, men att det finns områden inom funktionen där det fortfarande finns en betydande utvecklingspotential. För budgeteringen 1997 skall gälla de övergripande mål som redovi- sats för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt prop. 1996/97:4 och den inriktning som har getts för planeringen. Detta innebär en viss omorientering av verksamheten i förhållande till de övergripande mål som gäller idag då hotbild och dimensionerande antaganden har för- ändrats. Detta understryker vikten av att Socialstyrelsen i samarbete med Försvarsmakten bör göra en genomgripande översyn av de skadeutfallsberäkningar m.m. som ligger till grund for funktionens dimensionering. Civilbefälhavarna spelar en viktig roll i funktionens styrning och uppföljning. Enligt regeringens mening bör Socialstyrelsen verka för att åstadkomma ett systematiskt uppföljningssystem där sjukvårdshu- vudmännen rutinmässigt rapporterar beredskapsförmåga och utveck- lingstendenser till civilbefälhavarna. En betydande del av verksamheten inom funktionen bedrivs i primär- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 62 kommunal regi. Det gäller verksamheterna i delfunktionerna Socialt- jänst respektive Miljö- och hälsoskydd där länsstyrelserna har ett regionalt samordningsansvar. Socialstyrelsen bör verka för att integre- ra detta andra led vad avser länsstyrelserna i funktionens stymings- och uppföljningssystem på ett tydligare sätt samt överväga myndig- hetens egna insatser inom delfunktionerna. Under avsnitt som regeringen angett ovan har regeringen utvecklat sin syn på styrningen av det civila försvaret och behoven av att varje funktionsansvarig myndighet redovisar uppföljningsbara resultatmått för en bedömning av funktionens beredskapsförmåga. Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets påpekande att mått på beredskapen ställd mot de mål som gäller bör redovisas i Socialstyrelsens årsredo- visning. En uppfattning inom funktionen, som framhålls av bl.a. Socialstyrel- sen, är att det i krig finns ett behov av att på central nivå snabbt kunna fatta vissa operativa beslut, bl.a. avseende omfördelning av förnöden- heter och sjukvårdspersonal mellan civilområden. Enligt regeringens mening kan det därför finnas behov av att inom gällande regelverk klargöra det medicinska samordningsbehovet, de formella förutsätt- ningarna härför samt hur expertmyndigheternas kompetens bör in- ordnas i ledningssystemet. För år 1997 beräknas kostnaderna under anslaget till 144,2 miljoner kr. Med hänsyn till anslagsöverföringen beräknar regeringen medels- behovet under anslaget till 95,2 miljoner kr. Därutöver bör visst bemyndigande lämnas. <h4>9.7 Anslag B 7. Funktionen Telekommunikationer</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95 1995/96</td><td> Utgift Anslag</td><td> 144 600 349 734</td><td> ” Utående reservation 2) Utgiftsprognos där av 1996</td><td> 118 800 324 602 324 602</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 152 886</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 107 794</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 110 063</td><td></td><td></td></tr> </table> ” Beloppen anges i tusental kr 2) Tidigare anslaget K D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden Under detta anslag fanns en anslagspost för totalförsvar på teleom- rådet. Totalförsvarsberedskapsdelen för televerksamheten i det gamla anslaget D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden görs om till anslaget Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 63 B 7. Funktionen Telekommunikationer. Anslaget görs om från reserva- tionsanslag till ramanslag och den utgående reservationen bör då följa med anslaget. Ansiaget disponeras av rost- och telestyrelsensom som har funktion- sansvaret för Funktionen Telekommunikationer. Anslaget B 7. Funk- tionen Telekommunikationer skall för att säkra totalförsvarets behov av telekommunikationer i krig och i kris användas till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att tillgodose totalförsvarets behov av telekommunikationen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Post- och telestyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för funktionen Telekommunikationer (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                     152 886 tkr Beräknade avgiftsintäkter          50 000 tkr Regeringen har i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 angett att kostnaderna för beredskapen på teleområdet delvis skall finansieras med avgifter på teletjänster. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till ett avgiftssystem m.m. i samband med propositionen om ändringar i telelagen. <h4>9.8 Anslag B 8. Funktionen Postbefordran</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 16600</td><td> !) Utgående reservation</td><td> 7 400</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 36000</td><td> 21 Utgiftsprognos</td><td> 33 111</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 26 335</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 22 318</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 23 690</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 24 185</td><td></td><td></td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kr 2) Tidigare anslaget K D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden Under detta anslag farms en anslagspost för totalförsvar på postom- rådet. Totalförsvarsberedskapsdelen för postverksamheten i det gamla an- slaget D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden görs om till anslaget B 8. Funktionen Postbefordran. Anslaget görs om från reser- vationsanslag till ramanslag och den utgående reservationen bör då följa med anslaget. Anslaget disponeras av Post- och telestyrelsen som har funktionsansva- ret för postbefordran. Anslaget B 8. Funktionen Postbefordran skall för att säkra totalförsvarets behov av postservice i krig och i kris användas till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att tillgodose totalförsvarets behov av postbefordran. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Post- och telestyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för funktionen (1996/97:4) Postbefordan kan uppnås under program- planeperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                   22 318 tkr <h4>9.9 Anslag B 9. Funktionen Transporter</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95 1995/96</td><td> Utgift Anslag</td><td> 177 269 219 000</td><td> 11 Anslagssparande Prognos 1995/96 därav 1996</td><td> 18 623 246 849 127 467</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 197 757</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 198 441</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 204 842</td><td></td><td></td></tr> </table> l) Beloppen anges i tusental kr. 65 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Överstyrelsen för civil beredskap skall under år 1997 verka för att målet för funktionen Transporter (prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                            197 757 tkr Det gamla anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Transporter. Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Vägverkets kost- nader för planering m.m. samt investeringar inom totalförsvarets civila del. Vägverket har vidare hemställt om ett bemyndigande på 10 miljoner kr för att anskaffa reservbromateriel år 1997 för leverans år 1998 vilken regeringen tillstyrker. Vägverket har det fulla ansvaret för väghållningen på det statliga vägnätet i fred såväl som i krig. Därför bör Vägverket också äga och förvalta all reservbromateriel för detta med undantag för materiel som är strikt bunden till vissa förband inom Försvarsmakten. Vägverket och Försvarsmakten har därför kommit överens om att all reserv- bromateriel av typ ponton 100 (för landsvägsförbindelser) skall överfö- ras från Försvarsmakten till Vägverket. Det gamla anslaget A 14. Banverket: Försvarsuppgifter blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Transporter. Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Banverkets och SJ:s del, vad avser delfunktionerna Banhållning och Järnvägstransporter. Det gamla anslaget C 1. Beredskap för civil luftfart blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Transporter. Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Luftfartsverkets beredskapsinvesteringar och drift i flygplats- och flygtrafiklednings- system samt för planläggning och reservdelsuppbyggnad för K-flyg- företag. 66 Totalförsvarsdelen av det gamla anslaget B 1. Ersättning för fritids- ändamål m.m. blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Trans- porter. Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Sjöfartsverkets kostnader for delfunktionen Sjötransporter. Det gamla anslaget E 4. ÖCB: Åtgärder inom den civila delen en av totalförsvaret blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Trans- porter. Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil beredskap. Från an- slaget B 9. Funktionen Transporter betalas åtgärder som gäller Trans- portsamordning och Landsvägstransporter inom det civila försvaret. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>9.10 Anslag B 10. Funktionen Energiförsörjning</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 39 885 *></td><td> Anslagssparande</td><td> 33 216</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 107 838 2)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 93 098</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 81 849</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 27 612</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 28 160</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 28 773</td><td></td><td></td></tr> </table> w Beloppen anges i tusental kr. 2) Motsvarar tidigare anslagen N E 1. Handlingsberedskap och E 2. Åtgärder inom elförsörjningen. Anslagsstrukturen har ändrats för budgetåret 1997 så att de tidigare anslagen N E 1. Handlingsberedskap och E 2. Åtgärder inom elför- sörjningen ingår i anslaget UO 6. Totalförsvar B 10. Funktionen Energiförsörjning. Anslaget avser åtgärder med syfte att vidmakthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och krig. Vidare avser det beredskapsåtgärder inom elförsörjningsområdet. Regeringen har för avsikt att indela anslaget i anslagsposterna 1. NUTEK: Handlingsberedskap och 2. Svenska kraftnät: Åtgärder inom delfunktionen Elförsörjning. 67 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> NUTEK skall under år 1997 verka för att målet för funktionen Energiförsörjning (prop. 1996/97:4) kan uppnås under program- planeperioden. <h5>Resurser</h5> Ramanslag                     27 612 tkr Beräknade avgiftsinkomster      95 000 tkr NUTEK har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redogjort för den verksamhet inom verksamhetsområdet Energiförsörjning och energianvändning som hänför sig till energiberedskapen. Bl.a. har en övning med NUTEK:s krigsorganisation genomförts. En grundsyn med bl.a. prioriteringar av energianvändningen i samband med ett väpnat angrepp har tagits fram och spridits inom funktionen. Ett åtgärdspaket för att möta en energikris har tagits fram. NUTEK:s bedömning är att de uppsatta målen för verksamheten har nåtts och att handlingsberedskapen har förbättrats. NUTEK har i enlighet med uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 1995/96 redovisat de resultatmått som utgjort grund för resultatanaly- sen inom funktionen. NUTEK har vidare under år 1995 lämnat en särskild redovisning av beredskapsläget inom funktionen under bud- getåret 1994/95. NUTEK har i enlighet med uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 1995/96 redovisat en utvärdering av den bidragsverksamhet som budgetåren 1987/88 - 1994/95 har finansierats från anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft. Utvärderingen har genomförs genom en stickprovs-granskning. Slutsatsen av utvärderingen är enligt NUTEK att den eftersträvade beredskapsnyttan med projekten har uppnåtts, men att det inte går att ta ställning till effektiviteten i beredskapsmed- lens utnyttjande. Enligt NUTEK har utvärderingen också visat att det i vissa fall förekommer brister i den ekonomiska redovisningen från stödmottagarna som medför att det inte är möjligt att från myndigheten följa upp de bidragsgrundande kostnaderna. <h5>Regeringens resultatbedömning</h5> Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse över NUTEK inte berört den här aktuella delen av NUTEK:s verksamhet. I sin revisions- rapport påtalar Riksrevisionsverket allmänna problem inom NUTEK vad gäller bl.a. kopplingen mellan mål och prestationer samt kvalitets- bedömningar. På beredskapsområdet finns uppenbara svårigheter att mäta effekten av gjorda insatser. Årsredovisningen visar en förbättring jämfört med föregående budgetår vad gäller resultatredovisningens innehåll och formella struktur. Dock kvarstår brister vad gäller kopplingen mellan verksamhetens mål och redovisningen av verksamhetens prestationer, resultat och effekter. I beredskapslägesredovisningen och program- planen görs heller inga försök till systematisk redovisning. Följaktligen är regeringens beslutsunderlag i denna del otillräckligt för bedöm- ningen av måluppfyllelse och effektivitet. Resultatmåtten bör utvecklas för att tydligare belysa verksamhetens effekter och kvaliteten i arbetet. NUTEK bör aktivt arbeta med att utveckla metoder för kvalitetsmät- ning. Anslaget N E 2. Åtgärder inom energiförsörjningen har till största delen använts för bidrag till investeringar med syfte att minska elesys- temets känslighet för störningar i produktions-, överförings- och distributionssystemen. Regeringen bedömer att den bidragsverksamhet som finansierats från anslaget bör fortgå. Från år 1997 bör admini- strationen av bidragsverksamheten övertas av Svenska kraftnät. Erfa- renheter av den bidragsverksamhet som budgetåret 1987/88 - 1994/95 har finansierats från anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft som framkommit genom NUTEK: s arbete och utvärdering bör tas till vara i det fortsatta arbetet. Därvid förutsätter regeringen att systemet ut- formas så att möjligheterna till ekonomisk uppföljning av bidragsverk- samheten ytterligare förbättras och att adekvata metoder för att mäta beredskapsnyttan i investeringsprojekten utvecklas. Regeringen avser att uppdra åt Svenska kraftnät att vidta åtgärder med detta syfte. <h5>Slutsatser och ställningstaganden</h5> För NUTEK och Svenska kraftnät skall gälla den inriktning som regeringen angivit för funktionen. Med utgångspunkt i NUTEK: s programplan och Överstyrelsens för civil beredskap förslag till för- delning av den civila planeringsramen föreslår regeringen ett anslag på 27,612 miljoner kr för budgetåret 1997. Anslaget skall användas för beredskapåtgärder inom energiförsörjningen som syftar till att vid- makthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och i krig. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1995/96 kan finnas kvar på anslaget N E 1. Handlingsberedskap bör föras över till det nya anslaget B 10. Funktionen Energiförsörjning, anslagsposten 1. NU- TEK: Handlingsberedskap. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1995/96 kan finnas Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 kvar på anslaget N E 2. Åtgärder inom elförsörjningen bör föras över till det nya anslaget B 10. Funktionen Energiförsörjning. Medlen skall disponeras av Affärsverket svenska kraftnät för åtgärder inom delfunk- tionen Elförsörjning. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 70 <h3>10 Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och nämnder m.m.</h3> <h4>10.1 Anslag C 1. Kustbevakningen</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Kustbevakningen har till uppgift att, i enlighet med sin instruktion och andra särskilda föreskrifter, utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss. Kustbevakningen har i sin planering utgått från att de övergripande målen och verksamhetsmålen i 1995 års regleringsbrev i stort kommer att vara vägledande även för perioden 1997-2001. Regeringens överväganden Sammanfattning <h5>Övergripande mål för perioden 1997 - 2001</h5> Kustbevakningen skall inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon bedriva övervakningsverksamhet och kontroll i syfte att begränsa brottsligheten och så att säkerheten till sjöss liksom respekten för lagar och andra föreskrifter ökar. Kustbevakningen skall bedriva miljöräddningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp till sjöss kan begränsas. Kustbevakningen skall även ha en hög beredskap för sjöräddnings- tjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan räddas och följderna av personskador begränsas. Kustbevakningen skall medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning. Därvid skall särskilt beaktas behov och möjligheter avseende länderna kring Östersjön. Kustbevakningens person- och varukontroll till sjöss vid den svenska delen av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom en effektiv patrullering. Det skall finnas förmåga att ingripa mot varje misstänkt överträdelse av gällande bestämmelser. Kustbevakningen har för åren 1997-2001 utarbetat en fördjupad an- slagsframställning med en särskild omvärldsanalys. Syftet med om- världsanalysen var att komma fram till hur verksamheten påverkas och förändras av vår omvärld samt vilka resurser myndigheten behöver för att hantera konsekvenserna av dessa förändringar. Den genomförda omvärldsanalysen visar främst på två faktorer som berör Kustbevakningens verksamhet: utvecklingen i Östeuropa och EU- medlemskapet. De växande ekonomierna och den industriella utvecklingen i de f.d. öststaterna innebär ökad fartygstrafik i Östersjön som i sin tur ställer krav på ökad övervakning från Kustbevakningen. Den ökade fartyg- strafiken från Öst ökar risken för oljeutsläpp på grund av att antalet oljetransporter ökat och att dessa sker med fartyg som inte uppfyller säkerhetskraven för ändamålen. Ytterligare en orsak är brist på miljö- medvetande bland besättningen på dessa fartyg. EU-medlemskapet berör Kustbevakningens verksamhet främst av- seende fiskekontrollen och den yttre gränskontrollen. En gemensam fiskeförvaltning med strängare kontrollkrav för fisket såväl inom som utom EU har tillkommit. Den yttre gränskontrollen har ökat i omfatt- ning efter Sveriges inträde i EU. EU:s sjögränser betraktas som tredjelandsgränser både vad avser personer och varor. Förutom att Sveriges kust är en av unionens längsta med två yttre gränser, en runt kusten och en runt Gotland, är den dessutom en av de mest svåröver- vakade genom vidsträckta skärgårdsområden och glesbygd. Även EU-medlemskapet innebär därför ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. <h5>Budgetåret 1997</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 C 1. Kustbevakningen <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 310 714 ”</td><td> Anslagssparande</td><td> 10 976</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 512 707 2)</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 523 700</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 366 939</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 394 150</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 408 454</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 431 483</td><td></td><td></td></tr> </table> '* Beloppen anges i tusental kr 2) Tidigare anslagslittera: G 2. Kustbevakningen Under budgetåret 1994/95 har Kustbevakningen producerat 168 000 fartygstimmar och 2 600 flygtimmar, vilket är en ökning jämfört med föregående budgetår. De aktiva övervakningsinsatsema, dvs. kontroller och ingripanden, har även de ökat i antal. Kustbevakningen gör bedömningen att den ökade närvaron till sjöss har haft en förhöjd preventiv verkan för att förebygga och förhindra brott. Under år 1994 har Kustbevakningen registrerat 415 oljeutsläpp och i 72 21 fall av dessa har miljöräddningsoperationer genomförts. Kustbe- vakningen har i samtliga genomförda bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna tidskraven. Den ökning i registrering av oljeutsläpp som skett bör nästan helt tillgodogöras kustbevaknings- flyget. Totalt har 2 320 uppdrag genomförts inom miljö- och sjörädd- ningstjänsten. År 1993 var antalet uppdrag 1 718. Oljeutsläppen har ökat under år 1995 jämfört med år 1994 och bedöms som tidigare år bl.a. bero på att den ökande fartygstrafiken i Östersjön till stor del sker med fartyg av bristande kvalitet, s.k. substandard ships. Kustbevakningen har inför budgetåret 1995/96 ålagts ett besparings- krav om totalt 28 miljoner kr. Myndigheten har utarbetat en bespa- ringplan och gör bedömningen att besparingmålet kan uppnås under det innevarande budgetåret. Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande. Kustbevakningen har svarat upp mot de krav som regeringen ställt på myndigheten. Angivna mål i regleringsbrev har uppfyllts och åter- rapporterats. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> För budgetåret 1997 skall de övergripande målen för perioden 1997-2001 gälla. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                  394 150 tkr <h5>Konsekvenser av EU-medlemskapet m.m.</h5> EU-medlemskapet innebär för Kustbevakningens del en stor ökning av antalet fiskekontroller, främst landningskontroller som EU fäster särskilt stor vikt vid. Representanter från EU har genomfört inspektion av den svenska fiskekontrollen och anser att den, i den omfattning den genomförs idag, inte är tillräcklig. Förutom landningskontroller skall även kvotkontroller av fisket genomföras. Vidare innebär EU-medlemskapet att betydligt fler gränskontroller vid 73 Sveriges yttre gräns skall genomföras. Regeringen har, i enlighet med Yttre gränskontrollutredningens förslag i betänkandet Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns (SOU 1994:124), i proposition om Effektivare gränskontroll (prop. 1995/96:159) föreslagit utökade befogenheter för Kustbevakningen vad gäller kontroll av utlänningars in- och utresa till och från Sverige samt passkontroll till sjöss. Riks- dagen hade ingen erinran (bet. 1995/96:FöU5, rskr. 1995/96:238). De utökade befogenheterna innebär för Kustbevakningen ett självständigt ansvar för att genomföra in- och utresekontroll samt passkontroll till sjöss. Detta är en ny uppgift för Kustbevakningen som, för att kunna utföras effektivt, ställer krav på ökade resurser. Konsekvenserna av EU-medlemskapet och utvecklingen i Östeuropa, för Kustbevakningens del, bekräftas i betänkandet Statens maritima verksamhet (SOU 1996:41), som lämnades i mars 1996 av den parla- mentariska utredningen (Sjöverksamhetskommittén) som haft till uppgift att överväga samordning och effektivisering av statens mariti- ma verksamhet. I sitt betänkande skriver utredningen följande: "Vidare konstaterar vi att statens ambitionsnivå för verksamheten till sjöss inte bör sänkas jämfört med vad som gäller idag. I stället talar omständigheterna för att ambitionsnivån måste höjas på ett par områden. Det gäller den civila gränskontrollen (tull- och utlänningskontroll), fiskekontrollverk- samheten och säkerhetsarbetet inklusive räddningstjänsten. Omständig- heterna som talar för detta utgörs dels av vårt EU- medlemskap och de nya krav som följer härav, dels av den ökade fartygstrafiken - främst från östra Europa." I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 5 s. 136) tog regeringen upp frågan om gränskontroll vid EU:s yttre gräns och anförde följande: "Kustbevakningen är den myndighet under Försvarsdepartementet som för närvarande mest berörs av det svenska medlemskapet i EU. Kustbevakningen svarar för gränskontrollen till sjöss bl.a. med uppgifter som eljest tillkommer polisen och tullen. Sveriges sjögräns, som betraktas som yttre EU-gräns, är en av de längsta inom EU. Det är uppenbart att vad nu sagts kommer att ställa Kustbevakningen inför ökade krav. Även om det ännu är för tidigt att på ett säkert sätt ange hur omfattande dessa nya krav blir, kan ut- vecklingen bli sådan att de nya kraven riskerar att gå ut över Kustbe- vakningens övriga uppgifter." Regeringen anförde avslutningsvis därför att den avser att bl.a. mot den bakgrunden noga följa utveck- lingen och återkomma till riksdagen vid behov av ökade medel till Kustbevakningen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 Kustbevakningens regionala ledningar Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens förslag</h5> Tidigare beslut om samlokalisering av Kustbevakningens Region- ledning Ost med Ostkustens Marinkommando till Muskö skall inte genomföras. I fortsättningen skall det ankomma på regeringen att besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala ledningar. Av Kustbevakningens fyra regionala ledningar - i Härnösand, Stock- holm, Karlskrona och Göteborg - är idag alla utom den i Stockholm (Regionledning Ost) samlokaliserad med respektive marinkommando. Enligt 1995 års regleringsbrev skall Kustbevakningen planera för att Regionledning Ost lokaliseras till Muskö och samgrupperas med stab m.m. vid Ostkustens marinkommando. År 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:142, bet. 1987/88:FöU10, rskr 1987/88:299) att samlokalisering av Kustbevakningens Regionled- ning Ost med Ostkustens Marinkommandostab skulle ske till Muskö alternativt Tullinge. Tidpunkten angavs till senast år 1993. År 1992 antog regeringen (prop. 1991/92:102 s. 120-121) Överbefälhavarens förslag om att Ostkustens marinkommando skulle lokaliseras till Muskö. I maj 1995 hemställde Kustbevakningen att regeringen skulle avvakta med beslut om verkställande av samlokaliseringen av Kustbevakning- ens Regionledning Ost med Ostkustens marinkommando varvid rege- ringen, genom regeringsbeslut den 29 juni 1995, överlämnade hem- ställan till Sjöverksamhetskommittén för övervägande. Sjöverksamhetskommittén fann att beslutet om samlokalisering mellan Kustbevakningens Regionledning Ost och Ostkustens Marinkomman- dostab alltjämt skulle gälla, men att inga vidare åtgärder skulle vidtas för att verkställa beslutet innan en översyn av kostnader, lokaler, andra samverkansmöjligheter m.m. genomförts ytterligare en gång. Sjöverk- samhetskommittén ansåg det möjligt att en sådan översyn kunde komma att visa att problemen med lokalfrågorna inte går att lösa på ett tillfredställande sätt eller att en flyttning av Kustbevakningens Region- ledning Ost till Muskö inte är ekonomiskt försvarbar. Den 25 april 1996 beslutade regeringen om att ge de uppdrag Sjöverk- samhetskommittén föreslagit. Fortifikationsverket fick i uppdrag att efter hörande av Försvarsmakten och Kustbevakningen undersöka hur en samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med Ostkustens Marinkommando kunde genomföras. Uppdraget innebar att se över tidigare gjorda kostnadsberäkningar samt att göra en förnyad 75 översyn av lokalfrågorna med särskild hänsyn tagen till att Kustbe- vakningens personal i så stor utsträckning som verksamheten tillåter ska ha tillgång till dagsljus under arbetets gång. Kustbevakningen fick i uppdrag att tillsammans med Polismyndigheten i Stockholms län och Generaltullstyrelsen pröva möjligheterna till en samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med polisen respektive tullen och att göra en översiktlig kostnadsberäkning för en sådan samlokalisering. Uppdragen redovisades till regeringen den 3 juni 1996. Fortifikationsverket kunde i sin rapport till regeringen redovisa fem alternativa lösningar av en samlokalisering på Muskö, vilka alla ligger på en kostnadsnivå kring 20 miljoner kr med en osäkerhetsmarginal på 30%. Det som skiljer de olika alternativen åt är transportsträckan till marinkommandocentralen som varierar mellan 8-10 minuter och 1-2 minuter och storleken på nybyggnationen ovan jord som i två av alternativen har utökats med 80 m2. Kustbevakningen konstaterade i sin redovisning till regeringen att förutsättningarna för och behovet av samlokalisering ändrats. I 1995 års regleringbrev anges att "person- och varukontroll till sjöss vid den svenska delen av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom en effektiv patrullering". Detta och utvecklingen i övrigt i vår omvärld medför ökade krav på Kustbevakningen och ger nya samverkansbehov främst genom integrerat gränskontrollsamarbete med tullen och poli- sen. Kustbevakningen har prövat alternativet att samlokalisera med tullen, men funnit att detta alternativ inte är godtagbart eftersom regionled- ningen på grund av lokalbrist inte skulle kunna sitta samlad, vilket är ett krav från Kustbevakningen. Ytterligare en orsak är den höga hyresnivån. Vid en prövning av alternativet att samlokalisera med polisen har Kustbevakningen funnit det fördelaktigt att samlokalisera med Nacka polismästardistrikt eftersom distriktet omfattar den största och mest centrala delen av Stockholms skärgård. I polishuset i Nacka Strand finns lokaler tillgängliga som gör det möjligt för Kustbevakningens hela regionala ledning att sitta samlad och samtidigt få en lägre hyres- kostnad än vad myndigheten har idag. Kostnaden för att utrusta och anpassa lokalerna i polishuset i Nacka Strand till Kustbevakningens behov består av inköp och installation av diverse sambandsutrustning. Investeringen beräknas till ca 100 000 kr. Kostnad för inköp av möbler och annan lös inredning, en engångskostnad, beräknas till ca 150 000 kr. Dessutom innebär en samlokalisering med polisen i Nacka Strand även ekonomiska fördelar genom samutnyttjande av reception, telefon- växel, vaktmästeri, lokalvård m.m. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Regeringen anser i fråga om det tidigare beslutet om samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med Ostkustens Marinkom- mando till Muskö att det inte är ekonomiskt försvarbart. Regeringen anser att andra lösningar bör prövas även av verksamhets- och arbets- miljöskäl. Beslutet bör därför inte genomföras. Slutsatser och ställningstaganden Kustbevakningen skall öka sin närvaro till sjöss särskilt vad gäller fiskekontrollen och den yttre gränskontrollen. Miljöräddningstjänst skall kunna bedrivas i minst samma omfattning som hittills. Tidigare beslut om samlokalisering av Kustbevakningens Regionled- ning Ost med Ostkustens marinkommadostab på Muskö bör inte genomföras. Regeringen anser att det bör ankomma på regeringen att besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala ledningar. Statens maritima verksamhet Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Regeringens bedömning</h5> Ambitionsnivån vad gäller verksamheten till sjöss måste hållas på en hög nivå. Samverkan myndigheterna emellan bör utvecklas. De maritima myndigheternas informationsbehov bör ses över och förslag utarbetas till ett mer samordnat system. Utredningens förslag Sjöverksamhetskommittén har haft i uppdrag att överväga samordning och effektivisering av statens maritima verksamhet. Kommittén läm- nade sitt betänkande, Statens maritima verksamhet SOU 1996:41, till regeringen den 7 mars 1996. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och deras yttranden finns tillgängli- ga i Försvarsdepartementets akt (dnr Fo96/660/CIV). Frågan om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost har redovisats i en särskild rapport efter betänkandets överlämnande. Sjöverksamhetskommitténs slutsats är att statens ambitionsnivå för verksamheten till sjöss inte bör sänkas jämfört med nivån idag. Am- bitionsnivån bör istället höjas på ett par områden. Det gäller den civila gränskontrollen (tull- och utlänningskontroll), fiskekontrollen, säker- hetsarbetet samt räddningstjänsten. Orsakerna till ambitionshöjningen kommer av vårt EU-medlemskap och de nya krav som följer härav och av den ökade fartygstrafiken, främst från Östeuropa. Utredningen föreslår inte några organisationsförändringar och har inte 77 funnit skäl till att förändra gällande ansvarsfördelning myndigheterna emellan. Utredningens förslag syftar till att ta tillvara de resurser som redan finns på bästa sätt genom ökad samverkan myndigheterna emellan. Utredningen föreslår att Kustbevakningens och sjöpolisens arbete koordineras för att undvika resursslöseri. Vidare föreslås tillvaratagan- de av Försvarsmaktens resurser i civil verksamhet. Utredningen anser att Försvarsmakten, under viss samplanering med Kustbevakningen, bör kunna delta i högre grad i den civila övervakningen och gränskon- trollen till sjöss. En förutsättning för att Försvarsmakten skall kunna ingripa bör vara att detta begärs av ansvarig civil myndighet. Ut- redningen har under arbetets gång kunnat konstatera att samverkan förekommer i hög grad och att den kontinuerligt utvecklas. Ett område som framstår som särskilt viktigt för de maritima myndigheternas verksamheter är insamlingen av uppgifter om vad som händer till sjöss. Sätten för att samla information är många och myndigheterna har olika källor. Informationsutbyte förekommer men utredningen anser att systemen för informationsinsamling och informationsutbyte bör granskas ytterligare och har därför föreslagit att en särskild ut- redning tillsätts. Sjöverksamhetskommittén har också haft till uppgift att te ställning till organisation och ledning av statens maritima resurser vid massflyktsi- tuationer. Utredningen föreslår att nuvarande ansvarsfördelning myn- digheterna emellan består i en sådan krissituation, men att högre grad av samverkan nås genom att ledningsfunktionerna samlas vid en av marinens sjöcentraler. Utredningen anser också att ett uppdrag bör ges till berörda myndigheter att utarbeta en gemensam plan för hantering av massflyktsituationer till sjöss. Remissinstanserna Remissinstanserna ställer sig i det stora hela bakom utredningens förslag. Vissa invändningar finns dock. Kustbevakningen och Riks- polisstyrelsen tillstyrker utredningens inställning om att både Kustbe- vakningen och sjöpolisen bör finnas kvar. Kustbevakningen, Sjöfarts- verket, Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen framhåller att Försvarsmaktens medverkan i sådan myndighetsutövning som innefat- tar tvång eller våld mot enskilda måste ske med stor återhållsamhet. Statens räddningsverk anser att frågan om informationsinsamling/ut- byte skall prioriteras med hänsyn till en räddningsledares behov av information. Kustbevakningen är positiv till att informationsfrågan utreds, eftersom myndigheten själv har behov av uppgifter från tullens och polisens underrättelsetjänster. Vidare anser Kustbevakningen att en särskild organisation för samlad ledning av all sjöoperativ verksamhet i en krissituation såsom massflykt till sjöss ej erfordras, utan anser att detta kan klaras genom befintliga civila ledningssystem. Myndigheten är dock positiv till förslaget om utarbetande av en gemensam plan för Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 hantering av en sådan situation. Statens invandrarverk stödjer utred- ningens förslag. <h5>Regeringens överväganden</h5> Kustbevakningen och sjöpolisen Utredningen anser att såväl Kustbevakningen som sjöpolisen bör finnas kvar med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Sjöpolisens in- riktning på verksamhet i skärgårdarna bör bestå. Utredningen anser det mycket viktigt att Kustbevakningens och sjöpolisens arbete koordi- neras, eftersom det annars finns risk för resursslöseri genom dubble- ring av övervakningen till sjöss. Koordinering kan t.ex. bestå i att myndigheterna i förväg samplanerar patrulleringen till sjöss, använder sig av respektive myndighets besättning vid brist på personal eller fartyg och/eller samlokaliserar i hamnar och lokaler. Utredningens konkreta förslag är att ett uppdrag ges till Kustbevakningen och Rikspolisstyrelsen att utveckla samverkan mellan Kustbevakningen och sjöpolisen. Utredningen föreslår också att Kustbevakningen ges utökade befogenheter att självständigt utföra utlänningskontroll till sjöss. Genom regeringsbeslut den 25 april 1996 har Kustbevakningen fått i uppdrag att tillsammans med Polismyndigheten i Stockholms län och Generaltullstyrelsen undersöka möjligheterna till en samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med tullen respektive polisen. Kustbevakningens befogenheter avseende utlänningskontroll till sjöss har fr.o.m. den 1 juli 1996 utökats med anledning av förslagen i tidigare nämnda proposition och riksdagens beslut med anledning därav. Frågor som ytterligare utökade polisiära befogenheter för Kustbevakningen, möjligheter för Kustbevakningen att utfärda ord- ningsbot och en översyn av författningar m.m. som reglerar Kustbe- vakningens befogenheter kommer att bli föremål för fortsatt beredning. Försvarsmaktens resurser i civil verksamhet Utredningen anser att Försvarsmakten har - om än begränsade - möjligheter att med marinens fartyg delta i den civila övervakningen till sjöss. Utredningen föreslår att Försvarsmakten åläggs skyldigheter, inom ramen för sin ordinarie verksamhet, att rapportera misstänkta regelöverträdelser till sjöss till ansvariga civila myndigheter och att, på begäran, ingripa vid misstänkta överträdelser av utlännings- och tullagstiftningen samt utföra passkontroll. Vidare föreslås att förord- ningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-för- ordningen) ses över för undanröjande av eventuella oklarheter. Ökad samverkan genom ett utökat utnyttjande av befintliga resurser är enligt regeringens mening positivt under förutsättning att sådan myn- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 dighetsutövning som innebär tvång eller våld mot enskilda inte utövas av Försvarsmakten eller dess personal. Det finns idag redan ett system vad gäller rapportering av misstänkta regelöverträdelser till sjöss där Försvarsmakten rapporterar till Kustbevakningen vid misstanke om brott. Samverkan inom ramen för detta system bör utvecklas utan förändring av nuvarande ansvarsfördelning. Samverkansfrågor i övrigt Utredningen anser att skapande av nya former eller fora för att styra myndigheterna mot ökad samverkan inte är påkallat. Däremot bör systemen för informationsinsamling/utbyte granskas ytterligare och utredningen föreslår att en särskild utredning tillsätts med uppgift att granska de maritima myndigheternas behov av information om sjölä- get, och om skäl finns, lämna förslag till ett samordnat system för informationsinsamling/utbyte. Regeringen avser att ge ett uppdrag till Statens räddningsverk att se över informationsbehovet och att, efter hörande av berörda myndig- heter, lägga fram ett förslag till ett mer samordnat system. Massflykt Utredningen anser att nuvarande ansvarsfördelning myndigheterna emellan består i en sådan krissituation, men att högre grad av sam- verkan nås genom att ledningsfunktionerna samlas vid en av marinens sjöcentraler alternativt annan ledningscentral. Utredningen föreslår att regeringen ger Kustbevakningen, Försvarsmakten, Sjöfartsverket, Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen i uppdrag att tillsammans utarbeta en plan för hantering av massflyktsituationer till sjöss. I prop. 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på sam- hället i fred behandlar regeringen frågan om massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>10.2 Anslag C 2. Nämnder m.m.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 10 764</td><td> Anslagssparande</td><td> 2 515</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 10 602</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 10 040</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 6 845</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 7 612</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 7 860</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 8 126</td><td></td><td></td></tr> </table> I anslaget ingår Vissa mindre nämnder, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd samt bidrag till Svenska Röda korset. 80 Vissa mindre nämnder Anslaget avser verksamhet vid Riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartemen- tets verksamhetsområde, Försvarsmaktens flygförarnämnd och För- svarets underrättelsenämnd. Riksvärderingsnämnden och de lokala värderingsnämnderna har till uppgift att handlägga ersättningsärenden i samband med förfogande och ransonering. Fiskeskyddsnämnderna har till uppgift att fatta beslut om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet. Försvarsmaktens flygförarnämnd har till uppgift att besluta i vissa frågor vid tillämpningen av avtalet om vissa löne- och anställnings- villkor för flygtjänstgörande personal inom Försvarsmakten. Försvarets underrättelsenämnd har till uppgift att följa underrättelse- tjänsten inom Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt. Kammarkollegiet har i anslagsframställningen för budgetåret 1997 begärt 499 000 kr. Regeringen beräknar medlen till 510 000 kr. Överklagandenämnden för totalförsvaret Riksdagen har med anledning av regeringens förslag i budgetproposi- tionen (prop. 1994/95:100, bil. 5), godkänt vad regeringen förordat om att Försvarets personalnämnd skulle läggas ned den 30 juni 1995 och att överklaganden av beslut i anställningsärenden i fortsättningen skulle handhas av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd ombildades och bytte namn till Överklagandenämnden för totalförsvaret den 1 juli 1995. Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs särskilt pröva överklagande av beslut som rör totalförsvarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret. Överklagandenämndens beslut får inte överklagas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 81 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål</h5> Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs särskilt pröva överklaganden av beslut rörande totalförsvarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret. Överklagandenämnden har lämnat årsredovisning för Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Enligt Riksrevisionsverket är årsredovisningarna i allt väsentligt rättvisande. Enligt Överklagandenämnden är den hittillsvarande erfarenheten att nämndens nuvarande organisation och de arbetsrutiner som nämnden tillämpar i stort sett fungerar väl. Regeringens bedömning är att Överklagandenämndens verksamhet är sådan att ställda mål väl kom- mer att nås under året. Regeringen beräknar medel för Överklagandenämnden till 5 813 000 kr. 82 Totalförsvarets chefsnämnd <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål</h5> Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av viktiga centrala myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred. Chefsnämnden skall särskilt följa samhällsutvecklingen i landet och verka för att de krav som totalförsvaret ställer beaktas i sam- hällsplaneringen. Totalförsvarets chefsnämnd har i enlighet med regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 inlämnat en förenklad resultatredovisning med redogörelse för verksamhetens omfattning och ekonomiskt utfall för budgetåret. Redovisningen beskriver kortfattat resultatet av verksam- heten. Nämnden förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1997 en verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under föregående budgetår. Utredningen om uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten föreslår i sitt betänkande (SOU 1996:86) Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddnings- tjänsten ingen ändring i chefsnämndens uppgifter och organisation. Utredningen anser att det är viktigt att det finns ett forum som chefs- nämnden för samverkan på hög ledningsnivå inom hela totalförsvaret. Regeringen bedömer att redovisningen av verksamheten är rättvisande. Chefsnämndens redovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål som angetts. Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1997. Regeringen beräknar medel för Totalförsvarets chefsnämnd till 774 000 kr. Bidrag till Svenska Röda korset Under budgetåret 1994/95 har en översyn gjorts av Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns (EKC-delegationen) arbets- former m.m. Översynen, som har behandlats av regeringen i proposi- tionen om försvarsbeslutets andra etapp, som beslutas denna dag, har medfört att verksamheten har legat på en låg nivå under budgetåret 1994/95. Verksamheten får ändå anses i huvudsak ha svarat mot de krav regeringen ställt på delegationen. Svenska Röda korset har i sin anslagsframställning för år 1997 hem- ställt om 620 000 kr för den föreslagna Delegationen för planläggning av nationella upplysningsbyråns verksamhet, varav ca 200 000 kr för beredskapsförberedelserna och ca 420 000 kr för administrationen inom Svenska Röda korset. Ökningen jämfört med budgetåret 1995/96 motiveras av den förändrade strukturen på verksamheten. Svenska Röda korset får även bidrag från Utrikesdepartementet (ut- giftsområde 8. Invandrare och flyktingar) för den fredstida efterforsk- nings- och familjeåterföreningsverksamheten. <h5>Regeringens överväganden</h5> Regeringen bedömer att tillräcklig ambition i förberedelsearbetet inom Delegationen kan uppnås med hälften av det önskade beloppet och beräknar anslaget C 2.4 Bidrag till Svenska Röda korset år 1997 till 515 000 kr. <h4>10.3 Anslag C 3. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 890 ”</td><td></td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 378     Utgiftsprognos</td><td> 1 378</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 1 131</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 1 156</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 1 180</td><td></td></tr> </table> ” Beloppet anges i tusental kr <h5>Regeringens överväganden</h5> Kostnaderna för Statens haverikommission delas in i fasta och kost- nader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. De fasta kostnaderna betalas av Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket, Försvarsmakten och Försvarsdepartementet. Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna har av Statens haverikommission beräknats utgöra 15 %. Den av Statens haverikommission föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budgetåret 1997 bör gälla om inte annat kan överen- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 84 skommas mellan berörda myndigheter. Vad beträffar Försvarsdeparte- Prop. 1996/97:1 mentets andel av de fasta kostnaderna får dessa högst uppgå till       Utgiftsområde 6 1 131 000 kr. <h4>10.4 Anslag C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 24 000 »</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 37 500</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 25 900</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 26 780</td></tr> </table> Utgiftsprognos 37 500 11 Beloppet anges i tusental kr Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års komplette- ringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöUl 1 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. <h4>10.5 Anslag C 5. Ersättning för verksamhet vid räddnings- tjänst m.m.</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 0 »</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 25 000</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 20 720</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 21 420</td></tr> </table> Utgiftsprognos             0 11 Beloppet anges i tusental kr Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkommna kostnader vid genomförda räddningstjänstinstatser, bekämpningso- perationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor. Det statliga finansieringsansvaret är styrt av rädd- ningstjänstlagen. Oförutsedda händelser kan medföra att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten. I de fall ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas bör detta ramanslag utgöra ett av de anslag som får överskridas i enlighet med regeringens förslag om betalningsbemyndiganden i volym 1. 85 <h3>11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Inom verksamhetsområdet återfinns huvudsakligen myndigheter och verksamhet som har till uppgift att stödja Försvarsmakten. Verksamhetens innehåll varierar dock avsevärt. Verksamheten inom verksamhetsområdet finansieras genom anslag över statsbudgeten, genom avgifter och genom en kombination av dessa båda finansieringsformer. Regeringens styrning av myndigheterna inom området behandlas närmare i prop. 1996/97:4 avsnitt 19.3. <h4>11.1 Fortifikationsverket</h4> Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål s.k. försvars- fastigheter. Fortifikationsverkets verksamhet finansieras med avgiftsinkomster. 86 <h5>Regeringens överväganden</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 Sammanfattning <h5>Övergripande må)</h5> Det övergripande målet för Fortifikationsverket är att fastigheterna skall förvaltas så att -  god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås, -  ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas till konkurrenskraftiga villkor, -  fastigheternas värden långsiktigt tas till vara. Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga delar motsvara den som gäller för andra stora fastig- hetsförvaltare. Beräknade avgiftsinkomster och övriga inkomster                      2 003 000 tkr <h5>Regeringens förslag</h5> Låneramar i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler skall uppgå till 2 900 000 tkr för bud- getåret 1997. Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret 1994/95, fördelat på verksamhetsgrenar, uppgick till följande: <table border="1"> <tr><td> Anskaffning:</td><td> 752 000 000 kr (varav 137 000 000 kr för an- slagsfinansierad anskaffningsverksamhet)</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 2 901 996 000 kr</td></tr> <tr><td> Avyttringar</td><td> 43 000 000 kr</td></tr> </table> Statskapitalet uppgick under budgetåret 1994/95 till 12 161 133 462 kr. Avkastningsränta om åtta procent på detta kapital har inbetalats till statsverket. Regeringens ställningstaganden med anledning av de invändningar som Riksrevisionsverket lämnade mot årsredovisningen har redovisats i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). Regeringen bedömer 87 att Fortifikationsverket i övrigt har genomfört verksamheten i enlighet med regeringens mål. Av Fortifikationsverkets delårsrapport avseende perioden till och med första halvåret 1996 framgår bl.a. följande. Inom Fortifikationsverket pågår ett arbete med att tillämpa de resultatmått, mätmetoder och indikatorer i övrigt som regeringen har beslutat. Ambitionsnivån har stegvis höjts under budgetåret i takt med informa- tionssystemens utveckling. Fortifikationsverket har genomfört en omorganisation av verksamheten. Denna innebär att genomförandet av fastighetsförvaltningen har förts ut från huvudkontoret till en förstärkt regional organisation som motsvarar Försvarsmaktens militärområden. Verksamhetsgrenen anskaffning har under perioden bl.a. präglats av osäkerheten inför det förestående försvarsbeslutet dels genom att Fortifikationsverket har bidragit med underlag till Försvarsmakten, dels genom att Försvarsmakten har visat återhållsamhet beträffande nya för- hyrningar och tecknande av nya avtal som leder till nybyggnad. Verksamhetsgrenen förvaltning har bl.a. påverkats av förändringar i plan-, bygg- och miljölagstiftningen, vilka har medfört ett fördjupat ansvar för fastighetsägaren. Verksamhetsgrenen avyttring har bl.a. påverkats av att de synliggjorda kapitalkostnaderna och hyresgästernas besparingsmål har lett till att hyresgästerna noga prövar sitt behov av främst lokaler. Ett stort antal preliminära uppsägningar har lämnats, som nu utreds med avseende på avskiljbarhet. Fortifikationsverket hade den 30 juni 1996 156 anställda, varav 122 på huvudkontoret. Personalomsättningen och sjukfrånvaron har varit låg. <h5>Slutsatser</h5> Fortifikationsverket bör inrikta sin verksamhet så att verket inom ramen för de övergripande målen kan anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Detta gäller främst Försvarsmaktens ändrade behov av mark, anläggningar och lokaler, men även ändrade planeringsförutsättningar och marknadspåverkande faktorer i övrigt. Fortifikationsverket har på regeringens uppdrag till regeringen lämnat ett förslag till miljöpolicy. Enligt regeringens uppfattning ger denna uttryck för en ambitionsnivå som stämmer väl med regeringens inriktning för övriga delar av det militära försvaret och med ambitionsnivån hos andra stora fastighetsförvaltare. Den kan därmed tjäna som en utgångspunkt för Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 88 verkets arbete med miljöfrågor. Regeringen vill dock understryka att en miljöpolicy inte får bli statisk, utan kontinuerligt måste anpassas till förändrade förutsättningar inom området, bl.a. avseende pågående arbete med miljöriktlinjer för den militära sektorn och miljöledningssystem, och genomsyra verksamheten på alla nivåer inom Fortifikationsverkets verksamhetsområde. Låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anlägg- ningar, lokaler och anläggningstillgångar för förvaltningsändamål bör uppgå till 2 900 000 000 kr för budgetåret 1997. Regeringens förslag avseende överföring av resurser för drift och löpande underhåll samt rationaliseringar i samband med denna har behandlats i prop. 1996/97:4 avsnitt 19.1.15. Försvaret har ansvar för och förvaltar betydelsefulla delar av det svenska kulturarvet. Detta ställer stora krav på såväl varsamhet som kunskap i den dagliga förvaltningen av detta, i stora delar omistliga, arv. <h4>11.2 Försvarets materielverk</h4> Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad central förvaltnings- myndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Myndigheten biträder Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap. Försvarets materielverk får inom sitt verksam- hetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra myndigheter än Försvars- makten. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 89 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Försvarets materielverk är att genom en kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka den samlade försvarsförmågan. Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Av särskild betydelse är att ytterligare förbättra affärsmässigheten i upphandlingen samt att bistå Försvars- makten i dess planering för förmåga till anpassning. <h5>Resurser 1997</h5> Beräknade avgiftsinkomster                    26 320 000 tkr Förväntade kostnader för materieladministration, exklusive provningssystem                                1 610 000 tkr <h5>Regeringens förslag</h5> Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1. Försvarsmakten. Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1994/95 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angivits i regle- ringsbrevet. Riksrevisionsverkets bedömning är att årsredovisningen i allt väsenligt är rättvisande. 90 10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 Resultatrapport för Försvarets materielverk budgetåret 1994/95 <table border="1"> <tr><td> Uppdrag för</td><td> Intäkter1</td><td> Direkta Kostnader</td><td> Indirekta Kostnader</td><td> Resultat</td></tr> <tr><td> Arméledningen</td><td> 5 023</td><td> 4 668</td><td> 358</td><td> -3</td></tr> <tr><td> Marinledningen</td><td> 2 002</td><td> 1 765</td><td> 244</td><td> -6</td></tr> <tr><td> Flygvapenled- ningen</td><td> 8 854</td><td> 8 147</td><td> 693</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Operationsled- ningen</td><td> 308</td><td> 190</td><td> 119</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Planeringsstaben</td><td> 173</td><td> 113</td><td> 56</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Kustbevakning- en</td><td> 70</td><td> 58</td><td> 3</td><td> 9</td></tr> <tr><td> Övriga kunder</td><td> 391</td><td> 181</td><td> 181</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Reservmateriel</td><td> 936</td><td> 701</td><td> 111</td><td> 124</td></tr> <tr><td> Drivmedel</td><td> 395</td><td> 404</td><td> 4</td><td> -13</td></tr> <tr><td> SUMMA</td><td> 18 152</td><td> 16 226</td><td> 1 768</td><td> 158</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 > Beloppen anges i tusental kr Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa verksamheten, bl.a. avseende omfattning, inriktning och teknisk kompetens, till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Försvarets materielverk skall ha förmåga att bistå Försvarsmakten i dess planering för förmåga till anpassning. Försvarets materielverk skall öka sin medverkan i det internationella materielsamarbetet. Regeringen fäster stor vikt vid att affärsmässigheten vid upphandlingar ytterligare förbättras, och har under budgetåret 1995/96 uppmärksammat detta. Regeringen har uppdragit åt Försvarets materielverk att redovisa de utredningar som Materielverket genomför i ärenden, där det har förekommit uppgifter om jäv och andra oegentligheter samt att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att motverka eventuella missför- hållanden i handläggningen av upphandlingsärenden. I regeringens planeringsanvisningar gavs Materielverket dessutom i uppdrag att 91 redovisa vilka åtgärder verket avser vidta dels för att öka andelen upphandlingar i konkurrens, dels för att öka andelen civila komponenter och delsystem. Regeringen anser att de förslag som Materielverket har inkommit med sammantaget utgör en tillfredsställande utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Försvarsmakten skall tillämpa anslagsförordningen (1992:670) fullt ut fr.o.m. budgetåret 1997. Eftersom anslagsförordningen endast medger anslagsbelastning för prestation som erhållits måste Försvarets materiel- verk övergå till fakturering vid slutförda prestationer, s.k. milstolps- fakturering, istället för den nuvarande samlingsfaktureringen, som baseras på upparbetade kostnader. Med hänsyn till de tidsförskjutningar som uppstår medför dettar behov av ökat rörelsekapital för Materielverket, och ett minskat behov av anslagsmedel på anslaget A 1. Försvarsmakten. Försvarets materielverk bedömer att behovet av rörelsekapital punktvis uppgår till maximalt 22 miljarder kr under perioden 1997 - 1999. Regeringen bedömer att frågor avseende rörelsekapitalets exakta storlek och motsvarande konsekvenser för anslaget A 1. Försvarsmakten bör utredas vidare. Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att utreda Materielver- kets behov av rörelsekapital och konsekvenser bl.a. för Försvarsmaktens anslagsbelastning. Riksrevisionsverket skall rapportera till regeringen den 8 november 1996. I avvaktan på resultaten av utredningen föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital, samt att vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1. Försvarsmakten. Den valda lösningen skall vara utgifts- och verksamhetsneutral för statsverket och för berörda myndigheter. Försvarets materielverk har, på regeringens uppdrag, till regeringen lämnat ett förslag till miljöpolicy. Materielverkets miljöpolicy uttrycker en ambitionsnivå som överensstämmer med regeringens inriktning för övriga delar av det militära försvaret, och kan tjäna som utgångspunkt för verkets arbete med miljöfrågor. Regeringen vill understryka betydelsen av att miljöaspekterna kommer in tidigt vid anskaffningen av materiel. Regeringen vill vidare framhålla att miljöpolicyn inte skall vara ett statiskt dokument, utan kontinuerligt måste anpassas till förändrade förutsättningar inom området, och genomsyra verksamheten på alla nivåer inom Materielverkets verksamhetsområde. Regeringen vill också peka på betydelsen av att försvarets myndigheter håller sig underrättade om arbetet med dels miljöriktlinjer för den militära sektorn, dels miljöledningssystem och anpassar sin respektive miljöpolicy och miljöarbetet härtill. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 92 <h4>11.3 Anslag D 1. Totalförsvarets pliktverk</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95 1994/95 1995/96</td><td> Utgift Utgift Anslag</td><td> 208 333   12) 11 764   3) 314 371</td><td> Anslagssparande Utgiftsprognos därav 1996</td><td> 11 038 325 000 210 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 225 484</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 231 728</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 238 669</td><td></td><td></td></tr> </table> 1; Beloppen anges i tusental kr 2) Avser Vämpliktsverket 3) Avser Vapenfristyrelsen Totalförsvarets pliktverk inrättades den 1 juli 1995 samtidigt som Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen lades ned. Totalförsvarets pliktverk huvudsakliga uppgifter regleras i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Detta innebär att Pliktverket har tagit över vissa uppgifter - förutom från Vämpliktsverket och Vapenfristyrel- sen - även från länsstyrelserna, Räddningsverket, Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal. Det övergripande målet för Pliktverket är att svara för att myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret får stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Stöd och service skall även lämnas till de bemanningsansvariga i fråga om totalförsvarspliktigas tjänstgöring och om redovisning av annan personal inom totalförsvaret. Pliktverket skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga enligt lagen om totalförsvarsplikt. Pliktverkets verksamhet har för innevarande budgetår indelats i följande verksamhetsgrenar, nämligen Mönstring och inskrivning, Stöd under tjänstgöring, Stöd till krigsorganisationen samt Övrig verksamhet. 93 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål för budgetåret 1997</h5> Det övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk är att svara för att myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret får stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Totalförsvarets pliktverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under förs varsbeslutsperioden. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                      225 484 tkr Beräknade avgiftsinkomster        51 500 tkr Totalförsvarets pliktverk har lämnat årsredovisningar för Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen. <h5>Resultatbedömning</h5> Årsredovisningarna visar att verksamheten bedrivits med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts. Riksrevisionsverkets bedömning är att årsredovisningarna är i allt väsentligt rättvisande. Pliktverket har lämnat delårsrapporter över verksamheten. Av dessa framgår att Pliktverket under året kommer att uppnå ställda mål. <h5>Slutsatser</h5> Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av verksamheten för Pliktverket i stora delar kan bygga på den verksamhet som hittills bedrivits. Pliktverket bör inrikta sin verksamhet så att verket inom ramen för de övergripande målen kan anpassa verksamheten till förändrade förut- sättningar under försvarsbeslutsperioden. Pliktverket har i sin anslagsframställning hemställt om 228 miljoner kr. Pliktverket har beräknat avgiftsinkomsterna till 51,5 miljoner kr. I anslagsframställningen har Pliktverket särskilt pekat på ökade personal- kostnader på grund av att verket ersätter totalförsvarspliktiga med anställd personal. Vidare kommer utvecklingskostnaderna för Pliktverkets informationssystem att bli större än vad som tidigare beräknats. Regeringen anser att anslaget för Pliktverket bör bestämmas till ett belopp som är större än vad som angetts i planeringsramen. Regeringen beräknar mot denna bakgrund anslagsmedlen till 225 484 000 kr. Överstyrelsen för civil beredskap har i programplanen för det civila försvaret redovisat konsekvenser av avgiftsfinansieringen av vissa tjänster från Pliktverket. Överstyrelsen har därvid föreslagit att vissa av dessa tjänster som nu är avgiftsfinansierade i stället borde finansieras över anslaget. Avgiftsfinansieringen av vissa tjänster hos Pliktverket infördes den 1 juli 1995 i samband med att verket inrättades. Enligt regeringens mening behövs en längre tids erfarenhet av Pliktverkets avgiftssystem innan någon eventuell förändring görs i detta hänseende. Regeringen avser att pröva frågan på nytt inför nästa års budgetbehandling. Pliktverket skall lämna fördjupad anslagsframställning under nästa år. Regeringen kommer därefter att beräkna utgifterna för de kommande åren. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>11.4 Anslag D 2. Försvarshögskolan</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift MHS4)</td><td> 138 661</td><td colspan="2"> ” Anslagssparande MHS 9 143</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift FHS 5)</td><td> 9 369</td><td> Anslagssparande FHS</td><td> 415</td></tr> <tr><td> 1995//96</td><td> Anslag MHS</td><td> 12 857</td><td> 2) Utgiftsprognos MHS</td><td> 12 900</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 8 683</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag FHS</td><td> 13 396</td><td> 3) Utgiftsprognos FHS</td><td> 13 400</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 8 994</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 18 395</td><td> (nya anslaget</td><td></td></tr> </table> D 2. Försvarshögskolan) <table border="1"> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 18 993</td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 19 539</td></tr> </table> 0 Beloppen anges i tusental kr 2> tidigare anslagslittera: B 3. Militärhögskolan 3) tidigare anslagslittera: G 5. Försvarshögskolan 4) Militärhögskolan 5) Försvarshögskolan Regeringen föreslår i prop. 1996/97:4 (avsnitt 19.5) att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att den nya myndigheten Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997. Regeringen 95 avser att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att till regeringen lämna förslag om utformning av den nya myndighetens verksamhet och organisation. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Försvarshögskolan är att genom utbildning och forskning stödja totalförsvarets kompetensupp- byggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil personal. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag                    18 395 tkr Beräknade avgiftsinkomster 235 000 tkr <h5>Resultatbedömning Militärhögskolan</h5> Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivits med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts. Regeringen noterar att Riksrevisionsverket har lämnat invändning i revisorsintyget avseende delårsrapporten per den 31 december 1995. Militärhögskolan har under budgetåret 1995/96 tillförts ekonomiadmini- strativ kompetens och en gemensam administrativ enhet har inrättats. Det bör ankomma på den nya myndigheten Försvarshögskolan att utveckla resultatredovisningen i syfte att erhålla en väl fungerande resultatstyrning. <h5>Resultatbedömning Försvarshögskolan</h5> Verksamheten får anses svara upp mot de krav regeringen ställt på myndigheten. Mål och uppdrag i regleringsbrev har uppfyllts och återrapporterats. Myndigheten har även genom särskilt regeringsbeslut tilldelats medel för kurser som riktar sig huvudsakligen utländska deltagare. Regeringen bedömer att redovisningen av verksamheten är rättvisande. 96 <h5>Slutsatser</h5> Myndigheternas verksamheter har bedrivits i enlighet med de mål som angetts. Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av verksamheten för den nya myndigheten Försvarshögskolan i stora delar kan bygga på den verksamhet som hittills bedrivits vid Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Försvarshögskolan bör inrikta sin verksamhet så att högskolan inom ramen för de övergripande målen kan anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Regeringen anser att budgeteringen av den nya myndigheten För- svarshögskolan högst bör grundas på summan av nuvarande ekonomiska ramar för Militärhögskolan och Försvarshögskolan. <h4>11.5 Anslag D 3. Försvarets radioanstalt</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 397 619</td><td> ” Anslagskredit</td><td> 670</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 604 889</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 609 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 407 559</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 423 569</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 436 918</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 447 356</td><td></td><td></td></tr> </table> ” Beloppen anges i tusental kr Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva signalspaning. Verksamheten sker enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Försvarets radioanstalt är att inhämta underrättelser genom signalspaning enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag 423 569 tkr Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den inte bör lämnas här. Riksdagens försvarsutskott kommer att ges en redovis- ning i särskild ordning. Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under 1994/95 är tillfredsställande. Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt myndighetens anslagsfram- ställning. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h4>11.6 Anslag D 4. Försvarets forskningsanstalt</h4> <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 104 074”</td><td> Anslagssparande</td><td> 10 275</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 166 175</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 170 400</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 121 330</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 121 280</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 126 909</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 130 372</td><td></td><td></td></tr> </table> ” Beloppen anges i tusental kr Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndig- het med uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalför- svaret samt till stöd för internationell säkerhet. Anslag utgår till området ABC-forskning och forskning för regeringens behov (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.4 resp. 15.3). Myndigheten får även i övrigt bedriva forsknings- och utredningsarbete med inriktning bland annat mot civila tillämpningar. Försvarets forskningsanstalt bör aktivt försöka möta de behov av forskning som kan ställas för att tillgodose totalförsvarets anpassnings- förmåga. 98 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt är att med beaktande av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och internationell säkerhet. Resurser 1997 <table border="1"> <tr><td> Ramanslag Beräknade avgiftsinkomster</td><td colspan="2"> 121 280 tkr 460 000 tkr</td></tr> <tr><td colspan="3"> Försvarets forskningsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redovisat verksamhet i följande verksamhetsgrenar:</td></tr> <tr><td> Verksamhetsgren</td><td> Kostnader 11</td><td> Intäkter</td></tr> <tr><td> Försvars- och säker- hetspolitik</td><td> 39 735</td><td> 39 839</td></tr> <tr><td> Utformning av militärt försvar och civil be- redskap</td><td> 74 964</td><td> 75 577</td></tr> <tr><td> Vapen och skydd</td><td> 132 570</td><td> 131 969</td></tr> <tr><td> Sensorer</td><td> 83 050</td><td> 81 178</td></tr> <tr><td> Ledningssystem</td><td> 37 731</td><td> 37 762</td></tr> <tr><td> Telekrig</td><td> 103 627</td><td> 104 577</td></tr> <tr><td> Människan i totalför- svaret</td><td> 40 353</td><td> 40 431</td></tr> <tr><td> Skydd mot ABC- stridsmedel</td><td> 99 848</td><td> 100 062</td></tr> </table> Beloppen anges i tusental kr 99 Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1994/95 är tillfredsställande. Den föreslagna ändringen i Forskningsanstaltens övergripande mål, föranleder även en ändring i myndighetens instruktion. Försvarets forskningsanstalt har på regeringens uppdrag till regeringen lämnat ett förslag till miljöpolicy. Forskningsanstaltens miljöpolicy uttrycker en ambitionsnivå som överensstämmer med regeringens inriktning för övriga delar av totalförsvaret. Den kan därmed tjäna som utgångspunkt för Forskningsanstaltens arbete med miljöfrågor. Regering- en vill dock understryka att miljöpolicyn inte skall vara ett statiskt dokument, utan kontinuerligt måste anpassas till förändrade förut- sättningar inom området, och genomsyra verksamheten på alla nivåer inom Försvarets forskningsanstalts verksamhetsområde. Försvarets forskningsanstalt har i sin fördjupade anslagsframställning hemställt om medel till ökade satsningar inom forskning och analyser för regeringens behov avseende anpassning och breddad hotbild. Försvarets forskningsanstalt har dessutom hemställt om medel till en förstärkning av forskning inom bioteknikområdet. Regeringen har inte beräknat medel för ökade insatser inom bioteknikom- rådet. Fortsatt bevakning av utvecklingen inom ABC-stridsmedel måste säkerställas. Kompetensen inom A-området skall vidmakthållas på nuvarande nivå. Den snabba utvecklingen inom bioteknik och genteknik skall följas. Uppdraget att leda en gemensam beredningsgrupp inom ABC-området och rapportera till en referensgrupp utgår. En mindre del av anslaget till Försvarets forskningsanstalts ABC-anslag överförs till Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap för uppdragsstyr- ning (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.4). Regeringen har beräknat medel för forskning inom anpassning, breddad hotbild och internationella insatser (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.3). Regeringen avser att ge Försvarets forskningsanstalt i uppdrag att vara sammanhållande för ett nätverk rörande forskning om nya hot och risker i samhället inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.2). Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör därmed i huvudsak gälla. Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 121 280 000 kr. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 100 <h4>11.7 Anslag D 5. Flygtekniska försöksanstalten</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> 1994/9:</td><td> 5 Utgift</td><td> 22 296</td><td colspan="2"> 1)</td></tr> <tr><td colspan="2"> 1995/96 Anslag</td><td> 35 244</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 35 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 28 441</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 30 710</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 31 666</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 32 675</td><td></td><td></td></tr> </table> H Beloppen anges i nisental kr Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att främja utvecklingen av flygteknik inom landet. Flygtekniska försöksanstalten är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1980:122) om utseendet av riksmätplatser. <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning <h5>Övergripande mål</h5> Det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten är att främja utvecklingen av flygteknik inom landet. <h5>Resurser 1997</h5> Ramanslag Beräknade avgiftsinkomster 30 710 tkr 110 000 tkr 101 Flygtekniska försöksanstalten har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redovisat verksamhet i följande verksamhetsgrenar: Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 <table border="1"> <tr><td> Verksamhetsgren</td><td> Intäkter11</td><td> Utgifter</td></tr> <tr><td> Aerodynamik</td><td> 50 867</td><td> 51 229</td></tr> <tr><td> Struktur- och material- teknik</td><td> 23 172</td><td> 23 902</td></tr> <tr><td> Flygsystemteknik</td><td> 14 200</td><td> 14 217</td></tr> <tr><td> Akustik</td><td> 7 218</td><td> 6 577</td></tr> <tr><td> Vindenergi</td><td> 6 833</td><td> 6 818</td></tr> <tr><td> Riksmätplats för tryck</td><td> 2 319</td><td> 1 823</td></tr> </table> 11 Beloppen anges i tusental kr Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1994/95 är tillfredsställande. Flygtekniska försöksanstalten har i sin anslagsframställning begärt medel för bland annat investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500. Regeringen beviljar extra medel för investeringar i vindtunnel T1500 (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.5). Därigenom skapas möjlighet för Flyg- tekniska försöksanstalten att genomföra nya JAS-prov samt att på sikt öka beläggningen för vindtunnelverksamheten. Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör därmed gälla och regeringen anser att anslaget för Flygtekniska försöksanstalten bör bestämmas till ett belopp som är större än vad som angetts i planerings- ramen. Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 30 710 000 kr. 102 <h4>11.8 Anslag D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 1994/95 Utgift 1995/96 Anslag 98 770” 148 157 Utgiftsprognos därav 1996 148 400 95 314 <h5>1997 Förslag</h5> 1998 Beräknat 1999 Beräknat 98 7712) 102 326 105 803 ” Beloppen anges i tusental kr 2)Av anslaget tilldelas Försvarsmakten 64 120 tkr, Statens räddningsverk 22 977 tkr och Arbetsmarknadsstyrelsen 11 674 tkr. Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som anges i förordningen (1994:524) om frivillig förs vars verksamhet. Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för sin ut- bildningsverksamhet medel dels från anslaget A 1. Försvarsmakten, dels från anslaget B 3. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Arbetsmark- nadsstyrelsen tilldelas medel genom anslagspost under anslaget B 3. Befolkningsskydd och räddningstjänst. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att verksam- heterna genomförts inom givna ramar. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att målen för verksamheten bedöms kunna uppfyllas inom tilldelad ram. 103 <h5>Regeringens överväganden</h5> Sammanfattning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 6 De frivilliga försvarsorganisationer som anges i bilaga till för- ordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet får bidrag för den del av deras verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar ledning/administration, försvarsupplysning och rekryte- ring. <h5>Resurser 1997</h5> Anslag 98 771 tkr Verksamhet som finansieras med statsbidrag omfattas inte av bestämmel- serna i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar. Härav följer att årsredovisningar och anslagsfram- ställningar inte lämnats i enlighet med föreskrifter i nämnda förordning. Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbets- marknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av statsbidrag. <h5>Slutsatser och ställningstaganden</h5> För år 1997 tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för stöd till verksamheten 98 771 000 kr. För utbildningsverksamheten bedöms 150 074 000 kr avdelas, varav 49 074 000 kr från anslag inom det civila försvaret och med 101 000 000 kr från anslag inom det militära försvaret. Regeringen har även i prop. 1996/97:4 kapitel 9 behandlat den frivilliga försvarsverksamheten. I detta kapitel framhålls bl.a. att regeringen, som ett uttryck för den stora betydelse regeringen ger den frivilliga för- svarsverksamheten, inte föreslår någon besparing när det gäller de statliga resurserna för verksamheten år 1997. 104 Utgiftsområde 7 <h1>Internationellt bistånd</h1> 11 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3 <h2>Regeringens proposition</h2> <h2>1996/97:1</h2> <h3>Internationellt bistånd</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-84.png" style="width:37pt;height:25pt;"/> Prop. 1996/97:1 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 20 september 1996 (Utrikesdepartementet) <h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3> <h3>Innehållsförteckning</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3 2     Verksamheten under utgiftsområdet ................. 4 Regeringens politik......................... 4 3     A. Internationellt utvecklingssamarbete............... 15 Mål och prioriteringar........................ 18 4     Al. Biståndsverksamhet......................... 23 4.1    A 1.1. Multilateralt bistånd................... 23 4.1.1  Det multilaterala systemet i förändring...... 28 4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet .... 37 4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker........... 39 4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete ............ 43 4.2   EU:s gemensamma utvecklingssamarbete......... 47 4.3   A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete........... 50 4.3.1  Afrika............................. 56 4.3.2 Asien............................. 64 4.3.3 Latinamerika........................ 70 4.3.4 Europa............................ 73 4.3.5 Det bilaterala utvecklingssamarbetets verksamhetsgrenar.................... 76 4.4   A 1.3. Övrigt ............................ 90 5     A 2. Biståndsförvaltning......................... 92 5.1    A 2.1. Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida) ................................. 92 5.2   A 2.2. Nordiska Affikainstitutet (NAI)........... 94 6     B. Samarbete med Central- och Östeuropa............. 97 Samarbetets huvudområden.................... 98 Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa................................ 108 Regionalt samarbete........................ 109 Multilateralt samarbete....................... 113 7     Bl. Samarbete med Central- och Östeuropa.......... 117 8     B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier............. 123 9     Förkortningslista................................ 126 <h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3> Regeringen föreslår att riksdagen Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 0,7 % av BNI, 2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas nedan under A 1.1. Multilateralt bistånd, avsnittet Multilaterala utvecklingsbanker, Bedömning av verksamheten respektive avsnittet Övrigt multilateralt samarbete, Multilaterala miljöinsatser och under A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete, avsnittet Medelstilldelning och anslagsstruktur, 3. bemyndigar regeringen att till andra verksamheter inom utgiftsområde 7 omfördela 90 000 000 kronor som under anslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisats för det svenska bidraget till EUF, 4. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa enligt vad som förordas under avnsitt B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, avsnittet regeringens överväganden, 5. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 få göra utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst 810 800 000 miljoner kronor utöver anvisade medel för budgetår 1997, 6. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Inter- nationellt bistånd enligt följande uppställning: <table border="1"> <tr><td> Anslag</td><td> Anslagstyp</td><td> Anslagsbelopp (tusental kr)</td></tr> <tr><td> A 1. Biståndsverksamhet</td><td> reservationsanslag</td><td> 9 779 093</td></tr> <tr><td> A 2. Biståndsförvaltning</td><td> ramanslag</td><td> 412 307</td></tr> <tr><td> B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa</td><td> reservationsanslag</td><td> 795 800</td></tr> <tr><td> B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier</td><td> reservationsanslag</td><td> 15 000</td></tr> <tr><td> Summa för utgiftsområdet</td><td></td><td> 11 002 200</td></tr> </table> <h3>2 Verksamheten under utgiftsområdet</h3> Under utgiftsområdet finansieras verksamheterna A. Internationellt utvecklingssamarbete samt B. Samarbete med Central- och Östeuropa. Internationellt utvecklingssamarbete Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbetete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Samarbete med Central- och Östeuropa De övergripande målsättningarna för samarbetet med Central- och Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Tabell 1: Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 7 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td rowspan="3"> Utgift 1994/95</td><td rowspan="3"> Anvisat 1995/96</td><td colspan="2"> Utgiftsprognos</td><td rowspan="3"> Förslag 1997</td><td colspan="2" rowspan="2"> Beräknat</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 1995/96</td><td rowspan="2"> därav 1996</td></tr> <tr><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> A. Internationellt utvecklingssamarbete</td><td> 11865</td><td> 17145</td><td> 17635</td><td> 12834</td><td> 10191</td><td> 10816</td><td> 11414</td></tr> <tr><td> B. Samarbete med Central- och Östeuropa</td><td> 584</td><td> 1216</td><td> 1222</td><td> 749</td><td> 811</td><td> 811</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Totalt utgiftsområde 07</td><td> 12449</td><td> 18361</td><td> 18857</td><td> 13583</td><td> 11002</td><td> 11627</td><td> 11414</td></tr> </table> Ramen för utgiftsområdet är i förhållande till regeringens proposition 1995/96:150 uppjusterad med 76,2 miljoner kronor för 1997. Detta beror på att biståndsramen, som beräknas som 0,7 % av BNI, omräknats då BNI-prognosen 1997 uppräknats. Regeringens politik <h5>Sveriges internationella utvecklingssamarbete</h5> Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument att främja global säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella utvecklingssamarbetet förstärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara avgörande för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i nöd och på olika sätt främja en globalt hållbar utveckling. Utifrån det övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå har Sverige över åren utvecklat metoder att ge ett effektivt bistånd, såväl bilateralt genom Sida och enskilda organisationer som genom ett aktivt multilateralt arbete. Därigenom har Sverige blivit en uppskattad partner till dem vars egen uppgift det är att utkräva sin rätt, befria sig från fattigdom och ta makt över sin framtid. Samtidigt som Sverige under en period sänker sin biståndsnivå till 0,7 % av BNI - i syfte att sanera statsfinanserna - är det klart att Sverige också framgent kommer att vara en stor och kvalitativt ledande bistånds- givare. Enprocentmålet ligger fast och skall uppnås så snart de statsfinan- siella förutsättningarna föreligger. Regeringen annonserade i budgetpropositionen 1994/95 sin avsikt att stärka fattigdomsinriktningen och långsiktigheten i utvecklingssamarbetet, liksom möjligheterna att bistå i avgörande samhällsomvandlingar mot fred, demokrati och en socialt hållbar ekonomisk utveckling. Ambitionen fullföljs i denna proposition. Propositionens huvudsakliga förslag återfinns i slutet av denna inledning. Bistånd ser idag annorlunda ut än vad många föreställer sig. Fortfarande går svenska pengar till att t.ex. borra en brunn i en fattig afrikansk by. Men innan brunnen borras har ansträngningar gjorts att säkerställa att insatsen är effektiv i globalt, nationellt och lokalt perspektiv. På det lokala planet måste säkerställas inte bara att brunnen kan finansieras och underhållas, och att vattenresurser inte överutnyttjas, utan också att brunnen hänger ihop med byns och familjernas andra behov, t.ex. förebyggande hälsovård och bevattning av grönsaks- eller export- grödeodlingar. Kvinnors beslutsrätt och arbetssituation är av erfarenhet centrala. Svenska biståndsinsatser försöker idag bygga på bybornas ansvar. På det nationella planet har en dialog mellan mottagarland, givare, Världsbanken och FN förhoppningsvis lett till en hållbar ekonomisk politik och en bra givarsamordning. Det kan ge småbönder högre inkomster som möjliggör för dem att ta ett lån for att bygga och underhålla brunnen. Det lånet kan i sin tur vara finansierat genom svenskt betalningsbalansstöd eller svenska bidrag till Världsbankens ID A-lån. På det globala planet måste säkerställas att det finns goda normer for färskvattenanvändning. Vatten är en ändlig resurs på jorden. Genom en starkare ställning för folkrätten och ett närmare samarbete mellan de mellanstatliga, enskilda och vetenskapliga organisationer som arbetar med vattenfrågor förbättras utsikterna att länder efterlever normerna. För att främja detta har Sverige, genom Sida, arbetat med Världsbanken och UNDP för en hållbar global färskvattenanvändning, "Global Water Partnership". Det lanserades i Stockholm i augusti 1996. Sida hyser sekretariatet. Om inte sådana ansträngningar lyckas kommer bondens brunn att sina. På så sätt hänger globalt, nationellt och lokalt ihop. Biståndets omvandling under åren har i grund och botten handlat om att skapa den helheten. Det är regeringens uppfattning att biståndet idag har bättre metoder än någonsin till sitt förfogande. Ändå står världssamfundet infor ett kritiskt val om huruvida dessa framsteg skall foras vidare eller ej. En kort tillbakablick belyser biståndets Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 utveckling. Den bildar bakgrund till de omfattande förändringar som regeringen genomför och söker genomföra i det internationella utveck- lingssamarbetet. Tre faser kan urskiljas. Biståndets första fas var "u-hjälpen". I slutet av femtiotalet gav sig Sverige på något nytt: att hjälpa fattiga människor på avlägset belägna platser. Det var folkrörelserna som drev staten att gemensamt utforma u-hjälpen. Inspirationen kom inte minst från vår egen upplevelse av orättvisa, vår känsla av solidaritet och den bevisade möjligheten att ur fattigdom och förtryck skapa demokrati och välstånd. Avkolonialiseringen och den nya tredje världens ambitioner bildade bakgrund. I det inter- nationella perspektivet gav Marshallhjälpen, FN och Världsbanken, och inte minst John Kennedys USA exempel på möjliga handlingsvägar. Sverige grundläde under denna period biståndet. Den av Olof Palme framtagna propositionen 1962:100 lade fast principerna: "vidga handeln, lindra nöden, förmedla kunnande och tillföra kapital". De principerna står sig väl idag. Mycket av den praktik som då utvecklades har också visat sig hållbart, t.ex. respekt för mottagarens ansvar, landramar, program- bistånd och de enskilda organisationernas roll. En av de viktigaste svenska biståndssatsningama, det trettioåriga stödet till apartheids motståndare, följde ur u-hjälpens politiska motiv: solidaritet med fattiga och förtryckta. De internationella ekonomerna var eniga om att bistånd kan göra nytta. Somliga förespråkade satsningar på stora jordbruks- och industriprojekt. Tanken var att en initial kapitalöverföring skulle öka tillväxttakten och med tiden skulle alla människor fa del av den ökade inkomsten. Det var "gap"- och "trickle down"-teoriema. Andra förespråkade framför allt satsningar på de sociala sektorerna. Det var "basic needs"-teorin. Trots att uppfattningarna om utvecklingspolitik ofta gick i olika riktningar under 1960- och 70-talen delade de flesta synen på staten som utvecklingens motor. En utbredd uppfattning under denna fas var att u-hjälp - ett projekt - var något relativt enkelt att tillföra. Kalla kriget och kampen mot kolonialismen, med allt vad det innebar även efter självständighetens vinnande, snedvred den miljö som utveck- lingssamarbete hade att verka i. För flera givarländer var u-hjälpen ett instrument i den tidens storpolitik, snarare än genuint bistånd. Det fanns grundläggande brister i det projekttänkande som ofta utmärkte u-hjälpen. "Vita elefanter" och "katedraler i öknen" uppstod. Det var projekt som varken var lokalt eller nationellt förankrade i en hållbar politik. Även Sverige stod för felsatsningar. Det gav bilder som etsat sig fast i många svenskars föreställningar om vad u-hjälp innnebar. Efter många projekt- omformuleringar, nya satsningar och inhemska reformer kunde t.ex. det dyra pappersbruket Bai Bang omvandlas till det resultatrika landsbygds- och industriutvecklingsprogrammet i nordvästra Vietnam där fabriken nu står på egna ben. Endast med uthållighet och med hjälp av marknads- ekonomiska reformer kunde de misslyckade svenska investeringarna från 1970-talet i dieselvattenpumpar i Tanzania omvandlas till 1990-talets framgångsrika integrerade hälso-, sanitets- och vattenprogram Hesawa, som gett tusentals människor ett bättre liv. Biståndets andra fas utvecklades under 1980-talet som svar på Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 tillkortakommandena i projekttänkandet. Det möjliggjordes av en ny syn på utveckling och en stark reformvåg i u-ländema. Bättre metoder utvecklades for att sätta biståndet i sitt bredare ekonomiska, och senare även politiska, sammanhang. "Strukturanpassning", "givarsamordning" och "good govemance" är bland de ord som mest kommit till användning. I denna fas, som vi i stor utsträckning fortfarande befinner oss i, står inte längre projektet i fokus, utan sammanhanget och helheten i bistånds- relationen. Den ekonomiska politik som fördes av många u-länder under 1970-talet förtryckte marknadskrafterna och visade sig ohållbar. Länderna blev mer sårbara för en ogynnsam världsekonomi. Skuldkrisen uppstod. En lång debatt följde om ansvaret för krisen och hur den borde bemötas. Internationella valutafonden och Världsbanken fick ett väldigt inflytande över såväl nationell politik som biståndssamordning. Nytt stöd villkorades mot krav på makroekonomisk stabilisering och en genomgripande liberalisering. Betalningsbalansstöd infördes och ett brett programtänkande utvecklades i biståndet. Många viktiga reformer genomfördes. Ändå kan konstateras att få länder har lyckats bryta biståndsberoendet, skapa tillväxt och minska fattigdomen. Strukturanpassningens facit är ännu inte skrivet. Insikten har vuxit också om hur biståndets effektivitet påverkas av den politiska miljö i vilken insatserna görs. Frågor om vem som beslutar om och förvaltar resurserna, både på lokal och nationell nivå, ställs allt tydligare. Dåligt bistånd ger dåliga incitament att förvalta insatsen väl och kan i värsta fall bli en del av en samhällets korruption. Bra bistånd bygger på mottagarens ansvar. På nationellt plan har stöd till en bättre offentlig förvaltning och god samhällsstyming nu blivit allt viktigare. På lokalt plan bygger insatserna alltmer på egeninsatser och marknadsinstrument. Strävan att effektivisera biståndet genom att sätta det i sin politiska miljö har också bidragit till den avgörande ökade förståelsen för kvinnors roll och rätt. Också i fråga om hela biståndets utformning och effektivitet har respekten för mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling således blivit allt viktigare frågor. Efter många år av stöd till dem som kämpat mot diktatur, apartheid och förtryck blev förutsättningarna för demokratistöd annorlunda i början av 1990-talet. Nästan hela Latin- amerika hade genomfört val. Öppnare politiska system vann insteg över hela Afrika. I Sydafrika ledde ANC landet mot sitt första demokratiska val. Att fördjupa demokratins kultur blev nu en central uppgift i biståndet. Svenskt bistånd har under denna period varit av god internationell kvalitet. En betydande metodutveckling har ägt rum, ofta på basis av kritiska utvärderingar. Sverige för en tydlig dialog med mottagarländerna. Bland det främsta i detta nya bistånd står det nära partnerskapet med FN-systemet och med Världsbanken. Inte bara har en stor del av svenskt bistånd kanaliserats multilateralt. Sverige har, på gemensam nordisk bas, verkat och med tiden fått gehör för prioriteringar och reformer som gått i rätt riktning. Social utveckling, mottagarlandets ansvar, enskilda organisationers roll och god offentlig förvaltning är frågor vars avgörande karaktär vunnit brett erkännande. Den internationella biståndspraktiken är idag bättre än tidigare. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Reformerna har skapat nya förutsättningar. Världsbanken har spelat en avgörande roll i att driva fram en bättre internationell biståndssamordning. Bankens tidigare ensidiga strukturanpassningsbudskap har med tiden ersatts av en betydligt mer sammansatt politik. Både Världsbankens och FN:s operativa biståndsverksamhet uppvisar begränsningar och brister. Men det är ingen tvekan om att den ledning som idag finns för dessa organisationer står för ett gott utvecklings- och biståndstänkande. Vi vet att bistånd kan göra avgörande och hållbar nytta. Strävan att utforma internationellt uvecklingssamarbete i sitt breda sammanhang har kanske fått sitt främsta uttryck i den serie världskon- ferenser som FN organiserat under 1990-talet: 1992 i Rio om miljö, 1993 i Wien om mänskliga rättigheter, 1994 i Kairo om befolkningsfrågor, sociala toppmötet 1995 i Köpenhamn, 1995 också i Peking om jämställd- het mellan kvinnor och män och 1996 i Istanbul om boendefrågor och städer. Det är ingen tvekan om att den dagordning och den ansvarsfördel- ning som utformats av medlemsländerna inom ramen för FN-systemet utgör ett stort steg framåt. De pekar också mot en avgörande förändring i biståndets roll. Globaliseringen - dvs. att frågor av lokal och nationell karaktär allt oftare måste ses i ett globalt sammanhang - ställer nu biståndet på tröskeln till en ny fas. Den väldiga politiska och ekonomiska utvecklingen i det som var tredje världen visar hur världen kommer att förändras. Trots de stora inkomstskillnaderna i världen och trots att antalet fattiga fortsätter att öka ställs länder allt oftare inför frågor av gemensam karaktär. Globaliseringen ger möjligheter, men upplevs och är för många också ett hot. Globaliseringen måste styras utifrån universella mänskliga värden. Annars hotar social konflikt. Det är det perspektiv som anlagts i rapporten "Vårt globala grannskap" av Kommissionen för globalt samarbete. I takt med att det internationella samfundet, genom FN-systemet men också i andra globala och regionala former, definierar gemensamma uppgifter kommer också behoven av finansiering att öka. Dessa uppgifter handlar om att bättre kunna förebygga och lösa konflikter, att ta sig an de komplicerade globala miljöfrågorna, att hantera ökad migration och att fortsätta att utveckla det internationella normsystemet och samarbetet på en lång rad olika politiska och ekonomiska områden. Vad som faktiskt pågår är framväxten av ett radikalt mer utvecklat internationellt system att betala för gemensamma tjänster en begynnande global offentlig sektor. Hur dessa system utformas vad gäller omfattning, bördefördelning, incitament, roller, hållbarhet m.m. är en avgörande framtidsfråga. Biståndet ställs idag inför allt större krav att delta i denna finansiering. De flesta länder ser just i biståndsbudgeten en kapacitet att omprioritera för att ta sig an nya internationella uppgifter. Samtidigt består biståndets kärnuppgift - att hjälpa fattiga människor ta makt över sin framtid. De metoder som utvecklats under biståndets "andra" fas kommer att ha betydelse under lång tid. Fattigdomsbekämp- ning är också en gemensam uppgift, först och främst av moraliska skäl, men också därför att det ligger i gemensamt intresse. Precis som i en nation vinner hela samhället och alltså hela världssamfundet om det inte finns en skild klass av fattiga. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Även i sin kärnuppgift kommer biståndet framöver att på ett avgörande sätt förändra karaktär. Trots bättre metodik - dialog med mottagarlandet om övergripande politik, givarsamordning och projekt som bygger på goda incitament - är många länder fångade i ett biståndsberoende. Lyckat utvecklingssamarbete måste bryta detta beroende och skapa en utveckling byggd på självtillit och inhemskt sparande. Därför måste den "andra" fasens metodik alltmer förändras till att stärka länders och människors eget ansvarstagande. Den förändringen syftar till att minska biståndets roll. Att avsluta bistånd - både enskilda projekt och sektorprogram, men också hela landprogram - bör i högre utsträckning vara en del av biståndsstrategin. I den utsträckning en sådan strategi lyckas och i den utsträckning världssamfundet klarar av att skapa nya finansieringssystem för gemen- samma uppgifter kan biståndets tredje fas också sägas bli dess sista. Nya samarbetsformer har då tagit över. Den processen har vi påbörjat, men ännu är biståndet oumbärligt. Biståndet kan göra mer nytta än någonsin i rätt sammanhang. Samtidigt är tillgången på biståndsresurser lägre än på flera årtionden. Det internationella utvecklingssamarbetet står inför en volymkris. Det är en volymkris som också är en moralkris, eftersom gjorda åtaganden inte honoreras längre av alla givarländer. Enligt OECD:s biståndskommitté DAC, som har till uppgift att granska medlemsländernas biståndsvolym och -kvalitet, har biståndet sjunkit till totalt 59 miljarder dollar, motsvarande 0,27 % av BNI 1995 från 0,33 % 1990. Under 1990-talets första del har biståndet alltså sjunkit med ca en femtedel. Det är en paradox i det att möjligheterna att bedriva bra bistånd aldrig har varit bättre. En stor del av nedgången förklaras av USA:s snabbt sjunkande bistånd. Många länder har dock svårigheter att hålla uppe biståndsnivåema. USA:s biståndsnivå är idag nere i historiskt lägsta 0,10 % av BNI. Japans bistånd är idag störst i volym. Det följs av Frankrike och Tyskland och först därefter USA. Nordens samlade bistånd motsvarar två tredjedelar av USA:s. Bördefördelningen har blivit allt skevare. USA har inte ens förmått honorera de avtalsenliga bidragen till Världsbankens IDA-fond, den för de fattigaste länderna viktigaste biståndskällan. Med nära en miljard dollar i skuld skapar USA därmed stora problem. Grundbulten i det multilaterala biståndssystemet hotas. FN-systemet och utvecklingsbankerna står långt ifrån en lösning på finansieringskrisen. Om krisen inte löses kommer den att leda till konsekvenser för utformningen av hela det internationella samarbetet. Samtidigt ökar trycket på det internationella biståndet att förändras och åstadkomma mer. Mot denna bakgrund av det internationella utvecklingssamarbetets långsiktiga perspektiv, dess nya möjligheter och samtidiga kris i den multilaterala finansieringen, lämnar regeringen denna proposition om 1997 års biståndsbudget med beräkningar för 1998 och 1999. I syfte att bidra till att sanera statsfinanserna sänks biståndramen till 11 946,2 miljoner kronor 1997, motsvarande en beräknad nivå om 0,7 % Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 av BNI. Den nivån föreslås bibehållas under 1998 och 1999, vilket beräknas innebära ökningar till 12 615,4 respektive 13 258,7 miljoner kronor. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. De avräkningar som görs för vissa asylkostnader beräknas minska. Under 1997 sänks dessa med 200 miljoner kronor till 765 miljoner kronor. Med hänsyn tagen även till avräkningar för EU-bistånd och administration m.m. minskar biståndsanslaget under utgiftsområde 7 med 1 238,6 miljoner kronor. Även med denna minskning kommer Sverige att vara en av de ledande biståndsgivarna. Endast Danmark, Norge och Neder- länderna kommer att liksom Sverige uppfylla FN:s mål om 0,7 % av BNI. Regeringen har, som inledningsvis anförts, ambitionen att fullfölja den förstärkning av svensk biståndspolitik som inletts. Bland de åtgärder som annonseras i denna proposition återfinns följande nio punkter: 1. Det multilaterala reformarbetet intensifieras. I första hand gäller det Sveriges insatser för att reformera FN:s övergripande uppgifter, besluts- struktur och arbetssätt. Det Nordiska FN-projektet 1996 fokuseras på FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Särskild vikt fasts vid arbetet att skapa mer hållbara, förutsägbara och rättvisa finansieringsformer för FN-systemet och utvecklingsbankerna. Betydligt bättre internationell biståndssamordning eftersträvas, bl.a. genom en intensivare dialog med mottagarländer och genom tydligare arbetsuppgifter för de internationella finansiella institutionerna. 2. På fyra centrala områden redovisar regeringen sin politik: - Fattigdomsinriktningen förstärks. Sida utformar på basis av en grundlig genomgång av forskning och utvärderingar ett handlingsprogram för fattigdomsbekämpning. Regeringen kommer att till riksdagen redovisa sina slutsatser i en särskild skrivelse. - Stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter prioriteras. Dialogen intensifieras, arbetsmetodiken utvecklas och förståelsen fördjupas. Sverige är en av grundarna av internationella demokrati- och valinstitutet IDEA, som gör ett banbrytande arbete. Sida utformar ett nytt handlingsprogram. - Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män konkretiseras. Det av riksdagen beslutade nya jämställdhetsmålet följs upp genom regeringens riktlinjer och Sidas handlingsprogram. - Det globala samarbetet för miljö och hållbar utveckling intensifieras. Regeringen faster stor vikt vid arbetet inför FN:s uppföljning i juni 1997 av Agenda 21. Utrikes- och miljödepartementen har gemensamt förberett en integrerad politik som redovisas för riksdagen i en särskild skrivelse. Sida har presenterat ett handlingsprogram. 3. Konfliktförebyggande insatser och insatser i komplexa katastrofer prioriteras, främst genom fortsatt arbete för att förstärka samarbetsformer- na mellan FN:s olika delar, givare, utvecklingsbankerna och inte minst enskilda organisationer. EU:s humanitära bistånd (ECHO) ägnas särskild Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 10 uppmärksamhet. Det humanitära biståndet får fortsatt stor omfattning för att kunna göra insatser i avgörande skeden av kris och samhällsomvand- ling. Insatser på detta område är av vikt även i den internationella och svenska migrationspolitiken. 4. Hållbar vattenanvändning är fokus för en betydande nysatsning. Biståndet på vattenområdet ökas, bl.a. genom ett regionalt vattensamarbete i södra Afrika. Sverige, genom Sida, Världsbanken och UNDP har tagit initiativ till ett nytt globalt vattensamarbete, "Global Water Partnership". Sekretariatet är förlagt till Sida. Det är exempel på den innovativa multilateralism som Sverige driver och som bl.a. lett till UNAIDS och IDEA. 5. En Afrikapolitik för framtiden utformas. Det senaste decenniets stora förändringar i Afrika motiverar en strategisk genomlysning av svensk Afrikapolitik. Afrikanska röster kommer att ges central plats. På basis av afrikansk och internationell forskning, samt förarbeten av Nordiska Afrikainsitutet och Sida, ska regeringen redovisa sina slutser i en särskild skrivelse till riksdagen. 6. En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete kommer att presenteras. Erfarenheter visar att EU-medlemskapet ger Sverige större möjligheter att påverka i FN och på annat håll. Samtidigt behöver EU:s biståndsprogram effektiviseras. De fyra centrala områdena under punkt 2 är vägledande för det svenska agerandet. Därutöver läggs särskild vikt vid frågor som humanitärt bistånd, enskilda organisationer och livsmedels- bistånd. Regeringen fäster stor vikt vid att bidra konkret till att utforma EU:s framtida relationer till de fattigaste länderna. År 1997 inleds diskussionerna om fortsättningen av det s.k. Lomé-samarbetet. 7. Den nyinrättade expertgruppen för studier i utvecklingsfrågor förväntas lämna rapporter som belyser - hur biståndsberoende kan minska, - hur biståndsorganisationer bättre kan lära av erfarenhet, - hur Afrika påverkas av nya handels- och kapitalströmmar, - hur bam kan skyddas genom bättre förståelse av deras ekonomiska roll, och - hur u-länders förmåga kan stärkas att vidmakthålla de institutioner, t.ex. skolsystem, som byggts upp. 8. Den strategiska styrningen av biståndet stärks avsevärt. Utrikesdeparte- mentets omorganisation möjliggör en bättre sammanhållen svensk politik, och det nya Sida ett sammanhållet genomförande. Ny politik på de mest centrala områdena kommer, som framgår ovan, under loppet av detta och nästa år att ha redovisats av regeringen och Sida i skrivelser och handlingsprogram. Dessutom kommer regeringen under 1995/96 att ha fattat beslut om 14 landstrategier och liknande geografiskt orienterade styrdokument och Sida förbereder ytterligare 8 strategier. År 1998 kommer den nya planeringsmetodiken att ha fått fullt genomslag. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Administrationskostnaderna sänks, samtidigt som fältadministrationen förstärks och effektiviseras. 9. I fördelningen av medel under 1997 noteras följande: - de särskilda anslagen för demokrati och mänskliga rättigheter, enskilda organisationer och miljö skyddas; - bidragsnivån till FN-systemet bibehålls, samtidigt som en framtida ökning av bidragen till Världsbanken förutses; svenskt medlemskap i Karibiska utvecklingsbanken förutses liksom deltagande i nya finansiella arrangemang i Mellanöstern; - neddragningen om 1 238,6 miljoner kronor läggs ut så att planerad verksamhet kan fullföljas, fördelningen mellan multi- och bilateralt bibehållas, liksom i huvudsak mellan olika världsdelar; i utlägget på delposter tas hänsyn till reservationernas storlek; - det humanitära biståndet förblir stort och knyts starkare till det långsiktiga utvecklingssamarbetet; - trots att anslaget till betalningsbalansstöd minskar finns utrymme om ca en miljard kronor för stöd till skuldlättnad och ekonomisk återhämtning; - länder med betydande outnyttjade medel får vidkännas en större temporär nedgång i anslagsnivå; beräknade ökningar för 1998 redovisas förutsatt att samarbetet effektiviseras. <h5>Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa</h5> Sedan reformprocessen i de central- och östeuropeiska staterna inleddes i slutet av 1980-talet har Sveriges samarbete med dessa länder blivit en central del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är ett starkt svenskt intresse att såväl inom ramen för egna resurser och EU-samarbetet som i samverkan med andra länder och internationella organ medverka till att Central- och Östeuropa kan fullfölja den pågående samhällsomvand- lingen och bli integrerade delar i en europeisk gemenskap. En viktig del av det svenska östsamarbetet utgörs av de insatser på olika områden och på skilda nivåer som ingår i utgiftsområde 7. Regeringen presenterade i februari månad 1995 en särskild proposition (1994/95:160) om samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, vilken antogs av en enhällig riksdag i maj samma år. Liksom de två tidigare samarbetsprogrammen lade det nya programmet fast ramarna för en treårsperiod (genom det förlängda budgetåret 1995/96 i praktiken tre och ett halvt år). Såväl det östsamarbete som bedrivits under det gångna budgetåret som det som planeras för år 1997 baseras sålunda på de riktlinjer som angavs i den särskilda propositionen. I denna förutsattes totalt 4 010 miljoner kronor stå till förfogande under programperioden, varav 1719 miljoner för det förlängda budgetåret 1995/96. För budgetåret 1997 föreslås 810 miljoner kronor avsättas för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Härtill kommer 335 miljoner kronor som täcker Sveriges andel av EU:s östsamarbete. Samtidigt med att det nya flerårsprogrammet började löpa, övertog det sammanslagna biståndsorganet Sida huvudansvaret för större delen av Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 12 östsamarbetet. En särskild avdelning, Sida-Öst, tillskapades inom den nya myndigheten för verksamheten i de central- och östeuropeiska länderna. Tillsammans med strävan att samla det budgetmässiga ansvaret för östsamarbetet till Utrikesdepartementet, förbättrade den organisatoriska förändringen möjligheterna till en överblickbar och samordnad verksam- het, särskilt vad avser det tekniska samarbetet. Svenska institutet, som är en statlig stiftelse, och Swedfund International, som är ett av staten helägt aktiebolag, har däremot behållit sina respektive ansvarsområden. Fyra mål för det svenska östsamarbetet formulerades i den särskilda propositionen: - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, och - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Förutom dessa fyra mål har riksdagen på basis av en särskild proposi- tion beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra samarbetet. Några ramar för olika länder lades inte fast, men i det bilaterala samarbetet gavs, liksom tidigare, Sveriges närområde prioritet. Detta innebär att insatserna i huvudsak äger rum i Estland, Lettland, Litauen, Polen och den nordvästra delen av Ryssland. För att styra och samordna samarbetet med dessa länder upprättas landstrategier. Under första halvåret 1996 antog regeringen landstrategier för samarbetet med Estland, Polen och Ryssland. Strategier för Lettland och Litauen kommer att beslutas av regeringen under hösten 1996. För Ukraina har en landprofil utarbetats i syfte att utreda förutsättningar för ökat svenskt-ukrainskt samarbete. Med de övriga central- och östeuropeiska länderna sker samarbetet till övervägande delen genom multilaterala kanaler. Största delen av det bilaterala samarbetet utgörs av olika former av kunskapsöverföring, t.ex. expertutbyte, rådgivning och utbildning. Det är inom detta område som ett enskilt land som Sverige kan göra insatser av strategisk betydelse, om de koncentreras till sektorer där dess särskilda kunskaper och erfarenheter är efterfrågade. Då det ofta är viktigt att kombinera kunskapsöverföring med ekonomiskt stöd, exempelvis för investeringar i infrastrukturen, eftersträvas samverkan med de organ, särskilt de multilaterala utvecklingsbankerna (Världsbanksgruppen, Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken m.fl.), som ger finansiellt bistånd. Sverige tar aktiv del i EU:s omfattande samarbetspro- gram med Central- och Östeuropa. Det svenska östsamarbetet har redan lämnat väsentliga bidrag till de central- och östeuropeiska ländernas samhällsomvandling inom flera sektorer. Samarbetet har under det gångna året fortsatt inom många av dessa väl etablerade insatsområden. Det gäller exempelvis lantmäteri och stöd till en fungerande kapitalmarknad, arbetsmarknadspolitik, småföre- tagsutveckling och miljövård samt stöd till den finansiella sektorn. Samtidigt sker en fortlöpande anpassning till de faktiska behoven, som förändras i takt med den ofta mycket snabba utvecklingen i samarbetslän- dema. Detta leder också till nya initiativ. Östsamarbetets roll i de europeiska integrationssträvandena har Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 förstärkts, inte minst genom det svenska medlemskapet i EU. Sverige stöder EU:s strävan att förbereda de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna för ett möjligt framtida medlemskap och att knyta Ryssland och de andra länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS) närmare det europeiska samarbetet. De färska erfarenheterna av anpass- ningen till EU:s lagar och normer ger Sverige och de övriga nya medlemsstaterna en naturlig uppgift i detta förberedelsearbete. Ett större seminarium för samtliga associationsländer har ägt rum, liksom ett antal rådgivningsinsatser i enskilda stater. En särskild tjänst har inrättats i Utrikesdepartementet för samordningen av dessa insatser, som kommer att intensifieras under det nya budgetåret. Samtidigt betonar Sverige vikten av att Ryssland och de övriga OSS-statema inte isoleras. Inte minst det gränsöverskridande regionala samarbetet mellan dessa stater och de associerade grannländerna bör uppmuntras. Inom ramen för det vidare samarbetet kan utvecklingen i nordvästra Europa spela en dynamisk roll. Östersjö- och Barents-regionema intar en central plats i det svenska östsamarbetet. Strävan att utnyttja de ändrade politiska och ekonomiska förutsättningarna för att skapa ett område präglat av säkerhetspolitisk stabilitet, demokratisk utveckling och ekonomiskt framåtskridande är det bärande elementet i det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. Det vidgade arbetsfältet för säkerhetsfrämjande insatser i Sveriges närområde är ett exempel på hur denna målsättning omsatts i konkreta initiativ. Förutsättningarna för handel och ekonomiskt samarbete förbättras på olika sätt, exempelvis genom att medverka till undanröjandet av handelshinder, stödja funktioner i de central- och östeuropeiska länderna som är väsentliga för den marknadsekonomiska reformprocessen och stimulera företagssamverkan. Den demokratiska utvecklingen främjas inte endast med rådgivnings- och utbildningsinsatser i myndigheternas regi. Det stadigt ökande intresset från kommuner, landsting och länsstyrelser att delta i östsamarbetet har uppmuntrats. Anslaget till folkrörelsers och andra enskilda organisationers verksamhet i Central- och Östeuropa har förstärkts. De första erfarenheter- na av försöksverksamheten med stöd till politiska partier närstående organisationer för demokratifrämjande samarbete är goda. Sveriges ordförandeskap i Östersjörådet har gett goda möjligheter att verka för den regionala utvecklingen. Östersjöstaternas regeringschefskon- ferens i Visby i maj 1996 lade grunden till en gemensam strategi för regionen. Det påföljande utrikesministermötet i Kalmar identifierade en rad konkreta insatser för den fortsatta utvecklingen. Det svenska ordförandeskapet i Barentsrådet under år 1997 kommer att ge de euro-arktiska områdena ökad uppmärksamhet. I enlighet med den särskilda propositionen, deltar Sverige aktivt i EU:s omfattande östsamarbete. Detta bedrivs huvudsakligen inom ramen för de båda programmen PHARE (för de centraleuropeiska och baltiska staterna) och TACIS (för länderna inom Oberoende staters samvälde och Mongoliet). PHARE-programmet har blivit ett viktigt instrument i arbetet med att förbereda de associerade länderna för ett framtida medlemskap i EU. TACIS-programmet knyter an till de partnerskaps- och samarbetsavtal som upprättas med OSS-ländema. Inte minst i Östersjöområdet finns Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 möjligheter att genom samverkan mellan de båda EU-programmen bidra till ett samarbete som omfattar alla berörda länder. Det s.k. Östersjö-initiativ som EU-kommissionen utarbetat och som presenterades vid Visby-konferensen skapar förbättrade förutsättningar för samordnade insatser i regionen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 <h3>3 A. Internationellt utvecklingssamarbete</h3> Tabell Al: A. Internationellt utvecklingssamarbete <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 11864700”</td><td> Anslagssparande</td><td> 7099600</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 17145300</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 1763500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td colspan="2"> därav 1996   12834000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag2’</td><td> 10191400</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 10816000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 11414357</td><td></td><td></td></tr> </table> 1) Beloppen anges i tusental kr 2) A. Internationellt utvecklingssamarbete består av delposterna Al.l Multilateralt bistånd. Al.2 Bilateralt utvecklingssamarbete , A 1.3 övrigt samt A2 biståndsförvaltning. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att bistånds- ramen skall uppgå till 0,7 % av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11 946.2 miljoner kronor. Beloppet utgör en nominell sänkning med 1 413,8 miljoner kronor på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96. Effekten på verksamhetsområde A. Internationellt utvecklingssamarbete blir 1 238,6 miljoner kronor, då avräkningar från biståndramen 1997 minskar med 175.2 miljoner kronor jämfört med föregående budgetår. Regeringen bedömer att sänkningen av biståndsramen är nödvändig med hänsyn till det statsfinansiella läget. Fastställandet av biståndsramen till 0,7 % av BNI innebär framgent en successiv höjning i löpande priser. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för bistånds- ramen när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. <h5>Avräkningar från biståndsramen</h5> Avräkningen från biståndsramen för kostnader för asylsökande från u-länder minskar med 200 miljoner kronor år 1997, jämfört med föregående budgetår. För år 1997 uppgår avräkningen därmed till 765 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 skall asylavräkningens storlek beräknas på vid budgeteringstillfället tillgängligt beslutsunderlag. Avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter ökar med 25 miljoner kronor för år 1997 och enligt riksdagens tidigare beslut med ytterligare 20 miljoner kronor år 1998. För år 1997 uppgår därmed dessa avräkningar till 282,8 miljoner kronor. Från biståndsramen avräknas även kostnader för det svenska bidraget 12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 till den del av EU:s gemensamma bistånd som finansieras över EG-kommissionens reguljära budget. För år 1997 motsvarar detta en kostnad om 707 miljoner kronor. Totalt uppgår avräkningama från biståndsramen till 1 754,8 miljoner kronor år 1997. Verksamhetsområde A. Internationellt utvecklingssam- arbete under utgiftsområde 7 uppgår därmed till 10 191,4 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Tabell A2: Biståndsram och A. Internationellt utvecklingssamarbete <table border="1"> <tr><td> Budgetår</td><td> 1994/95</td><td> 1995/96</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td></tr> <tr><td> Biståndsram</td><td> 12 360,0"</td><td> 13 360,0</td><td> 11 946,2</td><td> 12 615,4"</td><td> 13 258,7"</td></tr> <tr><td> - Avräkningar,</td><td> 900,0</td><td> 1 930,0</td><td> 1 754,8</td><td> 1 799,4</td><td> 1 8443</td></tr> <tr><td> varav:</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Asylkostnader</td><td> 665,0</td><td> 965,0</td><td> 765,0</td><td> 783,4"</td><td> 802,0"</td></tr> <tr><td> EU-bistånd</td><td> -</td><td> 707,0</td><td> 707,0</td><td> 707,0</td><td> 723,0</td></tr> <tr><td> Adm. m.m.</td><td> 238,0</td><td> 258,0</td><td> 282,8</td><td> 309,0</td><td> 319,3</td></tr> <tr><td> A. Internationellt</td><td> 11 460,0</td><td> 11 430,0</td><td> 10 191,4</td><td> 10 816,0</td><td> 11 414,4</td></tr> <tr><td> utvecklings-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> samarbete41</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Biståndsram i %</td><td> 0,82 %</td><td> 0,83 %</td><td> 0,70 %</td><td> 0,70 %</td><td> 0,70 %</td></tr> </table> av beräknad BNI 1) Beloppen anges i miljontal kr 2) Biståndsramen 1998 och 1999 beraknas på vid budgeteringstillfållet tillgängliga BNI-prognoser. 3) Beraknas vid budgeteringstillfället tillgängligt budgeteringsunderlag 4) A Internationellt utvecklingssamarbete består av A 1 Biståndsverksamhet samt A 2. biståndsförvaltning DIAGRAM Al Biståndsramen inklusive avräkningar till andra utgiftsområden<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-85.png" style="width:176pt;height:87pt;"/> 16 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 DIAGRAM AZ A. Internationellt utvecklingeaamarbete fördelat pa kanaler.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-86.png" style="width:175pt;height:83pt;"/> <h5>Minskad resursram 1997</h5> Nedskärningen av tillgängliga resurser har fördelats proportionellt mellan multilateralt och bilateralt bistånd respektive anslagsposten övrigt. Regeringens ambition har varit att lägga ut de nödvändiga besparingarna så att löpande verksamhet inte drabbas och att värna om de högst prioriterade aktiviteterna, såväl multi- som bilateralt. Genom att utnyttja tidigare anslagna men outnyttjade medel till följd av att projekt försenats eller att planerade utbetalningar av andra skäl blivit mindre än beräknat kan vissa poster eller bidrag minskas under en övergångsperiod utan att det går ut över verksamheten. Genom om- fördelningar kan nivån upprätthållas på särskilt prioriterade områden. Konsekvenserna av nedskärningarna blir främst att utrymmet för framtida insatser minskar. På det multilaterala området har Sverige för vissa organisationer, främst utvecklingsbankerna, gjort åtaganden om bidrag som är bundna över flera år. Genom omfördelning av outnyttjade medel på vissa poster kan även de frivilliga bidragen till FN-organens ekonomiska och sociala verksamhet i huvudsak upprätthållas på samma nivå 1997 som de två föregående åren. Inom det bilaterala biståndet har regeringen värnat om stödet till de fattigaste länderna, särskilt i Afrika, genom att endast beräkna temporära sänkningar för ett fåtal programländer med mycket stora reservationer. Genom omfördelningar kan stödet till vissa områden som miljö, humani- tärt bistånd (tidigare katastrof och återuppbyggnad), demokrati och mänskliga rättigheter samt biståndet genom enskilda organisationer hållas på en oförändrad nivå. Betalningsbalansstödet skärs ned med hänsyn till den mycket stora reservationen. <h5>Ny anslagsstruktur</h5> Regeringens förslag till anslagsstruktur för internationellt utvecklingssamarbete innebär att antalet anslag minskar från sju under innevarande budgetår till två för budgetåret 1997. Under reservationsanslaget A 1 anvisas medel för bilateralt- och multilateralt utvecklingssamarbete och övrigt (motsvarar C 1, C 2, C 4, C 5 och C 7 i regeringens proposition 1994/95:100, bilaga 4) medan ramanslaget A2 avser förvaltningskostnader för Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afrikainstitutet (NAI) (motsvarar C 3 och C 6 i regeringens proposition 1994/95:100, bilaga 4). Regeringen bedömer att den nya anslagsstrukturen kommer att bidra till ökad flexibilitet och effektivitet i medelsutnyttjandet. Dessutom kan, under löpande budgetår, omfördelningar ske från anslagsposter där medelsutnyttjandet blir lägre än budgeterat till anslagsposter där medels- behovet visar sig bli större. <h5>Biståndets förvaltningsmyndigheter - Sida och Nordiska Afrika- institutet</h5> I enlighet med tidigare beslutat sparbeting på statliga myndigheters förvaltningskostnader minskas förvaltningsanslaget för Sida och Nordiska Afrikainstitutet (NAI) med 7 miljoner kronor 1997. Som redovisas nedan föreslår regeringen att finansieringsprinciperna for Sidas fältverksamhet delvis ändras från och med budgetåret 1997. Förändrigen innebär att Sida på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan anpassa sin fältverksamhet till de krav som förändringar i omvärlden ställer. Mål och prioriteringar <h5>Fattigdom</h5> År 1996 är det första i det av FN proklamerade decenniet för bekämpning av fattigdomen i världen. Även om levnadsnivåerna i u-ländema, i genomsnitt stigit snabbare än någonsin under de senaste decennierna fortgår marginaliseringen av fattiga länder och fattiga människor inom många länder och antalet fattiga fortsätter att öka. Klyftorna växer och i vissa länder sjunker livslängden och bamadödligheten ökar. Uppskattningsvis 1,3 miljarder människor lever idag i akut fattigdom. En fjärdedel av jordens befolkning saknar alltså möjligheter att fa de mest grundläggande mänskliga behoven tillgodosedda. Världens befolkning spås om tjugo år öka från idag drygt 5,5 till uppemot 8 miljarder människor. En stor andel av dessa kommer att födas in i fattigdom i fattiga samhällen, främst i Afrika. En växande andel kommer att återfinnas i städer och allt mer bestå av kvinnor, som utgör ca två tredjedelar av de fattiga, bam, åldringar och individer som hamnat utanför traditionella skyddsnät. Det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete att höja de fattigas levnadsnivå har därför högre aktualitet än någonsin. De sex biståndspolitiska delmålen samverkar för att angripa fattigdomens huvudorsaker, som skiljer sig åt mellan länder och olika grupper inom länder. Fattigdom är inte bara ett gissel för de drabbade utan har också globala dimensioner: fattigdom bidrar till politisk instabilitet, stora flykting- och migrationsströmmar, miljöförstöring, narkotika och terrorism. Fattigdomen måste därför angripas globalt, nationellt och lokalt inom ramen för en samlad politik för fred, säkerhet och utveckling där biståndet utgör ett viktigt instrument. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 18 Detta kräver ökat internationellt samarbete. Samtidigt minskar de internationella biståndsflödena och det multilaterala finansieringssystemet befinner sig i kris. Ökad effektivitet i biståndet är viktigt men kan inte kompensera en fortsatt urholkning av resurserna. Sverige kommer aktivt att fortsätta driva frågor om volym och bördefördelning, bl.a. att OECD-ländema lever upp till FN:s mål att avsätta 0,7 % av BNI till offentligt bistånd och att länder som de senaste decennierna haft en snabb utveckling och nått eller närmat sig västländernas nivå tar sin del av det gemensamma ansvaret samt fortsätta arbeta for ett rättvist och långsiktigt hållbart multilateralt finansieringssystem. Regereringen avser i en kommande skrivelse till riksdagen redovisa slutsatser och förslag om hur fattigdomsarbetet kan ges en starkare och tydligare profil i utvecklingssamarbetet, strategiskt och i utformningen av program och projekt, bl.a. på basis av det handlingsprogram för fattig- domsbekämpning som Sida tar fram. En strategi mot fattigdom måste bygga på en kombination av en ekonomisk politik som främjar långsiktig tillväxt och skapar nya sysselsättningstillfällen och satsningar på mänskliga resurser, t.ex. hälsa och utbildning. Mänsklig utveckling är inte bara ett mål i sig utan också ett medel att skapa tillväxt. En ökad efterfrågan på de produktiva resurser som fattiga kvinnor och män besitter skapar utkomstmöjligheter som leder till minskad fattigdom. För att fattiga grupper skall bli delaktiga i utvecklingsprocessen krävs åtgärder som ger dem tillgång till eller höjer avkastningen på deras produktiva resurser, bl.a. jordreformer, satsningar på infrastruktur, pris- och skattereformer samt fungerande finansiella institutioner som kan ge stöd i form av kreditgivning till bönder och småföretagare. En sådan strategi ställer ofta krav på omfördelning av statens resurser och satsningar riktade mot fattiga. Det är i denna avvägning som den politiska viljan hos mottagarländernas regeringar, som har huvudansvaret för att utforma en politik som minskar fattigdomen, kommer till uttryck. Regeringen avser i den kommande skrivelsen närmare utveckla de biståndspolitiska delmålens betydelse för en samlad politik mot fattigdom och redovisa sin syn på fattigdomens karakteristik och orsaker samt kanaler och former för fattigdomsarbetet, såväl i det bilaterala utveck- lingssamarbetet som i multilaterala organ. <h5>Hållbar utveckling</h5> Begreppet hållbar utveckling befästes i samband med FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i juni 1992. Handlingsprogrammet Agenda 21, som då antogs, har satt tydliga spår i det globala miljö- och utveck- lingssamarbetet. Sverige har alltsedan dess verkat för en aktiv uppföljning och vidareutveckling av besluten vid UNCED. I-ländemas livsstil och konsumtionsvanor, som baseras på hög energiförbrukning och materialomsättning, har lett till en växande mängd av avfalls- och restprodukter som påverkar de livsuppehållande systemen. Liknande problem börjar nu också uppstå i medelinkomstländer och i Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 19 många u-länder. Fattigdom i kombination med en snabb folkökning leder ofta till överutnyttjande av naturresursbasen, när människor för sin överlevnad använder vatten, skog, mark- och kustzoner på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. Därför är bekämpning av fattigdomen en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling. Målet att nå en hållbar utveckling kräver åtgärder på global, nationell och lokal nivå, i i-länder och u-länder. I-ländema har ett dubbelt ansvar, dels att finna hållbara utvecklingsmodeller för sina egna ekonomier, dels att ge stöd till u-ländema att hantera egna miljöproblem och ge dem möjligheter att delta i det internationella samarbetet att skapa förutsätt- ningar för hållbar utveckling på global nivå. Uppföljningen av UNCED är därför en av de viktigare internationella processerna som pågår. I juni 1997 skall FN:s generalförsamling hålla ett extra möte för att göra en samlad uppföljning av Agenda 21 och staka ut riktlinjerna för det framtida miljö- och utvecklingssamarbetet. Sverige kommer att verka för att detta möte tar fasta på och förstärker de åtaganden som lagts fast i Rio men också vid FN:s boende- och be- byggelsekonferens Habitat II i Istanbul 1996. Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen redovisat in- riktningen av Sveriges internationella arbete för hållbar utveckling (Skr 1996/97:2) och därför behandlas huvudinriktningen i de svenska prioriteringarna här endast i korthet. Sverige bör i det fortsatta internationella samarbetet verka för en effektiv uppföljning och tillämpning av de globala konventionerna för hållbar utveckling. Det internationella samarbetet bör även ges en säkerhetspolitisk dimension. Åtgärder för att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt miljöaspekter bör vidare integreras i internationella handelsregler och i utvecklingssamarbetet. Samarbetet för att främja ett hållbart nyttjande av naturresurser, inklusive jord- och skogsbruk, vatten, marina resurser, markanvändning i samband med bebyggelse samt kemikalier, måste stärkas. Sverige bör fortsatt verka för att utvecklingssamarbetet främjar hållbar utveckling. Framför allt måste miljöaspekter integreras tydligare inom såväl bilaterala som multilaterala biståndsprogram. Ökad hänsyn skall tas till den moderna sektorns och städernas miljö- och utvecklingsproblem. I första hand bör dessa prioriteringar komma till uttryck i det långsiktiga, landramsfinansie- rade utvecklingssamarbetet. Särskilda miljöinsatser är dock viktiga för kapacitetsuppbyggnad, metodutveckling, forskning m.m. Många multilaterala biståndsorganisationer har antagit riktlinjer för uppföljning av besluten som fattades vid UNCED. Regeringen följer detta arbete genom att verka för att miljöhänsyn och hållbar utveckling integreras i den reguljära verksamheten. Särskilt angeläget är att dessa riktlinjer far genomslag i fältverksamheten. <h5>Demokrati och mänskliga rättigheter</h5> Dramatiska politiska förändringar i vår omvärld har medfört att kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ökat samtidigt som Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 förutsättningarna för en demokratisk utveckling i de flesta av världens länder aldrig varit så gynnsamma som nu. Å andra sidan har antalet inomstatliga konflikter som utmynnar i våld ökat, vilket bl.a. medfört att grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna återigen ökat i vissa länder. Ett väl utvecklat internationellt regelverk för skydd av de mänskliga rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår for att dessa regler skall efterlevas i praktiken. En demokratisk process är oftast en långsam process som av nödvändig- het måste ske på ett samhälles egna villkor. Processen involverar många olika delar av ett samhälle. Den kanske viktigaste nyckeln till demokra- tiska framsteg är framväxten av en demokratisk kultur. Dessutom är det nödvändigt att utveckla demokratiska institutioner, rättsstaten, oberoende media samt ett aktivt och pluralistiskt civilt samhälle. Denna helhet måste naturligtvis genomsyra utvecklingssamarbetet, som därigenom blir mer processinriktat och mångfacetterat. Det svenska utvecklingssamarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Den nya situationen i världen innebär både nya förutsättningar och nya utmaningar for att förverkliga detta mål. Nya samarbetsformer behöver utvecklas, inte minst inom det mellanstatliga samarbetet. Kvinnors rättigheter och inte minst kvinnors aktiva deltagan- de i de demokratiska processerna behöver lyftas fram än mer liksom barnens rättigheter. Biståndets roll i bemötandet av grava kränkningar av mänskliga rättigheter behöver vidare definieras bättre. Sida har av regeringen fått i uppdrag att föreslå en sammanhållen policy på området demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning liksom en lämplig ordning for hur dessa aspekter skall bevakas bl.a. i framtagandet av landstrategier. Med tanke på den vikt biståndet till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning idag har i det svenska utvecklingssamarbetet, skall Sida också utforma en organisation som slagkraftigt och effektivt kan hantera detta bistånd. Sida utarbetar vidare en handlingsplan på området. Det finns många internationella organisationer och institut som arbetar for ekonomisk utveckling, men fa som arbetar med att främja demokratisk utveckling. De som finns har ofta en smal intressegrupp eller ett enskilt land som bas. För att möta behovet av en internationell mötesplats for att stödja demokratiska processer skapades International IDEA i Stockholm 1995. International IDEA, som har såväl regeringar som internationellt förankrade enskilda organisationer som medlemmar, är ett institut med hela världen som bas och med plats för alla olika aktörer som deltar i de demokratiska processerna världen över. <h5>Jämställdhet</h5> Jämställdhet mellan kvinnor och män är både en fråga om kvinnors rättigheter och en förutsättning for ett effektivt arbete mot fattigdom och marginalisering av människor. Att stärka kvinnors villkor och delaktighet i beslutsfattandet är också ett sätt att fördjupa och bredda satsningar på Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 21 demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Våren 1996 beslutade riksdagen på förslag från regeringen att jämställd- het mellan kvinnor och män skulle utgöra ett nytt mål inom det svenska utvecklingssamarbetet. Utrikesdepartementet arbetar nu vidare utifrån de riktlinjer som antagits av regeringen med att utforma strategier för detta arbete och gör en inventering av behovet av kompetens och resurser på jämställdhetsområdet. Sida utarbetar ett handlingsprogram. Jämställdhetsmålet innebär att allt utvecklingssamarbete skall genom- syras av jämställdhet mellan kvinnor och män inklusive mellan flickor och pojkar. Ett väl genomtänkt jämställdhetsperspektiv skall prägla arbetet med landstrategier och analyser av samarbetsländemas ekonomi och samhällsstruktur liksom utformningen av enskilda insatser. Sverige skall också verka aktivt för att jämställdhetsperspektivet skall prägla det multilaterala utvecklingssamarbetet och analyser och insatser som genomförs av FN och de multilaterala utvecklingsbankerna. Ett jämställdhetsperspektiv i biståndet innebär att insatser ska analyseras med utgångspunkt från de olika roller kvinnor och män spelar samt hur resurser, arbete, inflytande och makt fördelas mellan kvinnor och män. Ett jämställdhetsperspektiv ställer också krav på att både kvinnor och män deltar i beslut på alla nivåer och utarbetar visioner, mål och medel för arbetet vad gäller utbildning, hälsa, ekonomi etc. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking hösten 1995 antogs en handlingsplan som i många avseenden är mycket konkret utformad. Planen ger bl.a. vägledning för hur bilaterala givare och det internationella samfundet kan stödja nationella satsningar på att förbättra kvinnors villkor. Dessa kan inriktas på att bekämpa fattigdom bland kvinnor, förbättra kvinnors hälsa och utbildning, bekämpa våld mot kvinnor och stärka respekten för flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 22 <h3>4 Al. Biståndsverksamhet</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Tabell A3: A 1. Biståndsverksamhet <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 11465614”</td><td> Anslagssparande</td><td> 7005000</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 16516301</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 16966400</td></tr> <tr><td></td><td rowspan="2"> Förslag2’</td><td></td><td> därav 1996</td><td> 12378000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> 9779093</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 10402373</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 10988529</td><td></td><td></td></tr> </table> i Beloppen anges i tusental kr 2) Består av delposterna: A 1.1. Multilateralt bistånd 2 810 000 A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete 6 925 200 A 1.3. övrigt 43 893 <h4>4.1 A 1.1. Multilateralt bistånd</h4> <h4>Anslag och anslagsstruktur</h4> <h5>Inledning</h5> Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete och till de multilaterala utvecklingsbankerna är omfattande. Av den totala biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Till detta kommer de svenska bidragen till EU:s gemensamma bistånd (behandlas i separat avsnitt). Regeringen bedömer att denna fördelning även framdeles är ändamålsenlig. Inom det multilaterala anslaget upprätthålls 1995 och 1996 års bidragsnivå till FN:s utvecklingssamarbete, främst FN:s biståndsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR). Framöver kommer de svenska bidragen till Världsbankens verksamhet i de fattigaste länderna, IDA, att ta en större andel av anslaget i anspråk. En hög kapacitet bibehålls att delta i såväl särskilda konflikt- förebyggande insatser som insatser på miljöområdet. Nytt är att medel reserveras för medlemskap i Karibiska utvecklingsbanken (CDB) och deltagande i nya finansiella arrangemang i Mellanöstern. Regeringen beräknar att till multilateralt utvecklingssamarbete 1997 avsätta 2 810 miljoner kronor. Detta är en minskning med 325 miljoner kronor (10 %) i förhållande till föregående budgetår beräknat på 12 månader med hänsyn tagen till att vissa budgetposter överförts till och från andra anslag. Ingående reservation beräknas uppgå till 2 521 miljoner kronor. Av dessa medel är 96 % intecknade i form av redan lagda skuldsedlar, dvs. bindande åtaganden, till Världsbanken och de regionala utvecklings- bankerna. Sedan några år tillbaka budgeteras inte längre enligt lagda skuldsedlar utan enligt dragningar, dvs. förutsedda faktiska utbetalningar under budgetåret. Detta innebär att de intecknade reservationerna successivt kommer att minska under de närmaste åren. 23 Besparingen på 10 % har i huvudsak fördelats jämnt mellan de tre delposterna FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilateralt samarbete. Medelsfördelning samt prognos för utfall och ingående reservation 1997, i tusentals kronor, framgår av nedanstående tabell. Tabell A4: Utfall kalenderåren 1995 och 1996, budgetförslag 1997 samt beräkning för 1998 (1 000 kronor) <table border="1"> <tr><td> Utgiftsområde T Anslagspost Al.l</td><td> Budget 1995/96 (12 mån)</td><td> Utfall 1996 prognos</td><td> Utgående reservation prognos</td><td> Budget- förslag 1997</td><td> Beräkn. för 1998</td></tr> <tr><td> FN:s ekonomiska och sociala verksamhet</td><td> 1 808 000</td><td> 1 567 000</td><td> 23 000</td><td> 1 630 500</td><td> 1 630 000</td></tr> <tr><td> Internationella finansieringsinstitutioner</td><td> 901 000</td><td> 1 284 000</td><td> 2 424 000</td><td> 811 000</td><td> 992 000</td></tr> <tr><td> Övrigt multilateralt samarbete</td><td> 466 000</td><td> 292 000</td><td> 74 000</td><td> 368 5001</td><td> 366 500</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3 175 000</td><td> 3 143 000</td><td> 2 521 000</td><td> 2 810 000</td><td> 2 988 500</td></tr> </table> 1) Fr o m budgetåret 1997 har budgetposten multilateral rekrytering {50 mkr) Överförts till det bilaterala anslaget. <h5>FN:s ekonomiska och sociala verksamhet</h5> Under budgetåret 1995/96, som omfattade 18 månader, utbetalades två fulla årsbidrag till flertalet frivilligfmansierade FN-organ. Omräkningen av budgetåret till 18 månader tillät dock endast en femtioprocentig ökning varför bidragen under 1995 och 1996 skulle ha minskat mycket kraftigt. För att undvika en alltför kraftig minskning av årsbidragen föreslog regeringen i föregående års budgetproposition (Prop. 1994/95:100 Bilaga 4) att medel från budgetåret 1997 används till årsbidrag för 1996. En möjlig fördelning av årsbidragen 1995-1997 skisserades, som innebar inte fullt så kraftiga nedskärningar vilket skulle blivit fallet om två fulla årsbidrag hade finansierats enbart med anslaget för 1995/96. Denna modell utgick dock från en oförändrad total biståndsbudget. För att trots den totala nedskärningen på 10 % kunna upprätthålla en oförändrad bidragsnivå har, under budgetåret 1995/96, en del ointecknade reservatio- ner från andra anslagsposter omfördelats för att kunna utbetala hela 1996 års bidrag till några FN-organisationer. Detta betyder att en mindre andel av 1997 års medel behöver användas till årsbidrag för 1996. I de fall budgeterade medel för budgetåret 1997 överstiger årsbidrag 1997 i nedanstående tabell beror således detta på att den överskjutande delen avser delutbetalning av årsbidragen för 1996. Detta gäller UNICEF och UNHCR. FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) föreslås fa minskade anslag. En viktig anledning till detta är att en stor del av det svenska livsmedels- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 24 biståndet numera kanaliseras via EU. En ingående reservation om 23 Prop. 1996/97:1 miljoner kronor medför dessutom att endast 177 miljoner kronor behöver Utgiftsområde 7 budgeteras. Tabell A5:. Bidrag till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1994-1996 samt budgetförslag bå 1997 (tusen kronor) <table border="1"> <tr><td></td><td> Års- bidrag 1994</td><td> Årsbidrag 1995 och 1996'</td><td> Års- bidrag 1997</td><td> Budget- förslag 19972</td></tr> <tr><td> FN:s utvecklingsprogram, UNDP inklusive FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF</td><td> 610 000</td><td> 492 000</td><td> 500 000</td><td> 500 000</td></tr> <tr><td> FN:s barnfond, UNICEF</td><td> 350 000</td><td> 283 000</td><td> 283 000</td><td> 339 000</td></tr> <tr><td> FN:s befolkningsfond, UNFPA</td><td> 140 000</td><td> 116 000</td><td> 116 000</td><td> 116 000</td></tr> <tr><td> FN:s världslivsmedelsprogram, WFP3</td><td> 135 000</td><td> 245 000</td><td> 200 000</td><td> 177 000</td></tr> <tr><td> FN:s flyktingkommissarie, UNHCR</td><td> 275 000</td><td> 248 500</td><td> 248 500</td><td> 283 500</td></tr> <tr><td> FN:s hjälporganisation för palestina- flyktnigar, UNRWA</td><td> 146 000</td><td> 135 000</td><td> 135 000</td><td> 135 000</td></tr> <tr><td> FN:s handelsrelaterade verksamhet</td><td> 15 000</td><td> 3 500</td><td> 5 000</td><td> 5 000</td></tr> <tr><td> Narkotikainsatser genom FN-systemet</td><td> 50 000</td><td> 40 000</td><td> 40 000</td><td> 40 000</td></tr> <tr><td> UNAIDS*</td><td> -</td><td> 17 500</td><td> 35 000</td><td> 35 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 721000</td><td> 1 580 500</td><td> 1 562 500</td><td> 1 630 500</td></tr> </table> 1) Årsbidragen var desamma för 1995 som för 1996 förutom för UNRWA (140 000 resp. 135 000 ) ITC (3 500 resp. 4 500) och Narkotikainsatser (32 000 resp 40 000) med 1995 års siffror nämnda först. 2) Budgetförslaget för bå 1997 omfattar även bidrag för 1996 till UNICEF (56 000) och UNHCR (35 000). För WFP finns en ingående reservation om 23 000. 3) Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) 4) 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via övrigt multilateralt samarbete Under FN:s ekonomiska och sociala verksamhet finansierades tidigare basbudgetstöd till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum ITC. Basbudgetstöd till ITC föreslås vara en del i den nya budgetposten FN:s handelsrelaterade verksamhet. En ny budgetpost för det nya FN-programmet UNAIDS föreslås inrättas. Det svenska bidragets storlek och utformning till UNAIDS blir avhängigt beslut om styrelseform och den samlade bidragsbilden. Möjligheten att övergå till basbudgetstöd övervägs. För att det ska vara möjligt förutsätts att organisationens verksamhet styrs av en exekutiv styrelse som möts flera gånger per år, samt en rättvis bördefördelning mellan en bred krets av givare. 25 tMAORAM *3 Artbidrag till viss frivilligfinansierad<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-87.png" style="width:178pt;height:122pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 <h5>De multilaterala utvecklingsbankerna</h5> De multilaterala utvecklingsbankernas reguljära verksamhet, som består av utlåning till marknadsmässiga villkor, baseras på långsiktiga kapitalin- satser från medlemsländerna. Dessa bankers särskilda fonder för förmånlig kreditgivning utgörs däremot av åtaganden för perioder om ett begränsat antal år. Resurserna används sedan successivt över en längre period. Bidragen till Världsbankens fond för Förmånlig kreditgivning, IDA, har fram till budgetåret 1991 förhandlas genom påfyllnader ungefär vart tredje år. Under föregående budgetår färdigförhandlades den elfte påfyllnaden, IDA 11. Bidragen till Världsbanken har fram till budgetåret 1991/92 budgeterats genom att hela det internationellt förhandlade svenska årsbidraget erlagts i form av en skuldsedel som deponerats hos riksbanken. Då organi- sationen begärt tillgång till resurserna har medel dragits från skuldsedeln. Eftersom resurserna har utnyttjats under en period som är längre än påfyllnadsperioden, har med detta budgeteringssystem s.k. intecknade reservationer uppstått. Nu anslås endast belopp motsvarande de förväntade dragningarna, vilket gör att de intecknade reservationerna successivt minskar. F.n. sker dragningar på nionde, tionde och elfte påfyllnaden (IDA 9, IDA 10 och IDA 11). Regeringen avser att införa samma budgeteringssystem för Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) och Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) fr.o.m. nästa påfyllnadsperiod. Detta betyder att de åtaganden som Sverige påtar sig under 1997 kommer att budgeteras först senare budgetår. DIAGRAM A4 Beräknade IDA-dragningar budgetår 1993/94-2000. Mki<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-88.png" style="width:179pt;height:110pt;"/> Tabellen visar budgetbehovet för budgetåret 1997, dvs. förväntade Prop. 1996/97:1 dragningar i de fall medel inte budgeterats redan tidigare, samt som Utgiftsområde 7 jämförelse budgetåret 1995/96 (12 månader): Tabell A6: Multilaterala utvecklingsbanker <table border="1"> <tr><td></td><td> Budget bå 95/96 (12 mån)</td><td> Budget- förslag bå 1997</td></tr> <tr><td> Världsbanksgruppen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> IDA 9</td><td> 127 000</td><td> 127 000</td></tr> <tr><td> IDA 10</td><td> 462 000</td><td> 470 000</td></tr> <tr><td> IDA 11</td><td> 37 000</td><td> 89 000</td></tr> <tr><td> IFC</td><td> 10 000</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> Regionala utvecklingsbanker</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Afrikanska utvecklingsbanken, AfDB</td><td> 0</td><td> 17 000</td></tr> <tr><td> Afrikanska utvecklingsfonden, AfDF</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Asiatiska utvecklingsbanken, AsDB</td><td> 0</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> Asiatiska utvecklingsfonden, AsDF</td><td> 115 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB</td><td> 19 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Karibiska utvecklingsbanken CDB1’</td><td> 0</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td> Finansiella arrangemang, Mellanöstern</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Övriga utvecklingsbanker</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nordiska utvecklingsfonden, NDF</td><td> 114 000</td><td> 85 000</td></tr> <tr><td> Internationella jordbruksutvecklingsfonden, IFAD</td><td> 17 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 901 000</td><td> 811 000</td></tr> </table> 1) Sverige förhandlar fömärvarande om medlemskap i CDB <h5>Övrigt multilateralt samarbete</h5> I övrigt multilateralt samarbete ingår bl.a. multilaterala miljöinsatser, multilaterala konfliktförebyggande insatser och övriga insatser. Utrymmet för multilaterala miljöinsatser ökar något trots den nominella minskningen av delposten. Detta möjliggörs genom en ändrad budgete- ringsteknik för den största enskilda miljöinsatsen, skuldsedlar till Globala miljöfonden, GEF. I likhet med skuldsedlar till internationella finansie- ringsinstitutioner (jämför föregående avsnitt) avser regeringen fortsätt- ningsvis att budgetera enligt dragningsschema i stället för efter läggande av skuldsedlar. Eftersom dragningar på den GEF-påfyllnad som nu är under förhandling sannolikt inte kommer att ske inom de närmaste åren och budgetering redan gjorts för föregående påfyllnad är budgetbehovet betydligt mindre än tidigare. Utan att den samlade kapaciteten för multilaterala konfliktförebyggande insatser, tidigare kallad FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad, urholkas, bedöms det möjligt att minska storleken på denna budgetpost. Under budgetposten beräknas dessutom finnas en del ointecknade medel som kan tas i anspråk under budgetåret 1997. Budgetposten är ett komplement till det fredsbevarande anslaget under utgiftsområde 5 och till budgetposten humanitärt bistånd under anslagsposten för bilateralt 27 samarbete. Budgetposten är avsedd för strategiskt riktade, men finansiellt ofta begränsade insatser för att främja civila, konfliktförebyggande och humanitära insatser i det fredsbevarande arbetet. Under övriga insatser finansieras bl.a. - bidrag till multilaterala organisationer utanför "FN-familjen", t.ex. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och Internationella institutet för demokrati och fria val (IDEA). - i tiden avgränsade bidrag till organisationer, program och seminarier som bedöms vara av särskilt politiskt eller utvecklingsekonomiskt värde, - återkommande men beloppmässigt små bidrag till organisationer vars verksamhet bedöms vara särskilt värdefull, - samt eventuellt övriga oförutsedda insatser av betydelse för det multilaterala utvecklingssamarbetet. Eftersom anslaget för multilateral rekrytering sedan många år har disponerats av Sida är det naturligt att medlen sammanförs med anslag för fältpersonal under den bilaterala delposten Särskilda utvecklingsprogram fr.o.m. budgetåret 1997 till Sida. Tabell A 7: Övrigt multilateralt samarbete (tusen kronor) <table border="1"> <tr><td></td><td> Budget bå 94/95</td><td> Budget bå 95/96 (12 mån)</td><td> Budget- förslag 1997</td><td> Beräkn. För 1998</td></tr> <tr><td> Miljöinsatser</td><td> 150 00Ö</td><td> 145 000</td><td> 130 000</td><td> 15ö ööö</td></tr> <tr><td> Multilaterala konflikt-</td><td> 150 000</td><td> 100 000</td><td> 80 000</td><td> 80 000</td></tr> <tr><td> förebyggande insatser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Multilateral rekrytering</td><td> 62 000</td><td> 48 000</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> IPPF</td><td> 89 000</td><td> 72 000</td><td> 60 000</td><td> 60 000</td></tr> <tr><td> WMU</td><td> 18 000</td><td> 18 000</td><td> 20 000</td><td> 20 000</td></tr> <tr><td> IDEA</td><td></td><td></td><td></td><td> 1)</td></tr> <tr><td> Övriga mindre insatser</td><td> 93 000</td><td> 83 000</td><td> 78 500</td><td> 76 500</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 561 ÖÖÖ</td><td> 466 000</td><td> 568 500</td><td> 566 Söö</td></tr> </table> I) Beloppet är under beredning. Medel finns reserverade under budgetposten övriga mindre insatser. <h5>4.1.1 Det multilaterala systemet i förändring</h5> <h5>Möjligheter och problem</h5> Bakgrund Samtidigt som behovet av multilateralt samarbete är större än någonsin står multilateralismen inför en allvarlig kris. Politisk ovilja i vissa länder, främst men inte bara i USA, har lett till minskande resurser för multi- lateralt utvecklingssamarbete. Detta har drabbat FN:s arbete, men även Världsbanken och flera av de regionala utvecklingsbankerna. Det internationella samarbetet kan också uppvisa betydande framsteg, främst tydliggjort genom den långa raden av FN-konferenser där avgörande framtidsfrågor behandlats. Samtidigt är FN och särskilt dess operativa system i behov av genom- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 28 gripande organisatoriska reformer. Samordningen mellan FN, Världs- banken och de bilaterala givarna behöver förbättras radikalt. Systemet måste bygga på u-ländemas ansvar för sin egen utveckling och en process där både män och kvinnor deltar. Sammantaget kan sägas att gapet mellan det multilaterala system vi har och det vi behöver växer. Om detta gap fortsätter att öka kan efterkrigstidens multilaterala system hotas i grunden. Varför multilateralt samarbete? Behovet av internationellt samarbete ökar. De stora hoten mot människors säkerhet är globala. Därtill kan globala lösningar och globalt samarbete i frågor av gemensamt intresse, såsom handel, kommunikationer, ekonomi och energi, i många fall öka möjligheterna för utveckling på nationell basis. Samarbete genom multilaterala organisationer - regionala och globala - fungerar således som komplement till bilateralt samarbete, för att skapa fred och utveckling. Fattigdomen är en av fredens största fiender. Fattigdom skapar konflikter mellan etniska och sociala grupper, mellan länder och regioner. Särskilt i de fattigaste länderna och i de länder som drabbats av svåra katastrofer är behovet av multilaterala insatser stort, i syfte såväl att möta de omedelbara behoven som att stärka ländernas kapacitet till långsiktig och hållbar utveckling. Globala miljöhot kräver multilateralt samarbete för att bemästras. Inget land kan t.ex. på egen hand klara hoten mot ozonlagret, förhindra klimatförändringar eller stoppa överutnyttjande av naturresurser. Ingen nationell gränskontroll kan heller i praktiken helt förhindra flyktingström- mar, stoppa narkotikahandel, motverka terrorism eller skydda mot nya, smittsamma sjukdomar. För att motverka dessa gränslösa hot krävs ett effektivt multilateralt samarbete. De multilaterala organen ansvarar således för funktioner som inte alltid kan tas över av andra aktörer. Samarbete i dessa organ främjar också utbyte av idéer och erfarenheter som kan bidra till att effektivare lösningar på gemensamma eller liknande problem kan utformas. De erbjuder en arena där olika aktörer kan träffas och diskutera gemensamma problem. Det universella medlemskapet ger FN legitimitet att uppfylla denna roll. Sådant normskapande är FN:s främsta uppgift. Men det räcker inte att skapa normer, FN måste också kunna stödja länder och då särskilt de fattigaste länderna vid genomförandet av dessa åtaganden. Detta sker genom den operationella biståndsverksamheten, som därigenom dels är betydelsefull i sig, dels ger ytterligare legitimitet åt det normativa arbetet. Därtill uppfattas FN av en del länder som en lämplig och angelägen samarbetspartner på för mottagarländer känsliga områden, t.ex. utvecklandet av demokratiska institutioner och genomförandet av fria val. På såväl det humanitära som på det mer långsiktiga utvecklingsom- rådet kan kopplingen mellan bistånd och FN:s bredare arbete för att främja internationellt samarbete och säkerhet bli en viktig tillgång. Samtidigt som FN:s universella medlemskap är organisationens viktigaste tillgång kan det utgöra ett hinder genom att besluts- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 29 mekanismerna blir långsamma. Det är lätt för några länder att förhindra nödvändiga förändringar. Detta har gjort reformtakten inom FN långsam och bidragit till att FN bevarat en ineffektiv besluts- och orga- nisationsstruktur. FN:s problem, liksom FN:s styrka, är egentligen medlemsländernas. Det är medlemsländerna som skapar förväntningar. Det är också medlems- länderna som begränsar FN:s förmåga att leva upp till kraven som ställs, genom att man bidrar med alltför begränsade resurser och inte förmår enas kring nödvändiga reformer. Detta kan beskrivas som FN-systemets onda cirkel. Minskande relevans skapar minskande resurser som i sin tur ytterligare minskar relevansen och förvärrar det som beskrivits som FN-systemets marginalisering. Bilden är emellertid inte entydig. Särskilt de globala FN-konferensema har givit FN en ny roll på det normativa området. Frågan är hur FN ska kunna leva upp till de krav som ställs på uppföljning och genomförande. De internationella utvecklingsbankerna, som genom sin finansiella konstruktion kan låna upp stora resurser på kapitalmarknaderna, har vida överlägsna möjligheter att finansiera utveckling. Genom FN-systemets ökande problem har de kommit att spela en större normativ roll än vad som ursprungligen var avsikten. Utvecklingsbankerna har haft en utveckling från ren projektverksamhet till att bli partners i utvecklings- samarbetet. Detta är välkommet. Samtidigt är det angeläget att denna utveckling inte leder till oklara roller och mandat inom det multilaterala systemet. <h5>FN-konferenserna - Från Rio till Istanbul</h5> De världskonferenser som hållits under nittiotalet har behandlat frågor om miljö och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, befolkning och utveckling, social utveckling, kvinnors situation samt boende- och stadsplaneringsfrågor. Ett kommande toppmöte behandlar global livsmedelssäkerhet. Konferenserna kan alla ses som uttryck för en växande medvetenhet om de utmaningar av global karaktär som världen står inför. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, som hölls i Rio de Janeiro 1992, enades världens stater att sträva efter hållbar utveckling. Sociala toppmötet lyfte på samma sätt fram behovet av social utveckling. Genom konferenserna har utvecklingsbegreppet vidgats från ett mer renodlat ekonomiskt till ett flerdimensionellt, där social och ekologiskt hållbar utveckling är viktiga element. Fattigdomens utrotande med utgångspunkt från individens behov är ett genomgående tema för samtliga konferenser. Den ekonomiska och sociala politiken skall inriktas på att uppfylla grundläggande mänskliga behov som tillgång till livsmedel, vatten och sanitet samt utbildning, primär- hälsovård och annan social service. Dessa åtgärder är att betrakta som mål i sig. Fattigdomsperspektivet är tillsammans med jämställdhet mellan kvinnor och män viktiga aspekter av en hållbar utveckling. Balans måste råda mellan befolkningsutveckling och resurstillväxt. Slutligen fastslår Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 30 samtliga konferenser behovet av gynnsamma makroekonomiska förutsätt- ningar för utveckling. Målet är att genom en stabil makroekonomisk, ekologiskt och socialt hållbar politik på nationell nivå skapa ramverk som främjar utveckling. Ansvaret för att genomföra konferensernas handlingsprogram och resultat åvilar i första hand medlemsländerna, som genom åtaganden vid konferenserna förbundit sig göra detta. Detta räcker emellertid inte. Alla delar av det internationella samfundet har vid de stora FN-konferensema åtagit sig att stödja nationella satsningar för att förverkliga intentionerna. En effektiv och integrerad uppföljning av konferenserna inom ramen för FN, en fungerande samordning inom systemet och ett ändamålsenligt stöd till medlemsstaterna är några av ledorden för såväl FN:s som utvecklings- bankernas arbete efter konferenserna. Även enskilda organisationer, såväl internationella som nationella och lokala, ges ett betydande utrymme och ansvar för uppföljningen. Men när normerna skall omsättas i praktisk handling uppstår i många fall problem. Hur förverkligas ambitiösa program med de bristande resurser som står till förfogande på såväl internationell som nationell basis? Sverige medverkar aktivt i syfte att skapa bättre förutsättningar i detta avseende. En strävan är att åstadkomma en effektiv arbetsfördelning och en väl fungerande struktur, där olika multilaterala organisationers särskilda fördelar kommer till sin rätt. Det är således särskilt angeläget att se till att det multilaterala systemet har kapacitet att arbeta vidare och genomföra de åtaganden som gjorts. Sverige har traditionellt fast stort avseende vid de stora FN-konferenser- na och deras resultat. Inför konferenserna har Sverige intagit en aktiv roll både när det gällt att skapa en förankring i hemmaopinionen och att företräda Sverige i förhandlingarna. Inte minst folkrörelserna har spelat en mycket betydelsefull roll i det svenska förberedelsearbetet. Sverige har därigenom, ofta i parlamentarisk enighet, kunnat lägga fast en långsiktig policy på alla de områden som stått i fokus. <h5>Förändringar i den finansiella basen för det multilaterala utveck- lingssamarbetet</h5> Ett starkt multilateralt system som lever upp till de förväntningar som ställs förutsätter att länderna tar sitt ansvar och fullgör ingångna överens- kommelser. Medlemskap innebär både rättigheter och skyldigheter men medlemsmoralen är idag på väg att urholkas och biståndsviljan och betalningsdisciplinen underminerad. Gjorda åtaganden som utgör grunden för systemets stabilitet honoreras inte. Drastiska nedskärningar av bidrag från framför allt USA har redan genomförts och nya har aviserats. För 1996 mer än halverades det amerikanska bidraget till UNDP. I september 1996 var USA:s skuld till IDA 935 miljoner USD. Detta agerande kan undergräva hela det multilaterala systemet genom den risk som uppstår för motsvarande neddragningar från andra länder. FN-organisationema har drabbats hårt av nedskurna bidrag. För första Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 13 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3 gången sedan 1983 minskade den totala omfattningen på gåvobiståndet (ej inräknat katastrofinsatser). Minskningen var 4,7 %, från 4,8 miljarder USD 1994 till 4,6 miljarder USD 1995. Det nya är att även de multi- laterala utvecklingsbankerna påverkas. Om bidragen till Världsbanksgrup- pen (främst IDA) inräknas i FN-systemet blir nedgången 1995 än tydligare, nämligen 8,7 %, från 6,4 miljarder USD 1994 till 5,8 miljarder USD året därpå. Finansieringsmodellen för bankernas fonder för förmånlig kreditgivning bygger på regelbundna påfyllnader och att givarna delar på finansie- ringsbördan på ett rimligt sätt. Detta system har länge setts som en garant för stabilitet, men kan nu vändas till det motsatta, när USA och en del andra givare minskar sina bidrag eller inte lever upp till ingångna avtal. En annan viktig utveckling är den kraftiga nedgången av biståndsmedel samtidigt som de privata kapitalflödena ökat snabbt. De privata strömmar- na har koncentrerats till Latinamerika, Kina och Sydostasien medan de fattiga länderna i Afrika inte kunnat dra till sig kapital av detta slag. Det blir mot denna bakgrund än viktigare att gåvobistånd och mjuka lån i högre utsträckning fördelas till de fattigaste länderna och till fattig- domsbekämpande verksamheter. De ökade privata kapitalflödena har gett Världsbanksgruppens privat- sektordelar (IFC och MIGA) en allt större betydelse. Detta, tillsammans med en strävan att hitta former för att utvidga verksamheten till att omfatta allt fler fattiga länder, kommer att påskynda ställningstagandet vad gäller Multilaterala investeringsgarantiorganets (MIGA) framtida kapitalbehov. <h5>Reformer av det multilaterala systemet</h5> Det multilaterala systemet måste ha förmåga att anpassa sig till föränd- ringar och nya utmaningar. Verkligheten ser idag annorlunda ut än när FN-systemet skapades. FN:s alltmer tilltagande marginalisering har nämnts. FN:s arbete är ofta byråkratiskt och ineffektivt. På landnivå är systemet alltför splittrat. Styrningen av systemet främjar inte medlems- staternas medansvar och deltagande. Förmågan att klargöra arbetsfördel- ningen mellan de många olika FN-organen är begränsad. Kopplingen mellan ansvar för att driva och att finansiera verksamheten är bristfällig. För att det multilaterala systemet skall kunna leva upp till de krav som ställs i en allt mer globaliserad värld krävs ett intensivare förändrings- arbete. FN och dess ekonomiska och sociala verksamhet behöver reformeras i syfte att stärka organisationen och tydliggöra dess effekt på landnivå och dess roll som forum för att ta itu med globala förändringar. I de multilaterala utvecklingsbankerna ställs inte minst genom de osäkrare fmansieringsperspektiven för de särskilda fondema nya krav på kvalitets- och effektivitetshöjande förändringar. För att FN ska kunna agera måste det finnas en gemensam vilja att använda FN, att samarbeta genom FN, och att rätta sig efter FN:s beslut. En huvuduppgift i reformarbetet är att skapa medvetenhet om detta gemensamma ansvar och om behovet av förändringar i syfta att stärka FN. För att lyckas krävs därför att medlemsländerna gemensamt har en Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 32 övergripande vilja att förnya och förstärka multilateralismen. Regeringen ser som en av sina främsta uppgifter att förstärka denna vilja. Därvid ansluter sig regeringen till det synsätt som kommer till uttryck i rapporten från kommissionen om globalt samarbete, "Vårt globala grannskap". En betydande del av ansträngningarna riktar sig mot en dialog med FN:s medlemsländer på hemmaplan. Utan aktivt stöd från regeringar och opinion i länderna själva kommer reformarbetet inte att lyckas. I många länder upplevs globaliseringen ha negativa konsekvenser. Regeringen har därför för avsikt att intensifiera diskussionen om dess sociala konsekven- ser. Genom förhandlingar inom ramen för FN:s generalförsamling görs stegvisa framsteg och förändringar av verksamheten. Det gäller frågor som finansiering, styrformer och ECOSOC:s arbete. Detta arbete är av grundläggande betydelse för att successivt höja effektiviteten och förbättra det arbete som utförs. Sannolikt krävs dock betydligt mer genomgripande reformer än de som idag förhandlas fram i Generalförsamlingen och dess underkommittéer. Sverige avser att tillsammans med de nordiska länderna och EU utarbeta förslag och driva kraven på nödvändiga reformer. Arbetet måste bedrivas i flera steg. Ett första steg är att medvetandet om reformbehovet måste öka i alla regioner. Klyftan mellan nord och syd måste överbryggas. Det borde finnas ett gemensamt intresse bland de större givarländema och de fattigaste mottagarländerna på åtminstone två avgörande punkter: att de begränsade resurserna används så effektivt som möjligt och att de olika organen koncentrerar sina insatser till specifika och väl definierade områden och inom dessa utvecklar expertis och kunnande. Sverige har goda förutsättningar att kunna bidra till en samling kring de uppställda målen. Vårt mångåriga multilaterala engagemang och vårt kraftfulla stöd för utvecklingssamarbete innebär att vår trovärdighet vad avser syftet med reformer - att stärka det multilaterala samarbetet till fromma för utveckling i mottagarländerna - inte kan ifrågasättas. Ett andra steg, parallellt med det första, är att utarbeta konkreta reformförslag. Sverige har tillsammans med de andra nordiska länderna varit pådrivande vad avser reformeringen av bl.a. UNICEF, WHO och UNDP. Grunden för detta arbete lades i det första Nordiska FN-projektet som föreslog avgörande förändringar vad avser styrformer och finansie- ring av den ekonomiska och sociala verksamheten. I FN:s fonder och program har förändrade styrelseformer möjliggjort en kontinuerlig bevakning och påskyndande av reformarbetet. Sverige har också tagit initiativ till en översyn av de olika organens arbete på det humanitära området. Syftet har varit att tydliggöra arbetsfördelningen och se till att s.k. hemlösa frågor, dvs. frågor för vilka det inte naturligen funnits ett FN-organ med ansvar, som intemflyktingar, minröjning, m.fl. tas om hand. EU-samarbetet har visat sig givande och förbättrat Sveriges möjligheter att få genomslag för sin syn. Sverige bör även fortsättningsvis arbeta för att EU skall vara pådrivande och utarbeta reformförslag också på de mer övergripande problemområdena. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Genom en fortsättning av det Nordiska FN-projektet intensifieras nu arbetet på att ta fram konkreta reformförslag på bl.a. följande centrala områden: - FN-systemet ska på landnivå fungera som ett enhetligt system. De ansträngningar som gjorts att förbättra koordineringen på landnivå har varit otillräckliga. Det multilaterala systemets begränsade resurser används inte på det mest effektiva sättet. Det fragmenterade systemet försvårar mottagarlandets uppgift att koordinera olika givare. Även rollfördelningen mellan FN och utvecklingsbankerna måste förtydligas. -Medlemsstaternas styrning av verksamheten måste förbättras ytterligare. Fortfarande finns allvarliga brister i styrelsernas förmåga att ge tydliga riktlinjer för verksamheten. - Administrativa regler och procedurer måste moderniseras. Särskilt inom FN är interna regler för administrativa, finansiella och personalfrågor ofta föråldrade och bidrar till att minska organisationens effektivitet. Chefer på högsta nivå tillsätts utan önskvärd öppenhet. - Det multilaterala systemets finansiering måste tryggas långsiktigt. FN:s utvecklingsverksamhet bygger på frivillighet vilket skapat osäkerhet och försvårat den långsiktiga planeringen av verksamheten. Avsikten är att presentera gemensamma nordiska förslag under det kommande året. <h5>Nya finansieringsformer och svenska bidrag</h5> Finansieringen av FN:s utvecklingssamarbete bygger i huvudsak på frivilliga bidrag, antingen i form av basbudgetstöd eller öronmärkta bidrag. Verksamhetens finansiella bas kan därmed variera från år till år, vilket skapar osäkerhet och försvårar långsiktig planering. Därtill kommer att medlemsstaternas styrning genom de multilaterala besluts- mekanismerna försvåras när prioriteringar delvis bestäms av villkor förknippade med öronmärkta bidrag. Behovet av nya finansieringsformer har bl.a. av dessa skäl blivit allt mer uppenbart. Behovet understryks ytterligare av de osäkrare finansieringsperspektiv som uppkommit för de multilaterala utvecklingsbankerna. Behovet av förändringar understryks också av att ett fatal länder, inklusive Sverige, bär en allt för stor andel av den finansiella börden för FN:s bistånd. Det minskande biståndet i världen har förvärrat situationen. Framöver måste finansieringen av FN-organen baseras på ett system som ger långsiktig stabilitet och förutsägbarhet genom såväl förhandlade som uttaxerade bidrag i tillägg till de nuvarande frivilliga bidragen. Detta är en av huvudpunkterna i den nordiska politiken. Ett annat syfte med detta förslag är att bördefördelningen mellan givarländer ska bli mer rättvis och att ansvar för beslut om verksamhetens omfattning kopplas till bindande åtaganden om finansiering. Framöver bör vidare kretsen av givare breddas genom att de nya industriländerna förmås att bidra till det multilaterala utvecklingssamarbetet. Allt fler länder, t. ex. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 34 i Asien, når i-landsstatus och bör på sikt kunna ge betydande tillskott. Det finns också anledning att följa och vara pådrivande i andra förändringsprocesser. En sådan rör den ökade tillämpningen av mottagar- finansiering. Den innebär att mottagarländer med högre BNP betalar en del av kostnaden för framför allt det tekniska biståndet. En annan form är självfinansiering, dvs. att organisationerna i ökande grad baserar sin verksamhet på återbetalning av tidigare krediter. Detta är främst aktuellt för utvecklingsbankerna, men även inom FN:s fackorgan finns viss möjlighet till sådan genom avgiftsbeläggning av tjänster till t.ex. nationella bolag. För vissa verksamheter finns också goda möjligheter att få in betydande privata bidrag. Frågan om nya finansieringskällor har diskuterats under ett antal år. Diskussionen har intensifierats i ljuset av de senaste årens finansie- ringskris. Ett syfte med flera av de förslag som presenterats har varit att finna en källa som skall ge det multilaterala systemet ökat oberoende av svängningarna i nationella beslut. Ett annat syfte har varit att skapa ekonomiska styrmedel på global nivå, t.ex. avgifter kopplade till användningen av den gemensamma miljön. Avgifter på internationella valutatransaktioner har nämnts i detta sammanhang. De studier som gjorts av detta alternativ har dock även visat på oönskade effekter på de finansiella marknaderna och betydande svårigheter att få till stånd ett samlat genomförande. Ytterligare forskning behövs för att precisera och bedöma förslag till nya finansieringskällor. Sverige har gett stöd till UNDP:s forskningsarbete på detta område och överväger hur frågan bäst kan föras vidare. Flera av de här diskuterade förändringarna och finansieringsformerna aktualiserar nya frågeställningar. Hur skall man t.ex. tillförsäkra styrning och insyn i organisationer som blir självfinansierade? Hur skall man bibehålla långsiktighet och fattigdomsorientering? Hur ska man förhålla sig till ökad andel icke-statlig finansiering? Svaren på dessa frågor, liksom den fortsatta utvecklingen och reforme- ringen av FN och dess finansieringssystem kan komma att få direkt effekt på inriktning och storlek på de svenska bidragen till FN:s arbete på utvecklingsområdet. Sveriges bidrag till det multilaterala systemets olika organ bör fördelas så att de organ som bedriver en politik som är effektiv och i linje med de svenska strävandena får högre anslag än andra organ. Organisationer som inte lever upp till de krav som ställs i form av reformer med synliga framsteg, en fokuserad inriktning och ett tydligt och avgränsat mandat i systemet bör förvänta sig sänkta anslag. Ett exempel på detta sätt att arbeta är WHO som p.g.a. uteblivna reformer fick vidkännas en drastisk minskning av svenska bidrag. Ett positivt exempel är FN:s kapitalutveck- lingsfond UNCDF, som genomfört en grundläggande reformering och därigenom lagt grunden för ett treårigt givaråtagande vad gäller finansie- ring. UNCDF kommer därför att ges ökade anslag i 1997 års budget. Det finns också anledning att fråga sig om dagens fördelning mellan basbudgetstöd till organisationer och särskild ämnesinriktad bidragsgiv- ning är den rätta. Många gånger kan anslag till ett särskilt angeläget sakområde, kanaliserat genom därför lämpliga organisationer, vara att Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 föredra. Mot bakgrund av den allt tydligare ämnesfokuseringen i det internationella samarbetet, manifesterat bl.a. i de globala FN-konferenser- na, bör detta successivt bli ett viktigt komplement till de s.k. bas- budgetstöd som utgör huvuddelen av de svenska multilaterala bidragen. <h5>Utvecklingsbankernas roll i utvecklingsprocessen</h5> Utvecklingsbankerna är de finansiellt viktigaste kanalerna for ett brett samarbete med de fattigaste länderna. Deras omfattande rådgivnings- verksamhet på främst det ekonomiska området, men också i t.ex. sociala och miljöfrågor byggd på egen forskning, analys och erfarenheter från många olika länder växer samtidigt i betydelse. Det gör även deras roll som samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå bl.a. inom ramen för s.k. konsultativa grupper. Härtill kommer den roll Världsbanken spelar for ekonomisk omvandling i Central- och Östeuropa. På senare år har bankerna även fatt en viktig roll som finansiärer av politiskt komplicerade freds- och återuppbyggnadsprocesser. Det gäller bl.a. Asiatiska utvecklingsbankens (AsDB) program i Kambodja, Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) insatser i Centralamerika och Världsbankens roll i f.d. Jugoslavien och i de palestinska områdena på Västbanken och i Gaza. Sammantaget innebär denna utveckling att främst Världsbanken tagit över uppgifter särskilt på det normativa området från många FN-organisa- tioner. Det är en utveckling som rymmer både problem och möjligheter. Många FN-organs fmansieringssvårigheter gör att bankernas engagemang på nya områden tillför resurser till prioriterade verksamheter. Å andra sidan skapas ofta oklarheter om roller och mandat mellan FN-organ och bankerna. Dessa frågor har bl.a. uppmärksammats inom Nordiska FN-projektet. Den svenska linjen är att söka tydliggöra olika orga- nisationers komparativa fördelar i förhållande till varandra i ett system- perspektiv. Avsikten är att maximera utvecklingseffektema av hela det multilaterala systemet. På liknande sätt har Sverige och de nordiska länderna försökt att närmare precisera roller, mandat och komparativa fördelar for Världs- banken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika. Det här är frågor som växer i betydelse genom att särskilt Interamerikanska (IDB) och Asiatiska utvecklingsbankerna (AsDB) far en allt viktigare roll i sina respektive regioner. IDB:s utlåning i Latinamerika är t.ex. högre än Världsbankens. Ett annat exempel är AsDB:s policyrikt- linjer for det nya området "gott styrelseskick", vilket har betydelse inte bara i ett ekonomiskt utan även i ett bredare politiskt perspektiv. Idag finns det en allt starkare uppslutning kring utvecklingsbankernas roll i utvecklingsprocessen. Det gäller både bland givar- och mottagar- länder. Bankernas breda medlemskap ger dem möjlighet att forma en samsyn i många avgörande ekonomiska frågor. Genom sin finansiella konstruktion kan de låna upp stora resurser på kapitalmarknaderna for vidare utlåning på gynnsamma villkor. Glädjande nog växer såväl samarbetsformema mellan som insikten om respektive parts komparativa Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 36 fördel hos både FN och utvecklingsbankerna. Bl.a. har utvecklingsbanker- na gjort förberedelse- resp uppföljningsarbete inom ramen for FN:s konferenser på ett konstruktivt sätt. <h5>4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet</h5> <h5>Övergripande mål</h5> På det ekonomiska och sociala området bedriver FN utvecklingssamarbete genom en rad olika organ. Utgångspunkten för Sveriges bedömning av denna verksamhet är dess effekt på landnivå. En viktig åtgärd är att FN därvidlag skall fungera som ett enhetligt system och kraftfullt kunna bistå mottagarländerna. Riktlinjer for verksamheten läggs idealt fast i respektive organs styrelse, inom de policyramar högre organ - generalförsamlingen och ECOSOC - fastställt. Sverige verkar i de styrande organen for att fastställa sådana riktlinjer. Sverige har valt att ge omfattande basbudgetstöd till FN-operativa verksamhet. Mot bakgrund av de brister som finns i dagens organisations- och styrsystem, och de svårigheter som visat sig att få genomslag för nödvändiga reformer, finns det anledning att fortsätta överväga vilka former for bidragsgivning som bäst främjar målsättningarna for det multilaterala arbetet. Det är ingen självklarhet att den nuvarande fördelningen mellan t.ex. basbudgetstöd och sakinriktat stöd for särskilda ämnen är den mest lämpade. Sverige verkar även for svensk synlighet inom FN-organen, främst genom ökad upphandling från svenska företag och ökad svensk rekryte- ring. Självfallet måste denna policy drivas utifrån höga krav på upphand- lingens och rekryteringens behov av kvalitet, relevans och kompetens. <h5>Bedömning av verksamheten</h5> FN:s utvecklingsprogram, UNDP, spelar en central roll inom FN:s biståndsverksamhet, som samordnande organ på land- och högkvarters- nivå. Det är viktigt att förstärka denna funktion, som måste ses och finansieras som en gemensam uppgift for hela FN-systemet. Samtidigt måste UNDP:s verksamhet ges en tydligare inriktning och ytterligare fokuseras på att bygga upp mottagarländernas institutionella kapacitet på centrala områden. UNDP:s organisationsstruktur och administration måste effektiviseras och arbetet ges en än tydligare inriktning mot landnivån. Sverige ger särskilt stöd till den interna förändringsprocessen och for ökad effektivisering av UNDP:s arbete. FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF, som formellt verkar inom ramen for UNDP, är det frivilligfinansierade FN-organ som kommit längst vad avser en tryggad och förutsägbar finansiell bas. På svenskt initiativ har de åtta givarländema uttryckt en ambition att säkerställa de finansiella resurserna på nuvarande nivå under de kommande tre åren. Verksamheten är innovativ och katalytisk. Den är fattigdomsinriktad. småskalig och Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 37 ansedd som effektiv. FN:s barnfond, UNICEF, firar i år sitt 50-årsjubilem och har i sin ändamålsförklaring deklarerat att man avser integrera barnets rättigheter på ett mer konsekvent sätt i verksamheten. Detta innebär samtidigt att organisationen i allt högre grad blir en rådgivare till regeringar snarare än att den genomfor sina egna projekt. Sverige välkomnar denna utveckling. Samtidigt har UNICEF en fortsatt viktig roll i falt, inte minst för att ge skydd och stöd åt bam som drabbas eller riskerar drabbas av katastrofer och konflikter. Sverige, som är den näst största givaren, fortsätter driva reformarbetet i styrelsen. FN:s befolkningsfond, UNFPA, har efter FN:s konferens om befolkning och utveckling (ICPD) genomgått en omfattande förändringprocess i vilken Sverige varit pådrivande. UNFPA är nu väl rustat och har styrelsens förtroende att ta ett stort ansvar för uppföljningen av ICPD. FN:s livsmedelsprogram, WFP, når de absolut fattigaste genom att säkra deras livsmedelsförsörjning. Särskilt har ett jämställdhetsperspektiv fått ökat genomslag inom organisationen och Sverige har en viktig roll i reformarbetet och policyutveckling. FAO:s världstoppmöte om livsmedelsbistånd i november 1996 innebär att den viktiga frågan om livsmedelsbiståndets roll i utvecklingsarbetet bör diskuteras i ljuset av bl.a. fattigdomsfrågan och redan gjorda åtaganden i internationella handelsavtal. Det är angeläget att motverka snedvrid- ningseffekter av livsmedelsbistånd på lokala marknader och verka för att sådant bistånd fokuseras på särskilt utsatta grupper. FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, har under senare år allt mer betonat förebyggande insatser och vikten av att finna långsiktiga och varaktiga lösningar på flyktingproblemen. En tyngdpunktsförskjutning har skett mot insatser i ursprungsländer. UNHCR:s helhetssyn på flyktingfrågor stämmer väl överens med de svenska prioriteringarna på detta område. Organisationen utför väl de uppgifter den ålagts. Mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar, UNRWA, har förlängts av FN:s generalförsamling till den 30 juni 1999. Stödet till UNRWA utgör även ett led i vårt stöd för fredsprocessen i Mellanöstern. UNRWA:s verksamhet på Västbanken och i Gaza integreras nu allt mer med administrationen i de palestinska självstyret och flyttningen av organisationens högkvarter från Wien till Gaza och Amman är ett uttryck för strävan efter större regional samordning. På sikt bör resultatet av fredsprocessen i Mellanöstern kunna möjliggöra en avveckling av bidraget till UNRWA. Under budgetposten för narkotikainsatser genom FN-systemet finansieras främst basbudgetstöd till FN:s narkotikaprogram, UNDCP. Det starka svenska stödet till UNDCP motiveras bl.a. av att såväl Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 missbruk som odling av narkotika i de flesta u-länder är koncentrerad till de fattigaste regionerna och grupperna. Förutom att bekämpningen av narkotika är ett mål i sig finns därmed en klar koppling till de svenska övergripande fattigdomsmålet. Under 1998 kommer sannolikt att hållas ett särskilt generalförsamlingsmöte om narkotika. Regeringen avser under denna budgetpost finansiera en del förberedande insatser för detta möte. I januari 1996 upprättades FN:s samlade program för HIV/AIDS - kallat UNAIDS. Denna organisation är uttryck för ett nytänkande inom det multilaterala samarbetet, där olika berörda organ samarbetar inom ett gemensamt program. Tidigare HIV/AIDS-relaterade aktiviteter inom UNICEF, UNDP, UNFPA, UNESCO, WHO samt Världsbanken uppgår nu i och samordnas av UNAIDS. Sverige, som varit aktivt i tillskapandet av programmet, innehar en styrelseplats de första två åren. Sverige arbetar för att styrelsen skall ha regelbundna möten och kunna ge klara riktlinjer för organisationens verksamhet. En av de viktigaste frågorna den närmaste tiden blir finansiering av programmet. Sverige eftersträvar att en bred krets av givare skall komma överens om en rättvis bördefördelning och att stöd skall utgå i form av bidrag till organisationens basbudget. Under 1996 utökas verksamheten successivt och en handlingsplan kommer att läggas fast för de kommande fem åren. <h5>4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker</h5> <h5>Övergripande mål</h5> Den brett upplagda utvärdering av utvecklingsbankernas verksamhet med titeln "Serving a Changing World", som under våren 1996 presenterades av en internationellt sammansatt arbetsgrupp (den s.k. "MDB Task Force"), bekräftar den förändring av bankernas verksamhet som skett under senare år. Rapporten slår bl.a. fast att fattigdomsbekämpning skall vara det övergripande målet för utvecklingsbankernas verksamhet. Insikten har förstärkts om att ekonomisk tillväxt är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för minskad fattigdom. Kompletterande och ökande åtgärder avseende bl.a. social utveckling och välfärdjämställdhet och inkomstutveckling ger fattiga grundläggande förutsättningar att delta i de ekonomiska möjligheter som skapas av tillväxt. Det här är en inriktning som Sverige, Norden och andra "likasinnade länder" länge drivit i bankerna. Världsbankens nye president James Wolfensohn förefaller fast besluten att förstärka denna linje. För att detta skall lyckas krävs bl.a. att regeringarna i låntagarländema är inriktade på att minska fattigdomen genom en sund ekonomisk och social reformpolitik. En ökad koncentration av låneresursema kommer att ske till sådana länder. I arbetsgruppens utvärdering konstateras också att utvecklingsbankerna varit alltför inriktade på volymmål. Högre kvalitetskrav måste ställas, inte minst mot bakgrund av minskade biståndsresurser. Det skall ske genom bättre och mer realistiskt formulerade mål, bättre resultatanalys och tydligare och mer effektiv samordning med andra givare. Bankerna genomgår även en decentralisering. Kontakterna med lokala grupper och Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 enskilda organisationer intensifieras. Sverige har här bidragit med egna erfarenheter. Under de senaste åren har vi från svensk sida medverkat till att Sidas lärdomar främst från huvudmottagarländema mer systematiskt förts in i arbetet med bankernas landstrategier. Erfarenheterna av denna närmare koppling mellan bilateral och multilateral verksamhet är goda och kommer att utvecklas ytterligare. Vidare utvecklar regeringen samarbetsformer med enskilda orga- nisationer kring världsbanksfrågor, bl.a. i syfte att tillvarata många enskilda organisationers stora fälterfarenhet liksom kunskaper på bl.a. miljöområdet. Utvecklingsbankernas starkare inriktning på fattigdomsbekämpning avspeglas bl.a. i en tydligare betoning av miljöfrågorna och deras koppling till det övergripande målet om att nå utsatta grupper. Om utveckling inte är hållbar drabbar de negativa effekterna främst de fattiga. Mycket återstår att göra i dessa avseenden t.ex. vad gäller förebyggande åtgärder i projekt och program i stället för reparation av skador i efterhand. Sverige har sedan många år bilaterala fonder i flera banker som kan utnyttjas för olika insatser på bl.a. miljöområdet. Särskilt i uppbygg- nadsskedet av nya verksamheter i bankerna har svenska bilaterala resurser kunnat spela en viktig katalytisk roll. Detta gäller i hög grad även på j ämställdhetsområdet. Samspelet mellan stat och marknad har under 90-talet utvecklats till en viktig fråga för utvecklingsbankerna. Verksamheten på privatsektorom- rådet inriktas dels på stöd till skattereformer, utveckling av kapital- marknader och finansiellt stöd till nationella utvecklingbanker för vidare utlåning till små och medelstora företag, dels till upprättande av privata företag och främjande av privata investeringar. Verksamhet pågår också avseende en förändrad roll för staten, ett känsligt område i gränslandet till politisk inblandning, som ryms inom begreppet det "goda styrelseskicket". Dit hör fungerande lagar och rättssystem som skyddar individens ekonomiska och politiska rättigheter. Dit hör också minskade militärut- gifter till förmån för utvecklingsändamål t.ex. de sociala sektorerna och kamp mot korruption. På en rad viktiga områden har således bankernas policy och verksamhet förändrats i riktning mot svenska utvecklingspolitiska riktlinjer. Den stora utmaningen de närmaste åren ligger framförallt i att fa denna nya inriktning omsatt i bankernas konkreta arbete på fältet, där mycket återstår att göra. Detta kommer att kräva ytterligare förändringar av bankerna inkl, delegering av beslutsfattandet till fältnivån och att delvis ny kompetens knyts till dessa institutioner. Sveriges formella inflytande i utvecklingsbankerna, sett som våra kapital- och bidragsandelar, är begränsat. Genomgående är Sveriges påfyllnadsandelar till de mjuka lånefacilitetema högre än våra kapitalan- delar, vilket speglar vårt starka biståndsengagemang. Detta gäller i synnerhet vår stora påfyllnadsandel i Afrikanska utvecklingsfonden. Sveriges policyarbete i samtliga utvecklingsbanker utformas liksom i FN-sammanhang inom ett nära och konstruktivt nordiskt samarbete. Många exempel från senare år finns på att den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor genom att ett målmedvetet agerande har fått genomslag Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 både i bankernas policy och institutionella struktur. Det gäller bl.a. Världsbankens tydligare fattigdomsinrikting, IDB:s policy på området kvinnor och utveckling och institutionella reformfrågor i Afrikanska utvecklingsbanken. De nordiska länderna har visat att ett gott förbere- delsearbete inför styrelsemöten och förhandlingar om påfyilnad av bankernas "mjuka fonder" ger ett inflytande i bankerna som ofta går utöver våra formella andelar. <h5>Bedömning av verksamheten</h5> Världsbanksgruppen Bristande bidragsvilja och oförmåga att följa ingångna avtal har blivit ett växande hot mot utvecklingsbankernas möjligheter att bedriva ett effektivt utvecklingsarbete i de fattigaste länderna. Det kan därför med tillfreds- ställelse konstateras att en uppgörelse uppnåtts vad gäller ett treårigt utlåningsprogram om ca 150 miljarder kronor till de fattigaste länderna från Världsbankens mjuka lånefaciliteter, IDA. Avtalet innebär att IDA förstärker sin övergripande målsättning att minska fattigdomen i världens minst utvecklade länder. I kommande låneprogram skall tydligare betonas hållbar utveckling, fokus på Afrika och utlåning baserad på tidigare resultat. Vidare ges, bl.a. efter svenskt agerande, en starkt ökad vikt åt samråd och dialog med mottagarländernas regeringar, myndigheter och enskilda organisationer liksom med övriga bilaterala och multilaterala givare. Av stor betydelse är att ett helt nytt synsätt på deltagardisciplin och krav på rimligt finansieringsdeltagande vuxit fram under dessa förhand- lingar. De nya reglerna innebär bl.a. att amerikanska företag, på grund av uteblivna amerikanska bidrag till IDA, utestängs under ett år från en stor del av upphandlingen i anslutning till ID A-finansierade projekt. USA utestängs också från beslutsfattandet om en stor del av utlåningen under samma period. Även länder som Singapore, Israel och Förenade Arabemiraten utestängs av liknande skäl. De nya reglerna avspeglar Sveriges strävanden att fa till stånd ökad bidragsdisciplin och respekt för ingångna avtal inom de multilaterala biståndet. Världsbanken har tillsammans med Internationella valutafonden (IMF) tagit ett initiativ för att lätta de fattigaste och mest skuldsatta ländernas skuldbörda. Initiativet utgör ett nytt angreppssätt som Sverige välkomnar. Förslaget omfattar för första gången den totala skulden för ett land och syftar till att ge en skuldlättnad som återställer en hållbar skuldsituation genom bidrag från bilaterala, kommersiella och multilaterala långivare. En mer detaljerad utformning av förslaget kommer att redovisas i samband med Världsbankens och IMF:s årsmöten. Världsbanken och IMF har en central roll när det gäller att stödja fattiga, ofta skuldtyngda länder som genomför strukturan- passningsprogram, för IMF:s del genom ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility). 1987 inrättades Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA), inom vilket givarstöd samordnas och mobiliseras till de strukturan- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 passningsprogram som pågår i ett tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Programmet kommer i höst att genomgå en större utvärdering. Sverige har en framträdande roll i förberedelsearbetet. Regionala utvecklingsbanker Efter avtalet 1994 om den åttonde påfyllnaden av den Interamerikanska utvecklingsbankenbankens (IDB) resurser (IDB-8) har banken nu gått in i ett skede av konsolidering och genomförande av avtalets innehåll. Banken är nu den utan jämförelse största regionala utvecklingsbanken med långt större verksamhet i regionen än Världsbanken. Ur svensk synvinkel har banken lyckats väl i sin uppföljning av IDB-8. Viktiga steg har t.ex. tagits för att åstadkomma en ökad fattigdomsinriktning. Miljöanalyser har blivit en integrerad del av landprogrammeringen. Sverige välkomnar också bankens vidgade roll som samarbetspartner i regionens utvecklingsprocess bl.a. vad gäller konstruktiva insatser i samband med freds- och återuppbyggnadsprocessen i Centralamerika. Den Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under de senaste åren genomgått en genomgripande förändring av sin utlåningspolitik och ett intensivt policyutvecklingsarbete har ägt rum i linje med avtalet 1994 om bankens fjärde kapitalökning (GCI-IV). Styrelsen har fattat beslut om flera stora policyområden, bl.a. angående "gott styrelseskick", energi, skog samt folkomflyttningar som resultat av bankprojekt. Sverige har aktivt deltagit i detta arbete, vars resultat ligger i linje med svenska biståndspolitiska ambitioner. Mer tonvikt måste nu läggas på tillämpningen av de fattade policybesluten. Den snabba ekonomiska utvecklingen i stora delar av regionen leder till en delvis förändrad roll för banken. Därtill kommer att det finns nya bidragsgivare i regionen. Dessa faktorer bör tas i beaktande vid fastställande av det svenska bidraget i den nu pågående förhandlingen om påfyllnaden av asiatiska utvecklingsfonden (AsDF 7). Under ett antal år har Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) brottats med grava problem av administrativ, finansiell och operativ karaktär. Sverige och övriga nordiska länder spelar en aktiv och konstruktiv roll i arbetet med att vända denna utveckling. I ett förtroendefullt samarbete med bankens nya president, Omar Kabbaj, har ansträngningarna att åstadkomma bl.a. bättre styrning av banken och en höjning av verksamhe- tens kvalitet och effektivitet börjat ge resultat. Den överenskommelse som under första halvåret 1996 nåddes om en resurspåfyllnad av den Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) med sammanlagt drygt 3 miljarder dollar utgör ett viktigt steg på vägen mot att återupprätta förtroendet för bankgruppen. Under senhösten 1996 fortsätter förhandlingar om reform- frågor och en ny påfyllnad av bankens kapital (GCI-5). Utfallet av reformdiskussionema far avgöra om den svenska andelen skall ligga fast. Övriga utvecklingsbanker och -fonder Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är inriktad på projekt för att förbättra levnadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 i de fattigaste utvecklingsländerna. Verksamheten ligger därmed väl i linje med svenska biståndspolitiska mål. På uppdrag av medlemsländerna gjorde en konsultgrupp under 1994 en utvärdering av IFAD, vilken bekräftade bilden av en liten, effektiv organisation med ett viktigt mandat som utförs med genomslagskraft. På senare år har oklarhet rått om IFAD:s finansieringsmodell, som baseras på delat ansvar mellan OECD och oljeproducerande u-länder. 1995 fattades ett principbeslut som innebär grundläggande forändringar av fondens stadgar och finansiering. Sverige har haft en framträdande roll i detta forändringsarbete, som ger fonden en starkare förankring i såväl i- som u-länder. Till följd av oklarhet och det amerikanska bidraget till IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad (1996-98) har uppgörelsen ännu inte kunnat träda i kraft. Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av utvecklingsprojekt som främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder. Utlåningen sker på villkor som motsvarar dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala finansieringsinstitutioner. Nordiska Ministerrådet har under hösten 1995 låtit utvärdera NDF:s verksamhet. Utvärderingen konstaterar att NDF är en kostnadseffektiv institution med en projektportfölj av hög kvalitet. På basis av utvärderingens slutsatser har Nordiska Ministerrådet beslutat om en höjning av fondens grundkapital från 265 miljoner SDR till 515 miljoner SDR. I enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln svarar Sverige för 38,8 % av kapitalök- ningen. Karibiska utvecklingsbanken (CDB) upprättades 1970 och har sitt huvudkontor med 200 anställda på Barbados. Dess långivning är inriktad på de små karibiska ö-ländema. Karibiska banken är en operativt och administrativt effektiv organisation med en stabil finansiell ställning. Sverige förhandlar f.n. om medlemskap i CDB. Sveriges förbindelser med regionen är outvecklade. Medlemsskap i CDB bedöms därför kunna stärka vår närvaro i regionen såväl i utrikes-, bistånds- som handelspolitiskt hänseende. En särskild proposition om svenskt medlemskap avses läggas fram för riksdagen för beslut under våren 1997. I november 1994 framfördes förslag om att skapa en regional utveck- lingsbank för Mellanöstern och Nordafrika. En arbetsgrupp med brett deltagande från bl.a. regionen, europeiska länder och USA har därefter analyserat förutsättningarna för nya finansiella strukturer för regionen. Argument både för och emot en regional bank har anförts under den utdragna och besvärliga förhandlingsprocessen. Sverige har deltagit aktivt i dessa förhandlingar och framlagt förslag med avsikt att samla deltagar- länderna kring ett sammanhållet finansiellt arrangemang för regionen. Sverige har även verkat för att finansiella resurser avsätts för utlåning på fördelaktiga villkor till de palestinska områdena på Västbanken och i Gaza. 4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete Multilaterala miljöinsatser Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Inriktningen på uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) har redovisats under mål och prioriteringar ovan. I samband med det extra möte i FN:s generalförsamling (UNGA-SS 19) som äger rum om uppföljning av UNCED nästa år är det angeläget att Sverige deltar aktivt i förberedelserna och uppföljningen av mötet. Regeringen avser därför att hålla seminarier och ta initiativ till andra förberedande och uppföljande aktiviteter. Förutom integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i all reguljär verksamhet fordras även vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och program samt till angelägen analys och internationell seminarie- verksamhet, vilka finansieras under denna budgetpost. Den globala miljöfonden (GEF) finansierar insatser inom områdena globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt vatten och uttunning av ozonskiktet. GEF är utsedd till interimistisk finansiell mekanism för konventionerna om klimatförändringar och biologisk mångfald. GEF:s verksamhet som permanentades 1994 har ett ambitiöst och med svenska värderingar överensstämmande arbetsprogram. Det är angeläget att det operativa arbetet kommer igång i föll skala. Sverige verkar aktivt inom styrelsen för att GEF skall etablera sig som en viktig aktör inom det multilaterala arbetet med att främja målsätt- ningarna från UNCED inom ramen för dess särskilda mandat. En fortlöpande granskning av verksamheten är angelägen, inte minst inför de förhandlingar om påfyllnad av GEF:s finansiella resurser som kommer att inledas i början av nästa år. GEF utgör enligt regeringen ett ändamålsenligt instrument för det internationella samfundet för att finansiera åtgärder med syfte att minska de globala miljöproblemen. Den har dessutom potential att finansiera och åtgärda vissa oförutsedda miljöproblem. Den svenska andelen av fonden bör därför ligga kvar på samma nivå vid påfyllnaden. Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Till protokollet finns knutet en multilateral fond som syftar till att bistå u-ländema att fasa ut an- vändningen av ozonnedbrytande ämnen. En utvärdering 1995 utgjorde grundval för gemensamma rekommendationer om effektivisering. Vissa resultat kan därvid skönjas, även om genomförandetakten av projekt endast långsamt förbättras. Sverige framförde vid parternas möte förra året sitt stöd för fondens arbete, bl.a. inför de påfyllnadsförhandlingar av fondens resurser som inleds under hösten. Den svenska andelen av fonden bör ligga kvar på ungefär samma nivå. Sida har under flera år haft i uppdrag att genomföra vissa multilaterala miljöinsatser under denna delpost. Ett visst bidrag är fortsatt motiverat med hänsyn till den långsiktiga verksamhet som inletts. <h5>Multilaterala konfliktförebyggande insatser</h5> Det multilaterala systemet har en huvudroll i det internationella sam- fundets ansträngningar att förebygga uppkomsten av konflikter, bidra till Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 lösningar och främja varaktig fred. FN:s svårigheter i bl.a. Somalia och Jugoslavien har blottat allvarliga brister i det nuvarande systemet, vilka i vissa avseenden undergrävt förtroendet för organisationen och därmed dess framtida möjligheter att verka. Erfarenheterna från Centralamerika och Kambodja har emellertid visat att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla en framgångsrik verksamhet för att förebygga konflikter och främja försoningsprocesser. En av de viktigaste lärdomarna är att insatser för att förebygga och lösa konflikter samt främja långsiktig utveckling kräver en helhetssyn som omfattar såväl politiska och militära som civila och humanitära insatser. Det är angeläget att stärka och förbättra strukturerna och samarbetsformema mellan FN-systemet och utvecklings- bankerna liksom med övriga aktörer. Det svenska stödet till multilaterala konfliktförebyggande insatser skall även fortsättningsvis syfta till att stärka de civila och humanitära aspekterna i fredsbevarande operationer i utvecklingsländer. För att åstadkomma detta avser regeringen bl.a. stödja svenskt deltagande med civil personal i olika funktioner i FN:s fredsbevarande operationer. Det är viktigt att verka för att erfarenheter och lärdomar från FN:s och utvecklingsbankernas agerande, i synnerhet i s.k. komplexa katastrofer, systematiskt återförs i organisationernas verksamhet. Vidare bör de multilaterala organisationernas förmåga att motverka uppkomsten av väpnade konflikter och säkra en övergång från konflikt till fred. Därvid bör betydelsen av tydlig roll- och mandatfördelning särskilt beaktas. Bland frågor som kräver större uppmärksamhet kan nämnas möjligheter att genomföra insatser i ett tidigt återuppbyggnadsskede och frågor om konditionalitet i biståndet. De institutionella möjligheterna att på ett systematiskt sätt verka för respekt för mänskliga rättigheter och utveckling mot demokrati bör stärkas. Åtgärder av betydelse för försoning, inklusive utredande av krigsbrott, äganderättsförhållanden etc., bör främjas i den mån insatsen bedöms strategiskt kunna bidra till att utveckla kapaciteten och kompetensen inom systemet att hantera konflikter. Slutsatser från större utvärderingar och utredningar, bl.a. Utrikesdeparte- mentets Afrika-utredning och departementets utredning om konfliktföre- byggande arbete som redovisas hösten 1996, kommer att påverka inriktningen av Sveriges insatser på detta område. <h5>Övriga insatser</h5> Under övriga insatser finansieras bidrag till en rad olika organisationer, såväl inom som utanför FN-systemet, samt analyser, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Även om insatserna ofta kan förutses kan deras karaktär göra att de inte alltid kan eller bör beloppsbestämmas i förväg. En viss mindre reserv är därutöver påkallad. Över åren har denna budgetpost minskats väsentligt. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) får något minskade anslag. Detta motiveras av att organisationen idag inte längre har samma framskjutande roll på befolkningsområdet som tidigare. Efter Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 45 FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 har såväl FN-systemet som ett stort antal frivilliga organisationer anammat det bredare synsätt som IPPF tidigare var ensamma om. Sverige har varit tillskyndare till denna utveckling. International IDEA (Internationella Institutet for demokrati och fria val) bildades på svenskt initiativ i Stockholm 1995 av 14 länder från hela världen. Idén bakom IDEA var att skapa en internationell mötesplats för att stödja demokratisk utveckling och fria val runt om i världen. Institutet är globalt till sin natur och skall vara ett forum för alla olika typer av aktörer som deltar i de demokratiska processerna. Denna utgångspunkt präglar allt från struktur, ägandeskap, anställningspolicy till verksamhetsinriktning. Även om IDEA till formen är en mellanstatlig organisation är den också öppen för medlemskap för internationella frivilligorganisationer på i princip samma villkor som för regeringar. Inledningsvis kommer institutet att koncentrera sig på fyra verksamhets- områden; uppbyggnad av en databank och informationsservice, forskning, utarbetande och spridning av riktlinjer samt rådgivning och kapacitets- uppbyggnad. Sverige har som initiativtagare till och värdland för institutet ett speciellt ansvar för IDEA. Det svenska bidraget till Internationella sjöfartsuniversitetet, WMU, uppgår enligt avtal till en tredjedel av den budget som fastställs. Universitetet, som drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi, ger utbildning till ca 100 personer per år, varav nästan alla kommer från utvecklingsländer. Mindre bidrag utbetalas även till - FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT), - FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM), - Internationella rödakorskommittén (ICRC), - Internationella tropiska timmerorganisationen (ITTO), - Internationella juteorganisationen (IJO) och - UNESCO:s internationella program för kommunikationsutveckling (IPDC). Frågan om att inrätta en internationell skola för administration av medicinsk teknik (IMSME) har diskuterats under flera år. Utrikesdeparte- mentet uppdrog åt en särskild utredare att undersöka förutsättningarna för ett genomförande av förslaget. Ett förslag om att på försöksbasis inrätta institutet presenterades men samtidigt underströks de osäkra utsikterna till finansiellt stöd utöver de statsmedel som skulle komma att krävas från det svenska biståndsanslaget. Den föreslagna försöksverksamheten skulle bli kostsam och det fanns tveksamhet huruvida utbildningen ligger inom ramen för angivna biståndspolitiska mål. Detta tillsammans med svårigheten att finna medel för finansiering inom angiven budget gör att förslaget inte föranleder någon vidare åtgärd. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 46 <h4>4.2 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete</h4> EU:s medlemsländer svarar tillsammans för ca 60 % av västvärldens utvecklingssamarbete. Under de senaste decennierna har medlemmarna kanaliserat en allt större andel av sitt bistånd genom EG:s gemensamma biståndsprogram. År 1994 uppgick det gemensamma biståndet till 17 % av EU-ländemas samlade biståndsbudgetar. Sannolikt kommer denna andel att öka ytterligare under den kommande femårsperioden. År 1994 uppgick utbetalningarna till ca 4,7 miljarder dollar vilket gjorde EG-kommissionen till världens, efter IDA, näst största multilaterala biståndsorganisation och den femte största givaren inom OECD:s biståndskommitté (DAC). Förutom att svara för genomförandet av det gemensamma biståndet har kommissionen också i uppdrag att verka för en bättre koordinering mellan detta bistånd och medlemsländernas nationella biståndsprogram. Kommissionens betydelse inom det inter- nationella utvecklingssamarbetet betonas därmed ytterligare. Samarbetet med utvecklingsländer finansieras dels från den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till den europeiska utvecklings- fonden (EDF). <h5>Biståndet över den reguljära budgeten</h5> Från den reguljära budgeten finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisationer, samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA-ländema), Sydafrika, f.d. Jugoslavien samt icke-medlemsländer i medelhavsområdet. Utbetalningarna år 1994 uppgick till sammanlagt 2,6 miljarder dollar. Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika omfattar program- och projektbistånd, livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster främst inom jordbruksområdet. I princip kan samtliga länder som ej gör sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska principer komma ifråga för utvecklingssamarbete. Tyngd- punkten ligger dock på stöd till de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med betydande kommersiell potential. För perioden 1996-2000 beräknas biståndet till ALA-ländema uppgå till ca 6 miljarder dollar. Av detta avses 65 % gå till Asien och 35 % till Latinamerika. Samarbetet med medelhavsländerna har, från att ursprungligen ha omfattat huvudsakligen frihandelsavtal för industriprodukter, utvecklats till att omfatta också finansiellt bistånd. Omfattningen på samarbetet har ökat kraftigt under nittiotalet. För perioden 1995-1999 har ca 6 miljarder dollar avsatts för det finansiella samarbetet med Marocko, Tunisien, Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Israel samt Västbanken/Gaza. Det svenska bidraget till EG:s utvecklingssamarbete över den reguljära budgeten finansieras genom en avräkning från biståndsramen. För 1997 uppgår avräkningen till 707 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 <h5>Bidrag till Europeiska utvecklingsfonden (EUF)</h5> Inom ramen för den s k Lomékonventionen samarbetar EG med de sjuttio s.k. AVS-statema i Afrika, Västindien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till EUF. Ungefär hälften av biståndet inom Lomésamarbetet landprogrammeras genom femåriga landramar. Utöver detta utgår strukturanpassnings- och importstöd, bistånd genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd. Finansiellt stöd utgår också inom de s.k. STABEX- och Sysmin- facilitetema för att utjämna fluktuationer i exportintäkter från jordbruket respektive gruvindustrin. Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990-1999. I november 1995 undertecknades ett avtal om vissa föränd- ringar i konventionens innehåll för den andra femårsperioden av Lomé IV. Riksdagen har den 23 maj 1996 (Prop 1995/96:36 bet.UU 24, Rskr 257) godkänt ändringarna i överenskommelsen och den föreslagna finansie- ringen av samarbetet. Överenskommelsen innebar att gemenskapens medlemsstater inrättade en åttonde utvecklingsfond (EUF VIII) om totalt 13 132 miljoner ecu. Medlemsstaterna skall bidra med 12 840 miljoner ecu samtidigt som 292 miljoner ecu i outnyttjade medel överförs från tidigare utvecklingsfonder till EUF VIII. Sverige skall enligt överenskommelsen bidra med 350 miljoner ecu. På grund av fördröjningar i utbetalningstakten under tidigare utveck- lingsfonder krävs inga inbetalningar till EUF VIII under budgetåret 1997. För budgetåret 1995/96 avsattes 90 miljoner kronor för det svenska bidraget till EUF VIII. Mot bakgrund av de ovan redovisade fördröj- ningarna av utbetalningarna föreslår regeringen att de medel som för budgetåret 1995/96 avsatts under anslaget C 4. Bidrag till EG:s gemen- samma bistånd omfördelas till andra ändamål under anslaget A.l Internationellt utvecklingssamarbete. <h5>Svenska prioriteringar i EU-samarbetet</h5> Medlemskapet i EU har inneburit att Sverige har fått tillgång till en ny och mycket viktig samarbetsform i biståndet. EU:s främsta komparativa fördel jämfört med andra multilaterala organisationer är att unionen i ett sammanhang kan hantera frågor som rör bistånd, handel, utrikes- och säkerhetspolitik, migration m.m. Det finns därmed förutsättningar för unionen att gentemot ett enskilt land eller region föra en politik som är konsistent, dvs. vars olika delar samverkar på ett för landet eller regionen gynnsamt sätt. Denna komparativa fördel utnyttjas idag dåligt. Regeringen ger hög prioritet åt det arbete som pågår inom EU för att förbättra konsistensen i EU:s relationer till utvecklingsländerna. Sverige kommer att vara aktivt i såväl policydialogen som i inriktningen och utformningen av det gemensamma biståndet. Genom att delta i den pågående policydialogen och framtagandet av beslut och riktlinjer, som gäller både för det gemensamma biståndet och för medlemstatemas Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 nationella bistånd, kan Sverige bidra till en ökad samsyn. Ett bra exempel på detta är arbetet med den resolution om integerering av jämställdhetsaspekter i biståndet som antogs i december 1995 och som bl.a. genom svenskt agerande till sitt innehåll helt överensstämmer med svenska prioriteringar. De övergripande målen för EU-biståndet överenstämmer väl med svenska målsättningar. Bristande effektivitet i genomförandet gör dock att målen inte alltid nås på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen prioriterar det arbete som pågår inom EU för att höja kvaliteten och effektiviteten i det gemensamma biståndet. I detta ingår ökad insyn och öppenhet, bättre procedurer för planering, genomförande och utvärdering, utveckling av landstrategier, bättre samordning samt effektivare organisation i Bryssel och i fålt. Sveriges långa erfarenhet av utvecklingssamarbete och goda renommé inom området gör att vi har stora möjligheter att påverka de pågående förändringarna. De kvalificerade utvärderingar och den metodutveckling som genomförts inom det svenska biståndet utgör en god bas för vårt deltagande i effektiviseringsarbetet. Den nyligen genomförda omorganisationen av den svenska biståndsförvaltningen är ytterligare en erfarenhet som är värdefull för arbetet med en effektivare biståndsorga- nisation i EU. Den framtida inriktningen på EU:s bistånd är en fråga av hög prioritet. Regeringen fäster stor vikt vid att fattigdomsinriktningen i biståndet bibehålls. I det sammanhanget blir formerna för och omfattningen av samarbetet med AVS-ländema efter år 2000, då Lomé IV-konventionen löper ut, en mycket avgörande fråga. I de diskussioner om Lomésamarbe- tets framtid som inleds under 1997 kommer regeringen att betona vikten av att AVS-ländema också i framtiden far en framskjuten plats i EU:s externa relationer. Det svenska agerandet i EU skall vägledas av prioritering av fattig- domsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild vikt vid frågor som rör humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom enskilda organisationer. Också inom dessa områden blir kvalitets- och effektivitets- aspekter i planering, genomförande och utvärdering dominerande. EU utgör också en viktig plattform för att stärka det multilaterala utvecklings- samarbetet genom FN. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 49 <h4>4.3 A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete</h4> Det bilaterala biståndets inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktighet skall stärkas. För att med större effektivitet bidra till uthållig resurstillväxt och minskad fattigdom måste biståndet bygga på en helhetssyn, där samtliga sex biståndspolitiska mål samverkar. Det nya jämställdhetsmålet skall operationaliseras i form av riktlinjer och handlingsprogram och regeringen kommer i dialogen med samarbets- ländema lyfta fram jämställdhet som en viktig samhällsfråga. Det bilaterala biståndet skall vidare i ökad utsträckning fokuseras på stöd till processer som bidrar till övergång från krig till fred och från diktatur till demokrati. Ett effektivt programlandsbistånd kräver fortsatt koncentration till ett begränsat antal länder, färre sektorer och insatser och ökad samordning med andra givare. Ett fattigdomsperspektiv måste också genomsyra verksamheter i länder utanför programlandskretsen. I beredningen av alla insatser bör målgrupp och direkta eller indirekta effekter för de fattiga beaktas. Ett viktigt arbete har inletts genom att Sida fått i uppdrag att under 1996 ta fram handlingsprogram på fyra centrala områden - fattigdom, hållbar utveckling, jämställdhet och demokrati. Regeringen har som nämnts ovan redovisat inriktningen av Sveriges arbete för hållbar utveckling i en skrivelse till riksdagen och förbereder en kommande skrivelse om fattigdom. Utvecklingen i Afrika motiverar en grundlig analys av hur en ny relation kan utformas mellan givare och mottagare, som bygger på ett ömsesidigt ansvarstagande och tar hänsyn till ländernas nyvunna demokratiska erfarenheter. En ny svensk Afrikapolitik skall utformas under det kommande året och kommer att redovisas till riksdagen i en skrivelse planerad till hösten 1997. En större genomlysning av utveck- lingen i Asien planeras också. Vatten är för många länder en ödesfråga som skall ges ökad prioritet, bl.a. genom det svenska stödet till ett nytt globalt samarbete om färskvat- ten, "Global Water Partnership", där Sida är starkt engagerat, och stöd till regionalt vattensamarbete i södra Afrika. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 DIAGRAM A5 Fördelning av det bilaterala biståndet på sektorer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-89.png" style="width:179pt;height:87pt;"/> 50 DIAGRAM A6 Fördelning av det bilaterala biståndet på världsdelar.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-90.png" style="width:130pt;height:83pt;"/> Europé 4% Afrika 43% Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Utvecklingssamarbetet genom Sida omfattar ca två tredjedelar av det svenska biståndet och når, direkt och indirekt, över 100 länder. Komplexi- teten och bredden är uttryck såväl för fattigdomens många aspekter och de varierande förutsättningarna i regioner och länder, som för Sveriges önskan och intresse av att samarbeta med många länder. Regeringen har under de senaste två åren stärkt styrningen och samordningen av utvecklingssamarbetet. Ett led i detta var sammanslag- ningen av biståndsmyndighetema till nya Sida. Integrationen av de tidigare myndigheternas olika verksamhetsfält, där erfarenheter av olika samarbetsintrument och arbetsmetoder skall tillvaratas, stärker möj- ligheterna att förmedla ett mer effektivt och sammanhållet bistånd anpassat till olika länders behov. Sida har goda förutsättningar att genom fortsatt konsolidering och kompetensutveckling stärka sin ställning som uppskattad partner i dialogen med mottagarna och i samarbetet med multilaterala organ. Mål, inriktning och omfattning för samarbetet med viktigare mottagar- länder fastställs genom landstrategier, för vilka en ny process beslutades av regeringen i oktober 1995.1 denna process skall Utrikesdepartementet, Sida och mottagarlandet tillsammans formulera en strategi för det svenska utvecklingssamarbetet för en period av tre till fem år. Som led i processen ingår analyser av uppnådda resultat och av landets utvecklingsbehov. På basis av landstrategiema sluts samarbetsavtal med programländerna, där Sverige gör utfästelser att lämna stöd om ett visst belopp under avtalets löptid. Landstrategier och samarbetsavtal fastställs av regeringen. Under 1995/96 kommer 14 land- och regionstrategier eller liknande styrdoku- ment ha lagts fast, flertalet i enlighet med den nya processen, nämligen för Angola, Bangladesh, Bolivia, Eritrea, Etiopien, Indien, Kambodja, Kina, Lesotho, Mozambique, Uganda, Tanzania, Zimbabwe och Central- amerika. Strategiarbete pågår eller planeras vidare för Afghanistan, Filippinerna, Nicaragua, Sri Lanka, Sydafrika, Vietnam, Zambia och Sydamerika. Sida har under drygt ett år genomfört ett större utredningsprojekt kallat "2015", som skall utgöra grunden för en översyn av landsamarbetet på längre sikt (upp till 20 år, dvs. omkring år 2015) och tillsammans med de fyra ovan nämnda handlingsprogrammen utgöra en vägvisare för det framtida biståndet. Inom projektet har ett flertal region- och temastudier genomförts. De senare handlar bl.a. om biståndsberoende, koncentration i biståndet och förändringar i samarbetet med enskilda länder över tiden. Slutsatserna från studierna har diskuterats vid olika seminarier och ett viktigt syfte med projektet har varit att inom Sida skapa ett gemensamt, långsiktigt förhållningssätt till biståndets inriktning och utformning samt roller och relationer mellan givare och mottagare. På regeringens uppdrag har Sida vidare genomfort eller initierat översyner av flera insatsformer inom biståndet, bl.a. det kontraktsfmansie- rade tekniska samarbetet och krediter. Sida skall också på regeringens uppdrag analysera biståndets roll i u-ländemas kapitalförsörjning och ser bl.a. över hur näringslivssamarbetet kan utvecklas samt förutsättningar att stödja av mottagarländer ledda sektorprogram, där givarna samordnar sina insatser. Utrikesdepartementet har i samråd med Sida gjort en översyn av stödet till ekonomiska reformer och skuldlättnad, det s.k. betal- ningsbalansstödet, med avseende på innehåll, villkor och beredningsproce- durer. I de tidigare biståndsmyndighetemas årsredovisningar for 1994/95 redovisas dessutom pågående och avslutat arbete med översyner och utvärderingar av stöd till ett stort antal sektorer, program och länder. Härtill kommer det arbete som pågår i samarbete mellan regerings- kansliet, Riksrevisionsverket och Sida för att utveckla årsredovisningen, återrapporteringen och redovisningen av biståndets resultat och effekter. Detta är ett led i ett bredare arbete att utveckla mål- och resultatstyrningen i det nya Sida i samverkan mellan Utrikesdepartementet och myndigheten. <h4>Medelstilldelning och anslagsstruktur</h4> Minskningen av biståndsramen innebär for det bilaterala biståndet en nedskärning med 839,2 miljoner kronor till 6 925,2 miljoner kronor 1997 (ca 11 %) med hänsyn tagen till att vissa budgetposter överförts till och från delposten multilateralt bistånd. När biståndsramen ökar bör anslags- posten successivt kunna återställas. Med hänsyn till framtida konkur- rerande medelsbehov i form av redan utfasta bidrag till främst EU:s utvecklingsfond EUF och flera av utvecklingsbankernas fonder är dock en fortsatt fördjupad och kontinuerlig prövning av samtliga verksamheter inom det bilaterala biståndet nödvändig. Trots stagnerande biståndsvolym under senare år har reservationerna, dvs. medel som anvisats for insatser under ett visst år men inte utnyttjats, ökat. De uppgick vid slutet av budgetåret 1994/95 till drygt 3,5 miljarder kronor inom det bilaterala utvecklingssamarbetet. Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer, svårigheter i genomförande av strukturanpassningsprogrammen och ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till förseningar i genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige, liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts, inklusive avseende redovisning och bekämpning av korruption. Biståndsorganisationen lägger allt mer energi på att i samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna for en långsiktig utveckling. Denna förändring av biståndet är i hög grad önskvärd och bör fortsätta. Regeringens uppfattning är att reservationerna nått en alltför stor volym och bör minska. Behoven i u-ländema är stora, samtidigt som det Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 internationella biståndet minskar, vilket gör det än mer angeläget att, utan att göra avkall på kvaliteten, eftersträva en verksamhetsvolym som motsvarar tillgängliga resurser. För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet. Förändringarna av anslagsstrukturen bidrar till det bl.a. genom att underlätta möjligheterna att planera för en högre verksamhetsnivå i enskilda programländer och omfördela medel mellan verksamheter. Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet behövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till reservationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig fattigdomsorientering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av riksdagen anvisade medlen. I dagsläget ger reservationerna dock utrymme för att trots nedskärningen av biståndet under en övergångsperiod upprätthålla löpande verksamheter och värna om anslagen till särskilt prioriterade aktiviteter genom omfördelning av medel från vissa länder och poster. De i tabell A 8 nedan beräknade beloppen för delposterna under anslagsposten för bilateralt utvecklingssamarbete utgår från regeringens prioriteringar och bygger vidare på en avvägning mellan Sidas förslag och ingående reservationer. Fördelningen för 1998 bör ses som en preliminär indikation på rege- ringens intentioner. Utgångspunkten är prioriteringen av det långsiktiga, fattigdomsinriktade utvecklingssamarbetet, särskilt i Afrika, och regeringens önskan att särskilt värna om stödet till insatser för fred, demokrati, mänskliga rättigheter och miljö, liksom biståndet genom enskilda organisationer, som upprätthålls på oförändrade nivåer. Anslagsstrukturen har förändrats. Den viktigaste är att landramama försvinner som delposter. Vissa medel har omfördelats mellan multi- lateralt respektive bilateralt samarbete liksom inom anslagsposten för det bilaterala biståndet. Under delposten Särskilda utvecklingsprogram samlas bl.a. verksamheter som övertagits från de tidigare mindre biståndsmyndig- hetema, demokrati och mänskliga rättigheter samt särskilda miljöinsatser. Forskningssamarbetets särdrag motiverar att en särskild post återinförs. För att understryka långsiktigheten i biståndet avser regeringen liksom tidigare att bemyndiga Sida att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i de fall där landstrategier fastställts. För övriga landprogram och anslagsposter bemyndigas Sida att utfästa tre gånger det anslagna årsbeloppet. För delposterna Afrika, Asien och Latinamerika beräknar regeringen en minskning 1997, främst genom en minskning av landramama för ett fåtal länder med mycket stora reservationer, nämligen Etiopien, Tanzania, Vietnam och Nicaragua. Enligt den preliminära fördelningen beräknas anslagen åter öka 1998. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 53 Tabell A8: Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> 1. Afrika</td><td> 1 650 000</td><td> 1 540 000</td><td> 1 595 000</td></tr> <tr><td> 2. Asien</td><td> 935 000</td><td> 885 000</td><td> 960 000</td></tr> <tr><td> 3. Latinamerika</td><td> 500 000</td><td> 430 000</td><td> 460 000</td></tr> <tr><td> 4. Särskilda utveklingsprogram1’</td><td> 1 230 000</td><td> 1 175 000</td><td> 1 200 000</td></tr> <tr><td> 5. Krediter för uveckling2’</td><td> 520 000</td><td> 390 000</td><td> 400 000</td></tr> <tr><td> 6. Forskningsbistånd</td><td> 400 000</td><td> 400 000</td><td> 405 000</td></tr> <tr><td> 7. Enskilda organisationer3’</td><td> 850 000</td><td> 820 000</td><td> 830 000</td></tr> <tr><td> 8. Humanitärt bistånd4’</td><td> 1 200 000</td><td> 1 052 000</td><td> 1 085 000</td></tr> <tr><td> 9. Ekonomiska reformer”</td><td> 415 000</td><td> 200 000</td><td> 400 000</td></tr> <tr><td> lO.Information</td><td> 24 400</td><td> 33 200</td><td> 35 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 7 724 400</td><td> 6 925 200</td><td> 7 370 000</td></tr> </table> Beloppen i tusentals kronor 1) 55 000 har överförts till delposten under 1996 2) 130 000 har överförts till delposten under 1996 3) 30 000 har överförts till posten 2. Asien för 1997 4) 200 000 har överförts till delposten under 1996 5) 385 000 har överförts från delposten under 1996 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 I tabellen nedan anges gällande och planerade landramar för 1996 och 1997 samt preliminärt för 1998. Tabell A9: Landramar, gällande och förutsedda 1996 samt planerade 1997 1996       1997       IW Afrika <table border="1"> <tr><td> Angola</td><td> 140 000</td><td> 140 000</td><td> 140 000</td></tr> <tr><td> Botswana</td><td> 40 000</td><td> 20 000</td><td> 5 000</td></tr> <tr><td> Eritrea</td><td> 20 000</td><td> 20 000</td><td> 20 000</td></tr> <tr><td> Etiopen</td><td> 130 000</td><td> 90 000</td><td> 100 000</td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau</td><td> 35 000</td><td> 35 000</td><td> 35 000</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 65 000</td><td> 65 000</td><td> 65 000</td></tr> <tr><td> Mocambiqe</td><td> 245 000</td><td> 245 000</td><td> 245 000</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 75 000</td><td> 75 000</td><td> 75 000</td></tr> <tr><td> Sydafrika</td><td> 230 000</td><td> 230 000</td><td> 230 000</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 260 000</td><td> 180 000</td><td> 200 000</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 95 000</td><td> 95 000</td><td> 95 000</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 125 000</td><td> 110 000</td><td> 110 000</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 120 000</td><td> 110 000</td><td> 110 000</td></tr> <tr><td> Regionalt/övrigt</td><td> 70 000</td><td> 125 000</td><td> 165 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 650 000</td><td> 1 540 000</td><td> 1 595 000</td></tr> </table> Asien <table border="1"> <tr><td> Bangladesh</td><td> 120 000</td><td> 120 000</td><td> 120</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 300 000</td><td> 300 000</td><td> 300</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td> 80 000</td><td> 80 000</td><td> 80</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 90 000</td><td> 90 000</td><td> 90</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 40 000</td><td> 40 000</td><td> 40</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 170 000</td><td> 70 000</td><td> 130</td><td> 000</td></tr> <tr><td> V ästbanken/Gaza</td><td> 120 000</td><td> 120 000</td><td> 120</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Regionalt/övrigt1’</td><td> 15 000</td><td> 65 000</td><td> 80</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 935 000</td><td> 885 000</td><td> 960</td><td> 000</td></tr> </table> 54 Prop. 1996/97:1 <table border="1"> <tr><td> Latinamerika Nicaragua Regionalt Centralamerika Regionalt Sydamerika inkl Bolivia</td><td> 120 000 260 000 120 000</td><td> 80 000 240 000 110 000</td><td> 100 000 245 000 115 000</td><td> Utgiftsområde 7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 500 000</td><td> 430 000</td><td> 460 000</td><td></td></tr> </table> Beloppen i tusentals kronor I) 30 000 har överförts frän posten 7. enskilda organisationer för 1997 och 1998 Beträffande delposten Krediter för utveckling har Sida föreslagit att den ersätts med en ny delpost, Särskilda investeringar, där krediter skulle ingå. Regeringen vill dock avvakta resultatet av Sidas kreditutredning men anser att en ökad flexibilitet i form av kombinationer av krediter och gåvomedel bör kunna övervägas. Regeringen kommer senare att meddela anvisningar om detta liksom om fördelningen mellan u-krediter och biståndskrediter. För delposten Forskningsbistånd beräknas ett oförändrat belopp. Delposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer beräknas också förbli oförändrad efter överföring av 30 miljoner kronor till regionposten för Asien avseende direktstöd till vissa organisationer. Under delposten Humanitärt bistånd (som motsvarar den tidigare delposten Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m.) kommer medelsbehovet för angelägna insatser att fortsatt vara mycket stort. Genom omfördelningar från andra poster kan nivån hållas fortsatt hög. För delposten Ekonomiska reformer och skuldlättnad är reservationen mycket stor och beräknas vid utgången av 1996 komma att uppgå till ca 800 miljoner kronor, vilket innebär att det finns utrymme för fortsatt omfattande insatser, inklusive nya skuldlättnadsinitiativ, trots en kraftig nedskärning. 55 Tabell A10: Fördelning under delposten Särskilda utvecklingsprogram <table border="1"> <tr><td></td><td> 1996</td><td> 1997</td></tr> <tr><td> Näringslivsutveckling</td><td> 115 000</td><td> 80 000</td></tr> <tr><td> Demokrati och mänskliga rättigheter</td><td> 235 000</td><td> 235 000</td></tr> <tr><td> Kontraktsfinansierat</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tekniskt samarbete</td><td> 242 000</td><td> 210 000</td></tr> <tr><td> Internationella kurser</td><td> 133 000</td><td> 130 000</td></tr> <tr><td> Särskilda miljöinsatser</td><td> 205 000</td><td> 205 000</td></tr> <tr><td> Programutveckling1’</td><td> 245 000</td><td> 210 000</td></tr> <tr><td> Rekrytering och utbildning av</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> fältpersonal och multilaterala experter2’</td><td> 55 000</td><td> 105 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 230 000</td><td> 1 175000</td></tr> </table> Beloppen i tusentals kronor 1) 10 000 har överförts till multilateralt samarbete för 1997 2) 50 000 har överförts från multilateralt samarbete för 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Delposten Särskilda utvecklingsprogram samlar bl.a. verksamheter som bygger på överföring av svenska kunskaper och erfarenheter och är mycket efterfrågade och som syftar till att öka mottagarländernas självförsörjningsgrad och därmed minska bisitåndsberoendet. Integrationen av dessa verksamheter i nya Sida skapar utrymme för ett bredare utbud och en bättre samordning av olika instument och insatsformer som kan erbjudas enskilda samarbetsländer, vilket också bör ge effektivitetsvinster. Beräknad fördelning, som framgår av tabellen nedan, baseras dels på hänsyn till reservationer, dels på regeringens önskan att värna om stödet till demokrati och mänskliga rättigheter samt miljö. <h5>4.3.1 Afrika</h5> Det blåser en förändringens vind över Afrika. På den politiska arenan träder en ny generation afrikaner fram, en generation som hämtar näring ur den demokratiseringsprocess som blir allt starkare. Allt fler länder har haft sina första fria val. Parlament upprättas och folkvalda presidenter tar plats i länder med tidigare enpartisystem. Apartheid är avskaffat och kolonialismen är historia. De nya demokratierna vilar dock på bräcklig grund. Att främja en demokratisk kultur, stärka rättsväsendet, främja framväxten av det civila samhället och fria massmedia, är viktiga uppgifter för biståndsgivare. Västerländska modeller är inte automatiskt tillämpliga i afrikanska samhällen och givarsamfundet måste visa respekt och tålamod inför de lokala, kulturella och sociala särdrag, som måste få prägla demokratiutvecklingen i Afrika. Genom Sveriges långvariga och starka engagemang i Afrika, kan vi med stor trovärdighet ge stöd åt dessa viktiga inhemska processer. Parallellt med denna bild av Afrika finns en annan som präglas av kaos, 56 misär, strider och konflikter. Sverige har spelat och kan fortsätta att spela en konstruktiv och lindrande roll i konfliktområden. Inte bara med nödhjälp utan också i form av försoningsskapande åtgärder. På det ekonomiska området har många länder sakta börjat hämta sig efter 80-talets katastrofar. Ett mödosamt ekonomiskt reformarbete har gjort att allt fler länder nu återigen visar positiva tillväxttal. Liberalisering och marknadsekonomi vinner insteg på kontinenten, medan centralplane- ring, statlig dominans i näringslivet och statlig prisbildning är på väg att försvinna. I en liberaliserad världsekonomi med ökad frihandel kopplad till starka regionala handelsblock, krävs intensifierat samarbete också på den afrikanska kontinenten. Regional integration blir allt viktigare. Organi- sationer som OAU, SADC, IGAD, EAC är uttryck för afrikansk medvetenhet om detta. Skuldsituationen i många av de fattigaste länderna i Afrika är ett avgörande utvecklingshinder. Skuldbördan omöjliggör en stabil utveckling för många länder. Internationella åtgärder har förbättrat situationen men har hittills varit otillräckliga. Sverige avser fortsätta att spela en pådrivan- de roll på detta område. Det är med länderna i Afrika som det svenska utvecklingssamarbetet är mest omfattande i form av ett brett stöd till demokratisk, ekonomisk och social utveckling. Även med detta breda mål måste en ökad koncentration av insatserna eftersträvas för att uppnå största möjliga effekt med knappa resurser. Landstrategiprocessen leder till en mer sammanhållen syn och skall även i ökad utsträckning lägga fast den svenska politiken för biståndet till dessa länder genom andra kanaler, t.ex. via enskilda organisationer och genom EU. Bristen på inhemskt sparande i afrikanska länder gör att biståndet även framöver har en viktig uppgift att bidra till kapitalförsörjning och investeringar. Biståndet bör relateras till de afrikanska ländernas situation i ett globalt, regionalekonomiskt och handelspolitiskt perspektiv och måste inriktas på att stimulera inhemsk resursmobilisering för att det starka biståndsberoende som många fattiga länder i Afrika hamnat i skall kunna brytas. Detta beroende har både en materiell och mänsklig dimension som försvårar en sund utveckling. En ny relation måste skapas mellan givare och mottagare i Afrika som bygger på ett starkt ömsesidigt ansvarstagan- de och en relation som dessutom tar hänsyn till mottagarländernas nyvunna demokratiska erfarenheter. En ny svensk Afrikapolitik skall mot denna bakgrund utformas under det kommande året. För delposten för Afrika beräknar regeringen en minskning för 1997 med 110 miljoner kronor till 1540 miljoner kronor, som till en del kan återtas 1998. Stora reservationer motiverar en minskning av vissa landramar men gör det samtidigt möjligt att genomföra denna temporära neddragning utan att pågående eller planerad verksamhet påverkas. Regeringen avser att när så är möjligt öka delposten. Det svenska utvecklingssamarbetet med Afrika omfattar dessutom betydande insatser finansierade under andra delposter. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 57 Programländer Fredsprocessen i Angola går långsamt och situationen präglas av osäkerhet och instabilitet. Det ekonomiska läget är allvarligt och omfattande åtgärder måste vidtas för att stabilisera ekonomin. Utvecklingssamarbetet bedrivs enligt mål och riktlinjer, som regeringen fastställde i februari 1996. En landstrategi skall utarbetas senare. Den långa konflikten och den ekonomiska misshushållningen har negativt påverkat möjligheterna för ett effektivt och ändamålsenligt samarbete. Landprogrammet (hälsa, fiske, energi och telekom- munikationer) har därför inskränkts till förmån för rehabiliteringsinsatser. Biståndet bör under budgetåret 1997 huvudsakligen koncentreras till fredsfrämjande, humanitära och sociala insatser samt visst återuppbygg- nadsbistånd. Stöd till demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras. Angola far även bidrag till fredsprocessen och för humanitära insatser från andra anslag. Ett grundläggande krav för svenskt stöd till långsiktiga utvecklingsin- satser är att fredsprocessen fortsätter. En annan förutsättning är att regeringen reformerar den ekonomiska politiken. Det politiska och ekonomiska läget i Botswana är relativt stabilt, men trots att Botswana klassas som ett medelinkomstland lever en majoritet av befolkningen i fattigdom. Målet för det svenska biståndet till Botswana är att främja ekonomisk och social utveckling och utjämning. Landprogrammet domineras av stöd till undervisning/kultur och distriktsutveckling. Samarbetet omfattar även demokrati och mänskliga rättigheter och stöd till infrastruktur genom tekniskt samarbete och u-krediter. Samarbetet har på det hela taget varit framgångsrikt och gett positiva bestående resultat. Utvecklingssamarbetet styrs av en landstrategi som gäller till och med år 1998. Som en följd av landets höga BNP skall programlandssamarbetet då ha avvecklats. Det fortsatta samarbetet skall syfta till att stödja de botswanska strävandena att bygga upp en mer diversifierad och hållbar ekonomisk struktur. Samarbetet kan även komma att innefatta vissa miljöskyddande, demokratistärkande och fattigdomsinriktade insatser av strategisk och avgränsad natur. Sida utarbetar för närvarande ett förslag till strategi för övergången. Eritrea är ett nytt land med stora behov av återuppbyggnad efter ett långt krig och som strävar efter att skapa ett demokratiskt samhälle. Sida har fatt i uppdrag att komma in med förslag till riktlinjer för samarbetet. En förutsättningslös genomgång av möjliga områden skall göras samt en analys av hittills uppnådda resultat. I samarbetet bör tonvikt läggas vid att stödja en demokratisk utveckling. Regeringen avser att under hösten 1996 fatta beslut om det fortsatta samarbetet, som hittills inriktats på energi- och förvaltningsstöd, stöd till universitetet och humanitärt bistånd via svenska och internationella organisationer, bl.a. till repatriering av eritreanska flyktingar i Sudan. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 58 Etiopen är mycket fattigt, med återkommande försörjningssvårigheter. Läget i landet präglas av sviterna efter många års inbördeskrig och vanstyre som ledde till diktaturens fall 1991. Val har hållits och politiska beslut har i hög grad decentraliserats till regionerna. Hot mot politisk pluralism inger oro. Utvecklingen avseende demokratisering och respekten för mänskliga rättigheter är föremål för en dialog med den etiopiska regeringen. Samarbetet har hittills inriktats på sociala förbättringar, naturbruk, högre utbildning och forskning samt infrastruktur genom u-krediter. Resultaten av samarbetet är inte helt tillfredställande med undantag för forskningssamarbetet och u-kreditema. Stora reservationer har uppstått bl.a. genom den försvagning av förvaltningens kapacitet som följt efter den genomgripande decentraliseringen. Dessa svagheter vägs in i utformningen av samarbetet. Alternativa kanaler för samarbetet har därför prövats. En del av katastrofbiståndet har finansierats från landramen. Landramen kommer att minskas 1997 mot bakgrund av de omfattande reservationerna men bör 1998 åter kunna öka. Regeringen har under sommaren 1996 fattat beslut om mål och riktlinjer för utvecklingssamarbetet. Det framtida samarbetet skall koncentreras till landsbygdsutveckling i en region kompletterat med stöd till institutioner på nationell nivå samt stöd till ett antal nationella program avseende sexuell och reproduktiv hälsa, primärutbildning, högre utbildning och forskningssamarbete. Utöver landprogrammet bör särskilt uppmärksammas behovet av stöd till demokratiseringsprocessen och förbättrad respekt för de mänskliga rättigheterna. Under sommaren 1994 hölls i Guinea-Bissau de första demokratiska valen. Det regerande partiet PAIGC:s ställning är fortsatt stark. Demokra- tiseringsprocessen har medfört en viss öppenhet och debatt men fortfaran- de finns brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och rättsväsendets opartiskhet. Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder. Sverige har givit ett brett och omfattande stöd till landets utveckling. Resultatet av biståndet är nedslående. Ansvaret har i alltför hög grad åvilat biståndsgivarna och fa insatser har givit bestående resultat. Guinea-Bissaus skuldsituation utgör det största hindret för ekonomisk utveckling. Landstrategin för Guinea-Bissau gäller för perioden 1995-1998. I den slås fast att det svenska biståndet skall koncentreras till undervisning, jordbruk, nationella folkhälsolaboratoriet samt till personal- och konsult- fonden. Stöd ges även för att främja demokratisk utveckling. Om institutionella förutsättningar föreligger kan stöd ges för att minska skuldbördan. En grundlig genomgång av samarbetet kommer att göras under slutet av 1996. Resultatet kommer att ligga till grund för beslut om fortsatt bistånd till Guinea-Bissau. Inrikespolitiken i Kenya domineras av de kommande president- och parlamentsvalen, som skall äga rum senast år 1997. Sedan år 1992 har ökad pluralism och öppenhet uppnåtts, understött av det mycket vitala civila samhället. Situationen beträffande mänskliga rättigheter har dock Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 59 åter försämrats under de senaste åren. Oppositionspolitiker och regimkriti- ker trakasseras och arresteringar och mötesforbud är vanliga. Betydande framsteg har gjorts inom strukturanpassningsprogrammet under de senaste åren. Mycket återstår dock att göra. Det svenska biståndet till Kenya har sedan början av 90-talet reducerats kraftigt till följd av bl.a. korruption samt bristen på respekt for de mänskliga rättigheterna. Samtidigt kan konstateras att flertalet insatser givit bra resultat. Landstrategin for perioden 1995-1998 slår fast att målen är att förbättra de fattigas villkor på landsbygden, främja de mänskliga rättigheterna samt ge stöd åt miljö och markvård. Avgörande for det framtida samarbetet är att demokratiseringsprocessen konsolideras och stärks. Den politiska situationen i Mozambique har successivt stabiliserats sedan fredsfördraget år 1992 och valen år 1994. De senaste årens utveckling mot ett mer demokratiskt samhälle med marknadsbaserad ekonomi har skapat nya förutsättningar for biståndet. En farsk genomgång av erfarenheterna av de svenska insatserna i Mozambique pekar på relativt goda resultat av ett bistånd som verkat under mycket svåra förhållanden. Bilden är dock inte entydig. Resultaten är svaga bl.a. vad gäller bestående institutionella förbättringar på central nivå. Ett uppmärksammat fall av misskötsel och korruption löstes under året. Landstrategin for åren 1996-2001 tar hänsyn till den radikalt förändrade biståndsmiljön och slutsatserna från den genomförda resultatanalysen. Insatser som bidrar till fred, säkerhet och demokratisk utveckling ges prioritet. För att öka effektiviteten i biståndet skall en ökad koncentration åstadkommas genom en successiv utfasning av vissa ämnesområden och insatser. Vidare eftersträvas ett mer geografiskt spritt bistånd. Namibia är en i många avseenden väl fungerande demokrati. Oppo- sitionen är dock ytterst svag och splittrad. Grundläggande mänskliga rättigheter, som är garanterade i konstitutionen, efterlevs på ett tillfreds- ställande sätt. Namibia har en for afrikanska förhållanden hög BNP per capita, men inkomstfördelningen är extremt skev. Det långsiktiga biståndet omfattar tre större program inom undervisning, transport och telekommunikationer respektive offentlig förvaltning. Samarbetet omfattar även demokrati och mänskliga rättigheter, miljö, stöd till infrastruktur, bl.a. inom tekniskt samarbete och u-krediter samt näringslivssamarbete. Vattenfrågan uppmärksammas såväl inom det bilaterala samarbetet som genom insatser genom enskilda organisationer och mulitlaterala kanaler. Hittillsvarande erfarenheter av utvecklingssamarbetet är goda. Under en övergångsperiod av högst tio år förutses att programlandsbiståndet fasas ut samtidigt som annat utvecklingssamarbete intensifieras. Apartheidsystemet efterlämnade svåra problem som Sydafrikas nya demokratiska regering försöker lösa. Det svenska utvecklingsamarbetet är därför inriktat på att stödja fortsatt demokratisk utveckling och främja Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 social och ekonomisk jämlikhet. I förhållande till de flesta andra samarbetsländer i Afrika är biståndets ekonomiska betydelse relativt liten, men kan, strategiskt inriktat, spela en viktig roll i samhällsomvandlingen. Sverige och Sydafrika har därför överenskommit att koncentrera det svenska biståndet till aktiviteter som direkt bidrar till förändringsprocessen inom följande huvudområden: demokrati och mänskliga rättigheter, undervisning och kultur, omvandling av den statliga förvaltningen samt urbana frågor. Det har dock tagit tid att komma igång med samarbetet med de sydafrikanska myndigheterna, varför det är för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser om resultaten. Den huvudsakliga inriktningen av samarbetet bör bestå. Under år 1997 skall en strategi tas fram för fortsatt biståndssamarbete, vilken skall utgöra en del i ett sammanhållet svenskt samarbete med Sydafrika. I Tanzania hölls under hösten 1995 de första flerpartivalen sedan självständigheten 1963. För unionen valdes Benjamin Mkapa till president, och det tidigare enda partiet, CCM, fick ett klart mandat att fortsätta regera landet. President- och parlamentsvalen för unionen anses i stort sett avspegla folkviljan. Misstankar om valfusk kvarstår dock avseende presidentvalet på Zanzibar och frågan har ännu inte fått en tillfredsställande lösning. Stort hopp har satts till den nyvalda regeringens beslutsamhet att fullfölja den ekonomiska reformpolitiken samt bekämpa den omfattande korruptionen, som dock är djupt rotad. Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania är inriktat på stöd till ekonomiska och politiska reformer, infrastruktur och sociala sektorer. Under senare år har det blivit allt svårare att genomföra biståndet på grund av den tanzaniska statens svaghet, bristande budgetdisciplin och korruption. Sedan hösten 1994 har betalningsbalansstödet frysts efter en tullskandal som allvarligt drabbade statens intäkter. En dialog mellan de nordiska länderna och Tanzania har inletts i syfte att bidra till en ny start för samarbetet. En landstrategi för det svenska utvecklingssamarbetet skall träda i kraft 1997. Ett samarbete med nya förtecken skall förhoppningsvis växa fram, med det främsta syftet att minska Tanzanias stora biståndsberoende. Landstrategin skall leda till ökad koncentration av samarbetet till färre sektorer och insatser. Stöd till den fortsatta demokratiseringsprocessen skall ges ökad vikt. Den stora reservationen motiverar en minskning av landramen 1997. Regeringen vill, när förutsättningar föreligger och med hänsyn till landets utvecklings- behov, åter utöka samarbetet. Uganda antog i oktober 1995 en ny konstitution som i många avseenden innebär ett stort steg framåt för den demokratiska utvecklingen. Fortfaran- de råder dock inskränkningar vad gäller organisations- och föreningsfrihet- en. President- och parlamentsval hölls våren 1996. President Museveni fick fortsatt mandat och flertalet ledamöter i parlamentet tillhör det sedan 1986 regerande partiet National Resistance Movement. Sedan närmare tio år har Uganda haft en årlig real BNP-tillväxt på ca 6 %. Biståndet dominerar dock fortfarande utvecklingsbudgeten. Ugandas Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 skuldbörda är fortfarande mycket betungande och en stor del av statens inkomster går till skuldtjänst. Målen för utvecklingssamarbetet, som fastställts i en landstrategi för åren 1996-1999, är att bidra till landets återhämtning genom stöd till ekonomisk reformpolitik, social infrastruktur samt demokratisk utveckling. Det makroekonomiska stödet har lyckats väl och stödet till de sociala sektorerna, vatten och hälsa har bidragit till klara förbättringar. I Zambia har president Fredrik Chiluba och hans parti MMD inte levt upp till de förväntningar som förde dem till makten i valen år 1991. Det politiska läget har gradvis försämrats. Turerna kring den viktiga konstitu- tionsfrågan och de kommande valen oroar. Zambia har inte heller lyckats ta sig ur sin djupa ekonomiska kris. Den enorma utlandsskulden väntar alltjämt på sin lösning. Produktionen i den för landet helt centrala kopparsektom sviktar p.g.a. korruption och misskötsel. Den långvariga ekonomiska krisen har också lett till försäm- ringar i många av de sociala nyckeltalen. Landprogrammet har koncentrerats till insatser inom jordbruk, hälsovård och undervisning. Resultaten av de svenska insatserna inom främst jordbruk och hälsovård har de senaste åren varit relativt goda trots den besvärliga institutionella och ekonomiska miljön. Alternativa insatser kan komma ifråga, givet utfasning av några av de nuvarande insatserna. Efter en beräknad minskning av landramen 1997 bör den på sikt åter kunna höjas, när förutsättningarna för samarbetet medger detta. En ny landstrate- gi för perioden 1997-1999 utarbetas för närvarande. En förstärkt fattigdomsprofil och främjande av ett demokratiskt samhälle bör vara vägledande. Utvecklingen mot sektor- och sektorinvesteringsprogram skall fortsätta. Zambias svåra skuldsituation hämmar ekonomisk utveckling. Sverige bör genom bistånd men också i internationella fora verka för en långsiktig lösning. Zimbabwes sedan självständigheten styrande parti, Zanu (PF), kon- soliderade sin ställning genom parlamentsvalen i april 1995. Vid presidentvalet i mars 1996 var president Mugabe ohotad. Valdeltagandet blev mycket lågt. Även om viss opposition förekommer, inger genom- förandet av valen oro vad gäller bristen på politisk pluralism. Den ekonomiska utvecklingen har under det senaste året varit negativ. Zimbabwe brottas bland annat med ett stort och okontrollerat budget- underskott. Det svenska biståndet har en tydlig social profil. Samarbetet sker inom transport-, undervisnings-, förvaltnings- och hälsosektorema. Vidare pågår samarbete i form av stöd till infrastruktur genom u-krediter samt forskning. Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. En landstrategi för åren 1997-1999 kommer att fastställas under hösten 1996. I regeringens uppdrag till Sida lades särskild vikt vid direkt fattigdomsbekämpning och främjande av demokratins kultur. Zimbabwe har nått en utvecklingsnivå som möjliggör ett breddat samarbete. Strävan skall samtidigt vara att samarbetet inom respektive område fokuseras och Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 koncentreras, varför en viss minskning av landramen planeras. Fortsatt Prop. 1996/97:1 kreditbistånd bör kunna komma ifråga.                                Utgiftsområde 7 övriga länder i Afrika Situationen i Rwanda är relativt stabil och återuppbyggnaden av landet har inletts. De politiska frågorna är dock olösta, t.ex. det stora antalet flyktingar utanför landet. Regeringen fattade under budgetåret beslut om ett ettårigt program om 20 miljoner kronor. I programmet ingår bl.a. stöd till föräldralösa bam samt återuppbyggnad av rättsväsendet och bostäder. Vidare utgår ett omfattande humanitärt stöd via svenska och internationella organisationer. Den politiska krisen i Burundi har gradvis förvärrats. Sverige inledde under budgetåret ett treårigt program som syftar till att stärka de demokratiska institutionerna samt främja fred och försoning. I programmet ingår bl.a. parlamentarikerutbyte mellan Burundi och Sverige och utbildning i mänskliga rättigheter för poliser. Fortsatt stöd bör inriktas på stabilitet, försoning och fred. Sverige bör i samarbete med FN-systemet och likasinnade stater fortsatt bidra till försonings- och konfliktföre- byggande insatser i regionen. Fortsatt återuppbyggnadsstöd kan bli aktuellt. Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka samt utvecklingssamarbete genom enskilda och internationella organisationer. Sverige samarbetar även med många andra länder i Afrika, bl.a. genom FN, multilaterala utvecklingsbanker och EU. Enskilda organisationer är av tradition verksamma i nästan alla afrikanska länder, inte bara i programländer utan även t.ex. i Central- och Västafrika. Afrika mottar en stor del av det humanitära biståndet. Mer långvarigt humanitärt bistånd utgår bl.a. till Liberia, Somalia och Sudan, medan insatser av mer kortvarig karaktär kan komma ifråga i andra länder beroende bl.a. på naturkatastrofer. Med de mer utvecklade länderna i Nordafrika sker samarbetet främst i form av kontraksfinansierat tekniskt samarbete och u-krediter. Många länder i Västafrika tillhör kontinentens fattigaste. Sverige ger genom enskilda organisationer stöd till insatser i regionen som främst riktar sig till den fattigaste befolkningen på landsbygden. Medlemskapet i EU, som samarbetar med nästan alla länder i Afrika, och propåer om insatser bilateralt gör att det finns goda skäl för Sverige att förstärka sin kunskaps- bas om och samarbetet med Nord- och Västafrika. Regionala insatser i Afrika Regionalt samarbete och ekonomisk integration utgör en central förutsätt- ning för utvecklingen i Afrika. Längst har det regionala samarbetet kommit i södra Afrika genom samarbetet inom Southern African Development Community (SADC). Det regionala biståndet syftar till att främja samarbete och integration samt att bidra till konfliktlösning och 63 15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 3 minskad regional obalans. Huvuddelen av det regionala biståndet har gått till tre transportkorri- dorer i södra Afrika (Beira, Dar es Salaam och Lobito). Framgent skall ökad vikt bl.a. läggas vid regionalt vattenresursutnyttjande samt begrän- sade insatser på andra områden som infrastruktur och energi. Det tidigare Norden/SADC-initiativet har omvandlats till att främja en politisk dialog mellan de bägge regionerna. Sverige är f.n. nordisk samordnare av detta samarbete. Sverige stöder även det mellanstatliga samarbetet på Afrikas hom. Det regionala biståndet i Afrika skall i ökad utsträckning inriktas på att stödja regionala ansträngningar att lösa konflikter i regionen, bl.a. genom OAU. Under år 1997 skall en strategi för stödet till det regionala samarbetet tas fram. <h5>4.3.2 Asien</h5> Asien är inte bara den mest folkrika kontinenten utan också den mest mångskiftande. I Asien finns både några av världens rikaste länder och några av de fattigaste, liksom världens mest öppna ekonomier och de mest slutna. Den snabba utvecklingen i Asien har i flera fall inneburit att mycket fattiga u-länder på mindre än trettio år omvandlats till relativt rika i-länder. Man kan se ett mönster där utvecklingen spridit sig från Japan, via Korea och de andra s.k. tigrama, till Thailand och Malaysia och nu även till de folkrika länderna Kina, Indonesien, Vietnam och Indien. Utvecklingspolitiken har varierat mellan länderna, men många gemensam- ma drag finns, t.ex. sunda statsfinanser, marknadsekonomi, exportinrikt- ning och hög läskunnighet. Bistånd har haft stor betydelse, särskilt i inledningen till den snabba tillväxtfasen. Även demokratin har gjort framsteg i regionen under senare år. I Asien finns dock också det till synes mest övertygade motståndet mot öppen demokrati. Till bilden av Asien hör också utdragna interna konflikter med såväl politiska som religiösa och etniska inslag. Att stödja de demokra- tiska krafterna är därför ett viktigt mål for biståndet till Asien. Den snabba tillväxten i mycket folkrika länder medför ökande hot mot miljön i länderna och globalt. Miljöfrågorna ignoreras ofta i jakten på snabba framsteg. Inom miljö och demokrati, men också inom många andra områden krävs ökat samarbete och utbyte mellan länderna i Europa och i Asien. Inom EU liksom for svenskt vidkommande ges nu förbindelserna med Asien ökad prioritet. Sveriges utvecklingssamarbete är en viktig del häri. Volymmässigt domineras Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Asien av programländerna i Sydasien, där fortfarande större delen av världens fattiga finns. Samarbetet inriktas på katalytiska insatser för att förbättra framför allt undervisning och hälsovård. Jämställdhet skall betonas särskilt starkt. Miljöfrågorna far ökad uppmärksamhet. Med Indien kommer ett brett utbyte att främjas. I Vietnam och Laos stöds reformprocesser och institutionsbyggande. Med mer utvecklade länder i Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 64 Ost- och Sydostasien inriktas samarbetet på överföring av svenska erfarenheter och kunskaper, inte minst på miljöområdet. För utvecklingssamarbetet med alla länder i Asien gäller att stöd till demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna skall ges en mer framträdande roll. Barnens rättigheter skall uppmärksammas. Under 1997 kommer Utrikesdepartementet att inleda en genomlysning av utvecklingen i Asien och dess konsekvenser för Sveriges förbindelser med Asien. För delposten för Asien, beräknar regeringen en minskning för 1997 med 50 miljoner kronor till 885 miljoner kronor, som bör kunna följas av en ökning 1998. Anledningen till nedskärningen 1997 är den stora reservationen på landramen för Vietnam. Till delpostens medel för regionalt samarbete överförs 30 miljoner i och med att det s.k. direktstö- det till enskilda organisationer i programländerna i Sydasien överförs från delposten för bistånd genom enskilda organisationer. Programländer Under de senaste fem åren har Bangladesh haft en gynnsam ekonomisk utveckling. Jordbruksproduktionen och investeringarna har dock inte ökat i önskvärd takt. Hälften av befolkningen lever i absolut fattigdom och kvinnorna är särskilt drabbade. Svagheter i demokratin utgör en riskfaktor också för den ekonomiska utvecklingen, men den politiska krisen under 1995-96 bröt dock inte den ekonomiska utvecklingen. Biståndet till Bangladesh är inriktat på att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga, särskilt kvinnor och bam. En landstrategi för åren 1997-2001 förbereds. Inriktningen på insatser för att främja kvinnans ställning stärks ytterligare. Den nuvarande koncentrationen på undervis- ning, landsbygdsutveckling och hälsovård består. Fortsatt stöd planeras till insatser som direkt främjar demokratisk utveckling och skydd av mänskliga rättigheter. Omfattande stöd kommer även i fortsättningen att ges via svenska och lokala enskilda organisationer. Det svenska stödet till Bangladesh har åstadkommit relativt goda resultat. Landlösa har fatt tillgång till krediter och kvinnor har involverats i sysselsättningsskapande åtgärder. Indiens ekonomi har en årlig tillväxt på ca 6 %. Budgetunderskottet är dock stort. Indien strävar efter att omforma och modernisera ekonomin, öka produktiviteten och integrera ekonomin i omvärlden. Andelen absolut fattiga uppges officiellt ha minskat till ca 19 % av befolkningen. Förbättringar inom de sociala sektorerna har uppnåtts. Utvecklingssamarbetet omfattar stöd till bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning samt skogs- och markvård. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat på att förbättra kvinnornas situation. Inom energisek- torn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. En analys av 30 år av svenskt bistånd visar att de fattigdomsinriktade insatserna inom hälsa och undervisning nått de avsedda målgrupperna och introducerat nya arbetsmetoder. Skogsprogrammen har verkat i en institutionell miljö som Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 65 hindrat långsiktiga förändringar. Energianläggningarna har i stort sett byggts och installerats enligt planerna. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Indien åren 1997-2001 kommer att fastställas under hösten 1996. Det framtida biståndet kommer att inriktas på att bekämpa fattigdomen genom sociala insatser för framför allt kvinnor och bam och att bidra till ett uthålligt utnyttjande av naturresurser och skydd av miljön. U-krediter bör fortsatt vara ett viktigt instrument. Ett brett samarbete mellan Sverige och Indien skall främjas. Svenska och nationella enskilda organisationer kommer att vara viktiga kanaler för biståndet även i fortsättningen. Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av mer än 20 år av krig. Regeringen har börjat genomföra en tillväxtorienterad utvecklingsstrategi inom ramen för en öppen marknadsekonomi. Det är emellertid oklart i vilken utsträckning framstegen når landsbygden, där huvuddelen av landets befolkning lever. Landets förvaltning är svag och mycket biståndsberoende. De politiska institutionerna är bräckliga och den politiska situationen instabil. Ett fungerande rättssystem saknas. Kambodja är sedan den 1 juli 1995 programland. Samarbetet är främst inriktat på landsbygdsutveckling genom UNDP, undervisning genom UNICEF och minröjning. Insatser bl.a. för att förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheter far också svenskt stöd. En landstrategi för Kambodja för 1997-1998 fastställs under hösten 1996. Den kommer ha som mål att förbättra levnadsvillkoren på landsbygden, att stärka förutsättningarna för ekonomisk stabilitet och utveckling samt att fördjupa demokratiseringsprocessen och öka respekten för mänskliga rättigheter. Även under de närmaste åren torde det svenska biståndet inriktas huvudsakligen på landsbygdsutveckling, undervisning, minröjning och mänskliga rättigheter, främst genom multilaterala kanaler. Den ekonomiska tillväxten i Laos är hög, men bygger på en delvis ohållbar exploatering av naturresurserna. Frukterna av utvecklingen når inte majoriteten av befolkningen på landsbygden. Bristen på utbildad personal inom alla sektorer, den svaga förvaltningen och ett tungrott byråkratiskt system hämmar framsteg. På det politiska området har reformerna varit begränsade med tyngpunkten på lagstiftning och förvaltningsreform inom enpartistatens ram. Utvecklingen av respekt för mänskliga rättigheter är eftersatt. Biståndet regleras av en landstrategi som gäller t.o.m. år 1998. Samarbetet syftar främst till att stödja en hållbar och bred utveckling som gynnar folkets flertal. Sverige är främst aktivt inom väg-, skogs- och hälsosektorema med inriktning på att förstärka förvaltningen. Insatser för att stärka rättsväsendet pågår också. Resultaten har ofta påverkats av förvaltningens svaghet. Det framtida samarbetet skall mer uttalat inriktas på kapacitetsuppbyggande inom rättsväsendet och den offentliga förvaltningen. Det politiska livet i Sri Lanka domineras av konflikten mellan regeringen och den tamilska gerillarörelsen (LITE). Strider pågår i de norra och Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 östra delarna av landet. Regeringen har presenterat ett maktdelningsförslag som ger regionerna rätt till självbestämmande som dock avvisats av LTTE. En lösning på konflikten förefaller avlägsen. En marknadsorientering av ekonomin fortsätter trots internt motstånd. Försvarsutgiftema har ökat kraftigt och medfört ett växande budgetunder- skott. Investeringstakten är låg, och den höga arbetslösheten är ett svårt socialt och politiskt problem. Sverige har goda erfarenheter av samarbetet med Sri Lanka inom utbildning, landsbygdsutveckling, näringslivssamarbete och forskning. Insatserna har bl.a. lett till förbättrade undervisningsmetoder och ökad skolgång bland eftersatta grupper. Det svenska biståndet baseras på en landstrategi som gäller t.o.m. år 1997. Under år 1997 skall en ny landstrategi tas fram. Fortsatta insatser kopplade till konflikten till stöd för intemflyktingar och återuppbyggnad bör kunna genomföras. Reformprocessen i Vietnam, som tog fart för några år sedan, har lett till hög ekonomisk tillväxt. Integrationen i världsekonomin ökar. En majoritet av befolkningen har fått det bättre. Samtidigt har den ekono- miska utvecklingen lett till ökade klyftor mellan olika grupper i samhället. Hälften av Vietnams befolkning lever under fattigdomsstrecket. Bistånds- givarna blir allt fler och den vietnamesiska förvaltningen har svårt att absorbera biståndsflödet. Det kommunistiska partiets roll förändras med ekonomin, men dess maktställning är fortfarande ohotad. Målet för Sveriges bistånd inriktas på att stödja den pågående reform- processen och framväxten av ett demokratiskt samhälle. Samarbetet har stor bredd. Stöd utgår bl.a. till utveckling av rättssystemet. Sverige bidrar till att utveckla skogsbruket till ett hållbart utnyttjande av en av Vietnams viktigaste naturtillgångar. Inom hälsosektom stöder Sverige bl.a. utarbetandet av en läkemedelspolicy. Det svenska utvecklingssamarbetet har förändrats i takt med Vietnams omvandling. Den ansträngda absorptionskapaciteten på vietnamesisk sida har lett till en stor reservation, vilket motiverar en tillfällig sänkning av landramen, som framöver åter bör kunna höjas, samtidigt som vissa projekt överförs från andra poster till landramsfmansiering. Mellanöstern Principdeklarationen från oktober 1993 och interimsöverenskommelsen från september 1995 innebar viktiga steg i den palestinsk-israeliska fredsprocessen. Som en följd av interimsavtalet kunde palestinska demokratiska val till presidentposten och en styrande församling hållas i januari 1996. Bombdåden under våren 1996 följdes av omfattande och långvariga israeliska avspärrningar av de palestinska områdena. Avspärrningarna drabbade det palestinska samhället på ett genomgripande sätt - ekono- miskt, politiskt och socialt. Grunden för det svenska biståndet till palestinierna i Gaza och på Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 67 Västbanken är att stärka fredsprocessen genom socialt och ekonomiskt förbättrade förhållanden för det palestinska folket. Denna grundval präglar hela det internationella stödet till fredsprocessen. De utfästelser om ekonomiskt stöd till palestinierna som lämnats för år 1996 uppgår till 850 miljoner dollar. Sveriges bistånd till det palestinska folket, som 1994/95 uppgick till ca 245 miljoner kronor, kanaliseras dels genom FN:s organ för palestinaflyk- tingar, UNRWA, dels genom stöd till bilaterala insatser på Västbanken och i Gaza i samarbete med den palestinska självstyrande myndigheten. Stödet genom UNRWA kommer alla palestinska flyktingar i Mellanöstern till del. Det bilaterala stödet till Västbanken och Gaza har ökat snabbt. Det svenska biståndet till Västbanken och Gaza inriktas på: - att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor, och inte minst för bam och ungdomar; - att bidra till uppbyggnad av den palestinska myndigheten; - att främja ekonomisk utveckling, såväl på lång sikt som genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder, främst i Gaza; - att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Biståndet till det långsiktiga uppbyggnadsarbetet av institutioner och samhällsstrukturer har försvårats och försenats främst på grund av den osäkra politiska situationen och bristande förhandlingsframsteg. Härtill kommer förseningar orsakade av de israeliska avspärrningarna. Inom den lokala givarsamordningen av det internationella biståndet leder Sverige en arbetsgrupp för sysselsättningsskapande åtgärder. Dessa insatser har varit av stor betydelse för palestinierna när antalet arbetstill- fällen i Israel minskat. Fredsprocessen i Mellanöstern rör sig primärt längs flera skilda bilaterala spår - i första hand mellan Israel och palestinierna men även mellan Israel och grannländerna. I samband med att direkta förhandlingar mellan Israel och PLO inleddes år 1991 i Madrid bildades även ett multilateralt spår som ett led i fredsprocessen. Detta spår är organiserat kring fem olika arbetsgrupper som var och en behandlar ett tema av betydelse för en varaktig fred i Mellanöstern: flyktingfrågan, nedrustning och regional säkerhet, miljöaspekter, vattenresurser samt regional ekonomisk utveckling. Sverige deltar i arbetsgrupperna. Sverige har i den multilaterala arbetsgruppen för palestinska flyktingar rollen som internationell samordnare av politiska och biståndsrelaterade insatser för palestinska barn och ungdomar. Svenska representanter har stött en viktig process med deltagande av den palestinska myndigheten, enskilda lokala organisationer och FN-organ för att utveckla en palestinsk nationalplan för barns rättigheter. Stödet kommer att fortsätta. Arbetsgrupperna genererar konkreta samarbetsprojekt, ofta av för- troendeskapande eller faktainsamlande natur. Regeringen avser avsätta medel för sådana angelägna insatser till stöd för fredsprocessen, inklusive insatser i Libanon. För ändamålet kommer 10 miljoner kronor att avsättas inom de medel som anslås för demokrati och mänskliga rättigheter inom delposten för särskilda utvecklingsprogram. Insatserna skall beredas av Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Sida i nära samråd med Utrikesdepartementet Övriga länder i Asien Konflikterna i Afghanistan väntar fortfarande på sin lösning. I många delar av landet är läget dock lugnt. De ca 2,7 miljoner flyktingar som fortfarande finns i grannländerna är en av världens största flykting- befolkningar. Afghanistan är också ett av världens mest minerade länder med ca tio miljoner kvarlämnade minor. En strategi för biståndet tas fram under 1996/97. Det svenska katastrof- biståndet har främst använts för insatser bland intemflyktingar genom UNHCR, minröjning genom UNOCHA och insatser på landsbygden genom Svenska Afghanistankommittén. Denna inriktning bör fortsätta i avvaktan på framsteg mot en lösning av konflikten då återuppbyggnadsin- satser, främst genom multilaterala kanaler, kan bli aktuella. I Filippinerna har under de senaste åren såväl ekonomin som den politiska situationen stabiliserats. Ojämlikheten i samhället är dock fortsatt stor, vilket bidrar till sociala problem. Det svenska biståndet består av insatser för att främja ekonomisk tillväxt och utvecklingen av ett demokratiskt samhälle. Energi, miljö och transporter har dominerat. En stor del av biståndet till Filippinerna kanaliseras genom enskilda organisationer, vilka spänner över ett brett falt och bl.a. ger stöd till rättshjälp, utbildning i mänskliga rättigheter och insatser för kvinnor och utsatta bam. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Filippinerna avses träda i kraft 1997. Samarbetet skall inriktas på överföring av svenska erfarenhe- ter och kunskaper för att förbättra förutsättningarna för fattig- domsbekämpning och miljöskydd. Stödet genom enskilda organisationer kommer även fortsatt vara viktigt. Kina har under mer än femton år av ekonomiska reformer uppnått en rekordartad tillväxt. Alltjämt är dock fattigdomen utbredd. Miljö- problemen är bland världens allvarligaste. Det politiska systemet är oförändrat och läget för de mänskliga rättigheterna dåligt. Under 1996 bereds en landstrategi för samarbetet med Kina. Syftet med det svenska biståndet skall främst vara att med svenska erfarenheter, kunskaper och teknologi bidra till Kinas utveckling, öppning mot och inlemmande i världssamfundet. Strategin bör slå fast ett arbetssätt med betoning på utbyte och samarbete mellan Kina och Sverige snarare än att peka ut specifika områden. Samarbetet bör bl.a. inriktas på miljö, jämställdhet, demokratisering och mänskliga rättigheter. U-krediter skall kunna lämnas för projekt inom olika sektorer, främst inom miljöområdet. Miljöinsatser skall prioriteras. Bistånd till Tibet kan komma att lämnas genom enskilda organisationer eller multilaterala organisationer. Sverige bedriver utvecklingssamarbete, främst i form av kontraktsfinansie- rat tekniskt samarbete och u-krediter med ett betydande antal andra länder Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 i Asien. Omfattningen av samarbetet med enskilda länder varierar kraftigt mellan åren. För närvarande är samarbetet med Pakistan och Thailand av stor omfattning. Det ligger i Sveriges intresse att samarbeta med dessa länder. Biståndets roll bör främst vara katalytisk och bidra till att samarbete och utbyte kommer igång genom insatser av begränsad strolek och längd. Områden som bör uppmärksammas är bl.a. miljö, demokrati och fattig- domsbekämpning. I flera av länderna i regionen bör insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras. Det stöd Sverige sedan flera år lämnat genom FN till humanitära insatser i Irak bör fortsätta. Regionala insatser i Asien Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja det regionala samarbetet i framför allt Sydostasien och de svenska programländernas möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är den omorganiserade Mekong River Commission (tidigare Mekongkommittén) och Asian Institute of Technology. Den nya Mekongkommissionen, i vilken Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam är medlemmar, förutses ha bättre möjligheter för ett långsiktigt och mer programinriktat samarbete med huvudsaklig inriktning på miljöfrågor. Ett avtal om ett treårigt stöd slöts under 1996. Fortsatt stöd till Asian Institute of Technology, som ägnar sig åt högre utbildning och forskning, kommer sannolikt att koncentreras till färre områden. Det s.k. direktstödet till inhemska enskilda organisationer i Bangladesh, Indien och Sri Lanka kommer 1997 att överföras från anslagsposten för bistånd genom enskilda organisationer till delposten för Asien. Stödet har analyserats under år 1996. Slutsatsen är att det gett goda resultat men bör knytas närmare till det övriga bilaterala biståndet. Sidas pågående översyn av stödet till regionala insatser i Asien på längre sikt beräknas bli slutförd under 1997. <h5>4.3.3 Latinamerika</h5> Centralamerika Sedan några år tillbaka råder fred i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns goda förhoppningar om att få till stånd ett fredsavtal inom en snar framtid. Den nya situationen innebär ökade möjligheter att med demokratiska medel möta de utmaningar och problem regionen står inför. Akut fattigdom, ojämn inkomst- och förmögenhetsfördelning, svåra sociala förhållanden, svaga institutioner inklusive outvecklade rätts- väsenden, korruption och ökande narkotikahandel hämmar dock såväl den demokratiska som ekonomiska utvecklingen. Våld och kriminalitet är utbrett och osäkerheten för den enskilda individen påtaglig. Utvecklingen av skyddet för mänskliga rättigheter varierar mellan länderna och kräver fortsatt internationell uppmärksamhet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom, fortryck och ett utbrett våld. Det finns stora behov av att jämställdhetsanpassa såväl civilrätt som straffrätt. Kvinnor måste få tillgång till beslutande försam- lingar och utgöra en prioriterad målgrupp för sociala satsningar och sysselsättningsskapande åtgärder inom näringslivet. Det svenska samarbetet med Centralamerika berör nästan samtliga länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram. En regionstrategi för utvecklingssamarbetet med Centralamerika skall fastställas under hösten 1996. Samarbetet syftar framför allt till att bidra till fred och försoning och en fördjupad och breddad demokrati där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Sverige vill också genom strategiska insatser stödja fattig- domsbekämpning genom insatser som bidrar till social utjämning och ekonomisk tillväxt. Arbetsformerna bör bidra till att stärka givarsamord- ning, FN:s centrala roll i fredsprocesserna och det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen. I än högre grad än i andra regioner har svenska enskilda organisationer en framträdande roll i utvecklingssam- arbetet i Centralamerika. Det är viktigt att detta väl fungerande arbete fortsätter, och att organisationerna i samarbete med Sida och regeringen utvecklar sin roll i takt med att situationen i regionen förändras. Fred och en demokratisk utveckling öppnar också möjligheter för ett ökat samarbe- te direkt med regeringarna även i de länder där så inte tidigare varit fallet. Viktiga framsteg har gjorts i Nicaragua för att nå politiskt samförstånd kring centrala frågor, även om de demokratiska institutionerna är svaga. Nicaragua är ytterst biståndsberoende och det är en stor utmaning för landet att stärka sin kapacitet att leda och samordna biståndet. En sammanhållen nationell fattigdomsstrategi behöver utvecklas. Landet befinner sig på en utvecklingssnivå som ligger långt efter grannländernas och är därtill ett av världens mest skuldtyngda länder. Ett omfattande och hittills framgångsrikt skuldsaneringsprogram pågår under ledning av IDB. Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av det svenska biståndet till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma tillrätta med landets skuldsituation. Sveriges roll bör vara att på olika sätt stödja Nicaraguas förmåga att självt leda landets utveckling. Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att stödja processer mot fördjupad och breddad demokrati, där mänskliga fri- och rättigheter respekteras, jämställdhet, gott styrelseskick och hållbar, ekonomisk utveckling som syftar till minskad fattigdom och en hanterbar utlandsskuld. Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen i regionen är det rimligt att det svenska samarbetet med Nicaragua och med Centralamerika i övrigt styrs av samma övergripande målsättningar och så långt möjligt fokuseras på samma områden i syfte att främja samordning och effektivitet. En landstrategi för samarbetet med Nicaragua skall utarbetas under 1997. Mot bakgrund av de mycket stora reservationerna beräknas en sänkning av landramen för 1997, som dock framöver åter bör kunna höjas. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 71 Karibien Sveriges biståndsåtaganden i Karibien har främst bestått av tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska republiken samt en regional miljöinsats. Katastrofbistånd utgår till de mindre öama efter de åter- kommande naturkatastroferna. Sveriges ambition är att öka samarbetet med regionen. Ett viktigt led i detta är de pågående förhandlingarna om svenskt medlemsskap i Karibiska utvecklingsbanken (CDB). Det under år 1996 påbörjade stödet till demokratiprocessen i Haiti bör fortsätta. Områden som bör prioriteras är de demokratiska institutionerna och rättsväsendet. Regeringen beslutade i oktober 1995 att ge Sida möjlighet att genom internationella och svenska institutioner och organisationer stödja initiativ i Kuba som bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomiska och politiska reformer och främja respekten för mänskliga rättigheter. Denna typ av bistånd bör utvecklas. Fortsatt forskningssamarbete bör också övervägas. Sydamerika De sydamerikanska länderna fortsätter med varierande takt och ambitions- nivå de ekonomiska och politiska reformerna. En betydande ekonomisk återhämtning har skett, men resurserna är ojämnt fördelade och fattig- domen utbredd, särskilt på landsbygden. Samtliga länder styrs av demokratiskt valda regeringar och konsolideringen av demokratin går framåt. Fortfarande återstår dock mycket att göra för att bygga upp fungerande rättssystem och för att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt när det gäller ursprungsbefolkningarna. Det svenska utvecklingssamarbetet med Sydamerika inriktar sig liksom tidigare främst på att stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter, inte minst i Colombia och Peru, men också att stödja reformarbetet och moderniseringen av staten, näringslivets utveckling samt fattig- domsbekämpningen. Regeringen anser att samarbetet - inklusive näringslivsstöd, tekniskt samarbete och forskningssamarbete - i högre grad än tidigare bör koncentreras till de fattigare länderna i enlighet med de övergripande prioriteringarna för biståndet. Under 1997 kommer en regionstrategi för utvecklingssamarbetet med Sydamerika att utarbetas. Det svenska bilaterala biståndet till Latinamerika utgör en mindre del av det totala svenska biståndet genom alla kanaler till regionen. Regionstrategin skall därför särskilt behandla svenska prioriteringar vad gäller EU:s och de multilaterala organisationernas verksamhet. En dialog om prioriteringar bör fortsätta och fördjupas med de svenska enskilda organisationerna, då stödet genom dessa fortsätter att vara en viktig del av det svenska samarbetet med regionen. Utvecklingssamarbetet med regionen skall även framöver koncentreras till Bolivia, som är det fattigaste landet i Sydamerika och där en stor del av befolkningen, särskilt på landsbygden, lever i extrem fattigdom med Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 bristande tillgång till infrastruktur och sociala tjänster. Ursprungsbefolk- ningarnas situation är särskilt utsatt. En rad strukturella och ekonomiska reformer har inletts som nu fördjupas med tonvikt på landsbygdsutveck- ling och fattigdomsbekämpning. En betydande del av det svenska biståndet till Bolivia koordineras med eller kanaliseras genom multilaterala organ. Det gäller stödet till utbildningsreformen genom Världsbanken och samarbetet med UNICEF, i ett program för fattigdomsbekämpning som bl.a. främjar tvåspråkig undervisning samt kvinnor och hälsa. Sverige stöder Bolivia i denna process. Målet för utvecklingssamarbetet är att främja en bärkraftig och demokratisk utveckling där mänskliga fri- och rättigheter respekteras, med tonvikt på bl.a. ursprungsbefolkningarnas deltagande, liksom fattigdomsbekämpning, gott styrelseskick, jämställdhet och utveckling av näringslivet. Ytterligare åtgärder, som bör samordnas internationellt, krävs för att lindra landets skuldsituation. Det framtida samarbetets inriktning kommer att fastläggas under hösten i den landstrategi som skall utarbetas för en treårsperiod. För delposten för Latinamerika beräknar regeringen en minskning med 70 miljoner kronor till 430 miljoner kronor. 1998 bör anslaget åter öka. Reservationsläget gör att verksamheten i stort bör kunna fortsätta som planerat. <h5>4.3.4 Europa</h5> Det forna Jugoslavien består idag av Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien och Makedonien. Av dessa har Bosnien-Hercegovina och Kroatien direkt drabbats av krigshandlingar. Internationella sanktioner och en tung flyktingbörda har skapat stora problem i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Makedonien, som legat utanför det krigsdrabbade området, har inlett ett ambitiöst program för att omvandla samhället. Slovenien, som kommit längst, har lyckats uppnå en parlamentarisk demokrati, stabil ekonomi och ett förmedlems- skapsavtal med EU. Det svenska biståndet till området har sedan 1991 nästan helt finansie- rats genom katastrofbistånd och uppgått till sammanlagt ca 1,2 miljarder kronor. Det har av naturliga skäl koncentrerats till de områden som drabbats värst av kriget. Biståndet under 1997 bör fortsättningsvis finansieras på samma sätt och ha en omfattning som motsvarar stödet 1996. Stödet bör vara flexibelt och anpassas till den politiska utvecklingen i länderna. Beredningen av stödet sker i ett nära samråd mellan Utrikes- departementet och Sida. I framtiden bör stödet förhoppningsvis kunna omformas i riktning mot omvandling och integration. Av länderna i det forna Jugoslavien har Bosnien-Hercegovina utan jämförelse drabbats hårdast av kriget. Omfattande folkomflyttningar har förekommit till följd av strider och s.k. etnisk rensning. Uppemot 1 miljon människor beräknas vara intemflyktingar, ytterligare 1,4 miljoner har drabbats av kriget och är i behov av internationell humanitär hjälp. Enligt Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 73 uppgift har mer än 200 000 människor förlorat sina liv. Miljontals människor har förlorat alla sina tillhörigheter. Stora delar av infrastruktu- ren har slagits ut och bostäder förstörts. Som en direkt följd av kriget har ca 80 % av befolkningen helt eller delvis kommit att bli beroende av humanitär hjälp utifrån. Fredsöverenskommelsen i Dayton i slutet av november 1995 reglerar såväl den militära situationen som det civila området. Genomförandet av den civila delen av Daytonavtalet har varit föremål for ett antal inter- nationella konferenser vid vilka politiskt och finansiellt stöd har säkrats for återuppbyggnaden av Bosnien-Hercegovina. Den största delen av biståndsinsatserna har utgjorts av humanitär hjälp i form av livsmedel och stöd till hälso- och sjukvårdsinstitutioner kanaliserad genom FN-systemet och Rödakorset. Även svenska enskilda organisationer har fått bidrag for projekt med livsuppehållande inriktning. Sedan april 1995 har medel avsatts särskilt för återuppbyggnadsinsatser främst inom områdena lokal husproduktion, telekommunikation och psykosociala insatser. Från delposten för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter har stöd bl.a. lämnats till oberoende media. Under 1996 beräknas 200 miljoner kronor tas ur katastrofanslaget för biståndsinsatser i forna Jugoslavien. Medlen skall i första hand användas till humanitära insatser i vid mening. Från svensk sida har ansetts att återuppbyggnadsinsatsema måste villkoras hårdare till att mottagarsidan uppfyller Daytonavtalet. Stödet till demokrati och mänskliga rättigheter kommer att fortsätta. Dessutom används medel från B 9-anslaget för stöd till valprocessen via OSSE. Situationen i Bosnien-Hercegovina bedöms förbli osäker under 1997. En av de viktigaste förutsättningarna för att ett nytt krig inte skall bryta ut är internationell militär närvaro. Hur denna skall utformas är fortfarande oklart. En minskning av det internationella stödet kan förväntas. Beroende på parternas vilja att genomföra en fredsprocess finns beredskap att lämna ett betydande stöd till återuppbyggnadsinsatser. Behovet av humanitär hjälp kommer att minska men långt ifrån försvinna under 1997. Det är osäkert i vilken utsträckning flyktingar och intemflyktingar kommer att kunna återvända till sina hemorter. Förbundsrepubliken Jugoslavien har inte drabbats direkt av kriget. På grund av flera års FN-sanktioner och en stor flyktingbörda befinner sig landet emellertid i en besvärlig ekonomisk situation som det med all sannolikhet kommer att ta lång tid att rehabilitera. Att den politiska arenan domineras av traditionell östpolitik är inte ägnat att påskynda den nödvändiga övergången till demokrati och marknadsekonomi. Bristen på respekt för mänskliga rättigheter är särskilt uppenbar i områden med stora minoritetsgrupper såsom i Kosovo, Vojvodina och Sandzak. Trots ett ökat internationellt engagemang för att förbättra förhållandena, särskilt för den albanska majoriteten i Kosovo, har läget knappast förbättrats. Sveriges bistånd till Förbundsrepubliken Jugoslavien har till största delen bestått av humanitära insatser genom olika FN-organ som UNHCR, Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 UNICEF, WHO och genom Röda korset. En stor del av de 30 miljoner kronor som avsatts för insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i forna Jugoslavien har använts i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Mottagare av dessa medel har varit oberoende media, oberoende forskare och organisationer som verkar för demokrati och försoning. Framtida insatser bör knytas till Förbundsrepublikens bidrag till fredsprocessen i Bosnien och till respekten för mänskliga rättigheter. Under år 1991, strax efter att Kroatien förklarat sig självständigt, utbröt hårda strider vilka resulterade i att delar av landet kom att stå utanför regeringens kontroll. Under hösten 1995 återtog den kroatiska armén stora delar av dessa områden. Kontrollen över ett område i östra Slavonien som gränsar till Förbundsrepubliken Jugoslavien återstår att reglera. Under de olika perioderna av militära aktiviteter förekom grova, etniskt relaterade övergrepp mot individer. Hus plundrades och brändes i stor skala. Återuppbyggnadsbehoven i vissa områden är därför omfattande även om den kroatiska regeringen har gjort vissa insatser med egna medel. Den kroatiska regeringen har kritiserats av det internationella samfundet för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Media i Kroatien är starkt regeringsdominerade. Det senaste presidentvalet hösten 1995 kritiserades internationellt för att inte ha uppfyllt de krav som måste ställas på fria och rättvisa val. Det svenska biståndet till Kroatien har till stor del bestått i bidrag till FN, Röda korset och enskilda organisationer för humanitära insatser. Därutöver har Sverige finansierat bostäder och sociala projekt inriktade på landets flyktingar. Ur anslagna medel för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter har stöd utgått till organisationer som arbetar för dessa mål. Det finns ett fortsatt behov av humanitär hjälp till Kroatien genom framförallt FN och Röda korset. Återuppbyggnadsinsatser skall i enlighet med beslut i oktober 1995 i EU:s Allmänna Råd villkoras till att flyktingarna från Krajina ges en reell möjlighet att återvända, att respekten för mänskliga rättigheter förbättras och att Kroatien aktivt deltar i fredsprocessen i Bosnien. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 <h5>4.3.5 Det bilaterala utvecklingssamarbetets verksamhetsgrenar</h5> Under detta avsnitt redovisar regeringen sin syn avseende inriktning, omfattning och resultatkrav för Sidas verksamhetsgrenar oavsett hur dessa finansieras. Vissa insatser under verksamhetsgrenarna finansieras från landramama, andra från särskilda poster. Skillnaderna beror främst på insatsernas art och i vilka länder de sker. <h5>Demokrati och mänskliga rättigheter</h5> De politiska förändringarna i världen, inte minst i många u-länder, innebär ökade förutsättningar att förverkliga demokratimålet i biståndet samtidigt som arbetet också måste förändras och anpassas till den nya situationen. Nya metoder utvecklas och nya samarbetspartners etableras. För att kunna hantera detta nya, delvis annorlunda och ofta svåra bistånd krävs en kompetent resursbas såväl i Sverige som i fält. Ett lands första val är en viktig komponent i dess demokratiska utveckling även om det bara utgör en första grundsten i en långsiktig demokratisk process. I syfte att observera om val genomförs på ett fritt och demokratiskt sätt har många svenskar under 90-talet deltagit i olika typer av valobservationsmissioner i t.ex. FN:s, EU:s, OSSE:s och OAU:s regi. Även om behovet minskar i takt med att allt fler länder hållit val, kommer sådana insatser att krävas även framöver. Den stora utmaningen för de länder som genomfört sitt första val är att få till stånd framväxten av en demokratisk kultur och fungerande demokratiska institutioner. Folkstyrda församlingar på såväl nationell som lokal nivå, valmyndigheter, fria media och ett aktivt och oberoende civilt samhälle som kritiskt kan granska och påverka maktstrukturerna är fundamentala grundstenar i ett demokratiskt samhälle. Den demokratiska utvecklingen förutsätter också att det finns politiska partier som aktivt arbetar för att få en bredare förankring i samhället. Att på olika sätt stödja dessa demokratiska institutioner är en allt viktigare del av vårt utveck- lingssamarbete. Ett exempel på detta är den pågående försöks- verksamheten med bistånd via svenska partinära organisationer i syfte att stärka demokratin, främst partiväsendet, vilken kommer att utvärderas under 1997. Ett allvarligt hinder för en demokratisk utveckling i många länder är en svag, ineffektiv och ibland korrumperad statsapparat. Sverige har av tradition en stark och effektiv administration och har därför värdefulla erfarenheter som vi kan dela med oss av genom utvecklingssamarbetet, t.ex. på skatte- och revisionsområdena. Svenska myndigheter blir allt viktigare samarbetspartners i biståndet. Ansträngningarna att befästa demokratin blir inte framgångsrika om inte rättsstaten samtidigt stärks. Dessutom är en fungerande rättsapparat den bästa garantin för respekt för de politiska och medborgerliga mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbetet bör inriktas på att stödja utvecklingen av en oberoende rättsstat genom t.ex. stöd till modernisering av lagstift- ningen, utveckling och förstärkning av domstolsväsende, åklagarämbete, polisväsende och advokatkår. Det är också viktigt att verka för att Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 rättsväsendet når i alla delar av ett land. En förutsättning för demokrati är att kvinnor och män har lika möjligheter att delta i och påverka processer som formar utvecklingen. Kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande bör därför speciellt beaktas. Medvetenheten om betydelsen av barnets rättigheter har ökat inter- nationellt, bl.a. genom en närmast total anslutning till FN:s barnkonven- tion. Utmaningen nu är att göra verklighet av konventionens principer och normer. Därvid skall principen om "barnets bästa" vara vägledande, liksom insatser för att bekämpa diskriminering. Respekt för de mänskliga rättigheterna (MR) är fundamentalt för en politik som syftar till jämställdhet och demokrati. Sverige bör därför i utvecklingssamarbetet arbeta för en bättre uppföljning av internationella åtaganden, bl.a. genom att stärka de övervakande FN-kommittéema finansiellt och personellt och genom att bistå länderna i deras rapportering till respektive kommitté. Högkommissarien för mänskliga rättigheter och MR-centret i Geneve har viktiga roller att spela på MR-området. Utfallet av den nödvändiga omstrukturering av MR-centret som just nu äger rum bör påverka Sveriges framtida stöd till centret. I takt med att bl.a. FN:s roll som MR-observatör utvecklas finns också en växande efterfrågan på att snabbt ställa såväl personella som finansiella resurser till förfogande. Den stora utmaningen på MR-området är att få de länder som anslutit sig till konventionerna att börja följa dem i praktiken. Konventionerna måste inlemmas i ländernas konstitutioner, lagstiftning och dagliga rättstillämpning. Olika typer av övervakningsinstrument såsom MR-, justitie- och bamombudsmän behöver utvecklas. Svenska ideella organisationer och folkrörelser är viktiga aktörer inom demokrati- och MR-området, dels för att stödja organisationer som arbetar mot förtryck och för respekt för de mänskliga rättigheterna, dels för att stödja utvecklingen av det civila samhället. Sverige har traditionellt spelat en viktig roll genom sitt stöd till internationella organisationer, inte minst på MR-området. Denna typ av stöd bör även fortsättningsvis ges hög prioritet. Regeringen faster mycket stor vikt vid utvecklingssamarbetet inom detta område. Förutom att demokrati- och MR-aspekter ofta är viktiga inslag i projekt med annan huvudsaklig inriktning, finansieras en stor del av de direkta insatserna inom området från landramama och ett antal andra anslagsposter. Regeringen beräknar därtill att anvisa 235 miljoner kronor för de direkta medlen för demokrati och mänskliga rättigheter inom delposten för särskilda utvecklingsprogram. <h5>Offentlig förvaltning</h5> Förvaltningsbiståndet, som är en av de viktigaste sektorerna inom det svenska utvecklingssamarbetet, har som övergripande mål är att bidra till utvecklingen av god samhällsstyming och av en rättstat. Biståndet syftar till att bygga upp, förstärka, reformera och effektivisera strategiska delar av förvaltningssystemet såsom centralförvaltningens struktur, offentlig finansförvaltning, lokal och kommunal förvaltning samt rättsväsendet och Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 77 är i huvudsak inriktat på kunskaps- och institutionsutveckling. Insatserna utgörs ofta av långsiktigt institutionssamarbete mellan organisationer och myndigheter i Sverige och i mottagarlandet och ingår alltmer som ett naturligt inslag i projekt med annan huvudsaklig inriktning, t.ex. inom hälso- och undervisningsområdena. En stor del av det internationella utvecklingssamarbetet består av insatser av detta slag, sammantaget benämnda tekniskt bistånd. Fortfaran- de är antalet utländska experter mycket högt, särskilt i Afrika. Trots att många insatser varit av stor betydelse, har insatserna som helhet ofta inte gett hållbara resultat, särskilt i de svagaste, mest biståndsberoende länderna. Det beror delvis på trängseln av givare med olika modeller och erfarenheter, men också på övergripande problem i mottagarlandets offentliga förvaltning, t.ex. låga löner och korruption, som försvårar den avsedda kunskapsöverföringen och kapacitetsuppbyggnaden. Såväl i mottagarländerna som bland givarna måste större tonvikt läggas vid att stödja en mer grundläggande reformering av mottagarländernas förvalt- ningar. Den påbörjade förskjutningen av insatser från finansförvaltningsområdet till stärkande av rättsväsendet, förvaltningsreform samt den lokala/kommu- nala förvaltningen bör fortsätta. Prioritet bör också ges till insatser som syftar till att stärka mottagarländernas förmåga att mobilisera resurser för den offentliga verksamhetens nödvändiga utgifter. <h5>Miljö och natur</h5> Hållbar utveckling är en fråga som griper in i alla aspekter av utveck- lingssamarbetet. Inom det bilaterala biståndet bör samarbetet bl.a. inriktas på att stärka samarbetsländemas förmåga att föra en utvecklingspolitik som är långsiktigt hållbar. Som ett led i uppföljningen av UNCED har Sida under året tagit fram ett handlingsprogram för bistånd till hållbar utveckling, där fem områden lyfts fram som särskilt viktiga: jord- och skogsbruk, vatten, marin miljö, energi och urban miljö. Särskilt understryks vikten av intensifierad forskning och metodutveckling inom dessa områden. I regeringens ovan nämnda skrivelse till riksdagen om hållbar utveck- ling redovisas regeringens politik, såväl i multilaterala sammanhang som inom det bilaterala utvecklingssamarbetet. Regeringen instämmer där i prioriteringen av de fem områden Sida lyfter fram. Allt utvecklingssamarbete skall främja hållbar utveckling. I mer begränsad mening, med tonvikt på miljö, är det i första hand verksamhets- områdena natur respektive infrastruktur och näringsliv som berörs. De särskilda miljöinsatserna, som är en liten, men viktig del av de totala miljöinsatserna skall fortsatt inriktas på metodutveckling och kapacitets- uppbyggnad med nära koppling till UNCED-uppföljningen. Regeringen beräknar att anvisa ett oförändrat belopp, 205 miljoner kronor, för särskilda miljöinsatser inom delposten för särskilda utveck- lingsprogram för 1997. Främjande av hållbar utveckling skall dessutom ges högre prioritet inom bl.a. det landramsfinansierade biståndet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 78 De svenska bilaterala insatserna inom verksamhetsområdet natur domineras traditionellt av skogs- och markvårdsinsatser. Det finns skäl att vidga synen med hänsyn till frågan om hållbar utveckling. Tre av de fem områden som Sida lyfter fram i handlingsprogrammet faller inom verksamhetsgrenen: jord- och skogsbruk, vatten och marin miljö. Regeringen instämmer i Sidas bedömning att prioriteringen bör leda till ökade insatser inom dessa områden. I Afrika är det angeläget att livsmedelssäkerheten förbättras på både kort och lång sikt, vilket är en avgörande förutsättning för att minska fattigdomen. Sida har under 1996 genomfört en studie av livsmedelssäker- heten i Afrika. Metoder måste utvecklas som på ett långsiktigt hållbart sätt höjer det afrikanska jordbrukets produktivitet. Forskningsbiståndet bör också närmare samordnas med det mer direkta biståndet inom området. Den av Sverige nyligen ratificerade konventionen mot ökenspridning är ytterligare ett exempel på frågans ökande internationella vikt. Det är också angeläget att Sverige genomför de åtaganden som gjorts i enlighet med konventionerna om biologisk mångfald och klimatförändringar. I Asien bör insatserna inom skogsbruk mer inriktas på markvård med ett starkt fattigdomsperspektiv och på insatser för att stärka och moderni- sera berörda förvaltningar. Miljöperspektivet skall betonas. I ett stort antal u-länder råder torra förhållanden och en potentiell vattenbrist. Idag hotas vattenresurserna från många håll. Sveriges insatser på detta område har två infallsvinklar, dels hållbart utnyttjande av vattenresurser, dels utveckling av enkla sanitetssystem. Sida har tillsammans med UNDP och Världsbanken startat det s.k. Global Water Partnership. Syftet är att globalt lära från positiva erfarenheter och öka uppmärksamheten kring vattenfrågorna för att åstadkomma ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Sida har skapat ett särskilt sekretariat för samarbetet. Marin miljö är ett nyare område för Sveriges utvecklingssamarbete. Det bör ges ökad prioritet och inriktas på att skapa förutsättningar för bättre planering av resursutnyttjande och utveckling och etablering av produktiva men samtidigt miljömässigt skonsamma verksamheter i kustområden. <h5>Sociala sektorer</h5> De sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård, har sedan begynnelsen varit centrala inslag i det svenska utvecklingssamarbetet och skall fortsätta vara det. Bättre hälsa och utbildning är viktiga mål i sig. Fungerande skolväsende och hälsovård är också förutsättningar för utveckling, särskilt för att de fattiga skall kunna påverka sin framtid. Undervisning möjliggör spridning av nya tänkesätt och bidrar till nationell integration. Länder med god primärskola har bevisat högre tillväxt. I flertalet u-länder satsas dock en hög andel av utbild- ningsbudgeten på högre utbildning, medan primärskolan lider av resursbrist. I de mer utvecklade länderna i Asien, Latinamerika och Afrika går alla bam utom mycket fattiga nu i skolan. Det är främst fattiga flickor som Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 idag inte far undervisning. I dessa länder bör det svenska samarbetet inriktas på att utveckla det existerande skolväsendet så att det når alla bam och på att höja kvaliteten i undervisningen. I de fattigare länderna, främst i Afrika, når skolväsendet en lägre och ofta fallande andel av barnen. I många länder gäller det därför att bidra till återuppbyggnad av skolväsendet. Även här krävs modernisering och utveckling av undervisningens former och innehåll. Inom de sociala sektorerna är sektorprogram en lovande väg for givarna att under mottagarlandets ledning gemensamt stödja t.ex. undervisningsväsendets uppbyggnad. En forutsättning för ett på lång sikt fungerande skolväsende är att lokalsamhället känner ansvar, har inflytande och bidrar till finansieringen. Avgiftsfmansering av primärskolan har visat sig ge betydande negativa effekter samtidigt som regeringarna har svårt att klara driftkostnaderna. Ökad uppmärksamhet måste också ägnas åt kopplingen mellan barns rättigheter, skolplikt, bra skolor och eliminering av skadligt barnarbete. Stora framsteg har gjorts inom hälsoområdet i nästan alla länder under de senast decennierna. I huvudsak bör samarbetet inom hälsoområdet inriktas på bidrag till att förbättra systemen, medan driften mer måste klaras med egna resurser, ofta på lokal nivå. Liksom för utbild- ningsväsendet skapar statens begränsade resurser och avgiftsfinansie- ringens nackdelar ett svårt dilemma, kanske än svårare for hälsovården med dess oundvikligen högre driftskostnader. För både skolan och hälsovården krävs således såväl en kraftfull prioritering av de grundläggande delarna på bekostnad av storstadsbaserad högre undervisning och sjukhusvård, t.ex. utveckling av nya metoder for finansiering. Utöver att främja hälsan, har hälsovården även andra viktiga roller. Kopplingen till reproduktiv och sexuell hälsa är given. Hälsovård är dessutom en bra ingång till attitydpåverkande insatser. Detta gäller i hög grad även skolan. Inom hälsoområdet finns det starka internationella organisationer, som far ett betydande svenskt stöd. Det är angeläget att Sveriges policy visavi dessa organisationer och det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på ett ömsesidigt erfarenhetsutnyttjande. Det är också viktigt att Sida for en dialog med de enskilda orga- nisationerna, som bedriver en omfattande verksamhet inom området, om hur samspelet mellan staten, lokala myndigheter och det civila samhället kan främja utvecklingen av de sociala sektorerna. Insatserna inom de sociala sektorerna finansieras främst genom landramama, men även en stor del av biståndet via enskilda organisationer går till insatser inom området. Sociala insater finansieras också inom det tekniska samarbetet med länder utanför programlandskretsen. <h5>Forskningssamarbete</h5> Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-ländema. Det omfattar den verksam- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 het som Sida övertagit från den tidigare biståndsmyndigheten Styrelsen för u-landsforskning (SAREC). De övergripande målen för forskningssam- arbetet är att stärka u-ländemas forskningskapacitet och främja utveck- lingsinriktad forskning. Från delposten finansieras stöd till forskningssam- arbete med u-länder och mellan u-länder, stöd till internationella forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-lands- relaterade problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige. De svenska erfarenheterna av forskningssamarbete med u-länder är unika i ett europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev och Sida nu vidareutvecklar har Sverige gjort mycket värdefulla insatser samtidigt som det svenska forskarsamhället stimulerats att delta i u-landsrelevant forskning. Det är också betydelsefullt för att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i EU:s program för forskningssamarbete och för att bredda den svenska resursbasen för utvecklingssamarbetet. Sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndighetema stärker möjligheterna för samverkan med andra biståndsformer. Det måste dock förenas med forskningsbiståndets särskilda mål, inomvetenskapliga krav på forskningskvalitet och bibehållen långsiktighet, vilket kan ske bl.a. genom samlade satsningar på högre utbildning och forskning, uppföljning av forskningsresultat och integration i annat utvecklingssamarbete. Forskningsbiståndets inriktning bör också påverkas av Sidas hand- lingsprogram avseende fattigdom, hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt det nya jämställdhetsmålet. Vikten av långsiktighet inom forskningssamarbetet och verksamhetens goda resultat motiverar en bibehållen volym för 1997. Regeringen beräknar att anvisa 400 miljoner kronor, vilket möjliggör en fortsatt stark satsning på forskning. <h5>Infrastruktur och näringsliv</h5> Ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är grundläggande för att förbättra de fattigas levnadsstandard. Satsningar på infrastruktur - energi, transporter och kommunikationer, vatten, sanitet och bevattning - och näringslivsutveckling är därför viktiga inslag i biståndet. För programländerna finansieras sådana insatser med gåvobistånd inom landprogrammen och i vissa länder också med krediter. I övriga länder görs insatser genom Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete, som i hög grad är inriktat på infrastruktur. Kreditbiståndet har sedan u-krediter infördes haft en stark tonvikt på infrastruktur, särskilt energi och telekommunikationer och lämpar sig väl för sådant stöd till företags- eller samhällsekonomiskt lönsamma investeringar i kreditvärdiga länder. (Tekniskt samarbete och krediter behandlas närmare i avsnitt nedan.) Vid satsningar på infrastruktur måste miljöeffekter beaktas noggrant. I Sidas program för hållbar utveckling slås fast att miljöfrågor kring energiproduktion och -användning samt urban miljö kräver större uppmärksamhet inom biståndet. Regeringen delar den bedömningen. Näringslivsutveckling, som syftar till att skapa förutsättningar för en Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 81 ökning av produktion av varor och tjänster, omfattar tre grenar. Kompe- tensutveckling syftar till att höja kunskapsnivån i näringslivet. Affärs- utveckling syftar till att stimulera samarbete mellan foretag i Sverige och u-länder bl.a. långsiktiga allianser mellan små- och medelstora foretag. Kapitalförsörjning omfattar såväl kapitalsatsningar i foretag eller finansiella institutioner, främst genom Swedfund International AB, som insatser for att utveckla institutioner för en fungerande kapitalmarknad. Sida har inlett en översyn av hur näringslivssamarbetet bäst kan utvecklas i den nya organisationen i samspel med den programme- ringsprocess som tillämpas för större delen av det bilaterala biståndet. Regeringen anser att en ökad fokusering på färre projekt, länder eller områden bör övervägas i syfte att höja effektiviteten. Inom näringslivsutveckling finns omfattande reservationer och regeringen beräknar därför för 1997 en minskning till 80 miljoner kronor under delposten särskilda utvecklingsprogram. Regeringen har uppdragit åt Sida att analysera biståndets förändrade roll i u-ländemas kapitalförsörjning, bl.a. hur biståndet kan främja inhemsk resursmobilisering och utländska investeringar, vilket har särskild bäring på utformningen av biståndet till de fattigaste länderna, främst i Afrika. <h5>Tekniskt samarbete och internationella kurser</h5> Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete - kompetensutveckling och kunskapsöverföring - med tonvikt på insatser inom infrastruktur men också på bl.a. miljö och förvaltning är baserad på svenska resurser - företag, myndigheter och institutioner. Projekt bedrivs i ett 30-tal länder. Vidare bedrivs ett samarbete med utvecklingsbanker och andra inter- nationella finansieringsinstitutioner genom konsultfonder för utnyttjande av svensk kompetens och teknologi. Mot bakgrund av en flerårig, snabb expansion, volym- och ämnes- mässigt samt geografiskt, har ,Sida på regeringens uppdrag gjort en översyn av det tekniska samarbetet, bl.a. med avseende på val av länder och gränsdragningen vad avser programländerna, där finansiering av dessa insatser skall överföras till landprogrammen. Regeringen vill framhålla vikten av att bevara verksamhetens karaktär med bl.a. små insatser och hög flexibilitet. En ökad fattigdomsinriktning är samtidigt önskvärd. Verksamheten är framgångsrik och efterfrågad. Regeringen beräknar 210 miljoner kronor för 1997 för kontraktsfinansierat tekniskt samarbete inom delposten för särskilda utvecklingsprogram. Med hänsyn till att ett antal insatser överförs från denna post till landramsfinansiering bör det i praktiken inte innebära någon minskning jämfört med innevarande år. Den internationella kursverksamheten syftar till att stärka deltagarnas kompetens inom områden av strategisk betydelse för utvecklingen i hemländerna. Infrastruktur och industri intar sedan länge en central plats i kursutbudet som samtidigt under senare år fått ökad inriktning mot miljö, demokrati, mänskliga rättigheter, offentlig förvaltning och jämställdhet, inklusive genom kurser som särskilt riktar sig till kvinnor. I syfte att stödja anpassningen till ny teknologi i u-ländema planeras nya Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 82 kurser inom vissa områden. Kursdeltagarna, ca 2 100 per år, kommer från över 100 länder och antalet sökande har ökat markant. Regeringen beräknar att för internationella kurser anvisa 130 miljoner kronor för 1997 inom delposten för särskilda utvecklingsprogram. <h5>Krediter for utveckling</h5> Krediter utgör ett viktigt instrument för att finansiera vissa typer av angelägna investeringar i mottagarländerna. Krediter lämnas dels i form av bundna u-krediter, som finansieras genom upplåning på kapital- marknaden i kombination med biståndsmedel, det s.k. gåvoelementet, som medger utlåning på mjuka villkor, dels som obundna, anslagsfinansierade biståndskrediter på mycket förmånliga villkor. U-krediter lämnas till länder som är kreditvärdiga eller på sikt bedöms fa en tillfredsställande betalningsförmåga för investeringsprojekt, främst inom infrastruktur med tonvikt hittills på energi och telekommunikationer, men i växande utsträckning också investeringar i miljöskydd. Verksamhe- ten är inriktad på projekt där svensk teknologi och kompetens är konkurrenskraftig. Kombinationen av marknadsfinansiering och subven- tion, som belastar anslagsposten, ger en utväxlingseffekt på det insatta biståndet vad gäller den totala resursöverföringen. Kreditgivningen sker i överensstämmelse med den internationella överenskommelsen på området som Sverige har biträtt, den s.k. konsensusöverenskommelsen inom OECD, som bl.a. reglerar gåvoelementets storlek och vilken typ av projekt som kan komma ifråga för u-kreditgivning. U-kreditengagemanget uppgick vid utgången av budgetåret 1994/95 till ca 10 miljarder kronor, fördelat på 22 länder med Indien och Kina som dominerande. 85 procent avsåg låginkomstländer och nära hälften avsåg programländer. Biståndskrediter är främst avsedda för finansiering av infrastruktur- projekt i betalningssvagare låginkomstländer som inte tillhör de mest skuldtyngda. De kan även användas för att finansiera sociala projekt i kreditvärdiga länder, när u-kreditgivning bedöms mindre lämplig. Biståndskrediter infördes på försök från budgetåret 1994/95. Beredningen av projektförslag beräknas i några fall kunna slutföras för beslut under innevarande budgetår. På uppdrag av regeringen har Sida analyserat krediters roll för u-ländemas utveckling och i biståndet, inklusive erfarenheterna av u-kreditgivningen och försöksverksamheten med biståndskrediter. I utredningen, som kommer att överlämnas till regeringen under hösten, ingår också att överväga utnyttjande av medel under andra anslagsposter för kreditgivning. Regeringen anser att krediter även framgent bör spela en viktig roll i biståndet inom ramen för en breddad uppsättning av finansieringsinstru- ment, som kan utnyttjas flexibelt för att anpassa villkoren till såväl mottagarländernas betalningsförmåga som projektens samhälls- eller företagsekonomiska effekter. Sida har föreslagit att medel för u-krediter och biståndskrediter Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 83 sammanförs under en ny delpost, Särskilda investeringar, som även föreslås omfatta gåvomedel för större investeringar och därtill kunna utnyttjas för garantigivning. Regeringen vill dock avvakta resultatet av kreditutredningen men anser att en ökad flexibilitet i form av kom- binationer av krediter och gåvor bör kunna övervägas. I ljuset av utredningens förslag kan gällande riktlinjer för u-krediter respektive biståndskrediter, som efter försöksverksamheten nu bör ses som ett mer permanent instrument, behöva ses över. Regeringen beräknar att anvisa ett belopp om 390 miljoner kronor för 1997 för kreditgivning och kommer senare att meddela anvisningar om fördelningen mellan u-krediter och biståndskrediter. <h5>Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad</h5> Efter mer än ett decennium av olika initiativ och åtgärder är 80-talets skuldkris alltjämt olöst för många av de fattiga skuldländema, varav flertalet finns i Afrika och några i Latinamerika. Det behövs ett mer samlat grepp för att reducera de utestående skulderna och skapa ökat utrymme för produktiva investeringar och insatser som kommer de fattiga till del. De fattigaste ländernas fordringsägare är huvudsakligen offentliga kreditorer, främst västländerna, men i växande omfattning också multilaterala institutioner. Diskussioner har inletts om ett samlat skuld- initiativ för dessa länder. Utvecklingskommittén, som är IMF:s och Världsbankens gemensamma policyorgan, har gett de bägge institutionerna i uppdrag att i samråd med främst andra kreditorer och biståndsgivare utforma förslag till en långsiktigt hållbar lösning. För att ett sådant initiativ skall bli framgångsrikt, krävs att samtliga parter är beredda att medverka och ta en rimlig andel av finansieringen. En utgångspunkt är vidare att skuldländema fortsätter på den inslagna reformvägen och kan visa goda resultat. Ambitionen är att förslag till ett samlat aktionsprogram skall läggas fram under hösten 1996. Sverige har sedan lång tid verkat aktivt i olika internationella fora för ytterligare skuldlättnader och stöd på generösa villkor till ekonomiska reformer i de fattigaste länderna, t.ex. i Parisklubben (de västliga regeringarnas gemensamma forum för omförhandlingar med skuld- ländema), IMF och Världsbanken, inom ramen för IDA och Världs- bankens särskilda program för Afrika, SPA. Detta program har varit viktigt för att mobilisera och samordna resurser till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna i Afrika söder om Sahara som genomför strukturan- passningsprogram. För svenskt vidkommande utgör det s.k. betalningsbalansstödet ett viktigt instrument för att lämna stöd till ekonomiska reformprogram, huvudsakligen i form av obundet importstöd, och skuldlättnad i olika former. Bidrag lämnas för att minska skuldtjänsten avseende såväl bilaterala skulder som multilaterala, främst gamla lån från Världsbanken, och till samfmansiering med IDA av återköp till kraftigt rabatterat pris av kommersiell skuld, främst till banker. Sverige har även medverkat i s.k. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 84 stödgrupper som bildats för att hjälpa länder, som genomgått politiska eller ekonomiska kriser, att normalisera relationerna med det inter- nationella finansiella samfundet. Merparten av stödet har gått till svenska program- och andra samarbets- länder, främst i Afrika söder om Sahara men också några länder i Latinamerika och Asien. Sveriges bidrag till IMF:s särskilda facilitet för stöd till fattiga länder som genomför strukturanpassningsprogram, ESAF (Enhanced Structutal Adjustment Facility) har också lämnats från denna anslagspost. Behovet av betalningsbalansstöd kommer även framöver att vara omfattande. Stödet skall utgöra ett incitament till fortsatta ekonomiska reformer och måste fortlöpande kunna anpassas till skiftande behov och ändrade förutsättningar i enskilda länder. Utrikesdepartementet har i samråd med Sida gjort en översyn av stödet bl.a. i syfte att uppnå en smidigare procedur från planering till utbetalning för att främja en effektivare användning av medlen. Stödet skall i första hand utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, med tonvikt på svenska samarbetsländer, som genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Betalningsbalansstödet bör vara flexibelt och kunna anpassas till specifika förhållanden i enskilda länder. Stödet skall samtidigt hållas avgränsat från det mer långsiktigt planerade biståndet inom landramama. Stödets karaktär och den flexibilitet som krävs t.ex. för att ha beredskap för att bidra till nya skuldinitiativ, kan föranleda betydande variationer i utnyttjandet av anslagna medel mellan olika budgetår. Flera program- länder har stora problem i genomförandet av strukturanpassningspro- grammen p.g.a såväl externa ekonomiska och interna politiska faktorer. Detta är den främsta orsaken till de f.n. mycket stora reservationerna som vid utgången av 1996 beräknas komma att uppgå till ca 800 miljoner kronor. En nedskärning är därför motiverad för att kunna omfördela medel till andra angelägna ändamål. Regeringen beräknar att anvisa 200 miljoner kronor, som tillsammans med reservationerna ger ett utrymme om ca 1 miljard kronor för nya insatser och därmed goda möjligheter för Sverige att fortsätta att spela en aktiv roll på skuldområdet och bidra till nya initiativ. I enstaka fall bör även temporärt stora reservationer under landramar kunna tas i anspråk för betalningsbalansstöd. <h5>Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer</h5> Biståndet genom enskilda organisationer är en mycket viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet. Genom en mångfald av insatser i nästan alla u-länder nås många fattiga människor och lokalsamhällen. Stödet till enskilda organisationer i u-ländema, ofta i form av mångårigt nära samarbete, stärker också det civila samhället i dessa länder. Flertalet svenskar som arbetar med bistånd finns i enskilda organisationer och genom deras verksamhet i Sverige, inte minst i samband med insamling av medel, sprids också kunskaper om u-ländema. Härigenom stärks det Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 85 svenska biståndets förankring i det svenska samhället. Bidragen för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda orga- nisationer har sedan slutet av 1970-talet utvecklats från projektstöd till ett stort antal mindre organisationer till ramavtal med drygt tiotalet orga- nisationer. Bidrag ges också för informationsinsatser i Sverige. Direktstöd ges även till vissa andra enskilda organisationer. Numera kan även politiska partier söka bidrag på samma premisser som organisationerna. Under 1994/95 genomfördes en utvärdering av biståndet genom svenska enskilda organisationer. Den visar att organisationerna väl uppfyller de åtaganden man gjort i samband med ansökan om bidrag och att de har en väl utvecklad ekonomisk kontroll av verksamheten. Utvärderingen påtalar emellertid brister vad gäller insatsernas utvecklingseffekter och är också kritisk när det gäller samordningen mellan olika biståndsaktörer. Sida avser att ägna dessa frågor hög prioritet i dialogen med de enskilda organisationerna. En utredning om de enskilda organisationernas egeninsats har genom- förts. Utredningen bekräftar att de flesta organisationerna vill behålla egeninsatsen på nuvarande nivå, dvs. 20 %. Egeninsatsen återspeglar organisationernas förmåga till engagemang och är en viktig förutsättning för deras självständighet i förhållande till statsmakterna. Många orga- nisationer bidrar med en väsentligt högre egeninsats än den fastställda nivån. Vissa ungdomsorganisationer har dock haft svårt att komma upp till den nivån. Regeringen har beslutat att den normala nivån på orga- nisationernas egeninsats för projektbistånd fortsatt skall vara 20 % samt att värdet av material och eget arbete inte längre skall kunna räknas som del av egeninsatsen. För Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse/SHIA far emellertid Sida medge en sänkt egeninsats på 10 %. Sida far också, om det finns särskilda skäl, medge en minskad egeninsats till lägst 10 % för ungdomsorganisationer, som inte ingår i ramorganisationema. Volontärverksamheten är den största personalresursen inom svenskt utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till praktiska insatser i u-länder. Volontärinsatser har allt mera inriktats på insatser för demokrati, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn genomförs i syfte att skapa mer flexibla och ändamålsenliga regler för att volontärer med falterfarenhet skall kunna delta i korttids- insatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Sida har också fått i uppdrag att göra en översyn av den s.k. volontär- schablonen i syfte att bl.a. medge en förbättrad trygghet för volontärema i fråga om olika försäkringar i samband med vistelsen utomlands. Sida gör vidare en utredning om volontärinsatsemas utvecklingseffekter. Regeringen anser att det är angeläget att engagera ungdomar och deras organisationer både som mottagare och förmedlare av internationellt utvecklingssamarbete. Sida har med Stiftelsen för Internationellt Ung- domsutbyte (SIU) påbörjat ett par projekt med hittills goda resultat. Ungdomsorganisationernas biståndssamarbete bör ges fortsatt hög prioritet. Till Bangladesh, Indien och Sri Lanka ges 30 miljoner i bidrag till lokala enskilda organisationer, "direktstöd", vilket budgetåret 1997 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 överförs till delposten för Asien. Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén har ombildats till en ideell förening. I samband därmed erhöll föreningen ett extra bidrag och behovet av statliga bidrag för i huvudsak administrationskostnader har därför upphört. Med Sveriges inträde i EU öppnades möjligheter för svenska folkrörel- ser och andra enskilda organisationer att erhålla stöd från EU:s bistånds- budget. Regeringen ser det som angeläget att dessa möjligheter tas till vara och anser att Sida bör fortsätta stötta organisationerna såväl när det gäller att utnyttja EU-bidragen som att samverka med systerorganisationer i andra EU-länder. Medel från delposten får användas för detta. Som ett uttryck före regeringens prioritering av biståndet via folkrörel- ser och enskilda organisationer beräknas 820 miljoner kronor för 1997, vilket innebär oförändrad nivå jämfört med 1996 eftersom direktstödet till enskilda organisationer i Sydasien, 30 miljoner kronor, överförs till delposten för Asien. <h5>Humanitärt bistånd</h5> Huvuddelen av det svenska humanitära biståndet (tidigare kallat Katastrof- och flyktingbistånd samt bistånd till återuppbyggnad) avser insatser till förmån för offren för ett tiotal inbördeskrig: Afghanistan, Angola, Irak, Liberia, Rwanda, Somalia, Sudan, f.d. Jugoslavien m.fl. länder. Dessa s.k. komplexa katastrofer har drivit tiotals miljoner människor på flykt, vilket skapat enorma hjälpbehov av såväl omedelbar som mer långvarig karaktär. Hjälpen kanaliseras genom FN:s humanitära organ, främst flykting- kommissarien (UNHCR) och världslivsmedelsprogrammet (WFP), genom enskilda organisationer och internationella Rödakorsrörelsen. Inom ramen för det humanitära biståndet ger Sverige särskild upp- märksamhet åt insatser som avser röjning av landminor och utveckling av utrustning härför. Sverige är det land inom EU som satsar mest på sådana åtgärder. Kvarliggande landminor utgör ett ständigt hot och hindrar den återuppbyggnad som behövs efter en väpnad konflikt. Regeringen avser ge fortsatt prioritet åt minfrågan. Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av interna konflikter och att bidra till att förebygga att väpnade konflikter bryter ut. Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att bredda underlaget för svenskt agerande när det gäller att stärka konfliktföre- byggandet i det internationella systemet. Studien skall vara klar i höst. I de komplexa katastroferna behövs ofta samverkan mellan de humanitä- ra hjälpinsatserna och åtgärder för att främja efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära insatser. Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår inom FN för att förbättra samordningen mellan den humanitära hjälpen och de politiska och de militära insatserna i de komplexa katastroferna. Regeringen avser också att fortsatt stödja ansträngningarna att bättre Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 87 koordinera de olika FN-organens humanitära bistånd. Behovet av en bättre koordination av det humanitära arbetet i konflikt- situationer gäller även andra än FN-organen. Utredningen "Säkerhet och utveckling i Afrika" (Ds 1996:15) pekar på behovet av klarare regler för enskilda organisationer i konflikthanteringen. En internationell utvärdering av hjälpen till det katastrofdrabbade Rwanda betonar vikten av att de enskilda organisationer, som engagerar sig i komplexa katastrofer, har erforderlig kunskap och kompetens. Regeringen kommer att med de enskilda organisationerna diskutera deras roll i de komplexa katastroferna. Regeringen avser även verka för att den humanitära hjälpen utformas på sådant sätt att den kan främja en långsiktig utveckling i dagens katastrofområden. Genom medlemskapet i EU bidrar Sverige till EU-kommissionens omfattande humanitära bistånd, som hanteras av den Europeiska byrån för humanitärt bistånd (ECHO). Regeringen avser att aktivt delta i ut- formningen av detta bistånd. Genom att övergå från beteckningen katastrofbistånd till humanitärt bistånd - den internationellt vedertagna termen - vill regeringen betona kopplingen till den humanitära rätten och dess utgångspunkt i individens behov. Behovet av humanitärt bistånd, såväl i akuta katastrofsituationer som under återuppbyggnadsskeden, beräknas fortsatt vara stort. Rege- ringen är angelägen om att det finns utrymme för dessa viktiga insatser och beräknar att anvisa 1052 miljoner kronor för 1997. <h5>Programutveckling</h5> Programutveckling utgörs dels av försöksverksamhet och nya metoder, dels av initiativ som tas av Sida tillsammans med andra givare eller organisationer för att angripa problem vilkas lösning kräver bred uppslutning. Uppföljning av FN:s konferenser är ett exempel. Från posten finansieras även insatsförberedelser och resultatutvärdering för Sidas alla verksamhetsområden. Den pågående renodlingen av verksamheten i syfte att stödja uppbygg- naden av ett sammanhållet, innovativt och effektivt program bör fortsätta. Allmänt institutionsstöd och stöd till multilaterala program bör antingen fasas ut eller överföras till anslagsposten för multilateralt utvecklingssam- arbete. Stödet till UNAIDS överförs i och med 1997 enligt denna princip. För verksamheten beräknar regeringen att anvisa 210 miljoner kronor inom delposten för särskilda utvecklingsprogram. <h5>Rekrytering och utbildning av faltpersonal</h5> Verksamheten omfattar dels multilateral rekrytering, dels rekrytering och utbildning av bilateral fältpersonal. Multilateral rekrytering, som överförts från anslagsposten för multilateralt utvecklingssamarbete, eftersom medlen handhas av Sida, syftar till att öka antalet svenskar i internationell tjänst. Från anslaget finansieras även programmet för multilaterala biträdande experter och tjänster inom FN:s volontärprogram liksom nationella Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 experter vid Europeiska kommissionen. Den bilaterala verksamheten omfattar rekrytering och utbildning av bl.a. kontraktsanställd personal, biträdande experter, valobservatörer och valtekniska experter. Tjänster för biträdande experter liksom programmet för Minor Field Studies syftar till att stärka kunskaper om u-länder och bistånd bland unga människor. Från posten finansieras även vissa gemensamma kostnader för fältpersonalen. Sida genomför under 1996 en översyn av arbetsformerna för rekrytering och utbildning, bl.a. mot bakgrund av att f.d. Sandö U-centrum numera ingår i Sida som Sida- Sandö. Regeringen beräknar ett belopp om 105 miljoner kronor, inkl, överfö- ring av multilateral rekrytering, inom posten för särskilda utvecklings- program. <h5>Information</h5> Målet för u-landsinformationen är att öka det svenska folkets intresse för och kunskap om bistånd och utvecklingsfrågorna. En aktiv och levande dialog om internationella utvecklingsfrågor är av stor betydelse. Sidas informationsuppdrag omfattar idag alla delar av det bilaterala biståndet inklusive östsamarbetet samt internationellt utvecklingssamarbete genom EU. Sida skall i fortsättningen även ta ett ökat ansvar för information om multilateralt utvecklingssamarbete. Det är viktigt att t.ex. skolor och universitet, politiska beslutsfattare, medier och det svenska näringslivet både får tillgång till och möjlighet att bidra med information om svenskt utvecklingssamarbete. Dessutom har folkrörelser och enskilda organisationer en viktig uppgift vad gäller information om u-länder och utvecklingsfrågor. För att motverka de tendenser till främlingsfientlighet som finns i vårt samhälle är det angeläget att informera om andra länder och andra länders kulturer. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på ungdomar, både i och utanför skolan. Sidas satsning på Biståndsforum, ett forum för dialog med olika nyckelgrupper, bör breddas och fördjupas. Här skall bl.a. finnas en permanent ungdomsutställning för besökande gymnasieklasser, ett informationscenter med allmänt informationsmaterial och referensbiblio- tek. Sammanslagningen av biståndsmyndighetema innebär att Sidas informationsverksamhet nu omfattar ett betydligt bredare fält, vilket motiverar en viss ökning av medelstilldelningen. Regeringen beräknar att anvisa 33,2 miljoner kronor för 1997. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 89 <h4>4.4 A 1.3. Övrigt</h4> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Tabell All: A 1.3. Övrigt <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 40 763”</td><td colspan="2"> Anslagssparande 37 000</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anvisat</td><td> 73 331</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 90 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 68 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 43 893</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 43 873</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 43 873</td><td></td><td></td></tr> </table> 1) Beloppen anges i tusental kr <h5>Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom stiftelsen SI</h5> Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI) gäststipen- dieprogram for långtidsstipendier och person- och erfarenhetsutbyte for sökande från vissa u-länder. Från anslagsposten tas även medel for personal- och administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater. De satsningar institutet önskar göra budgetåret 1997 omfattar bl.a. studieprogram for parlamentariker, journalister, forskare m.fl. inom demokrati och mänskliga rättigheter, fortsatt kontaktskapande verksamhet mellan Europa och den islamiska världen liksom att fortsätta bereda svenska sinologer möjlighet till längre vistelser i Kina. Vidare överväger institutet att undersökajnöjlighetema att främja tillkomsten av ett lektorat i svenska i Afrika - den enda kontinent där svenskundervisning saknas på akademisk nivå - t.ex. vid ett universitet i Sydafrika. Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anvisas till Svenska institutets gäststipendie- och utbytesverksamhet for budgetåret 1997. <h5>Utredningar m.m.</h5> Från anslagsposten finansieras utredningar, seminarier, konferenser m.m. Den expertgrupp, som regeringen tillsatte i september 1995, med uppgift att genomfora studier som kan bidra till ökad förståelse av olika utvecklingsproblem och till utformning av ett mer effektivt bistånd, finansieras från anslagsposten. Vidare kommer uppföljningar av utred- ningar att belasta anslagsposten. För utredningar m.m. uppskattas behovet till 13,9 miljoner kronor. <h5>Övriga insatser</h5> Under anslagsposten finansieras bl.a. bidrag till Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond (DHF), som sedan ett stort antal år bedriver en verksamhet med mycket gott internationellt anseende. Under senare år har verksamheten bl.a. inriktats på behovet att reformera FN-systemet, 90 som med hänsyn till Sveriges starka engagemang i dessa frågor är av stort värde. Under anslagsposten finansieras även Sveriges bidrag till nordiska United World College. För att säkerställa en fortsatt hög nivå på den nordiskt samfinansierade verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet beräknas det svenska bidraget från anslagsposten till 3 550 000 kronor. Denna nivå är jämförbar med bidragen från övriga nordiska bidragsgivare. Under anslagsposten skall även fortsättningsvis angelägna och oförut- sedda behov som kan uppstå under budgetåret finansieras. För övriga insatser uppskattas behovet för budgetåret 1997 till 20 miljoner kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 <h5>Swedfund</h5> Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländema genom riskkapitalsatsningar i form av aktier eller lån, främst tillsammans med svenskt näringsliv. Swedfunds investeringsportfölj bestod vid utgången av budgetåret 1994/95 av 54 projekt varav ca två tredjedelar i u-länder. Under året genomfördes två nya investeringar i u-länder och tre i Central- och Östeuropa. Ytterligare tio investeringsbeslut godkändes av fondens styrelse. Verksamheten uppvisade ett positivt rörelseresultat. Projektintäktema motsvarade 86 % av projektkostnaderna vilket klart översteg målsättningen om 40 %. Till betydande del förklaras intäkterna av, under året, genomförda aktieutför- säljningar. Swedfund har för närvarande en relativt stark likviditet för insatser i u-länder. Regeringens bedömning är därför att verksamheten under budgetåret 1997 kan bedrivas vidare utan att ytterligare kapital tillförs bolaget. 91 <h3>5 A 2. Biståndsförvaltning</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Tabell Al2: A 2. Biståndsförvaltning <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift1’</td><td> 39 9 0862’</td><td colspan="2"> Anslagssparande1’ 94 600</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag3’</td><td> 628 999</td><td> Utgiftsprognos3’</td><td> 668 600</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 456 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag4’</td><td> 412 307</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 413 627</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 425 828</td><td></td><td></td></tr> </table> 1) Avser C 3. SIDA, C 6. BITS, C 8. SAREC, C 10. Swedecorp, C 11. Sando U-centrum och C 12. NAI (Regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 4) 2) Beloppen anges i tusental kronor 3) Avser C 3. Den nya myndigheten och Sandö U-centrum och C 6. Nordiska Afrikainstitutet (Regeringens proposition 1994/95:100 Bilaga 4) 4) Sida 404 376 och NAI 7 931 <h4>5.1 A 2.1. Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida)</h4> Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är enligt förordningen SFS 1995:869 central förvaltningsmyndighet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och för stödet till länder i Central- och Östeuropa. Den första juli 1995 slogs Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Sandö U-centrum samman till den nya myndigheten Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbe- te (Sida). Det övergripande målet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Sida skall bedriva utvecklingssam- arbete i enlighet med de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen samt de landstrategier och andra policydokument som regeringen fastställer. 92 <h5>Regeringens överväganden</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 ÖVERGRIPANDE MÅL Målen för Sida ligger fast. RESURSER 1997 Ramanslag 404 376 tkr beräknade avgiftsinkomster 5 500 tkr Totalt 409 876 tkr Övrigt Beräknade avgiftsinkomster: Sida - Sandö 3 500 tkr Personalutvecklingsenheten 2 000 tkr <h5>Medelsförbrukning och besparingskrav</h5> Prognosen för 1996 visar på att utfallet under budgetår 1995/96 kommer att överstiga anslaget för perioden. Till stor del beror detta på kostnader i samband av sammanslagningen av de fem myndigheterna till en. Detta innebär ianspråktagande av en del av det sparande som finns på Sidas förvaltningsanslag. Sidas förvaltningsanslag omfattas av regeringens sparkrav på statlig konsumtion (totalt 11 % under 1995/96-98). Sida har därför under budgetåret 95/96 påbörjat rationaliseringar, till största delen personal- minskningar, för att uppfylla besparingskraven. Inom Sida pågår för närvarande flera utredningar i syfte att ytterligare effektivisera verksamheten. Besparingseffekter förväntas uppnås under senare hälften av år 1996, 1997 och 1998. De tre viktigaste utredningarna syftar till: - besparingar och effektivisering av hela verksamheten, - att åstadkomma en tydlig och kostnadseffektiv ansvars- och arbetsför- delning inom Sida vad gäller ekonomi- och personaladministration, - att hitta former för en effektivare faltadministration. Besparingskravet för budgetåret 1998 är för Sidas del 2 %. Besparingar- na har då under treårsperioden 1995/96 - 1998 varit 11 %. <h5>Sida fältadmininstration</h5> Inför 1997 föreslås att en beloppsram anges för den del av Sidas faltverksamhet som far belasta sakanslaget. Förändringen innebär att Sida 93 på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan anpassa sin fältverksamhet till de krav som förändringar i omvärlden ställer. Vinsten blir kostnadsneutra- litet mellan olika typer av arbetskraft i fält. <h5>Resultatredovisning</h5> Resultatredovisningen som lämnats av myndigheterna (SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC, Sandö U-centrum) i årsredovisningarna för 1994/95, visar att samstämmigheten mellan regeringen och myndigheterna om vilken typ av information som ska lämnas varit bristfällig. För att förbättra denna pågår under innevarande budgetår ett projekt (LYFT-projektet) för att omarbeta Sidas årsredovisning så, att den blir mer ändamålsenlig som beslutsunderlag för regeringen. I projektet ingår representanter för Sida, regeringskansliet och RRV. RRV:s revisionsrapporter avseende Sida, SAREC, BITS, Sandö U- Centrum och SwedeCorp räkenskapsåret 1994/95 innehöll inga invänd- ningar. <h4>5.2 A 2.2. Nordiska Afrikainstitutet (NAI)</h4> Nordiska Afrikainstitutet (NAI) har enligt förordningen (1995:1352) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden: - främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika, - främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare, - utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika, - informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. De mål och riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet som regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. 1992/93UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för institutets enkla anslagsframställning. Institutet vill ha möjlighet att försätta konsolidera rollen som samordna- re och katalysator för den nordska Afrikaforskningen genom fortsatt satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska forsknings- programmen. Institutets målsättning att informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden har skett genom institutets bibliotek och en omfattande publikationsverksamhet samt ett antal utåtriktade aktiviteter som konferenser och seminarier. För att bibehålla kvaliteten på biblioteksverksamheten liksom för att få kompensation för ökad belastning på institutets administration och driftskostnader samt ökade hyreskostnader föreslår institutet en höjning av ramanslaget. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 94 <h5>Regeringens överväganden</h5> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Övergripande mål Målen för Nordiska Afrikainstitutet ligger fast. RESURSER 1997 Ramanslag 7 931 tkr Beräknade avgiftsinkomster 600 tkr Totalt 8 531 tkr Övrigt Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de nordiska forskningsprogrammen och forskningsstödjande verksamhet under anslaget A 1.3. <h5>Resultatredovisning</h5> Nordiska Afrikainstitutets årsredovisning ger en rättvisande bild av verksamhetens kostnader och intäkter och av myndighetens ekonomiska ställning. <h5>Slutsatser</h5> Regeringen delar de bedömningar som Nordiska Afrikainstitutet redovisat. Verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet har de senaste åren intensifie- rats. De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets internationella status har höjts. Det är viktigt att institutet kan fortsätta spela en viktig roll när det gäller Nordens Afrikapolitik. I det syftet har också NAI ombetts att bidra till arbetet med den Afrikautredning som Utrikesdeparte- mentet genomför. Det är angeläget att institutet fortsätter på den inslagna vägen och bygger upp en kunskapsbas om Afrika som sprids i hela Norden. Nordiska Afrikainstitutet bör under den kommande planeringsperioden ytterligare befasta sin ställning som samordnare och katalysator för den nordiska Afrikaforskningen. En viss del av verksamheten skall även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från såväl svenska som nordiska biståndsmyndigheter. Den nordiska samsynen på och den gemensamma finansieringen av Nordiska Afrikainstitutets forskningsprogram är av grundläggande betydelse. Nordiska Afrikainstitutet har i och med de treåriga avtalen med de nordiska länderna uppnått långsiktighet vad gäller de nordiska 95 17 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3 ländernas gemensamma finansiering. Nordiska Afrikainstitutets forskningsverksamhet och forskningsstödjande verksamhet finansieras gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska andelen beräknas till 3 550 000 kronor och finansieras från anslagspost A 1.3. Institutet har framfört väl grundade krav när det gäller ökningen av ramanslaget. Biblioteksverksamheten är en av institutets grundpelare och det är därför viktigt att kvaliteten och utvecklingen säkras. Institutets driftkostnader har under de senaste tre åren tack vare betydande rationali- seringar och stor sparsamhet nästan varit oförändrade. En liten myndighet som Nordiska Afrikainstitutet drabbas mycket hårt av en stram budgete- ring. För att institutet skall kunna konsolidera och bibehålla sin verksam- het på nuvarande nivå måste institutet få kompensation för de senaste årens prisstegringar. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 96 <h3>6 B. Samarbete med Central- och Östeuropa</h3> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Tabell Bl: Utgiftsutvecklingen på verksamhetsområde B. Samarbete med Central- och Östeuropa <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 583 835”</td><td> Anslagssparande 1 309 600</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 216 200</td><td> Utgiftsprognos 1 222 200 därav 1996  749 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 810 800</td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 810 800</td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 0 000</td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr De övergripande målen for samarbetet med Central- och Östeuropa - främja en gemensam säkerhet, fordjupa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling och stödja en miljömässigt hållbar utveckling - kvarstår. Härtill skall ett jämställdhetsperspektiv genomsyra samarbetet. Samarbetet skall understödja strävan att skapa en demokratisk och dynamisk region i norra Europa på grundval av de ambitioner som uttrycks i Visbydeklarationen i maj 1996 och de i juni av Östersjörådet antagna aktionsprogrammen. Insatser som underlättar kandidat- ländernas medlemskap i EU är särskilt viktiga. Landstrategier utarbetas for de prioriterade samarbetsländema. Huvuddelen av insatserna avser kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men investeringar förekommer på miljö- och energiområdet. Det samarbete Sverige bedriver med länderna i Central- och Östeuropa inom ramen för utgiftsområde 7 är ett viktigt instrument för regeringens politik i Östersjöområdet. Samarbetet inriktas och utformas i enlighet med innehållet i den särskilda proposition som regeringen lade fram och riksdagen antog våren 1995.1 denna anslås för ändamålet 4 010 miljoner kronor under perioden 1 juli 1995-31 december 1998. Fyra övergripande mål har ställts upp för det svenska samarbetet: - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, och - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. De bilaterala insatserna koncentreras till Sveriges geografiska närområde. Detta omfattar Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland med städerna S:t Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och Murmansk med omgivande län samt Karelen. Enstaka insatser skall 97 också framgent kunna genomföras i andra delar av Ryssland, i synnerhet där reformprocessen är av särskilt intresse. Samarbetet med Ukraina bör utökas. Huvuddelen av samarbetet med övriga central- och östeuropeiska länder kanaliseras genom EU och multilaterala organ. Att integrera länderna i Central- och Östeuropa med europeiska strukturer är ett övergripande mål för det svenska samarbetet. Sverige stödjer aktivt EU:s östutvidgning och vill genom samarbete beträffande medlemskapsförhandlingar och lagharmonisering underlätta för ett framtida medlemskap för de länder som har associationsavtal med EU. Sverige verkar särskilt för Estlands, Lettlands och Litauens fulla Europaintegration och medlemskap i EU. Även Polens medlemskap i EU är en svensk angelägenhet inte minst ur ett Östersjöperspektiv. Sverige stödjer också EU:s strävan att knyta Ryssland och andra östeuropeiska länder närmare till det europeiska samarbetet. I särproposition 1995/96:153 "Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete" fastslås att ett jämställdhetsperspek- tiv skall genomsyra samarbetet med Central- och Östeuropa. En studie med förslag på hur jämställdhet skall kunna främjas i östsamarbetet kommer att presenteras under hösten 1996. Studien innehåller en kartläggning av jämställdhetssituationen i de prioriterade samarbetsländer- na samt identifierar områden där svenska insatser skulle kunna bidra till ökad jämställdhet i samarbetsländema. Under innevarande budgetår utarbetas, i enlighet med proposition 1994/95:160, landstrategier för samarbetet med de prioriterade länderna i Central- och Östeuropa. Landstrategiprocessen syftar till att förbättra och effektivisera samarbetet på grundval av en genomgripande landanalys samt en resultatanalys av det hittillsvarande samarbetet. Landstrategier har hittills fastställts för Estland, Polen och Ryssland. Beslut om landstrategier för Litauen och Lettland kommer att fattas av regeringen under hösten 1996. För Ukraina har en landprofil utarbetats. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 DIAGRAM B1 Sveriges samarbete med Central och Östeuropa.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-91.png" style="width:181pt;height:116pt;"/> Samarbetets huvudområden <h5>Att främja en säkerhetsgemenskap</h5> Under senare år har främjandet av en gemensam säkerhet i Europa utgjort ett av huvudmålen i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Ett viktigt led 98 i denna politik är att skapa en säkerhetsordning som omfattar alla Europas stater. Genom att främja den gemensamma säkerheten i vårt närområde, i de baltiska staterna, i länderna kring Östersjön och Barents hav kan vi närma oss målet. Det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och Östeuropa är ett viktigt instrument i denna process. Det säkerhetsfrämjande stödet kan användas för insatser i hela Central- och Östeuropa, men särskild prioritet tillmäts insatser i närområdet, främst i de baltiska staterna, i Polen och i de nordvästra delarna av Ryssland inkl. Kaliningrad. Stödet samordnas av en interdepartemental arbetsgrupp under ledning av en biträdande statssekreterare. Varje enskild insats beslutas av regeringen. Sedan 1990 har totalt 240 miljoner kronor utgått i stöd. Huvuddelen av detta samarbete har gällt de tre baltiska staterna och omfattar bland annat stöd till säkerhetspolitisk kompetensutveckling, kust- och gränsbevakning, sjö- och luftfart, polis, tull, civilförsvar och räddningstjänst. Sverige har också medverkat till att i Estland, Lettland respektive Litauen bygga upp en försvarsmakt under demokratisk kontroll. Insatserna på land- och sjögränsområdet liksom på räddningstjänstens område har gått in i en avslutande fas. Fortsatta insatser kommer främst att ha karaktären av underhåll och uppföljning av genomförda projekt. De erfarenheter som under 90-talet vunnits genom insatser på det säkerhetsfrämjande området understryker vikten av samarbete mellan länderna i Östersjöregionen. Regeringen betonar därför fortsatt stöd till regionalt samarbete och gränsöverskridande samarbetsprojekt. Stärkandet av demokratins och rättsstatens institutioner har viktiga säkerhetsfräm- jande aspekter, inte minst beträffande de s.k. lågnivåhoten dvs. icke- militära hot mot säkerheten. Särskild tonvikt kommer därför fortsatt att läggas på bekämpande av organiserad brottslighet, flyktingsmuggling, olaga hantering av kärnbränsle m.m. På försvarsområdet kommer främst rådgivnings- och utbildningsinsatser samt förtroendestärkande åtgärder och insatser som främjar de regionala kontakterna på detta område att prioriteras. Officersutbildning i Sverige av balter kommer att fortsätta och ytterligare minröjningsinsatser i baltiska vatten avses genomföras. Samarbetet skall också fortsatt ha en fredstida inriktning. Ett konkret exempel på detta är det internationella samarbetet kring upprättandet och utbildningen av den gemensamma baltiska bataljonen för fredsbevarande insatser (BALTBAT). Förutom att det möjliggör för de baltiska länderna att ta sitt internationella fredsbevarande ansvar, bidrar det till att förmedla kunskaper i demokratisk kontroll av krigsmakten. Stödet till BALTBAT och dess ev. uppföljning kommer att utgöra ett av de viktigaste säkerhetsfrämjande projekten under år 1997. <h5>Att fördjupa demokratins kultur</h5> Tillsammans med övergången till marknadsekonomi har demokra- tiseringen utgjort det viktigaste inslaget i de central- och östeuropeiska staternas samhällsomvandling. Sverige skall fortsatt stödja den löftesrika processen och bidra till att fördjupa demokratins kultur. I särpropositionen Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 99 1994/95:160 betonades vikten av stöd till demokratifrämjande insatser. Stödet på demokratiområdet har markant ökat under innevarande budgetår. Antalet insatser har i jämförelse med budgetår 1994/95 mer än fördubb- lats. Tilläggas kan att insatser på detta område ofta är mindre resurskrä- vande finansiellt än på andra områden. Sida har under budgetåret utarbetat en strategi för stöd till demokratisk samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Central- och Östeuropa. Strategin är vägledande för Sveriges demokratisamarbete under de närmaste åren. Med utgångspunkt från demokratistrategin fokuseras insatserna på främjande av rättsinstitutioners funktionsduglighet, lokal demokrati (bl.a. vänortssamarbete), kompetens och attityder i media, jämställdhet, beredning av de politiska besluten och samspel mellan de politiska instanserna och förvaltningen, kontroll och revision i förvalt- ningen samt medborgarutbildning och medborgaraktiviteter i samhälls- frågor. Generella slutsatser och målsättningar i demokratistrategin skall i relevanta delar relateras till förhållanden i varje enskilt land och återspeg- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 las i landstrategiema. Att bygga upp hållbara demokratiska strukturer och institutioner är en långsiktig process på många olika nivåer. Stödet genom partianknutna organ till demokratirelaterade insatser i Central- och Östeuropa är en försöksverksamhet som fortgår och som skall utvärderas år 1997. Utöver det partianknutna stödet, har organ knutna till partier även möjlighet att söka bidrag via anslaget för stöd till folkrörelser och enskilda orga- nisationer. Regeringen anser vidare att de insatser som genomförs av Svenska Institutet inom det kulturella och akademiska området, liksom samarbetet mellan enskilda organisationer i Sverige och regionen är av avgörande betydelse i demokratisamarbetet. Regeringen uppskattar att det samlade demokratirelaterade stödet under år 1997 kan komma att uppgå till ca 130 miljoner kronor, dvs. ungefär samma nivå som under innevarande budgetår. <h5>Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling</h5> De flesta länder i regionen har under en kort tidsperiod lyckats stabilisera sina ekonomier och genomföra långtgående liberaliseringar. Flertalet länder uppvisar nu ekonomisk tillväxt efter den kraftiga initiala pro- duktionsnedgången. Genomgripande strukturreformer genomförs om än med varierande takt och styrka. Samtidigt ökar medvetenheten om att särskilda åtgärder måste genomföras för att effektivisera och modernisera socialförsäkringssystem, social service och arbetsmarknadens institutioner. Det är därför angeläget att vidmakthålla det senaste årets utveckling med ett ökat svenskt stöd till en förstärkning och modernisering av den sociala sektorn i våra samarbetsländer. Huvuddelen av samarbetet inom det ekonomiska området syftar till att bygga upp och stödja de institutioner som behövs för att marknadsekono- min skall fungera. Stödet omfattar bl.a. samarbete inom offentlig förvaltning inom områden som budget, statistik, revision, arbetsmarkna- 100 dens institutioner och infrastruktur. Ett annat betydelsefullt område rör äganderättsförhållanden för fastigheter. Samarbete inom denna sektor bedrivs med samtliga länder i det prioriterade närområdet. Framväxten av en kreditmarknad är av särskild vikt och två större program i de baltiska länderna är därvidlag betydande. Insatserna för att främja framväxten av väl fungerande finansiella sektorer i Estland, Lettland och Litauen är speciellt betydelsefulla. Den snabba expansion av bankväsendet har i samtliga tre länder följts av en eller flera bankkriser, vilket haft en negativ inverkan på allmänhetens besparingar och tilltro till bankväsendet. Den första svenska satsningen utgörs av Baltiska investe- ringsprogrammet (BIP) ett samnordiskt projekt under medverkan av EBRD, Nordiska investeringsbanken (NIB) och Nordiska Projektexport Fonden (NOPEF) som startade år 1992. Genom BIP har nationella investeringsbanker byggts upp, en i varje baltisk huvudstad. Ett syfte har varit att förse små och medelstora företag med finansiella resurser och tekniskt stöd, ett annat att främja kontakterna mellan nordiska och baltiska företag. Under budgetåret 1995/96 har regeringen fattat beslut om att avsätta ytterligare högst 115 miljoner kronor för den andra fasen av programmet som löper fram till år 2000. Det andra större programmet inleddes under budgetåret 1995/96 och är inriktat på stöd till utvecklingen av affärsbanker i de tre baltiska länderna. Sammanlagt 240 miljoner kronor har avsatts till ett dotterbolag till Swedfund International AB för investeringar och kunskapsöverföring till affärsbanker i Estland, Lettland och Litauen. Programmet genomförs i samarbete med Världsbanken. Regeringen anser att det näringslivsinriktade samarbetet är av fortsatt betydelse. Samverkan med svenskt näringsliv är av ömsesidigt intresse för Sverige och länderna i Central- och Östeuropa. Det av Sida hanterade StartÖst-programmet liksom det handelsfrämjande programmet Advantage Baltikum är värdefulla instrument som bl.a bidrar till ett ökat samarbete mellan småföretag i regionen. Stödet till Handelshögskolan i Riga är också av betydelse i sammanhanget, liksom insatser för att undanröja handelshinder. <h5>Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling</h5> Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Detta mål föreslås kvarstå i huvudsak enligt de riktlinjer som fastlades av riksdagen våren 1995. Insatserna koncentreras således fortsatt till Östersjöområdet. Utgångspunkt för insatserna är Åtgärdsprogrammet för Östersjön som innehåller många förslag på insatser som gynnar gränsöverskridande samarbete. På motsvarande sätt tar samarbetet i Barentsområdet sin utgångspunkt i den handlingsplan som tagits fram för den euro-arktiska Barentsregionen. Insatserna består dels av institutionellt stöd till centrala och regionala miljöförvaltningar och dels av investeringar. Prioritet har från svensk sida givits åt insatser för att minska tätorternas avloppsutsläpp i Östersjön. Efter den 1 juli 1995 ligger ansvaret för att genomföra Sveriges bilaterala Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 101 samarbetsprogram på Sida, i nära samarbete med bl.a. Statens Natur- vårdsverk. Under budgetåret har en mer detaljerad redovisning av arbetet på miljöområdet lämnats i regeringens skrivelser till riksdagen 1995/96:120 samt 1995/96:207. Där anges bl.a. att effekterna av de åtgärder som har vidtagits för att minska miljöbelastningen från Baltikum, Ryssland och Polen ännu inte har utvärderats. Det står dock klart att utsläppen från en del industrier i Central- och Östeuropa har minskat på grund av den ekonomiska omstruktureringen vilket har tvingat dessa industrier att stänga. Utsläppen från jordbruket torde också ha minskat av samma anledning. Fortfarande är dock de största föroreningskällorna vad gäller Östersjön avloppsvatten från hushåll och industrier samt jordbrukets läckage av näringsämnen. Utsläpp från energiproduktion är en stor källa till luftföroreningar. Många miljöproblem i Europa är av gränsöverskridande karaktär och måste lösas genom internationellt samarbete. Nya möjligheter att minska europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig genom Sveriges medlemskap i EU. Sveriges miljöpolitik inriktas bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för att minska gräns- överskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i regionen. En avspegling av detta är det svenska initiativet att starta en utveckling av en Agenda 21 för Östersjöregionen som bl.a. diskuterades vid regeringschefskonferensen i Visby i maj år 1996. Kärnsäkerhet och strålskydd Inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet har verksamheten fortsatt koncentrerats till området kring Östersjön. Kämsäkerhetsprogrammets syfte är att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i existerande reaktorer som av energiskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka oberoende säkerhetsmyndigheters arbete med att ställa krav på och övervaka säkerheten vid dessa anläggningar. Arbetet får inte leda till att genomför- da åtgärder motiverar en längre drifttid än som är nödvändig innan andra alternativ finns till hands. Det är angeläget att prioritera de svenska insatserna och även att ställa dessa i relation till vad som görs från andra instanser som t.ex. EU, och den av EBRD administrerade kämsäkerhets- fonden, Nuclear Safety Account (NSA). Strålskyddsprogrammet bör prioritera stöd till strålskyddsmyndigheter och institutioner, beredskap mot radiologiska olyckor samt säker hantering av radioaktivt avfall. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 102 Utvecklingen i samarbetsländema DIAGRAM B2 Sveriges samarbete med Central och Östeuropa. Fördelning på länder i närområdet. Tusen krono<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-92.png" style="width:186pt;height:111pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 Gemensamt för de baltiska länderna är att de alla är på god väg att konsolidera sin återvunna självständighet. Den politiska liksom den ekonomiska utvecklingen har stabiliserats. Länderna har börjat integreras i de viktigaste västliga strukturerna. De är medlemmar i Europarådet, associerade medlemmar i WEU och deltagare i Partnerskap för Fred-samarbetet. Samtliga eftersträvar fullt medlemskap i NATO. Alla tre länder har associationsavtal med EU. <h5>Estland</h5> Estland är idag en fungerande parlamentarisk demokrati. Det ekonomiska systemskiftet har genomförts målmedvetet och i högt tempo med stram penning- och finanspolitik, långtgående handelsliberalisering och omfattande privatisering. Produktionsfallet har vänt och den ekonomiska tillväxten förväntas fortsätta de närmaste åren. Arbetslösheten i Estland ligger kring 6 %. Inflationen faller men uppgick likväl till närmare 30 % under år 1995. Landreformen och jordbrukets reformering, avgörande strukturreformer för den ekonomiska utvecklingen, har gått trögt och är två områden som måste ges prioritet de närmaste åren. En betydande del av Sveriges samarbete med Estland utgörs av säkerhetsfrämj ande insatser. Omfattande demokratiinsatser har genomförts inom ramen för ett fördjupat vänortssamarbete och ett särskilt samarbete bedrivs, delvis genom språkutbildning, för att underlätta integreringen av de rysktalande befolkningsgrupperna. Samarbetet inom det ekonomiska området har bl.a. omfattat bidrag till utformningen av ett redovis- ningssystem för statsförvaltningen samt uppbyggnad av institutioner avseende luftfart, sjöfart och vägväsende. Därtill ges ett omfattande näringslivsfrämjande stöd. På miljöområdet sker samarbete främst avseende vatten- och avloppsrening samt energieffektivisering. Den av regeringen fastställda landstrategin för Estland skall styra inriktningen på det svenska utvecklingssamarbetet med Estland för perioden 1996-1998. Samarbetet kommer att fortsatt vara inriktat på att stödja en konsolidering och fördjupning av den ekonomiska och politiska reformprocessen.Tekniskt stöd och utbildningsinsatser skall härvid särskilt 103 inriktas på att underlätta och stödja förhandlingarna om ett framtida estniskt EU-medlemskap. Ett av de viktigaste områdena för svenskt samarbete de närmaste åren förväntas bli stöd till landreformens genom- förande. Vidare planeras ökade insatser på det sociala området, t.ex. arbetsmiljö och hälso- och sjukvårdens organisation. Ett annat exempel på ett område som skall ges större företräde är stöd för att stärka rättsstatens funktioner. Huvuddelen av det tekniska samarbetet som avsett institutions- uppbyggnad väntas kunna avvecklas under den närmaste femårsperioden. Detta skall dock inte gälla stödet för EU-integrering, samarbete avseende landreform och sociala sektorn samt de områden där Sverige har ett tydligt egenintresse, t.ex. miljö, eller där insatserna syftar till ett ökat grannlandssamarbete. <h5>Lettland</h5> Lettland har i stort sett lyckats väl med den ekonomiska omvandlingen och demokratiseringsprocessen. Den ekonomiska politiken har varit målmedveten med en stram penning- och finanspolitik och handels- liberaliseringar. År 1995 inträffade en bankkris med efterföljande regeringskris och negativa effekter på ekonomin. Inflationen har fortsatt att falla och tillväxten förväntas bli positiv för innevarande år. Det svenska samarbetet med Lettland är, förutom de säkerhetsfrämjande insatserna, inriktat på områden som är av betydelse för den ekonomiska och politiska reformprocessen. Betydande institutionsuppbyggande insatser har gjorts inom offentlig förvaltning. Omfattande stöd till privatiserings- processen har genomförts bl.a. genom utveckling av ett lantmäteri- och fastighetsregister. I syfte att främja en hållbar social utveckling reforme- ras för närvarande det lettiska pensions- och socialförsäkringssystemet. Förutom omfattande miljöinsatser inom ramen för Östersjöprogrammet görs även insatser för energieffektivisering. Betydande stöd har också givits integreringsfrämj ande åtgärder för de rysktalande befolknings- grupperna. Landstrategin för samarbetet med Lettland skall antas under hösten 1996. Det framtida samarbetet med Lettland förväntas fortsätta inom ovan nämnda områden. Därtill skall tekniskt stöd och utbildningsinsatser särskilt inriktas på att underlätta och stödja Lettlands förhandlingar om ett framtida EU-medlemskap. Stor betydelse tillmäts stöd till reformer för ekonomin och näringslivets utveckling, till bankväsendets och kapital- marknadens effektivisering samt till privatiseringsåtgärder på land- och egendomsområdet. Demokratifrämjande insatser kommer att ges betydan- de stöd liksom insatser på miljö- och energiområdet. Handelshögskolan i Riga kommer att fortsatt fa ekonomiskt stöd till sin utbildnings- verksamhet. Sverige undersöker möjligheterna att i samfinansiering med andra länder upprätta ett rättsinstitut för de tre baltiska länderna med säte i Riga. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 104 <h5>Litauen</h5> Utvecklingen i Litauen går i positiv riktning såväl på det politiska som på det ekonomiska området. Inflationen har dock varit högre än i de andra baltiska länderna, ca 35 %, under år 1995. Liksom Lettland drabbades Litauen av en bankkris med politiska efterdyningar och hämmande effekt på den ekonomiska utvecklingen. Den ekonomiska tillväxten ökade emellertid med 3 % under år 1995. Privatiseringsprocessen har lett till att två tredjedelar av befolkningen nu arbetar i den privata sektom. Det svenska stödet till Litauen domineras av insatser för förbättring av säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina. Betydande insatser har också gjorts på det säkerhetsfrämjande området. Sverige och Litauen har ett mycket väl utvecklat vänortssamarbete. Stödet syftar framför allt till att främja den lokala demokratin och öka kompetensen inom den lokala förvaltningen. Inom skogs- och jordbruksnäringarna stöds utvecklings- program med inriktning på institutionsuppbyggnad. På energi- och miljöområdet görs betydelsefulla insatser inom ramen för Östersjö-programmet. Också i Litauen kanaliseras det svenska näringslivs- stödet till de två programmen StartÖst och Advantage Balticum. Särskilt stöd ges kvinnliga företagare på landsbygden. Omfattande institutionsupp- byggnad har skett genom upprättandet av luftfarts- och sjöfartsverk, sjöräddning, oljebekämpning, fartygsinspektion m.m. På det sociala området lämnas stöd bl.a. för att stärka landets socialtjänstsystem. Landstrategin för Litauen skall antas under hösten 1996 och kommer i sin inriktning lägga tonvikten på stöd till Litauens EU-integrering, och på en fortsatt fördjupad reformprocess, med stöd till näringslivets utveckling, förstärkning av bankväsendet samt effektivisering av kapitalmarknaden. Stor vikt läggs också vid ökad decentralisering och förstärkning av lokal självförvaltning, demokratifrämjande samt utveckling av den sociala sektorn. Stöd på miljö- och kämsäkerhetsområdet kommer även i fortsättningen att utgöra en betydande del av samarbetet. <h5>Polen</h5> Polen är som grannland till Sverige en viktig partner på de flesta områden, såväl bilateralt som regionalt, inte minst inom ramen för Östersjöpolitiken. En av de viktigaste frågorna i det svensk-polska samarbetet är stödet till Polens integration i Europa. Polen är idag en etablerad parlamentarisk demokrati och har en fungerande marknadsekonomi. Ekonomin visar tillväxt för femte året i rad, och ökningstakten väntas bli 6 % år 1996. Utrikeshandeln och de utländska investeringarna fortsätter också att öka. Både inflationstakten och arbetslösheten faller, men befinner sig dock fortfarande på relativt höga nivåer, ca 20 % respektive 15 %. Många statliga företag återstår att privatisera, men massprivatiseringsprogrammet börjar nu ge resultat. Polen står fortfarande inför stora uppgifter på miljö- och energiområdet. Vissa avgörande strukturella reformer inom t.ex. det sociala området återstår att genomföra. Den av regeringen fastställda landstrategin för Polen skall styra Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 105 inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Polen för perioden 1996-1998. Tekniskt stöd och utbildningsinsatser skall även fortsättnings- vis inriktas på att stödja Polens EU-medlemskapsförhandlingar och lagapproximeringsarbete. Insatser på miljö- och energiområdet kommer att spela en framträdande roll även under kommande år. I syfte att främja en socialt hållbar ekonomisk omvandling prioriteras främst ett utökat samarbete inom de sociala sektorerna. Demokratistödet skall ges ökad tonvikt i samarbetet. Fortsatt stöd förutses även lämnas via folkrörelser och enskilda organisationer och inom ramen för Svenska institutets program för kultur- och akademiskt samarbete. Stöd till säkerhetsfräm- jande insatser i Polen torde ske i relativt begränsad omfattning. En successiv nedtrappning av det stöd som avser offentlig förvaltning (förutom EU-integrationsinsatser) och näringslivsffämjande verksamhet förväntas ske under perioden fram till och med år 1998. Insatser som har särskilt starka drag av grannlandssamarbete kommer emellertid även i framtiden att vara betydelsfulla. <h5>Ryssland</h5> Ryssland genomgår alltjämt en omfattande samhällsomvandling. Demokratiseringsprocessen har fortsatt, inte minst i form av de allmänna val som hållits till parlamentet och senast till presidentposten. De regler för det politiska livet som anges i 1993 års konstitution har därmed ytterligare befästs. Ryssland har under innevarande år blivit medlem i Europarådet. Den kultur som ger demokratin dess innehåll är dock alltjämt svag och den inrikespolitiska situationen i Ryssland präglas fortsatt av osäkerhet och svårförutsägbarhet. Institutionsuppbyggnaden och förnyelsen går relativt långsamt. En decentralisering till regionerna och utveckling av lokalt självstyre fortsätter och bör vara en viktig grund för fortsatta demokratiska landvinningar. Tjetjenienkonflikten är ett djupt sår i den ryska samhällskroppen och har orsakat ett omätligt lidande för befolk- ningen. Viktiga steg i fredsprocessen har tagits i böljan av hösten 1996 men riskerna för bakslag är fortfarande mycket stora. Ryssland har på kort tid tagit viktiga steg från planekonomi till marknadsekonomi. Ekonomin har visat tecken på att kunna gå mot en stabilisering, men det råder alltjämt stor osäkerhet och risk finns för bakslag. Förhoppningar om att produktionsnedgången skall vändas till en ekonomisk tillväxt för år 1996 kommer inte att infrias. Samtidigt som inflationen har kunnat nedbringas betydligt har budgetunderskottet stigit kraftigt. Den omfattande privatiseringen, som resulterat i att tre fjärdedelar av BNP numera härrör från den privata sektorn, har sannolikt bidragit till att befasta den ekonomiska reformprocessen. Det återstår dock avsevärda och tunga uppgifter. Anpassningen av den offentliga förvaltningen liksom av de institutioner som är nödvändiga för att marknadsekonomin skall fungera effektivt går trögt. Ofullständig lagstiftning skapar gråzoner och utgör grund för korruption och brottslighet. Skatte- och uppbördssystemen är otillräckligt utvecklade. Förändringarna i samhället innebär stora Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 106 påfrestningar for stora delar av befolkningen. Reformpolitiken har hittills misslyckats när det gäller att skapa nya sociala trygghetsstrukturer. Sverige bedriver idag samarbete med samtliga regioner och större städer i nordvästra Ryssland och i Kaliningrad. På några områden, t.ex. lantmäteri och fastighetsregistrering samt statistik, har verksamheten utvecklats snabbt till ett mer omfattande stöd för system- och institutions- utveckling. På det sociala området och inom miljö och energi har samarbetet hittills varit begränsat men har nu förutsättningar att kunna öka. Den högre prioritet som givits Ryssland under senare år bör även gälla under nästkommande budgetår förutsatt att reformprocessen medger fortsatt effektiva insatser. Samarbetet skall enligt landstrategin för 1996-1998 även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och institutionsutveckling till stöd för reformprocessen. Den geografiska inriktningen på regionerna i nordvästra Ryssland och Kaliningrad skall kvarstå, men möjligheter skall finnas att genomföra enstaka insatser även i andra områden i Ryssland. Fortsatt stöd för förstärkning och utveckling av lokalt självstyre och lokal förvaltning, stöd till enskilda organisationer och stöd inom det kulturella och akademiska området förutses under budgetåret. I syfte att främja en socialt hållbar ekonomisk omvandling kommer fortsatt stöd att lämnas för samarbete inom företagsledarutbildning och offentlig förvalt- ning, varvid äganderättsfrågor, utveckling av arbetsmarknadens insti- tutioner, statistik och skatteförvaltning kommer att ha en framträdande plats. Det är också angeläget att stödja framväxten av ett socialt trygghetssystem och effektivisering av hälso- och sjukvårdens organisa- tion. Från och med innevarande budgetår far Ryssland del av insatser för säkerhetsfrämjande åtgärder i närområdet. En ökning av stödet inom miljösektom är att förvänta under det kommande budgetåret. <h5>Ukraina</h5> Mot bakgrund av landets storlek och dess geopolitiska läge i Europa bör Ukraina inta en särställning bland de övriga samarbetsländema. Utveck- lingen i Ukraina är av säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Förutsätt- ningarna för en stabil och demokratisk utveckling i landet synes goda. Den ukrainska regeringen har i stort hållit sig till det reformprogram som inleddes hösten 1994. Vissa större frågor, som t.ex. privatiseringen har vållat en del svårigheter och avvikelser från programmet har förekommit, men reformsträvandena fortsätter. Ukraina möter nu ett ökat intresse från omvärlden. Regeringen anser att samarbetet med Ukraina bör utökas. Vissa bilaterala projekt har initierats bl.a. inom lantmäteri och lokal förvaltning och Sida planerar öka sina insatser. Svenska institutet avser finansiera ett första svenskt lektorat i landet och de kulturella kontakterna ökar. Det är vidare viktigt att Sverige aktivt medverkar i utformningen av TACIS-programmet för Ukraina. Samarbetet med internationella Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 107 organisationer som EBRD och Världsbanken bör också intensifieras. Prop. 1996/97:1 Utrikesdepartementet har under våren 1996 utarbetat en landprofil för det Utgiftsområde 7 svensk-ukrainska samarbetet. <h5>Samarbetsländerna utanför närområdet</h5> Från svensk sida föreligger en ambition att också i Vitryssland utveckla samarbetet så snart den inhemska reformprocessen öppnar möjligheter för effektiva svenska insatser och ett ökat svenskt-vitryskt samarbete. Regeringen har avsatt 1 miljon dollar som frivilligt bidrag för insti- tutionsuppbyggnad i OSS-statema via UNDP. Syftet är att främja demokrati, mänskliga rättigheter och uppbyggnaden av enskilda orga- nisationers verksamhet. Förhandlingar pågår med UNDP om ländervalet och inriktningen på programmet. Sveriges samarbete med övriga länder i Central- och Östeuropa skall främst ske genom EU:s PHARE och TACIS-program samt genom multilaterala organisationer som Världsbanken, EBRD och UNDP. Enstaka bilaterala projekt kan emellertid stödjas i dessa länder. Poler 6% DIAGRAM B3 Utfästelser gjorda under kalenderåret 1995. Litauen 27%.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-93.png" style="width:96pt;height:84pt;"/> Ryssland 2S% Ukreina 2% Övriga landet 9% Vitryssland 1% Estland 12% Lettland 17% <h4>Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa</h4> Som medlem i Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995 deltar Sverige i Unionens omfattande samarbetsprogram avseende Central- och Östeuropa. I den särskilda propositionen 1994/95:160 avsattes 503 miljoner kronor för att täcka Sveriges framräknade andel av östsamarbetet i EG-budgeten under det förlängda budgetåret 1995/96. För år 1997 är motsvarande belopp 335 miljoner kronor. EU:s samarbete med de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom ramen för två huvudprogram, PHARE för de centraleuropeiska och baltiska staterna och TACIS för länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS). För det förstnämnda avsattes i 1996 års EG-budget 1 235 miljoner ecu (1995: 1 105 miljoner ecu), för det senare 528 miljoner ecu (1995: 503 miljoner ecu). Båda programmen består av gåvobistånd med huvudsaklig inriktning på tekniskt samarbete inom PHARE är tendensen dock att öka utrymmet för stöd till infrastruktur-investeringar. Under Sveriges två första medlemskapsår har viktiga förändringar genomförts i EU-programmen för Central- och Östeuropa. Efter Euro- peiska rådets möten i Essen och Cannes har PHARE-programmet kommit att bli ett viktigt instrument i förmedlemskapsstrategin för de associerade 108 centraleuropeiska och (fr.o.m. senare hälften av år 1995) baltiska länderna. Prop. 1996/97:1 Antagandet av vitboken för anpassning av dessa länders lagstiftning till Utgiftsområde 7 den inre marknaden har ytterligare understrukit denna aspekt på EU:s östsamarbete. Vad gäller TACIS har en ny förordning för detta program förhandlats fram. Denna nämner nu miljösektom som ett av de prioriterade insatsom- rådena. Förordningen möjliggör också gränsöverskridande regionalt samarbete (s.k. cross border cooperation, CBC) av samma slag som det som finns i PHARE-programmet. Därmed förbättras förutsättningarna för kopplingar mellan de båda programmen, vilket är av stort intresse bl.a. för Östersjöregionen. Regeringen skall, enligt den särskilda propositionen, ta aktiv del i EU:s östsamarbete, bidra till att ge Östersjöregionen ökad uppmärksamhet, verka för att miljöfrågorna, det medborgerliga inflytandet, jämställdheten och den sociala tryggheten beaktas samt skapa goda förutsättningar för användningen av svenska kunskaper och erfarenheter i genomförandet av EU-programmen. Resultaten av dessa ambitioner kan endast avläsas efter ett antal års arbete. Det kan dock konstateras att redan Sveriges och Finlands medlemskap har inneburit att Östersjöffågoma uppmärksammats mera. Det cross border-program för Östersjöregionen som kommissionen etablerat, liksom det nya Östersjöinitiativ som presenterades i samband med Visby-konferensen, är tydliga exempel härpå. Sverige har lämnat konstruktiva bidrag till dessa och andra EU-förslag. Vid behandlingen av den nya TACIS-förordningen hörde Sverige till de medlemsstater som drev kraven på att miljöfrågorna skulle ges större utrymme och att cross border-samarbete skulle inkluderas i dokumentet. De löpande kontakterna med EU-organen är goda och ett par svenska s.k. nationella experter deltar i vissa delar av programplaneringen. Ett 70-tal svenska företag finns ansmälda i PHARE:s och TACIS konsultregister, och det finns ett 20-tal projekt i vilka svenska firmor medverkar. Den europeiska investeringsbanken (EIB), ett organ inom EU, bedriver utlåning till infrastrukturella projekt, främst i telekommunikations-, energi- och transportsektorerna samt till industriprojekt. 90 % av Bankens verksamhet sker inom EU, men av de resterande tio procenten går hälften av utlåningen till Central- och Östeuropa. Bankens utlåning sker på marknadsvillkor, men genom samarbete med PHARE kan ofta gåvomedel användas för förstudier och tekniskt samarbete. Under innevarande treårsperiod uppgår EIB:s utlåning till Central- och Östeuropa till 3 miljarder ecu, ca 27 miljarder kronor. Banken har ingen utlåning till OSS-ländema. <h4>Regionalt samarbete</h4> Östersjörådet Östersjörådet bildades på tysk-danskt initiativ i mars 1992 vid en utrikesministerkonferens i Köpenhamn för att främja och fördjupa Östersjösamarbetet. Medlemmar i rådet är Danmark, Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Island. EU-kommissionen har också en representant i rådet. Östersjörådet, som har blivit ett forum för regionala samarbetsfrågor, sammanträder på utrikesministemivå en gång per år under roterande ordförandeskap. I juni månad 1996 övergick ordförandeskapet från Sverige till Lettland. Mellan ministermötena sammanträder en ämbetsmanna- kommitté. Östersjörådet har inrättat arbetsgrupper för kärnsäkerhet, demokrati och ekonomiskt samarbete. Östersjörådet är inget operativt organ med egen budget. Östersjörådet har initierat inrättandet av en fakultet för högre utbildning (Euro-faculty). Sveriges bidrag utgörs av upprättandet av en handelshögskola i Riga. Vidare har Östersjörådet inrättat en befattning som kommissarie för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inbegripet rättig- heterna för personer som tillhör minoriteter. Kostnaderna för nämnda insatser finansieras via anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa. Andra frågor som regelbundet diskuteras är energi, miljö, kärnsäkerhet, turism och gränspassageproblem. Det ekonomiska samarbetet har fått en alltmer framskjuten plats. Genom att finna regionala lösningar vad gäller infrastruktur för kommunikationer och energi kan billigare och rationellare insatser utvecklas. Med anledning av Sveriges ordförandeskap i Östersjörådet inbjöds länderna i Östersjörådet till en regeringschefskonferens, som ägde rum i Visby i maj månad 1996. Konferensen resulterade i vidgad samverkan inom tre områden, nämligen ökade mellanfolkliga kontakter och stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete samt förbättring av miljön. Regeringscheferna beslöt även att inrätta en aktionsgrupp för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Sveriges statsminister fick i Visby i uppdrag att tills vidare koordinera Östersjösamarbetet. Vid utrikesministrarnas möte i Kalmar i juli månad 1996 antogs ett omfattande handlingsprogram för Östersjöregionen, som framförhandlats under det svenska ordförandeskapet i Östersjörådet under 1995/96 vilket innebär en breddning och ett stärkande av det mellanstatliga samarbetet på en rad för Sverige viktiga områden. Det vidare syftet med samarbetet är att stärka en fredlig utveckling i området och säkerställa att utveck- lingen går i riktningen ökad demokrati och ekonomiska framsteg. Även miljöhänsyn har en ökad roll i regionen. Handlingsprogrammet innehåller både möjligheter och åtaganden inom huvudsakligen tre områden. Ökade mellanfolkliga kontakter och stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete samt förbättring av miljön. Utbildningsfrågor kommer i fokus genom satsningar på ökat studentut- byte, språkutbildning och yrkesutbildning. På det ekonomiska området är marknadsekonomi och handels- liberralisering viktiga element för en snabb utveckling. Hinder för handel och investeringar bör successivt undanröjas. Infrastrukturinvesteringar i mellanstatliga vägar, hamnar och gränspassager bör stimuleras. EU har manifesterat sitt intresse för det stärkta samarbetet genom det framlagda "Baltic Sea Region Initiative", som även hälsats med tillfreds- ställelse av det Europeiska rådet i Florens. Initiativet ska nu infogas i det Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 110 vidare samarbetet.                                                     Prop. 1996/97:1 På miljöområdet bör det samarbete som påbörjades genom Utgiftsområde 7 Ronneby-toppmötet år 1990 ytterligare fordjupas och intensifieras. Så bör t.ex. en regional Agenda 21 utarbetas. Uppdatering av det gemensamma Ätgärdsprogrammet for Östersjön har redan påbörjats och kommer att följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection Commission) och föreläggas HELCOM :s miljöministermöte år 1998. Uppföljningen och genomförandet av huvuddelen av handlings- programmet anförtros Östersjörådet, dess kommittéer och organ, under det kommande året under lettiskt ordförandeskap. Sverige kommer på uppdrag av statsministrarna vid Visbymötet att samordna aktiviteterna bl.a. genom att tillsätta en stödgrupp som ska ge tekniskt och administrativt stöd till ordförandelandet samt utgöra en knutpunkt för informationsutbyte på lokal, regional och statlig nivå, med kommissionen och mellan icke-statliga organisationer. <h5>Särskilda program för samarbete och utveckling inom</h5> <h5>Östersjöregionen</h5> Statsministerns Östersjöråd I statsrådsberedningen har ett rådgivande organ kallat statsministerns Östersjöråd inrättats. Rådets arbete kommer att koncentreras till de fem områdena svensk exportindustri (bl.a. livsmedelsindustrin), energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. En fond omfattande 1 miljard kronor har skapats genom regeringens sysselsättningsproposition (1995/96:222) med syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen. Kunskapsutbyte inom Östersjöområdet I enlighet med vad som angetts i propositionen 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling, skall en treårig satsning göras om totalt 100 miljoner kronor. Dess huvudinriktning skall vara att stärka förutsätt- ningarna för svenskar att studera språk i andra östersjöländer och ge studenter från östersjöländer möjlighet att studera i Sverige. Medel föreslås överföras till Svenska institutet och fördelas till stipendier för dels svenskar som studerar i östersjöländer, dels studenter från östersjöländer som studerar i Sverige. Del av finansieringen sker från anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa. <h5>Barentssamarbetet</h5> Vid ett utrikesministermöte i Kirkenes, Norge, den 11 januari 1993 undertecknade de fem nordiska länderna, Ryssland och EU-kommissionen en deklaration om samarbetet i vad som kommit att kallas den euro-                u arktiska Barentsregionen. 18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 I deklarationen anges följande samarbetsområden: miljö, ekonomiskt samarbete, tekniskt-vetenskapligt samarbete, regional infrastruktur, urbefolkningar, mänskliga och kulturella förbindelser samt turism. Med deklarationen bildades det euroarktiska Barentsrådet. Rådet skall normalt mötas en gång om året på utrikesministemivå. Rådsmöten kan även hållas av andra fackministrar och på ämbetsmannanivå. Samtidigt bildades ett regionalt Barentsråd "Regionrådet" bestående av styresmännen i regionens län dvs. de tre länen i Norge, Finnmark fylkeskommune, Nordland fylkeskommune och Troms fylkeskommune, i Sverige Norrbottens län, i Finland Lapplands län och i Ryssland Murmansk oblast, Archangelsk oblast och republiken Karelen. En representant för urbefolkningarna ingår även i Regionrådet. Ordförandeskapet för Barentsrådet innehas av Ryssland och övertas av Sverige i november månad 1996. Ordförandeskapet för Regionrådet innehas av Norrbottens län till och med år 1996 och övertas därefter av Lapplands län. Regionrådet för Barentssamarbetet beslöt i september månad 1995 i Bodö, Norge, att anta ett Barentsprogram till en kostnad av 84 miljoner kronor för år 1996. Regionrådet har ingen gemensam budget för Barents- samarbetet. Finansiering av aktuella projekt sker olika i länderna. I Sverige finansieras projekten huvudsakligen via medel anvisade under utgiftsom- råde 7. Ansökningar om projektmedel har underlättats genom inrättandet av den nya myndigheten Sida. Regeringen finner Barentssamarbetet angeläget. Regeringen har därför för år 1996 lämnat ett bidrag på 1 500 000 kronor för administrativa kostnader. I beloppet ingår även medel för projektidentifikation. Genom Sveriges medlemskap i EU har Sverige möjlighet att påverka inriktningen av insatserna i nordvästra Ryssland samt delta i regionalt samarbete inom Barentsområdet. <h5>Nordiska ministerrådets närområdesprogram</h5> Nordiska ministerrådet beslutade år 1990 om ett arbetsprogram för närområdet. I programmet ingick upprättande av nordiska informations- kontor i huvudstäderna Tallinn, Riga och Vilnius. I programmet ingick även stipendier för universitets- och yrkesutbildning. Från år 1994 utvidgades närområdesprogrammet till att även omfatta nordvästra Ryssland och ett informationskontor etablerades i S:t Petersburg år 1995. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att bl.a. ge konkreta rekommendationer om framtida tyngdpunktsområden beträffande det nordiska närområdesprogrammet. Arbetsgruppens rapport är under remissbehandling i medlemsländerna. För år 1996 har Nordiska ministerrådet anslagit 50 miljoner danska kronor för verksamheten. Nordiska investeringsbanken (NIB) Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 112 De nordiska länderna har enats om att uprätta en särskild miljölåneord- ning i NIB. Faciliteten, som uppgår till 100 miljoner ecu, skall garanteras av de nordiska länderna. Utlåningen kommer avse angelägna miljöprojekt i de nordiska närområdet. <h4>Multilateralt samarbete</h4> Multilaterala organ som Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF), Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD), Europa- rådet, OECD samt FN och dess fackorgan spelar en viktig roll vid utformningen och genomförandet av ekonomiska och politiska reformer i Central- och Östeuropa. I huvudsak finansieras denna verksamhet av organisationernas ordinarie resurser. Regeringen finner det fortsatt angeläget att på åtskilliga områden dessutom kanalisera bilaterala medel via multilaterala organ eller i samfinansiering med dessa. Genom samfinansieringsinsatser med de internationella finansiella institutionerna, t.ex. Världsbanken och EBRD samt genom att bilaterala medel ställs till förfogande i tekniska konsult- fonder, kan Sverige fa större utväxling för de relativt begränsade bilaterala resurser som är avsatta för Central- och Östeuropa. Sådana insatser kan också bidra till att det privata resursflödet från Sverige ökar till berörda länder. Sverige skall även framgent medverka i utformningen av de finansiella institutionernas program i syfte att påverka deras verksamhet utifrån våra egna prioriteringar och erfarenheter. Inte minst i de baltiska länderna har Sverige i kraft av sitt omfattande samarbete ofta möjlighet att påverka utformningen av t.ex. Världsbankens och EBRDrs program. <h5>IMF och G 24</h5> IMF har i Central- och Östeuropa spelat en samordnande roll avseende stödet till ekonomiska reformer i syfte att nå makroekonomisk stabilitet och uthållig ekonomisk tillväxt i regionen. IMF:s makroekonomiska långivning till flertalet länder i Central- och Östeuropa kompletterades i det inledande skedet av reformprocessen med bilaterala lån från OECD-ländema, genom den s.k. G 24-gruppen. Sverige deltog i flertalet insatser med bilaterala krediter, för vilka riskavsättningar om 10 % av utestående lån gjorts mot anslaget för samarbete med Central- och Östeuropa. De svenska åtagandena inom ramen för G 24 uppgår till ca 160 miljoner dollar (ca 1 200 miljoner kronor). Sverige deltar numera i EU:s gemensamma utlåning, vilken garanteras mot EU:s budget. Eventuella bilaterala insatser kan dock komma att övervägas i länder som från svensk sida anses prioriterade, t.ex. om gemensamt EU-stöd inte kommer till stånd. Ett visst utrymme för sådana insatser har följaktligen medtagits under det för budgetåret 1997 upptagna anslaget 7.B.2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier samt under 7.B. 1 Till regeringens disposition i de fall betalningsbalansstödet skall utgå i gåvoform. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 113 <h5>Världsbanken (IBRD)</h5> Världsbankens verksamhet i Central- och Östeuropa är inriktad på stöd till strukturella reformer som är nödvändiga för att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Reformerna omfattar omstrukturering och privatisering av näringslivet, etablerande av nya institutioner till stöd för marknadsekonomin, modernisering av infrastrukturen, stärkande av det sociala skyddsnätet samt insatser för att förbättra miljön. Vid sidan av direkt långivning är rådgivning, tekniskt bistånd och utbildning viktiga arbetsinstrument. Sveriges bidrag till Världsbanksgruppens olika konsultfonder; 54 miljoner kronor till Världsbankens konsultfond för Central- och Öst- europa, 3 miljoner kronor till Världsbankens fond för stöd till sociala sektorer i Baltikum samt 5 miljoner kronor till IFC:s fond för utveckling av privata sektorn är ett sätt att knyta bilaterala medel till Världsbanks- gruppens verksamhet. Det viktigaste enskilda projekt som Världsbanken och Sverige samarbetar om avser stöd till att utveckla de finansiella sektorerna i de baltiska staterna. Samfinansiering med Världsbanken förekommer också vad gäller energi- och miljöprojekt. <h5>Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD)</h5> EBRD:s verksamhet syftar till att främja övergången till marknadsekono- mi och demokrati i Central- och Östeuropa. Verksamheten inriktas särskilt på att utveckla den privata sektorn, genom långivning, garantigivning samt riskkapitalinvesteringar. Bankens verksamhet är inriktad på stöd till omstrukturering och privatisering av företag, utveckling av den finansiella sektorn samt investeringar på energi- och transportområdena. EBRD är verksamt i samtliga länder i Central- och Östeuropa samt OSS (förutom Tadjikistan) och åtagandena uppgår nu till över 6 miljarder ecu. Vid EBRD:s årsmöte 1996 beslutades om en fördubbling av Bankens grundkapital till 20 miljarder ecu. Sverige har bidragit med totalt 55 miljoner kronor till en fond för tekniskt samarbete för utnyttjande av svenska experttjänster i förberedelse, bedömning, uppföljning och utvärdering av projekt som planeras och genomförs av EBRD. Den senaste påfyllningen av konsultfonden, om 15 miljoner kronor, gjordes under innevarande budgetår. Ett viktigt samarbete mellan Sverige och EBRD utgörs av samfinansie- ringen av en riskkapitalfond för nordvästra Ryssland. Sverige, Norge och Finland bidrar med totalt 20 miljoner dollar i tekniskt stöd medan EBRD skjuter till 30 miljoner dollar för riskkapitalinvesteringar i ryska medel- stora företag. Efter ett omfattande sonderingsarbete av över hundra företag i de tre regionerna förväntas de första investeringarna genomföras under innevarande budgetår. Sverige bidrar också till en av EBRD upprättad kämsäkerhetsfond med 9 miljoner ecu. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 114 <h5>OECD</h5> OECD har sedan 1990 ett särskilt sekretariat för stöd till den ekonomiska och politiska reformprocessen i Central- och Östeuropa (Centre for Cooperation with European Economies in Transition, CCET) som är inriktat på tekniskt stöd i form av politisk-ekonomisk rådgivning. Ett särskilt program för reformering av statsförvaltningarna, SIGMA, har etablerats tillsammans med PHARE och med stöd även från vissa bilaterala givare. SIGMA-programmet arbetar med tekniskt stöd och kunskapsöverföring till centrala administrativa funktioner i samarbets- ländema, tex. budgetfunktioner och reformering av statsförvaltningen. En oberoende utvärdering som genomförts under år 1996 har visat att SIGMA väl uppfyllt de målsättningar som uppställts med programmet och att det rönt stor uppskattning i reformländema. Ett beslut om ytterligare svenskt stöd till SIGMA förväntas fattas under hösten 1996. Totalt har Sverige bidragit med 5,4 miljoner kronor till CCET inklusive SIGMA. <h5>UNDP</h5> UNDP:s verksamhet i Central- och Östeuropa syftar till att främja demokrati, effektiv resursanvändning, jämställdhet, övergång till marknadsekonomi och genomförande av privatisering, skydd av miljön samt framtagande av "Human Development Reports". Förutom Sveriges multilaterala stöd till UNDP, har extra medel även avsatts för särskilda projekt och program i Central- och Östeuropa. Sverige har bl.a. bidragit med medel till ett program avseende förbättrad administration av uppehållstillstånd i Estland. Stöd har även givits till ett språkprogram i lettiska för den rysktalande befolkningen i Lettland. Medel har vidare avsatts till UNDP:s uppbyggnad av ett kontor för mänskliga rättigheter i Lettland. Sverige har vid två tillfallen lämnat bidrag till UNDP:s särskilda fond för de baltiska staterna (UNDP Trust Fund for the Baltic Republics). En miljon dollar har också avsatts som svenskt frivilligt bidrag för UNDP:s demokratiprogram i Central- och Östeuropa (Democracy, Govemance and Participation, DGP), vilket syftar till att främja demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och enskilda organisationers verksamhet. Bidraget avser länder i OSS. <h5>Europarådet</h5> Det är av vikt att kontinuerligt följa upp Europarådets aktiviteter och program i Central- och Östeuropa. För att främja demokratiutvecklingen i dessa länder bör svenska bilaterala insatser inom demokratiområdet tillvarata de komparativa fördelarna med Europarådets verksamhet genom samarbete och erfarenhetsutbyte. De av Europarådet initierade insatserna kan t.ex. förstärkas genom kompletterande svenska insatser. Europarådets verksamhet i Central- och Östeuropa syftar till att vägleda länderna i lagstiftnings-, författnings- och institutionsuppbyggnadsfrågor Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 115 19 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3 inom områden som mänskliga rättigheter, media, utbildning, kultur, ungdomsfrågor och miljö. Andra verksamhetsområden är lokal demokrati samt institutionsuppbyggnad av bl.a. domstols-, åklagar- och polisväsende. Europarådet har även utformat ett separat program för förtroendeskapande åtgärder i det civila samhället, för att bl.a. tillvarata nationella minorite- ters rättigheter. Ett nytt program för OSS-ländema har introducerats under år 1995 under namnet "New Initiative". Ett separat återuppbyggnads- program för Bosnien-Hercegovina har även satts upp. Utöver multilateralt stöd har Sverige lämnat frivilliga bidrag till Europarådet, till bl.a. ett program för kriminalvårdsreform i Lettland och Lituaen samt till institutionsuppbyggnad inom narkomanvården i 12 länder i Central- och Östeuropa. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 116 <h3>7 Bl. Samarbete med Central- och Östeuropa Prop. 1996/97:1</h3> Utgiftsområde 7 Tabell B2: Utgiftsutvecklingen på anslag B I. Samarbete med Central- och Östeuropa <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 583 835”</td><td colspan="2"> Anslagssparande 814 600</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 1 168 200</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 1 200 200</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 727 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 795 800</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 795 800</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 0 000</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Av anslaget beräknas 500 miljoner kronor anvisas till Sida, 54 miljoner kronor till Svenska institutet, 73 miljoner kronor till Säkerhetsfrämjande insatser, 90 miljoner kronor till Multilateralt stöd och 78,8 miljoner kronor Till regeringens disposition. Härtill kommer 335 miljoner kronor som täcker Sveriges andel av EU:s östsamarbete. Inför det nya programmet för Central- och Östeuropa avseende perioden 1 juli 1995 - 31 december 1998 genomfördes en översyn av tidigare program. Slutsatserna i översynen har legat till grund för inriktningen av det nya programmet. Vidare har en omorganisation av de svenska biståndsmyndighetemas verksamhet trätt i kraft från och med den 1 juli 1995. Då bland annat redovisning av insatser i förhållande till de övergripande målen tidigare har saknats beslöt regeringen i februari månad 1996 om ändring i regleringsbrevet för att åstadkomma en bättre resultatredovisnng jämte en djupare analys av stödinsatserna. Genom regeringens beslut om landstrategier för de prioriterade samarbetsländema förväntas samarbetet i framtiden att bättre kunna styras till behov och angivna mål. Regeringens överväganden <h5>Resurser 1997</h5> Reservationsanslag 795 800 tkr Övrigt Anslagna medel är i stort oförändrade för budgetåret 1997 jämfört med tidigare 12-månadersperiod 117 DIAGRAM B4 Utgiftsområde 7. Samarbete med Central och Östeuropa. Anslag budgetaret 1997.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK031/prop_199697__1-94.png" style="width:178pt;height:122pt;"/> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 <h5>Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida</h5> Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är central förvaltningsmyndighet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och för stödet till länder i Central- och Östeuropa. Den 1 juli 1995 slogs Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Bered- ningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u- landsforskning (SAREC) och Sandö U-centrum samman till den nya myndigheten Sida. Inom Sida handläggs samarbetsinsatsema i Central- och Östeuropa på en särskild östavdelning (Sida-Öst). Avdelningen har snabbt anpassat sig till organisationsförändringen och härigenom uppnått en effektiv ärendehantering. De övergripande målen för samarbetet med Central- och Östeuropa framgår av de inledande texterna. Regeringen vill dock särskilt framhålla att demokratisamarbetet skall förstärkas, insatserna inom de sociala sektorerna utökas och en särskild handlingsplan för jämställdhet utarbetas. Inom näringslivsområdet är det fortsatt angeläget att utveckla ekonomiska regelverk och fungerande institutioner. Sida skall i sin verksamhet fortsatt ge prioritet åt Sveriges närområde dvs. Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Det är angeläget att samarbetet med Ukraina fördjupas. För samtliga dessa länder skall samarbetets inriktning baseras på de landstrategier som regeringen beslutat om. Detta utesluter inte att Sida kan göra särskilt motiverade, enstaka insatser också i länder utanför ovan nämnda krets. I likhet med vad som gäller för närområdesländema skall särskilt beaktas länder som tydligast också i praktiken prioriterar politiska och ekonomiska reformer. Konsult- fonderna via EBRD, IBRD och IFC liksom de internationella kurserna, vilka bägge riktar sig till en bredare krets länder, är särskilt lämpade instrument för insatser i länderna utanför den prioriterade kretsen. Med anledning av Östersjöstaternas regeringschefskonferens i Visby har en särskild Östersj öfond skapats för att stärka samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. Fondens verksamhet och det normala östsamarbetet bör genomföras på så sätt att insatserna kompletterar och förstärker varandra. 118 Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete Det är regeringens åsikt att samarbete som syftar till att fordjupa demokratin bör ägnas stor uppmärksamhet i Sidas program. Insatsernas utseende och utformning kan variera med den demokratiska utvecklingen i respektive samarbetsland och vara i överensstämmelse med Sidas övergripande demokratistrategi samt respektive av regeringen beslutad landstrategi. Institutionella insatser för att utveckla ett effektivt näringsliv har fortfarande stor betydelse. Insatsernas karaktär förutses dock komma att ändras i takt med utvecklingen och i överensstämmelse med de åtganden som flera av samarbetsländema gjort i förmedlemskapsavtalen med EU. Sida skall genom olika insatser underlätta integrationsprocessen med EU i första hand för länderna inom närområdet. Sida skall härutöver vidga och fördjupa insatserna på de sociala sektorerna. Regeringen beräknar anslå 275 miljoner kronor till denna delpost. I höjningen av anslagsposten ingår stödet till Hälso- och sjukvårdens Östeuropa-kommitté (ÖEK). I anslagsposten ingår även medel för administrativa kostnader hos Sida. Miljö Regeringen anser att miljöinsatser skall ges fortsatt hög prioritet inom samarbetet. Det gäller det institutionella samarbetet, förvaltningsstödet och insatser på lagstiftningens område, som fått ökad betydelse, bl.a. genom att nationella miljöstrategier antagits i flera av samarbetsländema men främst genom den EU-anpassning som kommer att starta inom associa- tionsländema de närmaste åren. Det är dock viktigt att det in- vesteringsstöd som utvecklats de senaste åren fortsätter med huvudsaklig inriktning mot Åtgärdsprogrammet för Östersjön. Miljölåneordningen i NIB är här ett värdefullt komplement. Förvaltningsstöd skall fortsatt kanaliseras via Sida till Statens Natur- vårdsverk. Regeringen avser att anslå 113 miljoner kronor till denna delpost. De anslagna medlen får användas till investeringar. Insatser inom kärnsäkerhetsområdet skall samordnas med Sida:s program för energisamarbete. Förutsättningen att kunna stänga osäkra reaktorer bygger bl.a. på att ekonomiskt bärkraftiga alternativ kan tas fram och att nödvändiga energieffektiviserings- och sparprogram tas fram. Det är viktigt att Sida samordnar sitt arbete med vad som görs av inter- nationella organ som EBRD, IBRD, PHARE/TACIS samt andra bilaterala program. Det svenska stödet för kärnsäkerhet och strålskydd skall fortsatt kanaliseras genom Sida till Statens kämkraftsinspektion (SKI) resp. Statens strålskyddsinstitut (SSI). Samarbetet på strålskyddsområdet har karaktären av förvaltningsstöd. Regeringen avser att anslå 55 miljoner kronor till denna delpost. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 119 Samarbete genom enskilda organisationer Inom denna delpost finansieras samarbetet med enskilda organisationer dels genom ramavtal dels genom projektavtal. Under en försöksperiod utgår även mandatfördelat bidrag till svenska riksdagspartier genom svensk partinära organisation. Stöd till insatser med huvudsaklig finansiering ur PHARE- och TACIS-programmen kan också finansieras från denna delpost. Regeringen beräknar att anslå 57 miljoner kronor till denna anslagspost, som härigenom ökas med 8 miljoner kronor på grund av att stödet till Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté (ÖEK) överflyttas till delposten för Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete. <h5>Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet</h5> Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning, samt genom kultur- och erfarenhetsutbyte. Beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa bör projekten utformas så att de påverkar den pågående omvandlings- och demokratiprocessen i samarbetslandet. Önskemålen om stöd till undervisning i svenska har ökat betydligt i särskilt nordvästra Ryssland men också i övriga Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Regeringen finner det angeläget att möta det omfattande intresse som finns för svenska språket i närområdet och denna verksam- hets betydelse som demokrati- och kulturbärare. Dessutom är det angeläget att fortsätta stödet till språkundervisning i estniska och lettiska för respektive lands rysktalande befolkning och till andra integrerings- främjande åtgärder. Kulturprogrammet Ars Baltica är en annan angelägen satsning i Östersjöområdet. Ett nytt projekt - Partnerskap för kultur - har initierats av Kultur- departementet och Utrikesdepartementet. Genom reformprocessen finns nu en grund för att bygga en långsiktig fredlig gemenskap. Kultur och öppna debatter är betydelsefulla redskap i strävan att undanröja fördomar, öka utbytet av kunskaper och mänskliga erfarenheter. Utrikesdeparte- mentet och Kulturdepartementet i samarbete med Svenska institutet avser att under hösten 1997 initiera ett internationellt samarbete som skall ge upphov till ett förstärkt kultursamarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Finansiering av projektet sker inom befintliga ramar. Medel till Svenska institutet beräknas uppgå till 54 miljoner kronor för budgetåret 1997. Av medlen beräknas 1 miljon kronor anslås för samarbete genom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). <h5>Säkerhetsfrämjande insatser</h5> Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och Östeuropa är att främja en gemensam säkerhet i regionen. Från att tidigare ha varit riktat enbart mot de tre baltiska staterna utvidgades stödet under budgetåret Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 120 1995/96 till att kunna omfatta hela Central- och Östeuropa. Särskild Prop. 1996/97:1 prioritet tillmäts fortsatta insatser i närområdet dvs. Estland, Lettland, Utgiftsområde 7 Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryssland inkl. Kaliningrad. De erfarenheter som under 1990-talet vunnits genom insatser på det säkerhetsfrämjande området understryker vikten av samarbete mellan länderna i Östersjöregionen. Regeringen betonar därför fortsatt att regionala projekt över gränserna eftersträvas. Insatserna avser stöd till stärkande av demokratins och rättsstatens institutioner, bekämpande av icke-militära säkerhetshot som t.ex. organiserad brottslighet och flyktingsmuggling. Inom försvarsområdet prioriteras utbildnings- och rådgivningsinsatser liksom fortsatt stöd till den baltiska fredsbevarande bataljonen (BALTBAT). Projekt rörande olaga hantering och kontroll av kärnbränsle, som administreras av SKI, kommer att från och med budgetåret 1997 inordnas under det utvidgade stödet för säkerhetsfrämjande insatser. För säkerhetsfrämjande insatser beräknas 73 miljoner kronor anslås för budgetåret 1997. <h5>Multilateralt stöd</h5> Regeringen finner det angeläget att stödja det samarbete som bedrivs inom ramen för internationella organisationer och har för avsikt att aktivt delta i utformningen av det internationella samarbetet. Regeringen vill vidare verka för att organisationerna huvudsakligen skall finansiera sin verksamhet genom ordinarie resurser. Det är angeläget att möjligheterna till samfinansiering mellan bilaterala och multilaterala program och projekt tas till vara. Detta gäller särskilt program som kräver stora investeringar, t.ex. inom energi-, transport- och miljöområdena. Genom särskilda, extrabudgetära bidrag kommer regeringen främst att stödja insatser och funktioner av betydelse för den vidare reformprocessen och på områden som idag är underrepresenterade i det internationella samarbetet t.ex. avseende demokratistöd, samarbete inom sociala sektorn och insatser som främjar samarbetet mellan reformländema. Härutöver kan, inom ramen för internationellt samordnade aktioner, begränsade insatser i form av betalningsbalansstöd till de fattigare länderna i regionen komma att genomföras. Regeringen beräknar att 90 miljoner kronor bör användas för multi- lateralt stöd inklusive bidrag till NEFCO för budgetåret 1997. <h5>Till regeringens disposition</h5> De medel som beräknas anslås till regeringens disposition kommer att minska något i förhållande till föregående år. Anledningen till minsk- ningen beror framförallt på redan beslutade fleråriga samfinansierade insatser med internationella finansieringsinstitutioner. Utfästelserna innebär att utrymmet för ytterligare insatser är mycket begränsat för budgetåren 1997 och 1998. En viss reservation måste hållas tillgänglig med                 ,<■ hänsyn till att de internationella utfästelsernas belopp skiftar beroende på den svenska kronans värde. Regeringen avser att täcka utgifter för administrativa kostnader i utrikesförvaltningen för insatser i Central- och Östeuropa från denna anslagspost. I denna delpost ingår också medel till handelshögskolan i Riga. Regeringen beräknar att 78,8 miljoner kronor bör avsättas till regeringens disposition. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 122 <h3>8 B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser        Prop. 1996/97:1</h3> <h3>garantier för finansiellt stöd och exportkreditgaran- utgiftsområde 7 tier</h3> Tabell B3: Utgiftsutvecklingen på anslag B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier <table border="1"> <tr><td> 1994/95</td><td> Utgift</td><td> 0”</td><td colspan="2"> Anslagssparande 495 000</td></tr> <tr><td> 1995/96</td><td> Anslag</td><td> 48 000</td><td> Utgiftsprognos</td><td> 22 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> därav 1996</td><td> 22 000</td></tr> <tr><td> 1997</td><td> Förslag</td><td> 15 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1998</td><td> Beräknat</td><td> 15 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1999</td><td> Beräknat</td><td> 0 000</td><td></td><td></td></tr> </table> 1 Beloppen anges i tusental kr Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse betalnings- balansstöd kopplat till utlåning från internationella finansiella institutioner. Finansiellt stöd lämnas även i form av exportkreditgarantier till länder i Central- och Östeuropa. <h5>Regeringens överväganden</h5> Resurser 1997 Reservationanslag 15 000 tkr Medlen avsätts för att täcka eventuella skadeförluser vid export- kreditgaranti givning. Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att under budgetåret 1997 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om 150 miljoner kronor. <h5>Finansiellt stöd</h5> Vad gäller finansiellt stöd har Sverige under perioden 1991/92 till och med 1994/95 gjort utfästelser om betalningsbalansstöd uppgående till totalt cirka 1 580 miljoner kronor. Garantiavsättningar har gjorts med 10 % av detta belopp, dvs. 158 miljoner kronor. I och med Sveriges medlemskap i EU har det bilaterala betal- ningsbalansstödet ersatts med deltagande i EU:s gemensamma utlåning, varför omfattningen av garantiavsättningama minskat de senaste två åren. Under budgetåret 1995/96 avsattes 15 miljoner kronor mot ett beräknat garantiåtagande om 150 miljoner kronor för finansiellt stöd. Såsom redovisats tidigare bör vi även framgent ha en beredskap för 123 eventuellt bilateralt betalningsbalansstöd för vissa länder i de fall gemensamt EU-stöd inte kommer till stånd. Det föreslås att riksdagen godkänner ett åtagande för betalningsbalansstöd om 150 miljoner kronor och att de 15 miljoner kronor som avsatts för förlustrisker avseende garantier för finansiellt stöd för budgetåret 1995/96 förs över till år 1997 då något garantiåtagande ej beräknas ske under budgetåret 1995/96. <h5>Exportkreditgarantiramen</h5> Riksdagen beslutade år 1993 att vid Exportkreditnämnden (EKN) inrätta en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska länderna och Ryssland. Riksdagen beslutade våren 1995 att utvidga ramen till två miljarder kronor. Samtidigt vidgades landkretsen att omfatta även Kazakstan, Ukraina och Vitryssland för affärer som samfinansieras med internationell finansinstitution. Särskilda riktlinjer har fastställts för denna garantigivning som i första hand avser s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning säkras av de betalningar ett projekt genererar. Syftet är att genom engagemang från svenska företag bidra till att utveckla näringslivet i de berörda länderna. Avsättningar av medel har gjorts för att täcka eventuella förluster. EKN har i skrivelse den 11 april 1996 inkommit med underlag för en bedömning av verksamheten inom den särskilda ramen. Skrivelsen har remissbehandlats. Synpunkter har också framförts i skrivelser från Industriförbundet, de tre svensk-baltiska handelskamrama samt svensk-ryska handelskammaren. EKN framhåller i sin skrivelse att betydande förändringar ägt rum i de baltiska länderna och Ryssland sedan ramen inrättades. Riskbilden i de baltiska länderna har förbättrats, vilket lett till att EKN sedan år 1995 kan lämna garanti inom sin ordinarie verksamhet för såväl kort som längre garantigivning, dock med betydande restriktioner. Läget i Ryssland har inte förbättrats i motsvarande grad. En rad förhållanden i alla de aktuella länderna försvårar dock normal kredit- och garantigivning. EKN anser därför att det tills vidare finns ett fortsatt behov av den särskilda ramen, framförallt på grund av svårigheterna att täcka kommersiella risker samtidigt som möjligheterna att erhålla acceptabel säkerhet i form av stats- och bankgaranti är starkt begränsade. Efterfrågan på garantier har under år 1995 ökat men i långsammare takt än tidigare. Nya ansökningar avser för närvarande till mer än hälften Ryssland. Utnyttjandet av ramen uppgick den 30 juni 1996 till ca 1 024 miljoner kronor varav ca 529 miljoner kronor i förbindelser. Estland står för den största volymen förbindelser och Ryssland för det största totalengage- manget (förbindelser och utfästelser). En prognos pekar på att utnyttjandet av ramen kommer att fördubblas under år 1997. Projekt relaterade till transporter samt skogs- och träförädling dominerar på Baltikum och i viss mån också på Ryssland. De affärer som garanteras på Ryssland är normalt något större än de som gäller de baltiska länderna. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 124 EKN framhåller att de riktlinjer som uppställts för garantigivning under ramen, hittills varit ändamålsenliga. Mot bakgrund av förändringar i de berörda länderna, egna erfarenheter och synpunkter från näringslivet, föreslog dock EKN i skrivelsen till regeringen vissa förändringar. EKN framför i skrivelsen vidare önskemål om att fa utnyttja avsatta medel i skadeförebyggande eller återvinningsfrämjande syfte. Regeringen bereder EKN:s framställan och avser inom kort att besluta om ändrade riktlinjer. EKN konstaterar att de 370 miljoner kronor som hittills avsatts (varav 22 miljoner kronor utnyttjats), liksom planerad avsättning för år 1997 och år 1998 med sammanlagt 30 miljoner kronor bedöms kunna täcka de skadefall som förutses inträffa under år 1997 och de följande tre åren. Regeringen anser att den särskilda exportkreditgarantiramen är ett viktigt instrument för att främja handel och investeringar mellan Sverige och de tre baltiska länderna och Ryssland. Regeringen delar EKN:s bedömning att det finns ett behov av ramen trots det förbättrade riskläget. De förändringar som kommer att föreslås vad gäller riktlinjer för projekturval kommer enligt regeringens mening att vidga utrymmet för garantigivning. Eftersom det allmänna riskläget har förbättrats är det regeringens mening att detta kan ske utan att statens risk för förlust ökar. Samtidigt visar den senste tidens utveckling att antalet skadefall ökar. Orsakerna härtill kommer att beaktas vid utformningen av reviderade riktlinjer. När garantiramen utökades till 2 miljarder kronor bedömdes att avsättningen för förlustrisker totalt borde uppgå till 400 miljoner kronor. Som tidigare framgått har 370 miljoner kronor av detta belopp hittills avsatts. De planerade avsättningarna för budgetåren 1997 och 1998 är 15 miljoner kronor per år. Regeringen föreslår att 15 miljoner kronor avsätts under anslaget för att täcka eventuella skadeförluster. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 125 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 FÖRKORTNINGSLISTA <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Svenska</td><td> Engelska</td></tr> <tr><td> ACP</td><td></td><td> African, Caribbean and Pacific Countries</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> Afrikanska utvecklingsbanken</td><td> African Development Bank</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> Afrikanska utvecklingsfonden</td><td> African Development Fund</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> Asiatiska utvecklingsbanken</td><td> Asian Development Bank</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> Asiatiska utvecklingsfonden</td><td> Asian Development Fund</td></tr> <tr><td> AVS</td><td> Länder i Afrika-, Västindien-</td><td> ACP (African, Caribean</td></tr> <tr><td></td><td> och Stilla Havsområdet inom Lomésam arbetet</td><td> and Pacific Countries)</td></tr> <tr><td> BALTBAT</td><td> FN-bataljonen i Baltikum</td><td></td></tr> <tr><td> BIP</td><td> Baltiska investerings-</td><td> Baltic Investment</td></tr> <tr><td></td><td> programmet</td><td> Programme</td></tr> <tr><td> CBC</td><td></td><td> Cross Border Cooperation</td></tr> <tr><td> CCET</td><td></td><td> Centre for Cooperation with European Economies in Transition</td></tr> <tr><td> CDB</td><td> Karibiska utvecklingsbanken</td><td> Caribbean Development Bank</td></tr> <tr><td> ECA</td><td> FN:s regionala kommission för</td><td> Economic Commission for</td></tr> <tr><td></td><td> Afrika</td><td> Africa</td></tr> <tr><td> EBRD</td><td> Europeiska utvecklingsbanken</td><td> European Bank for Reconstruction and Development</td></tr> <tr><td> ECHO</td><td> Europeiska byrån för</td><td> European Community</td></tr> <tr><td></td><td> humanitärt bistånd</td><td> Humanitarian Office</td></tr> <tr><td> ECOSOC</td><td> FN:s råd för ekonomiska och</td><td> Economic and Social</td></tr> <tr><td></td><td> sociala frågor</td><td> Council of the United Nations</td></tr> <tr><td> EDF</td><td> Europeiska utvecklings-</td><td> European Development</td></tr> <tr><td></td><td> fonden</td><td> Fund</td></tr> <tr><td> EG</td><td> Europeiska gemenskaperna</td><td> The European Community</td></tr> <tr><td> EIB</td><td> Europeiska investeringsbanken</td><td> European Investment Bank</td></tr> <tr><td> ESAF</td><td> IMF:s utvidgade struktur-</td><td> Enhanced Structural</td></tr> <tr><td></td><td> anpassningsfacilitet</td><td> Adjustment Facility</td></tr> <tr><td> EU</td><td> Europeiska unionen</td><td> European Union</td></tr> <tr><td> EUF</td><td> Europeiska utvecklingsfonden</td><td> European Development Fund</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> FN:s livsmedels- och jordbruks-</td><td> Food and Agriculture</td></tr> <tr><td></td><td> organisation</td><td> Organization</td></tr> <tr><td> HELCOM</td><td> Helsingforskommissionen</td><td> The Baltic Marine Environ- ment Protection Commission</td></tr> <tr><td> HDR</td><td> UNDP:s årsrapport</td><td> Human Development Report</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> Internationella banken för åter-</td><td> International Bank for</td></tr> </table> 126 <table border="1"> <tr><td></td><td> uppbyggnad och utveckling (Världsbanken)</td><td> Reconstruction and Development</td><td> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7</td></tr> <tr><td> ICRC</td><td> Internationella rödakors- kommittén</td><td> International Committee of the Red Cross</td><td></td></tr> <tr><td> IDA</td><td> Internationella utvecklings- fonden</td><td> International Development Association</td><td></td></tr> <tr><td> IDB</td><td> Interamerikanska utvecklings- banken</td><td> Interamerican Development Bank</td><td></td></tr> <tr><td> IF AD</td><td> Internationella jordbruks- utvecklingsfonden</td><td> International Fund for Agricultural Development</td><td></td></tr> <tr><td> IFC IGADD</td><td> Internationella finansierings- bolaget</td><td> International Finance Corporation Inter-Govemmental Group on Drought and Development</td><td></td></tr> <tr><td> IJO</td><td> Internationella juteorganisa- tionen</td><td> Intemaitonal Organization of Jute</td><td></td></tr> <tr><td> IMF</td><td> Internationella valutafonden</td><td> International Monetary Fund</td><td></td></tr> <tr><td> ITTO</td><td> Internationella timmer- organisationen</td><td> International Timber Trade Organization</td><td></td></tr> <tr><td> LO</td><td> Landsorganisationen</td><td> Swedish Trade Union Confederation</td><td></td></tr> <tr><td> LRF</td><td> Lantbrukarnas riksförbund</td><td> Federation of Swedish Farmers</td><td></td></tr> <tr><td> MR</td><td> Mänskliga rättigheter</td><td> Human Rights</td><td></td></tr> <tr><td> NAI</td><td> Nordiska Afrikainstitutet</td><td> The Nordic Africa Institute</td><td></td></tr> <tr><td> NATO</td><td> Atlantpaktsorganisationen</td><td> North Atlantic Treaty Organization</td><td></td></tr> <tr><td> NDF</td><td> Nordiska utvecklingsfonden</td><td> Nordic Development Fund</td><td></td></tr> <tr><td> NEFCO</td><td> Nordiska miljöfmansierings- bolaget</td><td> Nordic Environment Finance Corporation</td><td></td></tr> <tr><td> NGO</td><td> Icke-statlig enskild organisation</td><td> N on-Govemmental Organization</td><td></td></tr> <tr><td> NSA</td><td> EBRD:s kämsäkerhetsfond</td><td> Nuclear Safety Account</td><td></td></tr> <tr><td> OSS</td><td> Oberoende staters samvälde</td><td> Commonwealth of Independent States</td><td></td></tr> <tr><td> PHARE</td><td> EU:s program för samarbete med Centraleurope och de baltiska staterna</td><td> Fr: Pologne et Hongrie: Aide ä la Reconstruction Economique Eng: Poland and Hungary: Ecenomic Reconstruciton Aid</td><td></td></tr> <tr><td> PMU</td><td> Pingstmissionens u-landshjälp</td><td> PMU InterLife</td><td></td></tr> <tr><td> RRV</td><td> Riksrevisionsverket</td><td> National Audit Bureau</td><td></td></tr> <tr><td> SADC</td><td> Gemenskapen för utveckling i södra Afrika</td><td> Southern African Development</td><td></td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> Styrelsen för u-landsforskning</td><td> Swedish Agency for Research Cooperation</td><td> 127</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> SCC/UG</td><td> Utan Gränser</td><td> Swedish Cooperative C entre</td></tr> <tr><td> SFS</td><td> Svensk författningssamling</td><td></td></tr> <tr><td> SHIA</td><td> Svenska handikapporganisa-</td><td> Swedish Organization of</td></tr> <tr><td></td><td> tionernas internationella</td><td> the Handicapped</td></tr> <tr><td></td><td> biståndsstifiels</td><td> International Aid Foundation</td></tr> <tr><td> Sida</td><td> Styrelsen för internationellt</td><td> Swedish International</td></tr> <tr><td></td><td> utvecklingssamarbete</td><td> Development Cooperation Agency</td></tr> <tr><td> SIU</td><td> Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte</td><td></td></tr> <tr><td> SKI</td><td> Statens kämkraftsinspektion</td><td> Swedish Nuclear-Power Inspectorate</td></tr> <tr><td> SPA</td><td> Världsbankens särskilda</td><td> World Bank Special</td></tr> <tr><td></td><td> program för Afrika</td><td> Program of Assistance for Africa</td></tr> <tr><td> SI</td><td> Svenska institutet</td><td> Swedish Institute</td></tr> <tr><td> SSI</td><td> Statens strålskyddsinstitut</td><td> National Radiation Protection Institute</td></tr> <tr><td> SVS</td><td> Svensk volontärsamverkan</td><td></td></tr> <tr><td> TACIS</td><td> EU:s program för samarbete</td><td> Technical Assistance to the</td></tr> <tr><td></td><td> med Oberoende staters</td><td> Commonwealth of</td></tr> <tr><td></td><td> samvälde (OSS)</td><td> Independent States</td></tr> <tr><td> TCO</td><td> Tjänstemännens central-</td><td> Confederation of</td></tr> <tr><td></td><td> organisation</td><td> Professional Employees</td></tr> <tr><td> UBV</td><td> Utbildning för bistånds- verksamhet</td><td></td></tr> <tr><td> UNAIDS</td><td> FN:s aidsprogram</td><td> UN Aids Programme</td></tr> <tr><td> UNCDF</td><td> FN:s kapitalutvecklingsfond</td><td> UN Capital Development Fund</td></tr> <tr><td> UNCED</td><td> FN:s konferens om miljö och</td><td> UN Conference on</td></tr> <tr><td></td><td> utveckling</td><td> Environment and Development</td></tr> <tr><td> UNCTAD</td><td> FN:s konferens för handel</td><td> UN Conference on Trade</td></tr> <tr><td></td><td> och utveckling</td><td> and Development</td></tr> <tr><td> UNDCP</td><td> FN:s narkotikaprogram</td><td> UN Drug Control Programme</td></tr> <tr><td> UNDP</td><td> FN:s utvecklingsprogram</td><td> UN Development Programme</td></tr> <tr><td> UNEP</td><td> FN:s miljöprogram</td><td> UN Environment Programme</td></tr> <tr><td> UNESCO</td><td> FN:s organisation för utbild-</td><td> UN Educational, Scientific</td></tr> <tr><td></td><td> ning, forskning och kultur</td><td> and Cultural organization</td></tr> <tr><td> UNFPA</td><td> FN:s befolkningsfond</td><td> UN Fund for Population Activities</td></tr> <tr><td> UNHCR</td><td> FN:s flyktingkommissarie</td><td> UN High Commissioner for Refugees</td></tr> </table> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7 128 <table border="1"> <tr><td> UNICEF</td><td> FN:s barnfond</td><td> UN Childreris Emergency Fund</td><td> Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 7</td></tr> <tr><td> UNIDO</td><td colspan="2"> FN:s organisation för industriell UN Industrial Development</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> utveckling</td><td> Organization</td><td></td></tr> <tr><td> UNIFEM</td><td> FN:s utvecklingsfond för</td><td> UN Development Fund for</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> Women</td><td></td></tr> <tr><td> UNOCHA</td><td> FN:s fond för koordinering</td><td> UN:s Office for the</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> av humanitärt bistånd</td><td> Coordination of</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> till Afghanistan</td><td> Humanitarian Assistance Afghanistan</td><td></td></tr> <tr><td> UNRWA</td><td> FN:s hjälporganisation för</td><td> UN Relief and Works</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Palestinaflyktingar i</td><td> Agency for Palestine Refu-</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Mellanöstern</td><td> gees in the Near East</td><td></td></tr> <tr><td> WDR</td><td> Världsbankens årsrapport</td><td> World Development Report</td><td></td></tr> <tr><td> WEP</td><td> ILO:s världssysselsättnings-</td><td> World Employment Pro-</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> program</td><td> gramme</td><td></td></tr> <tr><td> WEU</td><td> Västeuropeiska unionen</td><td> Western European Union</td><td></td></tr> <tr><td> -WFP</td><td> Världslivsmedelsprogrammet</td><td> World Food Programme</td><td></td></tr> <tr><td> WHO</td><td> V ärldshälsoorganisationen</td><td> World Health Organization</td><td></td></tr> </table> 129 gotab 52065, Stockholm 1996 1 1 riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen antar bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 1 1 riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen antar ? 2 2 riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1997 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter intill ett sammanlagt belopp av 48 000 000 kronor. ? 2 2 riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1997 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter intill ett sammanlagt belopp av 48 000 000 kronor. bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 3 3 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för Radio- och TV-verket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 4. Radio- och TV-verket bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 3 3 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för Radio- och TV-verket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 4. Radio- och TV-verket ? 4 4 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för Granskningsnämnden för radio och TV skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet E 5. Granskningsnämnden för radio och TV ? 4 4 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för Granskningsnämnden för radio och TV skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet E 5. Granskningsnämnden för radio och TV bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 5 5 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997 på 4 536 000 kronor som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 5 5 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997 på 4 536 000 kronor som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida ? 6 6 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslag under utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 6 6 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslag under utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följande uppställning: ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2 ? 8 8 att riksdagen godkänner att Sverige medverkar i den aktuella kapitalhöjningen i Europeiska utvecklingsbanken med inbetalningar om 51 300 000 ecu under åren 1997/98 - 2004/2005 och att regeringen tecknar andelar till ett belopp om 228 miljoner ecu ? 8 8 att riksdagen godkänner att Sverige medverkar i den aktuella kapitalhöjningen i Europeiska utvecklingsbanken med inbetalningar om 51 300 000 ecu under åren 1997/98 - 2004/2005 och att regeringen tecknar andelar till ett belopp om 228 miljoner ecu bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 9 9 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 9 9 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning: ? 10 10 att riksdagen godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen i staten (avsnitt 5.3.2) ? 10 10 att riksdagen godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen i staten (avsnitt 5.3.2) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 11 11 att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 11 11 att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4) ? 12 12 att riksdagen godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i avsnitt 5.6 ? 12 12 att riksdagen godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i avsnitt 5.6 bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 13 13 att riksdagen godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst 2 000 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 13 13 att riksdagen godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst 2 000 000 000 kronor ? 14 14 att riksdagen bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2 ? 14 14 att riksdagen bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2 bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 15 15 att riksdagen medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 15 15 att riksdagen medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen ? 16 16 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor ? 16 16 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 17 17 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvarsmakten med 14 682 752 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 17 17 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvarsmakten med 14 682 752 000 kronor ? 18 18 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor ? 18 18 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 19 19 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 19 19 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor ? 20 20 att riksdagen godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112 ? 20 20 att riksdagen godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112 bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 21 21 att riksdagen till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat anslag på 483 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 21 21 att riksdagen till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat anslag på 483 000 000 kronor ? 22 22 att riksdagen till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor ? 22 22 att riksdagen till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 23 23 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med 51 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 23 23 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med 51 000 000 kronor ? 24 24 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Högskoleverket med 66 000 000 kronor ? 24 24 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Högskoleverket med 66 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 25 25 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde huvudtiteln bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 25 25 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde huvudtiteln ? 26 26 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor ? 26 26 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 27 27 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen med 316 600 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 27 27 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen med 316 600 000 kronor ? 28 28 att riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbrukssektorn ? 28 28 att riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbrukssektorn bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 29 29 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med 2 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 29 29 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med 2 000 000 kronor ? 30 30 att riksdagen godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder ? 30 30 att riksdagen godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 31 31 att riksdagen godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 31 31 att riksdagen godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder ? 32 32 att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1 Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om högst 22 000 000 000 kr (avsnitt 11.2) ? 32 32 att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1 Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om högst 22 000 000 000 kr (avsnitt 11.2) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 33 33 A 1. Försvarsmakten; ramanslag; 38 333 826 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 33 33 A 1. Försvarsmakten; ramanslag; 38 333 826 000 ? 34 34 att riksdagen bemyndigar Boverket att inom ramen för anslaget N 1. Stöd till allmänna samlingslokaler besluta om bidrag för utbetalning under senare år än år 1997, dock längst t.o.m. år 1999 ? 34 34 att riksdagen bemyndigar Boverket att inom ramen för anslaget N 1. Stöd till allmänna samlingslokaler besluta om bidrag för utbetalning under senare år än år 1997, dock längst t.o.m. år 1999 bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 35 35 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt följande uppställning: delvis bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 35 35 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt följande uppställning: ? 36 36 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor ? 36 36 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 37 37 att riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 37 37 att riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG ? 38 38 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor ? 38 38 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 39 39 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor bifall = utskottet 1996/97:FiU11 ? 39 39 att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor ? 40 40 att riksdagen antar regeringen förslag till ? 40 40 att riksdagen antar regeringen förslag till bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 41 41 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan Dalarna avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 22 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 41 41 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan Dalarna avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 22 ? 42 42 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Gävle/Sandviken avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 23 ? 42 42 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Gävle/Sandviken avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 23 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 43 43 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Halmstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 24 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 43 43 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Halmstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 24 ? 44 44 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Kalmar avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 25 ? 44 44 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Kalmar avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 25 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 45 45 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Karlskrona/Ronneby avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 26 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 45 45 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Karlskrona/Ronneby avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 26 ? 46 46 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Karlstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 27 ? 46 46 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Karlstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 27 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 47 47 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan Kristianstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 28 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 47 47 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan Kristianstad avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 28 ? 48 48 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Skövde avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 29 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 48 48 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Skövde avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 29 ? 49 49 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Trollhättan/Uddevalla avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 30 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 49 49 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Trollhättan/Uddevalla avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 30 ? 50 50 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Växjö avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 31 ? 50 50 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Växjö avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 31 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 51 51 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Örebro avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 32 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 51 51 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Örebro avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 32 ? 52 52 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskoleutbildningen på Gotland avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 33 ? 52 52 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskoleutbildningen på Gotland avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 33 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 53 53 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Idrottshögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 34 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 53 53 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Idrottshögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 34 ? 54 54 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Konstfack avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 35 ? 54 54 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Konstfack avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 35 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 55 55 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Konsthögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 36 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 55 55 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Konsthögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 36 ? 56 56 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Musikhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 37 ? 56 56 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Musikhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 37 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 57 57 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Lärarhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 38 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 57 57 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Lärarhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 38 ? 58 58 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Mitthögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 39 ? 58 58 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Mitthögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 39 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 59 59 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Mälardalens högskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 40 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 59 59 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Mälardalens högskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 40 ? 60 60 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Operahögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 41 ? 60 60 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Operahögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 41 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 61 61 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Södertörns högskola avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 42 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 61 61 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Södertörns högskola avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 42 ? 62 62 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Teaterhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 43 ? 62 62 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Teaterhögskolan i Stockholm avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 43 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 63 63 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Högskoleverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 1 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 63 63 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Högskoleverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 1 ? 64 64 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Verkets för högskoleservice ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet C 2 ? 64 64 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Verkets för högskoleservice ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet C 2 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 65 65 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Forskningsrådsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 1 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 65 65 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Forskningsrådsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 1 ? 66 66 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 3 ? 66 66 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 3 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 67 67 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Medicinska forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 5 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 67 67 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Medicinska forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 5 ? 68 68 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Naturvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet D 7 ? 68 68 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Naturvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet D 7 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 69 69 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Teknikvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 9 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 69 69 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Teknikvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 9 ? 70 70 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kungl. bibliotekets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 13 ? 70 70 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kungl. bibliotekets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 13 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 71 71 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens psykologisk-pedagogiska biblioteks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 14 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 71 71 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens psykologisk-pedagogiska biblioteks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 14 ? 72 72 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Institutets för rymdfysik ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 15 ? 72 72 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Institutets för rymdfysik ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 15 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 73 73 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Polarforskningssekretariatets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 16 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 73 73 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Polarforskningssekretariatets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 16 ? 74 74 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Rådets för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet D 17 ? 74 74 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Rådets för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet D 17 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 75 75 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning som finansieras under verksamhetsområdet Nationella och internationella forskningsresurser som innebär åtaganden i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt 7.4 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 75 75 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning som finansieras under verksamhetsområdet Nationella och internationella forskningsresurser som innebär åtaganden i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt 7.4 ? 76 76 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområdet 16 Utbildning och universitetsforskning enligt följande uppställning. ? 76 76 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområdet 16 Utbildning och universitetsforskning enligt följande uppställning. bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 10002 10002 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 10002 10002 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier ? 10003 10003 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10003 10003 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10003 10003 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10003 10003 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10004 10004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:FiU3 ? 10004 10004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning: ? 10005 10005 A 1. Generellt statbidrag till kommuner och landsting; ramanslag; 62 227 000 ? 10005 10005 A 1. Generellt statbidrag till kommuner och landsting; ramanslag; 62 227 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU3 ? 10006 10006 A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting; reservationsanslag; 400 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU3 ? 10006 10006 A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting; reservationsanslag; 400 000 ? 10007 10007 A 3. Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting; obetecknat anslag; 20 985 000 ? 10007 10007 A 3. Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting; obetecknat anslag; 20 985 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU3 ? 10008 10008 att riksdagen medger att regeringen, för att kunna fullgöra sina betalningsåtaganden, får överskrida ramanslaget Räntor på statsskulden bifall = utskottet 1996/97:FiU4 ? 10008 10008 att riksdagen medger att regeringen, för att kunna fullgöra sina betalningsåtaganden, får överskrida ramanslaget Räntor på statsskulden ? 10009 10009 att riksdagen godkänner att regeringen ikläder sig de åtaganden som följer av EG-budgeten för budgetåret 1997 avseende åtagandebemyndiganden ? 10009 10009 att riksdagen godkänner att regeringen ikläder sig de åtaganden som följer av EG-budgeten för budgetåret 1997 avseende åtagandebemyndiganden bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 10010 10010 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordat (avsnitt 3) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 10010 10010 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordat (avsnitt 3) ? 10011 10011 att riksdagen antar regeringens förslag till lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne län ? 10011 10011 att riksdagen antar regeringens förslag till lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne län bifall = utskottet 1996/97:SkU1 ? 10012 10012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10012 10012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följande uppställning: ? 10013 10013 A 1. Utrikesförvaltningen; Ramanslag; 1 667 384 000 ? 10013 10013 A 1. Utrikesförvaltningen; Ramanslag; 1 667 384 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10014 10014 A 2. Nordiskt samarbete: Ramanslag; 1 442 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10014 10014 A 2. Nordiskt samarbete: Ramanslag; 1 442 000 ? 10015 10015 A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Ramanslag; 4 371 000 ? 10015 10015 A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Ramanslag; 4 371 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10016 10016 B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer; Ramanslag; 452 462 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10016 10016 B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer; Ramanslag; 452 462 000 ? 10017 10017 Nordiska ministerrådet; Ramanslag; 303 700 000 ? 10017 10017 Nordiska ministerrådet; Ramanslag; 303 700 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10018 10018 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD); Ramanslag: 24 207 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10018 10018 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD); Ramanslag: 24 207 000 ? 10019 10019 B 4. Fredsfrämjande verksamhet; Ramanslag: 150 206 000 ? 10019 10019 B 4. Fredsfrämjande verksamhet; Ramanslag: 150 206 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10020 10020 C 1; Svenska Institutet; Ramanslag; 55 237 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10020 10020 C 1; Svenska Institutet; Ramanslag; 55 237 000 ? 10021 10021 C 2. Övrig information om Sverige i utlandet; Ramanslag 10 266 000 ? 10021 10021 C 2. Övrig information om Sverige i utlandet; Ramanslag 10 266 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10022 10022 D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området; Ramanslag; 2 322 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10022 10022 D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området; Ramanslag; 2 322 000 ? 10023 10023 D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling; Ramanslag; 9 250 000 ? 10023 10023 D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling; Ramanslag; 9 250 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10024 10024 D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut; Obetecknat anslag; 20 571 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10024 10024 D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut; Obetecknat anslag; 20 571 000 ? 10025 10025 D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet; Ramanslag; 12 235 000 ? 10025 10025 D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet; Ramanslag; 12 235 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10026 10026 D 5. Utrikespolitiska institutet; Obetecknat anslag; 10 112 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10026 10026 D 5. Utrikespolitiska institutet; Obetecknat anslag; 10 112 000 ? 10027 10027 D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse; Ramanslag; 3 597 000 ? 10027 10027 D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse; Ramanslag; 3 597 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10028 10028 E 1. Strategisk exportkontroll; Ramanslag; 13 857 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10028 10028 E 1. Strategisk exportkontroll; Ramanslag; 13 857 000 ? 10029 10029 E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst-ekonomiska institutet; Obetecknat anslag; 4 636 000 ? 10029 10029 E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst-ekonomiska institutet; Obetecknat anslag; 4 636 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10030 10030 E 3. Europainformation m.m.; Ramanslag: 8 800 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10030 10030 E 3. Europainformation m.m.; Ramanslag: 8 800 000 ? 10031 10031 E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt; Ramanslag; 2 548 000 ? 10031 10031 E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt; Ramanslag; 2 548 000 bifall = utskottet 1996/97:UU1 ? 10032 10032 att riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 0,7 % av BNI bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 10032 10032 att riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 0,7 % av BNI ? 10033 10033 att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4) ? 10033 10033 att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 10034 10034 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ? 10034 10034 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ? 10035 10035 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens invandrarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 1. Statens Invandrarverk bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 10035 10035 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens invandrarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 1. Statens Invandrarverk ? 10036 10036 att riksdagen antar förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag ? 10036 10036 att riksdagen antar förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 10037 10037 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 10037 10037 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ? 10038 10038 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram ? 10038 10038 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att Vägverket får överföra medel från anslagen Vägverket: Administrationskostnader och Vägverket: Kostnader för registerverksamhet till anslaget Drift och underhåll av statliga vägar (anslag A1., A 6.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att Vägverket får överföra medel från anslagen Vägverket: Administrationskostnader och Vägverket: Kostnader för registerverksamhet till anslaget Drift och underhåll av statliga vägar (anslag A1., A 6.) ? 10040 10040 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1998 ? 10040 10040 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1998 bifall = utskottet 1996/97:JoU2 ? 10041 10041 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 10041 10041 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) ? 10042 10042 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1997-1999 ? 10042 10042 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1997-1999 bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 10043 10043 att riksdagen godkänner disponeringen av anslaget A 7. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. i enlighet med vad regeringen förordat bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 10043 10043 att riksdagen godkänner disponeringen av anslaget A 7. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. i enlighet med vad regeringen förordat ? 10044 10044 att riksdagen godkänner att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte, som riksdagen tidigare har beslutat (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder) ? 10044 10044 att riksdagen godkänner att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte, som riksdagen tidigare har beslutat (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder) bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 10045 10045 att riksdagen antar förslag till bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 10045 10045 att riksdagen antar förslag till ? 10046 10046 att riksdagen godkänner regeringens förslag om besparingar i enlighet med vad som förordas i anslagsavsnitt A 2. Räntebidrag m.m. ? 10046 10046 att riksdagen godkänner regeringens förslag om besparingar i enlighet med vad som förordas i anslagsavsnitt A 2. Räntebidrag m.m. bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 20002 20002 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden bifall = utskottet 1996/97:KU1 ? 20002 20002 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ? 20003 20003 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. enligt följande uppställning: ? 20003 20003 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:FiU4 ? 20004 20004 A 1. Räntor på statsskulden; ramanslag; 104 145 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU4 ? 20004 20004 A 1. Räntor på statsskulden; ramanslag; 104 145 000 ? 20005 20005 B 1. Oförutsedda utgifter; ramanslag; 10 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU4 ? 20005 20005 B 1. Oförutsedda utgifter; ramanslag; 10 000 ? 20006 20006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen enligt följande uppställning: ? 20006 20006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen enligt följande uppställning: bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 20007 20007 A 1. Tullavgift; ramanslag; 3 230 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 20007 20007 A 1. Tullavgift; ramanslag; 3 230 000 ? 20008 20008 A 2. Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter; ramanslag; 570 000 ? 20008 20008 A 2. Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter; ramanslag; 570 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 20009 20009 A 3. Mervärdesskattebaserad avgift; ramanslag; 8 215 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 20009 20009 A 3. Mervärdesskattebaserad avgift; ramanslag; 8 215 000 ? 20010 20010 A 4. Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten; ramanslag: 8 510 000 ? 20010 20010 A 4. Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten; ramanslag: 8 510 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU5 ? 20011 20011 att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5) delvis bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 20011 20011 att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5) ? 20012 20012 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kompletteras i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullverket ? 20012 20012 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kompletteras i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullverket bifall = utskottet 1996/97:SkU1 ? 20013 20013 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas nedan under A 1.1 Multilateralt bistånd, avsnittet Multilaterala utvecklingsbanker, Bedömning av verksamheten respektive avsnittet Övrigt multilateralt samarbete, Multilaterala miljöinsatser och under A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete, avsnittet Medelstilldelning och anslagsstruktur bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 20013 20013 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas nedan under A 1.1 Multilateralt bistånd, avsnittet Multilaterala utvecklingsbanker, Bedömning av verksamheten respektive avsnittet Övrigt multilateralt samarbete, Multilaterala miljöinsatser och under A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete, avsnittet Medelstilldelning och anslagsstruktur ? 20014 20014 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1) ? 20014 20014 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 20015 20015 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 20015 20015 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården ? 20016 20016 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Utlänningsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 4. Utlänningsnämnden ? 20016 20016 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Utlänningsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 4. Utlänningsnämnden bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 20017 20017 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 20017 20017 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag ? 20018 20018 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring avslag = utskottet 1996/97:SfU1 ? 20018 20018 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring ? 20019 20019 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 20019 20019 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) ? 20020 20020 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:852) om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift ? 20020 20020 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:852) om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift bifall = utskottet 1996/97:KrU3 ? 20021 20021 att riksdagen godkänner att en låneram om totalt 800 000 000 kr får användas av Vägverket för inköp av såväl omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som ersätter färjor (avsnitt 4.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 20021 20021 att riksdagen godkänner att en låneram om totalt 800 000 000 kr får användas av Vägverket för inköp av såväl omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som ersätter färjor (avsnitt 4.2) ? 20022 20022 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt följande uppställning: A 1. Statens naturvårdsverk; ramanslag; 355 827 000 kr A 2. Miljöövervakning m.m.; ramanslag; 93 952 000 kr A 3. Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag; ramanslag; 130 000 000 kr A 4. Investeringar inom miljöområdet; ramanslag; 217 992 000 kr A 5. Miljö- och kretsloppsforskning; ramanslag; 135 492 000 kr A 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden; reservationsanslag; 19 400 000 kr A 7. Koncessionsnämnden för miljöskydd; ramanslag; 18 675 000 kr A 8. Kemikalieinspektionen; ramanslag; 82 570 000 kr A 9. Visst internationellt miljösamarbete; ramanslag; 41 562 000 kr A 10. Stockholms internationella miljöinstitut; obetecknat anslag; 12 000 000 kr B 1. Statens strålskyddsinstitut; ramanslag; 73 683 000 kr B 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader; ramanslag; 63 188 000 kr B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning; ramanslag; 58 778 000 kr B 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.; ramanslag; 26 752 000 kr ? 20022 20022 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt följande uppställning: A 1. Statens naturvårdsverk; ramanslag; 355 827 000 kr A 2. Miljöövervakning m.m.; ramanslag; 93 952 000 kr A 3. Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag; ramanslag; 130 000 000 kr A 4. Investeringar inom miljöområdet; ramanslag; 217 992 000 kr A 5. Miljö- och kretsloppsforskning; ramanslag; 135 492 000 kr A 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden; reservationsanslag; 19 400 000 kr A 7. Koncessionsnämnden för miljöskydd; ramanslag; 18 675 000 kr A 8. Kemikalieinspektionen; ramanslag; 82 570 000 kr A 9. Visst internationellt miljösamarbete; ramanslag; 41 562 000 kr A 10. Stockholms internationella miljöinstitut; obetecknat anslag; 12 000 000 kr B 1. Statens strålskyddsinstitut; ramanslag; 73 683 000 kr B 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader; ramanslag; 63 188 000 kr B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning; ramanslag; 58 778 000 kr B 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.; ramanslag; 26 752 000 kr bifall = utskottet 1996/97:JoU2 ? 20023 20023 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 20023 20023 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) ? 20024 20024 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under år 1997 får ta upp riksgäldslån om högst 100 000 000 kr som får användas i enlighet med vad regeringen anfört ? 20024 20024 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under år 1997 får ta upp riksgäldslån om högst 100 000 000 kr som får användas i enlighet med vad regeringen anfört bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 20025 20025 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning skall vara i enlighet med vad regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 20025 20025 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning skall vara i enlighet med vad regeringen förordar ? 20026 20026 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer (avsnitt A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) ? 20026 20026 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer (avsnitt A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 20027 20027 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Glesbygdsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 5, anslag A 7. Glesbygdsverket bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 20027 20027 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Glesbygdsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 5, anslag A 7. Glesbygdsverket ? 20028 20028 att riksdagen godkänner regeringens förslag om att återstående utbetalningar av åtaganden enligt vissa stödformer som är under avveckling sammanförs under ett nytt anslag, enligt vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 3. Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m. ? 20028 20028 att riksdagen godkänner regeringens förslag om att återstående utbetalningar av åtaganden enligt vissa stödformer som är under avveckling sammanförs under ett nytt anslag, enligt vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 3. Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m. bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 30002 30002 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Insättningsgarantinämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under anslag A7 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 30002 30002 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Insättningsgarantinämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under anslag A7 ? 30003 30003 att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5) ? 30003 30003 att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 30004 30004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt följande uppställning: A 1. Riksskatteverket; ramanslag; 354 505 A 2. Skattemyndigheterna; ramanslag; 4 328 345 A 3. Tullverket; ramanslag; 1 031 858 bifall = utskottet 1996/97:SkU1 ? 30004 30004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt följande uppställning: A 1. Riksskatteverket; ramanslag; 354 505 A 2. Skattemyndigheterna; ramanslag; 4 328 345 A 3. Tullverket; ramanslag; 1 031 858 ? 30005 30005 att riksdagen bemyndigar regeringen att till andra verksamheter inom utgiftsområde 7 omfördela 90 000 000 kronor som under anslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisats för det svenska bidraget till EUF delvis bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 30005 30005 att riksdagen bemyndigar regeringen att till andra verksamheter inom utgiftsområde 7 omfördela 90 000 000 kronor som under anslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisats för det svenska bidraget till EUF ? 30006 30006 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1) ? 30006 30006 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 30007 30007 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget D 1.Socialstyrelsen bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 30007 30007 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget D 1.Socialstyrelsen ? 30008 30008 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ? 30008 30008 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 30009 30009 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning delvis bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30009 30009 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning ? 30010 30010 A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.; ramanslag; 16 359 370 000 ? 30010 30010 A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.; ramanslag; 16 359 370 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30011 30011 A 2. Handikappersättningar; ramanslag; 978 700 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30011 30011 A 2. Handikappersättningar; ramanslag; 978 700 000 ? 30012 30012 A 3. Förtidspensioner; ramanslag; 13 389 000 000 ? 30012 30012 A 3. Förtidspensioner; ramanslag; 13 389 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30013 30013 B 1. Riksförsäkringsverket; ramanslag; 726 634 000 avslag = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30013 30013 B 1. Riksförsäkringsverket; ramanslag; 726 634 000 ? 30014 30014 B 2. Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 4 379 578 000 ? 30014 30014 B 2. Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 4 379 578 000 avslag = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30015 30015 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30015 30015 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott ? 30016 30016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslaget under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning. ? 30016 30016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslaget under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning. bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30017 30017 A 1. Allmänna barnbidrag; ramanslag; 14 654 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30017 30017 A 1. Allmänna barnbidrag; ramanslag; 14 654 000 000 ? 30018 30018 A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 16 192 000 000 ? 30018 30018 A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 16 192 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30019 30019 A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 411 450 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30019 30019 A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 411 450 000 ? 30020 30020 A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner; ramanslag; 24 000 000 ? 30020 30020 A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner; ramanslag; 24 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30021 30021 A 5. Barnpensioner; ramanslag; 305 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30021 30021 A 5. Barnpensioner; ramanslag; 305 000 000 ? 30022 30022 A 6. Vårdbidrag för handikappade barn; ramanslag; 1 574 600 000 ? 30022 30022 A 6. Vårdbidrag för handikappade barn; ramanslag; 1 574 600 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 30023 30023 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens kulturråd skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet A 1. Statens kulturråd bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 30023 30023 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens kulturråd skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet A 1. Statens kulturråd ? 30024 30024 att riksdagen godkänner förslaget till ram för år 1997 för statsbidragsberättigade årselevplatser vid riksinternatskolor, internationella grund- och gymnasieskolor och IB-utbildningar i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet A 10 ? 30024 30024 att riksdagen godkänner förslaget till ram för år 1997 för statsbidragsberättigade årselevplatser vid riksinternatskolor, internationella grund- och gymnasieskolor och IB-utbildningar i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet A 10 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 30025 30025 att riksdagen godkänner att Vägverket får belasta anslaget Byggande av vägar med kostnader för ränta och amortering av upptagna lån för väg E 6, delen Stenungsund-Ljungskile (anslag A 3.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 30025 30025 att riksdagen godkänner att Vägverket får belasta anslaget Byggande av vägar med kostnader för ränta och amortering av upptagna lån för väg E 6, delen Stenungsund-Ljungskile (anslag A 3.) ? 30026 30026 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1990:1496) om hur ledamöter i skogsvårdsstyrelserna utses ? 30026 30026 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1990:1496) om hur ledamöter i skogsvårdsstyrelserna utses bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 30027 30027 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135<e000 000 bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 30027 30027 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135<e000 000 ? 30028 30028 att riksdagen godkänner de riktlinjer för den maringeologiska verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning som regeringen förordar ? 30028 30028 att riksdagen godkänner de riktlinjer för den maringeologiska verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning som regeringen förordar delvis bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 30029 30029 att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 3 000 000 000 kr under budgetåret 1997 för utbetalningar av lönegaranti (avsnitt A 2. Bidrag till lönegarantiersättning) bifall = utskottet 1996/97:AU7 ? 30029 30029 att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 3 000 000 000 kr under budgetåret 1997 för utbetalningar av lönegaranti (avsnitt A 2. Bidrag till lönegarantiersättning) ? 30030 30030 att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999 (avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten) ? 30030 30030 att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999 (avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten) bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Statens institut för regional forsknings ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 5, anslag A 8. Statens institut för regional forskning bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Statens institut för regional forsknings ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 5, anslag A 8. Statens institut för regional forskning ? 30032 30032 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för Byggforskningsrådets verksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 6. Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader ? 30032 30032 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för Byggforskningsrådets verksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 6. Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 40002 40002 att riksdagen godkänner regeringens förslag att särskild prioritet skall ges åt skärpt riskkontroll inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde samt åt en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i enlighet med vad regeringen förordar under anslag A9 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 40002 40002 att riksdagen godkänner regeringens förslag att särskild prioritet skall ges åt skärpt riskkontroll inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde samt åt en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i enlighet med vad regeringen förordar under anslag A9 ? 40003 40003 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1) ? 40003 40003 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1) delvis bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 40004 40004 bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa enligt vad som förordas under avsnitt B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, avsnittet regeringens överväganden bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 40004 40004 bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa enligt vad som förordas under avsnitt B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, avsnittet regeringens överväganden ? 40005 40005 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 40005 40005 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 40006 40006 att riksdagen godkänner att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid Systembolaget AB även skall omfatta helägda dotterbolag bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 40006 40006 att riksdagen godkänner att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid Systembolaget AB även skall omfatta helägda dotterbolag ? 40007 40007 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om regeländringar för lånestorlek och betalningsansvar för hemutrustningslån under avsnitt B 6. Hemutrustningslån ? 40007 40007 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om regeländringar för lånestorlek och betalningsansvar för hemutrustningslån under avsnitt B 6. Hemutrustningslån bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 40008 40008 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer delvis bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 40008 40008 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer ? 40009 40009 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Svenska riksteatern skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter ? 40009 40009 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Svenska riksteatern skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 40010 40010 att riksdagen godkänner förslaget till ram för år 1997 för statsbidragsberättigade årselevplatser vid kompletterande skolor i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet A 13 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 40010 40010 att riksdagen godkänner förslaget till ram för år 1997 för statsbidragsberättigade årselevplatser vid kompletterande skolor i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet A 13 ? 40011 40011 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Byggande av vägar är 3 785 000 000 kr för år 1998 och 3 676 000 000 kr för år 1999 (anslag A 3.) ? 40011 40011 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Byggande av vägar är 3 785 000 000 kr för år 1998 och 3 676 000 000 kr för år 1999 (anslag A 3.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 40012 40012 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens jordbruksverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget B 1. Statens jordbruksverk bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 40012 40012 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens jordbruksverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget B 1. Statens jordbruksverk ? 40013 40013 att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att under år 1997 besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst 10 000 000 kr ? 40013 40013 att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att under år 1997 besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst 10 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 40014 40014 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för geovetenskaplig forskning skall vara i enlighet med vad regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 40014 40014 att riksdagen godkänner att det övergripande målet för geovetenskaplig forskning skall vara i enlighet med vad regeringen förordar ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad som anförts om medel för att inrätta ett lönegarantiregister (avsnitt A 2, Bidrag till lönegarantiersättning) ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad som anförts om medel för att inrätta ett lönegarantiregister (avsnitt A 2, Bidrag till lönegarantiersättning) bifall = utskottet 1996/97:AU7 ? 40016 40016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader; ramanslag; 4 418 118 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40016 40016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader; ramanslag; 4 418 118 000 ? 40017 40017 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder; ramanslag; 25 456 727 000 ? 40017 40017 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder; ramanslag; 25 456 727 000 delvis bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40018 40018 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade; ramanslag; 6 486 527 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40018 40018 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade; ramanslag; 6 486 527 000 ? 40019 40019 Att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 4. Europeiska socialfonden; ramanslag; 1 981 265 000 ? 40019 40019 Att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 4. Europeiska socialfonden; ramanslag; 1 981 265 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40020 40020 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet; ramanslag; 14 917 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40020 40020 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet; ramanslag; 14 917 000 ? 40021 40021 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering; ramanslag; 8 083 000 ? 40021 40021 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering; ramanslag; 8 083 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40022 40022 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 1. Arbetarskyddsverket; ramanslag; 371 194 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40022 40022 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 1. Arbetarskyddsverket; ramanslag; 371 194 000 ? 40023 40023 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 2. Arbetslivsinstitutet; ramanslag; 212 308 000 ? 40023 40023 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 2. Arbetslivsinstitutet; ramanslag; 212 308 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40024 40024 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 3. Rådet för arbetslivsforskning; ramanslag; 25 972 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40024 40024 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 3. Rådet för arbetslivsforskning; ramanslag; 25 972 000 ? 40025 40025 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet; obetecknat anslag; 522 785 000 ? 40025 40025 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet; obetecknat anslag; 522 785 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40026 40026 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 5. Bidrag till Samhall AB; ramanslag; 4 349 419 000 delvis bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40026 40026 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 5. Bidrag till Samhall AB; ramanslag; 4 349 419 000 ? 40027 40027 att riksdagen för budgetåeret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 6. Arbetsdomstolen; ramanslag; 15 253 000 ? 40027 40027 att riksdagen för budgetåeret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 6. Arbetsdomstolen; ramanslag; 15 253 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40028 40028 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 7. Statens förlikningsmannaexpedition; ramanslag; 2 317 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40028 40028 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 7. Statens förlikningsmannaexpedition; ramanslag; 2 317 000 ? 40029 40029 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar; ramanslag; 57 000 ? 40029 40029 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar; ramanslag; 57 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40030 40030 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 9. Internationella avgifter; ramanslag; 24 195 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40030 40030 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 9. Internationella avgifter; ramanslag; 24 195 000 ? 40031 40031 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildinng Nordkalotten; obetecknat anslag; 4 000 000 ? 40031 40031 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildinng Nordkalotten; obetecknat anslag; 4 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40032 40032 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsamknrad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 1. Jämställdhetsombudsmannen; ramanslag; 14 039 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40032 40032 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsamknrad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 1. Jämställdhetsombudsmannen; ramanslag; 14 039 000 ? 40033 40033 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder; ramanslag; 13 706 000 ? 40033 40033 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder; ramanslag; 13 706 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40034 40034 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet; obetecknat anslag; 3 432 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40034 40034 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet; obetecknat anslag; 3 432 000 ? 40035 40035 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslgen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknads och arbetsliv enligt följande uppställning: D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket; ramanslag; 3 000 000 ? 40035 40035 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslgen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknads och arbetsliv enligt följande uppställning: D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket; ramanslag; 3 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40036 40036 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: D 2. Vissa avtalsstyrda anslag; obetecknat anslag; 14 500 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40036 40036 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: D 2. Vissa avtalsstyrda anslag; obetecknat anslag; 14 500 000 ? 40037 40037 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: D 3. Statliga tjänstepensioner m.m.; ramanslag; 8 027 000 000 ? 40037 40037 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: D 3. Statliga tjänstepensioner m.m.; ramanslag; 8 027 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40038 40038 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetlsiv enligt följande uppställning; D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området; ramanslag; 77 685 000 bifall = utskottet 1996/97:AU1 ? 40038 40038 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetlsiv enligt följande uppställning; D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området; ramanslag; 77 685 000 ? 40039 40039 att riksdagen godkänner regeringen förslag om stödområden för företagsstöd (avsnitt 4.1) ? 40039 40039 att riksdagen godkänner regeringen förslag om stödområden för företagsstöd (avsnitt 4.1) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 40040 40040 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för byggforskningen skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 40040 40040 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för byggforskningen skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning ? 50002 50002 att riksdagen medger att den utgående reservationen på reservationsanslaget D5 Utvecklingsarbete under sjunde huvudtiteln förs till ramanslaget A18 Utvecklingsarbete ? 50002 50002 att riksdagen medger att den utgående reservationen på reservationsanslaget D5 Utvecklingsarbete under sjunde huvudtiteln förs till ramanslaget A18 Utvecklingsarbete bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 50003 50003 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5) delvis bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 50003 50003 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5) ? 50004 50004 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 få göra utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst 810 800 000 miljoner kronor utöver anvisade medel för budgetår 1997 ? 50004 50004 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 få göra utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst 810 800 000 miljoner kronor utöver anvisade medel för budgetår 1997 bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 50006 50006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning (anslagsbelopp tusental kronor): ? 50006 50006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning (anslagsbelopp tusental kronor): bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50007 50007 A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård; anslag; 908 150 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50007 50007 A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård; anslag; 908 150 ? 50008 50008 A 3. Insatser mot aids; ramanslag; 150 887 ? 50008 50008 A 3. Insatser mot aids; ramanslag; 150 887 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50009 50009 A 4. Ersättning till Spri; anslag; 29 700 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50009 50009 A 4. Ersättning till Spri; anslag; 29 700 ? 50010 50010 A 5. Bidrag till WHO; ramanslag; 32 780 ? 50010 50010 A 5. Bidrag till WHO; ramanslag; 32 780 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50011 50011 A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar; anslag; 2 591 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50011 50011 A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar; anslag; 2 591 ? 50012 50012 A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan; ramanslag; 16 800 ? 50012 50012 A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan; ramanslag; 16 800 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50013 50013 A 8. Bidrag till psykiatriområdet; reservationsanslag; 386 000 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50013 50013 A 8. Bidrag till psykiatriområdet; reservationsanslag; 386 000 ? 50014 50014 A 9. Folkhälsoinstitutet; ramanslag; 113 460 ? 50014 50014 A 9. Folkhälsoinstitutet; ramanslag; 113 460 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50015 50015 A 10. Smittskyddsinstitutet; ramanslag; 97 460 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50015 50015 A 10. Smittskyddsinstitutet; ramanslag; 97 460 ? 50016 50016 A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin; ramanslag; 10 606 ? 50016 50016 A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin; ramanslag; 10 606 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50017 50017 A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik; ramanslag; 23 631 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50017 50017 A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik; ramanslag; 23 631 ? 50018 50018 A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd; ramanslag; 22 674 ? 50018 50018 A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd; ramanslag; 22 674 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50019 50019 B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet; reservationsanslag; 711 200 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50019 50019 B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet; reservationsanslag; 711 200 ? 50020 50020 B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.; ramanslag; 207 840 ? 50020 50020 B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.; ramanslag; 207 840 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50021 50021 B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder; anslag; 80 394 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50021 50021 B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder; anslag; 80 394 ? 50022 50022 B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer; anslag; 131 694 ? 50022 50022 B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer; anslag; 131 694 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50023 50023 B 5. Ersättning till texttelefoner; ramanslag; 15 700 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50023 50023 B 5. Ersättning till texttelefoner; ramanslag; 15 700 ? 50024 50024 B 6. Bilstöd till handikappade; ramanslag; 343 944 ? 50024 50024 B 6. Bilstöd till handikappade; ramanslag; 343 944 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50025 50025 B 7. Kostnader för statlig assistansersättning; ramanslag; 3 663 000 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50025 50025 B 7. Kostnader för statlig assistansersättning; ramanslag; 3 663 000 ? 50026 50026 B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd; ramanslag; 8 640 ? 50026 50026 B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd; ramanslag; 8 640 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50027 50027 B 9. Handikappombudsmannen; ramanslag; 7 847 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50027 50027 B 9. Handikappombudsmannen; ramanslag; 7 847 ? 50028 50028 C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete; anslag; 52 000 ? 50028 50028 C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete; anslag; 52 000 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50029 50029 C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området; anslag; 57 841 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50029 50029 C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området; anslag; 57 841 ? 50030 50030 C 3. Barnombudsmannen; ramanslag; 7 639 ? 50030 50030 C 3. Barnombudsmannen; ramanslag; 7 639 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50031 50031 C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor; ramanslag; 5 916 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50031 50031 C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor; ramanslag; 5 916 ? 50032 50032 C 5. Statens institutionsstyrelse; ramanslag; 507 720 ? 50032 50032 C 5. Statens institutionsstyrelse; ramanslag; 507 720 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50033 50033 C 6. Alkoholinspektionen; ramanslag; 14 527 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50033 50033 C 6. Alkoholinspektionen; ramanslag; 14 527 ? 50034 50034 C 7. Alkoholsortimentsnämnden; ramanslag; 674 ? 50034 50034 C 7. Alkoholsortimentsnämnden; ramanslag; 674 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50035 50035 D 1. Socialstyrelsen; ramanslag; 372 994 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50035 50035 D 1. Socialstyrelsen; ramanslag; 372 994 ? 50036 50036 E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel; ramanslag; 92 828 ? 50036 50036 E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel; ramanslag; 92 828 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50037 50037 E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning; ramanslag; 7 650 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50037 50037 E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning; ramanslag; 7 650 ? 50038 50038 A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.; ramanslag; 15 637 000 ? 50038 50038 A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.; ramanslag; 15 637 000 bifall = utskottet 1996/97:SoU1 ? 50039 50039 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt uppställning i propositionen. bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50039 50039 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt uppställning i propositionen. ? 50040 50040 A 1. Statens invandrarverk; ramanslag; 596 603 000 ? 50040 50040 A 1. Statens invandrarverk; ramanslag; 596 603 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50041 50041 A 2. Mottagande av asylsökande; ramanslag; 922 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50041 50041 A 2. Mottagande av asylsökande; ramanslag; 922 000 000 ? 50042 50042 A 3. Migrationspolitiska åtgärder; ramanslag; 311 319 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50042 50042 A 3. Migrationspolitiska åtgärder; ramanslag; 311 319 000 ? 50043 50043 A 4. Utlänningsnämnden; ramanslag; 66 675 000 ? 50043 50043 A 4. Utlänningsnämnden; ramanslag; 66 675 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50044 50044 A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden; ramanslag; 64 240 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50044 50044 A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden; ramanslag; 64 240 000 ? 50045 50045 A 6. Utresor för avvisade och utvisade; ramanslag; 130 000 000 ? 50045 50045 A 6. Utresor för avvisade och utvisade; ramanslag; 130 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50046 50046 B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden; ramanslag; 125 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50046 50046 B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden; ramanslag; 125 000 000 ? 50047 50047 B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism; obetecknat; 20 000 000 ? 50047 50047 B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism; obetecknat; 20 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50048 50048 B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering; ramanslag; 4 790 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50048 50048 B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering; ramanslag; 4 790 000 ? 50049 50049 B 4. Åtgärder för invandrare; obetecknat; 39 964 000 ? 50049 50049 B 4. Åtgärder för invandrare; obetecknat; 39 964 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50050 50050 B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande; ramanslag; 1 160 591 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50050 50050 B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande; ramanslag; 1 160 591 000 ? 50051 50051 B 6. Hemutrustningslån; ramanslag; 101 906 000 ? 50051 50051 B 6. Hemutrustningslån; ramanslag; 101 906 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU2 ? 50052 50052 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m. bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 50052 50052 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m. ? 50053 50053 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter ? 50053 50053 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 50054 50054 att riksdagen godkänner riktlinjerna för det särskilda utbildningsbidraget i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 4. under anslaget A 3. Vuxenstudiestöd m.m. bifall = utskottet 1996/97:UbU2 ? 50054 50054 att riksdagen godkänner riktlinjerna för det särskilda utbildningsbidraget i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitt 4. under anslaget A 3. Vuxenstudiestöd m.m. ? 50055 50055 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om omfattningen av och principerna för utbyggnaden av den högre utbildningen under budgetåren 1997-1999 (avsnitt 5.3.2) ? 50055 50055 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om omfattningen av och principerna för utbyggnaden av den högre utbildningen under budgetåren 1997-1999 (avsnitt 5.3.2) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 50056 50056 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Byggande av länstrafikanläggningar är 1 233 000 000 kr för år 1998 och 1 293 000 000 kr för år 1999 (anslag A 4.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 50056 50056 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Byggande av länstrafikanläggningar är 1 233 000 000 kr för år 1998 och 1 293 000 000 kr för år 1999 (anslag A 4.) ? 50057 50057 att riksdagen godkänner att Statens jordbruksverk skall ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret på 5,5 miljarder kronor ? 50057 50057 att riksdagen godkänner att Statens jordbruksverk skall ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret på 5,5 miljarder kronor bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 50058 50058 att riksdagen medger att eventuella reservationer från tolfte huvudtitelns anslag 1995/96 E 9. Energiforskning och E 10. Bioenergiforskning överförs som anslagssparande till ramanslaget B 1. Energiforskning och får användas enligt vad regeringen tidigare anfört bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 50058 50058 att riksdagen medger att eventuella reservationer från tolfte huvudtitelns anslag 1995/96 E 9. Energiforskning och E 10. Bioenergiforskning överförs som anslagssparande till ramanslaget B 1. Energiforskning och får användas enligt vad regeringen tidigare anfört ? 50059 50059 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för den mättekniska verksamheten inom Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar ? 50059 50059 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för den mättekniska verksamheten inom Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 50060 50060 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: A 1; Bidrag till arbetslöshetsersättning; ramanslag; 33 164 334 000 delvis bifall = utskottet 1996/97:AU7 ? 50060 50060 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: A 1; Bidrag till arbetslöshetsersättning; ramanslag; 33 164 334 000 ? 50061 50061 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: A 2; Bidrag till lönegarantiersättning; ramanslag; 2 086 050 000 ? 50061 50061 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: A 2; Bidrag till lönegarantiersättning; ramanslag; 2 086 050 000 bifall = utskottet 1996/97:AU7 ? 50062 50062 att riksdagen godkänner regeringens förslag om regionalt utvecklingsstöd (avsnitt 4.2) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 50062 50062 att riksdagen godkänner regeringens förslag om regionalt utvecklingsstöd (avsnitt 4.2) ? 50063 50063 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta staten göra ekonomiska åtaganden avseende budgetåren 1998-2001 i samband med stöd till byggforskning i enlighet med vad som anförts i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning ? 50063 50063 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta staten göra ekonomiska åtaganden avseende budgetåren 1998-2001 i samband med stöd till byggforskning i enlighet med vad som anförts i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 60002 60002 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för investeringar m.m. till Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 60002 60002 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för investeringar m.m. till Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2 ? 60003 60003 att riksdagen dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6) ? 60003 60003 att riksdagen dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 60004 60004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: A 1. Polisorganisationen; ramanslag; 10 488 194 000, A 2. Säkerhetspolisen; ramanslag; 509 022 000, B 1. Åklagarväsendet; ramanslag; 627 237 000, C 1. Domstolsväsendet m.m.; ramanslag; 2 916 184 000, D 1. Kriminalvården; ramanslag; 3 837 161 000, E 1. Kronofogdemyndigheterna; ramanslag; 1 298 135 000, F 1. Brottsförebyggande rådet; ramanslag; 25 355 000, F 2. Rättsmedicinalverket; ramanslag; 165 728 000, F 3. Gentekniknämnden; ramanslag; 2 127 000, F 4. Brottsoffermyndigheten; ramanslag; 9 500 000, F 5. Ersättning för skador på grund av brott; ramanslag; 71 500 000, F 6. Rättshjälpskostnader; ramanslag; 853 927 000, F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet; ramanslag; 10 222 000, F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar; ramanslag; 3 000 000, F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete; ramanslag; 7 200 000. bifall = utskottet 1996/97:JuU1 ? 60004 60004 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: A 1. Polisorganisationen; ramanslag; 10 488 194 000, A 2. Säkerhetspolisen; ramanslag; 509 022 000, B 1. Åklagarväsendet; ramanslag; 627 237 000, C 1. Domstolsväsendet m.m.; ramanslag; 2 916 184 000, D 1. Kriminalvården; ramanslag; 3 837 161 000, E 1. Kronofogdemyndigheterna; ramanslag; 1 298 135 000, F 1. Brottsförebyggande rådet; ramanslag; 25 355 000, F 2. Rättsmedicinalverket; ramanslag; 165 728 000, F 3. Gentekniknämnden; ramanslag; 2 127 000, F 4. Brottsoffermyndigheten; ramanslag; 9 500 000, F 5. Ersättning för skador på grund av brott; ramanslag; 71 500 000, F 6. Rättshjälpskostnader; ramanslag; 853 927 000, F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet; ramanslag; 10 222 000, F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar; ramanslag; 3 000 000, F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete; ramanslag; 7 200 000. ? 60005 60005 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande uppställning: A 1. Biståndsverksamhet; reservationsanslag; 9 779 093 000 A 2. Biståndsförvaltning; ramanslag; 412 307 000, B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa; reservationsanslag: 795 800 000, B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier; reservationsanslag; 15 000 000 ? 60005 60005 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande uppställning: A 1. Biståndsverksamhet; reservationsanslag; 9 779 093 000 A 2. Biståndsförvaltning; ramanslag; 412 307 000, B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa; reservationsanslag: 795 800 000, B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier; reservationsanslag; 15 000 000 bifall = utskottet 1996/97:UU2 ? 60006 60006 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 60006 60006 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 60007 60007 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning. ? 60007 60007 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning. bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 60008 60008 A 1. Ålderspension; ramanslag; 53 148 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 60008 60008 A 1. Ålderspension; ramanslag; 53 148 000 000 ? 60009 60009 A 2. Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag; 857 000 000 ? 60009 60009 A 2. Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag; 857 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 60010 60010 A 3. Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag; 9 970 000 000 bifall = utskottet 1996/97:SfU1 ? 60010 60010 A 3. Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag; 9 970 000 000 ? 60011 60011 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Talboks- och punktskriftsbiblioteket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 5. Talboks-och punktskriftsbiblioteket ? 60011 60011 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Talboks- och punktskriftsbiblioteket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 5. Talboks-och punktskriftsbiblioteket bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 60012 60012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd enligt följande uppställning. bifall = utskottet 1996/97:UbU2 ? 60012 60012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd enligt följande uppställning. ? 60013 60013 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till lärarutbildningen (avsnitt 5.3.2.1) ? 60013 60013 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till lärarutbildningen (avsnitt 5.3.2.1) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 60014 60014 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen dels för byggande av Södra länken, delen Sickla kanal-Värmdöleden, inom en utvidgad ram om högst 1 050 miljoner kronor i prisnivån januari 1992, dels för fortsatt planerings- och förberedelsearbete och information inom ramen för Dennisöverenskommelsen under verksamhetsåret 1997 samt marklösen inom en utvidgad ram om högst 88 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 4.3) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 60014 60014 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen dels för byggande av Södra länken, delen Sickla kanal-Värmdöleden, inom en utvidgad ram om högst 1 050 miljoner kronor i prisnivån januari 1992, dels för fortsatt planerings- och förberedelsearbete och information inom ramen för Dennisöverenskommelsen under verksamhetsåret 1997 samt marklösen inom en utvidgad ram om högst 88 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 4.3) ? 60015 60015 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört under anslaget B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. om jordfondens storlek och användning ? 60015 60015 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört under anslaget B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. om jordfondens storlek och användning bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 60016 60016 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som inräknat redan fattade beslut innebär åtaganden om 95 000 000 kr för år 1998, 65 000 000 kr för år 1999, 40 000 000 kr för år 2000, 25 000 000 kr för år 2001 samt 10<e000 000 kr för år 2002 bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 60016 60016 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som inräknat redan fattade beslut innebär åtaganden om 95 000 000 kr för år 1998, 65 000 000 kr för år 1999, 40 000 000 kr för år 2000, 25 000 000 kr för år 2001 samt 10<e000 000 kr för år 2002 ? 60017 60017 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Sprängämnesinspektionens ansvarsområde under planeringsperioden år 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar ? 60017 60017 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Sprängämnesinspektionens ansvarsområde under planeringsperioden år 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 60018 60018 att riksdagen godkänner regeringen förslag om landsbygdsstöd m.m. (avsnitt 4.3) delvis bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 60018 60018 att riksdagen godkänner regeringen förslag om landsbygdsstöd m.m. (avsnitt 4.3) ? 60019 60019 att riksdagen godkänner regeringens förslag till finansiering av byggkostnadsdelegationens teknikupphandling m.m., enligt vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning ? 60019 60019 att riksdagen godkänner regeringens förslag till finansiering av byggkostnadsdelegationens teknikupphandling m.m., enligt vad regeringen förordar i anslagsavsnitt A 7. Byggforskning bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 70002 70002 att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 70002 70002 att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt ? 70003 70003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 70003 70003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 70004 70004 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till LL-stiftelsen skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 6. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 70004 70004 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till LL-stiftelsen skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 6. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur ? 70005 70005 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till teknik- och naturvetenskapscentrum (avsnitt 5.3.2.2) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 70005 70005 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till teknik- och naturvetenskapscentrum (avsnitt 5.3.2.2) ? 70006 70006 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 2 300 miljoner kronor för utbyggnad av Götaleden, väg E 6 förbi Gårda, Åbromotet samt för fortsatt planerings- och förberedelsearbete och information under verksamhetsåret 1997 inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen, samt bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret justera utställda garantier för Göteborgsöverenskommelsen med tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i samhället (avsnitt 4.3) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 70006 70006 att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 2 300 miljoner kronor för utbyggnad av Götaleden, väg E 6 förbi Gårda, Åbromotet samt för fortsatt planerings- och förberedelsearbete och information under verksamhetsåret 1997 inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen, samt bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret justera utställda garantier för Göteborgsöverenskommelsen med tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i samhället (avsnitt 4.3) ? 70007 70007 att riksdagen godkänner ett nationellt anläggningsstöd för plantering av fleråriga grödor för produktion av biomassa ? 70007 70007 att riksdagen godkänner ett nationellt anläggningsstöd för plantering av fleråriga grödor för produktion av biomassa bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 70008 70008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsomfåde 21 Energi enligt följande: A 1.Vissa åtgärder för effektivare användning av energi; reservationsanslag; 30 000 A 2. Bidrag till Energiteknikfonden; obetecknat anslag; 72 000 A 3. Åtgärder frö energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa; ramanslag; 7 000 A 4. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet; remanslag; 2 000 B 1. Energiforskning; ramanslag; 235 784 C 1. Statens oljelager: Förvaltningskostnader; ramanslag; 67 367 C 2. Statens oljelager: Kapitalkostnader; obetecknat anslag; 60 000 Summa för utgiftsområdet; 474 151 bifall = utskottet 1996/97:NU2 ? 70008 70008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsomfåde 21 Energi enligt följande: A 1.Vissa åtgärder för effektivare användning av energi; reservationsanslag; 30 000 A 2. Bidrag till Energiteknikfonden; obetecknat anslag; 72 000 A 3. Åtgärder frö energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa; ramanslag; 7 000 A 4. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet; remanslag; 2 000 B 1. Energiforskning; ramanslag; 235 784 C 1. Statens oljelager: Förvaltningskostnader; ramanslag; 67 367 C 2. Statens oljelager: Kapitalkostnader; obetecknat anslag; 60 000 Summa för utgiftsområdet; 474 151 ? 70009 70009 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar ? 70009 70009 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 70010 70010 att riksdagen godkänner regeringens förslag om sysselsättningsbidrag (avsnitt 4.4) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 70010 70010 att riksdagen godkänner regeringens förslag om sysselsättningsbidrag (avsnitt 4.4) ? 70011 70011 att riksdagen godkänner ramen för fondens sammanlagda åtaganden enligt vad regeringen föreslår i anslagsavsnitt A 8. Bidrag till fonden för fukt och mögelskador ? 70011 70011 att riksdagen godkänner ramen för fondens sammanlagda åtaganden enligt vad regeringen föreslår i anslagsavsnitt A 8. Bidrag till fonden för fukt och mögelskador bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 80002 80002 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.3.5) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 80002 80002 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.3.5) ? 80003 80003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 80003 80003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 80004 80004 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk (Dövas TV) skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 7. Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk ? 80004 80004 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk (Dövas TV) skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 7. Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 80005 80005 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om åtgärder inom konstnärliga utbildningar (avsnitt 5.3.2.3) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 80005 80005 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om åtgärder inom konstnärliga utbildningar (avsnitt 5.3.2.3) ? 80006 80006 att riksdagen godkänner att Banverket som statens företrädare på central nivå skall ha ett samlat ansvar för hela järnvägstransportsystemets effektivitet, tillgänglighet, framkomlighet, trafiksäkerhet och miljöpåverkan, samt för frågor inom järnvägsområdet som rör fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning och viss tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet ? 80006 80006 att riksdagen godkänner att Banverket som statens företrädare på central nivå skall ha ett samlat ansvar för hela järnvägstransportsystemets effektivitet, tillgänglighet, framkomlighet, trafiksäkerhet och miljöpåverkan, samt för frågor inom järnvägsområdet som rör fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning och viss tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 80007 80007 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om ett nytt delprogram inom ramen för miljöprogrammet för ersättning till rennäringen för bevarande av rovdjur inom renskötselområdet bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 80007 80007 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om ett nytt delprogram inom ramen för miljöprogrammet för ersättning till rennäringen för bevarande av rovdjur inom renskötselområdet ? 80008 80008 att riksdagen godkänner inriktning av verksamheten för Revisorsnämnden som regeringen förordar ? 80008 80008 att riksdagen godkänner inriktning av verksamheten för Revisorsnämnden som regeringen förordar bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 80009 80009 att riksdagen godkänner regeringen förslag om nedsatta socialavgifter (avsnitt 4.5) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 80009 80009 att riksdagen godkänner regeringen förslag om nedsatta socialavgifter (avsnitt 4.5) ? 80010 80010 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens geotekniska instituts ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt B 1. Geoteknik ? 80010 80010 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens geotekniska instituts ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt B 1. Geoteknik bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 90002 90002 A 1. Konjunkturinstitutet; ramanslag; 29 208 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90002 90002 A 1. Konjunkturinstitutet; ramanslag; 29 208 ? 90003 90003 A 2. Riksrevisionsverket; ramanslag; 177 167 ? 90003 90003 A 2. Riksrevisionsverket; ramanslag; 177 167 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90004 90004 A 3. Statskontoret; ramanslag; 59 325 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90004 90004 A 3. Statskontoret; ramanslag; 59 325 ? 90005 90005 A 4. Statistiska centralbyrån; ramanslag; 328 802 ? 90005 90005 A 4. Statistiska centralbyrån; ramanslag; 328 802 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90006 90006 A 5. Folk- och bostadsräkning; reservationsanslag; 70 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90006 90006 A 5. Folk- och bostadsräkning; reservationsanslag; 70 000 ? 90007 90007 A 6. Finansinspektionen; ramanslag; 110 105 ? 90007 90007 A 6. Finansinspektionen; ramanslag; 110 105 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90008 90008 A 7. Insättningsgarantinämnden; ramanslag; 2 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90008 90008 A 7. Insättningsgarantinämnden; ramanslag; 2 000 ? 90009 90009 A 8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader; ramanslag; 83 348 ? 90009 90009 A 8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader; ramanslag; 83 348 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90010 90010 A 9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning; ramanslag; 1 500 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90010 90010 A 9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning; ramanslag; 1 500 000 ? 90011 90011 A 10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet; ramanslag; 1 ? 90011 90011 A 10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet; ramanslag; 1 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90012 90012 A 11. Statens lokalförsörjningsverk; ramanslag; 17 029 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90012 90012 A 11. Statens lokalförsörjningsverk; ramanslag; 17 029 ? 90013 90013 A 12. Täckning av merkostnader för lokaler; ramanslag; 19 500 ? 90013 90013 A 12. Täckning av merkostnader för lokaler; ramanslag; 19 500 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90014 90014 A 13. Nämnden för offentlig upphandling; ramanslag; 6 348 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90014 90014 A 13. Nämnden för offentlig upphandling; ramanslag; 6 348 ? 90015 90015 A 14. Ekonomiska rådet; ramanslag; 1 705 ? 90015 90015 A 14. Ekonomiska rådet; ramanslag; 1 705 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90016 90016 A 15. Kostnader för vissa nämnder m.m.; obetecknat anslag; 1 552 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90016 90016 A 15. Kostnader för vissa nämnder m.m.; obetecknat anslag; 1 552 ? 90017 90017 A 16. Bokföringsnämnden; ramanslag; 4 468 ? 90017 90017 A 16. Bokföringsnämnden; ramanslag; 4 468 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90018 90018 A 17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed; obetecknat anslag; 800 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90018 90018 A 17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed; obetecknat anslag; 800 ? 90019 90019 A 18. Utvecklingsarbete; ramanslag; 32 570 ? 90019 90019 A 18. Utvecklingsarbete; ramanslag; 32 570 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90020 90020 A 19. Kammarkollegiet; ramananslag; 22 277 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90020 90020 A 19. Kammarkollegiet; ramananslag; 22 277 ? 90021 90021 A 20. Kontrollfunktionen i staten; reservationsanslag; 100 000 ? 90021 90021 A 20. Kontrollfunktionen i staten; reservationsanslag; 100 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90022 90022 B 1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån; obetecknat anslag; 200 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90022 90022 B 1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån; obetecknat anslag; 200 ? 90023 90023 B 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet; ramanslag; 205 000 ? 90023 90023 B 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet; ramanslag; 205 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90024 90024 B 3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken; ramanslag; 100 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90024 90024 B 3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken; ramanslag; 100 000 ? 90025 90025 B 4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB; ramanslag; 60 000 ? 90025 90025 B 4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB; ramanslag; 60 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90026 90026 B 5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken; ramanslag; 860 000 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90026 90026 B 5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken; ramanslag; 860 000 ? 90027 90027 C 1. Riksdagens revisorer; ramanslag; 16 151 ? 90027 90027 C 1. Riksdagens revisorer; ramanslag; 16 151 bifall = utskottet 1996/97:FiU2 ? 90028 90028 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4) bifall = utskottet 1996/97:FiU1 ? 90028 90028 att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4) ? 90029 90029 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 90029 90029 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 90030 90030 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 8. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 90030 90030 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet C 8. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden ? 90031 90031 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om åtgärder för utbildningar inom vårdområdet (avsnitt 5.3.2.4) ? 90031 90031 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om åtgärder för utbildningar inom vårdområdet (avsnitt 5.3.2.4) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 90032 90032 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. är 5 330 000 000 kr för år 1998 och 5 330 000 000 kr för år 1999 (anslag A 9.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 90032 90032 att riksdagen godkänner att planeringsramen för Nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. är 5 330 000 000 kr för år 1998 och 5 330 000 000 kr för år 1999 (anslag A 9.) ? 90033 90033 att riksdagen godkänner att anslaget B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. även får belastas med kostnader för eventuella finansiella sanktioner ? 90033 90033 att riksdagen godkänner att anslaget B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. även får belastas med kostnader för eventuella finansiella sanktioner bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 90034 90034 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 650 miljoner kronor under år 1998, högst 575 miljoner kronor under år 1999, högst 500 miljoner kronor under år 2000 och högst 425 miljoner kronor under år 2001 bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 90034 90034 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 650 miljoner kronor under år 1998, högst 575 miljoner kronor under år 1999, högst 500 miljoner kronor under år 2000 och högst 425 miljoner kronor under år 2001 ? 90035 90035 att riksdagen godkänner regeringens förslag om transportbidrag (avsnitt 4.6) ? 90035 90035 att riksdagen godkänner regeringens förslag om transportbidrag (avsnitt 4.6) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 90036 90036 att riksdagen godkänner att verksamheten för den närmaste treårsperioden inriktas i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt B 1. Geoteknik bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 90036 90036 att riksdagen godkänner att verksamheten för den närmaste treårsperioden inriktas i enlighet med vad regeringen förordar i anslagsavsnitt B 1. Geoteknik ? 100002 100002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 ? 100002 100002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 100003 100003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens konstråd skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 1. Statens konstråd bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 100003 100003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens konstråd skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 1. Statens konstråd ? 100004 100004 att riksdagen godkänner att en högskola inrättas i Malmö med den inriktning och omfattning som regeringen förordar (avsnitt 5.4.1) ? 100004 100004 att riksdagen godkänner att en högskola inrättas i Malmö med den inriktning och omfattning som regeringen förordar (avsnitt 5.4.1) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 100005 100005 att riksdagen godkänner att medel för administrationskostnader från anslaget Banverket: Sektorsuppgifter får täcka kostnader som annars skulle belast anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (anslag A 7.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 100005 100005 att riksdagen godkänner att medel för administrationskostnader från anslaget Banverket: Sektorsuppgifter får täcka kostnader som annars skulle belast anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (anslag A 7.) ? 100006 100006 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om slopande av den obligatoriska kvalitetsmärkningen av matpotatis ? 100006 100006 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om slopande av den obligatoriska kvalitetsmärkningen av matpotatis bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 100007 100007 att riksdagen medger att eventuella reservationer från 1995/96 på tolfte huvudtitelns reservationsanslag F 1. Teknisk forskning och utveckling samt reservationsanslag F 2. Informationsteknologi överförs som anslagssparande till ramanslaget D 1. Teknisk forskning och utveckling och får användas enligt vad regeringen anför bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 100007 100007 att riksdagen medger att eventuella reservationer från 1995/96 på tolfte huvudtitelns reservationsanslag F 1. Teknisk forskning och utveckling samt reservationsanslag F 2. Informationsteknologi överförs som anslagssparande till ramanslaget D 1. Teknisk forskning och utveckling och får användas enligt vad regeringen anför ? 100008 100008 att riksdagen godkänner regeringens förslag om lån till privata regionala investmentbolag (avsnitt 4.7) ? 100008 100008 att riksdagen godkänner regeringens förslag om lån till privata regionala investmentbolag (avsnitt 4.7) bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 100009 100009 att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Lantmäteriverket i enlighet med vad regeringen föreslår i anslags- avsnitt D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 100009 100009 att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Lantmäteriverket i enlighet med vad regeringen föreslår i anslags- avsnitt D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket ? 110002 110002 att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6) ? 110002 110002 att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6) delvis bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 110003 110003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Nämnden för hemslöjdsfrågor skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 3. Nämnden för hemslöjdsfrågor bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 110003 110003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Nämnden för hemslöjdsfrågor skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet D 3. Nämnden för hemslöjdsfrågor ? 110004 110004 att riksdagen godkänner att en högskola inrättas på Gotland med den inriktning som regeringen förordar (avsnitt 5.4.3) ? 110004 110004 att riksdagen godkänner att en högskola inrättas på Gotland med den inriktning som regeringen förordar (avsnitt 5.4.3) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 110005 110005 att riksdagen godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 7 575 000 000 kr för investeringar i eldriftsanläggningar, produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader som finansieras med bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 4.4) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 110005 110005 att riksdagen godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 7 575 000 000 kr för investeringar i eldriftsanläggningar, produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader som finansieras med bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 4.4) ? 110006 110006 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om bestrålning av vissa livsmedel bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 110006 110006 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om bestrålning av vissa livsmedel ? 110007 110007 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande år inom rymdverksamhet om högst 108 900 000 kr bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 110007 110007 att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1997 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande år inom rymdverksamhet om högst 108 900 000 kr ? 110008 110008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 2. Regionala utvecklingslån; ramanslag; 390 000 000 ? 110008 110008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 2. Regionala utvecklingslån; ramanslag; 390 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110009 110009 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken; ramanslag; 13 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110009 110009 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken; ramanslag; 13 000 000 ? 110010 110010 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter; ramanslag; 420 000 000 ? 110010 110010 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter; ramanslag; 420 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110011 110011 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 5. Sysselsättningsbidrag; ramanslag; 200 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110011 110011 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 5. Sysselsättningsbidrag; ramanslag; 200 000 000 ? 110012 110012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 6. Transportbidrag; ramanslag; 303 000 000 ? 110012 110012 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 6. Transportbidrag; ramanslag; 303 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110013 110013 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 7. Glesbygdsverket; ramanslag; 23 573 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110013 110013 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 7. Glesbygdsverket; ramanslag; 23 573 000 ? 110014 110014 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 8. Statens institut för regional forskning; ramanslag; 7 931 000 ? 110014 110014 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 8. Statens institut för regional forskning; ramanslag; 7 931 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110015 110015 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 9. Europeiska regionala utvecklingsfonden; ramanslag; 915 000 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110015 110015 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 9. Europeiska regionala utvecklingsfonden; ramanslag; 915 000 000 ? 110016 110016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 1. Regionalpolitiska åtgärder; ramanslag; 1 453 517 000 ? 110016 110016 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt följande uppställning: A 1. Regionalpolitiska åtgärder; ramanslag; 1 453 517 000 bifall = utskottet 1996/97:AU2 ? 110017 110017 att riksdagen godkänner vad som anförts i fråga om nedsättning av taxebeloppet för vissa lantmäteriförrättningar (avsnitt 6.3) under anslagsavsnitt D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 110017 110017 att riksdagen godkänner vad som anförts i fråga om nedsättning av taxebeloppet för vissa lantmäteriförrättningar (avsnitt 6.3) under anslagsavsnitt D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket ? 120002 120002 att riksdagen godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7) ? 120002 120002 att riksdagen godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 120003 120003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Konstnärsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Konstnärsnämnden bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 120003 120003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Konstnärsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Konstnärsnämnden ? 120004 120004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om forskningssatsningar vid universitet och högskolor (avsnitt 5.5.1) ? 120004 120004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om forskningssatsningar vid universitet och högskolor (avsnitt 5.5.1) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 120005 120005 att riksdagen godkänner övergripande mål och verksamhetsinriktning samt investeringar för Sjöfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 120005 120005 att riksdagen godkänner övergripande mål och verksamhetsinriktning samt investeringar för Sjöfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) ? 120006 120006 att riksdagen godkänner att de övergripande målsättningarna för verksamheten inom Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget F 2. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden ? 120006 120006 att riksdagen godkänner att de övergripande målsättningarna för verksamheten inom Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget F 2. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 120007 120007 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Exportkreditnämndens ordinarie garantiverksamhet skall bedrivas i ett system med resultatkravet att verksamheten totalt sett skall vara självbärande över tiden bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 120007 120007 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Exportkreditnämndens ordinarie garantiverksamhet skall bedrivas i ett system med resultatkravet att verksamheten totalt sett skall vara självbärande över tiden ? 120008 120008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande uppställning: A1. Boverket: Förvaltningskostnader; ramanslag; 131 058 000 kr, A2. Räntebidrag m.m.; ramanslag; 23 400 000 000 kr, A3. Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m.; ramanslag; 94 333 000 kr, A4. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader; ramanslag; 15 400 000 kr, A5. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet; ramanslag; 1 300 000 000 kr, A6. Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader; ramanslag; 23 000 000 kr, A7. Byggforskning; ramanslag; 179 196 000 kr, A8. Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador; ramanslag; 60 000 000 kr, A9. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder; ramanslag; 12 000 000 kr, A10. Bostadsbidrag; ramanslag; 5 910 000 000 kr, All. Bonusränta för ungdomsbosparande; ramanslag; 3 000 000 kr, B1. Geoteknik; ramanslag; 23 967 000 kr, C1. Länsstyrelserna m.m.; ramanslag; 1 720 847 000 kr, D1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket; ramanslag 490 272 000 kr, D2. Statens va-nämnd; ramanslag; 5 124 000 kr. Summa för utgiftsområdet 33 368 197 000 kr. bifall = utskottet 1996/97:BoU1 ? 120008 120008 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande uppställning: A1. Boverket: Förvaltningskostnader; ramanslag; 131 058 000 kr, A2. Räntebidrag m.m.; ramanslag; 23 400 000 000 kr, A3. Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m.; ramanslag; 94 333 000 kr, A4. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader; ramanslag; 15 400 000 kr, A5. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet; ramanslag; 1 300 000 000 kr, A6. Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader; ramanslag; 23 000 000 kr, A7. Byggforskning; ramanslag; 179 196 000 kr, A8. Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador; ramanslag; 60 000 000 kr, A9. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder; ramanslag; 12 000 000 kr, A10. Bostadsbidrag; ramanslag; 5 910 000 000 kr, All. Bonusränta för ungdomsbosparande; ramanslag; 3 000 000 kr, B1. Geoteknik; ramanslag; 23 967 000 kr, C1. Länsstyrelserna m.m.; ramanslag; 1 720 847 000 kr, D1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket; ramanslag 490 272 000 kr, D2. Statens va-nämnd; ramanslag; 5 124 000 kr. Summa för utgiftsområdet 33 368 197 000 kr. ? 130002 130002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1. Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) ? 130002 130002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1. Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 130003 130003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Riksarkivet och landsarkiven skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 1. Riksarkivet och landsarkiven bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 130003 130003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Riksarkivet och landsarkiven skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 1. Riksarkivet och landsarkiven ? 130004 130004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande universitetsbegreppet (avsnitt 5.5.2) ? 130004 130004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande universitetsbegreppet (avsnitt 5.5.2) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 130005 130005 att riksdagen godkänner ekonomiska mål och ramar för Sjöfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 130005 130005 att riksdagen godkänner ekonomiska mål och ramar för Sjöfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) ? 130006 130006 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Sveriges lantbruksuniversitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget G 1. Sveriges lantbruksuniversitet ? 130006 130006 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Sveriges lantbruksuniversitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget G 1. Sveriges lantbruksuniversitet bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 130007 130007 att riksdagen godkänner vad regeringen har uttalat om krav på den underliggande exportaffären vid beviljande av säkerhetsgaranti bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 130007 130007 att riksdagen godkänner vad regeringen har uttalat om krav på den underliggande exportaffären vid beviljande av säkerhetsgaranti ? 140002 140002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2. Fördelningsförband (avsnitt 8.1) ? 140002 140002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2. Fördelningsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 140003 140003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Arkivet för ljud och bild skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 2. Arkivet för ljud och bild bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 140003 140003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Arkivet för ljud och bild skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 2. Arkivet för ljud och bild ? 140004 140004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om forskning vid mindre och medelstora högskolor (avsnitt 5.5.3) ? 140004 140004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om forskning vid mindre och medelstora högskolor (avsnitt 5.5.3) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 140005 140005 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 140005 140005 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.2) ? 140006 140006 att riksdagen för år 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt följande uppställning: A 1. Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.; ramanslag; 37 414 000 kr B 1. Statens jordbruksverk; ramanslag; 183 114 000 kr B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.; ramanslag; 45 000 000 kr B 3. Stöd till avbytarverksamhet; obetecknat anslag; 13 000 000 kr B 4. Statens utsädeskontroll; ramanslag; 966 000 kr B 5. Statens växtsortnämnd; ramanslag; 1 300 000 kr B 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket; reservationsanslag; 23 857 000 kr B 7. Bekämpande av växtsjukdomar; ramanslag; 2 629 000 kr B 8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn; ramanslag; 149 000 000 kr B 9. Från EG-budgeten finansierat strukturstöd; ramanslag; 184 000 000 kr B 10. Regionala stöd till jordbruket; ramanslag; 719 000 000 kr B 11. Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket; ramanslag; 325 000 000 kr B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket; ramanslag 1 085 000 000 kr B 13. Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket; ramanslag; 1 092 500 000 kr B 14. Arealersättning och djurbidrag m.m.; ramanslag; 4 950 000 000 kr B 15. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter; ramanslag; 2 139 000 000 kr B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m.; ramanslag; 119 333 000 kr C 1. Fiskeriverket; ramanslag; 58 166 000 kr C 2. Strukturstöd till fisket m.m.; ramanslag; 30 890 000 kr C 3. Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.; ramanslag; 80 000 000 kr C 4. Fiskevård; ramanslag; 4 612 000 kr D 1. Främjande av rennäringen m.m.; ramanslag 61 700 000 kr D 2. Ersättningar för viltskador m.m.; ramanslag; 12 500 000 kr D 3. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.; ramanslag 1 538 000 kr E 1. Statens veterinärmedicinska anstalt; ramanslag; 74 004 000 kr E 2. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen; obetecknat anslag; 77 691 000 kr E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder; ramanslag 16 832 000 kr E 4. Centrala försöksdjursnämnden; ramanslag; 6 909 000 kr E 5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar; ramanslag; 89 500 000 kr F 1. Statens livsmedelsverk; ramanslag; 103 051 000 kr F 2. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden; ramanslag; 3 868 000 kr F 3. Kostnader för livsmedelsberedskap; ramanslag; 28 415 000 kr F 4. Livsmedelsstatistik; ramanslag; 31 291 000 kr F 5. Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten; ramanslag; 6 000 000 kr G 1. Sveriges lantbruksuniversitet; ramanslag 980 773 000 kr G 2. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader; ramanslag; 10 501 000 kr G 3. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning; ramanslag; 204 850 000 kr G 4. Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien; obetecknat anslag; 882 000 kr H 1. Skogsvårdsorganisationen; ramanslag; 271 393 000 kr H 2. Bidrag till skogsvård m.m.; reservationsanslag; 10 000 000 kr H 3. Täckande av förluster till följd av statliga kreditgarantier för lån till byggande av skogsvägar; reservationsanslag; 1 000 000 kr H 4. Insatser för skogsbruket; ramanslag; 80 200 000 kr H 5. Internationellt skogssamarbete; ramanslag; 1 405 000 kr H 6. Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning; ramanslag; 6 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:JoU1 ? 140006 140006 att riksdagen för år 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt följande uppställning: A 1. Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.; ramanslag; 37 414 000 kr B 1. Statens jordbruksverk; ramanslag; 183 114 000 kr B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.; ramanslag; 45 000 000 kr B 3. Stöd till avbytarverksamhet; obetecknat anslag; 13 000 000 kr B 4. Statens utsädeskontroll; ramanslag; 966 000 kr B 5. Statens växtsortnämnd; ramanslag; 1 300 000 kr B 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket; reservationsanslag; 23 857 000 kr B 7. Bekämpande av växtsjukdomar; ramanslag; 2 629 000 kr B 8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn; ramanslag; 149 000 000 kr B 9. Från EG-budgeten finansierat strukturstöd; ramanslag; 184 000 000 kr B 10. Regionala stöd till jordbruket; ramanslag; 719 000 000 kr B 11. Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket; ramanslag; 325 000 000 kr B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket; ramanslag 1 085 000 000 kr B 13. Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket; ramanslag; 1 092 500 000 kr B 14. Arealersättning och djurbidrag m.m.; ramanslag; 4 950 000 000 kr B 15. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter; ramanslag; 2 139 000 000 kr B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m.; ramanslag; 119 333 000 kr C 1. Fiskeriverket; ramanslag; 58 166 000 kr C 2. Strukturstöd till fisket m.m.; ramanslag; 30 890 000 kr C 3. Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.; ramanslag; 80 000 000 kr C 4. Fiskevård; ramanslag; 4 612 000 kr D 1. Främjande av rennäringen m.m.; ramanslag 61 700 000 kr D 2. Ersättningar för viltskador m.m.; ramanslag; 12 500 000 kr D 3. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.; ramanslag 1 538 000 kr E 1. Statens veterinärmedicinska anstalt; ramanslag; 74 004 000 kr E 2. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen; obetecknat anslag; 77 691 000 kr E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder; ramanslag 16 832 000 kr E 4. Centrala försöksdjursnämnden; ramanslag; 6 909 000 kr E 5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar; ramanslag; 89 500 000 kr F 1. Statens livsmedelsverk; ramanslag; 103 051 000 kr F 2. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden; ramanslag; 3 868 000 kr F 3. Kostnader för livsmedelsberedskap; ramanslag; 28 415 000 kr F 4. Livsmedelsstatistik; ramanslag; 31 291 000 kr F 5. Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten; ramanslag; 6 000 000 kr G 1. Sveriges lantbruksuniversitet; ramanslag 980 773 000 kr G 2. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader; ramanslag; 10 501 000 kr G 3. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning; ramanslag; 204 850 000 kr G 4. Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien; obetecknat anslag; 882 000 kr H 1. Skogsvårdsorganisationen; ramanslag; 271 393 000 kr H 2. Bidrag till skogsvård m.m.; reservationsanslag; 10 000 000 kr H 3. Täckande av förluster till följd av statliga kreditgarantier för lån till byggande av skogsvägar; reservationsanslag; 1 000 000 kr H 4. Insatser för skogsbruket; ramanslag; 80 200 000 kr H 5. Internationellt skogssamarbete; ramanslag; 1 405 000 kr H 6. Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning; ramanslag; 6 000 000 kr ? 140007 140007 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av högst 100 000 000 000 kr för det ordinarie garantisystemet ? 140007 140007 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av högst 100 000 000 000 kr för det ordinarie garantisystemet bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 150002 150002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3. Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 150002 150002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3. Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1) ? 150003 150003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Språk- och folkminnesinstitutet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 3. Språk- och folkminnesinstitutet ? 150003 150003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Språk- och folkminnesinstitutet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 3. Språk- och folkminnesinstitutet bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 150004 150004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om genusforskning (avsnitt 5.6) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 150004 150004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om genusforskning (avsnitt 5.6) ? 150005 150005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket ingår i ett med SAAB och Osterman Helicopter AB gemensamt ägt bolag för bl.a. sjömätning (avsnitt 5.2) ? 150005 150005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket ingår i ett med SAAB och Osterman Helicopter AB gemensamt ägt bolag för bl.a. sjömätning (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 150006 150006 att riksdagen medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av högst 3 000 000 000 kr för investeringar i utlandet bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 150006 150006 att riksdagen medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av högst 3 000 000 000 kr för investeringar i utlandet ? 160002 160002 att riksdagen gokänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4. Armébrigadförband (avsnitt 8.1) ? 160002 160002 att riksdagen gokänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4. Armébrigadförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 160003 160003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Svenskt biografiskt lexikon skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 4. Svenskt biografiskt lexikon bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 160003 160003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Svenskt biografiskt lexikon skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet F 4. Svenskt biografiskt lexikon ? 160004 160004 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att avveckla den affärsdrivande verksamheten vid Uppsala Datacentral (UDAC) vid Uppsala universitet (avsnitt 5.9) ? 160004 160004 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att avveckla den affärsdrivande verksamheten vid Uppsala Datacentral (UDAC) vid Uppsala universitet (avsnitt 5.9) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 160005 160005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket tecknar aktier och ger aktieägartillskott till det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB, inom en total ram på 15 000 000 kr (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 160005 160005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket tecknar aktier och ger aktieägartillskott till det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB, inom en total ram på 15 000 000 kr (avsnitt 5.2) ? 160006 160006 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Exportkreditnämnden får obegränsad upplåningsrätt i bl.a. Riksgäldskontoret ? 160006 160006 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Exportkreditnämnden får obegränsad upplåningsrätt i bl.a. Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 170002 170002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5. Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 170002 170002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5. Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) ? 170003 170003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Riksantikvarieämbetet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet G 1. Riksantikvarieämbetet ? 170003 170003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Riksantikvarieämbetet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet G 1. Riksantikvarieämbetet bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 170004 170004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till svenska gästforskare/gästlärare i utlandet (avsnitt 5.10.4) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 170004 170004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd till svenska gästforskare/gästlärare i utlandet (avsnitt 5.10.4) ? 170005 170005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket tecknar borgensförbindelser för krediter upp till 20 000 000 kr till förmån för det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB (avsnitt 5.2) ? 170005 170005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket tecknar borgensförbindelser för krediter upp till 20 000 000 kr till förmån för det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 170006 170006 att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen utser att besluta om löftesprovision inom det statsstödda exportkreditsystemet bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 170006 170006 att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen utser att besluta om löftesprovision inom det statsstödda exportkreditsystemet ? 180002 180002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6. Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1) ? 180002 180002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6. Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 180003 180003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Centrala museer: Myndigheter skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 1. Centrala museer: Myndigheter bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 180003 180003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Centrala museer: Myndigheter skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 1. Centrala museer: Myndigheter ? 180004 180004 att riksdagen godkänner de belopp för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer som regeringen förordar för de olika utbildningsområdena för budgetåret 1997 (avsnitt 5.12.2) ? 180004 180004 att riksdagen godkänner de belopp för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer som regeringen förordar för de olika utbildningsområdena för budgetåret 1997 (avsnitt 5.12.2) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 180005 180005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket för statens räkning förvaltar de aktier som staten äger i det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 180005 180005 att riksdagen godkänner att Sjöfartsverket för statens räkning förvaltar de aktier som staten äger i det gemensamma bolaget Sjöfartsverket, SAAB och Osterman Helicopter AB (avsnitt 5.2) ? 180006 180006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt följande uppställning: A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader; remanslag; 353 268 A 2. Småföretagsutveckling; rsmanslag; 106 393 A 3. Stöd till kooperativ utveckling; ramanslag; 6 500 A 4. Turistfrämjande; ramanslag; 81 374 A 5. Täckande av förluster vid garantigivning, m.m.; ramanslag; 12<e500 A 6. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen; obetecknat anslag; 15 000 A 7. Kosnmader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.; ramanslag; 25 000 A 8. Avgifter till vissa internationella organisationer; ramanslag; 24 329 A 9. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.; ramanslag; 124 921 A 10. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning; ramanslag; 4 860 B 1. Patentbesvärsrätten; ramanslag; 11 021 B 2. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet; ramanslag; 12 975 B 3. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser; obetecknat anslag; 8 760 B 4. Elsäkerhetsverket; ramanslag; 36 520 B 5. Sprängämnesinspektionen; ramanslag; 15 150 B 6. Bidrag till standardisering, provinings- och mätteknisk FoU m.m.; ramanslag; 77 802 C 1. Konkurrensverket; ramanslag; 62 271 C 2. Konkurrensforskning; ramanslag; 1 736 D 1. Teknisk forskning och utveckling; ramanslag; 783 447 D 2. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader; ramanslag; 14 270 D 3. Rymdverksamhet; ramanslag; 576 091 D 4. Bidrag till Stiftelsen Sveriges tekniskvetenskapliga attachéverksamhet; obetecknat anslag; 32 533 D 5. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien; obetecknat anslag; 5<e467 E 1. Kommerskollegium; ramanslag; 48 169 E 2. Exportfrämjande verksamhet; ramanslag; 136 051 E 3. Exportkreditnämnden; ramanslag; 120 000 E 4. AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning; ramanslag; 16 500 E 5. Investeringsfråmjande; ramanslag; 41 000 F 1. Marknadsdomstolen; ramanslag; 5 888 F 2. F 2. Konsumentverket; ramanslag; 69 445 F 3. Allmänna reklamationsnämnden; ramanslag; 13 788 F 4. Fastighetsmäklarnämnden; ramanslag; 5 945 F 5. Stöd till konsumentorganisationer; ramanslag; 4 100 F 6. Stöd till konsumentforskning; ramanslag; 2 070 F 7. Bidrag till miljömärkning av produkter; obetecknat anslag; 4 600 Summa för utgiftsområdet; 2 859 744 ? 180006 180006 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt följande uppställning: A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader; remanslag; 353 268 A 2. Småföretagsutveckling; rsmanslag; 106 393 A 3. Stöd till kooperativ utveckling; ramanslag; 6 500 A 4. Turistfrämjande; ramanslag; 81 374 A 5. Täckande av förluster vid garantigivning, m.m.; ramanslag; 12<e500 A 6. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen; obetecknat anslag; 15 000 A 7. Kosnmader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.; ramanslag; 25 000 A 8. Avgifter till vissa internationella organisationer; ramanslag; 24 329 A 9. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.; ramanslag; 124 921 A 10. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning; ramanslag; 4 860 B 1. Patentbesvärsrätten; ramanslag; 11 021 B 2. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet; ramanslag; 12 975 B 3. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser; obetecknat anslag; 8 760 B 4. Elsäkerhetsverket; ramanslag; 36 520 B 5. Sprängämnesinspektionen; ramanslag; 15 150 B 6. Bidrag till standardisering, provinings- och mätteknisk FoU m.m.; ramanslag; 77 802 C 1. Konkurrensverket; ramanslag; 62 271 C 2. Konkurrensforskning; ramanslag; 1 736 D 1. Teknisk forskning och utveckling; ramanslag; 783 447 D 2. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader; ramanslag; 14 270 D 3. Rymdverksamhet; ramanslag; 576 091 D 4. Bidrag till Stiftelsen Sveriges tekniskvetenskapliga attachéverksamhet; obetecknat anslag; 32 533 D 5. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien; obetecknat anslag; 5<e467 E 1. Kommerskollegium; ramanslag; 48 169 E 2. Exportfrämjande verksamhet; ramanslag; 136 051 E 3. Exportkreditnämnden; ramanslag; 120 000 E 4. AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning; ramanslag; 16 500 E 5. Investeringsfråmjande; ramanslag; 41 000 F 1. Marknadsdomstolen; ramanslag; 5 888 F 2. F 2. Konsumentverket; ramanslag; 69 445 F 3. Allmänna reklamationsnämnden; ramanslag; 13 788 F 4. Fastighetsmäklarnämnden; ramanslag; 5 945 F 5. Stöd till konsumentorganisationer; ramanslag; 4 100 F 6. Stöd till konsumentforskning; ramanslag; 2 070 F 7. Bidrag till miljömärkning av produkter; obetecknat anslag; 4 600 Summa för utgiftsområdet; 2 859 744 bifall = utskottet 1996/97:NU1 ? 190002 190002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 190002 190002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1) ? 190003 190003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Centrala museer: Stiftelser skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 2. Centrala museer: Stiftelser ? 190003 190003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Centrala museer: Stiftelser skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 2. Centrala museer: Stiftelser bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 190004 190004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om generellt utbildningsuppdrag för treårsperioden 1997-1999 (avsnitt 5.13) bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 190004 190004 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om generellt utbildningsuppdrag för treårsperioden 1997-1999 (avsnitt 5.13) ? 190005 190005 att riksdagen godkänner att fyrarna Måseskär och Örskär avbemannas i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (anslag B 1.) ? 190005 190005 att riksdagen godkänner att fyrarna Måseskär och Örskär avbemannas i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (anslag B 1.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 200002 200002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 200002 200002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1) ? 200003 200003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till under anslaget H 4. inrymda museer och övriga institutioner skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 4. Bidrag till vissa museer ? 200003 200003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för statens bidrag till under anslaget H 4. inrymda museer och övriga institutioner skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 4. Bidrag till vissa museer delvis bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 200004 200004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Uppsala universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 200004 200004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Uppsala universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 1 ? 200005 200005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 5.3) ? 200005 200005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 5.3) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 210002 210002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 210002 210002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1) ? 210003 210003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Stiftelsen Riksutställningar skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 6. Stiftelsen Riksutställningar ? 210003 210003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Stiftelsen Riksutställningar skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet H 6. Stiftelsen Riksutställningar bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 210004 210004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Uppsala universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 2 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 210004 210004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Uppsala universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 2 ? 210005 210005 att riksdagen godkänner övergripande mål, myndighetsmål och verksamhetsinriktning samt investeringar för Luftfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) ? 210005 210005 att riksdagen godkänner övergripande mål, myndighetsmål och verksamhetsinriktning samt investeringar för Luftfartsverket under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 220002 220002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10. JAS 39-förband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 220002 220002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10. JAS 39-förband (avsnitt 8.1) ? 220003 220003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens biografbyrå skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet I 2. Statens biografbyrå ? 220003 220003 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för Statens biografbyrå skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet I 2. Statens biografbyrå bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 220004 220004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Lunds universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 3 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 220004 220004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Lunds universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 3 ? 220005 220005 att riksdagen godkänner ekonomiska mål och ramar för Luftfartsverkskoncernen under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) ? 220005 220005 att riksdagen godkänner ekonomiska mål och ramar för Luftfartsverkskoncernen under perioden 1997-1999 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 230002 230002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11. Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 230002 230002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11. Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1) ? 230003 230003 att riksdagen godkänner att Dramaten får möjlighet att ta lån i Riksgäldskontoret ? 230003 230003 att riksdagen godkänner att Dramaten får möjlighet att ta lån i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 230004 230004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Lunds universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 4 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 230004 230004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Lunds universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 4 ? 230005 230005 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) ? 230005 230005 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 240002 240002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12. Transportflygförband (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 240002 240002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12. Transportflygförband (avsnitt 8.1) ? 240003 240003 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för år 1998 ? 240003 240003 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för år 1998 bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 240004 240004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Göteborgs universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 5 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 240004 240004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Göteborgs universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 5 ? 240005 240005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om anpassning av flygplatserna till Schengenavtalets krav (avsnitt 5.5) ? 240005 240005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om anpassning av flygplatserna till Schengenavtalets krav (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 250002 250002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 250002 250002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1) ? 250003 250003 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Konstrådets beställning av konst som föranleder utgifter efter år 1997 ? 250003 250003 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Konstrådets beställning av konst som föranleder utgifter efter år 1997 bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 250004 250004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Göteborgs universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 6 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 250004 250004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Göteborgs universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 6 ? 250005 250005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser (avsnitt 5.5) ? 250005 250005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 260002 260002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 260002 260002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1) ? 260003 260003 att riksdagen medger att Boverket disponerar medel under anslaget D 2. Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön för utbetalning av bidrag enligt förordningen (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 260003 260003 att riksdagen medger att Boverket disponerar medel under anslaget D 2. Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön för utbetalning av bidrag enligt förordningen (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden ? 260004 260004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Stockholms universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 7 ? 260004 260004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Stockholms universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 7 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 260005 260005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om Statens haverikommission (avsnitt 5.6) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 260005 260005 att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen anför om Statens haverikommission (avsnitt 5.6) ? 270002 270002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15. Internationell verksamhet (avsnitt 8.1) ? 270002 270002 att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15. Internationell verksamhet (avsnitt 8.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 270003 270003 att riksdagen godkänner villkoren för bidraget till verksamheten med länshemslöjdskonsulenter bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 270003 270003 att riksdagen godkänner villkoren för bidraget till verksamheten med länshemslöjdskonsulenter ? 270004 270004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Stockholms universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 8 ? 270004 270004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Stockholms universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 8 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 270005 270005 att riksdagen godkänner mål för SJ-koncernens verksamhet under perioden 1997-1998 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 7.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 270005 270005 att riksdagen godkänner mål för SJ-koncernens verksamhet under perioden 1997-1998 i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar (avsnitt 7.2) ? 280002 280002 att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för Statens räddningsverk (avsnitt 9.3) ? 280002 280002 att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för Statens räddningsverk (avsnitt 9.3) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 280003 280003 att riksdagen godkänner att verksamheten med en rikskonsulent för barn och ungdom permanentas bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 280003 280003 att riksdagen godkänner att verksamheten med en rikskonsulent för barn och ungdom permanentas ? 280004 280004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Umeå universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 9 ? 280004 280004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Umeå universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 9 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 280005 280005 att riksdagen godkänner att ramen för försäljning av fast egendom på 3,1 miljarder kronor bibehålls under åren 1997-1998 med avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i ramen (avsnitt 7.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 280005 280005 att riksdagen godkänner att ramen för försäljning av fast egendom på 3,1 miljarder kronor bibehålls under åren 1997-1998 med avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i ramen (avsnitt 7.2) ? 290002 290002 att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för perioden 1997-2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1) ? 290002 290002 att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för perioden 1997-2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 290003 290003 att riksdagen godkänner det inom ramen för anslaget G 2. Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad får beslutas om bidrag för utbetalningar under senare år än 1997, dock längst t.o.m. år 1999 bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 290003 290003 att riksdagen godkänner det inom ramen för anslaget G 2. Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad får beslutas om bidrag för utbetalningar under senare år än 1997, dock längst t.o.m. år 1999 ? 290004 290004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Umeå universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 10 ? 290004 290004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Umeå universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 10 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 290005 290005 att riksdagen bemyndigar regeringen att under åren 1997-1998 fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och aktier i SJ (avsnitt 7.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 290005 290005 att riksdagen bemyndigar regeringen att under åren 1997-1998 fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och aktier i SJ (avsnitt 7.2) ? 300002 300002 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att besluta i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens regionala ledningar (avsnitt 10.1) ? 300002 300002 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att besluta i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens regionala ledningar (avsnitt 10.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 300003 300003 att riksdagen bemyndigar Boverket att inom ramen för anslaget H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler besluta om bidrag för utbetalning under senare år än år 1997, dock längst t.o.m. år 1999 bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 300003 300003 att riksdagen bemyndigar Boverket att inom ramen för anslaget H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler besluta om bidrag för utbetalning under senare år än år 1997, dock längst t.o.m. år 1999 ? 300004 300004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Linköpings universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 11 ? 300004 300004 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Linköpings universitet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 11 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 300005 300005 att riksdagen godkänner att den fastlagda strategin om koncentration till kärnverksamheten och till bolag som kompletterar denna verksamhet bibehålls samt att regeringens och SJ:s bemyndiganden att besluta om avyttringar av verksamhetsgrenar under perioden 1997-1998 förlängs (avsnitt 7.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 300005 300005 att riksdagen godkänner att den fastlagda strategin om koncentration till kärnverksamheten och till bolag som kompletterar denna verksamhet bibehålls samt att regeringens och SJ:s bemyndiganden att besluta om avyttringar av verksamhetsgrenar under perioden 1997-1998 förlängs (avsnitt 7.2) ? 310002 310002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr (avsnitt 11.1) bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 310002 310002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr (avsnitt 11.1) ? 310003 310003 att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrad medelsberäkning för år 1997 för den avgiftsfinansierade verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB ? 310003 310003 att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrad medelsberäkning för år 1997 för den avgiftsfinansierade verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB bifall = utskottet 1996/97:KrU3 ? 310004 310004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Linköpings universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 12 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 310004 310004 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Linköpings universitet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 12 ? 310005 310005 att riksdagen bemyndigar regeringen att under åren 1997-1998 godkänna aktieöverföringar mellan affärsverket SJ och AB Swedcarrier (anslag D 1.) ? 310005 310005 att riksdagen bemyndigar regeringen att under åren 1997-1998 godkänna aktieöverföringar mellan affärsverket SJ och AB Swedcarrier (anslag D 1.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 320002 320002 att riksdagen godkänner att de resurser som behövs för studieförbundens särskilda kurser för arbetslösa under första halvåret 1997 skall fördelas från anslaget Bidrag till folkbildningen bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 320002 320002 att riksdagen godkänner att de resurser som behövs för studieförbundens särskilda kurser för arbetslösa under första halvåret 1997 skall fördelas från anslaget Bidrag till folkbildningen ? 320003 320003 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Karolinska intitutet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 13 ? 320003 320003 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Karolinska intitutet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 13 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 320004 320004 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram på 379 miljoner kronor upphandla interregional persontrafik på järnväg för år 1998 (anslag D 2.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 320004 320004 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram på 379 miljoner kronor upphandla interregional persontrafik på järnväg för år 1998 (anslag D 2.) ? 330002 330002 A 2. Fredsfrämjande truppinsatser; ramanslag; 472 526 000 ? 330002 330002 A 2. Fredsfrämjande truppinsatser; ramanslag; 472 526 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330003 330003 A 3. Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 60 000 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330003 330003 A 3. Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 60 000 000 ? 330004 330004 B 1. Funktionen Civil ledning; ramanslag; 432 287 000 ? 330004 330004 B 1. Funktionen Civil ledning; ramanslag; 432 287 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330005 330005 B 2. Funktionen Försörjning med industrivaror; ramanslag; 15 406 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330005 330005 B 2. Funktionen Försörjning med industrivaror; ramanslag; 15 406 000 ? 330006 330006 B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst; ramanslag; 1 141 578 000 ? 330006 330006 B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst; ramanslag; 1 141 578 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330007 330007 B 4. Funktionen Psykologiskt försvar; ramanslag; 18 248 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330007 330007 B 4. Funktionen Psykologiskt försvar; ramanslag; 18 248 000 ? 330008 330008 B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.; ramanslag; 31 877 000 ? 330008 330008 B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.; ramanslag; 31 877 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330009 330009 B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.; ramanslag; 95 219 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330009 330009 B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.; ramanslag; 95 219 000 ? 330010 330010 B 7. Funktionen Telekommunikationer; ramanslag; 152 886 000 ? 330010 330010 B 7. Funktionen Telekommunikationer; ramanslag; 152 886 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330011 330011 B 8. Funktionen Postbefordran; ramanslag; 22 318 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330011 330011 B 8. Funktionen Postbefordran; ramanslag; 22 318 000 ? 330012 330012 B 9. Funktionen Transporter; ramanslag; 197 757 000 ? 330012 330012 B 9. Funktionen Transporter; ramanslag; 197 757 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330013 330013 B 10. Funktionen Energiförsörjning; ramanslag; 27 612 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330013 330013 B 10. Funktionen Energiförsörjning; ramanslag; 27 612 000 ? 330014 330014 C 1. Kustbevakningen; ramanslag; 394 150 000 ? 330014 330014 C 1. Kustbevakningen; ramanslag; 394 150 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330015 330015 C 2. Nämnder m.m.; ramanslag; 7 612 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330015 330015 C 2. Nämnder m.m.; ramanslag; 7 612 000 ? 330016 330016 C 3. Statens haverikommission; Utredning av allvarliga olyckor; obetecknat; 1 131 000 ? 330016 330016 C 3. Statens haverikommission; Utredning av allvarliga olyckor; obetecknat; 1 131 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330017 330017 C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.; obetecknat; 25 000 000 delvis bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330017 330017 C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.; obetecknat; 25 000 000 ? 330018 330018 C 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.; ramanslag; 25 000 000 ? 330018 330018 C 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.; ramanslag; 25 000 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330019 330019 D 1. Totalförsvarets pliktverk; ramanslag; 225 484 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330019 330019 D 1. Totalförsvarets pliktverk; ramanslag; 225 484 000 ? 330020 330020 D 2. Försvarshögskolan; ramanslag; 18 395 000 ? 330020 330020 D 2. Försvarshögskolan; ramanslag; 18 395 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330021 330021 D 3. Försvarets radioanstalt; ramanslag; 423 569 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330021 330021 D 3. Försvarets radioanstalt; ramanslag; 423 569 000 ? 330022 330022 D 4. Försvarets forskningsanstalt; ramanslag; 121 280 000 ? 330022 330022 D 4. Försvarets forskningsanstalt; ramanslag; 121 280 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330023 330023 D 5. Flygtekniska försöksanstalten; ramanslag; 30 710 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330023 330023 D 5. Flygtekniska försöksanstalten; ramanslag; 30 710 000 ? 330024 330024 D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m.; obetecknat; 98 771 000 ? 330024 330024 D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m.; obetecknat; 98 771 000 bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330025 330025 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande: delvis bifall = utskottet 1996/97:FöU1 ? 330025 330025 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande: ? 330026 330026 att riksdagen godkänner att högst 600 000 kr av anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen får användas till att ge verksamma teckenspråkslärare kompletterande utbildning vid Stockholms universitet ? 330026 330026 att riksdagen godkänner att högst 600 000 kr av anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen får användas till att ge verksamma teckenspråkslärare kompletterande utbildning vid Stockholms universitet bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 330027 330027 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Karolinska institutet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 14 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 330027 330027 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Karolinska institutet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 14 ? 330028 330028 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram på 5 miljoner kronor per år upphandla flygtrafik mellan Umeå och Östersund fr.o.m. den 1 juli 1997 till längst den 31 december 1999 (anslag D 2.) ? 330028 330028 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram på 5 miljoner kronor per år upphandla flygtrafik mellan Umeå och Östersund fr.o.m. den 1 juli 1997 till längst den 31 december 1999 (anslag D 2.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 330029 330029 att riksdagen godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996 bifall = utskottet 1996/97:AU5 ? 330029 330029 att riksdagen godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996 ? 340002 340002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Tekniska högskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet B 15 ? 340002 340002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Kungl. Tekniska högskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avnittet B 15 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 340003 340003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1997 vid behov omfördela medlen mellan anslagen D 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg och D 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 340003 340003 att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1997 vid behov omfördela medlen mellan anslagen D 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg och D 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik ? 340004 340004 att riksdagen godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. ? 340004 340004 att riksdagen godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bifall = utskottet 1996/97:AU5 ? 350002 350002 A 1. Statens kulturråd; ramanslag; 27 883 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350002 350002 A 1. Statens kulturråd; ramanslag; 27 883 000 kr ? 350003 350003 A 2. Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete; ramanslag; 131 288 000 kr ? 350003 350003 A 2. Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete; ramanslag; 131 288 000 kr delvis bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350004 350004 A 3. Kulturåret 1998; reservationsanslag; 65 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350004 350004 A 3. Kulturåret 1998; reservationsanslag; 65 000 000 kr ? 350005 350005 A 4. Nationella uppdrag; ramanslag; 6 000 000 kr ? 350005 350005 A 4. Nationella uppdrag; ramanslag; 6 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350006 350006 B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter; anslag; 712 254 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350006 350006 B 1. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter; anslag; 712 254 000 kr ? 350007 350007 B 2. Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner; anslag; 659 843 000 kr ? 350007 350007 B 2. Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner; anslag; 659 843 000 kr delvis bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350008 350008 B 3. Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål; ramanslag; 93 094 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350008 350008 B 3. Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål; ramanslag; 93 094 000 kr ? 350009 350009 C 1. Bidrag till regional biblioteksverksamhet; anslag; 37 482 000 kr ? 350009 350009 C 1. Bidrag till regional biblioteksverksamhet; anslag; 37 482 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350010 350010 C 2. Litteraturstöd; ramanslag; 71 253 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350010 350010 C 2. Litteraturstöd; ramanslag; 71 253 000 kr ? 350011 350011 C 3. Stöd till kulturtidskrifter; ramanslag; 19 500 000 kr ? 350011 350011 C 3. Stöd till kulturtidskrifter; ramanslag; 19 500 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350012 350012 C 4. Stöd till bokhandel; ramanslag; 7 301 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350012 350012 C 4. Stöd till bokhandel; ramanslag; 7 301 000 kr ? 350013 350013 C 5. Talboks- och punktskriftsbiblioteket; ramanslag; 56 482 000 kr ? 350013 350013 C 5. Talboks- och punktskriftsbiblioteket; ramanslag; 56 482 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350014 350014 C 6. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur; anslag; 12 970 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350014 350014 C 6. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur; anslag; 12 970 000 kr ? 350015 350015 C 7. Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk; anslag; 17 471 000 kr ? 350015 350015 C 7. Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk; anslag; 17 471 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350016 350016 C 8. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden; anslag; 3 409 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350016 350016 C 8. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden; anslag; 3 409 000 kr ? 350017 350017 D 1. Statens konstråd; ramanslag; 4 655 000 kr ? 350017 350017 D 1. Statens konstråd; ramanslag; 4 655 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350018 350018 D 2. Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön; ramanslag; 42 938 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350018 350018 D 2. Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön; ramanslag; 42 938 000 kr ? 350019 350019 D 3. Nämnden för hemslöjdsfrågor; ramanslag; 1 126 000 kr ? 350019 350019 D 3. Nämnden för hemslöjdsfrågor; ramanslag; 1 126 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350020 350020 D 4. Främjande av hemslöjden; ramanslag; 16 464 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350020 350020 D 4. Främjande av hemslöjden; ramanslag; 16 464 000 kr ? 350021 350021 D 5. Bidrag till bild- och formområdet; ramanslag; 14 741 000 kr ? 350021 350021 D 5. Bidrag till bild- och formområdet; ramanslag; 14 741 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350022 350022 E 1. Konstnärsnämnden; ramanslag; 9 173 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350022 350022 E 1. Konstnärsnämnden; ramanslag; 9 173 000 kr ? 350023 350023 E 2. Ersättningar och bidrag till konstnärer; ramanslag; 235 051 000 kr ? 350023 350023 E 2. Ersättningar och bidrag till konstnärer; ramanslag; 235 051 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350024 350024 F 1. Riksarkivet och landsarkiven; ramanslag; 223 973 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350024 350024 F 1. Riksarkivet och landsarkiven; ramanslag; 223 973 000 kr ? 350025 350025 F 2. Arkivet för ljud och bild; ramanslag; 25 213 000 kr ? 350025 350025 F 2. Arkivet för ljud och bild; ramanslag; 25 213 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350026 350026 F 3. Språk- och folkminnesinstitutet; ramanslag; 28 021 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350026 350026 F 3. Språk- och folkminnesinstitutet; ramanslag; 28 021 000 kr ? 350027 350027 F 4. Svenskt biografiskt lexikon; ramanslag; 3 413 000 kr ? 350027 350027 F 4. Svenskt biografiskt lexikon; ramanslag; 3 413 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350028 350028 G 1. Riksantikvarieämbetet; ramanslag; 147 586 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350028 350028 G 1. Riksantikvarieämbetet; ramanslag; 147 586 000 kr ? 350029 350029 G 2. Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad; ramanslag; 224 337 000 kr ? 350029 350029 G 2. Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad; ramanslag; 224 337 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350030 350030 G 3. Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål; ramanslag; 80 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350030 350030 G 3. Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål; ramanslag; 80 000 kr ? 350031 350031 G 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar; anslag; 50 000 000 kr ? 350031 350031 G 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar; anslag; 50 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350032 350032 H 1. Centrala museer: Myndigheter; ramanslag; 506 477 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350032 350032 H 1. Centrala museer: Myndigheter; ramanslag; 506 477 000 kr ? 350033 350033 H 2. Centrala museer: Stiftelser; anslag; 168 525 000 kr ? 350033 350033 H 2. Centrala museer: Stiftelser; anslag; 168 525 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350034 350034 H 3. Bidrag till regionala museer; anslag; 105 680 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350034 350034 H 3. Bidrag till regionala museer; anslag; 105 680 000 kr ? 350035 350035 H 4. Bidrag till vissa museer; anslag; 37 951 000 kr ? 350035 350035 H 4. Bidrag till vissa museer; anslag; 37 951 000 kr delvis bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350036 350036 H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler; ramanslag; 10 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350036 350036 H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler; ramanslag; 10 000 000 kr ? 350037 350037 H 6. Stiftelsen Riksutställningar; anslag; 33 849 000 kr ? 350037 350037 H 6. Stiftelsen Riksutställningar; anslag; 33 849 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350038 350038 I 1. Filmstöd; ramanslag; 125 338 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350038 350038 I 1. Filmstöd; ramanslag; 125 338 000 kr ? 350039 350039 I 2. Statens biografbyrå; ramanslag; 7 591 000 kr ? 350039 350039 I 2. Statens biografbyrå; ramanslag; 7 591 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350040 350040 I 3. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland; anslag; 30 744 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350040 350040 I 3. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland; anslag; 30 744 000 kr ? 350041 350041 I 4. Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete; ramanslag; 1 510 000 kr ? 350041 350041 I 4. Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete; ramanslag; 1 510 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350042 350042 J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet; ramanslag; 37 131 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350042 350042 J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet; ramanslag; 37 131 000 kr ? 350043 350043 J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen; anslag; 820 000 kr ? 350043 350043 J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen; anslag; 820 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350044 350044 K 1. Stöd till trossamfund; ramanslag; 57 300 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350044 350044 K 1. Stöd till trossamfund; ramanslag; 57 300 000 kr ? 350045 350045 L 1. Bidrag till folkbildningen; anslag; 2 357 533 000 kr ? 350045 350045 L 1. Bidrag till folkbildningen; anslag; 2 357 533 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350046 350046 L 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen; anslag 68 416 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350046 350046 L 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen; anslag 68 416 000 kr ? 350047 350047 L 3. Bidrag till kontakttolkutbildning; anslag; 8 608 000 kr ? 350047 350047 L 3. Bidrag till kontakttolkutbildning; anslag; 8 608 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350048 350048 M 1. Ungdomsstyrelsen; ramanslag; 11 819 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350048 350048 M 1. Ungdomsstyrelsen; ramanslag; 11 819 000 kr ? 350049 350049 M 2. Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.; ramanslag; 97 989 000 kr ? 350049 350049 M 2. Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.; ramanslag; 97 989 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350050 350050 N 1. Bidrag till allmänna samlingslokaler; ramanslag; 40 000 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350050 350050 N 1. Bidrag till allmänna samlingslokaler; ramanslag; 40 000 000 kr ? 350051 350051 N 2. Stöd till demokratiutveckling; ramanslag; 8 133 000 kr ? 350051 350051 N 2. Stöd till demokratiutveckling; ramanslag; 8 133 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350052 350052 N 3 Stöd till idrotten; ramanslag; 480 240 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350052 350052 N 3 Stöd till idrotten; ramanslag; 480 240 000 kr ? 350053 350053 N 4. Lotteriinspektionen; ramanslag; 17 935 000 kr ? 350053 350053 N 4. Lotteriinspektionen; ramanslag; 17 935 000 kr bifall = utskottet 1996/97:KrU1 ? 350054 350054 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Kungl. Tekniska högskolan skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 16 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 350054 350054 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Kungl. Tekniska högskolan skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 16 ? 350055 350055 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Kommunikationsforskningsberedningens åtaganden vad avser fördelning av forskningsmedel under de kommande sex åren i enlighet med vad som i propositionen anförts (anslag E 2.) ? 350055 350055 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Kommunikationsforskningsberedningens åtaganden vad avser fördelning av forskningsmedel under de kommande sex åren i enlighet med vad som i propositionen anförts (anslag E 2.) delvis bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 350056 350056 att riksdagen godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa för en extra ersättning om 45 kr per dag bifall = utskottet 1996/97:AU5 ? 350056 350056 att riksdagen godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa för en extra ersättning om 45 kr per dag ? 360002 360002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Luleå avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 17 ? 360002 360002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Luleå avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 17 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 360003 360003 att riksdagen godkänner att SMHI:s verksamhetside skall vara i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar i avsnittet Verksamhetens inriktning (anslag E 5.) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 360003 360003 att riksdagen godkänner att SMHI:s verksamhetside skall vara i enlighet med vad regeringen i propositionen förordar i avsnittet Verksamhetens inriktning (anslag E 5.) ? 370002 370002 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Högskolan i Luleå skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 18 ? 370002 370002 att riksdagen godkänner att verksamhetsmålen för åren 1997-1999 för forskning och forskarutbildning vid Högskolan i Luleå skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 18 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 370003 370003 att riksdagen antar ett nytt näringspolitiskt mål för sjöfartspolitiken, som innebär att staten på olika sätt skall tillvarata sjöfartens möjligheter som en konkurrenskraftig exportnäring och därigenom stärka betalningsbalansen. Den svenska handelsflottan skall tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor (avsnitt 9.1) delvis bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 370003 370003 att riksdagen antar ett nytt näringspolitiskt mål för sjöfartspolitiken, som innebär att staten på olika sätt skall tillvarata sjöfartens möjligheter som en konkurrenskraftig exportnäring och därigenom stärka betalningsbalansen. Den svenska handelsflottan skall tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor (avsnitt 9.1) ? 380002 380002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Danshögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 19 ? 380002 380002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Danshögskolan avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 19 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 380003 380003 att riksdagen godkänner inriktningen att det nuvarande bidraget till den svenskflaggade handelsflottan bibehålles under åren 19978-2001 (avsnitt 9.1) delvis bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 380003 380003 att riksdagen godkänner inriktningen att det nuvarande bidraget till den svenskflaggade handelsflottan bibehålles under åren 19978-2001 (avsnitt 9.1) ? 390002 390002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Dramatiska institutet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 20 ? 390002 390002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Dramatiska institutet avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 20 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 390003 390003 att riksdagen antar regeringens förslag vad gäller ett nytt avgiftssystem för sjöfartsavgifter, vilket innebär att inrikes sjötransporter likställs med utrikes sjötransporter (avsnitt 9.2) delvis bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 390003 390003 att riksdagen antar regeringens förslag vad gäller ett nytt avgiftssystem för sjöfartsavgifter, vilket innebär att inrikes sjötransporter likställs med utrikes sjötransporter (avsnitt 9.2) ? 400002 400002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Borås avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 21 ? 400002 400002 att riksdagen godkänner att utbildningsuppdragets inriktning för Högskolan i Borås avseende åren 1997-1999 skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet B 21 bifall = utskottet 1996/97:UbU1 ? 400003 400003 att riksdagen bemyndigar regeringen att utforma närmare detaljföreskrifter vad gäller bl.a. avgiftsbefrielse för Vänerområdet (avsnitt 9.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 400003 400003 att riksdagen bemyndigar regeringen att utforma närmare detaljföreskrifter vad gäller bl.a. avgiftsbefrielse för Vänerområdet (avsnitt 9.2) ? 410002 410002 att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen om att införa miljödifferentierade avgifter i farledsavgiftssystemet samt att besluta om restitution av farledsavgiften vid installation av miljövänlig teknik (avsnitt 9.2) ? 410002 410002 att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen om att införa miljödifferentierade avgifter i farledsavgiftssystemet samt att besluta om restitution av farledsavgiften vid installation av miljövänlig teknik (avsnitt 9.2) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 420002 420002 att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till lag om ändring av lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 420002 420002 att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till lag om ändring av lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet ? 430002 430002 att riksdagen godkänner det som regeringen i propositionen förordar om att Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) skall ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar (avsnitt 9.3) bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? 430002 430002 att riksdagen godkänner det som regeringen i propositionen förordar om att Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) skall ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar (avsnitt 9.3) ? 440002 440002 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande uppställning: A 1. Vägverket: Administrationskostnader; ramanslag; 440 000 000 A 2. Drift och underhåll av statliga vägar; ramanslag; 6 010 910 000 A 3. Byggande av vägar; ramanslag; 4 314 313 A 4. Byggande av länstrafikanläggningar; ramanslag; 1 228 000 000 A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar; obetecknat anslag; 610 000 000 A 6. Vägverket: Kostnader för registerverksamhet; ramanslag; 371 000 000 A 7. Banverket: Sektorsuppgifter; ramanslag; 767 828 000 A 8. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar; ramanslag; 3 000 000 000 A 9. Nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader; ramanslag; 5 665 379 000 B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål; obetecknat anslag; 44 454 000 B 2. Transportstöd för Gotland; ramanslag; 175 000 000 B 3. Ersättning för viss kanaltrafik; obetecknat anslag; 62 660 000 B 4. Bidrag till sjöfarten; ramanslag; 400 000 000 B 5. Övervakning av M/S Estonia; reservationsanslag; 24 000 000 B 6. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen; obetecknat anslag; 15 200 000 C 1. Post- och telestyrelsen; ramanslag; 161 345 000 C 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden; ramanslag; 157 484 000 C 3. Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice; ramanslag; 200 000 000 C 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB; ramanslag; 140 000 000 C 5. Informationsteknik: Telekommunikation m.m.; ramanslag; 23 000 000 D 1. Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier; ramanslag; 200 000 000 D 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg; ramanslag; 412 946 000 D 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik; ramanslag; 211 059 000 D 4. Viss internationell verksamhet; ramanslag; 8 196 000 D 5. Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst; obetecknat anslag; 285 000 E 1. Statens väg- och trafikforskningsinstitut; ramanslag; 32 205 000 E 2. Kommunikationsforskningsberedningen; ramanslag; 150 771 000 E 3. Bidrag till forskning om el- och hybridfordon; reservationsanslag; 20 000 000 E 4. Statens institut för kommunikationsanalys; ramanslag; 31 469 000 E 5. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut; ramanslag; 120 338 000 E 6. EUMETSAT, WMO och ECMWF; ramanslag; 65 600 000. Summa för utgiftsområdet: 25 063 442 C 3. ? 440002 440002 att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande uppställning: A 1. Vägverket: Administrationskostnader; ramanslag; 440 000 000 A 2. Drift och underhåll av statliga vägar; ramanslag; 6 010 910 000 A 3. Byggande av vägar; ramanslag; 4 314 313 A 4. Byggande av länstrafikanläggningar; ramanslag; 1 228 000 000 A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar; obetecknat anslag; 610 000 000 A 6. Vägverket: Kostnader för registerverksamhet; ramanslag; 371 000 000 A 7. Banverket: Sektorsuppgifter; ramanslag; 767 828 000 A 8. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar; ramanslag; 3 000 000 000 A 9. Nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader; ramanslag; 5 665 379 000 B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål; obetecknat anslag; 44 454 000 B 2. Transportstöd för Gotland; ramanslag; 175 000 000 B 3. Ersättning för viss kanaltrafik; obetecknat anslag; 62 660 000 B 4. Bidrag till sjöfarten; ramanslag; 400 000 000 B 5. Övervakning av M/S Estonia; reservationsanslag; 24 000 000 B 6. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen; obetecknat anslag; 15 200 000 C 1. Post- och telestyrelsen; ramanslag; 161 345 000 C 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden; ramanslag; 157 484 000 C 3. Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice; ramanslag; 200 000 000 C 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB; ramanslag; 140 000 000 C 5. Informationsteknik: Telekommunikation m.m.; ramanslag; 23 000 000 D 1. Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier; ramanslag; 200 000 000 D 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg; ramanslag; 412 946 000 D 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik; ramanslag; 211 059 000 D 4. Viss internationell verksamhet; ramanslag; 8 196 000 D 5. Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst; obetecknat anslag; 285 000 E 1. Statens väg- och trafikforskningsinstitut; ramanslag; 32 205 000 E 2. Kommunikationsforskningsberedningen; ramanslag; 150 771 000 E 3. Bidrag till forskning om el- och hybridfordon; reservationsanslag; 20 000 000 E 4. Statens institut för kommunikationsanalys; ramanslag; 31 469 000 E 5. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut; ramanslag; 120 338 000 E 6. EUMETSAT, WMO och ECMWF; ramanslag; 65 600 000. Summa för utgiftsområdet: 25 063 442 C 3. bifall = utskottet 1996/97:TU1 ? B Bordläggning 1996-09-20 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1996-09-20 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1996-09-24 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1996-10-07 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Finansdepartementet 2014-11-24 02:50:29 statustext statustext Ärendet är avslutat GK031 2019-05-22 17:21:35 tilldelat Tilldelat Konstitutionsutskottet 2014-11-24 02:50:29 behandlas_i 1996/97:AU1 GK01AU1 bet 1996/97 AU1 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop. 1996/97:1) Betänkande behandlas_i 1996/97:AU2 GK01AU2 bet 1996/97 AU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling (prop. 1996/97:1) Betänkande behandlas_i 1996/97:AU5 GK01AU5 bet 1996/97 AU5 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) Betänkande behandlas_i 1996/97:AU7 GK01AU7 bet 1996/97 AU7 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (prop. 1996/97:1) Betänkande behandlas_i 1996/97:BoU1 GK01BoU1 bet 1996/97 BoU1 Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad avser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU1 GK01FiU1 bet 1996/97 FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU11 GK01FiU11 bet 1996/97 FiU11 Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU2 GK01FiU2 bet 1996/97 FiU2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU3 GK01FiU3 bet 1996/97 FiU3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU4 GK01FiU4 bet 1996/97 FiU4 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Betänkande behandlas_i 1996/97:FiU5 GK01FiU5 bet 1996/97 FiU5 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Betänkande behandlas_i 1996/97:FöU1 GK01FöU1 bet 1996/97 FöU1 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet Betänkande behandlas_i 1996/97:JoU1 GK01JoU1 bet 1996/97 JoU1 Statsbudgeten för budgetåret 1997 (Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar) Betänkande behandlas_i 1996/97:JoU2 GK01JoU2 bet 1996/97 JoU2 Statsbudgeten för budgetåret 1997. (Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård) m.m. Betänkande behandlas_i 1996/97:JuU1 GK01JuU1 bet 1996/97 JuU1 Anslag till rättsväsendet, Budgetåret 1997 Betänkande behandlas_i 1996/97:KrU1 GK01KrU1 bet 1996/97 KrU1 Kulturpolitik, m.m. (prop. 1996/97:3 och prop. 1996/97:1 utgiftsområde 17) Betänkande behandlas_i 1996/97:KrU3 GK01KrU3 bet 1996/97 KrU3 TV-avgift, m.m. Betänkande behandlas_i 1996/97:KU1 GK01KU1 bet 1996/97 KU1 Budgetpropositionen - utgiftsområde 1 Rikets styrelse Betänkande behandlas_i 1996/97:NU1 GK01NU1 bet 1996/97 NU1 Anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv Betänkande behandlas_i 1996/97:NU2 GK01NU2 bet 1996/97 NU2 Anslag inom utgiftsområde 21 Energi Betänkande behandlas_i 1996/97:SfU1 GK01SfU1 bet 1996/97 SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12) Betänkande behandlas_i 1996/97:SfU2 GK01SfU2 bet 1996/97 SfU2 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Betänkande behandlas_i 1996/97:SkU1 GK01SkU1 bet 1996/97 SkU1 Anslag till skatteförvaltning och tull Betänkande behandlas_i 1996/97:SoU1 GK01SoU1 bet 1996/97 SoU1 Budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Betänkande behandlas_i 1996/97:TU1 GK01TU1 bet 1996/97 TU1 Budgetpropositionen för år 1997 utgiftsområde 22 Kommunikationer Betänkande behandlas_i 1996/97:UbU1 GK01UbU1 bet 1996/97 UbU1 Anslag till utbildning och forskning Betänkande behandlas_i 1996/97:UbU2 GK01UbU2 bet 1996/97 UbU2 Anslag till studiestöd Betänkande behandlas_i 1996/97:UU1 GK01UU1 bet 1996/97 UU1 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan Betänkande behandlas_i 1996/97:UU2 GK01UU2 bet 1996/97 UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Betänkande