<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224112</hangar_id>
 <dok_id>GJ0385</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>85</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:85</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>85</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-10-19 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:26</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Hemlig kameraövervakning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0385/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0385</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0385</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:85&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Hemlig kameraövervakning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0385/prop_199596__85-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 19 oktober 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att ett nytt tvångsmedel, hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning, införs. Förslaget innebär att polisen skall kunna bedriva&lt;br&gt;spaning mot en person genom att använda dolda fjärrmanövrerade&lt;br&gt;övervakningskameror. Den föreslagna regleringen ansluter nära till&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning. Dolda&lt;br&gt;fjärrmanövrerade övervakningskameror skall få användas vid&lt;br&gt;förundersökning angående brott för vilket minimistraffet inte understiger&lt;br&gt;två års fängelse samt vid försök, förberedelse eller stämpling till sådant&lt;br&gt;brott om gärningen är straffbar. Beslut om tillstånd till hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning skall fattas av rätten på ansökan av åklagaren.&lt;br&gt;Hemlig kameraövervakning får användas endast om någon är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.&lt;br&gt;Domstolens tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid och viss plats.&lt;br&gt;Enligt förslaget skall alla de platser som det kan antas att den&lt;br&gt;misstänkte kommer att uppehålla sig på kunna övervakas. Förslaget&lt;br&gt;innehåller också regler om hävande av beslut och granskning och&lt;br&gt;bevarande av upptaget bildmaterial. Även i dessa delar ansluter&lt;br&gt;förslaget till reglerna om hemlig teleavlyssning. Vidare föreslås att&lt;br&gt;lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa&lt;br&gt;brottmål skall omfatta också hemlig kameraövervakning. Det nya&lt;br&gt;tvångsmedlet skall således i vissa fall kunna användas även vid&lt;br&gt;utredning av allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot&lt;br&gt;rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än&lt;br&gt;fängelse i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att bestämmelserna om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning tas in i en ny lag vars giltighet begränsas till elva månader.&lt;br&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om hemlig kameraövervakning ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1952:98) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa&lt;br&gt;brottmål............................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100)........................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;br&gt;m.m............................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:484) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningskameror m.m.................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund................................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning.......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. ... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemlig teleavlyssning m.m................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av ändringar.......................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Användning av övervakningskameror som tvångsmedel .... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter.................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dolda övervakningskameror vid utredning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allvarligare brott ....................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Brottsmisstankens styrka och utredningsläget......27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsning till viss plats.................. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut om tvångsmedelsanvändningen m.m.......32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Granskning och bevarande av upptagna bilder .....35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelsernas lagtekniska utformning m.m...... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Parlamentarisk kontroll ................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader................................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande ............................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar........................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om hemlig kameraövervakning .... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottmål............................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100)........................... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfärandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;br&gt;m.m...............................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:484) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningskameror m.m.................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Betänkandets lagförslag...................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet Polisens användning av övervaknings-&lt;br&gt;kameror vid förundersökning (SOU 1995:66) ..... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 19 oktober 1995 ............................. 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om hemlig kameraövervakning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;tvångsmedel i vissa brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommuner-&lt;br&gt;na, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller&lt;br&gt;krigsfara m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om hemlig kameraövervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra&lt;br&gt;optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar&lt;br&gt;används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål,&lt;br&gt;utan att upplysning om övervakningen lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning får användas vid förundersökning&lt;br&gt;angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två&lt;br&gt;år eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan&lt;br&gt;gärning är belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning får användas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. någon är skäligen misstänkt för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åt-&lt;br&gt;gärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden får endast avse sådan plats där den misstänkte kan antas&lt;br&gt;komma att uppehålla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av&lt;br&gt;åklagaren. I fråga om laga domstol tillämpas 19 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut att tillåta hemtig kameraövervakning skall det anges vilken&lt;br&gt;plats och under vilken tid tillståndet gäller. Tiden får inte bestämmas&lt;br&gt;längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning, skall åklagaren eller rätten omedelbart häva beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av rättens beslut enligt denna lag tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av rättens beslut i&lt;br&gt;brottmål angående åtgärd som avses i 25-28 kap. samma balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upptagning som har gjorts vid hemlig kameraövervakning skall&lt;br&gt;granskas snarast möjligt. I fråga om sådan granskning tillämpas 27 kap.&lt;br&gt;12 § första stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagningar som saknar betydelse från utredningssynpunkt skall&lt;br&gt;förstöras omedelbart efter det att de har granskats. Upptagningar skall,&lt;br&gt;i de delar de är av betydelse från utredningssynpunkt, bevaras till dess&lt;br&gt;förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts,&lt;br&gt;målet har avgjorts slutligt. De skall därefter omedelbart förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 och gäller till utgången&lt;br&gt;av år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:98) med&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:85&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1952:98) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfettas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beferas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet, som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;tillstånd till åtgärden ges av&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfettas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Tillstånd till hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning får meddelas enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning, även om&lt;br&gt;brottet inte omfattas av 2 § i&lt;br&gt;den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beferas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning, hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning eller hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet, som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;tillstånd till åtgärden ges av&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:651.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1995/96:85&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)’ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De&lt;br&gt;fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om kvar-&lt;br&gt;hållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag eller om&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och hem-&lt;br&gt;lig teleövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut av domstol, undersök-&lt;br&gt;ningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De&lt;br&gt;fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrande-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:490.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om kvar-&lt;br&gt;hållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag, hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning och hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning eller hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut av domstol, undersök-&lt;br&gt;ningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:85&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1988:97) om förfärandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beferas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 § rättegångsbalken eller&lt;br&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken skulle medföra sådan&lt;br&gt;fordröjning eller annan olägen-&lt;br&gt;het som är av väsentlig bety-&lt;br&gt;delse för utredningen, får åtgär-&lt;br&gt;den beslutas av åklagaren. I&lt;br&gt;fråga om kvarhållande av för-&lt;br&gt;sändelse enligt 27 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får åtgärden&lt;br&gt;även beslutas av undersöknings-&lt;br&gt;ledaren. Anmälan som avses i&lt;br&gt;tredje stycket i nämnda paragraf&lt;br&gt;skall göras hos den som har&lt;br&gt;fettat beslutet. Denne skall&lt;br&gt;pröva beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beferas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 &amp;nbsp;§ rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken eller hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;åtgärden beslutas av åklagaren.&lt;br&gt;I fråga om kvarhållande av&lt;br&gt;försändelse enligt 27 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får åtgärden&lt;br&gt;även beslutas av undersöknings-&lt;br&gt;ledaren. Anmälan som avses i&lt;br&gt;tredje stycket i nämnda paragraf&lt;br&gt;skall göras hos den som har&lt;br&gt;fettat beslutet. Denne skall&lt;br&gt;pröva beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av första&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:652.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:484) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:85&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;övervakningskameror m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:484) om övervaknings-&lt;br&gt;kameror m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med övervakningskameror avses i denna lag TV-kameror, andra&lt;br&gt;optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som&lt;br&gt;är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för&lt;br&gt;personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är&lt;br&gt;avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av&lt;br&gt;en övervakningskamera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om användningen av&lt;br&gt;övervakningskamera vid för-&lt;br&gt;undersökning i brottmål gäller&lt;br&gt;lagen (1995:000) om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 16 februari 1995 beslutade regeringen att tillsätta en särskild&lt;br&gt;utredare för att se över frågor om användningen av övervaknings-&lt;br&gt;kameror. Enligt direktiven (dir 1995:18) skall utredningen göra en&lt;br&gt;genomgripande översyn av reglerna i lagen (1990:484) om övervak-&lt;br&gt;ningskameror m.m. och särskilt överväga bl.a. frågan om en utvidgad&lt;br&gt;rätt för polisen att använda övervakningskameror. Utredningen över-&lt;br&gt;lämnade i juli 1995 delbetänkandet Polisens användning av övervak-&lt;br&gt;ningskameror vid förundersökning (SOU 1995:66). Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitie-&lt;br&gt;departementet (dnr 95/2760). De lagförslag som lades fram i betän-&lt;br&gt;kandet finns i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Förslagen som remitterades&lt;br&gt;till Lagrådet finns i bilaga 3. Lagrådet har godtagit förslagen men&lt;br&gt;anfört vissa lagtekniska synpunkter. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;br&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till detta i författningskommentaren. Dessutom har vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1977 infördes lagen (1977:20) om TV-övervakning (prop.&lt;br&gt;1975/76:194, bet. 1976/77:JuU14, rskr. 1976/77:93). Dessförinnan&lt;br&gt;saknades i princip lagstiftning om sådan övervakning. Lagen kom till&lt;br&gt;för att förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i&lt;br&gt;samband med övervakning och bevakning med hjälp av TV-apparatur.&lt;br&gt;I lagstiftningsärendet diskuterades huruvida även polisens användning av&lt;br&gt;övervakningskameror skulle omfattas av den nya lagen. Departements-&lt;br&gt;chefen uttalade därvid att det var av betydelse att regler om polisens&lt;br&gt;och andra myndigheters TV-övervakning inte var eller kunde framstå&lt;br&gt;som mer liberala än de som gällde för övriga. Den i lagen föreskrivna&lt;br&gt;tillståndsplikten för TV-övervakning kom således att gälla även för&lt;br&gt;polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens användning av övervakningskameror har allt sedan till-&lt;br&gt;komsten av 1977 års lag om TV-övervakning varit föremål för&lt;br&gt;diskussion, bl.a. i ett flertal utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedelskommittén anförde i delbetänkandet Hemlig avlyssning&lt;br&gt;m.m. (Ds Ju 1981:22) att övervakning med dold fjärrstyrd TV-kamera&lt;br&gt;kan ses som den optiska motsvarigheten till hemlig avlyssning genom&lt;br&gt;dold mikrofon med den skillnaden att medborgarna inte är skyddade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot TV-övervakning genom grundlagen eller brottsbalken utan endast&lt;br&gt;genom lagen om TV-övervakning. Kommittén uttalade att TV-över-&lt;br&gt;vakning av det slag som regleras i lagen om TV-övervakning (över-&lt;br&gt;vakning av ”plats som är upplåten för eller eljest nyttjas av allmän-&lt;br&gt;heten”) inte är av så integritetsvådlig natur att det fanns anledning att på&lt;br&gt;ett mera påtagligt sätt begränsa tvångsmedlets användning inom polisens&lt;br&gt;brottsutredande verksamhet. I linje härmed föreslog kommittén att&lt;br&gt;polisens användning av övervakningskameror vid utredning av brott för&lt;br&gt;vilka det endast var föreskrivet fängelse inte skulle omfattas av den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1982 tillsattes Narkotikakommissionen med uppgift att lämna för-&lt;br&gt;slag om åtgärder mot narkotikamissbruket. I kommissionens PM nr 5,&lt;br&gt;som behandlar polisens insatser mot narkotikan, föreslog kommissionen&lt;br&gt;att lagen om TV-övervakning skulle ändras så att den inte gällde&lt;br&gt;kameror som polisen använde vid spaning och utredning av narkotika-&lt;br&gt;brott. Kommissionen ansåg att det från integritetssynpunkt knappast&lt;br&gt;kunde vara någon avgörande skillnad om polisen vid sidan av kikare&lt;br&gt;och andra kameror också fick utnyttja TV-kameror. Kommissionen&lt;br&gt;menade vidare att TV-övervakning på en plats där man ändå alltid löper&lt;br&gt;risk att iakttas med andra metoder inte kunde vara alltför integritets-&lt;br&gt;kränkande, även om den inte skedde öppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om TV-övervakning m.m. fick år 1985 i uppdrag att se&lt;br&gt;över lagen om TV-övervakning. Enligt direktiven skulle utredaren bl.a.&lt;br&gt;uppmärksamma de särskilda problem som kunde vara förenade med&lt;br&gt;polisens användning av TV-övervakning. I betänkandet Optisk-&lt;br&gt;elektronisk övervakning (SOU 1987:74) föreslog utredningen att det&lt;br&gt;skulle införas en bestämmelse i rättegångsbalken som gav polisen rätt&lt;br&gt;att efter tillstånd från domstol använda dold övervakningsapparatur vid&lt;br&gt;förundersökning i brottmål. Enligt förslaget skulle domstolen kunna&lt;br&gt;meddela sådant tillstånd endast om någon var skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott för vilket det inte var stadgat lindrigare straff än fängelse i två år&lt;br&gt;och om åtgärden var av synnerlig vikt för utredningen. Vidare föreslog&lt;br&gt;utredningen att tvångsmedlet skulle omfattas av bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,&lt;br&gt;det vill säga att övervakning med dolda TV-kameror skulle få användas&lt;br&gt;vid utredning av vissa allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa&lt;br&gt;brott mot rikets säkerhet, även om det för brottet var föreskrivet ett&lt;br&gt;straffminimum på mindre än två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga dessa förslag om polisens rätt att få använda dolda&lt;br&gt;fjärrmanövrerade TV-kameror i den brottsutredande verksamheten togs&lt;br&gt;under övervägande i prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor.&lt;br&gt;Departementschefen uttalade där att hon inte ansåg att användningen av&lt;br&gt;sådana kameror borde införas som metod i det reguljära polisarbetet&lt;br&gt;mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet. Hon poängterade&lt;br&gt;dock att detta ställningstagande i första hand tog sikte på förundersök-&lt;br&gt;ningar i allmänhet. Såvitt avsåg Säkerhetspolisens arbetsmetoder hän-&lt;br&gt;visade hon till SÄPO-kommitténs pågående arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt slutbetänkande, SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder,&lt;br&gt;personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51), tog SÄPO-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén upp till behandling bl.a. frågor om Säkerhetspolisens Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;arbetsmetoder. Så behandlades t.ex. frågan om det borde införas en&lt;br&gt;möjlighet för Säkerhetspolisen att i vissa situationer få använda dels&lt;br&gt;hemlig teknisk avlyssning med hjälp av dolda mikrofoner, s.k.&lt;br&gt;buggning, dels övervakning med dolda fjärrstyrda kameror. Kommittén&lt;br&gt;kom i betänkandet fram till att Säkerhetspolisen under vissa&lt;br&gt;förutsättningar borde få använda såväl dolda mikrofoner som dolda&lt;br&gt;fjärrmanövrerade kameror vid brottsutredningar. Kommittén motiverade&lt;br&gt;sitt ställningstagande vad gäller användningen av kameror bl.a. med att&lt;br&gt;övervakning med handmanövrerade kameror, vilket är den metod som i&lt;br&gt;dag står till buds för Säkerhetspolisen, kan vara riskfylld för den som&lt;br&gt;sköter kameran och att användningen kan innebära att en pågående&lt;br&gt;utredning avslöjas. Enligt kommittén borde reglerna för användningen&lt;br&gt;av dolda kameror utformas på samma sätt som för ett tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄPO-kommitténs förslag blev föremål för en hel del remisskritik,&lt;br&gt;där det bland annat framhölls att kommittén inte hade redovisat vilket&lt;br&gt;behov Säkerhetspolisen hade av att använda dolda övervakningskameror&lt;br&gt;vid brottsutredningar. Vidare avsåg kritiken vilken grad av misstanke&lt;br&gt;som skulle föreligga för att tvångsmedlet skulle få användas och vilka&lt;br&gt;platser som skulle få bevakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetspolisen har i december 1994 överlämnat en promemoria till&lt;br&gt;Justitiedepartementet, där man uppger att Säkerhetspolisen behöver få&lt;br&gt;tillgång till moderna tekniska hjälpmedel för att kunna bedriva en&lt;br&gt;effektiv spaningsverksamhet och att dolda fjärrmanövrerade övervak-&lt;br&gt;ningskameror utgör ett sådant hjälpmedel (dnr 94/4922). Säkerhets-&lt;br&gt;polisen har i promemorian föreslagit vissa lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1990 och ersatte då lagen (1977:20) om TV-övervakning. I&lt;br&gt;sistnämnda lag föreskrevs krav på tillstånd för att använda en&lt;br&gt;övervakningskamera som var anbringad så att den kunde riktas mot&lt;br&gt;plats som var upplåten för eller annars utnyttjades av allmänheten.&lt;br&gt;Lagen föreskrev vidare att den som använde en övervakningskamera&lt;br&gt;skulle upplysa om detta på ett verksamt sätt. Lagen var tillämplig på i&lt;br&gt;stort sett all användning av fjärrstyrda övervakningskameror och&lt;br&gt;innebar för polisens del att man inte längre fick lov att använda dolda&lt;br&gt;fjärrstyrda övervakningskameror i sin brottsutredande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om övervakningskameror gäller i likhet med föregångaren all&lt;br&gt;användning av fjärrstyrda övervakningskameror och reglerar således&lt;br&gt;även polisens hantering av denna apparatur. Den nya lagen har också&lt;br&gt;bibehållit systemet med tillstånds- och upplysningsplikt och innebär för&lt;br&gt;polisens del att förbudet mot att använda dolda fjärrmanövrerade&lt;br&gt;övervakningskameror vid en förundersökning finns kvar. Lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattar inte användningen av handmanövrerade övervakningskameror Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;och polisen är således oförhindrad att använda sådana kameror i sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om övervakningskameror m.m. inleds med en legaldefinition&lt;br&gt;av begreppet övervakningskameror. Med övervakningskameror avses&lt;br&gt;TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed&lt;br&gt;jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras&lt;br&gt;på platsen, kan användas för personövervakning (1 §). I lagen uppställs&lt;br&gt;ett generellt krav på att övervakningskameror skall användas med&lt;br&gt;tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet (2 §). Vidare&lt;br&gt;föreskrivs att upplysning om en övervakningskamera skall lämnas&lt;br&gt;genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt (3 §).&lt;br&gt;Undantag från upplysningsplikten görs för övervakningskameror som&lt;br&gt;används till skydd av en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5&lt;br&gt;eller 5 § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar&lt;br&gt;m.m. förklarats utgöra skyddsobjekt samt för övervakningskamera som&lt;br&gt;används av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen får dessutom i andra fåll medge undantag från&lt;br&gt;upplysningsplikten, om det finns synnerliga skäl för det. Här avses&lt;br&gt;situationer där det finns ett starkt behov av att använda en över-&lt;br&gt;vakningskamera utan att behöva informera om det, bl.a. fall där hänsyn&lt;br&gt;till allmän ordning och säkerhet gör sig särskilt gällande, såsom vid&lt;br&gt;övervakning av här i landet anordnade internationella sammankomster,&lt;br&gt;vissa statsbesök och liknande arrangemang (prop. 1989/90:119 s. 43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen krävs tillstånd att använda en övervakningskamera för att&lt;br&gt;kameran skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit&lt;br&gt;allmänheten har tillträde (4 §). De platser som avses är inte bara platser&lt;br&gt;som allmänheten brukar frekventera utan alla platser dit allmänheten&lt;br&gt;över huvud taget har tillträde. Begreppet är därmed vidare än t.ex.&lt;br&gt;begreppet ”allmän plats” i straffrättslig mening och omfattar även&lt;br&gt;områden i naturen som allmänheten kan sägas ha tillträde till. Exempel&lt;br&gt;på platser dit allmänheten normalt inte har tillträde är gemensamma&lt;br&gt;utrymmen i flerfamiljshus samt utrymmen i affärer, varuhus och banker&lt;br&gt;till vilka endast personalen har tillträde (samma prop. s. 17 och 44). I&lt;br&gt;lagen har, på samma sätt som gäller för upplysningsplikten, gjorts&lt;br&gt;undantag från tillståndskravet för kameror som används vid bevakning&lt;br&gt;av skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning. Vidare är&lt;br&gt;s.k. TV-backspeglar, dvs. kameror som av trafiksäkerhetsskäl eller för&lt;br&gt;säkerheten i arbetsmiljön är uppsatta på fordon, maskiner eller liknande&lt;br&gt;för att förbättra sikten for föraren eller användaren, undantagna från&lt;br&gt;tillståndskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett undantag från tillståndskravet utgörs av polis-&lt;br&gt;myndigheters eller räddningsledares rätt att under högst 14 dagar ha&lt;br&gt;övervakningskameror uppsatta utan tillstånd under förutsättning att&lt;br&gt;användningen av kameran är oundgängligen nödvändig vid olycks-&lt;br&gt;händelse eller överhängande fara för en sådan eller för att upprätthålla&lt;br&gt;allmän ordning och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om tillstånd prövas av länsstyrelsen (7 §). En grundläggande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättning för att ett tillstånd skall beviljas är att sökanden kan anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt (5 § första&lt;br&gt;stycket). Är t.ex. syftet med övervakningskameran att förhindra stöld&lt;br&gt;skall det framgå att andra sätt, t.ex. att låsa in egendomen, ter sig allt&lt;br&gt;för omständliga eller kostsamma (samma prop. s. 46). Om denna&lt;br&gt;grundläggande förutsättning är uppfylld skall tillstånd meddelas om den&lt;br&gt;information som kan förmedlas genom kameran och den rätt att&lt;br&gt;behandla eller bevara bilder som kan komma att förenas med tillståndet&lt;br&gt;kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet. Vid&lt;br&gt;denna bedömning skall hänsyn tas till den utrustning som skall&lt;br&gt;användas, det område som skall övervakas och övriga omständigheter&lt;br&gt;(5 § andra stycket). När integritetsintrånget inte kan anses vara av ringa&lt;br&gt;betydelse skall tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det&lt;br&gt;avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges&lt;br&gt;företräde framför intresset av att värna enskildas personliga integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att använda en övervakningskamera får, om sökanden av&lt;br&gt;särskilda skäl har behov av det, förenas med rätt att behandla och&lt;br&gt;bevara bilder som tagits med kameran. För att få inspelningsrätt krävs&lt;br&gt;vidare att risken for integritetsintrång är liten eller att kameran används&lt;br&gt;för att förebygga brott, förhindra olyckor eller tillgodose något annat&lt;br&gt;därmed jämförligt ändamål (6 §). Bankerna utgör exempel på användare&lt;br&gt;som kan vara beroende av att få bevara bilder av inträffade rån för att&lt;br&gt;övervakningen inte skall förlora sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd skall innehålla uppgifter om hur övervakningen får an-&lt;br&gt;ordnas. Uppgifterna skall avse övervakningens ändamål, den utrustning&lt;br&gt;som får användas och det område som får övervakas. Länsstyrelsen&lt;br&gt;skall också meddela de övriga villkor som behövs för tillståndet, vilket&lt;br&gt;även kan tidsbegränsas (10 §). Ändras förutsättningarna för ett tillstånd&lt;br&gt;får länsstyrelsen meddela nya villkor eller återkalla tillståndet (13 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna&lt;br&gt;i lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år (15 §).&lt;br&gt;Straffbestämmelserna avser den som bryter mot upplysningsplikten eller&lt;br&gt;tillståndskravet. Även den som inte iakttar ett villkor som länsstyrelsen&lt;br&gt;har meddelat eller behandlar eller bevarar upptagna bilder utan sådan&lt;br&gt;rätt omfattas av straffbestämmelserna. I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Hemlig teleavlyssning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser om skydd för&lt;br&gt;medborgarna mot tvångsmedel från det allmänna. Bestämmelserna&lt;br&gt;innebär att vaije medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot&lt;br&gt;bl.a. husrannsakan och liknande intrång, mot undersökning av brev eller&lt;br&gt;andra förtroliga försändelser samt mot hemlig avlyssning eller&lt;br&gt;upptagning av telefonsamtal eller andra förtroliga medelanden (2 kap.&lt;br&gt;6 § regeringsformen). Dessa grundläggande fri- och rättigheter får&lt;br&gt;begränsas endast genom lag och endast för att tillgodose ändamål som&lt;br&gt;är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöver vad som är nödvändigt eller utgöra hot mot den fria Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;åsiktsbildningen. Reglerna i 27 kap. 18 och 19 §§ rättegångsbalken om&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning utgör exempel på&lt;br&gt;sådana lagreglerade begränsningar. Någon motsvarande begränsning&lt;br&gt;beträffande hemlig avlyssning finns inte. Sådan avlyssning är&lt;br&gt;kriminaliserad genom straffbestämmelsen om olovlig avlyssning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 9 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något grundlagsskydd mot dold optisk övervakning finns inte, bortsett&lt;br&gt;från det skydd mot optisk avläsning av munrörelser som skyddet mot&lt;br&gt;hemlig avlyssning i 2 kap. 6 § regeringsformen innefattar. Det finns&lt;br&gt;inte heller någon bestämmelse i brottsbalken som kriminaliserar hemlig&lt;br&gt;optisk övervakning. Det förbud som finns mot sådan övervakning följer&lt;br&gt;av bestämmelserna i lagen om övervakningskameror m.m. (se ovan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots avsaknaden av grundlagsskydd och straffbestämmelser i&lt;br&gt;brottsbalken för dold optisk övervakning behöver de integritets-&lt;br&gt;kränkningar som kan bli följden av en sådan övervakning inte på något&lt;br&gt;mer avgörande sätt skilja sig från dem som kan följa av hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning. Det finns även andra likheter mellan dessa metoder för&lt;br&gt;personövervakning. Det kan därför finnas skäl att något redogöra för&lt;br&gt;reglerna för hemlig teleavlyssning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras via&lt;br&gt;ett allmänt tillgängligt telenät till eller från en viss teleanläggning, i&lt;br&gt;hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för&lt;br&gt;återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för ett brott för vilket minimistraffet inte&lt;br&gt;understiger fängelse i två år eller för försök, förberedelse eller&lt;br&gt;stämpling till sådant brott, om sådan gärning är belagd med straff (18 §&lt;br&gt;andra stycket). Hemlig teleavlyssning kan också komma i fråga vid&lt;br&gt;misstanke om anstiftan eller medhjälp till brottslighet av angivet&lt;br&gt;kvalificerat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som allmän utgångspunkt gäller att hemlig teleavlyssning får beslutas&lt;br&gt;endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt&lt;br&gt;som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat&lt;br&gt;motstående intresse, den s.k. proportionalitetsprincipen (1 § tredje&lt;br&gt;stycket). För tillstånd till sådan avlyssning krävs vidare - utöver att&lt;br&gt;någon är skäligen misstänkt för brott av viss svårhetsgrad - att åtgärden&lt;br&gt;är av synnerlig vikt för utredningen. Vidare får åtgärden endast avse&lt;br&gt;telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan&lt;br&gt;antas komma att användas av den misstänkte (20 §). En teleanläggning&lt;br&gt;till vilken den misstänkte kan antas komma att ringa får alltså inte&lt;br&gt;avlyssnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hemlig teleavlyssning prövas av rätten på ansökan av&lt;br&gt;åklagaren. Ett tillstånd skall meddelas att gälla viss tid och anläggning.&lt;br&gt;Tiden, som inte får bestämmas längre än nödvändigt, får inte överstiga&lt;br&gt;en månad från dagen för beslutet (21 §). Hemlig teleavlyssning får inte&lt;br&gt;ske av telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Om&lt;br&gt;det framkommer att en avlyssning avser ett sådant meddelande skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlyssningen avbrytas och upptagningar eller uppteckningar som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av förbudet skall omedelbart förstöras (22 §). Föreskrifter ges Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;också om hävande av beslut (23 §) och om tid för granskning och&lt;br&gt;förstöring av upptagningar och uppteckningar (24 §). Vidare finns en&lt;br&gt;bestämmelse om verkställighet (25 §). Regeringen redovisar varje år&lt;br&gt;genom en skrivelse till riksdagen hur reglerna i rättegångsbalken om&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och det närbesläktade tvångsmedlet hemlig&lt;br&gt;teleövervakning har tillämpats (se regeringens skrivelse 1995/96:9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen avlämnat en proposition till riksdagen om&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (prop. 1994/95:227).&lt;br&gt;I propositionen föreslås ändringar av ifrågavarande regler i rättegångs-&lt;br&gt;balken för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen på teleområdet&lt;br&gt;och till förändringarna på telemarknaden. Lagändringarna föreslås träda&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver rättegångsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning&lt;br&gt;finns sådana regler också i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfärandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m.m. och i lagen (1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Behov av ändringar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagen om övervakningskameror m.m. omfattar, som tidigare redo-&lt;br&gt;visats, även polisens användning av dolda fjärrstyrda övervaknings-&lt;br&gt;kameror (i fortsättningen används benämningen dolda övervaknings-&lt;br&gt;kameror). Detta innebär att den i lagen föreskrivna tillstånds- och&lt;br&gt;upplysningsplikten gäller även för polisens verksamhet, med undantag&lt;br&gt;för automatisk hastighetsövervakning. Det finns dock en viss begränsad&lt;br&gt;möjlighet för polisen och andra att använda dolda övervakningskameror.&lt;br&gt;Som tidigare redogjorts för kan länsstyrelsen medge undantag från&lt;br&gt;upplysningsplikten om det finns synnerliga skäl för det. I praxis har&lt;br&gt;emellertid denna möjlighet till undantag tolkats restriktivt. Endast i de&lt;br&gt;fäll som polisen kan åberopa hänsyn till allmän ordning och säkerhet&lt;br&gt;torde det finnas ett visst utrymme för användning av dold över-&lt;br&gt;vakningskamera (jfr RÅ 1994 ref. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom polisens användning av övervakningskameror präglas av att&lt;br&gt;den i många fall måste vara hemlig för att fylla sin funktion, innebär&lt;br&gt;det att polisen i dag huvudsakligen är hänvisad till att använda&lt;br&gt;handmanövrerade TV-kameror. Denna metod, som är helt oreglerad, är&lt;br&gt;förenad med en rad olägenheter. I vissa situationer är det inte möjligt&lt;br&gt;att bedriva övervakning med spanare utrustade med handmanövrerade&lt;br&gt;kameror, t.ex. därför att förhållandena på platsen inte tillåter att en&lt;br&gt;spanare håller sig dold. Även om det i och för sig skulle vara möjligt&lt;br&gt;att dölja en spanare kan det vara omöjligt att avlösa denne utan risk för&lt;br&gt;upptäckt. I andra fall måste övervakningen pågå under så lång tid att&lt;br&gt;man inte kan avvara nödvändiga personalresurser. Detsamma gäller&lt;br&gt;övervakningar som kräver att många spanare tjänstgör samtidigt, vilket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exempelvis kan vara fallet när övervakningen avser en byggnad med Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;flera in- och utgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem vid spaning - som hänger samman med att antalet&lt;br&gt;spanare är begränsat - är att det finns risk för att spanaren blir&lt;br&gt;igenkänd om han måste befinna sig i den övervakade personens närhet.&lt;br&gt;Det kan i sådana fall vara svårt för en spanare att undvika att bli&lt;br&gt;avslöjad. Övervakning med handmanövrerade kameror kan också med-&lt;br&gt;föra fara för spanarens personliga säkerhet. I dessa foll innebär en&lt;br&gt;övervakning helt enkelt en alltför stor risk för att han skall angripas av&lt;br&gt;dem som övervakas. I sådana situationer måste man av säkerhetsskäl&lt;br&gt;avstå från övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nu beskrivna situationerna skulle övervakning med dolda&lt;br&gt;övervakningskameror vara mycket värdefull. En fördel med sådana&lt;br&gt;kameror är också att de i vissa avseenden är överlägsna människan i&lt;br&gt;registreringsförmåga. En dold övervakningskamera kan av tekniska skäl&lt;br&gt;registrera händelser som en handmanövrerad kamera inte registrerar,&lt;br&gt;eftersom den spanare som bemannar kameran aldrig upptäcker att det&lt;br&gt;finns något intressant att dokumentera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid ofrånkomligt att det i de flesta fall är en fördel att&lt;br&gt;ha personal på platsen. Användningen av dolda övervakningskameror&lt;br&gt;kan alltså inte ersätta användningen av handmanövrerade TV-kameror&lt;br&gt;utan får snarare ses som ett komplement till sådana kameror. Däremot&lt;br&gt;kan man tänka sig den situationen att en övervakningskamera monteras&lt;br&gt;upp och att spanaren - dold på en plats i närheten, men på ett sådant&lt;br&gt;avstånd att han inte utan kamerans hjälp hade kunnat se vad som sker -&lt;br&gt;via en monitor tar del av vad som sker på den övervakade platsen. I&lt;br&gt;den situationen behöver syftet med övervakningen inte främst vara att&lt;br&gt;dokumentera en viss händelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem med handmanövrerade kameror som har redogjorts för&lt;br&gt;ovan gäller såväl för den öppna polisen som i Säkerhetspolisens verk-&lt;br&gt;samhet. För Säkerhetspolisens del är användning av dolda övervak-&lt;br&gt;ningskameror särskilt intressant i arbetet med att avslöja brott mot rikets&lt;br&gt;säkerhet och bekämpa terrorism. I detta arbete bedrivs spaning i olika&lt;br&gt;former, varav en är s.k. objektsspaning, som bedrivs mot såväl&lt;br&gt;personer som platser. Syftet med spaningen är oftast att observera en&lt;br&gt;persons förehavanden, att identifiera de personer som vederbörande&lt;br&gt;träffar eller att se vad som händer på en viss plats. En förutsättning för&lt;br&gt;att detta skall kunna genomföras effektivt är att personen eller platsen&lt;br&gt;kan övervakas under en längre tid. Vid spaningsinsatser av detta slag&lt;br&gt;används i dag i relativt stor utsträckning övervakning med hand-&lt;br&gt;manövrerade TV-kameror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts gör det sammanfattningsvis tydligt att en rätt att&lt;br&gt;använda dolda övervakningskameror skulle innebära att polisen kan dels&lt;br&gt;utföra spaningsuppgifter mot mål där detta hittills inte varit möjligt, dels&lt;br&gt;utföra en effektivare spaning med större precision samt dessutom&lt;br&gt;frigöra spaningspersonal för andra insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Användning av övervakningskameror som&lt;br&gt;tvångsmedel&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats har polisen endast mycket begränsade&lt;br&gt;möjligheter att använda dolda övervakningskameror i sitt arbete. I den&lt;br&gt;rent brottsutredande verksamheten är polisen hänvisad till att använda&lt;br&gt;handmanövrerade kameror. Polisen har emellertid ett behov av att&lt;br&gt;kunna använda dolda övervakningskameror i sin brottsutredande&lt;br&gt;verksamhet (se avsnitt 6). Den utrustning som behövs finns tillgänglig&lt;br&gt;på marknaden och användningen av sådana kameror torde inte vara&lt;br&gt;förenad med några större praktiska svårigheter. Frågan blir då om&lt;br&gt;polisen, inklusive Säkerhetspolisen, bör få möjlighet att, utan krav på&lt;br&gt;särskilt tillstånd från länsstyrelsen och utan att upplysning om&lt;br&gt;utrustningen lämnas, använda dolda övervakningskameror vid förunder-&lt;br&gt;sökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från kriminalpolitisk synpunkt är det angeläget att polisen i&lt;br&gt;brottsutredningar får använda sig av de tekniska hjälpmedel som finns&lt;br&gt;för att därigenom uppnå en så hög uppklamingsfrekvens som möjligt.&lt;br&gt;Dolda övervakningskameror utgör sådana tekniska hjälpmedel. Det är&lt;br&gt;emellertid ofrånkomligt att dold personövervakning kan medföra bety-&lt;br&gt;dande intrång i den personliga integriteten, bl.a. på det sättet att sådan&lt;br&gt;övervakning även kommer att drabba personer som inte är föremål för&lt;br&gt;en brottsutredning. Vid bedömningen av om en användning av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror bör tillåtas måste därför en avvägning göras&lt;br&gt;mellan intresset av effektivitet i den brottsutredande verksamheten och&lt;br&gt;ett starkt skydd för den personliga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis ifrågasättas om det från integritetssynpunkt är&lt;br&gt;någon större skillnad mellan användningen av handmanövrerade&lt;br&gt;TV-kameror, kikare, stillbildskamera etc. och användningen av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror. Det torde dock stå klart att användning av en&lt;br&gt;dold övervakningskamera ger möjlighet till en betydligt mer effektiv&lt;br&gt;övervakning än annan användning av optisk utrustning. En annan&lt;br&gt;skillnad, som är av stor betydelse, är att en övervakningskamera som&lt;br&gt;inte hanteras på platsen alltid gör det möjligt för den som använder&lt;br&gt;kameran att undgå att bli upptäckt samt att vara anonym för den som&lt;br&gt;utsätts för övervakningen. Redan häri ligger att integritetsintrånget är&lt;br&gt;avsevärt större än när kameran manövreras på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av de integritetskränkningar som kan bli följden av att&lt;br&gt;dolda övervakningskameror får användas är svår att uppskatta. All&lt;br&gt;tvångsmedelsanvändning utgör intrång i den privata sfären. Beroende på&lt;br&gt;vilket tvångsmedel som används blir det fråga om ingrepp i den&lt;br&gt;personliga integriteten i fysisk mening (skyddet för den personliga&lt;br&gt;friheten), den kroppsliga integriteten (skyddet för kroppens integritet&lt;br&gt;mot ingrepp i kroppen eller våld mot kroppen) eller den personliga&lt;br&gt;integriteten i ideell mening (skyddet för privatlivet och för person-&lt;br&gt;ligheten). Exempel på tvångsmedel som innebär intrång av sistnämnda&lt;br&gt;slag är hemlig teleavlyssning. Vid en jämförelse mellan detta tvångs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel och användningen av dolda övervakningskameror finner man Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;vissa likheter. Båda metoderna är hemliga till sin natur och måste ske&lt;br&gt;dolt för att fylla sin funktion. Detta innebär att den person som&lt;br&gt;tvångsmedlet riktas mot inte har någon möjlighet att ifrågasätta beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skydd mot missbruk av olika tvångsmedel som ligger i att den som&lt;br&gt;drabbas av åtgärden kan få saken prövad av domstol faller bort. Rätten&lt;br&gt;att överklaga blir illusorisk. Inte heller kan någon kontroll ske från&lt;br&gt;allmänhetens sida eftersom reglerna om sekretess hindrar massmedia&lt;br&gt;och allmänheten från insyn i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig teleavlyssning och användning av dolda övervakningskameror&lt;br&gt;företer stora likheter även med avseende på omfattningen av det intrång&lt;br&gt;i den personliga integriteten som kan bli följden av tvångsmedels-&lt;br&gt;användningen. Enligt regeringens mening kan övervakning med dold&lt;br&gt;övervakningskamera i vissa situationer vara ett väl så ingripande tvångs-&lt;br&gt;medel som hemlig teleavlyssning. Om t.ex. kameran riktas mot ett&lt;br&gt;fönster i en bostad och därigenom registrerar vad som försiggår i&lt;br&gt;någons hem kan detta uppfattas som ett minst lika stort intrång som om&lt;br&gt;någons telefon avlyssas. Om en kamera installeras utanför ett politiskt&lt;br&gt;partis lokaler, ett hotell som frekventeras av prostituerade eller en&lt;br&gt;porrklubb torde tvångsmedlet från integritetssynpunkt kunna jämställas&lt;br&gt;med hemlig teleavlyssning. Genom avlyssning kan innehållet i ett&lt;br&gt;samtal, och därigenom en persons, åsikter m.m., dokumenteras i sin&lt;br&gt;helhet men en övervakningskamera kan registrera ett snabbt och&lt;br&gt;omfattande händelseförlopp, vilket i efterhand kan granskas i detalj. I&lt;br&gt;båda fållen är dokumentationen sådan att den i regel inte kan ifråga-&lt;br&gt;sättas. Vidare är den genomslagskraft som en bild har när den når&lt;br&gt;offentligheten oomstridd. Regeringen delar utredningens uppfattning att&lt;br&gt;enskilda personer - i t.ex. sådana situationer som har berörts i det&lt;br&gt;föregående - i allmänhet kan uppfatta det som lika besvärande om&lt;br&gt;informationen finns bevarad på film som om det finns en ljudupptagning&lt;br&gt;bevarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu redovisats talar för att dolda övervakningskameror bör&lt;br&gt;kunna tillåtas under vissa förutsättningar som en metod i det polisiära&lt;br&gt;arbetet och att en reglering för användningen av dolda övervaknings-&lt;br&gt;kameror - på samma sätt som gäller för hemlig teleavlyssning - måste&lt;br&gt;vara omgärdad av sådana rättssäkerhetsgarantier att risken för missbruk&lt;br&gt;minimeras. Bestämmelserna måste vidare utformas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;de kan accepteras av allmänheten som ett nödvändigt redskap för de&lt;br&gt;brottsutredande myndigheterna i kampen mot den grövre kriminaliteten.&lt;br&gt;Regleringen bör enligt regeringens mening innefatta ett starkt skydd för&lt;br&gt;den personliga integriteten. Det blir här av avgörande betydelse att i&lt;br&gt;möjligaste mån undvika att personer som är ovidkommande för en&lt;br&gt;brottsutredning drabbas av tvångsmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Dolda övervakningskameror vid utredning av&lt;br&gt;allvarligare brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett nytt tvångsmedel, hemlig kameraöver-&lt;br&gt;vakning, infors genom att dolda fjärrmanövrerade övervaknings-&lt;br&gt;kameror får användas vid förundersökning avseende grova brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget i denna del eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser&lt;br&gt;anser dock att den föreslagna regleringen gjorts allt för snäv och att&lt;br&gt;större flexibilitet bör eftersträvas. Några remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Polismyndigheten i Stockholm, Hovrätten för Övre Norrland, Data-&lt;br&gt;inspektionen och juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet&lt;br&gt;avstyrker förslaget i dess helhet. Även Åklagarmyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;avstyrker att tvångsmedlet utformas på det sätt som utredningen har&lt;br&gt;föreslagit. Polismyndigheten i Stockholm anser bl.a. att polisens rätt att&lt;br&gt;fotografera och filma, även med handmanövrerade kameror, samt att&lt;br&gt;bevara upptaget bildmaterial bör regleras på ett mer sammanhängande&lt;br&gt;sätt. Myndigheten anser vidare, vilket även Rikspolisstyrelsen och flera&lt;br&gt;andra remissinstanser har framhållit, att tvångsmedlet bör kunna&lt;br&gt;användas vid förundersökning avseende en rad brott som inte omfattas&lt;br&gt;av utredningens förslag. Hovrätten för Övre Norrland anser att det&lt;br&gt;krävs en ytterligare genomgång av de möjligheter som finns att reglera&lt;br&gt;området i fråga samt att flera frågor bör utredas vidare. Data-&lt;br&gt;inspektionen anser att det föreslagna tvångsmedlet är att jämställa med&lt;br&gt;buggning och att ett tillåtande av dolda övervakningskameror skulle&lt;br&gt;innebära en toleransförskjutning när det gäller användningen av&lt;br&gt;tvångsmedel i samhället. Av de tunga integritetsskäl som kan åberopas&lt;br&gt;och som enligt Datainspektionen inte fullt ut tillgodoses i förslaget&lt;br&gt;avstyrker inspektionen bestämt att det genomförs. Även juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att förslaget bör jämställas&lt;br&gt;med buggning. Åklagarmyndigheten i Stockholm förordar att bestäm-&lt;br&gt;melserna utformas på olika sätt beroende på vilka platser som skall&lt;br&gt;övervakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som ovan har anförts kan en&lt;br&gt;användning av dold övervakningskamera, åtminstone i vissa fall,&lt;br&gt;jämföras med hemlig teleavlyssning när det gäller risker för intrång i&lt;br&gt;den personliga integriteten. Denna omständighet innebär att tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för ett nytt tvångsmedel av ifrågavarande slag måste&lt;br&gt;begränsas kraftigt. Utredningen har som en första begränsning föreslagit&lt;br&gt;att dolda övervakningskameror endast skall få användas vid förunder-&lt;br&gt;sökningar. Ingen remissinstans har givit uttryck för någon annan&lt;br&gt;inställning. Även regeringen anser att en användning av dolda övervak-&lt;br&gt;ningskameror bör reserveras för utredning av brott. En användning av&lt;br&gt;tvångsmedlet enbart för att förhindra brott bör således i princip inte&lt;br&gt;godtas. Regeringen återkommer till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har anfört att, på samma sätt som gäller för hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning, användning av dolda övervakningskameror inte bör&lt;br&gt;komma i fråga vid utredning av bagatellartad brottslighet. Regeringen&lt;br&gt;delar den uppfattningen. För att tvångsmedlet skall få användas bör de&lt;br&gt;brott som skall utredas vara av viss svårhet. I detta sammanhang&lt;br&gt;aktualiseras frågan om kravet på brott av viss svårhet bör ställas i&lt;br&gt;relation till hur de dolda övervakningskameroma är tänkta att användas.&lt;br&gt;Bör man ställa samma krav på att övervakningen endast får avse&lt;br&gt;utredning av vissa brott oavsett hur övervakning sker i praktiken?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhåller sig otvivelaktigt på det sättet, vilket också har&lt;br&gt;framhållits av några remissinstanser, att riskerna för integritetsintrång&lt;br&gt;kan variera mycket beroende på bl.a. den plats som skall övervakas.&lt;br&gt;Det är därför rimligt att överväga en ordning som innebär att kravet på&lt;br&gt;brott av viss svårhet ställs i relation till hur övervakningen är tänkt att&lt;br&gt;gå till. För övervakning av någons bostad skulle det då krävas att&lt;br&gt;brottet är grövre än vad som skulle vara fallet när övervakningen avser&lt;br&gt;t.ex. en plats där människor ändå kan förvänta sig att bli iakttagna.&lt;br&gt;Motsvarande resonemang gör sig för övrigt gällande även avseende&lt;br&gt;andra rekvisit för tvångsmedelsanvändningen. Frågan är emellertid inte&lt;br&gt;okomplicerad. Det torde vara svårt att förutsäga vilken grad av intrång&lt;br&gt;i den personliga integriteten som kan bli följden av en övervakning och&lt;br&gt;detta gäller oavsett hur övervakningen utförs. Vidare finns det risk för&lt;br&gt;att en differentierad reglering utifrån hur övervakningskameran skall&lt;br&gt;användas för med sig vissa praktiska olägenheter. En sådan reglering&lt;br&gt;riskerar också att bli otydlig och svår att tillämpa. När det gäller regler&lt;br&gt;om straffprocessuella tvångsmedel är det särskilt angeläget att dessa är&lt;br&gt;tydliga och inte lämnar utrymme för godtycke. Det är en svår&lt;br&gt;avvägning men det borde enligt regeringens mening inte vara omöjligt&lt;br&gt;att utforma reglerna så att de lämnar utrymme för en bedömning i det&lt;br&gt;enskilda fallet och där man således kan ta hänsyn till hur övervakningen&lt;br&gt;är tänkt att gå till i praktiken, t.ex. vilken plats som skall övervakas,&lt;br&gt;och hur övervakningen kan komma att drabba tredje man. Utredningen&lt;br&gt;har med hänsyn till den snäva tidsram som givits utredningen inte haft&lt;br&gt;någon möjlighet att närmare analysera den nu angivna problematiken.&lt;br&gt;Det finns således inget underlag för att nu gå fram med ett förslag där&lt;br&gt;bestämmelserna utformas med hänsyn till de olika situationer som kan&lt;br&gt;aktualiseras vid en övervakning med dolda övervakningskameror.&lt;br&gt;Frågan bör dock beredas vidare i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då vilka brott som skall kunna utredas med hjälp av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror. Avgränsningen kan här ske på olika sätt, t.ex.&lt;br&gt;genom att man anknyter till straffskalans övre gräns eller genom en s.k.&lt;br&gt;brottskatalog där lagtexten innehåller en uttömmande uppräkning av de&lt;br&gt;brott där tvångsmedlet kan komma i fråga. En annan teknik som kan&lt;br&gt;användas är att utgå från det minimistraff som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Härigenom undviker man att brott, för vilka straffskalan är vid,&lt;br&gt;omfattas av bestämmelserna när brottet i det enskilda fallet är mindre&lt;br&gt;grovt, vilket utgör en garanti för att endast de verkligt grova brotten&lt;br&gt;kommer att omfattas av tvångsmedlet. Denna ordning är också mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överskådlig än en omfattande brottskatalog. Utredningen har föreslagit Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;att avgränsningen görs utifrån ett brotts minimistraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika med utredningen anser regeringen att de brott som i första hand&lt;br&gt;bör komma i fråga för användningen av dolda övervakningskameror är&lt;br&gt;grovt narkotikabrott, grov varusmuggling av narkotika, grova brott mot&lt;br&gt;rikets inre och yttre säkerhet, mycket grova våldsbrott och frihets-&lt;br&gt;kränkande brott, grovt rån, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och&lt;br&gt;grova sabotagebrott. Straffskalan för de nu angivna brotten spänner över&lt;br&gt;fängelse i lägst två år och upp till tio år eller livstid. I dessa fäll är det&lt;br&gt;fråga om utredning av så grova brott att intresset av att vid behov kunna&lt;br&gt;tillgripa användningen av dolda övervakningskameror för att få brottet&lt;br&gt;utrett i princip undantagslöst måste anses väga tyngre än motstående&lt;br&gt;intressen (jfr prop. 1988/89:124 s. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid angeläget att även kunna använda dold&lt;br&gt;övervakningskamera vid utredning av straffbara fall av försök, för-&lt;br&gt;beredelse och stämpling till brott som har ett minimistraff på två års&lt;br&gt;fängelse. De så kallade förbrott som det nu är fråga om är många&lt;br&gt;gånger så grova och har ett sådant straffvärde att det framstår som&lt;br&gt;orimligt att inte kunna använda dolda övervakningskameror som ett&lt;br&gt;hjälpmedel vid förundersökningen. Det kan röra sig om försök,&lt;br&gt;förberedelse eller stämpling till exempelvis mord, människorov, grovt&lt;br&gt;rån, grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika. Det kan&lt;br&gt;också gälla vissa av de allmänfarliga brotten enligt 13 kap. brottsbalken,&lt;br&gt;t.ex. mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage och vissa&lt;br&gt;av brotten mot rikets yttre säkerhet enligt 19 kap. brottsbalken, t.ex.&lt;br&gt;högförräderi och grovt spioneri. Sakligt sett kan det finnas minst lika&lt;br&gt;starka skäl att få använda dolda övervakningskameror i dessa brotts-&lt;br&gt;utredningar som när det gäller fullbordade brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgränsning som nu har beskrivits stämmer överens med vad&lt;br&gt;som gäller för hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. rättegångsbalken.&lt;br&gt;Enligt 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa&lt;br&gt;brottmål får emellertid hemlig teleavlyssning förekomma vid utredning&lt;br&gt;av vissa allmänfarliga brott och vissa brott mot rikets inre och yttre&lt;br&gt;säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än två&lt;br&gt;års fängelse. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till&lt;br&gt;sådana brott om gärningen är straffbar. Exempel på brott som omfattas&lt;br&gt;av 1952 års lag men inte av bestämmelserna i 27 kap. 18 § rättegångs-&lt;br&gt;balken är sabotage, olovlig kårverksamhet, spioneri och olovlig&lt;br&gt;underrättelseverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1952 års tvångsmedelslag innehåller tilläggs- och undantagsbestäm-&lt;br&gt;melser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om&lt;br&gt;straffprocessuella tvångsmedel. Lagen innebär utökade möjligheter för&lt;br&gt;Säkerhetspolisen att uppdaga brott som rör rikets säkerhet eller är av&lt;br&gt;allmänfarlig natur. Den brottslighet som faller inom Säkerhetspolisens&lt;br&gt;ansvarsområde är speciell till sin karaktär och utredningarna berör en&lt;br&gt;begränsad krets människor. Detta innebär att användningen av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror - på samma sätt som hemlig teleavlyssning - i&lt;br&gt;allmänhet bör kunna accepteras av medborgarna vid utredning av dessa&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en avgränsning av brotten i enlighet med vad som ovan Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;redovisats kommer en rad andra allvarliga brott för vilka minimistraffet&lt;br&gt;är lägre än två års fängelse inte att kunna utredas med hjälp av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror. Den remisskritik som har framförts gäller i stor&lt;br&gt;utsträckning detta förhållande. Sådana brott skulle kunna vara grovt&lt;br&gt;häleri där den kriminella verksamheten sker på fest adress, seriebrotts-&lt;br&gt;lighet i form av t.ex. grov stöld, bilinbrott och tillgrepp av fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel samt grov utpressning. Dessa brott är dessutom mycket&lt;br&gt;svårutredda. Även andra brott såsom t.ex. rån, grovt bedrägeri och&lt;br&gt;grov förskingring kan framhållas i sammanhanget. Det är naturligtvis&lt;br&gt;ett viktigt samhällsintresse att kunna utreda dessa brott och regeringen&lt;br&gt;är inte främmande för att dolda övervakningskameror skall kunna&lt;br&gt;användas i dessa fell. Det finns dock i detta lagstiftningsärende inte&lt;br&gt;något underlag för en sådan mer finmaskig reglering. Även denna fråga&lt;br&gt;bör beredas vidare i ett annat sammanhang. Det blir här än mer fråga&lt;br&gt;om den avvägning mellan motstående intressen - effektivitet i&lt;br&gt;brottsbekämpningen och ett starkt integritetsskydd for medborgarna -&lt;br&gt;som inledningsvis har berörts. Att som flera remissinstanser föreslagit&lt;br&gt;sätta gränsen för användningen av tvångsmedlet vid utredning av brott&lt;br&gt;med minimistraff sex månaders fängelse - och därigenom uppnå&lt;br&gt;enhetlighet med vad som gäller för hemlig teleövervakning - anser&lt;br&gt;regeringen i nuläget skulle föra för långt. Remissutfallet i övrigt ger&lt;br&gt;också stöd för detta ställningstagande. Genom den reglering utredningen&lt;br&gt;föreslagit skapas garantier för att enskilda personer inte utsätts för&lt;br&gt;integritetsinkränkningar i andra fell än när skyddsintresset rimligen bör&lt;br&gt;vika för nödvändigheten att värna om viktiga samhällsintressen. Den för&lt;br&gt;ett brott angivna straffskalan anses uttrycka samhällets värdering av&lt;br&gt;brottets svårhetsgrad. Är för brottet föreskrivet ett minimistraff som inte&lt;br&gt;understiger två års fängelse får brottet därför anses vara så allvarligt att&lt;br&gt;användning av dold övervakningskamera kan tillåtas. I övriga fall bör&lt;br&gt;tills vidare intresset av att kunna utreda brott få träda tillbaka. Denna&lt;br&gt;avvägning, som flertalet remissinstanser ställt sig bakom, tillgodoser&lt;br&gt;enligt regeringens mening såväl integritetsaspekten som intresset av en&lt;br&gt;effektiv brottsutredande verksamhet. Med en sådan avgränsning&lt;br&gt;kombinerad med bestämmelserna i 1952 års tvångsmedelslag skapas&lt;br&gt;också en ändamålsenlig reglering som stämmer överens med vad som&lt;br&gt;gäller för hemlig teleavlyssning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu anförda föreslår regeringen att dolda över-&lt;br&gt;vakningskameror skall få användas vid förundersökning avseende brott&lt;br&gt;som har ett minimistraff som inte understiger två års fängelse, och vid&lt;br&gt;försök, förberedelse och stämpling till sådana brott samt vid de brott&lt;br&gt;som anges i 1952 års tvångsmedelslag. Det bör framhållas att för övriga&lt;br&gt;brott är polisen, i den mån det är praktiskt möjligt, oförhindrad att&lt;br&gt;använda handmanövrerade TV-kameror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare slagits fest skall hemlig kameraövervakning vara ett&lt;br&gt;hjälpmedel i förundersökningen och får inte användas enbart i syfte att&lt;br&gt;förhindra brott. En annan sak är givetvis att användningen i vissa fell&lt;br&gt;kan leda till att brottet inte kommer till fullbordan. På det sättet får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kameraövervakningen en preventiv bieffekt, som i det enskilda fallet Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;kan vara av stort värde (jfr prop. 1988/89:124 s. 42)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Brottsmisstankens styrka och utredningsläget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att polisen skall få använda dolda&lt;br&gt;övervakningskameror skall det krävas att en person är skäligen&lt;br&gt;misstänkt for brott och att åtgärden är av synnerlig vikt för&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget i denna del eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser&lt;br&gt;anser att kravet på misstankegrad bör sättas lägre. Vissa remissinstanser&lt;br&gt;anser att dolda övervakningskameror skall kunna användas även om det&lt;br&gt;inte finns någon för brottet misstänkt person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälig misstanke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken förekommer olika uttryckssätt för att ange en viss&lt;br&gt;grad av sannolikhet för att någon gjort sig skyldig till brott. En&lt;br&gt;förhållandevis låg grad av misstanke uttrycks genom att någon kan&lt;br&gt;misstänkas för brott. En högre grad av misstanke ligger i att någon är&lt;br&gt;skäligen misstänkt. När någon är på sannolika skäl misstänkt för brott&lt;br&gt;föreligger en ännu högre grad av misstanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För flera av de straffprocessuella tvångsmedlen enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken gäller att de endast får tillgripas om någon är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för brott. Detta är fallet t.ex. när det gäller reseförbud och anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet (25 kap. 1 § ) samt för hemlig teleavlyssning och hemlig&lt;br&gt;teleövervakning (27 kap. 18 och 19 §§ ). För att häktning skall få ske&lt;br&gt;krävs enligt huvudregeln att någon är på sannolika skäl misstänkt för&lt;br&gt;brott av viss svårhet men häktning får också under vissa omständigheter&lt;br&gt;ske på skälig misstanke (24 kap. 1 och 3 §§). Den lägre misstanke-&lt;br&gt;graden, kan misstänkas, gäller för att kunna kvarhålla en person för&lt;br&gt;förhör (23 kap. 9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget att begränsa användningen av dolda övervaknings-&lt;br&gt;kameror till utredningar av brott för vilket minimistraffet inte under-&lt;br&gt;stiger två års fängelse görs tillämpningsområdet för tvångsmedlet&lt;br&gt;relativt snävt. På samma sätt blir valet av misstankegrad av betydelse&lt;br&gt;både för hur effektivt detta hjälpmedel kan bli i den brottsbekämpande&lt;br&gt;verksamheten och för omfattningen av de integritetskränkningar som&lt;br&gt;tvångsmedlet kan komma att medföra. Återigen måste dessa två mot-&lt;br&gt;stående intressen vägas mot varandra och en rimlig balans finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har funnit kan det knappast komma i fråga att ställa&lt;br&gt;så höga krav på graden av misstanke som följer av att den mesta&lt;br&gt;bevisningen redan är säkrad. I sådana fell skulle en dold kamera-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning inte göra särskilt stor nytta. Om man däremot ställer alltför Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;låga krav på misstankegraden ökar naturligtvis risken för att oskyldiga&lt;br&gt;människor kommer att drabbas. Risken för att det i samhället sprids en&lt;br&gt;föreställning av att det finns dolda övervakningskameror överallt ökar&lt;br&gt;också i så fell, vilket i sin tur innebär att tvångsmedlet som sådant för&lt;br&gt;med sig obehag även för dem som inte är övervakade. Dessa negativa&lt;br&gt;konsekvenser kan endast undvikas genom att regleringen omgärdas av&lt;br&gt;relativt hårda restriktioner. Detta talar för att välja en hög misstanke-&lt;br&gt;grad. Å andra sidan har allmänheten ett starkt intresse av att allvarliga&lt;br&gt;brott klaras upp. En förutsättning for att de brottsutredande myndig-&lt;br&gt;heterna skall klara detta är att man får tillgång till effektiva hjälpmedel,&lt;br&gt;t.ex. dolda övervakningskameror. Det fordras emellertid då att kravet&lt;br&gt;på vilken misstankegrad som skall ha uppnåtts innan kameran tas i bruk&lt;br&gt;inte sätts for högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att det skall krävas att någon är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott. En expert i utredningen har i ett särskilt yttrande&lt;br&gt;anfört att tvångsmedlet, för att få avsedd effekt, bör få sättas in på ett&lt;br&gt;tidigare stadium och att det bör vara tillräckligt att någon kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott. Flera remissinstanser har instämt i det särskilda&lt;br&gt;yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle naturligtvis vara till fördel för den brottsutredande verk-&lt;br&gt;samheten om dolda övervakningskameror kunde sättas in på ett tidigare&lt;br&gt;stadium än när någon blivit skäligen misstänkt för brottet. På samma&lt;br&gt;sätt som när det gäller vilka brott som bör kunna utredas med hjälp av&lt;br&gt;dolda övervakningskameror blir det här av betydelse hur övervakningen&lt;br&gt;är tänkt att gå till i praktiken. I vissa situationer, när risken för&lt;br&gt;integritetsintrång hos tredje man är minimal, är det enligt regeringens&lt;br&gt;mening inte orimligt med en lägre misstankegrad än skäligen misstänkt.&lt;br&gt;I andra fell är en sådan misstankegrad utesluten. Även i detta fall krävs&lt;br&gt;alltså en sådan mer flexibel reglering som det inte finns något underlag&lt;br&gt;för att åstadkomma i detta lagstiftningsärende. Integritetsaspekterna&lt;br&gt;måste därför få väga tungt i sammanhanget. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;misstankegraden skälig misstanke är den nivå som bör gälla tills vidare.&lt;br&gt;Även remissutfallet ger stöd för detta ställningstagande. Genom att man&lt;br&gt;väljer denna misstankegrad uppnås också enhetlighet i förhållande till&lt;br&gt;vad som krävs for att jämförbara tvångsmedel såsom hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning skall få användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har, i motsats till vad utredningen föreslagit,&lt;br&gt;förordat en reglering som innebär att dolda övervakningskameror&lt;br&gt;skulle kunna användas även i de fell där det inte går att peka ut en viss&lt;br&gt;person som misstänkt för brottet. En sådan ordning skulle vara till&lt;br&gt;fördel utredningsmässigt i vissa situationer, t.ex. när polisen upptäcker&lt;br&gt;en s.k. tjuvgömma eller ett parti narkotika ute i skogen. I och för sig&lt;br&gt;bör en sådan reglering kunna förenas med kravet på ett minimistraff om&lt;br&gt;två års fängelse. Som framhållits under remissbehandlingen bör det,&lt;br&gt;t.ex. med ledning av den mängd narkotika som har upptäckts, vara&lt;br&gt;möjligt att bedöma om det för brottet är föreskrivet ett lägsta straff om&lt;br&gt;fängelse i två år. Att sådana fell inte är särskilt vanligt förekommande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är inte heller något avgörande skäl mot att utforma bestämmelserna på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det sättet. En specialreglering för de nu aktuella folien skulle därför&lt;br&gt;kunna övervägas. Det är emellertid svårt att på förevarande underlag&lt;br&gt;överblicka vilka konsekvenser en sådan reglering skulle föra med sig.&lt;br&gt;Frågan bör därför bli föremål för fortsatta överväganden. Mot bakgrund&lt;br&gt;härav vill regeringen inte nu föreslå bestämmelser som innebär att&lt;br&gt;misstanke om brott inte behöver hänföra sig till en viss person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det krävs att någon är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott för att dolda övervakningskameror skall få användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synnerlig vikt för utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor behandlas rekvisitet&lt;br&gt;synnerlig vikt för utredningen vid prövning av ärenden om hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning. Departementschefen anförde då bl.a. följande (sid 44 f.).&lt;br&gt;”Uttrycket synnerlig vikt för utredningen behöver inte nödvändigtvis&lt;br&gt;avse att avlyssningen skall ge avgörande bevisning som omedelbart kan&lt;br&gt;leda till fållande dom. I de flesta fell har telefonavlyssning en indirekt&lt;br&gt;verkan: den bidrar till att kartlägga kontaktvägar och förehavanden, ger&lt;br&gt;uppslag till vidare spaning och bildar underlag för andra åtgärder/.../&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synnerlig vikt för utredningen inrymmer ett kvalitetskrav beträffande&lt;br&gt;de upplysningar som avlyssningen kan ge. Dessa får sålunda inte&lt;br&gt;inskränka sig till obetydliga detaljer, som man kan både ha och mista.&lt;br&gt;Uttrycket innefattar emellertid därutöver ett krav på att utredningsläget&lt;br&gt;gör avlyssningen nödvändig. Vad som kan vinnas genom åtgärden får i&lt;br&gt;princip inte vara åtkomligt med andra, mindre ingripande metoder. En&lt;br&gt;slentrianmässig bedömning får inte förekomma i fråga om vare sig&lt;br&gt;utredningsläget eller de andra förutsättningarna som gäller för tvångs-&lt;br&gt;medlet. En granskning av utredningsmöjligheterna i det enskilda fallet&lt;br&gt;måste alltid verkställas. Granskningen måste mynna ut i bedömningen&lt;br&gt;att utredningen i princip inte kan föras framåt med andra medel och att&lt;br&gt;det finns skäl att räkna med att avlyssningen - ensam eller i förening&lt;br&gt;med andra åtgärder - verkligen kan få effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig behöver något absolut hinder inte föreligga mot att få&lt;br&gt;fram information på andra vägar. Det krävs dock att hindret är sådant&lt;br&gt;att det inte skäligen kan begäras att man skall avstå från teleavlyssning.&lt;br&gt;Kan personlig övervakning (skuggning) eller andra åtgärder användas&lt;br&gt;som alternativ, bör det ändå vara tillåtet med teleavlyssning, om&lt;br&gt;alternativen skulle kräva en orimligt hög personalinsats eller vara&lt;br&gt;förenade med avsevärd risk att den pågående utredningen avslöjas för&lt;br&gt;tidigt. Utgångspunkten bör dock vara att i första hand pröva andra&lt;br&gt;metoder.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de jämförelser som tidigare gjorts mellan hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning och användningen av dolda övervakningskameror är det&lt;br&gt;mycket som talar för att rekvisitet synnerlig vikt för utredningen också&lt;br&gt;bör gälla i det senare fallet. Departemenschefens uttalanden i propo-&lt;br&gt;sitionen om vissa tvångsmedelsfrågor bör i allt väsentligt kunna vara&lt;br&gt;vägledande för hur uttrycket synnerlig vikt för utredningen bör&lt;br&gt;uppfattas vid prövning av ärenden om hemlig kameraövervakning.&lt;br&gt;Övervakning med dolda övervakningskameror bör också kunna ske i de&lt;br&gt;fall andra spaningsmetoder skulle vara förenade med stora risker för&lt;br&gt;den för uppdraget avdelade personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att hemlig kameraövervakning endast Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;skall få användas om det är av synnerlig vikt för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Begränsning till viss plats&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hemlig kameraövervakning får endast avse&lt;br&gt;en sådan plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla&lt;br&gt;sig. Övervakningen får ske endast om skälen för åtgärden upp-&lt;br&gt;väger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den&lt;br&gt;misstänkte eller för något annat motstående intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget i denna del eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett beslut att tillåta hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning förutsätter, såsom redovisats i det föregående, att&lt;br&gt;någon är skäligen misstänkt för brott av viss svårhetsgrad. Fråga&lt;br&gt;uppstår då om beslutet skall avse antingen den misstänktes person&lt;br&gt;oberoende var han upphåller sig eller en viss plats som den misstänkte&lt;br&gt;har anknytning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För all tvångsmedelsanvändning gäller tre allmänna principer. De tre&lt;br&gt;principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regeringsformen,&lt;br&gt;är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.&lt;br&gt;Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att använda&lt;br&gt;tvångsmedlet skall vara bunden till det ändamål för vilket tvångsmedlet&lt;br&gt;har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett&lt;br&gt;tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och en mindre&lt;br&gt;ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen, som är&lt;br&gt;lagfäst i 24 - 27 kap. rättegångsbalken, innebär att en tvångsåtgärd i&lt;br&gt;fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig&lt;br&gt;proportion till vad som står att vinna med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett tillstånd till hemlig kameraövervakning skall avse&lt;br&gt;en viss person eller plats hänger samman med de tre redovisade&lt;br&gt;principerna. Om ett tillstånd till hemlig kameraövervakning skulle avse&lt;br&gt;en viss person blir principerna svåra att tillämpa. Det skulle t.ex. i den&lt;br&gt;situationen inte gå att tillämpa proportionalitetsprincipen eftersom det på&lt;br&gt;förhand inte skulle vara känt vilka eller hur många platser som skulle&lt;br&gt;komma att övervakas. Vid en förundersökning som avser ett viss brott&lt;br&gt;skulle, beroende på omständigheterna, övervakning av en allmän plats&lt;br&gt;kanske anses vara godtagbar medan övervakning av en enskild plats,&lt;br&gt;t.ex. genom att kameran riktades mot ett bostadsfönster, inte skulle&lt;br&gt;kunna komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra, rent praktiska, skäl talar mot att knyta övervakningen till&lt;br&gt;en viss person. Om det inte på förhand kan anges vilka platser som kan&lt;br&gt;bli aktuella för övervakning torde det ändå inte gå att undvara&lt;br&gt;spaningspersonal på platsen. Den misstänkte måste ju hela tiden bevakas&lt;br&gt;och kameror skulle behöva sättas upp och monteras ned beroende på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den misstänktes rörelsemönster. Det torde vara förenat med betydande Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;svårigheter och opraktiskt att organisera en övervakning på det sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även en risk för att antalet kameror skulle bli mycket stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda talar för att tillstånd till hemlig kameraövervakning i&lt;br&gt;stället bör knytas till en viss plats. Det kan naturligtvis röra sig om flera&lt;br&gt;olika platser och antalet platser bör också kunna utvidgas genom nya&lt;br&gt;beslut. Av avgörande betydelse är emellertid att det finns en koppling&lt;br&gt;till den misstänkte. Som tidigare redovisats får åtgärden endast avse den&lt;br&gt;som är skäligen misstänkt för brott. Detta innebär nu inte att den&lt;br&gt;misstänkte ständigt måste uppehålla sig på platsen och således finnas&lt;br&gt;med på bild. Ett sådant krav skulle reducera användningsområdet i&lt;br&gt;alltför stor utsträckning. Det bör dock kunna antas att han så&lt;br&gt;småningom besöker den plats som skall övervakas. Det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt att det är fråga om ett kort besök. Om det emellertid från&lt;br&gt;början står klart att den misstänkte aldrig besöker en plats som i sig är&lt;br&gt;av intresse i förundersökningen, t.ex. en lägenhet i en utredning om&lt;br&gt;grovt koppleri, bestående i uthyrning av lägenheten, bör användning av&lt;br&gt;dolda övervakningskameror inte komma i fråga. Inte heller kan sådan&lt;br&gt;övervakning av en plats tillåtas om det inte finns någon som är skäligen&lt;br&gt;misstänkt. Detta kan naturligtvis ses som en brist men följer av det&lt;br&gt;tidigare redovisade ställningstagandet att tvångsmedlet endast får avse&lt;br&gt;den som är skäligen misstänkt för brott av viss svårhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa fråga blir då om samtliga platser skall kunna övervakas eller&lt;br&gt;om dessa bör begränsas på något sätt. Vissa begränsningar följer av&lt;br&gt;reglerna i 4 kap. brottsbalken om brott mot frihet och frid. Att t.ex.&lt;br&gt;tränga in i någons hem för att där montera en dold övervakningskamera&lt;br&gt;är således förbjudet. Enligt regeringens mening saknas skäl att göra&lt;br&gt;några ändringar i detta avseende. En annan sak är att sådana utrymmen&lt;br&gt;och platser kan bevakas så länge kameran placeras på något annat&lt;br&gt;ställe. Vidare är t.ex. en privatperson oförhindrad att frivilligt upplåta&lt;br&gt;sin bostad eller trädgård för att polisen där skall kunna montera en&lt;br&gt;övervakningskamera och övervaka någon annan. Frågan är emellertid&lt;br&gt;om användningen av det nya tvångsmedlet bör begränsas ytterligare,&lt;br&gt;t.ex. till övervakning av allmänna platser eller platser dit allmänheten&lt;br&gt;har tillträde. En annan tänkbar begränsning är att förbjuda övervakning&lt;br&gt;med dolda övervakningskameror av vissa särskilt integritetskänsliga&lt;br&gt;platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle från effektivitetssynpunkt innebära ett allvarligt avbräck om&lt;br&gt;användningen av dolda övervakningskameror begränsades på något av&lt;br&gt;de sätt som nu nämnts. Det förefaller också tämligen onyanserat att&lt;br&gt;t.ex. förbjuda en övervakning som består i att övervakningskameran&lt;br&gt;riktas mot fönstret i en bostad. Omständigheterna kan uppenbarligen i&lt;br&gt;bland vara sådana att tvångsmedlet bör kunna komma i fråga även för&lt;br&gt;bostadsutrymmen. Samma resonemang gör sig gällande avseende platser&lt;br&gt;som kan antas vara särskilt integritetskänsliga. Den omständigheten att&lt;br&gt;dolda övervakningskameror endast får användas för utredning av grova&lt;br&gt;brott, att åtgärden endast får avse den som är skäligen misstänkt, att&lt;br&gt;åtgärden måste vara av synnerlig vikt för utredningen samt att bl.a. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;proportionalitetsprincipen skall tillämpas vid tillståndsgivningen utgör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt regeringens mening tillräckliga garantier för att tvångsmedlet Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;endast kommer att användas i de fäll som det kan anses befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår regeringen ingen&lt;br&gt;begränsning av de platser som får övervakas med dolda övervaknings-&lt;br&gt;kameror utom de som följer av att åtgärden endast får avse sådan plats&lt;br&gt;där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig och av de&lt;br&gt;allmänna principer som gäller för all tvångsmedelsanvändning. På&lt;br&gt;samma sätt som för övriga tvångsmedel enligt rättegångsbalken bör&lt;br&gt;proportionalitetsprincipen komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Beslut om tvångsmedelsanvändningen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Frågor om hemlig kameraövervakning skall&lt;br&gt;prövas av allmän domstol på ansökan av åklagaren. I ett beslut att&lt;br&gt;tillåta sådan övervakning skall det anges vilken plats och under&lt;br&gt;vilken tid tillståndet gäller. Tiden får inte överstiga en månad från&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En överväldigande majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Någon remissinstans&lt;br&gt;har anfört att tiden för tillståndet bör vara längre. Ytterligare någon&lt;br&gt;remissinstans har anfört att åklagaren bör kunna besluta om åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare anförts är det angeläget&lt;br&gt;att skapa fullgoda rättsskyddsgarantier när det gäller användningen av&lt;br&gt;dolda övervakningskameror. Rätten att besluta om tvångsmedlets&lt;br&gt;användning är i detta sammanhang av central betydelse. Det framstår&lt;br&gt;som mindre lämpligt att överlåta beslutanderätten till den myndighet&lt;br&gt;som skall verkställa åtgärden. Detsamma kan sägas om den myndighet&lt;br&gt;som leder de aktuella förundersökningarna. Utredningen har anfört att&lt;br&gt;beslut om tillstånd till åtgärden bör fattas av ett organ som är så&lt;br&gt;fristående från förundersökningen som möjligt. Regeringen delar den&lt;br&gt;uppfattningen. Även den omständigheten att användningen av över-&lt;br&gt;vakningskameroma sker i hemlighet utan insyn vare sig för allmänheten&lt;br&gt;eller den misstänkte talar för en sådan lösning. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;förefaller det mest lämpligt att frågor om hemlig kameraövervakning&lt;br&gt;prövas av domstol på samma sätt som redan sker med det närbesläktade&lt;br&gt;tvångsmedlet hemlig teleavlyssning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som rimligast att den som leder den aktuella för-&lt;br&gt;undersökningen skall kunna begära rättens tillstånd till hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning. Eftersom dolda övervakningskameror endast skall kunna&lt;br&gt;användas i sådana förundersökningar där en åklagare är förundersök-&lt;br&gt;ningsledare föreslår regeringen att frågor om hemlig kameraövervakning&lt;br&gt;skall prövas av rätten på ansökan av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall alltså pröva om förutsättningarna för användningen av&lt;br&gt;tvångsmedlet är uppfyllda. Denna prövning kan sägas innefatta två led.&lt;br&gt;Det ena ledet hänför sig till en prövning huruvida samtliga rekvisit, så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som de kommit till uttryck i lagtexten, föreligger i det enskilda fallet. Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;Prövningen avser här t.ex. brottets svårhetsgrad, den grad av misstanke&lt;br&gt;som får anses föreligga och om åtgärden är av synnerlig vikt för&lt;br&gt;utredningen. Det andra ledet innehåller en mer allmän lämplighets-&lt;br&gt;bedömning där bl.a. proportionalitetsprincipen skall beaktas. Rätten&lt;br&gt;skall här ta ställning till exempelvis om vad som står att vinna med&lt;br&gt;åtgärden motiverar densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De faktiska förutsättningarna för att få tillstånd att använda dolda&lt;br&gt;övervakningskameror i en viss brottsutredning kan naturligtvis komma&lt;br&gt;att ändras över tiden i takt med att förundersökningen fortskrider och&lt;br&gt;utredningsläget förändras. Det är angeläget att bestämmelserna om&lt;br&gt;hemlig kameraövervakning ger garantier för att tvångsmedlet inte&lt;br&gt;används om vissa förhållanden, som har utgjort en nödvändig förutsätt-&lt;br&gt;ning för domstolens tillstånd, har ändrats. Sådana garantier uppnås bäst&lt;br&gt;genom en med vissa tidsintervaller återkommande domstolsprövning av&lt;br&gt;meddelade tillstånd. Frågan är då hur länge ett tillstånd skall gälla innan&lt;br&gt;domstolen skall pröva frågan på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillstånd till hemlig teleavlyssning skall ett sådant enligt&lt;br&gt;27 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken meddelas att gälla för viss&lt;br&gt;tid som inte får bestämmas längre än nödvändigt och aldrig längre än en&lt;br&gt;månad från dagen för beslutet. Den valda tidsramen motiveras i lagens&lt;br&gt;förarbeten med att det mer sällan finns anledning att ompröva tillstånd&lt;br&gt;med tätare intervall än en månad och att täta omprövningar dessutom&lt;br&gt;innebär en viss risk för att det går slentrian i prövningen (prop.&lt;br&gt;1988/89:124 s. 54 f.). Detta resonemang synes även vara giltigt&lt;br&gt;beträffande användningen av dolda övervakningskameror. Säkerhets-&lt;br&gt;polisen har dock föreslagit att tillståndstiden bör bestämmas till en&lt;br&gt;avsevärt längre tidsperiod. Man har som skäl härför anfört att det ibland&lt;br&gt;vid s.k. agentvärvningar är nödvändigt att hålla ett objekt under&lt;br&gt;bevakning under relativt lång tid och att den tid som gäller för hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning därför är för kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen har det inte framkommit något som tyder på att det&lt;br&gt;hos den öppna polisen skulle finnas ett behov av längre tillståndstider än&lt;br&gt;en månad. Detta talar med styrka för att reglera tiden för tillstånd på&lt;br&gt;motsvarande sätt som för hemlig teleavlyssning. Det förefaller vidare&lt;br&gt;mindre lämpligt att reglera tillståndstidema olika för den öppna polisen&lt;br&gt;och Säkerhetspolisen. Den omständigheten att Säkerhetspolisen behöver&lt;br&gt;underställa kameraanvändningen domstolens prövning en gång i&lt;br&gt;månaden torde enligt regeringens mening inte vara av avgörande&lt;br&gt;betydelse för tvångsmedlets användbarhet. Tvärtom kommer en sådan&lt;br&gt;återkommande prövning, utan att det där emellan förflyter alltför lång&lt;br&gt;tid, att utgöra just den garanti mot att tvångsmedlet missbrukas som bör&lt;br&gt;eftersträvas. Regeringen föreslår därför att ett beslut att tillåta hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning inte skall få bestämmas att gälla för längre tid än en&lt;br&gt;månad från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det bör finnas en möjlighet för annan än domstol att i&lt;br&gt;brådskande fall meddela interimistiskt beslut om tvångsmedlet. Av&lt;br&gt;utredningen framgår att något sådant behov inte tycks föreligga i den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öppna polisens verksamhet. Det påståendet har mött gensaga från några&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av remissinstanserna. Enligt regeringens mening saknas det dock Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;tillräckliga skäl för att infora en generell möjlighet till interimistiska&lt;br&gt;beslut avseende användningen av dolda övervakningskameror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen är situationen för Säkerhetspolisens del delvis en&lt;br&gt;annan än för den öppna polisen. Utredningen har framhållit att det&lt;br&gt;ibland torde förekomma fåll där dold kameraövervakning behöver sättas&lt;br&gt;in i det närmaste omedelbart för att åtgärden skall ge avsett resultat.&lt;br&gt;Detta behov kan tillgodoses antingen genom en jourtjänstgöring för&lt;br&gt;domstolarna som då skulle kunna knyta an till vad som gäller för&lt;br&gt;prövning av häktningsfrågor. Ett annat alternativ är att åklagaren ges&lt;br&gt;befogenhet att interimistiskt besluta om tvångsmedlet med skyldighet att&lt;br&gt;genast anmäla detta till rätten för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lämpliga i att belasta domstolarnas jourorganisation för häktnings-&lt;br&gt;frågor med ytterligare prövningar av tvångsmedelsfrågor kan ifråga-&lt;br&gt;sättas, även om antalet fall säkert inte skulle bli många. Behovet av&lt;br&gt;jourdomstolar för prövning av nu aktuella frågor förefaller också&lt;br&gt;tveksamt mot bakgrund av reglerna i 1952 års tvångsmedelslag. I den&lt;br&gt;lagen finns i dag en bestämmelse som ger åklagare befogenhet att fatta&lt;br&gt;interimistiska beslut om bl.a. hemlig teleavlyssning. En förutsättning&lt;br&gt;härför är att det kan befaras att ett inhämtande av rättens tillstånd skulle&lt;br&gt;medföra fördröjning eller annan olägenhet av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;utredningen. Beslutet skall ofördröjligen anmälas till rätten som har att&lt;br&gt;skyndsamt ta upp ärendet till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall där Säkerhetspolisen har ett behov av att omedelbart få&lt;br&gt;använda dolda övervakningskameror och där det alltså inte går att&lt;br&gt;avvakta domstolens tillstånd omfattas i allt väsentligt av utredningar om&lt;br&gt;brott där bestämmelserna i 1952 års tvångsmedelslag är tillämpliga. Det&lt;br&gt;framstår därför som lämpligt att knyta an till denna redan fungerande&lt;br&gt;reglering. Regeringen föreslår därför att åklagaren skall ha rätt att&lt;br&gt;interimistiskt besluta om hemlig kameraövervakning med stöd av&lt;br&gt;reglerna i 1952 års tvångsmedelslag. Vidare bör den rätt som åklagare&lt;br&gt;har att med stöd av lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;br&gt;m.m. fatta interimistiska beslut om hemlig teleavlyssning omfatta även&lt;br&gt;hemlig kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu anförts om rollfördelningen mellan domstol och åklagare&lt;br&gt;avseende befogenhet att besluta om tvångsmedlet gör sig inte gällande&lt;br&gt;när ett sådant beslut skall hävas. I likhet med vad som är fallet vid t.ex.&lt;br&gt;häktning bör åklagaren kunna häva ett beslut om tillstånd att använda&lt;br&gt;dolda övervakningskameror om det inte längre finns skäl för beslutet.&lt;br&gt;Samma skyldighet bör gälla för domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Granskning och bevarande av upptagna bilder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bilder som har tagits upp med dolda över-&lt;br&gt;vakningskameror skall granskas snarast möjligt. Granskningen&lt;br&gt;skall i princip vara förbehållen rätten, åklagaren eller undersök-&lt;br&gt;ningsledaren men även annan som anlitas för eller hörs i utred-&lt;br&gt;ningen kan ges tillfälle att granska bildmaterialet. Upptagningar&lt;br&gt;som saknar betydelse från utredningssynpunkt skall förstöras&lt;br&gt;omedelbart efter att de granskats. Upptagningar skall, i de delar&lt;br&gt;som de är av betydelse från utredningssynpunkt, bevaras tills&lt;br&gt;förundersökningen har lagts ned eller avslutats. Om åtal väcks&lt;br&gt;skall upptagningarna bevaras till dess målet har avgjorts slutligt.&lt;br&gt;Omedelbart därefter skall upptagningarna förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget i&lt;br&gt;denna del eller lämnar det utan erinran. Säkerhetspolisen har anfört att&lt;br&gt;bildmaterial som kan vara av betydelse för framtida brottsbekämpning&lt;br&gt;bör få sparas en längre tid. Några remissinstanser har haft synpunkter&lt;br&gt;på den lagtekniska utformningen. En remissinstans anser att förslaget i&lt;br&gt;denna del bör bli föremål för ytterligare överväganden. Data-&lt;br&gt;inspektionen har framhållit att upptagningarna kan komma att omfattas&lt;br&gt;av datalagens tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Upptaget bildmaterial måste givetvis&lt;br&gt;granskas för att man skall kunna pröva om det har betydelse för en&lt;br&gt;pågående utredning. Som utredningen framhållit är det från integritets-&lt;br&gt;synpunkt av vikt att denna granskning görs så fort som möjligt. Det är&lt;br&gt;av samma skäl angeläget att den personkrets som utför granskningen&lt;br&gt;begränsas. Regeringen föreslår därför motsvarande reglering för&lt;br&gt;granskning av upptagna bilder som gäller för upptagningar eller upp-&lt;br&gt;teckningar som gjorts vid hemlig teleavlyssning (27 kap. 24 §&lt;br&gt;rättegångsbalken). Detta innebär att det i första hand är rätten,&lt;br&gt;undersökningsledaren eller åklagaren som får granska det upptagna&lt;br&gt;bildmaterialet. Även en sakkunnig eller någon annan som anlitas för&lt;br&gt;eller hörs i utredningen kan ges tillfälle att granska bildmaterialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknar det upptagna bildmaterialet betydelse för förundersökningen&lt;br&gt;finns det inte någon anledning att spara det. Sådant bildmaterial skall&lt;br&gt;därför förstöras omedelbart. Visar granskningen däremot att materialet&lt;br&gt;har betydelse för förundersökningen skall det sparas. När det gäller&lt;br&gt;frågan hur länge materialet får bevaras förhåller det sig givetvis på det&lt;br&gt;sättet att så får ske så länge det kan vara av intresse för den utredning&lt;br&gt;för vilken tillstånd till tvångsmedelsanvändningen har givits. Sådant&lt;br&gt;intresse föreligger till dess den aktuella förundersökningen har lagts&lt;br&gt;ned, avslutats eller, om åtal väcks, målet har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från Säkerhetspolisen har det framhållits att bildmaterial från tidigare&lt;br&gt;nedlagda förundersökningar kan få förnyad aktualitet i senare brotts-&lt;br&gt;utredningar, t.ex. när ett främmande lands underättelseofficer gör&lt;br&gt;upprepade värvningsförsök. Säkerhetspolisen har med anledning härav&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagit en lagreglering som skulle göra det möjligt för myndigheten Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;att spara visst material. Utredningen har emellertid framhållit att det&lt;br&gt;skulle bli svårt för Säkerhetspolisen att i många situationer utesluta att&lt;br&gt;det upptagna materialet skulle kunna komma till användning i en&lt;br&gt;framtid. En möjlighet för Säkerhetspolisen att bevara bildmaterial under&lt;br&gt;en längre, kanske obestämd tid skulle därför enligt utredningen innebära&lt;br&gt;en risk för att inspelat material som en gång haft relevans för en&lt;br&gt;brottsutredning sedan skulle behöva sparas hur länge som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till vad utredningen anfört. Risken för att&lt;br&gt;gammalt bildmaterial kan komma att sparas under mycket lång tid kan&lt;br&gt;enligt regeringens mening, även vägt mot den nytta för Säkerhetspolisen&lt;br&gt;som skulle kunna bli fallet, inte anses godtagbar. I och för sig skulle&lt;br&gt;man kunna överväga en undantagsregel som innebar att Säkerhets-&lt;br&gt;polisen fick bevara bilderna under en viss bestämd längre tid. En sådan&lt;br&gt;lösning förefaller emellertid inte ändamålsenlig med tanke på de långa&lt;br&gt;tider som är aktuella för att syftet med en specialreglering för Säker-&lt;br&gt;hetspolisens räkning skall uppnås. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;upptaget bildmaterial endast får bevaras till dess att den aktuella för-&lt;br&gt;undersökningen har lagts ned, avslutats eller, om åtal väcks, målet&lt;br&gt;avgjorts slutligt och att denna reglering skall gälla såväl för den öppna&lt;br&gt;polisen som för Säkerhetspolisen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Bestämmelsernas lagtekniska utformning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning tas in i en ny lag vars giltighetstid begränsas till elva&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överenstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Några remissinstanser ifrågasätter lämpligheten&lt;br&gt;av att nu gå fram med en provisorisk lagstiftning. Några remissinstanser&lt;br&gt;anser att bestämmelserna redan nu bör tas in i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Polisens användning av dolda&lt;br&gt;övervakningskameror vid förundersökning omfattas i dag, som&lt;br&gt;redovisats inledningsvis, av reglerna i lagen (1990:484) om över-&lt;br&gt;vakningskameror m.m. Utredningen har framhållit att polisens behov av&lt;br&gt;sådana kameror måste ses mot bakgrund av vad som bör gälla för&lt;br&gt;användningen av övervakningskameror i övrigt, alltså för sådan&lt;br&gt;kameraövervakning som inte sker dolt. Eftersom utredningen fortsätter&lt;br&gt;sitt arbete med att göra en översyn av lagen om övervakningskameror&lt;br&gt;kommer frågan om användning av dolda övervakningskameror att få&lt;br&gt;behandlas på nytt i ett större sammanhang. Utredningen utesluter inte&lt;br&gt;att den översynen kan ge anledningen till vissa justeringar av de förslag&lt;br&gt;som behandlas i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att ett nytt tvångsmedel tillskapas. Det är&lt;br&gt;angeläget att utan tidsutdräkt skapa möjligheter för de brottsutredande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna att kunna använda sig av tvångsmedlet. Som anförts Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;under bl.a. avsnitt 7.2 bör dock bestämmelserna om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning övervägas vidare med inriktning på att skapa ett mer&lt;br&gt;flexibelt system som bättre än det nu föreslagna kan ta hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet. Vidare pågår för närvarande en&lt;br&gt;relativt omfettande översyn av olika straffprocessuella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av denna översyn kan få betydelse för regleringen av hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I belysning av vad som nu har sagts anser regeringen att en reglering&lt;br&gt;av användningen av dolda övervakningskameror tills vidare bör vara&lt;br&gt;tidsbegränsad. Bestämmelserna kan lämpligen träda i kraft den 1&lt;br&gt;februari 1996 och gälla till utgången av samma år. Därefter kan bestäm-&lt;br&gt;melserna, om så anses önskvärt, ges förlängd giltighetstid eller&lt;br&gt;permanentas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den naturliga platsen för en reglering av det nya tvångsmedlet borde&lt;br&gt;vara rättegångsbalken. Med hänsyn till lagstiftningens provisoriska&lt;br&gt;karaktär och att ifrågavarande bestämmelser föreslås få begränsad&lt;br&gt;giltighetstid är dock en sådan placering mindre lämplig. En reglering av&lt;br&gt;polisens möjligheter att använda dolda övervakningskameror kan inte&lt;br&gt;heller tas in i lagen om övervakningskameror. Den lagen reglerar näm-&lt;br&gt;ligen användningen av övervakningskameror i helt andra sammanhang&lt;br&gt;än vad som nu är aktuellt. Det framstår i stället som mest lämpligt att&lt;br&gt;de nya bestämmelserna tas in i en särskild lag. Det är vad regeringen&lt;br&gt;föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.8 Parlamentarisk kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen bör till riksdagen redovisa de&lt;br&gt;brottsutredande myndigheternas tillämpning av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen om hemlig kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan flera år tillämpas beträffande&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning den ordningen att&lt;br&gt;regeringen årligen i en skrivelse till riksdagen redovisar de brotts-&lt;br&gt;utredande myndigheternas tillämpning av bestämmelserna. Redovis-&lt;br&gt;ningen omfettar inte den tvångsmedelsanvändning som hänför sig till de&lt;br&gt;brott som avses i 1952 års tvångsmedelslag. Den redovisning som&lt;br&gt;lämnas till riksdagen torde allmänt sett vara av stort värde. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att motsvarande redovisning bör lämnas när det gäller det&lt;br&gt;nya tvångsmedlet hemlig kameraövervakning. I redovisningen bör&lt;br&gt;uppgifter lämnas om bl.a. antalet ärenden och meddelade tillstånd, vilka&lt;br&gt;brott det varit fråga om, vilka tillståndstider som har förekommit, hur&lt;br&gt;länge tvångsmedelsanvändningen i det enskilda fellet rent fektiskt har&lt;br&gt;pågått samt i vilken utsträckning hemlig kameraövervakning har fyllt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsett ändamål. Därutöver bör redovisningen belysa i vilken omfattning Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;personer som är ovidkommande för en brottsutredning har drabbats av&lt;br&gt;tvångsmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för bevakning med hjälp av TV-kameror som manövreras&lt;br&gt;på platsen är höga, bl.a. därför att denna övervakningsmetod tar&lt;br&gt;betydande personalresurser i anspråk. Av den anledningen tvingas inte&lt;br&gt;sällan de brottsutredande myndigheterna att avstå från sådan&lt;br&gt;övervakning. Mot bakgrund härav innebär det nu framlagda förslaget&lt;br&gt;inte några besparingar i egentlig mening för den öppna polisen. De&lt;br&gt;brottsutredande myndigheterna får däremot tillgång till ett effektivt&lt;br&gt;vapen i kampen mot den grova brottsligheten, vilket på annat sätt kan&lt;br&gt;förväntas leda till besparingar. Någon beräkning i detta avseende låter&lt;br&gt;sig emellertid inte göras. De kostnader som förslaget för med sig i form&lt;br&gt;av anskaffning av teknisk utrustning m.m. förutsätter inte att de&lt;br&gt;brottsutredande myndigheterna tillförs ytterligare medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Säkerhetspolisen innebär förslaget en årlig besparing på cirka&lt;br&gt;750 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagen om hemlig kameraövervakning bör träda i kraft den 1 februari&lt;br&gt;1996 och gälla till utgången av samma år (se avsnitt 7.7). Övriga lag-&lt;br&gt;ändringar bör träda i kraft den 1 februari 1996. Några övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 &amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om hemlig kameraövervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har fått sin slutliga utformning på förslag av Lagrådet,&lt;br&gt;innehåller en definition av begreppet hemlig kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med benämningen ”hemlig kameraövervakning” markeras att lagen&lt;br&gt;(1990:484) om övervakningskameror m.m. inte är tillämplig på denna&lt;br&gt;typ av kameraanvändning. Den tekniska apparatur som omfettas av&lt;br&gt;paragrafen överensstämmer däremot med den legaldefinition av&lt;br&gt;begreppet övervakningskamera som finns i 1 § i lagen om övervak-&lt;br&gt;ningskameror. Någon särskild föreskrift om separata tekniska&lt;br&gt;anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara&lt;br&gt;bilder har inte tagits med, eftersom ett tillstånd till hemlig kamera-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning alltid är förenat med en rätt att behandla och bevara Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;bilderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med lagen om övervakningskameror omfattar lagen endast&lt;br&gt;kameror som används för personövervakning och som inte manövreras&lt;br&gt;på platsen (jfr prop. 1989/90:119 s. 14 f. och 39 ff.). Av paragrafens&lt;br&gt;ordalydelse framgår, i enlighet med Lagrådets förslag, att lagen endast&lt;br&gt;är tillämplig på optisk personövervakning. Lagen omfattar således inte&lt;br&gt;ljudupptagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för att hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning skall få användas. Detta har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;7.2. Tvångsmedlet kan dock användas även vid vissa andra brott, vilket&lt;br&gt;följer av förslaget till ändring av 5 § lagen (1952:98) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning får användas endast om en förunder-&lt;br&gt;sökning har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges ytterligare förutsättningar för att hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning skall kunna användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att någon måste vara skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brottet. Misstankegraden har behandlats i avsnitt 7.3. Vidare anges i&lt;br&gt;paragrafen att åtgärden måste vara av synnerlig vikt för utredningen.&lt;br&gt;Innebörden härav har behandlats i avsnitt 7.3. I första stycket har också&lt;br&gt;proportionalitetsprincipen kommit till uttryck (se avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att användning av dold övervakningskamera är&lt;br&gt;begränsad till viss, särskilt angiven, plats. Det måste vara en plats där&lt;br&gt;den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. I detta ligger att det&lt;br&gt;måste finnas en direkt koppling mellan den misstänkte och den plats&lt;br&gt;som skall övervakas, vilket emellertid inte innebär att den misstänkte&lt;br&gt;ständigt måste finnas med i bild. Det måste dock kunna antas att han -&lt;br&gt;i vart fall vid något tillfälle - besöker den plats som skall övervakas.&lt;br&gt;Det kan röra sig om flera olika platser och det är inget som hindrar att&lt;br&gt;antalet platser utökas genom nya domstolsbeslut. Huruvida över-&lt;br&gt;vakningen av en viss plats i det enskilda fallet kan anses godtagbar skall&lt;br&gt;bedömas utifrån en proportionalitetsavvägning. Kravet på att över-&lt;br&gt;vakningen skall avse viss plats har behandlats i avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att det är rätten som prövar frågor om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning på ansökan av åklagaren. Detta har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 7.5. Åklagaren saknar möjlighet att fatta interimistiska beslut om&lt;br&gt;tvångsmedlet såvida det inte är fråga om brott enligt 1952 års&lt;br&gt;tvångsmedelslag eller tillämpning av 28 § i lagen om förfarandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara. Vidare anges att de allmänna bestämmelserna i 19 kap.&lt;br&gt;i rättegångsbalken om laga domstol i brottmål skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall rätten i sitt beslut ange vilken eller vilka Prop. 1995/96:85&lt;br&gt;platser som får övervakas och hur länge övervakningen får pågå (avsnitt&lt;br&gt;7.5). Rätten får aldrig lämna tillstånd för längre tid än en månad. Om&lt;br&gt;det krävs längre övervakning får åklagaren ansöka på nytt och rätten får&lt;br&gt;då göra en ny självständig prövning om det finns förutsättningar för att&lt;br&gt;fatta ett beslut att tillåta tvångsmedlet eller inte. På samma sätt som vid&lt;br&gt;omprövning av andra tvångsmedel, t.ex. häktning, ligger det i sakens&lt;br&gt;natur att domstolens bedömning bör bli striktare ju längre tid som&lt;br&gt;förflyter utan att förundersökningen förs framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som reglerar hävande av beslut om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning, innebär att åklagaren och rätten har ett kontinuerligt&lt;br&gt;ansvar för tvångsmedelsanvändningen. Även under löpande tillståndstid&lt;br&gt;skall åklagaren eller domstolen agera om det framkommer att&lt;br&gt;förutsättningarna för beslutet har fallit bort. Endera skall då häva&lt;br&gt;beslutet. Polisen är skyldig att hålla åklagaren underrättad om&lt;br&gt;omständigheter som har betydelse för om beslutet skall hävas. Om&lt;br&gt;åklagaren har hävt ett beslut bör domstolen underrättas härom.&lt;br&gt;Domstolen bör givetvis underrätta åklagaren om det är rätten som har&lt;br&gt;hävt beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att ett beslut om hemlig kameraövervakning kan&lt;br&gt;överklagas på samma sätt som gäller för övriga tvångsmedel i 25-28&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar vad som skall gälla i fråga om granskning och&lt;br&gt;bevarande av upptaget bildmaterial (se avsnitt 7.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att granskningen skall göras så fort som möjligt.&lt;br&gt;Granskning måste sedan ske kontinuerligt under utredningen. Att&lt;br&gt;kretsen av dem som får granska materialet är begränsad framgår av&lt;br&gt;hänvisningen till 27 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller bestämmelser om att bildmaterialet inte får&lt;br&gt;bevaras längre än nödvändigt. Det bildmaterial som bedöms sakna&lt;br&gt;betydelse skall därför förstöras omedelbart efter granskningen. Sedan&lt;br&gt;målet avgjorts slutligt - genom dom som vunnit laga kraft eller genom&lt;br&gt;att förundersökningen har lagts ned eller avslutats - skall upptag-&lt;br&gt;ningarna förstöras. Lagras bildmaterialet på ett datormedium kan&lt;br&gt;reglerna i datalagen (1973:289) om tillståndspliktiga personregister bli&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har gjorts tillämplig på hemlig kameraövervakning.&lt;br&gt;Paragrafen ger i förhållande till 2 § i lagen om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning utvidgande möjligheter att använda dolda övervaknings-&lt;br&gt;kameror vid utredning av brott som rör rikets säkerhet eller är av&lt;br&gt;allmänferlig natur (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får sådana övervakningskameror användas vid&lt;br&gt;utredning av de brott som anges i lagen även om det för brottet är&lt;br&gt;stadgat ett lägre minimistraff än två års fängelse. Lagen är tillämplig&lt;br&gt;också på försök, förberedelse och stämpling till angivna brott om&lt;br&gt;gärningen är straffbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har införts en regel som innebär att åklagaren i&lt;br&gt;brådskande fåll själv får besluta även om hemlig kameraövervakning.&lt;br&gt;Av 6 § i 1952 års tvångsmedelslag framgår att åklagaren i ett sådant fall&lt;br&gt;ofördröjligen skall anmäla detta skriftligen till rätten som skyndsamt&lt;br&gt;skall ta upp ärendet till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg till paragrafen, som behandlar vilken tystnadsplikt&lt;br&gt;som har företräde framför principen om meddelarfrihet, omfattas även&lt;br&gt;beslut om hemlig kameraövervakning av paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;br&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&amp;lt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har gjorts tillämplig på hemlig kameraövervakning. Enligt&lt;br&gt;första stycket kan åklagaren fatta ett interimistiskt beslut om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning om det kan beferas att det skulle medföra för-&lt;br&gt;dröjning eller annan olägenhet av väsentlig betydelse för utredningen att&lt;br&gt;inhämta rättens tillstånd till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har gjorts en redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:484) om&lt;br&gt;övervakningskameror m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Hänvisningen till lagen om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning innebär att det straffprocessuella tvångsmedlet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttömmande regleras där. Dolda övervakningskameror kan alltså inte&lt;br&gt;användas med stöd av lagen om övervakningskameror om åtgärden&lt;br&gt;endast är avsedd att utgöra ett led i en pågående förundersökning. Detta&lt;br&gt;innebär t.ex. att bestämmelsen i 3 § tredje stycket i lagen om&lt;br&gt;övervakningskameror inte är tillämplig på det nya tvångsmedlet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen kan således inte medge undantag från upplysningsplikten&lt;br&gt;för att på så sätt möjliggöra dold kameraanvändning i rent brotts-&lt;br&gt;utredande syfte. Inte heller är länsstyrelsens tillstånd av betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget. Däremot innebär hänvisningen till lagen om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning inte någon ytterligare begränsning, utöver vad som&lt;br&gt;redan följer av lagen om övervakningskameror, av polisens mycket små&lt;br&gt;möjligheter att använda dolda övervakningskameror i andra fåll än vid&lt;br&gt;förundersökning, även om övervakningen i ett sådant fall skulle kunna&lt;br&gt;främja en pågående brottsutredning. Syftet med övervakningen måste&lt;br&gt;emellertid då primärt vara ett annat än att utreda brott. För sådana&lt;br&gt;situationer gäller fortfarande lagen om övervakningskameror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag (1995:000) om särskild användning av&lt;br&gt;övervakningskameror, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild användning av övervakningskamera innebär att TV-kameror,&lt;br&gt;andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbar utrustning,&lt;br&gt;utan att manövreras på platsen och utan att upplysning om utrustningen&lt;br&gt;lämnas, används för personövervakning vid förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild användning av övervakningskamera får ske vid förundersök-&lt;br&gt;ning angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två&lt;br&gt;år eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan&lt;br&gt;gärning är belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild användning av övervakningskamera får ske endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. någon är skäligen misstänkt för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åt-&lt;br&gt;gärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden får endast avse sådan plats där den misstänkte kan antas&lt;br&gt;komma att uppehålla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om särskild användning av övervakningskamera prövas av&lt;br&gt;rätten på ansökan av åklagaren. I fråga om laga domstol tillämpas 19&lt;br&gt;kap. 12 § första stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid och viss plats. Tiden får&lt;br&gt;inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad&lt;br&gt;från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte längre finns skäl för ett beslut om särskild användning av&lt;br&gt;övervakningskamera, skall åklagaren eller rätten omedelbart häva&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upptagning som har gjorts vid särskild användning av&lt;br&gt;övervakningskamera skall granskas snarast möjligt. I fråga om sådan&lt;br&gt;granskning tillämpas 27 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagningar skall, i de delar de är av betydelse från utrednings-&lt;br&gt;synpunkt, bevaras till dess förundersökningen har nedlagts eller&lt;br&gt;avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt. De skall&lt;br&gt;därefter förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av rättens beslut enligt denna lag tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av rättens beslut i&lt;br&gt;brottmål angående åtgärd som avses i 25-28 kap. samma balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den....och gäller till och med den....&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:98) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1952:98) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfattas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befåras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fordröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet, som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;tillstånd till åtgärden ges av&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfattas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Tillstånd till särskild användning&lt;br&gt;av övervakningskamera får med-&lt;br&gt;delas enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om särskild användning av&lt;br&gt;övervakningskameror, m.m.,&lt;br&gt;även om brottet inte omfattas av&lt;br&gt;2 § i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befaras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning, hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning eller särskild använd-&lt;br&gt;ning av övervakningskamera&lt;br&gt;skulle medföra sådan fördröj-&lt;br&gt;ning eller annan olägenhet, som&lt;br&gt;är av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;utredningen, får tillstånd till&lt;br&gt;åtgärden ges av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;br&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1988:97) om förfarandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befaras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 § rättegångsbalken eller&lt;br&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken skulle medföra sådan&lt;br&gt;fördröjning eller annan olägen-&lt;br&gt;het som är av väsenlig betydelse&lt;br&gt;för utredningen, får åtgärden&lt;br&gt;beslutas av åklagaren. I fråga&lt;br&gt;om kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken får åtgärden även be-&lt;br&gt;slutas av undersökningsledaren.&lt;br&gt;Anmälan som avses i tredje&lt;br&gt;stycket nämnda paragraf skall&lt;br&gt;göras hos den som har fattat&lt;br&gt;beslutet. Denne skall pröva&lt;br&gt;beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befaras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 &amp;nbsp;§ rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken eller särskild användning&lt;br&gt;av övervakningskamera enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om särskild&lt;br&gt;användning av övervaknings-&lt;br&gt;kameror, m.m. skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet som är av väsenlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;åtgärden beslutas av åklagaren.&lt;br&gt;I fråga om kvarhållande av&lt;br&gt;försändelse enligt 27 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får åtgärden&lt;br&gt;även beslutas av undersöknings-&lt;br&gt;ledaren. Anmälan som avses i&lt;br&gt;tredje stycket nämnda paragraf&lt;br&gt;skall göras hos den som har&lt;br&gt;fattat beslutet. Denne skall&lt;br&gt;pröva beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av första&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:484) om&lt;br&gt;övervakningskameror m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:484) om övervaknings-&lt;br&gt;kameror m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med övervakningskameror avses i denna lag TV-kameror, andra&lt;br&gt;optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som&lt;br&gt;är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för&lt;br&gt;personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar även for separata tekniska anordningar som är&lt;br&gt;avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av&lt;br&gt;en övervakningskamera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1995:000) om särskild&lt;br&gt;användning av övervaknings-&lt;br&gt;kameror, m.m. finns bestäm-&lt;br&gt;melser om användningen av&lt;br&gt;övervakningskamera i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet Polisens användning av&lt;br&gt;övervakningskameror vid förundersökning (SOU&lt;br&gt;1995:66)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden över betänkandet har avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Justitiekanslem, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten&lt;br&gt;för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Helsingborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i&lt;br&gt;Östergötlands län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten&lt;br&gt;i Stockholm, Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Malmö, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Stockholm, Polismyn-&lt;br&gt;digheten i Umeå, Polismyndigheten i Norrköping, Polismyndigheten i&lt;br&gt;Helsingborg, Datainspektionen, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Malmöhus län, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Svenska&lt;br&gt;polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om hemlig kameraövervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra&lt;br&gt;optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar&lt;br&gt;används för personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att&lt;br&gt;upplysning om utrustningen lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning får användas vid förundersökning&lt;br&gt;angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två&lt;br&gt;år eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan&lt;br&gt;gärning är belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemlig kameraövervakning får användas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. någon är skäligen misstänkt för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åt-&lt;br&gt;gärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden får endast avse sådan plats där den misstänkte kan antas&lt;br&gt;komma att uppehålla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av&lt;br&gt;åklagaren. I fråga om laga domstol tillämpas 19 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut att tillåta hemlig kameraövervakning skall det anges vilken&lt;br&gt;plats och under vilken tid tillståndet gäller. Tiden får inte bestämmas&lt;br&gt;längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning, skall åklagaren eller rätten omedelbart häva beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av rättens beslut enligt denna lag tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av rättens beslut i&lt;br&gt;brottmål angående åtgärd som avses i 25-28 kap. samma balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upptagning som har gjorts med hemlig kameraövervakning skall&lt;br&gt;granskas snarast möjligt. I fråga om sådan granskning tillämpas 27 kap.&lt;br&gt;12 § första stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptagningar som saknar betydelse från utredningssynpunkt skall&lt;br&gt;förstöras omedelbart efter att de granskats. Upptagningar skall, i de&lt;br&gt;delar de är av betydelse från utredningssynpunkt, bevaras till dess&lt;br&gt;förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts,&lt;br&gt;målet har avgjorts slutligt. De skall därefter omedelbart förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 och gäller till utgången&lt;br&gt;av år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:98) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1952:98) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfattas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beforas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet, som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;tillstånd till åtgärden ges av&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 27 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken till hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning eller hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning får meddelas, även om&lt;br&gt;brottet inte omfottas av 27 kap.&lt;br&gt;18 eller 19 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Tillstånd till hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning får meddelas enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning, även om&lt;br&gt;brottet inte omfattas av 2 § i&lt;br&gt;den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det beforas att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning, hemlig teleöver-&lt;br&gt;vakning eller hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet, som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;tillstånd till åtgärden ges av&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De&lt;br&gt;fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om kvar-&lt;br&gt;hållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag eller om&lt;br&gt;hemlig teleavlyssning och hem-&lt;br&gt;lig teleövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut av domstol, undersök-&lt;br&gt;ningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.&lt;br&gt;2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i&lt;br&gt;vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §&lt;br&gt;1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De&lt;br&gt;fäll av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;------------------------------------ Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om kvar-&lt;br&gt;hållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag, hemlig tele-&lt;br&gt;avlyssning och hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning eller hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut av domstol, undersök-&lt;br&gt;ningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;br&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1988:97) om förfärandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befaras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 § rättegångsbalken eller&lt;br&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken skulle medföra sådan&lt;br&gt;fördröjning eller annan olägen-&lt;br&gt;het som är av väsenlig betydelse&lt;br&gt;för utredningen, får åtgärden&lt;br&gt;beslutas av åklagaren. I fråga&lt;br&gt;om kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken får åtgärden även be-&lt;br&gt;slutas av undersökningsledaren.&lt;br&gt;Anmälan som avses i tredje&lt;br&gt;stycket nämnda paragraf skall&lt;br&gt;göras hos den som har fattat&lt;br&gt;beslutet. Denne skall pröva&lt;br&gt;beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det befaras att inhämtan-&lt;br&gt;de av rättens tillstånd till hemlig&lt;br&gt;teleavlyssning eller hemlig tele-&lt;br&gt;övervakning enligt 27 kap. 18&lt;br&gt;eller 19 &amp;nbsp;§ rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarhållande av försändelse&lt;br&gt;enligt 27 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken eller hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning skulle medföra&lt;br&gt;sådan fördröjning eller annan&lt;br&gt;olägenhet som är av väsenlig&lt;br&gt;betydelse för utredningen, får&lt;br&gt;åtgärden beslutas av åklagaren.&lt;br&gt;I fråga om kvarhållande av&lt;br&gt;försändelse enligt 27 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får åtgärden&lt;br&gt;även beslutas av undersöknings-&lt;br&gt;ledaren. Anmälan som avses i&lt;br&gt;tredje stycket nämnda paragraf&lt;br&gt;skall göras hos den som har&lt;br&gt;fattat beslutet. Denne skall&lt;br&gt;pröva beslagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagaren har meddelat ett&lt;br&gt;beslut med stöd av första&lt;br&gt;stycket, skall det genast anmälas&lt;br&gt;hos rätten. Anmälan skall vara&lt;br&gt;skriftlig och innehålla skälen för&lt;br&gt;beslutet. Rätten skall pröva&lt;br&gt;ärendet snabbt. Anser rätten att&lt;br&gt;beslutet inte bör bestå, skall det&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:484) om&lt;br&gt;övervakningskameror m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:484) om övervaknings-&lt;br&gt;kameror m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med övervakningskameror avses i denna lag TV-kameror, andra&lt;br&gt;optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som&lt;br&gt;är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas for&lt;br&gt;personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är&lt;br&gt;avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av&lt;br&gt;en övervakningskamera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om användningen av&lt;br&gt;övervakningskamera vid för-&lt;br&gt;undersökning i brottmål gäller&lt;br&gt;lagen (1995:000) om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertrud Lennander,&lt;br&gt;regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om hemlig kameraövervakning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;tvångsmedel i vissa brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under&lt;br&gt;krig eller krigsfara m.m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.&lt;br&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Johan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel, hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning, vilket skall få användas vid förundersökning angå-&lt;br&gt;ende grova brott. Enligt nu gällande regler kan polisen, efter med-&lt;br&gt;givande av länsstyrelsen, i undantagsfall använda fjärrstyrda dolda&lt;br&gt;övervakningskameror i sin verksamhet, 3 § tredje stycket lagen&lt;br&gt;(1990:484) om övervakningskameror m.m., men övervakning med&lt;br&gt;sådana kameror får inte ske uteslutande som ett led i en pågående för-&lt;br&gt;undersökning. Enligt Lagrådets mening framstår det från kriminal-&lt;br&gt;politisk synpunkt som angeläget att polisen, när det gäller utredning av&lt;br&gt;så grova brott som den föreslagna lagstiftningen tar sikte på, får&lt;br&gt;använda sig av hemliga övervakningskameror som ett tekniskt hjälp-&lt;br&gt;medel även i rent brottsutredande syfte. Eftersom tvångsmedlet till sin&lt;br&gt;natur är starkt integritetskränkande är det emellertid från rättssäkerhets-&lt;br&gt;synpunkt viktigt att förutsättningarna för dess användning är noggrant&lt;br&gt;avvägda och preciserade. Den föreslagna lagstiftningen, vilken är&lt;br&gt;avsedd att vara tidsbegränsad i avbidan på slutförandet av den pågående&lt;br&gt;översynen av lagen om övervakningskameror m.m., har utformats efter&lt;br&gt;mönster av reglerna i 27 kap. RB om hemlig teleavlyssning. I lagen&lt;br&gt;uppställs garantier för att tillstånd endast ges, om åtgärden är av synner-&lt;br&gt;lig vikt för utredningen och avser allvarligare brottslighet för vilken&lt;br&gt;någon är skäligen misstänkt, samt för att övervakningen inte blir alltför&lt;br&gt;omfattande eller långvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser Lagrådet att de remitterade&lt;br&gt;förslagen kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag om hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning vill Lagrådet anmärka följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör det av 1 § framgå, att det nya tvångs-&lt;br&gt;medlet uteslutande avser optisk övervakning och inte sådan ljud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upptagning som kan ske med TV-kamera och liknande utrustning. Detta&lt;br&gt;syfte uppnås om ordet ”optisk” sätts in före ”personövervakning”. I den&lt;br&gt;sista satsen kan uttrycket ”utrustningen” leda tanken fel. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår att det byts ut mot ”övervakningen”. Bestämmelsen skulle därför få&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror,&lt;br&gt;andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrust-&lt;br&gt;ningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i&lt;br&gt;brottmål, utan att upplysning om övervakningen lämnas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:85&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sahlin, Hjelm-Wallén, Hellström, Freivalds, Persson, Tham,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:85 Hemlig kamera-&lt;br&gt;övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49102, Stockholm 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:JuU11</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-10-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-10-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:33:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ0385</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:33:24</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:JuU11</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01JuU11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alice Åström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alice Åström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  och Bengt Harding Olson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:85&lt;br/&gt;
Hemlig kameraövervakning</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:85 Hemlig kameraövervakning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  och Bengt Harding Olson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>