<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228685</hangar_id>
 <dok_id>GJ0360</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>60</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:60</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>60</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-10-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:15</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Insättningsgaranti</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0360/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0360</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0360</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:60&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Insättningsgaranti&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0360/prop_199596__60-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0360/prop_199596__60-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 oktober 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om insättningsgaranti. Det primära syf-&lt;br&gt;tet med att införa ett system för garanti för insättningar är att stärka kon-&lt;br&gt;sumentskyddet för allmänhetens insättningar i bank och komplettera den&lt;br&gt;övriga skyddsreglering som omger bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som medlem i EU är Sverige skyldigt att införa ett system för insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti i enlighet med ett EG-direktiv (se bilaga 1). Behovet av regle-&lt;br&gt;ring inom EU på detta område har sitt ursprung i principen om en enda&lt;br&gt;auktorisation av kreditinstitut med åtföljande etableringsfrihet. När banker&lt;br&gt;får etablera filialer i andra länder och därigenom bidra till ökad konkur-&lt;br&gt;rens och effektivitet har det ansetts som viktigt att en gemensam lägsta&lt;br&gt;nivå för insättamas skydd införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska insättningsgarantin föreslås, i linje med direktivets minimi-&lt;br&gt;regler, i huvudsak inriktas mot ett renodlat konsumentskydd. Bland annat&lt;br&gt;mot bakgrund av att alla banker föreslås bli omfattade av ett och samma&lt;br&gt;system bör systemet drivas i offentlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget hinder mot att systemet för garanti för insättningar trä-&lt;br&gt;der i kraft medan det av riksdagen år 1992 beslutade temporära statliga&lt;br&gt;åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina&lt;br&gt;förpliktelser i rätt tid kvarstår. Något ersättningsfall torde emellertid inte&lt;br&gt;kunna aktualiseras så länge det statliga åtagandet kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska garantisystemet föreslås omfatta insättningar på konto i&lt;br&gt;bank upp till 250 000 kronor per insättare och bank. För att en insättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall omfattas av insättningsgarantin krävs att den är nominellt bestämd&lt;br&gt;och tillgänglig för insättaren med kort varsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna svarar för finansieringen av insättningsgarantin. Bankerna be-&lt;br&gt;lastas med avgifter som motsvarar de beräknade årliga kostnaderna för&lt;br&gt;systemet på lång sikt. De årliga avgifterna för banksystemet som helhet&lt;br&gt;föreslås uppgå till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av det garan-&lt;br&gt;terade insättningsbeloppet eller ca en miljard kronor om året. Detta av-&lt;br&gt;giftsuttag föreslås pågå till dess fondens behållning uppgår till 2,5 procent&lt;br&gt;av det garanterade insättningsbeloppet. Därefter skall avgifterna för bank-&lt;br&gt;systemet som helhet uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av&lt;br&gt;det garanterade insättningsbeloppet. Den enskilda bankens avgift föreslås&lt;br&gt;bli relaterad till hur stor risken kan vara för att den fallerar. För att sys-&lt;br&gt;temet skall vara trovärdigt behöver avgiftsuttaget kompletteras med en&lt;br&gt;upplåningsrätt. Bankstödsnämnden bemyndigas därför att låna medel i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret för att kunna betala ut ersättning till insättare. Vid&lt;br&gt;eventuella fallissemang kommer systemet först att belastas med kostnader&lt;br&gt;i samband med att ersättning betalas ut till insättama. Senare kommer&lt;br&gt;systemet delvis att kompenseras i anslutning till att konkursförfarandet&lt;br&gt;avslutas. Om tillgångarna i systemet inte är tillräckliga för de utbetal-&lt;br&gt;ningar som krävs är upplåning snarare än avgiftsuttag en rimlig kortfris-&lt;br&gt;tig finansiering i avvaktan på att den fallerande bankens tillgångar realise-&lt;br&gt;ras och garantisystemet får sin andel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantisystemet får endast tas i anspråk när en domstol försatt en bank&lt;br&gt;i konkurs eller då en behörig utländsk myndighet förklarat att insätt-&lt;br&gt;ningarna i en bank, vars filial anslutit sig till det svenska garantisystemet,&lt;br&gt;är indisponibla. Ersättning skall betalas ut till berörda insättare senast&lt;br&gt;inom tre månader från dagen för konkursbeslutet eller förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande regler föreslås gälla även för vissa värdepappersbolag som&lt;br&gt;tar emot insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om insättningsgaranti..............7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om skatteregler för ersättning från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insättningsgaranti.........................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100) ............................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:617) ............................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konkurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:672) ............................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank ........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter ............21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse .... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning......................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Skyddsintressen i banksystemet....................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet om system för garanti&amp;nbsp;för insättningar.......31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Ett svenskt system för garanti för insättningar - allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktning ...............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningsgaranti - villkor för att få driva bank-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörelse ...............................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Svenska banker..........................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Filialer...............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Direktivets förbud mot export av nationella garanti-&lt;br&gt;system .............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Svenska bankers&amp;nbsp;filialer&amp;nbsp;utomlands............44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3 Filialer till bankföretag från ett annat land inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES ..............................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.4 Filialer till&amp;nbsp;bankföretag&amp;nbsp;från&amp;nbsp;ett annat land utanför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES ..............................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Frivillig komplettering av hemlandets garanti genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anslutning till det svenska garantisystemet..........51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Överenskommelser med utländska myndigheter m.m. ... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Garanterade insättningar........................54 &amp;nbsp;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Kontoslag .............................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Insättarkategorier.........................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsgilla belopp.........................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Högsta belopp ..........................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Självrisk..............................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;Kvittning .............................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;Delade konton ..........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;Konton med annan innehavare än den som äger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordringen.............................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Ersättningsfall..............................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Bankers skyldighet att lämna insättare information om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system som garanterar deras insättningar..............72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Bankstödsnämnden blir ansvarig myndighet för det svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systemet för garanti för insättningar.................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Utbetalning av ersättning .......................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Utbetalning av ersättning från garantisystemet .......79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Fristförlängning .........................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Penningtvätt............................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 Återbetalning av ersättning...................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 Övertagande av fordran.....................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.6 Sekretess..............................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.7 Skattskyldighet..........................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Garantisystemets finansiella uppbyggnad..............91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Grundläggande principer för garantisystemets finan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;siering ...............................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Avgifter ..............................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Bankstödsnämndens upplåningsrätt i samband med ersätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsfall ............................. 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riskrelaterade avgifter........................ 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Konsekvenser av att en bank inte&amp;nbsp;fullgör sina skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot garantisystemet.......................... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 Inledning ............................ 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 Ingripanden mot svenska banker............... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 Ingripanden mot filialer från vilka utländska bank-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag driver bankrörelse i Sverige............. 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Överklagande ............................. 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Sparbankernas säkerhetskassa.................... 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Värdepappersföretagen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116 Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Ekonomiska konsekvenser......................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Författningskommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Direktivet (94/19/EG) om system för garanti för insätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar ............................ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna........... 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag............... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande..................... 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad .............................. 172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:60&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om skatteregler för ersättning från&lt;br&gt;insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385)&lt;br&gt;om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015)&lt;br&gt;om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;godkänner den huvudsakliga inriktningen för Bankstödsnämndens&lt;br&gt;verksamhet med det svenska systemet för garanti för insättningar&lt;br&gt;i enlighet med vad regeringen förordar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. godkänner vad regeringen föreslår angående finansieringen av&lt;br&gt;Bankstödsnämndens administration av verksamheten med det&lt;br&gt;svenska systemet för garanti för insättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. bemyndigar regeringen att låta Bankstödsnämnden låna medel i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret enligt de riktlinjer som regeringen förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om garanti för insättningar hos&lt;br&gt;banker och vissa värdepappersföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om garantin handläggs av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag betyder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institut: en svensk bank eller ett utländskt bankföretag eller ett&lt;br&gt;svenskt värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag som har&lt;br&gt;tillstånd att ta emot kunders medel på konto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. insättare: den som har en insättning i ett institut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. insättning: nominellt bestämda tillgodohavanden som är tillgängliga&lt;br&gt;för insättaren med kort varsel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Insättningar som omfattas av garantin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En insättning omfattas av garantin, om insättningen finns hos ett&lt;br&gt;svenskt institut här i landet eller hos en filial i ett annat EES-land till ett&lt;br&gt;svenskt institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden får besluta att garantin också skall omfatta insättningar som&lt;br&gt;finns hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en filial i ett land utanför EES till ett svenskt institut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en filial här i landet till ett utländskt institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt andra stycket meddelas efter ansökan av institutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning från garantin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till&lt;br&gt;ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till&lt;br&gt;den dag då ersättningsrätt inträder, dock för varje institut med samman-&lt;br&gt;lagt högst 250 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett institut som omfattas av garantin kan inte få ersättning enligt Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om en insättning hos en filial här i landet till ett utländskt institut&lt;br&gt;också omfattas av en garanti i ett annat land, svarar den svenska garantin&lt;br&gt;bara för skillnaden mellan vad som kan betalas ut enligt den utländska&lt;br&gt;garantin, i förekommande fall före avdrag för institutets motfordringar&lt;br&gt;mot insättaren, och vad som kan betalas ut enligt den svenska garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om insättningar hos en filial i ett annat EES-land till ett&lt;br&gt;svenskt institut svarar den svenska garantin inte för mer än vad som kan&lt;br&gt;utgå enligt den garanti som gäller för den närmast jämförbara instituts-&lt;br&gt;gruppen i det andra landet. Den svenska garantin omfattar inte heller fler&lt;br&gt;slag av insättningar eller andra insättare än för vilka ersättning kan utgå&lt;br&gt;enligt garantin i det andra landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättningsrättens inträde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Är det fråga om en insättning som omfattas av garantin enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket eller andra stycket 1, inträder rätt till ersättning när&lt;br&gt;institutet försätts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om en insättning som omfattas av garantin enligt 3 § andra&lt;br&gt;stycket 2, inträder rätt till ersättning när en behörig myndighet i&lt;br&gt;institutets hemland förklarar att insättningar hos institutet är indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ersättning enligt garantin betalas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningar skall betalas ut snarast möjligt och senast tre månader efter&lt;br&gt;dagen för konkursbeslutet eller sådan förklaring som avses i 8 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av nämnden får allmän förvaltningsdomstol, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl, förlänga tidsfristen med högst tre månader. Ytterligare&lt;br&gt;förlängning får beviljas två gånger med högst tre månader i taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som har en insättning i ett svenskt institut förlorar sin rätt till&lt;br&gt;ersättning, om han inte gör anspråk på ersättningen innan han har förlorat&lt;br&gt;sin rätt till utdelning i institutets konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Svenska institut samt utländska institut som tar emot insättningar hos&lt;br&gt;en filial här i landet skall informera dem som har gjort eller avser att&lt;br&gt;göra en insättning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den garantin som gäller för insättningar hos institutet,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den ersättningsnivå som gäller för garantin, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. formerna för utbetalning av ersättning från garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första&lt;br&gt;stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt&lt;br&gt;gäller marknadsföringslagen (1995:540).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Varje institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift&lt;br&gt;till nämnden. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid&lt;br&gt;utgången av närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas&lt;br&gt;av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall uppgå till ett belopp&lt;br&gt;som motsvarar 0,25 procent av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden har tagit upp lån enligt 15 §, får nämnden besluta att, till&lt;br&gt;dess lånet har betalats tillbaka, de sammanlagda avgifterna för ett år skall&lt;br&gt;uppgå till ett belopp som motsvarar högst 0,3 procent av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till ett större belopp&lt;br&gt;än som motsvarar 2,5 procent av insättningarna, skall de sammanlagda&lt;br&gt;avgifterna för ett år uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av&lt;br&gt;insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall&lt;br&gt;betala i avgift. Nämnden bestämmer också när avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del&lt;br&gt;de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst&lt;br&gt;140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra, tredje, eller fjärde&lt;br&gt;stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäck-&lt;br&gt;ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om garantin för ett institut börjar gälla under ett löpande kalenderår&lt;br&gt;skall avgiften för det året fastställas med hänsyn till den tid garantin gällt.&lt;br&gt;Avgiften skall grundas på summan av institutets insättningar vid årets&lt;br&gt;utgång och i övrigt beräknas på samma sätt som anges i 13 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Nämnden skall placera inbetalda avgifter på ett räntebärande konto&lt;br&gt;i Riksgäldskontoret sedan nämndens förvaltningskostnader för garantin&lt;br&gt;har räknats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning behållna avgiftsmedel inte räcker till för att betala&lt;br&gt;ut ersättningar får nämnden låna medel i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett institut som omfattas av garantin skall lämna de uppgifter till&lt;br&gt;nämnden som den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt&lt;br&gt;för sin verksamhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Har ett institut som omfattas av garantin försatts i konkurs, skall&lt;br&gt;konkursförvaltaren lämna de uppgifter till nämnden som den behöver för&lt;br&gt;att betala ut ersättning till insättama. Konkursförvaltaren skall även i&lt;br&gt;övrigt lämna nämnden det biträde som nämnden behöver för utbetalning&lt;br&gt;av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återbetalning av ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat&lt;br&gt;att ersättning betalats ut obehörigt eller med för högt belopp, skall&lt;br&gt;återbetalning ske av vad som har betalats ut för mycket tillsammans med&lt;br&gt;ränta beräknad enligt 6 § räntelagen (1975:635).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot&lt;br&gt;ersättning obehörigt eller med för högt belopp och skäligen borde ha&lt;br&gt;insett detta. Ränta skall i sådana fall tas ut beräknad enligt 5 § räntela-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första och andra styckena fattas av nämnden och får&lt;br&gt;verkställas enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra styckena efterges helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övertagande av fordran&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 § I fråga om utbetalade ersättningar enligt garantin inträder staten i&lt;br&gt;insättarens rätt mot institutet. Utdelning i institutets konkurs för insättning&lt;br&gt;som har ersatts enligt garantin tillfaller staten intill detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ingripanden m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Nämnden skall underrätta Finansinspektionen, om ett institut som&lt;br&gt;omfattas av garantin inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om insättningar hos ett institut omfattas av garantin till följd av ett&lt;br&gt;beslut av nämnden enligt 3 § andra stycket men detta inte utgör en&lt;br&gt;förutsättning för tillstånd enligt 1 kap. 4 § andra stycket 2 bankrörelsela-&lt;br&gt;gen (1987:617) eller 3 kap. 4 § femte stycket lagen (1991:981) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse, och institutet inte fullgör sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;denna lag, får nämnden förelägga institutet att vidta rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har institutet inte vidtagit rättelse inom ett år från föreläggandet, får&lt;br&gt;nämnden besluta att garantin inte längre skall gälla beträffande in-&lt;br&gt;sättningarna. Ett sådant beslut får, när det är fråga om ett utländskt&lt;br&gt;institut från ett EES-land, meddelas endast om den behöriga myndigheten&lt;br&gt;i institutets hemland har samtyckt till beslutet. Är det fråga om ett institut&lt;br&gt;från ett land utanför EES, får beslut om att garantin inte längre skall&lt;br&gt;gälla meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets hemland har&lt;br&gt;underrättats i förväg om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har nämnden beslutat att garantin inte längre skall gälla beträffande&lt;br&gt;insättningar hos en filial i ett land utanför EES till ett svenskt institut,&lt;br&gt;skall nämnden underrätta tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § I samtliga fall då nämnden har beslutat att garantin inte längre skall&lt;br&gt;gälla skall institutet informera berörda insättare om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ett beslut om att garantin inte längre skall gälla inverkar inte på&lt;br&gt;insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för beslutet.&lt;br&gt;Motsvarande gäller när beslut har meddelats om återkallelse av oktroj,&lt;br&gt;tillstånd att driva värdepappersrörelse eller filialtillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Nämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om institut som omfattas av garantin alltifrån lagens&lt;br&gt;ikraftträdande skall avgiften för år 1996 bestämmas med utgångspunkt i&lt;br&gt;förhållandena vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om skatteregler för ersättning från&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1995/96:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalas ut av Bankstödsnämnden enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti skall vid inkomstbeskattningen behandlas som om&lt;br&gt;ersättningen betalats av det institut hos vilket insättningen finns. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall i första hand anses utgöra ersättning för insatt kapitalbelopp.&lt;br&gt;Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall den vid inkomstbe-&lt;br&gt;skattningen behandlas som inkomstränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen om insättningsgaranti&lt;br&gt;skall den del av ett återbetalat belopp som inte avser ersättning för det in-&lt;br&gt;satta kapitalbeloppet jämställas med ränteutgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1997 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1995/96:60&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100)* skall införas&lt;br&gt;en ny paragraf, 9 kap. 25 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärenden om er-&lt;br&gt;sättning enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti för uppgift&lt;br&gt;om personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden för den som enligt 2 §&lt;br&gt;den lagen skall anses som insätta-&lt;br&gt;re, om det kan antas att denne&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1fråga om uppgift i allmän hand-&lt;br&gt;ling gäller sekretessen i högst 20&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) att&lt;br&gt;1 kap. 4 och 7 §§ samt 7 kap. 16 och 18 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bankföretag får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Finansinspektionen driva bankrörelse från filial eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-&lt;br&gt;sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor&lt;br&gt;eller annat fast driftställe (representationskontor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt&lt;br&gt;första stycket 1 skall lämnas om&lt;br&gt;den planerade rörelsen kan antas&lt;br&gt;komma att uppfylla kraven på en&lt;br&gt;sund bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt&lt;br&gt;första stycket 1 skall lämnas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den planerade rörelsen kan&lt;br&gt;antas komma att uppfylla kraven på&lt;br&gt;en sund bankverksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. insättningar hos filialen om-&lt;br&gt;fattas av garantin enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om insättningsgaranti&lt;br&gt;eller av en utländsk garanti som&lt;br&gt;omfattar insättningar som anges i&lt;br&gt;2 § lagen om insättningsgaranti&lt;br&gt;och har en högsta ersättningsnivå&lt;br&gt;som inte understiger ett belopp&lt;br&gt;motsvarande 20 000 ecu innan det&lt;br&gt;i förekommande fall har gjorts av-&lt;br&gt;drag för en självrisk med högst 10&lt;br&gt;procent av en enskild insättares&lt;br&gt;garanterade insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering får&lt;br&gt;inte lämnas om insättningar hos&lt;br&gt;filialen omfattas av en utländsk ga-&lt;br&gt;ranti med en ersättningsnivå som&lt;br&gt;överstiger den som gäller enligt&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti. Er-&lt;br&gt;sättningen får inte heller avse fler&lt;br&gt;slag av insättningar eller betalas&lt;br&gt;till andra insättare än vad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-&lt;br&gt;ligare bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bankaktiebolag får tillstånd enligt 6 § till filialetablering i ett land&lt;br&gt;inom EES, skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det&lt;br&gt;land där filialen skall inrättas. Underrättelsen skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filial-&lt;br&gt;ens organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förklaring att den planerade verksamheten omfattas av bankens&lt;br&gt;oktroj,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om inlåningsgaranti 3. uppgift om den insättnings-&lt;br&gt;som gäller för insättare i banken, garanti som gäller för insättare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om filialens adress och ansvariga ledning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppgift om bankens kapitalbas och kapitaltäckningsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något förhållande som avses i första stycket 1-4 har ändrats efter&lt;br&gt;det att filialen inrättats, skall Finansinspektionen genast underrätta behö-&lt;br&gt;rig myndighet i det land där filialen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller&lt;br&gt;anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit lag&lt;br&gt;kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. banken inte inom ett år efter registrering har börjat driva bankrörel-&lt;br&gt;se, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. banken har överlåtit hela sin rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. banken under en sammanhängande tid av ett år inte drivit bankrörel-&lt;br&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. banken genom att överträda en&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 15 § eller&lt;br&gt;på annat sätt visat sig olämplig att&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet som oktroj-&lt;br&gt;en avser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bankens kapitalbas understiger&lt;br&gt;det minsta belopp som krävs enligt&lt;br&gt;2 kap. 9 § andra stycket och brist-&lt;br&gt;en inte har täckts inom tre månader&lt;br&gt;från det att den blev känd för ban-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. banken genom att överträda en&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 15 § eller&lt;br&gt;på annat sätt visat sig olämplig att&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet som oktro-&lt;br&gt;jen avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bankens kapitalbas understiger&lt;br&gt;det minsta belopp som krävs enligt&lt;br&gt;2 kap. 9 § andra stycket och brist-&lt;br&gt;en inte har täckts inom tre månader&lt;br&gt;från det att den blev känd för ban-&lt;br&gt;ken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. banken inte fullgjort sina skyl-&lt;br&gt;digheter enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti och inte vid-&lt;br&gt;tagit rättelse inom ett år från det&lt;br&gt;att inspektionen har förelagt ban-&lt;br&gt;ken att fullgöra sina skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med förklaring att bankens oktroj&lt;br&gt;annars kan komma att återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första styck-&lt;br&gt;et 4 och 5 i stället för att återkalla oktrojen meddela varning. I fall som&lt;br&gt;avses i första stycket 6 får inspektionen medge förlängd tid för täckande&lt;br&gt;av bristen, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om oktrojen återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av&lt;br&gt;rörelsen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bankföretag, som är hemmahörande i ett land utanför EES, driver&lt;br&gt;bankrörelse från filial här i landet och därvid överträder en bestämmelse&lt;br&gt;som avses i 15 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva bank-&lt;br&gt;verksamhet, får Finansinspektionen återkalla filialtillståndet eller, om det&lt;br&gt;är tillräckligt, meddela varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett filialtillstånd skall också åter-&lt;br&gt;kallas om insättningar hos filialen&lt;br&gt;omfattas av en utländsk garanti&lt;br&gt;som har en högsta ersättningsnivå&lt;br&gt;som överstiger den som gäller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1995:000) om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti, eller ersättningen av-&lt;br&gt;ser fler slag av insättningar eller&lt;br&gt;betalas till andra insättare än vad&lt;br&gt;som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om insättningar hos filialen om-&lt;br&gt;fattas av garanti till följd av ett&lt;br&gt;beslut enligt 3 § andra stycket&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;tillstånd till filialetablering inte&lt;br&gt;skulle ha meddelats utan ett sådant&lt;br&gt;beslut, får inspektionen, om bank-&lt;br&gt;företaget inte fullgör sina skyldig-&lt;br&gt;heter enligt lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti, förelägga bankföretaget&lt;br&gt;att vidta rättelse med förklaring att&lt;br&gt;filialtillståndet annars skall åter-&lt;br&gt;kallas. Har bankföretaget inte vid-&lt;br&gt;tagit rättelse inom ett år från före-&lt;br&gt;läggandet, får inspektionen åter-&lt;br&gt;kalla tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filialtillståndet återkallas gäller 16 § tredje och fjärde styckena i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bank-&lt;br&gt;företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Prop. 1995/96:60&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att 7 kap.&lt;br&gt;13 § och 9 kap. 5 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets till-&lt;br&gt;gångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna&lt;br&gt;skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen&lt;br&gt;skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress&lt;br&gt;samt om de böcker och handlingar som avses i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångs-&lt;br&gt;sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten,&lt;br&gt;behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att&lt;br&gt;denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall bevakningsförfarande äga&lt;br&gt;rum och har någon bouppteckning&lt;br&gt;ännu inte getts in till rätten, skall&lt;br&gt;förvaltaren så snart som möjligt&lt;br&gt;och senast en vecka från beslutet&lt;br&gt;om bevakningsförfarandet skicka&lt;br&gt;en förteckning över borgenärerna&lt;br&gt;med uppgift om varje borgenärs&lt;br&gt;postadress till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten. I ett bankaktiebolags,&lt;br&gt;en sparbanks eller en central före-&lt;br&gt;ningsbanks konkurs skall till bo-&lt;br&gt;uppteckningen eller borgenärsför-&lt;br&gt;teckningen bifogas uppgift om&lt;br&gt;insättningsborgenärema och deras&lt;br&gt;fordringsbelopp med upplupen&lt;br&gt;ränta. I ett livförsäkringsbolags&lt;br&gt;konkurs skall på motsvarande sätt&lt;br&gt;bifogas uppgift om försäkringsta-&lt;br&gt;garna och deras fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall bevakningsförfarande äga&lt;br&gt;rum och har någon bouppteckning&lt;br&gt;ännu inte getts in till rätten, skall&lt;br&gt;förvaltaren så snart som möjligt&lt;br&gt;och senast en vecka från beslutet&lt;br&gt;om bevakningsförfarandet skicka&lt;br&gt;en förteckning över borgenärerna&lt;br&gt;med uppgift om varje borgenärs&lt;br&gt;postadress till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten. I ett bankaktiebolags,&lt;br&gt;en sparbanks eller en central före-&lt;br&gt;ningsbanks konkurs skall till bo-&lt;br&gt;uppteckningen eller borgenärsför-&lt;br&gt;teckningen bifogas uppgift om&lt;br&gt;insättningsborgenärema och deras&lt;br&gt;fordringsbelopp med upplupen&lt;br&gt;ränta. Detsamma gäller i ett vär-&lt;br&gt;depappersbolags konkurs om bola-&lt;br&gt;get har tillstånd att ta emot insätt-&lt;br&gt;ningar på konto. I ett livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags konkurs skall på mot-&lt;br&gt;svarande sätt bifogas uppgift om&lt;br&gt;försäkringstagarna och deras for-&lt;br&gt;dringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1084.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös&lt;br&gt;egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den pantsatta egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har en fordran&lt;br&gt;hos ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;eller en central föreningsbank på&lt;br&gt;grund av en insättning på räkning&lt;br&gt;behöver inte bevaka sin fordran i&lt;br&gt;kreditinstitutets konkurs, om upp-&lt;br&gt;gift om fordringen har lämnats&lt;br&gt;enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket.&lt;br&gt;En försäkringstagare behöver inte&lt;br&gt;bevaka sin fordran i ett livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags konkurs, om uppgift&lt;br&gt;om fordringen lämnats enligt det&lt;br&gt;angivna lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har en fordran&lt;br&gt;hos ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;eller en central föreningsbank på&lt;br&gt;grund av en insättning på räkning&lt;br&gt;behöver inte bevaka sin fordran i&lt;br&gt;ett sådant instituts konkurs, om&lt;br&gt;uppgift om fordringen har lämnats&lt;br&gt;enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket.&lt;br&gt;Detsamma gäller beträffande vär-&lt;br&gt;depappersbolag som har tillstånd&lt;br&gt;att ta emot insättningar på konto.&lt;br&gt;En försäkringstagare behöver inte&lt;br&gt;bevaka sin fordran i ett livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags konkurs, om uppgift&lt;br&gt;om fordringen lämnats enligt det&lt;br&gt;angivna lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1989:1084.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 a § lagen (1988:1385) om Sveriges riks-&lt;br&gt;bank skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a §&lt;br&gt;I viktigare frågor som berör Bank-&lt;br&gt;stödsnämndens verksamhetsområde&lt;br&gt;eller som i övrigt har samband&lt;br&gt;med betalningssystemets stabilitet,&lt;br&gt;skall Riksbanken samråda med&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret och Bankstödsnämnden. Vid&lt;br&gt;ett sådant samråd skall Riksbanken&lt;br&gt;lämna berörda myndigheter de&lt;br&gt;uppgifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viktigare frågor som rör Bank-&lt;br&gt;stödsnämndens verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen (1993:765) om statligt stöd&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut&lt;br&gt;eller som i övrigt har samband&lt;br&gt;med betalningssystemets stabilitet,&lt;br&gt;skall Riksbanken samråda med&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret och Bankstödsnämnden. Vid&lt;br&gt;ett sådant samråd skall Riksbanken&lt;br&gt;lämna berörda myndigheter de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:60&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22 och 25 a §§ lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-&lt;br&gt;mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vil-&lt;br&gt;ken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller skyl-&lt;br&gt;dighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått. Kon-&lt;br&gt;trolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige samman-&lt;br&gt;lagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda ford-&lt;br&gt;ran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen preliminär&lt;br&gt;skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta&lt;br&gt;som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kon-&lt;br&gt;toförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare lämnas&lt;br&gt;för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid av-&lt;br&gt;yttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i&lt;br&gt;27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas&lt;br&gt;lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-&lt;br&gt;visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala rän-&lt;br&gt;tan och fordran redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det&lt;br&gt;sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om utgiftsränta skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivning eller den&lt;br&gt;som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;via konto eller i annan form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förening som till medlemmar&lt;br&gt;lånat ut pengar mot ränta, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivare eller uppdrags-&lt;br&gt;givare som till arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare lånat ut pengar mot&lt;br&gt;ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förening som till medlemmar&lt;br&gt;lånat ut pengar mot ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivare eller uppdrags-&lt;br&gt;givare som till arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare lånat ut pengar mot&lt;br&gt;ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kontroll-&lt;br&gt;uppgiften skall ta upp den ränta som gäldenären betalt till den uppgifts-&lt;br&gt;skyldige. I fall som avses i första stycket 3 skall även eventuell ränteför-&lt;br&gt;mån anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser den ränta som betalts till någon del ränta som erlagts i förskott,&lt;br&gt;skall av kontrolluppgiften framgå hur stor del av räntan som belöper på&lt;br&gt;tid till och med den 31 januari året efter beskattningsåret, dock endast om&lt;br&gt;förskottsräntan till någon del belöper på tid efter denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upplupen men inte förfallen av-&lt;br&gt;kastning (räntekompensation) vid förvärv av fordran eller andel i sådan&lt;br&gt;värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig&lt;br&gt;inkomstskatt. Dock skall kontrolluppgift inte lämnas i det fall den av-&lt;br&gt;kastning kompensationen avser förfaller till betalning ett senare år än det&lt;br&gt;år förvärvet skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fler än en person betalningsansvarig för skuld skall utgiftsräntan&lt;br&gt;fördelas lika mellan gäldenärema, om inte annat förhållande är känt för&lt;br&gt;den uppgiftsskyldige. I fråga om skuld för vilken samtliga gäldenärer inte&lt;br&gt;redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala&lt;br&gt;räntan redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1997 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:60&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 a §, 3 kap. 4 § samt 6 kap. 8 d och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse i paragrafernas lydelse en-&lt;br&gt;ligt lagen (1994:2015) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett värdepappersbolag får tillstånd enligt 6 § till filialetablering i ett&lt;br&gt;annat land inom EES, skall Finansinspektionen genast underrätta behörig&lt;br&gt;myndighet i det land där filialen skall inrättas. Underrättelsen skall inne-&lt;br&gt;hålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad som anges i 6 § andra stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgift om investerarskydd 2. uppgift om investerarskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller för kunder hos värde- och insättningsgaranti som gäller&lt;br&gt;pappersbolaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för kunder hos värdepappersbo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;laget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om värdepappersbolaget efter det att filialen har inrättats avser att vidta&lt;br&gt;ändring i något förhållande som avses i 6 § andra stycket, skall bolaget&lt;br&gt;skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen och behörig myndighet i&lt;br&gt;det land där filialen finns. Anmälan skall göras minst en månad innan änd-&lt;br&gt;ringen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag och ett utländskt företag hemmahörande utanför&lt;br&gt;EES som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse får, med Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillstånd, som ett led i rörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna råd i finansiella frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta emot värdepapper för förvaring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ta emot medel med redovisningsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörel-&lt;br&gt;sen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna kunder kredit mot säkerhet i finansiella instrument för att&lt;br&gt;underlätta värdepappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utföra valutaväxlingstransaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 får meddelas endast tillsammans med&lt;br&gt;tillstånd enligt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får Finansinspektionen medge att ett värde-&lt;br&gt;pappersbolag utövar annan verksamhet än som anges i första stycket, om&lt;br&gt;den kan antas komma att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas tillstånd enligt första eller tredje&lt;br&gt;stycket endast om företaget får bedriva motsvarande verksamhet i sitt&lt;br&gt;hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag&lt;br&gt;enligt första stycket 4 och 5 får&lt;br&gt;bara lämnas om insättningar hos&lt;br&gt;filialen omfattas av garantin enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om insättnings-&lt;br&gt;garanti eller av en utländsk garanti&lt;br&gt;som omfattar insättningar som&lt;br&gt;anges i 2 § lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti och har en högsta ersätt-&lt;br&gt;ningsnivå som inte understiger ett&lt;br&gt;belopp motsvarande 20 000 ecu&lt;br&gt;innan det i förekommande fall har&lt;br&gt;gjorts avdrag för en självrisk med&lt;br&gt;högst 10 procent av en enskild in-&lt;br&gt;sättares garanterade insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4&lt;br&gt;och 5 får inte lämnas om insätt-&lt;br&gt;ningar hos filialen omfattas av en&lt;br&gt;utländsk garanti som har en ersätt-&lt;br&gt;ningsnivå som överstiger den som&lt;br&gt;gäller enligt lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti. Ersättningen får inte hel-&lt;br&gt;ler avse fler slag av insättningar&lt;br&gt;eller betalas till andra insättare än&lt;br&gt;vad som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmelser&lt;br&gt;om rätt för värdepappersinstitut att bedriva pensionssparrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8d §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om ett utländskt företag, som är hemmahörande i ett land utanför EES,&lt;br&gt;driver värdepappersrörelse från filial här i landet och därvid överträder&lt;br&gt;en bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att&lt;br&gt;driva värdepappersrörelse, får Finansinspektionen återkalla filial tillståndet&lt;br&gt;eller, om det är tillräckligt, meddela varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filialtillståndet återkallas gäller 9 a § andra och tredje styckena i&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket 4 och 5 skall åter-&lt;br&gt;kallas av inspektionen om insätt-&lt;br&gt;ningar hos filialen omfattas av en&lt;br&gt;utländsk garanti som har en högsta&lt;br&gt;ersättningsnivå som överstiger den&lt;br&gt;som gäller enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti, eller ersätt-&lt;br&gt;ningen avser fler slag av insätt-&lt;br&gt;ningar eller betalas till andra&lt;br&gt;insättare än vad som anges i den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om insättningar hos filialen&lt;br&gt;omfattas av garanti till följd av ett&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut enligt 3 § andra stycket&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;tillstånd till filialetablering inte&lt;br&gt;skulle ha meddelats utan ett sådant&lt;br&gt;beslut, får inspektionen, om värde-&lt;br&gt;pappersföretaget inte fullgör sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt lagen om in-&lt;br&gt;sättningsgaranti, förelägga värde-&lt;br&gt;pappersföretaget att vidta rättelse&lt;br&gt;med förklaring att filialtillståndet&lt;br&gt;annars skall återkallas. Har värde-&lt;br&gt;pappersföretaget inte vidtagit rät-&lt;br&gt;telse inom ett år från föreläggan-&lt;br&gt;det, får inspektionen återkalla&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där företag-&lt;br&gt;et har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som enligt denna lag har&lt;br&gt;lämnats ett värdepappersinstitut&lt;br&gt;skall återkallas av Finansinspek-&lt;br&gt;tionen om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institutet inte inom ett år från&lt;br&gt;beviljande av tillstånd har börjat&lt;br&gt;driva sådan rörelse som tillståndet&lt;br&gt;avser, eller om bolaget dessför-&lt;br&gt;innan förklarat sig avstå från till-&lt;br&gt;ståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som enligt denna lag har&lt;br&gt;lämnats ett svenskt värdepappers-&lt;br&gt;institut skall återkallas av Finans-&lt;br&gt;inspektionen om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institutet inte inom ett år från&lt;br&gt;beviljande av tillstånd har börjat&lt;br&gt;driva sådan rörelse som tillståndet&lt;br&gt;avser, eller om institutet dessför-&lt;br&gt;innan förklarat sig avstå från till-&lt;br&gt;ståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutet under en tid av minst sex månader inte drivit sådan verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet som tilståndet avser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde-&lt;br&gt;lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva&lt;br&gt;sådan rörelse som tillståndet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolags tillstånd&lt;br&gt;enligt 3 kap. 4 § första stycket 4&lt;br&gt;och 5 skall återkallas av inspektio-&lt;br&gt;nen om bolaget inte fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om insättningsgaranti,&lt;br&gt;och inte vidtagit rättelse inom ett&lt;br&gt;år efter det att inspektionen har&lt;br&gt;förelagt värdepappersbolaget att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter med&lt;br&gt;förklaring att värdepappersbolagets&lt;br&gt;tillstånd annars kan komma att&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om bolagets&lt;br&gt;kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att&lt;br&gt;den blev känd för bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En promemoria har utarbetats inom Finansdepartementet, Insättnings-&lt;br&gt;garanti (Ds 1995:3). Promemorian innehåller förslag om införande av ett&lt;br&gt;obligatoriskt system för garanti för insättningar som bygger delvis på ett&lt;br&gt;EG-direktiv (94/19/EG). Sverige är som medlem i EU skyldigt att inför-&lt;br&gt;liva direktivet med den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finans-&lt;br&gt;departementet (dnr Fi 95/933).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening har i flera lagrum frågor reglerats som inte behöver behandlas i&lt;br&gt;den föreslagna lagen om insättningsgaranti utan kan tas upp i en&lt;br&gt;regeringsförfattning. Lagrådet har förordat att 15 § andra stycket samt&lt;br&gt;16, 17, 20 och 21 §§ i det remitterade lagförslaget får utgå. Lagrådet har&lt;br&gt;även lämnat förslag som medför att åtskilliga paragrafer i lagen om&lt;br&gt;insättningsgaranti, lagen om skatteregler för ersättning från insättnings-&lt;br&gt;garanti, bankrörelselagen (1987:617) och lagen om ändring i lagen&lt;br&gt;(1994:2015) om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;br&gt;förtydligas och ges en mera enkel och koncentrerad utformning. Vissa&lt;br&gt;paragrafer har vidare byggts ut och disponerats om för att innebörden av&lt;br&gt;garantisystemet skall anges på ett klarare sätt. Regeringen har i allt&lt;br&gt;väsentligt följt Lagrådets förslag och synpunkter. I de fall avvikelse gjorts&lt;br&gt;från Lagrådets ändringsförslag har detta behandlats i författnings-&lt;br&gt;kommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Skyddsintressen i banksystemet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella sektom omges av ett omfattande regelverk som inte har&lt;br&gt;någon motsvarighet i de icke-finansiella sektorerna. Detta gäller särskilt&lt;br&gt;bankerna. Två huvudskäl kan anges för denna särbehandling från stats-&lt;br&gt;makternas sida. För det första utgör bankerna genom sin exklusiva rätt&lt;br&gt;till inlåning på konto alltjämt grunden för betalningssystemet. Störningar&lt;br&gt;i detta system kan leda till mycket stora samhällsekonomiska kostnader.&lt;br&gt;Regleringarna syftar till att begränsa och kontrollera bankernas risktagan-&lt;br&gt;de för att därigenom öka stabiliteten i betalningssystemet. Detta skydds-&lt;br&gt;intresse betecknas här som ett systemskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra skälet för särbehandling är att det finansiella systemet i all-&lt;br&gt;mänhet och bankerna i synnerhet förvaltar betalningsreserver för privat-&lt;br&gt;personer. Dessa kan antas ha svårt att bedöma bankernas finansiella&lt;br&gt;ställning. Ett fallissemang i en bank skulle få allvarliga privatekonomiska&lt;br&gt;och sociala konsekvenser som gör att det finns ett betydande konsu-&lt;br&gt;mentskyddsintresse att ta tillvara. På motsvarande sätt kan bankfallis-&lt;br&gt;semang medföra allvarliga sociala konsekvenser om småföretag drabbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas likviditets- och betalningstjänster, där inlåningen på konto&lt;br&gt;utgör den traditionella basen, innebär att en stor del av skulderna är&lt;br&gt;omedelbart uppsägningsbara, dvs. likvida. Samtidigt är tillgångarna till&lt;br&gt;stor del bundna i illikvida placeringar, nämligen utlåning. Andrahands-&lt;br&gt;marknaden för sådana tillgångar är föga utvecklad. Bankerna kan sålunda&lt;br&gt;inte möta stora uttag av likvida medel med utförsäljning av lån på mark-&lt;br&gt;naden, åtminstone inte utan starkt rabatterade priser. Skyddsregleringen&lt;br&gt;av bankerna är bl.a. motiverad av att verksamheten bygger på denna&lt;br&gt;grundläggande obalans i tillgångs- och skuldstrukturen. Denna obalans&lt;br&gt;kan sägas utgöra ett latent stömingshot. Att obalansen ändå kan hanteras&lt;br&gt;beror på att bankerna tar emot inlåning från ett stort antal personer.&lt;br&gt;Under normala förhållanden kommer deras uttag inte att sammanfalla i&lt;br&gt;tiden varför bankerna kan hålla sig med en begränsad kassa- och likvidi-&lt;br&gt;tetsreserv. Kostnaden som den enskilde får betala för att ha tillgång till&lt;br&gt;sina insättningar och för den säkra förvaringen av medel i banken, är att&lt;br&gt;avkastningen är lägre än den som ges på andra, mindre säkra och likvida&lt;br&gt;placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens förtroende för att stabiliteten kan upprätthållas är en&lt;br&gt;omistlig grund för ett banksystem. Sviktar förtroendet kan oro hos allmän-&lt;br&gt;heten medföra massiva uttag av insättningsmedel. Den offentliga regle-&lt;br&gt;ringen av bankernas verksamhet utgör ett skyddssystem som är en grund&lt;br&gt;för att allmänhetens förtroende för banksystemet kan bevaras. Bestånds-&lt;br&gt;delarna i detta skyddssystem är i sina huvuddrag likartade internationellt&lt;br&gt;sett. Särskilda lagregler syftar till att dels säkerställa att etableringar av&lt;br&gt;nya banker sker endast då vissa kvalitativa krav är uppfyllda och&lt;br&gt;startkapitalet har en viss minsta storlek, dels sätta gränser för bankernas&lt;br&gt;verksamhet och minska riskerna. Regler för kapitaltäckning innebär vida-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re att en bank måste ha eget kapital och upplåning med efterställd rätt i Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;en viss relation till verksamhetens omfattning. För att detta omfattande&lt;br&gt;regelverk skall vara meningsfullt måste det kombineras med tillsyn för att&lt;br&gt;förhindra regelbrott, för stort risktagande och för att nära följa utveck-&lt;br&gt;lingen. Härutöver har i allmänhet centralbankerna i lag eller på annat sätt&lt;br&gt;givits möjlighet att tillförsäkra banker med temporära likviditetsproblem&lt;br&gt;krediter i syfte att förhindra att störningar i en bank sprids i banksystemet&lt;br&gt;i dess helhet, dvs. uppgiften att vara vad som med ett engelskt uttryck be-&lt;br&gt;nämns &amp;quot;lender of last resort&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet länder med utvecklade finansiella system finns förutom regler&lt;br&gt;av nyss nämnt slag även garantisystem för insättningar som finansieras&lt;br&gt;av instituten själva och som garanterar att insättningarna är säkra även i&lt;br&gt;händelse av att en bank skulle ställa in betalningarna. Att det finns sådana&lt;br&gt;garantisystem illustrerar att behovet av ett mer formaliserat konsument-&lt;br&gt;skydd anses vara särskilt stort inom banksektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dessa ofta i lag reglerade skyddsmekanismer kan läggas det ansvar&lt;br&gt;som varje stat anses ha för betalningssystemets stabilitet. Vid allvarliga&lt;br&gt;kriser som riskerar att leda till oacceptabla konsekvenser för betalnings-&lt;br&gt;systemet och samhällsekonomin måste varje stat avgöra vilka insatser&lt;br&gt;som den bedömer nödvändiga. Inom denna mer diskretionära åtgärdszon&lt;br&gt;kan även rymmas förebyggande åtgärder som syftar till att allmänt stärka&lt;br&gt;bankernas möjligheter att motstå finansiella kriser och motverka en befa-&lt;br&gt;rad negativ utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur dessa olika skyddssystem hålls i sär och hur ansvaret är fördelat&lt;br&gt;varierar mellan olika länder. Stödmekanismer i samband med allvarliga&lt;br&gt;problem som rekonstruktion och avveckling, i vissa fall med staten som&lt;br&gt;ytterst ansvarig, kan vara mer eller mindre integrerade med ett system&lt;br&gt;för insättningsgaranti. Ett mer integrerat skyddssystem kan sägas innebära&lt;br&gt;större samlade resurser och naturligen en aktivare offentlig styrning. Det&lt;br&gt;allmänna får bättre kontroll över och möjligheter att styra skyddsfunk-&lt;br&gt;tionema. Mot dessa fördelar kan ställas nackdelar som att staten utsätts&lt;br&gt;för starkt tryck att träda in och skydda fordringsägare utöver vad de en-&lt;br&gt;skilda skyddsfunktionema syftar till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en särskild insättningsgaranti som komplement till det all-&lt;br&gt;männa skyddssystem som i övrigt finns beror delvis på den inbyggda in-&lt;br&gt;stabiliteten i banksystemets funktionssätt. Trots den utjämning av riskerna&lt;br&gt;som förekomsten av många inlåningskunder med över tiden varierande&lt;br&gt;likviditetsbehov innebär, är en bank inte avskärmad från risken för för-&lt;br&gt;troendekriser med åtföljande massiva uttag av bankmedel. Inte heller all-&lt;br&gt;varliga solvensproblem kan uteslutas. En garanti som innebär att in-&lt;br&gt;sättama även i dessa senare fall kan disponera sina pengar innebär ett&lt;br&gt;skydd mot extrema utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand får en insättningsgaranti ses som ett konsumentskydd som Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;bör tillhandahållas för den enskildes finansiella trygghet. Garantin skall&lt;br&gt;syfta till att erbjuda allmänheten en säker form för placering av likvida&lt;br&gt;medel. Privatpersoner och småföretag har relativt svårt att införskaffa och&lt;br&gt;bearbeta den information om bankerna som behövs för att kunna göra be-&lt;br&gt;dömningar av bankernas likviditet och kreditvärdighet. Det finns således&lt;br&gt;stora informationskostnader att spara om denna grupp av insättare kan&lt;br&gt;känna fullt förtroende för att bankerna fullgör sina förpliktelser mot dem.&lt;br&gt;En positiv bieffekt av att det primära syftet uppfylls är att risken för att&lt;br&gt;oro hos allmänheten medför omfattande uttag av insatta medel minskas&lt;br&gt;avsevärt. Detta kan i sin tur bidra till att små låntagare, utan tillgång till&lt;br&gt;kapitalmarknadsfinansiering, tillförsäkras ett stabilt utbud av krediter från&lt;br&gt;bankerna. Vidare är det centralt för att kunna upprätthålla ett effektivt&lt;br&gt;betalningssystem att betalningsmedlen uppfattas som riskfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver att stärka konsumentskyddet kan insättningsgarantin således&lt;br&gt;bidra till att stabiliteten bevaras. Även bankerna själva kan se ett system&lt;br&gt;för garanti för insättningar som ett välmotiverat skydd mot att en bank&lt;br&gt;hamnar i ett besvärligt läge på grund av en allmän oro hos insättama.&lt;br&gt;Genom risken för smittoeffekter har bankerna som kollektiv goda skäl att&lt;br&gt;motverka att akuta problem uppstår i en enskild bank. Emellertid kan inte&lt;br&gt;banksystemet avskärmas från instabilitet enbart genom ett system för&lt;br&gt;garanti för insättningar eftersom många banker är mycket beroende av&lt;br&gt;andra finansieringskällor än inlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som konstaterades inledningsvis är system för garanti för insättningar&lt;br&gt;vanligt förekommande i andra länder. Att det inte finns något generellt&lt;br&gt;sådant system i Sverige (se emellertid avsnitt 18, som behandlar det sär-&lt;br&gt;skilda system- och konsumentskydd som arrangerats beträffande sparban-&lt;br&gt;ker) förklaras sannolikt av den stabilitet, homogenitet och relativt stora&lt;br&gt;koncentration som under lång tid präglade den svenska bankmarknaden.&lt;br&gt;Den tidigare ingående regleringen av kreditmarknaden och bankernas&lt;br&gt;verksamhet har också sannolikt bidragit till att det inte ansetts behövas&lt;br&gt;något system för insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under den senaste tioårsperioden har emellertid inneburit&lt;br&gt;genomgripande strukturella förändringar i den affärsmiljö bankerna&lt;br&gt;verkar i. Bankerna arbetar numera i ett väsentligt öppnare konkurrenskli-&lt;br&gt;mat. Detta ökar i sig riskerna i bankverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Händelserna i det svenska banksystemet under åren 1991-1993 har visat&lt;br&gt;på möjligheten att en bank kan bli insolvent. Ett antal faktorer, däribland&lt;br&gt;bristande kreditprövning, internationell konjunkturnedgång, inflationsbe-&lt;br&gt;kämpning och i sig önskvärda strukturella reformer, skapade tillsammans&lt;br&gt;en situation med extremt höga kreditförluster i banksystemet. Utveckling-&lt;br&gt;en på de finansiella marknaderna och i det svenska banksystemet föran-&lt;br&gt;ledde år 1992 staten att åta sig att för en tid garantera att banker och&lt;br&gt;vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser. Detta illu-&lt;br&gt;strerar att staten kan behöva vidta särskilda åtgärder för att se till att be-&lt;br&gt;talningssystemet fungerar. Eftersom de finansiella marknaderna var&lt;br&gt;mycket instabila under hösten år 1992, och flera svenska kreditinstituts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning allvarligt sattes ifråga, kunde motsvarande åtgärd ha behövt vid-&lt;br&gt;tas även om det då hade funnits ett system för garanti för insättningar. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör det dock påpekas att så allvarliga problem som&lt;br&gt;förekommit under de senaste åren i banksystemet inte förväntas upp-&lt;br&gt;komma annat än ytterst sällan. Senast något liknande hände i Sverige var&lt;br&gt;på 1920-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten behöver i var tid se till att betalningssystemet fungerar. Detta är&lt;br&gt;inte liktydigt med att staten skall säkerställa en banks fortlevnad. Statliga&lt;br&gt;åtgärder av diskretionär karaktär måste, med syftet att vidmakthålla betal-&lt;br&gt;ningssystemets funktion, beslutas beroende på den specifika situationen.&lt;br&gt;Ett system för garanti för insättningar innebär att den enskildes trygghet&lt;br&gt;vad gäller kontomedel i bank ökar genom att insättningar upp till ett visst&lt;br&gt;belopp garanteras. Genom ett dylikt system av konsumentskyddskaraktär&lt;br&gt;förbättras allmänhetens trygghet vid användning av betalningssystemet.&lt;br&gt;Att systemet för garanti för insättningar finansieras gemensamt av ban-&lt;br&gt;kerna innebär att bankerna bär en del av kostnaderna som omsorgen om&lt;br&gt;betalningssystemet annars kan innebära för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 EG-direktivet om system för garanti för&lt;br&gt;insättningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet och EU-rådet har den 30 maj 1994 antagit ett direktiv&lt;br&gt;(94/19/EG) om system för garanti för insättningar. Medlemsländerna&lt;br&gt;skall ha införlivat direktivet med sina respektive rättsordningar senast den&lt;br&gt;1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har den 1 januari 1995 trätt in som medlem i EU. Sveriges för-&lt;br&gt;pliktelse att införliva EG-rätten, bl.a. insättningsgarantidirektivet, i den&lt;br&gt;svenska rättsordningen grundas på medlemskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och andra dåvarande EFTA-länder (Finland, Island, Norge och&lt;br&gt;Österrike) träffade i februari 1992 avtal med EG och EG:s medlemsstater&lt;br&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. EES-avtalet, som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1994, syftar till en integrering av de aktuella&lt;br&gt;EFTA-ländemas marknader med EU:s inre marknad med dess fria rörlig-&lt;br&gt;heter för varor, tjänster, personer och kapital (de fyra friheterna). Det ur-&lt;br&gt;sprungliga EES-avtalet omfattade EG-rättsakter som antagits fram till och&lt;br&gt;med den 31 juli 1991. Enligt avtalet kan direktiv som därefter antas av&lt;br&gt;EG fogas till EES-avtalet genom beslut i den Gemensamma EES-kommit-&lt;br&gt;tén. Kommittén har genom ett beslut den 28 oktober 1994 tagit in insätt-&lt;br&gt;ningsgarantidirektivet i EES-avtalet. Riksdagen har beslutat att godkänna&lt;br&gt;kommitténs beslut (prop. 1994/95:113, bet. 1994/95:NU7, rskr.&lt;br&gt;1994/95:88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige omfattas i egenskap av medlem i EU av EES-avtalet och är&lt;br&gt;skyldigt att tillämpa de direktiv som ingår i avtalet i förhållande till de&lt;br&gt;EFTA-länder som är avtalsparter, för närvarande Island, Liechtenstein&lt;br&gt;och Norge. Föreliggande lagförslag har utformats med beaktande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta. Det område som omfattas av den gemensamma marknaden beteck- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;nas således, liksom i redan gällande lagstiftning, EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet om system för garanti för insättningar anges att syftet med&lt;br&gt;att införa garantisystem är att skydda insättares medel hos ett kreditinsti-&lt;br&gt;tut vid finansiella kriser. Utöver det primära syftet kan garantisystemet&lt;br&gt;även sägas ha en viss stabilitetsbevarande funktion. Genom direktivet kan&lt;br&gt;olika nationella system till skydd för insättares medel hos kreditinstitut&lt;br&gt;harmoniseras. I direktivet anges vidare att det är nödvändigt att säkerstäl-&lt;br&gt;la en gemensam lägsta nivå för insättningsgaranti oavsett var i gemenska-&lt;br&gt;pen en insättning är gjord. En sådan insättningsgaranti sägs vara lika nöd-&lt;br&gt;vändig som tillsynsregler vid genomförandet av den gemensamma bank-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med några få undantag finns det redan sådana system etablerade i de&lt;br&gt;olika länderna. EG-kommissionen utfärdade år 1986 en rekommendation&lt;br&gt;om att varje medlemsland skulle se till att ett eller flera officiellt erkända&lt;br&gt;garantisystem infördes i landet och att medlemsländerna skulle ha vidtagit&lt;br&gt;de nödvändiga åtgärderna för införandet senast den 1 januari 1990. EG-&lt;br&gt;kommissionen konstaterade när fristen löpt ut att rekommendationen inte&lt;br&gt;lett till önskat resultat. Ett antal länder saknade garantisystem och i de&lt;br&gt;länder där ett sådant system införts omfattade garantin inte samtliga&lt;br&gt;kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet föreskrivs att varje medlemsland skall se till att ett eller&lt;br&gt;flera obligatoriska garantisystem införs i landet. Innebörden av detta är&lt;br&gt;att ett auktoriserat kreditinstitut som inte ansluter sig till ett officiellt er-&lt;br&gt;känt system inte heller får ta emot insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på införlivande av direktivets bestämmelser med den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen är begränsade till garantisystemets huvudkomponenter, så-&lt;br&gt;som t.ex. garantins omfattning och ersättningsnivå, värdlandets behand-&lt;br&gt;ling av filialer till kreditinstitut från andra medlemsländer och tredje land&lt;br&gt;samt formerna för framställande av krav på och erhållande av ersättning.&lt;br&gt;Direktivet innehåller endast minimiregler. Det står varje medlemsland&lt;br&gt;fritt att t.ex. ha ett garantisystem som är mer omfattande än vad som an-&lt;br&gt;ges i direktivet. Överhuvud taget ges medlemsländerna stor frihet att ut-&lt;br&gt;forma sina garantisystem utifrån nationellt betingade förhållanden. Direk-&lt;br&gt;tivet kan därför inte sägas medföra en mer omfattande harmonisering av&lt;br&gt;de olika ländernas system än att krav ställs på att systemens huvudkom-&lt;br&gt;ponenter ges ett visst angivet innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen för garantisystemen skall enligt direktivet vara att de&lt;br&gt;inom en kort tid skall kunna betala ut ersättning, som beräknas på basis&lt;br&gt;av en harmoniserad miniminivå, till en insättare på grund av att de insatta&lt;br&gt;medlen förklarats indisponibla till följd av ett kreditinstituts finansiella&lt;br&gt;situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantisystemen skall omfatta varje insättares samlade behållning i ett&lt;br&gt;enskilt kreditinstitut och täcka ett belopp som motsvarar minst 20 000&lt;br&gt;ecu. Direktivet ger möjlighet att förena garantin med en självrisk som&lt;br&gt;inte får överstiga 10 procent av det för en insättare bestämda ersättnings-&lt;br&gt;beloppets storlek. Garantin skall enligt huvudregeln infrias inom tre må-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nader från det att det konstaterats att insättama är förhindrade att dispo- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;nera sina medel på grund av att kreditinstitutets finansiella ställning&lt;br&gt;omöjliggör betalningen. Vissa möjligheter finns enligt direktivet att för-&lt;br&gt;länga den tid inom vilken garantin skall infrias.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall de anslutna kreditinstituten svara för finansie-&lt;br&gt;ringen av garantisystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller vidare riktlinjer för ett värdlands behandling av&lt;br&gt;filialer till kreditinstitut från de andra medlemsländerna och tredje land&lt;br&gt;samt rekommendationer för det samarbete som förutsätts ske mellan med-&lt;br&gt;lemsländernas garantisystem och tillsynsmyndigheter. Bland annat skall&lt;br&gt;filialer till utländska bankföretag som driver bankverksamhet i ett annat&lt;br&gt;land (värdlandet) kunna ansluta sig till ett garantisystem i det landet och&lt;br&gt;därigenom komplettera det skydd som garantisystemet i hemlandet kan&lt;br&gt;erbjuda. Detta förutsätter dock att värdlandets garantisystem erbjuder en&lt;br&gt;garanti som till omfattning eller ersättningsnivå överstiger hemlandets&lt;br&gt;garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns inga bestämmelser om hur garantisystemet skall admi-&lt;br&gt;nistreras, hur finansieringen av garantisystemet skall ske (annat än att det&lt;br&gt;skall finansieras av berörda kreditinstitut) eller om avveckling och rekon-&lt;br&gt;struktion av kreditinstitut som råkat ut för ett fallissemang. Det kan näm-&lt;br&gt;nas att sistnämnda kategori av frågor behandlas i ett direktivförslag om&lt;br&gt;rekonstruktion, likvidation och konkurs i kreditinstitut, jfr COM(88)4&lt;br&gt;final.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan även nämnas det direktivförslag som föreligger&lt;br&gt;angående skydd för investerare på värdepappersområdet (KOM(94)585).&lt;br&gt;Detta direktivförslag, som är en motsvarighet till direktivet om system&lt;br&gt;för garanti för insättningar, innehåller minimiregler för nationella system&lt;br&gt;för kompensation till mindre investerare i de fall det konstaterats att ett&lt;br&gt;företag som driver värdepappersrörelse på grund av sin finansiella ställ-&lt;br&gt;ning inte är i stånd att betala tillbaka pengar eller återlämna finansiella&lt;br&gt;instrument som tillhör investerare och som det handhar för investerares&lt;br&gt;räkning. Skyddet skall uppgå till minst 20 000 ecu per investerare och&lt;br&gt;omfatta investerarens samlade krav oberoende av antal konton. Förslaget&lt;br&gt;föreskriver att minst ett sådant obligatoriskt investerarskyddssystem skall&lt;br&gt;finnas i varje land. Värdepappersföretag och kreditinstitut skall inte få&lt;br&gt;bedriva tillståndspliktig värdepappersrörelse utan att vara anslutna till ett&lt;br&gt;sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ett svenskt system för garanti för insättningar -&lt;br&gt;allmän inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av den allmänna inriktningen vad gäller funktion, om-&lt;br&gt;fattning och administration för ett svenskt system för insättningsgaranti&lt;br&gt;är det framför allt två förhållanden som blir styrande. Från inhemsk hori-&lt;br&gt;sont skall garantisystemet infogas i det svenska regelverket för kreditinsti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tut samt vara anpassat till den svenska kreditmarknadens struktur. Vidare Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;skall bestämmelserna i EG:s direktiv beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller systemets huvudsakliga skyddsfunktion och uppgifter går&lt;br&gt;en skiljelinje mellan å ena sidan ett omfattande, förebyggande system&lt;br&gt;orienterat mot att bevara stabiliteten och med funktioner utöver vad EG-&lt;br&gt;direktivet om insättningsgaranti kräver och å andra sidan ett avgränsat,&lt;br&gt;konsumentskyddsinriktat system. Vilket av dessa alternativ som väljs får&lt;br&gt;betydelse för hur systemet lämpligen administreras, hur ingående det bör&lt;br&gt;regleras, vilka resurser det skall förfoga över samt hur det skall finansie-&lt;br&gt;ras. Det är konsumentskyddet som är det övergripande motivet för EG-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantisystem i andra länder synes snarast ha etablerats och&lt;br&gt;byggts upp utifrån de skilda förutsättningar som varit rådande i de olika&lt;br&gt;länderna. I princip kan två dominerande huvudlinjer urskiljas för utform-&lt;br&gt;ningen av garantisystemen. Man har valt att antingen bygga upp ett mer&lt;br&gt;omfattande system, som inte bara har funktion av konsumentskydd utan&lt;br&gt;även getts i uppgift att trygga stabiliteten i betalningssystemet, eller valt&lt;br&gt;ett mer avgränsat garantisystem med inriktning på att tillvarata insättamas&lt;br&gt;intresse. Så vitt är känt föreligger inte någon utvärdering av de olika län-&lt;br&gt;dernas system. Något annat lands system kan bl.a. därför inte i sin helhet&lt;br&gt;tjäna som förebild vid utformningen av ett svenskt garantisystem. Detta&lt;br&gt;gäller inte minst på grund av att EG-direktivet ställer krav på att de befint-&lt;br&gt;liga systemen justeras och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om systemets placering inom ramen för den samlade&lt;br&gt;svenska skyddsregleringen är utgångspunkten att det nuvarande temporära&lt;br&gt;statliga åtagandet, att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna&lt;br&gt;fullgöra sina förpliktelser i rätt tid, kommer att tas bort när förhållandena&lt;br&gt;på den svenska kreditmarknaden varaktigt stabiliserats. Förberedelserna&lt;br&gt;för en avveckling har inletts. Någon tidpunkt för avvecklingen har ännu&lt;br&gt;inte bestämts. Det finns inget hinder mot att systemet för garanti för in-&lt;br&gt;sättningar sätts i kraft medan det temporära statliga åtagandet ännu kvar-&lt;br&gt;står. Något ersättningsfall i systemet för garanti för insättningar kan dock&lt;br&gt;såvitt avser banker ej aktualiseras så länge som det temporära statliga&lt;br&gt;åtagandet kvarstår, eftersom åtagandet innebär att banker skall kunna&lt;br&gt;infria sina förpliktelser i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges skyldighet att införa en insättningsgaranti kan inte uppfyllas&lt;br&gt;genom det nyss nämnda åtagandet. I EG-direktivet slås nämligen fast att&lt;br&gt;system för insättningsgaranti, eller motsvarande ordning som uppfyller&lt;br&gt;de krav som ställs i direktivet, inte får tillhandahållas i ett system finan-&lt;br&gt;sierat med skattemedel samt, i artikel 3.1, en medlemsstats åtagande att&lt;br&gt;säkerställa ett kreditinstitut inte kan utgöra ett alternativ till ett system för&lt;br&gt;garanti för insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssystemet är av central betydelse för ekonomins funktion.&lt;br&gt;Staten har anledning att ta ansvar för betalningssystemets stabilitet. Under&lt;br&gt;exceptionella förhållanden måste det finnas ett utrymme för åtgärder från&lt;br&gt;statens sida av diskretionärt slag. Sådana åtgärder kan, men behöver inte,&lt;br&gt;bygga på en på förhand formaliserad ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av den nuvarande statliga garantin för att banker och Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser aktualiserar såle-&lt;br&gt;des olika slag av skyddsaspekter. Med tanke på de tidsramar som gäller&lt;br&gt;för att införliva EG-direktivets bestämmelser samt att direktivet relativt&lt;br&gt;entydigt motiveras med behovet av ett grundläggande konsumentskydd är&lt;br&gt;det naturligt att även det svenska systemet primärt byggs upp som ett&lt;br&gt;konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare regler om åtgärder när en bank har solvensproblem, vid&lt;br&gt;sidan om de här föreslagna reglerna för system för garanti för insätt-&lt;br&gt;ningar och övriga redan existerande regelverk, kommer att utredas&lt;br&gt;vidare. I ett inledande skede av bankkrisen uppstod frågor kring hante-&lt;br&gt;ringen av de drabbade bankernas problem. Detta kan åter bli aktuellt om&lt;br&gt;en bank råkar i solvensproblem efter det att bankstödsåtagandet upphört.&lt;br&gt;Regeringen har tillkallat en kommitté (Banklagskommittén, Fi 1995:09,&lt;br&gt;dir. 1995:86) som bl.a. skall utreda om en integrering av regler om&lt;br&gt;åtgärder vid en banks solvensproblem med reglerna om insättningsgaranti&lt;br&gt;kan vara lämplig. Tills vidare föreslås systemet för insättningsgaranti och&lt;br&gt;dess finansiella resurser inte kunna tas i anspråk för att, t.ex., förhindra&lt;br&gt;att ett institut drabbas av finansiella svårigheter eller för rekonstruktion&lt;br&gt;av en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande systemets omfattning öppnar EG-direktivet möjligheten att&lt;br&gt;medge en mycket bred definition av begreppet insättning och inlemma ett&lt;br&gt;brett spektrum av insättarkategorier. Till begreppet insättning räknas i&lt;br&gt;EG-direktivet, förutom tillgodohavanden på bankkonto, alla fordringar i&lt;br&gt;form av värdepapper som har ställts ut av ett kreditinstitut, dvs. såväl&lt;br&gt;skuldebrev som bankcertifikat och andra jämförbara värdepapper. Vissa&lt;br&gt;typer av obligationer undantas dock. Således kan enligt direktivet även&lt;br&gt;andra institut än banker ingå i systemet. Från denna huvudregel kan dock&lt;br&gt;betydande undantag göras. Det minimikrav som ställs är att det som nor-&lt;br&gt;malt kallas inlåning på konto från allmänheten skall täckas av insättnings-&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet länder begränsas garantin i princip till s.k. inlåning på konto&lt;br&gt;från allmänheten. I vissa fall förekommer att andra institut än banker får&lt;br&gt;tillgång till systemet eftersom de får ta emot inlåning på konto. Mycket&lt;br&gt;talar för att en begränsning till inlåning på konto även bör gälla i&lt;br&gt;Sverige. Från konsumentskyddssynpunkt är det inlåningsmedlen som bör&lt;br&gt;prioriteras med hänsyn till deras centrala funktion för främst hushållen&lt;br&gt;både vad gäller betalningstransaktioner och kassahållning. Då därtill in-&lt;br&gt;låningsfunktionen i bankerna alltjämt utgör kärnan i betalningssystemet&lt;br&gt;stärks ytterligare motivet för en grundläggande garanti inom detta om-&lt;br&gt;råde. Således är det främst bankerna som skall ingå i systemet. Med bank&lt;br&gt;avses inte bankkoncemer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som här föreslås gälla för banker skall även gälla för de värdepap-&lt;br&gt;persbolag som tar emot insättningar på s.k. kundkonton i samband med&lt;br&gt;att värdepapperstjänster utförs. Detta behandlas i avsnitt 19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet tar inte ställning till om ett eller flera system bör införas&lt;br&gt;eller hur garantisystemet skall administreras. Det framgår dock att skydds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system som omfattar även andra funktioner men väl täcker de minimikrav&lt;br&gt;som direktivet ställer accepteras, förutsatt att de inte finansieras med&lt;br&gt;skattemedel. I vissa länder finns mer än ett system som i allmänhet inne-&lt;br&gt;bär att olika kategorier av banker, främst affärsbanker och sparbanker,&lt;br&gt;har separata system. Den svenska bankmarknaden har traditionellt varit&lt;br&gt;indelad i motsvarande huvudgrupper jämte föreningsbanker. Emellertid&lt;br&gt;medför inte skillnader i associationsform olikheter i behovet av kon-&lt;br&gt;sumentskydd. Av strukturella skäl förefaller det därför mindre angeläget&lt;br&gt;att bygga upp mer än ett system för insättningsskydd. För ett gemensamt&lt;br&gt;system talar också de ökade möjligheterna till spridning av kostnaderna&lt;br&gt;för fallissemang som kan uppnås genom att samtliga banker ingår i ett&lt;br&gt;och samma system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet är grundprincipen för hur system för garanti för&lt;br&gt;insättningar skall finansieras att kostnaderna för denna finansiering i prin-&lt;br&gt;cip skall bäras av bankerna själva. Denna princip följs bäst genom att&lt;br&gt;bankernas betalning av systemets kostnader sprids över tiden. Årliga av-&lt;br&gt;gifter som tillförs systemet från bankerna och som placeras utan&lt;br&gt;kreditrisk ger systemet en beredskap att möta kostnader i samband med&lt;br&gt;bankfallissemang. Eftersom ett ersättningsfall kan innebära mycket stora&lt;br&gt;utbetalningar till de skyddade insättama krävs att systemet har möjlighet&lt;br&gt;att låna erforderliga medel för att med full trovärdighet kunna fullfölja&lt;br&gt;dess åtagande. Det är vidare av främst principiella skäl lämpligt att&lt;br&gt;storleken på de avgifter som bankerna betalar är relaterade till den risk&lt;br&gt;för belastning på systemet som respektive bank utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Insättningsgaranti - villkor för att få&lt;br&gt;driva bankrörelse&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Svenska banker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett obligatoriskt system för garanti för insätt-&lt;br&gt;ningar skall införas i Sverige. Garantisystemet skall vara offentligt&lt;br&gt;och ansvaret för det skall läggas på en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk bank skall omfattas av garantisystemet om banken har&lt;br&gt;tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är över lag positiva till att det införs ett insättnings-&lt;br&gt;garantisystem i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSB Riksförbund kan dock inte tillstyrka förslaget i promemorian efter-&lt;br&gt;som sparkassor i ekonomiska föreningar inte omfattas av det föreslagna&lt;br&gt;systemet. Även Riksbyggens Sparkassa och, i viss mån, Nordiska Sparlån&lt;br&gt;anser att insättare med konton i sparkassor skall ha rätt att vara anslutna&lt;br&gt;till det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund och Grossistförbundet anser att det av kon- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;kurrensskäl bör vara möjligt för sådana företag/organisationer som bed-&lt;br&gt;river sparkasserörelse eller som har system med begränsad inlåning på&lt;br&gt;konto knutna till kontokort att frivilligt ansluta sig till det svenska&lt;br&gt;garantisystemet. En förutsättning härför skall dock vara att garantiavgif-&lt;br&gt;ten återspeglar inlåningens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret, Sveriges Advokatsamfund och Svenska Fondhand-&lt;br&gt;lareföreningen framhåller att det inte är självklart att det svenska&lt;br&gt;garantisystemet skall drivas i offentlig regi och vara obligatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet om system för garanti för insättningar föreskrivs att varje&lt;br&gt;medlemsland skall se till att ett eller flera obligatoriska garantisystem&lt;br&gt;införs i landet. Behovet av reglering inom EU av ett sådant konsument-&lt;br&gt;skydd är en konsekvens av principerna om en enda auktorisation av och&lt;br&gt;åtföljande etableringsfrihet för kreditinstitut. När banker får etablera&lt;br&gt;filialer i andra länder och därigenom bidra till ökad konkurrens och&lt;br&gt;effektivitet har det ansetts nödvändigt att säkerställa en gemensam lägsta&lt;br&gt;nivå för insättningsgaranti oavsett var i gemenskapen en insättning finns.&lt;br&gt;För det fall att en bank skall upplösas på grund av dess ekonomiska&lt;br&gt;situation, måste det finnas ett system som garanterar insättamas medel&lt;br&gt;hos bankens samtliga utländska filialer (inom EES) i samma utsträckning&lt;br&gt;som bankens övriga insättare. En fri etableringsrätt skulle nämligen&lt;br&gt;kunna vålla problem om en bank inte förmådde att infria sina för-&lt;br&gt;pliktelser mot insättama och detta spred sig till ett annat medlemsland&lt;br&gt;genom bankens filialer. Ett sådant scenario skulle kunna utlösa oro och&lt;br&gt;komma att äventyra det finansiella systemets stabilitet inom hela gemen-&lt;br&gt;skapen. Denna bedömning gör sig även gällande i de fall när ett&lt;br&gt;bankföretag hemmahörande i ett land utanför EES driver verksamhet&lt;br&gt;inom gemenskapen från filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bankrörelselagen (1987:617) finns bestämmelser som innebär att&lt;br&gt;svenska banker kan tillåtas att driva bankrörelse utomlands från filial och&lt;br&gt;att utländska bankföretag på samma sätt kan ta emot insättningar här i&lt;br&gt;landet hos en filial. Verksamhetsförutsättningama i bankrörelselagen&lt;br&gt;skiljer sig åt beroende på om banken driver verksamhet inom eller&lt;br&gt;utanför EES respektive om det utländska bankföretag som driver&lt;br&gt;verksamhet här i landet hör hemma i ett annat land inom eller utanför&lt;br&gt;EES. Denna uppdelning har även betydelse för möjligheterna att ingripa&lt;br&gt;mot en bank eller ett bankföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bestämmelserna i bankrörelselagen och det ovan&lt;br&gt;angivna syftet med en insättningsgaranti att utgöra ett konsumentskydd,&lt;br&gt;bör det svenska garantisystemet utformas så att det kan gälla för&lt;br&gt;insättningar hos banker och bankföretag i samtliga fall som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankrörelselagen. Eftersom officiellt erkända garantisystem även&lt;br&gt;förekommer utomlands är det nödvändigt att göra skillnad mellan 1) fall&lt;br&gt;där det bör vara obligatoriskt för banken eller bankföretaget att den&lt;br&gt;svenska garantin gäller för insättningarna, dvs. fall där garantin skall&lt;br&gt;utgöra en förutsättning för företagets möjligheter att driva verksamhet här&lt;br&gt;i landet, och 2) fall där insättningarna skall omfattas av garantin till följd&lt;br&gt;av ett frivillig komplettering. Till det förra fallet 1) skall hänföras svenska&lt;br&gt;banker, svenska bankers filialer i ett land inom EES samt filialer till&lt;br&gt;bankföretag från ett land utanför EES där insättningsgaranti saknas eller&lt;br&gt;där den garanti som erbjuds inte kan anses uppfylla direktivets krav och&lt;br&gt;därför ej är godtagbar. Till det senare fallet 2) skall hänföras svenska&lt;br&gt;bankers filialer i ett land utanför EES, filialer till bankföretag från ett&lt;br&gt;land inom EES samt filialer till bankföretag från ett land utanför EES där&lt;br&gt;den garanti som erbjuds i och för sig är godtagbar. Nu redovisade upp-&lt;br&gt;delning mellan obligatoriska och frivilliga fall skall också ligga till grund&lt;br&gt;för utformningen av de bestämmelser om ingripanden m.m. som skall&lt;br&gt;gälla för det svenska garantisystemet. I det följande redogörs för i vilka&lt;br&gt;fall den svenska garantin gäller för insättningar som finns hos en svensk&lt;br&gt;bank eller ett utländskt bankföretag som driver bankrörelse här i landet&lt;br&gt;från filial. I avsnitt 16 redogörs för konsekvenserna av att en bank eller&lt;br&gt;ett bankföretag inte fullgör sina skyldigheter mot det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett obligatoriskt garantisystem i offentlig regi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns inga bestämmelser om hur ett garantisystem skall vara&lt;br&gt;organiserat eller hur det skall administreras. Inte heller anges hur ett&lt;br&gt;garantisystem skall vara organisatoriskt placerat i det finansiella systemet&lt;br&gt;eller arten och graden av reglering. Dessa frågor måste därför bli föremål&lt;br&gt;för nationella överväganden. Avseende bör därvid fästas vid de uppgifter&lt;br&gt;och befogenheter som ett sådant organ bör ges för att kunna ansvara för&lt;br&gt;garantisystemet. Ett avgörande av frågan om var ansvaret för det svenska&lt;br&gt;garantisystemet skall placeras bör därför ske efter en bedömning av vad&lt;br&gt;som förefaller mest ändamålsenligt med hänsyn till garantisystemets ut-&lt;br&gt;formning och funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utgångspunkt för ett svenskt garantisystem måste vara avgörande&lt;br&gt;för frågan om garantisystemet bör vara offentligt eller privat. Svaret på&lt;br&gt;denna fråga är, som flera remissinstanser påpekat, ingalunda självklar.&lt;br&gt;Man kan väl tänka sig att staten anger vissa allmänna riktlinjer och att en&lt;br&gt;privat aktör ges stor frihet att utforma verksamheten. Att garantisystemet&lt;br&gt;måste omgärdas av en hel del av det allmänna bestämda regler spelar&lt;br&gt;ingen avgörande roll för frågan om systemet skall vara i offentlig eller&lt;br&gt;privat regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre aspekter måste emellertid tillmätas avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett garantisystem måste otvetydigt ha den finansiella kapacitet som for-&lt;br&gt;dras för att kunna fullgöra sin uppgift att betala ut ersättning till insät-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tama. Det får inte finnas grund för att privata aktörers motivation och Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;kapacitet för att tillhandahålla ett garantisystem som ger ett tillräckligt om-&lt;br&gt;fattande skydd för insättama sätts ifråga. Även om det inte är omöjligt&lt;br&gt;för ett privat system att uppfylla dessa krav, torde det ligga närmare till&lt;br&gt;hands att ett offentligt system med garanterad tillgång till upplåningsmöj-&lt;br&gt;ligheter når den eftersträvade och nödvändiga trovärdigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa länder finns mer än ett system som i allmänhet innebär att olika&lt;br&gt;kategorier av banker, främst affärsbanker och sparbanker, har separata&lt;br&gt;system. Den svenska bankmarknaden har traditionellt varit indelad i mot-&lt;br&gt;svarande huvudgrupper jämte föreningsbanker. Emellertid medför inte&lt;br&gt;strukturella skillnader olikheter i behovet av konsumentskydd. Av struk-&lt;br&gt;turella skäl förefaller det därför mindre angeläget att bygga upp mer än&lt;br&gt;ett system för insättningsskydd. Att endast ett system skall införas i&lt;br&gt;Sverige talar för att systemet skall vara offentligt. Ett privat alternativ&lt;br&gt;skulle nämligen innebära att ett privat monopol introducerades. Bland&lt;br&gt;annat frågor om lika behandling av deltagande banker, inkl, nytillkom-&lt;br&gt;mande aktörer, kan också vara svårare att lösa på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;i ett privat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta skall läggas att ett offentligt system från flexibilitetssynpunkt&lt;br&gt;kan vara att föredra om systemet i framtiden skall ges utökade funktioner&lt;br&gt;eller om dess förutsättningar i viktiga hänseenden ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund bör det svenska garantisystemet vara offentligt&lt;br&gt;och ansvaret för det läggas på en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det som nu sagts följer att, eftersom det enligt direktivet är obliga-&lt;br&gt;toriskt för den som tar emot insättningar från allmänheten att omfattas av&lt;br&gt;ett insättningsgarantisystem, alla svenska banker måste omfattas av&lt;br&gt;samma garantiordning. Det innebär också att den som tar emot sådana in-&lt;br&gt;sättningar som enligt direktivet skall omfattas av insättningsgarantin inte&lt;br&gt;kan få driva sådan verksamhet utan att deltaga i garantisystemet. En bank&lt;br&gt;skall därför omfattas av det svenska garantisystemet om banken har till-&lt;br&gt;stånd (oktroj) att driva bankrörelse. Därigenom kommer de banker som&lt;br&gt;redan beviljats oktroj i Sverige att omfattas av garantisystemet. Någon&lt;br&gt;möjlighet för dessa banker att stå utanför garantisystemet kommer således&lt;br&gt;inte att finnas. Frågan om filialers deltagande i garantisystemet behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparkasseverksamhet i ekonomisk förening m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har invänt mot att insättningsgarantin endast skall&lt;br&gt;omfatta insättningar som har gjorts i banker och vissa värdepappersbolag.&lt;br&gt;Utanför dessa institut förekommer nämligen insättningar i vissa ekono-&lt;br&gt;miska föreningars sparkassor, i sparlåneföreningar och i form av medel&lt;br&gt;på kundkonton, tillhandahållna av rörelsedrivande bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika principiella skiljelinjer både mellan de nu angivna for-&lt;br&gt;merna för insättningar och mellan dessa och de insättningar som enligt&lt;br&gt;promemorians förslag skall omfattas av insättningsgarantin. Sedan lång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid finns ett principiellt förbud för andra än banker att ta emot insätt- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;ningar från allmänheten. Att insättningar ändå har kunnat tas emot av&lt;br&gt;sparkassor, sparlåneföreningar och kontoföretag beror på - i de två första&lt;br&gt;fallen - att verksamheten inte har ansetts bedriven gentemot allmänheten&lt;br&gt;utan mot en krets av medlemmar, och i det sista fallet att insättningarna&lt;br&gt;inte har ansetts utgöra inlåning utan förskottsbetalning för varor och&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sparkassor som förekommer i Sverige i dag är i princip knutna till&lt;br&gt;olika kooperativa företag som drivs i den ekonomiska föreningens form,&lt;br&gt;t.ex. bostadskooperationen (HSB och Riksbyggen), konsumentkooperatio-&lt;br&gt;nen (KF) och jordbrukskooperationen. Medan Riksbyggens sparkassa är&lt;br&gt;organiserad som en särskild juridisk person, är övriga sparkassor integre-&lt;br&gt;rade i den ekonomiska föreningens verksamhet. I dessa fall används de&lt;br&gt;medel som tas emot från medlemmarna som rörelsekapital av föreningen.&lt;br&gt;En medlems fordran torde vanligen vara oprioriterad. Det finns inga till-&lt;br&gt;gångar i föreningen som är avskilda för insättamas räkning. Med tanke&lt;br&gt;på den grundläggande funktionen hos sparkassorna - att medlemmarna&lt;br&gt;mot i många fall gynnsam ränta bidrar till föreningens försörjning med&lt;br&gt;rörelsekapital - är också denna ordning naturlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparlåneföreningar fungerar till skillnad från sparkassorna på i princip&lt;br&gt;samma sätt som ett kreditinstitut. Sparlåneföreningen tar också emot&lt;br&gt;insättningar från medlemmarna. Insättningarna används för att låna ut&lt;br&gt;medel till medlemmar. De förekommande föreningarnas storlek är&lt;br&gt;mycket varierande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts finns också en möjlighet att göra en insättning på ett konto&lt;br&gt;hos ett företag som tillhandahåller någon form av betalkort. Tillgodoha-&lt;br&gt;vandet kan i så fall i princip användas för köp av varor eller tjänster av&lt;br&gt;företag som är närstående till kontoföretaget. Den typen av insättningar&lt;br&gt;har karaktären av förskottsbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-rätten (artikel 3 i det s.k. andra banksamordningsdirektivet,&lt;br&gt;89/646/EEG) får inlåning från allmänheten tas emot av kreditinstitut samt&lt;br&gt;av andra företag, om dessa företag omfattas av en särskild nationell&lt;br&gt;lagstiftning och verksamheten är underkastad regler och övervakning till&lt;br&gt;skydd för insättare och investerare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betaltjänstutredningen har i betänkandet Finansiella tjänster i förändring&lt;br&gt;(SOU 1994:66) lagt fram olika förslag som berör sparkassor, sparlånefö-&lt;br&gt;reningar och företag som tar emot kundmedel på konto. Regeringen avser&lt;br&gt;att inom kort lägga fram förslag till riksdagen som innebär att möjlig-&lt;br&gt;heten för vissa företag att ta emot kundmedel på konto läggs fast (se&lt;br&gt;lagrådsremiss den 21 september 1995, Fi 94/1942). För verksamheten&lt;br&gt;kommer att gälla vissa begränsningar. Dessa tillsammans syftar bl.a. till&lt;br&gt;att klargöra kontobehållningarnas karaktär av förskottsbetalning av varor&lt;br&gt;och tjänster. Kontantuttag kommer i princip inte att vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kundmedlen har en annan karaktär än de medel som finns på konto hos&lt;br&gt;ett kreditinstitut. Att det inte rör sig om inlåning i egentlig mening är för&lt;br&gt;övrigt en förutsättning för att insättningarna i fråga inte skall omfattas av&lt;br&gt;de EG-regler som gäller om vilka som skall få ta emot inlåning. Vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är insättarens syfte med insättningen ett annat än bankspararens. Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;Kontoföretagen verkar dessutom under helt andra förutsättningar än&lt;br&gt;banker och andra institut som får ta emot inlåning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning kan det därför inte vara aktuellt att låta&lt;br&gt;kundmedel på konto omfattas av en insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Betaltjänstutredningens nyssnämnda betänkande måste den&lt;br&gt;verksamhet som i vart fall de större sparkassorna och sparlåneföre-&lt;br&gt;ningama bedriver anses vända sig till allmänheten. Slutsatsen grundas på&lt;br&gt;att var och en - mot erläggande av viss avgift - kan vinna inträde i den&lt;br&gt;förening som driver verksamheten. Innebörden av utredningens resone-&lt;br&gt;mang är att sparkassorna och sparlåneföreningama måste driva verksam-&lt;br&gt;heten enligt de gällande reglerna i andra banksamordningsdirektivet. Det&lt;br&gt;betyder att insättningar skulle kunna tas emot av föreningarna bara om&lt;br&gt;de är auktoriserade kreditinstitut (i Sverige banker och vissa värdepap-&lt;br&gt;persbolag) eller står under den särskilda reglering som krävs enligt&lt;br&gt;artikel 3 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande medger inte lagstiftningen att banker har annan associa-&lt;br&gt;tionsform än bankaktiebolag, sparbank eller föreningsbank. Betaltjänstut-&lt;br&gt;redningen har emellertid föreslagit att bankverksamhet skall kunna drivas&lt;br&gt;även av kooperativa företag (ekonomiska föreningar). En sådan möjlighet&lt;br&gt;skulle kunna vara aktuell främst för större sparlåneföreningar. Regeringen&lt;br&gt;ämnar också, som tidigare aviserats, lägga fram ett förslag till lag om&lt;br&gt;medlemsbanker inom kort, se den tidigare nämnda lagrådsremissen.&lt;br&gt;Eftersom en sådan ekonomisk förening i alla avseenden legalt sett&lt;br&gt;kommer att bli jämställd med andra banker är det naturligt att även de&lt;br&gt;insättningar som dessa företag tar emot omfattas av insättningsgarantin.&lt;br&gt;Regeringens kommande proposition i ämnet kommer att ta upp den&lt;br&gt;frågan. Regeringen kommer i det sammanhanget också att behandla&lt;br&gt;frågan om mindre sparlåneföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är med tanke på sparlåneföreningamas verksamhet (att ta emot&lt;br&gt;insättningar och att låna ut pengar) naturligt att skapa ett regelverk som&lt;br&gt;helt eller i allt väsentligt ansluter till det som gäller för banker i&lt;br&gt;allmänhet, detta alldeles oavsett hur EG-direktivets allmänhetsbegrepp&lt;br&gt;rätteligen skall tolkas. Förhållandena för vissa ekonomiska föreningars&lt;br&gt;sparkassor är däremot andra. Insättningarna har i många avseenden&lt;br&gt;samma kännetecken som de som kan göras hos en bank. Medlen kan vara&lt;br&gt;nominellt bestämda, likvida, räntebärande etc. Däremot använder de&lt;br&gt;mottagande företagen pengarna på helt olika sätt. En bank placerar till&lt;br&gt;övervägande delen de inströmmade insättningarna i krediter. Det sker&lt;br&gt;under ett regelverk som bl.a. föreskriver riskspridning samt ingående&lt;br&gt;analyser av vilka förlustrisker som finns. Dessutom fordras att banken,&lt;br&gt;utöver de medel som lånas upp genom inlåningen, har ett eget kapital av&lt;br&gt;viss storlek. Slutligen står bankens verksamhet under det allmännas&lt;br&gt;tillsyn genom Finansinspektionen. Sparkassorna, däremot, saknar för&lt;br&gt;närvarande regelverk. Några krav på viss uppnådd soliditet eller andra&lt;br&gt;skyddsregler finns inte. De inlånade medlen används, som tidigare&lt;br&gt;antytts, ofta i företagets allmänna rörelse. Även om det finns stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skillnader mellan olika sparkassor - och olika individer - uppgår ibland&lt;br&gt;de insättningar som en enskild medlem gjort i en sparkassa till betydande&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alldeles oavsett om en sparkasseverksamhet skulle anses vända sig till&lt;br&gt;allmänheten - och således omfattas av den nämnda regeln i andra bank-&lt;br&gt;samordningsdirektivet - eller inte kan det finnas skäl att fråga sig om den&lt;br&gt;inte borde omgärdas av vissa regler och i så fall också om någon form&lt;br&gt;av samhällelig kontroll av verksamheten borde arrangeras. Den främsta&lt;br&gt;anledningen är givetvis att vissa större sparkassor har åtskilliga insättare&lt;br&gt;och förvaltar betydande belopp. Det rör sig också om, i många fall, ett&lt;br&gt;långsiktigt sparande, stundom motiverat av socialt viktiga sparmål, t.ex.&lt;br&gt;bostadssparande. Det argumentet förstärks också av att insättama i många&lt;br&gt;fall inte har något klart begrepp om hur deras sparmedel förvaltas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden är det angeläget att frågan om en reglering av&lt;br&gt;sparkassorna belyses. Regeringen har därför tillkallat en utredare med&lt;br&gt;uppdrag att se över frågan. Avsikten är att, om denne bedömer det som&lt;br&gt;lämpligt, förslag till en ändamålsenlig reglering av sparkasseverksamhet&lt;br&gt;skall läggas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom medlemsfmansiering ingår som ett traditionsenligt och&lt;br&gt;ändamålsenligt inslag i den kooperativa företagsformen bör det regelverk&lt;br&gt;som sedermera införs inte onödigtvis lägga hinder i vägen för sparkasse-&lt;br&gt;verksamhet i ekonomiska föreningar. Regelverket bör alltså inte vara mer&lt;br&gt;strikt än som oundgängligen fordras för det grundläggande skydd som&lt;br&gt;insättama kan göra anspråk på. Motsvarande bör också vara vägledande&lt;br&gt;vid bestämmandet av den tid inom vilken sparkassorna skall inrättas&lt;br&gt;enligt den nya modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu sagts är avsett att utgöra en bakgrund till regeringens&lt;br&gt;ställningstagande i den fråga som väckts av flera remissinstanser,&lt;br&gt;nämligen om insättningar i kooperativa sparkassor bör omfattas av den&lt;br&gt;i denna lagrådsremiss föreslagna insättningsgarantin. Som redan framgått&lt;br&gt;menar regeringen att insättama i sparkassorna förtjänar att skyddas&lt;br&gt;genom att särskilda bestämmelser införs om sparkasseverksamhet.&lt;br&gt;Sparkassorna har emellertid inte den centrala roll, för hushållen och&lt;br&gt;samhället, i betalningssystemet som bankerna har. Att insättningar i&lt;br&gt;sparkassor skall omfattas av det obligatoriska garantisystemet, som vissa&lt;br&gt;remissinstanser anfört, är inte självklart. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;talar nämligen flera skäl med beaktansvärd styrka mot en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att framgå senare i denna proposition föreslår regeringen&lt;br&gt;införandet av ett insättningsgarantisystem som i princip är solidariskt.&lt;br&gt;Alla institut som enligt gällande lag får ta emot inlåning från allmänheten&lt;br&gt;(dvs. banker och i vissa fall värdepappersbolag) verkar under identiska&lt;br&gt;förutsättningar. De är kringgärdade av ett gemensamt regelverk, syftande&lt;br&gt;både till skydd av betalningssystemet och av konsumenterna. Insättnings-&lt;br&gt;garantin förutsätter att alla dessa institut bidrar till finansieringen av&lt;br&gt;garantin. Om ett institut fallerar kommer dess insättare att kompenseras&lt;br&gt;av medel som alla institut samlat samman. Vidare kommer alla kvarva-&lt;br&gt;rande institut, om ett fallerat, att solidariskt få bidra till återställande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garantisystemets kapacitet. Mot den bakgrunden är det svårt att föreställa Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;sig att företag som inte omfattas av det grundläggande regelsystemet -&lt;br&gt;som bl.a. garanterar riskspridning, något som strider mot sparkassornas&lt;br&gt;grundidé att vara till gagn för föreningens verksamhet inom dess&lt;br&gt;verksamhetsområde - skall inrymmas i garantiordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i det garantisystem som regeringen föreslår är att&lt;br&gt;omfattade institut skall bidra till systemet med avgifter i förhållande inte&lt;br&gt;bara till institutets andel av de totalt garanterade insättningarna, utan&lt;br&gt;också att avgiftssättningen skall grundas på en bedömning av varje enskilt&lt;br&gt;instituts risknivå. Som kommer att framgå i det följande har regeringen&lt;br&gt;valt att använda institutens kapitaltäckningsgrad som ett mått på&lt;br&gt;risknivån. I ett sådant system låter sig andra företag, som inte lyder&lt;br&gt;under kapitaltäckningskrav, svårligen inordna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser regeringen att skälen mot att sparkassor skall&lt;br&gt;omfattas av den obligatoriska insättningsgarantin överväger. Det innebär&lt;br&gt;att endast insättningar i banker och vissa värdepappersbolag, skall&lt;br&gt;omfattas av den obligatoriska garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ståndpunkt i den frågan innebär emellertid inte att tanken&lt;br&gt;på en garantiordning för insättare i sparkassor förkastas. Tvärtom&lt;br&gt;förtjänar sparkassesparares insättningar av flera skäl skydd. Som redan&lt;br&gt;anmärkts kan en enskilds sparande i en sparkassa uppgå till betydande&lt;br&gt;belopp och vara av väsentlig betydelse för dennes ekonomi. Ofta är också&lt;br&gt;sparandet långsiktigt och tjänar viktiga syften. Det bör därför klarläggas&lt;br&gt;hur ett särskilt skydd för sparare i sparkassor kan utformas. Det ingår i&lt;br&gt;den tidigare nämnda utredarens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Filialer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.2.1 Direktivets förbud mot export av nationella garantisystem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet framhålls att det inte är meningen att garantisys-&lt;br&gt;temen i de olika medlemsländerna skall användas som konkurrensmedel.&lt;br&gt;Skälet till detta anges vara att det kan leda till marknadsstömingar och&lt;br&gt;snedvridning av konkurrensen om ett utländskt bankföretag tillåts att&lt;br&gt;genom hemlandets garantisystem erbjuda insättare hos bankföretagets&lt;br&gt;filial i värdlandet en bättre garanti för insatta medel än vad värdlandets&lt;br&gt;system kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av att garantisystemen enligt den tvingande bestämmelsen i&lt;br&gt;direktivet (artikel 4.1) inte får användas som konkurrensmedel är att det&lt;br&gt;svenska garantisystemet inte får ge ett skydd för insättningar som en&lt;br&gt;insättare gör i en svensk banks filial i ett EES-land som är bättre än det&lt;br&gt;som insättaren får om denne sätter in medlen i ett bankföretag som om-&lt;br&gt;fattas av ett inhemskt garantisystem. Omvänt gäller att filialer från vilka&lt;br&gt;utländska bankföretag driver bankrörelse i Sverige inte får exportera det&lt;br&gt;skydd för insättningar som hemlandets garantisystem kan erbjuda om&lt;br&gt;detta ger ett bättre skydd än det svenska systemet. I båda fallen torde det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ankomma på resp, lands tillsynsmyndigheter och garantisystem att rea-&lt;br&gt;gera om sådant förekommer. Om den nationella lagstiftningen i ett annat&lt;br&gt;EES-land mot förmodan skulle tillåta att ett bankföretag från ett sådant&lt;br&gt;land driver bankrörelse från filial i ett annat EES-land och där erbjuder&lt;br&gt;insättare ett bättre skydd för insättningar än vad ett inhemskt garantisys-&lt;br&gt;tem kan erbjuda, torde det emellertid inte bli aktuellt för Finansin-&lt;br&gt;spektionen att i första hand vidta sanktioner mot bankföretaget i fråga.&lt;br&gt;Att en sådan konkurrensfördel tillskapats av den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;i ett EES-land bör i stället angripas genom de förfaranden som anges i&lt;br&gt;EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen skall före den 31 december 1999 utvärdera denna&lt;br&gt;begränsningsregel och i en rapport till Europaparlamentet och EU-rådet&lt;br&gt;föreslå i vilken utsträckning som den skall bestå. Det kan nämnas att&lt;br&gt;Tyskland vänt sig till EG-domstolen och där angripit bl.a. bestämmelser-&lt;br&gt;na om exportförbud i direktivet. Detta förhållande påverkar emellertid&lt;br&gt;inte medlemsländernas skyldighet att införliva direktivets bestämmelser&lt;br&gt;i de nationella rättsordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan noteras att direktivet inte förbjuder export av garantisystem i&lt;br&gt;förhållande till tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.2 Svenska bankers filialer utomlands&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En filial från vilken en svensk bank driver&lt;br&gt;bankrörelse i ett EES-land skall omfattas av det svenska garantisyste-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank tar emot insättningar hos en filial i ett land utanför&lt;br&gt;EES skall banken kunna ansöka om att filialen skall omfattas av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska garantisystemet skall inte erbjuda en ersättningsnivå&lt;br&gt;för insättningar hos filialer i ett EES-land från vilka svenska banker&lt;br&gt;driver bankrörelse, som överstiger den högsta ersättningsnivå som&lt;br&gt;kan erbjudas av ett garantisystem i det landet. Ersättningen från&lt;br&gt;garantin får inte heller avse fler slag av insättningar eller betalas till&lt;br&gt;andra insättare än vad som följer av bestämmelserna där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förslag utom på följande punkter. Möjligheten för en svensk&lt;br&gt;banks filial i ett land utanför EES att omfattas av det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet regleras. I stället för att avtal skall träffas om att bankens filial&lt;br&gt;skall omfattas av det svenska garantisystemet införs en ordning som&lt;br&gt;innebär att garantimyndigheten skall fatta beslut om detta efter en&lt;br&gt;ansökan från banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Enligt Bankstödsnämnden har garantimyndighetens&lt;br&gt;beslut, att tillåta eller vägra svenska instituts filialer utanför EES eller&lt;br&gt;utländska instituts filialer i Sverige att omfattas av det svenska garantisys-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;temet, karaktär av myndighetsutövning. I stället för att myndigheten Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;träffar avtal om att en sådan filial skall omfattas av garantisystemet, bör&lt;br&gt;myndigheten, efter ansökan från det aktuella institutet, avgöra frågan&lt;br&gt;genom ett beslut. Denna ordning hindrar inte att det till grund för ett&lt;br&gt;sådant beslut ligger avtal mellan myndigheten och institutet eller en&lt;br&gt;myndighet i institutets hemland. Bankstödsnämnden påpekar vidare att det&lt;br&gt;saknas bestämmelser som reglerar det fallet att ett svenskt institut vill&lt;br&gt;ansluta en filial i ett land utanför EES till det svenska garantisystemet. En&lt;br&gt;något utförligare reglering av förutsättningarna för att låta svenska resp,&lt;br&gt;utländska instituts filialer omfattas av det svenska systemet är därför&lt;br&gt;påkallad enligt nämnden. Vidare framhåller Bankstödsnämnden att det är&lt;br&gt;av betydelse för tillämpningen av regelsystemet att det kan fastställas att&lt;br&gt;en insättning är gjord hos en filial. Bankstödsnämnden förutsätter därvid&lt;br&gt;att uttrycket gjord hos inte innebär att insättaren skall ha gjort in-&lt;br&gt;sättningen vid ett besök på det aktuella filialkontoret, utan att det är&lt;br&gt;insättarens konto som skall vara kopplat till filialen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund anser att det inte är motiverat att det svenska&lt;br&gt;garantisystemets omfattning sträcker sig utanför EES-området. Enligt&lt;br&gt;samfundet skulle en sådan utvidgning innebära en ökad belastning på&lt;br&gt;garantisystemet och skulle i förlängningen drabba aktieägare och insättare&lt;br&gt;i svenska banker och, i den mån tillgångarna i systemet inte räcker till,&lt;br&gt;de svenska skattebetalarna. Samfundet anser därför att det svenska&lt;br&gt;garantisystemet inte skall omfatta svenska bankers filialer i länder utanför&lt;br&gt;EES-området. Filialer i dessa länder får i stället erbjuda det insättarskydd&lt;br&gt;som normalt tillhandahålls i respektive land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 6 § bankrörelselagen&lt;br&gt;krävs tillstånd för att ett svenskt bankaktiebolag skall få inrätta filial&lt;br&gt;utomlands. Bestämmelsen gäller all filialetablering utomlands. Om&lt;br&gt;etableringen skall ske i ett EES-land tillämpas de kompletterande reglerna&lt;br&gt;i 1 kap. 7 § samma lag. När ett filialtillstånd ges skall Finansinspektionen&lt;br&gt;underrätta den behöriga myndigheten i det land där filialen skall inrättas.&lt;br&gt;Till underrättelsen skall fogas uppgifter om bl.a. det system för garanti&lt;br&gt;för insättningar som gäller för banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för frågan om den svenska bankens filial skall omfattas av&lt;br&gt;det svenska garantisystemet eller ett garantisystem i det land där filialen&lt;br&gt;driver verksamhet (värdlandet) är om värdlandet är ett EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om värdlandet är ett EES-land skall filialen omfattas av hemlandets,&lt;br&gt;dvs. Sveriges, garantisystem. Den ersättning som kan komma att lämnas&lt;br&gt;av det svenska garantisystemet begränsas emellertid i princip av förbudet&lt;br&gt;mot export av nationella garantisystem (se avsnitt 7.2.1). Denna be-&lt;br&gt;gränsning innebär även att ersättningen inte får avse fler slag av&lt;br&gt;insättningar eller betalas till andra insättare än vad som följer av bestäm-&lt;br&gt;melserna i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet behandlar inte frågan om en svensk banks filial i ett land&lt;br&gt;utanför EES skall omfattas av det svenska garantisystemet. Utgångs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkten för utformningen av det svenska garantisystemet bör vara, som Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;Svenska Advokatsamfundet anfört, att en sådan filial inte skall omfattas&lt;br&gt;av det svenska systemet. Skälet är att ett motsatt ställningstagande skulle&lt;br&gt;kunna innebära en konkurrensnackdel för banken. Det är nämligen inte&lt;br&gt;säkert att konkurrensmiljön (exempelvis brister i informationen till&lt;br&gt;insättama eller statens förhållningssätt till krisdrabbade banker) i ett&lt;br&gt;sådant land är sådan att en kostnad för en insättningsgaranti uppfattas&lt;br&gt;som motiverad av kunderna. Om det svenska garantisystemet har en&lt;br&gt;ersättningsnivå som överstiger vad värdlandets garantisystem erbjuder,&lt;br&gt;kan detta medföra att bankens kostnader för inlåningen därigenom blir&lt;br&gt;högre, eftersom banken måste betala för den garanti som det svenska&lt;br&gt;systemet erbjuder filialens insättare. Detta gäller med än större styrka om&lt;br&gt;värdlandet saknar insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom direktivets exportförbud inte gäller i förhållande till tredje&lt;br&gt;land, bör emellertid den svenska banken kunna välja att låta bankens filial&lt;br&gt;omfattas helt eller delvis av det svenska garantisystemet. Denna valfrihet&lt;br&gt;för den svenska banken kan i praktiken givetvis komma att begränsas&lt;br&gt;beroende på vilket utrymme värdlandets lagstiftning ger banken att låta&lt;br&gt;insättningarna hos filialen omfattas av det svenska garantisystemet. Den&lt;br&gt;frågan ankommer emellertid inte på svenska myndigheter att pröva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av garantimyndigheten att tillåta eller vägra en filial att&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet har, som Bankstödsnämnden&lt;br&gt;påpekat, karaktär av myndighetsutövning. I stället för den i promemorian&lt;br&gt;föreslagna ordningen, att garantimyndigheten i förekommande fall träffar&lt;br&gt;avtal med den bank eller det bankföretag som avser att låta en filial&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet helt eller delvis, bör gälla att&lt;br&gt;garantimyndigheten, efter ansökan från banken eller bankföretaget, avgör&lt;br&gt;detta genom att fatta ett beslut i frågan. Garantimyndigheten bör regel-&lt;br&gt;mässigt kunna besluta att en filial skall omfattas av det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet om exempelvis erforderlig information om bankens engagemang&lt;br&gt;kan garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för om en insättning kan grunda rätt till ersättning från&lt;br&gt;garantisystemet är att insättningen finns hos någon av de banker eller&lt;br&gt;bankföretag som kan omfattas av systemet. Oavsett om det är fråga om&lt;br&gt;en filial till en bank eller till ett bankföretag hemmahörande i ett land&lt;br&gt;inom eller utanför EES gäller, att filialen skall ha en egen bokföring, som&lt;br&gt;är skild från bankföretagets bokföring. Denna ordning medför även att en&lt;br&gt;insättning kan hänföras till ett konto hos viss filial oavsett var in-&lt;br&gt;sättningen är gjord. Skäl att i insättningsgarantisammanhang införa&lt;br&gt;särskilda regler om vad som avses med att en insättning finns hos en&lt;br&gt;filial föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.3 Filialer till bankföretag från ett annat land inom EES&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att ett garantisystem i ett annat EES-land inte får&lt;br&gt;erbjuda en garanti för insättningar hos filialer i Sverige till ett bankföre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tag från det landet som är mer omfattande eller vars ersättningsnivå över-&lt;br&gt;stiger den högsta ersättningsnivå som kan erbjudas av det svenska&lt;br&gt;garantisystemet. Ersättningen får inte heller avse fler slag av insättningar&lt;br&gt;eller betalas till andra insättare än vad som följer av bestämmelserna i&lt;br&gt;Sverige. Ett brott mot ett sådant exportförbud innebär enligt förslaget att&lt;br&gt;det aktuella bankföretaget inte får driva bankrörelse i Sverige från filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen påtalar i remissvaret att bestämmelserna om&lt;br&gt;exportförbud i direktivets artikel 4.1 inte innebär att något förbud mot att&lt;br&gt;driva filialverksamhet uppställs för det fall exportförbudet överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 5 § bankrörelselagen kan ett bankföretag från ett land&lt;br&gt;inom EES driva bankrörelse i Sverige sedan Finansinspektionen mottagit&lt;br&gt;en underrättelse om detta från en behörig myndighet i bankföretagets&lt;br&gt;hemland. Svenska myndigheter har normalt inte rätt att vägra sådant&lt;br&gt;marknadstillträde för EES-banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är den behöriga myndigheten i bankföretagets hemland som prövar&lt;br&gt;om bankföretaget skall få verka i ett EES-land. Finansinspektionen skall&lt;br&gt;underrättas om att lämplighetsintyg utfärdats av hemlandsmyndigheten&lt;br&gt;och har att godta detta. En sådan underrättelse skall åtföljas av bl.a. en&lt;br&gt;uppgift om nivån på och omfattningen av den insättningsgaranti som&lt;br&gt;gäller för insättare i bankföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart Finansinspektionen har givit klartecken kan filialen etableras&lt;br&gt;och verksamheten påbörjas. Detsamma gäller om inspektionen inte ut-&lt;br&gt;tryckligen har reagerat inom två månader efter det att underrättelsen från&lt;br&gt;hemlandsmyndigheten mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4.1 i direktivet skall hemlandets garantisystem omfatta&lt;br&gt;filialer från vilka bankföretag driver bankrörelse i andra EES-länder. Det&lt;br&gt;innebär att om ett utländskt bankföretag hemmahörande i ett annat land&lt;br&gt;inom EES driver bankrörelse från filial i Sverige, kommer filialen att om-&lt;br&gt;fattas av minst ett officiellt erkänt garantisystem i hemlandet. Den er-&lt;br&gt;sättning som kan komma att lämnas av ett sådant garantisystem begränsas&lt;br&gt;på samma sätt som ersättningen från det svenska garantisystemet av&lt;br&gt;bestämmelserna om förbud mot export av nationella garantisystem. Som&lt;br&gt;framhållits i avsnitt 7.2.1 torde det kunna förutsättas att EES-ländemas&lt;br&gt;reglering av resp, insättningsgarantisystem innehåller bestämmelser som&lt;br&gt;medför att utländska bankföretags filialer här i landet inte omfattas av&lt;br&gt;mer gynnsamma garantiregler än de svenska bankerna. Som Bankföre-&lt;br&gt;ningen påpekat bör det inte ställas upp något förbud för EES-bankers&lt;br&gt;filialverksamhet av detta skäl. Bankföretaget torde nämligen inte kunna&lt;br&gt;påverka förhållandet. Det är i stället rimligare att de regler som finns om&lt;br&gt;medlemsländers bristfälliga införlivande av gemenskapsrätten får komma&lt;br&gt;till användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från huvudregeln att en filial till en EES-bank omfattas av minst ett&lt;br&gt;garantisystem i hemlandet finns övergångsvis ett undantag. Enligt en&lt;br&gt;övergångsregel (artikel 12 i direktivet) får vissa namngivna kreditinstitut&lt;br&gt;i Grekland och Spanien ta emot insättningar utan att omfattas av en in-&lt;br&gt;sättningsgaranti, dock längst till den 31 december 1999. Om ett sådant&lt;br&gt;institut etablerar en filial i ett annat EES-land får detta kräva att institutet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansluter sig till värdlandets garantisystem. Sannolikheten för en sådan Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;etablering i Sverige är så liten att det inte är motiverat att införa ett&lt;br&gt;sådant krav. Däremot kan ett värdland enligt direktivet inte kräva att&lt;br&gt;instituten i de medlemsländer där garantisystemen nu garanterar in-&lt;br&gt;sättningar till ett belopp som överstiger 15 000 ecu men inte uppfyller&lt;br&gt;direktivets krav på 20 000 ecu ansluter sig till värdlandets garantisystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 7.2 i direktivet behöver dessa garantisystem inte anpassa&lt;br&gt;ersättningsnivån till direktivets krav förrän efter utgången av år 1999.&lt;br&gt;Insättningar hos sådana bankföretags filialer här i landet kan emellertid&lt;br&gt;komma att omfattas av garantisystemet på grund av att frivillig komplet-&lt;br&gt;tering av hemlandets garanti skett (se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.4 Filialer till bankföretag från ett land utanför EES&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att ett bankföretag som hör hemma i ett&lt;br&gt;land utanför EES skall få driva bankrörelse från filial i Sverige krävs&lt;br&gt;att insättningar hos filialen omfattas av antingen det svenska&lt;br&gt;garantisystemet eller ett officiellt erkänt garantisystem i hemlandet.&lt;br&gt;Detta garantisystem skall skydda insättningar här i landet i minst&lt;br&gt;samma utsträckning som gäller enligt direktivet. En förutsättning för&lt;br&gt;nämndens beslut är att tillgång till nödvändig information om&lt;br&gt;bankföretaget och dess filial kan garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bankföretaget får inte driva bankrörelse i Sverige från filial om&lt;br&gt;ett garantisystem i ett land utanför EES erbjuder en garanti för in-&lt;br&gt;sättningar hos filialen vars ersättningsnivå överstiger den maximala&lt;br&gt;ersättningsnivå som kan erbjudas av det svenska garantisystemet.&lt;br&gt;Ersättningen får inte heller avse fler slag av insättningar eller betalas&lt;br&gt;till andra insättare än vad som följer av bestämmelserna i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Som förutsättning för att insättningar hos filialen skall omfattas&lt;br&gt;av det svenska garantisystemet skall dock, på samma sätt som angivits&lt;br&gt;angående en svensk banks filial i avsnitt 9.2.2, gälla att garantimyndig-&lt;br&gt;heten, efter en ansökan från bankföretaget, beslutat om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bankstödsnämnden anser att det inte finns någon&lt;br&gt;anledning att ha en regel som innebär att ett institut från tredje land skall&lt;br&gt;vara skyldigt att ansluta sin filial i Sverige till det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet, om systemet i hemlandet inte är &amp;quot;godtagbart&amp;quot; t. ex. därför att&lt;br&gt;det inte är finansierat av bankerna. Enligt Bankstödsnämnden är det inte&lt;br&gt;heller självklart att den föreslagna lagen om insättningsgaranti skall ställa&lt;br&gt;upp ett förbud mot import av garantisystem från tredje land. Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden föreslår vidare att som ytterligare förutsättning för garantimyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att låta ett utländskt instituts filial omfattas av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet bör gälla, att garantimyndigheten får tillräckliga&lt;br&gt;uppgifter om det aktuella institutet från de behöriga myndigheterna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutets hemland. Med en sådan ordning undviks, enligt Bankstöds- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;nämnden, att problem uppstår på grund av att bestämmelserna i 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § sekretesslagen (1980:100) hindrar Finansinspektionen från att, i&lt;br&gt;samband med att filialtillstånd lämnas, vidarebefordra upplysningarna till&lt;br&gt;garantimyndigheten. Om det är fråga om ett institut som redan omfattas&lt;br&gt;av ett garantisystem i hemlandet, kan det behövas att den svenska&lt;br&gt;myndigheten haft möjlighet att sluta ett samarbetsavtal med hemlands-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund anser att filialer till bankföretag utanför EES&lt;br&gt;inte bör kunna omfattas av det svenska garantisystemet. Skyddet för&lt;br&gt;svenska insättare kan åstadkommas genom att filialtillstånd endast ges om&lt;br&gt;filialen omfattas av ett officiellt erkänt garantisystem i hemlandet som&lt;br&gt;skyddar insättningar här i landet i samma utsträckning som gäller enligt&lt;br&gt;det svenska garantisystemet. Enligt samfundet skulle det motsatta för-&lt;br&gt;hållandet innebära att det svenska garantisystemet bär risker som det&lt;br&gt;knappast finns anledning att bära. Ytterst skulle följden bli att svenska&lt;br&gt;skattebetalare skyddar icke EES-företags och privatpersoners insättningar&lt;br&gt;i en icke EES-bank, vilket inte bör vara någon svensk angelägenhet enligt&lt;br&gt;samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 4 § bankrörelselagen&lt;br&gt;gäller att filialer till bankföretag, hemmahörande i ett land utanför EES,&lt;br&gt;får driva bankrörelse från filial i Sverige först efter tillstånd från&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.&lt;br&gt;Tillstånd till filialetablering skall lämnas om den planerade rörelsen kan&lt;br&gt;antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om insättare hos en filial till ett bankföretag från tredje land, som&lt;br&gt;lämnats tillstånd att driva bankrörelse i ett medlemsland (värdlandet), inte&lt;br&gt;kan erbjudas en garanti för sina insättningar genom hemlandets system&lt;br&gt;som uppfyller direktivets minimikrav, kan medlemsländerna enligt andra&lt;br&gt;stycket i artikel 6.1 kräva att filialen skall omfattas av medlemslandets&lt;br&gt;garantisystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt, framför allt av konsumentskyddsskäl, att ställa krav på&lt;br&gt;att en filial skall erbjuda en insättningsgaranti som uppfyller minst samma&lt;br&gt;krav som gäller för EES-bankema. Detta medför att om insättare hos ett&lt;br&gt;bankföretags filial i Sverige inte omfattas av ett officiellt erkänt garanti-&lt;br&gt;system i hemlandet, som skyddar insättningar här i landet i samma&lt;br&gt;utsträckning som gäller enligt direktivet, skall som förutsättning för&lt;br&gt;filialtillståndet gälla att filialen är ansluten till det svenska garantisyste-&lt;br&gt;met. Om garantisystem saknas i hemlandet kan detta ske genom att&lt;br&gt;bankföretaget ansöker hos den svenska garantimyndigheten om att insätt-&lt;br&gt;ningar hos filialen skall omfattas av garantisystemet i dess helhet. Om det&lt;br&gt;finns ett i sig godtagbart system i hemlandet innebär nämndens beslut en&lt;br&gt;komplettering av skyddet för insättningarna. Ett hemlandsskydd är inte&lt;br&gt;godtagbart om det, exempelvis, inte skyddar insättningar i minst samma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsträckning som gäller enligt direktivet eller diskriminerar insättare hos Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;filialer i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att filialen helt eller delvis omfattas av det svenska&lt;br&gt;garantisystemet innebär att filialen, på samma sätt som svenska banker,&lt;br&gt;lämnar uppgifter och betalar fastställda avgifter till garantisystemet och&lt;br&gt;att insättama i händelse av bankföretagets fallissemang erbjuds samma&lt;br&gt;skydd som skulle ha tillkommit en insättare i en svensk bank. Som&lt;br&gt;anförts ovan måste tillgången till relevant information vara garanterad för&lt;br&gt;att ett sådant beslut skall bli aktuellt. En ansökan om att ett bankföretags&lt;br&gt;filial skall omfattas av det svenska garantisystemet bör, som anförts i&lt;br&gt;avsnitt 7.2.3, föranleda att samma krav som gäller för svenska banker&lt;br&gt;ställs vad avser tillgången till erforderlig information angående det&lt;br&gt;aktuella bankföretaget och dess engagemang. Det svenska garantisystemet&lt;br&gt;skall nämligen, i enlighet med de övergripande riktlinjerna i direktivets&lt;br&gt;bilaga 2, kunna kräva relevant information och ha rätt att kontrollera&lt;br&gt;sådan information hos de behöriga myndigheterna i bankföretagets&lt;br&gt;hemland. Med denna ordning behöver den av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;redovisade situationen inte uppstå som innebär att sekretesslagens&lt;br&gt;bestämmelser förhindrar att garantimyndigheten ges relevant information&lt;br&gt;angående det aktuella bankföretaget. Denna ordning bör gälla oavsett om&lt;br&gt;bankföretaget är hemmahörande inom eller utanför EES. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening behöver frågan om nämndens beslutsunderlag inför prövningen&lt;br&gt;av en ansökan från ett bankföretag inte behandlas i lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti. Detta kan i stället ske i en regeringsförfattning. Bestämmelsen&lt;br&gt;i 21 § i det remitterade lagförslaget utgår därför, jfr dock kommentaren&lt;br&gt;till 16 § lagen om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma begränsningar som gäller för garantisystemen inom EES bör&lt;br&gt;tillämpas för garantisystemen i tredje land när det gäller att erbjuda en&lt;br&gt;garanti för insatta medel hos filialer i Sverige som drivs av bankföretag&lt;br&gt;från sådana länder. I motsats till vad Bankstödsnämnden anfört, anser&lt;br&gt;regeringen alltså att det bör gälla ett förbud mot import av garantisystem&lt;br&gt;från tredje land som vid en jämförelse med det svenska garantisystemet&lt;br&gt;kan anses ge ett bättre skydd. Genom ett sådant importförbud undviks att&lt;br&gt;en situation uppstår som kan innebära konkurrensnackdelar inte bara för&lt;br&gt;bankföretag, hemmahörande i ett annat land inom EES, som driver&lt;br&gt;bankrörelse i Sverige från filial, utan även för svenska banker. Även om&lt;br&gt;dessa nackdelar eventuellt skulle kunna mötas genom frivilliga lösningar&lt;br&gt;utanför garantisystemet, såsom privata kreditförsäkringar, kan inte&lt;br&gt;uteslutas att sådana lösningar i otillräcklig utsträckning bidrar till&lt;br&gt;konkurrensneutralitet. För svenskt vidkommande bör det således inte bara&lt;br&gt;vara en förutsättning för filialtillstånd att importförbudet inte överträds.&lt;br&gt;Ytterst bör en överträdelse även kunna resultera i att en redan etablerad&lt;br&gt;filial inte längre skall få vara verksam här. Till skillnad mot vad som&lt;br&gt;gäller i förhållande till EES-bankema, bör garantimyndigheten i dessa fall&lt;br&gt;kunna initiera att åtgärder vidtas mot ett bankföretag som bryter mot&lt;br&gt;importförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid etablering av en filial till ett utländskt bankföretag sker en&lt;br&gt;prövning av om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla&lt;br&gt;kraven på en sund bankverksamhet. Det innebär att Finansinspektionen&lt;br&gt;gör en bedömning av bankföretaget och dess filial som i mångt och&lt;br&gt;mycket överensstämmer med den som görs vid oktrojprövningen.&lt;br&gt;Dessutom gäller att bankföretaget i sitt handlande skall stå under&lt;br&gt;betryggande tillsyn. Det förutsätts att de båda tillsynsmyndigheterna skall&lt;br&gt;utväxla behövlig information. Mot den bakgrunden kan det inte hävdas&lt;br&gt;att utländska filialer är mer riskfyllda än svenska banker. I motsats till&lt;br&gt;vad Sveriges Advokatsamfund föreslagit, bör därför gälla att filialer till&lt;br&gt;bankföretag från tredje land skall kunna omfattas av det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt är det inte heller aktuellt att, som samfundet&lt;br&gt;föreslagit, kräva som förutsättning för att bevilja ett bankföretag från&lt;br&gt;tredje land filialtillstånd att insättningar hos filialen skall skyddas i minst&lt;br&gt;samma utsträckning som gäller enligt det svenska garantisystemet. Det&lt;br&gt;bör, liksom för EES-filialer, vara tillräckligt att filialer från tredje land&lt;br&gt;omfattas av ett garantisystem som utformats i enlighet med direktivets&lt;br&gt;minimiregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Frivillig komplettering av hemlandets garanti genom&lt;br&gt;anslutning till det svenska garantisystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett utländskt bankföretag som driver bankrö-&lt;br&gt;relse i Sverige från filial skall kunna komplettera den garanti för&lt;br&gt;insättningar hos filialen som hemlandets garantisystem erbjuder&lt;br&gt;genom att ansöka hos garantimyndigheten om detta. En förutsättning&lt;br&gt;för en sådan komplettering av hemlandets garantisystem är att&lt;br&gt;tillgången till nödvänding information kan garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska garantisystemets ansvar skall vara begränsat till att&lt;br&gt;endast avse den del av skyddet för insättningarna som garanteras&lt;br&gt;genom myndighetens beslut om komplettering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Som förutsättning för en frivillig komplettering skall dock gälla&lt;br&gt;att garantimyndigheten, efter en ansökan från bankföretaget, beslutat om&lt;br&gt;kompletteringen och att myndigheten garanterats tillgång till erforderlig&lt;br&gt;information om bankföretaget och dess filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna kommenterar inte förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det i huvudsak utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden föreslår, i de fall en viss insättning omfattas av&lt;br&gt;både det svenska systemet och ett system i ett annat land, att det svenska&lt;br&gt;garantisystemet skall ta förstahandsansvar för insättningar hos svenska&lt;br&gt;institut och att det skall överlåtas åt andra länders myndigheter att ta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstahandsansvar för insättningar hos sina institut. Enligt Bankstöds- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;nämnden torde det knappast vara acceptabelt för andra länder att det&lt;br&gt;svenska garantisystemet, i de fall där insättningens belopp understiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 000 ecu, förutsätter att det utländska systemet alltid skall betala hela&lt;br&gt;ersättningen, oavsett om det är fråga om ett svenskt eller utländskt&lt;br&gt;institut. Detta strider mot vad som tycks vara förutsett i punkt d i bilaga&lt;br&gt;2 till direktivet. Vidare skulle det uppstå en svårhanterlig situation om det&lt;br&gt;andra landet har en liknande regel för sitt system. Vidare sätter Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden i fråga om det inte bör ställas upp ett krav på tillstånd från&lt;br&gt;svensk myndighet för att ett svenskt institut skall få ansluta en filial till&lt;br&gt;ett garantisystem i det land (i första hand i ett annat EES-land) där&lt;br&gt;filialen driver verksamhet. Genom ett sådant tillståndskrav kan den&lt;br&gt;svenska myndigheten lämnas tillfälle att sluta samarbetsavtal med den&lt;br&gt;utländska myndigheten innan tillstånd lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I enlighet med artikel 4.3 i direktivet&lt;br&gt;skall ett bankföretag hemmahörande i ett EES-land kunna ansluta en filial&lt;br&gt;till det svenska garantisystemet genom att ansöka om detta hos den&lt;br&gt;svenska garantimyndigheten. Denna kompletteringsmöjlighet förutsätter&lt;br&gt;att det svenska garantisystemet kan erbjuda en garanti för insättningar&lt;br&gt;som till omfattning eller ersättningsnivå överstiger den garanti som er-&lt;br&gt;bjuds i filialens hemland och att myndigheten fattar ett beslut om komp-&lt;br&gt;letteringen. Som framhållits under avsnitt 7.2.4 förutsätter ett sådant&lt;br&gt;beslut att garantimyndigheten ges tillgång till all nödvändig information&lt;br&gt;om bankföretaget och dess filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ersättningsfall inträffar beträffande en EES-bank som har kom-&lt;br&gt;pletterat det skydd för insatta medel hos filialen som erbjuds genom hem-&lt;br&gt;landets garantisystem, skall det svenska garantisystemets ansvar vara&lt;br&gt;begränsat till att endast avse den del av skyddet för medlen som garan-&lt;br&gt;teras genom den frivilliga kompletteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts gäller givetvis på motsvarande sätt beträffande den&lt;br&gt;komplettering som görs av den garanti som ett bankföretag utanför EES&lt;br&gt;eventuellt omfattas av, dvs. i sådana fall som avses i avsnitt 7.2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något behov av att införa en bestämmelse med innebörd att den&lt;br&gt;svenska garantimyndigheten i förhand skall godkänna varje komplettering&lt;br&gt;av den svenska garantin som en svensk bank avser göra i det land där&lt;br&gt;bankens filial driver verksamhet, föreligger inte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Överenskommelser med utländska myndigheter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att den svenska garantimyndigheten skall&lt;br&gt;samarbeta med vederbörliga garantiorgan eller annan behörig myndighet&lt;br&gt;i andra länder för det fall en svensk banks filial anslutit sig till ett&lt;br&gt;garantisystem i det land där verksamheten drivs eller om en filial till ett&lt;br&gt;utländskt bankföretag omfattas av det svenska garantisystemet. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening behöver denna fråga inte behandlas i lagen om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti utan kan tas upp i en regeringsförfattning. Bestämmelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § i det remitterade lagförslaget utgår därför. I avsnitt 7.3 har angivits Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;att det i vissa fall föreligger skäl till att garantimyndigheten samarbetar&lt;br&gt;med utländska garantiorgan och behöriga myndigheter. Därutöver kan&lt;br&gt;följande anmärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en filial till ett utländskt bankföretag ansluter sig till det svenska&lt;br&gt;garantisystemet kan det finnas flera skäl för den svenska garantimyn-&lt;br&gt;digheten att ingå samarbetsavtal med företrädare för ett garantisystem&lt;br&gt;eller en behörig myndighet, t.ex. en tillsynsmyndighet, i bankföretagets&lt;br&gt;hemland. Genom ett sådant avtal kan säkerställas att insättare hos filialen&lt;br&gt;omgående erhåller korrekt ersättning i händelse av att insättningarna&lt;br&gt;konstaterats vara indisponibla av de behöriga myndigheterna i hemlandet.&lt;br&gt;Inte minst bör parterna bestämma hur motkrav, som kan ge upphov till&lt;br&gt;kvittning, skall regleras inom garantisystemen. Vidare är det väsentligt&lt;br&gt;att ansvaret för de garanterade insättningarna fördelas mellan systemen&lt;br&gt;i händelse av ett ersättningsfall. Genom samarbetsavtalet kan också den&lt;br&gt;svenska garantimyndigheten tillförsäkra sig information om varje beslut&lt;br&gt;av en myndighet i bankföretagets hemland som innebär att insättningarna&lt;br&gt;hos ett bankföretag är indisponibla. Dessutom bör den svenska garanti-&lt;br&gt;myndigheten tillförsäkra sig sådan information som kan behövas för att&lt;br&gt;bestämma den avgift som filialen skall betala. Behov av att ingå&lt;br&gt;samarbetsavtal uppstår även i de fall en svensk banks filial ansluter sig&lt;br&gt;helt eller delvis till ett garantisystem i det land där filialen driver sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu anförts bör införas en möjlighet för&lt;br&gt;garantimyndigheten att, efter bemyndigande från regeringen, ingå ett&lt;br&gt;sådant samarbetsavtal. Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås överens-&lt;br&gt;kommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation av regeringen.&lt;br&gt;Regeringen kan med stöd av 10 kap. 3 § regeringsformen uppdra åt&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet att ingå internationell överenskommelse där det&lt;br&gt;inte krävs riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. De överenskom-&lt;br&gt;melser som kommer i fråga i insättningsgarantisammanhang är sådana att&lt;br&gt;regeringen och, efter bemyndigande, garantimyndigheten kan ingå dem&lt;br&gt;utan riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Med hänsyn till be-&lt;br&gt;stämmelserna i regeringsformen behöver det inte anges också i lagen om&lt;br&gt;insättningsgaranti att regeringen eller garantimyndigheten kan ingå&lt;br&gt;överenskommelser med behöriga myndigheter i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har utformats i enlighet med de rekommendationer som före-&lt;br&gt;slås i bilaga 2 till direktivet. Detta förslag innebär inte att den svenska&lt;br&gt;garantimyndigheten skall utöva tillsyn över finansiella institut. Sådan&lt;br&gt;tillsyn, liksom samarbete i tillsynsfrågor med utländska myndigheter,&lt;br&gt;skall helt och hållet skötas av Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Garanterade insättningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Kontoslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Garantisystemet skall omfatta alla insättningar&lt;br&gt;på konto i bank som är nominellt bestämda och tillgängliga för&lt;br&gt;insättaren med kort varsel. Medel på allemanssparkonton omfattas&lt;br&gt;inte av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Bestämmelsen att medel på allemanssparkonto inom banken inte&lt;br&gt;omfattas av garantisystemet utan skyddas av staten genom Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret finns inte i promemorian, däremot ett bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;att närmare föreskriva vilka slag av insättningar som omfattas av&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Postgirot Bank AB och Posten AB samt Nordiska&lt;br&gt;Sparlån ifrågasätter om inte konsumentskyddet skulle vara bättre&lt;br&gt;tillgodosett om även sparkonton med fast ränta med till viss tid bundet&lt;br&gt;belopp omfattades av garantin. Fristående Sparbankers Riksförbund,&lt;br&gt;Finansförbundet och Svenska Bankkunders Riksförbund menar att allt&lt;br&gt;sparande på konto i bank skall omfattas av garantin, dvs. även inlåning&lt;br&gt;inom det individuella pensionssparandet, IPS, samt räntebundet sparande.&lt;br&gt;Enligt Svenska Bankkunders Riksförbund kan förslaget att inte låta&lt;br&gt;garantin gälla för vissa former av sparande få den effekten att en insättare&lt;br&gt;för att ha sitt kapital säkrat inte har möjlighet att välja bästa förräntnings-&lt;br&gt;form. Detta gynnar enbart bankerna på insättamas bekostnad. Fristående&lt;br&gt;Sparbankers Riksförbund menar att det är viktigt att allt kontosparande&lt;br&gt;i bank skyddas för att även traditionella banker i Sverige skall kunna&lt;br&gt;delta i den konkurrens som är behövlig för att konsumentens intresse&lt;br&gt;skall kunna tillgodoses på bästa sätt. Det krävs att dessa banker kan till-&lt;br&gt;handahålla ett kontoutbud utöver ren avistaräkning. Juridiska Fakulteten&lt;br&gt;i Lund framhåller vikten av att det därför redan i lagen klart framgår&lt;br&gt;vilka insättningar som omfattas av garantin. Fakulteten menar vidare att&lt;br&gt;det från konsumentsynpunkt är högeligen önskvärt att insättama har&lt;br&gt;samma skydd oavsett på vilken typ av konton de placerat sina sparmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kriteriet att kunden skall fortlöpande kunna sätta in och ta&lt;br&gt;ut pengar konstaterar Konsumentverket att ingen närmare analys har&lt;br&gt;gjorts av om detta kriterium kommer att påverka räntan på inlånings-&lt;br&gt;kontona negativt och om detta kan leda till en ökande överströmning från&lt;br&gt;sparkonton till obligationer och andra sparformer som inte omfattas av&lt;br&gt;insättningsgarantin. Riksskatteverket påpekar att det i förarbetena till&lt;br&gt;lagen (1983:890) om allemansparande sägs att lagens regler innebär att&lt;br&gt;banken har en fordran på Riksgäldskontoret och en skuld till spararen&lt;br&gt;(prop. 1983/84:30 s. 31). Om det är banken som är gäldenär, kommer&lt;br&gt;insättarens medel (fordran) på allemanssparkonto att ingå i, och ta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrymme av, det garanterade beloppet 20 000 ecu. Det bör göras klart Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;hur det förhåller sig i denna fråga. Även Riksgäldskontoret har syn-&lt;br&gt;punkter på behandlingen av allemanssparkonton. Det anser att be-&lt;br&gt;hållningen på dessa konton inte, innan de slussas vidare till Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret, skall omfattas av garantin. Skälet härtill är att en dylik garanti är&lt;br&gt;överflödig, eftersom staten genom Riksgäldskontoret redan garanterar&lt;br&gt;sådan behållning (prop. 1983/84:30 s. 26 och 31). Konkurrensverket&lt;br&gt;finner inte att de avgränsningar som görs av olika placeringsformer i av-&lt;br&gt;sikt att definiera vad som skall omfattas av garantin innebär att kon-&lt;br&gt;kurrensen snedvrids på kapitalmarknaden. Svenska Bankföreningen, SAF,&lt;br&gt;Industriförbundet och OM tillstyrker förslaget i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med insättning menas, enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 i direktivet, ett tillgodohavande i form av inlåning eller som ett&lt;br&gt;tillfälligt led i normala banktransaktioner och som ett kreditinstitut måste&lt;br&gt;betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är&lt;br&gt;tillämpliga, och alla fordringar i form av värdepapper som har ställts ut&lt;br&gt;av kreditinstitut. En medlemsstat kan, enligt artikel 7.2, undanta vissa&lt;br&gt;insättningar från garantin. De insättningar som kan undantas anges i&lt;br&gt;bilaga 1 till direktivet. Det rör sig om dels insättningar gjorda av vissa&lt;br&gt;kategorier insättare, dels skuldebrev som kreditinstitutet ställt ut samt&lt;br&gt;kreditinstitutets skulder enligt egna accepter eller egna växlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i avsnitt 6 är avsikten med det svenska insättnings-&lt;br&gt;garantisystemet att skapa ett konsumentskydd som garanterar allmän-&lt;br&gt;hetens spar- och transaktionsmedel och bidrar till att trygga centrala&lt;br&gt;betalningsfunktioner i samhällsekonomin. Skyddets omfattning måste&lt;br&gt;samtidigt begränsas så att det inte snedvrider konkurrensen på kapital-&lt;br&gt;marknaden. Ett allmänt placerarskydd får sannolikt skadliga effekter på&lt;br&gt;marknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande bankrörelsedefinitionen i bankrörelselagen grundas på&lt;br&gt;uppfattningen att inlåningsverksamheten är det som kännetecknar bank-&lt;br&gt;verksamhet. I prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m. utvecklas&lt;br&gt;vad som skall avses med inlåningsverksamhet (s. 52). Sådan verksamhet&lt;br&gt;kännetecknas av ett antal faktorer. Den avser kontoinlåning från all-&lt;br&gt;mänheten med i princip likalydande villkor för alla insättare. Behåll-&lt;br&gt;ningen är nominellt säker och helt likvid eller, med ett annat ord,&lt;br&gt;tillgänglig med kort varsel. Inlåningen är inte förknippad med några&lt;br&gt;skyldigheter för insättama, och den är inte kopplad till någon annan typ&lt;br&gt;av näringsverksamhet eller rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens lagrådsremiss den 21 september 1995 Bättre bankkon-&lt;br&gt;kurrens m.m. föreslås ett förtydligande av vad som avses med inlåning.&lt;br&gt;Förslaget innebär bl.a. att insatta medel anses disponibla trots att de inte&lt;br&gt;är omedelbart tillgängliga. Så länge uppsägningstiden för ett inlånings-&lt;br&gt;konto inte överstiger en månad skall insättningarna bedömas som&lt;br&gt;disponibla i bankrörelselagens mening. Lagrådet har i sitt yttrande i den&lt;br&gt;delen föreslagit att 1 kap. 2 § första stycket bankrörelselagen skall ges&lt;br&gt;följande lydelse: &amp;quot;Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken&lt;br&gt;ingår inlåning på konto, om behållningen är nominellt bestämd och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgänglig för insättaren med kort varsel.&amp;quot; Den föreslagna definitionen Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;bör läggas till grund för avgränsningen av insättningsgarantin. Det&lt;br&gt;innebär att alla slag av konton i bank som uppfyller nämnda kriterier bör&lt;br&gt;omfattas. Således skall bl.a. konton som har uppsägningstid men som&lt;br&gt;ändå kan disponeras av insättaren, om än till en kostnad i form av&lt;br&gt;uttagsavgifter, omfattas av garantin. Sparkonton i bank till fast ränta där&lt;br&gt;beloppet är bundet viss period, dvs. uttag kan inte göras före periodens&lt;br&gt;utgång, uppfyller inte kriteriet att vara tillgänglig med kort varsel, dvs.&lt;br&gt;likvid. Även om dessa konton är förenade med rätt till förtidslösen skall&lt;br&gt;de inte omfattas av garantin om insättningen löper till fast ränta och&lt;br&gt;aktuell kontobehållning vid &amp;quot;förtida&amp;quot; uttag beror av förändringar i&lt;br&gt;marknadsräntorna. Bankcertifikat är också en form av insättning i bank&lt;br&gt;som har fast ränta och som därför inte bör omfattas. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser har rest invändningar mot detta synsätt. Enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning bör emellertid promemorians förslag ligga till grund för garantins&lt;br&gt;avgränsning. Anledningen till detta är att nyss nämnda placeringsformer&lt;br&gt;är nära konkurrenter med olika typer av obligationer, som inte omfattas&lt;br&gt;av garantin. Det är viktigt att rågången mellan inlåning och placeringar&lt;br&gt;till bunden ränta, vare sig de görs på räkning i en bank eller i något&lt;br&gt;finansiellt instrument, kan upprätthållas. En annan egenskap som bör&lt;br&gt;känneteckna skyddsvärda kontoslag är att insättaren skall ha möjlighet att&lt;br&gt;fortlöpande sätta in medel på kontot. Detta är ytterligare en faktor som&lt;br&gt;skiljer garanterad inlåning från certifikat och obligationer. Konsumentver-&lt;br&gt;ket efterlyser en analys om detta kriterium kan påverka räntan på&lt;br&gt;inlåningskontona negativt och om detta kan leda till en ökad över-&lt;br&gt;strömning från sparkonton till obligationer och andra former som inte&lt;br&gt;omfattas av insättningsgarantin. Det är flera remissinstanser som är&lt;br&gt;tveksamma till förslaget med hänvisning till eventuella konkurrens-&lt;br&gt;problem som kan uppkomma. Den gränsdragning som avgör vilka&lt;br&gt;sparformer som skall skyddas är gjord med hänsyn till att konkurrens-&lt;br&gt;neutraliteten skall upprätthållas mellan sparformer som principiellt är&lt;br&gt;lika. En överströmning från sparkonton till obligationer, som är likartade&lt;br&gt;med avseende på de i förslaget angivna kriterierna, innebär att allt fler&lt;br&gt;konsumenter föredrar obligationer. En sådan utveckling, om den skulle&lt;br&gt;bli fallet, kan inte anses olämplig. Det är för övrigt svårt att se varför en&lt;br&gt;garanti av likvid och nominellt bestämd inlåning skulle innebära en&lt;br&gt;överströmning från icke-skyddade sparkonton till andra annorlunda&lt;br&gt;placeringsformer som inte omfattas av garantin, t.ex. aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom finner Konkurrensverket inte, i sitt remissyttrande, att de&lt;br&gt;avgränsningar som görs av olika placeringsformer i avsikt att definiera&lt;br&gt;vad som skall omfattas av garantin innebär att konkurrensen snedvrids på&lt;br&gt;kapitalmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tas insättningar från allmänheten i princip endast emot av&lt;br&gt;banker samt i vissa fall värdepappersbolag. Andra institut, såsom&lt;br&gt;bostadsinstituten, kan som alternativ till obligationer erbjuda sparande&lt;br&gt;genom insättningar i kontoliknande former. Dessa skiljer sig från inlåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. genom att de inte är nominellt bestämda. Sålunda bör de inte&lt;br&gt;omfattas av en insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med införandet av det individuella pensionssparandet (prop.&lt;br&gt;1992/93:187, bet. SkU 1992:45, rskr. 92/93:359) angavs att frågan om&lt;br&gt;vilken typ av inlåningskonton som lämpligen bör omfattas av ett system&lt;br&gt;för insättningsgaranti, och behandlingen av pensionssparmedel i ett sådant&lt;br&gt;system, skulle prövas i ett senare sammanhang. Det är flera remissinstan-&lt;br&gt;ser som anser att inlåning inom det individuella pensionssparandets ram&lt;br&gt;bör, till skillnad från förslaget i promemorian, omfattas av insättnings-&lt;br&gt;garantin. Dessa insättningar är visserligen likvida i den meningen att&lt;br&gt;uttag kan göras, men endast för omplacering inom sparsystemets ram.&lt;br&gt;Pensionssparandet har alltså avgörande olikheter med sådana typer av&lt;br&gt;insättningar som kommer att omfattas av garantin. Dessutom är det&lt;br&gt;tveksamt om pensionsmedel på inlåningskonto skall garanteras samtidigt&lt;br&gt;som pensionsmedel inom fondförsäkringssystemet inte åtnjuter skydd.&lt;br&gt;Dessa båda placeringsformer har likheten att pensionsspararen själv styr&lt;br&gt;placeringarna av pensionsmedlen och att dessa inte är disponibla för uttag&lt;br&gt;i valfria delposter. Medel på inlåningskonto inom det individuella&lt;br&gt;pensionssparandets ram bör därför inte omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behållningen på allemanssparkonton ingår inte i bankens balansräkning&lt;br&gt;och träffas inte av en banks betalningsinställelse. Behållningen på dessa&lt;br&gt;konton slussas nämligen vidare till Riksgäldskontoret och utgör således&lt;br&gt;egentligen inte inlåning i bank. Även under den tid dessa medel finns&lt;br&gt;inom banken, dvs. innan de förs vidare till Riksgäldskontoret, garanterar&lt;br&gt;staten genom Riksgäldskontoret denna behållning, såsom Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret påpekar i sitt remissyttrande. Därmed bör inte behållningar på&lt;br&gt;allemanssparkonto omfattas av insättningsgarantin vare sig banken&lt;br&gt;överfört medlen till Riksgäldskontoret eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konton i utländsk valuta kan från strikt konsumentskyddssynpunkt&lt;br&gt;möjligen ses som mindre centrala. Det finns emellertid inget som hindrar&lt;br&gt;att de som det finns skäl att skydda utnyttjar möjligheten att göra in-&lt;br&gt;sättningar i utländsk valuta. Det finns inget principiellt skäl att undanta&lt;br&gt;valutainlåning från garantins räckvidd om denna uppfyller de i förslaget&lt;br&gt;uppställda kriterierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis skall det även nämnas att för värdepappersföretag som&lt;br&gt;efter Finansinspektionens tillstånd tar emot kunders medel på konto skall&lt;br&gt;gälla samma regler som för banker i fråga om insättningsgarantin. Detta&lt;br&gt;förslag redovisas i avsnitt 19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att regeringen skulle bemyndigas att närmare&lt;br&gt;föreskriva vilka slag av insättningar som skall omfattas av garantin. Förs-&lt;br&gt;laget har föranletts av insikten att det på förhand kan vara svårt att - inte&lt;br&gt;minst mot bakgrund av den ständigt pågående produktutvecklingen på det&lt;br&gt;finansiella området - avgöra om ett insättningsslag omfattas eller inte av&lt;br&gt;garantin. Det kan emellertid ifrågasättas om en föreskriftsmakt i någon&lt;br&gt;större mån förmår minska oklarheten. Det torde istället vara mer ända-&lt;br&gt;målsenligt att överlämna till rättstillämpningen att dra erforderliga grän-&lt;br&gt;ser. Detta sker i förhållande till de omfattade instituten i och med att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;årligen skall betala en avgift, bestämd bl.a. med hänsyn till institutets Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;volym garanterade insättningar. Dessutom kommer det att krävas att insti-&lt;br&gt;tuten informerar om ett kontoslag omfattas av insättningsgarantin eller&lt;br&gt;inte. På det sättet kan knappast ett tvivelsmål om en insättning omfattas&lt;br&gt;eller inte av garantin bli bestående.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Insättarkategorier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Garantisystemet skall omfatta alla insättarkate-&lt;br&gt;gorier utom de banker och värdepappersbolag eller motsvarande ut-&lt;br&gt;ländska företag som tar emot insättningar som omfattas av garanti-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag innebär att inga insättarkategorier undantas från&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte försla-&lt;br&gt;get eller lämnar det i huvudsak utan erinran. Bankstödsnämnden, Kam-&lt;br&gt;marrätten i Jönköping samt Svenska Bankföreningen framhåller att förs-&lt;br&gt;laget strider mot artikel 2 i direktivet som föreskriver att garantisystemet&lt;br&gt;inte skall skydda insättningar som kreditinstitut gjort i eget namn eller för&lt;br&gt;egen räkning. Riksbanken anser att kreditinstituts och andra finansiella&lt;br&gt;instituts insättningar ej bör omfattas av garantin med hänvisning till att&lt;br&gt;dessa institut har bättre möjligheter än andra insättare att bedöma&lt;br&gt;kreditvärdigheten i andra finansiella institut. Dessutom ifrågasätter&lt;br&gt;Riksbanken om kontobehållningar med huvudsakligt syfte att underlätta&lt;br&gt;värdepapperstransaktioner skall omfattas av garantin, eftersom denna inte&lt;br&gt;är avsedd för sådant sparande. Den bilaga till direktivet som preciserar&lt;br&gt;vilka kategorier av insättare och insättningar som får uteslutas medger&lt;br&gt;inte att dessa insättare skall utestängas från garantin. Riksbanken anser&lt;br&gt;dock att den svenska regeringen bör verka för att bilagan på denna punkt&lt;br&gt;ändras i angiven riktning. Finansinspektionen anför att garantisystemet i&lt;br&gt;ett första skede bör omfatta endast konsumenter i en inskränkt betydelse.&lt;br&gt;Inspektionen anser att åtminstone de kategorier insättare som omnämns&lt;br&gt;i EG-direktivets bilaga 1 bör undantas från systemet. Svenska Fondhand-&lt;br&gt;lareföreningen delar promemorians uppfattning att det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet bör ges en snävare inriktning än i vissa andra länder och prin-&lt;br&gt;cipiellt koncentreras på konsumentskyddet. Man anser dock att skyddet&lt;br&gt;bör kunna begränsas till att avse endast inlåning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: EG-direktivet öppnar möjligheten att&lt;br&gt;låta ett brett spektrum av insättarkategorier skyddas av garantisystemet.&lt;br&gt;I direktivets artikel 2 anges vilka typer av insättningar som inte skall&lt;br&gt;omfattas av återbetalning från garantisystem. Med hänsyn till denna&lt;br&gt;bestämmelse i direktivet skall, vilket flera remissinstanser påpekat, in-&lt;br&gt;sättningar som andra kreditinstitut har gjort i eget namn och för egen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räkning undantas från det svenska systemet för garanti för insättningar. Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;Detta undantag är lämpligt även ur en principiell synvinkel eftersom&lt;br&gt;denna typ av insättare inte kan anses lida brist på information om banker-&lt;br&gt;nas finansiella tillstånd. Regeringens förslag medför att sådana institut&lt;br&gt;som tar emot insättningar som omfattas av garantin inte själva kan få er-&lt;br&gt;sättning i händelse av ett ersättningsfall till följd av att ett annat institut&lt;br&gt;där institutets insättningar finns fallerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis kan det ifrågasättas om ett konsumentskydd är berättigat för&lt;br&gt;t.ex. storföretag. En praktiskt möjlig avgränsning med hänsyn till&lt;br&gt;konsumentskyddsaspekten skulle vara att endast hushåll och till denna&lt;br&gt;grupp närliggande egenföretagare omfattas. EG-direktivets artikel 7&lt;br&gt;medger att undantag görs från garantin för företag av en viss storleks-&lt;br&gt;ordning (företag vilka inte är tillåtna att upprätta en balansräkning i&lt;br&gt;förkortad form enligt artikel 11 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sannolikt med visst fog hävdas att sådana företag inte i samma&lt;br&gt;utsträckning som hushåll och småföretag har problem med att följa och&lt;br&gt;utvärdera information om den finansiella styrkan hos en bank. Den be-&lt;br&gt;gränsningsmetod som används i direktivet förefaller dock godtycklig.&lt;br&gt;Dessutom skulle en avgränsning enligt denna modell medföra betydande&lt;br&gt;praktiska olägenheter. Innan en utbetalning kunde göras måste det&lt;br&gt;nämligen kontrolleras om ett mottagande företag träffas av undantaget.&lt;br&gt;Systemet kan därför rimligen väntas förlora i effektivitet om ett trots allt&lt;br&gt;relativt litet antal större företag inte skall skyddas. Den beloppsgräns som&lt;br&gt;föreslås i avsnitt 9.1 är dessutom så lågt satt att större företag har&lt;br&gt;marginell betydelse för garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 7 ges även möjlighet för medlemsländerna att&lt;br&gt;undanta vissa andra insättarkategorier från insättningsgarantin. Det rör sig&lt;br&gt;t.ex. om bankens ledning och revisorer och nära anhöriga till dem.&lt;br&gt;Finansinspektionen anser i sitt remissyttrande att samtliga kategorier in-&lt;br&gt;sättare som kan undantas enligt denna artikel i direktivet också bör&lt;br&gt;undantas. Ett undantag förutsätter emellertid att kontoinnehavare granskas&lt;br&gt;på ett sätt som inte är förenligt med strävandet att etablera ett administra-&lt;br&gt;tivt enkelt och smidigt system. Även om undantag avseende nu angivna&lt;br&gt;kategorier i och för sig ter sig tilltalande överväger intresset av ett lätt-&lt;br&gt;administrerat system, särskilt som den föreslagna garantin genom att ange&lt;br&gt;en högsta ersättningsnivå inriktas på ett begränsat konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ersättningsgilla belopp&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Högsta belopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en insättning omfattas av garantin, har&lt;br&gt;insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp,&lt;br&gt;dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder, dock för&lt;br&gt;varje institut med sammanlagt högst 250 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag avviker från regeringens förslag med avseende&lt;br&gt;på beloppsgränsen som i promemorian föreslås vara 20 000 ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte&lt;br&gt;förslaget. Riksbanken, Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska&lt;br&gt;Fondhandlareföreningen samt Kooperativa Institutet tillstyrker den&lt;br&gt;föreslagna beloppsgränsen. Svenska Bankföreningen anser att beloppet av&lt;br&gt;pedagogiska skäl bör anges i kronor och då sättas till 200 000 kronor.&lt;br&gt;Grossistförbundet, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisa-&lt;br&gt;tion, Sveriges Köpmannaförbund samt Juridiska Fakulteten i Lund anser&lt;br&gt;uttryckligen att beloppet 20 000 ecu är för lågt. Sveriges Köpmannaför-&lt;br&gt;bund anger att beloppsgränsen måste vara minst 30 000 ecu. Fakulteten&lt;br&gt;menar att ett sådant lågt ersättningsbart belopp kan innebära att åtskilliga&lt;br&gt;insättare, särskilt företagare, kommer att sprida sina banktillgodohavan-&lt;br&gt;den mellan flera banker i händelse av en ny bankkris, vilket man anser&lt;br&gt;olämpligt. Konsumentverket och Sveriges Bankkunders Riksförbund är&lt;br&gt;också av den meningen att promemorians förslag kan leda till att&lt;br&gt;insättama kan uppleva stor osäkerhet och tvingas uppträda irrationellt,&lt;br&gt;t.ex. genom att sprida ut kapitalet på flera institut. Svenska Bankkunders&lt;br&gt;Riksförbund anser därför att garantin bör gälla hela det insatta beloppet&lt;br&gt;även efter ackordsförhandling. Företagarnas Riksorganisation, SAF och&lt;br&gt;Industriförbundet framhåller att det är viktigt att konstatera att även&lt;br&gt;småföretagarna lider av samma informationsbrist som hushållen.&lt;br&gt;Storleken på det garanterade beloppet bör därför bestämmas även med&lt;br&gt;hänsyn till omfattningen av de små och medelstora företagens banktillgo-&lt;br&gt;dohavanden. Enligt Kammarrättens i Jönköping mening är insättnings-&lt;br&gt;garantins karaktär av konsumentskydd väl tillgodosett även om garantin&lt;br&gt;begränsas till att täcka 20 000 ecu av en persons sammanlagda till-&lt;br&gt;godohavanden. Riksbanken lämnar ingen närmare synpunkt på belopps-&lt;br&gt;gränsens storlek men påpekar att det finns olika slag av ecu, vilket&lt;br&gt;innebär att det måste klargöras vilken ecu och vilken ecu-kurs, t.ex. köp-&lt;br&gt;eller säljkurs som avses. Konsumentverket anser, beträffande kortvariga&lt;br&gt;större behållningar, att problemen med dessa inte tillräckligt analyserats&lt;br&gt;och att de skäl som framförts inte är tillräckligt tungt vägande för att&lt;br&gt;utesluta dessa behållningar. Konsumentverket förordar att dessa tillfälliga&lt;br&gt;stora kontobehållningar p.g.a. betalningar skall vara garanterade fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Artikel 7 i direktivet lägger fast att Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;insättningsgarantin skall täcka en kontoinnehavares samlade behållning&lt;br&gt;hos ett kreditinstitut upp till ett belopp som motsvarar 20 000 ecu (f.n.&lt;br&gt;ca 180 000 kronor). Detta är ett minimikrav, högre belopp får täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länder tillämpar ersättningsgränser i paritet med EG:s mini-&lt;br&gt;mibelopp. Åtskilliga länder tillämpar emellertid högre belopp, åtminstone&lt;br&gt;för vissa slag av konton. I något fall tillämpas inga beloppsgränser alls.&lt;br&gt;Bilden är således splittrad. EU:s val av nivå får ses som ett försök att&lt;br&gt;finna en från konsumentskyddssynpunkt rimlig nivå samtidigt som bl.a.&lt;br&gt;kostnaderna för systemet beaktas. Noteras bör att flertalet medlemsländer&lt;br&gt;sedan länge har någon form av insättningsgaranti med givna belopps-&lt;br&gt;gränser. Genom att direktivet endast föreskriver ett minimibelopp kan&lt;br&gt;dessa i flera fall behållas. I direktivet sägs att det av EU-ländema gemen-&lt;br&gt;samt beslutade minimibeloppet skall omprövas minst vart femte år. Det&lt;br&gt;står givetvis fritt att ompröva de svenska bestämmelserna oftare än så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket omfattande garanti ökar naturligtvis de direkta kostnaderna&lt;br&gt;när skyddssystemet tas i anspråk. Det innebär också att kraven på sys-&lt;br&gt;temets kapacitet i motsvarande mån måste bli större. Följden av det blir&lt;br&gt;att kostnaderna i form av avgifter för att finansiera den kapacitet systemet&lt;br&gt;måste ha för att fullgöra sin uppgift i händelse av fallissemang blir större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En faktor av visst intresse gäller beloppsgränsemas eventuella inverkan&lt;br&gt;på inlåningsstrukturen. En låg gräns kan öka benägenheten att sprida&lt;br&gt;medlen på flera institut för att därigenom skydda så stor del som möjligt&lt;br&gt;av de samlade inlåningsmedlen. Detta har också påpekats av flera&lt;br&gt;remissinstanser. Ett sådant reaktionsmönster påverkar enskilda banker&lt;br&gt;något olika beroende på bankens kundstruktur. På den punkten är&lt;br&gt;osäkerheten naturligtvis stor men det finns knappast skäl att tro att de&lt;br&gt;omflyttningar som kan komma att ske skulle bli särskilt stora eller&lt;br&gt;substantiellt påverka fördelningen av bankernas totala inlåningsstockar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En angränsande fråga gäller risken för att inlåningsmedel söker sig till&lt;br&gt;länder som tillämpar högre beloppsgränser. Ett visst flöde av inlånings-&lt;br&gt;medel över gränserna kan givetvis förekomma. Här tillkommer dock&lt;br&gt;andra slag av hinder av mer praktisk och psykologisk art. Innan medel&lt;br&gt;flyttas utomlands av just detta skäl torde det ligga närmare till hands att&lt;br&gt;genom inhemska omflyttningar bättre tillgodogöra sig insättningsgarantin.&lt;br&gt;Vidare kommer en mycket hög beloppsgräns innebära att bankerna måste&lt;br&gt;betala högre avgifter för garantisystemet, vilket i förlängningen kan&lt;br&gt;försämra villkoren för insättama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de olika faktorer av principiellt och praktiskt slag&lt;br&gt;som här berörts bör utgångspunkten för svensk del vara att en relativt låg&lt;br&gt;beloppsgräns bestäms för garantisystemet under förutsättning att den är&lt;br&gt;förenlig med kravet på konsumentskydd. En självklar utgångspunkt är&lt;br&gt;därvid den nedre beloppsgräns som EG-direktivet anger, nämligen 20 000&lt;br&gt;ecu. Vilket relativt skydd en sådan gräns skulle ge allmänheten varierar&lt;br&gt;naturligtvis mycket beroende på insättarkategori. Då konsumentskyddet&lt;br&gt;för den enskilde står i fokus är det hushållsinlåningens storlek och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördelning som är mest intressant. Detta motiveras dessutom av hus- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;hållssektoms stora andel av den totala inlåningen; cirka två tredjedelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av tillgänglig statistik för hushållssektom, bl.a. från SCB:s&lt;br&gt;hushållsinkomstundersökningar, kan beräknas att banktillgodohavandena&lt;br&gt;i genomsnitt uppgår till storleksordningen drygt 50 000 kronor (fördelat&lt;br&gt;på individnivå från 18 år och uppåt). Räknas personer helt utan bank-&lt;br&gt;medel bort stiger beloppet till 65 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiken tyder på att en beloppsgräns på 20 000 ecu per person bör&lt;br&gt;vara tillräcklig för att täcka inlåningen för den helt dominerande delen av&lt;br&gt;antalet hushåll och fysiska personer i Sverige. Det är emellertid flera&lt;br&gt;remissinstanser som förespråkar en högre nivå. Beloppsgränsen 20 000&lt;br&gt;ecu är förmodligen inte tillräcklig för att täcka den dominerande andelen&lt;br&gt;av inlåningen på småföretagares konton. Enligt vad Företagarnas Riks-&lt;br&gt;organisation, SAF och Industriförbundet framhåller i sina remissyttranden&lt;br&gt;finns det anledning att anta att även denna grupp lider av brist på&lt;br&gt;information om bankernas finansiella tillstånd. Detta bör beaktas och&lt;br&gt;motiverar en något högre beloppsgräns än den lägsta som EG-direktivet&lt;br&gt;godtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de nämnda aspekterna bör ersättningsnivån i garanti-&lt;br&gt;systemet bestämmas till ett belopp som uppgår till högst 250 000 kronor&lt;br&gt;per insättare och bank. Detta högsta belopp kan avse ersättning för såväl&lt;br&gt;kapitalbeloppet som upplupen ränta till dagen för konkursbeslutet eller en&lt;br&gt;förklaring att en insättning hos ett utländskt bankföretag är indisponibel,&lt;br&gt;dvs. till den dag då ersättningsrätt inträder (jfr avsnitt 10). Det valda&lt;br&gt;ersättningsbeloppet ligger mer i linje med vad jämförbara länder valt som&lt;br&gt;högsta ersättningsnivå. Som exempel kan nämnas att beloppsgränsen i det&lt;br&gt;danska garantisystemet i januari 1995 höjdes till 300 000 danska kronor,&lt;br&gt;vilket motsvarar ungefär 400 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ersättningsnivån uttrycks i kronor i stället för ecu undviks,&lt;br&gt;som Bankföreningen påpekat, den osäkerhet som insättama kan uppleva&lt;br&gt;om vilket belopp som egentligen är skyddat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statistiken för hushållssektom har endast ca 3 procent av in-&lt;br&gt;dividerna en bankinlåning överstigande 250 000 kronor. Endast ca 11&lt;br&gt;procent av den samlade inlåningen ligger över 250 000 kronor. För före-&lt;br&gt;tagssektorn inklusive organisationer etc. finns ingen statistik. Upp-&lt;br&gt;skattningsvis torde endast en mindre del ligga inom gränsvärdet.&lt;br&gt;Eftersom även banker av ungefär samma storlek har olika inlånings-&lt;br&gt;struktur med avseende både på näringsgrenar och kontostruktur kommer&lt;br&gt;de garanterade behållningarnas andel av total inlåning att variera mellan&lt;br&gt;skilda banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet lägger endast fast ett lägsta belopp som skall omfattas av&lt;br&gt;en garanti. Det står länderna fritt att tillämpa högre gränser eller inga&lt;br&gt;gränser alls. Det finns exempel på att enskilda länder tillämpar högre&lt;br&gt;gränser för konton förknippade med sparande för pension eller bostad.&lt;br&gt;Den svenska kontostrukturen rymmer olika spar- och transaktionskonton&lt;br&gt;men i allmänhet är de inte öronmärkta för speciella ändamål. Några&lt;br&gt;riktade subventioner från statens sida eller förmåner från institutens sida&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förknippade med vissa kontoslag finns i allmänhet inte. Ett undantag är Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;ungdomsbosparkonton som medger en statlig subvention i form av extra&lt;br&gt;räntegottgörelse. Det är dock svårt att se några övertygande skäl för att&lt;br&gt;särbehandla dessa konton i garantisystemet. Dessutom torde behållningen&lt;br&gt;på dessa konton endast undantagsvis uppgå till 250 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som kan rymma en social aspekt men som är viktig även från&lt;br&gt;rent principiella utgångspunkter är hur kortvariga större behållningar i&lt;br&gt;samband med betalningar skall behandlas. Denna aspekt berörs inte i&lt;br&gt;direktivet. Inte minst när det gäller bostadsöverlåtelser kan behållningarna&lt;br&gt;ha en stor privatekonomisk, och därmed social, betydelse. Men detta kan&lt;br&gt;även gälla många andra slag av betalningar, t.ex. utfallande livför-&lt;br&gt;säkringar. Även här är det olyckligt om normalt säkra betalningsmetoder&lt;br&gt;överges till förmån för mer komplicerade eller i realiteten mer osäkra.&lt;br&gt;Konsumentverket anser i sitt remissyttrande att problemen med kortvariga&lt;br&gt;större behållningar bör analyseras ytterligare och förordar att dessa skall&lt;br&gt;vara garanterade full ut. Det är emellertid uppenbart att undantag av detta&lt;br&gt;slag, vilka i och för sig kan betraktas som önskvärda, måste omges med&lt;br&gt;tydliga regler om systemet inte skall luckras upp och förfelas. Att&lt;br&gt;avgränsa vad som ryms inom ett socialt kriterium innebär givetvis ett&lt;br&gt;betydande mått av godtycklighet. En kostnadseffektiv kontroll måste&lt;br&gt;också kunna göras. Här kan stora svårigheter förutses. En metod att&lt;br&gt;införliva tillfälliga stora kontobehållningar inom garantisystemets ram&lt;br&gt;skulle kunna vara att alla medel som kan dokumenteras ha funnits på&lt;br&gt;kontot endast ett fåtal bankdagar bör vara garanterade fullt ut. Även en&lt;br&gt;sådan regel rymmer dock administrativa problem och riskerar att&lt;br&gt;föranleda improduktiva beteenden hos insättama. Det kan dessutom aldrig&lt;br&gt;med precision konstateras hur länge medel skulle ha funnits kvar på&lt;br&gt;kontot, bara hur lång tid de varit placerade där. Sammanfattningsvis tyder&lt;br&gt;mycket på att ett garantisystem med den nu avsedda karaktären inte är&lt;br&gt;lämpat att omfatta placeringar av nämnt slag. Systemet skall utgöra ett&lt;br&gt;grundskydd från konsumentsynpunkt. Stora behållningar, om än&lt;br&gt;tillfälliga, kräver då ökad medvetenhet hos insättama om eventuella&lt;br&gt;risker.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Självrisk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ingen självrisk skall tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överenstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte&lt;br&gt;förslaget. De remissinstanser som yttrat sig i denna del anser att en&lt;br&gt;självrisk bör införas. Riksbanken och Finansinspektionen föreslår att en&lt;br&gt;självrisk på fem procent införs. Svenska Bankföreningen föreslår en&lt;br&gt;självrisk om tio procent. Enligt dessa remissinstanser riskerar frånvaron&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av självrisk att leda in bankkundema i en otillfredsställande passivitet vad Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;gäller valet av bank. En självrisk ger bankkundema incitament att reagera&lt;br&gt;om någon bank uppenbart börjar öka sitt risktagande. Även Kammarrät-&lt;br&gt;ten i Jönköping, Företagarnas Riksorganisation, Nordiska Sparlån, SAF&lt;br&gt;och Industriförbundet anser att en självrisk skall införas utan att närmare&lt;br&gt;ange ett belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Artikel 7 i direktivet medger att en&lt;br&gt;självrisk om högst 10 procent av en enskild insättares garanterade&lt;br&gt;insättning vid ett ersättningstillfalle tas ut. Behovet av en självrisk i&lt;br&gt;systemet är svårt att värdera. I försäkringssammanhang används ofta en&lt;br&gt;självrisk för att motverka ett slarvigt eller oärligt beteende och därmed&lt;br&gt;minska antalet &amp;quot;onödiga&amp;quot; försäkringsfall. Det huvudsakliga skälet för en&lt;br&gt;självrisk i ett system för insättningsgaranti skulle vara att öka insättamas&lt;br&gt;vaksamhet och därigenom bidra till ett mer disciplinerat och samhälls-&lt;br&gt;ekonomiskt sett sundare banksystem. Detta är också huvudlinjen i&lt;br&gt;argumentationen hos de remissinstanser som anser att garantisystemet&lt;br&gt;skall inkludera en självrisk. Riksbanken hänvisar, i sitt remissvar, till&lt;br&gt;erfarenheter från det amerikanska banksystemet under 1980-talet och&lt;br&gt;1990-talets början där banker med starkt försämrad kreditvärdighet, till&lt;br&gt;följd av misslyckade risktaganden, ändå kunde dra till sig erforderlig&lt;br&gt;likviditet genom att erbjuda höga räntor till garanterade insättare. Ett&lt;br&gt;sådant scenario är mindre troligt inom det svenska garantisystemet&lt;br&gt;eftersom det föreslås finansieras av riskrelaterade avgifter. Dessutom&lt;br&gt;motverkar kapitaltäckningsreglema en sådan olämplig utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är en uttalad anledning för införandet av garantisystemet&lt;br&gt;att de flesta insättare har relativt svårt att göra bedömningar av bankernas&lt;br&gt;kreditvärdighet, är det tveksamt att motivera en självrisk med att&lt;br&gt;insättama skall förmås öka sin vaksamhet rörande förändringar i&lt;br&gt;bankernas risktagande. Förekomsten av självrisk kan dessutom öka risken&lt;br&gt;för att pengarna tas ut på ett tidigt stadium vid tendens till oro för att inte&lt;br&gt;ett belopp motsvarande självrisken skall gå förlorat. Riksbanken och&lt;br&gt;Finansinspektionen menar att detta beteende utgör ett litet problem för&lt;br&gt;bankerna i relation till att stora placerare drar tillbaka sin utlåning. Denna&lt;br&gt;remissynpunkt är förmodligen korrekt ur en storbanks synvinkel. Men för&lt;br&gt;en mindre bank som har en stor andel av sin finansiering via inlåning&lt;br&gt;från allmänheten kan ett sådant agerande innebära stora problem.&lt;br&gt;Eftersom insättama inte kan antas ha förmågan att bedöma det finansiella&lt;br&gt;tillståndet i bankerna finns det risk för att ett sådant uttagsbeteende&lt;br&gt;grandas på felaktiga antaganden, vilket är allvarligt och måste undvikas&lt;br&gt;så långt det är möjligt. Således bör inte mekanismer, såsom självrisk,&lt;br&gt;som kan bidra till att en sådan situation inträffar införas i garantisyste-&lt;br&gt;met. Även om det finns goda skäl för självrisk bedöms dessa inte&lt;br&gt;överväga nackdelarna. Därför föreslås att ingen självrisk bör tas ut från&lt;br&gt;insättama i samband med utbetalningar av ersättning från garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Kvittning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En insättares rätt till ersättning från garantisys-&lt;br&gt;temet skall bestämmas med utgångspunkt i dennes bruttobehållning&lt;br&gt;hos banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget i huvudsak utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden påtalar att det är av betydelse för förståelsen av&lt;br&gt;lagförslaget att vissa frågor angående förhållandet mellan en insättare och&lt;br&gt;det aktuella institutet/konkursboet när en konkurs som utlöser garantin&lt;br&gt;inträffar behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Enligt nämnden&lt;br&gt;behöver garantimyndighetens skyldighet att betala ut bruttoersättning inte&lt;br&gt;automatiskt betyda att också institutets/konkursboets kvittningsrätt&lt;br&gt;bortfaller. Det är att märka att ersättningar som utbetalas från garantisys-&lt;br&gt;temet belastar konkursboet genom att garantimyndigheten skall ha rätt att&lt;br&gt;bevaka ersättningsbeloppet i konkursen. Bankstödsnämnden sätter vidare&lt;br&gt;i fråga om konkursboet kan begära utmätning av en insättares rätt enligt&lt;br&gt;garantin för att täcka en förfallen fordran mot insättaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En förutsättning för att garantisyste-&lt;br&gt;met skall få tas i anspråk bör vara att allmän domstol beslutat att försätta&lt;br&gt;en bank i konkurs (se vidare avsnitt 10). Parallellt med konkursför-&lt;br&gt;farandet skall således ett garantiförfarande inledas. Det syftar till att&lt;br&gt;bestämma kretsen av ersättningsberättigade insättare och hur stor ersätt-&lt;br&gt;ning som var och en av dessa skall få. Ersättningen skall betalas ut senast&lt;br&gt;tre månader från domstolens konkursbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall insättaren har både inlåning i och skulder till samma bank upp-&lt;br&gt;kommer frågan om skulderna skall beaktas redan i garantiförfarandet,&lt;br&gt;dvs. om ersättningen från garantisystemet skall bestämmas med utgångs-&lt;br&gt;punkt i insättarens nettobehållning hos banken eller om ersättningen skall&lt;br&gt;baseras på bruttobehållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket av artikel 1 i direktivet skall medlemsländerna vid&lt;br&gt;beräkningen av ett tillgodohavande på ett konto tillämpa de regler och&lt;br&gt;föreskrifter vad avser kvittning och motfordringar som enligt rättsliga och&lt;br&gt;avtalsmässiga villkor är tillämpliga på en insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av denna bestämmelse i direktivet är att gällande svensk&lt;br&gt;rätt angående kvittning får beaktas vid utformningen av det svenska ga-&lt;br&gt;rantisystemet. Eftersom direktivet inte tar ställning till frågan kommer&lt;br&gt;innehållet i dessa regler därför att vara avgörande för om ersättningen&lt;br&gt;från garantisystemet skall bestämmas enligt netto- eller bruttometoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvittning innebär att gäldenären fullgör sin förpliktelse genom att avstå&lt;br&gt;från en fordran på borgenären. Denne är ofta, men inte alltid, skyldig att&lt;br&gt;finna sig i en sådan fullgörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för kvittning i konkurs regleras i konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672). Reglerna tar endast sikte på konkursborgenärens rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. I samt. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvitta. Enligt huvudregeln kan en fordran hos konkursgäldenären (i detta Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;fall banken) som får göras gällande i konkursen användas till kvittning&lt;br&gt;mot en fordran som denne hade mot konkursborgenären (i detta fall&lt;br&gt;insättaren) när konkursbeslutet meddelades. I motsats till vad som gäller&lt;br&gt;beträffande kvittning utom konkurs behöver konkursgäldenärens&lt;br&gt;(bankens) fordring inte vara förfallen till betalning. Detta sammanhänger&lt;br&gt;med att förfallotid huvudsakligen utgör ett skydd för gäldenären mot&lt;br&gt;överraskande krav. Det skyddsbehovet gör sig inte gällande när han&lt;br&gt;försatts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är konkursborgenären inte skyldig att i konkurs godta kvitt-&lt;br&gt;ning med en fordran mot honom som inte är förfallen till betalning. För&lt;br&gt;konkursboet gäller nämligen de civilrättsliga kvittningsreglema. Dessa&lt;br&gt;ställer som krav att motfordran skall vara förfallen till betalning. Enligt&lt;br&gt;gällande rätt saknar bankens konkursbo således kvittningsrätt mot en in-&lt;br&gt;sättare vars lån i banken inte förfallit till betalning. Det kan därför inte&lt;br&gt;komma i fråga att i garantiförfarandet kvitta icke förfallna lån mot en&lt;br&gt;insättares krav på ersättningssystemet. Som Bankstödsnämnden anfört&lt;br&gt;behöver den omständigheten att nämnden skall utge ersättning som&lt;br&gt;beräknats enligt bruttometoden inte automatiskt innebära att konkursboets&lt;br&gt;kvittningsrätt också bortfaller. Utgångspunkten är nämligen att garantisys-&lt;br&gt;temet genom en utbetalning av ersättning träder i och övertar helt eller&lt;br&gt;delvis insättarens fordran mot konkursboet. Det är endast i den ut-&lt;br&gt;sträckning som konkursboet därigenom befrias från sitt ansvar gentemot&lt;br&gt;en insättare som konkursboets kvittningsmöjligheter också bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I doktrinen har också hävdats, i och för sig inte oemotsagt, att även när&lt;br&gt;motfordran är förfallen till betalning är kvittningsrätten mot medel på ett&lt;br&gt;bankkonto begränsad, nämligen när det är fråga om medel som är att&lt;br&gt;jämföra med kontantkassa (jfr Lindskog, Kvittning, 2:a uppl. 1993).&lt;br&gt;Osäkerheten om rättsläget i kombination med att garantin främst är ett&lt;br&gt;konsumentskydd gör att det ter sig mest ändamålsenligt och i överens-&lt;br&gt;stämmelse med direktivets bestämmelser att tillämpa bruttometoden. Det&lt;br&gt;stämmer också väl med önskemålet att regelverket i sig inte bör ge en in-&lt;br&gt;sättare anledning att placera sina insättningar hos någon annan bank än&lt;br&gt;den som han har en skuld till, utan att insättarens beslut i sådana frågor&lt;br&gt;bör styras av andra överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda lösningen, bruttometoden, innebär att den ersättning som en&lt;br&gt;insättare skall få genom garantin inte skall påverkas av om denne också&lt;br&gt;har skulder till den konkursdrabbade banken. Konkursförvaltaren får såle-&lt;br&gt;des när det rör sig om en förfallen fordran på en insättare i vanlig ord-&lt;br&gt;ning driva in fordringen, vilket i och för sig kan ske genom att insätt-&lt;br&gt;arens fordran på garantiersättning tas i anspråk, och när det gäller en&lt;br&gt;fordran som inte förfallit till betalning exempelvis sälja fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Delade konton&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 8.1 är det kontoinnehavaren som skall ha rätt till&lt;br&gt;ersättning från garantisystemet i händelse av ersättningsfall. Ibland före-&lt;br&gt;kommer att ett konto är öppnat i två eller flera personers namn. Något&lt;br&gt;behov av att införa särskilda bestämmelser om vad som avses med&lt;br&gt;gemensamt konto föreligger inte. Redan en tillämpning av allmänna civil-&lt;br&gt;rättsliga regler, t. ex. reglerna om samäganderätt, torde vara avgörande&lt;br&gt;för nämndens utbetalning av ersättning. En annan sak är att en bank är&lt;br&gt;skyldig enligt svensk rätt att för varje kund lämna kontrolluppgift till&lt;br&gt;skattemyndigheten om den under året gottskrivna eller utbetalda samman-&lt;br&gt;lagda räntan samt kundens fordran på banken vid årets slut. Reglerna&lt;br&gt;innebär att om kunden innehar ett konto tillsammans med en eller flera&lt;br&gt;andra kontoinnehavare, skall på kontot belöpande ränta och kapital&lt;br&gt;fördelas lika mellan kontoinnehavama, om inte annat förhållande är känt&lt;br&gt;för banken. Har kontoinnehavama meddelat banken att fördelningen sker&lt;br&gt;efter annan grund skall dock denna tillämpas vid kontrolluppgifternas&lt;br&gt;upprättande. Införandet av ett garantisystem bör därför inte i och för sig&lt;br&gt;innebära några administrativa problem eller kostnader för bankerna när&lt;br&gt;det gäller att bestämma kretsen av ersättningsberättigade insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall osäkerhet kan anses råda angående frågan om till vem av&lt;br&gt;kontoinnehavama ersättningen skall betalas ut, bör denna med stöd av de&lt;br&gt;civilrättsliga reglerna fördelas mellan kontoinnehavama efter huvudtalet.&lt;br&gt;Om var och en av kontoinnehavama haft rätt att lyfta hela kontobehåll-&lt;br&gt;ningen, bör utbetalningen av ersättning kunna göras till en av kontoinne-&lt;br&gt;havama. I annat fall bör ersättningen lämpligen betalas ut till kontoinne-&lt;br&gt;havama gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med direktivets bestämmelser räknas var och en av de&lt;br&gt;personer som har tillgodohavanden på ett konto för sig. Det innebär att&lt;br&gt;begränsningen av garantisystemets ersättningsnivå (se avsnitt 9.1) skall&lt;br&gt;gälla för varje person, inte för vart konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gränsfråga, som Bankstödsnämnden berört, är om och i så fall hur&lt;br&gt;en checkinnehavare, som i förhållande till banken inte är en kontoinneha-&lt;br&gt;vare, skall få ut värdet på en utställd men inte utlöst check eller postväxel&lt;br&gt;i samband med att garantisystemet tas i anspråk. I en sådan situation&lt;br&gt;finns vanligen medel motsvarande checken eller växeln på utställarens&lt;br&gt;konto. Enligt allmän checkrätt gäller att en checkinnehavare får vända sig&lt;br&gt;till utställaren och kräva betalning om banken av någon anledning vägrar&lt;br&gt;att betala ut medel, t.ex. därför att checken saknar täckning. Visserligen&lt;br&gt;bör, principiellt sett, garantin inte avgränsas så att utnyttjandet av&lt;br&gt;effektiva instrument i betalningssystemet motverkas. Den normala regeln&lt;br&gt;bör emellertid gälla även i det fall banken inte betalar på grand av ett&lt;br&gt;ersättningsfall. Checkinnehavaren får således vända sig till utställaren,&lt;br&gt;snarare än till garantisystemet, med sin fordran. Det vore nämligen&lt;br&gt;tekniskt besvärligt att bemästra situationen att checkinnehavaren utkräver&lt;br&gt;medlen från garantisystemet samtidigt som detta har att fullgöra sina&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åligganden gentemot insättaren (dvs. checkutställaren) på grundval av den Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;gällande kontoställningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Konton med annan innehavare än den som äger&lt;br&gt;fordringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8.3 i direktivet behandlar de fall då en insättare inte är faktiskt&lt;br&gt;berättigad till de belopp som finns innestående på ett konto, dvs. när&lt;br&gt;fordringar på banken inte ägs av kontoinnehavaren utan av en annan per-&lt;br&gt;son. I sådana fall skall den person som är faktiskt berättigad till beloppen&lt;br&gt;erhålla betalning från garantin, förutsatt att den personen har blivit&lt;br&gt;identifierad eller kan identifieras före det datum då myndigheterna&lt;br&gt;konstaterar att insättningarna hos en bank är indisponibla. Om flera&lt;br&gt;personer är faktiskt berättigade till beloppen skall, då den för garantisys-&lt;br&gt;temet gällande ersättningsnivån tillämpas, hänsyn tas till vars och ens&lt;br&gt;andel enligt de för förvaltningen av insättningarna gällande arrangeman-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i detta avseende bör innehållet i allmänna civilrättsliga regler vara&lt;br&gt;avgörande för nämndens utbetalning av ersättning. Något behov av att&lt;br&gt;införa särskilda bestämmelser om detta finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ersättningsfall&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättning skall betalas ut till en insättare i en&lt;br&gt;bank sedan domstol beslutat att försätta banken i konkurs. Utbe-&lt;br&gt;talningen skall göras till den eller dem som har konto hos banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken, Kammarrätten i Jönköping, Finansinspektionen, Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden, Juridiska Fakulteten i Lund, Fristående Sparbankers Riksför-&lt;br&gt;bund, Sparbankernas säkerhetskassa och Finansförbundet framhåller dock&lt;br&gt;att det är angeläget att frågan om systemet bör ges vidare uppgifter med&lt;br&gt;möjlighet att förhindra att ett institut kommer i finansiella svårigheter&lt;br&gt;eller att delta i en rekonstruktion av en bank utreds skyndsamt. Bland&lt;br&gt;annat Bankstödsnämnden har anfört att en konkurs erfarenhetsmässigt är&lt;br&gt;ett relativt dyrbart sätt att avveckla en verksamhet och att garantisyste-&lt;br&gt;mets föreslagna utformning i vissa situationer kan bli konkursdrivande.&lt;br&gt;En möjlighet att ta fonden i anspråk för rekonstruktioner eller liknande&lt;br&gt;måste dock omgärdas med begränsningar enligt nämnden. Garantisyste-&lt;br&gt;mets medverkan i en rekonstruktion skall t.ex. bara komma i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det kan bedömas bli klart billigare för garantifonden än en konkurs.&lt;br&gt;Ledning kan i dessa delar hämtas bl.a. från det danska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Bankkunders Riksförbund anför att garantin bör utlösas redan&lt;br&gt;vid betalningsinställelse och utan väntetid för att skydda insättamas&lt;br&gt;likviditet. Att låta konkurs vara den enda utlösande faktorn innebär att&lt;br&gt;insättama i realiteten kan komma att behöva vänta så länge på ersättning&lt;br&gt;från garantisystemet att de riskerar att själva försättas i konkurs. HSB&lt;br&gt;Riksförbund anser att det är otillfredsställande att ersättning endast kan&lt;br&gt;betalas ut efter ett konkursbeslut. Erfarenheterna från den statliga&lt;br&gt;bostadskreditnämnden (BKN), för vilken en motsvarande regel gäller, är&lt;br&gt;negativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden anser att den rättsliga innebörden av det föreslagna&lt;br&gt;garantisystemet är något oklar med hänsyn till att förslaget inte närmare&lt;br&gt;redogör för hur en insättares rätt till insatta medel påverkas av att ett&lt;br&gt;svenskt institut försätts i konkurs eller insättningar i ett utländskt institut&lt;br&gt;förklaras indisponibla. Bankstödsnämnden påtalar vidare att det i&lt;br&gt;lagtexten inte anges för vad en insättare skall få ersättning i händelse av&lt;br&gt;ett fallissemang hos ett institut som omfattas av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I ingressen till direktivet anges att ett&lt;br&gt;garantisystem bör träda i funktion så snart insättningar hos en bank blir&lt;br&gt;indisponibla för insättare. Av direktivets bestämmelser (artiklarna 1.3 och&lt;br&gt;10.1) framgår att ett garantisystem skall kunna betala ut ersättning till en&lt;br&gt;insättare inom tre månader från den dag då antingen de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna (det torde vara tillsynsmyndigheten som avses) eller en&lt;br&gt;rättslig myndighet konstaterat att en insättning hos en bank är indis-&lt;br&gt;ponibel för insättaren. Direktivet medger således viss valfrihet för&lt;br&gt;medlemsländerna när det gäller att bestämma vem som skall ges ansvaret&lt;br&gt;att fatta beslut som innebär att garantisystemet skall tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En insättare skall vara berättigad till ersättning från garantisystemet om&lt;br&gt;han på grund av bankens ekonomiska situation inte kan ta ut pengar från&lt;br&gt;sitt konto. En sådan situation inträffar om banken försätts i konkurs.&lt;br&gt;Enligt gällande svensk rätt skall en bank försättas i konkurs om den inte&lt;br&gt;rätteligen kan betala sina skulder och denna betalningsoförmåga inte är&lt;br&gt;endast tillfällig, dvs. om banken inte kan möta ett krav på utbetalning av&lt;br&gt;en fordran som är klar och förfallen. Detta skall i princip även ske om&lt;br&gt;gäldenären själv ansöker om att försättas i konkurs. Ett konkursbeslut&lt;br&gt;medför att bankens alla tillgångar tas om hand av en förvaltare. Denne&lt;br&gt;skall sedan fördela bankens tillgångar mellan fordringsägarna, bl.a. in-&lt;br&gt;sättama, med tillämpning av gällande regler om förmånsrätt. Dessa inne-&lt;br&gt;bär att bankens insättare normalt har sämre rätt till utdelning än vissa&lt;br&gt;andra kategorier fordringsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även likvidation, som kan beslutas av bolagsstämman eller av domstol,&lt;br&gt;medför att en banks verksamhet skall avvecklas och banken upplösas. Lik-&lt;br&gt;vidation kan beslutas av domstol om grund för s.k. tvångslikvidation&lt;br&gt;föreligger. Så är fallet när en särskild balansräkning (kontrollbalans-&lt;br&gt;räkning) visar att bankens eget kapital understiger nio tiondelar av det&lt;br&gt;registrerade aktiekapitalet. Likvidation kan också beslutas av bolagsstäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man dels om grund för tvångslikvidation föreligger, dels när bolagsstäm- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;man av annat skäl helt enkelt vill avsluta bankens verksamhet. Om dom-&lt;br&gt;stolen eller bolagsstämman beslutat om likvidation skall Finansinspek-&lt;br&gt;tionen förordna två eller flera likvidatorer. Likvidatorema skall avveckla&lt;br&gt;bankens verksamhet, betala bankens skulder (inklusive insättamas&lt;br&gt;fordringar) och fördela överskottet mellan bankens ägare. Likvidatorema&lt;br&gt;bör inte fortsätta verksamheten i vidare mån än som behövs för av-&lt;br&gt;vecklingen av rörelsen. Det innebär bl.a. att ny inlånings- eller utlånings-&lt;br&gt;verksamhet normalt inte blir aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns däremot inget som säger att insättama på grund av likvida-&lt;br&gt;tionen inte kan ta ut sina pengar från ett konto. Det är bara när likvida-&lt;br&gt;torema konstaterar att bankens tillgångar inte kommer att räcka till be-&lt;br&gt;talning som indisponibilitet i direktivets mening kan inträffa, och då skall&lt;br&gt;banken i likvidation försättas i konkurs. I alla händelser har en insättare&lt;br&gt;vars medel är oåtkomliga till följd av att likvidatorema inställt betal-&lt;br&gt;ningarna möjlighet att efter ansökan få banken försatt i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av lagstiftningen i princip oreglerad företeelse är betalningsin-&lt;br&gt;ställelse. En sådan inträder om en gäldenär - i detta fall banken -&lt;br&gt;förklarar att den inte ämnar göra några utbetalningar, t.ex. till en&lt;br&gt;insättare som önskar disponera sin kontobehållning. En betalningsin-&lt;br&gt;ställelse medför inga rättsverkningar eller myndighetsåtgärder i sig.&lt;br&gt;Däremot innebär betalningsinställelsen en presumtion för att gäldenären&lt;br&gt;är insolvent. En ordning som innebär att redan en ensidig betalningsin-&lt;br&gt;ställelse skulle framtvinga ersättningsfall skulle vara vansklig. En bank&lt;br&gt;som i själva verket har möjlighet att infria sina skulder till insättama&lt;br&gt;skulle utan myndigheternas kontroll kunna utlösa garantiförfarandet. En&lt;br&gt;sådan regel vore inte heller förenlig med direktivets uppbyggnad.&lt;br&gt;Direktivet förutsätter att en myndighet förklarat att insättamas medel är&lt;br&gt;oåtkomliga för dem. Med tanke på den svenska lagstiftningens ut-&lt;br&gt;formning kan alltså inte betalningsinställelse i sig användas som kriterium&lt;br&gt;för när garantiersättning skall betalas ut. En annan sak är att en insättare&lt;br&gt;med åberopande av betalningsinställelsen kan få banken försatt i konkurs&lt;br&gt;och i och med det garantisystemet aktiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär de gällande svenska reglerna om obestånd&lt;br&gt;att endast en domstols beslut om att försätta en bank i konkurs bör föran-&lt;br&gt;leda att garantisystemet skall tas i anspråk för utbetalning av ersättning&lt;br&gt;till insättama. Ett beslut om likvidation bör t.ex. inte vara tillräckligt för&lt;br&gt;att lösa ut garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall utländska institut omfattas av garantin här i landet (se vidare&lt;br&gt;avsnitt 7.2.3 och 7.2.4) bör en utländsk myndighets förklaring att insätt-&lt;br&gt;ningarna är indisponibla utlösa även det svenska garantiförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om direktivet inte anger inom vilken tid garantimyndigheten skall&lt;br&gt;underrättas om att insättningar hos en bank har konstaterats vara indis-&lt;br&gt;ponibla, bör utgångspunkten vara att detta ändå skall ske genast, särskilt&lt;br&gt;med hänsyn till den allvarliga situation som uppstått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av ersättning skall göras till den eller dem som har konto&lt;br&gt;hos banken eller ett tillgodohavande i banken som inte finns placerat på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kundens konto, exempelvis under en övergångstid i samband med en&lt;br&gt;transaktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utbetalning av ersättning som garantisystemet - med tillämpning&lt;br&gt;av den för systemet gällande beloppsgränsen - skall verkställa till följd&lt;br&gt;av att banken försatts i konkurs, begränsar samtidigt konkursboets ansvar&lt;br&gt;gentemot berörda insättare i samma utsträckning som betalning sker. I&lt;br&gt;stället för att insättaren vid ett ersättningsfall endast hänvisas till eventuell&lt;br&gt;utdelning i bankens konkurs, träder garantisystemet in och övertar helt&lt;br&gt;eller delvis insättarens fordran mot konkursboet. På grund av belopps-&lt;br&gt;gränsen kommer storleken av de insatta medlen givetvis att vara&lt;br&gt;avgörande för konkursboets fortsatta ansvar. En insättare förlorar således&lt;br&gt;sin rätt mot bankens konkursbo upp till beloppsgränsen men får ett&lt;br&gt;motsvarande krav på ersättning från garantisystemet. Samtidigt får&lt;br&gt;garantisystemet samma rätt mot konkursboet genom att träda i insättarens&lt;br&gt;ställe och överta, i den omfattning som nämnden betalar ut ersättning till&lt;br&gt;insättaren, kravet mot konkursboet, se vidare avsnitt 13.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framhåller det angelägna i att pröva om garanti-&lt;br&gt;systemet skall ges vidare uppgifter i händelse av ett instituts ekonomiska&lt;br&gt;trångmål. Bankstödsnämnden har framhållit att det i allmänhet är dyrbart&lt;br&gt;att låta, särskilt, en bank försättas i konkurs. Enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning har synpunkterna gott fog för sig. Regeringen har också nyligen&lt;br&gt;uppdragit åt en kommitté (Banklagskommittén Fi 1995:09, dir. 1995:86)&lt;br&gt;att överväga om bestämmelser om rekonstruktion av krisdrabbade banker&lt;br&gt;och kreditmarknadsbolag bör införas och om i så fall insättningsgaranti-&lt;br&gt;systemet bör ges någon uppgift vid rekonstruktionen av en krisdrabbad&lt;br&gt;bank. Regeringen har i direktiven särskilt pekat på att exempel finns&lt;br&gt;utomlands på att medel som avsatts i en insättningsgarantifond kan&lt;br&gt;användas även för att förebygga bankfallissemang, dvs. för att utgöra ett&lt;br&gt;statligt kontrollerat kapitaltillskott som syftar till att rekonstruera, eller&lt;br&gt;bidra till, rekonstruktion av en krisdrabbad bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Bankens skyldighet att lämna insättare&lt;br&gt;information om det system som garanterar&lt;br&gt;deras insättningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Svenska banker samt utländska bankföretag&lt;br&gt;som tar emot insättningar hos en filial här i landet skall informera&lt;br&gt;dem som har eller avser att göra en insättning om den garanti som&lt;br&gt;gäller för insättningar hos institutet, den ersättningsnivå som gäller&lt;br&gt;för garantin och formerna för utbetalning av ersättning från garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första&lt;br&gt;och andra stycket eller som är av särskild betydelse från konsument-&lt;br&gt;synpunkt gäller marknadsföringslagen (1995:540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, att närmare föreskriva&lt;br&gt;om informationsskyldighetens innehåll. En hänvisning till marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen görs i lagen om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket, TCO och, i viss mån, Finansför-&lt;br&gt;bundet anser att informationsplikten bör gå längre än som föreslagits och&lt;br&gt;även innebära att information måste lämnas om att ett kontoslag inte&lt;br&gt;omfattas av garantin när så är fallet. Konsumentverket saknar i detta&lt;br&gt;sammanhang en hänvisning till marknadsföringslagen (1975:1418) och&lt;br&gt;föreslår att lagen om insättningsgaranti kompletteras med en sådan.&lt;br&gt;Därmed uppnås tydlighet om vilken sanktion som gäller vid underlåtelse&lt;br&gt;att lämna information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa Institutet anför att från konkurrenssynpunkt innebär all&lt;br&gt;marknadsföring, så länge inte alla aktörer omfattas av garantisystemet,&lt;br&gt;en nackdel för sparkassorna. Hänvisningen till marknadsföringslagen är&lt;br&gt;inte tillräcklig eftersom den tar sikte på konsumentskydd och inte konkur-&lt;br&gt;rensaspekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I ingressen till direktivet understryks&lt;br&gt;att information är en betydande del av ett system för garanti för in-&lt;br&gt;sättningar och därför måste vara föremål för vissa bindande bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank bör vara skyldig att lämna insättare sådan information att de&lt;br&gt;kan bedöma i vilken utsträckning olika former av insättningar omfattas&lt;br&gt;av garantisystemet. En sådan skyldighet bör inte bara gälla mot bankens&lt;br&gt;befintliga insättare utan även mot dem som står i begrepp att öppna ett&lt;br&gt;konto hos banken. Utgångspunkten för utformningen av garantisystemet&lt;br&gt;är att det skall vara ett konsumentskydd. Det är därför väsentligt att&lt;br&gt;eventuell osäkerhet beträffande frågan om den för insättaren aktuella&lt;br&gt;placeringsformen omfattas av garantin undanröjs genom saklig informa-&lt;br&gt;tion från bankernas sida. Informationsskyldigheten bör därför, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstanserna föreslagit, även innebära att information måste lämnas Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;om att en insättning inte omfattas av det svenska garantisystemet när så&lt;br&gt;är fallet. Information bör även lämnas om den ersättningsnivå som gäller&lt;br&gt;för garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör bankerna vara skyldiga att på begäran från en insättare in-&lt;br&gt;formera denne om hur han kan få ersättning från garantisystemet i hän-&lt;br&gt;delse av att hans insättningar konstaterats vara indisponibla, vad gäller&lt;br&gt;villkor och formaliteter som skall vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen bör vara lättillgänglig och utformad på svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån banken och kunden i sin affärsförbindelse använt annat språk&lt;br&gt;bör informationen om insättningsgarantin också lämnas på det språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen av att bankerna fullgör skyldigheten att informera insättama&lt;br&gt;om garantisystemet är närmast en tillsynsuppgift och bör därför falla på&lt;br&gt;Finansinspektionen. Av de skäl Konsumentverket framfört bör, efter&lt;br&gt;förebild i 8 § konsumentkreditlagen (1992:830), en hänvisning göras till&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Lagen om insättningsgaranti behöver därigenom&lt;br&gt;inte innehålla regler om all den information som under olika förhållanden&lt;br&gt;kan behöva lämnas om insättningsgarantisystemet. Genom hänvisningen&lt;br&gt;ges en möjlighet att med stöd av marknadsföringslagen tvinga fram in-&lt;br&gt;formation som i olika fall kan anses ha särskild betydelse från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt. Sanktionsmöjlighetema kopplas därigenom inte endast till&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn utan även till Konsumentombudsmannen. Ge-&lt;br&gt;nom dennes initiativ kan saken också komma under Marknadsdomstolens&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet framhålls i ingressen att en oreglerad användning i mark-&lt;br&gt;nadsföring av hänvisningar till ersättningsnivån på och omfattningen av&lt;br&gt;ett system för garanti för insättningar skulle kunna påverka insättamas för-&lt;br&gt;troende för eller stabiliteten i banksystemet. I artikel 9.3 anges därför att&lt;br&gt;medlemsländerna skall införa regler som begränsar användningen av in-&lt;br&gt;formation om garantisystemet i marknadsföringen. Vidare föreslås att&lt;br&gt;medlemsländerna skall kunna begränsa en sådan marknadsföring till att&lt;br&gt;vara en saklig hänvisning till det system som banken omfattas av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige skall endast ett garantisystem införas. Samtliga svenska&lt;br&gt;banker kommer därför att omfattas av samma garantisystem. Att banken&lt;br&gt;omfattas av garantisystemet kommer följaktligen inte i sig att innebära&lt;br&gt;någon konkurrensfördel. Det är vidare förbjudet att exportera nationella&lt;br&gt;garantisystem. Möjligheter för bankföretag från EES-ländema att från&lt;br&gt;filial erbjuda insättare här i Sverige ett bättre skydd för insättningar&lt;br&gt;genom hemlandets garantisystem än vad det svenska garantisystemet kan&lt;br&gt;erbjuda kommer därför inte att föreligga. Motsvarande regel föreslås&lt;br&gt;gälla även för filialer till bankföretag hemmahörande i länder utanför&lt;br&gt;EES. Mot bakgrund härav och av att marknadsföringslagen innehåller&lt;br&gt;bl.a. bestämmelser om otillbörlig marknadsföring gentemot konsumenter,&lt;br&gt;torde särskilda bestämmelser som begränsar bankernas möjlighet att&lt;br&gt;konkurrera genom marknadsföring med avseende på garantisystemet inte&lt;br&gt;behövas. Om det ändå visar sig att sådana bestämmelser behövs, kan det&lt;br&gt;föreslagna bemyndigandet att reglera informationsgivningen användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån svenska banker driver verksamhet i ett annat land torde ban- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;kens information om insättningsgarantin regleras av bestämmelser i det&lt;br&gt;landet. Motsvarande gäller möjliga inskränkningar av friheten att i mark-&lt;br&gt;nadsföringen behandla insättningsgarantin. Några svenska regler fordras&lt;br&gt;inte i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Bankstödsnämnden blir ansvarig myndighet för&lt;br&gt;det svenska systemet för garanti för insättningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Utöver sina nuvarande uppgifter får Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden även till uppgift att ansvara för det svenska systemet&lt;br&gt;för garanti för insättningar. Nämndens förvaltningskostnader för&lt;br&gt;administrationen av garantisystemet skall finansieras över anslag.&lt;br&gt;Avgifter motsvarande förvaltningskostnaderna tas ut av de banker&lt;br&gt;som omfattas av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer, bortsett från förslaget om&lt;br&gt;myndighetens namn, med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;förslaget att Bankstödsnämnden ges i uppgift att administrera det svenska&lt;br&gt;garantisystemet utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken stöder förslaget och anför att alternativa befintliga myndig-&lt;br&gt;heter, såsom Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret inte&lt;br&gt;bör komma i fråga. I dessa fall skulle hanteringen av garantisystemet&lt;br&gt;kunna komma i konflikt med myndigheternas övriga arbetsuppgifter.&lt;br&gt;Finansinspektionen anser att den fondförvaltande myndighetens roll bör&lt;br&gt;renodlas så att inga intressekonflikter kan uppstå. Inspektionen tillstyrker&lt;br&gt;sålunda att varken Riksbanken eller inspektionen skall ansvara för&lt;br&gt;garantisystemet. Fristående Sparbankers Riksförbund och Sparbankernas&lt;br&gt;Säkerhetskassa har inget att invända mot att Bankstödsnämnden hand-&lt;br&gt;lägger frågor om insättningsgarantin men är av uppfattningen att förvalt-&lt;br&gt;ningen av de fonderade medlen bör åligga Riksbanken. Enligt Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden bör det övervägas om inte ansvaret för garantisystemet bör&lt;br&gt;läggas på någon annan myndighet än Bankstödsnämnden. Ur administra-&lt;br&gt;tiv synvinkel är det, enligt Bankstödsnämnden, tveksamt om arbetsuppgif-&lt;br&gt;ter som under vissa omständigheter mångdubblas skall läggas på en så&lt;br&gt;liten myndighet som Bankstödsnämnden kommer att vara när nämndens&lt;br&gt;befattning med bankstödsfrågor upphör. Även om det kan antas att Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden under ännu en tid efter avvecklingen av det nuvarande&lt;br&gt;bankstödsåtagandet skall förvalta statens aktier i Nordbanken, Securum&lt;br&gt;och Retriva är det, enligt Bankstödsnämnden, bara fråga om ett fåtal år&lt;br&gt;innan myndigheten skulle stå helt utan andra arbetsuppgifter än insätt-&lt;br&gt;ningsgarantin. Med tanke på kravet på skyndsamhet som ett ersättnings-&lt;br&gt;fall innebär måste anpassningen av myndighetens personella och övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurser ske snabbt. Enligt Bankstödsnämnden torde det vara nödvändigt Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;att ha organisationen klar och i beredskap redan i förväg. Det är emeller-&lt;br&gt;tid inte tillräckligt att det finns en arbetsstyrka, som kan sköta det ganska&lt;br&gt;omfattande administrativa arbetet, utan det måste också finnas mer&lt;br&gt;kvalificerad personal som kan leda arbetet och ta ställning till alla de&lt;br&gt;oförutsedda frågor som sannolikt dyker upp när ett ersättningsfall väl&lt;br&gt;inträffar. Åtminstone med den mycket begränsade uppgift som garanti-&lt;br&gt;myndigheten skall ha enligt det nu föreliggande förslaget, kan Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden inte se att det skulle kunna uppkomma någon målkonflikt om&lt;br&gt;uppgiften lades på Finansinspektionen. Enligt Bankstödsnämnden har&lt;br&gt;inspektionen dessutom den stora fördelen att den redan har en fungerande&lt;br&gt;rutin för att ta ut avgifter från de institut som skall omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller i ett system där garantifondens medel i vissa fall kan tas i&lt;br&gt;anspråk i samband med rekonstruktioner behöver egentligen några&lt;br&gt;målkonflikter uppkomma enligt Bankstödsnämnden, eftersom det inte&lt;br&gt;skulle behöva vara garantimyndigheten som fattade beslut om ett sådant&lt;br&gt;ianspråktagande. Som ett alternativ anser Bankstödsnämnden att det är&lt;br&gt;tänkbart att systemet skulle kunna administreras av någon myndighet som&lt;br&gt;ligger utanför det finansiella området men som har erfarenhet av och&lt;br&gt;resurser för masshantering, t.ex. Riksskatteverket. Den finansiella&lt;br&gt;kompetens som behövs kan lätt tillföras myndigheten genom nyrekryte-&lt;br&gt;ring av en eller ett par personer. Postgirot Bank AB och Posten AB anser&lt;br&gt;att garantisystemet skall administreras av Riksbanken. I syfte att&lt;br&gt;rationalisera och eftersträva enkelhet i hanteringen av garantisystemet&lt;br&gt;föreslår Finansförbundet att Riksbanken tillsammans med Finansin-&lt;br&gt;spektionen skall ansvara för garantisystemet. Enligt Juridiska Fakulteten&lt;br&gt;i Lund, SAF och Industriförbundet finns det anledning att diskutera om&lt;br&gt;inte ansvaret i stället skall ligga hos Finansinspektionen eller hos en egen&lt;br&gt;enhet inom inspektionen. Svenska Bankföreningen anser det olämpligt att&lt;br&gt;Bankstödsnämnden ges ansvaret för garantisystemet. Att permanenta&lt;br&gt;Bankstödsnämnden skulle, enligt Bankföreningen, lätt kunna leda till&lt;br&gt;missförstånd hos allmänheten om vad insättningsgarantin egentligen&lt;br&gt;omfattar. En sådan lösning skulle också riskera att skapa förvirring&lt;br&gt;internationellt genom att ge sken av att svenska banker både har problem&lt;br&gt;och är garanterade av staten. Detta motverkar, enligt Bankföreningen,&lt;br&gt;den tydlighet som insättningsgarantins utformning bör ha. Bankföreningen&lt;br&gt;anser därför att administrationen av garantisystemet bör skötas av en&lt;br&gt;särskild för ändamålet nybildad, från Riksbanken fristående, myndighet.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket anser att det är oklart vilken roll och uppgift den nya&lt;br&gt;myndigheten får vid en ändrad ambitionsnivå eller när ett ersättningsfall&lt;br&gt;blir aktuellt. Riksrevisionsverket anser därför att frågan om ansvaret för&lt;br&gt;garantisystemet bör övervägas ytterligare i en kommande utredning om&lt;br&gt;garantisystemets uppgifter och befogenheter. Sveriges Advokatsamfund&lt;br&gt;anser att möjligheterna att skapa ett privat garantisystem bör övervägas&lt;br&gt;ytterligare och påpekar att frågan om ansvaret för det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet inte endast berör det administrativa ansvaret för systemet utan även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innefattar ett ställningstagande till frågan om vem som har betalningsan-&lt;br&gt;svar i förhållandet till insättama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Bankkunders Riksförbund föreslår beträffande namnfrågan, att&lt;br&gt;Bankstödsnämnden bör ges namnet Nämnden för insättningsgaranti efter-&lt;br&gt;som detta bättre avspeglar nämndens huvudsakliga arbetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för utformningen av&lt;br&gt;det svenska garantisystemet är att det skall vara ett konsumentskydd. Sys-&lt;br&gt;temet skall, åtminstone i avvaktan på att frågan belysts ytterligare, inte&lt;br&gt;få tas i anspråk för andra ändamål än att betala ut ersättning till berörda&lt;br&gt;insättare i händelse av att insättningar hos en bank konstaterats vara indi-&lt;br&gt;sponibla, dvs. att ett ersättningsfall föreligger. Detta innebär, åtminstone&lt;br&gt;tills vidare, att garantisystemet och dess finansiella resurser inte skall&lt;br&gt;kunna tas i anspråk för att, exempelvis, förhindra att ett institut drabbas&lt;br&gt;av finansiella svårigheter eller för rekonstruktion av en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt innebär ett ansvar för det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet huvudsakligen att svara för administrationen. Detta innefattar också&lt;br&gt;ett ansvar för att initiera åtgärder mot en bank som inte fullgör sina&lt;br&gt;skyldigheter mot systemet. Vidare skall garantimyndigheten, om ett er-&lt;br&gt;sättningsfall inträffat, fatta beslut om och i vilken utsträckning som in-&lt;br&gt;sättare skall erhålla ersättning från garantisystemet. Ett ansvar för ga-&lt;br&gt;rantisystemet innefattar vidare samverkan med såväl svenska som utländ-&lt;br&gt;ska myndigheter av olika slag. Detta samarbete skall dels syfta till att ett&lt;br&gt;utbyte sker av information angående de utländska bankföretag som driver&lt;br&gt;bankrörelse från filial i Sverige, dels leda till att överenskommelser&lt;br&gt;träffas med företrädare för garantisystem i andra länder. Sådana&lt;br&gt;överenskommelser kan träffas angående t.ex. de villkor som skall gälla&lt;br&gt;för filialernas anslutning till det svenska garantisystemet och regleringen&lt;br&gt;av ersättningsfall när insättningar hos en sådan filial konstaterats vara&lt;br&gt;indisponibla och dessa även omfattas av det andra landets garantisystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt bör vara att systemets verksamhet och organisa-&lt;br&gt;tion inte skall vara mer omfattande än vad som krävs för att systemet&lt;br&gt;skall kunna upprätthålla en elementär basnivå i tider av finansiellt lugn&lt;br&gt;men samtidigt snabbt kunna byggas upp för att fungera i händelse av ett&lt;br&gt;ersättningsfall. Inträffar ett ersättningsfall får verksamheten och organisa-&lt;br&gt;tionen anpassas efter de krav som den uppkomna situationen ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning föreligger avgörande skäl för att en&lt;br&gt;befintlig myndighet inom den finansiella sektorn bör anförtros ansvaret&lt;br&gt;för det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en sådan lösning talar bl.a. att verksamheten inledningsvis kommer&lt;br&gt;att vara begränsad till ren administration av garantisystemet och att den&lt;br&gt;först i samband med ett ersättningsfall byggs ut och anpassas till den&lt;br&gt;uppkomna situationen. Det danska garantisystemet kan här tjäna som&lt;br&gt;förebild. För denna lösning talar även de organisatoriska och kost-&lt;br&gt;nadsmässiga fördelar som uppstår genom att en ny självständig myndighet&lt;br&gt;inte behöver inrättas. Trots de eventuella nackdelar som är förenade med&lt;br&gt;att en befintlig myndighets ansvarsområde utökas med hanteringen av&lt;br&gt;garantifrågor, och som vissa remissinstanser pekat på, bör ansvaret för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det svenska garantisystemet av framför allt praktiska skäl läggas på en Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;befintlig myndighet inom den finansiella sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen ansvarar för tillsynen av bankerna och andra finan-&lt;br&gt;siella institut. I tillsynsuppgiften ingår även en särskild uppföljning av&lt;br&gt;banker som har drabbats av finansiella problem. Att inspektionen redan&lt;br&gt;idag har en rutin för att ta ut avgifter från de institut som kommer att&lt;br&gt;omfattas av garantisystemet motiverar inte att inspektionen bör ges i&lt;br&gt;uppgift att ansvara för det svenska garantisystemet. Ett sådant ansvar&lt;br&gt;skulle kunna leda till en potentiell målkonflikt och inverka på tillsynen.&lt;br&gt;Därtill kommer att en fortsatt utveckling av garantimyndighetens&lt;br&gt;uppgifter och befogenheter underlättas av att hänsyn inte behöver tas till&lt;br&gt;en sådan målkonflikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har också uppgifter i samband med hanteringen av problem&lt;br&gt;i banker. Riksbanken svarar för att upprätthålla likviditeten i det finan-&lt;br&gt;siella systemet och har därför fått möjlighet att lämna krediter till banker&lt;br&gt;och andra kreditinstitut som drabbats av likviditetsproblem. Det är dock&lt;br&gt;inte Riksbankens uppgift att hantera problem i finansiella institut som&lt;br&gt;beror på att instituten har ett otillräckligt eget kapital. Riksbankens&lt;br&gt;huvudverksamhet är dessutom att ansvara för valuta- och kreditpolitiken&lt;br&gt;samt att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Det vore därför&lt;br&gt;inte ändamålsenligt att ålägga Riksbanken ansvaret för det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret har bl.a. i uppgift att samordna myndigheters verk-&lt;br&gt;samhet med statliga garantier och statliga lån till näringslivet. Med&lt;br&gt;hänsyn till dessa uppgifters karaktär vore ett ansvar för garantisystemet&lt;br&gt;främmande för Riksgäldskontoret. Kontorets huvuduppgift är dessutom&lt;br&gt;att ta upp lån och att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som&lt;br&gt;möjligt. Av dessa skäl vore det inte lämpligt att ge kontoret en uppgift&lt;br&gt;som direkt anknyter till utbetalningar av ersättningar till kontoinnehavare&lt;br&gt;i banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens övergripande mål är att genom stödåtgärder till&lt;br&gt;banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalnings-&lt;br&gt;systemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Nämndens uppgifter&lt;br&gt;är att sköta stödfrågor genom att analysera den finansiella situationen i&lt;br&gt;de enskilda institut som ansöker om stöd och utforma förslag till villkor&lt;br&gt;för stödet samt besluta om stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande statliga åtagandet, som är av extraordinär natur, är&lt;br&gt;temporärt. Det skall avvecklas när förhållandena är sådana att det inte&lt;br&gt;längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet och&lt;br&gt;utan att fordringsägarnas intressen riskeras. Som redan nämnts har för-&lt;br&gt;beredelserna för en avveckling inletts. Någon tidpunkt har emellertid inte&lt;br&gt;bestämts. Som angivits tidigare finns det inget hinder mot att garantisys-&lt;br&gt;temet träder i kraft medan det statliga åtagandet kvarstår. Bortsett från&lt;br&gt;värdepappersbolagen torde något ersättningsfall emellertid inte kunna&lt;br&gt;aktualiseras så länge som det statliga åtagandet inte avvecklats, eftersom&lt;br&gt;åtagandet innebär att staten garanterar att banker och vissa andra kredit-&lt;br&gt;institut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som Bankstödsnämnden för närvarande bedriver är Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;enkelt uttryckt att förvalta ingångna stödavtal, hålla beredskap för&lt;br&gt;eventuellt nya stödinsatser och förvalta statens ägande i Securum, Retriva&lt;br&gt;och Nordbanken. Som Bankstödsnämnden anfört kommer en avveckling&lt;br&gt;av det statliga åtagandet sannolikt innebära att nämndens ansvarsområde&lt;br&gt;begränsas till att endast avse uppgiften att förvalta och avveckla statens&lt;br&gt;ägande i de berörda bolagen och insättningsgarantin med den här&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Utövandet av en ägares uppgifter i en bank är, från&lt;br&gt;principiella utgångspunkter, inte lätt att förena med en roll som i&lt;br&gt;framtiden kan tänkas innefatta deltagande i en rekonstruktion av en&lt;br&gt;krisdrabbad bank. Det finns dock all anledning att anta att rollkonflikten&lt;br&gt;aldrig kommer att uppstå ens om garantimyndighetens uppgifter i&lt;br&gt;framtiden kommer att få denna inriktning, eftersom Nordbanken skall&lt;br&gt;säljas. Därmed återstår endast förvaltningen av aktierna i Securum och&lt;br&gt;Retriva, en uppgift som principiellt inte strider mot garantimyndighetens&lt;br&gt;uppdrag. Däremot skiljer sig uppgifterna åtskilligt åt till sin karaktär. Att&lt;br&gt;nämndens kvarvarande uppgifter efter en avveckling av det statliga&lt;br&gt;åtagandet kommer att vara så pass disparata, bör föranleda att andra&lt;br&gt;former för statens ägande övervägs. Denna fråga får dock behandlas i ett&lt;br&gt;senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan har angetts att Banklagskommittén skall överväga om det svenska&lt;br&gt;garantisystemet bör ges vidare uppgifter med möjlighet att förhindra att&lt;br&gt;ett institut kommer i finansiella svårigheter eller att delta i en rekonstruk-&lt;br&gt;tion av en bank. Som bl.a. Riksrevisionsverket påpekat förefaller det&lt;br&gt;naturligt att i det sammanhanget och i ljuset av de förslag som då läggs&lt;br&gt;fram även överväga frågan om var ansvaret för garantisystemet slutligen&lt;br&gt;bör läggas. Med hänsyn till de betydande vinster som till dess följer med&lt;br&gt;att hanteringen av garantisystemet läggs på en befintlig myndighet, bör&lt;br&gt;Bankstödsnämnden utöver sina nuvarande uppgifter även få till uppgift&lt;br&gt;att ansvara för det svenska garantisystemet. Även om denna lösning visar&lt;br&gt;sig vara temporär, är det väsentligt att Bankstödsnämnden organiseras&lt;br&gt;och ges de resurser som administrationen av garantisystemet kräver. De&lt;br&gt;nackdelar ur administrativ synvinkel som Bankstödsnämnden anfört bör&lt;br&gt;därigenom kunna hanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens förvaltningskostnader för administrationen av&lt;br&gt;garantisystemet bör anslagsfinansieras. Avgifter motsvarande för-&lt;br&gt;valtningskostnaderna bör tas ut av de banker som omfattas av garantisys-&lt;br&gt;temet. Avgifterna redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten.&lt;br&gt;Härigenom tillgodoses principen om bruttoredovisning på statsbudgeten&lt;br&gt;samtidigt som kostnaderna för verksamheten inte påverkar budgetsaldot.&lt;br&gt;Tekniken för finansieringen blir därmed i princip densamma som den&lt;br&gt;som tillämpas för den nuvarande verksamheten vid nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av administrativa skäl är det olämpligt att Bankstödsnämnden anvisas&lt;br&gt;ett separat ramanslag för administrationen av garantisystemet vid sidan&lt;br&gt;av sitt nuvarande ramanslag. Nödvändiga resurser för att klara garanti-&lt;br&gt;verksamheten bör i stället budgeteras i det befintliga anslaget. Däremot&lt;br&gt;skall nämnden göra tydlig skillnad mellan de förvaltningskostnader som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härrör från den nuvarande verksamheten och de som uppkommer i Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;garantiverksamheten. Därmed säkerställs att det inte sker någon&lt;br&gt;sammanblandning av kostnader mellan de båda verksamhetsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantisystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. De kostnader&lt;br&gt;som uppkommer för uppbyggnaden och administrationen av garantisyste-&lt;br&gt;met under innevarande budgetår har inte budgeterats i Bankstödsnämn-&lt;br&gt;dens anslag. Enligt nämndens uppskattningar kommer de totala kost-&lt;br&gt;naderna för detta att uppgå till ca 5,5 miljoner kronor. Merparten av&lt;br&gt;dessa kostnader utgörs av köp av konsulttjänster. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning bör det dock vara möjligt att rymma dessa tillkommande&lt;br&gt;kostnader inom det anslag som anvisats nämnden för budgetåret 1995/96.&lt;br&gt;Skälet till detta är att den nuvarande verksamheten med stor sannolikhet&lt;br&gt;kommer att få en mindre omfattning än vad som förutsattes vid bud-&lt;br&gt;geteringstillfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden har pekat på behovet av att inrätta en särskild&lt;br&gt;beredskapsstyrka och särskilda system för utbetalningar av ersättning i&lt;br&gt;händelse av ett större bankfallissemang. Enligt Bankstödsnämnden har&lt;br&gt;den reguljära organisationen knappast kompetens, kapacitet och de&lt;br&gt;resurser som krävs för att kunna klara den verksamhet som måste&lt;br&gt;bedrivas under sådana extraordinära omständigheter som måste förutsättas&lt;br&gt;råda i samband med ett större fallissemang. Regeringen har för avsikt att&lt;br&gt;återkomma till riksdagen i denna fråga i samband med 1997 år budget-&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Utbetalning av ersättning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Utbetalning av ersättning från garantisystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bankstödsnämnden skall betala ut ersättning&lt;br&gt;enligt garantin till insättama så snart det kan ske och senast inom tre&lt;br&gt;månader från den dag allmän domstol försatt en bank i konkurs eller&lt;br&gt;en behörig utländsk myndighet förklarat att insättningar hos ett&lt;br&gt;bankföretag, vars filial här i landet anslutit sig till det svenska&lt;br&gt;garantisystemet, är indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk bank försatts i konkurs, skall konkursförvaltaren&lt;br&gt;lämna de uppgifter till nämnden som den behöver för att betala ut&lt;br&gt;ersättning till insättama. Konkursförvaltaren skall även i övrigt&lt;br&gt;lämna nämnden det biträde som den behöver för utbetalning av&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Promemorian innehåller inget förslag om att konkursförvaltaren&lt;br&gt;skall lämna nämnden det praktiska biträde som nämnden kan behöva för&lt;br&gt;att klara av att betala ut ersättning i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås till skillnad från regeringens förslag att den&lt;br&gt;utdelning i en konkurs som en insättare fått för sin fordran skall räknas&lt;br&gt;av från den ersättning som därefter betalas ut från garantisystemet. I&lt;br&gt;promemorian föreslås även att om nämnden inte betalat ut ersättning&lt;br&gt;inom tre månader från den dag då insättningen blev indisponibel, skall&lt;br&gt;ränta därefter utgå på det belopp som insättaren är berättigad till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslagen i stort sett utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden förutsätter att den information som de av garantisys-&lt;br&gt;temet omfattade instituten skall lämna till garantimyndigheten inkluderar&lt;br&gt;de uppgifter som myndigheten behöver för att betala ut ersättning och att&lt;br&gt;det inte bara är konkursförvaltaren/konkursboet som skall lämna uppgifter&lt;br&gt;i detta skede. Enligt Bankstödsnämnden behövs även en bestämmelse med&lt;br&gt;innebörd att både institutet och konkursboet skall lämna myndigheten det&lt;br&gt;praktiska biträde som myndigheten kan behöva för utbetalningen. Vidare&lt;br&gt;föreslår Bankstödsnämnden beträffande betalningsfristerna att det i&lt;br&gt;lagtexten endast bör anges att ersättningen skall &amp;quot;hållas tillgänglig&amp;quot; eller&lt;br&gt;liknande inom fristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En allmän domstols beslut om kon-&lt;br&gt;kurs, som innebär att en insättning hos en bank är indisponibel, skall&lt;br&gt;medföra att ersättning skall betalas ut till insättama så snart det är möjligt&lt;br&gt;i den mån deras medel skyddas av garantin. Ersättningen skall normalt&lt;br&gt;kunna betalas ut inom tre månader från beslutet enligt artikel 10.1 i&lt;br&gt;direktivet. Motsvarande gäller om en behörig utländsk myndighet&lt;br&gt;förklarat att insättningar hos ett bankföretag, vars filial här i landet&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet, är indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inledningsvis att bestämma kretsen av ersättningsberät-&lt;br&gt;tigade insättare. Detta kan ske genom att nämnden ges tillgång till de&lt;br&gt;uppgifter som skall finnas hos banken angående kontoinnehavare hos&lt;br&gt;banken vid tidpunkten för beslutet. Genom konkursförfarandet får&lt;br&gt;konkursförvaltaren tillgång till och kan infordra uppgifter angående&lt;br&gt;bankens förhållanden som är av betydelse för konkursboets rätt. För att&lt;br&gt;nämnden skall kunna få tillgång till de uppgifter som den behöver för att&lt;br&gt;kunna fullgöra sin uppgift att snabbt betala ut ersättningar till insättama&lt;br&gt;bör konkursförvaltaren lämna nödvändiga uppgifter till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av de uppgifter som konkursförvaltaren skall lämna om&lt;br&gt;bankens tillstånd vid konkursen, torde nämnden normalt kunna betala ut&lt;br&gt;ersättning till berörda insättare inom betalningsfristen. I ersättningsbe-&lt;br&gt;skedet bör anges vilket belopp som kommer att betalas ut och hur detta&lt;br&gt;belopp bestämts. Vidare bör en insättare ges möjlighet att göra in-&lt;br&gt;vändningar mot utbetalningen av ersättningen. Det kan bli aktuellt om&lt;br&gt;t.ex. insättaren anser att ersättningen borde ha bestämts på annat sätt eller&lt;br&gt;ersättningsanspråket överlåtits till någon annan och ersättningen rätteligen&lt;br&gt;skall betalas ut till denne. Det avgörande är, enligt direktivets bestämmel-&lt;br&gt;se i artikel 10.1, att nämnden skall kunna verkställa betalningen inom&lt;br&gt;betalningsfristen. Som Bankstödsnämnden föreslagit bör det tidsmässiga&lt;br&gt;kravet på att ersättningen skall vara utbetald därför inte ställas högre än&lt;br&gt;att nämnden skall hålla ersättningen tillgänglig för lyftning inom fristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att ersättningen, på grund av omständigheter på insättarens Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;sida, kan komma att faktiskt betalas ut efter den stadgade betalnings-&lt;br&gt;fristen. Det är däremot uteslutet enligt huvudregeln i direktivet att detta&lt;br&gt;kan ske på grund av att nämnden inte aktivt försöker fullgöra sin uppgift&lt;br&gt;att verkställa utbetalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att hanteringen måste gå snabbt. En bärande tanke&lt;br&gt;bakom insättningsgarantin är att dess viktigaste syfte är att skydda&lt;br&gt;privatpersoner och småföretag. Det kan antas att det för dessa grupper&lt;br&gt;inte bara är viktigt att ersättning lämnas, utan också att utbetalningen sker&lt;br&gt;med så litet dröjsmål som möjligt. Det ankommer på nämnden att inrätta&lt;br&gt;sin organisation och rutiner på ett sådant sätt att insättamas berättigade&lt;br&gt;förväntningar i detta avseende infrias. Av de skäl som Bankstödsnämnden&lt;br&gt;framfört bör konkursförvaltaren lämna nämnden det praktiska biträde i&lt;br&gt;övrigt som nämnden kan behöva för att klara av att betala ut ersättning&lt;br&gt;i rätt tid. Den föreslagna tidsfristen får således inte utgöra ett riktmärke&lt;br&gt;för när utbetalningen skall göras, utan är avsedd att sätta en gräns för hur&lt;br&gt;lång tid som får gå från det att de insatta medlen blivit indisponibla. Med&lt;br&gt;hänsyn till detta behövs knappast någon regel av det slag som föreslogs&lt;br&gt;i promemorian om att ersättningsbeloppet efter viss tid skall bli räntebä-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.4 har angivits att en tillämpning av allmänna civilrättsliga&lt;br&gt;regler torde vara avgörande för nämndens utbetalning av ersättning. I ett&lt;br&gt;fordringsförhållande kan emellertid oklarhet på borgenärssidan uppstå&lt;br&gt;bl.a. på grund av att fordringen överlåtits eller att fordringen innehas av&lt;br&gt;flera borgenärer, t.ex. därför att ett bankkonto öppnats i två eller flera&lt;br&gt;personers namn. Detta gäller inte minst om borgenärerna tvistar om&lt;br&gt;behållningen på kontot eller, i det första fallet, nämnden inte känner till&lt;br&gt;överlåtelsen. Av lätt insedda skäl kan den tidsutdräkt som garantiförfaran-&lt;br&gt;det innebär bidra till att tveksamhet uppstår för nämnden angående till&lt;br&gt;vem ersättningen från garantisystemet skall betalas ut. Garantiförfarandet&lt;br&gt;kan sägas innebära att nämnden träder in mellan den aktuella banken i&lt;br&gt;konkurs och berörda kontoinnehavare. Denna ordning innebär emellertid&lt;br&gt;inte att det för nämnden kommer att råda en annan fordringsrättslig&lt;br&gt;situation än den som gällde för banken innan den försattes i konkurs. En&lt;br&gt;utgångspunkt vid införandet av ett garantisystem i Sverige bör vidare vara&lt;br&gt;att särlösningar skall undvikas. Särskilda regler om oklarhet på borge-&lt;br&gt;närssidan bör därför inte heller införas. I insättningsgarantisammanhang&lt;br&gt;får en situation när en fordran på banken överlåtits eller kontoinnehavar-&lt;br&gt;na tvistar om behållningen på ett delat konto bedömas med utgångspunkt&lt;br&gt;från allmänna civilrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att nämnden gör sig skyldig till dröjsmål mot den som&lt;br&gt;sedermera visar sig ha varit rätt borgenär, kan nämnden prestera betal-&lt;br&gt;ningen till länsstyrelsen enligt bestämmelserna i lagen (1927:56) om ned-&lt;br&gt;sättning av pengar hos myndighet. I så fall behöver nämnden inte ta i&lt;br&gt;anspråk möjligheten att ansöka om förlängning av utbetalningsfristen (se&lt;br&gt;avsnitt 13.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Fristförlängning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsrätten prövar på ansökan från nämnden&lt;br&gt;om tidsfristen kan förlängas. En sådan förlängning får inte överstiga&lt;br&gt;tre månader. På begäran av nämnden får länsrätten bevilja ytterligare&lt;br&gt;två förlängningar. En förlängning av tiden får bara medges om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger. Den sammanlagda tid inom vilken nämn-&lt;br&gt;den skall ha reglerat ett ersättningsfall får således inte överstiga tolv&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har en insättning i en svensk bank förlorar sin rätt till&lt;br&gt;ersättning, om han inte gör anspråk på ersättningen innan han&lt;br&gt;förlorat sin rätt till utdelning i bankens konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom&lt;br&gt;beträffande tidpunkten för preskription av en insättares rätt till ersättning&lt;br&gt;från garantisystemet i händelse av ett ersättningsfall. Regeringens förslag&lt;br&gt;ansluter till vad som stadgas i konkurslagen angående preskription av en&lt;br&gt;borgenärs rätt till utdelning i en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget i stort sett utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping framhåller att det från rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt är angeläget att beträffande möjligheten att förlänga den tidsfrist&lt;br&gt;inom vilken ersättning skall betalas ut begreppet synnerliga skäl utvecklas&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Direktivet föreskriver att utbetalning&lt;br&gt;av ersättning skall kunna göras inom tre månader. Direktivet medger&lt;br&gt;emellertid undantag från huvudregeln. Artikel 10.2 i direktivet anger inte&lt;br&gt;närmare vilka situationer som avses eller som kan anses vara tillräckligt&lt;br&gt;speciella för att utgöra grund för en förlängning av tidsfristen. I artikeln&lt;br&gt;anges endast att en ansökan om förlängning av fristen kan göras under&lt;br&gt;extraordinära omständigheter och i särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordalydelsen att döma skall denna möjlighet användas restriktivt.&lt;br&gt;Detta bör också vara utgångspunkten vid utformningen av det svenska ga-&lt;br&gt;rantisystemet med hänsyn till dess funktion av konsumentskydd. Det är&lt;br&gt;väsentligt att tidsfristen enligt huvudregeln bör kunna förlängas bara om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger. Även om det vore önskvärt att, som Kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping anfört, begreppet synnerliga skäl preciserades, är det&lt;br&gt;svårt att förutsäga när en sådan situation har uppkommit som motiverar&lt;br&gt;en förlängning av tidsfristen. Ett exempel, låt vara orealistiskt, skulle&lt;br&gt;kunna vara att det i den aktuella bankens räkenskaper visar sig råda en&lt;br&gt;sådan oreda att kretsen av insättare, eller deras insättningars storlek, inte&lt;br&gt;låter sig bestämmas utan tidskrävande arbete. Ett annat exempel som bör&lt;br&gt;kunna föranleda en viss förlängning av fristen är att någon som nämnden&lt;br&gt;inte bedömt vara ersättningsberättigad framställer ett krav på ersättning&lt;br&gt;från garantisystemet så sent att nämnden inte har några praktiska&lt;br&gt;möjligheter att ta ställning till detta krav och verkställa en utbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom tidsfristen. Det sagda innebär att en förlängning av fristen bör&lt;br&gt;kunna komma i fråga även i ett enskilt fall. Fristen bör aldrig förlängas&lt;br&gt;mer än vad som är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan från nämnden om förlängning av fristen bör prövas av&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första hand av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att en tidsfrist inte i något fall får åberopas mot en&lt;br&gt;insättare i de fall denne inte har kunnat göra sina anspråk på utbetalning&lt;br&gt;av ersättning från garantisystemet gällande i tid, dvs. inom den för ersätt-&lt;br&gt;ningsfallet aktuella betalningsfristen. Detta följer av artikel 10.3 i direk-&lt;br&gt;tivet och tar sikte inte bara på den tidsfrist som följer av huvudregeln&lt;br&gt;utan även på en betalningsfrist som förlängts. Denna bestämmelse inskär-&lt;br&gt;per nämndens ansvar för att utbetalning sker till samtliga insättare som&lt;br&gt;har ett berättigat anspråk på ersättning från garantisystemet i händelse av&lt;br&gt;ett ersättningsfall och för även över till frågan om när en insättares rätt&lt;br&gt;till ersättning från garantisystemet bör preskriberas. På grund av artikel&lt;br&gt;10.3 kan en bestämmelse inte införas som innebär att rätten till ersättning&lt;br&gt;går förlorad om ersättningsfallet inte reglerats inom den aktuella&lt;br&gt;betalningsfristen och detta beror på att insättaren inte gått att få tag på.&lt;br&gt;Preskription kan med andra ord inte ske redan på detta stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 18 § konkurslagen (1987:627) anses en konkurs avslutad&lt;br&gt;när tingsrätten har fastställt utdelningen i konkursen. Detta gäller även&lt;br&gt;om en tvist angående en fordran som har gjorts gällande i konkursen inte&lt;br&gt;är slutligt avgjord. Enligt 11 kap. 12 § samma lag förlorar en borgenär&lt;br&gt;sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk på medlen inom två år&lt;br&gt;räknat från dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft,&lt;br&gt;eller den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan&lt;br&gt;att ställa säkerhet. En förutsättning för att nämnden skall kunna framställa&lt;br&gt;ett regresskrav mot bankens konkursbo torde vara att nämnden, i förhåll-&lt;br&gt;ande till konkursboet, trätt i en insättares ställe, se vidare avsnitt 13.5.&lt;br&gt;Med denna utgångspunkt infinner sig frågan om garantiförfarandet skall&lt;br&gt;pågå parallellt med konkursförfarandet eller anses avslutat i och med&lt;br&gt;utgången av betalningsfristen. Efter denna tidpunkt kan visserligen hävdas&lt;br&gt;att konsumentintresset inte väger lika tungt och att insättaren lika gärna&lt;br&gt;kan vända sig till konkursboet med sina anspråk. Detta skulle kunna vara&lt;br&gt;fallet om insättaren garanterades utdelning i bankens konkurs i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som ersättning genom insättningsgarantin. Den utdelning ur&lt;br&gt;konkursen som en insättare eventuellt får kan emellertid antas bli sämre.&lt;br&gt;Detta förhållande och bestämmelsen i artikel 10.3 i direktivet talar för att&lt;br&gt;garantiförfarandet bör upphöra tidigast samtidigt som konkursförfarandet,&lt;br&gt;dvs. fram till denna tidpunkt skall en insättare ha rätt till ersättning från&lt;br&gt;garantisystemet framför eventuell utdelning i bankens konkurs. Mot detta&lt;br&gt;skulle kunna tala att nämnden med denna ordning kan få problem med att&lt;br&gt;hinna utöva sin regressrätt mot konkursboet om nämnden betalar ut er-&lt;br&gt;sättning till en insättare först sent under de parallella förfarandena. Med&lt;br&gt;hänsyn till bestämmelsen i 11 kap. 18 § konkurslagen bör detta emellertid&lt;br&gt;inte vara något problem. Som angivits ovan är det tillräckligt att nämnden&lt;br&gt;hinner göra fordringen gällande i konkursen. Om denna ordning inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällde skulle nämnden i en sådan situation berövas möjligheten att utöva Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;sin regressrätt mot konkursboet. Garantiförfarandet bör således avslutas&lt;br&gt;tidigast samtidigt som konkursen avslutas. Det kan mot bakgrund av det&lt;br&gt;anförda inte bli aktuellt att införa en bestämmelse i lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti som innebär att preskription sker före det att preskription sker&lt;br&gt;enligt den ovan redovisade regeln i konkurslagen. På grund av regressin-&lt;br&gt;tresset bör således slutdatum för preskription enligt konkurslagen och&lt;br&gt;preskription enligt lagen om insättningsgaranti sammanfalla. För in-&lt;br&gt;sättama är det knappast till någon nackdel att preskription enligt konkurs-&lt;br&gt;lagen sker före eller senast samtidigt med preskription enligt lagen om in-&lt;br&gt;sättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10.5 stadgas om ett specialfall när undantag från huvudregeln om&lt;br&gt;utbetalningsfrist kan göras. Om en kontoinnehavare eller annan person,&lt;br&gt;som gör anspråk på det belopp som finns innestående på ett konto, ankla-&lt;br&gt;gas för ett brott som har direkt eller indirekt samband med tvättning av&lt;br&gt;pengar enligt definitionen i artikel 1 i direktivet (93/308/EEG) om åtgär-&lt;br&gt;der för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av&lt;br&gt;pengar, kan garantisystemet avvakta med alla utbetalningar i väntan på&lt;br&gt;domstolens dom, oaktat den tidsfrist som fastställts i artikel 10.1-2 i&lt;br&gt;direktivet om system för garanti för insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk rätt innehåller redan bestämmelser som ger möjlighet att till-&lt;br&gt;gripa straffprocessuella tvångsmedel. Enligt 26 kap. rättegångsbalken kan&lt;br&gt;t.ex. kvarstad komma i fråga om någon är skäligen misstänkt för brott&lt;br&gt;och det kan skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att&lt;br&gt;undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att t.ex. betala&lt;br&gt;värdet av förverkad egendom eller skadestånd, som kan antagas komma&lt;br&gt;att på grund av brottet ådömas honom. Någon särskild bestämmelse med&lt;br&gt;det innehåll som anges i direktivet behöver således inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.4 Återbetalning av ersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om någon genom oriktiga uppgifter eller på&lt;br&gt;annat sätt har orsakat att ersättning betalats ut obehörigt eller med&lt;br&gt;för högt belopp, skall återbetalning ske av vad som har betalats ut&lt;br&gt;för mycket tillsammans med ränta beräknad enligt 6 § räntelagen&lt;br&gt;(1975:635). Sådan återbetalning skall också ske om någon i annat&lt;br&gt;fall har tagit emot ersättning obehörigt eller med för högt belopp och&lt;br&gt;skäligen hade bort inse detta. I sådana fall skall ränta tas ut beräknad&lt;br&gt;enligt 5 § räntelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återbetalning fattas av nämnden. Ett sådant beslut får&lt;br&gt;verkställas enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt&lt;br&gt;nämndens beslut efterges helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I princip samma som regeringens. I promemo-&lt;br&gt;rians förslag anges dock inte att nämnden skall ha rätt att fatta beslut om&lt;br&gt;att återbetalning skall ske av felaktigt utbetald ersättning. Inte heller&lt;br&gt;anges att nämndens beslut om återbetalning får verkställas eller att&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt nämndens beslut får efterges helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget i stort sett utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden påpekar att den föreslagna lagtexten inte ger&lt;br&gt;garantimyndigheten någon möjlighet att besluta om återbetalning i de an-&lt;br&gt;givna fallen eftersom den föreslagna utformningen av lagen om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti endast torde medge att myndigheten driver ett krav på åter-&lt;br&gt;betalning vid allmän domstol. Konsumentverket anser att hänvisningen till&lt;br&gt;god tro-situationen inte är korrekt eftersom god tro inte kan anses före-&lt;br&gt;ligga i de fall när någon mottagit ersättning trots att rätt till utbetalning&lt;br&gt;inte funnits och denne skäligen bort ha insett detta. Om god tro däremot&lt;br&gt;kan konstateras, skall återbetalning inte ske enligt Konsumentverket. Hov-&lt;br&gt;rätten för Nedre Norrland sätter i fråga om det inte behöver införas en&lt;br&gt;regel om preskription av garantimyndighetens rätt att begära återbetalning&lt;br&gt;av felaktigt utbetald ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom garantiförfarandet underrättas&lt;br&gt;en insättare om den ersättning som kommer att betalas ut till följd av er-&lt;br&gt;sättningsfallet. De uppgifter angående kontoinnehavama hos den aktuella&lt;br&gt;banken som nämnden skall få tillgång till efter det att banken försatts i&lt;br&gt;konkurs bör i allmänhet kunna läggas till grund för bestämmandet av er-&lt;br&gt;sättningens storlek. Det måste emellertid förutsättas att nämnden i enstaka&lt;br&gt;fall kan konstatera i efterhand att lämnade uppgifter resulterat i att&lt;br&gt;ersättning betalats ut trots att rätt till ersättning inte funnits eller med för&lt;br&gt;högt belopp. Även om nämnden inte i samtliga av dessa fall har&lt;br&gt;anledning misstänka att försök till missbruk av garantisystemet föreligger,&lt;br&gt;bör nämnden ges möjlighet att särskilt besluta att en felaktig utbetalning&lt;br&gt;skall återgå. Den som har tagit emot ersättning och som genom att lämna&lt;br&gt;oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att ersättning betalats ut trots&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att rätt till utbetalning inte funnits eller med för högt belopp bör därför Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;betala tillbaka vad som har betalats ut för mycket jämte ränta beräknad&lt;br&gt;enligt 6 § räntelagen (1975:635). Sådan återbetalning bör också ske om&lt;br&gt;någon i annat fall har tagit emot ersättning trots att rätt till utbetalning&lt;br&gt;inte funnits eller med för högt belopp och den som har tagit emot betal-&lt;br&gt;ningen skäligen borde ha insett detta. I sistnämnda fall skall ränta utgå&lt;br&gt;beräknad enligt 5 § räntelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av att, som Hovrätten för Nedre Norrland föreslagit, införa en&lt;br&gt;bestämmelse om specialpreskription av nämndens återbetalningskrav före-&lt;br&gt;ligger inte. Reglerna om allmän preskription i preskriptionslagen&lt;br&gt;(1981:130) bör kunna tillämpas i förekommande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första fallet krävs inte att vederbörande varit medveten om fel-&lt;br&gt;aktigheten. I det andra fallet är han skyddad av god tro, dvs. det krävs&lt;br&gt;för återbetalningsskyldighet att han varit medveten om eller i vart fall&lt;br&gt;borde ha insett felaktigheten. I båda fallen är påföljden återbetalning av&lt;br&gt;vad som har betalats ut för mycket jämte ränta beräknad enligt räntela-&lt;br&gt;gen. Ränteberäkningama skiljer sig dock åt beroende på om det är det&lt;br&gt;första eller det andra fallet som är aktuellt, dvs. om mottagaren orsakat&lt;br&gt;den felaktiga utbetalningen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut om återbetalning bör få verkställas enligt utsöknings-&lt;br&gt;balken. Beslutet kommer således att utgöra exekutionstitel. Det är&lt;br&gt;däremot inte lämpligt att föreskriva att återbetalning skall ske trots att&lt;br&gt;återbetalningsbeslutet inte vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det vara rimligt att återbetalningsskyldigheten inte är&lt;br&gt;absolut. En möjlighet för nämnden att efterge en sådan skyldighet helt&lt;br&gt;eller delvis bör därför finnas. En förutsättning för eftergift bör dock vara&lt;br&gt;att det finns särskilda skäl för det. Nämnden har att i varje enskilt fall&lt;br&gt;pröva om förutsättning för eftergift föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.5 Övertagande av fordran&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I fråga om utbetalade ersättningar enligt&lt;br&gt;garantin inträder staten i insättarens rätt mot banken. Utdelning i&lt;br&gt;bankens konkurs för insättning som har ersatts enligt garantin&lt;br&gt;tillfaller staten intill detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotek AB påpekar att de i promemorian föreslagna bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar förhållandet mellan en insättare och garantimyndigheten i&lt;br&gt;samband med utbetalning av ersättning, bör korrigeras för att tillämp-&lt;br&gt;ningen av paragraferna inte skall medföra olika utfall för parterna&lt;br&gt;beroende på om ersättningen från garantin skall betalas ut före eller efter&lt;br&gt;det att utdelning betalas ut i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i direktivet finns en be- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;stämmelse om subrogation. Där anges att det garantisystem, som inom&lt;br&gt;ramen för en garanti betalar ut ersättning i anledning av ett ersättningfall,&lt;br&gt;skall, utan att det påverkar eventuella andra rättigheter enligt nationell&lt;br&gt;lagstiftning, vara berättigad att vid konkursförfaranden träda i insättamas&lt;br&gt;ställe för ett belopp som motsvarar det som garantisystemet har betalat&lt;br&gt;ut till insättaren. Innebörden av detta blir för svenska förhållanden att&lt;br&gt;staten, genom nämnden, skall försöka få tillbaka så mycket som möjligt&lt;br&gt;av den ersättning som betalats ut från garantisystemet till följd av ett er-&lt;br&gt;sättningsfall, dvs. i största möjliga utsträckning söka minimera kost-&lt;br&gt;naderna för systemet. Med hänsyn härtill bör en bestämmelse om subroga-&lt;br&gt;tion föras in i lagen om insättningsgaranti. Innebörden av bestämmelsen&lt;br&gt;är att nämnden träder i insättarens ställe i konkursförfarandet och övertar,&lt;br&gt;i den omfattning som nämnden ersätter insättaren, kravet mot konkurs-&lt;br&gt;boet. Insättaren förlorar således sin rätt mot banken upp till den för&lt;br&gt;garantisystemet tillämpliga beloppsgränsen om 250 000 kronor. Samtidigt&lt;br&gt;som insättaren i stället får ett motsvarande krav på ersättning från garan-&lt;br&gt;tin, får nämnden, efter mönster i 28 § lönegarantilagen (1992:497),&lt;br&gt;samma rätt mot konkursboet genom att nämnden träder i insättarens&lt;br&gt;ställe. Den på detta sätt förvärvade fordran mot konkursboet kan nämn-&lt;br&gt;den bevaka i konkursen enligt vanliga konkursrättsliga regler. Nämnden&lt;br&gt;kan utöva sin regressrätt i samma utsträckning som utbetalning av er-&lt;br&gt;sättning sedan sker. Nämndens ansvar gentemot insättaren begränsas såle-&lt;br&gt;des av beloppsgränsen. På grund av denna gräns hänvisas de insättare&lt;br&gt;som har tillgodohavanden i banken som överstiger 250 000 kronor till&lt;br&gt;konkursboet beträffande överskjutande belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda medför att nämnden, utöver att vara berättigad till vederbör-&lt;br&gt;lig andel av konkursboets tillgångsmassa, har att utöva de befogenheter&lt;br&gt;som kan tillkomma en borgenär enligt reglerna om konkurs. Detta inne-&lt;br&gt;bär att nämnden bl.a. kan påkalla återvinning, framställa anmärkning mot&lt;br&gt;bevakning, invända mot konkursförvaltarens utdelningsförslag och väcka&lt;br&gt;skadeståndstalan mot konkursförvaltaren. I detta sammanhang kan näm-&lt;br&gt;nas att en borgenär som har en fordran hos en bank på grund av en in-&lt;br&gt;sättning på räkning inte behöver bevaka denna fordran om en uppgift om&lt;br&gt;insättningsborgenärer bifogats den bouppteckning eller borgenärsför-&lt;br&gt;teckning som lämntas in till domstolen och fordringsbeloppet och den&lt;br&gt;upplupna räntan framgår av denna uppgift. Detta undantag för bankkun-&lt;br&gt;ders fordringar innebär att nämnden inte heller behöver bevaka de ford-&lt;br&gt;ringar som nämnden, enligt ovan, övertar i och med konkursbeslutet.&lt;br&gt;Eftersom det svenska garantisystemet även kan omfatta insättningar som&lt;br&gt;har gjorts på konto hos värdepappersföretag, se avsnitt 19, bör det nu&lt;br&gt;aktuella undantaget utsträckas till att även avse dessa värdepappersföre-&lt;br&gt;tag. På så vis kommer samma regler i bevakningssammanhang att gälla&lt;br&gt;för insättningar hos de institut som kan omfattas av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den synpunkt som framförts av Stadshypotek AB har beaktats i rege-&lt;br&gt;ringens lagförslag, se avsnitt 13.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.6 Sekretess&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sekretess gäller i ärenden om ersättning enligt&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti för uppgift om personliga eller ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden för den som enligt nämnda lag är att anse som&lt;br&gt;insättare, om det kan antas att denne lider skada eller men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian föreslås inte att sekretess skall gälla i insättnings-&lt;br&gt;garantisammanhang om en insättare kan antas lida men om en uppgift&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen saknar närmare överväganden kring sekretessens om-&lt;br&gt;fattning eller bestämmelsens utformning. Inspektionen ifrågasätter om det&lt;br&gt;skydd som enskilda personer åtnjuter hos sin bank skall försämras om&lt;br&gt;uppgifter förs över till garantimyndigheten. Vidare anser inspektionen att&lt;br&gt;det finns anledning att överväga om också rekvisitet men bör omfattas av&lt;br&gt;regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Innebörden av att garantisystemet tas&lt;br&gt;i anspråk till följd av ett ersättningsfall är som nämnts att nämnden skall&lt;br&gt;bestämma och betala ut ersättning till berörda insättare hos banken. För&lt;br&gt;att klara av denna uppgift inom föreskriven tid behöver nämnden få till-&lt;br&gt;gång till de uppgifter som finns angående kontoinnehavama hos den ak-&lt;br&gt;tuella banken vid tidpunkten för beslutet att försätta banken i konkurs.&lt;br&gt;Nämndens behov av uppgifter för att kunna bestämma ersättningens stor-&lt;br&gt;lek och verkställa utbetalningen av ersättningen, bör i princip kunna be-&lt;br&gt;gränsas till att avse aktuella kontouppgifter och andra uppgifter av ekono-&lt;br&gt;misk karaktär. Nämnden kan emellertid komma att få tillgång även till&lt;br&gt;uppgifter om personliga förhållanden, t.ex. i samband med en tvist om&lt;br&gt;ett tillgodohavande hos en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 10 § bankrörelselagen gäller att enskildas förhållanden till&lt;br&gt;en bank inte får obehörigen röjas. Banksekretessen omfattar såväl munt-&lt;br&gt;liga uppgifter som uppgifter i handlingar. Alla uppgifter som rör en bank-&lt;br&gt;kunds mellanhavanden med banken, oavsett om de är dokumenterade&lt;br&gt;eller inte, är alltså underkastade banksekretessen. Denna inskränks i viss&lt;br&gt;utsträckning genom uttryckliga lagbestämmelser, som innebär en skyldig-&lt;br&gt;het för en bank att på begäran lämna myndigheter vissa uppgifter, t.ex.&lt;br&gt;4 kap. 15 § utsökningsbalken och 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas inte banksekretessbestämmelsema&lt;br&gt;utan reglerna i sekretesslagen (1980:100). I Bankstödsnämndens verksam-&lt;br&gt;het gäller i dag sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen för uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som rör stödmottagamas verksamhet. Detta framgår av 2 § sekretessför- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;ordningen (1980:657) jämte punkt 83 i bilagan till denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank försätts i konkurs skall ett garantiförfarande inledas&lt;br&gt;parallellt med konkursförfarandet. Genom konkursförfarandet får konkurs-&lt;br&gt;förvaltaren tillgång till och kan infordra uppgifter angående bankens för-&lt;br&gt;hållanden som är av betydelse för konkursboets rätt. Som tidigare har&lt;br&gt;framgått (avsnitt 13.1) föreslås att nämnden skall få tillgång till de upp-&lt;br&gt;gifter som den behöver för att kunna fullgöra sin uppgift att snabbt betala&lt;br&gt;ut ersättningar till insättama genom att konkursförvaltaren, och i viss ut-&lt;br&gt;sträckning banken, lämnar nödvändiga uppgifter till nämnden. Därigenom&lt;br&gt;får nämnden del av sekretessbelagda uppgifter om bankkundemas person-&lt;br&gt;liga eller ekonomiska förhållanden. Den sekretess som i dag gäller för&lt;br&gt;Bankstödsnämndens verksamhet avser endast uppgifter som Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden får del av i sin stödverksamhet. När Bankstödsnämnden även&lt;br&gt;skall ges i uppgift att ansvara för garantisystemet bör därför en bestäm-&lt;br&gt;melse införas i sekretesslagen till skydd för insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för sekretess är här att det kan antas att den enskilde&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften röjs. Ett rakt skaderekvisit bör således&lt;br&gt;gälla. Presumtionen är alltså för offentlighet. Efter en avvägning mellan&lt;br&gt;den enskildes intresse av sekretesskydd och allmänhetens intresse av&lt;br&gt;insyn föreligger inte någon anledning att föreskriva strängare sekretess&lt;br&gt;i insättningsgarantisammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling bör sekretessen gälla i högst tjugo&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.7 Skattskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättning från garantin skall vid inkomst-&lt;br&gt;beskattningen behandlas som om ersättningen betalats av det institut&lt;br&gt;hos vilken insättningen finns. Ersättningen skall i första hand anses&lt;br&gt;utgöra ersättning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen&lt;br&gt;avser upplupen ränta, skall den vid inkomstbeskattningen behandlas&lt;br&gt;som inkomstränta. Vid återbetalning av ersättning skall den del av&lt;br&gt;ett återbetalat belopp som inte avser ersättning för det insatta&lt;br&gt;kapitalbeloppet jämställas med ränteutgift. Skyldighet införs för&lt;br&gt;nämnden att lämna kontrolluppgift om utbetald eller återbetald er-&lt;br&gt;sättning till den del ersättningen skall behandlas som inkomstränta&lt;br&gt;eller utgiftsränta och att göra skatteavdrag för betalning av prelimi-&lt;br&gt;när A-skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksskatteverket förutsätter att avsikten är att felak-&lt;br&gt;tigt utbetalat belopp som återbetalas, skall vara avdragsgillt såsom ränte-&lt;br&gt;betalning för den återbetalningsskyldige, och föreslår att detta regleras i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen om insättningsgaranti. Skyldighet för mottagaren att i dessa fall&lt;br&gt;lämna kontrolluppgift bör framgå av 3 kap. 25 a § lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget eller lämnar det&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett ersättningsbelopp som betalas ut&lt;br&gt;från garantisystemet kan avse dels ersättning för insatta medel (kapitalbe-&lt;br&gt;lopp), som blivit indisponibla på grund av ersättningsfallet, dels ersätt-&lt;br&gt;ning för upplupen ränta. Till den del utbetald ersättning avser upplupen&lt;br&gt;ränta bör allmänna regler om skatteplikt gälla. Om en tillämpning av den&lt;br&gt;för garantisystemet gällande beloppsgränsen innebär att en insättare inte&lt;br&gt;ersätts fullt ut, skall det utbetalda ersättningsbeloppet i första hand anses&lt;br&gt;utgöra ersättning för kapitalbeloppet. Till den del ersättningen avser upp-&lt;br&gt;lupen ränta, skall den vid inkomstbeskattningen behandlas som inkomst-&lt;br&gt;ränta. Om ett utbetalt ersättningsbelopp skall återbetalas bör särskilt reg-&lt;br&gt;leras att den del av beloppet som inte avser ersättning för kapitalbeloppet&lt;br&gt;skall jämställas med ränteutgift. Detta bör ske i den föreslagna lagen om&lt;br&gt;skatteregler för ersättning från insättningsgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 22 § LSK skall under där angivna förutsättningar den&lt;br&gt;som betalar ut skattepliktig ränta lämna kontrolluppgift om räntan. Enligt&lt;br&gt;39 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272) jämfört med 3 § 2 mom. samma&lt;br&gt;lag föreligger i sådant fall även skyldighet att göra skatteavdrag för betal-&lt;br&gt;ning av preliminär A-skatt som mottagaren skall betala. I promemorian&lt;br&gt;har föreslagits att skyldigheten att lämna kontrolluppgift och att göra&lt;br&gt;skatteavdrag avseende utbetalt ersättningsbelopp skall övergå på nämnden&lt;br&gt;till den del ersättningen skall behandlas som ränta. Som promemorians&lt;br&gt;lagförslag är utformat skulle dock uppgiftsskyldighet beträffande svenska&lt;br&gt;instituts filialer utomlands uppkomma endast i undantagsfall. Nämnden&lt;br&gt;bör vara skyldig att lämna kontrolluppgift för samtliga fall av ränteutbetal-&lt;br&gt;ningar. En sådan skyldighet bör, för att vara heltäckande och för att&lt;br&gt;problem inte skall uppstå med den åtföljande avdragsskyldigheten för&lt;br&gt;preliminär skatt, lämpligen införas i 3 kap. 22 § LSK. Motsvarande kont-&lt;br&gt;rolluppgiftsskyldighet beträffande återbetalning som skall jämställas med&lt;br&gt;utgiftsränta bör införas i 3 kap. 25 a § LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Garantisystemets finansiella uppbyggnad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Grundläggande principer för garantisystemets&lt;br&gt;finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Garantisystemet skall finansieras med avgifter&lt;br&gt;som betalas årligen av de banker som omfattas av insättnings-&lt;br&gt;garantin. Dessa avgifter skall placeras på ett räntebärande konto i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret sedan nämndens förvaltningskostnader för garantin&lt;br&gt;har räknats av. Kontots medel får tas i anspråk endast för betalning&lt;br&gt;av ersättning till insättare enligt garantisystemets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag avviker från regeringens förslag på så sätt att&lt;br&gt;avgifterna föreslås tillföras en fond som förvaltas av nämnden och som&lt;br&gt;skall placera i tillgångar utan kreditrisk och med hög likviditet. Prome-&lt;br&gt;morians förslag innehåller även en möjlighet för regeringen att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om placeringen av fondens tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte för-&lt;br&gt;slaget. Riksgäldskontoret anser att det finns starka skäl att komplettera de&lt;br&gt;fonderade medlen med ett utvidgat ansvar för bankerna i stället för att&lt;br&gt;statens ansvar tar vid när fondmedlen utnyttjats till fullo. Kontoret menar&lt;br&gt;att denna princip bör leda till att bankerna får starkare incitament för att&lt;br&gt;ta omsorg om avgiftssystemet. Kontoret ser vidare vissa fördelar med en&lt;br&gt;privat modell, inom offentligt givna ramar, för garantisystemet. Stads-&lt;br&gt;hypotek AB påpekar att garantifondens skatterättsliga status inte berörs i&lt;br&gt;förslaget. Det förutsätts att fonden ej är ett skattesubjekt och att all av-&lt;br&gt;kastning kan fonderas, så att fondtaket kan nås snabbare än om avskatt-&lt;br&gt;ning sker och att avgiftsuttaget med tiden kan begränsas till vad som er-&lt;br&gt;fordras i tillskott utöver avkastningen. Svenska Bankföreningen presen-&lt;br&gt;terar ett alternativt finansieringssystem för insättningsgarantin. Detta&lt;br&gt;system redovisas i avsnitt 14.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska Fondhandlareföreningen bör det vara möjligt för institu-&lt;br&gt;ten själva att med hänsynstagande till rimliga skyddsaspekter kunna på-&lt;br&gt;verka förvaltningen av medlen. Aktiefrämjandet har synpunkter på lämp-&lt;br&gt;ligheten i att garantifonden skall placera endast i svenska statsskulds-&lt;br&gt;papper. Aktiefrämjandet menar att dessa instrument inte är helt riskfria&lt;br&gt;och likvida. Det är inte otänkbart att det kan finnas ett ömsesidigt sam-&lt;br&gt;band mellan ett nationellt bankfallissemang och tilltron till den svenska&lt;br&gt;statens reala betalningsförmåga. Enligt Aktiefrämjandet bör därför place-&lt;br&gt;ringsrätten vidgas till både reala och nominella likvida placeringar med&lt;br&gt;god riskspridning, t.ex. statsskuldspapper i högrankade länder och kanske&lt;br&gt;rent av s.k. blue chipsaktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om finansiering av insättnings-&lt;br&gt;garantin skall säkerställa att utbetalning av ersättningar till garanterade in-&lt;br&gt;sättare kan ske i händelse av bankfallissemang. Direktivet lämnar med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsländema stort utrymme att utforma metoderna för finansiering av Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;garantisystemet under förutsättning att kostnaderna bärs av bankerna&lt;br&gt;själva. Det förslag till finansiering av system för garanti för insättningar&lt;br&gt;som här lämnas vilar på denna grundtanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak kan ett garantisystem finansieras på tre sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Nämnden lånar det belopp som krävs för att tillgodose insättama.&lt;br&gt;Bankerna bestrider därefter kostnaderna för denna upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Bankerna betalar garantisystemets kostnader i efterhand sedan ett&lt;br&gt;fallissemang inträffat genom att infria ställda garantier eller andra&lt;br&gt;bindande utfästelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Bankerna betalar avgifter i förskott, t.ex. årligen, som fonderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera faktorer som är vägledande för valet av metod för finan-&lt;br&gt;siering av garantisystemet. En är att garantisystemet skall vara verksamt&lt;br&gt;och trovärdigt redan från systemets startdatum. En annan viktig faktor&lt;br&gt;har att göra med att garantisystemet kan komma att belastas med betydan-&lt;br&gt;de utbetalningar av ersättningar vid svårförutsägbara tillfällen. Eftersom&lt;br&gt;kostnaderna skall bäras av bankerna är det lämpligt att sprida bankernas&lt;br&gt;betalningar av dessa över tiden. Om betalningarna inte sprids riskerar ett&lt;br&gt;fallissemang i en bank att leda till betydande finansiella påfrestningar för&lt;br&gt;övriga banker. Sannolikheten är stor att de övriga bankernas finansiella&lt;br&gt;tillstånd i detta läge inte heller är tillfredsställande. Denna risk förstärks&lt;br&gt;av att det svenska banksystemet innehåller relativt få aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upplåningsmöjlighet 1) är en förutsättning för att garantisystemets&lt;br&gt;syfte att betala ut ersättningar till skyddade insättare skall uppfyllas med&lt;br&gt;full trovärdighet. Eftersom utbetalningar av ersättningar kan omfatta be-&lt;br&gt;tydande belopp vilka därefter följs av betydande inflöden till nämnden&lt;br&gt;genom utdelning i konkursen är det lämpligt att skapa en möjlighet att&lt;br&gt;parera tillfälliga nettoutflöden med upplåning. Det är dock mindre lämp-&lt;br&gt;ligt att bankerna bestrider systemets kostnader enbart i efterskott via finan-&lt;br&gt;sieringen av sådan upplåning eftersom detta inte ger tillräcklig spridning&lt;br&gt;av betalningarna över tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bankerna skulle belastas med garantisystemets kostnader enbart i&lt;br&gt;efterskott, dvs. i samband med fallissemang, skulle detta som nyss&lt;br&gt;nämnts kunna innebära stora påfrestningar på bankerna i en situation då&lt;br&gt;det finansiella tillståndet i banksystemet kan vara svagt. Finns medel av-&lt;br&gt;satta enligt alternativ 3) minskar i motsvarande utsträckning risken för att&lt;br&gt;betalningar till garantisystemet orsakar finansiella svårigheter för ban-&lt;br&gt;kerna i allmänhet. Dessutom har förskottsinbetalningar av avgifter de för-&lt;br&gt;delarna att bankernas betalningar av systemets kostnader sprids ut över&lt;br&gt;tiden samt att den bank som fallerar har varit med och betalat. Det finns&lt;br&gt;således avgörande fördelar med förskottsinbetalningar av avgifter. En&lt;br&gt;successiv fondering av inbetalda avgifter bör ge stabilitet åt systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret förespråkar i sitt remissyttrande ett system som inne-&lt;br&gt;bär att metoderna 2) och 3) kombineras. Om fonderingen av avgiftsmed-&lt;br&gt;len inte förslår skall bankerna infria ställda garantier innan statens ansvar&lt;br&gt;inträder. Kontoret menar att bankerna får starkare incitament att ta&lt;br&gt;omsorg om systemet med denna uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstruktionen innebär att ställda garantier av bankerna ersätter viss Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;del av nämndens upplåningsbehov vid ett fallissemang. Detta alternativ&lt;br&gt;riskerar medföra högre kostnader för bankerna vid ett enskilt tillfälle än&lt;br&gt;vad som kan anses lämpligt. Om en bank fallerar finns det risk för att&lt;br&gt;vissa banker inte kan infria sina åtaganden till garantisystemet utan att&lt;br&gt;själva råka i finansiella svårigheter. Denna situation innebär en risk för&lt;br&gt;dominoeffekter och instabilitet i banksystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare olämplig egenskap hos ett finansieringssystem som enbart&lt;br&gt;bygger på efterskottsbetalning av garantisystemets kostnader, dvs. enligt&lt;br&gt;metoderna 1) och 2), är att den fallerande banken, som kanske har haft&lt;br&gt;det största risktagandet i sin verksamhet, inte har betalat in några medel&lt;br&gt;till garantisystemet. Om överlevande banker tvingas infria stora garantiå-&lt;br&gt;taganden till följd av att en annan bank fallerat, som kanske bedrivit en&lt;br&gt;verksamhet med hög risk, uppmuntras förmodligen inte bankerna att be-&lt;br&gt;gränsa sitt risktagande. Tvärtom kan detta medföra ökat risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen är att garantisystemet skall finansieras huvudsakligen genom&lt;br&gt;att bankerna årligen betalar avgifter i förskott. Dessa medel skall placeras&lt;br&gt;utan kreditrisk. Det är vidare betydelsefullt att medlen är placerade så att&lt;br&gt;de snabbt kan göras likvida och tillgängliga för utbetalning av ersätt-&lt;br&gt;ningar till insättare i händelse av fallissemang i en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En placeringsform som uppfyller de nämnda kriterierna är räntekonto&lt;br&gt;i Riksgäldskontoret. Denna kontotyp är avsedd för placering av myndig-&lt;br&gt;heters inlåning och har den fördelen, jämfört med promemorians förslag,&lt;br&gt;att fondförvaltningskostnader inte uppkommer. Avgifterna skall alltså&lt;br&gt;placeras på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret sedan nämndens&lt;br&gt;förvaltningskostnader för garantin har räknats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna skall inte ställa garantier för utbetalning av ersättningsbelopp&lt;br&gt;i samband med bankfallissemang. Medlen på Riksgäldskontot skall enbart&lt;br&gt;få användas för betalning av ersättning till insättare enligt garantisyste-&lt;br&gt;mets regler. Avsikten är att kontots medel, om det behövs, i helhet skall&lt;br&gt;användas för att betala ut ersättningar. Först om kontot tömts skall finan-&lt;br&gt;siering av utbetalningarna enligt metod 1) aktualiseras, dvs. att nämnden&lt;br&gt;lånar det belopp som krävs för att tillgodose insättama (se avsnitt 14.3).&lt;br&gt;Detaljerna i detta system för finansiering av insättningsgarantin redovisas&lt;br&gt;i avsnitten 14.2 och 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Avgifterna skall för banksystemet som helhet&lt;br&gt;årligen uppgå till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av det&lt;br&gt;garanterade insättningsbeloppet om behållningen på kontot är lägre&lt;br&gt;än 2,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Om be-&lt;br&gt;hållningen är högre skall avgifterna för banksystemet som helhet&lt;br&gt;uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av det garanterade&lt;br&gt;insättningsbeloppet. Nämnden skall dock kunna besluta att de sam-&lt;br&gt;manlagda avgifterna skall uppgå till högst 0,3 procent av det garan-&lt;br&gt;terade insättningsbeloppet, om ersättningsfall har inträffat som lett&lt;br&gt;till att nämnden har lånat medel. Hur stort det garanterade in-&lt;br&gt;sättningsbeloppet är skall bestämmas per den 31 december året&lt;br&gt;innan. Om garantin för ett institut börjar gälla under ett löpande&lt;br&gt;kalenderår skall avgiften för det året fastställas med hönsyn till den&lt;br&gt;tid garantin gällt. Avgiften skall grundas på de garanterade in-&lt;br&gt;sättningsbeloppet vid årets utgång. Nämnden bestämmer när avgiften&lt;br&gt;skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag avviker från regeringens förslag på så sätt att&lt;br&gt;det föreslås att avgifter från bankerna inte skall tas ut om den föreslagna&lt;br&gt;garantifondens behållning uppgår till minst 2,5 procent av det garanterade&lt;br&gt;insättningsbeloppet. Dessutom finns inget förslag som behandlar hur&lt;br&gt;avgiften skall bestämmas för en bank som påbörjar sin verksamhet under&lt;br&gt;löpande kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte&lt;br&gt;förslaget. Riksbanken bekräftar den i promemorian beskrivna svårigheten&lt;br&gt;att fastställa en tillräcklig storlek för garantifonden. Lagen bör därför inte&lt;br&gt;låsa denna vid ett fast belopp. För att inte belasta svenska kreditinstitut&lt;br&gt;med konkurrenshämmande stora årliga avgiftsuttag kan övervägas om&lt;br&gt;fonduppbyggnaden kan spridas över en längre tidsperiod än den&lt;br&gt;planerade. Riksbanken föreslår en årlig avgift på 0,15 procent av&lt;br&gt;garanterat belopp till dess fonden uppnått en storlek av 2,5 procent av&lt;br&gt;garanterat belopp. Därefter bör avgiften sättas ned till 0,10 procent av&lt;br&gt;garanterat belopp. Riksbanken anser i vart fall att den nuvarande lås-&lt;br&gt;ningen i lagförslaget vid en maximinivå för garantifonden skall slopas&lt;br&gt;och ersättas med ett delmål som kompletteras med ett åtagande om en&lt;br&gt;framtida utredning om eventuella ytterligare ökningar av fonden.&lt;br&gt;Finansinspektionen har i och för sig ingen invändning mot den riktpunkt&lt;br&gt;som ställs upp för fondens storlek. Finansinspektionen menar dock att en&lt;br&gt;avgift på 0,25 procent av garanterat belopp inte kan sägas vara en för-&lt;br&gt;sumbar kostnad för bankerna. Eftersom denna kostnad kan förväntas över-&lt;br&gt;vältras på bankkundema bör det övervägas om inte den årliga avgiften&lt;br&gt;skall sättas lägre, förslagsvis till 0,15-0,20 procent. I stället för att&lt;br&gt;avgiftsuttagen upphör vid en viss fondbehållning förordar Finansinspek-&lt;br&gt;tionen, i likhet med Riksbanken, att avgiften trappas ned för de banker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som sammantaget betalat 2,5 procent av det garanterade beloppet i avgift Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;över åren. Härigenom skulle även nyetablerade banker bidra med avgifter&lt;br&gt;i samma utsträckning som de banker som existerat sedan garantisystemets&lt;br&gt;start. Finansinspektionen är vidare positiv till förslaget i promemorian&lt;br&gt;att någon återbetalning av avgifter till bankerna inte skall ske. Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden framhåller att en konsekvens av systemet, som kan vara svår att&lt;br&gt;acceptera för övriga institut, torde bli att svenska institut som bildas efter&lt;br&gt;det att nivån 2,5 procent har uppnåtts och att utländska institut som&lt;br&gt;ansluter sig till det svenska systemet efter denna tidpunkt skyddas av&lt;br&gt;systemet utan någon kostnad. Även om Bankstödsnämnden anser det&lt;br&gt;rimligt att sådana nytillkommande institut skall bidra till fonden menar&lt;br&gt;man att det är svårt att ange en formel för hur dessa instituts avgift skall&lt;br&gt;bestämmas. Svenska Bankföreningen anger ett antal flexibilitetsproblem&lt;br&gt;med promemorians förslag. Bankföreningen påpekar att detta förslag inte&lt;br&gt;berör den viktiga frågan hur de banker skall hanteras som kommer in på&lt;br&gt;marknaden, lämnar den, expanderar eller krymper sin inlåning efter det&lt;br&gt;att systemet som helhet har uppnått den målsatta fonderingen. Bankföre-&lt;br&gt;ningen presenterar ett alternativt förslag till finansiering av garantisyste-&lt;br&gt;met som bygger på att bankerna betalar in sina avgifter på var sitt&lt;br&gt;räntebärande konto i Riksbanken. Detta kommer att förenkla systemets&lt;br&gt;förvaltningsarbete jämfört med promemorians förslag, enligt Bankföre-&lt;br&gt;ningen. De individuellt avskilda kontomedlen gör det möjligt att avgöra&lt;br&gt;hur stora fondmedel respektive bank betalat in, hur dessa medel förhåller&lt;br&gt;sig till bankens skyddade insättningar och risktagande samt avgöra om&lt;br&gt;återbetalning bör ske till följd av att bankens avsatta medel är större än&lt;br&gt;vad som krävs. Bankföreningen anser att en bank bör få tillbaka den&lt;br&gt;avkastning som överstiger den för banken bestämda fondnivån. Likaså&lt;br&gt;bör den få tillbaka pengar från fonden om bankens skyddade inlåning&lt;br&gt;eller risktagande minskar eller om banken helt lämnar marknaden.&lt;br&gt;Återförda medel bör tas upp till beskattning, eftersom inbetalda avgifter&lt;br&gt;har varit avdragsgilla. Bankföreningen framhåller vidare att vid en&lt;br&gt;konkurs bör i första hand bankens egna avsatta medel tas i anspråk för&lt;br&gt;uppfyllande av insättningsgarantin. Om inte detta är tillräckligt kan&lt;br&gt;därefter övriga bankers avsatta medel disponeras. Bankföreningen är av&lt;br&gt;den meningen att banker som kommer in på bankmarknaden efter att&lt;br&gt;insättningsgarantin trätt i kraft skall successivt betala in medel på konto&lt;br&gt;i Riksbanken till dess att den avsedda nivån uppnåtts. Bankföreningen&lt;br&gt;poängterar betydelsen av att systemet för insättningsgaranti konstrueras&lt;br&gt;så flexibelt som möjligt så att fördelarna med riskrelaterade avgifter inte&lt;br&gt;går förlorade. Flexibiliteten motiveras även av att systemet kommer att&lt;br&gt;vara i funktion lång tid framöver och därför måste innehålla mekanismer&lt;br&gt;som hanterar förändringar i inlånings- och marknadsstrukturer. Bankföre-&lt;br&gt;ningen riktar också viss kritik mot promemorians förslag om den målsatta&lt;br&gt;fondbehållningen. Med hänvisning till en undersökning av tre svenska&lt;br&gt;bankers garanterade insättningar, storleken på den målsatta behållningen&lt;br&gt;för den amerikanska insättningsgarantifonden samt en jämförelse mellan&lt;br&gt;svenska bankers kreditförluster och kostnader vid amerikanska bank-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fallissemang argumenterar Bankföreningen för att den föreslagna målsatta&lt;br&gt;fondbehållningen är för hög.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF, Industriförbundet och Företagarnas Riksorganisation har också&lt;br&gt;invändningar mot att nyetablerade banker inte kommer att betala en lika&lt;br&gt;stor del av garantisystemets finansiering som äldre banker. Dessa&lt;br&gt;instanser ansluter sig till det av Bankföreningen framförda förslaget om&lt;br&gt;att individuella konton upprättas för varje bank. Även Sveriges För-&lt;br&gt;säkringsförbund påtalar att regler måste utformas som tar sikte på&lt;br&gt;situationen att ett institut startar verksamhet på den svenska marknaden&lt;br&gt;i ett skede när fonden för insättningsgaranti har uppnått sin målsatta&lt;br&gt;behållning. Fristående Sparbankers Riksförbund anser det rimligt att&lt;br&gt;möjlighet ges till att i ett visst läge utbetala garantifondens avkastning till&lt;br&gt;bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postgirot Bank AB och Posten AB påpekar att förslaget att avgiftsbe-&lt;br&gt;räkningen skall baseras på det garanterade insättningsbeloppet per den 31&lt;br&gt;december året innan kommer för Postgirot Banks del att slå orättvist. Vid&lt;br&gt;årsskiften är behållningen på bankens konton betydligt större än eljest&lt;br&gt;under året. Förslaget bör därför, enligt Postgirot Bank och Posten AB,&lt;br&gt;ändras på så sätt att det garanterade beloppet beräknas från en annan&lt;br&gt;tidpunkt än den 31 december och utgöra ett årsgenomsnitt om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgifternas storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med direktivet skall garantisystemet bekostas av de&lt;br&gt;banker som omfattas av systemet. Därför bör de årliga avgifter som&lt;br&gt;bankerna skall betala motsvara de förväntade årliga kostnaderna för&lt;br&gt;garantisystemet. Dessa kostnader utgörs till en liten del av nämndens för-&lt;br&gt;valtningskostnader och till största delen av det årliga värdet av garantiåta-&lt;br&gt;gandet. Detta värde bestäms av de förväntade kostnaderna för garantisys-&lt;br&gt;temet i samband med eventuella ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den finansiella teorin har det under senare år presenterats en mängd&lt;br&gt;modeller för hur finansiella garantier, i synnerhet insättningsgarantier,&lt;br&gt;skall värderas på s.k. aktuariell basis. Aktuariella premier är avsedda att&lt;br&gt;spegla det förväntade skadeutfallet under den tidsperiod premien avses&lt;br&gt;vara en ersättning för den utfästa garantin. Det finns emellertid stora&lt;br&gt;svårigheter med att beräkna sådana premier i praktiken. Det är vanskligt&lt;br&gt;att uppskatta sannolikheten för en banks fallissemang och att förutsäga&lt;br&gt;hur stor belastning ett fallissemang skulle utgöra för garantisystemet. Den&lt;br&gt;aktuariella principen bör emellertid genomsyra grunderna för beräkningen&lt;br&gt;av avgifterna. I vilken utsträckning detta kan uppnås beror på hur&lt;br&gt;metodproblemen hanteras. Det önskvärda i att hålla systemet enkelt måste&lt;br&gt;samtidigt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom banksystemets finansiella tillstånd förändras över tiden, och Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;därmed även relationen mellan garantisystemets förväntade kostnader och&lt;br&gt;inlåningsvolymen, kan det hävdas att avgiftsnivån borde variera över&lt;br&gt;tiden om en korrekt aktuariell avgiftssättning skall uppnås. Flera skäl&lt;br&gt;talar dock emot detta. Mätproblemen är svåra. Även om det skulle vara&lt;br&gt;möjligt att grovt fånga upp vissa förändringar i bankernas finansiella till-&lt;br&gt;stånd, t.ex. med avancerad finansiell analys, är denna information ändå&lt;br&gt;ungefärlig. Ett sådant system skulle dessutom innebära högre avgifter just&lt;br&gt;i tider då höga avgifter är svårare att bära för bankerna. Avgiftsuttaget&lt;br&gt;föreslås därför motsvara en fast andel av den garanterade insättnings-&lt;br&gt;volymen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet gäller således att välja en avgiftsprocent i förhållande till den&lt;br&gt;garanterade inlåningsvolymen som ungefärligen motsvarar de årliga för-&lt;br&gt;väntade nettokostnaderna för garantisystemet. Metoderna för uppskatt-&lt;br&gt;ningen av dessa förväntade nettokostnader bygger på följande faktorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 risken för fallissemang under en viss tidsperiod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 den förväntade nettobelastningen på garantisystemet vid ett fallisse-&lt;br&gt;mang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa två parametrar är givetvis mycket svåra att uppskatta. Således&lt;br&gt;måste en beräkning bli mycket ungefärlig. När det gäller faktor 1 bör&lt;br&gt;uppskattningen inte göras på basis av antalet fallissemang i banksystemet&lt;br&gt;som helhet. I stället är varje banks individuella konkurssannolikhet av-&lt;br&gt;görande. Det är de enskilda bankernas finansiella situation som är av&lt;br&gt;intresse, inte det genomsnittliga finansiella tillståndet i banksystemet. Ett&lt;br&gt;högt genomsnitt gör inte den svagaste banken starkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma principer gäller även för hur parameter 2 skall betraktas. Varje&lt;br&gt;banks förväntade nettobelastning på garantisystemet vid ett fallissemang&lt;br&gt;skall beaktas, inte ett genomsnitt för banksystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på nämndens utdelning vid en bankkonkurs beror på&lt;br&gt;kostnaderna för avvecklingen av banken samt nämndens prioritet i&lt;br&gt;processen. Amerikanska erfarenheter visar på svårigheter att vid fallisse-&lt;br&gt;mang utvinna det bokförda värdet på flera typer av banktillgångar,&lt;br&gt;framför allt på de tillgångar som inte prissätts på väl fungerande&lt;br&gt;marknader. Detta innebär högre avvecklingskostnader. Nämnden, som&lt;br&gt;träder i insättamas ställe vid avvecklingsförfarandet, är en oprioriterad&lt;br&gt;fordringsägare. Således konkurrerar nämnden med andra fordringsägare&lt;br&gt;med samma prioritetsställning om de tillgångar som finns kvar i boet.&lt;br&gt;Endast förlagslånen och det egna kapitalet har en lägre prioritetsställning&lt;br&gt;än nämnden. Således skulle en indikator på nettokostnaden för ett bank-&lt;br&gt;fallissemang kunna erhållas genom att sätta inlåningen i relation till&lt;br&gt;värdet av de tillgångar som kan förväntas finnas kvar i konkursboet för&lt;br&gt;nämndens räkning, justerat för avvecklingskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt beräkningar i departementspromemorian (Ds 1995:3) uppskattas&lt;br&gt;systemets förväntade årliga kostnader över en tioårsperiod till i genom-&lt;br&gt;snitt en knapp miljard kronor. Dessa beräkningar utgår från 1993 års&lt;br&gt;data. Då detta var ett svagt år för bankerna från soliditetssynpunkt torde&lt;br&gt;beräkningarna vara något i överkant. En viss överfinansiering kan dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara funktionell i ett uppbyggnadsskede. Enligt en annan översiktlig Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;beräkning uppskattas det garanterade insättningsbeloppet till ungefar 400&lt;br&gt;miljarder kronor. Således motsvarar den årliga kostnaden på knappt en&lt;br&gt;miljard kronor närmare 0,25 procent av det garanterade insättningsbe-&lt;br&gt;loppet, enligt dessa beräkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid uppskattningen av denna kostnad har erfarenheter från det&lt;br&gt;amerikanska garantisystemet använts till viss del. Det är av värde att&lt;br&gt;speciellt studera detta system eftersom det varit i bruk längst tid, sedan&lt;br&gt;1933, och haft de största antalet ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till och med 1992 har alla amerikanska institut betalat ett belopp&lt;br&gt;motsvarande en viss andel av sin inlåning i garantipremie, oavsett finan-&lt;br&gt;siellt tillstånd och risktagande. Därefter har gällt att de individuella av-&lt;br&gt;gifterna har bestämts till mellan 0,23 procent och 0,31 procent av &amp;quot;total&lt;br&gt;domestic deposits&amp;quot; utifrån institutens individuella risktagande och&lt;br&gt;finansiella tillstånd. Den amerikanska garantifonden har nyligen nått sin&lt;br&gt;&amp;quot;målsatta behållning&amp;quot; på 1,25 procent av den garanterade inlåningen.&lt;br&gt;Därmed kommer avgiften för de flesta bankerna att sänkas till 0,04&lt;br&gt;procent av inlåningen samtidigt som de banker som befinner sig i ett&lt;br&gt;svagt tillstånd fortsättningsvis betalar 0,31 procent av inlåningen i avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska garantisystemet bör ha en liknande konstruktion som det&lt;br&gt;amerikanska med avseende på en målsätt behållning på nämndens konto&lt;br&gt;i Riksgäldskontoret som utlöser en sänkning av avgiftsnivån. Detta är&lt;br&gt;också i linje med remissynpunkterna från Riksbanken och Finansin-&lt;br&gt;spektionen samt i viss mån Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala årliga avgiftsuttaget från banksystemet bör uppgå till 0,25&lt;br&gt;procent av det totala garanterade insättningsbeloppet upp till den målsatta&lt;br&gt;nivån. Hur stort det garanterade insättningsbeloppet är skall bestämmas&lt;br&gt;per den 31 december året innan. Detta datum har valts av främst&lt;br&gt;praktiska skäl och tar således inte hänsyn till de av Postgirot Bank AB&lt;br&gt;och Postens AB framförda synpunkterna. Vid en närmare granskning av&lt;br&gt;insättningsstrukturen för Postgirot Bank AB har den bedömningen gjorts&lt;br&gt;att valet av detta datum inte slår orättvist för denna banks del. Om&lt;br&gt;garantin för ett institut börjar gälla under ett löpande kalenderår skall&lt;br&gt;avgiften för det året fastställas med hänsyn till den tid garantin gällt.&lt;br&gt;Avgiften skall grundas på det garanterade insättningsbeloppet vid årets&lt;br&gt;utgång. Detta innebär att en sådan bank debiteras första gången under det&lt;br&gt;andra år garantin gäller för insättningarna. Avgiften kommer alltså att tas&lt;br&gt;ut samtidigt för såväl det första som det andra året banken omfattas av&lt;br&gt;garantin. Avgiften är i skattehänseende att betrakta som en driftkostnad&lt;br&gt;och är därför avdragsgill för banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt data från 31 december år 1994 skulle denna beräkningsprincip&lt;br&gt;innebära ett årligt avgiftsinflöde till nämnden på ungefär en miljard&lt;br&gt;kronor. Detta motsvarar ca 0,9 procent av hela banksystemets kapitalbas.&lt;br&gt;Detta avgiftsuttag skulle, om systemet funnits vid denna tidpunkt minskat&lt;br&gt;kapitaltäckningsgraden för hela banksystemet från 16,57 procent till&lt;br&gt;16,39 procent under förutsättning att bankerna ej övervältrar kostnaderna&lt;br&gt;på kunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den målsatta behållningen på nämndens konto i Riksgäldskontoret bör Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;uppgå till 2,5 procent av den garanterade inlåningen, vilket i dagsläget&lt;br&gt;motsvarar ungefär 10 miljarder kronor. När denna behållning uppnås,&lt;br&gt;vilket inträffar efter ca 8 år (förutsatt att inga ersättningsfall inträffar) på&lt;br&gt;grund av att behållningen är räntebärande, bör avgiftsnivån reduceras&lt;br&gt;från 0,25 procent till 0,1 procent av det garanterade insättningsbeloppet.&lt;br&gt;Detta skiljer sig från promemorians förslag som innebär att avgiftsuttagen&lt;br&gt;upphör då den målsatta behållningen uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, framför allt Bankföreningen, har haft invänd-&lt;br&gt;ningar mot att banker som etableras efter denna tidpunkt inte kommer att&lt;br&gt;betala avgifter till systemet i motsvarande utsträckning som de sedan&lt;br&gt;länge etablerade bankerna. Nackdelen med det förvisso intressanta och&lt;br&gt;genomarbetade finansieringssystem som Bankföreningen presenterar i sitt&lt;br&gt;yttrande är att alla verksamma banker vid en given tidpunkt inte betalar&lt;br&gt;avgifter enligt samma principer. Med Bankföreningens förslag kan en&lt;br&gt;bank som etableras efter det att den målsatta behållningen uppnåtts&lt;br&gt;tvingas betala en avgift på 0,25 procent samtidigt som denna banks sedan&lt;br&gt;länge etablerade konkurrenter inte betalar några avgifter alls. Detta utgör&lt;br&gt;en konkurrensnackdel för den nya banken och därmed ett etableringshin-&lt;br&gt;der. Av konkurrensskäl bör alla verksamma banker i varje tidpunkt betala&lt;br&gt;avgifter till garantisystemet enligt samma förutsättningar. Dessutom är&lt;br&gt;avgiften att betrakta som en ersättning för ett garantiåtagande under en&lt;br&gt;viss tidsperiod och skall därför anses förbrukad när denna tidsperiod&lt;br&gt;förflutit, precis som en vanlig försäkringspremie. Detta innebär att&lt;br&gt;Bankföreningens förslag att avgiftsmedel skall återbetalas till bankerna&lt;br&gt;under vissa förutsättningar inte bör följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att avgifter tas ut även efter det att den målsatta kontobehåll-&lt;br&gt;ningen uppnåtts har den principiella fördelen att det medger att riskdiffe-&lt;br&gt;rentieringen av de individuella avgifterna (se vidare avsnitt 15) även fort-&lt;br&gt;sättningsvis påverkar bankernas beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgift på 0,25 procent av det garanterade insättningsbeloppet i ett&lt;br&gt;svenskt system ligger i linje med vad som gäller i flera andra länder som&lt;br&gt;tillämpar system med betalningar från bankerna i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bankerna skall belastas med kostnaderna för eventuell komp-&lt;br&gt;letterande upplåning (se avsnitt 14.3) bör den föreslagna avgiftsprocenten&lt;br&gt;kunna justeras upp om nämnden på grund av att dess konto i Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret tömts nödgats till upplåning. Avgiftsprocenten bör därför kunna&lt;br&gt;förändras av nämnden upp till 0,3 procent. Ändringar av avgiftsprocenten&lt;br&gt;utöver detta intervall kan endast göras efter riksdagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på den målsatta behållningen på nämndens konto i Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 14.1 har angetts att syftet med att fondera de årliga avgifterna&lt;br&gt;på ett konto i Riksgäldskontoret är att sprida ut bankernas betalningar av&lt;br&gt;systemets kostnader över tiden. Med tanke på svårigheterna att uppskatta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa kostnader på lång sikt är det emellertid lämpligt att avgiften sätts Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;ned om fallissemang inte inträffar eller om systemets kostnader lång-&lt;br&gt;siktigt visar sig bli betydligt lägre än det initiala avgiftsuttaget. Bank-&lt;br&gt;systemet och dess kunder bör inte belastas med kostnader i onödan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liten målsätt kontobehållning innebär att kontot töms relativt snabbt&lt;br&gt;om garantisystemet belastas med nettokostnader vid ett fallissemang av&lt;br&gt;en bank. Ett underskott på kontot kan i sin tur medföra att bankerna, för&lt;br&gt;att täcka garantisystemets kostnader, måste betala högre avgifter än vad&lt;br&gt;som kan anses lämpligt. En sådan ordning kan vara olämplig då bank-&lt;br&gt;systemet förmodligen är finansiellt svagt i tider då enskilda banker&lt;br&gt;fallerar. I detta fall uppfyller inte fonderingen av avgifterna sitt syfte&lt;br&gt;eftersom belastningen på bankerna inte sprids tillräckligt över tiden. Det&lt;br&gt;är viktigt att kontobehållningen snabbt byggs upp till en nivå som kan&lt;br&gt;hantera fallissemang. Således krävs en avvägning mellan å ena sidan det&lt;br&gt;olämpliga i att belasta bankerna med kostnader till följd av att en alltför&lt;br&gt;stor kontobehållning fonderas och å andra sidan intresset av att fonde-&lt;br&gt;ringen med tanke på dess syfte räcker till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avvägning kan endast göras på skönsmässiga grunder. Väsentlig&lt;br&gt;betydelse bör tillmätas möjligheten att med kontomedel och utan lång-&lt;br&gt;siktig upplåning möta kostnader vid ersättningsfall. Här föreslås alltså att&lt;br&gt;kontobehållningen byggs upp i relativt snabb takt till dess att den mot-&lt;br&gt;svarar 2,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet, dvs. ca 10 mil-&lt;br&gt;jarder kronor. Med denna behållning finns förutsättningar för att bank-&lt;br&gt;fallissemang kan hanteras, utan att behov av större avgiftshöjningar skall&lt;br&gt;uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna målsatta behållning avviker från den som gäller i såväl det&lt;br&gt;danska som det amerikanska systemet. Bankföreningen har rest invänd-&lt;br&gt;ningar mot promemorians val av målsätt behållning bl.a. med hänvisning&lt;br&gt;till avvikelsen från det amerikanska systemet, vars erfarenheter till viss&lt;br&gt;del har använts som underlag till förslaget. Det amerikanska banksyste-&lt;br&gt;met innehåller emellertid tusentals mindre banker, som möjliggör god&lt;br&gt;&amp;quot;spridning&amp;quot; av försäkringsrisken och därmed en lägre fondbehållning. Det&lt;br&gt;svenska banksystemet är mer koncentrerat med (några) få stora banker,&lt;br&gt;som innebär större krav på nämndens kontobehållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska garantifondens förmögenhet skall vara minst ca 4 miljarder&lt;br&gt;kronor, av vilket minst 25 procent skall utgöras av likvida medel. Den&lt;br&gt;resterande delen av förmögenheten består av garantier ställda av banker-&lt;br&gt;na. Den danska målsatta fondförmögenheten, som utgör ca 1 procent av&lt;br&gt;den totala inlåningen, avviker inte alltför mycket från det svenska förs-&lt;br&gt;laget. Dessutom har den danska administratören av garantisystemet vidare&lt;br&gt;befogenheter att agera aktivt vid ett fallissemang, i likhet med den ameri-&lt;br&gt;kanska garantimyndigheten, än vad som tills vidare föreslås gälla för den&lt;br&gt;svenska nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långsiktig avgiftsnivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i detta lagstiftningsärende bedömts vara lämpligt att lägga fast en&lt;br&gt;avgiftsstruktur som även gäller uttaget av avgifter på lång sikt. Detta ger&lt;br&gt;ökad förutsägbarhet. Det kan mot denna ansats anföras att det saknas till-&lt;br&gt;räckliga erfarenheter för att nu bestämma avgifterna på lång sikt. Det kan&lt;br&gt;konstateras att ändrade förutsättningar eller i framtiden vunna erfaren-&lt;br&gt;heter kan föranleda justeringar av avgiftsnivåerna. Det får då ske genom&lt;br&gt;förnyade ställningstaganden i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Bankstödsnämndens upplåningsrätt i samband med&lt;br&gt;ersättningsfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nämnden skall ha rätt att låna medel för att&lt;br&gt;kunna göra utbetalningar av ersättning till insättare, om nämndens&lt;br&gt;konto i Riksgäldskontoret är tömt. Upplåning får endast ske i sam-&lt;br&gt;band med ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I händelse av ersättningsfall skall i&lt;br&gt;första hand de medel som Bankstödsnämnden har innestående på konto&lt;br&gt;i Riksgäldskontoret användas för utbetalning av ersättning till berörda&lt;br&gt;insättare. Om medlen på detta konto inte skulle räcka till bör nämnden&lt;br&gt;ges ett bemyndigande att låna medel i Riksgäldskontoret för att kunna&lt;br&gt;fullgöra utbetalningarna. Sådan upplåning bör dock endast få ske i&lt;br&gt;samband med ersättningsfall om nämndens konto i Riksgäldskontoret har&lt;br&gt;tömts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som systemet skall ha en grundläggande kapacitet att klara&lt;br&gt;utbetalningar vid ersättningsfall kan det uppkomma situationer när det&lt;br&gt;finns behov av att komplettera med upplåning. Det avgörande skälet för&lt;br&gt;en upplåningsmöjlighet är den stora osäkerhet som råder om framtida på-&lt;br&gt;frestningar på systemet. Det kommer, även om inga ersättningsfall in-&lt;br&gt;träffar, att ta avsevärd tid innan behållningen på nämndens konto i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret har byggts upp till dess målsatta nivå. Eftersom&lt;br&gt;kontobehållningen är avsedd att utgöra en buffert mot nettokostnader i&lt;br&gt;samband med fallissemang kan kontot tillfälligt belastas med större&lt;br&gt;belopp än dess behållning, eftersom proceduren vid en bankkonkurs&lt;br&gt;innebär stora initiala utbetalningar från kontot till insättama och först&lt;br&gt;senare inflöde i form av utdelning för nämnden i den falierade bankens&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett trovärdigt insättningsgarantisystem måste således ha en upplånings-&lt;br&gt;rätt som komplement till den egna betalningskapaciteten. Om en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet inte skulle ges finns det risk för att de garanterade insättamas Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;intresse inte kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De räntekostnader m.m. som skulle uppkomma om Bankstödsnämnden&lt;br&gt;tvingades låna i Riksgäldskontoret i en situation då nämndens konto i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret har tömts bör belasta de banker som omfattas av&lt;br&gt;systemet genom de ordinarie avgifterna. Om ett fallissemang inträffar,&lt;br&gt;som får till följd att nämnden tvingas låna i Riksgäldskontoret, kan dessa&lt;br&gt;avgifter komma att höjas (se avsnitt 14.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Riskrelaterade avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Avgiften skall bestämmas av nämnden med&lt;br&gt;hänsyn till bankens kapital täckningsgrad. En banks avgift, uttryckt&lt;br&gt;i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 60&lt;br&gt;procent och högst 140 procent av den procentuella avgift som bank-&lt;br&gt;systemet som helhet betalar. Avgiften skall grundas på förhållandena&lt;br&gt;vid utgången av året innan. I fall då garantin för en bank börjar&lt;br&gt;gälla under ett löpande kalenderår skall avgiften grundas på för-&lt;br&gt;hållandena vid årets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag avviker från regeringens förslag på så sätt att&lt;br&gt;avgifterna relateras till bankernas primärkapitaltäckningsgrad samt&lt;br&gt;beräknade relativa nettobelastning på garantisystemet. Dessutom finns&lt;br&gt;inget förslag som behandlar hur avgiften skall bestämmas för en bank&lt;br&gt;som påbörjar sin verksamhet under löpande kalenderår, jfr avsnitt 14.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte&lt;br&gt;förslaget. De remissinstanser som yttrat sig i denna del är i huvudsak&lt;br&gt;positiva till principen att avgifternas storlek skall relateras till risken i&lt;br&gt;bankerna. Endast Företagarnas Riksorganisation avvisar helt denna&lt;br&gt;princip med hänvisning till att den missgynnar mindre företag eftersom&lt;br&gt;bankerna kommer att kompensera sig för den extra avgift som måste&lt;br&gt;betalas till garantifonden när riskfyllda lån ges. Dessutom menar&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation att argumentationen i promemorian om att&lt;br&gt;ett garantisystem utan riskrelaterade avgifter ger incitament till oönskat&lt;br&gt;risktagande är tveksamt, eftersom det inte är aktieägarnas medel som är&lt;br&gt;garanterade utan insättamas. Juridiska Fakulteten i Lund är, i likhet med&lt;br&gt;Företagamas Riksorganisation, tveksam på grund av den negativa effekt&lt;br&gt;som avgiftssystemet kan ha på bankernas utlåning till småföretag.&lt;br&gt;Konkurrensverket uttrycker också en viss oro för småföretagarnas&lt;br&gt;situation i detta avseende även om man i princip anser att förslaget om&lt;br&gt;riskrelaterade avgifter ter sig välmotiverat. Riksgäldskontoret är i princip&lt;br&gt;positivt till riskrelaterade avgifter men anser att dessa inte bör anges i&lt;br&gt;lag. Kontoret förordar en aktiv och kvalificerad riskhantering med&lt;br&gt;löpande kontroll av riskerna i bankerna för att subventionsinslag och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snedvridningar av incitamentsstrukturen skall motverkas. Bankstöds- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;nämnden sympatiserar med tanken på riskrelaterade avgifter men&lt;br&gt;ifrågasätter vilken grad av rättvisa som uppnås med den föreslagna&lt;br&gt;kopplingen till primärkapitaltäckningsgraden. Det kan finnas flera andra&lt;br&gt;faktorer som var för sig har större betydelse för konkursrisken. Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden menar vidare att det skulle vara lättare att argumentera för&lt;br&gt;riskrelaterade avgifter om avgifterna hade karaktären av försäkringspre-&lt;br&gt;mier som konsumeras under den tid avgiften avser. Denna argumentering&lt;br&gt;blir svår i och med att avgiftsuttaget skall upphöra vid en viss nivå på&lt;br&gt;fonden. Enligt Bankstödsnämnden visar erfarenheterna från bankkrisen&lt;br&gt;på att kapitaltäckningsreglemas riskklassificering ger ett helt otillräckligt&lt;br&gt;besked om tillgångarnas verkliga värde. Riksbanken, Sparbankernas&lt;br&gt;säkerhetskassa, Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen&lt;br&gt;tillstyrker förslaget om riskrelaterade avgifter men anser att grunderna för&lt;br&gt;avgiftsdifferentieringen bör förändras. De accepterar att primärkapital-&lt;br&gt;graden utgör grunden för denna differentiering men anser att det andra&lt;br&gt;måttet som presenteras i promemorian, som baseras på bankernas&lt;br&gt;förväntade fallissemangskostnader, är alltför komplicerat, oprövat och&lt;br&gt;osäkert och därför bör utgå. Bankföreningen framhåller att det i&lt;br&gt;diskussioner med föreningens medlemsbanker framkommit förslag på&lt;br&gt;många olika tänkbara metoder för avgiftsdifferentieringen. Det råder&lt;br&gt;emellertid inte enighet bland dessa banker om exakt hur de riskrelaterade&lt;br&gt;avgifterna skall utformas. Ett förslag på mått som kan komplettera&lt;br&gt;primärkapitaltäckningsgraden är andelen oreglerade fordringar av den&lt;br&gt;totala utlåningen. Bankföreningen påpekar också att det inte framgår klart&lt;br&gt;av promemorians förslag om avgifterna skall relateras till bankens eller&lt;br&gt;koncernens förhållanden. Det alternativ som väljs bör gälla genomgående&lt;br&gt;vid avgiftsberäkningen. Bankföreningen menar att det finns för- och&lt;br&gt;nackdelar med båda alternativen. Det som talar för att använda koncern-&lt;br&gt;begreppet är att detta visar vilka totala risker som både direkt och&lt;br&gt;indirekt kan drabba banken och därmed dess insättare. För alternativet att&lt;br&gt;beräkningar skall grundas på bankens förhållanden talar att det är&lt;br&gt;inlåningen i banken som garanteras - inte övriga koncernbolags upp-&lt;br&gt;låning. Dessutom är en bank som har problem inte tillförsäkrad&lt;br&gt;ekonomisk hjälp från koncernens dotterbolag. Vidare är banken juridiskt&lt;br&gt;sett endast skyldig att svara för sina egna förbindelser. Av detta följer,&lt;br&gt;enligt Bankföreningen, att problem i bankens dotterbolag sannolikt inte&lt;br&gt;tillåts drabba insättama i banken. Bankföreningen har även kritiska&lt;br&gt;synpunkter på promemorians förslag om att de årliga totala avgifterna&lt;br&gt;justeras så att de varje år hamnar på samma nivå. Även Fristående&lt;br&gt;Sparbankers Riksförbund ställer sig positiv till att den primära kapital-&lt;br&gt;täckningsgraden ensam kan utgöra den komponent som styr det mellan&lt;br&gt;bankerna differentierade avgiftsuttaget. Sveriges Försäkringsförbund och&lt;br&gt;Grossistförbundet har tillstyrkt förslaget om att avgifterna skall riskrela-&lt;br&gt;teras utan att kommentera det närmare. SAF och Industriförbundet&lt;br&gt;efterlyser en grundligare utredning av effekterna av riskrelaterade&lt;br&gt;avgifter, framförallt på bankernas agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Avgifterna till nämnden från&lt;br&gt;banksystemet som helhet skall normalt uppgå till årligen 0,25 procent av&lt;br&gt;det garanterade insättningsbeloppet. Detta belopp bör fördelas mellan&lt;br&gt;bankerna med beaktande av respektive banks finansiella tillstånd och risk-&lt;br&gt;tagande eftersom dessa faktorer avgör hur stor risken är för att ett fallisse-&lt;br&gt;mang i banken skall belasta garantisystemets resurser. Med differentie-&lt;br&gt;rade avgifter får systemet ökad marknadsmässighet. En sund utveckling&lt;br&gt;främjas genom att banker med hög risknivå betalar högre avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna skall så långt det är möjligt belastas med lägre kostnader för&lt;br&gt;garantisystemet vid ett lägre risktagande, i förhållande till kapitalbasen,&lt;br&gt;men också betala högre avgifter för ett beteende som innebär ökade&lt;br&gt;risker för belastningar på garantisystemet. Därigenom uppmuntras ett&lt;br&gt;lämpligt beteende hos bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgifterna baseras på genomsnittsrisken i banksystemet och inte&lt;br&gt;följer en princip för individuell riskrelatering kan alltså välkapitaliserade&lt;br&gt;banker med lågt risktagande tvingas subventionera dåligt kapitaliserade&lt;br&gt;banker med högt risktagande. De allra flesta remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig i denna del är också uttalat positiva till att de avgifter som skall tas&lt;br&gt;ut från bankerna skall relateras till bankernas risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör avgiftsberäkningen utgå från de två i avsnitt 14.2 be-&lt;br&gt;skrivna faktorerna, nämligen sannolikheten för att respektive bank fallerar&lt;br&gt;under den period som avgiften avser resp, de kostnader för garantisyste-&lt;br&gt;met som förväntas uppstå vid ett fallissemang. Av orsaker som redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 14.2 finns det svårigheter med att på sådan aktuariell basis åsätta&lt;br&gt;bankerna en viss årlig avgift. Det framgår inte minst av att det interna-&lt;br&gt;tionellt sett praktiskt taget inte förekommer differentierade avgifter. USA&lt;br&gt;är ett undantag där man tillämpar viss avgiftsdifferentiering baserad på&lt;br&gt;kapitaltäckning och den federala inspektionsmyndighetens bedömningar&lt;br&gt;av respektive instituts finansiella tillstånd. Inom Europa har dessa frågor&lt;br&gt;diskuterats på ett teoretiskt plan medan konkreta resultat uteblivit. Dessa&lt;br&gt;svårigheter till trots bör dock strävan för svensk del vara att finna kri-&lt;br&gt;terier som på ett ändamålsenligt och praktiskt genomförbart sätt kan ligga&lt;br&gt;till grund för beräkningen av differentierade avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantisystemet skall träda i funktion, dvs. betala ut ersättning till&lt;br&gt;insättama, när banken försätts i konkurs. En bank skall försättas i kon-&lt;br&gt;kurs om den är på obestånd, dvs. om den inte rätteligen kan betala sina&lt;br&gt;skulder och denna oförmåga inte endast är tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett högre eget kapital medför en lägre sannolikhet for fallissemang, allt&lt;br&gt;annat lika. I undersökningar av orsaker till bankfallissemang i det ameri-&lt;br&gt;kanska banksystemet har det dessutom visat sig att kapitaltäckningsmått&lt;br&gt;är användbara för att förutsäga fallissemang. Således bör den relevanta&lt;br&gt;indikatorn på en banks sannolikhet att fallera innehålla ett mått på för-&lt;br&gt;hållandet mellan det aktuella egna kapitalet och det kapital som återstår&lt;br&gt;vid en konkurs. Denna uppfattning överensstämmer med de remissinstan-&lt;br&gt;ser som yttrat sig över vilket mått som är lämpligt att basera avgiftsbe-&lt;br&gt;räkningen på. Dessa instanser förordar att endast primärkapitaltäcknings-&lt;br&gt;graden skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solvensen, såsom den uttrycks i kapitaltäckningsreglema, är ett&lt;br&gt;kriterium av givet intresse. Det ger viss information om risken för att&lt;br&gt;bankens kapital blir otillräckligt med fallissemang som följd. Kapital-&lt;br&gt;täckningsreglema är dock endast grovt avpassade till bankernas totala&lt;br&gt;risksituation. Bland annat fångar måttet i mycket liten utsträckning upp&lt;br&gt;portföljrisken, dvs. korrelationen mellan olika tillgångar beaktas ej.&lt;br&gt;Måttet säger inte heller något om hur stor risken är för att kortsiktiga&lt;br&gt;likviditetsproblem kan uppkomma. En utvidgning av reglerna om kapital-&lt;br&gt;täckning till att omfatta även marknadsrisker, t.ex. positionsrisker och&lt;br&gt;valutakursrisker samt motparts- och avvecklingsrisker, träder emellertid&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1996. I och med detta blir kapitaltäckningsmåttet&lt;br&gt;lämpligare att använda som underlag för uppskattningen av fallissemangs-&lt;br&gt;risker vid beräkning av riskrelaterade avgifter. Emellertid är det av&lt;br&gt;remissinstanserna föreslagnaprimärkapitaltäckningsmåttet mindre lämpligt&lt;br&gt;att använda som bas för avgiftsdifferentieringen eftersom hänsyn bör tas&lt;br&gt;till de kostnader för garantisystemet som kan förväntas uppstå vid&lt;br&gt;fallissemang. Anledningen till detta är att det bredare kapitaltäcknings-&lt;br&gt;måttet bättre speglar möjligheterna att täcka ersättningen till garanterade&lt;br&gt;insättare med den falierade bankens tillgångar. De komponenter som in-&lt;br&gt;går i det supplementära kapitalet utgör en buffert för bankens fordringsä-&lt;br&gt;gare, däribland nämnden, i händelse av konkurs. Ju större t.ex.&lt;br&gt;förlagslånen är i en fallerad bank desto lägre blir kostnaden för garanti-&lt;br&gt;systemet vid ett fallissemang. Denna aspekt bör fångas upp i avgifts-&lt;br&gt;underlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär således att den avgift som en enskild bank&lt;br&gt;skall betala för ett visst år skall bestämmas med hänsyn till bankens&lt;br&gt;garanterade insättningsbelopp (se avsnitt 14.2) och kapitaltäckningsgrad.&lt;br&gt;Avgiften skall grundas på förhållandena vid utgången av närmast&lt;br&gt;föregående år. I fall då garantin för en bank börjar gälla under ett&lt;br&gt;löpande kalenderår skall avgiften i stället grundas på förhållandena vid&lt;br&gt;årets utgång. Avgiften skall vara negativt relaterad till kapitaltäcknings-&lt;br&gt;graden. Den exakta utformningen av avgiftsskalan bestäms av nämnden.&lt;br&gt;Det är med anledning av Bankföreningens remissyttrande viktigt att&lt;br&gt;betona att det inte är tillståndet på koncemnivå som skall beaktas vid&lt;br&gt;bestämningen av avgiftsunderlaget. Det är förhållandena för den enskilda&lt;br&gt;banken, moderbank eller dotterbank, som skall ligga till grund för&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av kapitaltäckningsgraden som beräkningsunderlag innebär att&lt;br&gt;avgifterna är endast mycket ungefärligt relaterade till respektive banks&lt;br&gt;förväntade nettobelastning på garantisystemet. Det är emellertid viktigt&lt;br&gt;att det valda måttet är beprövat och allmänt känt. Andra mer sofistikera-&lt;br&gt;de, men oprövade, metoder får stå tillbaka för denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De framräknade avgifterna justeras proportionellt så att alla bankers&lt;br&gt;avgifter summeras till 0,25 procent av det totala garanterade insättnings-&lt;br&gt;beloppet. Bankföreningen anser att nackdelen med att justera avgifterna&lt;br&gt;på detta sätt, så att de varje år hamnar på samma nivå, är att banker,&lt;br&gt;trots högriskbeteende, kan få betala tämligen låga avgifter om även andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banker uppvisar ett högriskbeteende. Det är emellertid lämpligt att det Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;totala avgiftsuttaget är proportionellt mot det garanterade insättningsbe-&lt;br&gt;loppet och utgör ett jämnt inflöde till nämnden oavsett svängningar i&lt;br&gt;banksystemets finansiella tillstånd. Dessutom kan det vara motiverat att&lt;br&gt;en bank med låg kapitaltäckningsgrad skall betala en lägre avgift om även&lt;br&gt;resten av banksystemet har låga kapitaltäckningsvärden än om denna bank&lt;br&gt;är ensam om att redovisa låg kapitaltäckning. Att hela banksystemet är&lt;br&gt;i ett dåligt finansiellt tillstånd är tecken på ett systemproblem, t.ex. till&lt;br&gt;följd av en makrochock. Om en proportionell justering inte görs kommer&lt;br&gt;banksystemet att belastas med extra mycket kostnader då bankerna har&lt;br&gt;det som svårast. I mycket goda tider kommer å andra sidan avgiftsin-&lt;br&gt;flödet att bli lågt, vilket försenar uppbyggnaden av behållningen på&lt;br&gt;nämndens konto i Riksgäldskontoret till den målsatta nivån. Det är&lt;br&gt;således lämpligt, både från systemrisksynpunkt och rättvisesynpunkt, att&lt;br&gt;de individuella avgifterna justeras proportionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation avvisar principen om riskrelaterade&lt;br&gt;avgifter med hänvisning till att den valda beräkningsgrunden missgynnar&lt;br&gt;mindre företag via fördyrad upplåning från bankerna. Emellertid är det&lt;br&gt;så att kapitaltäckningsreglema klassificerar bankernas utlåning med&lt;br&gt;avseende på vilken säkerhet som ställs för lånet. Det är inte så att små&lt;br&gt;företag drabbas särskilt hårt av denna klassificering. Det omvända&lt;br&gt;förhållandet kan lika gärna råda; en kredit till ett stort företag med&lt;br&gt;inteckning i industrifastighet som pant klassificeras, enligt dessa regler,&lt;br&gt;som mer riskabel, vilket därmed föranleder en högre avgift, än en kredit&lt;br&gt;till en småföretagare med säkerhet i dennes bostadsfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns en grupp låntagare som utgör större kreditrisk än andra&lt;br&gt;låntagare och därför missgynnas av det föreslagna avgiftssystemet bör&lt;br&gt;deras intresse trots allt stå tillbaka för principen att de banker som utgör&lt;br&gt;en relativt stor risk för garantisystemet också skall betala en relativt hög&lt;br&gt;avgift. I praktiken torde dock effekterna på utlåningsstrukturen vara&lt;br&gt;begränsade. Visserligen medför utlåning till företag och allmänhet en&lt;br&gt;högre avgift än placering i statspapper eftersom den högre kreditrisken&lt;br&gt;i utlåningen innebär högre krav på kapitaltäckning. Rent teoretiskt bör&lt;br&gt;detta föranleda en viss portföljjustering mot en mindre andel av sådan&lt;br&gt;utlåning, allt annat lika. Men eftersom ersättningen för denna kreditrisk&lt;br&gt;är betydligt större, för närvarande kring 3 procentenheter vad gäller&lt;br&gt;skillnaden mellan räntan på utlåning till hushållen och en sex månaders&lt;br&gt;statsskuldväxel, än effekten på avgiften av en portföljjustering från&lt;br&gt;utlåning till statspapper finns det goda skäl att anta att kreditgivningen till&lt;br&gt;företag och allmänhet inte kommer att motverkas nämnvärt av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreliggande förslag anges ett intervall för de avgifter som skall kunna&lt;br&gt;tas ut från en enskild bank. Det är önskvärt att en högsta och lägsta av-&lt;br&gt;gift för vad som skall kunna tas ut av en enskild bank fastställs. Oavsett&lt;br&gt;hur välkapitaliserad en bank är skall den bidra med minst 60 procent av&lt;br&gt;genomsnittspremien från banksystemet uttryckt i procent av det garantera-&lt;br&gt;de insättningsbeloppet. Detta betyder i normalfallet under perioden då&lt;br&gt;behållningen på nämndens konto i Riksgäldskontoret understiger den mål-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satta, då genomsnittspremien är 0,25 procent av en banks garanterade in-&lt;br&gt;sättning, att en bank inte skall betala mindre än ett belopp motsvarande&lt;br&gt;0,15 procent av sin garanterade inlåning i avgift. Skälet till detta är att&lt;br&gt;även den välkapitaliserade banken får del av den kollektiva nyttighet som&lt;br&gt;garantisystemets stabilitetsverkande egenskaper medför och skall bidra&lt;br&gt;med finansiering av denna nyttighet. Vidare skall ingen bank betala mer&lt;br&gt;än 140 procent av genomsnittspremien, vilket betyder 0,35 procent av&lt;br&gt;dess garanterade inlåning i normalfallet, eftersom detta annars skulle&lt;br&gt;riskera inverka på bankens finansiella tillstånd i alltför stor utsträckning.&lt;br&gt;När väl kontots behållning når upp till den målsatta nivån och genom-&lt;br&gt;snittsavgiften sätt ned till 0,1 procent blir avgiftsintervallet 0,06 - 0,14&lt;br&gt;procent av det garanterade insättningsbeloppet. Dessa siffror kan jämföras&lt;br&gt;med det intervall som gäller i det amerikanska garantisystemet nämligen&lt;br&gt;0,23 till 0,31 procent av inlåningen fram till dess den målsatta fondbe-&lt;br&gt;hållningen uppnåtts och 0,04 till 0,31 procent därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Konsekvenser av att en bank inte fullgör sina&lt;br&gt;skyldigheter mot garantisystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3.2 i direktivet finns ett allmänt stadgande som innebär att om&lt;br&gt;en bank inte uppfyller de förpliktelser mot ett garantisystem som åligger&lt;br&gt;banken, skall de behöriga myndigheter som har utfärdat dess auktorisa-&lt;br&gt;tion underrättas och, i samarbete med garantisystemet, vidta lämpliga&lt;br&gt;åtgärder för att säkerställa att banken uppfyller förpliktelserna. Med lämp-&lt;br&gt;liga åtgärder avses enligt artikeln även att sanktioner får införas och vid-&lt;br&gt;tas mot banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka åtgärder eller sanktioner mot en bank&lt;br&gt;som kan anses lämpliga, ger direktivet ingen annan vägledning än att&lt;br&gt;banken ytterst kan förlora möjligheten att garantera insatta medel genom&lt;br&gt;ett beslut som innebär att banken inte längre skall omfattas av garantisys-&lt;br&gt;temet. Om banken inte skaffar annat likvärdigt skydd för insättama, skall&lt;br&gt;dess auktorisation omedelbart återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet lämnar således öppet för varje medlemsland att bestämma i&lt;br&gt;vilken utsträckning åtgärder skall vidtas mot en bank som omfattas av ett&lt;br&gt;garantisystem men inte fullgör sina skyldigheter mot systemet och om för-&lt;br&gt;utsättningarna för dessa åtgärder. För svenskt vidkommande bör denna&lt;br&gt;valfrihet kunna innebära att utformningen av det svenska garantisystemet&lt;br&gt;i denna del kan ta sin utgångspunkt i vad som stadgas i 7 kap. bankrörel-&lt;br&gt;selagen om ingripanden mot banker. Innebörden av detta är att möjlig-&lt;br&gt;heterna att anpassa åtgärder och sanktioner efter den uppkomna situatio-&lt;br&gt;nen tills vidare begränsas av bestämmelserna i 7 kap. bankrörelselagen.&lt;br&gt;Införandet av ett garantisystem i Sverige föranleder därför inte i sig några&lt;br&gt;förslag om ändrade regler för Finansinspektionens ingripanden och sank-&lt;br&gt;tioner. Denna fråga kommer dock att behandlas av Banklagskommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Fil995:09, dir. 1995:86), som skall se över vissa rörelse- och tillsyns- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;regler på bankområdet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Ingripanden mot svenska banker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en bank inte fullgör sina skyldigheter mot&lt;br&gt;garantisystemet, skall nämnden genast underrätta Finansinspektionen&lt;br&gt;om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall vidta de åtgärder och sanktioner mot en&lt;br&gt;bank som följer av bestämmelserna i 7 kap. bankrörelselagen för att&lt;br&gt;säkerställa att banken gör rättelse. Om rättelse inte sker skall in-&lt;br&gt;spektionen återkalla oktrojen. En banks oktroj skall, på denna grund,&lt;br&gt;återkallas om Finansinspektionen förelagt banken att vidta rättelse&lt;br&gt;med förklaring att oktrojen annars kan komma att återkallas och&lt;br&gt;banken trots detta inte fullgjort sina skyldigheter mot systemet inom&lt;br&gt;ett år från föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om banken tar emot insättningar hos en filial i ett land utanför&lt;br&gt;EES och nämnden beslutat att insättningarna hos filialen skall&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet och banken med avseende&lt;br&gt;på filialen inte fullgör sina skyldigheter, får nämnden besluta att&lt;br&gt;garantin inte längre skall gälla för insättningarna. Nämndens beslut&lt;br&gt;förutsätter att banken förelagts att vidta rättelse och att banken trots&lt;br&gt;detta inte fullgjort sina skyldigheter mot systemet inom ett år från&lt;br&gt;föreläggandet. Innan nämnden fattar ett sådant beslut skall till-&lt;br&gt;synsmyndigheten i det land där filialen finns ha underrättats om&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banken skall informera insättare hos filialen om nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för&lt;br&gt;Finansinspektionens eller nämndens beslut skall fortsätta att vara&lt;br&gt;garanterade till dess de avvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Avviker från regeringens förslag genom att det&lt;br&gt;inte innehåller förslag om sanktioner rörande en svensk banks filial i&lt;br&gt;tredje land som efter nämndens beslut omfattas av det svenska garantisys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken framhåller vikten av att Finansinspektionen, utöver möjlig-&lt;br&gt;heten att återkalla en oktroj, ges lämpliga sanktionsmöjligheter för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse från institutet i fråga. Riksbanken föreslår att&lt;br&gt;straffränta skall utgå vid sena avgiftsbetalningar och att inspektionen, vid&lt;br&gt;väsentlig misskötsel, ges möjlighet att ge en skriftlig varning, som bör&lt;br&gt;offentliggöras för att ge allmänheten upplysning om att oktrojen kan&lt;br&gt;komma att återkallas om rättelse inte sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I bankrörelselagen finns bestämmelser&lt;br&gt;som ger Finansinspektionen möjligheter att ingripa mot en bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen kan t.ex. meddela förbud eller förelägganden som kan&lt;br&gt;förenas med vite, eller meddela varning. Ytterst kan inspektionen med&lt;br&gt;stöd av någon av de grunder som anges i 7 kap. 16 § bankrörelselagen&lt;br&gt;återkalla en banks tillstånd (oktroj). Om detta sker får inspektionen&lt;br&gt;besluta hur avvecklingen av rörelsen skall ske. Ett beslut om återkallelse&lt;br&gt;får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska garantisystemet skall vara obligatoriskt. Parallella garanti-&lt;br&gt;system skall inte införas i Sverige. En bank som av olika skäl inte längre&lt;br&gt;bör omfattas av det svenska garantisystemet kommer därför inte att kunna&lt;br&gt;omfattas av något annat garantisystem. Att banken omfattas av ett garan-&lt;br&gt;tisystem skall utgöra ett villkor för att få driva bankrörelse. Detta innebär&lt;br&gt;att en bank som inte omfattas av det svenska garantisystemet inte heller&lt;br&gt;bör får ta emot inlåning från allmänheten. I sådana fall har bankens&lt;br&gt;verksamhetsförutsättningar fallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa utgångspunkter för utformningen av det svenska&lt;br&gt;garantisystemet är det mindre lämpligt att ge nämnden befogenhet att&lt;br&gt;fatta beslut om att en bank inte längre skall omfattas av garantisystemet.&lt;br&gt;I stället bör naturligen grunden för ett sådant beslut knytas till de bestäm-&lt;br&gt;melser i bankrörelselagen som behandlar förutsättningarna för att driva&lt;br&gt;bankrörelse i Sverige. Därigenom kan bestämmelserna om återkallelse av&lt;br&gt;en banks oktroj tillämpas även i de fall när en bank inte fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter mot garantisystemet. Konsekvensen blir att det skall an-&lt;br&gt;komma endast på Finansinspektionen att fatta beslut som innebär att en&lt;br&gt;bank inte längre skall omfattas av det svenska garantisystemet. Detta&lt;br&gt;skall således ske genom att inspektionen återkallar bankens oktroj. En så-&lt;br&gt;dan ordning stämmer bättre överens med regelverket i bankrörelselagen&lt;br&gt;men fyller samma funktion som den i direktivet föreskrivna ordningen,&lt;br&gt;som skulle innebära att nämnden skulle kunna ges befogenhet att, sedan&lt;br&gt;samtycke inhämtats från Finansinspektionen, fatta beslut som innebär att&lt;br&gt;insättningar hos banken inte längre omfattas av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för Finansinspektionens beslut att bankens oktroj i detta sam-&lt;br&gt;manhang skall återkallas bör vara att banken inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;mot garantisystemet. En ny återkallelsegrund med detta innehåll bör där-&lt;br&gt;för införas. Konsekvensen av att Finansinspektionen återkallar en banks&lt;br&gt;oktroj är som nämnts att banken därigenom inte längre skall omfattas av&lt;br&gt;garantisystemet. Detta blir självfallet konsekvensen även i de fall när&lt;br&gt;inspektionen återkallar en banks oktroj med stöd av en annan återkallelse-&lt;br&gt;grund i 7 kap. 16 § bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks viktigaste skyldigheter i förhållande till det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet är att lämna uppgift om bankens garanterade insättningsvolym,&lt;br&gt;som ligger till grund för avgiftsberäkningen, och att bidra till finans-&lt;br&gt;ieringen av systemet genom att betala den avgift som har beslutats för&lt;br&gt;banken. En bank som inte uppfyller dessa förpliktelser mot garantisyste-&lt;br&gt;met bör riskera att få sin oktroj återkallad av Finansinspektionen. Detta&lt;br&gt;förutsätter emellertid att nämnden genast underrättar inspektionen om att&lt;br&gt;banken underlåter att fullgöra sina skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär således att nämndens möjligheter att vidta åtgärder Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;eller sanktioner mot en bank som omfattas av garantisystemet begränsas&lt;br&gt;till en underrättelseskyldighet gentemot inspektionen. På detta sätt säker-&lt;br&gt;ställs att ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och nämnden&lt;br&gt;upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En banks oktroj skall i dessa sammanhang återkallas först sedan Finans-&lt;br&gt;inspektionen förelagt banken att vidta rättelse med förklaring att oktrojen&lt;br&gt;annars kan komma att återkallas. Om banken trots detta inte har vidtagit&lt;br&gt;rättelse inom ett år från föreläggandet skall inspektionen återkalla&lt;br&gt;oktrojen. Detta följer av en tvingande bestämmelse i direktivets artikel&lt;br&gt;3.3. Genom att knyta förutsättningarna för ett beslut om att garantin inte&lt;br&gt;längre skall gälla för insättningar hos banken till bestämmelserna i 7 kap.&lt;br&gt;bankrörelselagen, ges Finansinspektionen således möjlighet att vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder mot en bank som inte fullgör sina skyldigheter mot&lt;br&gt;garantisystemet. Utgångspunkten bör vara att rättelse skall ske och att&lt;br&gt;detta kan åstadkommas genom att Finansinspektionen anpassar in-&lt;br&gt;gripandet därefter. Även om regeringen delar Riksbankens synpunkt att&lt;br&gt;Finansinspektionen måste ges lämpliga sanktionsmöjligheter, föranleder&lt;br&gt;införandet av ett garantisystem i Sverige i sig inte några förslag om&lt;br&gt;ändrade regler för Finansinspektionens ingripanden och sanktioner.&lt;br&gt;Denna fråga skall som nämnts ovan behandlas i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det angivna kravet på att banken skall ha vidtagit rättelse inom ett år&lt;br&gt;från föreläggandet gäller endast i de fall den nu föreslagna grunden för&lt;br&gt;återkallelse av en oktroj är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det svenska garantisystemet skall vara obligatoriskt och endast&lt;br&gt;ett system skall införas är det inte aktuellt att föreslå en möjlighet för en&lt;br&gt;bank som inte längre omfattas av garantisystemet att fortsätta att ta emot&lt;br&gt;inlåning från allmänheten enligt artikel 3.4, dvs. att inlåningen i stället&lt;br&gt;garanteras genom att banken omfattas av ett annat officiellt erkänt garan-&lt;br&gt;tisystem. Anledningen till att banken inte längre omfattas av systemet är,&lt;br&gt;med den ordning som föreslås här, att bankens oktroj har återkallats.&lt;br&gt;Banken driver då inte längre bankrörelse i bankrörelselagens mening och&lt;br&gt;kan därför inte heller ta emot inlåning från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angivits i avsnitt 7.2.2 kan en bank som tar emot insättningar hos&lt;br&gt;en filial i ett land utanför EES ansöka hos nämnden om att filialen skall&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet. Om nämnden fattat beslut om&lt;br&gt;detta och banken med avseende på filialen inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;mot garantisystemet, får nämnden besluta att garantin inte längre skall&lt;br&gt;gälla för insättningarna. Tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns&lt;br&gt;skall underrättas om åtgärden. Nämndens beslut förutsätter att banken&lt;br&gt;förelagts att vidta rättelse och att banken trots detta inte fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter mot garantisystemet inom ett år från föreläggandet. Banken&lt;br&gt;skall informera insättare hos filialen om beslutet. En tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 7 kap. 16 § bankrörelselagen innebär att Finansin-&lt;br&gt;spektionen i ett sådant fall ytterst kan återkalla bankens oktroj på den&lt;br&gt;grunden att banken visats sig olämplig att utöva sådan verksamhet som&lt;br&gt;oktrojen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för Finansin- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;spektionens eller nämndens beslut skall fortsätta att vara garanterade av&lt;br&gt;systemet till dess de avvecklats. Denna ordning överensstämmer med vad&lt;br&gt;som stadgas i artikel 5 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 Ingripanden mot filialer från vilka utländska&lt;br&gt;bankföretag driver bankrörelse i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om ett bankföretag med avseende på en filial&lt;br&gt;inte fullgör sina skyldigheter mot garantisystemet, skall nämnden&lt;br&gt;genast underrätta Finansinspektionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om insättningar hos en filial till ett bankföretag från ett annat&lt;br&gt;EES-land omfattas av det svenska garantisystemet på grund av&lt;br&gt;nämndens beslut och bankföretaget med avseende på filialen inte&lt;br&gt;fullgör sina skyldigheter, får nämnden förelägga bankföretaget att&lt;br&gt;vidta rättelse. Har bankföretaget inte vidtagit rättelse inom ett år från&lt;br&gt;föreläggandet, får nämnden besluta att garantin inte längre gäller för&lt;br&gt;insättningarna. Innan nämnden fattar ett sådant beslut skall den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i bankföretagets hemland ha samtyckt till&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden beslutat att garantin skall gälla för insättningar hos&lt;br&gt;en filial till ett bankföretag från ett land utanför EES och bankföre-&lt;br&gt;taget med avseende på filialen inte fullgör sina skyldigheter, skall&lt;br&gt;Finansinspektionen vidta de åtgärder och sanktioner som följer av&lt;br&gt;7 kap. bankrörelselagen för att säkerställa att bankföretaget gör&lt;br&gt;rättelse, om anslutning till den svenska insättningsgarantin är en&lt;br&gt;förutsättning för filialens verksamhetstillstånd. Ett sådant bankföre-&lt;br&gt;tags filialtillstånd skall återkallas om Finansinspektionen förelagt&lt;br&gt;bankföretaget att med avseende på filialen vidta rättelse med&lt;br&gt;förklaring att tillståndet annars kan komma att återkallas och banken&lt;br&gt;trots detta inte fullgjort sina skyldigheter mot systemet inom ett år&lt;br&gt;från föreläggandet. Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;i bankföretagets hemland om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämndens beslut endast innebär att en insättningsgarantin i ett&lt;br&gt;sådant bankföretags hemland frivilligt kompletteras och bankföre-&lt;br&gt;taget med avseende på filialen inte fullgör sina skyldigheter mot&lt;br&gt;garantisystemet, får nämnden besluta att garantin inte längre skall&lt;br&gt;gälla för insättningar hos filialen. Nämndens beslut förutsätter att&lt;br&gt;bankföretaget förelagts att vidta rättelse och att bankföretaget trots&lt;br&gt;detta inte fullgjort sina skyldigheter mot systemet inom ett år från&lt;br&gt;föreläggandet. Beslutet får meddelas endast om tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;i hemlandet har underrättats i förväg om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföretaget skall informera insättare hos filialen om nämndens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för&lt;br&gt;Finansinspektionens eller nämndens beslut skall fortsätta att vara&lt;br&gt;garanterade till dess de avvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian föreslås att beslut om att garantin inte längre skall&lt;br&gt;gälla insättningar hos en filial, inte skall inverka på insättningar som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattades av garantin vid tidpunkten för beslutet. I promemorian anges Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;inte att detta avser insättningar hos såväl filialer till bankföretag inom&lt;br&gt;EES som filialer till bankföretag från tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 4.4 i direktivet anges de&lt;br&gt;möjligheter som ges ett värdlands garantisystem när det gäller att vidta&lt;br&gt;åtgärder mot en filial från ett annat EES-land som anslutit sig till&lt;br&gt;systemet. Om en sådan filial inte fullgör sina skyldigheter skall lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas av de behöriga myndigheterna i hemlandet tillsammans&lt;br&gt;med värdlandets garantisystem. För det fall att de vidtagna åtgärderna&lt;br&gt;visar sig resultatlösa, stadgas i artikeln att ytterligare åtgärder får vidtas.&lt;br&gt;Som exempel på sådana åtgärder anges att bankföretaget kan varslas&lt;br&gt;under minst tolv månader om ett beslut som innebär att filialen inte&lt;br&gt;längre kommer att omfattas av värdlandets garantisystem. Detta&lt;br&gt;förutsätter enligt direktivet att samtycke dessförinnan inhämtats från den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten att fatta beslut som innebär att en svensk&lt;br&gt;bank inte längre skall omfattas av det svenska garantisystemet, föreslås&lt;br&gt;i avsnitt 16.1 att nämndens möjligheter att vidta åtgärder eller sanktioner&lt;br&gt;mot banken skall vara begränsade till att endast innefatta en skyldighet&lt;br&gt;att underrätta Finansinspektionen om att banken i fråga inte fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter mot garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande filialer till bankföretag från andra EES-länder blir&lt;br&gt;emellertid utgångspunkten en annan. Eftersom dessa förutsätts i och för&lt;br&gt;sig vara omfattade av ett godtagbart garantisystem i hemlandet och&lt;br&gt;nämndens beslut om att insättningar hos filialen skall vara omfattade även&lt;br&gt;av det svenska garantisystemet i förekommande fall endast innebär en&lt;br&gt;frivillig komplettering (se avsnitt 7.3), är det lämpligt att nämnden får stå&lt;br&gt;för den reaktion som brister i bankföretagets förhållningssätt beträffande&lt;br&gt;rapporteringsplikt och avgiftsbetalning måste föranleda. Om inte&lt;br&gt;bankföretaget med avseende på filialen förmåtts göra rättelse på annat sätt&lt;br&gt;bör alltså nämnden besluta att garantin inte längre skall gälla för insätt-&lt;br&gt;ningarna hos filialen. I enlighet med direktivets bestämmelser måste ett&lt;br&gt;sådant beslut medges av den behöriga myndigheten i bankföretagets&lt;br&gt;hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bankrörelselagen finns bestämmelser som ger Finansinspektionen möj-&lt;br&gt;lighet att vidta åtgärder mot bankföretag, hemmahörande i ett land utan-&lt;br&gt;för EES, som driver bankrörelse i Sverige från filial och därvid fattar&lt;br&gt;beslut som strider mot författning eller bolagsordning eller om bankföre-&lt;br&gt;taget på annat sätt visar sig olämpligt att utöva bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen får återkalla bankföretagets filialtillstånd eller, om&lt;br&gt;det är tillräckligt, meddela varning. Inspektionen skall underrätta till-&lt;br&gt;synsmyndigheten i det land där bankföretaget har sitt säte om de åtgärder&lt;br&gt;som vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande filialer till bankföretag från länder utanför EES utgör&lt;br&gt;filialens anslutning till det svenska garantisystemet i vissa foll en för-&lt;br&gt;utsättning för filialtillstånd, antingen på grund av att det saknas garanti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system i hemlandet eller på grund av att det som finns inte kan anses Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;erbjuda ett skydd för insättningar som uppfyller direktivets krav och&lt;br&gt;därför ej är godtagbart. Det medför att om bankföretaget med avseende&lt;br&gt;på filialen inte fullgör sina skyldigheter mot garantisystemet, bör detta&lt;br&gt;föranleda åtgärder enligt samma mönster som gäller när en svensk bank&lt;br&gt;inte fullgör sina skyldigheter. Detta innebär att nämnden inte heller i&lt;br&gt;dessa fall skall ges i uppgift att fatta beslut som innebär att garantin inte&lt;br&gt;längre gäller för insättningar hos filialen. I stället skall nämnden&lt;br&gt;underrätta Finansinspektionen om det. Återkallas bankföretagets&lt;br&gt;filialtillstånd skall Finansinspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i&lt;br&gt;hemlandet om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant beslut innebär att insättningar hos filialen inte längre&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet. Detsamma gäller om inspektio-&lt;br&gt;nen underrättas om att bankföretaget fått sitt verksamhetstillstånd&lt;br&gt;återkallat i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden beslutat att insättningar hos filialen skall omfattas av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet och beslutet endast innebär en frivillig komplette-&lt;br&gt;ring av en i och för sig godtagbar insättningsgaranti som filialens&lt;br&gt;insättare kan erbjudas i hemlandet, bör på samma sätt som gäller när&lt;br&gt;filialer till bankföretag från ett land inom EES inte fullgör sina skyldig-&lt;br&gt;heter enligt beslutet, nämnden kunna besluta att hemlandets insättnings-&lt;br&gt;garanti inte längre skall kompletteras av det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om det gäller en filial till ett bankföretag hemmahörande i ett&lt;br&gt;land inom eller utanför EES får nämndens beslut inte fattas med mindre&lt;br&gt;bankföretaget med avseende på filialen förelagts att vidta rättelse och&lt;br&gt;bankföretaget trots detta inte vidtagit rättelse inom ett år från före-&lt;br&gt;läggandet. Det angivna tidskravet bör gälla endast i de fall den här&lt;br&gt;föreslagna grunden för återkallelse av filialtillståndet är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföretaget bör av konsumenthänsyn åläggas skyldighet att informera&lt;br&gt;insättare hos filialen om att garantin inte längre gäller för insättningar hos&lt;br&gt;filialen. En sådan skyldighet följer också av andra stycket av artikel 4.4&lt;br&gt;i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för Finansin-&lt;br&gt;spektionens eller nämndens beslut skall fortsätta att vara garanterade av&lt;br&gt;systemet till dess de avvecklats. En sådan bestämmelse tar sikte inte bara&lt;br&gt;på de fall då en frivillig komplettering kunnat ske av hemlandets&lt;br&gt;insättningsgaranti utan även i de fall när filialen inte skulle få ta emot&lt;br&gt;insättningar här i landet om den inte omfattades av det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet. Denna ordning överensstämmer med vad som stadgas i andra&lt;br&gt;stycket av artikel 4.4 och 5 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Överklagande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De beslut som nämnden fattar i egenskap av&lt;br&gt;administratör av garantisystemet skall överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd skall krävas för prövning i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Beträffande förslagets effekter på domstolsväsendet&lt;br&gt;konstaterar Domstolsverket att införandet av ett insättningsgarantisystem&lt;br&gt;inte torde påverka domstolarna annat än i mycket marginell omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund anser att det inte är godtagbart att garanti-&lt;br&gt;myndighetens beslut om vilken årlig avgift som varje enskilt institut skall&lt;br&gt;betala skall kunna prövas i endast en domstolsinstans. Samfundet föreslår&lt;br&gt;att prövningstillstånd inte skall krävas vid överklagande till kammarrätten&lt;br&gt;i fråga om beslut avseende institutens avgifter och avseende den ersätt-&lt;br&gt;ning som skall betalas ut till insättare. Som ytterligare skäl för att pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd inte skall behövas, anger samfundet att de nu avsedda&lt;br&gt;frågorna rör en materia som är ny för det svenska rättssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av det som tidigare sagts om&lt;br&gt;nämndens uppgifter och befogenheter framgår att nämndens admini-&lt;br&gt;stration av garantisystemet till stor del kommer att mynna ut i olika&lt;br&gt;beslut. Det kan gälla beslut angående nämndens verksamhet i förhållande&lt;br&gt;till bankerna och insättama och avse frågor om bestämmande av avgifter&lt;br&gt;för finansieringen av garantisystemet eller om utbetalning av ersättning&lt;br&gt;till insättama i händelse av ett ersättningsfall. I stor utsträckning kommer&lt;br&gt;sådana beslut att kännetecknas av myndighetsutövning, dvs. utgöra beslut&lt;br&gt;i ett förvaltningsärende som fattas inom ramen för förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;hetens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med gällande principer för instansordningen i de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna bör förvaltningsmyndighetens beslut kunna över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltningsdomstol, i första hand hos länsrätt. Detta&lt;br&gt;bör gälla också beträffande nämndens beslut i insättningsgarantisamman-&lt;br&gt;hang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fall kan länsrättens avgörande överklagas till kammarrätten&lt;br&gt;men prövas där endast om prövningstillstånd meddelas. Prövningstillstånd&lt;br&gt;får beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande, om&lt;br&gt;det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överprövning görs&lt;br&gt;eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan. De argument&lt;br&gt;som Sveriges Advokatsamfund framfört utgör enligt regeringen därför&lt;br&gt;inte tillräckliga skäl för att lägga fast en annan ordning i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Sparbankernas säkerhetskassa&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förekommer redan en form av insättningsgaranti sedan år 1934.&lt;br&gt;För de svenska sparbankerna skall nämligen, enligt lagen (1934:300) om&lt;br&gt;sparbankernas säkerhetskassa, finnas en gemensam fond med uppgift att&lt;br&gt;trygga sparbankernas verksamhet och insättamas rätt. Varje sparbank är&lt;br&gt;i princip skyldig att varje år erlägga ett belopp motsvarande 0,02 procent&lt;br&gt;av de medel som sparbanken förvaltade vid utgången av nästföregående&lt;br&gt;kalenderår. Denna skyldighet upphör emellertid när kassans behållning&lt;br&gt;uppgår till 10 miljoner kronor. Kassans behållning uppgår i dag till ca 45&lt;br&gt;miljoner kronor. I första hand kan detta system dock sägas fungera som&lt;br&gt;ett banksystemskydd. I tidigare avsnitt har föreslagits att det skall införas&lt;br&gt;ett obligatoriskt garantisystem i Sverige. Det kan därför sättas i fråga om&lt;br&gt;sparbankerna genom lag skall åläggas en skyldighet att vara anslutna och&lt;br&gt;lämna bidrag till säkerhetskassan även i fortsättningen eller om det är&lt;br&gt;tillräckligt att detta sker på frivillig väg. Något förslag om avreglering&lt;br&gt;eller upplösning av kassan lämnas emellertid inte i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Värdepappersföretagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Garantin skall omfatta insättningar som finns&lt;br&gt;på konto hos värdepappersföretag. För värdepappersföretag som&lt;br&gt;efter Finansinspektionens tillstånd tar emot kunders medel på konto&lt;br&gt;skall gälla samma regler som för banker i fråga om insättnings-&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. När&lt;br&gt;det gäller de insättningar som skall omfattas av det svenska garantisyste-&lt;br&gt;met hänvisas till avsnitt 8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen anser att insättningar på konton som förs hos&lt;br&gt;värdepappersbolag i dag inte är skyddsvärda eftersom de inte har samma&lt;br&gt;syfte som insättningar på &amp;quot;vanliga&amp;quot; bankkonton. Sådana konton bör&lt;br&gt;därför, enligt inspektionen, kunna undantas även om institutet som sådant&lt;br&gt;omfattas av EG:s definition av kreditinstitut. Motsvarande slag av konton&lt;br&gt;som förs av banker bör i görligaste mån undantas från garantin enligt&lt;br&gt;inspektionen. Garantimyndigheten bör ges rätt att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om vilka konton som skall omfattas av garantisystemet.&lt;br&gt;Bankstödsnämnden påpekar att användningen av begreppet &amp;quot;värdepap-&lt;br&gt;persbolag&amp;quot; ger intryck av att definitionen i lagen om insättningsgaranti av&lt;br&gt;begreppet institut bara omfattar svenska företag. En översyn av termino-&lt;br&gt;login är påkallad enligt nämnden. Vidare anser Bankstödsnämnden att det&lt;br&gt;bör övervägas om det i någon av lagens inledande bestämmelser kan ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en något mer preciserad bestämning av vilka typer av utländska institut Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;som skall kunna ansluta sig till det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, i dess lydelse från den 1&lt;br&gt;januari 1996 (SFS 1994:2015), får ett värdepappersbolag (och en filial till&lt;br&gt;ett utländskt värdepappersföretag) ta emot kunders medel på konto. En&lt;br&gt;restriktion finns, nämligen att mottagandet sker för att underlätta&lt;br&gt;värdepappersrörelsen. Vidare gäller att tillstånd till mottagande av medel&lt;br&gt;på konto endast får lämnas tillsammans med tillstånd till kreditgivning.&lt;br&gt;Tanken bakom bestämmelsen är att en kund hos ett värdepappersföretag&lt;br&gt;skall kunna deponera ett belopp hos företaget för att smidigt kunna låta&lt;br&gt;det genomföra värdepapperstransaktioner för hans räkning. En i sak mot-&lt;br&gt;svarande regel finns i nu gällande lag (samma paragraf, andra stycket).&lt;br&gt;Nu, liksom enligt de bestämmelser som träder i kraft den 1 januari 1996,&lt;br&gt;krävs att Finansinspektionen lämnar värdepappersbolaget tillstånd att ta&lt;br&gt;emot medel på konto resp, att värdepappersföretaget har ett sådant&lt;br&gt;tillstånd i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framgått (se avsnitt 8.1) skall garantin omfatta insättningar&lt;br&gt;som är nominellt bestämda och tillgängliga för insättaren med kort varsel.&lt;br&gt;Sådana insättningar får i princip i Sverige bara tas emot av banker. Den&lt;br&gt;nu nämnda regeln i lagen om värdepappersrörelse utgör ett undantag från&lt;br&gt;huvudregeln. Liksom de bankinsättningar som skall omfattas av garantin&lt;br&gt;uppfyller insättningar som finns på konto hos värdepappersbolag eller&lt;br&gt;utländskt värdepappersföretag de angivna kriterierna. Även sådana in-&lt;br&gt;sättningar bör därför omfattas av garantin. Detta medför, bl.a., att inte&lt;br&gt;endast bankkunder utan också kunder hos värdepappersbolag eller&lt;br&gt;utländskt värdepappersföretag som har gjort insättningar skall ha rätt till&lt;br&gt;ersättning och att inte endast banker utan också dessa företag skall betala&lt;br&gt;avgift och kunna drabbas av sanktioner om inte de åligganden som följer&lt;br&gt;av lagen om insättningsgaranti uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens synpunkter har beaktats i regeringens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU pågår för närvarande arbetet med ett direktiv om investerar-&lt;br&gt;skydd. I samband med att det direktivet så småningom skall införlivas&lt;br&gt;med svensk rätt får det övervägas om några förändringar av behandlingen&lt;br&gt;av insättningar på kundkonto hos värdepappersbolag är lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nya lagförslagen föranleds av införlivandet av direktivet om system&lt;br&gt;för garanti för insättningar med den svenska lagstiftningen. Enligt artikel&lt;br&gt;14 i direktivet skall direktivets bestämmelser vara införlivade med&lt;br&gt;medlemsstaternas rättsordning senast den 1 juli 1995. De nya svenska&lt;br&gt;reglerna bör därför träda i kraft vid den tidigaste tidpunkt som är lämplig&lt;br&gt;med hänsyn till behandlingen av propositionen i riksdagen och till arbetet&lt;br&gt;med att förbereda den utökning av Bankstödsnämndens ansvar som det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att nämnden utöver bankstödsfrågoma även får ansvaret för det Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;svenska garantisystemet. Ikraftträdandet föreslås ske den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;21 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen om insättningsgaranti innebär att insättningar på&lt;br&gt;konto i bank som är nominellt bestämda och tillgängliga för insättning&lt;br&gt;med kort varsel skyddas av garantisystemet upp till 250 000 kronor per&lt;br&gt;insättare och bank. Detta innebär visserligen en begränsning av bank-&lt;br&gt;kundernas skydd i jämförelse med vad som följer av statens nu gällande&lt;br&gt;åtagande att banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning&lt;br&gt;skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid. Eftersom det åtagandet är&lt;br&gt;temporärt är det dock lämpligare att relatera de ekonomiska effekterna av&lt;br&gt;garantisystem till en situation där åtagandet har avvecklats. Med ett&lt;br&gt;sådant synsätt innebär insättningsgarantin ett väsentligt förbättrat&lt;br&gt;konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privatpersoner och småföretag kan anses ha relativt svårt att införskaffa&lt;br&gt;och bearbeta den information som behövs för att kunna göra bedömningar&lt;br&gt;av bankernas kreditvärdighet. Dessa svårigheter ökar i och med att allt&lt;br&gt;fler banker blir verksamma i flera länder. Införandet av system för&lt;br&gt;insättningsgaranti innebär att de skyddade insättama kan spara stora&lt;br&gt;informations- och övervakningskostnader, vilket bidrar till en ökad&lt;br&gt;konkurrens och effektivitet. Det skall noteras att insättare med stora&lt;br&gt;behållningar även fortsättningsvis har anledning att bevaka den risk som&lt;br&gt;en insättning i en bank kan innebära till följd av att insättningar som&lt;br&gt;överstiger 250 000 kronor per bank ej är garanterade. Eventuellt kan&lt;br&gt;dessa insättare tendera att sprida sina medel på flera banker. Effekten av&lt;br&gt;ett ändrat beteende i detta avseende förväntas bli begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av de avgifter som bankerna årligen skall betala för&lt;br&gt;att finansiera garantisystemet beaktas den risk för kostnader som&lt;br&gt;respektive bank utsätter garantisystemet för. Detta möjliggör vissa&lt;br&gt;önskvärda incitamentseffekter med avseende på risktagande som ett&lt;br&gt;system utan riskrelaterade avgifter skulle sakna. Den riskrelaterade&lt;br&gt;principen kan dock innebära att bankerna får minskade incitament att ge&lt;br&gt;lån till kredittagare som enligt kapitaltäckningsreglema klassas som&lt;br&gt;mindre säkra. Sammantaget bedöms emellertid effekterna på bankernas&lt;br&gt;portföljvalsbeteende bli ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att på förhand bedöma garantisystemets effekter på&lt;br&gt;bankernas räntemarginaler. Sannolikt kommer bankerna att försöka över-&lt;br&gt;vältra denna kostnad, liksom alla andra kostnader, på sina kunder.&lt;br&gt;Graden av övervältring är svårförutsägbar. Den kan dessutom drabba&lt;br&gt;andra än just de garanterade insättama. Andra verksamhetsgrenar kan bli&lt;br&gt;berörda. Förmodligen kommer konkurrenssituationen att styra i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning och var i bankernas verksamhet en övervältring av avgifterna&lt;br&gt;kommer att ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system för garanti för insättningar innebär att alla banker kommer Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;att medverka direkt i finansieringen av omsorgen om betalningssystemet,&lt;br&gt;till skillnad från vad som gäller i fallet med statens nuvarande åtagande&lt;br&gt;för betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som nämnden fattar i egenskap av administratör av garantisyste-&lt;br&gt;met skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första&lt;br&gt;hand länsrätten. Det är svårt att på förhand fastställa detta förslags&lt;br&gt;effekter på domstolsväsendet. I likhet med Domstolsverket gör regeringen&lt;br&gt;den bedömningen att införandet av garantisystemet inte torde påverka&lt;br&gt;domstolarna annat än i mycket marginell omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan nämnas att införandet av en insättningsgaranti inte&lt;br&gt;kommer att ha någon effekt på statens budgetsaldo. Däremot påverkas det&lt;br&gt;offentliga sparandet positivt vid uppbyggnaden av behållningen på nämn-&lt;br&gt;dens konto i Riksgäldskontoret och negativt i händelse av ett ersätt-&lt;br&gt;ningsfall som innebär utbetalningar av ersättning till skyddade insättare.&lt;br&gt;Dessutom påverkas statens lånebehov när saldot på Riksgäldskontot&lt;br&gt;förändras samt när nämnden lånar eller amorterar på lån tagna i Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;22 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;22.1 Förslaget till lag om insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen anges att det, i enlighet med direktivets bestämmelse i artikel&lt;br&gt;3.1, införs ett obligatoriskt system för garanti för insättningar. Systemet&lt;br&gt;skall administreras av Bankstödsnämnden, som ges i uppgift att vid sidan&lt;br&gt;av bankstödsärendena även hantera frågor om insättningsgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1.1-2, 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller definitioner av i lagen centrala begrepp och har&lt;br&gt;utformats i huvudsaklig överensstämmelse med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet institut används i lagen - av lagtekniska skäl - som samlings-&lt;br&gt;beteckning för de företag som omfattas av lagens bestämmelser, nämligen&lt;br&gt;banker och värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot kunders&lt;br&gt;medel på konto samt i förekommande fall även deras utländska motsva-&lt;br&gt;righeter, jfr kommentaren till 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet insättare avser den fysiska eller juridiska person som har ett&lt;br&gt;tillgodohavande på ett konto i ett institut som omfattas av lagen. Med&lt;br&gt;insättare avses därigenom även den som öppnat ett konto tillsammans&lt;br&gt;med en eller flera personer (delade konton) och den som är faktiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berättigad till medlen på ett konto även om en annan person angetts som Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;kontoinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet insättningar avser den typ av tillgodohavanden hos ett&lt;br&gt;institut som kan grunda rätt till ersättning från garantin. Gemensamt för&lt;br&gt;dessa insättningar är att de skall vara nominellt bestämda och tillgängliga&lt;br&gt;för insättaren med kort varsel. Insättningar på konto vars behållning&lt;br&gt;varierar med rådande marknadsräntor på grund av att insättningen löper&lt;br&gt;med fast ränta under en bestämd period kan inte sägas vara nominellt&lt;br&gt;bestämda. Kännetecknande för en insättning som är nominellt bestämd är&lt;br&gt;att behållningen på kontot vid ett uttag av medlen alltid är minst lika stor&lt;br&gt;en viss dag som den var den föregående dagen, oberoende av variationer&lt;br&gt;i det allmänna ränteläget. En insättare skall vidare ha rätt att vid&lt;br&gt;anfordran ta ut insatta medel. Detta kan även uttryckas så att behåll-&lt;br&gt;ningen är disponibel för insättaren. Insatta medel är disponibla genom att&lt;br&gt;de i normalfallet är omedelbart tillgängliga för uttag vid anfordran. I&lt;br&gt;regeringens lagrådsremiss den 21 september 1995 Bättre bankkonkurrens&lt;br&gt;m.m., föreslås emellertid ett förtydligande av definitionen av inlåningsbe-&lt;br&gt;greppet. Enligt denna definition skall även insättningar på inlåningskonton&lt;br&gt;med en uppsägningstid som inte överstiger en månad bedömas som&lt;br&gt;disponibla i bankrörelselagens mening. Skälen för att definitionen även&lt;br&gt;bör omfatta konton med denna kortare uppsägningstid utvecklas närmare&lt;br&gt;i lagrådsremissen. Lagrådet har i sitt yttrande över lagrådsremissen&lt;br&gt;föreslagit att definitionen skall ges lydelsen &amp;quot;inlåning på konto, om&lt;br&gt;behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort&lt;br&gt;varsel&amp;quot;. Den avgränsning som insättningsgarantin ges nu bör ansluta till&lt;br&gt;denna definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsvis kan det tänkas att tillgodohavandet inte finns placerat på&lt;br&gt;kundens konto, exempelvis under en övergångstid i samband med någon&lt;br&gt;transaktion. Även sådana tillgodohavanden omfattas av garantin om&lt;br&gt;övriga förutsättningar är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har den 1 januari 1995 inträtt som medlem i EU. Sveriges&lt;br&gt;förpliktelse att införliva EG-rätten i den svenska rättsordningen grundas&lt;br&gt;härefter enbart på medlemskapet. Sverige kommer dock i egenskap av&lt;br&gt;medlem i EU att omfattas av EES-avtalet och vara skyldigt att tillämpa&lt;br&gt;de direktiv som ingår i avtalet i förhållande till de EFTA-länder som är&lt;br&gt;avtalsparter, för närvarande Island, Liechtenstein och Norge. Före-&lt;br&gt;liggande lagförslag har utformats med beaktande av detta. Det område&lt;br&gt;som omfattas av den gemensamma marknaden betecknas således, liksom&lt;br&gt;i redan gällande lagstiftning, EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 första stycket, 4.1-3 och 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges hos vilket institut en insättning skall finnas för att den&lt;br&gt;skall kunna omfattas av det svenska garantisystemet och därigenom kunna&lt;br&gt;grunda rätt till ersättning från garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket anger de insättningar som omfattas av garantin på grund&lt;br&gt;av att de finns hos en svensk bank eller hos ett svenskt värdepappersbolag&lt;br&gt;som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto. Motsvarande gäller&lt;br&gt;insättningar som finns hos bankens eller värdepappersbolagets filial i ett&lt;br&gt;annat EES-land. För nu uppräknade instutut är det obligatoriskt att&lt;br&gt;insättningarna omfattas av den svenska garantin. Garantin följer av att&lt;br&gt;Finansinspektionen lämnat institutet tillstånd att driva verksamhet. Om&lt;br&gt;institutet inte fullgör sina skyldigheter mot garantisystemet kan tillståndet&lt;br&gt;komma att återkallas, jfr kommentaren till 20 och 21 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges de fall där ett institut efter ansökan hos nämnden&lt;br&gt;kan åstadkomma att insättningar hos en filial omfattas av det svenska&lt;br&gt;garantisystemet. I dessa fall krävs att nämnden fattar ett beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 ges denna möjlighet till svenska institut som tar emot in-&lt;br&gt;sättningar hos en filial i ett land utanför EES (se avsnitt 7.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 2 är detta även möjligt för utländska institut som driver&lt;br&gt;verksamhet här i landet från filial (se avsnitt 7.2.3 och 7.2.4). Om&lt;br&gt;nämndens beslut enligt denna punkt avser insättningar hos en filial till ett&lt;br&gt;institut från ett land inom EES, är det fråga om en frivillig komplettering&lt;br&gt;av en definitionsmässigt godtagbar garanti för insättningar i hemlandet.&lt;br&gt;Avser nämndens beslut i stället insättningar hos en filial till ett institut&lt;br&gt;från ett land utanför EES, måste man skilja på institut som kan ansöka&lt;br&gt;om en sådan frivillig komplettering och institut för vilka det är obligato-&lt;br&gt;riskt att garantin skall gälla för insättningar hos filialen här i landet. I&lt;br&gt;sistnämnda fall utgör garantin en förutsättning för institutets filialtillstånd&lt;br&gt;eftersom insättningsgaranti saknas i hemlandet eller den garanti som kan&lt;br&gt;erbjudas där inte kan anses uppfylla direktivets krav och därför ej är&lt;br&gt;godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett i andra stycket angivet institut inte fullgör sina skyldigheter mot&lt;br&gt;det svenska garantisystemet, ges Finansinspektionen och nämnden&lt;br&gt;möjligheter att ingripa mot institutet. Avgörande för ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan inspektionen och nämnden är därvid om garantin är obligatorisk&lt;br&gt;för institutet eller om det är fråga om en frivillig komplettering. Ett&lt;br&gt;beslut med innebörd att garantin inte längre skall gälla för insättningar&lt;br&gt;hos ett felande institut får nämligen olika konsekvenser för institutets&lt;br&gt;möjligheter att driva verksamhet här i landet, jfr kommentaren till 20 och&lt;br&gt;21 §§■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att det är institutet i fråga som skall ansöka hos&lt;br&gt;nämnden om att insättningar hos institutets filial skall omfattas av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7.1, 7.4 och 8.1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges den för garantisystemet tillämpliga ersättningsnivån,&lt;br&gt;250 000 kronor. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med det&lt;br&gt;förslag som Lagrådet lämnat i sitt yttrande. Ersättningsnivån gäller per&lt;br&gt;insättare och institut. Även vid delade konton tillämpas ersättningsnivån&lt;br&gt;för varje kontoinnehavare och fördelas således inte efter huvudtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den del en insättares fordran på konkursboet överstiger 250 000&lt;br&gt;kronor är denne hänvisad att göra sin fordran gällande i konkursen enligt&lt;br&gt;vanliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till upplupen ränta har i enkelhetens intresse begränsats till tiden&lt;br&gt;fram till dagen för konkursbeslutet eller förklaringen att en insättning i&lt;br&gt;ett utländskt institut är indisponibel, jfr 5 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;konkurslagen (1987:672). En insättare får därför vända sig till konkurs-&lt;br&gt;boet med sin fordran på ersättning för upplupen ränta för tid efter kon-&lt;br&gt;kursbeslutet eller förklaringen. Detta gäller även i de fall när en in-&lt;br&gt;sättares anspråk på ersättning uppgår till ett belopp som inte överstiger&lt;br&gt;ersättningsnivån och denne därför ersätts full ut av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan påpekas att en lägre beloppsgräns kan komma att gälla för&lt;br&gt;utländska instituts filialer i Sverige som inte omfattas av det svenska&lt;br&gt;garantisystemet. För samtliga institut som omfattas av den svenska&lt;br&gt;garantin, oavsett om det beror på en frivillig komplettering eller inte,&lt;br&gt;gäller däremot den i paragrafen angivna beloppsgränsen. En frivillig&lt;br&gt;komplettering kan sålunda inte innebära att ett institut ges möjlighet att&lt;br&gt;komplettera en utländsk garanti inom intervallet 250 000 kronor och ett&lt;br&gt;belopp motsvarande 20 000 ecu. Om insättningsgaranti saknas i ett land&lt;br&gt;utanför EES och ett institut från ett sådant land tar emot insättningar här&lt;br&gt;i landet från en filial, gäller att institutet inte kan lämnas filialtillstånd&lt;br&gt;med mindre insättningarna hos filialen omfattas av den svenska garanti.&lt;br&gt;I ett sådant fall ställs således ett strängare krav på institutet än vad som&lt;br&gt;gäller i de fall när en garanti som erbjuds i ett instituts hemland kan&lt;br&gt;anses uppfylla direktivets krav och därför är godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 och 7.2 samt bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår vilken insättarkategori som undantas från rätten&lt;br&gt;till ersättning från garantin. Där anges att institut, dvs. en svensk bank&lt;br&gt;eller ett utländskt bankföretag eller ett svenskt eller utländskt värdepap-&lt;br&gt;persföretag som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto, inte kan&lt;br&gt;få ersättning enligt garantin. Detta undantag innebär att sådana institut&lt;br&gt;som tar emot insättningar som omfattas av garantin inte själva kan få&lt;br&gt;ersättning i händelse av att ett annat institut där institutets insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns fallerar. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen har justerats så att Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;den här angivna innebörden av regeln skall stå klar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 c) och d).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen begränsas det svenska garantisystemets ersättningsansvar i&lt;br&gt;vissa fall. Bestämmelsen tar sikte på de fall när nämnden fattat beslut om&lt;br&gt;att insättningar hos ett utländskt instituts filial skall omfattas även av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet, dvs. när en komplettering sker av en garanti för&lt;br&gt;insättningar hos en filial som erbjuds i ett annat land. Ansvaret är&lt;br&gt;begränsat till att endast avse den del av skyddet för insättningarna som&lt;br&gt;garanteras genom kompletteringen. Även om någon ersättning inte betalas&lt;br&gt;ut från det utländska garantisystemet skall ansvaret vara begränsat på&lt;br&gt;detta sätt. Bestämmelsen beaktar att hemlandet ev. tillämpar nettometoden&lt;br&gt;vid bestämmandet av ersättningen. Att det svenska garantisystemets&lt;br&gt;ansvar skall vara begränsat på angivet sätt hindrar inte att nämnden&lt;br&gt;överenskommer med företrädare för ett annat lands garantisystem om hur&lt;br&gt;ett ersättningsfall som berör båda ländernas system skall regleras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.1 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär ett förbud mot export av det svenska garantisystemet&lt;br&gt;till ett annat EES-land och anger de olika faktorer som skall beaktas vid&lt;br&gt;avgörandet av om det svenska systemet erbjuder ett bättre skydd än det&lt;br&gt;andra landets system. Det är Finansinspektionen som får se till att&lt;br&gt;bestämmelsen efterkoms. Det får förutsättas att övriga EES-länder&lt;br&gt;upprätthåller motsvarande i sina nationella rättsordningar. I paragrafen&lt;br&gt;anges tre kriterier för denna jämförelse. Det kan inte uteslutas att även&lt;br&gt;andra kriterier kan förekomma i ett annat lands lagstiftning. Bestämmel-&lt;br&gt;sens tillämpning torde därför förutsätta att Bankstödsnämnden tillsammans&lt;br&gt;med företrädare för garantisystem i andra länder kommer överens om hur&lt;br&gt;de olika garantisystemen skall jämföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 nr 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för ersättningsrättens inträde. Den&lt;br&gt;händelse som utlöser garantin är antingen ett svenskt instituts konkurs&lt;br&gt;(första stycket) eller en förklaring av en behörig myndighet i hemlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att insättningarna hos det utländska institutets filial här i landet är indis- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;ponibla {andra stycket). Vilken händelse som skall föreligga för att en&lt;br&gt;behörig myndighet i ett annat land skall kunna göra ett sådant konstate-&lt;br&gt;rande är svårt att fastställa med någon större säkerhet. Det kan nämligen&lt;br&gt;inte uteslutas att det i andra länder inte krävs att institutet försatts i&lt;br&gt;konkurs. Insättningarna kan, på grund av det landets obeståndsrätt, anses&lt;br&gt;indisponibla t.ex. redan på grund av institutets betalningsinställelse eller&lt;br&gt;till följd av en företagsrekonstruktion. De bestämmelser i lagen om&lt;br&gt;insättningsgaranti, jfr 10 och 17 §§, som tar sin utgångspunkt i det&lt;br&gt;förhållandet att ett svenskt institut försatts i konkurs, får med hänsyn till&lt;br&gt;vad som nu angivits tillämpas analogt även i de fall när fråga är om&lt;br&gt;utländska institut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10.1-2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges bestämmelser om utbetalning av ersättning från&lt;br&gt;garantin. Bankstödsnämnden skall enligt första stycket betala ut ersättning&lt;br&gt;till följd av ett ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges den utbetalningsfrist om tre månader som skall&lt;br&gt;gälla som huvudregel för nämnden. Som angivits i allmänmotiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 13.1, ställs dock kravet i detta sammanhang inte högre än att&lt;br&gt;nämnden skall kunna hålla ersättningen tillgänglig för lyftning inom&lt;br&gt;fristen. Något krav på att ersättningen faktiskt skall ha betalats ut till&lt;br&gt;samtliga ersättningsberättigade uppställs inte av praktiska skäl. Det kan&lt;br&gt;undantagsvis hända att ett konkursbeslut inte vinner laga kraft innan&lt;br&gt;tidsfristen löpt ut. Detta bör inte hindra att utbetalning sker. En sådan&lt;br&gt;ordning ligger bäst i linje med syftet med att införa ett garantisystem.&lt;br&gt;Redan konkursbeslutet innebär nämligen att insättaren inte kan ta ut sina&lt;br&gt;pengar. Skulle konkursbeslutet slutligen bli upphävt har nämnden redan&lt;br&gt;i och med utbetalningarna övertagit insättamas fordringar (se 19 §) på det&lt;br&gt;uppenbarligen solventa institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges ett undantag från den i andra stycket angivna&lt;br&gt;huvudregeln. Förlängning av fristen får endast ske om synnerliga skäl&lt;br&gt;kan anses föreligga. Konsumentskyddshänsyn motiverar att ersättningen&lt;br&gt;skall kunna betalas ut senast inom tre månader från dagen för konkursbe-&lt;br&gt;slutet eller förklaringen enligt 8 § andra stycket. Möjligheten att förlänga&lt;br&gt;denna frist skall därför användas restriktivt och förutsätter en ansökan om&lt;br&gt;detta hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första hand länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har utformats i enlighet med det förslag som Lagrådet&lt;br&gt;lämnat i sitt yttrande, anges när en insättares rätt till ersättning till följd&lt;br&gt;av ett svenskt instituts konkurs preskriberas. Bestämmelsen ansluter till&lt;br&gt;vad som stadgas i 11 kap. 12 § konkurslagen om en konkursborgenärs&lt;br&gt;förlust av rätt till utdelning i en konkurs. Lagrådet har påpekat att frågan&lt;br&gt;om preskriptionstid beträffande rätten till ersättning till följd av att&lt;br&gt;insättningar hos ett utländskt institut inte längre är disponibla lämnats&lt;br&gt;öppen i det remitterade förslaget. Enligt Lagrådets uppfattning kan det&lt;br&gt;övervägas att föra in en lagregel även i den delen. Som angivits i kom-&lt;br&gt;mentaren till 8 § får det också i detta fall överlämnas åt rättstillämp-&lt;br&gt;ningen att avgöra om 10 § kan tillämpas även i de fall när fråga är om&lt;br&gt;indisponibla insättningar i utländska institut. Detta bör kunna gälla i av-&lt;br&gt;vaktan på att ett direktiv om rekonstruktion, likvidation och konkurs i&lt;br&gt;kreditinstitut antagits och införlivats i de olika medlemsländernas rättsord-&lt;br&gt;ningar. För närvarande föreligger dock endast ett förslag till direktiv på&lt;br&gt;detta område, jfr (COM(88)4 final.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;II §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.4 andra stycket, 6.2-3, 9 och 10.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas innebörden och omfattningen av den in-&lt;br&gt;formationsplikt som skall åligga de institut som tar emot insättningar här&lt;br&gt;i landet. Denna skyldighet föreligger inte bara för svenska institut. Även&lt;br&gt;de utländska institut som driver verksamhet här i landet skall informera&lt;br&gt;dem som har eller avser att göra en insättning om den garanti som gäller&lt;br&gt;för insättningen. Detta gäller oavsett om insättningen omfattas av det&lt;br&gt;svenska garantisystemet eller inte. Utgångspunkten för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelsen är nämligen att eventuell osäkerhet beträffande frågan om&lt;br&gt;en insättning omfattas av en garanti skall undanröjas. Detta skall gälla&lt;br&gt;oavsett hos vilket institut som driver verksamhet här i landet insättningen&lt;br&gt;är gjord. Vidare skall information lämnas om den ersättningsnivå som&lt;br&gt;gäller för garantin och formerna för utbetalning av ersättning från&lt;br&gt;garantisystemet. Bestämmelsen skall naturligtvis inte tolkas så att&lt;br&gt;information skall lämnas till den som redan blivit upplyst, exempelvis vid&lt;br&gt;öppnandet av ett konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av den information som skall lämnas, t.ex. om formerna för&lt;br&gt;utbetalning av ersättning från garantin, torde utformas bäst i samråd&lt;br&gt;mellan nämnden och de berörda instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har efter förebild i 8 § konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830) gjorts en hänvisning till marknadsföringslagen (1995:450) i&lt;br&gt;fråga om underlåtelse att lämna information enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därigenom uppnås tydlighet om vilken sanktion som gäller vid under- Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;låtenhet att lämna information.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges grunderna för finansieringen av det svenska garanti-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att varje institut som omfattas av garantin skall&lt;br&gt;betala en årlig avgift till nämnden. Se kommentaren till 3 § angående&lt;br&gt;vilka institut som kan omfattas av garantin. De garanterade insätt-&lt;br&gt;ningarnas storlek per den 31 december varje år är avgörande för&lt;br&gt;nästkommande års uttag av avgifter från ett individuellt institut, se&lt;br&gt;kommentaren till punkten 2 av övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges den avgiftsnivå som skall gälla för år räknat.&lt;br&gt;Avgiftsunderlaget utgörs av värdet av de insättningar som enligt 3 §&lt;br&gt;omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket ges nämnden rätt att besluta om viss uppjustering av av-&lt;br&gt;giftsprocenten. Det kan bli aktuellt om nämnden, på grund av att det&lt;br&gt;räntebärande kontot i Riksgäldskontoret tömts, lånat upp medel till betal-&lt;br&gt;ning av ersättningar, se kommentaren till 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges den målsatta behållningens storlek på nämndens&lt;br&gt;räntebärande konto i Riksgäldskontoret och konsekvensen av att målet&lt;br&gt;nåtts, dvs. att avgiftsprocenten skall justeras ned.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår principerna för uttaget av riskrelaterade avgifter&lt;br&gt;från de institut som omfattas av det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att nämnden årligen skall bestämma hur stort&lt;br&gt;belopp ett institut skall betala i avgift och att nämnden bestämmer när&lt;br&gt;avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgifter som ett enskilt institut skall betala bestäms enligt andra&lt;br&gt;stycket med hänsyn till det garanterade insättningsbeloppet och till&lt;br&gt;respektive instituts kapital täckningsgrad, som skall beräknas enligt 2 kap.&lt;br&gt;1 § lagen (1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för&lt;br&gt;kreditinstitut och värdepappersbolag, se närmare avsnitt 15.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges hur avgiften skall fastställas då garantin för ett institut&lt;br&gt;börjar gälla under ett löpande kalenderår. Bestämmelsen tar sikte på de&lt;br&gt;institut som väljer att påbörja en helt ny verksamhet under ett löpande&lt;br&gt;kalenderår. Bestämmelsen kommer också att vara tillämplig när ett&lt;br&gt;utländskt institut under löpande kalenderår väljer att ansöka hos nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om att insättningar hos institutets filial här i landet skall omfattas av&lt;br&gt;garantin (frivillig komplettering), dvs. när fråga inte är om nystartad&lt;br&gt;verksamhet. I stället för vad som stadgas i 12 § första stycket skall&lt;br&gt;avgiften i nämnda fall grundas på institutets insättningar vid årets utgång&lt;br&gt;till den del de omfattas av garantin. Den valda lösningen motiveras av att&lt;br&gt;det för ett sådant institut saknas uppgifter om förhållandena vid utgången&lt;br&gt;av närmast föregående år, jfr avsnitt 14.2 och 15. En tillämpning av&lt;br&gt;12 § skulle innebära att någon avgift inte kan tas ut av institutet för dess&lt;br&gt;första verksamhetsår, vilket skulle strida mot principerna för finans-&lt;br&gt;ieringen av garantisystemet. Innebörden av bestämmelsen är att institutet&lt;br&gt;i fråga debiteras första gången under det andra år garantin gäller för&lt;br&gt;insättningar hos institutet eller dess filial. Lagrådet har i sitt yttrande&lt;br&gt;anfört att det i enkelhetens intresse kan övervägas att i nu angivna fall&lt;br&gt;alltid låta avgiften motsvara 0,25 procent av institutets insättningar. Det&lt;br&gt;torde emellertid inte vara nämnvärt svårare att riskrelatera även denna&lt;br&gt;avgift i enlighet med vad som anges i 13 §, eftersom de erforderliga&lt;br&gt;uppgifterna för en sådan beräkning finns tillgängliga. Det bör vidare&lt;br&gt;framgå av lagrummet att avgift bara skall betalas i proportion till den tid&lt;br&gt;garantin gällt. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen av 14 § frångås&lt;br&gt;därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att inbetalda avgifter inte bara skall placeras på ett&lt;br&gt;räntebärande konto i Riksgäldskontoret utan också användas till att&lt;br&gt;bestrida de årliga kostnaderna för garantisystemets administration. Sedan&lt;br&gt;nämndens förvaltningskostnader för föregående kalenderår räknats av,&lt;br&gt;skall återstoden av de inbetalda avgifterna placeras på kontot i Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges när nämnden får låna upp medel i Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret. Upplåning får ske endast om de behållna avgiftsmedlen inte räcker&lt;br&gt;till att betala ut ersättningar. Denna begränsning följer av att garantisyste-&lt;br&gt;met bara får tas i anspråk om ett ersättningsfall inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.3 samt bilaga 2 a-b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar den uppgiftsskyldighet gentemot nämnden som skall&lt;br&gt;åläggas de institut som tar emot insättningar som omfattas av garantin.&lt;br&gt;I första hand behöver nämnden få del av de uppgifter om garanterad inlå-&lt;br&gt;ning m.m. som behövs för att kunna fastställa institutets avgift. Därut-&lt;br&gt;över skall de uppgifter lämnas som nämnden behöver i övrigt för sin&lt;br&gt;verksamhet. Det kan gälla uppgifter om ett institut och dess verksamhet&lt;br&gt;som nämnden behöver för att kunna fatta ett beslut enligt 3 §, dvs. ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut som innebär att insättningar hos institutets filial här i landet skall Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;omfattas av det svenska garantisystemet. Ett sådant beslut förutsätter en&lt;br&gt;ansökan från institutet. Denna ordning gäller oavsett om det utländska&lt;br&gt;institutet ansöker om frivillig komplettering eller om garantin är en&lt;br&gt;förutsättning för filialtillstånd. Motsvarande gäller i de fall ett svenskt&lt;br&gt;institut väljer att ansöka om att insättningar hos dess filial i ett land&lt;br&gt;utanför EES skall omfattas av det svenska garantisystemet. Genom&lt;br&gt;ansökningsförfarandet kan nämnden tillförsäkra sig rätt att få sådana&lt;br&gt;uppgifter om institutet och dess filial som den behöver för att pröva en&lt;br&gt;ansökan. Lagrådet har förordat att denna fråga inte behöver behandlas i&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti, varför 21 § i det remitterade lagförslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgått, jfr avsnitt 7.2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nämnden skall kunna pröva en ansökan krävs att nämnden i den&lt;br&gt;utsträckning som det behövs samarbetar med såväl behöriga myndigheter&lt;br&gt;och tillsynsmyndigheter som företrädare för insättningsgarantisystem i&lt;br&gt;andra länder. Detta gäller även i de fall när insättningar hos en filial till&lt;br&gt;ett svenskt institut omfattas både av det svenska garantisystemet och ett&lt;br&gt;system i värdlandet. I direktivets riktlinjer anges vad samarbetet kan&lt;br&gt;avse. Även beträffande denna fråga förordar Lagrådet att en behandling&lt;br&gt;i en regeringsförfattning är tillräcklig och att 20 § i det remitterade&lt;br&gt;lagförslaget därför får utgå, jfr avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i samband med ett ersättningsfall behöver nämnden uppgifter för&lt;br&gt;att kunna betala ut ersättning till insättama. Här avses de uppgifter som&lt;br&gt;skall finnas hos institutet angående kontoinnehavare hos institutet vid tid-&lt;br&gt;punkten för konkursbeslutet eller förklaringen. Dessa uppgifter kan även&lt;br&gt;fås från konkursförvaltaren, se kommentaren till 17 §, varför en viss&lt;br&gt;samordning kan vara ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riktlinjerna i direktivets bilaga 2 skall nämnden kunna kräva att&lt;br&gt;få all relevant information och ha rätt att kontrollera sådan information&lt;br&gt;hos de behöriga myndigheterna i institutets hemland. Denna möjlighet bör&lt;br&gt;även föreligga i förhållande till Finansinspektionen och kan avse t.ex. in-&lt;br&gt;formation om institutets garanterade inlåning etc.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första mening anges att även konkursförvaltaren har en&lt;br&gt;skyldighet gentemot nämnden motsvarande den som anges för institutet&lt;br&gt;i 16 §. Det kan noteras att det i 6 kap. 2 § första stycket och 13 §&lt;br&gt;konkurslagen finns bestämmelser om en konkursgäldenärs upplysnings-&lt;br&gt;skyldighet gentemot bl.a. konkursförvaltaren. Skyldighet att lämna&lt;br&gt;upplysningar om boet föreligger inte endast för gäldenären. Om&lt;br&gt;gäldenären är en juridisk person gäller att även en styrelseledamot, en&lt;br&gt;verkställande direktör, en bolagsman och i vissa fall en likvidator är&lt;br&gt;skyldig att lämna sådana upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom andra meningen tillförsäkras att nämnden lämnas det biträde av&lt;br&gt;konkursförvaltaren som nämnden behöver för utbetalningen av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom konkursförvaltaren kan nämnden också få biträde i praktiska Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;angelägenheter av det konkursdrabbade institutets personal och därigenom&lt;br&gt;tillgång till dess utrustning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 10 § beträffande de fall när fråga är om indis-&lt;br&gt;ponibla insättningar hos utländska institut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter påpekande från Lagrådet har paragarafen utformats efter förebild&lt;br&gt;i 34 § lönegarantilagen (1992:497). I paragrafen anges att återbetalning&lt;br&gt;av felaktigt utbetald ersättning skall ske i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall (första stycket) mottagaren orsakat den felaktiga utbetalningen&lt;br&gt;skall återbetalning ske jämte ränta som skall beräknas enligt 6 §&lt;br&gt;räntelagen (1975:635), dvs. enligt en räntefot som motsvarar det av&lt;br&gt;Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av åtta&lt;br&gt;procentenheter. I andra fall (andra stycket) beräknas räntan enligt 5 §&lt;br&gt;räntelagen. Tillägget begränsas i dessa fall till två procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall Bankstödsnämnden besluta om återbetalning&lt;br&gt;enligt första och andra styckena. Nämndens beslut utgör exekutionstitel&lt;br&gt;och verkställighet får därför äga rum, jfr 3 kap. 1 § första stycket 6&lt;br&gt;utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges, efter förebild i 36 § lönegarantilagen, att&lt;br&gt;återbetalningsskyldigheten får efterges helt eller delvis. En förutsättning&lt;br&gt;för eftergift skall vara att särskilda skäl föreligger. Det är inte bara&lt;br&gt;kravet på återbetalning av det felaktigt utbetalda beloppet som kan&lt;br&gt;efterges utan detta gäller även kravet på ränta beräknad enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket. När särskilda skäl kan anses föreligga får överlåtas till&lt;br&gt;rättstillämpningen att avgöra i varje enskilt fall. Om beloppet i fråga är&lt;br&gt;ringa bör eftergift dock kunna övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som efter påpekande från Lagrådet utformats efter förebild&lt;br&gt;i 28 § lönegarantilagen, innehåller en bestämmelse om övertagande av&lt;br&gt;fordran (subrogation) som syftar till att staten, genom nämnden, skall&lt;br&gt;minimera kostnaderna för systemet vid ett ersättningsfall genom att överta&lt;br&gt;en insättares krav mot institutet i den omfattning som nämnden betalat ut&lt;br&gt;ersättning till insättaren. Eventuell utdelning i ett instituts konkurs skall&lt;br&gt;tillfalla staten genom att medlen förs till nämndens räntekonto i Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret. Om nämnden lånat medel enligt 15 § för att kunna göra&lt;br&gt;utbetalningar av ersättning till insättare, skall utdelningen i stället&lt;br&gt;användas till att betala tillbaka lånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20-21 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.2-3 och 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 och 21 §§ anges möjligheterna att inom ramen för insättnings-&lt;br&gt;garantisystemet ingripa mot de institut som omfattas av garantin. I&lt;br&gt;kommentaren till 3 § har redogjorts för en ansvarsfördelning mellan&lt;br&gt;Finansinspektionen och nämnden när det gäller att fatta beslut som&lt;br&gt;innebär att den svenska garantin inte längre skall gälla för insättningar&lt;br&gt;hos ett institut eller ett instituts filial. Skillnad har därvid gjorts mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) fall där det är obligatoriskt för institutet att garantin gäller för in-&lt;br&gt;sättningarna, dvs. fall där garantin utgör en förutsättning för institutets&lt;br&gt;möjligheter att driva verksamhet här i landet, och 2) fall där ett institut&lt;br&gt;kan omfattas av garantin till följd av en frivillig komplettering. Till det&lt;br&gt;förra fallet 1) hänförs svenska institut, svenska instituts filialer i ett land&lt;br&gt;inom EES samt filialer till institut från ett land utanför EES där in-&lt;br&gt;sättningsgaranti saknas eller där den garanti som erbjuds inte kan anses&lt;br&gt;uppfylla direktivets krav och därför ej är godtagbar. Till det senare fallet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) hänförs svenska instituts filialer i ett land utanför EES, filialer till&lt;br&gt;institut från ett land inom EES samt filialer till institut från ett land&lt;br&gt;utanför EES där den garanti som erbjuds är godtagbar. Redovisade&lt;br&gt;uppdelning mellan obligatoriska och frivilliga fall skall också ligga till&lt;br&gt;grund för utformningen av de bestämmelser om ingripanden m.m. som&lt;br&gt;skall gälla för det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § anges att nämnden skall underrätta Finansinspektionen, om ett&lt;br&gt;institut som omfattas av garantin inte fullgör sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti. Här avses även de fall när institutet med&lt;br&gt;avseende på en filial underlåter detta. Nämndens underrättelseskyldighet&lt;br&gt;skall gälla oavsett om institutet omfattas av garanti till följd av ett beslut&lt;br&gt;av nämnden eller Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande instituten i det förra fallet 1) är det inspektionen som får&lt;br&gt;ingripa mot det felande institutet och inte nämnden. Genom att verksam-&lt;br&gt;hetstillståndet återkallas, gäller garantin inte längre för insättningar hos&lt;br&gt;institutet eller institutets filial. Med denna ansvarsfördelning mellan&lt;br&gt;nämnden och inspektionen följer att bestämmelserna i 7 kap. bankrörelse-&lt;br&gt;lagen blir tillämpliga även i insättningsgarantisammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det senare fallet 2) gäller enligt 27 § att nämnden själv får besluta att&lt;br&gt;garantin inte skall gälla för insättningar hos instituten. För att göra detta&lt;br&gt;tydligt har paragrafen getts en något annan utformning än den Lagrådet&lt;br&gt;föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att garantin inte längre skall gälla för insättningar hos ett&lt;br&gt;institut som omfattas av det svenska garantisystemet förutsätter, enligt&lt;br&gt;27 § andra stycket, att institutet förelagts att vidta rättelse och att&lt;br&gt;institutet trots detta inte har vidtagit rättelse inom ett år från före-&lt;br&gt;läggandet, jfr kommentaren till 7 kap. 16 och 18 §§ bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut skall, enligt 27 § andra och tredje styckena föregås&lt;br&gt;av kontakter med vissa myndigheter i institutets hemland. Om institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hör hemma i ett annat EES-land blir nämndens beslut beroende av att den Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;behöriga myndigheten i institutets hemland samtyckt till åtgärden. Om&lt;br&gt;institutet däremot hör hemma i ett tredje land räcker det med att nämnden&lt;br&gt;underrättar tillsynsmyndigheten i institutets hemland om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.4 och 9.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att om nämnden beslutat att den svenska garantin inte&lt;br&gt;längre skall gälla för insättningar hos ett institut, så skall institutet vara&lt;br&gt;skyldigt att informera berörda insättare om beslutet och dess innebörd.&lt;br&gt;Detta motiveras av konsumentskyddshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutsättas att insättama informeras om ett beslut med&lt;br&gt;motsvarande innebörd som fattas av Finansinspektionen. Skäl att införa&lt;br&gt;bestämmelser om det i lagen om insättningsgaranti föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.3, 4.4 andra stycket och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om garantin enligt Finansinspektionens eller nämndens beslut inte&lt;br&gt;längre skall gälla för insättningar i ett institut, inverkar beslutet inte på&lt;br&gt;insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för beslutet. Även&lt;br&gt;denna ordning är motiverad av konsumentskyddshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att nämndens beslut i insättningsgarantisammanhang&lt;br&gt;skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första hand hos&lt;br&gt;länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att prövningstillstånd krävs för kammarrät-&lt;br&gt;tens prövning om länsrättens avgörande överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten 1 framgår att lagen om insättningsgaranti träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 2 möjliggör att de avgifter som skall tas ut under år 1996 från&lt;br&gt;de institut som omfattas av garantisystemet kan baseras på uppgifter från&lt;br&gt;instituten om storleken av deras insättningar som skulle ha varit garante-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rade den 31 december 1995 om lagen om insättningsgaranti hade varit i Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;kraft då.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.2 Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av&lt;br&gt;den del av ersättningen från garantisystemet som i förekommande fall&lt;br&gt;avser upplupen ränta. Enligt Lagrådets mening vinner lagen i klarhet om&lt;br&gt;det direkt anges att ersättningen, till den del den avser upplupen ränta,&lt;br&gt;vid inkomstbeskattningen behandlas som inkomstränta. Första stycket har&lt;br&gt;ändrats i enlighet med det förslag som Lagrådet lämnat i sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges hur den del av återbetalad ersättning som inte&lt;br&gt;avser ersättning för kapitalbeloppet skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 25 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som i lagrådsremissen betecknades 24 §, är ny och innehåller&lt;br&gt;en regel om sekretess i ärenden om ersättning enligt lagen om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti. Sekretess gäller för uppgift om personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden för den som enligt 2 § i nämnda lag är att anse som&lt;br&gt;insättare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.4 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 första stycket, 4.1 och 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen har införts ytterligare förutsättningar som skall vara&lt;br&gt;uppfyllda för att Finansinspektionen skall lämna ett bankföretag tillstånd&lt;br&gt;till filialetablering här i landet. Sedan tidigare har gällt att den planerade&lt;br&gt;verksamheten skall antas kunna uppfylla kraven på en sund bankverksam-&lt;br&gt;het. Som Lagrådet påpekat i sitt yttrande skall därutöver gälla att tillstånd&lt;br&gt;till filialetablering skall kunna lämnas endast om insättningarna hos en&lt;br&gt;filial antingen omfattas av garantin enligt lagen om insättningsgaranti&lt;br&gt;eller av en utländsk garanti som omfattar insättningar som anges i 2 §&lt;br&gt;samma lag och har en högsta ersätttningsnivå som inte understiger ett&lt;br&gt;belopp motsvarande 20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts&lt;br&gt;avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garanterade insättning. Andra stycket har utformats i enlighet med Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en ny förutsättning införs således att insättningar hos filialen skall&lt;br&gt;omfattas av en garantiordning som kan anses godtagbar. I detta avseende&lt;br&gt;ställs kravet inte högre på en utländsk garanti än vad som anges i&lt;br&gt;insättningsgarantidirektivet. Som angivits i allmänmotiveringen (avsnitt&lt;br&gt;7.2.4) är det först om en godtagbar garanti saknas i hemlandet som krav&lt;br&gt;ställs på att insättningar hos institutets filial här i landet omfattas av den&lt;br&gt;svenska garantin. Vidare förutsätter ett filialtillstånd enligt ett nytt tredje&lt;br&gt;stycke att förbudet mot import av nationella garantisystem inte överträds.&lt;br&gt;Finansinspektionen får således inte lämna filialtillstånd om insättningar&lt;br&gt;hos filialen omfattas av en garanti som erbjuds i hemlandet och som ger&lt;br&gt;ett bättre skydd än vad som kan erbjudas av det svenska garantisystemet,&lt;br&gt;jfr kommentaren till 7 § lagen om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är redaktionell. Ordet inlåningsgaranti byts ut mot insättnings-&lt;br&gt;garanti.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. 16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 21 § lagen om insättningsgaranti. I paragrafen&lt;br&gt;(första stycket 7) införs en ny grund för återkallelse av en svensk banks&lt;br&gt;oktroj. Första stycket har förtydligats i enlighet med det förslag Lagrådet&lt;br&gt;lämnat i sitt yttrande. Ett beslut om återkallelse av en banks oktroj&lt;br&gt;förutsätter enligt denna återkallelsegrund att Finansinspektionen förelagt&lt;br&gt;banken att vidta rättelse med förklaring att oktrojen annars kan komma&lt;br&gt;att återkallas. Har banken trots det inte fullgjort sina skyldigheter mot&lt;br&gt;garantisystemet inom ett år från föreläggandet skall oktrojen återkallas.&lt;br&gt;Det bör observeras att det angivna kravet på att banken skall ha vidtagit&lt;br&gt;rättelse inom ett år från föreläggandet endast gäller i de fall då den här&lt;br&gt;angivna återkallelsegrunden är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. 18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 7 och 21 §§ lagen om insättningsgaranti. I paragra-&lt;br&gt;fen införs nya grunder för återkallelse av filialtillstånd som Finansin-&lt;br&gt;spektionen meddelat ett bankföretag från ett land utanför EES. Andra och&lt;br&gt;tredje styckena har förtydligats i enlighet med de förslag Lagrådet lämnat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sitt yttrande. I andra stycket behandlas Finansinspektionens möjlighet Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;att återkalla ett filialtillstånd på grund av att bankföretaget bryter mot&lt;br&gt;exportförbudet, jfr avsnitt 7.2.1. I tredje stycket behandlas Finansin-&lt;br&gt;spektionens möjlighet att återkalla filialtillståndet om bankföretaget med&lt;br&gt;avseende på filialen här i landet inte fullgör sina skyldigheter mot&lt;br&gt;garantisystemet. Bestämmelsen är utformad efter modell av 7 kap. 16 §&lt;br&gt;första stycket 7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. 13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är föranledd av behovet av att utsträcka det undantag som&lt;br&gt;gäller för bankkunders fordringar i bevakningssammanhang till att även&lt;br&gt;avse de insättningar på konto som har gjorts av kunder till värdepappers-&lt;br&gt;bolag och som omfattas av det svenska garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 7 kap. 13 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;42 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är redaktionell. Förtydligandet innebära» samrådsskyldigheten&lt;br&gt;inte generellt avser frågor i samband med insättningsgarantin, utan endast&lt;br&gt;då dessa har anknytning till betalningssystemets stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i en ny punkt (7) att Bankstödsnämnden skall lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift om inkomstränta och fordran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 25 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i en ny punkt (4) att Bankstödsnämnden skall lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift om utgiftsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2015) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 6 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är betingad av införandet av lagregler om insättningsgaranti.&lt;br&gt;Utöver uppgift om investerarskydd skall också uppgift, i förekommande&lt;br&gt;fall, lämnas om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 första stycket, 4.1 och 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 1 kap. 4 § bankrörelselagen. Efter påpekande av&lt;br&gt;Lagrådet har bestämmelserna i femte och sjätte styckena utformats efter&lt;br&gt;modell av motsvarande bestämmelser i bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. 8 d §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr kommentaren till 7 kap. 18 § bankrörelselagen. Efter påpekande från&lt;br&gt;Lagrådet har bestämmelserna i tredje och fjärde styckena utformats efter&lt;br&gt;modell av motsvarande bestämmelser i bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. 9 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.2-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har värdepappersinstitut ersatts med svenskt&lt;br&gt;värdepappersinstitut eftersom paragrafen endast avser svenska värdepap-&lt;br&gt;persinstitut. Med detta begrepp avses värdepappersbolag, dvs. ett svensk&lt;br&gt;aktiebolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse, och ett svenskt&lt;br&gt;bankinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i paragrafens andra stycke har efter påpekande från&lt;br&gt;Lagrådet utformats efter modell av bestämmelsen i 7 kap. 16 § första&lt;br&gt;stycket 7 bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/19/EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 30 maj 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om system for garanti av insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA&lt;br&gt;UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje meningen&lt;br&gt;i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det förfarande som avses i artikel 189b i&lt;br&gt;fördraget&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med fördragets mål bör den harmoniska&lt;br&gt;utvecklingen av kreditinstituts verksamhet inom hela&lt;br&gt;gemenskapen främjas genom upphävande av alla&lt;br&gt;begränsningar i etableringsrätten och friheten att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster, under det att banksystemet görs mer stabilt och&lt;br&gt;skyddet för insättama ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När begränsningarna för kreditinstituts verksamhet upphävs&lt;br&gt;bör den situation övervägas som kan uppstå om insättningar&lt;br&gt;hos ett kreditinstitut som har filialer i andra medlemsstater blir&lt;br&gt;indisponibla. Det är nödvändigt att säkerställa en gemensam&lt;br&gt;lägsta nivå för insättarskydd oavsett var i gemenskapen&lt;br&gt;insättningen är gjord. Ett sådant insättarskydd är lika&lt;br&gt;nödvändigt som sundhetsregler vid genomförandet av den&lt;br&gt;gemensamma bankmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett insolvent kreditinstitut stängs måste insättama hos&lt;br&gt;filialer i andra medlemsstater än den medlemsstat i vilken&lt;br&gt;kreditinstitutet har sitt huvudkontor skyddas av samma system&lt;br&gt;för garanti av insättningar som institutets övriga insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditinstitutens kostnad för deltagande i ett system för garanti&lt;br&gt;av insättningar står inte i relation till den kostnad som skulle&lt;br&gt;bli följden av mycket stora uttag av insättningar, inte bara från&lt;br&gt;kreditinstitut i svårigheter utan också från institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 163, 30.6.1992, s. 6* och EGT nr C 178,&lt;br&gt;30.6.1993, s. 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 332, 16.12.1992, s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 115, 26.4.1993, s. 96 och Europaparlamentets&lt;br&gt;beslut av den 9 mars 1994 (EGT nr C 91, 28.3.1994).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med god ekonomisk ställning, på grund av att insättama&lt;br&gt;förlorat förtroendet för banksystemets soliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit till följd av&lt;br&gt;kommissionens rekommendation 87/63/EEG av den&lt;br&gt;22 december 1986 om införande av system för inlåningsskydd&lt;br&gt;i gemenskapen&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; har inte till alla delar gett önskat resultat.&lt;br&gt;Denna situation kan visa sig hindra den inre marknaden från&lt;br&gt;att fungera på ett riktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989&lt;br&gt;om samordning av lagar och andra författningar om rätten att&lt;br&gt;starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring&lt;br&gt;av direktiv 77/780/EEG&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; föreskriver en enda auktorisation för&lt;br&gt;varje kreditinstitut och att myndigheterna i den medlemsstat&lt;br&gt;som är dess hemland skall utöva tillsyn över institutet;&lt;br&gt;direktivet trädde i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En filial behöver inte längre ha auktorisation i en&lt;br&gt;värdmedlemsstat eftersom en enda auktorisation gäller inom&lt;br&gt;hela gemenskapen och det är de behöriga myndigheterna i den&lt;br&gt;medlemsstat som är filialens hemland som utövar tillsyn vad&lt;br&gt;avser dess solvens. Detta förhållande gör det berättigat att ett&lt;br&gt;kreditinstituts alla filialer inom gemenskapen omfattas av ett&lt;br&gt;enda system för garanti av insättningar. Ett sådant system&lt;br&gt;måste vara detsamma som det som finns för den kategorin av&lt;br&gt;institut i den stat där institutets huvudkontor är beläget,&lt;br&gt;särskilt på grund av det samband som finns mellan tillsynen&lt;br&gt;över en filials solvens och dess deltagande i ett system för&lt;br&gt;garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harmoniseringen måste begränsas till de huvudsakliga&lt;br&gt;beståndsdelarna i ett system för garanti av insättningar och,&lt;br&gt;inom en mycket kort tid, säkerställa betalningar enligt en&lt;br&gt;garanti som är beräknad utifrån en gemensam lägsta nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemen för garanti av insättningar bör träda i funktion så&lt;br&gt;snart insättningarna blir indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att särskilt insättningar som kreditinstitut gör&lt;br&gt;i eget namn och för egen räkning inte omfattas av garantin.&lt;br&gt;Detta bör inte påverka den rätt som ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar har att vidta nödvändiga åtgärder för att rädda ett&lt;br&gt;kreditinstitut som befinner sig i svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1. Direktivet ändrat genom&lt;br&gt;direktiv 92/30/EEG (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En harmonisering av systemen för garanti av insättningar inom&lt;br&gt;gemenskapen leder i och för sig inte till ett ifrågasättande av&lt;br&gt;de system som redan används och som är utformade för att&lt;br&gt;skydda kreditinstitut, särskilt genom att garantera deras&lt;br&gt;solvens och likviditet, så att insättningar hos sådana&lt;br&gt;kreditinstitut, inklusive deras filialer i andra medlemsstater&lt;br&gt;inte blir indisponibla. Alternativa system som avser att ge en&lt;br&gt;annan form av skydd kan, under vissa förutsättningar, av de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna anses uppfylla detta direktivs mål.&lt;br&gt;Det är de behöriga myndigheternas uppgift att kontrollera att&lt;br&gt;dessa villkor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera medlemsstater har system för garanti av insättningar för&lt;br&gt;vilka branschorganisationer bär ansvaret, andra medlemsstater&lt;br&gt;har system som är införda och reglerade genom lagstiftning&lt;br&gt;och en del system regleras delvis genom lagstiftning, även om&lt;br&gt;de har tillkommit genom avtal. Dessa skillnader i rättslig&lt;br&gt;ställning utgör ett problem endast vad avser obligatoriskt&lt;br&gt;deltagande i och uteslutande från system. Det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att fastställa regler som begränsar systemens&lt;br&gt;befogenheter på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bibehållandet inom gemenskapen av system för garanti av&lt;br&gt;insättningar som ger högre täckning än den gemensamma&lt;br&gt;lägsta nivån kan, inom samma territorium, ge upphov till&lt;br&gt;skillnader i kompensation och ojämlika konkurrensvillkor&lt;br&gt;mellan nationella institut och filialer till institut från andra&lt;br&gt;medlemsstater. För att motverka dessa nackdelar bör filialer&lt;br&gt;tillåtas att ansluta sig till sina värdländers system så att de kan&lt;br&gt;erbjuda sina insättare samma garantier som systemen i de&lt;br&gt;länder i vilka de är belägna. Kommissionen bör efter ett antal&lt;br&gt;år rapportera i vilken utsträckning filialerna har använt sig av&lt;br&gt;denna möjlighet och de svårigheter som de eller systemen för&lt;br&gt;garanti av insättningar har mött under genomförandet av dessa&lt;br&gt;bestämmelser. Det är inte uteslutet att systemen i den&lt;br&gt;medlemsstat som är hemland själva bör erbjuda sådan extra&lt;br&gt;täckning, enligt de villkor som sådana system får fastställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstörningar kan orsakas av filialer till kreditinstitut&lt;br&gt;som erbjuder en högre täckning än de kreditinstitut som är&lt;br&gt;auktoriserade i värdmedlemsstaten. Nivån på och omfattningen&lt;br&gt;av den täckning som ett system för garanti av insättningar ger&lt;br&gt;bör inte bli ett konkurrensmedel. Det är därför nödvändigt,&lt;br&gt;åtminstone under en inledningsfas, att fastställa att nivån på&lt;br&gt;och omfattningen av den täckning som ett system i den&lt;br&gt;medlemsstat som är hemland ger insättama hos filialer i en&lt;br&gt;annan medlemsstat, inte bör överstiga den högsta nivån på och&lt;br&gt;omfattningen av den täckning som motsvarande system ger i&lt;br&gt;värdmedlemsstaten. Efter ett antal år bör eventuella&lt;br&gt;marknadsstörningar studeras mot bakgrund av de erfarenheter&lt;br&gt;som har gjorts och utvecklingen inom banksektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt detta direktiv måste i princip varje kreditinstitut ansluta&lt;br&gt;sig till ett system för garanti av insättningar. De direktiv som&lt;br&gt;styr tillträde för kreditinstitut som har sitt huvudkontor i ett&lt;br&gt;icke-medlemsland, särskilt rådets första direktiv 77/780/EEG&lt;br&gt;av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra&lt;br&gt;författningar om rätten att starta och driva verksamhet i&lt;br&gt;kreditinstitut&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; tillåter medlemsstaterna att besluta huruvida, och&lt;br&gt;enligt vilka villkor, filialerna till sådana kreditinstitut får verka&lt;br&gt;inom deras territorium. Sådana filialer får varken ha frihet att&lt;br&gt;tillhandahålla tjänster enligt artikel 59 andra stycket i&lt;br&gt;fördraget, eller rätt att etablera sig i en annan medlemsstat än&lt;br&gt;de stater där de redan är etablerade. Följaktligen bör en&lt;br&gt;medlemsstat som medger tillträde för sådana filialer besluta&lt;br&gt;hur principerna i detta direktiv skall tillämpas på sådana&lt;br&gt;filialer, i enlighet med artikel 9.1 i direktiv 77/780/EEG och&lt;br&gt;utifrån behovet av att skydda insättama och bevara det&lt;br&gt;finansiella systemets stabilitet. Det är av avgörande betydelse&lt;br&gt;att sådana filialers insättare har full kännedom om de&lt;br&gt;skyddsåtgärder som berör dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å ena sidan bör den lägsta garantinivå som föreskrivs i detta&lt;br&gt;direktiv inte lämna en allt för stor del av insättningarna utan&lt;br&gt;skydd, såväl av hänsyn till konsumentskydd som till&lt;br&gt;stabiliteten i det finansiella systemet. Å andra sidan skulle det&lt;br&gt;inte vara lämpligt att inom hela gemenskapen införa en&lt;br&gt;skyddsnivå som i vissa fall kan uppmuntra till en osund&lt;br&gt;ekonomisk förvaltning av kreditinstitut. Kostnaden för att&lt;br&gt;finansiera systemen bör också beaktas. Det förefaller rimligt&lt;br&gt;att fastställa den gemensamma lägsta garantinivån till 20 000&lt;br&gt;ecu. Det kan bli nödvändigt med begränsade&lt;br&gt;övergångsåtgärder för att möjliggöra att systemen uppfyller&lt;br&gt;detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del medlemsstater ger insättama en täckning för&lt;br&gt;insättningar som är högre än den gemensamma lägsta&lt;br&gt;garantinivå som föreskrivs i detta direktiv. Det förefaller inte&lt;br&gt;rimligt att kräva att sådana system, av vilka vissa har införts&lt;br&gt;nyligen som en följd av rekommendation 87/63/EEG, ändras&lt;br&gt;på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat måste kunna utesluta vissa särskilt angivna&lt;br&gt;kategorier av insättningar eller insättare, om den inte anser att&lt;br&gt;de behöver särskilt skydd från den garanti som systemen för&lt;br&gt;garanti av insättningar ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppmuntra insättama att noga ge akt på hur&lt;br&gt;kreditinstituten sköts, ersätts i vissa medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989,&lt;br&gt;s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indisponibla insättningar inte fullt ut. Ett sådant förfaringssätt&lt;br&gt;bör begränsas vad avser insättningar under den lägsta&lt;br&gt;gemensamma nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om en gemensam lägsta nivå per insättare snarare&lt;br&gt;än per insättning har bibehållits. Det är därför lämpligt att&lt;br&gt;beakta de insättningar som har gjorts av insättare som antingen&lt;br&gt;inte står som kontohavare eller som inte är ensamma&lt;br&gt;kontohavare. Nivån måste därför tillämpas på varje&lt;br&gt;identifierbar insättare. Detta bör inte vara tillämpligt på&lt;br&gt;företag för kollektiva investeringar som är föremål för&lt;br&gt;särskilda skyddsbestämmelser vilka inte är tillämpliga på&lt;br&gt;ovannämnda insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information är en betydande del av insättarskyddet och måste&lt;br&gt;därför också vara föremål för ett grundantal av bindande&lt;br&gt;bestämmelser. En oreglerad användning i marknadsföring av&lt;br&gt;hänvisningar till nivån på och omfattningen av ett system för&lt;br&gt;garanti av insättningar skulle kunna påverka stabiliteten i&lt;br&gt;banksystemet eller insättamas förtroende. Medlemsstaterna bör&lt;br&gt;därför fastställa regler för att begränsa sådana hänvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I särskilda fall, i vissa medlemsstater där det inte finns system&lt;br&gt;för garanti av insättningar för vissa kategorier av kreditinstitut&lt;br&gt;som bara tar emot en mycket liten andel insättningar, kan&lt;br&gt;införandet av ett sådant system i en del fall ta längre tid än&lt;br&gt;vad som har fastställts för att inlemma detta direktiv i&lt;br&gt;nationell lagstiftning. I sådana fall kan under en övergångstid&lt;br&gt;undantag från kravet om anslutning till ett system för garanti&lt;br&gt;av insättningar vara berättigat. Om sådana kreditinstitut skulle&lt;br&gt;vara verksamma utomlands skulle en medlemsstat dock ha rätt&lt;br&gt;att kräva deras anslutning till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar som den staten har infört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte absolut nödvändigt att i detta direktiv harmonisera&lt;br&gt;metoderna för finansiering av system för garanti av&lt;br&gt;insättningar eller kreditinstituten i sig, om dels kostnaderna för&lt;br&gt;finansiering av sådana system i princip skall bäras av&lt;br&gt;kreditinstituten själva och dels den finansiella styrkan hos&lt;br&gt;sådana system skall stå i proportion till institutens åtaganden.&lt;br&gt;Detta får dock inte äventyra banksystemets stabilitet i&lt;br&gt;medlemsstaten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett eller flera system, som garanterar insättningar eller&lt;br&gt;kreditinstituten som sådana och säkerställer kompensation eller&lt;br&gt;skydd för insättningar enligt de villkor som föreskrivs i detta&lt;br&gt;direktiv, har införts och officiellt erkänts, medför inte detta&lt;br&gt;direktiv att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter&lt;br&gt;blir ansvariga gentemot insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för insättningar är en viktig del i genomförandet av den&lt;br&gt;inre marknaden och ett nödvändigt komplement till tillsynen&lt;br&gt;över kreditinstitut på grund av den solidaritet det skapar&lt;br&gt;mellan alla institut på en viss finansiell marknad om ett av&lt;br&gt;dem inte skulle kunna infria sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv används följande beteckningar med de&lt;br&gt;betydelser som här anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;insättning: ett tillgodohavande i form av inlåning eller&lt;br&gt;som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och&lt;br&gt;som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de&lt;br&gt;lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, och&lt;br&gt;alla fordringar i form av värdepapper som har ställts ut&lt;br&gt;av kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelar i brittiska och irländska &amp;quot;building societes&amp;quot;,&lt;br&gt;bortsett från andelar som utgör en form av eget kapital&lt;br&gt;i enlighet med artikel 2, skall anses vara insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligationer som uppfyller villkoren i artikel 22.4 i&lt;br&gt;rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985&lt;br&gt;om samordning av lagar och andra författningar som&lt;br&gt;avser företag för kollektiva investeringar i överiåtbara&lt;br&gt;värdepapper (fondföretag)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, skall inte anses vara&lt;br&gt;insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vid beräkningen av ett&lt;br&gt;tillgodohavande tillämpa de regler och föreskrifter vad&lt;br&gt;avser kvittning och motfordringar som enligt rättsliga&lt;br&gt;och avtalsmässiga villkor är tillämpliga på en insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensamt konto: ett konto som är öppnat i två eller&lt;br&gt;flera personers namn eller som två eller flera personer är&lt;br&gt;berättigade till och som tecknas av en eller flera av dessa&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;indisponibel insättning: en insättning som har förfallit till&lt;br&gt;betalning men som inte har betalats ut av ett&lt;br&gt;kreditinstitut enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor&lt;br&gt;som är tillämpliga, och om endera av följande två&lt;br&gt;alternativ är tillämpligt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) De behöriga myndigheterna i fråga har konstaterat&lt;br&gt;att, enligt deras uppfattning, kreditinstitutet i fråga för&lt;br&gt;närvarande och av skäl direkt förknippade med dess&lt;br&gt;finansiella ställning, verkar sakna förmåga att kunna&lt;br&gt;återbetala insättningen och att denna oförmåga inte&lt;br&gt;endast är tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De behöriga myndigheterna skall göra detta&lt;br&gt;konstaterande så snart som möjligt och senast&lt;br&gt;21 dagar efter det att de först har blivit förvissade om&lt;br&gt;att ett kreditinstitut inte har återbetalat insättningar&lt;br&gt;som utgör klara och förfallna fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) En rättslig myndighet har av orsaker som är direkt&lt;br&gt;förknippade med kreditinstitutets finansiella ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 88/220/EEG (EGT nr L 100, 19.4.1988,&lt;br&gt;s. 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394LOO19/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelat ett avgörande som innebär att insättamas&lt;br&gt;möjlighet att framställa krav mot institutet tillfälligt&lt;br&gt;upphävs om avgörandet meddelas innan det&lt;br&gt;ovannämnda konstaterandet har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;kreditinstitut: ett foretag vars verksamhet bestär i att från&lt;br&gt;allmänheten ta emot inlåning eller andra medel som skall&lt;br&gt;återbetalas och att för egen räkning bevilja krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;filial: ett driftsställe som utgör en legalt beroende del av&lt;br&gt;ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller&lt;br&gt;vissa av de transaktioner som är hänförliga till&lt;br&gt;verksamhet i kreditinstitut. Alla filialer som ett&lt;br&gt;kreditinstitut som har sitt huvudkontor i en annan&lt;br&gt;medlemsstat har inrättat i en och samma medlemsstat&lt;br&gt;skall anses vara en enda filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skall inte omfattas av återbetalning från&lt;br&gt;garantisystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar som andra kreditinstitut har gjort i eget&lt;br&gt;namn och för egen räkning, om inte annat följer av&lt;br&gt;artikel 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;Alla instrument som omfattas av definitionen av&lt;br&gt;&amp;quot;kapitalbas&amp;quot; i artikel 2 i rådets direktiv 89/299/EEG av&lt;br&gt;den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar som härrör ur transaktioner i samband med&lt;br&gt;något för vilket en brottmålsdom för tvättning av pengar&lt;br&gt;har meddelats, enligt definitionen i artikel 1 i rådets&lt;br&gt;direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder&lt;br&gt;för att förhindra att det finansiella systemet används för&lt;br&gt;tvättning av pengar&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall säkerställa att ett eller flera&lt;br&gt;system för garanti av insättningar införs och officiellt erkänns&lt;br&gt;inom dess territorium. Förutom under sådana omständigheter&lt;br&gt;som avses i andra stycket och i punkt 4 får inget kreditinstitut&lt;br&gt;som är auktoriserat i medlemsstaten enligt artikel 3 i direktiv&lt;br&gt;77/780/EEG ta emot insättningar om det inte är anslutet till ett&lt;br&gt;sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan dock undanta ett kreditinstitut från&lt;br&gt;skyldigheten att vara anslutet till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar om kreditinstitutet är anslutet till ett system som&lt;br&gt;skyddar kreditinstitutet självt och särskilt säkerställer dess&lt;br&gt;likviditet och solvens, och därigenom garanterar ett&lt;br&gt;insättarskydd som åtminstone motsvarar det skydd som ett&lt;br&gt;system för garanti av insättningar ger och som enligt de&lt;br&gt;behöriga myndigheternas uppfattning, uppfyller följande&lt;br&gt;villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 92/16/EEG (EGT nr L 75, 21.3.1992, s.&lt;br&gt;48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 166, 28.6.1991, s. 77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall redan vara i funktion och officiellt erkänt&lt;br&gt;vid tiden för detta direktivs antagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall vara utformat på ett sådant sätt att det&lt;br&gt;förhindrar insättningar hos kreditinstitut som är anslutna&lt;br&gt;till systemet från att bli indisponibla och förfoga över de&lt;br&gt;resurser som behövs för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet får inte bestå av en garanti som har beviljats ett&lt;br&gt;kreditinstitut av medlemsstaten själv eller av dess lokala&lt;br&gt;eller regionala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall säkerställa att insättama informeras enligt&lt;br&gt;de villkor som fastställs i artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som använder sig av denna möjlighet skall&lt;br&gt;informera kommissionen om detta; de skall särskilt meddela&lt;br&gt;kommissionen om sådana skyddssystems egenskaper och vilka&lt;br&gt;kreditinstitut som omfattas av dem samt om eventuella senare&lt;br&gt;ändringar i den information som har tillhandahållits.&lt;br&gt;Kommissionen skall informera Rådgivande&lt;br&gt;bankrörelsekommittén om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett kreditinstitut inte uppfyller de förpliktelser som&lt;br&gt;åligger det såsom ansluten till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar, skall de behöriga myndigheter som har utfärdat&lt;br&gt;dess auktorisation underrättas och, i samarbete med systemet&lt;br&gt;för garanti av insättningar, vidta alla lämpliga åtgärder,&lt;br&gt;inklusive användande av sanktioner, för att säkerställa att&lt;br&gt;kreditinstitutet uppfyller sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte dessa åtgärder leder till att kreditinstitutet&lt;br&gt;uppfyller sina förpliktelser, kan systemet, om nationell&lt;br&gt;lagstiftning tillåter uteslutning av en deltagare, med de&lt;br&gt;behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke och med minst&lt;br&gt;tolv månaders frist, meddela att det ämnar utesluta&lt;br&gt;kreditinstitutet från medlemsskap i systemet. Insättningar som&lt;br&gt;har gjorts före fristens utgång skall även i fortsättningen vara&lt;br&gt;helt täckta av systemet. Om kreditinstitutet vid fristens utgång&lt;br&gt;inte har uppfyllt sina förpliktelser kan systemet för garanti av&lt;br&gt;insättningar, återigen efter att ha inhämtat de behöriga&lt;br&gt;myndigheternas uttryckliga samtycke, genomföra&lt;br&gt;uteslutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om nationell lagstiftning tillåter det och med uttryckligt&lt;br&gt;samtycke från de behöriga myndigheter som har utfärdat&lt;br&gt;kreditinstitutets auktorisation får ett institut som har uteslutits&lt;br&gt;från ett system för garanti av insättningar fortsätta att ta emot&lt;br&gt;insättningar om det före sitt uteslutande har vidtagit andra&lt;br&gt;åtgärder för att garantera ett skydd för insättningar som vad&lt;br&gt;avser nivå på och omfattning av skyddet åtminstone motsvarar&lt;br&gt;det skydd som det officiellt erkända systemet ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett kreditinstitut som har föreslagits för uteslutning&lt;br&gt;enligt punkt 3 inte kan vidta andra åtgärder som uppfyller de&lt;br&gt;villkor som anges i punkt 4, skall de behöriga myndigheter&lt;br&gt;som utfärdade dess auktorisation omedelbart återkalla den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. System för garanti av insättningar som enligt artikel 3.1&lt;br&gt;har införts och officiellt erkänts i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall omfatta insättare hos kreditinstitutets filialer i andra&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till den 31 december 1999 får varken nivån på eller&lt;br&gt;omfattningen, inklusive procentsatsen, av den täckning som&lt;br&gt;ges överstiga den maximala storleken på eller omfattningen av&lt;br&gt;den täckning som motsvarande garantisystem inom&lt;br&gt;värdmedlemsstatens territorium ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före detta datum skall kommissionen utarbeta en rapport på&lt;br&gt;grundval av de erfarenheter som har gjorts vid tillämpningen&lt;br&gt;av det andra stycket och bedöma behovet av att fortsätta med&lt;br&gt;dessa åtgärder. Om så är lämpligt skall kommissionen&lt;br&gt;överlämna ett förslag till direktiv till Europaparlamentet och&lt;br&gt;rådet, i syfte att förlänga åtgärdernas giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När nivån på eller omfattningen, inklusive procentsatsen,&lt;br&gt;av den täckning som värdmedlemsstatens system för garanti av&lt;br&gt;insättningar ger, överstiger nivån på eller omfattningen av den&lt;br&gt;täckning som ges i den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut&lt;br&gt;är auktoriserat, skall värdmedlemsstaten säkerställa att det&lt;br&gt;finns ett officiellt erkänt system för garanti av insättningar&lt;br&gt;inom dess territorium som en filial frivilligt kan ansluta sig till&lt;br&gt;för att komplettera den garanti som dess insättare redan har&lt;br&gt;genom institutets anslutning till systemet i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system som filialen ansluter sig till skall omfatta den&lt;br&gt;kategori av institut som den tillhör eller närmast motsvarar i&lt;br&gt;värdmedlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa att objektiva och&lt;br&gt;allmänt tillämpade villkor upprättas för filialers anslutning till&lt;br&gt;en värdmedlemsstats system enligt punkt 2. Tillträde skall ske&lt;br&gt;på villkor att de relevanta förpliktelserna vad avser anslutning&lt;br&gt;är uppfyllda, särskilt vad avser betalning av bidrag och andra&lt;br&gt;avgifter. Medlemsstaterna skall vid genomförandet av denna&lt;br&gt;punkt följa de övergripande riktlinjer som anges i bilaga 2 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en filial som enligt punkt 2 frivilligt har anslutit sig&lt;br&gt;till ett system för garanti av insättningar inte uppfyller de&lt;br&gt;förpliktelser som åligger det såsom ansluten till systemet, skall&lt;br&gt;de behöriga myndigheter som utfärdade auktorisationen&lt;br&gt;meddelas och, i samarbete med systemet för garanti av&lt;br&gt;insättningar, vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;de ovannämnda förpliktelserna uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filialen trots dessa åtgärder inte uppfyller de ovannämnda&lt;br&gt;förpliktelserna kan systemet för garanti av insättningar, efter&lt;br&gt;en lämplig frist på minst tolv månader och med samtycke från&lt;br&gt;de behöriga myndigheter som utfärdade auktorisationen,&lt;br&gt;utesluta filialen. Insättningar som gjorts före dagen för&lt;br&gt;uteslutningen skall fortsätta att vara täckta av det frivilliga&lt;br&gt;systemet till dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de förfaller. Insättama skall informeras om att den&lt;br&gt;kompletterande täckningen har fallit bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kommissionen skall senast den 31 december 1999&lt;br&gt;avlägga rapport om hur punkterna 2—4 tillämpas och skall om&lt;br&gt;lämpligt föreslå ändringar av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som redan har gjorts vid tidpunkten för&lt;br&gt;återkallandet av auktorisationen för ett kreditinstitut som har&lt;br&gt;auktoriserats enligt artikel 3 i direktiv 77/780/EEG skall&lt;br&gt;fortsätta att vara täckta av systemet för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall kontrollera att filialer som har&lt;br&gt;inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför&lt;br&gt;gemenskapen har en täckning som motsvarar den som&lt;br&gt;föreskrivs i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om så inte är fallet kan medlemsstaterna, om inte annat följer&lt;br&gt;av artikel 9.1 i direktiv 77/780/EEG, kräva att de filialer som&lt;br&gt;har inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor&lt;br&gt;utanför gemenskapen skall ansluta sig till ett inom sitt&lt;br&gt;territorium existerande system för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åt insättare som redan har gjort eller som avser att göra&lt;br&gt;insättningar hos filialer som har inrättats av ett kreditinstitut&lt;br&gt;som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen skall&lt;br&gt;kreditinstitutet tillhandahålla all relevant information om de&lt;br&gt;åtgärder som har vidtagits för att garantera deras insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den information som avses i punkt 2 skall på det sätt&lt;br&gt;som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det&lt;br&gt;officiella språket eller språken i den medlemsstat där en filial&lt;br&gt;inrättas; informationen skall vara avfattad på ett klart och&lt;br&gt;förståeligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;System för garanti av insättningar skall föreskriva att&lt;br&gt;varje insättares sammanlagda insättningar skall täckas upp till&lt;br&gt;20 000 ecu i den händelse insättningarna blir indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de medlemsstater där insättningar inte är täckta upp till&lt;br&gt;20 000 ecu när detta direktiv antas får fram till den&lt;br&gt;31 december 1999 det högsta belopp som har fastställts i deras&lt;br&gt;system för garanti av insättningar bibehållas, förutsatt att detta&lt;br&gt;belopp inte är lägre än 15 000 ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan bestämma att vissa insättare eller&lt;br&gt;insättningar skall vara undantagna från garanti eller skall ges&lt;br&gt;en lägre garanti. Dessa undantag finns angivna i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna artikel skall inte hindra bibehållandet eller&lt;br&gt;antagandet av bestämmelser som ger en högre eller mer&lt;br&gt;omfattande täckning av insättningar. System för garanti av&lt;br&gt;insättningar kan särskilt på grund av sociala skäl täcka vissa&lt;br&gt;typer av insättningar helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan begränsa den garanti som anges i&lt;br&gt;punkt 1 eller den garanti som avses i punkt 3 till en bestämd&lt;br&gt;procentsats av insättningarna. Den garanterade procentsatsen&lt;br&gt;skall dock uppgå till eller överstiga 90 % av de sammanlagda&lt;br&gt;insättningarna till dess det belopp som skall utbetalas enligt&lt;br&gt;garantin uppgår till det belopp som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det belopp som avses i punkt 1 skall regelbundet och&lt;br&gt;minst vart femte år omprövas av kommissionen. Om lämpligt&lt;br&gt;skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet&lt;br&gt;överlämna ett förslag till ett direktiv om justering av det&lt;br&gt;belopp som avses i punkt 1, med hänsyn tagen särskilt till&lt;br&gt;utvecklingen inom banksektorn samt den ekonomiska och&lt;br&gt;monetära situationen i gemenskapen. Den första omprövningen&lt;br&gt;skall inte ske förrän fem år efter utgången av den tid som&lt;br&gt;avses i artikel 7.1 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skali säkerställa att insättarens rätt till&lt;br&gt;kompensation innebär att insättaren har möjlighet att föra talan&lt;br&gt;mot systemet för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De gränser som avses i artikel 7.1, 7.3 och 7.4 skall&lt;br&gt;tillämpas på de sammanlagda insättningarna i samma&lt;br&gt;kreditinstitut oavsett antalet insättningar, valuta och&lt;br&gt;lokalisering inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje insättares andel i ett gemensamt konto skall tas&lt;br&gt;med i beräkningen av de gränser som avses i artikel 7.1, 7.3&lt;br&gt;och 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda bestämmelser saknas, skali ett sådant konto delas&lt;br&gt;lika mellan insättama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan besluta att insättningar till ett konto som&lt;br&gt;disponeras av två eller flera personer som är medlemmar i ett&lt;br&gt;bolag, en sammanslutning eller en gruppering av liknande&lt;br&gt;natur som inte är en juridisk person, kan läggas samman och&lt;br&gt;behandlas som om de hade gjorts av en enda insättare vid&lt;br&gt;beräkningen av de gränser som anges i artikel 7.1, 7.3 och&lt;br&gt;7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte insättaren är faktiskt berättigad till de belopp&lt;br&gt;som finns innestående på ett konto, skall den person som är&lt;br&gt;faktiskt berättigad täckas av garantin, förutsatt att den&lt;br&gt;personen har blivit identifierad eller kan identifieras före det&lt;br&gt;datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande&lt;br&gt;som avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndigheten&lt;br&gt;meddelar det avgörande som avses i artikel 1.3 ii. Om flera&lt;br&gt;personer är faktiskt berättigade skall, då de gränser som anges&lt;br&gt;i artikel 7.1, 7.3 och 7.4 beräknas, hänsyn tas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vars och ens andel enligt de för förvaltningen av&lt;br&gt;insättningarna gällande arrangemangen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse skall inte vara tillämplig på företag för&lt;br&gt;kollektiva investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa att kreditinstituten ger&lt;br&gt;personer som redan har gjort eller avser att göra insättningar&lt;br&gt;tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket&lt;br&gt;system för garanti av insättningar som institutet och dess&lt;br&gt;filialer är anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra&lt;br&gt;alternativa åtgärder som har vidtagits enligt artikel 3.1 andra&lt;br&gt;stycket eller artikel 3.4. Insättama skall informeras om&lt;br&gt;bestämmelserna för systemet för garanti av insättningar eller&lt;br&gt;andra alternativa åtgärder som har vidtagits och deras&lt;br&gt;tillämpning, inklusive nivån på och omfattningen av den&lt;br&gt;täckning som skyddssystemet ger. Informationen skall göras&lt;br&gt;tillgänglig på ett lättförståeligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran skall information ges också om villkoren för&lt;br&gt;kompensation och de formaliteter som skall uppfyllas för att&lt;br&gt;kompensationen skall utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den information som avses i punkt 1 skall på det sätt&lt;br&gt;som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det&lt;br&gt;officiella språket eller språken i den medlemsstat där filialen&lt;br&gt;är etablerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall införa regler som begränsar&lt;br&gt;användningen av den information som avses i punkt 1 i&lt;br&gt;marknadsföring, för att förhindra att en sådan användning&lt;br&gt;påverkar banksystemets stabilitet eller insättamas förtroende.&lt;br&gt;Medlemsstaterna kan särskilt begränsa sådan marknadsföring&lt;br&gt;till en saklig hänvisning till det system som kreditinstitutet är&lt;br&gt;anslutet till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;System för garanti av insättningar skall kunna betala ut&lt;br&gt;vederbörligen styrkta fordringar som insättare gör gällande&lt;br&gt;vad avser indisponibla insättningar inom tre månader från den&lt;br&gt;dag då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som&lt;br&gt;avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndigheten meddelar&lt;br&gt;det avgörande som avses i artikel 1.3 ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Under extraordinära omständigheter och i särskilda fall&lt;br&gt;kan ett system för garanti av insättningar hos den behöriga&lt;br&gt;myndigheten ansöka om en förlängning av tidsfristen. Ingen&lt;br&gt;sådan förlängning får överstiga tre månader. På begäran av&lt;br&gt;systemet för garanti av insättningar får de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna ytterligare bevilja högst två förlängningar,&lt;br&gt;varav ingen får överstiga tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den tidsfrist som fastställs i punkterna 1 och 2 får inte&lt;br&gt;åberopas av ett system för garanti av insättningar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394LOO19/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvägra förmåner enligt skyddssystemet till en insättare som&lt;br&gt;inte har kunnat göra sina anspråk på utbetalning enligt&lt;br&gt;garantin gällande i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationen om de villkor och de formaliteter som&lt;br&gt;skall uppfyllas för att en kompensation enligt den garanti som&lt;br&gt;avses i punkt 1 skall kunna utbetalas, skall vara utförlig och&lt;br&gt;skriven på ett sätt som den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;föreskriver, på det officiella språket eller språken i den&lt;br&gt;medlemsstat där den insättning som omfattas av garantin är&lt;br&gt;gjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en insättare eller en annan person som gör anspråk&lt;br&gt;på det belopp som finns innestående på ett konto har anklagats&lt;br&gt;för ett brott som har direkt eller indirekt samband med&lt;br&gt;tvättning av pengar enligt definitionen i artikel 1 i direktiv&lt;br&gt;91/308/EEG, kan system för garanti av insättningar inhibera&lt;br&gt;tillfälligt alla betalningar i väntan på domstolens dom, oavsett&lt;br&gt;den tidsfrist som fastställs i punkterna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar eventuella andra rättigheter enligt&lt;br&gt;nationell lagstiftning skall system, som inom ramen för en&lt;br&gt;garanti betalar ut belopp, vara berättigade att vid&lt;br&gt;likvidationsförfaranden träda i insättamas ställe för ett belopp&lt;br&gt;som motsvarar det systemen har betalat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av artikel 3 skall de institut som har auktoriserats&lt;br&gt;i Spanien eller Grekland och som finns upptagna i&lt;br&gt;förteckningen i bilaga 3 vara undantagna från kravet att&lt;br&gt;tillhöra ett system för garanti av insättningar till och med den&lt;br&gt;31 december 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana kreditinstitut skall uttryckligen upplysa personer som&lt;br&gt;redan har gjort eller avser att göra insättningar om att de inte&lt;br&gt;är anslutna till något system för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett sådant kreditinstitut under den tiden etablerar eller har&lt;br&gt;etablerat en filial i en annan medlemsstat, kan den&lt;br&gt;medlemsstaten begära att den filialen ansluter sig till ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system för garanti av insättningar som har införts inom den&lt;br&gt;statens territorium enligt de villkor som anges i artikel 4.2,&lt;br&gt;4.3 och 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den lista över auktoriserade kreditinstitut som&lt;br&gt;kommissionen enligt artikel 3.7 i direktiv 77/780/EEG skall&lt;br&gt;utarbeta, skall kommissionen ange varje kreditinstituts&lt;br&gt;ställning med avseende på det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra&lt;br&gt;författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv&lt;br&gt;senast den 1 juli 1995. De skall genast underrätta&lt;br&gt;kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de&lt;br&gt;innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en&lt;br&gt;sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter&lt;br&gt;om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv&lt;br&gt;utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna&lt;br&gt;texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som&lt;br&gt;de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 30 maj 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar Pä rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. KLEPSCH &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;G. ROMEOS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de undantag som avses i artikel 7.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av finansinstitut enligt definitionen i artikel 1.6 i direktiv 89/646/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av försäkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av statliga och centrala administrativa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av regionala, lokala och kommunala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av företag för kollektiva investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av pensionsfonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av styrelseledamöter och andra medlemmar av kreditinstitutets ledning, av bolagsmän som&lt;br&gt;personligen svarar för företagets skulder, av personer som äger minst 5 % av kreditinstitutets kapital, av personer&lt;br&gt;med ansvar att utföra enligt lagen föreskriven revision av kreditinstitutets bokföring och av insättare med liknande&lt;br&gt;ställning i andra företag inom samma grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av nära släktingar och tredje man som handlar för de insättares räkning som avses i 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av andra företag inom samma grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Insättningar som inte är gjorda i någons namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar för vilka samma kreditinstitut på individuell grund har gett insättaren räntesatser och finansiella fördelar&lt;br&gt;som har bidragit till att förvärra institutets finansiella ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Skuldebrev som samma kreditinstitut har ställt ut och skulder enligt egna accepter eller egna växlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda i andra valutor än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— medlemsstaternas valutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av företag som är av en sådan storlek att de inte är tillåtna att upprätta en balansräkning i&lt;br&gt;förkortad form enligt artikel 11 i rådets fjärde direktiv (78/660/EEG) av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g&lt;br&gt;i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag*.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG (EGT nr L 317, 16.11.1990,&lt;br&gt;s. 60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nr L 135/13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en filial ansöker om att få ansluta sig till en värdmedlemsstats system för kompletterande täckning, skall&lt;br&gt;värdmedlemsstatens system bilateralt med systemet i den medlemsstat som är filialens hemland införa lämpliga regler och&lt;br&gt;förfaranden för utbetalning av kompensation till filialens insättare. Följande principer skall vara tillämpliga på både&lt;br&gt;utarbetandet av dessa förfaranden och fastställandet av de villkor för anslutning som är tillämpliga på en sådan filial (som&lt;br&gt;avses i artikel 4.2):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall bibehålla full rätt att ålägga de anslutna kreditinstituten sina objektiva och allmänt&lt;br&gt;tillämpade regler; den skall kunna kräva tillhandahållande av relevant information och ha rätt att kontrollera sådan&lt;br&gt;information hos de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är kreditinstitutets hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall tillmötesgå fordringar på kompletterande kompensation efter det att de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna i den medlemsstat som är hemland har förklarat att insättningarna är indisponibla.&lt;br&gt;Värdmedlemsstatens system skall ha fortsatt oinskränkt rätt att, innan utbetalning av en kompletterande&lt;br&gt;kompensation sker enligt systemets egna normer och förfaranden pröva om en insättare har rätt att få en sådan&lt;br&gt;kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemen i de medlemsstater som är hemland respektive värdland skall ha ett nära samarbete för att säkerställa att&lt;br&gt;insättare snabbt får en korrekt kompensation. De skall särskilt komma överens om hur förekomsten av motkrav&lt;br&gt;som kan komma att ge upphov till kvittning enligt endera systemet kommer att påverka den kompensation som&lt;br&gt;vaije system skall betala ut till insättaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall vara berättigat att kräva bidrag av filialer för kompletterande täckning på en&lt;br&gt;lämplig grundval som tar hänsyn till den garanti som systemet i den medlemsstat som är hemland ger. För att&lt;br&gt;underlätta inkrävandet av sådana bidrag skall värdmedlemsstatens system vara berättigat att anta att dess åtagande&lt;br&gt;under alla omständigheter är begränsat till det belopp med vilket den garanti det ger överstiger den garanti som&lt;br&gt;hemlandet ger, oavsett om hemlandet faktiskt betalar kompensation för insättningar inom värdmedlemsstatens&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de kreditinstitut som avses i artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda kategorier av spanska kreditinstitut, vars legala status för närvarande är föremål för reformering och som&lt;br&gt;är auktoriserade som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Entidades de Fianciaciön o Factoring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sociedades de Arrendamiento Financiero,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sociedades de Crédito Hipotecario.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande spanska statliga institutioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco de Crédito Agricola, SA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco Hipotecario de Espäna, SA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco de Crédito Local, SA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande grekiska kooperativa kreditinstitut:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Lamia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Ioannina,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Xylocastron&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och de kooperativa kreditinstitut av liknande karaktär som finns förtecknade nedan och som är godkända eller kommer&lt;br&gt;att godkännas den dag som detta direktiv antas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Chania,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Iraklion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Magnissia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Larissa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Patras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Thessaloniki.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian Insättningsgaranti&lt;br&gt;(Ds 1995:3) avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket, Riksgäldskontoret, Kommer-&lt;br&gt;skollegium, Finansinspektionen, Bankstödsnämnden, Riksskatteverket,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden, Datainspektionen, Juridiska fakulteten vid Lunds&lt;br&gt;universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bankkunders Riksför-&lt;br&gt;bund, Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund,&lt;br&gt;Postgirot Bank AB, Sparbankernas säkerhetskassa, Stadshypotek AB,&lt;br&gt;Svenska fondhandlareföreningen, Finansbolagens förening, Fondbolagens&lt;br&gt;förening, OM Stockholm AB, Sveriges Försäkringsförbund, Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,&lt;br&gt;Grossistförbundet Svenska handel, Svenska Rese- och Turistindustrins&lt;br&gt;Samarbetsoiganisation/RTS, HSB Riksförbund, Nordiska Sparlån ek.&lt;br&gt;förening, Riksbyggen sparkassa ek. förening, Posten AB, Aktiefrämjan-&lt;br&gt;det, Sveriges Aktiesparares riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorga-&lt;br&gt;nisation (TCO), Finansförbundet, Kooperativa institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om garanti för insättningar hos&lt;br&gt;banker och vissa värdepappersföretag. Frågor om garantin handläggs av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag betyder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institut: en bank eller ett värdepappersföretag som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. insättare: den som har ett tillgodohavande i ett institut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. insättning: nominellt bestämda och likvida tillgodohavanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Garanti&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En insättning omfattas av garantin enligt denna lag om den är gjord&lt;br&gt;här i landet hos en svensk bank eller hos ett svenskt värdepappersbolag&lt;br&gt;som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto. En insättning om-&lt;br&gt;fattas också om den är gjord hos bankens eller värdepappersbolagets filial&lt;br&gt;i ett annat EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden efter ansökan beslutar det, omfattar garantin också insätt-&lt;br&gt;ningar som är gjorda hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en filial i ett land utanför EES till en svensk bank eller ett svenskt&lt;br&gt;värdepappersbolag som får ta emot kunders medel på konto, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en filial här i landet till ett utländskt bankföretag eller ett utländskt&lt;br&gt;värdepappersföretag som får ta emot kunders medel på konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt andra stycket får innebära att insättningar omfattas av&lt;br&gt;garantin endast till den del de inte omfattas av ett utländskt garantisys-&lt;br&gt;tem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning från garantin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En insättare skall få ersättning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett svenskt institut sätts i konkurs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en behörig myndighet i ett utländskt instituts hemland förklarar att&lt;br&gt;insättningar hos institutet är indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En insättare som är en bank eller ett värdepappersbolag som har till-&lt;br&gt;stånd att ta emot kundens medel på konto, eller motsvarande utländska&lt;br&gt;företag, skall inte få ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om en insättning hos ett utländskt institut också omfattas av en&lt;br&gt;garanti i ett annat land, skall det belopp som den garantin svarar för, i&lt;br&gt;förekommande fall före avdrag för motfordringar, räknas av från den er-&lt;br&gt;sättning som betalas ut enligt 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En ersättning som betalas enligt denna lag för insättningar som har&lt;br&gt;gjorts hos ett instituts filial i ett annat EES-land får inte vara högre än&lt;br&gt;den ersättning som skulle ha betalats av ett garantisystem som gäller för&lt;br&gt;den närmast jämförbara institutsgruppen i det landet. Inte heller får er-&lt;br&gt;sättningen avse fler slag av insättningar eller betalas till andra insättare&lt;br&gt;än vad som följer av bestämmelserna i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbetalning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Nämnden skall betala ut ersättning med högst 250 000 kronor till en&lt;br&gt;insättare, inklusive ränta upplupen till dagen för konkursbeslutet eller för-&lt;br&gt;klaringen enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ersättning skall kunna betalas ut snarast möjligt och senast tre måna-&lt;br&gt;der från dagen för konkursbeslutet eller förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det finns synnerliga skäl kan tidsfristen enligt 8 § förlängas högst&lt;br&gt;tre månader av allmän förvaltningsdomstol efter ansökan av nämnden.&lt;br&gt;Ytterligare förlängning får beviljas två gånger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En insättare har inte rätt till ersättning om insättaren gör anspråk på&lt;br&gt;den efter det att han förlorat sin rätt till utdelning i institutets konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Ett institut skall lämna information både till den som har insätt-&lt;br&gt;ningar hos institutet här i landet och till den som avser att göra insätt-&lt;br&gt;ningar. Detta gäller såväl svenska institut som institut som hör hemma i&lt;br&gt;ett annat land och tar emot insättningar hos en filial här i landet utan att&lt;br&gt;insättningarna omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information skall på lämpligt sätt lämnas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den garanti som gäller för insättningar hos institutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den ersättningsnivå som gäller för garantin, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. formerna för utbetalning av ersättning från garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första och&lt;br&gt;andra stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsument-&lt;br&gt;synpunkt gäller marknadsföringslagen (1995:540).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Varje institut skall betala en årlig avgift till nämnden. Avgifterna&lt;br&gt;skall placeras på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret sedan nämn-&lt;br&gt;dens förvaltningskostnader för garantin har räknats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sammanlagda avgifterna för år räknat skall uppgå till ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar 0,25 procent av de insättningar som omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden har tagit upp lån enligt 15 §, får nämnden besluta att av-&lt;br&gt;gifterna enligt första stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;högst 0,3 procent av de insättningar som omfattas av garantin till dess&lt;br&gt;lånen har betalats tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillgodohavandet på räntekontot är större än ett belopp som mot-&lt;br&gt;svarar 2,5 procent av de insättningar som omfattas av garantin, skall de&lt;br&gt;sammanlagda avgifterna per år räknat uppgå till ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;0,1 procent av de insättningar som omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall&lt;br&gt;betala i avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften enligt första stycket skall utgöra beloppet av institutets garan-&lt;br&gt;terade insättningar multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 pro-&lt;br&gt;cent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra, tredje, eller fjärde&lt;br&gt;stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäck-&lt;br&gt;ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bestämmer när avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den årliga avgiften enligt 12 och 13 §§ skall bestämmas med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i förhållandena vid utgången av året innan avgiften skall beta-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplåning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Om medlen på kontot i Riksgäldskontoret inte räcker till att betala&lt;br&gt;ut ersättningar får nämnden låna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåning skall ske i Riksgäldskontoret till de villkor som Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret tillämpar vid utlåning till myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om nämnden lånat medel för betalning av ersättningar, skall inbeta-&lt;br&gt;lade avgifter användas till att betala tillbaka lånen i stället för att placeras&lt;br&gt;på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om nämnden får utdelning i en konkurs skall dessa medel föras till&lt;br&gt;kontot i Riksgäldskontoret eller, om nämnden lånat medel enligt 15 §, an-&lt;br&gt;vändas för att betala tillbaka lånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Ett institut skall lämna de uppgifter till nämnden som den behöver&lt;br&gt;för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En konkursförvaltare skall lämna de uppgifter till nämnden som den&lt;br&gt;behöver för att betala ut ersättning till insättama. Konkursförvaltaren och&lt;br&gt;institutet i konkurs skall lämna nämnden det biträde som nämnden behöv-&lt;br&gt;er för utbetalningen av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samarbete med utländska myndigheter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Nämnden skall om det behövs samarbeta med behöriga myndigheter&lt;br&gt;och företrädare för insättningsgarantisystem i ett annat land i frågor som&lt;br&gt;rör insättningsgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Nämnden får fatta sådana beslut som avses i 3 § andra stycket om&lt;br&gt;den tillförsäkrar sig rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess&lt;br&gt;verksamhet vid filialen som den behöver.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återbetalning av ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Nämnden får besluta att den som tagit emot ersättning och som&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att ersätt-&lt;br&gt;ningen betalats utan att rätt till ersättningen funnits, skall betala tillbaka&lt;br&gt;vad som har betalats för mycket tillsammans med ränta beräknad enligt&lt;br&gt;6 § räntelagen (1975:635).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden får också besluta att ersättning skall betalas tillbaka om&lt;br&gt;någon i annat fall har tagit emot ersättning utan att rätt till ersättning&lt;br&gt;funnits och den som tagit emot betalningen skäligen borde ha insett detta.&lt;br&gt;Ränta skall i sådana fall tas ut beräknad enligt 5 § räntelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övertagande av fordran&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Nämnden övertar en insättares krav mot institutet, i samma omfatt-&lt;br&gt;ning som nämnden betalat ersättning till insättaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ingripanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Nämnden skall underrätta Finansinspektionen, om ett institut inte&lt;br&gt;fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. Detta gäller svenska institut&lt;br&gt;och institut från ett land utanför EES om ett sådant institut inte skulle få&lt;br&gt;ta emot insättningar här i landet om det inte omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det svenska institutet även tar emot insättningar som omfattas av&lt;br&gt;garantin enligt 3 § andra stycket 1 får nämnden besluta att insättningarna&lt;br&gt;inte skall omfattas av garantin, om institutet inte rättat sig inom ett år&lt;br&gt;från det att det förelagts att vidta rättelse. Institutet skall informera&lt;br&gt;insättare hos filialen om nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där filialen&lt;br&gt;finns om beslut enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Nämnden får besluta att insättningar inte skall omfattas av garantin&lt;br&gt;om det institut som tar emot insättningarna inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt denna lag, och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) institutet är ett utländskt institut som hör hemma i ett annat EES-&lt;br&gt;land, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) institutet är ett institut som hör hemma i ett land utanför EES och&lt;br&gt;det inte är ett institut som avses i 24 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket får bara meddelas om institutet inte rättat&lt;br&gt;sig inom ett år från det att det förelagts att vidta rättelse och, i fall som&lt;br&gt;avses i a, den behöriga myndigheten i institutets hemland samtyckt till&lt;br&gt;beslutet, eller, i fall som avses i b, tillsynsmyndigheten i institutets hem-&lt;br&gt;land underrättats i förväg om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet skall informera insättare hos filialen om nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Insättningar som har gjorts före dagen för ett beslut enligt 24 och&lt;br&gt;25 §§, 7 kap. 16 § första stycket 7 och 18 § andra och tredje styckena&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617), 6 kap. 8 d § tredje och fjärde styckena samt&lt;br&gt;6 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall omfattas av&lt;br&gt;rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Nämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vad som sägs i 14 § skall beträffande avgift för år 1996 gälla vad&lt;br&gt;som skulle ha gällt om lagen hade varit i kraft vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om skatteregler för ersättning från&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalas ut enligt lagen (1995:000) om insättningsgaranti&lt;br&gt;skall vid inkomstbeskattningen behandlas som om ersättningen betalats av&lt;br&gt;det institut hos vilket insättningen gjorts. Utbetalat belopp skall i första&lt;br&gt;hand anses utgöra ersättning för insatt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återbetalning av ersättning enligt 22 § lagen om insättningsgaranti&lt;br&gt;skall den del av ett återbetalat belopp som inte avser ersättning för det in-&lt;br&gt;satta beloppet jämställas med ränteutgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1997 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1995/96:60&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100)* skall införas&lt;br&gt;en ny paragraf, 9 kap. 24 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärenden om er-&lt;br&gt;sättning enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti för uppgift&lt;br&gt;om personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden för den som enligt 2 §&lt;br&gt;den lagen skall anses som insätta-&lt;br&gt;re, om det kan antas att denne&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;20 år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;l&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) att&lt;br&gt;1 kap. 4 och 7 §§ samt 7 kap. 16 och 18 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bankföretag far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Finansinspektionen driva bankrörelse från filial eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-&lt;br&gt;sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor&lt;br&gt;eller annat fast driftställe (representationskontor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt&lt;br&gt;första stycket 1 skall lämnas om&lt;br&gt;den planerade rörelsen kan antas&lt;br&gt;komma att uppfylla kraven på en&lt;br&gt;sund bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt&lt;br&gt;första stycket 1 skall lämnas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den planerade rörelsen kan&lt;br&gt;antas komma att uppfylla kraven på&lt;br&gt;en sund bankverksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. insättningar hos filialen om-&lt;br&gt;fattas av en utländsk garanti som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- också omfattar insättningar och&lt;br&gt;insättare enligt i 2 § lagen&lt;br&gt;(1995:000) om insättningsgaranti&lt;br&gt;och,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har en ersättningsnivå som inte&lt;br&gt;understiger 20 OOO ecu innan det i&lt;br&gt;förekommande fall har gjorts av-&lt;br&gt;drag för en självrisk med högst 10&lt;br&gt;procent av en enskild insättares&lt;br&gt;garanterade insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering får&lt;br&gt;inte lämnas om insättningar hos&lt;br&gt;filialen omfattas av en utländsk ga-&lt;br&gt;ranti med en högsta ersättningsnivå&lt;br&gt;som överstiger den som gäller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1995:000) om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti. Ersättningen får inte&lt;br&gt;heller avse fler slag av insättningar&lt;br&gt;eller betalas till andra insättare än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som anges i den lagen.&lt;br&gt;Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligare bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bankaktiebolag får tillstånd enligt 6 § till filialetablering i ett land&lt;br&gt;inom EES, skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det&lt;br&gt;land där filialen skall inrättas. Underrättelsen skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filial-&lt;br&gt;ens organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förklaring att den planerade verksamheten omfattas av bankens&lt;br&gt;oktroj,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om inlåningsgaranti 3. uppgift om den insättnings-&lt;br&gt;som gäller för insättare i banken, garanti som gäller för insättare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om filialens adress och ansvariga ledning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppgift om bankens kapitalbas och kapital täckningsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något förhållande som avses i första stycket 1-4 har ändrats efter&lt;br&gt;det att filialen inrättats, skall Finansinspektionen genast underrätta behö-&lt;br&gt;rig myndighet i det land där filialen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller&lt;br&gt;anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit lag&lt;br&gt;kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. banken inte inom ett år efter registrering har börjat driva bankrörel-&lt;br&gt;se, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. banken har överlåtit hela sin rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. banken under en sammanhängande tid av ett år inte drivit bankrörel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. banken genom att överträda en&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 15 § eller&lt;br&gt;på annat sätt visat sig olämplig att&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet som oktro-&lt;br&gt;jen avser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bankens kapitalbas understiger&lt;br&gt;det minsta belopp som krävs enligt&lt;br&gt;2 kap. 9 § andra stycket och brist-&lt;br&gt;en inte har täckts inom tre månader&lt;br&gt;från det att den blev känd för ban-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. banken genom att överträda en&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 15 § eller&lt;br&gt;på annat sätt visat sig olämplig att&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet som oktro-&lt;br&gt;jen avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bankens kapitalbas understiger&lt;br&gt;det minsta belopp som krävs enligt&lt;br&gt;2 kap. 9 § andra stycket och brist-&lt;br&gt;en inte har täckts inom tre månader&lt;br&gt;från det att den blev känd för ban-&lt;br&gt;ken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. banken inte fullgjort sina skyl-&lt;br&gt;digheter enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti och inte&lt;br&gt;rättat sig inom ett år från det att&lt;br&gt;inspektionen förklarat att bankens&lt;br&gt;oktroj kan komma att återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första styck-&lt;br&gt;et 4 och 5 i stället för att återkalla oktrojen meddela varning. I fall som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i första stycket 6 får inspektionen medge förlängd tid för täckande&lt;br&gt;av bristen, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om oktrojen återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av&lt;br&gt;rörelsen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bankföretag, som är hemmahörande i ett land utanför EES, driver&lt;br&gt;bankrörelse från filial här i landet och därvid överträder en bestämmelse&lt;br&gt;som avses i 15 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva bankverk-&lt;br&gt;samhet, får Finansinspektionen återkalla filialtillståndet eller, om det är&lt;br&gt;tillräckligt, meddela varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett filialtillstånd skall också&lt;br&gt;återkallas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- insättningar hos filialen omfat-&lt;br&gt;tas av en utländsk garanti som har&lt;br&gt;en högsta ersättningsnivå som&lt;br&gt;överstiger den som följer av lagen&lt;br&gt;(1995:000) om insättningsgaranti,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättningen avser fler slag av&lt;br&gt;insättningar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- betalas till andra insättare än&lt;br&gt;vad som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Bankstödsnämnden fattat ett&lt;br&gt;beslut enligt 3 § andra stycket 2&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;bankföretaget annars inte skulle få&lt;br&gt;ta emot insättningar här i landet,&lt;br&gt;skall inspektionen återkalla filial-&lt;br&gt;tillståndet, om bankföretaget inte&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti. Till-&lt;br&gt;ståndet skall inte återkallas om&lt;br&gt;bankföretaget rättat sig inom ett år&lt;br&gt;från det att inspektionen förklarat&lt;br&gt;att tillståndet kan komma att åter-&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filialtillståndet återkallas gäller 16 § tredje och fjärde styckena i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bank-&lt;br&gt;företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att 7 kap.&lt;br&gt;13 § och 9 kap. 5 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets till-&lt;br&gt;gångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna&lt;br&gt;skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen&lt;br&gt;skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress&lt;br&gt;samt om de böcker och handlingar som avses i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångs-&lt;br&gt;sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten,&lt;br&gt;behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att&lt;br&gt;denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall bevakningsförfarande äga&lt;br&gt;rum och har någon bouppteckning&lt;br&gt;ännu inte getts in till rätten, skall&lt;br&gt;förvaltaren så snart som möjligt&lt;br&gt;och senast en vecka från beslutet&lt;br&gt;om bevakningsförfarandet skicka&lt;br&gt;en förteckning över borgenärerna&lt;br&gt;med uppgift om varje borgenärs&lt;br&gt;postadress till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten. I ett bankaktiebolags,&lt;br&gt;en sparbanks eller en central före-&lt;br&gt;ningsbanks konkurs skall till bo-&lt;br&gt;uppteckningen eller borgenärsför-&lt;br&gt;teckningen bifogas uppgift om&lt;br&gt;insättningsborgenärema och deras&lt;br&gt;fordringsbelopp med upplupen&lt;br&gt;ränta. I ett livförsäkringsbolags&lt;br&gt;konkurs skall på motsvarande sätt&lt;br&gt;bifogas uppgift om försäkringsta-&lt;br&gt;garna och deras fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall bevakningsförfarande äga&lt;br&gt;rum och har någon bouppteckning&lt;br&gt;ännu inte getts in till rätten, skall&lt;br&gt;förvaltaren så snart som möjligt&lt;br&gt;och senast en vecka från beslutet&lt;br&gt;om bevakningsförfarandet skicka&lt;br&gt;en förteckning över boigenärema&lt;br&gt;med uppgift om varje borgenärs&lt;br&gt;postadress till rätten och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten. I ett bankaktiebolags,&lt;br&gt;en sparbanks eller en central före-&lt;br&gt;ningsbanks konkurs skall till bo-&lt;br&gt;uppteckningen eller borgenärsför-&lt;br&gt;teckningen bifogas uppgift om&lt;br&gt;insättningsborgenärema och deras&lt;br&gt;fordringsbelopp med upplupen&lt;br&gt;ränta. Motsvarande skall gälla i ett&lt;br&gt;värdepappersbolags konkurs om&lt;br&gt;bolaget har tillstånd att ta emot&lt;br&gt;insättningar på konto. I ett livför-&lt;br&gt;säkringsbolags konkurs skall på&lt;br&gt;motsvarande sätt bifogas uppgift&lt;br&gt;om försäkringstagarna och deras&lt;br&gt;fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*Senaste lydelse 1989:1084.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös&lt;br&gt;egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den pantsatta egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har en fordran&lt;br&gt;hos ett bankaktiebolag, en sparbank&lt;br&gt;eller en central föreningsbank på&lt;br&gt;grund av en insättning på räkning&lt;br&gt;behöver inte bevaka sin fordran i&lt;br&gt;kreditinstitutets konkurs, om upp-&lt;br&gt;gift om fordringen har lämnats&lt;br&gt;enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket.&lt;br&gt;En försäkringstagare behöver inte&lt;br&gt;bevaka sin fordran i ett livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolags konkurs, om uppgift&lt;br&gt;om fordringen lämnats enligt det&lt;br&gt;angivna lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har en fordran&lt;br&gt;hos ett värdepappersbolag som har&lt;br&gt;tillstånd att ta emot insättningar på&lt;br&gt;konto, ett bankaktiebolag, en spar-&lt;br&gt;bank eller en central föreningsbank&lt;br&gt;på grund av en insättning på räk-&lt;br&gt;ning behöver inte bevaka sin for-&lt;br&gt;dran i ett sådant instituts konkurs,&lt;br&gt;om uppgift om fordringen har läm-&lt;br&gt;nats enligt 7 kap. 13 § fjärde&lt;br&gt;stycket. En försäkringstagare be-&lt;br&gt;höver inte bevaka sin fordran i ett&lt;br&gt;livförsäkringsbolags konkurs, om&lt;br&gt;uppgift om fordringen lämnats&lt;br&gt;enligt det angivna lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1989:1084.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 a § lagen (1988:1385) om Sveriges riks-&lt;br&gt;bank skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a §&lt;br&gt;I viktigare frågor som berör Bank-&lt;br&gt;stödsnämndens verksamhetsområde&lt;br&gt;eller som i övrigt har samband&lt;br&gt;med betalningssystemets stabilitet,&lt;br&gt;skall Riksbanken samråda med&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret och Bankstödsnämnden. Vid&lt;br&gt;ett sådant samråd skall Riksbanken&lt;br&gt;lämna berörda myndigheter de&lt;br&gt;uppgifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viktigare frågor som rör Bank-&lt;br&gt;stödsnämndens verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen (1993:765) om statligt stöd&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut&lt;br&gt;eller som i övrigt har samband&lt;br&gt;med betalningssystemets stabilitet,&lt;br&gt;skall Riksbanken samråda med&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret och Bankstödsnämnden. Vid&lt;br&gt;ett sådant samråd skall Riksbanken&lt;br&gt;lämna berörda myndigheter de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22 och 25 a § lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-&lt;br&gt;mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vil-&lt;br&gt;ken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller skyl-&lt;br&gt;dighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått. Kon-&lt;br&gt;trolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige samman-&lt;br&gt;lagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda ford-&lt;br&gt;ran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen preliminär&lt;br&gt;skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta&lt;br&gt;som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kon-&lt;br&gt;toförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare lämnas&lt;br&gt;för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid av-&lt;br&gt;yttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27&lt;br&gt;§ 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas&lt;br&gt;lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-&lt;br&gt;visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala rän-&lt;br&gt;tan och fordran redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det&lt;br&gt;sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om utgiftsränta skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivning eller den&lt;br&gt;som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivning&lt;br&gt;via konto eller i arman form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förening som till medlemmar lånat ut pengar mot ränta, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivare eller uppdrags-&lt;br&gt;givare som till arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare lånat ut pengar mot&lt;br&gt;ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivare eller uppdrags-&lt;br&gt;givare som till arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare lånat ut pengar mot&lt;br&gt;ränta, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kontroll-&lt;br&gt;uppgiften skall ta upp den ränta som gäldenären betalt till den uppgifts-&lt;br&gt;skyldige. I fall som avses i första stycket 3 skall även eventuell ränteför-&lt;br&gt;mån anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser den ränta som betalts till någon del ränta som erlagts i förskott,&lt;br&gt;skall av kontrolluppgiften framgå hur stor del av räntan som belöper på&lt;br&gt;tid till och med den 31 januari året efter beskattningsåret, dock endast om&lt;br&gt;förskottsräntan till någon del belöper på tid efter denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upplupen men inte förfallen av-&lt;br&gt;kastning (räntekompensation) vid förvärv av fordran eller andel i sådan&lt;br&gt;värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig&lt;br&gt;inkomstskatt. Dock skall kontrolluppgift inte lämnas i det fall den av-&lt;br&gt;kastning kompensationen avser förfaller till betalning ett senare år än det&lt;br&gt;år förvärvet skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fler än en person betalningsansvarig för skuld skall utgiftsräntan&lt;br&gt;fördelas lika mellan gäldenärema, om inte annat förhållande är känt för&lt;br&gt;den uppgiftsskyldige. I fråga om skuld för vilken samtliga gäldenärer inte&lt;br&gt;redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala&lt;br&gt;räntan redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1997 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 a §, 3 kap. 4 § samt 6 kap. 8 d §&lt;br&gt;och 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse i paragrafernas lydelse&lt;br&gt;enligt lagen (1994:2015) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett värdepappersbolag får tillstånd enligt 6 § till filialetablering i ett&lt;br&gt;annat land inom EES, skall Finansinspektionen genast underrätta behörig&lt;br&gt;myndighet i det land där filialen skall inrättas. Underrättelsen skall inne-&lt;br&gt;hålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad som anges i 6 § andra stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgift om investerarskydd 2. uppgift om investerarskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller för kunder hos värde- och insättningsgaranti som gäller&lt;br&gt;pappersbolaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för kunder hos värdepappersbo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;laget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om värdepappersbolaget efter det att filialen har inrättats avser att vidta&lt;br&gt;ändring i något förhållande som avses i 6 § andra stycket, skall bolaget&lt;br&gt;skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen och behörig myndighet i&lt;br&gt;det land där filialen finns. Anmälan skall göras minst en månad innan änd-&lt;br&gt;ringen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag och ett utländskt företag hemmahörande utanför&lt;br&gt;EES som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse får, med Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillstånd, som ett led i rörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna råd i finansiella frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta emot värdepapper för förvaring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ta emot medel med redovisningsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörel-&lt;br&gt;sen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna kunder kredit mot säkerhet i finansiella instrument för att&lt;br&gt;underlätta värdepappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utföra valutaväxlingstransaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 får meddelas endast tillsammans med&lt;br&gt;tillstånd enligt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får Finansinspektionen medge att ett värde-&lt;br&gt;pappersbolag utövar annan verksamhet än som anges i första stycket, om&lt;br&gt;den kan antas komma att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas tillstånd enligt första eller tredje&lt;br&gt;stycket endast om företaget får bedriva motsvarande verksamhet i sitt&lt;br&gt;hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag&lt;br&gt;enligt första stycket 4 och 5 får&lt;br&gt;bara lämnas om insättningar hos&lt;br&gt;filialen omfattas av en utländsk ga-&lt;br&gt;ranti som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- omfattar sådana insättningar&lt;br&gt;och insättare som anges i 2 §&lt;br&gt;lagen (1995:000) om insättnings-&lt;br&gt;garanti, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har en ersättningsnivå som inte&lt;br&gt;understiger 20 000 ecu innan det i&lt;br&gt;förekommande fall har gjorts av-&lt;br&gt;drag för en självrisk med högst 10&lt;br&gt;procent av en enskild insättares&lt;br&gt;garanterade insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4&lt;br&gt;och 5 får inte lämnas om insätt-&lt;br&gt;ningar hos filialen omfattas av en&lt;br&gt;utländsk garanti som har en högsta&lt;br&gt;ersättningsnivå som överstiger den&lt;br&gt;som gäller enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti. Ersätt-&lt;br&gt;ningen får inte heller avse fler slag&lt;br&gt;av insättningar eller betalas till&lt;br&gt;andra insättare än vad som anges&lt;br&gt;i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:931)om individuellt pensionssparande finns bestämmelser&lt;br&gt;om rätt för värdepappersinstitut att bedriva pensionssparrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 d §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett utländskt företag, som är hemmahörande i ett land utanför EES,&lt;br&gt;driver värdepappersrörelse från filial här i landet och därvid överträder&lt;br&gt;en bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att&lt;br&gt;driva värdepappersrörelse, får Finansinspektionen återkalla filialtillståndet&lt;br&gt;eller, om det är tillräckligt, meddela varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filial tillståndet återkallas gäller 9 a § andra och tredje styckena i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 kap. 4 första&lt;br&gt;stycket skall återkallas av inspek-&lt;br&gt;tionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- insättningar hos filialen om-&lt;br&gt;fattas av en utländsk garanti som&lt;br&gt;har en högsta ersättningsnivå som&lt;br&gt;överstiger den som gäller enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om insättnings-&lt;br&gt;garanti, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättningen avser fler slag av&lt;br&gt;insättningar eller betalas till andra&lt;br&gt;insättare än vad som anges i den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har värdepappersföretaget inte&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen om insättningsgaranti, skall&lt;br&gt;inspektionen återkalla filialtillstån-&lt;br&gt;det, om Bankstödsnämnden fattat&lt;br&gt;ett beslut enligt 3 § andra stycket 2&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;värdepappersföretaget annars inte&lt;br&gt;skulle få ta emot insättningar här i&lt;br&gt;landet. Tillståndet skall inte åter-&lt;br&gt;kallas om värdepappersföretaget&lt;br&gt;rättat sig inom ett år från det att&lt;br&gt;inspektionen förklarat att tillståndet&lt;br&gt;kan komma att återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där företag-&lt;br&gt;et har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som enligt denna lag har&lt;br&gt;lämnats ett värdepappersinstitut&lt;br&gt;skall återkallas av Finansinspek-&lt;br&gt;tionen om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institutet inte inom ett år från&lt;br&gt;beviljande av tillstånd har börjat&lt;br&gt;driva sådan rörelse som tillståndet&lt;br&gt;avser, eller om bolaget dessför-&lt;br&gt;innan förklarat sig avstå från till-&lt;br&gt;ståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som enligt denna lag har&lt;br&gt;lämnats ett svenskt värdepappers-&lt;br&gt;institut skall återkallas av Finans-&lt;br&gt;inspektionen om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. institutet inte inom ett år från&lt;br&gt;beviljande av tillstånd har börjat&lt;br&gt;driva sådan rörelse som tillståndet&lt;br&gt;avser, eller om institutet dessför-&lt;br&gt;innan förklarat sig avstå från till-&lt;br&gt;ståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutet under en tid av minst sex månader inte drivit sådan verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet som tilståndet avser, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde-&lt;br&gt;lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva&lt;br&gt;sådan rörelse som tillståndet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolags tillstånd&lt;br&gt;enligt 3 kap. 4 § första stycket 4&lt;br&gt;och 5 skall återkallas av inspektio-&lt;br&gt;nen om bolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte fullgjort sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt lagen (1995:000) om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det inte rättat sig inom ett år&lt;br&gt;från det att inspektionen förklarat&lt;br&gt;att bolagets tillstånd kan komma&lt;br&gt;att återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om bolagets&lt;br&gt;kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att&lt;br&gt;den blev känd för bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presi-&lt;br&gt;denten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regerings-&lt;br&gt;rådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 21 juni 1995 (Finansdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om skatteregler för ersättning från insättnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garanti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:325) om själv-&lt;br&gt;deklaration och kontrolluppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrätts-&lt;br&gt;assessorn Thomas Norling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör lagförslaget förtydligas i flera avseenden.&lt;br&gt;Det är bl.a. påkallat att ange innebörden av garantisystemet på ett klarare&lt;br&gt;sätt än som har skett i remissen. Detta föranleder en utbyggnad av några&lt;br&gt;paragrafer och även en viss omdisponering av lagtexten. Lagrådet anser&lt;br&gt;vidare att åtskilliga paragrafer kan ges en mera enkel och koncentrerad&lt;br&gt;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera lagrum regleras frågor som enligt Lagrådets mening inte behöver&lt;br&gt;behandlas i den föreslagna lagen utan kan tas upp i en regeringsförfatt-&lt;br&gt;ning. Till dessa lagrum hör 15 § andra stycket samt 16, 17, 20 och 21&lt;br&gt;§§. Lagrådet förordar att lagrummen får utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets 2 § innehåller vissa definitioner. Enligt Lagrådet bör&lt;br&gt;definitionen av begreppet insättning ändras så att det i stället för&lt;br&gt;&amp;quot;nominellt bestämda och likvida tillgodohavanden&amp;quot; talas om &amp;quot;ett&lt;br&gt;nominellt bestämt tillgodohavande som är omedelbart tillgängligt för&lt;br&gt;insättaren&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § anges att nämnden skall betala ut ersättning med högst 250 000&lt;br&gt;kronor till en insättare, inklusive upplupen ränta. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning bör bestämmelsen om beloppsgräns förtydligas och byggas ut.&lt;br&gt;I lagtexten bör sålunda anges att, om en insättning omfattas av garantin,&lt;br&gt;insättaren har rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp,&lt;br&gt;dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder, för varje&lt;br&gt;institut dock högst med 250 000 kronor (jfr avsnitt 9.1 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget påpekas att en lägre beloppsgräns kan komma&lt;br&gt;att gälla för utländska instituts filialer i Sverige som inte är anslutna till&lt;br&gt;det svenska garantisystemet (se det föreslagna 1 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;bankrörelselagen och motsvarande bestämmelse i lagen omvärdepappers-&lt;br&gt;rörelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även 10 §, som handlar om preskription av rätten till ersättning till&lt;br&gt;följd av ett svenskt instituts konkurs, bör enligt Lagrådets mening ges en&lt;br&gt;tydligare utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om preskriptionstid beträffande rätten till ersättning till följd av&lt;br&gt;att insättningar hos ett utländskt institut inte längre är disponibla har läm-&lt;br&gt;nats öppen i det remitterade förslaget. Enligt Lagrådets uppfattning kan&lt;br&gt;det övervägas att föra in en lagregel även i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets 12 -14 §§ innehåller bestämmelser om avgifter till Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden. Utöver vissa förtydliganden och omdisponeringar bör be-&lt;br&gt;stämmelserna kompletteras med en regel för det fallet att garantin för ett&lt;br&gt;institut börjar gälla under ett löpande kalenderår. Så kan ske när ett&lt;br&gt;svenskt eller utländskt institut påbörjar en ny verksamhet i Sverige eller&lt;br&gt;väljer att frivilligt ansluta en verksamhet till det svenska garantisystemet.&lt;br&gt;Åtminstone när det är fråga om en ny verksamhet kan avgiften för det&lt;br&gt;första året inte, som enligt huvudregeln, grundas på institutets insätt-&lt;br&gt;ningar vid det föregående årets utgång. Problemet kan eventuellt lösas så,&lt;br&gt;att avgiften för det första året i stället grundas på institutets insättningar&lt;br&gt;vid det årets utgång och betalas under nästföljande år. I enkelhetens in-&lt;br&gt;tresse kan det då övervägas att alltid låta avgiften motsvara 0,25 procent&lt;br&gt;av institutets insättningar (jfr 12 § i det remitterade förslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 22 § om återbetalning av oriktigt uppburen ersättning&lt;br&gt;bör lämpligen formuleras om efter modell av motsvarande regler i löne-&lt;br&gt;garantilagen (1992:497). Skäl talar för att låta detsamma gälla beträffande&lt;br&gt;bestämmelsen i 23 § om övertagande av fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att lagen om insättningsgaranti utformas i enlighet&lt;br&gt;med vad som framgår av en bilaga till yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening vinner lagen i klarhet om det direkt anges att er-&lt;br&gt;sättningen, till den del den avser upplupen ränta, vid inkomstbeskatt-&lt;br&gt;ningen behandlas som inkomstränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör därför, efter även vissa redaktionella ändringar, ges följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ersättning som betalas ut av Bankstödsnämnden enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om insättningsgaranti skall vid inkomstbeskattningen be-&lt;br&gt;handlas som om ersättningen betalats av det institut hos vilket insätt-&lt;br&gt;ningen finns. Ersättningen skall i första hand anses utgöra ersättning för&lt;br&gt;insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall&lt;br&gt;den vid inkomstbeskattningen behandlas som inkomstränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återbetalning av ersättning enligt 17 § lagen om insättnings-&lt;br&gt;garanti skall den del av ett återbetalat belopp som inte avser ersättning&lt;br&gt;för det insatta kapitalbeloppet jämställas med ränteutgift.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande 1 kap. 4 § andra stycket, som behandlar förutsättningar&lt;br&gt;för tillstånd till ett utländskt bankföretags filialetablering, skall enligt det&lt;br&gt;remitterade förslaget kompletteras med krav på att insättningar hos filia-&lt;br&gt;len omfattas av ett garantisystem. Avsikten torde vara att tillstånd till&lt;br&gt;filialetablering skall kunna ges endast om insättningarna antingen omfattas&lt;br&gt;av garantin enligt lagen om insättningsgaranti eller täcks av en utländsk&lt;br&gt;garanti med en högsta ersättningsnivå som inte understiger EU-direktivets&lt;br&gt;krav, dvs. ett belopp motsvarande 20 000 ecu. För att detta skall komma&lt;br&gt;fram i lagtexten bör 1 kap. 4 § andra stycket ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 skall lämnas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en&lt;br&gt;sund bankverksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som omfattar insättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och har en högsta ersätt-&lt;br&gt;ningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 ecu innan&lt;br&gt;det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10&lt;br&gt;procent av en enskild insättares garanterade insättning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om återkallelse av oktroj och filialtillstånd i&lt;br&gt;7 kap. 16 § första stycket 7 och 18 § andra och tredje styckena bör för-&lt;br&gt;tydligas i vissa avseenden, delvis i anslutning till motsvarande regler i&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti. Lagrådet förordar att lagrummen får följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 16 § första stycket 7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”7. banken inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:000) om&lt;br&gt;insättningsgaranti och inte vidtagit rättelse inom ett år efter det att&lt;br&gt;inspektionen har förelagt banken att fullgöra sina skyldigheter med för-&lt;br&gt;klaring att bankens oktroj annars kan komma att återkallas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 18 § andra och tredje styckena:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ett filialtillstånd skall också återkallas, om insättningar hos filialen om-&lt;br&gt;fattas av en utländsk garanti som har en högsta ersättningsnivå som över-&lt;br&gt;stiger den som gäller enligt lagen (1995:000) om insättningsgaranti, eller&lt;br&gt;ersättningen avser fler slag av insättningar eller betalas till andra insättare&lt;br&gt;än vad som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om insättningar hos filialen omfattas av garanti till följd av ett beslut&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket lagen om insättningsgaranti och tillstånd till filial-&lt;br&gt;etablering inte skulle ha meddelats utan ett sådant beslut, får inspektion-&lt;br&gt;en, om bankföretaget inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti, förelägga bankföretaget att vidta rättelse med förklaring att&lt;br&gt;filialtillståndet annars skall återkallas. Har bankföretaget inte vidtagit&lt;br&gt;rättelse inom ett år från föreläggandet, får inspektionen återkalla tillstån-&lt;br&gt;det.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring&lt;br&gt;i lagen om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 4 § femte och sjätte styckena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 8 d § tredje och fjärde styckena samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 9 § bör utformas efter modell av motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:60&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:60 Insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F ör fattningsr ubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;införlivar EES-&lt;br&gt;eller EG-regler&lt;br&gt;med svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande&lt;br&gt;EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Lag om insättningsgaranti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;394L0019&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om skatteregler för&lt;br&gt;erssättning från insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;394L0019&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bankrörelselagen (1987:617)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 16 och 18 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;394L0019&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1994:2015) om ändring i&lt;br&gt;lagen (1991:981) om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 6 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 8 d och 9 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;394L0019&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;värdepappersrörelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49057, Stockholm 1995&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall (med viss redak- tionell ändring)</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>godkänner den huvudsakliga inriktningen för Bankstödsnämndens verksamhet med det svenska systemet för garanti för insättningar i enlighet med vad regeringen förordar</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>godkänner den huvudsakliga inriktningen för Bankstödsnämndens verksamhet med det svenska systemet för garanti för insättningar i enlighet med vad regeringen förordar</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår angående finansieringen av Bankstödsnämndens administration av verksamheten med det svenska systemet för garanti för insättningar</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår angående finansieringen av Bankstödsnämndens administration av verksamheten med det svenska systemet för garanti för insättningar</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Bankstödsnämnden låna medel i Riksgäldskontoret enligt de riktlinjer som regeringen förordar.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Bankstödsnämnden låna medel i Riksgäldskontoret enligt de riktlinjer som regeringen förordar.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 09:34:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ0360</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 09:34:22</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:NU7</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01NU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:NU9</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01NU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ökad bankkonkurrens</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Lundgren  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Lundgren  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Goës  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Goës  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Falkmer  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:60&lt;br/&gt;
Insättningsgaranti</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Falkmer  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>