2288366GJ03521995/9652propproppropProposition 1995/96:52PropositionPropositionJustitiedepartementet5201995-10-05 00:00:002025-12-19 13:56:051996-01-01 00:00:00En ny vapenlagdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0352/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0352https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0352
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1995/96:52</h1>
<h2>En ny vapenlag</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 oktober 1995</p>
<p>Prop.</p>
<p>1995/96:52</p>
<p>Ingvar Carlsson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>1 propositionen läggs fram förslag till en ny, språkligt och systematiskt<br>omarbetad, vapenlag. I huvudsak bygger förslaget på bestämmelserna i<br>den nu gällande vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>Propositionen innehåller förslag till sådana ändringar av vapen-<br>lagstiftningen som behövs för att i svensk rätt genomföra EG:s direktiv<br>om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG). Direktivet<br>föreskriver en miniminivå som medlemsstaternas lagstiftning skall nå<br>upp till i fråga om kontrollen av skjutvapen och ammunition. An-<br>passningen innebär en viss skärpning av bestämmelserna om innehav av<br>ammunition samt vissa ändringar av bestämmelserna om införsel av<br>skjutvapen och ammunition till Sverige. För att uppfylla direktivets krav<br>föreslås vidare att regeringen skall bemyndigas föreskriva att tillstånd<br>skall krävas för överföring av skjutvapen och ammunition till ett annat<br>land. Därigenom ges också regeringen möjlighet att meddela bestäm-<br>melser för att i ett visst avseende uppfylla direktivet om harmonisering<br>av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av<br>explosiva varor för civilt bruk (93/15/EEG). Den höga skyddsnivå som<br>gäller i Sverige beträffande innehav av vapen och ammunition förändras<br>inte på grund av förslagen.</p>
<p>Bestämmelserna om överklagande av beslut enligt vapenlagen föreslås<br>ändrade så att polismyndighetens beslut skall överklagas till länsrätten i<br>stället för som i dag till länsstyrelsen. Kammarrätten skall pröva ett<br>överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat<br>prö vnin gsti 1 lstånd.</p>
<p>1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<p>Vidare föreslås att polismyndigheten undantagsvis skall få bevilja Prop. 1995/96:52<br>tillstånd att skjuta med ett vapen för vilket tillstånd till innehav<br>meddelats för annat ändamål än skjutning.</p>
<p>Det föreslås också att den som har särskilt tillstånd att inneha extra<br>vapendelar skall få byta ut dessa mot nya likadana utan att söka nytt<br>tillstånd.</p>
<p>Härutöver behandlas i propositionen frågor om lasersikten,<br>signalvapen, tårgassprayer och andra liknande sprayer samt frågor om<br>s.k. paintballvapen.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraflt den 1 april 1996.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 5</p>
<p>2 Lagtext .................................... 6</p>
<p>2.1 Förslag till vapenlag....................... 6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om</p>
<p>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål . 19</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om</p>
<p>krigsmateriel............................ 20</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:122) om</p>
<p>ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel ..... 22</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) . . 23</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning ...................... 24</p>
<p>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag............. 25</p>
<p>5 EG-anpassning ............................... 27</p>
<p>5.1 Allmänt om vapendirektivet ................. 27</p>
<p>5.2 Definition av skjutvapen m.m................. 29</p>
<p>5.3 Det europeiska skjutvapenpasset............... 30</p>
<p>5.4 Handel med skjutvapen..................... 31</p>
<p>5.5 Förvärv, innehav och överlåtelse av skjutvapen och</p>
<p>ammunition ............................ 33</p>
<p>5.6 Förflyttning av skjutvapen och ammunition mellan</p>
<p>medlemsländerna......................... 39</p>
<p>5.7 Kontroll och påföljd....................... 50</p>
<p>5.8 Artikel 36 i Romfördraget................... 52</p>
<p>6 Den språkliga och systematiska översynen av vapenlagen . . 53</p>
<p>7 Överklagande av beslut enligt vapenlagen............. 58</p>
<p>8 Lasersikten.................................. 63</p>
<p>9 Samlarvapen ................................ 65</p>
<p>10 Utbyte av extra vapendelar....................... 66</p>
<p>11 Signalvapen ................................. 67</p>
<p>12 Tårgassprayer och liknande sprayer ............... 67</p>
<p>13 ”Paintballvapen”.............................. 71</p>
<p>14 Kostnadskonsekvenser.......................... 74</p>
<p>15 Författningskommentar ......................... 75</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Vapenlagen Prop. 1995/96:52</p>
<p>och EG (SOU 1994:4) ..................... 90</p>
<p>Bilaga 2 Betänkandets lagförslag .................... 94</p>
<p>Bilaga 3 Remissinstanserna - Vapenlagen och EG</p>
<p>(SOU 1994:4)........................ 111</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ............... 112</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande ..................... 130</p>
<p>Bilaga 6 Rådets direktiv (91/477/EEG) av den 18 juni 1991</p>
<p>om kontroll av förvärv och innehav av vapen..... 133</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p>
<p>den 5 oktober 1995 ............................. 147</p>
<p>Rättsdatablad................................. 148</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. vapenlag,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar<br>och andra farliga föremål,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1994:122) om ändring i lagen (1992:1300)<br>om krigsmateriel,</p>
<p>5. lag om ändring i tullagen (1994:1550).</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till vapenlag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande<sup>1</sup>.</p>
<h4>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller skjutvapen och ammunition samt vissa föremål<br>som i lagen jämställs med skjutvapen.</p>
<p>2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel,<br>harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krut-<br>laddningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande<br>utskjutningsmedel.</p>
<p>3 § Vad som sägs om skjutvapen gäller också</p>
<p>a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med<br>skjutvapen,</p>
<p>b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjut-<br>vapen,</p>
<p>c) start- och signalvapen som laddas med patroner,</p>
<p>d) armborst,</p>
<p>e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga<br>anordningar,</p>
<p>f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor och trummor<br>till skjutvapen, eller armborststommar med avfymingsanordningar,</p>
<p>g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med<br>elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och</p>
<p>h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan<br>ammunition än de är avsedda för.</p>
<p>4 § Vad som sägs om skjutvapen gäller inte</p>
<p>a) salutkanoner,</p>
<p>b) skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda<br>för gastäta enhetspatroner,</p>
<p>c) bultpistoler avsedda för byggnadsarbete,</p>
<p>d) andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller<br>liknande bruk, och</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv<br>och innehav av vapen (EGT nr L 256, 13.9.1991, s. 51, Celex 391L0477/S)<br>samt 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om<br>utsläppande av på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk<br>(EGT nr L 121, 15.5.1993, s. 20, Celex 393L0015/S).</p>
<p>e) skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål. Prop. 1995/96:52</p>
<p>5 § Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till<br>handvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel<br>till sådana patroner och projektiler.</p>
<p>6 § Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva varor eller<br>som innehåller gift finns även i lagen (1988:868) om brandfarliga och<br>explosiva varor och i lagen (1985:426) om kemiska produkter.</p>
<p>7 § Denna lag gäller inte</p>
<p>a) hagel och andra massiva kulor,</p>
<p>b) projektiler avsedda för armborst eller för luft-, kolsyre-, fjäder- eller<br>harpunvapen,</p>
<p>c) kolsyrepatroner,</p>
<p>d) patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen som lagen<br>tillämpas på, och</p>
<p>e) patroner avsedda för start- eller signalvapen.</p>
<p>8 § Denna lag gäller inte skjutvapen och ammunition som innehas av<br>staten.</p>
<h4>2 kap. Tillstånd och register</h4>
<p>Tillståndsplikt</p>
<p>1 § Tillstånd krävs för att</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen, eller</p>
<p>c) föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett<br>kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett<br>harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>Tillståndsmyndighet</p>
<p>2 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition</p>
<p>3 § Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas</p>
<p>a) enskilda personer,</p>
<p>b) skytteförbund, skyttekretsar eller skytteföreningar som tillhör det<br>frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet (skyttesammanslutningar),</p>
<p>c) huvudmän för museer, om museet far statsbidrag enligt särskilda Prop. 1995/96:52<br>föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en</p>
<p>stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i<br>samlingarna, och</p>
<p>d) auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har<br>meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.</p>
<p>4 § En enskild person far meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver vapnet. Tillstånd att inneha ett<br>skjutvapen som huvudsakligen har samlarvärde, prydnadsvärde eller<br>särskilt affektionsvärde för sökanden, far meddelas även för andra<br>ändamål än skjutning. I ett sådant fall far vapnet inte utan särskilt<br>tillstånd användas för skjutning.</p>
<p>5 § Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas endast om det skäligen<br>kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.</p>
<p>Tillstånd far meddelas endast för särskilt angivna ändamål. Tillståndet<br>far förenas med villkor att vapnet skall förvaras på ett visst sätt eller att<br>vapnet skall göras varaktigt obrukbart. Tillståndet far tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att vapnet inte<br>kommer att behövas varaktigt.</p>
<p>6 § Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen far<br>meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte för<br>start- eller signalvapen.</p>
<p>7 § Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som skall<br>förvärva ett sådant vapen, gäller tillståndet under förutsättning att<br>förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den<br>längre tid som polismyndigheten bestämmer.</p>
<p>8 § Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för<br>skjutning far utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om<br>ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten<br>till innehav av vapnet avser.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas enskilda</p>
<p>personer samt sådana skyttesammanslutningar och huvudmän för museer<br>som far meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan<br>antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>9 § Skjutvapen eller ammunition far överlåtas endast till den som har<br>tillstånd eller rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition<br>överlåts genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.</p>
<p>Tillstånd till handel med skjutvapen</p>
<p>10 § Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som<br>har rätt att driva handel i allmänhet, har de kunskaper som behövs samt<br></p>
<p>är ordentlig och pålitlig. Tillstånd far meddelas endast för handel som Prop. 1995/96:52<br>skall bedrivas yrkesmässigt.</p>
<p>Tillståndet medför rätt att inneha skjutvapen. Tillståndet far dock<br>begränsas till att omfatta vissa typer av skjutvapen eller ett visst antal åt<br>gången. Tillståndet far förenas med villkor att vapnen skall förvaras på<br>ett visst sätt.</p>
<p>Tillstånd att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige</p>
<p>11 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma<br>förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen enligt 3-6 §§.</p>
<p>Tillstånd att föra in ammunition far meddelas den som har rätt att<br>inneha ammunitionen i Sverige, om det skäligen kan antas att<br>ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>12 § Införseltillstånd ger rätt att under den begränsade tid och för det<br>ändamål som anges i tillståndet i Sverige inneha de skjutvapen och den<br>ammunition som förts hit med stöd av tillståndet. Tillståndet gäller under<br>förutsättning att vapnen och ammunitionen förs in inom sex månader<br>från dagen för tillståndet eller den längre tid som polismyndigheten<br>bestämmer.</p>
<p>13 § Skjutvapen eller ammunition far föras in till Sverige utan särskilt<br>tillstånd i följande fall:</p>
<p>a) Enskilda personer far föra in de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha för personligt bruk. Detta gäller<br>också sådana skyttesammanslutningar, huvudmän för museer och<br>bevakningsföretag som kan meddelas tillstånd att inneha skjutvapen.</p>
<p>b) Enskilda personer som har permanent tillstånd från behörig<br>myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha jakt- eller<br>tävlingsskjutvapen för eget bruk, far medföra dessa vapen med<br>tillhörande ammunition till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller<br>tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen far i ett sådant fall under<br>högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i<br>Sverige av den som har fört in egendomen.</p>
<p>14 § Skjutvapen och ammunition far inte förvaras på tullager eller i<br>frihamn utan medgivande av länsstyrelsen. Endast den som har tillstånd<br>att föra in skjutvapen eller ammunition far ta hand om och i övrigt<br>förfoga över sådan egendom enligt 7 § första stycket tullagen<br>(1994:1550) utan att egendomen har förtullats.</p>
<p>I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring<br>av införselreglerade varor, m.m.</p>
<p>15 § Skjutvapen eller ammunition, som en resande fört med till Sverige<br>för personligt bruk men inte haft rätt att föra in, far åter föras ut, om<br>egendomen anmälts i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapnen och<br>ammunitionen tillfaller staten om egendomen inte förs ut inom antingen<br>fyra månader efter en sådan anmälan eller den längre tid därefter som</p>
<p>Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan Prop. 1995/96:52<br>tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer. I ett sådant fall skall<br>egendomen behandlas som om den hade förklarats förverkad.</p>
<p>16 § Den som har rätt att driva handel med skjutvapen far meddelas<br>tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet.</p>
<p>Register över vapeninnehav och beslut</p>
<p>17 § Polismyndigheten skall föra register över tillståndspliktiga<br>vapeninnehav och beslut enligt denna lag.</p>
<h4>3 kap. Utlåning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Den som har rätt att inneha ett skjutvapen far under högst två<br>veckor låna ut vapnet för samma ändamål som tillståndet avser.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen far inte lånas ut till den som kan antas komma att<br>missbruka vapnet.</p>
<p>3 § Ett skjutvapen far lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en skyttesammanslutning,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen<br>eller helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas</p>
<p>och användas under långivarens uppsikt,</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning, eller</p>
<p>e) låntagaren har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Enhandsvapen och helautomatiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens uppsikt eller för övning eller tävling som<br>äger rum under uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant<br>vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>5 § Om innehavet av ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha<br>avlagt skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt<br>visat sig vara lämplig att inneha vapnet, far ett sådant vapen lånas ut<br>endast till den som uppfyller samma krav.</p>
<p>Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för prov-<br>skjutning, övning eller tävling på skjutbana eller vid jakt under<br>långivarens uppsikt.</p>
<p>10</p>
<p>6 § Vapenhandlare far låna ut skjutvapen till den som fyllt arton år för Prop. 1995/96:52<br>sådan provskjutning på skjutbana som äger rum under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon annan</p>
<p>person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid prov-<br>skjutning.</p>
<p>Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett<br>vapen av den typ som lånet avser eller i fråga om start- eller<br>signalvapen.</p>
<p>7 § Ett auktoriserat bevakningsföretag får i samband med bevaknings-<br>uppdrag som kräver beväpning låna ut skjutvapen till företagets väktare.<br>Företaget får dock endast låna ut vapen till den som har meddelats<br>särskilt tillstånd att som lån inneha skjutvapen för sådant ändamål.</p>
<p>8 § Skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,<br>om inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen av den typ som<br>lånet avser. Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av<br>polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<h4>4 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet<br>ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt<br>annorlunda vapen. Detta gäller dock inte om innehavaren har tillstånd att<br>driva handel med skjutvapen och även det ändrade vapnet omfattas av<br>tillståndet.</p>
<p>2 § Vid reparation av ett skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, en<br>försliten eller på annat sätt oanvändbar vapendel bytas ut mot en ny<br>likadan.</p>
<p>Den som har särskilt tillstånd att inneha slutstycken, ljuddämpare,<br>eldrör, pipor, stommar, lådor eller trummor eller armborststommar med<br>avfymingsanordningar får utan tillstånd byta ut en sådan del mot en ny<br>likadan, om den utbytta delen lämnas för skrotning och bytet genast<br>anmäls till polismyndigheten. Den som gör anmälan skall bifoga<br>tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapendelen har tagits<br>emot för skrotning.</p>
<p>3 § För reparation, översyn eller skrotning far skjutvapen lämnas till<br>och tillfälligt innehas av den som får driva handel med sådana vapen<br>eller den som av polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för<br>sådana åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen också lämnas<br>till den som skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.</p>
<p>4 § Den som lämnar ett vapen för skrotning skall senast inom en månad<br>anmäla detta till polismyndigheten. Den som gör anmälan skall bifoga<br></p>
<p>tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapnet tagits emot för Prop. 1995/96:52<br>skrotning.</p>
<h4>5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition</h4>
<p>1 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand<br>om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk<br>för att någon obehörig kommer åt den.</p>
<p>2 § Skjutvapen och ammunition skall förvaras under säkert lås eller på<br>något annat lika betryggande sätt.</p>
<p>Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika<br>säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så att<br>det inte kan användas. Detta gäller dock endast om någon vapendel kan<br>tas bort utan avsevärd svårighet. Vapen, vapendel och ammunition skall<br>förvaras var för sig.</p>
<p>Dessa krav på förvaring gäller inte för start- och signalvapen.</p>
<p>3 § En innehavare som inte kan ta hand om sitt vapen eller sin<br>ammunition far lämna över vapnet eller ammunitionen till någon annan<br>för förvaring under högst tre år åt gången. En sådan åtgärd far vidtas<br>först efter skriftlig anmälan till polismyndigheten. Vapnet eller<br>ammunitionen far dock inte förvaras hos en person som är under arton<br>år eller som kan antas missbruka vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>Den hos vilken vapnet förvaras far använda vapnet endast om han<br>eller hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition<br>skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>5 § När det finns särskild anledning till det far en polismyndighet även<br>i annat fall än som avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha<br>skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på visst<br>sätt.</p>
<h4>6 kap. Återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen och<br>ammunition, m.m.</h4>
<p>Återkallelse av tillstånd</p>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in skjutvapen till<br>Sverige far återkallas av polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren</p>
<p>b) tillståndshavaren</p>
<p>c) tillståndshavaren</p>
<p>missbrukat vapnet,<br>visat oaktsamhet med vapnet,<br></p>
<p>på annat sätt visat sig vara olämplig att inneha</p>
<p>vapen,</p>
<p>d) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>12</p>
<p>e) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>2 § Ett tillstånd att inneha ammunition far återkallas av polis-<br>myndigheten om</p>
<p>a) förutsättningarna for tillståndet inte längre finns,</p>
<p>b) tillståndshavaren har missbrukat sin ammunition, eller</p>
<p>c) om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en<br>föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Omhändertagande av vapen och ammunition</p>
<p>4 § Polismyndigheten får besluta att ett vapen med tillhörande ammu-<br>nition skall tas om hand om</p>
<p>a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett omhän-<br>dertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är överhängande, får vapen eller ammunition<br>tas om hand även utan ett sådant beslut. En sådan åtgärd får vidtas av<br>polismän, jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen, personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till polismyndigheten,<br>som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>5 § Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över<br>skjutvapen eller ammunition som tagits om hand, skall egendomen<br>lämnas tillbaka så snart det skäligen kan antas att det inte längre finns<br>någon risk för missbruk.</p>
<p>A nmälningsskyldighet</p>
<p>6 § Om den som är intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en<br>psykisk störning innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan<br>antas att den intagne inte bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare<br>som är ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla<br>förhållandet till polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd.</p>
<p>13</p>
<h4>7 kap. Inlösen av vapen och ammunition</h4>
<p>1 § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten om</p>
<p>a) tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats utan<br>att egendomen samtidigt har förklarats förverkad eller tagits i beslag,</p>
<p>b) innehavaren har avlidit,</p>
<p>c) ansökan har avslagits i fråga om tillstånd att inneha ett vapen eller<br>ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller</p>
<p>d) domstol har beslutat att ett vapen eller ammunition, som någon<br>innehar utan att ha rätt till det, inte skall förverkas eller åklagaren i ett<br>sådant fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen eller ammunition skall inte lösas in, om egendomen<br>lämnas för skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha<br>vapnet eller ammunitionen och om detta görs inom</p>
<p>a) ett år från det att innehavaren avled, eller</p>
<p>b) tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller ammuni-<br>tionen återkallades, ansökan om innehav avslogs, beslut i förverkande-<br>frågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget hävdes.</p>
<p>Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas in, om ansökan om<br>tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall<br>vapnet eller ammunitionen lösas in, om egendomen inte inom tre<br>månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåts till någon<br>som har rätt att inneha den.</p>
<p>Polismyndigheten far medge förlängning av tidsfristerna, varje gång<br>med högst sex månader.</p>
<p>3 § Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som skall lösas in är<br>skyldig att enligt polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller<br>ammunitionen till polismyndigheten eller den som myndigheten be-<br>stämmer. Om det finns ett tillståndsbevis eller någon annan motsvarande<br>handling, skall även den lämnas över till polismyndigheten.</p>
<p>4 § För vapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning<br>med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.</p>
<p>5 § Polismyndigheten prövar frågor om inlösen enligt denna lag.</p>
<h4>8 kap. Vapen och ammunition i dödsbo och konkursbo</h4>
<p>1 § Skjutvapen och ammunition som ingår i ett dödsbo eller ett<br>konkursbo far utan särskilt tillstånd innehas av den som har tagit hand<br>om boet till dess</p>
<p>a) egendomen har överlåtits till någon som är berättigad att inneha<br>den,</p>
<p>b) egendomen skall överlämnas enligt 2 § eller, i fråga om dödsbo, 7<br>kap. 3 §, eller</p>
<p>c) i fråga om konkursbo, konkursen har avslutats.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>14</p>
<p>2 § Om skjutvapen eller ammunition ingår i ett dödsbo eller ett Prop. 1995/96:52<br>konkursbo, far polismyndigheten besluta att egendomen tills vidare skall<br>förvaras av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar,<br>när det finns särskild anledning till det. Den som har hand om boet är i<br>så fall skyldig att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnen och<br>ammunitionen till den som skall forvara egendomen.</p>
<p>3 § Bestämmelser om inlösen av vapen och ammunition i dödsbo finns</p>
<p>i 7 kap.</p>
<h4>9 kap. Straff och förverkande</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att<br>inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.</p>
<p>Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex<br>månader och högst fyra år.</p>
<p>Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,<br>döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till,</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om användning vid förvaring i 5 kap. 3 §<br>andra stycket eller om transport i 5 kap. 4 § eller mot föreskrifter eller<br>villkor i fråga om förvaring av vapen som meddelats med stöd av denna<br>lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga om<br>skjutvapen eller ammunition som innehas av skyttesammanslutningar,<br>huvudmän för museer eller auktoriserade bevakningsföretag eller i fråga<br>om skjutvapen som innehas av vapenhandlare,</p>
<p>d) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut<br>att lämna över ammunition för inlösen,</p>
<p>e) överlåter ammunition till någon som inte har rätt att inneha<br>ammunitionen,</p>
<p>f) driver handel med skjutvapen utan tillstånd, eller</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 kap. 1 §<br>e genom att olovligen överföra vapen eller ammunition till ett annat<br>land.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>3 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 kap. 1 §<br>f genom att underlåta att på föreskrivet sätt anmäla utförsel eller<br>utlåning av skjutvapen, eller</p>
<p>15</p>
<p>b) underlåter att inom en månad på föreskrivet sätt anmäla till Prop. 1995/96:52<br>polismyndigheten att ett vapen lämnats till skrotning.</p>
<p>4 § Bestämmelser om straff för olovlig införsel av vapen eller<br>ammunition och för försök till sådant brott finns i lagen (1960:418) om<br>straff för varusmuggling.</p>
<p>5 § Ett vapen som har varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 §<br>a skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma<br>gäller ammunition som har varit föremål för brott som avses i 2 § d<br>eller 2 § e. I stället för vapnet eller ammunitionen kan dess värde<br>förklaras förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat far även<br>ammunition som hör till vapnet förklaras förverkad.</p>
<p>6 § Jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen har samma befogenhet som polismän att ta sådan egendom<br>i beslag som skäligen kan antas vara förverkad enligt denna lag.</p>
<h4>10 kap. Överklagande</h4>
<p>1 § En polismyndighets beslut enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande<br>till kammarrätten.</p>
<p>2 § En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna lag skall<br>gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets beslut<br>om återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i<br>de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande far<br>meddelas om det finns särskilda skäl.</p>
<h4>11 kap. Bemyndiganden</h4>
<p>1 § Regeringen far meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om<br>föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa<br>eller personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret,<br>räddningstjänsten eller polisväsendet,</p>
<p>- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>- skyttesammanslutningar,</p>
<p>16</p>
<p>d) andra sammanslutningar än skyttesammanslutningar far ges tillstånd Prop. 1995/96:52<br>att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition<br>från Sverige till ett annat land; och</p>
<p>f) den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut<br>ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall<br>använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela<br>föreskrifter om</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signal-<br>vapen,</p>
<p>b) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i<br>övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,</p>
<p>c) krav på kunskap för att fa tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,</p>
<p>d) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,<br>reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>e) krav på vapenhandlares, museers och skyttesammanslutningars för-<br>varing av andra vapen än effektbegränsade vapen och på skytte-<br>sammanslutningars förvaring av ammunition,</p>
<p>f) de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd<br>enligt denna lag,</p>
<p>g) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem som har tillstånd<br>att inneha skjutvapen i Sverige.</p>
<p>h) förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande av att personer<br>bosatta i Sverige skall fa tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat<br>land, och</p>
<p>i) krav på att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är<br>bosatt i ett främmande land skall underrätta den staten om förvärvet.</p>
<p>3 § Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och<br>ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid<br>besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>3. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att förvärva, inneha,<br>föra in eller handla med skjutvapen eller ammunition skall anses ha<br>tillstånd till det också enligt denna lag, om tillståndet har beviljats enligt<br>kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen<br>och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315), vapenförordningen<br>(1949:340) eller vapenlagen (1973:1176). Detta gäller också den som<br>fått ett föreskrivet bevis om att han eller hon deklarerat innehav av<br>vapen enligt någon av de nu nämnda kungörelserna (deklarationsbevis).</p>
<p>4. Den som vid lagens ikraftträdande är berättigad enligt andra<br>punkten i övergångsbestämmelserna till lagen (1987:1008) om ändring i</p>
<p>2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52<br></p>
<p>vapenlagen (1973:1176) att inneha ett start- eller signälvapen utan till- Prop. 1995/96:52<br>stånd får även fortsättningsvis inneha vapnet utan tillstånd.</p>
<p>5. Den som vid lagens ikraftträdande med stöd av bestämmelsen i 12 §<br>första stycket vapenlagen (1973:1176) innehar ammunition som inte är<br>avsedd för samma ändamål som rätten att inneha vapnet avser, får utan<br>särskilt tillstånd inneha ammunitionen till den 1 oktober 1996 eller, om<br>ansökan om tillstånd att inneha ammunitionen gjorts före den tidpunkten,<br>till dess ansökan har blivit slutligt prövad.</p>
<p>Om innehavaren inte längre har rätt att inneha viss ammunition enligt<br>första stycket, skall ammunitionen lösas in av staten enligt<br>bestämmelserna i 7 kap.</p>
<p>6. I ärenden som gäller ansökan enligt vapenlagen (1973:1176)<br>tillämpas den nya lagen vid prövning efter ikraftträdandet.</p>
<p>7. I fråga om överklagande gäller äldre bestämmelser, om<br>polismyndighetens beslut har meddelats före ikraftträdandet.</p>
<p>18</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om Prop. 1995/96:52</h3>
<h3>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:254) om förbud beträffande<br>knivar och andra farliga föremål<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen (7973.-<br>1176) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen (0000:<br>0000) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>19</p>
<p>Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:413.</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om p<sub>rO</sub>p. 1995/96:52<br>krigsmateriel</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1992:1300) om<br>krigsmateriel skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar<br>rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel<br>far inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen.</p>
<p>Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller<br>stadigvarande vistas här far inte heller utom landet bedriva sådan<br>verksamhet utan regeringens tillstånd.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana<br>statliga myndigheter som inte är affärsverk.</p>
<p>Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet<br>som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndig-<br>heter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel<br>av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av<br>tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om<br>verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör<br>tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av</p>
<p>uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska<br>statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att<br>tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.</p>
<p>Regeringen far meddela före-<br>skrifter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen {1973:1176) eller<br>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brand-<br>farliga och explosiva varor.</p>
<p>Regeringen far meddela före-<br>skrifter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen (0000:0000) eller<br>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brand-<br>farliga och explosiva varor.</p>
<p>6 §</p>
<p>Krigsmateriel far inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen,<br>om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om<br>programvara likställs med utförsel överföring till utlandet genom tele-<br>kommunikation eller på annat liknande sätt.</p>
<p>I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt<br>inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra<br></p>
<p>20</p>
<p>ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt<br>första stycket.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om utförsel av</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning<br>samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,<br>tävling eller övning utom riket,</p>
<p>2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,</p>
<p>3. skjutvapen som förts in i landet</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande<br>ammunition som har förts in i<br>landet i enlighet med bestäm-<br>melserna i 16 § 2 vapenlagen<br>(1973:1176).</p>
<p>för åtgärd som avses i 2,</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande<br>ammunition som har förts in i<br>landet i enlighet med bestäm-<br>melserna i 2 kap. 13 § b vapen-<br>lagen (0000:0000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>21</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:122) om p<sub>r</sub>op. 1995/96:52</h3>
<h3>ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel i<br>paragrafens lydelse enligt lagen (1994:122) om ändring i nämnda lag<br>samt övergångsbestämmelserna till ändringslagen skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §</p>
<p>Krigsmateriel far inte tillverkas här i landet utan tillstånd av rege-<br>ringen.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från detta tillstånds-<br>krav för</p>
<p>1. ändring eller ombyggnad av<br>skjutvapen i de fall som avses i<br>24 § första stycket vapenlagen<br>(1973:1176),</p>
<p>1. ändring eller ombyggnad av<br>skjutvapen i de fall som avses i<br>4 kap. 1 § vapenlagen (0000:<br>0000),</p>
<p>2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för till-</p>
<p>verkarens eget bruk,</p>
<p>3. årlig tillverkning för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller<br>för forskningsändamål av högst 100 gram kemiska produkter som<br>klassificeras som krigsmateriel.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndig-</p>
<p>heter som inte är affärsverk.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den<br>dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Denna lag träder i kraft, i<br>fråga om 3 § andra stycket<br>första punkten den 1 april 1996,<br>och i övrigt den dag regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>22</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) p<sub>rO</sub>p. 1995/96:52</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att fjärde punkten i övergångsbestämmelserna<br>till tullagen (1994:1550) skall ha följande lydelse.</p>
<p>4. Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet och om<br>Tullverkets kontrollverksamhet enligt den upphävda tullagen skall<br>fortfarande gälla ifråga om krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300)<br>om krigsmateriel och produkter som avses i lagen (1991:341) om<br>strategiska produkter när krigsmaterielen eller produkterna förs ut ur<br>landet till ett land som är medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt den<br>upphävda tullagen, samt 63 §, 64 § till den del den avser skyldighet att<br>stanna på tullmyndighets anmaning och 65 § samma lag skall fortfarande<br>gälla för varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om<br>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från<br>land som är medlem i Europeiska unionen. Detsamma gäller</p>
<p>a. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p>
<p>b. injektionssprutor och kanyler,</p>
<p>c. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p>
<p>d. vapen och ammunition som d. vapen och ammunition som</p>
<p>avses i vapenlagen (1973:1176), avses i vapenlagen (0000:0000),</p>
<p>e. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-<br>handskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller<br>liknande,</p>
<p>f. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om<br>kulturminnen m.m.,</p>
<p>g. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p>
<p>h. spritdrycker, vin eller starköl,</p>
<p>som förs in i landet från eller förs ut ur landet till ett land som är<br>medlem i den Europeiska unionen om införseln eller utförseln står i strid<br>med förbud eller sker med stöd av tillstånd som föranletts av<br>vilseledande uppgift.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>23</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för<br>Justitiedepartementet i mars 1993 en särskild utredare, justitierådet Jan<br>Heuman, med uppdrag att göra en översyn av vapenlagen (1973:1176,<br>omtryckt 1991:1181). Utredningen antog namnet Vapenlagsutredningen.</p>
<p>I januari 1994 lade utredningen fram betänkandet Vapenlagen och EG<br>(SOU 1994:4). Betänkandet innehåller ett förslag till en ny, språkligt och<br>systematiskt omarbetad vapenlag, vari även tagits in bl.a. sådana<br>materiella ändringar som bedömts nödvändiga vid ett svenskt inträde i<br>Europeiska unionen (EU). I betänkandet behandlas också vissa andra<br>frågor om vapenlagstiftningens utformning som har väckts genom<br>motioner i riksdagen. En sammanfattning av betänkandet och utred-<br>ningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. Betänkandet har<br>remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.<br>En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-<br>departementet (dnr Ju94/330).</p>
<p>Regeringen beslutade den 10 november att tillkalla en särskild utredare<br>med uppdrag bl.a. att kartlägga rättsliga förhållanden m.m. i samband<br>med försvarets fredsfrämjande samarbete med andra länder. Utredningen<br>antog namnet Utredningen om rättsliga förhållanden i samband med<br>försvarets fredsfrämjande samarbete med andra länder. I maj 1995 lade<br>utredningen fram betänkandet Samverkan för fred - Den rättsliga<br>regleringen (SOU 1995:53).</p>
<p>I betänkandet föreslås bland annat att det i vapenlagen förs in en<br>bestämmelse att regeringen far besluta att lagen inte skall gälla för en<br>främmande stats militära styrka, som besöker Sverige inom ramen för<br>internationellt samarbete i fredsbevarande verksamhet. Betänkandet<br>remissbehandlas för närvarande. Regeringen behandlar i detta samman-<br>hang endast förslaget till ändring i vapenlagen.</p>
<p>Svenska Jägareförbundet har den 3 februari 1995 till Justitie-<br>departementet kommit in med en skrivelse som innehåller förslag till<br>viss ändring av bestämmelserna i vapenlagen om utlåning av skjutvapen<br>till personer under 18 års ålder (dnr Ju95/539). Förbundet föreslår att det<br>skall vara möjligt att låna ut ett skjutvapen till en person som inte fyllt<br>18 år för självständigt handhavande, om låntagaren själv har tillstånd att<br>inneha ett skjutvapen av samma typ som lånet avser.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 14 september 1995 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande<br>finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådet har föreslagit att några av bestämmelserna i den remitterade<br>lagtexten ändras, huvudsakligen av lagtekniska skäl. Regeringen följer i<br>propositionen i princip Lagrådets förslag såvitt de avser 9 kap. 5 och 6<br>§§ samt punkten 7 i övergångsbestämmelserna. Därutöver har vi gjort<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>24</p>
<p>vissa redaktionella ändringar. Vi återkommer i avsnitt 6 till Lagrådets Prop. 1995/96:52<br>övriga förslag och påpekanden.</p>
<h2>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag</h2>
<p>Den nu gällande vapenlagen (1973:1176) trädde i kraft år 1974. Den<br>innehåller föreskrifter om enskildas och organisationers m.fl. befattning<br>med vapen och ammunition; den är inte tillämplig på staten. Lagen<br>kompletteras av vapenförordningen (1974:123, omtryckt 1991:1257) och<br>av föreskrifter och allmänna råd som utfardats av Rikspolisstyrelsen.<br>Vad gäller tillverkning och utförsel av vissa skjutvapen och viss<br>ammunition finns bestämmelser i lagen (1992:1300) om krigsmateriel<br>och i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Regler om hantering<br>och import av ammunition finns även i lagen (1988:868) om<br>brandfarliga och explosiva varor.</p>
<p>Utanför vapenlagen faller knivar, andra stick- och skärvapen samt<br>vissa andra föremål som, utan att vara skjutvapen, är ägnade att<br>användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Bestämmelser om<br>sådana föremål finns i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar<br>och andra farliga föremål (knivförbudslagen) och, såvitt avser införsel, i<br>förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga<br>föremål.</p>
<p>Vapenlagen har ändrats vid åtskilliga tillfallen sedan den trädde i kraft.<br>Den senaste övergripande genomgången av lagen företogs av 1987 års<br>vapenutredning som lade fram sitt slutbetänkande år 1989 (SOU<br>1989:44). Utredningens förslag ledde bl.a. till att bestämmelserna om<br>förvärv och innehav av ammunition skärptes, att det ställdes högre krav<br>på förvaring av vapen och ammunition samt att reglerna om återkallelse<br>av vapentillstånd förtydligades och i viss mån skärptes (prop.<br>1990/91:130, bet. 1990/91 :JuU33, rskr. 1990/91:300, SFS 1991:1181).<br>Därefter har straffet för olaga vapeninnehav, respektive överlåtelse eller<br>upplåtelse av ett skjutvapen till någon som inte är berättigad att inneha<br>det, skärpts genom att en särskild straffskala för grovt brott har införts<br>(prop. 1992/93:141, bet. 1992/93:JuU 16, rskr. 1992/93:220, SFS<br>1993:208). I detta sammanhang infördes också den tidsbegränsade lagen<br>(1993:206) om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav. Genom denna lag<br>gavs möjlighet för den som olovligen innehade vapen eller ammunition<br>att under en begränsad tid år 1993 lämna in vapnen eller ammunitionen<br>till polisen utan att därvid dömas till ansvar. Denna s.k. vapenamnesti<br>utgjorde ett försök att minska risken för att vapen eller ammunition<br>skulle komma till brottslig användning. Vapenamnestin medförde att en<br>stor mängd vapen och ammunition lämnades in.</p>
<p>I samband med att de förslag till ändringar i vapenlagen vilka<br>grundade sig på 1987 års vapenutredning behandlades i riksdagen,<br>uttalade justitieutskottet att vapenlagen knappast kunde sägas uppfylla de<br>krav på överskådlighet och tillgänglighet som kan ställas på en modem<br>lagstiftning (bet. 1990/91 :JuU33 s. 32). Enligt utskottet borde lagen<br></p>
<p>25</p>
<p>därför vid ett lämpligt tillfälle - exempelvis i samband med en Prop. 1995/96:52<br>anpassning till en framtida EG-reglering - ingående ses över både<br>systematiskt och språkligt.</p>
<p>En anpassning av vapenlagstiftningen till de krav som ställs inom EU<br>har aktualiserats sedan rådet den 18 juni 1991 utfärdat ett direktiv om<br>kontroll av förvärv och innehav av vapen inom medlemsstaterna<br>(91/477/EEG, nedan vapendirektivet). Bland medlemsstaterna trädde<br>detta i kraft den 1 januari 1993. För Sveriges del har vapendirektivet<br>blivit bindande i och med inträdet i EU den 1 januari 1995.</p>
<p>Justitieutskottet behandlade i sitt betänkande 1992/93 :JuU4 bl.a.<br>motionerna Ju220, Ju801, Ju802, Ju814, Ju815, Ju816, Ju822, Ju829 och<br>Ju833, alla från riksmötet 1991/92. I motionerna togs upp bl.a. frågor<br>om prövningsförfarandet enligt vapenlagen (Ju220, Ju802 och Ju814),<br>rätt att inneha lasersikten (Ju801), rätt att förvärva och inneha<br>ammunition (Ju803, Ju815 och Ju822), behov av en översyn av<br>vapenlagstiftningen (Ju814, Ju828 och Ju829), förutsättningar för att<br>återkalla vapentillstånd (Ju815, Ju828 och Ju829) tillstånd för innehav av<br>samlarvapen (Ju816) och förvaringsbestämmelser beträffande ammu-<br>nition (Ju829). Utskottet fann inte skäl att ta ställning till de yrkanden<br>som framställts i motionerna, under åberopande att en utredning om EG-<br>anpassning m.m. av vapenlagen var förestående. I stället förutsatte<br>utskottet att de i motionerna aktualiserade spörsmålen i erforderlig<br>omfattning skulle tas upp i det kommande utredningsarbetet.</p>
<p>En fråga som endast översiktligt berördes av 1987 års vapenutredning<br>är förekomsten av s.k. paintballvapen, dvs. kolsyredrivna vapen som är<br>avsedda att användas i stridsliknande spel och lekar och med vilka<br>deltagarna kan skjuta ut fargampuller för att markera träffar på varandra.<br>Förekomsten av paintballvapen har ökat kraftigt under de senaste åren.<br>Viss osäkerhet har ansetts råda om hur vapenlagen skall tillämpas på<br>dessa. Olika uppfattningar har också framförts om hur det allmänna bör<br>förhålla sig till företeelsen som sådan.</p>
<p>Vapenlagsutredningen har haft i uppdrag att se över vapen-<br>lagstiftningen främst i nu nämnda avseenden. Enligt direktiven har det<br>inte varit utredningens uppgift att föreslå förändringar av vapenlagens<br>grundläggande materiella regler i vidare mån än vad som visar sig<br>nödvändigt på grund av tvingande regler inom EG eller på grund av vad<br>som i övrigt framkommer under utredningsarbetet. De förslag som<br>regeringen lägger fram i det följande är huvudsakligen begränsade till de<br>frågor som redovisats ovan.</p>
<p>Det råder i vårt land sedan lång tid tillbaka en allmän enighet om<br>behovet av en sträng kontroll av innehav och bruk av skjutvapen och<br>ammunition. Huvudsyftet med en sådan kontroll är att motverka<br>missbruk av skjutvapen och att i möjligaste mån förhindra olycks-<br>händelser i samband med hanteringen av sådana vapen. Av särskild<br>betydelse är självfallet strävan att förhindra att vapen används i brottslig<br>verksamhet.</p>
<p>Mot bakgrund av bl.a. att våldet i samhället under senare år har blivit</p>
<p>grövre samt att antalet skjutvapen som innehas illegalt ökat, har 26</p>
<p>regeringen under våren 1995 tillsatt en utredning med uppgift att se över<br></p>
<p>vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott (Dir. 1995:39). Prop. 1995/96:52<br>Utredningen har antagit namnet 1995 års vapenutredning. I översynen<br>ingår bl.a. en utvärdering av de ändringar i vapenlagen som företogs på<br>förslag av 1987 års vapenutredning och en utvärdering av knivför-<br>budslagen. Utredningen skall också på en rad olika punkter överväga om<br>lagstiftningen om knivar och andra farliga föremål i tillräcklig grad är<br>ägnad att förebygga att vapen eller vapenliknande föremål kommer till<br>användning vid våldsbrott. Utredningens arbete skall vara avslutat före<br>utgången av år 1996.</p>
<p>Med hänsyn till de omfattande redaktionella ändringar som föranleds<br>av den språkliga och systematiska översynen anser vi emellertid, såsom<br>Vapenlagsutredningen också föreslagit, att en ny vapenlag bör införas<br>redan nu. Som framgår av vad som sagts ovan, skall detta emellertid<br>inte uppfattas som ett förslag till omprövning av regelsystemets innehåll<br>i dess helhet.</p>
<p>I det följande avser regeringen att ta upp frågor om EG-anpassning<br>(avsnitt 5), språklig och systematisk omarbetning av vapenlagen (avsnitt<br>6), överklagande av beslut enligt lagen (avsnitt 7), lasersikten (avsnitt 8),<br>samlarvapen (avsnitt 9), utbyte av extra vapendelar (avsnitt 10),<br>tillståndsplikt för signalvapen (avsnitt 11), tårgassprayer och liknade<br>sprayer (avsnitt 12) samt frågor om paintballvapen (avsnitt 13).</p>
<p>Som framgår av det ovanstående har Vapenlagsutredningen härutöver<br>behandlat frågor om återkallelse av tillstånd enligt vapenlagen, inköp<br>och förvaring av ammunition, förvaring av vapen samt ansvarsfrihet vid<br>ammunitionsförvärv. Samtliga dessa frågor anknyter emellertid till de<br>ändringar i vapenlagen som gjordes på grundval av förslag från 1987 års<br>vapenutredning. Eftersom det ingår i de ovan nämnda direktiven till en<br>ny översyn av vapenlagstiftningen att utvärdera dessa ändringar, finner<br>regeringen inte skäl att nu behandla Vapenlagsutredningens förslag i<br>dessa delar.</p>
<h2>5 EG-anpassning</h2>
<h3>5.1 Allmänt om vapendirektivet</h3>
<p>Romfördraget anger som EG:s primära uppgift att upprätthålla och<br>vidmakthålla en gemensam marknad samt främja en gynnsam ekonomisk<br>utveckling i medlemsstaterna och främja närmare förbindelser mellan<br>dessa. Man brukar som Romfördragets mål bl.a. tala om de fyra<br>friheterna, nämligen fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.<br>Den fria rörligheten skall säkerställas inom den inre marknaden, som<br>skall utgöra ett område utan inre gränser, och får inskränkas endast för<br>vissa angivna ändamål, exempelvis allmän ordning och säkerhet. För att<br>upprätta den inre marknaden och fa den att fungera får EG:s ministerråd<br>bl.a. utfärda direktiv om tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar<br>och andra författningar i medlemsstaterna som har betydelse härför. Ett<br>direktiv är, enligt Romfördraget, bindande för varje medlemsstat såvitt 27<br></p>
<p>gäller det resultat som skall uppnås. Valet av form och medel för att Prop. 1995/96:52<br>uppnå resultatet är emellertid överlåtet till de enskilda medlemsstaterna.</p>
<p>Anpassningen kan således ske på det vis som bäst passar respektive stats<br>regleringsteknik, förvaltningstradition och rättssystem i övrigt. Positiva<br>åtgärder är inte något krav; staten kan ju redan ha föreskrifter som<br>svarar mot avsedda målsättningar.</p>
<p>EG:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991 ett direktiv om kontroll<br>av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG, nedan vapendirektivet).<br>Det trädde i kraft för medlemsstaterna den 1 januari 1993.<br>Vapendirektivet bifogas såsom bilaga 6.</p>
<p>Inledningsvis anges i vapendirektivet bl.a. att avvecklingen av den<br>systematiska gränskontrollen mellan medlemsländerna nödvändiggör att<br>effektiva regler införs för att inom länderna kunna kontrollera förvärv<br>och innehav av skjutvapen och även överföring av sådana mellan<br>medlemsländerna. Det betonas att en delvis harmoniserad lagstiftning i<br>dessa frågor kommer att öka förtroendet staterna emellan och att det<br>därför kan vara lämpligt att bestämma vilka kategorier av skjutvapen<br>som privatpersoner inte alls far förvärva eller inneha eller som de far<br>inneha endast med tillstånd eller efter anmälan. I ingressen deklareras<br>vidare att det i princip inte bör vara tillåtet att ta med skjutvapen mellan<br>länderna, men att detta kan medges om ett förfarande antas som ger<br>staterna möjlighet att fa underrättelse om att ett skjutvapen förs in i<br>respektive land. Smidigare regler bör dock antas för jakt eller<br>tävlingsskytte för att inte inskränka den fria rörligheten mer än<br>nödvändigt.</p>
<p>Vapendirektivet berör inte medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder mot<br>illegal vapenhandel. Inte heller berörs staternas rätt att utfärda nationella<br>bestämmelser om tillstånd att inneha vapen eller om jakt och tävling<br>med vapen. Direktivet gäller inte heller sådana förvärv och innehav av<br>vapen som är förenliga med nationell rätt och som avser de väpnade<br>styrkorna, polisen, offentliga myndigheter och inte heller sådana<br>vapensamlare och kulturella historiska institutioner som har statens<br>godkännande för sin verksamhet. Vidare berör vapendirektivet inte<br>kommersiella överlåtelser av krigsvapen och ammunition till sådana<br>vapen.</p>
<p>Vapendirektivet anger det minsta krav som medlemsstaternas<br>lagstiftning skall uppfylla men tillåter dessa att hålla en högre<br>skyddsnivå. Den speciella procedur med europeiska skjutvapenpass som<br>avser jägare och tävlingsskyttar och som behandlas i direktivets artikel<br>12 skall dock alltid kunna tillämpas med i artikeln angivna<br>begränsningar (se avsnitt 5.6). Det kan redan nu sägas att vår<br>vapenlagstiftning har en generellt sett hög skyddsnivå i förhållande till<br>direktivets bestämmelser. Den höga skyddsnivån påverkas inte av de<br>förslag som regeringen lämnar i detta lagstiftningsärende.</p>
<p>28</p>
<h3>5.2 Definition av skjutvapen m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den indelning av skjutvapen i olika<br>kategorier som finns i vapendirektivet bör inte tas in i vapenlagen.<br>Kategoriindelningen kan tas in i en förordning.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i<br>utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran. Försvarets<br>forskningsanstalt anser dock att skjutvapen i vapenlagen bör delas in i<br>tre klasser för att därigenom uppnå dels en bättre anpassning till<br>direktivet, dels en tydligare avgränsning mellan krigsmateriel och vapen<br>inklusive ammunition som främst används för jakt och sportskytte.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I vapendirektivet avses med<br>vapen dels skjutvapen, dels andra vapen som i den nationella<br>lagstiftningen definieras som vapen. Det är huvudsakligen skjutvapen<br>som behandlas i direktivet. Dessa delas in i fyra kategorier till vilka<br>hänvisas i direktivets olika bestämmelser: kategori A - förbjudna<br>skjutvapen, kategori B - skjutvapen för vilka det krävs tillstånd, kategori<br>C - skjutvapen som skall anmälas samt kategori D - andra skjutvapen.<br>Vilka skjutvapen som är att hänföra till respektive kategori framgår av<br>bilaga 1 till vapendirektivet. Under kategori A upptas även viss<br>ammunition. En vital del till ett skjutvapen, dvs. slutstycke, patronläge<br>eller pipa, betraktas också som skjutvapen och skall hänföras till samma<br>kategori som vapnet i fråga. Utanför definitionen på skjutvapen faller<br>föremål som på ett godkänt sätt gjorts obrukbara, är gjorda uteslutande<br>för larm, signalering, livräddning, slakt, harpunfiske eller industriellt<br>eller tekniskt bruk eller anses vara antika eller reproduktioner av antika<br>vapen.</p>
<p>I vapenlagen definieras skjutvapen i de inledande bestämmelserna och<br>på ett allmänt sätt utifrån skjutvapnets grundläggande tekniska funktion.<br>Med skjutvapen avses sålunda enligt 1 § vapenlagen (1 kap. 2 §<br>förslaget till ny vapenlag) vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller<br>andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyre-<br>laddningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel.<br>Vissa uppräknade föremål behandlas uttryckligen som skjutvapen (1 §<br>andra stycket vapenlagen) medan vissa andra på samma sätt undantas<br>från bestämmelserna om skjutvapen (2 §).</p>
<p>Samtliga kategorier av skjutvapen i vapendirektivet omfattas av<br>tillståndsplikt enligt vapenlagen. Från den synpunkten finns inte skäl att<br>överföra vapendirektivets indelning i kategorier till vapenlagen. I vapen-<br>lagen och vapenförordningen förekommer viss specifikation av olika<br>vapentyper med avseende på vilka krav som gäller för att tillstånd skall<br>beviljas. Det torde inte vara möjligt att anpassa denna specifikation till<br>vapendirektivets olika kategorier utan att göra omfattande materiella<br>ändringar i vapenlagstiftningen. Systematiken och terminologin i<br>vapenlagen och vapenförordningen har också lång tradition och far antas<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>29</p>
<p>vara väl känd bland dem som har att tillämpa eller berörs av bestäm- Prop. 1995/96:52<br>melserna. Vapendirektivets kategoriindelning kan visserligen ha be-<br>tydelse vid tillämpningen av bestämmelserna om vapenpass, förflyttning<br>av skjutvapen mellan medlemsländerna, skyldighet att informera annan<br>medlemsstat etc. För dessa ändamål är det emellertid tillräckligt om<br>indelningen i kategorier görs i en förordning eller annan föreskrift. Det<br>anförda leder till slutsatsen att vapendirektivets kategoriindelning inte<br>bör tas in i själva vapenlagen.</p>
<h3>5.3 Det europeiska skjutvapenpasset</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett europeiskt skjutvapenpass skall utfärdas<br>på begäran av den som är bosatt i Sverige och som har tillstånd att<br>här inneha ett skjutvapen. Passen skall utfärdas av polis-<br>myndigheten och ha den av kommissionen rekommenderade<br>utformningen samt en begränsad giltighetstid.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med<br>den skillnaden att utredningen föreslår att vapenpass skall utfärdas<br>endast för vapen som innehas för jakt eller tävling.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Svenska Vapenstiftelsen och Samlar-<br>forbundet Nordstjärnan anser att vapenpass skall kunna utfärdas även för<br>samlarvapen. Statens försvarshistoriska museer påpekar att vapenpasset<br>synes kunna utfärdas endast för individer och att detta kan medföra<br>praktiska konsekvenser, t.ex. då tillståndspliktiga vapen skall ingå i en<br>svensk utställning i ett annat medlemsland.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det europeiska skjutvapenpasset är<br>ett personligt dokument, som enligt artikel 1 punkt 4 i vapendirektivet<br>på begäran skall utfärdas av medlemsstaternas myndigheter åt personer<br>som legalt förvärvar och använder skjutvapen. I passet skall de<br>skjutvapen innehavaren förvärvar och använder föras in liksom<br>förändringar i vapeninnehavet eller i vapnens egenskaper samt förlust<br>eller stöld av vapnen. Vidare skall passet enligt vapendirektivet ha en<br>giltighetstid på högst fem år med möjlighet till förlängning. Om endast<br>vapen i kategori D (se avsnitt 5.5) förs in i passet skall dock<br>giltighetstiden vara högst tio år. I bilaga 2 till vapendirektivet anges<br>närmare vilka upplysningar som skall framgå av passet. Kommissionen<br>har utfärdat en rekommendation avseende en enhetlig utformning av<br>passet, Commission recommendation of 25 February 1993 on the<br>European Firearms pass (93/216/EEC).</p>
<p>Skjutvapenpasset medför ingen generell rätt att föra ett vapen mellan<br>medlemsländer, så till vida är benämningen pass missvisande. Snarare<br>far skjutvapenpasset betraktas som en identitetshandling för vapnet och<br>ett bevis om att den person som anges i passet har rätt att inneha vapnet<br>i sitt hemland.</p>
<p>30</p>
<p>Bestämmelser om förflyttning av skjutvapen mellan medlemsländerna Prop. 1995/96:52<br>finns artiklarna 11 och 12 i vapendirektivet. Vi återkommer till dessa<br>bestämmelser i avsnitt 5.6. Helt kort kan dock sägas att i artikel 11<br>regleras samtliga typer av förflyttning av skjutvapen. Förflyttningar<br>enligt denna artikel kräver normalt att ett särskilt tillstånd utfärdas för<br>varje enskilt fall. Endast vapenhandlare kan erhålla generellt tillstånd.</p>
<p>Det förutsätts inte att skjutvapenpass har utfärdats för vapen som<br>förflyttas med stöd av tillstånd enligt artikel 11. I artikel 12 regleras<br>förflyttning av vapen som medförs vid en resa. Enligt första punkten i<br>artikeln skall samtliga berörda medlemsstater lämna tillstånd till<br>överföringen. Medlemsstaterna far utfärda tillstånd som avser en eller<br>flera resor under maximalt ett år, med möjlighet till förlängning. Sådana<br>tillstånd skall föras in i skjutvapenpasset. Enligt andra punkten i artikeln<br>far jägare och tävlingsskyttar under vissa förutsättningar medföra<br>skjutvapen under en resa genom två eller flera medlemsländer utan att<br>särskilt tillstånd utfärdats. Den resande måste då medföra ett skjut-<br>vapenpass där vapnet eller vapnen är införda samt kunna styrka skälet<br>för resan, lämpligen genom att visa upp en inbjudan. Denna enklare<br>ordning för överföring av skjutvapen gäller dock inte för resor till en<br>medlemsstat som förbjuder förvärv och innehav av vapnet i fråga eller<br>som kräver tillstånd härför.</p>
<p>Av det anförda följer att skjutvapenpasset har störst betydelse för<br>jägare och tävlingsskyttar. Bestämmelsen i artikel 1 punkt 4 far<br>emellertid uppfattas så att skjutvapenpass skall utfärdas till samtliga<br>personer som legalt förvärvar och använder ett skjutvapen och som<br>begär att ett pass skall utfärdas. Begreppet använda bör därvid inte<br>tolkas så snävt att exempelvis vapensamlare utesluts. Även om andra<br>vapenägare än jägare och tävlingsskyttar således alltid måste söka<br>tillstånd för att kunna medföra vapnet vid en resa har skjutvapenpasset<br>betydelse för samtliga vapenägare som vill medföra vapen vid en resa,<br>eftersom ett sådant tillstånd enligt artikel 12 första punkten skall föras in<br>i passet. Regeringen anser mot bakgrund härav att skjutvapenpass på<br>begäran skall utfärdas till fysiska personer som har tillstånd att inneha<br>vapen i Sverige utan avseende på det ändamål för vilket tillståndet har<br>beviljats.</p>
<p>Artikel 12 kan inte tillämpas på juridiska personer. Vapen som innehas<br>av t.ex. museer far i stället förflyttas mellan medlemsländerna enligt den<br>ordning som föreskrivs i artikel 11.</p>
<h3>5.4 Handel med skjutvapen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den svenska vapenregleringen uppfyller<br>vapendirektivets krav.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>31</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig delar Prop. 1995/96:52<br>utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran. Kammarrätten i<br>Göteborg förordar att bestämmelserna om vad som skall anges i<br>inköpsbok for identifiering av vapen bör kompletteras med ordet modell<br>så att uttryckssättet helt överensstämmer med vapendirektivets uttrycks-<br>sätt.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Varje medlemsstat skall enligt<br>artikel 4 första stycket i vapendirektivet, åtminstone när det gäller vapen<br>eller ammunition ur kategorierna A och B, kräva tillstånd för den som<br>utövar yrkesmässig vapenhandel inom landet. Tillståndet skall minst<br>grundas på den sökandes personliga och yrkesmässiga hederlighet. Om<br>det är fråga om en juridisk person skall prövningen avse företagsledaren.<br>De stater som inte kräver tillstånd för handel med föremål ur<br>kategorierna C och D skall i stället kräva anmälan av verksamheten.</p>
<p>I Sverige regleras handel med skjutvapen i vapenlagen, vapen-<br>förordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till<br>vapenlagstiftningen. Enligt 18 § vapenlagen (2 kap. 10 § första stycket<br>förslaget till ny vapenlag) far tillstånd att driva yrkesmässig handel med<br>skjutvapen meddelas den som har de kunskaper som behövs och som<br>anses vara ordentlig och pålitlig. För handel med skjutvapen som bedrivs<br>av en juridisk person skall enligt 25 § vapenförordningen finnas en<br>föreståndare som är godkänd av polismyndigheten och som ansvarar för<br>att rörelsen drivs riktigt. Förfarandet vid tillståndsprövningen regleras i<br>24 § vapenförordningen. Rikspolisstyrelsen meddelar närmare före-<br>skrifter om krav på kunskap för att driva handel med skjutvapen. I dessa<br>hänseenden måste de svenska bestämmelserna anses väl fylla vapen-<br>direktivets krav.</p>
<p>Enligt artikel 4 andra stycket i vapendirektivet skall en vapenhandlare<br>föra register över de skjutvapen han eller hon tar emot eller lämnar ut<br>och som ingår i kategorierna A, B eller C. Av registeruppgifterna skall<br>framgå sådana kännetecken för vapnet som medför att det kan<br>identifieras, särskilt typ, märke, modell, kaliber och tillverknings-<br>nummer. Vidare skall registret uppta namn och adress avseende<br>leverantörer och förvärvare av vapen. Vapenhandlaren skall bevara<br>registeruppgifterna i fem år, även efter det att verksamheten upphört.<br>Medlemsstaterna skall utöva regelbunden kontroll över reglernas efter-<br>levnad.</p>
<p>I 27 § vapenförordningen föreskrivs att en vapenhandlare skriftligt<br>skall rekvirera de skjutvapen han avser att förvärva och föra en särskild<br>inköpsförteckning över rekvisitionerna. Sålda vapen skall enligt 28 §<br>samma förordning antecknas i en särskild försäljningsförteckning.<br>Förteckningarna skall enligt 32 § förvaras under tio år från den dag då<br>sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ned skall förteckningarna<br>överlämnas till polismyndigheten.</p>
<p>Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapen-<br>lagstiftningen skall inköpsbok innehålla överlåtarens respektive köparens<br>namn och adress, vapnets typ, kaliber, fabrikat (märke) och tillverk-<br>ningsnummer. Detta överensstämmer med vad som skall anges enligt 32</p>
<p>vapendirektivet med undantag för att det inte uttryckligen krävs att</p>
<p>vapnets modell skall antecknas. Skillnaden kan inte anses vara av sådan Prop. 1995/96:52<br>betydelse att de svenska reglerna inte skall anses uppfylla vapen-<br>direktivets krav även på denna punkt. Praktiska skäl talar emellertid för<br>att föreskrifterna kompletteras så att full överensstämmelse uppnås.</p>
<h3>5.5 Förvärv, innehav och överlåtelse av skjutvapen och<br>ammunition</h3>
<p>Regeringens förslag: En person som är bosatt i ett annat<br>medlemsland och som söker tillstånd i Sverige att här förvärva ett<br>skjutvapen i kategori B skall, utöver sedvanliga villkor för<br>tillståndet, visa att vederbörlig myndighet i det land där sökanden<br>är bosatt gett sitt medgivande. På motsvarande sätt skall en person<br>som är bosatt i Sverige och som söker tillstånd i ett annat<br>medlemsland att där förvärva skjutvapen i kategori B kunna få<br>polismyndighetens medgivande till detta. Ett sådant medgivande<br>bör kunna förenas med ett tillstånd att inneha vapnet i Sverige.</p>
<p>Ammunition till ett vapen far innehas utan särskilt tillstånd endast<br>om den är avsedd för samma ändamål som tillståndet att inneha<br>vapnet avser.</p>
<p>Föreskrifter om underrättelseskyldighet enligt vapendirektivet<br>meddelas av regeringen.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag utom<br>såvitt avser ammunition. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i<br>den delen.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag eller lämnar det utan erinran. Malmö tingsrätt och Polis-<br>myndigheten i Helsingborg anser att underrättelseskyldigheten enligt<br>vapendirektivet bör fullgöras av den myndighet som utfärdar tillstånd i<br>stället för av Rikspolisstyrelsen som utredningen föreslagit. Malmö<br>tingsrätt har vidare anfört att sådana skjutvapen som har samlar-,<br>prydnads- eller affektionsvärde men som inte ingår i samlingar eller<br>finns hos institutioner torde omfattas av vapendirektivet samt att ett krav<br>på 18 års ålder för tillstånd till innehav av sådana därför bör införas.<br>Svenska Jägareförbundet har påpekat att under kategori A i bilagan till<br>vapendirektivet finns upptaget vissa ammunitionseffekter och att<br>utredningens slutsats att den gällande lagstiftningen uppfyller vapen-<br>direktivets krav beträffande denna kategori därför kan ifrågasättas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 första stycket i<br>vapendirektivet far endast personer som har giltiga skäl, som har fyllt 18<br>år och som förutsätts inte utgöra en fara för sig själva eller för allmän<br>ordning och säkerhet, förvärva och inneha vapen i kategori B. Enligt<br>andra stycket i artikeln skall samma åldersgräns gälla beträffande<br>innehav av vapen i kategorierna C och D. Åldersgränsen gäller dock inte</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52<br></p>
<p>beträffande någon av kategorierna B-D om vapnet skall användas för Prop. 1995/96:52<br>jakt eller tävlingsskytte. Enligt tredje stycket skall en medlemsstat<br>återkalla ett tillstånd att inneha vapen om innehavaren brister såvitt avser<br>någon av förutsättningarna att inte utgöra en fara för sig själv eller för<br>allmän ordning och säkerhet. I artikelns sista stycke föreskrivs att<br>medlemsstaterna inte får förbjuda personer bosatta inom deras territorier<br>att inneha vapen som förvärvats i ett annat medlemsland, om de inte<br>förbjuder förvärv av samma typ av vapen inom sitt eget territorium.</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen</p>
<p>I Sverige regleras frågor om tillstånd att inneha skjutvapen huvud-<br>sakligen i vapenlagen och i vapenförordningen. Enligt 9 § första och<br>andra styckena vapenlagen (2 kap. 4 § och 5 § första stycket förslaget<br>till ny vapenlag) far en enskild person meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen om han behöver vapnet. Tillstånd far också ges om vapnet<br>har prydnadsvärde, samlarvärde eller särskilt affektionsvärde för<br>sökanden. I ett sådant fall far vapnet inte användas för skjutning.<br>Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas endast om det kan antas att<br>vapnet inte kommer att missbrukas. Detta innebär att det måste<br>förutsättas att sökanden inte utgör en fara för sig själv eller för allmän<br>ordning och säkerhet. I dessa hänseenden uppfyller de svenska<br>bestämmelserna direktivets krav.</p>
<p>I 5 § vapenförordningen anges de särskilda krav som gäller för att<br>bevilja tillstånd till innehav av vapen för skjutning. För de flesta typer<br>av vapen gäller att sökanden skall ha fyllt 18 år. Det är dock möjligt att<br>göra undantag från ålderskravet. Även om vapentillstånd i Sverige<br>främst beviljas för jakt eller tävlingsskytte, för vilka ändamål direktivets<br>åldersgräns inte är tillämplig, lämnar nuvarande regler en viss möjlighet<br>att bevilja vapentillstånd i strid med direktivets bestämmelse om lägsta<br>ålder, t.ex. i sådana fall som nämnts av Malmö tingsrätt. Det är<br>emellertid tillräckligt att frågan om åldersgränser liksom i dag regleras i<br>förordning. Någon ändring av vapenlagen är därför inte nödvändig i<br>detta hänseende. Regeringen avser att i förordning meddela de<br>bestämmelser som är nödvändiga för att helt uppfylla direktivets krav<br>såvitt avser åldersgränser.</p>
<p>Återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen m.m.</p>
<p>När det gäller återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen finns<br>bestämmelser i 29 § vapenlagen (6 kap. 1 § förslaget till ny vapenlag).<br>Ett tillstånd far återkallas bl.a. när förutsättningarna för tillståndet inte<br>längre finns. I detta avseende uppfyller de svenska bestämmelserna<br>direktivets krav.</p>
<p>34</p>
<p>Förvärv och innehav av skjutvapen i kategori A</p>
<p>Enligt den svenska vapenlagstiftningen gäller samma förutsättningar för<br>tillstånd till innehav av vapen oavsett om vapnet i fråga är införskaffat<br>utomlands eller inom landet. De svenska bestämmelserna kan därför inte<br>anses stå i strid med det sista stycket i artikel 5.</p>
<p>Enligt artikel 6 i vapendirektivet skall medlemsstaterna vidta alla<br>lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av sådana vapen<br>och sådan ammunition som hör till kategori A. Tillstånd far emellertid<br>ges i särskilda fall, om det inte strider mot allmän ordning och säkerhet.</p>
<p>Enligt vapendirektivet omfattar kategori A explosiva militära missiler<br>och startlavetter, automatiska skjutvapen, skjutvapen maskerade till andra<br>föremål samt vissa typer av ammunition. Förvärv av de angivna<br>vapentypema är enligt den svenska vapenlagstiftningen underkastad<br>samma typ av tillståndsprövning som andra skjutvapen. Tillstånd att<br>inneha helautomatiska skjutvapen eller enhandsvapen (utom start- eller<br>signalvapen) far dock enligt 9 § tredje stycket vapenlagen (2 kap. 6 §<br>förslaget till ny vapenlag) meddelas endast om det finns synnerliga skäl.<br>Kunskaps- och behovsprövning enligt reglerna i 5, 5a och 6 §§<br>vapenförordningen görs således oavsett skjutvapnets kategoritillhörighet.<br>Vid behovsprövningen godtas knappast behov för andra ändamål än jakt<br>eller tävlingsskytte. Här bortses från skjutvapen som har samlarvärde,<br>eftersom erkända samlares innehav av vapen normalt torde falla utanför<br>vapendirektivets tillämpningsområde. Av de i kategori A upptagna<br>vapentypema är ingen avsedd för jakt och endast automatvapnen kan<br>komma i fråga för tävlingsbruk. Beträffande dessa krävs, som nyss sagts,<br>att det föreligger synnerliga skäl för att tillstånd till innehav skall<br>utfärdas. Enligt vår mening far därmed kraven i artikel 6 i<br>vapendirektivet avseende åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav<br>av skjutvapen tillhörande kategori A anses uppfyllda. Frågor om tillstånd<br>till innehav av och handel med automatiska skjutvapen kommer<br>emellertid även att behandlas av den pågående utredningen för översyn<br>av vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott.</p>
<p>Förvärv och innehav av ”förbjuden” ammunition</p>
<p>De typer av ammunition som upptas i kategori A utgörs av dels<br>ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler, explosions- eller<br>brandprojektiler och projektiler för sådan ammunition, dels pistol- och<br>revolverammunition med utvidgande projektiler och projektiler för sådan<br>ammunition, med undantag för de fall då de skall användas till sådana<br>vapen som är avsedda för jakt eller målskjutning och innehas av<br>personer med rätt att bruka dem.</p>
<p>I 12 § vapenlagen föreskrivs att den som har tillstånd att inneha visst<br>vapen för skjutning även far inneha ammunition till vapnet. Tillstånd att<br>inneha ammunition i annat fall far meddelas enskilda personer samt<br>sammanslutningar och huvudmän för museer, om det skäligen kan antas<br>att ammunitionen inte kommer att missbrukas. Bestämmelsen är<br>generellt utformad och gör inte skillnad mellan olika slags ammunition.<br></p>
<p>1995/96:52</p>
<p>35</p>
<p>Den som har tillstånd att inneha ett visst vapen kan således utan någon Prop. 1995/96:52<br>ytterligare prövning förvärva och inneha samtliga typer av ammunition<br>som passar till vapnet i fråga. Såsom Svenska Jägareförbundet påpekat<br>är denna reglering inte tillräcklig för att uppfylla vapendirektivets krav<br>när det gäller ammunition som faller under kategori A. För att uppnå<br>överensstämmelse med vapendirektivet krävs att någon begränsning<br>införs vad gäller förvärv och innehav av sådan ammunition. Ammunition<br>med kroppsskyddspenetrerande projektiler eller explosions- eller<br>brandprojektiler har knappast något civilt användningsområde, medan<br>pistol- och revolverammunition med utvidgande projektiler knappast har<br>något annat användningsområde än det som är godtaget enligt direktivet,<br>nämligen jakt eller tävlingsskytte. En lämplig anpassning till<br>vapendirektivet kan därför uppnås genom att till bestämmelsen om rätt<br>att inneha ammunition till ett vapen, för vilket tillstånd till innehav<br>föreligger, foga ett krav på att ammunitionen skall vara avsedd för<br>samma ändamål som tillståndet att inneha vapnet avser. Genom att på<br>detta sätt knyta rätten att inneha ammunition till ändamålet med<br>vapeninnehavet, uppnås att de typer av ammunition som tas upp i<br>kategori A kommer att vara tillåten att inneha endast i särskilda fall.</p>
<p>Rätt till innehav är självfallet en förutsättning för att det skall vara<br>tillåtet att förvärva ammunitionen i fråga. Vidare bör i vapen-<br>förordningen föreskrivas att särskilt tillstånd till innehav av sådan<br>ammunition som anges i kategori A far meddelas endast under de<br>förutsättningar som anges i direktivet. En sådan bestämmelse torde<br>kunna meddelas med stöd av bemyndigandet i 48 § vapenlagen (11 kap.<br>2 § f förslaget till ny vapenlag). De sålunda föreslagna regleringarna<br>uppfyller enligt vår mening kraven i artikel 6 i vapendirektivet såvitt<br>avser åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av ammunition i<br>kategori A.</p>
<p>Förvärv och innehav av skjutvapen som är tillståndspliktiga enligt<br>vapendirektivet</p>
<p>Enligt artikel 7 i vapendirektivet får skjutvapen i kategori B inte för-<br>värvas eller innehas i ett medlemsland utan den statens tillstånd. Sådant<br>tillstånd far inte ges utan föregående medgivande från den medlemsstat<br>som förvärvaren är bosatt i. Har tillstånd getts för innehav av ett<br>skjutvapen i kategori B skall den medlemsstat där innehavaren är bosatt<br>underrättas. Tillstånd till förvärv och innehav av ett skjutvapen far ges i<br>ett gemensamt beslut.</p>
<p>Som tidigare nämnts får, enligt den svenska vapenregleringen,<br>skjutvapen oavsett kategori i princip inte förvärvas eller innehas i<br>Sverige utan tillstånd. Det finns för närvarande inte - i förhållande till<br>något annat land - en bestämmelse liknande den att medgivande från<br>den stat som den tillståndssökande är bosatt i skall föreligga innan<br>vapentillstånd ges. Det kan emellertid nämnas att det enligt den<br>europeiska konventionen av den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda<br>personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska<br></p>
<p>vapenkonventionen), till vilken Sverige har anslutit sig, föreligger Prop. 1995/96:52<br>underrättelseskyldighet i förhållande till övriga konventionsstater. När<br>någon med stöd av vapenlagen lånar ut ett vapen till en person som är<br>bosatt i en annan konventionsansluten stat skall således enligt 59 §<br>vapenförordningen Rikspolisstyrelsen sända underrättelse till behörig<br>myndighet i den staten. Samma regel gäller då någon från Sverige<br>medför ett skjutvapen för personligt bruk till en annan konventionsstat,<br>om vistelsen där skall vara mer än tre månader. Av de länder som<br>anslutit sig till konventionen är Danmark, Tyskland, Italien, Luxemburg,<br>Nederländerna och Portugal medlemmar i EU.</p>
<p>Utredningen har övervägt olika tänkbara lösningar för att uppfylla<br>vapendirektivets krav i denna del. Lika med utredningen anser vi att den<br>lämpligaste ordningen är att regeringen, eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter med i huvudsak följande<br>innehåll. Om en person bosatt i ett annat medlemsland, i Sverige söker<br>tillstånd att här förvärva ett skjutvapen i kategori B skall, utöver<br>sedvanliga villkor för tillståndet, krävas att sökanden ger in bevis om<br>medgivande från behörig myndighet i det landet till polismyndigheten.<br>En sådan föreskrift omfattas av bemyndigandet i 48 § vapenlagen (11<br>kap. 2 § f förslaget till ny vapenlag).</p>
<p>För det motsatta fallet - att en person bosatt i Sverige söker tillstånd<br>i ett annat medlemsland att förvärva ett skjutvapen i kategori B - bör<br>regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas<br>ge föreskrifter om villkor för och förfaringssätt vid medgivande av<br>förvärvet. Polismyndigheten bör i sin egenskap av tillståndsmyndighet i<br>vapenärenden vara den myndighet som prövar frågor om medgivande<br>skall ges. Samma bedömningsgrunder bör gälla vid en sådan prövning<br>som i ett vanligt tillståndsärende rörande innehav av skjutvapnet i<br>Sverige. Ett medgivande från svensk sida att en i Sverige bosatt person<br>far förvärva ett skjutvapen i ett annat medlemsland bör i och för sig<br>kunna förenas med ett tillstånd att inneha vapnet i Sverige. Om ett<br>sådant tillstånd ges, bör som villkor ställas att innehavaren anmäler till<br>polismyndigheten när vapnet förs till Sverige.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att den underrättelseskyldighet som följer av<br>vapendirektivets bestämmelser bör fullgöras av Rikspolisstyrelsen, bl.a.<br>för att uppnå överensstämmelse med den ordning som gäller för<br>underrättelser på grund av bestämmelserna i den europeiska vapen-<br>konventionen. Mot detta förslag har ett par remissinstanser invänt att det<br>utgör en onödig omgång att låta informationen gå via Rikspolisstyrelsen<br>och att underrättelseskyldigheten därför i stället bör fullgöras av den<br>enskilda polismyndigheten, såsom sker i bl.a. Danmark. Regeringen har<br>viss förståelse för remisskritiken. Bestämmelser om underrättelse-<br>skyldighetens fullgörande behöver emellertid inte ges i lag. Regeringen<br>finner därför inte skäl att i detta sammanhang uttala någon bestämd<br>uppfattning i frågan. Mycket talar emellertid för att underrättelse-<br>skyldigheten bör fullgöras av Rikspolisstyrelsen. Därmed skulle man fa<br>en ordning som motsvarar den som gäller för underrättelser enligt den<br>europeiska vapenkonventionen. 37</p>
<p>Förvärv och innehav av skjutvapen som skall anmälas</p>
<p>Enligt artikel 8 i vapendirektivet skall innehav i ett medlemsland av<br>skjutvapen i kategori C anmälas till myndigheterna i den staten. Det<br>ankommer på var och en av medlemsstaterna att se till att sådana vapen<br>anmäls på föreskrivet sätt inom ett år från det att artikeln införlivats i<br>den nationella rättsordningen. Varje överlåtelse av skjutvapen i kategori<br>C skall anmälas till myndigheterna i den medlemsstat där transaktionen<br>äger rum. Anmälan skall innehålla de uppgifter som krävs för att vapnet<br>och förvärvaren skall kunna identifieras. Om skjutvapnet överlåtits till en<br>person som är bosatt i ett annat medlemsland skall den staten underrättas<br>om överlåtelsen, både av den stat där transaktionen ägt rum och av<br>förvärv aren.</p>
<p>En medlemsstat som förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv eller<br>innehav av skjutvapen i kategori B, C eller D inom sitt territorium skall<br>underrätta de andra medlemsstaterna om detta. Dessa skall föra in en<br>upplysning om förbudet eller tillståndsplikten i de skjutvapenpass som<br>utfärdas för vapen av ifrågavarande slag.</p>
<p>Genom att samtliga skjutvapen av de angivna kategorierna i Sverige<br>omfattas av tillståndsplikt enligt vapenlagen är vapendirektivets krav på<br>anmälningsskyldighet uppfyllt. Regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer bör meddela föreskrifter om hur underrättelse-<br>skyldigheten mot andra länder skall fullgöras. Detta bör kunna ske utan<br>bemyndigande i lag.</p>
<p>Övriga medlemsstater bör underrättas, i enlighet med vapendirektivets<br>krav, om att det i Sverige krävs tillstånd för förvärv och innehav av<br>skjutvapen i samtliga de kategorier som anges i vapendirektivet.</p>
<p>Överlämnande av skjutvapen</p>
<p>För överlämnande i ett medlemsland av skjutvapen i kategori A, B eller<br>C till en person som inte är bosatt i det landet krävs enligt artikel 9,<br>förutom vad som redan sagts i artiklarna 6 - 8, att förvärvaren fått<br>tillstånd i enlighet med proceduren beskriven i artikel 11 (se nedan) att<br>ta med sig vapnet till det land där han är bosatt. Alternativt krävs att<br>förvärvaren i en skriftlig anmälan till staten där förvärvet skett intygar<br>och motiverar sin avsikt att inneha vapnet i det medlemslandet och att<br>han uppfyller den medlemsstatens regler för att inneha skjutvapnet i<br>fråga. Medlemsstaterna far enligt sista stycket medge tillfälliga<br>överlämnanden av skjutvapen i enlighet med egna bestämmelser.</p>
<p>Skjutvapen far enligt vapenlagen bara överlåtas till den som har rätt att<br>inneha vapnet i fråga i Sverige. Detta framgår av 6 § vapenlagen ( 2<br>kap. 9 § förslaget till ny vapenlag). Bestämmelsen är straffsanktionerad.<br>Överlåtaren måste kontrollera att förvärvaren har tillstånd enligt<br>vapenlagen att inneha det skjutvapen överlåtelsen avser. Eftersom<br>innehav av samtliga skjutvapen i de angivna kategorierna kräver tillstånd<br>i Sverige är det möjligt att företa den kontroll som förutsätts i artikel 9<br>i vapendirektivet redan vid prövningen av ansökan om tillstånd. Sålunda<br>bör i förordning, bland övriga villkor för vapentillstånd, föreskrivas att<br></p>
<p>1995/96:52</p>
<p>38</p>
<p>när sökanden är bosatt i en annan medlemsstat, någon av Prop. 1995/96:52<br>förutsättningarna i artikel 9 skall vara uppfyllda för att ansökan skall<br>beviljas. Undantaget i artikelns sista stycke torde bl.a. omfatta utlåning<br>av skjutvapen för en begränsad tid. Innehållet i artikel 9 föranleder<br>därför inga ändringar i vapenlagens bestämmelser om utlåning av<br>skjutvapen.</p>
<p>Förvärv och innehav av ammunition</p>
<p>Enligt artikel 10 i vapendirektivet skall bestämmelserna om förvärv och<br>innehav av ammunition vara de samma som för innehav av de<br>skjutvapen som ammunitionen är avsedd för.</p>
<p>I 12 § vapenlagen (2 kap. 1 och 8 §§ förslaget till ny vapenlag)<br>föreskrivs att den som har tillstånd att inneha visst skjutvapen för<br>skjutning också far inneha ammunition till skjutvapnet. Innehav av<br>ammunition i andra fall kräver tillstånd på motsvarande sätt som för<br>innehav av skjutvapen. Såsom anförts i det föregående föreslår<br>regeringen att en ytterligare begränsning införs, nämligen att<br>ammunitionen skall vara avsedd för samma ändamål som tillståndet att<br>inneha vapnet avser (2 kap. 8 § första stycket). Rätt att inneha viss<br>ammunition är alltid en förutsättning för att det skall vara tillåtet att<br>förvärva den. Enligt vår bedömning uppfyller de nu angivna<br>bestämmelserna vapendirektivets krav såvitt avser både artikel 6 och<br>artikel 10.</p>
<h3>5.6 Förflyttning av skjutvapen och ammunition mellan<br>medlemsländerna</h3>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd skall som huvudregel krävas för att<br>fa föra in skjutvapen och ammunition i Sverige från ett annat<br>medlemsland. Den som har ett vapentillstånd som är utfärdat i<br>Danmark, Finland eller Norge skall dock utan särskilt tillstånd fa<br>till Sverige föra in jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande<br>ammunition som omfattas av vapentillståndet. En förutsättning är<br>att vapnen och ammunitionen skall användas tillfälligt vid jakt<br>eller tävling här i landet.</p>
<p>Regeringen bemyndigas att utfärda bestämmelser om krav på<br>tillstånd till överföring av vapen eller ammunition från Sverige till<br>ett annat land. En särskild straffbestämmelse införs för brott mot<br>sådana bestämmelser.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det som huvudregel<br>skall krävas tillstånd för att föra in skjutvapen i Sverige. Medborgare i<br>EU:s medlemsstater skall dock utan tillstånd få föra in skjutvapen till<br>Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling. Vapnen skall vara<br></p>
<p>39</p>
<p>införda i ett europeiskt skjutvapenpass och inbjudan till jakten eller Prop. 1995/96:52<br>tävlingen skall kunna förevisas. För att en tillfredsställande kontroll av<br>vapen och ammunition skall kunna upprätthållas skall uppgifter lämnas<br>om bl.a. vapnet och om den inresandes adress under vistelsen i Sverige.<br>Vidare föreslår utredningen att beslut om utförsel av skjutvapen skall<br>kunna utfärdas även för vapen som för personligt bruk tillståndsfritt far<br>föras ut ur landet. Detta för att möjliggöra en förflyttning av ett<br>skjutvapen från Sverige till en sådan medlemsstat i EU som tillåter<br>införsel av vapen efter beslut enbart av den stat vapnet lämnar.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag eller lämnar dem utan erinran. Överåklagaren vid Region-<br>åklagarmyndigheten i Luleå ställer sig tveksam till förslaget att låta<br>samtliga EU-medborgare i vissa fall få föra in skjutvapen i Sverige<br>endast med stöd av vapenpasset. Rikspolisstyrelsen förutser att reglerna<br>kring vapenpasset kommer att justeras före år 1997 då kommissionen<br>skall lägga fram en lägesrapport om direktivet och förordar att Sverige<br>skall avvakta den utvecklingen. Generaltullstyrelsen påpekar bl.a. att det<br>bör anges vilken myndighet som har ansvaret för efterforskning av<br>sådana införda vapen som inte utförts inom föreskriven tid. Svenska<br>Sportskytteförbundet anser att även Island bör omfattas av det regel-<br>system som föreslås gälla för EU.</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag:</h4>
<p>Vapendirektivet</p>
<p>Förflyttning av skjutvapen mellan medlemsländerna regleras i artiklarna<br>11 och 12 i vapendirektivet. I artikel 11 regleras alla typer av för-<br>flyttning och överföring, även postorderförsäljning. Enligt artikeln far<br>skjutvapen förflyttas mellan medlemsländerna endast enligt den ordning<br>som föreskrivs där, om inte artikel 12 tillämpas i stället. Före<br>förflyttningen skall vissa i artikeln närmare angivna uppgifter - bl.a. om<br>avsändare och mottagare samt om överföringssätt - lämnas till den<br>medlemsstat där vapnet finns. Medlemsstaten skall sedan undersöka på<br>vilket sätt skjutvapnet skall förflyttas och därvid särskilt beakta<br>säkerheten. Om medlemsstaten tillåter överföringen skall den utfärda ett<br>tillstånd till denna. Ett sådant beslut skall följa skjutvapnet till destina-<br>tionsorten och skall på begäran visas upp för medlemsstaternas<br>myndigheter. Vapenhandlare kan beviljas ett generellt tillstånd för<br>överföring av skjutvapen till en vapenhandlare som är bosatt i ett annat<br>medlemsland. Ett sådant tillstånd far beviljas för högst tre år och kan när<br>som helst återkallas genom ett motiverat beslut. Varje medlemsstat skall<br>tillhandahålla de övriga medlemsstaterna en förteckning över vilka<br>skjutvapen som utan medlemsstatens föregående samtycke far överföras<br>till dess territorium.</p>
<p>För skjutvapen som medförs vid resa genom två eller flera<br>medlemsländer kan, i stället för tillstånd enligt artikel 11, den ordning<br>som föreskrivs i artikel 12 i vapendirektivet tillämpas. I artikel 12<br>föreskrivs såsom huvudregel att tillstånd för förflyttning av skjutvapnet<br></p>
<p>40</p>
<p>skall beviljas av samtliga berörda medlemsstater. Sådana tillstånd kan Prop. 1995/96:52<br>beviljas för en eller flera resor och för en maximitid om ett år. Perioden<br>kan förlängas. Beslut om sådant tillstånd skall föras in i det europeiska<br>skjutvapenpasset, som skall medföras på resan och på begäran visas upp<br>för medlemsstaternas myndigheter. Från huvudregeln om krav på<br>föregående tillstånd från samtliga berörda medlemsstater finns ett<br>undantag i andra stycket i artikel 12. Sålunda föreskrivs att jägare far<br>inneha vapen i kategorierna C och D och tävlingsskyttar far inneha<br>vapen i kategorierna B, C och D under en resa genom två eller flera<br>medlemsländer i syfte att utöva sina aktiviteter, förutsatt att de har ett<br>europeiskt skjutvapenpass där vapnet eller vapnen är införda och<br>förutsatt att de kan styrka skälet för resan, lämpligen genom uppvisande<br>av en inbjudan. Detta undantag gäller dock inte för resor till ett<br>medlemsland som förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv eller<br>innehav av vapnet i fråga. Anteckning om ett sådant förbud eller<br>tillståndsskrav skall enligt artikel 8 i vapendirektivet vara införd i passet.</p>
<p>Genom avtal om ömsesidigt erkännande av nationella dokument far två<br>eller flera medlemsstater införa ett smidigare system för resor med<br>skjutvapen inom deras territorier än det som beskrivs i artikel 12.</p>
<p>I detta sammanhang kan nämnas att varje medlemsstat enligt artikel 13<br>i vapendirektivet skall överlämna all tillgänglig relevant information<br>rörande en permanent överflyttning av skjutvapen till den medlemsstat<br>som tar emot vapnet. Vidare skall all information om förvärv och<br>innehav av skjutvapen, som rör personer som inte är bosatta i landet och<br>som en medlemsstat erhåller genom de förfaranden som föreskrivs i<br>artiklarna 7, 8 och 11, vidarebefordras till övriga berörda medlemsstater<br>(destinationsland och transiteringsland) senast vid den tidpunkt då<br>förflyttningen av vapnet sker. Medlemsstaterna skall anordna ett system<br>för det i vapendirektivet föreskrivna utbytet av information och upplysa<br>varandra och kommissionen om vilka myndigheter som ansvarar för<br>informationsutbytet och de formella förfarandena.</p>
<p>Gällande bestämmelser om införsel</p>
<p>Enligt 5 § vapenlagen (2 kap. 1 § förslaget till ny vapenlag) krävs<br>tillstånd för att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. I 16 §<br>vapenlagen (2 kap. 13 §) föreskrivs undantag från kravet på tillstånd.<br>Enligt 16 § första stycket första punkten far en enskild person föra in<br>skjutvapen, som han är berättigad att i Sverige inneha för personligt<br>bruk, samt ammunition som behörigen har förvärvats i Sverige. Vidare<br>sägs att detsamma skall tillämpas på sammanslutningar, huvudmän för<br>museer och bevakningsföretag. I andra punkten föreskrivs att svenska,<br>danska, finska eller norska medborgare som inte är fast bosatta i Sverige<br>far, för tillfällig jakt eller tävling i Sverige, införa jakt- eller tävlings-<br>skjutvapen med tillhörande ammunition från Danmark, Finland eller<br>Norge. Enligt samma punkt far vapnet eller ammunitionen i ett sådant<br>fall utan tillstånd innehas i Sverige av den som har infört egendomen<br>under högst tre månader från införseldagen. Detta undantag infördes år<br></p>
<p>1955. Motivet var att de krav som ställdes för att få tillstånd till innehav Prop. 1995/96:52<br>av vapen i dessa länder var jämförbara med dem som gällde i Sverige<br>och att det därför syntes rimligt att man i vaije land godtog en licens<br>som hade beviljats i något av de övriga länderna (prop. 1955:37 s. 62).</p>
<p>I fråga om tillstånd till införsel av skjutvapen och ammunition gäller<br>enligt 14 § vapenlagen (2 kap. 11 § förslaget till ny vapenlag) att i<br>princip samma förutsättningar skall vara uppfyllda som gäller för<br>tillstånd till innehav av sådan egendom. Enligt 15 § (2 kap. 12 §)</p>
<p>medför ett införseltillstånd även rätt att under den tid och för det<br>ändamål som särskilt anges i tillståndet i Sverige inneha den egendom<br>som införts med stöd av tillståndet. Införseltillståndet gäller under<br>förutsättning att egendomen förs hit inom viss närmare angiven tid.</p>
<p>Utan hinder av 14 § vapenlagen får vapenhandlare enligt 20 § (2 kap.</p>
<p>16 § förslaget till ny vapenlag) meddelas tillstånd att till Sverige föra in<br>sådana skjutvapen som omfattas av hans handelstillstånd.</p>
<p>Enligt 22 § vapenförordningen skall i huvudsak samma krav gälla för<br>tillstånd till införsel av vapen och ammunition som enligt förordningen<br>gäller för tillstånd till innehav av sådan egendom. Om tillståndsansökan<br>avser vapen eller ammunition som skall användas tillfälligt vid jakt eller<br>tävling, får sökanden genom intyg från den som anordnar jakten eller<br>tävlingen visa att föreskrivna krav på skjutskicklighet och utbildning är<br>uppfyllda och att behov av vapnet föreligger.</p>
<p>Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapen-<br>lagstiftningen skall tillståndsgivningen vara liberal då ansökan avser<br>kortvarigt bruk av vapen i Sverige för styrkt ändamål, exempelvis jakt<br>eller tävling. Tillståndsmyndigheten bör dock infordra uppgifter om<br>sökandens kvalifikationer för vapeninnehav, exempelvis från den som<br>anordnar jakten eller tävlingen. I övriga fall bör dock en noggrannare<br>utredning göras om sökandens personliga förhållanden och behov av att<br>få föra in vapen och ammunition. Danska, finska eller norska<br>medborgare som vill föra in skjutvapen till Sverige för jakt eller tävling<br>måste styrka sin rätt att inneha vapnet i utförsellandet. I övrigt krävs<br>endast att de lämnar in en skriftlig deklaration till tullmyndigheten på<br>införselorten angående vapnet i fråga (RPS FS 1992:2 FAP 551-3).</p>
<p>Överväganden vad gäller införsel i allmänhet</p>
<p>Samtliga föremål som definieras som skjutvapen i vapendirektivet är<br>underkastade tillståndsplikt i Sverige. Den som i Sverige vill överlåta ett<br>sådant vapen till någon måste kontrollera att denne har tillstånd att<br>inneha det. Den som överlåter ett skjutvapen till någon som inte är<br>berättigad att inneha det kan dömas till straff enligt 37 § vapenlagen<br>(9 kap. 1 § förslaget till ny vapenlag). 1 enlighet härmed bör i princip<br>inte heller andra skjutvapen få föras in i landet än sådana som den som<br>svarar för införseln har tillstånd att inneha. Den prövning som enligt<br>artikel 11 i vapendirektivet skall göras av den medlemsstat där vapnet<br>finns torde inte omfatta mottagarens rätt att inneha vapnet i<br>mottagarlandet. Om införsel av skjutvapen till Sverige fick ske med stöd 42<br></p>
<p>enbart av ett sådant tillstånd som avses i artikel 11, skulle detta skapa Prop. 1995/96:52<br>möjlighet att beställa och ta emot exempelvis ett hagelgevär på postorder<br>från ett annat medlemsland, utan att tillstånd beviljats att inneha vapnet<br>i Sverige. Visserligen är den medlemsstat som beviljat tillståndet till<br>överföringen skyldig att vidarebefordra relevanta uppgifter om denna till<br>mottagarlandet. Även om överföringen därigenom blev känd for svenska<br>myndigheter skulle det emellertid inte vara möjligt att ingripa förrän<br>vapnet kommit i mottagarens besittning. En sådan ordning vore<br>oacceptabel från brottsförebyggande synpunkt.</p>
<p>Regeringen delar sålunda utredningens bedömning att det inte skall<br>vara tillräckligt med ett sådant tillstånd som avses i artikel 11 i<br>vapendirektivet för införsel av vapen till Sverige. I stället för att till<br>övriga medlemsstater översända en sådan förteckning som avses i artikel<br>11, bör medlemsstaterna underrättas om att all överföring av vapen till<br>Sverige är underkastad krav på tillstånd även från svensk myndighet.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att en sådan underrättelse bör klargöra att<br>tillstånd inte krävs för effektbegränsade skjutvapen enligt 5 § andra<br>stycket vapenlagen (2 kap. 1 § andra stycket förslaget till ny vapenlag).<br>Artikel 11 i vapendirektivet omfattar emellertid endast skjutvapen såsom<br>dessa definieras i bilagan till direktivet. Denna definition torde inte<br>omfatta annat än vapen vars projektil drivs med en krutladdning.<br>Överföring av effektbegränsade vapen torde därför inte omfattas av<br>direktivet. I stället kommer liksom tidigare att gälla att sådana skjut-<br>vapen fritt far föras in i Sverige av den som fyllt 18 år.</p>
<p>Artikel 11 i vapendirektivet får anses omfatta en skyldighet för<br>medlemsstaterna att innan tillstånd till en överföring beviljas kontrollera<br>om det ifrågavarande skjutvapnet far överföras utan föregående<br>godkännande från den mottagande staten och, om så inte är fallet,<br>huruvida sådant godkännande lämnats. I förekommande fall avses den<br>mottagande statens godkännande av överföringen fogas som bilaga till<br>tillståndsbeslutet. De tidigare medlemsstaterna har gemensamt utformat<br>blanketter att användas för ansökan och beslut i respektive fall.</p>
<p>I praktiken torde det åligga den som vill ta emot ett vapen i Sverige<br>att hos polismyndigheten ansöka om tillstånd till införseln. Tillståndet<br>far sedan vidarebefordras till avsändaren av vapnet i det andra medlems-<br>landet. Denne har att ansöka om tillstånd till överföringen enligt artikel<br>11 i vapendirektivet. När vapnet anländer till Sverige skall det vara<br>åtföljt av en kopia av tillståndet till överföring till vilket polis-<br>myndighetens beslut skall vara bilagt.</p>
<p>Enligt 16 § första stycket första punkten vapenlagen far ett skjutvapen<br>i vissa fall föras till Sverige utan särskilt tillstånd, bl.a. av en enskild<br>person som har rätt att inneha vapnet i Sverige för personligt bruk. Det<br>torde inte vara möjligt för myndigheterna i övriga medlemsstater att<br>beakta innehållet i denna bestämmelse. Även i dessa fall måste alltså<br>mottagaren av ett skjutvapen från ett annat medlemsland begära ett<br>särskilt tillstånd från polismyndigheten till införseln, om överföringen<br>skall ske med stöd av artikel 11 i vapendirektivet. Ett sådant tillstånd<br>bör emellertid kunna utfärdas snabbt och enkelt.</p>
<p>43</p>
<p>I 16 § första stycket andra punkten vapenlagen finns ytterligare ett<br>undantag från kravet på särskilt tillstånd till införsel av skjutvapen,<br>nämligen den ovan nämnda bestämmelsen om införsel från Danmark,<br>Finland och Norge för tillfällig användning vid jakt eller tävling. I<br>praktiken torde detta undantag endast vara aktuellt att tillämpa när<br>skjutvapen medförs vid en resa från något av de angivna länderna. I ett<br>sådant fall behöver inte förfarandet i artikel 11 tillämpas utan kan<br>införsel ske med stöd av bestämmelserna i artikel 12 om resor med<br>skjutvapen inom unionen.</p>
<p>Vapenhandlare far enligt 20 § vapenlagen beviljas tillstånd att till<br>Sverige fora in sådana vapen som omfattas av dennes handelstillstånd.<br>Bestämmelsen torde tillämpas så att vapenhandlare beviljas generella<br>tillstånd till införsel av vissa typer av skjutvapen, utan att de enskilda<br>vapnen eller införseltillfällena specificeras. Det far antas att det kommer<br>att vara tillräckligt att en vapenhandlare åberopar ett sådant generellt<br>tillstånd for att en avsändare i ett annat medlemsland skall erhålla<br>tillstånd till överföringen.</p>
<p>Närmare om införsel av skjutvapen i samband med resa</p>
<p>Den förenklade ordning for införsel av jakt- och tävlingsvapen från<br>annat medlemsland som föreskrivs i artikel 12 i vapendirektivet gäller<br>som tidigare nämnts inte för resor till länder som förbjuder eller kräver<br>tillstånd for förvärv och innehav av vapnen i fråga. Sverige har således<br>inte någon skyldighet att godta att skjutvapen förs in i landet utan<br>föregående tillståndsprövning. Som medlemsstat bör Sverige naturligtvis<br>medverka till att underlätta den fria rörligheten inom EU. Detta intresse<br>måste emellertid vägas mot säkerhetsaspekten. De minimikrav som<br>vapendirektivet uppställer beträffande kontrollen över skjutvapen och<br>ammunition inom respektive medlemsstat understiger väsentligt den<br>svenska vapenlagstiftningens kontrollnivå. Även om många länder i<br>likhet med Sverige redan har en relativt sträng vapenlagstiftning torde<br>det också finnas medlemsstater där kontrollen av förvärv av vissa typer<br>av skjutvapen, exempelvis hagelgevär, är i det närmaste obefintlig.</p>
<p>Möjligheten att hindra en person som på grund av tidigare brottslighet<br>eller av annan orsak inte bör anförtros skjutvapen att lagligen kunna<br>införskaffa och inneha sådana har en viktig brottsförebyggande funktion.<br>Om den förenklade ordningen enligt artikel 12 i vapendirektivet<br>tillämpades i förhållande till samtliga medlemsstater, skulle detta inne-<br>bära att vissa skjutvapen kunde föras in och innehas i Sverige så snart<br>vissa formella förutsättningar var uppfyllda. Något krav på personlig<br>lämplighet och kunskaper hos innehavaren skulle inte ställas. Detta<br>skulle i vissa fall kunna fa konsekvenser som inte är förenliga med de<br>strävanden som ligger till grund för den stränga svenska vapen-<br>lagstiftningen. Ett sådant system skulle också kunna minska förståelsen<br>för de förhållandevis höga krav som ställs på den som söker tillstånd i<br>Sverige till innehav av skjutvapen. Övervägande skäl talar därför mot att<br>en sådan ordning som föreskrivs i artikel 12 införs.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>44</p>
<p>Utredningen har ifrågasatt om det skulle vara förenligt med förbudet Prop. 1995/96:52<br>inom unionen mot diskriminering som grundas på nationalitet (artikel 6<br>i Romfördraget) att tillåta nordbor att tillståndsfritt ta med sina<br>skjutvapen till Sverige för jakt eller tävling samtidigt som kravet på<br>tillstånd vidmakthölls mot personer bosatta i de övriga medlemsländerna.<br>Utredningens överväganden utmynnar i att kravet på nationell lika-<br>behandling innebär att samma regler bör tillämpas på personer bosatta i<br>ett annat medlemsland som vill tillfälligt föra in skjutvapen i Sverige,<br>oavsett personernas nationalitet. Vidare anser utredningen att det vid<br>bestämmande av vilka regler som skall gälla bör göras en avvägning<br>mellan säkerhetsfrågan och kravet på smidighet. Med hänsyn härtill vill<br>utredningen ogärna föreslå ett återinförande av tillståndsplikten för<br>jägare och tävlingsskyttar från Danmark, Finland och Norge. Utred-<br>ningen stannar i stället för att föreslå att i princip samma regler som<br>gäller för medborgare i dessa länder skall gälla för medborgare i<br>samtliga EU-länder.</p>
<p>Som tidigare nämnts medges i artikel 12 i vapendirektivet att två eller<br>flera medlemsstater genom avtal om ömsesidigt erkännande av nationella<br>dokument inför ett smidigare system för resor med skjutvapen inom<br>deras territorier än vad som föreskrivs i artikeln i övrigt. Här görs alltså<br>ett undantag från kravet på likabehandling. Bestämmelserna om ett<br>förenklat förfarande för vissa fall av införsel av skjutvapen från<br>Danmark, Finland och Norge bygger visserligen inte på något formellt<br>avtal om erkännande av nationella dokument, men grundas liksom<br>passfriheten på gemensamma strävanden att underlätta samfärdseln<br>mellan länderna (prop. 1955:37 s. 62). Som ovan redovisats utgjorde<br>också ett av motiven för att införa den förenklade ordningen att det<br>syntes rimligt att man i varje land godtar en licens som har beviljats i<br>något av de övriga, eftersom kraven för att meddela tillstånd är<br>likartade. Dessa omständigheter utgör enligt vår mening tillräcklig grund<br>för att kunna hänföra den förenklade ordningen för införsel av<br>skjutvapen under den nyssnämnda bestämmelsen i artikel 12. Det finns<br>emellertid ingen anledning att såsom i dag knyta det förenklade<br>förfarandet vid införsel av skjutvapen från Danmark, Finland och Norge<br>direkt till medborgarskapet i dessa länder. Om en medborgare i en annan<br>medlemsstat skulle beviljas tillstånd till innehav av vapen i t.ex.<br>Danmark med tillämpning av dansk lag, bör den förenklade ordningen<br>även kunna tillämpas beträffande de vapen som omfattas av tillståndet.<br>Det far förutsättas att det därvid företagits en lika ingående kontroll av<br>tillståndshavarens person som om tillståndet hade gällt en dansk<br>medborgare. Ett skjutvapen som far innehas utan särskilt tillstånd av de<br>aktuella länderna kommer däremot, i motsats till vad som gäller i dag,<br>inte att omfattas av den förenklade ordningen för införsel. I ett sådant<br>fall far innehavaren söka tillstånd för införsel på vanligt sätt. Detta far<br>anses vara en rimlig konsekvens av vad som nu anförts, nämligen att<br>den förenklade ordningen för införsel av skjutvapen där tillstånd till<br>innehavet meddelats i Danmark, Finland eller Norge skall grundas på ett<br>godtagande av den prövning som i respektive land har skett av 45</p>
<p>innehavarens lämplighet, inte på medborgarskapet i sig.</p>
<p>Regeringen anser att en ordning som den här föreslagna inte kan anses Prop. 1995/96:52<br>strida mot Romfördragets förbud mot diskriminering som grundas på<br>nationalitet.</p>
<p>Överföring av skjutvapen från Sverige till ett annat medlemsland</p>
<p>I vapenlagen finns inga bestämmelser om utförsel av skjutvapen, annat<br>än en regel i 17 § (2 kap. 17 § förslaget till ny vapenlag) om att<br>skjutvapen och ammunition, som en resande medfört till Sverige för<br>personligt bruk men inte varit berättigad att föra in, far föras ut, om<br>egendomen i behörig ordning anmälts för tullmyndighet. Utförsel av<br>skjutvapen regleras i stället i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och i<br>förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Enligt 6 § krigs-<br>materiellagen far såsom huvudregel krigsmateriel inte föras ut ur landet<br>utan tillstånd. Krigsmateriel definieras i en bilaga till krigsmateriel-<br>förordningen. Samtliga skjutvapen som omfattas av tillståndsplikt enligt<br>vapenlagen, utom slätborrade skjutvapen för jakt eller sportskytte (dvs.<br>hagelgevär), räknas som krigsmateriel.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om utförsel av handeldvapen finns i 9-14 §§<br>krigsmaterielförordningen. Enligt 9 § far en enskild person för personligt<br>bruk vid utresa från Sverige utan tillstånd föra med sig skjutvapen och<br>ammunition till vapnet, om han enligt vapenlagen är berättigad att<br>inneha vapnet här i landet och det skall återinföras. Enligt 11 § har att<br>polismyndigheten att pröva frågor om utförsel av andra skjutvapen än<br>militära sådana, om sökanden är berättigad att inneha vapnet enligt<br>vapenlagen och</p>
<p>1. vill föra ut högst tio vapen vid flyttning till utlandet,</p>
<p>2. vill föra ut vapen för användning vid jakt, tävling eller övning utom<br>landet, om vapnen skall återinföras,</p>
<p>3. vill överföra högst tio vapen till en enskild person i ett nordiskt<br>land eller ett annat land som har tillträtt den europeiska vapenkonven-<br>tionen,</p>
<p>4. vill föra ut vapnet eller delar därav för reparation, översyn eller<br>någon annan liknande åtgärd, om materielen skall återinföras, eller</p>
<p>5. vill återutföra vapnet eller delar därav för reparation, översyn, eller<br>någon annan likande åtgärd, om utförseln skall ske till mottagare i land<br>från vilken införseln har skett.</p>
<p>Vidare sägs i paragrafen att utförsel av handeldvapen till en enskild<br>person enligt tredje punkten ovan far medges endast om sökanden kan<br>visa att mottagaren är berättigad att inneha vapnet i det land till vilket<br>utförsel skall ske. Enligt 14 § far Generaltullstyrelsen meddela före-<br>skrifter om utförsel av sådana handeldvapen med tillhörande ammunition<br>som har förts in i landet med stöd av bestämmelserna i 16 § 2 vapen-<br>lagen eller som resande har fört genom landet enligt bestämmelserna i<br>lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av<br>införselreglerade varor, m.m. i anslutning till jakt, tävling eller övning i<br>annat land.</p>
<p>46</p>
<p>Generaltullstyrelsen har i sina föreskrifter - GTS k (TFS 1974:73) om Prop. 1995/96:52<br>införsel och återutförsel i vissa fall av jakt- eller tävlingsskjutvapen med<br>tillhörande ammunition - bl.a. föreskrivit att vid in- eller utförsel av<br>skjutvapen enligt 16 § 2 vapenlagen utan stöd av särskilt tillstånd, skall<br>deklaration ske till tullmyndigheten. Vidare föreskrivs att utförsel far ske<br>till annat land än Danmark, Finland eller Norge endast om särskilt<br>tillstånd till utförseln företes för tullmyndigheten i utförselorten.</p>
<p>Enligt artikel 11 i vapendirektivet krävs, såsom ovan angetts, att vid<br>överföring av skjutvapen från ett medlemsland till ett annat tillstånd<br>utfardas av den stat där vapnet finns. Tillämpas inte artikel 11 skall<br>enligt artikel 12 innehav av skjutvapen vid en resa genom två eller flera<br>medlemsländer såsom huvudregel vara tillåten endast om var och en av<br>de berörda staterna har gett sitt tillstånd.</p>
<p>I artikel 14 sägs att medlemsstaterna skall anta alla bestämmelser som<br>behövs för att förbjuda införsel till deras territorier av bl.a. skjutvapen,<br>utom i de fall som anges i artiklarna 11 och 12 och förutsatt att de där<br>föreskrivna villkoren uppfylls. Det finns i direktivet inte något<br>uttryckligt krav på att utförsel av skjutvapen från ett medlemsland till ett<br>annat i strid med artikel 11 eller 12 skall vara förbjudet. Härav skulle<br>man kunna dra slutsatsen att en överföring av skjutvapen mellan<br>medlemsstaterna i strid med direktivet skulle vara förbjuden och därmed<br>straffbar endast i införsellandet. Mot en sådan slutsats talar emellertid<br>det förhållande att tillstånd till en överföring skall beviljas av utförsel-<br>landet. Såväl systematiska som principiella skäl kan anföras mot att<br>myndigheterna i respektive medlemsstat skulle utfärda tillstånd för något<br>som redan är tillåtet enligt den statens lagstiftning. Vidare förefaller det<br>opraktiskt och ineffektivt om en person som, utan att iaktta förfarandet i<br>artikel 11, skickar ett vapen från ett medlemsland till en annat inte<br>skulle kunna straffas på initiativ av avsändarlandets myndigheter.<br>Dessutom kan anföras att för de fall där tillstånd till överföringen krävs<br>också av införsellandet, skulle kravet på tillstånd från utförsellandet<br>knappast fylla någon funktion om det inte behövdes för själva utförseln.</p>
<p>Övervägande skäl talar enligt regeringens mening för att direktivet<br>skall tolkas så att det skall vara förbjudet också enligt utförsellandets<br>lagstiftning att överföra ett skjutvapen från en medlemsstat till en annan<br>i strid med direktivets bestämmelser. Av detta följer att ett generellt krav<br>på tillstånd för överföring av skjutvapen från Sverige till ett annat land<br>inom unionen måste införas. Detta kan antingen ske genom en<br>utvidgning av kravet på tillstånd enligt krigsmateriellagstiftningen eller<br>genom särskilda bestämmelser om överföring av skjutvapen. Syste-<br>matiska skäl talar för det senare alternativet. Det bör vara tillräckligt att<br>dessa bestämmelser meddelas av regeringen i en förordning efter att<br>bemyndigande därom tagits in i den nya vapenlagen. Ett sådant<br>bemyndigande bör kompletteras med en särskild straffbestämmelse<br>avseende det fall att någon bryter mot de av regeringen meddelade<br>bestämmelserna genom att överföra ett vapen från Sverige till ett annat<br>land utan nödvändigt tillstånd.</p>
<p>Som ovan nämnts krävs enligt huvudregeln i artikel 12 vid resa med 47</p>
<p>skjutvapen inom unionen tillstånd från var och en av de berörda<br></p>
<p>medlemsstaterna. Tillstånd far beviljas för en eller flera resor och för en<br>maximitid om ett år, med möjlighet till förlängning. Tillståndet skall<br>föras in i det europeiska skjutvapenpasset.</p>
<p>Med hänsyn härtill bör en bestämmelse i förordning om krav på<br>tillstånd för överföring av skjutvapen utformas så att den medger att<br>tillstånd till överföring i samband med resa inom unionen kan beviljas<br>för flera resor under en tid av högst ett år. Vidare måste bestämmelsen<br>göra det möjligt att bevilja generellt tillstånd för en vapenhandlares<br>överföring av skjutvapen till annat medlemsland. Ett sådant tillstånd<br>skall, enligt vapendirektivet, fa utfardas för högst tre år. Tillstånd till<br>överföring bör kunna återkallas, om förutsättningarna för tillståndet inte<br>längre föreligger eller om det annars finns skälig anledning till det.</p>
<p>Från kravet på tillstånd till överföring bör göras undantag för<br>kommersiell överlåtelse av krigsmateriel, under förutsättning att tillstånd<br>krävs enligt krigsmateriellagstiftningen och för skjutvapen som medförs<br>vid resa under de förutsättningar som anges i artikel 12 andra punkten<br>och förutsatt att resan endast berör sådana länder som godtar en sådan<br>ordning.</p>
<p>Tillstånd bör, liksom i övriga ärenden enligt vapenlagen, meddelas av<br>polismyndigheten.</p>
<p>Närmare om överföring av ammunition.</p>
<p>Enligt artikel 10 i vapendirektivet skall bestämmelserna för förvärv och<br>innehav av ammunition vara samma som de som gäller för innehav av<br>de skjutvapen som ammunitionen är avsedd för. Enligt ett svar på en<br>skriftlig fråga till kommissionen, publicerat i EGT den 18 februari 1993<br>(93/C 47/45) är det kommissionens uppfattning att artikeln, i förening<br>med artikel 12, innebär att innehav av ammunition under en resa inom<br>unionen är underkastat samma bestämmelser som gäller för innehav av<br>det vapen för vilket ammunitionen är avsedd. Om en resa med ett vapen<br>kan företas med stöd endast av det europeiska skjutvapenpasset enligt<br>det förfarande som föreskrivs i artikel 12 andra punkten, far enligt<br>kommissionen även ammunition till vapnet medföras utan särskilt<br>tillstånd. Om däremot sådant tillstånd som avses i första punkten i<br>artikeln krävs för att ett skjutvapen skall fa medföras på resan måste<br>resenären, enligt kommissionens uppfattning, även ansöka om tillstånd<br>för att fa medföra ammunition till vapnet på resan. Kommissionen<br>förordar i sitt frågesvar att ett och samma tillståndsförfarande används<br>för både vapen och ammunition och att tillstånd utfardas i ett<br>gemensamt dokument. Slutligen uttalar kommissionen i sitt svar att<br>definitiva överföringar av ammunition mellan medlemsländerna inte<br>omfattas av vapendirektivet, eftersom artikel 11 i direktivet endast<br>behandlar överföring av skjutvapen.</p>
<p>Det saknas enligt regeringens mening skäl att göra annan tolkning av<br>vapendirektivet än den som kommissionen har gett uttryck för i sitt<br>frågesvar.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>48</p>
<p>Överföring av ammunition inom unionen regleras inte endast i Prop. 1995/96:52<br>vapendirektivet utan även i rådsdirektivet 93/15/EEG av den 5 april<br>1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på<br>marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (nedan<br>explosivvarudirektivet). Till skillnad från vapendirektivet gäller explosiv-<br>varudirektivet inte endast inom EU, utan inom hela EES. Enligt<br>inledningen till direktivet omfattar detta ammunition, men endast vad<br>gäller reglerna for kontroll av överföring och därtill knutna bestäm-<br>melser. Vidare sägs att eftersom ammunition omfattas av samma<br>överforingsvillkor som vapen bör överföring av ammunition regleras av<br>samma bestämmelser som de som gäller för vapen och som fastställs i<br>vapendirektivet.</p>
<p>I artikel 10 i explosivvarudirektivet föreskrivs vad som skall iakttas<br>vid överföring av ammunition mellan medlemsländerna. Bestämmelsen<br>är i det närmaste identisk med artikel 11 i vapendirektivet såvitt avser de<br>fyra första punkterna och med artikel 13 såvitt avser sista punkten. Det<br>finns emellertid inte någon bestämmelse i explosivvarudirektivet som<br>motsvarar artikel 12 i vapendirektivet (överföring i samband med resa).<br>Frågan uppkommer därför om den ordning som föreskrivs i artikel 10 i<br>explosivvarudirektivet skall tillämpas även beträffande ammunition som<br>någon medför vid resa mellan medlemsländerna. Praktiska skäl talar<br>emot att så sker. Den som medför ett skjutvapen vid en resa inom<br>unionen i syfte att delta i jakt eller tävling far normalt anses ha behov av<br>att även medföra ammunition som passar till vapnet. Om inte<br>ammunitionen kunde medföras med stöd av de föreskrifter som enligt<br>artikel 12 i vapendirektivet skall kunna tillämpas för vapnet, far denna<br>bestämmelse en ytterst begränsad praktisk betydelse. Övervägande skäl<br>talar därför för att artikel 10 i explosivvarudirektivet inte skall anses<br>avse ammunition som förs med vid en resa mellan två eller flera<br>medlemsländer, om ammunitionen är avsedd för ett vapen som medförs<br>vid resan i enlighet med artikel 12 i vapendirektivet.</p>
<p>Enligt 5 § vapenlagen krävs såsom huvudregel tillstånd för att föra in<br>ammunition i Sverige. Bestämmelserna för sådant tillstånd motsvarar i<br>huvudsak bestämmelserna för tillstånd till införsel av skjutvapen.<br>Undantag från kravet på tillstånd finns i 16 § första stycket. Enligt första<br>punkten far enskilda personer, sammanslutningar, huvudmän för museer<br>samt bevakningsföretag föra in ammunition som behörigen har<br>förvärvats i Sverige. I andra punkten föreskrivs att medborgare i<br>Danmark, Finland och Norge far föra in ammunition till de vapen som<br>de under vissa förutsättningar tillståndsfritt far föra in i Sverige.</p>
<p>1 vapenlagen finns endast en bestämmelse om utförsel av ammunition<br>(17 §). Där regleras återutförsel av sådan ammunition som en resande<br>fört med sig till Sverige utan att vara berättigad att föra in den. Utförsel<br>av ammunition regleras i övrigt i krigsmateriellagstiftningen. Enligt<br>krigsmateriellagen och krigsmaterielförordningen gäller i huvudsak<br>samma bestämmelser för utförsel av ammunition som för de vapen för<br>vilken ammunitionen är avsedd.</p>
<p>Ammunition omfattas även av lagstiftningen om brandfarliga och 49</p>
<p>explosiva varor. Enligt 11 § lagen om brandfarliga och explosiva varor</p>
<p>4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52<br></p>
<p>krävs tillstånd för import av explosiva varor. Av förordningen till lagen<br>framgår att när det gäller import av ammunition meddelas tillstånd av<br>polismyndigheten. Utförsel regleras inte i lagstiftningen om brandfarliga<br>och explosiva varor.</p>
<p>All införsel av ammunition bör liksom i dag som huvudregel kräva<br>tillstånd enligt vapenlagen. Tillståndsprövning enligt vapenlagen och<br>enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor bör ske i ett<br>sammanhang och resultera i ett beslut. I de fall ett skjutvapen tillstånds-<br>fritt får föras in i Sverige bör även ammunition för personligt bruk få<br>föras in utan tillstånd enligt vapenlagen, förutsatt att innehavaren är<br>berättigad att inneha ammunitionen i Sverige. Detta bör gälla oavsett om<br>ammunitionen har förvärvats i Sverige eller i något annat land. Om det<br>i dessa fall skall krävas tillstånd till införseln enligt lagen om<br>brandfarliga och explosiva varor får övervägas i samband med den<br>översyn av regelsystemet som sker i samband med genomförande av<br>explosivvarudirektivet.</p>
<p>Av artikel 10 i explosivvarudirektivet samt artiklarna 10 och 12 i<br>vapendirektivet följer, i enlighet med vad nu sagts, att tillstånd för<br>överföring av ammunition mellan medlemsländerna krävs i samma<br>utsträckning som för överföring av skjutvapen. Praktiska skäl talar för<br>att överföring av ammunition från Sverige till ett annat medlemsland<br>regleras på samma sätt som överföring av skjutvapen samt att tillstånd<br>meddelas av samma myndighet. Ett bemyndigande för regeringen att<br>utfärda bestämmelser om överföring av vapen bör därför även omfatta<br>överföring av ammunition. Bestämmelserna bör utformas så att ett<br>gemensamt beslutsförfarande kan användas när skjutvapen och<br>ammunition skall överföras i ett sammanhang, oavsett om överföringen<br>av ammunition sker enligt artikel 10 i explosivvarudirektivet eller artikel<br>12 i vapendirektivet. Med hänsyn bl.a. till att explosivvarudirektivet<br>gäller inom hela EES bör bemyndigandet i fråga om både skjutvapen<br>och ammunition, utformas generellt och alltså inte vara begränsat till<br>överföring till endast andra medlemsländer. Genom en sådan generell<br>utformning ges möjlighet för regeringen att anpassa regelverket till en<br>framtida eventuell utvidgning av kravet på tillstånd för överföring av<br>skjutvapen och ammunition även till andra länder.</p>
<h3>5.7 Kontroll och påföljd</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den svenska vapenregleringen håller<br>en hög kontrollnivå och är så utformad att vapendirektivets<br>bestämmelser om kontroll och påföljd väl uppfylls.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-<br>ningens bedömning eller lämnar den utan erinran.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>50</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 14 i Prop. 1995/96:52<br>vapendirektivet skall medlemsstaterna anta alla bestämmelser som<br>behövs för att förbjuda införsel till deras territorier av dels skjutvapen<br>som omfattas av direktivet, utom i de fall som anges i artiklarna 11 och<br>12 under förutsättning av att de däri föreskrivna villkoren uppfylls, dels<br>av andra vapen, förutsatt att den ifrågavarande medlemsstatens före-<br>skrifter tillåter det.</p>
<p>Medlemsstaterna skall enligt artikel 15 skärpa kontrollen av<br>vapeninnehav vid unionens yttre gränser. Särskilt skall medlemsstaterna<br>övervaka att resande från tredje land, som avser att resa vidare till ett<br>annat medlemsland iakttar bestämmelserna i artikel 12. Vidare sägs i<br>artikeln att direktivet inte skall utesluta kontroller som utförs av<br>medlemsstaterna eller ett transportföretag i samband med ombord-<br>stigning på ett transportmedel.</p>
<p>Enligt artikel 16 i vapendirektivet skall medlemsstaterna fastställa<br>sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av de bestämmelser som<br>antas enligt direktivet. Dessa bör enligt artikeln vara tillräckligt stränga<br>för att främja efterlevnaden av bestämmelserna.</p>
<p>Som tidigare angetts krävs enligt 5 § vapenlagen tillstånd för införsel<br>av skjutvapen till Sverige. Detta gäller inte endast skjutvapen och<br>ammunition enligt vapendirektivets definition utan också andra vapen,<br>t.ex. tårgasspray, harpuner, armborst m.m. När det gäller andra vapen än<br>sådana som faller under vapenlagen finns motsvarande krav i<br>förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga<br>föremål. Vid prövning av en ansökan om tillstånd till införsel kommer<br>det i framtiden, såsom redogjorts för i det föregående avsnittet, att<br>ställas krav på att de i artikel 11 respektive 12 föreskrivna villkoren är<br>uppfyllda. Regeringen gör den bedömningen att de i detta lagstift-<br>ningsärende föreslagna författningsändringarna väl uppfyller kraven i<br>artikel 14 i vapendirektivet.</p>
<p>Utredningen har inte haft i uppdrag att behandla frågor om hur den<br>praktiska kontrollen av införsel av vapen skall utformas sedan Sverige<br>blivit medlem i EU. Allmänna frågor om gränskontrollerna vid ett EU-<br>medlemsskap har behandlats av EU-gränskontrollutredningen i<br>betänkandet Skyddet vid den inre gränsen (SOU 1994:131) och av Yttre<br>gränskontrollutredningen i betänkandet Varu- och personkontrollen vid<br>EU:s yttre gräns (SOU 1994:124). Betänkandena har remissbehandlats<br>och bereds för närvarande inom regeringskansliet.</p>
<p>Yttre gränskontrollutredningen konstaterar i sitt betänkande att det<br>ännu måste anses råda osäkerhet om vilka krav på kontrollen av varor<br>och personer från andra länder än medlemsländerna som gäller för EU:s<br>medlemsstater. På grund härav och då det inte under utredningsarbetet<br>framkommit några uppenbara brister i den svenska gränskontrollen, har<br>utredningen dragit slutsatsen att någon omedelbar förändring av<br>formerna för gränskontrollen vid den yttre gränsen inte är påkallad i<br>anledning av ett medlemsskap.</p>
<p>Med hänsyn till utredningens bedömning och då frågan om<br>utformningen av de yttre gränskontrollerna ännu inte slutbehandlats,<br></p>
<p>51</p>
<p>finns inte anledning att nu vidta någon särskild åtgärd i anledning av den Prop. 1995/96:52<br>aktuella föreskriften i artikel 15 i vapendirektivet.</p>
<p>I 37-38 a §§ vapenlagen (9 kap. 1-3 §§ förslaget till ny vapenlag)<br>straffbeläggs brott mot vapenlagens bestämmelser - utom såvitt avser<br>olovlig införsel av vapen eller ammunition, om vilket finns bestäm-<br>melser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varu-<br>smugglingslagen) - och mot föreskrifter och villkor som meddelats med<br>stöd av dessa. Straffskaloma sträcker sig från enbart böter för vissa<br>mindre allvarliga förseelser till fängelse i lägst sex månader och högst<br>fyra år för grova fall av olaga vapeninnehav eller överlåtelse av<br>skjutvapen till någon som inte är berättigad att inneha vapnet. Frågan<br>om det är påkallat att skärpa straffen för brott mot vapenlagen kommer<br>att övervägas av 1995 års vapenutredning, som för närvarande ser över<br>vapenlagstiftningen från brottsförebyggande utgångspunkter. När det<br>gäller olovlig införsel av vapen eller ammunition finns - som nyss sagts<br>- straffbestämmelser i varusmugglingslagen. Straffskalan sträcker sig<br>från penningböter för ringa brott till högst sex års fängelse för grovt<br>brott. Vi delar utredningens bedömning att utformningen och<br>tillämpningen av nu angivna bestämmelser är sådan att bestämmelserna<br>i vapendirektivet om avskräckande sanktioner är väl uppfyllda. Som<br>angetts i föregående avsnitt finns emellertid behov av att komplettera<br>straffbestämmelserna i vapenlagen med en bestämmelse om straff för<br>brott mot de regler som regeringen utfärdar om överföring av vapen och<br>ammunition från Sverige till ett annat medlemsland eller, såvitt avser<br>ammunition, till ett annat land inom EES.</p>
<h3>5.8 Artikel 36 i Romfördraget</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den svenska vapenlagstiftningen går<br>inte till någon del utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget<br>utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten för varor.</p>
<p>Som inledningsvis nämnts är EG:s primära uppgift att upprätthålla och<br>vidmakthålla en gemensam marknad och främja en gynnsam ekonomisk<br>utveckling i medlemsstaterna och närmare förbindelser mellan dessa. Det<br>är alltså fri rörlighet på olika sätt i ekonomiskt hänseende som efter-<br>strävas. Exempel härpå är borttagande av tullmässiga hinder, import- och<br>exportrestriktioner och fri rörlighet för arbetskraft. Mot den bakgrunden<br>bör övervägas om den svenska vapenlagstiftningen till någon del kan<br>antas gå utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör<br>godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten. Av särskilt intresse i<br>detta sammanhang är sådana föremål som anges lagen (1988:254) om<br>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål och, såvitt gäller<br>införsel, förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa<br>farliga föremål.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>52</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser antingen instämmer i Prop. 1995/96:52<br>utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Kvantitativa import- och<br>exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna<br>enligt artiklarna 30 och 34 punkt 1 i Romfördraget. Under förbudet mot<br>kvantitativa restriktioner faller nationella export- och importrestriktioner.<br>Förbudet har en mycket vid omfattning. Även export- och import-<br>licenser av övervakningskaraktär anses vara indirekta handelshinder och<br>är otillåtna i handeln mellan medlemsstaterna. Detta gäller såväl när ett<br>tillståndsförfarande enbart är en formalitet så till vida att tillstånd ges<br>automatiskt som när reglerna är formellt likabehandlande men i<br>realiteten innebär restriktioner. De rättsliga bedömningarna avser således<br>både åtgärdernas utformning och effekt.</p>
<p>I artikel 36 i Romfördraget anges att sådana åtgärder som annars<br>skulle vara förbjudna kan godtas under beaktande av vissa allmänna<br>hänsyn om de inte utgör medel för godtycklig diskriminering eller<br>innefattar en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.<br>Således kan sådana förbud eller restriktioner godtas som grundas på<br>hänsyn till allmän sedlighet, ordning eller säkerhet eller på intresset att<br>skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda<br>nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller<br>att skydda immateriell äganderätt.</p>
<p>Regeringen instämmer alltså i den bedömning som utredningen gjort,<br>både såvitt avser skjutvapen och ammunition och såvitt avser andra<br>föremål som omfattas av de inledningsvis nämnda författningarna.<br>Restriktionerna i den svenska vapenlagstiftningen beträffande innehav<br>och införsel av egendom som omfattas av den lagstiftningen måste anses<br>motiverade med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Bestäm-<br>melserna utgör varken medel för godtycklig diskriminering eller<br>innefattar en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsländerna.<br>Således kan den svenska vapenlagstiftningen inte till någon del anses gå<br>utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl<br>att inskränka den fria rörligheten.</p>
<h2>6 Den språkliga och systematiska översynen av<br>vapenlagen</h2>
<p>Regeringens förslag: Vapenlagen ersätts av en ny kapitelindelad<br>vapenlag i modem språkdräkt.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningens förslag går dock något längre än regeringens när det gäller<br>att ersätta nuvarande vapenlagens bestämmelser med bemyndiganden för<br></p>
<p>53</p>
<p>regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, att meddela Prop. 1995/96:52<br>föreskrifter.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utred-<br>ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Ett flertal remissinstanser<br>framför språkliga synpunkter. Vissa remissinstanser framför i detta<br>sammanhang också sådana förslag som i praktiken innebär materiella<br>ändringar. Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter bl.a. om utredningens<br>förslag till alla delar uppfyller grundlagens krav på att viktigare<br>ämnesområden skall regleras av riksdagen genom lag. Statens<br>kriminaltekniska laboratorium anför bl.a. att 2 kap. 7 § första stycket b<br>i utredningens förslag bör omfatta även projektiler avsedda för<br>kolsyrevapen. Krigsmaterielinspektionen anser att lagtexten bör komplet-<br>teras med definitioner av vissa skjutvapen som överensstämmer med<br>definitionerna i krigsmateriellagen eller i vapendirektivet. Försvarets<br>forskningsanstalt föreslår att skjutvapen i vapenlagen delas in i tre<br>klasser far att på så sätt erhålla en klarare gränsdragning gentemot<br>krigsmateriel. Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Militäridrotts- och<br>Mångkampsförbund, Svenska Sportskytteförbundet och Svenska Pistol-<br>skytteförbundet anser att 2 kap. 2 § b i utredningens förslag bör<br>förtydligas så att det klarare framgår vilka sammanslutningar som avses.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Vapenlagen trädde i kraft år 1974<br>och ansluter sig i princip både språkligt och systematiskt till den tidigare<br>gällande vapenregleringen, nämligen vapenkungörelsen (1934:315) som<br>senare ersattes av vapenförordningen (1949:340). Vapenlagen har mer<br>eller mindre genomgripande ändrats vid åtskilliga tillfällen. Den kan i<br>sin nuvarande form inte anses uppfylla de krav på överskådlighet och<br>lättillgänglighet som bör ställas på en modem lagstiftning. Dessa krav<br>gör sig än mer påkallade när - som i detta fall - lagstiftningen direkt<br>berör en stor grupp människor.</p>
<p>Regeringen ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag till hur en<br>ny vapenlag bör utformas. Således bör den nya lagen vara kapitelindelad<br>och ha ett begränsat antal paragrafer i varje kapitel. På så sätt<br>underlättas framtida ändringar i lagen. De bestämmelser som sakligt sett<br>hör samman i lagen bör samlas under informativa kapitel- eller<br>mellanrubriker. Vidare bör språket i lagen moderniseras. Meningarna bör<br>göras kortare och onödiga ord strykas. Meningsbyggnaden bör göras<br>enklare. Onödigt långa paragrafer bör också delas upp.</p>
<p>I den gällande vapenlagen finns ett omfattande system av hänvisningar<br>mellan stycken inom samma paragraf, mellan paragraferna och till andra<br>lagar. Detta sammantaget gör det onödigt svårt att tillgodogöra sig<br>lagens innehåll. I stället bör - som utredningen föreslagit - hela bestäm-<br>melserna skrivas ut, även om detta medför viss upprepning. Vapenlagen<br>bör alltså i huvudsak fa den disposition som utredningen föreslagit.</p>
<p>För att göra lagtexten mindre detaljerad och mer lättillgänglig har<br>utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om förhållanden som i<br>dag regleras i lagen. Detta gäller regler om undantag från kravet på<br>vapentillstånd i vissa fall för vapen som överlämnats från staten och om 54</p>
<p>skrotning av skjutvapen samt bestämmelserna om att andra än polismän<br></p>
<p>i vissa fall far ta hand om skjutvapen och ammunition eller ta sådan Prop. 1995/96:52<br>egendom i beslag. Utredningen har gjort samma bedömning beträffande<br>den anmälningsskyldighet till polismyndigheten som i vissa fall skall<br>gälla för läkare som ansvarar för den psykiatriska vården av vissa<br>patienter som kan tänkas inneha skjutvapen. Regeringen ansluter sig till<br>utredningens principiella utgångspunkt. Vi anser dock att de sist nämnda<br>bestämmelserna, som i dag återfinns i 32, 41 respektive 46 § vapen-<br>lagen, är av sådan beskaffenhet att de bör meddelas i lag. Bestämmelsen<br>om läkares anmälningsskyldighet bör tas in en särskild paragraf i kapitel<br>sex i förslaget till ny vapenlag. De två andra bestämmelserna bör tas in<br>i de paragrafer i förslaget till ny vapenlag, som motsvarar respektive<br>paragraf i den nuvarande lagen.</p>
<p>Som vi anfört under avsnitt 5.6 föreslår vi att regeringen bemyndigas<br>att meddela föreskrifter om överföring av skjutvapen och ammunition<br>från Sverige till andra länder. I enlighet härmed föreslår vi att också de<br>bestämmelser som i dag finns i 22 § andra och tredje styckena och 28 b<br>§ vapenlagen, och som gäller utförsel av skjutvapen till ett land som har<br>tillträtt den europeiska vapenkonventionen, eller utlåning av skjutvapen<br>till en person bosatt inom ett sådant land, ersätts med bemyndigande för<br>regeringen att meddela nödvändiga föreskrifter. Därigenom kan samtliga<br>bestämmelser som gäller överföring av skjutvapen enligt vapenlag-<br>stiftningen till andra länder samlas i en författning.</p>
<p>Länsrätten i Stockholms län har anfört att utredningen inte synes ha<br>underkastat sitt förslag till ny vapenlag tillräcklig analys ur norm-<br>givnings- eller normprövningssynvikel. Därvid har länsrätten ifrågasatt<br>om regelsystemets utformning i alla avseenden står i överensstämmelse<br>med regeringsformens krav på att vissa bestämmelser skall meddelas i<br>lag samt kraven i den europeiska konventionen för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna att inskränkningar i<br>skyddet av äganderätten skall stå i överensstämmelse med lag samt<br>uppfylla rimliga krav på tillgänglighet och förutsebarhet. Länsrätten har<br>som exempel anfört 2 kap. 3 och 4 §§ i utredningens förslag och<br>påpekat att dessa bestämmelser inte säger något om de personliga<br>kvalifikationer, dvs. omdöme, ålder, laglydnad och pålitlighet, som krävs<br>för att komma i åtnjutande av vapentillstånd. Mot bakgrund härav har<br>länsrätten ifrågasatt om de föreskrifter och allmänna råd som ligger till<br>grund för beviljande av vapentillstånd innehåller villkor och begräns-<br>ningar utöver vad som kan inrymmas i bestämmelserna i vapenlagen och<br>därför möjligen enligt 11 kap. 14 § regeringsformen inte skall tillämpas.</p>
<p>Regeringen delar inte länsrättens bedömning. I vapenlagen, såväl i<br>dess gällande lydelse som i vårt förslag, definieras på ett klart sätt<br>omfattningen av tillståndsplikten vad gäller innehav, införsel och handel<br>med skjutvapen och ammunition. Vidare anges på ett övergripande sätt<br>vilka kriterier som skall vara vägledande vid tillståndsprövningen. De<br>närmare bestämmelserna om vilka krav som skall gälla för tillstånd<br>meddelas med stöd av bemyndigande av regeringen och, efter vidare-<br>delegation från regeringen, av Rikspolisstyrelsen. Dessa bestämmelser<br>innebär inte någon ytterligare inskränkning av den enskildes frihet, 55</p>
<p>utöver vad som följer av lagen. Regeringen är av den uppfattningen att<br></p>
<p>det i vårt förslag klart framgår att de förutsättningar för tillstånd som Prop. 1995/96:52<br>anges i författningstexten inte på ett uttömmande sätt reglerar när<br>tillstånd skall beviljas. En sådan ordning hade knappast heller varit<br>möjlig eftersom den skulle kräva en mycket hög detaljeringsgrad med<br>uppenbar risk för att utelämnande av vissa kriterier som inte kan<br>förutses skulle kunna leda till oönskade resultat. Alternativet till den<br>nuvarande uppbyggnaden av regelsystemet är en ökad skönsmässighet<br>vid prövningen hos tillståndsmydigheten. En sådan hade inneburit<br>minskad förutsebarhet för den enskilde. De kompletterande bestämmelser<br>om vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att tillstånd skall<br>beviljas publiceras i Svensk författningssamling respektive Rikspolis-<br>styrelsens författningssamling och är således tillgängliga för envar.</p>
<p>I övrigt har från remissinstanserna föreslagits en rad språkliga och<br>systematiska ändringar i förhållande till utredningens förslag. Vi har på<br>grundval bl.a. av dessa synpunkter gjort ett antal justeringar av<br>utredningens förslag till lagtext, dels i fråga om språket, dels i fråga om<br>dispositionen. Vissa av ändringarna innebär att vårt förslag ligger<br>närmare den gällande lagtexten än vad utredningen föreslår. I allt<br>väsentligt har vi dock behållit den av utredningen föreslagna strukturen<br>och språkliga utformningen.</p>
<p>Vissa av de ändringar som har föreslagits av remissinstanserna<br>förutsätter överväganden beträffande lagens materiella innehåll. Detta<br>gäller bl.a. definition och klassindelning av skjutvapen i förhållande till<br>krigsmateriel samt frågan hur de sammanslutningar som kan beviljas<br>tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition skall avgränsas. Det har<br>inte ingått i utredningens uppdrag att närmare överväga dessa frågor och<br>något fullständigt underlag för att ta ställning till förslagen finns därför<br>inte att tillgå. Vi föreslår därför att den nuvarande lagtexten överförs<br>oförändrad, eller endast språkligt förändrad i dessa delar. Det kan<br>emellertid finnas anledning att i annat sammanhang återkomma till de<br>frågor som remissinstanserna väckt.</p>
<p>I samband med den språkliga och systematiska genomgången av<br>lagtexten har vi dock särskilt uppmärksammat en fråga som även har<br>viss materiell betydelse. Enligt 4 § vapenlagen (1 kap. 7 § förslaget till<br>ny vapenlag) gäller endast några uppräknade bestämmelser i vapenlagen<br>för vissa projektiler, patroner och patronhylsor som anges i paragrafen.<br>Dessa bestämmelser avser förvaring, omhändertagande, inlösen och<br>förverkande. Emellertid hänvisas inte till bestämmelserna om tillstånd till<br>innehav, införsel eller handel. Detta innebär att de angivna föremålen<br>fritt far förvärvas och innehas av envar. Det kan mot bakgrund härav<br>från systematisk synpunkt ifrågasättas om några bestämmelser alls i<br>vapenlagen bör vara tillämpliga på dessa föremål. Exempelvis syftar<br>förvaringsbestämmelsema ju främst till att hindra att personer som inte<br>har rätt att inneha skjutvapen eller ammunition skall komma över sådan<br>egendom. Dessa bestämmelser fyller knappast någon funktion för<br>egendom som far innehas av envar. Samma sak kan sägas om<br>bestämmelserna om omhändertagande, förverkande och inlösen. När det<br>gäller förverkande bör dock påpekas att det här endast är fråga om 56</p>
<p>förverkande enligt vapenlagen. Om de aktuella projektilerna skulle<br></p>
<p>komma till användning vid brott mot brottsbalken, eller befaras komma Prop. 1995/96:52<br>till brottslig användning, kan förverkande ske med stöd av<br>bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken. Vi föreslår med hänsyn härtill att<br>de angivna föremålen helt undantas från vapenlagens tillämpnings-<br>område. I enlighet med vad Statens kriminaltekniska laboratorium anfört<br>bör paragrafen därutöver ändras så att den även omfattar projektiler<br>avsedda för kolsyrevapen. Sådana projektiler torde redan i dag uppfattas<br>som tillståndsfria enligt bestämmelsen. Ändringen utgör endast en<br>anpassning härtill.</p>
<p>Lagrådet har bl.a. ifrågasatt om den särreglering beträffande åter-<br>utförsel m.m. av skjutvapen som finns i 17 § vapenlagen (2 kap. 15 §<br>förslaget till ny vapenlag) alltjämt är motiverad. Därvid hänvisar<br>Lagrådet till att det sedan länge finns generella bestämmelser om<br>förfarandet med varor som inte far föras in till riket, bl.a. i lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade<br>varor, m.m. Lagrådet förordar att det övervägs om inte paragrafen kan<br>utgå.</p>
<p>Regeringen finner med hänsyn bl.a. till att lagen om transport, för-<br>varing och förstöring av införselreglerade varor, m.m. inte gäller vid<br>införsel av gemenskapsvaror från ett annat land inom EU att<br>bestämmelserna i 17 § vapenlagen för närvarande inte kan utgå. Om<br>bestämmelserna bör samordnas med den generella regleringen av<br>förfarandet med införselreglerade varor far övervägas vid senare tillfälle.</p>
<p>Lagrådet har vidare anfört att den föreslagna placeringen av<br>motsvarigheten till bestämmelsen i 47 § vapenlagen (2 kap. 17 §<br>förslaget till ny vapenlag) blir missvisande med hänsyn till<br>bestämmelsens innehåll. Paragrafen, som reglerar även annan<br>registrering än sådan som avser tillståndspliktiga vapeninnehav var i det<br>remitterarde förslaget placerat under kapitelrubriken ”Tillstånd” och<br>underrubriken ”Register över vapeninnehav”. Lagrådet har som en<br>möjlighet föreslagit att bestämmelsen tas in i ett nytt kapitel med<br>rubriken Register över vapeninnehav och beslut.</p>
<p>Enligt vår mening bör emellertid bestämmelsen stå kvar i 2 kap. i<br>förslaget till ny vapenlag, vilket kapitel reglerar de flesta av de tillstånd<br>och beslut som skall registreras. För att tillgodose det behov av<br>förtydligande som Lagrådet pekat på bör det vara tillräckligt att<br>kapitelrubriken och underrubriken ändras till ”Tillstånd och register”<br>respektive ”Register över vapeninnehav och beslut”.</p>
<p>När det gäller lagtextens utformning i övrigt redovisas våra över-<br>väganden i de avsnitt som behandlar respektive sakområde samt i<br>författningskommentaren.</p>
<p>57</p>
<h2>7 Överklagande av beslut enligt vapenlagen</h2>
<p>Regeringens förslag: Polismyndighetens beslut enligt vapenlagen<br>skall fa överklagas till länsrätten. Kammarrätten skall pröva ett<br>överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser<br>instansordningen och krav på prövningstillstånd for överklagande av<br>beslut att avslå en ansökan om vapentillstånd eller om tillstånd att driva<br>yrkesmässig handel, beslut att återkalla ett sådant tillstånd samt beslut i<br>fråga om inlösen av vapen och ammunition. Övriga beslut bör enligt<br>utredningen liksom för närvarande fa överklagas till länsstyrelsen, vars<br>beslut inte bör få överklagas. Utredningen anser inte att en tvåparts-<br>process bör införas när det gäller vapenärenden.</p>
<p>Remissinstanserna :Det flesta remissinstanserna tillstyrker utred-<br>ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Karlstads tingsrätt anser<br>att även polismyndighetens beslut att avslå ansökningar om ammuni-<br>tionstillstånd, införsel- och lånetillstånd samt tillstånd att få ändra<br>skjutvapen bör kunna bli föremål för domstolsprövning. Kammarrätten i<br>Göteborg anser att alla beslut av polismyndigheten i vapenärenden skall<br>kunna överklagas till länsrätten samt att polismyndigheten skall inta<br>ställning som part i målet vid förvaltningsdomstolen. Länsrätten i<br>Kalmar län anser att även beslut om omhändertagande av vapen och<br>ammunition bör få överklagas till länsrätten samt att en tvåpartsprocess<br>bör införas vid förvaltningsdomstolen. Länsrätten i Stockholms län anser<br>att även polismyndighetens beslut om tillstånd till införsel av vapen till<br>Sverige bör kunna bli föremål för domstolsprövning. Sveriges<br>domareförbund anser att en tvåpartsprocess bör införas i vapenmål<br>medan Sveriges advokatsamfund anser att frågan bör utredas närmare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 42 § vapenlagen får en<br>polismyndighets beslut i ett vapenärende överklagas hos länsstyrelsen. I<br>den utsträckning som framgår av paragrafens andra stycke får<br>länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten. Detta gäller läns-<br>styrelsens beslut i fråga om vapenhandlartillstånd, återkallelse av vapen-,<br>ammunitions- eller vapenhandlartillstånd och om inlösen av vapen eller<br>ammunition. Länsstyrelsens beslut i andra vapenärenden får enligt 42 §<br>tredje stycket vapenlagen inte överklagas. Detta gäller länsstyrelsens<br>beslut om avslag på ansökan om vapen-, ammunitions-, införsel- eller<br>lånetillstånd, avslag på ansökan om att få ändra skjutvapen, beslut om<br>särskilda förvaringsföreskrifter, beslut om förvaring hos myndighet,<br>beslut att omhänderta vapen, förlängning av frist för bl.a. skrotning,<br>anmaning att lämna vapen och beslut om förordnande av provledare.</p>
<p>Om en polismyndighet finner att dess beslut är uppenbart oriktigt på<br>grund av nya omständigheter eller av annan anledning, skall polis-<br>myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>58</p>
<p>att det blir till nackdel för någon enskild part. Detta följer av 27 § Prop. 1995/96:52<br>förvaltningslagen (1986:223) och gäller oavsett om beslutet överklagats<br>eller inte. Vissa närmare angivna undantag från skyldigheten att<br>ompröva beslut föreskrivs dock i paragrafen.</p>
<p>Även i fall där länsstyrelsens beslut enligt vapenlagen inte far<br>överklagas kan en domstolsprövning under vissa förutsättningar ändå<br>komma till stånd med tillämpning av den tidsbegränsade lagen<br>(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. I 1 § föreskrivs<br>bl.a. att kammarrätten, på ansökan av en enskild part i ett sådant för-<br>valtningsärende hos en förvaltningsmyndighet som rör något förhållande<br>som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, skall pröva om<br>avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som<br>sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i<br>ärendet. Vidare föreskrivs att rättsprövning kan gälla endast sådana<br>beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde, annars kan<br>prövas av domstol endast efter ansökan om resning och inte skulle ha<br>kunnat överprövas i annan ordning. Åtminstone länsstyrelsens beslut om<br>avslag på ansökan om vapentillstånd torde omfattas av möjligheten till<br>rättsprövning.</p>
<p>Bestämmelserna om rättsprövning har tillkommit för att uppfylla<br>Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen angående skydd<br>för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I artikel<br>6:1 i konventionen sägs bl.a. att envar skall, när det gäller att pröva hans<br>civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott,<br>vara berättigad till rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och<br>inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.</p>
<p>I samband med tillkomsten av lagen om rättsprövning uttalade<br>föredragande statsrådet (prop. 1987/88:69 s. 21) att det angivna<br>tillämpningsområdet med bred marginal täcker det som rimligen kan<br>falla under konventionens begrepp ”civila rättigheter och skyldigheter”.<br>Vid en förlängning av lagens giltighetstid anförde föredragande<br>statsrådet (prop. 1990/91:176 s. 8) dock att arbetet med den översyn av<br>olika författningar som bl.a. syftar till att svensk rätt skall tillgodose<br>Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning ännu inte<br>avslutats samt att resultatet kan komma att inverka på lagens tillämp-<br>ningsområde. Enligt lagens nuvarande lydelse är den tidsbegränsad till<br>utgången av år 1997.</p>
<p>Instansordningen</p>
<p>Frågor om instansordningen och om partsställningen vid överklagande<br>av förvaltningsbeslut har behandlats av Domstolsutredningen i<br>betänkandet Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och för-<br>faranderegler (SOU 1991:106). Utredningen har som en principiell<br>utgångspunkt anfört att den första domstolsprövningen av ett för-<br>valtningsärende alltid skall ske i länsrätt. Utredningen har därför före-<br>slagit att länsrätt i princip skall vara första domstolsinstans i samtliga<br>måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion och anfört att det bör $$<br></p>
<p>krävas starka skäl for att frångå denna princip. Följaktligen har Prop. 1995/96:52<br>utredningen föreslagit att länsrätten blir första domstolsinstans även i<br>vapenmål. Domstolsutredningens förslag har remissbehandlats och i<br>denna del genomgående fatt ett positivt mottagande.</p>
<p>Föredragande statsrådet anförde i 1993 års budgetproposition (prop.<br>1992/93:100 bil. 3 s. 25) att hon ansåg Domstolsutredningens<br>principiella utgångspunkt vara riktig och att tyngdpunkten i rättsskip-<br>ningen skall ligga i första instans inom de allmänna förvaltnings-<br>domstolarna, men att en ändrad instansordning inte behöver gälla alla<br>måltyper. Riksdagen godkände på regeringens hemställan detta såsom en<br>allmän riktlinje (bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289). Domstols-<br>utredningens förslag, att länsrätt i stället för kammarrätt skall vara första<br>domstolsinstans har därefter genomförts etappvis. I en första etapp<br>flyttades bl.a. studiestödsmål och kriminalvårdsmål ned till länsrätt<br>(prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). I samma<br>lagstiftningsärende gavs länsrätt en generell behörighet att pröva mål<br>som första domstolsinstans om ärendet skall överklagas till allmän<br>förvaltningsdomstol, jfr. 14 § lagen (1971:389) om allmänna förvalt-<br>ningsdomstolar. I en andra etapp, som trädde i kraft den 1 april 1995,<br>flyttades ett stort antal andra måltyper ned till länsrätt som första dom-<br>stolsinstans (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95 :JuU6, rskr. 1994/95:165).<br>Regeringen föreslår nu i en proposition att såsom en tredje etapp<br>resterande måltyper, med något undantag, flyttas ned från kammarrätt<br>till länsrätt (prop. 1995/96:22). Enligt vår mening finns ingenting som<br>talar emot att nu genomföra Domstolsutredningens förslag även på<br>vapenlagens område. Länsrätten bör alltså vara första domstolsinstans<br>även i vapenmål.</p>
<p>Vapenlagsutredningen har föreslagit att när möjlighet till domstols-<br>prövning finns bör polismyndighetens beslut överklagas direkt till<br>länsrätten och länsstyrelsen således uteslutas ur instanskedjan. En sådan<br>ordning följer enligt regeringens mening inte nödvändigtvis av<br>nedflyttningen av mål från kammarrätten till länsrätten. Det vore i och<br>för sig möjligt att behålla länsstyrelserna som första instans när det<br>gäller överklagande av polismyndighetens beslut enligt vapenlagen.<br>Länsstyrelserna fyller väl de krav på sakkunskap och kompetens som<br>man kan ställa på prövningen av dessa ärenden. Nedflyttningen av<br>vapenmålen från kammarrätten innebär emellertid en förlängning av<br>instanskedjan, som i detta fall måste vägas mot såväl kostnadsaspekterna<br>som mot intresset av att kunna uppnå ett slutligt avgörande inom rimlig<br>tid. Därvid uppkommer frågan om det är nödvändigt att ett ärende enligt<br>vapenlagen kan prövas av både länsstyrelse och länsrätt. Till skillnad<br>från många andra av de överklaganden som handläggs av länsstyrelserna<br>innehåller vapenärendena relativt renodlade frågor om rättstillämpning<br>där länsstyrelsernas särskilda sakkunskap eller möjligheter till tvär-<br>sektoriella bedömningar inte gör sig särskilt gällande. Det bör därför<br>vara tillräckligt att vapenärendena prövas av länsrätten och att<br>länsstyrelsen således utesluts ur instansordningen. Regeringen instämmer<br>i utredningens bedömning i denna del.</p>
<p>60</p>
<p>Enligt utredningens förslag skulle alltså de ärendetyper som i dag far<br>överklagas från länsstyrelsen till kammarrätten överklagas direkt från<br>polismyndigheten till länsrätten. Ytterligare en ärendetyp nämligen<br>polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om vapentillstånd skulle<br>överklagas på samma sätt.</p>
<p>Övriga polismyndighetens beslut i vapenärenden skulle enligt<br>utredningens förslag liksom i dag överklagas till länsstyrelsen utan<br>möjlighet till annan domstolsprövning än den som följer av lagen om<br>rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Regeringen anser att en sådan<br>lösning som utredningen föreslår vore mindre lämplig eftersom den<br>skulle innebära två olika instansordningar för vapenärenden vilket inte<br>minst för den enskilde vapenägaren skulle vara opraktiskt. Vidare är den<br>prövning som sker i olika typer av vapenärenden många gånger likartad.<br>Således måste i princip samma bedömning göras av en persons<br>lämplighet när fråga är om tillstånd till innehav av skjutvapen som när<br>det gäller tillstånd till införsel av vapen för jakt eller tävling i Sverige.<br>Praktiska skäl talar också för att t.ex. ett beslut om omhändertagande av<br>ett skjutvapen skall överklagas till samma instans som har att handlägga<br>ett överklagande av ett beslut om återkallelse av tillståndet att inneha<br>vapnet i fråga. Därtill kommer att det inte kan uteslutas att det även<br>bland de ärenden som enligt utredningens förslag skall överklagas till<br>länsstyrelsen kan förekomma frågor som berör en enskilds civila<br>rättigheter i Europakonventionens mening. Även med beaktande av<br>möjligheten till rättsprövning enligt lagen om rättsprövning av vissa<br>förvaltningsbeslut finns mycket som talar för att också dessa ärenden bör<br>omfattas av en instansordning där domstol ingår. Regeringen anser på nu<br>anförda skäl att samtliga ärendetyper enligt vapenlagen bör kunna<br>överklagas till länsrätt.</p>
<p>Prövningstillstånd</p>
<p>Enligt en ny bestämmelse i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 34 a §<br>som trädde i kraft den 1 oktober 1994, far i de fall det särskilt före-<br>skrivits kammarrätten pröva ett överklagande från länsrätten endast om<br>kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd får<br>enligt andra stycket i paragrafen meddelas om det är av vikt för ledning<br>av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, anledning<br>förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller det<br>annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Regeringen anförde<br>(prop. 1993/94:133 s. 33 ) i propositionen som låg till grund för in-<br>förande av bestämmelsen bl.a. att nedflyttningen av måltyper till<br>länsrätten kommer att förlänga instanskedjoma i förvaltningsmål samt att<br>detta kommer att medföra att det dröjer längre innan det finns ett slutligt<br>avgörande i de mål som överklagas. Det är, menade regeringen, en<br>fördel både för samhället och för de enskilda om handläggningen av<br>målen inte drar ut alltför mycket på tiden. Regeringen ansåg också att ett<br>system med prövningstillstånd även i kammarrätt skapar möjligheter att<br>bättre och mer effektivt utnyttja de resurser som finns.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>61</p>
<p>Krav på prövningstillstånd i kammarrätten har i princip undantagslöst<br>föreskrivits i samband med att olika måltyper enligt vad ovan sagts har<br>flyttats ned från kammarrätt till länsrätt. Vapenmålen skiljer sig inte på<br>något väsentligt sätt till sin natur från de övriga måltyper som<br>fortsättningsvis skall överklagas från förvaltningsmyndigheten till<br>länsrätten. Regeringen delar också Vapenlagsutredningens uppfattning att<br>det inte är rimligt att ett vapenärende fullt ut skall kunna prövas först av<br>polismyndigheten och därefter av två domstolar med möjlighet till<br>prövningstillstånd i Regeringsrätten. I den nya vapenlagen bör därför<br>införas en bestämmelse om att prövningstillstånd krävs vid överklagande<br>till kammarrätten. Av förvaltningprocesslagen följer att kammarrättens<br>beslut att inte meddela prövningstillstånd kan överklagas till<br>Regeringsrätten. Om kammarrätten beviljar prövningstillstånd, far enligt<br>33 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen det beslutet inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Partsställningen i vapenärenden</p>
<p>Frågan om partsställningen i vapenärenden har behandlats av 1987 års<br>vapenutredning i betänkandet Översyn av vapenlagstiftningen (SOU<br>1989:44). Utredningen föreslog att Rikspolisstyrelsen skulle ges rätt att<br>överklaga alla beslut enligt vapenlagen, om det var av vikt för<br>rättstillämpningen eller annars från allmän synpunkt att saken prövades<br>av högre instans. Syftet bakom förslaget var bl.a. att försöka<br>åstadkomma en enhetligare praxis i vapenärenden. Något förslag av det<br>innehåll som utredningen förordat lades emellertid inte fram. Före-<br>dragande statsrådet anförde (prop. 1990/91:130 s. 51) bl.a. att Riks-<br>polisstyrelsen på ett lika ändamålsenligt men mindre kostsamt sätt kan<br>medverka till en enhetlig rättstillämpning genom att följa utvecklingen<br>av överklagade ärenden och sprida information om betydelsefulla<br>avgöranden från såväl länsstyrelsen som förvaltningsdomstolar.</p>
<p>Vapenlagsutredningen har ställt sig avvisande till möjligheten att ge<br>Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som fattat beslut i ärendet<br>rätt att överklaga. Att göra vapenmålen till en tvåpartsprocess skulle<br>enligt utredningens uppfattning i onödan göra handläggningen tyngre,<br>mer omständlig och tidskrävande samt mer kostsam, utan att på samma<br>gång medföra några beaktansvärda fördelar. Utredningen anför bl.a. att<br>polismyndigheten har möjlighet att framföra synpunkter på ett<br>vapenärende i samband med omprövningförfarandet vid ett överklagat<br>beslut samt att domstolen alltid har möjlighet att begära in yttrande från<br>polismyndigheten eller Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Regeringen förslår emellertid - i den ovannämnda propostionen om<br>genomförande av Domstolsutredningens förslag om instansordning (prop.<br>1995/96:22) - att det i förvaltningsprocesslagen skall föras in en<br>generell regel om att den myndighet som först har beslutat i ett ärende<br>skall vara motpart till den enskilde vid ett överklagande. Bestämmelsen<br>är avsedd att tillämpas om inget annat är föreskrivet i den speciella<br>lagstiftning som reglerar måltypen i fråga. För vapenärenden innebär<br>förslaget att, om inte annat föreskrivs i vapenlagen, polismyndigheten<br></p>
<p>alltid blir motpart till den enskilde vid ett överklagande till länsrätten. Prop. 1995/96:52<br>Av allmänna processrättsliga regler följer att polismyndigheten<br>därigenom även far rätt att överklaga länsrättens beslut om det går<br>myndigheten emot.</p>
<p>Genom den nu skisserade ordningen tillgodoses önskemålen från de<br>remissinstanser som förordat införandet av en tvåpartsprocess i vapen-<br>målen. Vidare kan ett sådant system antas gagna effektiviteten och leda<br>till processekonomiska fördelar hos domstolarna. Genom att ge polis-<br>myndigheten rätt att överklaga länsrättens beslut ökar också möjlig-<br>heterna att få till stånd vägledande avgöranden och att rätta till enskilda<br>beslut som framstår som felaktiga från samhällets utgångspunkt.</p>
<p>Den eventuella ökning av polismyndigheternas arbetsbörda som kan<br>bli följden av att en tvåpartsprocess införs skall inte överdrivas. I de fall<br>det inte finns anledning att ändra polismyndighetens överklagade beslut,<br>kan länsrätten enligt förvaltningsprocesslagen fastställa beslutet utan<br>vidare kommunikation med polismyndigheten. Regeringen har i den<br>ovan nämnda lagrådsremissen om ändring i förvaltningsprocesslagen<br>också föreslagit att en bestämmelse införs som ger vidgade möjligheter<br>att i vissa fall ändra polismyndighetens beslut utan föregående<br>skriftväxling, nämligen när sådan är onödig. Den ökade arbetsbelastning<br>som tvåpartsprocessen ändå kan antas medföra för polismyndigheterna<br>får enligt vår mening anses uppvägas av de fördelar från effektivitets-<br>synpunkt som en bättre prejudikatbildning på vapenområdet innebär.</p>
<h2>8 Lasersikten</h2>
<p>Regeringens bedömning: Lasersikten bör inte omfattas av<br>vapenlagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att lasersikten skall<br>omfattas av vapenlagen och att tillstånd skall krävas för innehav.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser pekar på<br>gränsdragningssvårigheter mellan lasersikten och andra laseranordningar.<br>Riksåklagaren ifrågasätter om den föreslagna utvidgningen är nödvändig<br>medan Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm, Rikspolis-<br>styrelsen och Polismyndigheten i Helsingborg avstyrker förslaget med<br>motiveringen att en tillståndsplikt inte är nödvändig. Statens kriminal-<br>tekniska laboratorium har ställt sig tveksam till förslaget och bl.a. anfört<br>att en tillståndsfri laserpekare kan vara lika användbar som riktmedel<br>samt att lasersikten kan vara svåra att särskilja från laserpekare .</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Av 1 och 2 §§ vapenlagen (1<br>kap. 2-4 §§ förslaget till ny vapenlag) framgår vilka föremål som är att<br></p>
<p>63</p>
<p>betrakta som skjutvapen och som således är tillståndspliktiga enligt Prop. 1995/96:52<br>vapenlagen. Inga sikten omfattas av tillståndsplikten.</p>
<p>Ett lasersikte är ett riktmedel som kan monteras på olika typer av<br>skjutvapen. Det är så konstruerat att det sänder en kompakt ljusstråle i<br>vapnets skottriktning. Ljusstrålen skapar en lysande röd punkt på det<br>föremål den träffar. Det är meningen att siktet skall ställas in så att den<br>röda punkten överensstämmer med den punkt där ett skott från vapnet<br>träffar. Den röda punkten blir svagare på längre avstånd. För att den<br>skall kunna ses kan därför en kikare ingå i siktet. Strålen reflekteras<br>också olika bra beroende på vilket material den träffar. Förutsatt att<br>lasersiktet används under sådana förhållanden att den röda punkten kan<br>ses med blotta ögat, innebär lasersiktet att skytten inte behöver hålla<br>vapnet vid ögat för att kunna rikta det mot målet.</p>
<p>Utredningen har uppmärksammat att lasersikten marknadsförs i<br>Sverige och att det därvid åberopas många användningsområden, t.ex.<br>träning, utbildning, jakt och säkerhetsändamål.</p>
<p>Laser omfattas av strålskyddslagen (1988:220). Beroende på strål-<br>skyddsegenskapema delas laseranordningar in i olika klasser. För de<br>högre klasserna gäller krav på tillstånd, bl.a. för innehav. De lasersikten<br>som finns i handeln är emellertid enligt utredningen klassade i någon av<br>de lägsta klasserna och är i princip ofarliga for ett oskyddat öga.</p>
<p>Utredningen motiverar sitt förslag med att det inte råder någon tvekan<br>om att lasersikten kan användas vid allvarlig brottslighet och att<br>samhällets uppmärksamhet därför är påkallad. Flera remissinstanser har<br>avstyrkt förslaget bl.a. med motiveringen att lasersikten inte utgör något<br>problem från polisiär synpunkt samt att gränsdragningssvårigheter kan<br>uppstå i förhållande till laserinstrument som används för andra ändamål,<br>t.ex. en laserpekpinne för overheadbilder eller laser för industriellt bruk.<br>Statens kriminaltekniska laboratorium har ställt sig tveksam till förslaget<br>och därvid påpekat bl.a. att användbarheten av ett lasersikte är störst på<br>korta avstånd och under dåliga ljusförhållanden. I sådana sammanhang<br>är enligt laboratoriet en tillståndsfri laserpekare lika användbar.<br>Laboratoriet har även påpekat att lasersikten kan vara svåra att särskilja<br>från laserpekare och att lagförslaget därför inte skulle uppnå den verkan<br>som eftersträvades.</p>
<p>Med hänsyn bl.a. till vad Statens kriminaltekniska laboratorium anfört<br>om gränsdragningsproblem till instrument som rimligen inte bör falla<br>inom vapenlagstiftningens område och möjligheten att ersätta lasersikten<br>med annan liknande laserutrustning, anser regeringen att utredningens<br>förslag i denna del inte bör genomföras. Regeringen avser dock att<br>mycket noga följa utvecklingen på detta område och återkomma till<br>riksdagen om det skulle visa sig att det finns ett mer påtagligt behov av<br>att kräva tillstånd för innehav av lasersikten.</p>
<p>64</p>
<h2>9 Samlarvapen</h2>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd skall undantagsvis kunna meddelas<br>för skjutning med samlarvapen och andra vapen för vilka tillstånd<br>till innehav meddelats för annat ändamål än skjutning.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser antingen tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Svenska Vapenstiftelsen ställer sig<br>dock kritisk till vissa av utredningens uttalanden om hur dispens-<br>möjligheten skall tillämpas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tillstånd till innehav av skjutvapen<br>kan enligt 9 § vapenlagen (2 kap. 3 § förslaget till ny vapenlag)<br>meddelas - utöver de fall då sökanden har behov av vapnet för skjutning<br>- för vapen som har prydnadsvärde, samlarvärde eller särskilt affektions-<br>värde. I dessa fall far vapnet inte användas för skjutning.</p>
<p>Den som ansöker om tillstånd att inneha ett vapen för skjutning skall<br>enligt 5 § vapenförordningen visa sig kunna handha ett sådant vapen<br>som ansökan avser. Detta gäller inte om ansökan avser innehav för annat<br>ändamål, t.ex. att vapnet skall ingå i en samling. Enligt Rikspolis-<br>styrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen måste<br>särskilda krav ställas på vapensamlares personliga kvalifikationer. Det<br>bör vidare stå klart att vederbörande har ett seriöst intresse för<br>verksamheten (RPS FS 1992:2 FAP 551-3). Den som har fatt tillstånd<br>att inneha samlarvapen har emellertid inte behövt visa att han kan<br>handha vapen praktiskt på ett sådant sätt som avses i 5 § vapen-<br>förordningen. Huvudregeln bör därför liksom för närvarande vara att när<br>tillstånd till innehav av ett vapen meddelats för annat ändamål än<br>skjutning, dvs. för ett vapen som har huvudsakligen samlarvärde,<br>prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde, far vapnet inte användas för<br>skjutning.</p>
<p>Däremot bör det inte finnas något hinder mot att i undantagsfall tillåta<br>skjutning med sådana vapen. Detta bör främst gälla när det föreligger<br>intresse från vapenteknisk synpunkt. Vi föreslår därför i likhet med<br>utredningen att en dispensmöjlighet införs. Denna avser i första hand<br>samlarvapnen. Det kan emellertid inte uteslutas att det någon gång kan<br>finnas skäl att också meddela tillstånd till skjutning med ett vapen som<br>har huvudsakligen prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde för<br>innehavaren. Dispensmöjligheten bör därför gälla generellt.</p>
<p>Frågan om utfärdande av tillstånd till skjutning behandlas närmare i<br>författningskommentaren (avsnitt 15).</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<h2>10 Utbyte av extra vapendelar</h2>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Regeringens förslag: En tillståndspliktig vapendel som är försliten<br>eller på annat sätt obrukbar skall få bytas mot en ny likadan, under<br>förutsättning att den gamla skrotas. Bytet skall anmälas till<br>polismyndigheten.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig<br>antingen tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § vapenlagen (1 kap. 3 § f<br>förslaget till ny vapenlag) skall vad som i lagen sägs om skjutvapen<br>också gälla bl.a. pipor till skjutvapen. Det innebär bl.a. att den som vill<br>inneha en extra pipa till ett vapen utöver tillståndet för själva vapnet<br>även måste söka tillstånd för den extra pipan. Om den ordinarie pipan<br>till vapnet förslits eller på annat sätt blir obrukbar, far den enligt 24 §<br>vapenlagen (4 kap. 2 § förslaget till ny vapenlag) utan särskilt tillstånd<br>bytas ut mot en ny likadan. Om däremot en extrapipa blir sliten eller på<br>annat sätt obrukbar erfordras ett nytt vapentillstånd för att byta ut den.<br>Särskilt när det gäller skjutvapen som är så konstruerade att skytten själv<br>på ett enkelt sätt kan byta pipa är denna skillnad enligt vår mening svår<br>att motivera.</p>
<p>En pipa eller en annan vapendel, som på grund av slitage eller på<br>annat sätt blivit obrukbar och därför bytts ut, bör skrotas. Med skrotning<br>av skjutvapen eller tillståndspliktig vapendel avses enligt Rikspolis-<br>styrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen att<br>vapnet eller vapendelen förstörs så att ingen vital del kan komma till<br>användning igen (RPS FS 1992:2 FAP 551-3).</p>
<p>Om en extra vapendel, som alltså kräver särskilt tillstånd till innehav,<br>byts ut, kommer vapendelen inte längre att vara identisk med den<br>vapendel som tillståndet avser. Detta har betydelse med hänsyn till att<br>vapendelens nummer normalt finns angivet i tillståndsbeviset. Genom att<br>föreskriva att utbytet skall anmälas till polismyndigheten kan emellertid<br>myndighetens kontroll över vapeninnehavet ändå upprätthållas. Detta<br>gäller särskilt som intyg enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter skall<br>utfärdas över skrotningen för efterföljande ändring i vapenregistret. Den<br>som tar emot vapen för skrotning skall också, enligt 40 § vapen-<br>förordningen, föra förteckning över mottagna vapen.</p>
<p>Vi föreslår mot bakgrund härav att den som låter skrota en vapendel,<br>för vilken särskilt tillstånd meddelats, skall fa anskaffa en ny likadan i<br>utbyte, utan att ansöka om nytt vapentillstånd. Bytet skall dock anmälas<br>till polismyndigheten som därvid skall utfärda ett nytt tillståndsbevis.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far enligt<br>25 b § vapenlagen (11 kap. 2 § d förslaget till ny vapenlag) utfärda<br>närmare föreskrifter om själva förfarandet.</p>
<p>66</p>
<h2>11 Signalvapen</h2>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Regeringens bedömning: Någon ändring av tillståndsplikten för<br>signalvapen bör inte göras.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i<br>denna del antingen instämmer i utredningens bedömning eller lämnar<br>den utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har behandlat<br>frågan om tillståndsplikten för signalvapen med anledning av en<br>skrivelse till regeringen, som har överlämnats till utredningen. I<br>skrivelsen föreslås att en viss nödsignalsutrustning som laddas med<br>patroner skall kunna innehas utan särskilt tillstånd.</p>
<p>Sedan den 1 januari 1988 (SFS 1987:1008) gäller enligt 1 § vapen-<br>lagen (1 kap. 3 § förslaget till ny vapenlag) reglerna för skjutvapen</p>
<p>också signalvapen som laddas med patroner. I samband med att förslaget<br>till ändring lades fram anförde föredragande statsrådet (prop.</p>
<p>1986/87:154 s. 11) bl.a. att möjligheterna att missbruka dessa</p>
<p>anordningar är stor, att det förekommer att de manipuleras så att skarpa<br>skott kan avlossas och att de också, när de används för sitt egentliga<br>ändamål, kan vara farliga med hänsyn till risken att någon träffas av en<br>utskjuten signal- eller lysprojektil. Föredragande statsrådet anförde att<br>behovet av signalanordningar i stor utsträckning kan tillgodoses genom<br>olika pyrotekniska produkter, men att tillstånd att inneha signalvapen<br>givetvis bör kunna beviljas för seriös användning. Tillståndsplikten<br>bedömdes därför inte medföra några större olägenheter för allmänheten.<br>Vi instämmer i den bedömning som sålunda gjordes när tillståndsplikten<br>infördes och anser inte att någon omständighet framkommit som bör<br>föranleda någon annan bedömning.</p>
<h2>12 Tårgassprayer och liknande sprayer</h2>
<p>Regeringens förslag: Sådana sprayer avsedda för självförsvar som<br>innehåller tårgas eller andra tårretande ämnen skall omfattas av<br>vapenlagens regler för skjutvapen och vara tillståndspliktiga.<br>Detsamma skall gälla sprayer som innehåller ämnen med<br>morfinliknande effekter och som ger en temporär bedövning eller<br>förlamning. Sådana sprayer som innehåller ämnen som inte är<br>irritationsframkallande, t.ex. livsmedelsfär g, skall däremot inte<br>omfattas av vapenlagen.</p>
<p>67</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Prop. 1995/96:52</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig<br>antingen tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vapenlagens bestämmelser om<br>skjutvapen gäller, förutom skjutvapen i egentlig mening, även vissa<br>andra föremål som räknas upp i 1 § andra stycket. Bland dessa nämns<br>särskilt tårgasanordningar. Med tårgasanordningar torde avses även andra<br>anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga därmed.</p>
<p>På marknaden förekommer en mängd olika typer av sprayer som är<br>avsedda för självförsvar eller för polisändamål. En del av dessa<br>innehåller tårgas och är därmed att direkt hänföra till tårgasanordningar.<br>Det finns emellertid även sprayer som innehåller andra tårretande ämnen<br>eller som innehåller bedövningsmedel. Det finns också försvarssprayer<br>som påstås endast innehålla färgämnen.</p>
<p>Utredningen har från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL)<br>inhämtat yttrande över förekomsten av tårgasanordningar och andra<br>jämförliga anordningar (skyddssprayer). Därefter har utredningen<br>inhämtat yttrande från Försvarets forskningsanstalt (FOA) över<br>sprayernas farlighetsgrad. FOA har begränsat sin bedömning av<br>farlighetsgraden till den situation i vilken skyddssprayer kan tänkas<br>användas. Därvid har FOA anfört att när det gäller farlighets-<br>bedömningen kan man inte enbart bedöma det ingående ämnets eller de<br>ingående ämnenas giftighet (toxicitet) utan att man även bör beakta att<br>ingående ämnen kan påverka giftigheten av varandra (interaktioner).<br>Drivgaser och beståndsdelar från vapnet kan också påverka giftigheten.<br>Detta försvårar enligt FOA bedömningen och gör den osäker, i vissa fall<br>omöjlig.</p>
<p>Enligt yttrandena från SKL och FOA kan de aktuella sprayerna delas<br>in i följande fyra kategorier.</p>
<p>A. Sprayer som innehåller tårretande ämnen och slemmhinne- och<br>hudirriterande ämnen benämnda tårgas</p>
<p>Det finns olika ämnen som klassificeras som tårgas. De två vanligaste<br>benämns CN och CS. Det sistnämnda ingår i den svenska polisens<br>tårgasutrustning och är mindre giftigt än CN. Utmärkande för tårgaserna<br>är enligt FOA att de har en omedelbart retande effekt på ögon, hud och<br>slemhinnor redan i låga koncentrationer. I praktiken kan skadliga och<br>dödande effekter uppkomma enbart då någon utsätts för mycket höga<br>koncentrationer, vilket exempelvis kan inträffa när tårgasfacklor används<br>i begränsade utrymmen. Även om dödsfall har beskrivits är de ovanliga.</p>
<p>B. Sprayer innehållande andra tårretande ämnen än de tårgaser som<br>nämnts under A</p>
<p>Hit kan hänföras olika typer av pepparextrakt, där den aktiva substansen<br>är capsaicin. Senapsolja med den aktiva substansen allylisotiocyanat kan<br>också ingå i denna grupp. Hit räknas de s.k. pepparsprayema liksom<br>diverse produkter som uppges vara lämpade som skydd mot bitska<br>hundar m.m.</p>
<p>68</p>
<p>Capsaicin är kraftigt irriterande på ögon, hud och slemhinnor. Enligt Prop. 1995/96:52<br>FOA har på senare år pepparspray använts i polisiära sammanhang i<br>vissa länder, t.ex. vid upplopp. Trots bristfällig dokumentation i detta<br>hänseende kan man enligt FOA våga anta att de skadliga effekterna<br>borde vara beskedliga.</p>
<p>Senapsoljan består av flyktig allylisotiocyanat. Den är irriterande på<br>ögon, hud och slemhinnor. Dess effekt påminner enligt FOA åtminstone<br>kvalitativt om capsaicinets. Skadliga effekter på ögon, hud och<br>slemhinnor av senapsoljan har inte rapporterats. Trots detta kan man<br>enligt FOA:s bedömning knappast anta att eventuella skador skulle vara<br>av allvarlig natur.</p>
<p>C. Sprayer som innehåller diverse ämnen som inte är direkt<br>irritationsframkallande</p>
<p>Hit räknas ämnen som anses lämpade som skydd och samtidigt kan<br>märka ut angriparen. Livsmedelsfarger kan ingå i dessa sprayer. Vissa<br>av dessa ämnen är studerade från giffighetssynpunkt. Emellertid är deras<br>skadlighet vid användning i spray mycket sällan eller aldrig<br>dokumenterade. Man kan likväl enligt FOA förmoda att giftigheten är<br>låg vid denna användning.</p>
<p>D. Sprayer eller andra jämförliga anordningar med innehåll som ger en<br>temporär bedövning eller förlamning</p>
<p>Det finns enligt FOA uppgifter som tyder på att denna typ av spray<br>skulle förekomma. Tänkbara ämnen i sådana sprayer är substanser med<br>morfinliknande effekter, t.ex. fentanylderivat eller ämnen med atropinlik<br>effekt såsom skopolamin. Det är inte möjligt att här ange vilken<br>verkansgrad denna typ av spray skulle kunna ha. Skulle verkansgraden<br>vara mycket hög måste den enligt FOA betecknas som alltför farlig för<br>att användas av privatpersoner.</p>
<p>Tårgasanordningar har sedan lång tid tillbaka omfattats av vapenlagen<br>och varit underkastade samma krav på tillstånd m.m. som skjutvapen.<br>Det saknas skäl att i detta sammanhang överväga att ändra denna<br>ordning. Även om risken är liten att någon skall tillfogas allvarliga<br>skador av tårgas, har tårgasanordningama karaktär av vapen. Syftet är att<br>under en begränsad tid fysiskt sätta en person ur spel. Utöver de<br>polisiära användningsområdena är tårgasanordningama avsedda att<br>användas i självförsvar. Emellertid är de minst lika effektiva som<br>angreppsvapen. Det har bl.a. visat sig att tårgassprayer ofta kommer till<br>användning vid rån och liknande överfall.</p>
<p>Sprayer i kategori A innehåller tårgas och är alltså direkt hänförliga<br>till tårgasanordningar. Denna kategori av sprayer skall självfallet anses<br>falla under vapenlagen.</p>
<p>Sprayer i kategori B innehåller andra tårretande ämnen än tårgaser.<br>Som framgår av det ovanstående liknar de aktiva ämnenas omedelbara<br>verkan tårgasen. Även dessa sprayer bör därför falla under vapenlagen.</p>
<p>Sprayer i kategori C innehåller ämnen som är inte direkt irritations- 69</p>
<p>framkallande. De kan enligt FOA förmodas ha låg giftighet. Vi utgår</p>
<p>från att de främst är obehagliga att få på sig och ofta har till syfte att för<br>framtida identifiering märka ut en angripare. Sådan sprayer skiljer sig<br>väsentligt i fråga om verkan och ändamål från tårgasanordningama.<br>Således saknas enligt vår mening skäl att låta vapenlagens bestämmelser<br>omfatta också dessa sprayer.</p>
<p>Sprayer i kategori D slutligen ger temporär bedövning eller<br>förlamning. De kan därför, även utan att irritera ögon, hud eller<br>slemhinnor, ha en kraftigt prestationsnedsättande effekt. Vi anser med<br>hänsyn härtill att sådana sprayer i fråga om verkan och ändamål kan<br>jämföras med tårgasanordningar. De bör därför omfattas av vapenlagen<br>och vara tillståndspliktiga.</p>
<p>För att klargöra vapenlagens omfattning när det gäller olika skydds-<br>sprayer och för att undanröja eventuella tveksamheter i legalitets-<br>hänseende föreslår vi en justering av uppräkningen i 1 § andra stycket<br>vapenlagen (1 kap 3 § förslaget till ny vapenlag). Sålunda bör efter<br>”tårgasanordningar” läggas till ”och andra till verkan och ändamål<br>jämförliga anordningar”. Därigenom bör lagtexten komma att stå i<br>överensstämmelse med vad som ovan sagts om vapenlagens omfattning<br>vad gäller sprayer avsedda för självförsvar.</p>
<p>Regeringen har inte funnit skäl att i detta sammanhang ta upp frågan<br>om i vilken utsträckning tillstånd bör beviljas för tårgasanordningar eller<br>andra tillståndspliktiga sprayer. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och<br>allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2 FAP 551-3) anges<br>att tillståndsgivningen beträffande gaspistoler eller andra likartade vapen<br>- t.ex. spray - bör vara mycket restriktiv och att tillstånd endast bör<br>beviljas undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger.</p>
<p>Frågan om skyddssprayer har emellertid aktualiserats genom att<br>Rikspolisstyrelsen har inlett en försöksverksamhet där hotade kvinnor<br>som komplement till s.k. trygghetspaket, som innehåller olika larm-<br>anordningar, efter vederbörlig tillståndsprövning i varje enskilt fall också<br>utrustats med pepparspray. Regeringen har genom ett beslut den 18<br>november 1993 uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att utvärdera försöks-<br>verksamheten. Utvärderingen bör enligt beslutet omfatta bl.a. frågorna<br>om tårgas- eller pepparspray kan utgöra ett effektivt skydd för hotade<br>kvinnor och om innehavet av ett sådant försvarsmedel upplevs som en<br>trygghet för den hotade. Därutöver är utvärderingen avsedd att belysa<br>riskerna för att försvarsmedlet missbrukas eller på annat sätt föranleder<br>skada. Utvärderingen skulle enligt beslutet ha getts in till<br>Justitiedepartementet senast den 1 januari 1995. Rikspolisstyrelsen har<br>emellertid förklarat att underlaget ännu i juni i år var för litet för en<br>meningsfull utvärdering samt att man med hänsyn härtill beslutat<br>förlänga försöksperioden till den 1 juli 1996. Utvärderingen kan därför<br>beräknas vara färdig först i början av september 1996.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>70</p>
<h2>13 ”Paintballvapen”</h2>
<p>Regeringens förslag: Vapen laddade med fargampuller, s.k.<br>paintballvapen, som används vid stridsliknande spel och lekar får<br>anses vara avsedda för målskjutning och bör få innehas utan<br>tillstånd av personer som fyllt 18 år.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt gäller<br>sådana paintballvapen som uppfyller kriterierna för att anses vara<br>effektbegränsade. Enligt utredningen bör icke-effektbegränsade paintball-<br>vapen alltid vara tillståndspliktiga och tillstånd meddelas synnerligen<br>restriktivt.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig<br>över utredningens förslag tillstyrker detta eller lämnar det utan erinran.<br>Några remissinstanser, däribland Rikspolisstyrelsen, efterlyser en mer<br>ingripande reglering av paintballverksamhet och föreslår att samtliga<br>paintballvapen skall vara tillståndspliktiga. Ett antal remissinstanser har<br>framfört invändningar mot utredningens bedömning att paintballskytte<br>skall vara att betrakta som målskjutning. Statens kriminaltekniska<br>laboratorium har bl.a. anfört att klassificeringen av paintballvapen inte<br>är meningsfull i sin nuvarande form och har lämnat förslag till<br>alternativa lösningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Paintballvapen är benämningen på en<br>typ av kolsyredrivna skjutvapen som är avsedda för stridsliknande spel<br>och lekar där deltagarna skjuter på varandra. Vapnen laddas med ett<br>slags ampuller som har en relativt stor kaliber och som består av ett<br>gelatinskal innehållande flytande färg. När ampullen träffar sitt mål<br>brister gelatinskalet varvid färgen rinner ut och markerar på så sätt en<br>träff.</p>
<p>Enligt 5 § andra stycket vapenlagen (2 kap. 1 § andra stycket förslaget<br>till ny vapenlag) krävs inte tillstånd för den som fyllt 18 år att inneha,<br>driva handel med eller föra in effektbegränsade vapen. Ett sådant vapen<br>är antingen ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för<br>målskjutning eller ett harpunvapen. Det skall därutöver ha en i<br>förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt. Vad som<br>avses med en sådan begränsad effekt definieras i vapenförordningen. I<br>1 a § sägs att ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha en<br>begränsad effekt om en projektil från vapnet fyra meter från pipans<br>mynning har en anslagsenergi som är mindre än tio joule. När det gäller<br>hel- eller halvautomatiska vapen av dessa slag anges gränsen till tre<br>joule.</p>
<p>Statens kriminaltekniska laboratorium testar kolsyre-, luft- och<br>fjädervapen för att avgöra om dessa skall anses vara effektbegränsade<br>eller inte. Det finns i dag ett stort antal fabrikat och typer av<br>paintballvapen vilka laboratoriet vid sina tester funnit ha en sådan be-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>71</p>
<p>gränsad effekt som anges i vapenförordningen. I stort sett samtliga dessa Prop. 1995/96:52<br>torde vara importerade.</p>
<p>Det andra kravet för att vapnen skall anses tillståndsfria för personer<br>över 18 år - att vapnen skall vara avsedda för målskjutning - torde i<br>praktiken ha kommit att anses uppfyllt när det gäller paintballvapen. I<br>vart fall har såvitt vi känner till ingen myndighet ingripit mot att<br>personer som fyllt 18 år utan tillstånd importerat, sålt eller innehaft<br>paintballvapen med begränsad effekt.</p>
<p>Från många håll har emellertid ifrågasatts om skytte mot levande mål,<br>som ju paintballverksamheten går ut på, någonsin kan betraktas som<br>målskytte. Verksamheten har också kritiserats för att vara<br>våldsförhärligande.</p>
<p>Stridsliknande spel och lekar med paintballvapen förekommer under<br>olika namn såsom överlevnadsspel, paintballgames och survivalgames.<br>Verksamheten bedrivs kommersiellt på banor utomhus i skogsområden<br>eller inomhus, t.ex. i före detta industrilokaler. Det förekommer också<br>paintballskytte i ideell regi genom olika föreningar. Stridsspelen utövas<br>ofta enligt fastställda regler. Dessa kan innebära bl.a. följande. Två lag<br>om högst tio spelare tävlar mot varandra på en avgränsad plan. Vapnen<br>kontrolleras före spelets böljan, bl.a. med avseende på projektilens<br>utgångshastighet. Minsta skjutavstånd är fem meter. Färgampullema far<br>inte vara kylda så att de blir hårda. Skyddsmask måste bäras och<br>deltagarna bör ha heltäckande klädsel. Deltagarna måste omedelbart rätta<br>sig efter direktiv från domare och säkerhetschef.</p>
<p>Enligt utredningen kan en träff från ett paintballvapen från cirka tio<br>meters håll förorsaka smärta och ett blåmärke. Det har emellertid inte<br>framkommit att någon fatt allvarligare skador på grund av enbart en<br>träff från ett paintballvapen.</p>
<p>Utredningen har uppskattat antalet paintballvapen i Sverige till mellan<br>25 000 och 100 000 stycken. Intresseorganisationen EPSF European<br>Paint Sport Federation har uppskattat antalet personer som regelbundet<br>deltar i paintballaktiviteter till 85 000.</p>
<p>Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har i sitt remissyttrande<br>anfört bl.a. följande. Jämfört med en luftgevärskula med samma<br>anslagsenergi har en paintballkula liten penetreringsförmåga på grund av<br>dess stora träffyta och att dess ytskikt brister vid en träff. Vid tester av<br>olika paintballvapen har den uppmätta anslagsenergin på flertalet vapen<br>legat nära gränsvärdena på tio respektive tre joule. Vapnen synes därför<br>vara anpassade till svenska bestämmelser. Paintballvapen kan dock oftast<br>på ett enkelt sätt ändras så att hastighet och anslagsenergi uppnår ett<br>högre värde. Det finns anledning att tro att de vapen som finns på<br>marknaden kan ha högre prestanda än det vapen som klassificerats. Ett<br>sådant förhöjt värde ökar emellertid projektilens farlighet endast<br>marginellt. Risken för en framtida allmän prestandahöjning för<br>paintballvapen torde inte heller vara speciellt stor beroende på att det<br>finns praktiska faktorer hos dessa vapen och hos denna ammunition som<br>naturligt begränsar prestandan.</p>
<p>SKL anser på de anförda skälen att klassificeringen av paintballvapen 72</p>
<p>inte är meningsfull i sin nuvarande form. Laboratoriet föreslår att man<br></p>
<p>föreskriver antingen att alla hel- och halvautomatiska skjutvapen skall Prop. 1995/96:52<br>vara tillståndspliktiga och de övriga tillståndsfria för den som fyllt 18 år<br>eller att samtliga paintballvapen skall vara tillståndsfria för personer som<br>fyllt 18 år. Enligt SKL:s uppfattning finns det ur vapenteknisk synvinkel<br>ingen större anledning till särbehandling av de olika typerna av<br>paintballvapen; eldhastighet och projektilens farlighet skiljer sig inte åt.</p>
<p>Enligt vår mening bör utgångspunkten vid fastställande av tillstånds-<br>pliktens omfattning vara den direkta farligheten hos paintballvapen och<br>risken i övrigt att dessa kan komma att användas som hjälpmedel vid<br>allvarlig brottslighet. Som angetts i det ovanstående har inte framkommit<br>att paintballvapnen i sig skulle ha orsakat några allvarliga skador. Att<br>vapnens farlighet skulle vara begränsad vinner också stöd av SKL:s<br>yttrande. Visserligen kan inte uteslutas att en träff från ett paintballvapen<br>på nära håll skulle kunna orsaka bestående skada hos ett oskyddat öga.<br>Som SKL påpekat är emellertid penetreringsförmågan hos projektilen<br>från ett paintballvapen väsentligt mindre än hos projektilen från ett<br>effektbegränsat luftgevär. Effektbegränsade luftgevär har sedan länge<br>varit tillståndsfria för personer som fyllt 18 år. Det finns heller inget<br>stöd för att paintballvapen skulle utgöra en fara i brottssammanhang.<br>Vapnen har ett relativt särpräglat utseende och kan svårligen förväxlas<br>med ordinära handeldvapen.</p>
<p>En ytterligare aspekt på paintballvapnen, som framförts av bl.a.<br>Rikspolisstyrelsen, är att företeelsen som sådan i vissa fall skulle kunna<br>ge intryck av att förhärliga utövandet av våld. Emellertid har ingenting<br>framkommit som tyder på att det skulle kunna föreligga något samband<br>mellan utövande av paintballskytte och våldsbenägenhet i övrigt. Även<br>om man från etiska utgångspunkter kan anföra invändningar mot att<br>anordna stridsliknande spel och lekar med paintballvapen finns det<br>knappast skäl att ingripa mot dessa med stöd av vapenlagstiftningen.<br>Man bör hålla i minnet att också flera etablerade sporter är inspirerade<br>av verklig våldsutövning mellan människor. Det finns anledning tro att<br>paintballskyttet med tiden i allt större utsträckning kommer att bedrivas<br>i organiserade former och att tävlingsmomentet därvid kommer att bli<br>mer framträdande än likheterna med en verklig eldstrid.</p>
<p>Med hänsyn till de skäl som nu anförts anser vi att paintballvapen i<br>princip bör vara tillståndsfria för personer som fyllt 18 år. I enlighet<br>med vad SKL har anfört saknar de i vapenförordningen angivna<br>gränserna för projektilens anslagsenergi mening när det gäller paintball-<br>vapen. Gränserna bör därför tas bort beträffande dessa skjutvapen. Som<br>framgår av SKL:s yttrande finns ingen anledning att från<br>farlighetssynpunkt göra någon skillnad mellan de olika typerna av paint-<br>ballvapen. Såväl hel- som halvautomatiska och övriga paintballvapen bör<br>anses ha sådan begränsad effekt som avses i 5 § andra stycket vapen-<br>lagen. En föreskrift med detta innehåll bör tas in i vapenförordningen.</p>
<p>Vapenlagstiftningen är uppbyggd kring tre huvudsakliga användnings-<br>områden för skjutvapen. (Här bortses från sådana skjutvapen som<br>innehas för annat ändamål än skjutning, t.ex. samlarvapen.) Dessa<br>användningsområden är målskjutning, jakt och skyddsändamål. Kravet i 73</p>
<p>5 § andra stycket vapenlagen - att ett skjutvapen skall vara avsett för<br></p>
<p>målskytte för att vara tillståndsfritt för personer som fyllt 18 år -<br>utesluter således jakt och skyddsändamål som användningsområde för de<br>vapen som omfattas av bestämmelsen. Detta kan motiveras med att<br>särskilda kunskapskrav bör vara uppfyllda för innehav av jaktvapen samt<br>att särskild restriktivitet bör gälla för innehav av skjutvapen för<br>skyddsändamål. Samma sak bör gälla för paintballvapen. Detta uppnås<br>om man behåller den nuvarande lagtexten och anser paintballskytte<br>utgöra målskytte. Alternativet är att skapa en särreglering för paint-<br>ballvapnen. Vi anser detta inte vara motiverat. Paintballskyttet syftar inte<br>till att åstadkomma annan effekt än att markera en träff på en<br>motspelare, som far förutsättas vara införstådd med denna konsekvens av<br>spelet. Även om det således är fråga om skytte mot levande mål anser vi<br>att paintballvapnen i vapenlagens mening - där avsikten alltså främst är<br>att utesluta andra användningsområden - bör anses vara avsedda för<br>målskjutning. Vi instämmer således i utredningens bedömning i denna<br>del.</p>
<h2>14 Kostnadskonsekvenser</h2>
<p>Vi föreslår i avsnitt 5 en viss utökning av tillståndsplikten avseende<br>skjutvapen och ammunition. Detta gäller överföring av skjutvapen till ett<br>annat land inom EU eller, i fråga om ammunition, också inom EES. Vi<br>föreslår också att polismyndigheten skall åläggas att utfärda europeiska<br>skjutvapenpass till personer som har tillstånd att inneha skjutvapen i<br>Sverige. De merkostnader som dessa förslag innebär för polismyndig-<br>heten bör emellertid kunna täckas med avgifter enligt avgifts-<br>förordningen (1992:191). Nödvändiga föreskrifter härom bör meddelas<br>av regeringen.</p>
<p>De förslag vi lämnar i fråga om instansordningen och partsställningen<br>i vapenmål är att hänföra till det pågående reformarbetet inom den<br>allmänna förvaltningsdomstolsor ganisationen. Kostnadseffekterna av den<br>s.k. instansordningsreformen redovisas bl.a. i prop. 1995/96:22. Den<br>totala besparingen av reformen beräknas där till 22 - 24 miljoner<br>kronor. Kostnadskonsekvensema av förslaget till ändrad partsställning<br>vid överklagande av polismyndighetens beslut behandlas mer utförligt i<br>avsnitt 4.4. Där görs bedömningen att den ökade arbetsbelastningen för<br>polismyndigheterna uppvägs av de fördelar från effektivitetssynpunkt<br>som en bättre prejudikatsbildning på vapenområdet innebär. Förslaget att<br>länsrätten skall ersätta länsstyrelsen som överklagandeinstans faller<br>emellertid utanför instansordningsreformen. Förslaget innebär en<br>minskad arbetsbelastning för länsstyrelserna samt en viss ökning av<br>förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning. Netto bedöms förslaget inne-<br>bära en kostnadsökning för staten understigande en miljon kronor. Vårt<br>förslag att det skall vara möjligt att under vissa förutsättningar byta ut en<br>extra vapendel utan särskilt tillstånd kan antas medföra visst merarbete<br>hos polismyndigheterna med att justera innehållet i vapentillståndet<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>74</p>
<p>avseende vapendelen m.m. Kostnaden härför far emellertid bedömas Prop. 1995/96:52<br>vara försumbar.</p>
<p>I fråga om regleringen av paintballvapen innebär vårt förslag en<br>förenkling i förhållande till nuvarande ordning. Paintballvapen skall<br>alltså inte behöva testas med avseende på effekten för att man skall<br>kunna konstatera att de är tillståndsfria för personer som fyllt 18 år.<br>Detta kan innebära en viss besparing.</p>
<p>Övriga förslag har, såvitt går att bedöma, inga kostnadskonsekvenser.</p>
<h2>15 Författningskommentar</h2>
<h4>1 kap.</h4>
<p>I första kapitlet finns bestämmelser om vad som skall förstås med<br>skjutvapen och ammunition samt vilka andra föremål som faller inom<br>lagens tillämpningsområde respektive utanför detta område.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen är ny och anger lagens tillämpningsområde.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § första stycket i nuvarande vapenlag. Bestäm-<br>melsen har justerats språkligt.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket i nuvarande vapenlag.</p>
<p>Under e nämns, förutom tårgasanordningar, ”andra till verkan och<br>ändamål jämförliga anordningar”. Detta utgör ett förtydligande i<br>förhållande till den nuvarande lagtexten. Uttrycket ”andra till verkan och<br>ändamål jämförliga anordningar” innebär att också anordningar som<br>innehåller andra ämnen än tårgas kan omfattas av bestämmelsen. I<br>avsnitt 12 har behandlats frågan hur olika typer av skyddssprayer bör<br>bedömas i detta hänseende.</p>
<p>I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts i förhållande till<br>gällande lydelse.</p>
<p>I 11 kap. 1 § a bemyndigas regeringen att föreskriva att vapenlagen<br>eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga om andra<br>föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv,<br>hälsa eller personliga säkerhet.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § i nuvarande vapenlag och har endast justerats<br>språkligt.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Bestämmelsen i paragrafen har förts över oförändrad från 3 § första<br>stycket nuvarande vapenlag.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket nuvarande vapenlag och har<br>endast justerats språkligt.</p>
<h4>7§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar närmast 4 § i nuvarande vapenlag. Till upp-<br>räkningen av föremål som undantas från lagens tillämpning har fogats<br>projektiler avsedda för kolsyrevapen. Därigenom avses bl.a. att sådana<br>färgampuller som används som ammunition till paintballvapen och som<br>har beskrivits i avsnitt 13 skall omfattas av bestämmelsen.</p>
<p>Till skillnad från bestämmelsen i den nuvarande vapenlagen innebär<br>den föreslagna lydelsen att inte några av vapenlagens bestämmelser är<br>tillämpliga på de uppräknade föremålen. Förslaget behandlas i avsnitt 6.</p>
<h4>8§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 44 § i nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>justerats språkligt. Någon saklig ändring är inte avsedd.</p>
<p>I 11 kap. 3 § i vårt förslag till vapenlag bemyndigas regeringen för<br>vissa fall besluta att vapenlagen inte skall gälla skjutvapen och<br>ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka.</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>I kapitlet har de bestämmelser som rör tillståndsfrågor och register<br>samlats.</p>
<h4>1§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § första - tredje styckena nuvarande vapenlag.</p>
<p>Paragrafen anger när vapentillstånd krävs. I klargörande syfte har i<br>första stycket a lagts till att det krävs tillstånd att inneha ammunition.<br>Att den som har tillstånd att inneha ett visst vapen för skjutning utan<br>ytterligare tillstånd även får inneha ammunition till vapnet följer av 8 §<br>i förevarande kapitel.</p>
<p>Uttrycket effektbegränsade vapen - som har förts in i andra stycket -<br>betecknar vapen som har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen. Med stöd av bemyndigandet i 11 kap. 1 § b får<br>regeringen föreskriva att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en<br>projektil från ett skjutvapen skall understiga ett visst värde för att<br>vapnet skall anses vara effektbegränsat.</p>
<p>Av 10 § andra stycket i förevarande kapitel följer att skjutvapen får<br>innehas av vapenhandlare. Skjutvapen får vidare under vissa omständig-<br>heter innehas som lån enligt reglerna i 3 kap. Skjutvapen får också<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>76</p>
<p>innehas utan särskilt tillstånd av den som tar hand om ett dödsbo eller Prop. 1995/96:52<br>konkursbo enligt vad som sägs i 8 kap.</p>
<p>Undantag från tillståndsplikten enligt denna paragraf får enligt<br>bemyndigandet i 11 kap. 1 § c föreskrivas av regeringen för innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polis-<br>väsendet. Detsamma gäller vapen som överlämnats från staten till den<br>som för statens räkning tillverkar krigsmateriel eller till skytte-<br>sammanslutningar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-<br>mer får enligt 11 kap. 2 § a föreskriva undantag från tillståndskravet för<br>att inneha start- eller signalvapen.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Bestämmelsen i paragrafen har förts över oförändrad från 7 § nuvarande<br>vapenlag.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § första och andra styckena nuvarande vapen-<br>lag.</p>
<p>Skyttesammanslutningar införs under b som beteckning på skytteför-<br>bund, skyttekretsar eller skytteföreningar som hör till det frivilliga,<br>statligt kontrollerade skytteväsendet.</p>
<p>Tillstånd får enligt d meddelas auktoriserade bevakningsföretag att<br>inneha skjutvapen för utlåning till väktare i samband med bevaknings-<br>uppdrag. De närmare bestämmelserna om sådan utlåning har flyttats till<br>3 kap. 7 §.</p>
<p>Ill kap. 1 § d bemyndigas regeringen att föreskriva att även andra<br>sammanslutningar än skyttesammanslutningar får ges tillstånd att inneha<br>skjutvapen.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § första stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>I 11 kap. 2 § b bemyndigas regeringen eller den myndighet rege-<br>ringen bestämmer att föreskriva krav på skjutskicklighet, utbildning,<br>ålder och de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till<br>innehav av skjutvapen.</p>
<p>När det gäller skjutvapen för vilka tillstånd till innehav har beviljats<br>för annat ändamål än skjutning är huvudregeln att dessa inte heller får<br>användas till skjutning. I förhållande till den nuvarande lydelsen av<br>paragrafen har emellertid denna ändrats så att en möjlighet ges för<br>polismyndigheten att ändå meddela särskilt tillstånd för skjutning med<br>sådana vapen. Denna ändring kommenteras närmare i avsnitt 9.<br>Tillstånd skall meddelas för ett visst tillfälle och för ett visst vapen. Vid<br>tillståndsprövningen bör polismyndigheten fästa avseende vid syftet med<br>skjutningen samt säkerheten, däri inbegripet sökandens kvalifikationer<br>när det gäller att praktiskt handha vapnet.</p>
<p>77</p>
<p>Av 12 § vapenlagen (2 kap. 8 § förslaget till ny vapenlag) följer att Prop. 1995/96:52<br>den som har tillstånd att inneha ett skjutvapen för annat ändamål än<br>skjutning måste ansöka om särskilt tillstånd för innehav av ammunition<br>till vapnet. I de fall tillstånd meddelas för skjutning med ett sådant<br>vapen bör tillstånd till innehav av den mängd ammunition som behövs<br>för skjutningen kunna meddelas i ett sammanhang.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § andra stycket samt 10 § nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelsen har endast justerats språkligt.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § tredje stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Exemplifieringen av de helautomatiska vapnen och enhandsvapnen har<br>tagits bort. Detta innebär endast en språklig justering.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11 § nuvarande vapenlag och har endast justerats<br>språkligt.</p>
<h4>8§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § nuvarande vapenlag. I första stycket har som<br>en ytterligare förutsättning för rätt att inneha ammunition lagts till att<br>ammunitionen skall vara avsedd för samma ändamål som tillståndet<br>eller rätten till innehavet av skjutvapnet avser. Tillägget, som har<br>behandlats närmare i avsnitt 5.5, innebär att rätten att utan särskilt<br>tillstånd inneha ammunition begränsas till ammunition vars använd-<br>ningsområde överensstämmer med det ändamål för vilket tillstånd till<br>innehav av ifrågavarande skjutvapen beviljats eller annars rätten att<br>inneha vapnet avser.</p>
<p>Andra stycket har endast justerats språkligt i förhållande till den<br>nuvarande lydelsen.</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 och 13 §§ nuvarande vapenlag.</p>
<p>Skjutvapen och ammunition får enligt förslaget liksom enligt<br>nuvarande vapenlag endast överlåtas till personer som enligt vapenlagen<br>har rätt att inneha vapnen eller ammunitionen. Således får bl.a. den som<br>lånar ett vapen även inneha ammunition till vapnet. Utformningen av<br>bestämmelsen har väsentligt förenklats i förhållande till den gällande<br>vapenlagen. Någon saklig ändring är emellertid inte avsedd.</p>
<p>Den som överlåter skjutvapen eller ammunition till någon annan<br>måste således förvissa sig om att denne har rätt att inneha egendomen.</p>
<p>78</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Första stycket motsvarar 18 § nuvarande vapenlag. Stycket har endast<br>justerats språkligt. Kravet att sökanden skall ha rätt att driva handel i<br>allmänhet syftar främst på att han eller hon inte skall ha näringsförbud<br>enligt lagen (1986:436) om näringsförbud eller vara försatt i konkurs.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 19 § nuvarande vapenlag med viss språklig<br>justering. Någon ändring i sak är inte avsedd.</p>
<p>I 11 kap. 2 § c bemyndigas regeringen eller den myndighet rege-<br>ringen bestämmer att föreskriva krav på kunskap för att få tillstånd att<br>driva handel med skjutvapen och vad som i övrigt skall gälla vid sådan<br>handel.</p>
<h4>11 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 14 § nuvarande vapenlag.</p>
<p>Samma förutsättningar gäller för tillstånd att föra in skjutvapen till<br>Sverige som för tillstånd att inneha vapnen här i landet.</p>
<p>Förflyttning av skjutvapen och ammunition inom EU och, såvitt avser<br>ammunition, inom EES har behandlats i avsnitt 5.6.</p>
<h4>12 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 15 § nuvarande vapenlag och har endast justerats<br>språkligt. Genom justeringen har betonats att tillståndet ger endast en<br>tidsbegränsad rätt att inneha det införda i landet. Vid längre vistelse<br>måste tillstånd sökas enligt 1 § första stycket a i förevarande kapitel.</p>
<h4>13 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 16 § första stycket nuvarande vapenlag. I<br>punkten a har kravet på att ammunition skall ha förvärvats i Sverige<br>ersatts med krav på att ammunitionen skall vara avsedd för personligt<br>bruk och att den som för in ammunitionen skall ha rätt att inneha den i<br>Sverige. Denna ändring har behandlats i avsnitt 5.6. I övrigt har endast<br>språkliga justeringar gjorts.</p>
<p>Punkten b har ändrats på det sättet att undantaget från kravet på<br>tillstånd i vissa fall när det gäller införsel av skjutvapen och ammunition<br>från Danmark, Finland eller Norge har knutits till att tillstånd att inneha<br>vapnet har beviljats i något av dessa länder. Det saknar alltså betydelse<br>från vilket land införseln sker och i vilket land tillståndshavaren är<br>medborgare. Kravet att den som för in vapnen skall ha ett permanent<br>tillstånd till innehav i något av de angivna länderna innebär att till-<br>ståndet inte skall vara av tillfällig karaktär. Det är alltså inte tillräckligt<br>med ett sådant tillstånd som en besökare kan tänkas få för att under en<br>begränsad tid bedriva jakt eller tävling i landet. Att tillståndet är<br>tidsbegränsat i enlighet med tillståndslandets lagstiftning eller praxis<br>avseende ordinära vapentillstånd utgör emellertid i sig inte något hinder<br>för införsel med stöd av förevarande bestämmelse. De övriga förut-<br>sättningarna för införsel enligt den ifrågavarande punkten kvarstår<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>79</p>
<p>oförändrade. Den föreslagna ändringen har behandlats närmare i avsnitt Prop<br>5.6.</p>
<h4>14 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 16 § andra stycket nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelsen har endast justerats språkligt. Hänvisningen till tullagen<br>har ändrats till motsvarande bestämmelse i den nya tullagen som trädde<br>i kraft den 1 januari 1995.</p>
<h4>15 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 17 § nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>endast justerats språkligt.</p>
<h4>16 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 20 § nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>endast justerats språkligt.</p>
<h4>17 §</h4>
<p>Bestämmelsen i paragrafen har förts över oförändrad från 47 §<br>nuvarande vapenlag.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>I kapitlet har reglerna om utlåning samlats.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkterna 1 och 2 nuvarande<br>vapenlag. Bestämmelsen har endast justerats språkligt.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § andra stycket nuvarande vapenlag.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 3 nuvarande vapenlag.</p>
<p>I 22 och 23 §§ nuvarande vapenlag har olika sätt använts för att<br>uttrycka den form av övervakning som ansetts erforderlig vid utlåning<br>av ett skjutvapen. Denna variation i ordval har varit förvirrande. Det är<br>självklart att den uppsikt som krävs vid utlåning av ett skjutvapen för att<br>undvika olyckor varierar med hänsyn till omständigheterna. Ordet<br>uppsikt har därför under a och b ersatt de tidigare uttryckssätten.</p>
<p>Under e har förts in ett i förhållande till nuvarande vapenlag nytt<br>undantag från kravet att låntagaren skall ha uppnått 18 års ålder. Om<br>låntagaren själv har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ som<br>lånet avser, får utlåning ske även för användning utom långivarens<br>uppsikt. I ett sådant fall har låntagarens lämplighet att inneha skjut-<br></p>
<p>1995/96:52</p>
<p>80</p>
<p>vapnet redan prövats i tillståndsärendet. Undantaget gäller endast om Prop. 1995/96:52<br>låntagarens tillstånd avser innehav av motsvarande vapen för skjutning.</p>
<p>Detta torde följa av 5 § i förevarande kapitel.</p>
<p>I övrigt har bestämmelserna endast justerats språkligt.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 4 nuvarande vapenlag.</p>
<p>Exemplifieringen av enhandsvapen och helautomatiska vapen har<br>tagits bort.</p>
<p>Bestämmelserna har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är<br>inte avsedd. Begreppet uppsikt kommenteras också under 3 § i<br>förevarande kapitel.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 5 nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelserna har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är<br>inte avsedd. Se också under 3 § i förevarande kapitel.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 6 nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelsen har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte<br>avsedd. Se också under 3 § i förevarande kapitel.</p>
<h4>7§</h4>
<p>Paragrafen är ny och har förts in i kapitlet för att klargöra att<br>auktoriserade bevakningsföretag har rätt att låna ut skjutvapen på det<br>sätt som förutsätts i 2 kap. 3 § d förslaget till ny vapenlag. Enligt den<br>gällande vapenlagen har rätten till sådan utlåning ansetts framgå av 8 §<br>andra stycket. Någon saklig ändring är alltså inte avsedd. Bestäm-<br>melserna om bevakningsföretags rätt att låna ut vapen har av syste-<br>matiska skäl placerats i detta kapitel. Enligt andra meningen i<br>paragrafen får utlåning ske endast till den som har meddelats särskilt<br>tillstånd att som lån inneha skjutvapen för bevakningsuppdrag som<br>kräver beväpning. Bestämmelsen motsvarar 8 § andra stycket andra<br>meningen nuvarande vapenlag. Av 2 kap. 8 § förslaget till ny vapenlag<br>följer att låntagaren även får inneha ammunition till vapnet. Bestäm-<br>melsen har justerats i enlighet härmed.</p>
<h4>8§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § första stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Paragrafen har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte<br>avsedd. Se också under 3 § i förevarande kapitel.</p>
<p>6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>Kapitlet innehåller regler om ändring, reparation och skrotning av<br>skjutvapen.</p>
<p>I 11 kap. 2 § d bemyndigas regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer att föreskriva vad som utöver bestämmelserna i 4<br>kap. skall iakttas vid ändring, reparation och skrotning av skjutvapen.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 24 § första stycket nuvarande vapenlag och har<br>endast justerats språkligt.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Första stycket motsvarar 24 § andra stycket nuvarande vapenlag. En<br>hänvisning motsvarande den till 1 § i den lagen har ansetts onödig. I<br>praktiken får vilken del som helst av ett skjutvapen bytas ut. I övrigt<br>har bestämmelsen endast justerats språkligt.</p>
<p>Andra stycket är nytt. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10. Ett<br>utbyte av en vapendel skall genast, dvs. inom någon dag, anmälas till<br>polismyndigheten. Om det behövs skall polisen därvid utfärda ett nytt<br>tillståndsbevis. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer<br>förutsätts att med stöd av bemyndigandet i 11 kap. 2 § d meddela<br>närmare föreskrifter om förfarandet.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 25 § och 25 a § första stycket nuvarande<br>vapenlag. Bestämmelsen har endast justerats språkligt. Någon ändring i<br>sak är inte avsedd.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 25 a § andra stycket nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelsen har endast justerats språkligt. Ingen saklig ändring är<br>avsedd.</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>Kapitlet innehåller bestämmelser om förvaring och transport av skjut-<br>vapen och ammunition.</p>
<p>Utöver vad som här sägs om förvaring kan enligt 2 kap. 5 § tillstånd<br>att inneha skjutvapen förenas med villkor att vapnet skall förvaras på<br>visst sätt.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 26 § första stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Bestämmelsen har endast justerats språkligt.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>82</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 26 § andra stycket nuvarande vapenlag. Bestäm-<br>melsen har endast justerats språkligt.</p>
<p>Enligt 11 kap. 2 § e får regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer föreskriva krav på vapenhandlares, museers och skytte-<br>sammanslutningars förvaring av vapen. Detta gäller dock inte effekt-<br>begränsade vapen. Möjligheten att ge föreskrifter gäller även skytte-<br>sammanslutningars förvaring av ammunition.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 26 § tredje och fjärde styckena nuvarande<br>vapenlag. Bestämmelserna har endast justerats språkligt.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 28 a § andra stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Både den som sänder i väg ett skjutvapen eller ammunition och den<br>som transporterar egendomen åt någon annan skall vidta sådana åtgärder<br>att någon obehörig inte kan komma åt vapnet eller ammunitionen.<br>Transporten skall således utföras på ett säkert sätt.</p>
<p>Första stycket i 28 a § i nuvarande vapenlag har inte någon mot-<br>svarighet i vårt förslag. Posten drivs numera som ett bolag i konkurrens<br>med andra företag som befordrar post och paket. De befordringstjänster<br>som Posten och andra erbjuder ändras med avseende på namn och<br>innehåll. Det är därför inte lämpligt att i lag ange visst befordringssätt.<br>Det får ankomma på varje befordringsföretag att upplysa om vilka<br>befordringssätt som uppfyller så högt ställda krav på stöldskydd m.m.<br>att de är lämpliga att användas för vapen. Som en riktlinje kan dock<br>anges att hela transporten bör ske under särskild uppsikt eller i låsta<br>utrymmen samt att försändelsen bör vara identifierad så att den kan<br>spåras av befordringsföretaget.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 27 § nuvarande vapenlag.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>I kapitlet behandlas frågor om återkallelse av tillstånd och omhänder-<br>tagande av vapen och ammunition.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 29 § nuvarande vapenlag. Den har endast ändrats<br>på så sätt att ordet polismyndigheten har förts in. Detta för att klargöra<br>att det är polismyndigheten som prövar en fråga om återkallelse såsom<br>första instans.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>83</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 30 § nuvarande vapenlag. Ordet polismyndigheten<br>har förts in av skäl som angetts ovan under 1 §.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 31 § nuvarande vapenlag. Ordet polismyndigheten<br>har förts in av skäl som angetts ovan under 1 §.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 32 § första och andra styckena nuvarande vapen-<br>lag. Bestämmelserna har endast justerats språkligt. Någon saklig<br>ändring är inte avsedd.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 32 § tredje stycket nuvarande vapenlag.<br>Bestämmelsen har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte<br>avsedd.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 46 § nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>endast justerats språkligt.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>I kapitlet behandlas frågor om inlösen av vapen och ammunition.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 33 § nuvarande<br>endast justerats språkligt.</p>
<p>vapenlag.</p>
<p>Bestämmelserna har</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0352/prop_199596__52-1.png" style="width:8pt;height:11pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0352/prop_199596__52-2.png" style="width:8pt;height:13pt;"/>
<p>Paragrafen motsvarar 34 §<br>endast justerats språkligt.</p>
<p>nuvarande vapenlag.</p>
<p>Bestämmelserna har</p>
<p>Paragrafen motsvarar 35 §<br>endast justerats språkligt.</p>
<p>nuvarande</p>
<p>vapenlag. Bestämmelserna har</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0352/prop_199596__52-3.png" style="width:17pt;height:13pt;"/>
<p>Paragrafen motsvarar 36 § nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>endast justerats språkligt.</p>
<p>84</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen är ny. Den har förts in för att klargöra att det är<br>polismyndigheten som prövar frågor om inlösen som första instans.</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>Kapitlet behandlar vapen och ammunition i dödsbo och konkursbo.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 21 § nuvarande vapenlag.</p>
<p>Den som tar hand om ett dödsbo eller ett konkursbo får även utan<br>eget vapentillstånd ta hand om skjutvapen och ammunition som ingår i<br>boet. Denna rätt upphör under de förutsättningar som anges i punkterna<br>a-c.</p>
<p>I förhållande till gällande vapenlag har bestämmelsen ändrats på så<br>sätt att den även omfattar ammunition. Detta har skett för det fall att<br>den avlidne eller konkursgäldenären innehaft ammunition med stöd av<br>ett särskilt tillstånd enligt 2 kap. 8 § andra stycket. I övrigt är någon<br>saklig ändring inte avsedd.</p>
<h4>2 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 28 § nuvarande vapenlag. Av skäl som nämnts<br>ovan under 1 § har bestämmelsen ändrats så att den även omfattar<br>ammunition. I övrigt har bestämmelserna endast justerats språkligt.</p>
<h4>3 §</h4>
<p>Paragrafen är ny och innefattar en upplysning om att bestämmelser om<br>inlösen av skjutvapen och ammunition i dödsbo finns i 7 kap.</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>Kapitlet innehåller bestämmelser om ansvar och påföljd.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 37 § nuvarande vapenlag. Begreppen vapenbrott<br>respektive grovt vapenbrott har förts in som brottsbeteckningar för de<br>två allvarligaste brotten. Detta har skett för att förenkla benämningen av<br>dessa brott vid handläggningen av mål och ärenden hos myndigheter<br>och domstolar samt i registersammanhang.</p>
<p>I övrigt har bestämmelsen endast justerats språkligt.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 38 § nuvarande vapenlag. Under punkten g har<br>förts in en ny bestämmelse som innebär att ansvar enligt paragrafen kan<br>ådömas den som överför vapen till ett främmande land i strid med<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>85</p>
<p>bestämmelser som meddelats av regeringen med stöd av bemyndigande Prop. 1995/96:52<br>i 11 kap. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6. Den avser således<br>i första hand sådana föreskrifter som regeringen meddelar för att<br>uppfylla EG:s vapendirektiv respektive explosivvarudirektiv. Det kan<br>emellertid inte uteslutas att föreskrifter om överföring i framtiden<br>kommer att meddelas även av annan anledning.</p>
<p>I övrigt har paragrafen endast justerats språkligt.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar sakligt sett 38 a § nuvarande vapenlag.<br>Hänvisningen till 11 kap. 1 § f avser i första hand sådana föreskrifter<br>som behövs för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt den europeiska<br>vapenkonventionen och som enligt vårt förslag skall tas in i förordning<br>i stället för i vapenlagen (se avsnitt 6).</p>
<h4>4§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 39 § nuvarande vapenlag och har endast justerats<br>språkligt.</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 40 § nuvarande vapenlag. Bestämmelsen har<br>utformats enligt Lagrådets förslag.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 41 § nuvarande vapenlag och har utformats med<br>utgångspunkt i Lagrådets förslag. I 27 kap. 1 § rättegångsbalken<br>föreskrivs generellt att ett föremål som skäligen kan antas vara<br>förverkat genom brott får tas i beslag. Någon bestämmelse av<br>innebörden att rättegångsbalkens regler om beslag gäller även<br>förverkande enligt vapenlagen har därför inte ansetts böra tas in i<br>paragrafen. I övrigt har paragrafen endast justerats språkligt.</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>Kapitlet reglerar hur man överklagar ett beslut enligt vapenlagen.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar närmast 42 § nuvarande vapenlag. Enligt vårt<br>förslag skall emellertid polismyndighetens beslut överklagas till allmän<br>förvaltningsdomstol. Detta innebär enligt 14 § första stycket lagen<br>(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att överklagande skall<br>göras till länsrätten. Kammarrätten skall få pröva ett överklagande av<br>länsrättens avgörande endast om kammarrätten meddelat<br>prövningstillstånd. Vårt förslag har behandlats närmare i avsnitt 7.</p>
<p>86</p>
<h4>2§</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 43 § nuvarande vapenlag. Den har ändrats i<br>enlighet med vårt förslag till ändrad instansordning. I övrigt har<br>paragrafen endast justerats språkligt.</p>
<h4>11 kap.</h4>
<p>I kapitlet har samlats bemyndiganden för regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>I paragrafen har samlats sådana bemyndiganden som endast gäller<br>regeringen.</p>
<p>Punkten a motsvarar 1 § tredje stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten b har ingen motsvarighet i nuvarande vapenlag. Enligt<br>bemyndigandet får regeringen närmare precisera förutsättningarna för<br>att ett skjutvapen skall anses som effektbegränsat.</p>
<p>Punkten c bemyndigar regeringen att meddela bestämmelser som<br>motsvarar de som finns i 45 § första och andra styckena nuvarande<br>vapenlag. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.</p>
<p>Punkten d motsvarar 8 § tredje stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten e bemyndigar regeringen att utfärda nödvändiga föreskrifter<br>för att Sverige skall kunna anpassa sig till EG:s skjutvapendirektiv och<br>direktiv om explosiva varor såvitt gäller överföring av skjutvapen och<br>ammunition till ett annat land inom unionen respektive EES. Bestäm-<br>melsen är generellt utformad för att regeringen vid behov skall kunna<br>införa krav på tillstånd till överföring av skjutvapen och ammunition<br>även i förhållande till andra länder. Förslaget har behandlats i avsnitt<br>5.6.</p>
<p>Punkten f bemyndigar regeringen att utfärda sådana bestämmelser<br>som finns i 22 § andra stycket och 28 b § nuvarande vapenlag.<br>Förslaget har behandlats i avsnitt 6.</p>
<h4>2§</h4>
<p>I paragrafen har samlats bemyndiganden som gäller regeringen eller<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Punkten a motsvarar 5 § fjärde stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten b motsvarar 9 § fjärde stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten c motsvarar 18 § andra stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten d motsvarar 25 b § nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten e motsvarar 26 § femte stycket nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten f motsvarar 48 § nuvarande vapenlag.</p>
<p>Punkten g bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen<br>bestämmer att meddela nödvändiga föreskrifter vad gäller utfärdande av<br>europeiska skjutvapenpass, för att Sverige skall kunna anpassa sig till<br>EG:s skjutvapendirektiv.</p>
<p>Punkten h bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer att meddela föreskrifter för att kunna medge personer<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>87</p>
<p>bosatta i Sverige tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land. Ett Prop. 1995/96:52<br>sådant medgivande kan i vissa fall krävas enligt bestämmelserna i EG:s<br>skjutvapendirektiv.</p>
<p>Punkten i bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer att meddela föreskrifter om att en person som förvärvat ett<br>skjutvapen i Sverige och som är bosatt i ett främmande land skall<br>underrätta den staten om förvärvet. Sådan underrättelseskyldighet följer<br>av artikel 8 i vapendirektivet och har behandlats i avsnitt 5.5.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Paragrafen är ny. Den grundar sig på ett förslag från Utredningen om<br>rättsliga förhållanden i samband med försvarets fredsfrämjande<br>samarbete med andra länder. Enligt paragrafen får regeringen besluta<br>att lagen inte skall gälla för skjutvapen och ammunition som innehas av<br>en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för<br>internationellt samarbete. Bakgrunden är att det vid internationellt<br>samarbete av förevarande slag är önskvärt att all materiel, inklusive<br>skjutvapen och ammunition, utan onödiga tullformaliteter och tillstånd<br>kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet.</p>
<p>Det förekommer för närvarande att regeringen fattar beslut om<br>införsel av bl.a. skjutvapen till Sverige för att möjliggöra besök av en<br>militär styrka från ett främmande iand. Detta har ansetts kunna ske med<br>hänsyn till att den främmande statens militära styrka är den svenska<br>statens gäst i Sverige och att de skjutvapen som medförs vid besöket<br>därvid skulle omfattas av undantaget för staten i 44 § nuvarande<br>vapenlag. Genom den föreslagna bestämmelsen ges regeringen en<br>uttrycklig rätt att fatta sådana beslut. Vi anser det angeläget att detta<br>sker utan att avvakta beredningen av den ovan nämnda utredningens<br>övriga förslag.</p>
<p>Bemyndigandet för regeringen att fatta beslut om undantag från<br>vapenlagen gäller endast främmande staters militära styrkor. Något<br>behov av att låta bestämmelsen omfatta även andra väpnade enheter<br>torde inte finnas.</p>
<h4>Övergångsbestämmelserna</h4>
<p>Första och andra punkterna innebär att den nuvarande vapenlagen<br>ersätts med den föreslagna lagen den 1 april 1996. Tidpunkten för<br>ikraftträdande har valts så att det skall vara möjligt för Riks-<br>polisstyrelsen att till ikraftträdandet ha utarbetat nya föreskrifter och<br>allmänna råd till vapenlagstiftningen samt ha förberett utfärdandet av<br>europeiska vapenpass.</p>
<p>Tredje punkten motsvarar andra punkten i övergångsbestämmelserna<br>till nuvarande vapenlag med den ändringen att även nuvarande vapenlag<br>har lagts till uppräkningen av äldre författningar. Bestämmelsen innebär<br>att ett tillstånd som meddelats enligt äldre författningar kommer att gälla<br>även enligt den nya lagen. Detsamma gäller sådana deklarationsbevis gg</p>
<p>som anges i bestämmelsen.</p>
<p>Fjärde punkten innebär att den som sedan tiden före den 1 januari Prop. 1995/96:52<br>1988 innehar ett start- eller signalvapen som laddas med patroner även<br>fortsättningsvis får inneha vapnet utan tillstånd.</p>
<p>Femte punkten avser den skärpning som föreslås av kraven för<br>innehav av ammunition enligt 12 § första stycket vapenlagen (2 kap. 8 §<br>första stycket förslaget till ny vapenlag). Den som vid lagens<br>ikraftträdande lagligen innehar ammunition, som han eller hon inte får<br>inneha enligt den nya lydelsen av bestämmelsen, har möjlighet att<br>antingen söka särskilt tillstånd till innehavet enligt 2 kap. 8 § andra<br>stycket eller att begära att staten löser in ammunitionen enligt<br>bestämmelserna i 7 kap. En ansökan om tillstånd måste göras före den<br>1 oktober 1996.</p>
<p>Enligt sjätte punkten gäller bestämmelserna i den nya lagen vid<br>prövning även av sådana ansökningar som har kommit in till<br>polismyndigheten men inte avgjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>Enligt sjunde punkten, som har utformats enligt Lagrådets förslag,<br>skall bestämmelserna i nuvarande vapenlag tillämpas i fråga om<br>överklagande av beslut, om polismyndighetens beslut meddelats före<br>ikraftträdandet av den nya lagen. Detta innebär att beslut som har<br>meddelats av polismyndigheten före ikraftträdandet skall överklagas till<br>länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får sedan överklagas till kammar-<br>rätten i den utsträckning som bestämmelserna i nuvarande vapenlag<br>medger. Som framgår av sjätte punkten skall dock den nya lagens<br>materiella bestämmelser alltid tillämpas vid prövning i sak av ett ärende<br>efter ikraftträdandet.</p>
<p>89</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet Vapenlagen och EG Prop. 1995/96:52<br>(SOU 1994:4) Bilagal</h2>
<h3>Vår uppgift</h3>
<p>Utredningens uppgift har varit att se över vapenlagstiftningen. I detta har<br>ingått att undersöka vilka ändringar i denna som behövs för att de krav<br>som ställs vid ett medlemskap i EG skall uppfyllas och att utarbeta<br>förslag till sådana ändringar. Vi har också haft i uppdrag att göra en<br>språklig och systematisk översyn av vapenlagen och att ta upp vissa<br>andra frågor om vapenlagstiftningen.</p>
<h3>EG-anpassningen</h3>
<p>Utgångspunkten för en anpassning till EG:s bestämmelser har varit<br>Romfördraget av år 1957, den europeiska gemenskapens grundläggande<br>rättskälla, och det direktiv EG:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991<br>om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG, nedan<br>vapendirektivet). Frågan har varit om den svenska lagstiftningen på<br>något sätt går utöver vad som enligt artikel 36 Romfördraget utgör<br>godtagbara skäl för att inskränka den fria rörligheten och om den<br>uppfyller vapendirektivets krav på kontroll av skjutvapen och<br>ammunition.</p>
<p>Vår uppfattning är att den svenska vapenlagstiftningen inte går utöver<br>vad som enligt artikel 36 Romfördraget utgör godtagbara skäl att<br>inskränka den fria rörligheten.</p>
<p>Vapendirektivet anger de minsta krav som medlemsstaternas lag-<br>stiftning skall uppfylla när det gäller förutsättningar för att fa handla<br>med, förvärva, inneha eller överlåta skjutvapen och vad som skall gälla<br>vid förflyttning av skjutvapen. En högre skyddsnivå tillåts. Direktivet<br>föreskriver en speciell procedur för jägare och tävlingsskyttar som utan<br>särskilt införseltillstånd skall kunna resa mellan medlemsländerna med<br>sina skjutvapen införda i ett europeiskt skjutvapenpass. Förfarandet med<br>skjutvapenpass skall alltid kunna tillämpas med undantag för resor till en<br>medlemsstat som förbjuder eller kräver tillstånd för innehav av vapnet i<br>fråga.</p>
<p>Vapenlagen håller en generellt sett hög skyddsnivå i förhållande till<br>vapendirektivet. Ändrade bestämmelser för innehav av vapen inom<br>Sverige behövs bara för det fall någon som är bosatt i en annan EG-<br>medlemstat söker tillstånd att här i landet förvärva ett sådant skjutvapen<br>som enligt vapendirektivet skall vara tillståndspliktigt. Vi föreslår därför<br>att det utöver sedvanliga villkor för vapentillstånd då skall krävas bevis<br>om medgivande från en behörig myndighet i hemlandet. Regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås ge föreskrifter om<br>det närmare förfarandet.</p>
<p>Nya regler behövs för det fall att någon som är bosatt i Sverige önskar<br>fa medgivande från en svensk myndighet för förvärv i en annan EG-<br>medlemsstat av ett skjutvapen som enligt vapendirektivet skall vara<br></p>
<p>90</p>
<p>tillståndspliktigt. Samma bedömningsgrunder bör i huvudsak gälla som i<br>ett tillståndsärende rörande innehav av skjutvapnet i Sverige. Ett sådant<br>medgivande bör i och för sig kunna förenas med ett tillstånd att inneha<br>vapnet inom Sverige. I sådan fall bör tillståndet vara förenat med<br>villkoret att innehavaren skall anmäla till polismyndigheten när vapnet<br>förs in till Sverige. Vi föreslår att regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer bemyndigas ge föreskrifter om förfarandet.</p>
<p>Förflyttningen av skjutvapen mellan Sverige och andra EG-med-<br>lemsstater bör enligt vårt förslag kunna ske så säkert och smidigt som<br>möjligt utifrån de krav som ställs i vapendirektivet.</p>
<p>Medborgare i EG-medlemsstater bör som huvudregel fa ta med<br>skjutvapen till Sverige först efter tillstånd från en svensk myndighet. För<br>tillfällig användning vid jakt eller tävling bör medborgare i EG-<br>medlemsstater utan föregående tillstånd fa ta med skjutvapen till Sverige<br>under förutsättning att vapnen är införda i ett europeiskt skjutvapenpass.<br>Sådana pass skall utfärdas av polismyndigheten på begäran av den som<br>är bosatt här och som har tillstånd att här i landet inneha skjutvapen för<br>jakt eller tävling.</p>
<p>I de fall tillstånd att flytta ett skjutvapen från Sverige till en annan<br>medlemsstat krävs för att uppfylla vapendirektivets krav, skall på<br>begäran tillstånd att flytta vapnet kunna ges även om vapnet far föras ut<br>ur landet tillståndsfritt.</p>
<h3>Den språkliga och systematiska översynen av<br>vapenlagstiftningen</h3>
<p>Vi föreslår att vapenlagen ersätts av en ny kapitelindelad vapenlag. Vår<br>strävan har varit att göra lagtexten så lättillgänglig som möjligt. Därför<br>har vi bl.a. skrivit korta paragrafer, tagit bort hänvisningar och lyft bort<br>vissa detaljbestämmelser ur vapenlagen. Vi förutsätter att de borttagna<br>reglerna kommer att tas in i vapenförordningen eller i någon annan<br>författning.</p>
<h3>Vissa andra frågor</h3>
<p>1 vårt uppdrag har också ingått att ta del av vad som anförts i vissa<br>motioner från riksmötet 1991/92 och som behandlats i Justitieutskottets<br>betänkande 1992/93 :JuU4 samt överväga om någon eller några frågor<br>som väckts genom motionerna bör föranleda ändringar i vapenlagen.</p>
<p>Vi har därvid övervägt om nuvarande bestämmelser om återkallelse av<br>vapentillstånd fyller godtagbara krav på rättssäkerhet och funnit att så är<br>fallet.</p>
<p>I detta sammanhang har vi haft att överväga om nuvarande be-<br>stämmelser om överklagande av beslut enligt vapenlagen är tillfreds-<br>ställande ur rättssäkerhetssynpunkt, särskilt med beaktande av den<br>europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna<br>och de grundläggande friheterna. Vi har kommit fram till att polismyn-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>91</p>
<p>dighetens beslut att avslå en ansökan om vapentillstånd eller om tillstånd<br>att driva yrkesmässig handel, beslut att återkalla ett sådant tillstånd<br>liksom beslut i fråga om inlösen av vapen eller ammunition bör kunna<br>komma under domstolsprövning. Vi föreslår därför att polis-<br>myndighetens beslut i sådana frågor skall fa överklagas till länsrätten.<br>Kammarrätten skall fa pröva ett överklagande från länsrätten endast om<br>kammarrätten meddelat prövningstillstånd. Kammarrättens beslut att inte<br>meddela prövningstillstånd skall fa överklagas till regeringsrätten. Polis-<br>myndighetens beslut i andra vapenärenden får liksom för närvarande<br>överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut far inte överklagas.</p>
<p>Vi har beträffande ammunition funnit att reglerna för förvärv genom<br>ombud är befogade och bör bestå. Vi anser inte heller att det är påkallat<br>att ändra bestämmelserna om ansvarsfrihet vid vissa otillåtna ammu-<br>nitionsinnehav. Vi föreslår att tillstånd att inneha ammunition för annat<br>ändamål än skjutning för att undvika onödigt krångel och besvär skall<br>meddelas utan att en tidsfrist gäller för förvärvet av ammunitionen.</p>
<p>Skjutvapen skall enligt vår uppfattning som regel tas om hand av<br>innehavaren. Undantagsvis bör vapnen emellertid liksom för närvarande<br>kunna förvaras hos någon annan. Vi föreslår att förvaringsreglema för<br>skjutvapen inte skall gälla för effektbegränsade vapen och vapen som<br>gjorts varaktigt obrukbara.</p>
<p>Lasersikten bör enligt vårt förslag omfattas av vapenlagen och fa<br>förvärvas först efter polismyndighetens tillstånd. Lasersikten som<br>förvärvats före lagens ikraftträdande skall lösas in av staten. För laser-<br>sikten som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som<br>motsvarar marknadsvärdet.</p>
<p>Undantagsvis bör enligt vårt förslag tillstånd kunna ges att skjuta med<br>samlarvapen.</p>
<p>Genom skrivelser som kommit in till utredningen har frågan väckts<br>om tillståndspliktiga vapendelar tillståndsfritt i vissa fall skall fa bytas ut<br>och om viss nödsignalsutrustning skall fa innehas utan tillstånd. Vi<br>föreslår att tillståndspliktiga vapendelar som skrotas utan tillstånd skall<br>få bytas mot nya likadana. Bytet skall anmälas till polismyndigheten.<br>Däremot föreslår vi ingen ändring i tillståndsplikten för signalvapen.<br>Sådana sprayer avsedda för självförsvar som innehåller tårgas eller andra<br>tårretande ämnen bör omfattas av vapenlagens regler för skjutvapen.<br>Sprayer som innehåller morfinliknande ämnen och som ger en temporär<br>bedövning eller förlamning bör också omfattas. Sådana sprayer som<br>innehåller ämnen som inte är irritationsframkallande, t.ex. livs-<br>medelsfär g, bör däremot inte vara tillståndspliktiga.</p>
<h3>Paintballvapen</h3>
<p>Vår uppgift har innefattat att bedöma paintballvapnens farlighet och<br>lämna förslag till hur dessa vapen skall regleras. Paintballvapen är en<br>relativt ny företeelse i Sverige. De används vid stridsliknande spel och<br>lekar. Det har inte kommit till vår kännedom att någon fått allvarligare<br>skador vid paintballaktiviteter. Vi anser att paintballvapen får anses</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>92</p>
<p>avsedda för målskytte och att sådana paintballvapen som har en be-<br>gränsad effekt således inte är tillståndspliktiga enligt vapenlagen för den<br>som fyllt 18 år. Paintballvapen med en högre anslagsenergi är till-<br>ståndspliktiga. Enligt vår uppfattning bör tillstånd att inneha sådana<br>vapen meddelas synnerligen restriktivt. Verksamheten med paintball-<br>vapen behöver enligt vår uppfattning inte regleras med några särskilda<br>lagstiftningsåtgärder.</p>
<h3>Kostnadskonsekvenser</h3>
<p>De kostnader som föranleds av våra förslag om utfärdande av europeiska<br>skjutvapenpass, medgivande av att personer bosatta i Sverige får<br>förvärva skjutvapen i andra EG-medlemsstater och tillstånd att föra ut<br>skjutvapen ur landet till en annan EG-medlemsstat bör fullt ut täckas av<br>avgifter. Samma gäller de kostnader som föranleds av våra övriga<br>förslag i tillståndsfrågor.</p>
<p>Vi utgår från att våra förslag rörande domstolsprövningen och<br>instansordningen endast kommer att medföra marginella kostnadskon-<br>sekvenser. Förslaget om prövningstillstånd i kammarrätten för vapenmål<br>far antas medföra att vissa resurser frigörs.</p>
<p>Eftersom lasersikten normalt varken förekommer vid jakt eller tävling<br>utgår vi från att det endast finns en tämligen begränsad mängd och att<br>det föreslagna inlösenförfarandet därför skulle innebära endast en<br>marginell kostnad för staten.</p>
<p>Våra förslag kan således inte förutses medföra några beaktansvärda<br>kostnadskonsekvenser.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>93</p>
<h2>Betänkandets lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till Vapenlag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller skjutvapen och ammunition.</p>
<p>2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel,<br>harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krut-<br>laddningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande<br>utskjutningsmedel.</p>
<p>3 § Vad som gäller skjutvapen gäller också</p>
<p>a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med<br>skjutvapen,</p>
<p>b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjut-<br>vapen,</p>
<p>c) start- och signalvapen som laddas med patroner,</p>
<p>d) armborst,</p>
<p>e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga<br>anordningar,</p>
<p>f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor till<br>skjutvapen eller armborststommar med avfymingsanordningar,</p>
<p>g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med<br>elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta,</p>
<p>h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan<br>ammunition än de är avsedda för, och</p>
<p>i) lasersikten.</p>
<p>4 § Vad som sägs om skjutvapen gäller inte</p>
<p>a) salutkanoner,</p>
<p>b) skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda<br>för gastäta enhetspatroner,</p>
<p>c) bultpistoler avsedda för byggnadsarbete,</p>
<p>d) andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller<br>liknande bruk, och</p>
<p>e) skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål.</p>
<p>5 § Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till<br>handvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel<br>till sådana patroner och projektiler.</p>
<p>6 § Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva varor eller<br>som innehåller gift finns även i lagen (1985:426) om kemiska produkter<br>och i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>7 § Endast vissa bestämmelser i denna lag gäller</p>
<p>a) hagel och andra massiva kulor,</p>
<p>b) projektiler, avsedda för armborst eller för luft-, fjäder- eller<br>harpunvapen,</p>
<p>c) kolsyrepatroner,</p>
<p>d) patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen som lagen<br>tillämpas på, och</p>
<p>e) patroner avsedda för start- eller signalvapen.</p>
<p>Dessa bestämmelser avser</p>
<p>- förvaring, 5 kap. 1-3 §§ och 11 kap. 2 § e,</p>
<p>- omhändertagande, 6 kap. 3 och 4 §§,</p>
<p>- inlösen, 7 kap. 1 §, och</p>
<p>- förverkande, 9 kap. 5 §.</p>
<p>8 § Denna lag gäller inte staten.</p>
<p>9 § Bestämmelser om utförsel av krigsmateriel finns i lagen<br>(1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<h4>2 kap. Tillstånd</h4>
<p>Tillståndsplikt</p>
<p>1 § Tillstånd krävs för att</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen, eller</p>
<p>c) föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet</p>
<p>- är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning<br>eller ett harpunvapen, och</p>
<p>- har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen<br>(effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>Förutsättningar för tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition</p>
<p>2 § Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas</p>
<p>a) enskilda personer,</p>
<p>b) skyttesammanslutningar, dvs. skytteförbund, skyttekretsar eller<br>skytteföreningar som tillhör det frivilliga, statligt kontrollerade skytte-<br>väsendet,</p>
<p>c) huvudmän för museer, om museet far statsbidrag enligt särskilda<br>föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en<br>stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i<br>samlingarna, och</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>95</p>
<p>d) auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning i samband med<br>bevakningsuppdrag till väktare som har meddelats tillstånd att som lån<br>inneha ett sådant vapen med ammunition.</p>
<p>3 § En enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>om behov av vapnet föreligger.</p>
<p>Tillstånd får också meddelas om vapnet huvudsakligen har prydnads-<br>värde, samlarvärde eller särskilt affektionsvärde för den sökande. I<br>sådana fall får vapnet inte utan särskilt tillstånd användas för skjutning.</p>
<p>4 § Tillstånd att inneha ett skjutvapen får meddelas den som har den<br>skjutskicklighet och utbildning som behövs och endast om det skäligen<br>kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.</p>
<p>5 § Tillstånd att inneha skjutvapen skall meddelas endast för särskilt<br>angivna ändamål. Tillståndet får förenas med villkoret att vapnet skall<br>förvaras på ett visst sätt eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart.<br>Tillståndet får tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda om-<br>ständigheter kan förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt.</p>
<p>6 § Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen utom<br>start- eller signalvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.</p>
<p>7 § Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som skall<br>förvärva ett sådant vapen, gäller tillståndet under förutsättning att<br>förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den<br>längre tid som tillståndsmyndigheten bestämmer.</p>
<p>8 § Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för<br>skjutning får utan tillstånd inneha ammunition till vapnet.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas enskilda<br>personer samt skyttesammanslutningar och huvudmän för museer om det<br>skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>9 § Skjutvapen eller ammunition får endast överlåtas till den som har<br>tillstånd eller rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition<br>överlåts genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.</p>
<p>Tillstånd till handel med skjutvapen</p>
<p>10 § Tillstånd att driva yrkesmässig handel med skjutvapen får<br>meddelas den som har de kunskaper som behövs och som anses vara<br>ordentlig och pålitlig. Tillståndet får begränsas till att omfatta vissa typer<br>av skjutvapen eller ett visst antal åt gången. Tillståndet får förenas med<br>villkoret att vapnen skall förvaras på ett visst sätt.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>96</p>
<p>Tillstånd att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige</p>
<p>11 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma<br>förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen enligt 2-6 §§.</p>
<p>Tillstånd att föra in ammunition far meddelas den som har rätt att<br>inneha sådan ammunition i Sverige.</p>
<p>12 § Införseltillstånd ger rätt att under den begränsade tid och för det<br>ändamål som anges i tillståndet i Sverige inneha de skjutvapen och den<br>ammunition som förts hit med stöd av tillståndet. Tillståndet gäller under<br>förutsättning att vapnen och ammunitionen förs in inom sex månader<br>från dagen för tillståndet eller den längre tid som tillståndsmyndigheten<br>bestämmer.</p>
<p>13 § Skjutvapen eller ammunition far föras in till Sverige utan särskilt<br>tillstånd i följande fall:</p>
<p>a) Enskilda personer får föra in sådana skjutvapen som de i Sverige<br>har rätt att inneha för eget bruk samt ammunition som på lagligt sätt har<br>förvärvats i Sverige. Detta gäller också sådana skyttesammanslutningar,<br>huvudmän för museer och bevakningsföretag som kan meddelas tillstånd<br>att inneha skjutvapen.</p>
<p>b) Medborgare i medlemstatema i Europeiska gemenskaperna och i<br>Sverige, Finland och Norge som inte är fast bosatta i Sverige får föra in<br>jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition från med-<br>lemsstater i Europeiska gemenskaperna, Finland eller Norge till Sverige<br>för tillfällig användning vid jakt eller tävling i Sverige. Vapnen och<br>ammunitionen får i ett sådant fall under högst tre månader från dagen<br>för införandet innehas utan tillstånd i Sverige av den som har fört in<br>vapnen och ammunitionen.</p>
<p>14 § Endast den som har tillstånd att föra in skjutvapen eller ammuni-<br>tion får förvara dem på tullager eller i frihamn utan medgivande av<br>länsstyrelse eller ta hand om och i övrigt förfoga över vapnen eller<br>ammunitionen enligt 8 § första stycket tullagen (1987:1065) utan att de<br>har förtullats.</p>
<p>I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring<br>av införselreglerade varor, m.m.</p>
<p>15 § Skjutvapen eller ammunition som resande fört med till Sverige för<br>personligt bruk men inte haft rätt att föra in får de åter föra ut, om de<br>anmält dessa i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapen och ammu-<br>nition tillfaller staten om de inte förs ut igen inom antingen fyra<br>månader efter en sådan anmälan eller den längre tid därefter som<br>Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan<br>tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer. I ett sådant fall skall de<br>behandlas som om de hade förklarats förverkade.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<p>16 § Den som har rätt att driva handel med skjutvapen far meddelas<br>tillstånd att till Sverige fora in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet.</p>
<p>Tdlståndsmyndighet</p>
<p>17 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Register över vapeninnehav</p>
<p>18 § Polismyndigheten skall föra register över tillståndspliktiga<br>vapeninnehav och beslut enligt denna lag.</p>
<h4>3 kap. Utlåning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Den som har rätt att inneha skjutvapen far under högst två veckor<br>låna ut vapnet för samma ändamål som tillståndet avser.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen far inte lånas ut till den som kan antas komma att<br>missbruka vapnet.</p>
<p>3 § Vapen far lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en skyttesammanslutning,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen<br>eller helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas<br>och användas under långivarens uppsikt, eller</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning.</p>
<p>4 § Enhandsvapen och helautomatiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens uppsikt eller för övning eller tävling som<br>äger rum under uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant<br>vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>5 § Om innehavet av ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha<br>avlagt skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt<br>visat sig vara lämplig att inneha vapnet, far ett sådant vapen lånas ut<br>endast till den som uppfyller samma krav.</p>
<p>Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för prov-<br>skjutning, övning eller tävling på skjutbana eller vid jakt under<br>långivarens uppsikt.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>98</p>
<p>6 § Vapenhandlare far låna ut skjutvapen till den som fyllt arton år för<br>sådan provskjutning på skjutbana som äger rum under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon annan<br>person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid prov-<br>skjutning.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant<br>vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>7 § Den som lånar ut skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat<br>som har tillträtt den europeiska konventionen av den 28 juni 1978 om<br>kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen<br>(den europeiska vapenkonventionen) skall omedelbart anmäla utlåningen<br>till polismyndigheten, om inte låntagaren skall inneha och använda<br>vapnet endast inom Sverige.</p>
<p>8 § Skjutvapen far inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,<br>om inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen av den typ som<br>lånet avser. Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av<br>polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<h4>4 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Ett tillstånd upphör att gälla, om den som innehar ett skjutvapen<br>ändrar det så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt<br>annorlunda vapen. Den som har tillstånd att driva handel med vapen får<br>dock vidta sådana åtgärder, om det ändrade vapnet omfattas av<br>tillståndet.</p>
<p>2 § Vid reparation av skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, förslitna<br>eller på annat sätt oanvändbara slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor,<br>stommar, lådor och trummor eller armborststommar med avfymings-<br>anordningar bytas ut mot nya likadana vapendelar.</p>
<p>3 § Den som har tillstånd att inneha slutstycken, ljuddämpare, eldrör,<br>pipor, stommar, lådor och trummor eller armborststommar med<br>avfymingsanordningar får utan särskilt tillstånd byta ut dessa mot nya<br>likadana om de lämnas för skrotning. Bytet skall anmälas till polis-<br>myndigheten.</p>
<p>4 § För reparation, översyn eller skrotning får skjutvapen lämnas till<br>och tillfälligt innehas av den som får driva handel med sådana vapen<br>eller den som av polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för<br>sådana åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen lämnas till<br>den som skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>99</p>
<p>5 § Den som lämnar ett vapen för skrotning skall senast inom en månad<br>anmäla detta till polismyndigheten.</p>
<h4>5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen eller ammunition</h4>
<p>1 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand<br>om och hålla dessa under sådan uppsikt att det inte är fara för att någon<br>obehörig kommer åt dem.</p>
<p>2 § Skjutvapen eller ammunition skall förvaras i säkerhetsskåp, under<br>säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt.</p>
<p>Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika<br>säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så att<br>det inte kan användas. Detta dock endast om någon vapendel kan tas<br>bort utan avsevärd svårighet. Vapen, vapendel och ammunition skall<br>förvaras var för sig.</p>
<p>Dessa krav på förvaring gäller inte för start- och signalvapen och<br>effektbegränsade vapen samt ammunition till sådana vapen. De gäller<br>inte heller för vapen som gjorts varaktigt obrukbara.</p>
<p>3 § En innehavare som inte kan ta hand om sitt vapen eller sin<br>ammunition far lämna över vapnet eller ammunitionen till någon annan<br>för förvaring under högst tre år åt gången. Detta dock först efter<br>skriftligt anmälan till polismyndigheten. Vapnet eller ammunitionen far<br>dock inte förvaras hos en person som är under arton år eller som kan<br>antas missbruka vapnen eller ammunitionen.</p>
<p>Den hos vilken vapnen förvaras far inte använda vapnen utan tillstånd<br>att inneha sådana vapen.</p>
<p>4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition<br>skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>5 § Den som för personligt bruk skall föra ut skjutvapen ur Sverige till<br>en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen skall före<br>utförseln anmäla detta till polismyndigheten, om vistelsen i den<br>främmande staten skall vara i mer än tre månader.</p>
<h4>6 kap. Återkallelse av tillstånd och omhändertagande av vapen och<br>ammunition</h4>
<p>Återkallelse av tillstånd</p>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller att föra in<br>skjutvapen eller ammunition till Sverige far återkallas, om</p>
<p>a) tillståndshavaren visat att han är olämplig att inneha vapnet eller<br>ammunitionen,</p>
<p>b) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>100</p>
<p>c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas, om</p>
<p>a) tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en<br>föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Omhändertagande av vapen och ammunition</p>
<p>3 § Polismyndigheten far besluta att ett vapen med tillhörande ammu-<br>nition skall tas hand om, om</p>
<p>- det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>- det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas<br>och det finns särskilda omständigheter som kräver ett omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är överhängande, far vapen eller ammunition<br>tas hand om även utan ett sådant beslut. Åtgärden skall skyndsamt<br>anmälas till polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om om-<br>händertagandet skall bestå.</p>
<p>4 § Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över det<br>som tagits hand om skall varan lämnas tillbaka så snart det skäligen kan<br>antas att det inte längre finns någon risk för missbruk.</p>
<h4>7 kap. Inlösen av vapen och ammunition</h4>
<p>1 § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten, om</p>
<p>a) tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats utan<br>att dessa samtidigt har förklarats förverkade eller tagits i beslag,</p>
<p>b) innehavaren har avlidit,</p>
<p>c) ansökan har avslagits om tillstånd att inneha ett vapen eller<br>ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller</p>
<p>d) domstol har beslutat att ett vapen eller ammuntion som innehas av<br>någon utan tillstånd inte skall förverkas eller åklagaren i ett sådant fall<br>har beslutat att inte föra talan om förverkande.</p>
<p>2 § Vapnet eller ammunitionen skall inte lösas in, om de lämnas för<br>skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha vapnet eller<br>ammunitionen och om detta görs inom</p>
<p>a) ett år från det att innehavaren avled, eller</p>
<p>b) tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller ammuni-<br>tionen återkallades, ansökan om innehav avslogs eller beslut i för-<br>verkandefrågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget<br>hävdes.</p>
<p>Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas in om ansökan om<br>tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall<br>vapnet eller ammunitionen lösas in, om de inte inom tre månader från</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>101</p>
<p>dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som har rätt att<br>inneha vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>Polismyndigheten far medge förlängning av tidsfristerna, varje gång<br>med högst sex månader.</p>
<p>3 § Innehavare av ett vapen eller ammunition som skall lösas in är<br>skyldiga att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller<br>ammunitionen till polismyndigheten eller den som myndigheten be-<br>stämmer. Om det finns tillståndsbevis eller andra motsvarande hand-<br>lingar, skall även de lämnas över.</p>
<p>4 § För vapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning<br>med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.</p>
<h4>8 kap. Vapen i dödsbo och konkursbo</h4>
<p>1 § Skjutvapen som ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo far utan<br>särskilt tillstånd innehas av den som har tagit hand om boet.</p>
<p>2 § Om ett skjutvapen ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo, far<br>polismyndigheten besluta att vapnet tills vidare skall förvaras av<br>myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar, när det finns<br>särskild anledning till det. Den som har hand om boets egendom är i så<br>fall skyldig att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnet till den<br>som skall förvara det.</p>
<p>3 § Bestämmelser om inlösen av vapen i dödsbo finns i 7 kap. 1 § b<br>och c, 2 § a och 3 §.</p>
<h4>9 kap. Ansvar och påföljd</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att<br>inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.</p>
<p>Om brottet anses som grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i<br>lägst sex månader och högst fyra år.</p>
<p>Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,<br>döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som tillståndet avser,</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om användning vid förvaring i 5 kap. 3 §<br>andra stycket eller om transport i 5 kap. 4 § eller mot någon föreskrift<br>om förvaring av vapen som meddelats med stöd av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga om<br>skjutvapen eller ammunition som innehas av skyttesammanslutningar,</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>102</p>
<p>huvudmän för museer eller auktoriserade bevakningsföretag eller i fråga<br>om skjutvapen som innehas av vapenhandlare,</p>
<p>d) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer beslut att<br>lämna över ammunition för inlösen,</p>
<p>e) överlåter ammunition till den som inte har rätt att inneha ammuni-<br>tionen, eller</p>
<p>f) driver handel med skjutvapen utan tillstånd.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>3 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter<br>att</p>
<p>a) omedelbart på föreskrivet sätt anmäla till polismyndigheten att ett<br>skjutvapen lånas ut till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt<br>den europeiska vapenkonventionen,</p>
<p>b) i förväg anmäla till polismyndigheten att ett skjutvapen för<br>personligt bruk förs ut ur Sverige till en stat som har tillträtt den<br>europeiska vapenkonventionen, eller</p>
<p>c) inom en månad på föreskrivet sätt anmäla till polismyndigheten att<br>ett vapen lämnats till skrotning.</p>
<p>4 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel av vapen eller<br>ammunition och för försök till ett sådant brott finns i lagen (1960:418)<br>om straff för varusmuggling.</p>
<p>5 § Ett vapen som innehafts, överlåtits eller lånats ut enligt 1 § eller<br>som använts enligt 2 § a skall förklaras förverkat, om detta inte är<br>uppenbart oskäligt. Även ammunition som innehafts enligt 2 § d eller<br>överlåtits enligt 2 § e far förklaras förverkad, om detta inte är uppenbart<br>oskäligt. I stället för vapnet eller ammunitionen kan vapnets eller<br>ammunitionens värde förklaras förverkat.</p>
<p>6 § Rättegångsbalkens bestämmelser om beslag gäller även vid ett<br>förverkande enligt denna lag. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom<br>viss tid gäller endast då rätten utsatt en sådan tid.</p>
<h4>10 kap. Överklagande</h4>
<p>1 § En polismyndighets beslut enligt 2 kap. 2 och 10 §§ eller 6 kap. 1<br>och 2 §§ eller i fråga om inlösen av skjutvapen eller ammunition far<br>överklagas hos länsrätten. Kammarrätten far pröva ett överklagande från<br>länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd enligt<br>34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).</p>
<p>En polismyndighets beslut i andra ärenden enligt denna lag far<br>överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut far inte överklagas.</p>
<p>2 § En polismyndighets, länsstyrelses och domstols beslut enligt denna<br>lag skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets<br></p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>103</p>
<p>beslut om återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart<br>endast i fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får<br>meddelas om det finns särskilda skäl.</p>
<h4>11 kap. Bemyndiganden</h4>
<p>1 § Regeringen bemyndigas att föreskriva att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas i fråga om<br>föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv,<br>hälsa eller personliga säkerhet,</p>
<p>b) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän, personer som tillhör försvars-, civilförsvars- eller<br>polisväsendet, om dessa är skyldiga att inneha vapnet för tjänsten, eller</p>
<p>- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel,</p>
<p>c) andra sammanslutningar än skyttesammanslutningar far ges tillstånd<br>att inneha skjutvapen,</p>
<p>d) undantag far göras för vissa typer av vapen från skyldigheten att till<br>polismyndigheten anmäla</p>
<p>- utlåning av skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har<br>tillträtt den europeiska vapenkonventionen, och</p>
<p>- utförsel av vapen ur Sverige till en stat som tillträtt konventionen,</p>
<p>e) undantag far göras från 2 kap. 1 § för innehav av skjutvapen som<br>lämnats över från staten till skyttesammanslutningar,</p>
<p>f) andra än polismän far ta hand om vapen och ammunition enligt<br>6 kap. 3 § eller ta vapen och ammunition i beslag enligt 9 kap. 6 §, och</p>
<p>g) anmälningsskyldighet till polismyndigheten i vissa fall skall gälla<br>för läkare som ansvarar för den psykiatriska vården av en patient som är<br>intagen på sjukvårdsinrättning för vård av psykisk störning, om patienten<br>kan tänkas inneha ett skjutvapen som patienten inte bör inneha.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas<br>att föreskriva</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signal-<br>vapen,</p>
<p>b) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de villkor i övrigt<br>som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,</p>
<p>c) krav på kunskap för att fa tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,</p>
<p>d) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,<br>reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>e) krav för vapenhandlares, museers och skyttesammanslutningars för-<br>varing av andra vapen än effektbegränsade vapen och för skytte-<br>sammanslutningars förvaring av ammunition,</p>
<p>f) de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd enligt denna<br>lag,</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>104</p>
<p>g) att ett europeiskt skjutvapenpass skall utfardas på begäran av den<br>som har tillstånd att inneha ett skjutvapen för jakt eller tävling i Sverige<br>samt villkor för och förfaringssätt vid utfärdande av ett sådant pass,</p>
<p>h) villkor för och förfaringssätt vid medgivande av att personer bosatta<br>i Sverige skall fa tillstånd att förvärva skjutvapen i andra EG-stater, och</p>
<p>i) att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är bosatt i en<br>annan EG-stat skall underrätta den staten om förvärvet.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>3. Ett beslut enligt vapenlagen (1973:1176) gäller som beslut enligt<br>denna lag.</p>
<p>4. I fråga om överklagande av ett beslut som har meddelats före<br>lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>5. Innehar någon vid lagens ikraftträdande ett lasersikte, far han<br>fortfarande inneha siktet utan tillstånd till den 1 juli 1995 eller, om<br>ansökan om tillstånd har gjorts före den tidpunkten, till dess ansökan har<br>blivit slutligt prövad.</p>
<p>Avslås en ansökan om tillstånd att inneha ett lasersikte som innehafts<br>vid lagens ikraftträdande skall lasersiktet lösas in av staten. För ett<br>lasersikte som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som<br>motsvarar marknadsvärdet.</p>
<p>105</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om<br>mervärdesskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1968:430) om mervärdesskatt<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §</p>
<p>Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärs-<br>händelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enligt 5 a §.</p>
<p>Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redo-<br>visats, far ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen<br>för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för<br>sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen. Ätertages<br>vara med stöd av förbehåll om återtaganderätt enligt konsument-<br>kreditlagen (1992:830) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp<br>mellan näringsidkare m.fl. far avdrag göras för vad säljaren vid avräk-<br>ning gottskriver köparen för värdet av den återtagna varan, endast om<br>det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt<br>som hänför sig till dennes förvärv av varan.</p>
<p>Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s.k.<br>villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning,<br>för vilken utgående skatt redovisats, far belopp motsvarande den del av<br>den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen<br>avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av<br>utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas<br>på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå<br>minskningen av både vederlag och skatt.</p>
<p>Handling som avses i tredje stycket skall ligga till grund även för<br>avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning.</p>
<p>Uthyr eller upplåter den som är skattskyldig enligt 2 § tredje stycket,<br>inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket skattskyldighet<br>inträtt enligt meddelat beslut, fastigheten eller del därav till annan än<br>som anges i 2 § tredje stycket, skall beloppet av åtnjutna avdrag för<br>ingående skatt för ifrågavarande fastighet eller del därav återföras. Sker<br>sådan uthyrning eller upplåtelse sedan tre men inte sex år har förflutit<br>från utgången av det kalenderår under vilket skattskyldighet har inträtt<br>enligt meddelat beslut skall återföring göras med hälften av det belopp<br>som nu sagts.</p>
<p>Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar<br>uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i<br>verksamhet som ej medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten<br>fastighet säljs.</p>
<p>Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under<br>vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har upphört eller<br>fastigheten har sålts.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>106</p>
<p>Exporteras en vara av det slag som anges nedan, skall den ingående<br>mervärdesskatt som hänför sig till förvärvet av varan återföras, om den<br>skattskyldige inte visar att varan har innehafts endast av skattskyldiga.<br>De varor som avses är</p>
<p>1) andra varor än sådana som avses i 18 § ijärde stycket och som helt<br>eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,</p>
<p>2) naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar,</p>
<p>3) varor, som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing,<br>tenn, brons eller nysilver,</p>
<p>4) vapen med undantag av 4) vapen med undantag av sådana</p>
<p>sådana skjutvapen som omfattas av skjutvapen som omfattas av<br>vapenlagen {1973:1176), vapenlagen (0000:0000),</p>
<p>5) alster av bildkonst,</p>
<p>6) konstalster av glas, porslin eller annan keramik,</p>
<p>7) möbler,</p>
<p>8) fartyg eller luftfartyg.</p>
<p>Återföring enligt åttonde stycket skall ske i deklarationen för den redo-<br>visningsperiod under vilken varan har exporterats.</p>
<p>Redovisningen av skatt, som hänför sig till omsättning enligt punkt 2<br>första stycket g) av anvisningarna till 2 § och som avser nyttjande av<br>personbil, far anstå till den sista redovisningsperioden under det<br>kalenderår nyttjandet har skett.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>107</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om<br>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:254) om förbud beträffande<br>knivar och andra farliga föremål skall ha följande lydelse.</p>
<h3>Prop. 1995/96:52</h3>
<h3>Bilaga 2</h3>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>3 §</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>{1973:1176) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>(0000:0000) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>108</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om<br>krigsmateriel</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 6 §§ lagen (1992:1300) om<br>krigsmateriel skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §</p>
<p>Krigsmateriel far inte tillverkas här i landet utan tillstånd av rege-<br>ringen.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från detta tillstånds-<br>krav för</p>
<p>1. ändring<br>skjutvapen i<br>24 § första<br>(1973:1176),</p>
<p>eller ombyggnad av<br>de fall som avses i<br>stycket vapenlagen</p>
<p>1. ändring eller ombyggnad av<br>skjutvapen i de fall som avses i<br>4 kap. 1 § vapenlagen (0000:<br>0000),</p>
<p>2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för till-<br></p>
<p>verkarens eget bruk.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndig-<br></p>
<p>heter som inte är affärsverk.</p>
<p>4 §</p>
<p>Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar<br>rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel<br>far inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen.</p>
<p>Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller<br>stadigvarande vistas här far inte heller utom landet bedriva sådan<br>verksamhet utan regeringens tillstånd.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana<br>statliga myndigheter som inte är affärsverk.</p>
<p>Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet<br>som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndig-<br>heter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel<br>av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av<br>tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om<br>verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör<br>tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av</p>
<p>uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska<br>statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har till-stånd att<br>tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.</p>
<p>Regeringen far meddela före-<br>skrifter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen (1973:1176) eller</p>
<p>Regeringen far meddela före-<br>skrifter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen (0000:0000) eller</p>
<p>109</p>
<p>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brandfarliga<br>och explosiva varor.</p>
<p>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brandfarliga<br>och explosiva varor.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>6§</p>
<p>Krigsmateriel far inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen,<br>om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om<br>programvara likställs med utförsel överföring till utlandet genom<br>telekommunikation eller på annat liknande sätt.</p>
<p>I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt<br>inte är av större vikt far det statsråd som har till uppgift att föredra<br>ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt<br>första stycket.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om utförsel av</p>
<p>1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning<br>samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,<br>tävling eller övning utom riket,</p>
<p>2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,</p>
<p>3. skjutvapen som förts in i landet</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande ammu-<br>nition som har förts in i landet i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>16 § 2 vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>för åtgärd som avses i 2,</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande ammu-<br>nition som har förts in i landet i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>2 kap. 13 § b vapenlagen (0000:<br>0000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>110</p>
<h2>Remissinstanserna - Vapenlagen och EG<br>(SOU 1994:4)</h2>
<p>Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Hovrätten för<br>Nedre Norrland, Karlstads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Stockholms<br>tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Kalmar<br>län, Länsrätten i Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,<br>Statens kriminaltekniska laboratorium, Polismyndigheten i Göteborg,<br>Polismyndigheten i Helsingborg, Polismyndigheten i Jönköping, Polis-<br>myndigheten i Stockholm, Polismyndigheten i Östersund, Brotts-<br>förebyggande rådet, Krigsmaterielinspektionen, Kommerskollegium,<br>Försvarsmaktens organisationsmyndighet, Statens försvarshistoriska<br>museer, Försvarets forskningsanstalt, Barnombudsmannen, General-<br>tullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Sprängämnes-<br>inspektionen, SP- Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut,<br>Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Läns-<br>styrelsen i Södermanlands län, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,<br>Kommittén om nya former för narkotikabekämpning i ett EU-perspektiv<br>(Ju 1994:01), Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund,<br>Sveriges Riksidrottsförbund, Svenska Jägareförbundet,Frivilliga<br>skytterörelsen, Svenska Sportskytteförbundet, Svenska Pistolskytte-<br>förbundet, Sveriges Vapenägares Förbund, Svenska Vapenstiftelsen,<br>Samlarförbundet Nordstjärnan samt Leverantörsföreningen för Sport-<br>och Fritidsartiklar.</p>
<p>Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid Åklagar-<br>myndigheten i Stockholm, Regionåklagarmyndigheten i Karlstad och<br>Regionåklagarmyndighten i Luleå.</p>
<p>Riksidrottsförbundet har bifogat ett yttrande från Sveriges Militär-<br>idrotts- och Mångkampsförbund.</p>
<p>Yttrande har därutöver inkommit från inkommit från Länsstyrelsen i<br>Göteborgs och Bohus län, Kullens Skyttesällskap och John-Erik Ahlberg.</p>
<p>Riksförbundet Hem och Skola, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens<br>Jägare, Svenska Armborst Unionen, Svenska Svartkrutsfederationen samt<br>Sveriges Vapenhandlareförening har såsom remissinstanser inbjudits att<br>lämna synpunkter, men har inte avhörts.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>111</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till vapenlag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller skjutvapen och ammunition samt vissa föremål<br>som i lagen jämställs med skjutvapen.</p>
<p>2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel,<br>harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krut-<br>laddningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande<br>utskjutningsmedel.</p>
<p>3 § Vad som sägs om skjutvapen gäller också</p>
<p>a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med<br>skjutvapen,</p>
<p>b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,</p>
<p>c) start- och signalvapen som laddas med patroner,</p>
<p>d) armborst,</p>
<p>e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga<br>anordningar,</p>
<p>f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor och trummor<br>till skjutvapen, eller armborststommar med avfymingsanordningar,</p>
<p>g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med<br>elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och</p>
<p>h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan<br>ammunition än de är avsedda för.</p>
<p>4 § Vad som sägs om skjutvapen gäller inte</p>
<p>a) salutkanoner,</p>
<p>b) skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda<br>för gastäta enhetspatroner,</p>
<p>c) bultpistoler avsedda för byggnadsarbete,</p>
<p>d) andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller<br>liknande bruk, och</p>
<p>e) skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål.</p>
<p>5 § Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till<br>handvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel<br>till sådana patroner och projektiler.</p>
<p>6 § Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva varor eller<br>som innehåller gift finns även i lagen (1988:868) om brandfarliga och<br>explosiva varor och i lagen (1985:426) om kemiska produkter.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>112</p>
<p>7 § Denna lag gäller inte</p>
<p>a) hagel och andra massiva kulor,</p>
<p>b) projektiler avsedda for armborst eller for luft-, kolsyre-, ljäder- eller<br>harpunvapen,</p>
<p>c) kolsyrepatroner,</p>
<p>d) patronhylsor utan tändhatt avsedda for handvapen som lagen<br>tillämpas på, och</p>
<p>e) patroner avsedda for start- eller signalvapen.</p>
<p>8 § Denna lag gäller inte skjutvapen och ammunition som innehas av<br>staten.</p>
<h4>2 kap. Tillstånd</h4>
<p>Tillståndsplikt</p>
<p>1 § Tillstånd krävs för att</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen, eller</p>
<p>c) föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett<br>kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett<br>harpunvapen, och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>Tdlståndsmyndighet</p>
<p>2 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition</p>
<p>3 § Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas</p>
<p>a) enskilda personer,</p>
<p>b) skytteförbund, skyttekretsar eller skytteföreningar som tillhör det<br>frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet (skyttesammanslutningar),</p>
<p>c) huvudmän för museer, om museet far statsbidrag enligt särskilda<br>föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en<br>stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i<br>samlingarna, och</p>
<p>d) auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har<br>meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.</p>
<p>4 § En enskild person far meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver vapnet. Tillstånd att inneha ett<br>skjutvapen som huvudsakligen har samlarvärde, prydnadsvärde eller</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<p>särskilt affektionsvärde för sökanden, far meddelas även för andra<br>ändamål än skjutning. I ett sådant fall får vapnet inte utan särskilt<br>tillstånd användas för skjutning.</p>
<p>5 § Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas endast om det skäligen<br>kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.</p>
<p>Tillstånd far meddelas endast för särskilt angivna ändamål. Tillståndet<br>får förenas med villkor att vapnet skall förvaras på ett visst sätt eller att<br>vapnet skall göras varaktigt obrukbart. Tillståndet far tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att vapnet inte<br>kommer att behövas varaktigt.</p>
<p>6 § Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen far<br>meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte för<br>start- eller signalvapen.</p>
<p>7 § Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som skall<br>förvärva ett sådant vapen, gäller tillståndet under förutsättning att<br>förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den<br>längre tid som polismyndigheten bestämmer.</p>
<p>8 § Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för<br>skjutning far utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om<br>ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten<br>till innehav av vapnet avser.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha ammunition far meddelas enskilda<br>personer samt sådana skyttesammanslutningar och huvudmän för museer<br>som far meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan<br>antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>9 § Skjutvapen eller ammunition får överlåtas endast till den som har<br>tillstånd eller rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition<br>överlåts genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.</p>
<p>Tillstånd till handel med skjutvapen</p>
<p>10 § Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som<br>har rätt att driva handel i allmänhet, har de kunskaper som behövs samt<br>är ordentlig och pålitlig. Tillstånd får meddelas endast för handel som<br>skall bedrivas yrkesmässigt.</p>
<p>Tillståndet medför rätt att inneha skjutvapen. Tillståndet får dock<br>begränsas till att omfatta vissa typer av skjutvapen eller ett visst antal åt<br>gången. Tillståndet får förenas med villkor att vapnen skall förvaras på<br>ett visst sätt.</p>
<p>Tillstånd att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige</p>
<p>11 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma<br>förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen enligt 3-6 §§.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>114</p>
<p>Tillstånd att föra in ammunition far meddelas den som har rätt att Prop. 1995/96:52<br>inneha ammunitionen i Sverige, om det skäligen kan antas att Bilaga 4<br>ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>12 § Införseltillstånd ger rätt att under den begränsade tid och för det<br>ändamål som anges i tillståndet i Sverige inneha de skjutvapen och den<br>ammunition som förts hit med stöd av tillståndet. Tillståndet gäller under<br>förutsättning att vapnen och ammunitionen förs in inom sex månader<br>från dagen för tillståndet eller den längre tid som polismyndigheten<br>bestämmer.</p>
<p>13 § Skjutvapen eller ammunition far föras in till Sverige utan särskilt<br>tillstånd i följande fall:</p>
<p>a) Enskilda personer far föra in de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha. Detta gäller också sådana<br>skyttesammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag<br>som kan meddelas tillstånd att inneha skjutvapen.</p>
<p>b) Enskilda personer som har permanent tillstånd från behörig<br>myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha jakt- eller<br>tävlingsskjutvapen för eget bruk, far medföra dessa vapen med<br>tillhörande ammunition till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller<br>tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen far i ett sådant fall under<br>högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i<br>Sverige av dem som har fört in egendomen.</p>
<p>14 § Endast den som har tillstånd att föra in skjutvapen eller ammuni-<br>tion far förvara sådan egendom på tullager eller i frihamn utan med-<br>givande av länsstyrelse eller ta hand om och i övrigt förfoga över<br>vapnen eller ammunitionen enligt 7 § första stycket tullagen (1994:1550)<br>utan att egendomen har förtullats.</p>
<p>I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring</p>
<p>av införselreglerade varor, m.m.</p>
<p>15 § Skjutvapen eller ammunition, som en resande fört med till Sverige<br>för personligt bruk men inte haft rätt att föra in, får åter föras ut, om<br>egendomen anmälts i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapnen och<br>ammunitionen tillfaller staten om egendomen inte förs ut inom antingen<br>fyra månader efter en sådan anmälan eller den längre tid därefter som<br>Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan<br>tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer. I ett sådant fall skall<br>egendomen behandlas som om den hade förklarats förverkad.</p>
<p>16 § Den som har rätt att driva handel med skjutvapen far meddelas<br>tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet.</p>
<p>115</p>
<p>Register över vapeninnehav</p>
<p>17 § Polismyndigheten skall föra register över tillståndspliktiga<br>vapeninnehav och beslut enligt denna lag.</p>
<h4>3 kap. Utlåning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Den som har rätt att inneha ett skjutvapen far under högst två<br>veckor låna ut vapnet för samma ändamål som tillståndet avser.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen far inte lånas ut till den som kan antas komma att<br>missbruka vapnet.</p>
<p>3 § Ett skjutvapen far lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en skyttesammanslutning,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen<br>eller helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas<br>och användas under långivarens uppsikt,</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning, eller</p>
<p>e) låntagaren har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Enhandsvapen och helautomatiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens uppsikt eller för övning eller tävling som<br>äger rum under uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant<br>vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>5 § Om innehavet av ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha<br>avlagt skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt<br>visat sig vara lämplig att inneha vapnet, far ett sådant vapen lånas ut<br>endast till den som uppfyller samma krav.</p>
<p>Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för prov-<br>skjutning, övning eller tävling på skjutbana eller vid jakt under<br>långivarens uppsikt.</p>
<p>6 § Vapenhandlare far låna ut skjutvapen till den som fyllt arton år för<br>sådan provskjutning på skjutbana som äger rum under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon annan<br>person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid<br>provskjutning.</p>
<p>Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett<br>vapen av den typ som lånet avser eller i fråga om start- eller<br>signalvapen.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>116</p>
<p>7 § Ett auktoriserat bevakningsföretag får i samband med bevaknings-<br>uppdrag som kräver beväpning låna ut skjutvapen till företagets väktare.<br>Företaget får dock endast låna ut vapen till den som har meddelats<br>särskilt tillstånd att som lån inneha skjutvapen för sådant ändamål.</p>
<p>8 § Skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,<br>om inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen av den typ som<br>lånet avser. Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av<br>polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<h4>4 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen</h4>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet<br>ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt<br>annorlunda vapen. Detta gäller dock inte om innehavaren har tillstånd att<br>driva handel med skjutvapen och även det ändrade vapnet omfattas av<br>tillståndet.</p>
<p>2 § Vid reparation av ett skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, en<br>försliten eller på annat sätt oanvändbar vapendel bytas ut mot en ny<br>likadan.</p>
<p>Den som har särskilt tillstånd att inneha slutstycken, ljuddämpare,<br>eldrör, pipor, stommar, lådor eller trummor eller armborststommar med<br>avfymingsanordningar får utan tillstånd byta ut en sådan del mot en ny<br>likadan, om den utbytta delen lämnas för skrotning. Bytet skall genast<br>anmälas till polismyndigheten. Den som gör anmälan skall bifoga<br>tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapendelen har tagits<br>emot för skrotning.</p>
<p>3 § För reparation, översyn eller skrotning får skjutvapen lämnas till<br>och tillfälligt innehas av den som får driva handel med sådana vapen<br>eller den som av polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för<br>sådana åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen också lämnas<br>till den som skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.</p>
<p>4 § Den som lämnar ett vapen för skrotning skall senast inom en månad<br>anmäla detta till polismyndigheten. Den som gör anmälan skall bifoga<br>tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapnet tagits emot för<br>skrotning.</p>
<h4>5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition</h4>
<p>1 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand<br>om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk<br>för att någon obehörig kommer åt den.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>117</p>
<p>2 § Skjutvapen och ammunition skall förvaras under säkert lås eller på<br>något annat lika betryggande sätt.</p>
<p>Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika<br>säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så att<br>det inte kan användas. Detta gäller dock endast om någon vapendel kan<br>tas bort utan avsevärd svårighet. Vapen, vapendel och ammunition skall<br>förvaras var för sig.</p>
<p>Dessa krav på förvaring gäller inte för start- och signalvapen.</p>
<p>3 § En innehavare som inte kan ta hand om sitt vapen eller sin<br>ammunition far lämna över vapnet eller ammunitionen till någon annan<br>för förvaring under högst tre år åt gången. En sådan åtgärd far vidtas<br>först efter skriftlig anmälan till polismyndigheten. Vapnet eller<br>ammunitionen far dock inte förvaras hos en person som är under arton<br>år eller som kan antas missbruka vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>Den hos vilken vapnet förvaras far använda vapnet endast om han eller<br>hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition<br>skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>5 § När det finns särskild anledning till det far en polismyndighet även<br>i annat fall än som avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha<br>skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på visst<br>sätt.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h4>6 kap. Återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen och<br>ammunition samt anmälningsskyldighet</h4>
<p>Återkallelse av tillstånd</p>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in skjutvapen till<br>Sverige far återkallas av polismyndigheten om<br></p>
<p>a) tillståndshavaren</p>
<p>b) tillståndshavaren</p>
<p>c) tillståndshavaren</p>
<p>missbrukat vapnet,</p>
<p>visat oaktsamhet med vapnet,</p>
<p>på annat sätt visat sig vara olämplig att inneha</p>
<p>vapen,</p>
<p>d) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>e) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>2 § Ett tillstånd att inneha ammunition far återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns,</p>
<p>b) tillståndshavaren har missbrukat sin ammunition, eller</p>
<p>c) om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen far återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>118</p>
<p>a) tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en<br>föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna for tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Omhändertagande av vapen och ammunition</p>
<p>4 § Polismyndigheten far besluta att ett vapen med tillhörande ammu-<br>nition skall tas om hand om</p>
<p>a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är överhängande, far vapen eller ammunition<br>tas om hand även utan ett sådant beslut. En sådan åtgärd får vidtas av<br>polismän, jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen, personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till polismyndigheten,<br>som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>5 § Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över<br>skjutvapen eller ammunition som tagits om hand, skall egendomen<br>lämnas tillbaka så snart det skäligen kan antas att det inte längre finns<br>någon risk for missbruk.</p>
<p>Anmälningsskyldighet</p>
<p>6 § Om den som är intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en<br>psykisk störning innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan<br>antas att den intagne inte bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare<br>som är ansvarig for den psykiatriska vården omedelbart anmäla<br>förhållandet till polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd.</p>
<h4>7 kap. Inlösen av vapen och ammunition</h4>
<p>1 § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten om</p>
<p>a) tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats utan<br>att egendomen samtidigt har förklarats förverkad eller tagits i beslag,</p>
<p>b) innehavaren har avlidit,</p>
<p>c) ansökan har avslagits om tillstånd att inneha ett vapen eller<br>ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller</p>
<p>d) domstol har beslutat att ett vapen eller ammunition, som någon<br>innehar utan att ha rätt till det, inte skall förverkas eller åklagaren i ett<br>sådant fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen eller ammunition skall inte lösas in, om egendomen<br>lämnas for skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha<br>vapnet eller ammunitionen och om detta görs inom</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>119</p>
<p>a) ett år från det att innehavaren avled, eller</p>
<p>b) tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller ammuni-<br>tionen återkallades, ansökan om innehav avslogs, beslut i förverkande-<br>frågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget hävdes.</p>
<p>Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas in, om ansökan om<br>tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall<br>vapnet eller ammunitionen lösas in, om egendomen inte inom tre<br>månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåts till någon<br>som har rätt att inneha den.</p>
<p>Polismyndigheten far medge förlängning av tidsfristerna, varje gång<br>med högst sex månader.</p>
<p>3 § Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som skall lösas in är<br>skyldig att enligt polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller<br>ammunitionen till polismyndigheten eller den som myndigheten be-<br>stämmer. Om det finns ett tillståndsbevis eller någon annan motsvarande<br>handling, skall även den lämnas över till polismyndigheten.</p>
<p>4 § För vapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning<br>med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.</p>
<p>5 § Polismyndigheten prövar frågor om inlösen enligt denna lag.</p>
<h4>8 kap. Vapen och ammunition i dödsbo och konkursbo</h4>
<p>1 § Skjutvapen och ammunition som ingår i ett dödsbo eller ett<br>konkursbo får utan särskilt tillstånd innehas av den som har tagit hand<br>om boet till dess</p>
<p>a) egendomen har överlåtits till någon som är berättigad att inneha<br>den,</p>
<p>b) egendomen skall överlämnas enligt 2 § eller, i fråga om dödsbo, 7<br>kap. 3 §, eller</p>
<p>c) i fråga om konkursbo, konkursen har avslutats.</p>
<p>2 § Om skjutvapen eller ammunition ingår i ett dödsbo eller ett<br>konkursbo, far polismyndigheten besluta att egendomen tills vidare skall<br>förvaras av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar,<br>när det finns särskild anledning till det. Den som har hand om boet är i<br>så fall skyldig att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnen och<br>ammunitionen till den som skall förvara egendomen.</p>
<p>3 § Bestämmelser om inlösen av vapen och ammunition i dödsbo finns<br>i 7 kap.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>120</p>
<h4>9 kap. Straff och förverkande</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att<br>inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.</p>
<p>Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex<br>månader och högst fyra år.</p>
<p>Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,<br>döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till,</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om användning vid förvaring i 5 kap. 3 §<br>andra stycket eller om transport i 5 kap. 4 § eller mot någon föreskrift<br>om förvaring av vapen som meddelats med stöd av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga om<br>skjutvapen eller ammunition som innehas av skyttesammanslutningar,<br>huvudmän för museer eller auktoriserade bevakningsföretag eller i fråga<br>om skjutvapen som innehas av vapenhandlare,</p>
<p>d) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut<br>att lämna över ammunition för inlösen,</p>
<p>e) överlåter ammunition till någon som inte har rätt att inneha<br>ammunitionen,</p>
<p>f) driver handel med skjutvapen utan tillstånd, eller</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 kap. 1 §<br>e genom att olovligen överföra vapen eller ammunition till ett annat<br>land.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>3 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 kap. 1 §<br>f genom att underlåta att på föreskrivet sätt anmäla utförsel eller<br>utlåning av skjutvapen, eller</p>
<p>b) underlåter att inom en månad på föreskrivet sätt anmäla till<br>polismyndigheten att ett vapen lämnats till skrotning.</p>
<p>4 § Bestämmelser om straff för olovlig införsel av vapen eller<br>ammunition och för försök till sådant brott finns i lagen (1960:418) om<br>straff för varusmuggling.</p>
<p>5 § Ett vapen som innehafts, överlåtits eller lånats ut enligt 1 § eller<br>som använts enligt 2 § a skall förklaras förverkat, om detta inte är<br>uppenbart oskäligt. Även ammunition som innehafts enligt 2 § d eller<br>överlåtits enligt 2 § e far förklaras förverkad, om detta inte är uppenbart<br>oskäligt. I stället för vapnet eller ammunitionen kan dess värde förklaras</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>121</p>
<p>förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat far även ammunition som<br>hör till vapnet förklaras förverkad.</p>
<p>6 § Rättegångsbalkens bestämmelser om beslag gäller även vid<br>förverkande enligt denna lag.</p>
<p>Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i beslag som en polisman.</p>
<h4>10 kap. Överklagande</h4>
<p>1 § En polismyndighets beslut enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande<br>till kammarrätten.</p>
<p>2 § En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna lag skall<br>gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets beslut<br>om återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i<br>de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får<br>meddelas om det finns särskilda skäl.</p>
<h4>11 kap. Bemyndiganden</h4>
<p>1 § Regeringen far meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om<br>föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa<br>eller personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret,<br>räddningstjänsten eller polisväsendet,</p>
<p>- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>- skyttesammanslutningar,</p>
<p>d) andra sammanslutningar än skyttesammanslutningar får ges tillstånd<br>att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition<br>från Sverige till ett annat land; och</p>
<p>f) den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut<br>ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land inte skall<br>använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>föreskrifter om</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>122</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signal-<br>vapen,</p>
<p>b) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i<br>övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,</p>
<p>c) krav på kunskap för att fa tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,</p>
<p>d) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,<br>reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>e) krav på vapenhandlares, museers och skyttesammanslutningars för-<br>varing av andra vapen än effektbegränsade vapen och på skytte-<br>sammanslutningars förvaring av ammunition,</p>
<p>f) de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd<br>enligt denna lag,</p>
<p>g) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till de som har tillstånd att<br>inneha skjutvapen i Sverige.</p>
<p>h) förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande av att personer<br>bosatta i Sverige skall fa tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat<br>land, och</p>
<p>i) krav på att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är<br>bosatt i ett främmande land skall underrätta den staten om förvärvet.</p>
<p>3 § Regeringen far besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och<br>ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid<br>besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>3. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att förvärva, inneha,<br>föra in eller handla med skjutvapen eller ammunition skall anses ha<br>tillstånd till det också enligt denna lag, om tillståndet har beviljats enligt<br>kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen<br>och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315), vapenförordningen<br>(1949:340) eller vapenlagen (1973:1176). Detta gäller också den som<br>fatt ett föreskrivet bevis om att han eller hon deklarerat innehav av<br>vapen enligt någon av de nu nämnda kungörelserna (deklarationsbevis).</p>
<p>4. Den som vid lagens ikraftträdande är berättigad enligt andra punkten<br>i övergångsbestämmelserna till lagen (1987:1008) om ändring i<br>vapenlagen (1973:1176) att inneha ett start- eller signalvapen utan<br>tillstånd far även fortsättningsvis inneha vapnet utan tillstånd.</p>
<p>5. Den som vid lagens ikraftträdande med stöd av bestämmelsen i 12 §<br>första stycket vapenlagen (1973:1176) innehar ammunition som inte är<br>avsedd för samma ändamål som rätten att inneha vapnet avser, far utan<br>särskilt tillstånd inneha ammunitionen till den 1 oktober 1996 eller, om<br>ansökan om tillstånd att inneha ammunitionen gjorts före den tidpunkten,<br>till dess ansökan har blivit slutligt prövad.</p>
<p>Om innehavaren inte längre har rätt att inneha viss ammunition enligt<br>första stycket, skall ammunitionen lösas in av staten enligt<br>bestämmelserna i 7 kap.</p>
<p>123</p>
<p>6. I ärenden som gäller ansökan enligt vapenlagen (1973:1176)<br>tillämpas den nya lagen vid prövning efter ikraftträdandet.</p>
<p>7. I fråga om överklagande av ett beslut som har meddelats före lagens<br>ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>124</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra farliga föremål</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:254) om förbud beträffande<br>knivar och andra farliga föremål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>3</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>(1973:1176) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>(0000:0000) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>1996.</p>
<p>125</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om<br>krigsmateriel</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1992:1300) om<br>krigsmateriel skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>4§</p>
<p>Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar<br>rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel<br>far inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen.</p>
<p>Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller<br>stadigvarande vistas här far inte heller utom landet bedriva sådan<br>verksamhet utan regeringens tillstånd.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana<br>statliga myndigheter som inte är affärsverk.</p>
<p>Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet<br>som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndig-<br>heter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel<br>av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av<br>tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om<br>verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör<br>tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av</p>
<p>uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska<br>statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att<br>tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gälleer.</p>
<p>Regeringen far meddela före-<br>skrifter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen {1973:1176) eller<br>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brandfarliga<br>och explosiva varor.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrif-<br>ter om undantag från till-<br>ståndskravet enligt första och<br>andra styckena i fråga om sådan<br>handel med skjutvapen som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>vapenlagen (0000:0000) eller<br>sådan hantering av ammunition<br>eller annan explosiv vara som<br>regleras genom föreskrifterna i<br>lagen (1988:868) om brandfarliga<br>och explosiva varor.</p>
<p>6§</p>
<p>Krigsmateriel far inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen,<br>om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om<br>programvara likställs med utförsel överföring till utlandet genom<br>telekommunikation eller på annat liknande sätt.</p>
<p>I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt<br>inte är av större vikt far det statsråd som har till uppgift att föredra</p>
<p>126</p>
<p>ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt<br>första stycket.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om utförsel av</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning<br>samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,<br>tävling eller övning utom riket,</p>
<p>2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,</p>
<p>3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande ammu-<br>nition som har förts in i landet i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>16 § 2 vapenlagen (1973:1176).</p>
<p>4. sådana jakt- och tävlings-<br>skjutvapen och tillhörande ammu-<br>nition som har förts in i landet i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>2 kap. 13 § b vapenlagen (0000:<br>0000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>127</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:122) om Prop. 1995/96:52<br>ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel Bilaga 4</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel i<br>paragrafens lydelse enligt lagen (1994:122) om ändring i nämnda lag<br>samt övergångsbestämmelserna till lagen (1994:122) om ändring i lagen<br>(1992:1300) om krigsmateriel skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §</p>
<p>Krigsmateriel far inte tillverkas här i landet utan tillstånd av rege-<br>ringen.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från detta tillstånds-<br>krav för</p>
<p>1. ändring eller ombyggnad av<br>skjutvapen i de fall som avses i<br>24 § första stycket vapenlagen<br>(1973:1176),</p>
<p>1. ändring eller ombyggnad av<br>skjutvapen i de fall som avses i<br>4 kap. 1 § vapenlagen (0000:<br>0000),</p>
<p>2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för till-<br>verkarens eget bruk,</p>
<p>3. årlig tillverkning för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller<br>för forskningsändamål av högst 100 gram kemiska produkter som<br></p>
<p>klassificeras som krigsmateriel.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndig-<br>heter som inte är affärsverk.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft, i fråga<br>regeringen bestämmer. om 3 § andra stycket första</p>
<p>punkten den 1 april 1996, och i<br>övrigt den dag regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>128</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att fjärde punkten i övergångsbestämmelserna<br>till tullagen (1994:1550) skall ha följande lydelse.</p>
<p>4. Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet och om<br>Tullverkets kontrollverksamhet enligt den upphävda tullagen skall<br>fortfarande gälla ifråga om krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300)<br>om krigsmateriel och produkter som avses i lagen (1991:341) om<br>strategiska produkter när krigsmaterielen eller produkterna förs ut ur<br>landet till ett land som är medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt den<br>upphävda tullagen, samt 63 §, 64 § till den del den avser skyldighet att<br>stanna på tullmyndighets anmaning och 65 § samma lag skall fortfarande<br>gälla för varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om<br>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från<br>land som är medlem i Europeiska unionen. Detsamma gäller</p>
<p>a. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p>
<p>b. injektionssprutor och kanyler,</p>
<p>c. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p>
<p>d. vapen och ammunition som d. vapen och ammunition som<br>avses i vapenlagen (1973:1176), avses i vapenlagen (1995:0000),</p>
<p>e. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-<br>handskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller<br>liknande,</p>
<p>f. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om<br>kulturminnen m.m.,</p>
<p>g. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p>
<p>h. spritdrycker, vin eller starköl,</p>
<p>som förs in i landet från eller förs ut ur landet till ett land som är<br>medlem i den Europeiska unionen om införseln eller utförseln står i strid<br>med förbud eller sker med stöd av tillstånd som föranletts av<br>vilseledande uppgift.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-28</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,<br>regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 14 september 1995 (Justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. vapenlag,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och<br>andra farliga föremål,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1994:122) om ändring i lagen (1992:1300)<br>om krigsmateriel,</p>
<p>5. lag om ändring i tullagen (1994:1550).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anders<br>Perklev.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.</p>
<h4>Förslaget till vapenlag</h4>
<p>Förslaget innefattar i huvudsak en systematisk och språklig översyn<br>av</p>
<p>vapenlagen (1973:1176) samt en anpassning till tvingande regler i EG-<br>rådets direktiv om kontroll av förvärv och innehav av vapen<br>(91/477/EEG). Det är således inte fråga om en mer genomgripande för-<br>ändring av vapenlagens grundläggande materiella bestämmelser. En<br>omprövning av regelsystemets innehåll kan bli aktuell, sedan 1995 års<br>vapenutredning har avslutat sitt arbete, vilket förväntas ske före<br>utgången av år 1996.</p>
<p>Med dessa utgångspunkter innebär det remitterade förslaget att flertalet<br>av vapenlagens bestämmelser efter endast språkliga justeringar förts över<br>till den nya lagen. Lagrådet har vid sin granskning kunnat konstatera att<br>det sakliga innehållet i en del av dessa bestämmelser kan ifrågasättas<br>från sådana synpunkter som en lagrådsgranskning skall tillgodose. Det<br>bör i sammanhanget noteras att den nuvarande vapenlagen inte<br>granskades av lagrådet. Eftersom det kan förväntas att vapenlagen inom<br>en förhållandevis kort tid kommer att i viktiga delar genomgå en saklig<br>revision och att denna blir föremål för lagrådsgranskning, anser Lagrådet<br>att det inte är angeläget att redan nu gå in på en närmare granskning av<br>de materiella bestämmelserna i förslaget.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>130</p>
<p>2 kap.</p>
<p>15 §</p>
<h3>Prop. 1995/96:52</h3>
<h3>Bilaga 5</h3>
<p>Denna paragraf, som är avsedd att reglera förfarandet när en resande<br>fört</p>
<p>med sig vapen till Sverige för personligt bruk men saknat rätt att föra in<br>det, motsvarar 17 § i nuvarande vapenlag, vilken i sin tur utan sakliga<br>ändringar hämtats från 35 § 2 mom. i 1949 års vapenförordning.<br>Numera gäller emellertid sedan länge generella bestämmelser om<br>förfarandet med varor som inte far föras in till riket, se lagen (1973:980)<br>om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.<br>samt särskilt 28 och 29 §§ tullförordningen (1994:1558). Dessa<br>bestämmelser avviker i flera hänseenden från regleringen i förevarande<br>paragraf, även om de i praktiken torde leda till ett likartat resultat.<br>Lagrådet saknar underlag för att bedöma om en särreglering beträffande<br>vapen alltjämt är motiverad i förevarande hänseende men förordar att det<br>i det fortsatta arbetet övervägs om inte paragrafen kan utgå.</p>
<p>17 §</p>
<p>Förslaget innebär att polismyndigheten skall föra register över tillstånds-<br>pliktiga vapeninnehav och beslut enligt vapenlagen. En motsvarande be-<br>stämmelse finns i 47 § gällande vapenlag under rubriken Särskilda be-<br>stämmelser.</p>
<p>Den nu föreslagna paragrafen, som alltså reglerar även annan registre-<br>ring än sådan som avser tillståndspliktiga vapeninnehav, är placerad i det<br>kapitel som rubriceras Tillstånd med underrubriken Register över<br>vapeninnehav. Enligt Lagrådets mening blir en sådan placering<br>missvisande med hänsyn till bestämmelsens innehåll. En möjlighet är att<br>bestämmelsen i stället tas in i ett särskilt kapitel, förslagsvis som ett nytt<br>9 kap., med rubriken Register över vapeninnehav och beslut.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>5§</p>
<p>Enligt förslaget skall ett vapen som innehafts, överlåtits eller lånats ut<br>enligt 1 § eller som använts enligt 2 § a i kapitlet förklaras förverkat,<br>om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma skall gälla ammunition<br>som innehafts enligt 2 § d eller överlåtits enligt 2 § e. Detta innebär en<br>avvikelse från formuleringen i 40 § nuvarande vapenlag, enligt vilken<br>förutsättningen för förverkande är att egendomen har varit föremål för<br>brott enligt motsvarande paragrafer. Nuvarande reglering torde i enlighet<br>härmed innebära att förverkande inte kan ske vid ett förfarande som<br>visserligen omfattas av något av de förbud som avses i de ifrågavarande<br>paragraferna men likväl är straffritt enligt allmänna ansvarsfrihetsregler,<br>t.ex. därför att handlingen ägt rum i en nödsituation. Lagrådet vill<br>förorda att man återgår till den tidigare formuleringen, eftersom det i<br></p>
<p>131</p>
<p>annat fall uppkommer en saklig skillnad i förhållande till den tidigare<br>regleringen som inte torde vara avsedd. Första och andra meningarna<br>bör i så fall lyda:</p>
<p>”Ett vapen som har varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § a<br>skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma<br>gäller ammunition som har varit föremål för brott som avses i 2 § d<br>eller 2 § e.”</p>
<p>6§</p>
<p>I första stycket anges enligt förslaget att rättegångsbalkens bestämmelser<br>om beslag gäller även vid förverkande enligt förevarande lag. Med<br>hänsyn till att det enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken generellt föreskrivs<br>att föremål som skäligen kan antas vara förverkat genom brott far tas i<br>beslag är bestämmelsen överflödig, och den blir även missvisande så till<br>vida som rättegångsbalkens regler om beslag gäller även för andra fall<br>än då ett föremål kan antas bli förverkat. Lagrådet förordar att stycket<br>utgår. Den bestämmelse som enligt förslaget upptas i andra stycket bör<br>då förslagsvis fa följande lydelse: ”En av länsstyrelsen förordnad<br>jakttillsynsman samt en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket<br>eller en särskilt förordnad tjänsteman vid länsstyrelsen har samma<br>befogenhet som en polisman att ta sådan egendom i beslag som skäligen<br>kan antas vara förverkad enligt denna lag.”</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>I punkt 7 föreskrivs att äldre bestämmelser gäller i fråga om<br>överklagande av ett beslut som har meddelats före nya vapenlagens<br>ikraftträdande den 1 april 1996. Med övergångsbestämmelsen avses att<br>ange att alla överklaganden, oavsett i vilken instans de förekommer,<br>skall handläggas enligt den tidigare gällande ordningen, om den första<br>beslutsinstansens - polismyndigheten - avgörande har meddelats före<br>den 1 april 1996. Detta kommer med den föreslagna formuleringen inte<br>till klart uttryck, t.ex. när polismyndighetens beslut har meddelats före<br>den 1 april 1996 men detta har överklagats och länsstyrelsens beslut har<br>meddelats efter nämnda datum. En annan utformning av<br>övergångsbestämmelsen är därför att föredra. Lagrådet förordar att<br>övergångsbestämmelsen ges följande lydelse: ”1 fråga om överklagande<br>gäller äldre bestämmelser, om polismyndighetens beslut har meddelats<br>före ikraftträdandet”.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>132</p>
<h3>Prop. 1995/96:52</h3>
<h3>Bilaga 6</h3>
<p>RÅDETS DIREKTIV</p>
<p>av den 18 juni 1991</p>
<p>om kontroll av förvärv och innehav av vapen</p>
<h3>(91/477/EEG)</h3>
<p>EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA<br>DIREKTIV</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslag<sup>1</sup>,</p>
<p>i samarbete med Europaparlamentet,</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,</p>
<p>och med beaktande av följande:</p>
<p>Enligt artikel 8a i fördraget skall den inre marknaden upprättas senast<br>den 31 december 1992. Den inre marknaden omfattar ett område utan<br>inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, i<br>enlighet med bestämmelserna i fördraget.</p>
<p>Europeiska rådet fastställde uttryckligen som mål vid mötet den 25 och<br>26 juni 1984 i Fontainebleau att avskaffa alla polis- och tull formaliteter<br>vid gemenskapens inre gränser.</p>
<p>Ett fullständigt avskaffande av kontroll och formaliteter vid gemen-<br>skapens inre gränser förutsätter att vissa grundläggande villkor uppfylls.<br>Kommissionen konstaterade i sin vitbok ”Fullbordandet av den inre<br>marknaden” att avskaffandet av personkontrollen och säkerhetskontrollen<br>av transporterade föremål bland annat förutsätter en tillnärmning av<br>vapenlagstiftningen.</p>
<p>' EGT nr C 235, 1.9.1987, s. 8 och</p>
<p>EGT nr C 299, 28.11.1989, s. 6.</p>
<p><sup>2</sup> EGT nr C 231, 17.9.1990, s. 69 och</p>
<p>EGT nr C 158, 17.6.1991, s. 89.</p>
<p><sup>3</sup> EGT nr C 35, 8.2.1988, s. 5.</p>
<p>133</p>
<p>10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 52</p>
<p>Avskaffandet av kontrollen av vapeninnehav vid gemenskapens inre<br>gränser kräver att effektiva regler infors som gör det möjligt att inom<br>medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav samt överföring av<br>skjutvapen till en annan medlemsstat. Systematiska kontroller vid<br>gemenskapens inre gränser bör därför avskaffas.</p>
<p>Det ömsesidiga förtroende inom området för skydd av personers<br>säkerhet, som dessa regler kommer att skapa mellan medlemsstaterna,<br>blir större om reglerna har stöd av en delvis harmoniserad lagstiftning.<br>Det kunde därför vara lämpligt att bestämma kategorier av skjutvapen<br>som privatpersoner inte alls far förvärva eller inneha eller som de får<br>inneha endast med särskilt tillstånd eller efter anmälan.</p>
<p>Det bör i princip vara förbjudet att inneha vapen vid passage från en<br>medlemsstat till en annan; ett undantag härifrån kan bara godtas om ett<br>förfarande antas som gör det möjligt för medlemsstaterna att hålla sig<br>underrättade om när ett skjutvapen förs in på deras territorium.</p>
<p>Smidigare regler bör dock antas för jakt och tävlingsskytte för att inte<br>inskränka den fria rörligheten för personer mer än nödvändigt.</p>
<p>Direktivet berör inte medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att<br>förhindra illegal handel med vapen.</p>
<p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p>
<h4>KAPITEL 1</h4>
<h4>Räckvidd</h4>
<p>Artikel 1</p>
<p>1. Med vapen och skjutvapen menas i detta direktiv föremål som<br>definieras i bilaga 1. Skjutvapen klassificeras och definieras i avsnitt II i<br>bilaga 1.</p>
<p>2. Med vapenhandlare menas i detta direktiv vaije fysisk eller juridisk<br>person vars näringsverksamhet helt eller delvis utgörs av tillverkning,<br>handel, byteshandel, uthyrning, reparation eller ombyggnad av skjut-<br>vapen.</p>
<p>3. Vid tillämpningen av detta direktiv skall en person betraktas som<br>bosatt i det land som anges i adressen i någon handling som utvisar<br>personens hemvist, såsom pass eller identitetskort som visas upp för<br>myndigheterna i ett medlemsland eller för en vapenhandlare vid kontroll<br>av innehav eller vid förvärv.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>134</p>
<p>4. Europeiska skjutvapenpasset är en handling som på begäran utfardas<br>av en medlemsstats myndigheter för en person som legalt förvärvar och<br>använder ett skjutvapen. Passet skall ha en giltighetstid av högst fem år.<br>Giltighetstiden far förlängas. Om endast skjutvapen ur kategori D är<br>införda i passet skall den högsta giltighetstiden vara tio år. Passet skall<br>innehålla de upplysningar som finns i bilaga 2. Europeiska skjutvapen-<br>passet är en personlig handling där det eller de skjutvapen förs in som<br>passets innehavare äger och använder. Den som använder skjutvapnet<br>skall alltid medföra passet. Förändringar i skjutvapeninnehavet eller i<br>skjutvapnets egenskaper skall anges i passet, liksom förlust eller stöld av<br>skjutvapnet.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>1. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella<br>bestämmelser om rätten att bära vapen och om jakt och tävlingsskytte.</p>
<p>2. Detta direktiv skall inte tillämpas på förvärv och innehav av vapen<br>och ammunition i enlighet med den nationella lagstiftningen av de<br>väpnade styrkorna, polisen, offentliga myndigheter eller av samlare och<br>institutioner som anlägger kulturella och historiska aspekter på vapen<br>och som erkänts som sådana av den medlemsstat inom vars territorium<br>de är verksamma. Det gäller inte heller för kommersiell överlåtelse av<br>krigsvapen och ammunition till sådana vapen.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Medlemsstaterna far i sin lagstiftning anta strängare bestämmelser än<br>vad som föreskrivs i detta direktiv, med förbehåll för de rättigheter som<br>ges personer bosatta i medlemsstaterna genom artikel 12.2.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>KAPITEL 2</h4>
<h4>Harmonisering av lagstiftningen om skjutvapen</h4>
<p>Artikel 4</p>
<p>Åtminstone när det gäller kategorierna A och B skall varje medlemsstat<br>göra utövandet av verksamhet som vapenhandlare beroende av ett<br>tillstånd som minst skall grundas på en kontroll av vapenhandlarens<br>personliga och yrkesmässiga hederlighet. Om det rör sig om en juridisk<br>person skall kontrollen avse företagsledaren. När det gäller kategorierna<br>C och D skall varje medlemsstat, som inte gör utövandet av verksam-<br>heten som vapenhandlare beroende av ett tillstånd, kräva en anmälan av<br>verksamheten.</p>
<p>135</p>
<p>Varje vapenhandlare skall fora ett register över de skjutvapen i<br>kategorierna A, B och C som han tar emot eller lämnar ut, med uppgif-<br>ter som möjliggör identifiering av vapnet, särskilt typ, märke, modell,<br>kaliber och tillverkningsnummer samt namn och adress på leverantörer<br>och förvärvare. Medlemsstaterna skall regelbundet kontrollera att<br>vapenhandlama respekterar denna skyldighet. Vapenhandlaren skall<br>bevara registret i fem år, även efter det att verksamheten har upphört.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 skall medlemsstaterna<br>bara tillåta forvärv och innehav av skjutvapen tillhörande kategori B för<br>personer som har giltiga skäl och som</p>
<p>a) fyllt 18 år utom i fall av jakt eller tävlingsskytte,</p>
<p>b) inte kan antas utgöra en fara för sig själv eller för allmän ordning och<br>säkerhet.</p>
<p>Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 skall medlemsstaterna<br>bara tillåta personer som uppfyller kraven i första stycket a att inneha<br>skjutvapen i kategorierna C och D.</p>
<p>Medlemsstaterna far återkalla tillståndet att inneha skjutvapen om något<br>av villkoren i första stycket b inte längre är uppfyllt.</p>
<p>Medlemsstaterna far inte förbjuda personer bosatta inom deras territorier<br>att inneha vapen som förvärvats i en annan medlemsstat, om de inte<br>förbjuder förvärv av samma vapen inom sitt eget territorium.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Medlemsländerna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda<br>förvärv och innehav av skjutvapen och ammunition tillhörande kategori<br>A. I särskilda fall far de behöriga myndigheterna bevilja tillstånd för<br>sådana skjutvapen och sådan ammunition om det inte strider mot allmän<br>ordning och säkerhet.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>1. Ett skjutvapen i kategori B far inte förvärvas inom en medlemsstats<br>territorium utan den medlemsstatens tillstånd.</p>
<p>Ett sådant tillstånd far inte ges till en person som är bosatt i en annan<br>medlemsstat utan den senare statens föregående samtycke.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>136</p>
<p>2. Ett skjutvapen i kategori B far inte innehas inom en medlemsstats<br>territorium utan den medlemsstatens tillstånd. Om innehavaren av vapnet<br>är bosatt i en anan medlemsstat skall denna informeras.</p>
<p>3. Tillstånd att förvärva och tillstånd att inneha ett skjutvapen i kategori<br>B far ges i ett gemensamt förvaltningsbeslut.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>1. Innehav av ett skjutvapen i kategori C är bara tillåtet om inne-<br>havaren har lämnat uppgift om detta till myndigheterna i den<br>medlemsstat där vapnet innehas.</p>
<p>Medlemsstaterna skall föreskriva att alla skjutvapen i kategori C som för<br>närvarande innehas inom deras territorier men som inte tidigare anmälts,<br>skall anmälas senast ett år efter ikraftträdandet av den nationella<br>lagstiftning som antas för att genomföra detta direktiv.</p>
<p>2. Varje säljare, vapenhandlare och privatperson skall informera<br>myndigheterna i den medlemsstat där transaktionen äger rum om<br>överlåtelse eller utlämnande av ett skjutvapen i kategori C med<br>angivande av de uppgifter som krävs för att vapnet och förvärvaren skall<br>kunna identifieras. Om den som förvärvar ett sådant skjutvapen är bosatt<br>i en annan medlemsstat skall denna informeras om förvärvet av såväl<br>medlemsstaten där transaktionen ägde rum som av förvärvaren.</p>
<p>3. Om en medlemsstat förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv och<br>innehav av ett skjutvapen i kategori B, C eller D inom sitt territorium,<br>skall den underrätta de andra medlemsstaterna om detta; dessa stater<br>skall enligt artikel 12.2 föra in en uttrycklig anmärkning om detta<br>förhållande i varje europeiskt skjutvapenpass som de utfärdar för ett<br>sådant skjutvapen.</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>1. Överlämnande av ett skjutvapen i kategori A, B och C till en person<br>som inte är bosatt i den aktuella medlemsstaten skall tillåtas under<br>förutsättning att bestämmelserna i artikel 6-8 iakttas, om</p>
<p>- förvärvaren fått tillstånd enligt artikel 11 att själv utföra<br>överföringen till det land där han är bosatt,</p>
<p>- förvärvaren lämnar in en skriftlig anmälan där han intygar och<br>motiverar sin avsikt att inneha skjutvapnet i den medlemsstat där<br>förvärvet skett, förutsatt att han uppfyller medlemsstatens<br>rättsliga villkor för innehavet.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>137</p>
<p>2. Medlemsstaterna far tillåta tillfälliga överlämnanden av skjutvapen<br>enligt närmare föreskrifter som de själva bestämmer.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Bestämmelserna för förvärv och innehav av ammunition skall vara<br>samma som de som gäller för innehav av de skjutvapen som ammu-<br>nitionen är avsedd för.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>KAPITEL 3</h4>
<h4>Formaliteter för förflyttning av vapen inom<br>gemenskapen</h4>
<p>Artikel 11</p>
<p>1. Skjutvapen far utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 föras<br>över från en medlemsstat till en annan endast i enlighet med bestämmel-<br>serna i följande stycken. Dessa bestämmelser skall också gälla för<br>överföring av skjutvapen efter försäljning via postorder.</p>
<p>2. Om ett skjutvapen skall föras över till en annan medlemsstat, skall<br>den berörda personen först lämna följande uppgifter till den medlemsstat<br>där skjutvapnet finns:</p>
<p>- Namn och adress på den som säljer eller överlåter skjutvapnet<br>och på den som köper eller förvärvar det eller i förekommande<br>fall ägaren.</p>
<p>- Den adress som skjutvapnet skall transporteras till.</p>
<p>- Antalet skjutvapen som skall transporteras.</p>
<p>- Uppgifter som möjliggör identifiering av skjutvapnet samt en<br>angivelse om att vapnet har kontrollerats i enlighet med<br>konventionen av den 1 juli 1969 om ömsesidigt erkännande av<br>kontrollmärkning av handeldvapen.</p>
<p>Överföringssättet.</p>
<p>- Dag för avsändandet och beräknad ankomstdag.</p>
<p>Upplysningarna i de sista två strecksatserna behöver inte lämnas om<br>överföringen sker mellan två vapenhandlare.</p>
<p>138</p>
<p>Medlemsstaten skall undersöka under vilka omständigheter överföringen<br>skall ske, särskilt med tanke på säkerheten.</p>
<p>Om medlemsstaten tillåter en sådan överföring skall den utfärda ett<br>tillstånd med alla de uppgifter som nämns i första stycket. Ett sådant<br>tillstånd skall följa skjutvapnet till dess destinationsort; det skall visas<br>upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.</p>
<p>3. Utom i fråga om krigsvapen, som enligt artikel 2.2 är undantagna<br>från tillämpningsområdet för detta direktiv, far varje medlemsstat ge<br>vapenhandlare rätt att utan föregående tillstånd enligt punkt 2 föra över<br>vapen från sitt territorium till en vapenhandlare som är bosatt i en annan<br>medlemsstat. För detta ändamål skall den utfärda ett tillstånd som gäller<br>högst tre år och som när som helst kan dras in tillfälligt eller upphävas<br>genom ett motiverat beslut. En handling som hänvisar till detta tillstånd<br>skall följa skjutvapnet till destinationsorten; detta dokument skall visas<br>upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.</p>
<p>Senast vid tidpunkten för överföringen skall vapenhandlaren lämna alla<br>uppgifter som nämns i punkt 2 första stycket till myndigheterna i den<br>medlemsstat från vilken överföringen skall äga rum.</p>
<p>4. Varje medlemsstat skall tillhandahålla de övriga medlemsstaterna en<br>förteckning över vilka skjutvapen som utan medlemsstatens föregående<br>samtycke far överföras till dess territorium.</p>
<p>Förteckningarna skall förmedlas till vapenhandlare som enligt<br>förfarandet i punkt 3 medgivits rätt att föra över skjutvapen utan före-<br>gående tillstånd.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>1. Tillämpas inte förfarandet i artikel 11, skall innehav av skjutvapen<br>under en resa genom två eller fler medlemsstater vara tillåtet endast om<br>den berörda personen har fatt tillstånd av var och en av dessa<br>medlemsstater.</p>
<p>Medlemsstaterna far ge sådana tillstånd för en eller flera resor och för<br>en maximitid om ett år, med möjlighet till förlängning. Sådana tillstånd<br>skall föras in i det europeiska skjutvapenpass som den resande måste<br>visa upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.</p>
<p>2. Utan hinder av punkt 1 far jägare i fråga om vapen i kategori C och<br>D, samt tävlingsskyttar i fråga om vapen i kategori B, C och D, utan<br>föregående tillstånd inneha ett eller flera skjutvapen under en resa<br>genom två eller flera medlemsstater i syfte att utöva sina aktiviteter,<br>förutsatt att de har ett europeiskt skjutvapenpass där vapnet eller vapnen</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>139</p>
<p>är införda och förutsatt att de kan styrka skälet för resan, lämpligen<br>genom uppvisande av en inbjudan.</p>
<p>Detta undantag skall dock inte gälla för resor till en medlemsstat som<br>förbjuder förvärv och innehav av skjutvapnet i fråga eller som kräver ett<br>tillstånd enligt artikel 8.3; detta förhållande skall i så fall uttryckligen<br>anmärkas i Europeiska skjutvapenpasset.</p>
<p>I samband med den i artikel 17 omnämnda rapporten skall<br>kommissionen i samråd med medlemsstaterna överväga effekterna av<br>tillämpningen av andra stycket, särskilt beträffande dess inverkan på<br>allmän ordning och säkerhet.</p>
<p>3. Genom avtal om ömsesidigt erkännande av nationella dokument får<br>två eller flera medlemsstater införa ett smidigare system för resor med<br>skjutvapen inom deras territorier än som föreskrivs i denna artikel.</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>1. Vaije medlemsstat skall lämna alla relevanta upplysningar den har<br>tillgång till angående slutgiltiga överföringar av skjutvapen till den<br>medlemsstat till vars territorium överföringen har skett.</p>
<p>2. De upplysningar som medlemsstaterna far genom förfarandena enligt<br>artikel 11 om överföring av skjutvapen och enligt artikel 7.2 och artikel<br>8.2 om utlandsbosattas förvärv och innehav av skjutvapen, skall senast<br>vid tidpunkten för den aktuella överföringen meddelas den medlemsstat<br>som är destinationsland och, i förekommande fall, de medlemsstater som<br>är trasiteringsländer.</p>
<p>3. Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 1993 upprätta nätverk för<br>utbyte av upplysningar i syfte att tillämpa denna artikel. De skall<br>informerna de andra medlemsstaterna och kommissionen om de<br>nationella myndigheter som ansvarar för att lämna och ta emot<br>upplysningar och för att tillämpa de formaliteter som avses i artikel</p>
<p>11.4.</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>Medlemsstaterna skall anta alla bestämmelser som behövs för att<br>förbjuda införsel till deras territorier av</p>
<p>- skjutvapen utom i de fall som anges i artiklarna 11 och 12<br>och förutsatt att de där föreskrivna villkoren uppfylls,</p>
<p>- andra vapen än skjutvapen, förutsatt att den ifrågavarande<br>medlemsstatens nationella föreskrifter tillåter det.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>140</p>
<h4>KAPITEL 4</h4>
<h4>Slutbestämmelser</h4>
<p>Artikel 15</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall skärpa kontrollen av vapeninnehav vid<br>gemenskapens yttre gränser. De skall särskilt övervaka att resande från<br>tredje land som avser att resa vidare till en annan medlemsstat iakttar<br>bestämmelserna i artikel 12.</p>
<p>2. Detta direktiv skall inte utesluta kontroller som utförs av med-<br>lemsstaterna eller transportföretaget i samband med ombordstigning i ett<br>transportmedel.</p>
<p>3. Medlemsstaterna skall underrätta kommisionen om hur kontrollerna<br>i punkt 1 och 2 utförs. Kommissionen skall sammanställa dessa<br>upplysningar och göra dem tillgängliga för alla medlemsstater.</p>
<p>4. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina nationella<br>bestämmelser, däribland om ändringar som berör förvärv och innehav av<br>vapen, om den nationella lagstiftningen är strängare än minimikraven.<br>Kommissionen skall vidarebefordra sådana upplysningar till de andra<br>medlemsstaterna.</p>
<p>Artikel 16</p>
<p>Medlemsstaterna skall fastställa sanktioner som skall tillämpas vid över-<br>trädelser av de bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Sanktio-<br>nerna bör vara tillräckligt stränga för att främja efterlevnad av<br>bestämmelserna.</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Inom en tid av fem år från dagen för genomförandet av detta direktiv i<br>den nationella lagstiftningen skall kommissionen till Europaparlamentet<br>och rådet överlämna en rapport om den situation som tillämpningen av<br>direktivet har resulterat i, vid behov åtföljd av förslag till åtgärder.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som<br>är nödvändiga för att följa detta direktiv i så god tid att de åtgärder som<br>föreskrivs i direktivet kan börja tillämpas senast den 1 januari 1993. De<br>skall genast underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om<br>de vidtagna åtgärderna.</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>141</p>
<p>När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en<br>hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de<br>offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall<br>varje medlemsstat själv utfärda.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p>
<p>Utfärdat i Luxemburg den 18 juni 1991.</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<h4>G. WOHLFART</h4>
<p>Ordförande</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>142</p>
<p>BILAGA 1</p>
<h3>Prop. 1995/96:52</h3>
<h3>Bilaga 6</h3>
<p>I. I detta direktiv avses med vapen:</p>
<p>- alla skjutvapen som definieras i avsnitt II i denna bilaga,</p>
<p>- andra vapen än skjutvapen såsom dessa definieras i den<br>nationella lagstiftningen.</p>
<p>II. I detta direktiv avses med skjutvapen-,</p>
<p>A. Alla föremål som faller inom någon av följande<br>kategorier, med undantag av föremål som motsvarar definitionen<br>men som utesluts av någon av anled-ningama i avsnitt III.</p>
<p>Kategori A — Förbjudna skjutvapen</p>
<p>1. Explosiva militära missiler och startlavetter.</p>
<p>2. Automatiska skjutvapen.</p>
<p>3. Skjutvapen maskerade som andra föremål.</p>
<p>4. Ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler,<br>explosions- eller brandprojektiler och projektiler för sådan<br>ammunition.</p>
<p>5. Pistol- och revolverammunition med utvidgande projektiler<br>och projektiler för sådan ammunition, med undantag för de<br>fall då de skall användas till sådana vapen avsedda för jakt<br>eller målskjutning som inehas av personer med rätt att bruka<br>dem.</p>
<h4>Kategori B — Skjutvapen för vilka det krävs tillstånd</h4>
<p>1. Halvautomatiska eller repeterande korta vapen.</p>
<p>2. Korta vapen med enkelskott med centralantändning.</p>
<p>3. Korta vapen med enkelskott med kantantändning, vars totala<br>längd är mindre än 28 cm.</p>
<p>4. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patron-<br>läge tillsammans kan innehålla mer än tre skott.</p>
<p>5. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patron-<br>läge tillsammans inte kan innehålla mer än tre skott och där<br>laddningsmekanismen kan tas bort eller det inte är uteslutet<br></p>
<p>143</p>
<p>att vapnet med hjälp av vanliga verktyg kan omändras på Prop. 1995/96:52<br>sådant sätt att magasin och patronläge tillsammans kan Bilaga 6<br>innehålla mer än tre skott.</p>
<p>6. Repeterande och halvautomatiska långa skjutvapen med slät-<br>borrade lopp som inte överstiger 60 cm i längd.</p>
<p>7. Halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen<br>med automatisk mekanism.</p>
<h4>Kategori C — Skjutvapen som skall anmälas</h4>
<p>1. Repeterande långa skjutvapen andra än de som står upptagna</p>
<p>i kategori B punkt 6.</p>
<p>2. Långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott.</p>
<p>3. Halvautomatiska långa skjutvapen som inte omfattas av<br>kategori B punkt 4-7.</p>
<p>4. Korta vapen för enkelskott med kantantändning vars totala<br>längd inte är mindre än 28 cm.</p>
<p>Kategori D - Andra skjutvapen</p>
<p>Enkelskotts långa skjutvapen med slätborrade lopp.</p>
<p>B. Varje vital del av sådana skjutvapen:</p>
<p>Slutstycket, patronläget och pipan till ett skjutvapen tillhör som<br>separata delar samma kategori som det skjutvapen de är eller är<br>tänkta att vara monterade på.</p>
<p>III. Definitionen av skjutvapen skall i denna bilaga inte omfatta före-</p>
<p>mål som stämmer med definitionen men som</p>
<p>a) har gjorts varaktigt obrukbara genom tillämpning av ett tekniskt<br>förfarande som ett officiellt organ har garanterat eller erkänt,</p>
<p>b) är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller<br>harpunfiske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt att de<br>bara kan användas i ett sådant syfte.</p>
<p>c) betraktas som antika vapen eller reproduktioner av sådana, om<br>dessa inte har inkluderats i de föregående kategorierna och är<br>föremål för nationell lagstiftning.</p>
<p>144</p>
<p>I avvaktan på samordning inom gemenskapen far medlemsstaterna Prop. 1995/96:52<br>tillämpa sin nationella lagstiftning på skjutvapnen i detta avsnitt. Bilaga 6</p>
<p>IV. I denna bilaga avses med:</p>
<p>a) Korta vapen: ett skjutvapen med en pipa som inte överstiger<br>30 cm eller vars totala längd inte överstiger 60 cm.</p>
<p>b) Långa vapen: alla skjutvapen som inte är korta vapen.</p>
<p>c) Automatvapen: ett skjutvapen som laddar om automatiskt vaije<br>gång ett skott avfyras och som kan avfyra mer än ett skott med<br>ett tryck på avtryckaren.</p>
<p>d) Halvautomatiskt skjutvapen: ett skjutvapen som laddar om<br>automatiskt varje gång ett skott avfyras och som bara kan<br>avfyra ett skott med ett tryck på avtryckaren.</p>
<p>e) Repeterande skjutvapen: ett skjutvapen som efter att ett skott har<br>avfyrats är avsett att laddas om från ett magasin eller cylinder<br>med hjälp av ett manuellt tillvägagångssätt.</p>
<p>f) Skjutvapen för enkelskott: ett skjutvapen utan magasin som<br>laddas för varje skott genom att man manuellt sätter in ett skott<br>i patronläget eller i ett laddningsutrymme där pipan bryts.</p>
<p>g) Ammunition med kroppsskyddspenetrerande kulor: ammunition<br>för militärt bruk där kulan är försedd med mantel och har en<br>massiv hård kärna.</p>
<p>h) Ammunition med explosiva projektiler: ammunition för militärt<br>bruk där projektilen innehåller en laddning som exploderar när<br>den stöter emot något.</p>
<p>i) Ammunition med brandprojektiler: ammunition för militärt bruk<br>där projektilen innehåller en kemisk blandning som böljar<br>brinna vid kontakt med luften eller vid anslaget.</p>
<p>145</p>
<p>BILAGA 2</p>
<h4>EUROPEISKA SKJUTVAPENPASSET</h4>
<p>Passet skall innehålla följande avsnitt:</p>
<p>a) Innehavarens identitet.</p>
<p>b) Identifikation av vapnet eller skjutvapnet med angivande av kategori<br>enligt detta direktiv.</p>
<p>c) Passets giltighetstid.</p>
<p>d) Ett avsnitt att användas av den medlemsstat som utfärdar passet<br>(tillståndens art, referenser etc.).</p>
<p>e) Ett avsnitt för ifyllnad av andra medlemsstater (tillstånd till inresa i<br>landet etc.).</p>
<p>f) Anmärkningarna:</p>
<p>"Rätten att resa till en annan medlemsstat med ett eller flera i passet<br>uppräknade skjutvapen i kategori B, C eller D förutsätter ett eller<br>flera föregående tillstånd från det besökta medlemslandet. Detta eller<br>dessa tillstånd får noteras i passet.</p>
<p>Ett sådant föregående tillstånd som avses ovan är i princip inte<br>nödvändigt för att resa med ett skjutvapen i kategori C eller D i<br>syfte att delta i jakt eller med ett skjutvapen i kategori B, C eller D<br>för att delta i tävlingsskytte, förutsatt att resenären har ett<br>skjutvapenpass och kan styrka skälet för resan."</p>
<p>Om en medlemsstat har informerat de andra medlemsstaterna i<br>enlighet med artikel 8.3 om att innehav av vissa skjutvapen i<br>kategori B, C eller D är förbjudet eller kräver tillstånd skall en av<br>följande anmärkningar läggas till:</p>
<p>"Inresa i ... (berörda stater) med skjutvapen ... (identifikation) är<br>förbjuden."</p>
<p>"Inresa i ... (berörda stater) med skjutvapen ... ( identifikation)<br>kräver tillstånd."</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>146</p>
<h2>Justitiedepartementet Prop. 1995/96:52</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995</p>
<p>Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,</p>
<p>Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,</p>
<p>Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,</p>
<p>Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1995/96:52 En ny vapenlag.</p>
<p>147</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vapenlag (0000:000)</p></td><td>
<p>11 kap. 1 och 2 §§ 391L0477/S</p>
<p>393L0015/S</p></td></tr>
</table>
<p>gotab 49074, Stockholm 1995</p>
<p>Prop. 1995/96:52</p>
<p>148</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1995/96:JuU12?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1995-10-12 00:00:00inträffat2INLInlämning1995-10-12 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1995-10-13 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1995-10-27 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 12:28:53statustextstatustextÄrendet är avslutatGJ03522019-05-22 17:24:31tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 12:28:53behandlas_i1995/96:JuU12GJ01JuU12bet1995/96JuU12Ny vapenlagBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju6mot1995/96Ju6med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju7mot1995/96Ju7med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju8mot1995/96Ju8med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagMotionföljdmotionav Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju8mot1995/96Ju8med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagav Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (C)Motionföljdmotionav Gullan Lindblad (M)<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju7mot1995/96Ju7med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagav Gullan Lindblad (M)Motionföljdmotionav Kia Andreasson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1995/96:52<br/>
En ny vapenlagGJ02Ju6mot1995/96Ju6med anledning av prop. 1995/96:52 En ny vapenlagav Kia Andreasson m.fl. (MP)Motion