<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222575</hangar_id>
 <dok_id>GJ0343</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>43</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:43</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>43</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-09-28 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:05</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vissa arrenderättsliga frågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0343/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ0343</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0343</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:43&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Vissa arrenderättsliga frågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0343/prop_199596__43-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 28 september 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i de regler som gäller för&lt;br&gt;jordbruksarrende. Ändringarna innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln i 9 kap. 19 § jordabalken om arrendatoms&lt;br&gt;skyldighet att avhjälpa sådana brandskador på arrendestället som inte är&lt;br&gt;så omfattande att egendom måste byggas om eller ersättas utvidgas till&lt;br&gt;att gälla också vid andra skador än sådana som orsakas av brand.&lt;br&gt;Liksom enligt nuvarande reglering ges arrendatom, om han inte varit&lt;br&gt;vållande till skadan, rätt till ersättning av jordägaren sedan arbetet har&lt;br&gt;utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arrendatom inte har jakträtt på arrendestället, skall jordägaren&lt;br&gt;ansvara för förluster som drabbar arrendatom på grund av viltskador.&lt;br&gt;Jordägarens ansvar gäller dock inte, om han visar att skadan inte kunnat&lt;br&gt;förhindras trots rimliga ansträngningar från hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som inte har anfört klander mot en arrendesyn ges rätt att,&lt;br&gt;sedan motparten anfört klander, föra klandertalan anslutningsvis. I ett&lt;br&gt;sådant fall skall parten ge in sin stämningsansökan inom en månad från&lt;br&gt;det att parten delgavs stämning med anledning av den första klander-&lt;br&gt;talan. En talan som förs anslutningsvis förfaller om den första klander-&lt;br&gt;talan återkallas eller av annat skäl förfaller. Tidsfristen för ordinärt&lt;br&gt;klander av en syn förkortas samtidigt till en månad efter det att parten&lt;br&gt;delgavs synehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arrendator som anser sig ha en motfordran som han vill dra av&lt;br&gt;från arrendeavgiften ges rätt att hos länsstyrelsen deponera det belopp&lt;br&gt;som motfordringen uppgår till. Han kan därigenom förhindra att&lt;br&gt;arrenderätten förverkas på grund av att beloppet inte betalats till&lt;br&gt;jordägaren. Möjligheten till deposition skall också gälla när det råder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvist om storleken av en arrendeavgift som skall utgå i pengar men vars Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;belopp inte framgår av avtalet. Möjligheten till deposition skall gälla vid&lt;br&gt;alla typer av arrende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett arrende som är gemensamt för flera personer och som avser&lt;br&gt;ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag infors en möjlighet&lt;br&gt;för var och en av medarrendatorema att överlåta sin rätt till en med-&lt;br&gt;arrendator som är make eller avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att det vid bostadsarrende inte längre skall gälla som&lt;br&gt;förutsättning för arrendatoms besittningsskydd att det har bestämts ett&lt;br&gt;taxeringsvärde för den bostadsbyggnad som finns på arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen behandlas frågan om det bör införas en kollektiv förhand-&lt;br&gt;lingsrätt för bostadsarrendatorer. Regeringen gör den bedömningen att&lt;br&gt;någon sådan förhandlingsrätt inte behöver lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvaret för skador på byggnader och andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar.............................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Viltskador................................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klander av syn ............................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Deposition av arrendeavgift..................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överlåtelse av arrenderätt vid gemensamt arrendatorskap . . 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Besittningskydd vid bostadsarrende................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kollektiv förhandlingsrätt för bostadsarrendatorer....... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.......................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader................................ 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar........................ 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Investeringar i&lt;br&gt;arrendejordbruket (SOU 1992:109)............ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagförslagen i betänkandet Investeringar i arrende-&lt;br&gt;jordbruket (SOU 1992:109) ................ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser............. 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagförslaget i promemorian Besittningsskydd vid&lt;br&gt;bostadsarrende (dnr Ju95/2603).............. 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser ............. 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande...................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september&lt;br&gt;1995 ....................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 9 kap. 19, 28 och 31 §§ samt 10 kap. 4 § skall ha följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 8 kap. 12 a och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §§ samt 9 kap. 34 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt&lt;br&gt;en bestämmelse i denna balk har&lt;br&gt;rätt till nedsättning av arren-&lt;br&gt;deavgiften eller till ersättning för&lt;br&gt;skada eller för avhjälpande av&lt;br&gt;brist eller att han har någon&lt;br&gt;annan motfordran hos jordägaren,&lt;br&gt;och vill arrendatom dra av mot-&lt;br&gt;svarande belopp frän en arrende-&lt;br&gt;avgift som utgår i pengar, får han&lt;br&gt;deponera beloppet hos länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Detta gäller också när parter-&lt;br&gt;na är oense om storleken på en&lt;br&gt;arrendeavgift som skall utgå i&lt;br&gt;pengar men vars belopp inte&lt;br&gt;framgår av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i&lt;br&gt;vissa andra fall finns i lagen&lt;br&gt;(1927:56) om nedsättning av&lt;br&gt;pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom vill deponera&lt;br&gt;ett belopp hos länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;första stycket, skall han lämna&lt;br&gt;skriftliga uppgifter i två exemplar&lt;br&gt;om arrendeförhållandet, förfallo-&lt;br&gt;dagen och grunden för avdraget&lt;br&gt;eller tvistens beskaffenhet samt&lt;br&gt;ställa pant eller borgen, som&lt;br&gt;länsstyrelsen finner skälig, för den&lt;br&gt;kostnad jordägaren kan fä för att&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1971:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få ut beloppet och för ränta på Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat en&lt;br&gt;arrendeavgift hos länsstyrelsen,&lt;br&gt;får jordägaren inte göra gällande&lt;br&gt;att arrenderätten blivit förverkad&lt;br&gt;på grund av att det deponerade&lt;br&gt;beloppet inte har betalats till&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett ärende&lt;br&gt;om deposition får överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten på den ort där läns-&lt;br&gt;styrelsen finns. Vid överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast under-&lt;br&gt;rätta jordägaren i rekommenderat&lt;br&gt;brev om en deposition enligt&lt;br&gt;12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett deponerat belopp skall genast&lt;br&gt;sättas in på ett räntebärande&lt;br&gt;konto. Räntan skall betalas till den&lt;br&gt;som får lyfta beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägaren inte inom tre&lt;br&gt;månader från det att beloppet har&lt;br&gt;förfallit till betalning och under-&lt;br&gt;rättelse om depositionen har sänts&lt;br&gt;till honom visar att han kommit&lt;br&gt;överens med arrendatom om att&lt;br&gt;han skall få lyfta beloppet eller att&lt;br&gt;han väckt talan om detta mot&lt;br&gt;arrendatom, har arrendatom rätt&lt;br&gt;att få tillbaka det deponerade be-&lt;br&gt;loppet. Om jordägaren har väckt&lt;br&gt;talan inom den angivna tiden, får&lt;br&gt;beloppet inte lyftas förrän denna&lt;br&gt;talan har blivit slutligt avgjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;18 § av brand och är skadan&lt;br&gt;mindre omfattande än där anges,&lt;br&gt;skall arrendatom avhjälpa skadan.&lt;br&gt;Om han ej själv är vållande, har&lt;br&gt;han rätt att av jordägaren erhålla&lt;br&gt;ersättning för den nödvändiga&lt;br&gt;kostnaden sedan arbetet fullbor-&lt;br&gt;dats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;18 § och är skadan inte sådan att&lt;br&gt;anläggningen måste byggas om&lt;br&gt;eller ersättas med en ny för att&lt;br&gt;kunna användas för sitt ändamål,&lt;br&gt;skall arrendatom avhjälpa skadan.&lt;br&gt;Om han inte själv har vållat&lt;br&gt;skadan, har han efter det att&lt;br&gt;arbetet fullbordats rätt att få&lt;br&gt;ersättning av jordägaren för den&lt;br&gt;nödvändiga kostnaden för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om part ej godtager syn, som&lt;br&gt;hållits på sätt och inom tid som&lt;br&gt;anges i 24 §, får parten klandra&lt;br&gt;synen genom att väcka talan mot&lt;br&gt;den andra parten inom två&lt;br&gt;månader från det synehandlingen&lt;br&gt;delgavs honom. Klandras icke&lt;br&gt;synen, gäller den som fullt bevis&lt;br&gt;för arrendeställets skick den dag&lt;br&gt;till vilken synen hänför sig.&lt;br&gt;Motbevisning mot synen är i&lt;br&gt;sådant fall ej tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen är skyldiga att i&lt;br&gt;mål om klander avge skriftligt&lt;br&gt;yttrande, om rätten begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part inte godtar en syn,&lt;br&gt;som har hållits på det sätt och&lt;br&gt;inom den tid som anges i 24 §, får&lt;br&gt;parten klandra synen genom att&lt;br&gt;väcka talan mot den andra parten&lt;br&gt;inom en månad från det att&lt;br&gt;synehandlingen delgavs honom.&lt;br&gt;Om synen inte klandras, gäller den&lt;br&gt;som fullt bevis för arrendeställets&lt;br&gt;skick den dag till vilken synen&lt;br&gt;hänför sig. Motbevisning mot&lt;br&gt;synen är inte tillåten i ett sådant&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ena parten har klandrat&lt;br&gt;synen, får också motparten&lt;br&gt;klandra synen, trots att den för&lt;br&gt;honom gällande tiden för klander&lt;br&gt;har gått ut. En sådan klandertalan&lt;br&gt;skall väckas inom en månad från&lt;br&gt;det att parten delgavs stämning&lt;br&gt;med anledning av den första&lt;br&gt;klandertalan. Om den första&lt;br&gt;klandertalan återkallas eller&lt;br&gt;förfaller av något annat skäl,&lt;br&gt;förfaller också den senare talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen skall yttra sig&lt;br&gt;skriftligen i ett mål om klander,&lt;br&gt;om domstolen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatom får inte överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke,&lt;br&gt;om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 31 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får&lt;br&gt;arrendatom, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med&lt;br&gt;vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda&lt;br&gt;jordägaren att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning&lt;br&gt;enligt 23 § utge skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill&lt;br&gt;jordägaren antaga erbjudandet, skall han lämna besked därom inom en&lt;br&gt;månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arren-&lt;br&gt;den för viss tid att arrendatom,&lt;br&gt;även om annat avtalats, får över-&lt;br&gt;låta arrenderätten, om den avser&lt;br&gt;ett utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag, till sin make&lt;br&gt;eller avkomling, om arrendenämn-&lt;br&gt;den tillåter det. Sådant tillstånd&lt;br&gt;skall lämnas, om inte jordägaren&lt;br&gt;har befogad anledning att motsätta&lt;br&gt;sig överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arren-&lt;br&gt;den för viss tid att arrendatom,&lt;br&gt;även om annat avtalats, får&lt;br&gt;överlåta arrenderätten, om den&lt;br&gt;avser ett utvecklat eller utveck-&lt;br&gt;lingsbart lantbruksföretag, till sin&lt;br&gt;make eller avkomling, om arren-&lt;br&gt;denämnden tillåter det. Sådant&lt;br&gt;tillstånd skall lämnas, om inte&lt;br&gt;jordägaren har befogad anledning&lt;br&gt;att motsätta sig överlåtelsen.&lt;br&gt;Innehas arrenderätten av flera&lt;br&gt;personer gemensamt, får var och&lt;br&gt;en av dem under samma förut-&lt;br&gt;sättningar överlåta sin rätt till en&lt;br&gt;medarrendator som är make eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider arrendatom under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för&lt;br&gt;vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket till-&lt;br&gt;kommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet&lt;br&gt;till jordägaren skall göras inom sex månader efter dödsfallet. Dödsboet&lt;br&gt;har vidare samma rätt som enligt tredje stycket tillkommer arrendator&lt;br&gt;för fall som avses där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på arrenderättens&lt;br&gt;övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande&lt;br&gt;förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren förbehållit sig&lt;br&gt;jakträtten, är han skyldig att&lt;br&gt;ersätta arrendatom för förluster&lt;br&gt;på grund av viltskador på&lt;br&gt;arrendestället eller på arrenda-&lt;br&gt;torns egendom. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om jordägaren visar att&lt;br&gt;skadan inte kunnat förhindras trots&lt;br&gt;rimliga ansträngningar från hans&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens sida&lt;br&gt;eller, om sådant hus finns, det då&lt;br&gt;ej åsatts taxeringsvärde, eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens&lt;br&gt;sida, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att arrenderätten&lt;br&gt;är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock&lt;br&gt;inte om i uppsägningen anges att den sker till arrendetidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller, såvitt&lt;br&gt;avser 8 kap. 12 a och 12 b samt 9 kap. 19, 31 och 34 a §§, äldre regler&lt;br&gt;fram till den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan sägas upp genom&lt;br&gt;uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fäll då tid för klander av arrendesyn har börjat löpa före&lt;br&gt;ikraftträdandet gäller 9 kap. 28 § första stycket i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beträffande arrendeställen på vilka det vid ikraftträdandet finns hus&lt;br&gt;för vilket det då inte har bestämts något taxeringsvärde gäller 10 kap.&lt;br&gt;4 § i dess tidigare lydelse fram till den tidpunkt till vilken avtalet&lt;br&gt;tidigast kan sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:678.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;genom beslut den 17 maj 1990 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att se över&lt;br&gt;arrendelagstiftningen i vissa delar. Kommittén antog namnet 1990 års&lt;br&gt;arrendekommitté. Kommittén överlämnade i oktober 1991 betänkandet&lt;br&gt;Historiska arrenden - förslag till friköpslag (SOU 1991:85) och i okto-&lt;br&gt;ber 1992 betänkandet Investeringar i arrendejordbruket och andra arren-&lt;br&gt;derättsliga frågor (SOU 1992:109). Förutom förslag till regler om skydd&lt;br&gt;för jordbruksarrendatorers investeringar på arrendestället ges i det sist-&lt;br&gt;nämnda betänkandet förslag till lagändringar som rör ansvaret för&lt;br&gt;skador på byggnader och andra anläggningar, ansvaret för skador av&lt;br&gt;vilt, möjligheten att klandra en arrendesyn anslutningsvis, möjligheten&lt;br&gt;att i vissa fall deponera arrendeavgift och besittningsskydd när en&lt;br&gt;medarrendator vill träda ur arrendeförhållandet. Regeringen överläm-&lt;br&gt;nade i mars 1995 propositionen Investeringar i arrendejordbruket m.m.&lt;br&gt;(prop. 1994/95:155) till riksdagen. I propositionen behandlades&lt;br&gt;betänkandenas förslag om skydd för jordbruksarrendatorers investe-&lt;br&gt;ringar på arrendestället och om friköp vid s.k. historiska arrenden.&lt;br&gt;Sedan riksdagen antagit regeringens förslag trädde lagändringarna i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1995 (bet. 1994/95:LU26, rskr. 1994/95:361, SFS&lt;br&gt;1995:567 och 568). I denna lagrådsremiss tar regeringen upp övriga&lt;br&gt;frågor i betänkandet Investeringar i arrendejordbruket och andra&lt;br&gt;arrenderättsliga frågor (SOU 1992:109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets&lt;br&gt;lagförslag i aktuella delar finns i bilaga 2. Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju92/4401).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bostadsarrende är det enligt 10 kap. 4 § jordabalken en förut-&lt;br&gt;sättning för arrendatoms besittningsskydd att det på arrendestället finns&lt;br&gt;ett bostadshus för vilket det har bestämts ett taxeringsvärde. Hittills har&lt;br&gt;enligt skattelagstiftningen gällt att det inte satts något taxeringsvärde på&lt;br&gt;hus vars taxeringsvärde skulle understiga 10 000 kr, 7 kap. 16 § fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152). Efter en lagändring med verkan fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 januari 1996 för småhus har denna undre värdegräns höjts till&lt;br&gt;50 000 kr (prop. 1992/93:122, bet. 1992/93:SkU 16, rskr. 1992/93:150,&lt;br&gt;SFS 1992:1666). I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria&lt;br&gt;beskrivs verkningarna för de civilrättsliga reglerna om besittningsskydd&lt;br&gt;som den nyssnämnda ändringen i skattelagstiftningen leder till.&lt;br&gt;Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr&lt;br&gt;Ju95/2603).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en riksdagsmotion, mot. 1990/91 :L502, har frågan väckts om en&lt;br&gt;förhandlingsordning, motsvarande den som finns på hyresområdet, bör&lt;br&gt;införas även på området för bostadsarrende. Riksdagen anförde att det&lt;br&gt;aktualiserade spörsmålet borde bli föremål för en närmare utredning och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det fick ankomma på regeringen att bestämma de närmare formerna Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;för utredningsarbetets bedrivande (bet. 1990/91 :LU23, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:194). Med anledning härav har Justitiedepartementet anordnat&lt;br&gt;en hearing i frågan. Resultatet av hearingen och regeringens bedömning&lt;br&gt;i frågan om det bör införas en kollektiv förhandlingsrätt för bostads-&lt;br&gt;arrendatorer redovisas i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 september 1995 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter, samt de ändringar som&lt;br&gt;med anledning av dessa har gjorts i förslaget, i&lt;br&gt;författningskommentaren. Dessutom har det gjorts vissa jämkningar av&lt;br&gt;redaktionell natur i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ansvaret för skador på byggnader och andra&lt;br&gt;anläggningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande regeln i 9 kap. 19 §&lt;br&gt;jordabalken om arrendatorns skyldighet att avhjälpa sådana skador&lt;br&gt;orsakade av brand vilka inte är så omfattande att jordägarens&lt;br&gt;byggnadsskyldighet kan aktualiseras utvidgas till att gälla också&lt;br&gt;vid andra skador än sådana som orsakas av brand. Liksom enligt&lt;br&gt;nuvarande reglering skall arrendatom, om han inte varit vållande&lt;br&gt;till skadan, ha rätt till ersättning av jordägaren sedan arbetet har&lt;br&gt;utförts. Någon begränsning av ersättningsbeloppet införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att regeln skall vara&lt;br&gt;tillämplig vid skador på grund av brand eller annan olyckshändelse.&lt;br&gt;Vad gäller arrendatorns rätt till ersättning sedan arbetet fullbordats har&lt;br&gt;kommittén föreslagit att arrendatom skall ha rätt att få ersättning av&lt;br&gt;jordägaren för den del av den nödvändiga kostnaden som överstiger ett&lt;br&gt;halvt basbelopp, om partema inte kommit överens om ett annat belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del har tillstyrkt det eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran. Uppsala universitet samt Egendomsnämnderna i Uppsala&lt;br&gt;respektive Lunds stift anser dock att regeln i 9 kap. 19 § jordabalken i&lt;br&gt;stället bör tas bort och att det bör ankomma på partema att skapa&lt;br&gt;tillämpningsregler beträffande försäkrings- och självriskfrågor. Några&lt;br&gt;remissinstanser på jordägarsidan anser att den del av skadekostnaden&lt;br&gt;som arrendatom enligt förslaget har att svara för bör sättas högre än ett&lt;br&gt;basbelopp medan remissinstanserna på arrendatorssidan anser att denna&lt;br&gt;del bör vara lägre än ett halvt basbelopp eller att arrendatom inte bör&lt;br&gt;svara för någon del av skadekostnaden. Några arrendatorsföreningar&lt;br&gt;anser att storleken på arrendatorns &amp;quot;självrisk&amp;quot; inte bör göras dispositiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Vad gäller ansvaret för skador på byggnader och andra Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;anläggningar på arrendestället innebär den nuvarande regleringen&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en byggnad, täckdikning eller annan anläggning skadas eller&lt;br&gt;förslits utan att arrendatom har vållat detta och anläggningen måste&lt;br&gt;byggas om eller ersättas med en ny för att kunna användas för sitt&lt;br&gt;ändamål, skall jordägaren enligt 9 kap. 18 § jordabalken utföra arbetet.&lt;br&gt;Detta gäller dock endast om anläggningen behövs för en ändamålsenlig&lt;br&gt;planläggning av jordbruket på arrendestället. Om jordägaren inte utför&lt;br&gt;arbetet inom skälig tid efter anmaning, får arrendatom utföra det i hans&lt;br&gt;ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skada på jordägarens egendom inte är så omfattande att&lt;br&gt;jordägarens byggnadsskyldighet enligt den nämnda paragrafen&lt;br&gt;aktualiseras, åligger det i princip arrendatom att åtgärda skadan inom&lt;br&gt;ramen för sin allmänna underhållsskyldighet enligt 9 kap. 15 §&lt;br&gt;jordabalken. Är skadan eller förslitningen så liten att den med ett&lt;br&gt;normalt betraktelsesätt inte föranleder någon åtgärd, behöver dock&lt;br&gt;arrendatom givetvis inte åtgärda den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller skador på grund av brand gäller en särskild reglering i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 19 § jordabalken. Om skadan inte är så omfattande att jord-&lt;br&gt;ägarens byggnadsskyldighet aktualiseras, skall arrendatom avhjälpa&lt;br&gt;skadan. Om arrendatom inte har vållat skadan själv, har han rätt till&lt;br&gt;ersättning av jordägaren för den nödvändiga kostnaden för avhjälpande.&lt;br&gt;Om skadan däremot har orsakats av annat än brand, såsom storm,&lt;br&gt;hagel, snötryck, utströmmande vatten eller olja, insekter, explosion&lt;br&gt;eller åsknedslag som inte lett till brand, får arrendatom på eget ansvar&lt;br&gt;själv bestämma om och när avhjälpande skall ske och någon rätt till&lt;br&gt;ersättning av jordägaren för detta finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av olycksrisken på jordägaren vid svårare skador och på&lt;br&gt;arrendatom vid mindre skador samt den särskilda regeln om&lt;br&gt;brandskador infördes vid tillkomsten av 1907 års lag om nyttjanderätt&lt;br&gt;till fast egendom. Vad gäller fördelningen av olycksrisken ansågs denna&lt;br&gt;påkallad av praktiska skäl. Beträffande brandskador motiverades&lt;br&gt;jordägarens ersättningsskyldighet av försäkringshänsyn. Det ansågs&lt;br&gt;nämligen rimligt att jordägaren höll egendomen brandförsäkrad.&lt;br&gt;Arrendatorns kostnader för att avhjälpa skadan kunde sedan tas ur en&lt;br&gt;utfallande försäkringsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som nämnts tidigare innebär den&lt;br&gt;nuvarande regleringen att jordägaren skall avhjälpa skador på den&lt;br&gt;arrenderade egendomen så att en byggnad eller anläggning skall kunna&lt;br&gt;användas för avsett ändamål. Detta gäller under förutsättning att den&lt;br&gt;skadade byggnaden eller anläggningen behövs för jordbruket.&lt;br&gt;Arrendatom, å sin sida, skall bekosta avhjälpande av sådana brand-&lt;br&gt;skador som inte är så omfattande att de måste avhjälpas för att&lt;br&gt;byggnaden eller anläggningen skall kunna användas för sitt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens särbehandling av brandskador beror på att brandförsäkring var&lt;br&gt;ett av de första försäkringsområdena och det har ansetts att jordägaren&lt;br&gt;har stått närmast till att hålla egendomen brandförsäkrad. Numera &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller dock en normal egendomsförsäkring skydd också vid andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skador än brand. Regeringen delar kommitténs bedömning att det Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;knappast finns någon avgörande skillnad vad gäller möjligheterna att&lt;br&gt;försäkra egendom mot brand och andra skador. Regeln i 9 kap. 19 §&lt;br&gt;jordabalken bör därför utvidgas så att den inte bara omfattar skador&lt;br&gt;orsakade av brand utan alla typer av skador. Det finns ingen anledning&lt;br&gt;att begränsa regeln till sådana skador som täcks av en eventuell&lt;br&gt;försäkring. I likhet med kommittén anser regeringen att bestämmelsen&lt;br&gt;om jordägarens skyldighet att ersätta arrendatom för den nödvändiga&lt;br&gt;kostnaden för arbetet såsom i dag bör vara tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har anfört att det i enlighet med arrendelagstiftningens&lt;br&gt;principiella uppdelning av parternas ansvar ligger nära till hands att låta&lt;br&gt;arrendatom stå för åtminstone någon del av den självrisk som dras från&lt;br&gt;en försäkringsersättning som utgår till jordägaren. Vissa remissinstanser&lt;br&gt;på arrendatorssidan har emellertid framhållit att det beträffande vissa&lt;br&gt;skadeorsaker, såsom storm, hagel och åsknedslag, inte finns några&lt;br&gt;möjligheter att förebygga skador och att arrendatom inte heller i övrigt&lt;br&gt;kan förebygga skador genom att påverka val av material och av&lt;br&gt;konstruktion. Det vore därför inte rimligt att göra arrendatom ansvarig&lt;br&gt;för någon del av skadan. Det har också framhållits att det beträffande&lt;br&gt;vissa typer av skador - exempelvis insektsskador - inte görs något&lt;br&gt;självriskavdrag från den försäkringsersättning som utbetalas till&lt;br&gt;jordägaren. Mot denna bakgrund måste det enligt regeringens mening&lt;br&gt;starkt ifrågasättas om det är lämpligt att göra ett sådant avdrag på den&lt;br&gt;ersättning för att åtgärda en skada som arrendatom kan ha rätt till av&lt;br&gt;jordägaren. Till detta kommer att konstruktioner med självrisker snarare&lt;br&gt;hör hemma i försäkringsförhållanden där de fyller funktionen att göra&lt;br&gt;försäkringstagaren mer aktsam för att undvika försäkringfäll. Man kan&lt;br&gt;för övrigt inte utan vidare utgå från att jordägaren verkligen har en&lt;br&gt;försäkring eller att en ersättning till jordägaren alltid utbetalas från en&lt;br&gt;sådan försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget finner regeringen att det inte är lämpligt att införa en&lt;br&gt;lagstadgad begränsning av arrendatorns rätt till ersättning på det sätt&lt;br&gt;som kommittén har föreslagit. Det kan inte heller anses påkallat att&lt;br&gt;införa en sådan begränsning enbart med anledning av att jordägarens&lt;br&gt;ansvar i detta sammanhang utvidgas till att gälla även andra skador än&lt;br&gt;brandskador.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Viltskador&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om arrendatom saknar jakträtt på&lt;br&gt;arrendestället, skall jordägaren enligt en tvingande regel ersätta&lt;br&gt;arrendatom för förluster på grund av viltskador på arrendestället&lt;br&gt;eller på arrendatorns egendom. Detta gäller dock inte om jord-&lt;br&gt;ägaren kan visa att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga&lt;br&gt;ansträngningar från hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Om jakträtten inte ingår i arrendet skall Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;jordägaren enligt en tvingande regel vara skyldig att ersätta arrendatom&lt;br&gt;för skador på jordbruksgrödor som orsakats av vilt som får jagas under&lt;br&gt;någon del av året. Ersättning skall dock inte utgå om grödan med&lt;br&gt;hänsyn till det föreliggande viltbeståndet är särskilt olämplig att odla på&lt;br&gt;arrendestället. Om partema inte överenskommit annat skall från&lt;br&gt;ersättningen göras avdrag med tio procent av skadans belopp, dock lägst&lt;br&gt;fyra procent av arrendeavgiften för innevarande arrendeår. Ersättningen&lt;br&gt;får inte överstiga arrendeavgiften för innevarande arrendeår. Om&lt;br&gt;partema inte kan enas om ersättningen skall skadan värderas av minst&lt;br&gt;en sakkunnig som utses av partema gemensamt eller av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ungefär lika många instanser som är positiva till&lt;br&gt;förslaget är negativa till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt menar att det mest naturliga är att frågan om viltskador&lt;br&gt;löses genom försäkring medan Sveriges Försäkringsförbund har uttalat&lt;br&gt;att jordägarna inte kan påräkna att viltskador i framtiden kommer att&lt;br&gt;täckas av ansvarsförsäkring. Flera arrendatorsföreningar anser att&lt;br&gt;jakträtten i stället alltid bör tillkomma arrendatom. Flera remiss-&lt;br&gt;instanser på jordägarsidan anser att risken för viltskador bör beaktas vid&lt;br&gt;bestämmandet av arrendeavgiften i stället för att en ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Uppsala universitet,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, Svenska kommunförbundet, Domän AB och Svenska&lt;br&gt;jägareförbundet har påpekat att jordägaren inte alltid kommer att kunna&lt;br&gt;förebygga viltskador, bl.a. då viltet kan vandra in från andra fastig-&lt;br&gt;heter. Fideikommissnämnden och Kammarkollegiet anser därför att det&lt;br&gt;bör krävas oaktsamhet från jordägarens sida för att ersättningsskyldighet&lt;br&gt;skall föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Uppsala universitet, Egendomsnämnderna i Uppsala respektive&lt;br&gt;i Göteborgs stift, Fideikommissariemas intresseorganisation och&lt;br&gt;Sveriges jordägareförbund kritiserar förslaget om att ersättning kan utgå&lt;br&gt;med högst ett belopp motsvarande årets arrendeavgift. Arrendeavgiften&lt;br&gt;grundas ofta på andra omständigheter än jordbruksarealen. Ofta utgör&lt;br&gt;bostadsförmånen den största delen av arrenderättens värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några arrendatorsföreningar anser att ersättningens storlek inte bör&lt;br&gt;begränsas till arrendeavgiften eftersom skadorna kan uppgå till högre&lt;br&gt;belopp. Vissa arrendatorsföreningar anser däremot att arrendatom inte&lt;br&gt;bör svara för någon del av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordägar- och arrendatorsorganisationer har också olika uppfattningar&lt;br&gt;i frågan huruvida lagreglerna om ersättning för viltskador och om&lt;br&gt;självrisk bör vara dispositiva eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt 10 § första stycket jaktlagen (1987:259) har&lt;br&gt;jordägaren jakträtten på den mark som hör till fastigheten. Enligt 10 §&lt;br&gt;andra stycket gäller dock att arrendatom vid jordbruksarrende har&lt;br&gt;jakträtten på den arrenderade marken om inte annat har avtalats. Det&lt;br&gt;råder alltså avtalsfrihet rörande vilken av partema i ett arrende-&lt;br&gt;förhållande som skall ha jakträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jaktlagen finns vissa andra undantag från regeln om jordägarens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakträtt. I 7 § föreskrivs således att länsstyrelsen, eller i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk, får besluta om jakt för att förebygga eller Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;minska risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt (s.k.&lt;br&gt;skyddsjakt). Förutsättningen är att det på grund av ett viltbestånds&lt;br&gt;storlek finns påtagliga risker av angivet slag. I beslutet skall bestämmas&lt;br&gt;hur jakten skall bedrivas, om den skall ske genom jakträttshavarens&lt;br&gt;försorg eller genom särskilt utsedda jägare samt hur det skall förfaras&lt;br&gt;med djur som dödas eller fångas vid jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat undantag från principen om jordägarens jakträtt finns i 23 §&lt;br&gt;jaktlagen. Denna bestämmelse ger den som bor på en gård eller har en&lt;br&gt;trädgård men saknar jakträtt där bl.a. rätt att under vissa tider döda&lt;br&gt;eller fånga och behålla vissa vilda djur, såsom vildsvin, räv, grävling&lt;br&gt;och vildkanin, som kommer in på gården eller i trädgården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att minska eller förebygga viltskador på ett arrende-&lt;br&gt;ställe är den arrendator som saknar jakträtt väsentligen hänvisad till att&lt;br&gt;antingen försöka förmå jakträttshavaren att öka avskjutningen eller till&lt;br&gt;att ansöka om skyddsjakt enligt 7 § jaktlagen. Vid sidan av detta har&lt;br&gt;arrendatom i princip möjlighet att kräva skadestånd av jordägaren för&lt;br&gt;viltskador på grundval av arrendekontraktet eller enligt allmänna&lt;br&gt;skadeståndsregler, se betänkandet s. 122. Kravet måste i så fall grundas&lt;br&gt;på att jakträttshavaren, vare sig det är jordägaren själv eller någon som&lt;br&gt;denne har upplåtit jakträtten till, i någon mening har försummat sin&lt;br&gt;viltvård. En framgångsrik skadeståndstalan torde också förutsätta att&lt;br&gt;arrendatom själv har vidtagit rimliga åtgärder för att förebygga skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare fanns det vissa möjligheter att erhålla ersättning för&lt;br&gt;viltskador ur den s.k. viltskadefonden. Ur denna fond kunde lämnas&lt;br&gt;ersättning för skador på jordbruksgrödor eller trädgårdsodlingar, om de&lt;br&gt;förorsakats av älg, kronhjort eller dovhjort (1-6 §§). Fonden bestod av&lt;br&gt;avgifter som skulle erläggas för varje älg, kronhjort och dovhjort som&lt;br&gt;fällts. Ersättning utgick inte om den skadelidande uppsåtligen eller grovt&lt;br&gt;oaktsamt hade medverkat till skadan. En förutsättning för ersättning var&lt;br&gt;vidare att den skadelidande hade vidtagit rimliga åtgärder för att&lt;br&gt;motverka skadan. Ersättningen beslutades av länsstyrelsen. Enligt 17 §&lt;br&gt;kunde Naturvårdsverket också besluta om ersättning för skador av annat&lt;br&gt;vilt än älg, kronhjort och dovhjort, om det var uppenbart oskäligt att&lt;br&gt;den skadelidande själv svarade för de kostnader som skadan föranlett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1991/92:9&lt;br&gt;beslutade riksdagen under hösten 1991 att möjligheten att erhålla&lt;br&gt;ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort på jordbruksgrödor&lt;br&gt;och trädgårdsodlingar skulle upphöra den 1 januari 1995 (bet.&lt;br&gt;1991/92:JoU5, rskr. 1991/92:48). Förordningen (1980:400) om ersätt-&lt;br&gt;ning vid vissa viltskador m.m. har upphävts fr.o.m. detta datum.&lt;br&gt;Samtidigt infördes en ny paragraf, 29 a §, i jaktförordningen&lt;br&gt;(1987:905). Enligt denna får Naturvårdsverket i mån av tillgång på&lt;br&gt;medel lämna ersättning av statsmedel för skada orsakad av vilt, om det&lt;br&gt;är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader&lt;br&gt;som skadan föranleder. Avsikten är att sådan ersättning endast skall&lt;br&gt;kunna utgå för skador av arter där jakt på grund av beståndens ringa&lt;br&gt;storlek inte är tänkbar i någon form, t.ex. i fråga om tranor eller sälar.&lt;br&gt;På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada. De nya bestämmelserna innebär också att fällavgiftema för Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;dovhjort, kronhjort och årskalv av älg har avskaffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan också nämnas att det enligt förordningen&lt;br&gt;(1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur kan lämnas&lt;br&gt;ersättning eller bidrag av statsmedel för vissa skador som rovdjur or-&lt;br&gt;sakar på tamdjursskötseln eller för att förebygga sådan skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för den nämnda propositionen med förslag om avskaffande&lt;br&gt;av viltskadefonden m.m. (prop. 1991/92:9) låg betänkandet Skada av&lt;br&gt;vilt (SOU 1990:60) som överlämnades av Utredningen om ersättning&lt;br&gt;vid vissa viltskador i augusti 1990. I betänkandet föreslogs bl.a. att 23 §&lt;br&gt;jaktlagen skulle kompletteras med en regel enligt vilken länsstyrelsen&lt;br&gt;skulle kunna ge jordbruksarrendatorer rätt till skyddsjakt för att&lt;br&gt;förebygga eller minska risker för skador på jordbruksgrödor till följd av&lt;br&gt;ett viltbestånds storlek. Något sådant förslag togs dock inte upp i&lt;br&gt;propositionen. Problemen när det gäller att förebygga viltskador på&lt;br&gt;jordbruket borde enligt det föredragande statsrådet i stället kunna lösas&lt;br&gt;genom en omfattande information till och utbildning av markägare,&lt;br&gt;jägare och arrendatorer. Informationsåtgärderna borde omfatta möjlig-&lt;br&gt;heterna till skyddsjakt enligt 7 § jaktlagen. Dessutom anförde före-&lt;br&gt;draganden att det var angeläget att länsstyrelserna visar stor beredskap&lt;br&gt;och snabbhet i handläggningen av ärenden om skyddsjakt. De nämnda&lt;br&gt;åtgärderna borde enligt föredraganden medföra tillräckliga möjligheter&lt;br&gt;för arrendatom att förebygga skador på jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är vanligt vid upplåtelse av jord-&lt;br&gt;bruksarrende att jordägaren förbehåller sig jakträtten på arrendestället.&lt;br&gt;Jordägaren har i ett sådant fall ofta intresse av att hålla en stor viltstam,&lt;br&gt;antingen för att kunna jaga själv eller för att kunna upplåta jakträtt till&lt;br&gt;någon annan. För arrendatom kan däremot en stor viltstam betyda ökad&lt;br&gt;risk för skador på jordbruksgrödor. Samtidigt är möjligheten att lösa&lt;br&gt;problemen genom skyddsjakt begränsade. På sina håll i landet har detta&lt;br&gt;medfört problem för arrendatorema. Avskaffandet av viltskadefonden&lt;br&gt;har accentuerat behovet av att införa regler till skydd för arrendatorema&lt;br&gt;för sådana fall där jordägaren förbehållit sig jakträtten. Som nämnts&lt;br&gt;tidigare skall jakträtten anses ingå i jordbruksarrendet om inte annat har&lt;br&gt;avtalats. Det krävs således en aktiv handling från parternas sida för att&lt;br&gt;undanta jakträtten från arrendeupplåtelsen. Detta borde rimligen med-&lt;br&gt;föra att partema diskuterar frågor som har samband med jakträtten vid&lt;br&gt;arrendeavtalets ingående. Om jordägaren önskar förbehålla sig jakt-&lt;br&gt;rätten, har arrendatom möjlighet att begära att detta också avspeglas i&lt;br&gt;storleken på arrendeavgiften. Trots detta synes frågan om jakträtt och&lt;br&gt;om viltskador ofta inte ägnas någon större uppmärksamhet i samband&lt;br&gt;med avtalsslutet. En förklaring till detta kan vara att det är vanligt att&lt;br&gt;partema använder förtryckta avtalsformulär i vilka avtalsvillkoren inne-&lt;br&gt;håller att jakträtten skall vara förbehållen jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén framhållit bör man inte söka komma till rätta med&lt;br&gt;problemen genom att införa tvingande regler om att jakträtten alltid&lt;br&gt;skall tillkomma arrendatom. En sådan reglering skulle innebära ett allt-&lt;br&gt;för stort ingrepp i avtalsfriheten. Regeringen delar vidare kommitténs &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning att det inte är ändamålsenligt att lösa problemen med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viltskador genom att utvidga institutet skyddsjakt. En sådan ordning Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;förefaller förhållandevis omständlig utan att det kan antas att den skulle&lt;br&gt;vara särskilt effektiv. Det ligger i stället närmare till hands att införa ett&lt;br&gt;lagstadgat ansvar för jordägaren för viltskador i de fall då jakträtten inte&lt;br&gt;ingår i arrendet. Som har framhållits i det föregående torde jordägaren&lt;br&gt;redan i dag såsom avtalspart ha ett visst skadeståndsansvar gentemot&lt;br&gt;arrendatom, om det uppkommer viltskador på grund av att jordägaren&lt;br&gt;inte har bedrivit viltvård i rimlig utsträckning. En lagreglering bör&lt;br&gt;innebära att detta skadeståndsansvar klargörs, preciseras och görs&lt;br&gt;tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för jordägarens ersättningsskyldighet bör alltså vara&lt;br&gt;att jakträtten inte ingår i arrendet och att arrendatom därför saknar&lt;br&gt;jakträtt på arrendestället. Jordägaren bör ha ansvaret för viltskador både&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fall då han har förbehållit sig jakträtten och har den kvar för egen del&lt;br&gt;och i fall då han har upplåtit jakträtten till någon annan än arrendatom.&lt;br&gt;Om jordägaren har upplåtit jakträtten till någon annan får det ankomma&lt;br&gt;på jordägaren att försäkra sig om att jakträttshavaren bedriver er-&lt;br&gt;forderlig viltvård. Skulle jakträtten vara uppdelad mellan partema, bör&lt;br&gt;bestämmelsen tillämpas så att ersättning inte utgår för skador orsakade&lt;br&gt;av vilt som arrendatom får jaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att ålägga jordägaren ansvar för&lt;br&gt;viltskador måste vara att denne har en reell möjlighet att förhindra eller&lt;br&gt;begränsa viltskador på den utarrenderade marken. Viltskador exempel-&lt;br&gt;vis på jordbruksgrödor torde inte kunna undvikas helt och det är bara&lt;br&gt;när jordägaren kan anses ha försummat sin viltvård som hans ansvar&lt;br&gt;bör inträda. Detta innebär att jordägaren inte bör ha något ansvar för&lt;br&gt;skador av djur som är fridlysta under hela året eller skador som&lt;br&gt;flyttande djur orsakar under tid då de är fredade. Vidare kan för-&lt;br&gt;hållandena vara sådana att jordägaren har små möjligheter att påverka&lt;br&gt;förekomsten av vilt som orsakar skador exempelvis därför att viltet&lt;br&gt;vandrar in från angränsande fastigheter även om jordägaren bedriver en&lt;br&gt;aktiv viltvård. En skyldighet för jordägaren att ersätta arrendatom för&lt;br&gt;viltskador bör således begränsas till sådana fall där skadan kunnat&lt;br&gt;förhindras genom rimliga ansträngningar från jordägarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att det inte alltid är lätt för arrendatom att i&lt;br&gt;efterhand styrka att jordägaren har försummat att i rimlig utsträckning&lt;br&gt;bedriva viltvård. Det är däremot inte så svårt för en jordägare som har&lt;br&gt;vidtagit rimliga åtgärder för att undvika viltskador att i efterhand påvisa&lt;br&gt;dessa åtgärder. Det anförda talar med styrka för att bevisbördan i detta&lt;br&gt;hänseende bör ligga på jordägaren som alltså får ett s.k. presum-&lt;br&gt;tionsansvar. Kan jordägaren visa att han gjort vad som är rimligt för att&lt;br&gt;undvika viltskador, bör hans ansvar helt falla bort. Kan han inte visa&lt;br&gt;detta, bör han ha ansvaret för den del av skadorna som kunnat undvikas&lt;br&gt;genom rimliga ansträngningar från hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på jordägarens bevisning i sådana fall kan inte ställas alltför&lt;br&gt;högt. De bevismedel som främst kan komma i fråga i detta avseende&lt;br&gt;torde vara vittnesuppgifter från personer som är förtrogna med&lt;br&gt;viltvårdsfrågor, exempelvis en länsjaktvårdare eller andra erfarna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jägare, samt med jordbruksfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägarens ansvar begränsas på det sätt som regeringen nu har Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;förordat, saknas det anledning att dessutom begränsa ansvaret till att&lt;br&gt;gälla endast skador på jordbruksgrödor. Att andra skador är av något&lt;br&gt;mindre praktiskt intresse är inget bärkraftigt skäl för att undanta dem&lt;br&gt;från jordägarens ansvar på grund av försummelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordägarens ersättningsskyldighet bör förutsätta att skadorna är&lt;br&gt;bestående, dvs. att det inträffar en slutlig förlust för arrendatom. Om&lt;br&gt;arrendatorns ekonomiska utbyte av grödan blir oförändrat därför att&lt;br&gt;skadorna läks genom grödans tillväxt bör någon ersättning givetvis inte&lt;br&gt;utgå. Sådana omständigheter kan dock göra att det i vissa fall kan dröja&lt;br&gt;en viss tid från det att skadan inträffade till dess ersättningen kan&lt;br&gt;bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om det skall införas särskilda bestämmelser som&lt;br&gt;begränsar skadeståndet. Kommittén har föreslagit att arrendatom skall&lt;br&gt;få vidkännas ett avdrag från ersättningsbeloppet i form av en &amp;quot;självrisk&amp;quot;&lt;br&gt;om tio procent av skadans belopp, dock lägst fyra procent, av&lt;br&gt;arrendeavgiften för det innevarande arrendeåret. Vidare föreslås att den&lt;br&gt;sammanlagda ersättningen inte skall få överstiga arrendeavgiften för det&lt;br&gt;innevarande arrendeåret. Denna konstruktion har kritiserats av ett par&lt;br&gt;remissinstanser som har framhållit att arrendeavgiften i stor utsträckning&lt;br&gt;är grundad på andra faktorer än jordbruksarealen. För en mycket stor&lt;br&gt;del av arrendemarknaden utgör bostadsförmånen den största delen av&lt;br&gt;arrenderättens värde. I andra fall med utvecklad animalie- eller annan&lt;br&gt;specialproduktion representerar byggnader och anläggningar större delen&lt;br&gt;av avgiften. Det är mot denna bakgrund inte lämpligt att föreskriva en&lt;br&gt;självrisk eller ett maximalt ersättningsbelopp som skall beräknas med&lt;br&gt;ledning av arrendeavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte heller att en ersättningsskyldighet för&lt;br&gt;jordägaren som grundas på försummelse bör begränsas eller maximeras&lt;br&gt;på annat sätt. En annan sak är att ersättningen kan komma att sättas&lt;br&gt;ned, om arrendatom har ett medansvar för skadan. Även av arrendatom&lt;br&gt;kan det givetvis krävas att han vidtar rimliga åtgärder för att skydda sig&lt;br&gt;mot viltskador. Detta kan ske exempelvis genom val av grödor, areal-&lt;br&gt;disposition, uppsättning av stängsel och skrämselåtgärder. Vilka krav&lt;br&gt;som det i dessa hänseenden är rimligt att ställa på jordägaren respektive&lt;br&gt;på arrendatom måste i ganska hög grad vara beroende av förhållandena&lt;br&gt;i det enskilda fallet. Mot bakgrund av att arrendatom saknar jakträtt är&lt;br&gt;hans möjligheter att begränsa viltförekomsten givetvis mer begränsade&lt;br&gt;än vad som är fallet beträffande den som brukar egen jord. Visar det&lt;br&gt;sig emellertid att även arrendatom har brustit i detta avseende, bör hans&lt;br&gt;ersättning kunna nedsättas enligt allmänna principer om jämkning på&lt;br&gt;grund av medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet för att fastställa ersättning i ett fall av&lt;br&gt;viltskador får det i första hand ankomma på parterna att försöka komma&lt;br&gt;överens om huruvida ersättningsskyldighet föreligger och hur hög er-&lt;br&gt;sättningen bör vara. Det står dem givetvis fritt att inhämta yttrande från&lt;br&gt;sakkunniga. Däremot synes införandet av ett system med obligatorisk&lt;br&gt;värdering av sakkunnig utsedd av länsstyrelsen såsom kommittén har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagit komplicera regleringen i onödan. Regeringen avstår därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från att lägga fram något sådant förslag. Om parterna inte kan enas i en Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;fråga om viltskador får den i sista hand avgöras av fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har berörts av några remissinstanser är en närliggande fråga den&lt;br&gt;om jordägarens ansvar för skador som en arrendator kan drabbas av till&lt;br&gt;följd av den jakt som jordägaren bedriver på arrendestället med stöd av&lt;br&gt;ett förbehåll i arrendekontraktet. Den nu föreslagna regeln om&lt;br&gt;ersättning för viltskador avser endast sådana skador som drabbar&lt;br&gt;arrendatorema till följd av att jordägaren inte bedriver erforderlig&lt;br&gt;viltvård. Uppstår däremot exempelvis skador på växande gröda till följd&lt;br&gt;av jordägarens jakt kan ersättning för sådana skador komma att utkrävas&lt;br&gt;med stöd av skadeståndslagens allmänna regler. Även straffansvar för&lt;br&gt;någon form av skadegörelsebrott enligt 12 kap. brottsbalken kan&lt;br&gt;iffågakomma. Innebär jordägarens jakt att arrendatorns möjligheter att&lt;br&gt;utnyttja arrendestället försvåras kan detta komma att bedömas som ett&lt;br&gt;brott mot arrendekontraktet som föranleder skadeståndsansvar för&lt;br&gt;jordägaren på den grunden. Vidare kan erinras om den allmänna akt-&lt;br&gt;samhetsregeln i 27 § jaktlagen (1987:259). Enligt denna skall jakten be-&lt;br&gt;drivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor&lt;br&gt;och egendom inte utsätts för fara. Mot bakgrund av det beskrivna&lt;br&gt;regelsystemet anser regeringen att det saknas anledning att i detta&lt;br&gt;sammanhang överväga ytterligare lagstiftningsåtgärder på området.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Klander av syn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tidsfristen för ordinärt klander av en syn&lt;br&gt;förkortas till en månad efter det att synehandlingen delgavs&lt;br&gt;parten. En part som inte har anfört klander mot en arrendesyn ges&lt;br&gt;möjlighet att, sedan motparten klandrat synen, föra klandertalan&lt;br&gt;anslutningsvis. I ett sådant fall skall parten inge sin stämnings-&lt;br&gt;ansökan inom en månad från det att han delgavs stämning med&lt;br&gt;anledning av den första klandertalan. En talan som förs an-&lt;br&gt;slutningsvis förfaller, om den första klandertalan återkallas eller&lt;br&gt;av annat skäl förfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser som uttalat sig i&lt;br&gt;denna fråga har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller förklarat sig inte ha&lt;br&gt;någon erinran mot det. En remissinstans anser dock att införandet av en&lt;br&gt;rätt till klander anslutningsvis skulle utgöra en onödig komplikation av&lt;br&gt;processordningen. Ett par remissinstanser motsätter sig att tidsfristen för&lt;br&gt;ordinärt klander kortas till en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: När arrendestället avträds skall det enligt 9 kap. 23 §&lt;br&gt;jordabalken göras en avräkning mellan jordägaren och arrendatom. Om&lt;br&gt;inte annat avtalats, skall avräkningen grundas på syn som normalt sker&lt;br&gt;vid avräkningsperiodens början och slut. Syn skall förrättas av minst två&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synemän. Dessa utses bland personer som länsstyrelsen förklarat be- Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;höriga att hålla syn och de skall vara förtrogna med ortens jordbruks-&lt;br&gt;förhållanden (9 kap. 24 § jordabalken). Vid synen skall undersökas allt&lt;br&gt;som hör till arrendestället, om inte annat överenskommits (9 kap. 26 §&lt;br&gt;jordabalken). Om en part inte godtar synen, kan den klandras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om klander av syn finns i 9 kap. 28 § jordabalken.&lt;br&gt;Klander av syn sker genom att parten väcker talan mot den andra parten&lt;br&gt;inom två månader från det att synehandlingen delgavs honom. Talan&lt;br&gt;skall enligt 8 kap. 32 § väckas vid fastighetsdomstol. Om synen inte&lt;br&gt;klandras, gäller den som fullt bevis för arrendeställets skick den dag till&lt;br&gt;vilken synen hänför sig. Motbevisning är då inte tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att klanderfristen börjar löpa när en part delges&lt;br&gt;synehandlingen innebär att parternas möjligheter att angripa synen kan&lt;br&gt;komma att upphöra vid olika tidpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande saknas möjlighet att klandra en syn anslutningsvis. En&lt;br&gt;part har alltså inte möjlighet att för egen del klandra synen efter den&lt;br&gt;vanliga klanderfristens utgång i en situation då motparten har klandrat&lt;br&gt;synen. Detta betyder att en parts enda möjlighet att få till stånd en&lt;br&gt;förändring av synens utfall är att väcka talan inom den föreskrivna&lt;br&gt;tvåmånadersfristen. Det torde dock finnas möjlighet att kvittningsvis&lt;br&gt;yrka ändring beträffande poster som inte klandrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En syn omfattar normalt ett ganska&lt;br&gt;stort antal skiftande förhållanden på arrendestället. Det lär vara ganska&lt;br&gt;vanligt att synemännens ställningstaganden i olika frågor kan uppfattas&lt;br&gt;så att de går ömsom i ena och ömsom i andra partens favör. För en&lt;br&gt;enskild part torde det många gånger vara av avgörande betydelse för&lt;br&gt;hans benägenhet att klandra synen om synehandlingen totalt sett ger en&lt;br&gt;enligt hans mening rimlig, eller i vart fall försvarlig, bild av&lt;br&gt;förhållandena på arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén funnit kan det nuvarande systemet skapa osäkerhet&lt;br&gt;och verka polariserande i förhållandet mellan parterna. Det kan också&lt;br&gt;motverka den återhållande effekt som ligger i att parterna värderar&lt;br&gt;synehandlingen efter en sammanvägning av det huvudsakliga utfallet av&lt;br&gt;synemännens avgöranden i olika delfrågor. De nuvarande reglerna leder&lt;br&gt;till att en part som delgetts synehandlingen vid en senare tidpunkt än sin&lt;br&gt;motpart kan avvakta med att väcka klandertalan till dess att motpartens&lt;br&gt;frist löpt ut och därigenom åstadkomma ett läge där synehandlingen kan&lt;br&gt;rättas i ena partens favör, utan att motsvarande justeringar - annat än&lt;br&gt;kvittningsvis - kan göras till förmån för den andre. Motpartens möjlig-&lt;br&gt;het att förhindra detta är att väcka talan för säkerhets skull, vilket kan&lt;br&gt;ge upphov till onödiga klanderprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna problemen kan elimineras genom att man inför en&lt;br&gt;möjlighet att anföra anslutningsklander. Det innebär att en part skall ges&lt;br&gt;rätt att för egen del anföra klander mot synen efter klanderfristens&lt;br&gt;utgång i en situation där motparten redan har klandrat synen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén föreslagit bör fristen för att klandra synen anslut-&lt;br&gt;ningsvis lämpligen börja löpa vid den tidpunkt då motparten delges&lt;br&gt;stämningen med anledning av motpartens klandertalan. Detta kan få till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd att det löper en frist för anförande av ordinärt klander jämsides&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en frist för förande av anslutningklander. Så länge talan väcks Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;innan tiden för förande av ordinärt klander har gått ut bör denna talan&lt;br&gt;givetvis inte betraktas som anslutningsklander utan som ordinärt&lt;br&gt;klander. Som kommittén har föreslagit bör tidsfristen för förande av&lt;br&gt;anslutningsklander bestämmas till en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klanderfrist om två månader från delgivning vid ordinärt klander&lt;br&gt;av syn samt den föreslagna tidsfristen för anslutningsklander om en&lt;br&gt;månad kan innebära att det tar lång tid innan tvistefrågorna avgörs av&lt;br&gt;domstol. Förhållandet kan åtgärdas genom att den nuvarande fristen om&lt;br&gt;två månader för ordinärt klander förkortas. Fristen bör enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening kunna förkortas till en månad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Deposition av arrendeavgift&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: En arrendator som anser sig ha en&lt;br&gt;motfordran som han vill dra av på arrendeavgiften ges rätt att hos&lt;br&gt;länsstyrelsen deponera det belopp som motfordringen uppgår till.&lt;br&gt;Han kan därigenom förhindra att arrenderätten förverkas på grund&lt;br&gt;av att beloppet inte betalats till jordägaren. Möjligheten till depo-&lt;br&gt;sition införs också för fäll där det råder tvist om storleken av en&lt;br&gt;arrendeavgift som skall utgå i pengar men vars belopp inte&lt;br&gt;framgår av avtalet. Vid depositionen skall arrendatom bl.a. ställa&lt;br&gt;säkerhet för jordägarens kostnader för att få ut beloppet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen skall underrätta jordägaren om att deposition skett.&lt;br&gt;Jordägaren har sedan tre månader på sig att visa antingen att han&lt;br&gt;träffat överenskommelse med arrendatom om att få lyfta beloppet&lt;br&gt;eller att han väckt talan i saken mot arrendatom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;särskilt i denna fråga har tillstyrkt förslaget eller förklarat sig inte ha&lt;br&gt;någon erinran mot det. Flera remissinstanser på jordägarsidan avstyrker&lt;br&gt;förslaget eller ifrågasätter behovet av de föreslagna reglerna. De har&lt;br&gt;bl.a. framhållit risken för missbruk från arrendatorns sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndig-&lt;br&gt;het finns generella regler om rätt för en gäldenär att i vissa fall fullgöra&lt;br&gt;betalning genom att deponera ett belopp hos länsstyrelsen. Som en all-&lt;br&gt;män förutsättning gäller att det rör sig om en förfolien gäld som skall&lt;br&gt;erläggas i pengar. Nedsättning får ske när borgenären vägrar att ta emot&lt;br&gt;erbjuden betalning, gäldenären på grund av borgenärens bortovaro,&lt;br&gt;sjukdom etc. är förhindrad att göra betalningen, gäldenären inte vet&lt;br&gt;eller bör veta vem borgenären är eller när det är ovisst vem av flera&lt;br&gt;som är rätt borgenär och gäldenären inte skäligen kan anses skyldig att&lt;br&gt;på egen risk bedöma till vem av dem som betalningen skall erläggas.&lt;br&gt;Beträffande hyresförhållanden finns en längre gående rätt till deposition.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att hyresgästen inte skall behöva avstå från att kvittningsvis Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;göra gällande en motfordran mot hyresvärden därför att han riskerar att&lt;br&gt;hyresrätten förverkas om han missbedömt rättsläget eller motfordringens&lt;br&gt;storlek. Bestämmelser om deposition i hyresförhållanden finns i 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 och 22 §§ jordabalken. Motsvarande bestämmelser finns dock inte&lt;br&gt;för arrendeförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Arrendelagstiftningen innehåller&lt;br&gt;flera regler som ger arrendatom rätt till olika former av ersättning från&lt;br&gt;jordägaren. Enligt allmänna regler har arrendatom rätt att göra avdrag&lt;br&gt;med motfordringens belopp (kvittning) vid betalning av arrendeavgiften.&lt;br&gt;Om det visar sig att arrendatom saknat fog för avdraget eller för att&lt;br&gt;göra ett så stort avdrag riskerar han uppsägning och förverkande av&lt;br&gt;arrenderätten. Detta gäller även om arrendatom inte hade bort inse att&lt;br&gt;han inte hade en ersättningsgill motfordran. De nu angivna för-&lt;br&gt;hållandena måste antas verka i hög grad hämmande på arrendatorns&lt;br&gt;möjligheter att utnyttja sin principiella rätt till avdrag på arrende-&lt;br&gt;avgiften. Förhållandena framstår som särskilt anmärkningsvärda i situa-&lt;br&gt;tioner där jordägaren är en person med sol vensproblem. De nuvarande&lt;br&gt;reglerna innebär att arrendatom kan känna sig tvungen att betala även&lt;br&gt;till en sådan person för att inte riskera uppsägning och förverkande av&lt;br&gt;arrenderätten trots att hans möjligheter att i efterhand få ut beloppet av&lt;br&gt;jordägaren i praktiken är obefintliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det finns anledning&lt;br&gt;att reformera regleringen på detta område. Med hänsyn till att det finns&lt;br&gt;en fungerande lösning för motsvarande förhållanden på hyresrättens&lt;br&gt;område är det som kommittén funnit inte ändamålsenligt att närmare&lt;br&gt;överväga några andra metoder. Regeringen delar således bedömningen&lt;br&gt;att reglerna bör utformas efter mönstret i 12 kap. jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att deponera hyra hos länsstyrelsen enligt 12 kap.&lt;br&gt;jordabalken gäller om hyresgästen anser sig ha en motfordran. För att&lt;br&gt;förebygga missbruk av möjligheten till nedsättning i arrendeförhållanden&lt;br&gt;kunde det övervägas om en sådan möjlighet borde finnas exempelvis&lt;br&gt;bara i sådana fall där det är sannolikt att det verkligen finns en mot-&lt;br&gt;fordran eller där det framgår att motfordran är klar och förfallen. För&lt;br&gt;att reglerna skall få avsedd effekt måste emellertid frågan huruvida en&lt;br&gt;sådan förutsättning är uppfylld överlämnas åt arrendatoremas av-&lt;br&gt;görande. Flera omständigheter motverkar förekomsten av missbruk.&lt;br&gt;Arrendatom kommer ju inte ifrån sin betalningsskyldighet genom&lt;br&gt;depositionen. Han måste vidare ställa säkerhet för de kostnader som&lt;br&gt;jordägaren kan få för att få ut beloppet. Han riskerar även att få ersätta&lt;br&gt;jordägarens rättegångskostnader vid en process. Ett direkt och upprepat&lt;br&gt;missbruk kan dessutom komma att betraktas som ett sådant åsido-&lt;br&gt;sättande av arrendatorns förpliktelser att det föreligger grund för att&lt;br&gt;vägra förlängning av arrendeavtalet. De risker för missbruk av möjlig-&lt;br&gt;heten till deposition som vissa remissinstanser har framhållit förefaller&lt;br&gt;därför inte så stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler kan länsstyrelsens beslut i ett ärende om&lt;br&gt;deposition av hyra överklagas till hovrätten. I en kommande lagråds- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remiss med förslag till ny ärendelag avser regeringen att föreslå att ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant överklagande istället skall ske till tingsrätten på den ort där Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;länsstyrelsen finns. Denna ordning bör redan nu genomföras vad gäller&lt;br&gt;beslut om deposition av arrendeavgift. Vid tingsrättens handläggning av&lt;br&gt;ett överklagande tillämpas, innan den nya ärendelagen trätt i kraft,&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om deposition bör enligt regeringens mening gälla&lt;br&gt;alla arrendeformer och kan lämpligen placeras i 8 kap. jordabalken.&lt;br&gt;Regeringen avser att även utvidga tillämpningsområdet för kungörelsen&lt;br&gt;(1971:703) om redovisning av pengar som har nedsatts hos länsstyrelse&lt;br&gt;enligt 12 kap. 21 § jordabalken till att också avse pengar som nedsatts&lt;br&gt;enligt 8 kap. jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Överlåtelse av arrenderätt vid gemensamt&lt;br&gt;arrendatorskap&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid ett arrende som är gemensamt för flera&lt;br&gt;personer och som avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lant-&lt;br&gt;bruksföretag införs en möjlighet för var och en av medarren-&lt;br&gt;datorema att överlåta sin rätt till en medarrendator som är make&lt;br&gt;eller avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Vid gemensamt arrendatorskap införs en&lt;br&gt;generell regel om rätt för en medarrendator till förlängning av arrende-&lt;br&gt;avtalet för egen del om någon annan av arrendatorema sagt upp avtalet.&lt;br&gt;Om jordägaren inte godtar förändringen skall rätten till förlängning vara&lt;br&gt;beroende av tillstånd från arrendenämnden. Sådant tillstånd skall lämnas&lt;br&gt;om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig för-&lt;br&gt;längningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig särskilt&lt;br&gt;över förslaget i denna del har de flesta tillstyrkt förslaget eller förklarat&lt;br&gt;sig inte ha någon erinran emot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt och Domän AB uppger att en uppsägning inte kan göras&lt;br&gt;av en av arrendatorema &amp;quot;för egen del&amp;quot;. Svea hovrätt anser vidare att&lt;br&gt;nuvarande 9 kap. 31 § JB inte medger rätt för delägare i arrende-&lt;br&gt;kollektiv att hoppa av och sätta kvarvarande delägare i sitt ställe. Enligt&lt;br&gt;hovrättens mening bör dock 9 kap. 31 § tredje stycket JB (närstående-&lt;br&gt;överlåtelser) utsträckas till att även gälla för kollektiv av anhöriga.&lt;br&gt;Vidare anser hovrätten att ett utsträckande av besittningsskyddet enligt&lt;br&gt;förslaget innebär nya och svåra uppgifter för arrendenämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnderna i Växjö stift respektive och Lunds stift uppger att&lt;br&gt;en reglering enligt förslaget sannolikt kommer att medföra att en&lt;br&gt;jordägare vid nyupplåtelse av arrende endast kommer att vilja träffa&lt;br&gt;avtal med en arrendator medan Svenska kyrkans församlings- och&lt;br&gt;pastoratsförbund och Svenska kyrkans centralstyrelse pekar på att för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slaget kan innebära en risk för okontrollerbar handel med ”med- Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;arrendatorsrätter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa arrendatorsföreningar anser att det, vid sidan av den föreslagna&lt;br&gt;möjligheten av att få avtalet förlängt i samband med avtalsperiodens&lt;br&gt;slut, även bör införas en möjlighet till överlåtelse under löpande&lt;br&gt;arrendeperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Flera personer kan gemensamt vara arrendatorer på ett&lt;br&gt;arrendeställe. Rättsläget när en eller flera medarrendatorer vill lämna&lt;br&gt;arrendeförhållandet, medan en eller flera andra arrendatorer vill fort-&lt;br&gt;sätta arrendera, regleras inte i lag. För hyresförhållanden är läget något&lt;br&gt;annorlunda. Enligt 12 kap. 47 § jordabalken är en medhyresgäst be-&lt;br&gt;rättigad till förlängning av hyresavtalet för egen del om hyresvärden&lt;br&gt;skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Av 9 kap. 31 § jorda-&lt;br&gt;balken följer bl. a. att en arrendator har rätt att överlåta arrendet till&lt;br&gt;make eller avkomling men huruvida detta gäller även när maken eller&lt;br&gt;avkomlingen är medarrendator är omtvistat. Samråds gruppen för arren-&lt;br&gt;datorsföreningarna på och omkring sydsvenska höglandet har i en&lt;br&gt;skrivelse till regeringen den 17 november 1989 påtalat vissa brister med&lt;br&gt;den gällande ordningen. Samrådsgruppen har påpekat att det förefaller&lt;br&gt;vara ett förbiseende från lagstiftarens sida att en make eller avkomling&lt;br&gt;som vill ta över arrendet kan göra detta efter överlåtelse enligt 9 kap.&lt;br&gt;31 § jordabalken, medan rätten för respektive make att fortsätta som&lt;br&gt;ensam arrendator är synnerligen urholkad eller kanske t.o.m. saknas om&lt;br&gt;makarna har stått som medarrendatorer. Enligt samrådsgruppens mening&lt;br&gt;borde den senare ordningen logiskt sett ha gett dem ett starkare&lt;br&gt;utgångsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommitténs förslag innebär att det&lt;br&gt;vid gemensamt arrendatorskap införs en generell regel om rätt för en&lt;br&gt;medarrendator till förlängning av arrendeavtalet för egen del om någon&lt;br&gt;annan av arrendatorema sagt upp avtalet. Om jordägaren inte godtar&lt;br&gt;förändringen, skall rätten till förlängning vara beroende av tillstånd från&lt;br&gt;arrendenämnden. Sådant tillstånd skall enligt förslaget lämnas, om inte&lt;br&gt;jordägaren har befogad anledning att motsätta sig förlängningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Svea hovrätt har påpekat torde dock en sådan lösning vara&lt;br&gt;oförenlig med nuvarande konstruktion av 9 kap. 31 § jordabalken. En&lt;br&gt;eller flera medarrendatorer synes inte med giltig verkan kunna säga upp&lt;br&gt;avtalet för egen del medan avtalet skulle löpa vidare för övriga arren-&lt;br&gt;datorer. Var och en av medarrendatorema har nämligen nyttjanderätten&lt;br&gt;endast till en ideell andel av arrendestället och mellan medarren-&lt;br&gt;datorema anses råda ett förhållande vars innehåll kan liknas vid vad&lt;br&gt;som gäller för s.k. nödvändig processgemenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den synpunkt som framförts om att det knappast är&lt;br&gt;helt följdriktigt att överlåtelse mellan vissa närstående kan ske enligt&lt;br&gt;9 kap. 31 § tredje stycket jordabalken, medan det inte är möjligt att ett&lt;br&gt;arrendatorskollektiv bestående av man och hustru eller förälder och&lt;br&gt;barn gör den förändringen att någon i kollektivet lämnar arrendator-&lt;br&gt;skapet medan övriga medarrendatorer kvarstår. Däremot har det inte&lt;br&gt;framkommit att detta vållar något problem när det gäller andra former &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kollektiv på arrendatorssidan än sådana som består av närstående. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reform bör därför i första hand inriktas på att lösa problemen med&lt;br&gt;överlåtelse mellan medarrendatorer som är närstående. Som Svea hov-&lt;br&gt;rätt anfört synes det naturligast att göra detta genom att utvidga den&lt;br&gt;redan befintliga bestämmelsen i 9 kap. 31 § tredje stycket jordabalken&lt;br&gt;så att även överlåtelse mellan närstående som är medarrendatorer skall&lt;br&gt;vara möjlig. Följderna med den av kommittén föreslagna ordningen&lt;br&gt;med rätt för en eller flera medarrendatorer att kvarstå i arrendeför-&lt;br&gt;hållandet trots att de övriga vill lämna det är betydligt mer svår-&lt;br&gt;överblickbara. Därtill kommer att en sådan mer vidsträckt rätt kan antas&lt;br&gt;medföra stora krav på arrendenämnderna när det gäller att avgöra&lt;br&gt;huruvida jordägaren bör vara tvungen att godta ändringen vad gäller&lt;br&gt;kretsen av medarrendatorer. Regeringen finner därför i likhet med&lt;br&gt;hovrätten att den nu aktuella reformen bör begränsas till överlåtelser&lt;br&gt;mellan närstående och anknyta till den nuvarande regleringen i 9 kap.&lt;br&gt;31 § tredje stycket jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Besittningskydd vid bostadsarrende&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall inte längre gälla som förutsättning&lt;br&gt;för bostadsarrendatoms besittningsskydd att det har bestämts ett&lt;br&gt;taxeringsvärde för den bostadsbyggnad som finns på arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorians förslag. Endast Sveriges jordägareförbund anser att det&lt;br&gt;fortfarande skall vara en förutsättning för besittningsskydd att det har&lt;br&gt;bestämts ett taxeringsvärde för huset. Lantbrukarnas Riksförbund LRF&lt;br&gt;och Skogsbrukarnas Riksförbund anser att besittningsskydd inte bör&lt;br&gt;föreligga när hus på arrendestället inte uppfyller plan- och bygglagens&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Med bostadsarrende avses arrendeupplåtelser som sker för&lt;br&gt;annat ändamål än jordbruk och som berättigar arrendatom att uppföra&lt;br&gt;eller bibehålla ett bostadshus på marken med huvudsakligt syfte att&lt;br&gt;användas som bostad för honom eller hans närstående (10 kap. 1 §)&lt;br&gt;jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift finns det omkring 113 000 bostadsarrenden i landet. De&lt;br&gt;flesta av dem gäller fritidsbebyggelse, bl.a. i form av kolonistugor,&lt;br&gt;fritidshusbyar och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsinstitutet bostadsarrende tillkom genom lagstiftning år 1968.&lt;br&gt;Huvudmotivet för lagstiftningen var att införa ett besittningsskydd för&lt;br&gt;utövarna av denna arrendeform. Reglerna om detta besittningsskydd&lt;br&gt;finns i 10 kap. 4-6 a §§ jordabalken. Besittningsskyddet innebär att&lt;br&gt;arrendatom med vissa undantag har rätt till förlängning av arrende-&lt;br&gt;avtalet när detta har sagts upp av jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 4 § jordabalken gäller reglerna om besittningsskydd Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;vid bostadsarrende för viss tid. Besittningsskyddet gäller dock inte om&lt;br&gt;det vid den tidpunkt då avtalet senast kan sägas upp av jordägaren inte&lt;br&gt;finns något bostadshus på arrendestället eller, om ett sådant hus finns,&lt;br&gt;detta inte vid den aktuella tidpunkten har åsatts något taxeringsvärde.&lt;br&gt;Besittningsskyddet gäller inte heller om jordägaren säger upp arrende-&lt;br&gt;avtalet på den grunden att arrenderätten är förverkad eller arrendatom&lt;br&gt;inte ställer säkerhet för arrendeavgiften och arrenderätten därför kan&lt;br&gt;sägas upp enligt bestämmelserna i 8 kap 14 § jordabalken. Vidare gäller&lt;br&gt;ett förbehåll att arrenderätten inte skall vara förenad med rätt till för-&lt;br&gt;längning, om det godkänts av arrendenämnden, 10 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att besittningsskyddet inte gäller för bostadshus för vilka det inte&lt;br&gt;bestämts ett taxeringsvärde har motiverats med att en annan ordning&lt;br&gt;skulle motverka planintresset. Om besittningsskyddet även skulle gälla&lt;br&gt;för s.k. skräpbebyggelse på ofri grund ansågs att syftet med reformen&lt;br&gt;till stor del kunde förfelas. Det ansågs enklast att utforma av-&lt;br&gt;gränsningen av de arrenden som skulle omfattas av besittningsskyddet&lt;br&gt;så att det blev avgörande om byggnaden hade åsatts taxeringsvärde eller&lt;br&gt;inte (prop. 1968:19 s. 46f och 87). Den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;kritiserades av Lagrådet som dels fanns det vanskligt att utnyttja den&lt;br&gt;aktuella lagstiftningen för att tillgodose planintressena och dels fann att&lt;br&gt;anknytningen till taxeringsvärdet ingav vissa betänkligheter. Lagrådet&lt;br&gt;anförde bl.a. att taxeringsvärdena avser att tillgodose helt andra syften&lt;br&gt;än de som var aktuella i lagstiftningsärendet. Om reglerna rörande&lt;br&gt;taxeringsvärden ändras, kunde enligt Lagrådet återverkningarna av detta&lt;br&gt;på arrendeområdet lätt förbises med risk för rättsförluster för enskilda&lt;br&gt;som följd. Lagrådet pekade också på att beslut om taxeringsvärde kunde&lt;br&gt;bli gällande från en tidigare tidpunkt än den då beslutet meddelades och&lt;br&gt;att taxeringsbeslutet kunde komma att ändras efter ett överklagande (a.&lt;br&gt;prop. s 147 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen genmälde att det fanns ett behov av att införa&lt;br&gt;regler som hindrade att undermålig och icke önskvärd arrendebebyg-&lt;br&gt;gelse gavs besittningsskydd och att den föreslagna lösningen var den&lt;br&gt;som bäst tillgodosåg detta syfte (a. prop. s 162 fF). Lagstiftningen kom&lt;br&gt;att utformas i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för besittningsskydd är alltså att det har bestämts ett&lt;br&gt;taxeringsvärde för huset. Den tidpunkt som är avgörande för&lt;br&gt;bedömningen är den då arrendeavtalet senast kan sägas upp från&lt;br&gt;jordägarens sida (se 10 kap. 4 §). Det betyder att den avgörande&lt;br&gt;tidpunkten ligger ett år före arrendetidens utgång (se 10 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kraven på en byggnad för att den skall anses som en bo-&lt;br&gt;stad har inte något krav på minimistandard ställts upp. Istället anfördes&lt;br&gt;i förarbetena att tillräcklig ledning för bostadsbegreppets bestämmande&lt;br&gt;torde stå att finna i det allmänna språkbruket. Sådana företeelser som&lt;br&gt;jakthyddor och sjöbodar vilka endast erbjuder en primitiv övemattnings-&lt;br&gt;möjlighet skulle härigenom falla utanför begreppet bostad. Detsamma &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angavs vara förhållandet med husvagnar eller ”tält av tyg eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;masonit”. Det angavs att det som regel inte torde möta någon större Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;svårighet att avgöra om boendemöjligheter ordnats endast tillfälligt eller&lt;br&gt;permanent (prop. 1968:19 s. 41 och 83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 kap. 5 § anges i sex punkter undantag från arrendatorns rätt till&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtalet när jordägaren har sagt upp detta. Undan-&lt;br&gt;taget i 10 kap. 5 § 3 har särskilt intresse i förevarande sammanhang.&lt;br&gt;Denna bestämmelse har tillkommit mot bakgrund av diskussionen om&lt;br&gt;s.k. skräpbebyggelse. Enligt bestämmelsen har arrendatom inte rätt till&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtalet efter uppsägning, om en byggnad på&lt;br&gt;arrendestället uppförts utan bygglov i fall då sådant erfordrats eller i&lt;br&gt;strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser eller därmed jäm-&lt;br&gt;förligt beslut av myndighet angående markens användning. En stor del&lt;br&gt;av den s.k. skräpbebyggelsen hade tillkommit i strid med gällande&lt;br&gt;byggnadslagstiftning. Det ansågs därför vid bestämmelsens tillkomst att&lt;br&gt;ägare till sådana hus inte mot jordägarens vilja skulle kunna tilltvinga&lt;br&gt;sig att få stanna kvar utöver den avtalade upplåtelsetiden (se a. prop. s.&lt;br&gt;88ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastighetstaxeringen bestäms taxeringsvärde förutom på fastigheter&lt;br&gt;även på byggnader på annans mark (se 1 kap. 4 § fastighetstaxerings-&lt;br&gt;lagen, 1979:1152). Taxeringsvärde bestäms dock inte för en byggnad&lt;br&gt;om byggnadsbeståndets sammanlagda taxeringsvärde skulle understiga&lt;br&gt;ett visst belopp. Vid tiden för införandet av reglerna om bostadsarrende&lt;br&gt;var denna gräns 5 000 kr. Från 1981 års fastighetstaxering höjdes&lt;br&gt;gränsen till 10 000 kr. Genom en ändring i 7 kap. 16 § fas-&lt;br&gt;tighetstaxeringslagen har gränsen numera höjts till 50 000 kr. Änd-&lt;br&gt;ringen trädde i kraft den 1 januari 1993 och skulle tillämpas första&lt;br&gt;gången vid allmän fastighetstaxering år 1994. När det gäller&lt;br&gt;småhusenheter och lantbruksenheter skall dock ändringen tillämpas först&lt;br&gt;vid nästkommande allmänna fastighetstaxering av dessa år 1996&lt;br&gt;respektive 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ändringen i fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringslagen medför att ett antal bostäder på arrendemark för vilka enligt&lt;br&gt;tidigare regler har bestämts ett taxeringsvärde inte längre skall taxeras.&lt;br&gt;Denna förändring i taxeringsförhållandena skulle samtidigt - om inga&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder vidtas - innebära att något besittningsskydd inte&lt;br&gt;längre skulle gälla för dessa arrendeställen. Någon statistik som belyser&lt;br&gt;hur många bostadsarrenden som skulle beröras på detta sätt finns inte&lt;br&gt;tillgänglig. Det kan dock antas att det är fråga om ett betydande antal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en grupp bostadsarrendatorer skulle mista det besittningsskydd&lt;br&gt;som de har enligt gällande regler är en verkan som lagstiftaren upp-&lt;br&gt;enbarligen inte har avsett när man beslutade de aktuella förändringarna&lt;br&gt;i taxeringslagstiftningen. En sådan verkan kan inte anses acceptabel.&lt;br&gt;Reglerna om bostadsarrende bör därför ändras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;denna verkan inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle i och för sig vara möjligt att begränsa lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärderna så att de tar sikte uteslutande på den nyss beskrivna över-&lt;br&gt;gångsfrågan. Man skulle i så fall möjligen kunna utforma lagstiftningen&lt;br&gt;så att de bostadsarrenden som vid ikraftträdandet av de nya fastig- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetstaxeringsreglema åtnjöt besittningsskydd inte skulle mista detta en-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bart av det skälet att det inte längre bestäms något taxeringsvärde för Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;byggnaden. På detta sätt skulle man alltså kunna undvika att de nya&lt;br&gt;festighetstaxeringsreglerna s.a.s. får återverkande kraft och som en icke&lt;br&gt;önskvärd följd undanröjer en redan förvärvad rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid skäl som talar för att man bör göra en mera&lt;br&gt;ingripande ändring i besittningsskyddsreglema. Den nya värdegränsen&lt;br&gt;50 000 kr har satts klart högre än som motiveras enbart av inflationen.&lt;br&gt;Ett syfte med höjningen har varit att rationalisera festighetstaxerings-&lt;br&gt;verksamheten. Om man i stället ser saken ur arrenderättslig synvinkel&lt;br&gt;ligger den nya gränsen enligt regeringens mening alltför högt.&lt;br&gt;Regeringen delar alltså inte den uppfattning som en remissinstans har&lt;br&gt;uttryckt att 50 000 kr är en lämplig beloppsgräns. En bostadsbyggnad&lt;br&gt;för vilken det skulle bestämmas ett taxeringsvärde på exempelvis 35 000&lt;br&gt;kr kan anses ha ett sådant värde att det är väl motiverat med ett&lt;br&gt;besittningsskydd för arrendatom. Mycket talar därför för att den&lt;br&gt;koppling som hittills har funnits mellan besittningsskyddsreglema och&lt;br&gt;taxeringslagstiftningen borde brytas. Ett ytterligare skäl för detta är att&lt;br&gt;kopplingen onekligen medför sådana nackdelar som påtalades av&lt;br&gt;Lagrådet redan vid reglernas tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring av reglerna kan göras på flera olika sätt. Ett grund-&lt;br&gt;läggande krav på den lösning som väljs måste dock vara att den är&lt;br&gt;enkel och lättillämpad. Man bör i möjligaste mån direkt med ledning av&lt;br&gt;lagregeln i ett enskilt fall kunna avgöra om ett arrende omfattas av&lt;br&gt;besittningsskydd eller inte utan att det för detta skall krävas några&lt;br&gt;ytterligare åtgärder för att fastställa huruvida kriterierna är uppfyllda.&lt;br&gt;Lösningen får inte heller innebära att det ställs krav på ökade insatser&lt;br&gt;från rättsväsendets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlig lösning vore att ställa upp ett krav på att huset skall ha ett&lt;br&gt;visst värde för att besittningskyddet skall gälla. Detta värde skulle då&lt;br&gt;inte knytas till resultatet av fastighetstaxeringen utan anges som ett fast&lt;br&gt;belopp eller en kvotdel av basbeloppet. Med en sådan lösning skulle&lt;br&gt;man inte direkt med ledning av lagtexten kunna avgöra om arrendet&lt;br&gt;omfettas av besittningsskydd. En lösning med krav på att huset skall ha&lt;br&gt;ett visst värde skulle i stället innebära att huset måste värderas i&lt;br&gt;händelse av tvist i frågan om det gäller besittningsskydd eller inte. Till&lt;br&gt;detta kommer svårigheterna att utforma lämpliga normer för vär-&lt;br&gt;deringen. Ett behov av att utföra värderingar skulle ställa vissa krav på&lt;br&gt;partema i fråga om utredning samt innebära nya och besvärliga&lt;br&gt;uppgifter för de rättsliga instanserna. Denna lösning kan mot denna&lt;br&gt;bakgrund inte förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare möjlighet är att avskaffa kravet på att det skall ha&lt;br&gt;bestämts ett taxeringsvärde för byggnaden och ersätta kravet med ett&lt;br&gt;tillägg till 10 kap. 5 § jordabalken av innebörd att besittningsskyddet&lt;br&gt;kan brytas under vissa närmare angivna omständigheter. Det skulle&lt;br&gt;exempelvis kunna föreskrivas att någon rätt till förlängning av arrende-&lt;br&gt;avtalet vid uppsägning inte föreligger om bostadshuset till följd av efter-&lt;br&gt;satt underhåll eller av annan anledning har ett ringa värde. En sådan&lt;br&gt;lösning skulle innebära att det oavsett bostadshusets värde och skick i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;princip skulle gälla besittningsskydd, vilket dock skulle brytas under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa omständigheter i det enskilda fallet. Även en sådan regel skulle&lt;br&gt;ställa krav på att husets värde eller skick kan avgöras på ett tillförlitligt&lt;br&gt;sätt, i sista hand av domstol. Regeln skulle inte vara alldeles lätt att&lt;br&gt;utforma på ett lämpligt sätt och den skulle sannolikt föranleda åtskilliga&lt;br&gt;tvister. Av samma anledning förefaller det inte heller lämpligt att, som&lt;br&gt;några remissinstanser har varit inne på, uppställa ett krav på att en&lt;br&gt;byggnad skall uppfylla exempelvis normerna i plan- och bygglagen eller&lt;br&gt;i hälsoskyddslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda finner regeringen att den lösning som är&lt;br&gt;mest ändamålsenlig är att göra endast den lagändringen att man av-&lt;br&gt;skaffar kravet på att det skall ha bestämts ett taxeringsvärde för&lt;br&gt;bostadshuset för att besittningsskyddet skall gälla. Samtliga bostads-&lt;br&gt;arrenden med sådana byggnader som kan hänföras till kategorin&lt;br&gt;bostadshus skulle därigenom omfattas av besittningsskyddet. En sådan&lt;br&gt;lösning skulle tillgodose de synpunkter som Lagrådet framförde i&lt;br&gt;samband med tillkomsten av institutet bostadsarrende, nämligen att den&lt;br&gt;aktuella lagstiftningen inte borde utnyttjas till att tillgodose planintres-&lt;br&gt;sen, dvs. intresset att få bort skräpbebyggelse, och att anknytningen till&lt;br&gt;taxeringsvärdet kan orsaka bekymmer i det fall att reglerna om&lt;br&gt;fastighetstaxering ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan visserligen göras gällande att jordägaren kan ha ett legitimt&lt;br&gt;intresse av att genom uppsägning av arrenderätten kunna få till stånd en&lt;br&gt;sanering av skräpbebyggelse. Det gäller exempelvis i fråga om hus som&lt;br&gt;till följd av bristande underhåll förfular omgivningen, dvs. jordägarens&lt;br&gt;fastighet. Det måste emellertid beaktas att det numera finns goda&lt;br&gt;möjligheter att komma till rätta med skräpbebyggelse i offentligrättslig&lt;br&gt;ordning. I plan- och bygglagen (1987:10), som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1987, ställs vissa krav på underhåll av byggnader. Bl.a. anges att bygg-&lt;br&gt;naders yttre skall hållas i vårdat skick (se 3 kap 13 §). Om ägaren till&lt;br&gt;en byggnad eftersätter underhållet, kan byggnadsnämnden med stöd av&lt;br&gt;10 kap. 15 § plan- och bygglagen förelägga ägaren att vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder. Enligt 10 kap. 16 § får byggnadsnämnden, om en byggnad är&lt;br&gt;förfallen eller om den är skadad till väsentlig del och inte sätts i stånd&lt;br&gt;inom skälig tid, förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden.&lt;br&gt;Förelägganden enligt 10 kap. 15 och 16 §§ får förenas med vite eller en&lt;br&gt;föreskrift att om föreläggandet inte följs, kan åtgärden komma att ut-&lt;br&gt;föras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.&lt;br&gt;Enligt 10 kap. 20 § kan vidare byggnadsnämnden uppdra åt en sak-&lt;br&gt;kunnig person att på ägarens bekostnad utreda behovet av under-&lt;br&gt;hållsåtgärder. De nu angivna kraven på byggnadsunderhåll är mer&lt;br&gt;omfattande än de som gällde enligt byggnadsstadgan vid tiden för&lt;br&gt;tillkomsten av institutet bostadsarrende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda råder det knappast någon tvekan om att&lt;br&gt;jordägaren har goda möjligheter att i offentligrättslig ordning, dvs.&lt;br&gt;genom att påtala saken hos byggnadsnämnden, komma till rätta med&lt;br&gt;problemet med illa underhållna byggnader. Samtidigt kan det framhållas&lt;br&gt;att jordägaren i vissa fall kan agera också inom ramen för arrende-&lt;br&gt;institutet. När det exempelvis gäller en byggnad där förfallet har fort-&lt;br&gt;skridit så långt att den inte längre kan användas som bostad torde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrendatom redan av denna anledning ha förlorat sitt besittningsskydd. Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;Dessutom kan, som nämnts tidigare, besittningsskyddet brytas i vissa&lt;br&gt;fall, exempelvis enligt generalklausulen i 10 kap. 5 § 6 jordabalken som&lt;br&gt;innebär att arrendatom inte har rätt till förlängning av arrendeavtalet&lt;br&gt;när jordägaren i annat fall än som angetts i föregående punkter har be-&lt;br&gt;fogad anledning att upplösa arrendeförhållandet. Det kan inte uteslutas&lt;br&gt;att denna bestämmelse kan tillämpas i ett fall då arrendatom underlåter&lt;br&gt;att vårda sin byggnad eller arrendestället i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man avskaffar kravet på att det skall ha bestämts ett&lt;br&gt;taxeringsvärde för bostadsbyggnaden, innebär detta att - om man inte&lt;br&gt;inför särskilda övergångsregler - vissa bostadsarrendatorer från och&lt;br&gt;med ikraftträdandet skulle ges ett besittningsskydd som de inte har i&lt;br&gt;dag. Det förefaller inte lämpligt att på detta sätt gripa in i bestående av-&lt;br&gt;talsförhållanden, även om det, som en remissinstans har framhållit,&lt;br&gt;innebär att de nya reglerna inte kommer att få genomslag direkt utan&lt;br&gt;successivt under ett antal år. Jordägaren bör ges möjlighet att, när den&lt;br&gt;gällande avtalstiden löper ut, avgöra om arrendatom skall få ett besitt-&lt;br&gt;ningsskydd vid arrenden med bostadshus för vilka med nuvarande&lt;br&gt;taxeringsregler något taxeringsvärde inte har bestämts. Detta kan&lt;br&gt;åstadkommas genom en övergångsbestämmelse som innebär att äldre&lt;br&gt;regler skall gälla fram till den tidpunkt till vilken arrendeavtalet tidigast&lt;br&gt;kan sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet. Först om denna&lt;br&gt;tidpunkt passeras utan att arrendeavtalet sägs upp kommer alltså&lt;br&gt;arrendet i ett sådant fall att omfattas av besittningsskydd. Regeringen&lt;br&gt;anser inte att det med en sådan utformning av övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;finns anledning att befara att jordägare i någon större utsträckning&lt;br&gt;kommer att säga upp skötsamma arrendatorer med välvårdade hus för&lt;br&gt;avflyttning innan besittningsskyddet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu angivna lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1996,&lt;br&gt;dvs. samtidigt med att de nya taxeringsreglerna skall börja tillämpas i&lt;br&gt;fråga om småhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 3 § jordabalken skall en uppsägning ske senast ett år&lt;br&gt;före arrendetidens utgång. Detta innebär, som en remissinstans har&lt;br&gt;påpekat, att vissa jordägare relativt snart efter ikraftträdandet måste ta&lt;br&gt;ställning till om en arrendator, för vilkens bostadshus det enligt tidigare&lt;br&gt;regler inte har bestämts något taxeringsvärde, skall sägas upp för&lt;br&gt;avflyttning eller om arrendatom skall få stanna kvar med den följden att&lt;br&gt;ett besittningsskydd börjar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kollektiv förhandlingsrätt för bostadsarren-&lt;br&gt;datorer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon lagstadgad kollektiv förhand-&lt;br&gt;lingsrätt för bostadsarrendatorer skall inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsarrendatorer har en rättsställning som i många avseenden&lt;br&gt;påminner om vad som gäller för hyresgäster. En skillnad är dock att det&lt;br&gt;på arrendeområdet saknas en motsvarighet till det förhandlingssystem&lt;br&gt;som sedan länge tillämpats på hyresmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en riksdagsmotion - mot. 1990/91 :L502 - har väckts frågan om en&lt;br&gt;förhandlingsordning även bör införas för bostadsarrendatorer. I mo-&lt;br&gt;tionen anfördes i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingssystemet för bostadslägenheter har fungerat under lång&lt;br&gt;tid och har inneburit betydande praktiska vinster. Genom att uppträda&lt;br&gt;kollektivt har hyresgästerna kunnat hävda sina rättigheter. Även om&lt;br&gt;flera bostadsarrendatorer har slutit sig samman i en organisation är jord-&lt;br&gt;ägaren inte skyldig att förhandla med denna. Trots att en organisation&lt;br&gt;har funnits har jordägaren slutit avtal med var och en av arrendatorema&lt;br&gt;vilket inneburit att olika villkor har kommit att gälla för dem. När det&lt;br&gt;gäller koloniträdgårdar har dock ofta kommunen förhandlat med en&lt;br&gt;förening som företräder de enskilda nyttjanderättshavama, vilket visat&lt;br&gt;sig ha betydande fördelar. Bestämmelserna för bostadsarrende borde ses&lt;br&gt;över i syfte att få till stånd en ordning liknande den på hyresområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet anförde i sitt betänkande (bet. 1990/91 :LU23) i huvudsak&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både när det gäller hyresförhållanden och när det gäller bostads-&lt;br&gt;arrende har det ansetts befogat att införa bl.a. ett starkt besittnings-&lt;br&gt;skydd. Att det saknas ett förhandlingssystem för bostadsarrendatorer&lt;br&gt;förklaras av att förhållandena vid bostadsarrende är betydligt mer&lt;br&gt;skiftande än vid hyra. Det har inte heller funnits någon organiserad&lt;br&gt;form av samverkan inom arrendeområdet. Förhållandena har dock&lt;br&gt;ändrats. Det har blivit vanligare att bostadsarrendatorer lokalt går sam-&lt;br&gt;man i föreningar för att tillvarata sina gemensamma intressen, särskilt&lt;br&gt;när det gäller arrenden för fritidsändamål. Det är svårt för en enskild&lt;br&gt;arrendator att känna till regelsystemet och att hävda sin rätt vid för-&lt;br&gt;handlingar om villkorsändringar. Det finns därför anledning att över-&lt;br&gt;väga om det inte lagstiftningsvägen bör införas en möjlighet för bostads-&lt;br&gt;arrendatorer att få förhandla med jordägaren genom en organisation.&lt;br&gt;Särskilt bör systemet ta sikte på ett sådant fall då en majoritet av de&lt;br&gt;bostadsarrendatorer som arrenderar mark från en och samma jordägare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har slutit sig samman i en förening och genom denna framför önskemål Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;om en förhandlingsordning. Vidare bör övervägas om även organisa-&lt;br&gt;tioner på jordägarsidan bör ges förhandlingsrätt. Det av motionärerna&lt;br&gt;aktualiserade spörsmålet bör därför bli föremål för en närmare utred-&lt;br&gt;ning. Det får ankomma på regeringen att bestämma de närmare former-&lt;br&gt;na för utredningsarbetets bedrivande. Detta bör ges regeringen till-&lt;br&gt;känna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottets hemställan bifölls av kammaren (rskr. 1990/91:194).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena på hyresområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På hyresområdet finns det sedan länge ett system för kollektiva&lt;br&gt;förhandlingar när det gäller ändringar av hyran och andra hyresvillkor.&lt;br&gt;Sådana förhandlingar förs mellan å ena sidan hyresvärden eller hyres-&lt;br&gt;värden och en organisation av fastighetsägare och å andra sidan en&lt;br&gt;organisation av hyresgäster. Förhandlingarna förs på grundval av en&lt;br&gt;förhandlingsordning som kommer till stånd antingen genom avtal mellan&lt;br&gt;de förhandlande parterna eller genom beslut av hyresnämnden, se 1 §&lt;br&gt;hyresförhandlingslagen (1978:304). En förhandlingsordning medför&lt;br&gt;skyldighet för en part att på motpartens begäran förhandla beträffande&lt;br&gt;samtliga boendefrågor som rör hyresgästerna gemensamt. En förhand-&lt;br&gt;lingsordning medför vidare att hyresvärden åläggs en primär förhand-&lt;br&gt;lingsskyldighet i vissa frågor, bl.a. beträffande hyreshöjningar. Det&lt;br&gt;innebär att hyresvärden är skyldig att själv ta initiativ till och genom-&lt;br&gt;föra förhandling om dessa frågor (se 5 § hyresförhandlingslagen). Först&lt;br&gt;om de kollektiva förhandlingarna har strandat får hyresvärden träffa&lt;br&gt;avtal om exempelvis hyreshöjning med de enskilda hyresgästerna eller&lt;br&gt;hänskjuta tvisten till hyresnämnden (se 24 § hyresförhandlingslagen).&lt;br&gt;Ett avtal om förhandlingsordning gäller för ett eller flera hus (se 6 §&lt;br&gt;hyresförhandlingslagen). För att en viss bostadslägenhet skall omfattas&lt;br&gt;av en förhandlingsordning krävs det att hyresavtalet innehåller en&lt;br&gt;förhandlingsklausul som hänvisar till den förhandlingsordningen (se 3 §&lt;br&gt;hyresförhandlingslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avtal som träffas efter kollektiva förhandlingar kallas förhand-&lt;br&gt;lingsöverenskommelse. Den enskilda hyresgästen binds till förhandlings-&lt;br&gt;överenskommelsen genom att det finns en förhandlingsklausul i hyres-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresförhandlingssystemet växte fram under hyresregleringen. Under&lt;br&gt;denna tid förekom kollektiva förhandlingar i viss utsträckning på det&lt;br&gt;viset att organisationerna på hyresgäst- respektive fastighetsägarsidan&lt;br&gt;kom överens om hur hyresregleringen skulle utformas. Dessa överens-&lt;br&gt;kommelser sanktionerades sedan av myndigheterna. Organisationerna&lt;br&gt;deltog även i den statliga administrationen genom representation bl.a. i&lt;br&gt;Statens hyresråd. Detta skapade en förhandlingsvana som sedan bidrog&lt;br&gt;till att ett kollektivt förhandlingssystem framstod som trovärdigt och&lt;br&gt;skulle kunna fungera efter upphävandet av hyresregleringen. Hyres-&lt;br&gt;förhandlingslagen (1978:304) innebär ett lagfästande av detta frivilliga&lt;br&gt;förhandlingssystem. Hyresområdet är också väl organiserat. På riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planet finns en dominerande hyresgästsammanslutning, Hyresgästernas Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;Riksförbund, och ett fåtal rikstäckande fastighetsägarorganisationer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO, Sveriges Fastighets-&lt;br&gt;ägareförbund m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets hearing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet anordnade i juni 1995 en hearing rörande frågan&lt;br&gt;om förhandlingsrätt för bostadsarrendatorer. Till hearingen hade in-&lt;br&gt;bjudits representanter för domstolar och arrendenämnder samt myndig-&lt;br&gt;heter och organisationer som kommer i kontakt med bostadsarrenden.&lt;br&gt;Syftet med hearingen var främst att belysa omfattningen av upplåtelser&lt;br&gt;i form av bostadsarrende, eventuella problem när det gäller för-&lt;br&gt;handlingar om villkoren för upplåtelsen och behovet av en reform på&lt;br&gt;detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hearingen framkom i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1990 års småhustaxering fanns det i landet ca 113 000 små-&lt;br&gt;husenheter med taxerade byggnader på ofri grund. Det torde dessutom&lt;br&gt;finnas ett antal byggnader på ofri grund med ett uppskattat värde på&lt;br&gt;mindre än 10 000 kr och som därför inte taxerats. De flesta byggnader&lt;br&gt;på ofri grund kan antas finnas på mark som upplåtits med bostads-&lt;br&gt;arrende. De flesta bostadsarrendena har upplåtits av privata jordägare&lt;br&gt;som har enstaka upplåtelser på sin mark. Det finns endast ett fåtal jord-&lt;br&gt;ägare med ett större antal upplåtelser. Det finns också en del upplåtelser&lt;br&gt;som har utformats så att en förening arrenderar ett antal tomter som i&lt;br&gt;sin tur vidareupplåts till föreningens medlemmar. Det sistnämnda är&lt;br&gt;vanligt när det gäller koloniträdgårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från arrendatorshåll framhölls bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då respektive arrendator har kontrakt direkt med en jordägare&lt;br&gt;kan jordägaren ”spela ut” arrendatorema mot varandra genom att först&lt;br&gt;förmå de som inte vågar säga i från att acceptera de villkor som jord-&lt;br&gt;ägaren begär och sedan åberopa dessa villkor som ”norm” i förhand-&lt;br&gt;lingarna med övriga arrendatorer. På så sätt kan jordägaren få till stånd&lt;br&gt;arrendeavgifter över den nivå som arrendenämnden funnit skälig. Med&lt;br&gt;nuvarande ordning är det endast jordägaren som har möjlighet att ta&lt;br&gt;initiativ till ändringar i arrendevillkoren. Även arrendatorema eller en&lt;br&gt;sammanslutning av arrendatorer bör ha en sådan rätt. Arrendators-&lt;br&gt;föreningar bör ha en legal möjlighet att företräda sina medlemmar, dvs.&lt;br&gt;att vara förhandlingspart, utan att behöva begära fullmakt från medlem-&lt;br&gt;marna i varje särskilt fall. Jordägarna skulle därigenom bli tvungna att&lt;br&gt;förhandla med föreningen. När det gäller koloniträdgårdar, dvs. då en&lt;br&gt;förening arrenderar marken av jordägaren och sedan i sin tur upplåter&lt;br&gt;tomter till medlemmarna, innebär dock inte nuvarande ordning några&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från jordägarnas sida framhölls bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vanligaste är att en jordägare endast har ett fåtal arrende-&lt;br&gt;upplåtelser spridda över en större areal. Ofta har upplåtelserna inte skett&lt;br&gt;i förvärvssyfte och prissättningen är inte marknadsmässig. Marknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bostadsarrende är mycket skiftande och några enhetliga förhållanden Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;finns inte. Det är inte som när det gäller hyra möjligt att fastställa&lt;br&gt;avgiften med ledning av storlek och standard. Det finns också många&lt;br&gt;andra förhållanden som påverkar marknadsvärdet och det är mycket&lt;br&gt;svårt att fastställa någon enhetlig norm för att bestämma detta värde.&lt;br&gt;Påståendet att arrendatorema skulle sakna ”initiativrätt” när det gäller&lt;br&gt;att få till stånd ändringar i arrendevillkoren är felaktigt. Båda parter har&lt;br&gt;denna möjlighet. Det är visserligen praktiskt i många fall att förhandla&lt;br&gt;med en förening. Det är emellertid inte nödvändigt att ge föreningen en&lt;br&gt;legal möjlighet att företräda medlemmarna utan detta kan ske enligt&lt;br&gt;fullmakter från medlemmarna om det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: På området för bostadsarrende&lt;br&gt;har organisationerna långt ifrån samma ställning som på hyresområdet.&lt;br&gt;Det finns visserligen både rikstäckande och lokala organisationer för&lt;br&gt;bostadsarrendatorer och enligt vad regeringen inhämtat tycks ut-&lt;br&gt;vecklingen, åtminstone i delar av landet, gå emot en större grad av&lt;br&gt;organisering av arrendatorer. Andelen nyttjanderättshavare som är an-&lt;br&gt;slutna är dock fortfarande betydligt lägre än på hyresområdet. I fall då&lt;br&gt;en jordägare har ett större antal upplåtelser av t.ex. sommarstugetomter&lt;br&gt;på sin mark kan det vara naturligt för arrendatorema att sluta sig&lt;br&gt;samman i en förening. I det övervägande antalet upplåtelser av&lt;br&gt;bostadsarrende är det emellertid så att en och samma jordägare har&lt;br&gt;endast ett fåtal arrenden på sin mark. Dessa arrenden är ofta spridda&lt;br&gt;över större områden. I dessa fall är det betydligt mindre vanligt att&lt;br&gt;arrendatorema har anslutit sig till en förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om arrendeavgift och andra villkor är fortfarande något som i&lt;br&gt;det övervägande antalet fall vid en omförhandling löses av avtals-&lt;br&gt;parterna utan bistånd av en organisation. På området för bostadsarrende&lt;br&gt;har det således ännu inte kommit till stånd någon utveckling med ett&lt;br&gt;framväxande frivilligt förhandlingssystem som på hyresområdet. Någon&lt;br&gt;av partema själva tillskapad förhandlingsordning som kan tjäna som&lt;br&gt;norm vid en lagstiftning på området finns således inte. En lagstiftning&lt;br&gt;på området skulle därför innebära att en förhandlingsordning infors&lt;br&gt;genom en reglering från statsmakternas sida. Mot bakgrund av vad som&lt;br&gt;tidigare anförts om att marknaden på området för bostadsarrende är&lt;br&gt;mycket heterogen kan det enligt regeringens mening sättas i fråga om&lt;br&gt;det finns förutsättningar för ett system som skulle vara gemensamt för&lt;br&gt;hela området, något som för övrigt visas av den låga graden av&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med ett lagstadgat kollektivt förhandlingssystem bör&lt;br&gt;övervägas endast om det har visats föreligga påtagliga problem på om-&lt;br&gt;rådet. Den utredning som har företagits ger inte vid handen att så är&lt;br&gt;fallet. Det tycks visserligen i vissa fall kunna uppstå problem mellan&lt;br&gt;parterna i samband med förhandlingar om villkorsändringar. Det har&lt;br&gt;emellertid inte framkommit att sådana problem skulle vara mer allmänt&lt;br&gt;förekommande eller att det skulle föreligga någon mer påtaglig obalans&lt;br&gt;i styrkeförhållandena mellan parterna. Något hinder mot att parterna på&lt;br&gt;frivillig väg själva kommer överens om en förhandlingsordning före- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligger givetvis inte. Inget hindrar heller att en arrendatorsförening&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppträder som ombud för sina medlemmar vid villkorsförhandlingar, Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;antingen med fullmakt i varje särskilt fall eller genom ett generellt&lt;br&gt;förordnande exempelvis enligt en stadgeföreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda konstaterar regeringen att den kart-&lt;br&gt;läggning som gjorts inte ger stöd för slutsatsen att det för närvarande&lt;br&gt;behövs några lagstiftningsåtgärder på området. Regeringen är emellertid&lt;br&gt;beredd att senare återkomma i frågan om det skulle komma till stånd en&lt;br&gt;utveckling med större grad av organisering på området eller om det&lt;br&gt;skulle vara påkallat av andra skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om deposition av arrendeavgift (8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a och 12 b §§), om arrendatorns skyldighet att avhjälpa även andra&lt;br&gt;skador än brandskador (9 kap. 19 §), om överlåtelserätt vid gemensamt&lt;br&gt;arrendatorskap (9 kap. 31 §), om ersättning för viltskador (9 kap.&lt;br&gt;34 a §) och om besittningsskydd vid bostadsarrende (10 kap. 4 §) torde&lt;br&gt;vara av sådan vikt för parternas inbördes avtalsförhållande att bestäm-&lt;br&gt;melserna inte bör bli omedelbart tillämpliga på äldre arrendeavtal. I&lt;br&gt;fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet är det därför rimligt&lt;br&gt;att de angivna bestämmelserna skall gälla först efter den tidpunkt till&lt;br&gt;vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet av ändringen av regeln om besittningsskydd vid&lt;br&gt;bostadsarrende har behandlats närmare i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen om anslutningsklander (9 kap. 28 §) bör&lt;br&gt;däremot tillämpas även på äldre rättsförhållanden. En frist för anförande&lt;br&gt;av ordinärt klander som har börjat löpa före ikraftträdandet bör dock&lt;br&gt;inte avkortas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i arrendelagstiftningen kan inte förväntas&lt;br&gt;leda till någon nämnvärd ökning av antalet tvister eller annars ställa&lt;br&gt;krav på ökade myndighetsinsatser. Förslagen om införande av en möj-&lt;br&gt;lighet att anslutningsvis klandra en arrendesyn kan tvärtom antas leda&lt;br&gt;till att antalet tvister minskas. Den ökning av länsstyrelsernas uppgifter&lt;br&gt;som föranleds av förslaget om möjlighet att deponera arrendeavgift&lt;br&gt;måste också betecknas som marginell. De nya reglerna kan därför inte&lt;br&gt;förväntas innebära någon ökad belastning på statsfinanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt en bestämmelse i denna balk har rätt&lt;br&gt;till nedsättning av arrendeavgiften eller till ersättning för skada eller för&lt;br&gt;avhjälpande av brist eller att han har någon annan motfordran hos&lt;br&gt;jordägaren, och vill arrendatom dra av motsvarande belopp från en&lt;br&gt;arrendeavgift som utgår i pengar, får han deponera beloppet hos läns-&lt;br&gt;styrelsen. Detta gäller också när parterna är oense om storleken på en&lt;br&gt;arrendeavgift som skall utgå i pengar men vars belopp inte framgår av&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i vissa andra fall finns i lagen (1927:56)&lt;br&gt;om nedsättning av pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom vill deponera ett belopp hos länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;första stycket, skall han lämna skriftliga uppgifter i två exemplar om ar-&lt;br&gt;rendeförhållandet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens&lt;br&gt;beskaffenhet samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner&lt;br&gt;skälig, för den kostnad jordägaren kan få för att få ut beloppet och för&lt;br&gt;ränta på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat en arrendeavgift hos länsstyrelsen, får&lt;br&gt;jordägaren inte göra gällande att arrenderätten blivit förverkad på&lt;br&gt;grund av att det deponerade beloppet inte har betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett ärende om deposition får överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten på den ort där länsstyrelsen finns. Vid överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 8 kap. 12 a § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har utformats efter förebild av vad som enligt&lt;br&gt;12 kap. 21 § jordabalken gäller beträffande deposition i hyresför-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras i vilka fall arrendatom kan deponera en&lt;br&gt;arrendeavgift hos länsstyrelsen i stället för att betala den till jordägaren.&lt;br&gt;När det gäller fåll som avses i andra meningen är det den tvistiga delen&lt;br&gt;av jordägarens fordran som kan deponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket hänvisas till att bestämmelser om deposition i vissa&lt;br&gt;andra fall finns i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos&lt;br&gt;myndighet. Denna lag kan tillämpas när borgenären vägrar att ta emot&lt;br&gt;betalning, när gäldenären är förhindrad att betala på grund av borge-&lt;br&gt;närens utevaro eller sjukdom m.m. eller när det är oklart vem som är&lt;br&gt;rätt borgenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket anger vad arrendatom har att göra för att en deposition&lt;br&gt;hos länsstyrelsen skall komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket medför en deposition av arrendeavgiften hos&lt;br&gt;länsstyrelsen att arrendatom inte anses vara i dröjsmål med betalningen&lt;br&gt;i förhållande till jordägaren. Jordägaren kan således inte göra gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att arrenderätten är förverkad därför att beloppet inte har betalats till Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;honom utan deponerats hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett ärende om deposition får enligt femte&lt;br&gt;stycket överklagas hos tingsrätten på den ort där länsstyrelsen finns. Vid&lt;br&gt;tingsrättens handläggning av överklagandet tillämpas lagen (1946:807)&lt;br&gt;om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast underrätta jordägaren i rekommenderat&lt;br&gt;brev om en deposition enligt 12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett deponerat belopp skall genast sättas in på ett räntebärande konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntan skall betalas till den som får lyfta beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägaren inte inom tre månader från det att beloppet har för-&lt;br&gt;fallit till betalning och underrättelse om depositionen har sänts till&lt;br&gt;honom visar att han kommit överens med arrendatom om att han skall&lt;br&gt;få lyfta beloppet eller att han väckt talan om detta mot arrendatom, har&lt;br&gt;arrendatom rätt att få tillbaka det deponerade beloppet. Om jordägaren&lt;br&gt;har väckt talan inom den angivna tiden, får beloppet inte lyftas förrän&lt;br&gt;denna talan har blivit slutligt avgjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 8 kap. 12 b § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller föreskrifter för länsstyrelsen i sam-&lt;br&gt;band med en deposition av arrendeavgift. Innehållet motsvarar vad som&lt;br&gt;enligt 12 kap. 22 § jordabalken gäller i hyresförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i 18 § och är skadan inte sådan att&lt;br&gt;anläggningen måste byggas om eller ersättas med en ny för att kunna&lt;br&gt;användas för sitt ändamål, skall arrendatom avhjälpa skadan. Om han&lt;br&gt;inte själv har vållat skadan, har han efter det att arbetet fullbordats rätt&lt;br&gt;att få ersättning av jordägaren för den nödvändiga kostnaden för&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 9 kap. 18 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om arrendatorns skyldighet att avhjälpa skador orsakade av&lt;br&gt;brand och som inte är så omfattande att anläggningen eller byggnaden&lt;br&gt;måste byggas om eller ersättas med en ny för att kunna användas för&lt;br&gt;sitt ändamål utvidgas till att även gälla vid andra skador än brand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att regeln skulle gälla för skador som&lt;br&gt;orsakats av olyckshändelser. Lagrådet anförde att den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen skulle innebära bl.a. att skador som orsakas av uppsåtligt eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdslöst handlande inte omfattas av bestämmelsen och att, eftersom&lt;br&gt;detta inte torde vara avsikten, ordet ”olyckshändelse” borde ersättas&lt;br&gt;med ”brand eller därmed jämförlig händelse”. Regeringen anser&lt;br&gt;emellertid att paragrafen bör formuleras på samma sätt som görs i 9&lt;br&gt;kap. 18 § så att den endast hänvisar till skada utan någon närmare&lt;br&gt;bestämning av orsaken till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i likhet med 9 kap 18 § tillämplig på alla typer av&lt;br&gt;skador. Den gäller också oavsett om skadan inträffar av våda eller av&lt;br&gt;uppsåtligt eller vårdslöst handlande. De skador som främst torde bli&lt;br&gt;aktuella är sådana som orsakats av storm, hagel, snötryck,&lt;br&gt;utströmmande vatten eller olja, insekter, explosion eller åsknedslag.&lt;br&gt;Skälen för bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är inte tillämplig om den inträffade skadan är så om-&lt;br&gt;fattande att 9 kap. 18 § aktualiseras - dvs. om egendomen måste byggas&lt;br&gt;om eller ersättas med en ny - men byggnadsskyldighet skulle vara ute-&lt;br&gt;sluten på grund av att andra förutsättningar i 18 § inte är uppfyllda -&lt;br&gt;dvs. om anläggningen inte behövs med hänsyn till en ändamålsenlig&lt;br&gt;planläggning av jordbruket på arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part inte godtar en syn, som har hållits på det sätt och inom&lt;br&gt;den tid som anges i 24 §, får parten klandra synen genom att väcka&lt;br&gt;talan mot den andra parten inom en månad från det att synehandlingen&lt;br&gt;delgavs honom. Om synen inte klandras, gäller den som fullt bevis för&lt;br&gt;arrendeställets skick den dag till vilken synen hänför sig. Motbevisning&lt;br&gt;mot synen är inte tillåten i ett sådant fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ena parten har klandrat synen, får också motparten klandra&lt;br&gt;synen, trots att den för honom gällande tiden för klander har gått ut. En&lt;br&gt;sådan klandertalan skall väckas inom en månad från det att parten&lt;br&gt;delgavs stämning med anledning av den första klandertalan. Om den&lt;br&gt;första klandertalan återkallas eller förfaller av något annat skäl,&lt;br&gt;förfaller också den senare talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen skall yttra sig skriftligen i ett mål om klander, om&lt;br&gt;domstolen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 9 kap. 28 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket förkortas fristen för väckande av klandertalan från två&lt;br&gt;månader till en månad från delgivningen av synehandlingen. Dessutom&lt;br&gt;jämkas styckets ordalydelse något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke införs en möjlighet för en part som själv inte&lt;br&gt;klandrat en arrendesyn inom klanderfristen att anslutningsvis föra&lt;br&gt;klandertalan. I ett sådant fall skall parten ge in sin stämningsansökan&lt;br&gt;inom en månad efter det att han delgavs stämning med anledning av den&lt;br&gt;första klandertalan. Om den första klandertalan återkallas eller förfaller&lt;br&gt;av något annat skäl, förfaller också den andra talan. Samtidigt förkortas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiden för ordinärt klander från två månader till en månad från det att&lt;br&gt;parten delgavs synehandlingen. Bestämmelserna har utformats efter&lt;br&gt;mönster av vad som gäller för anslutningsvis överklagande av tvistemål&lt;br&gt;i hovrätt. Den nya regeln inskränker inte en parts möjlighet att väcka&lt;br&gt;talan inom den frist som anges i första stycket men kan få till följd att&lt;br&gt;det kan komma att löpa en frist för anförande av ordinärt klander&lt;br&gt;jämsides med en frist för förande av anslutningsklander. Om en part&lt;br&gt;delges stämning med anledning av motpartens klandertalan och själv&lt;br&gt;anför klander mot synen, får denna talan betraktas som ordinärt klander&lt;br&gt;om talan väcks inom en månad efter delfåendet av synehandlingen och&lt;br&gt;som anslutningsklander om denna tid har gått ut. Det är givetvis bara i&lt;br&gt;det senare fallet som partens klandertalan förfaller, om den första&lt;br&gt;klandertalan återkallas eller förfäller av något annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar förutvarande andra stycket&lt;br&gt;efter en viss språklig modernisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatom får inte överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke,&lt;br&gt;om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 31 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får&lt;br&gt;arrendatom, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med&lt;br&gt;vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jord-&lt;br&gt;ägaren att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning enligt&lt;br&gt;23 § utge skälig ersättning for arrenderättens värde. Vill jordägaren&lt;br&gt;antaga erbjudandet, skall han lämna besked därom inom en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arrenden för viss tid att arrendatom, även&lt;br&gt;om annat avtalats, får överlåta arrenderätten, om den avser ett utvecklat&lt;br&gt;eller utvecklingsbart lantbruksföretag, till sin make eller avkomling, om&lt;br&gt;arrendenämnden tillåter det. Sådant tillstånd skall lämnas, om inte jord-&lt;br&gt;ägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Innehas&lt;br&gt;arrenderätten av flera personer gemensamt, får var och en av dem&lt;br&gt;under samma förutsättningar överlåta sin rätt till en medarrendator som&lt;br&gt;är make eller avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider arrendatom under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för&lt;br&gt;vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket till-&lt;br&gt;kommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet&lt;br&gt;till jordägaren skall göras inom sex månader efter dödsfallet. Dödsboet&lt;br&gt;har vidare samma rätt som enligt tredje stycket tillkommer arrendator&lt;br&gt;för fall som avses där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på arrenderättens&lt;br&gt;övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande&lt;br&gt;förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 9 kap. 8 a § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke har gjorts ett tillägg av innebörd att om Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;arrenderätten innehas av flera personer gemensamt har var och en av&lt;br&gt;medarrendatorerna möjlighet att överlåta sin rätt till en medarrendator&lt;br&gt;som är make eller avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägaren motsätter sig en överlåtelse, kan arrendenämnden&lt;br&gt;liksom gäller för överlåtelse enligt nuvarande regler tillåta den under&lt;br&gt;förutsättning att jordägaren inte har befogad anledning att motsätta sig&lt;br&gt;överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren förbehållit sig jakträtten, är han skyldig att ersätta&lt;br&gt;arrendatom för förluster på grund av viltskador på arrendestället eller&lt;br&gt;på arrendatorns egendom. Detta gäller dock inte om jordägaren visar&lt;br&gt;att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga ansträngningar från hans&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 9 kap. 34 a § kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Genom den åläggs jordägaren att svara för vilt-&lt;br&gt;skador i det fall att han har förbehållit sig jakträtten på arrendestället.&lt;br&gt;Detta gäller både då undantag för jakträtten har gjorts i arrende-&lt;br&gt;kontraktet och då arrendestället har upplåtits med jakträtt till arren-&lt;br&gt;datom och denne senare har vidareupplåtit jakträtten till jordägaren.&lt;br&gt;Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om arrendatom själv har&lt;br&gt;jakträtten eller om han har vidareupplåtit den till någon annan. Har&lt;br&gt;partema delat upp jakträtten mellan sig bör bestämmelsen tillämpas så&lt;br&gt;att ersättning inte utgår för skador orsakade av vilt som arrendatom får&lt;br&gt;jaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fall då arrendet visserligen upplåts med jakträtt men där arrendatom&lt;br&gt;sedan återupplåter jakträtten till jordägaren bör behandlas som att&lt;br&gt;jordägaren har förbehållit sig jakträtten redan från början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordägarens ansvar gäller för alla slags skador på arrendestället och&lt;br&gt;på arrendatorns egendom i övrigt - dvs. den gäller både skador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor, trädgårdsodlingar, skog, djurbesättning och annan lös&lt;br&gt;egendom. Det är dock naturligt att ersättningsskyldigheten i första hand&lt;br&gt;kommer att omfatta skador på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar&lt;br&gt;eftersom det främst torde vara på sådant som viltskador kan&lt;br&gt;förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för jordägarens ansvar är att denne har kunnat&lt;br&gt;förhindra skadorna genom rimliga ansträngningar men försummat detta.&lt;br&gt;Jordägaren skall alltså ha haft en reell möjlighet att förhindra viltskador.&lt;br&gt;Det som åvilar jordägaren i detta avseende är dels att bedriva den&lt;br&gt;viltvård som de lokala förhållandena kräver, dels att i övrigt vidta&lt;br&gt;sådana åtgärder som det är skäligt att kräva av honom för att undvika&lt;br&gt;viltskador. Den närmare innebörden av detta får avgöras med ledning&lt;br&gt;av innehållet i arrendeavtalet och av vad som i övrigt åvilar respektive&lt;br&gt;part i arrendeförhållandet, t.ex. vad gäller uppsättande av stängsel m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vilt som är fridlyst under hela året - t.ex. tranor - eller Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;flyttande vilt som orsakar skador under den tid på året som viltet är&lt;br&gt;fredat har jordägaren ingen möjlighet att förhindra skador av dessa djur&lt;br&gt;genom att bedriva viltvård och ett ansvar för honom för sådana skador&lt;br&gt;bör därför bara inträda om han varit försumlig i något annat avseende.&lt;br&gt;Vidare bör jordägaren vara fri från ansvar om skadorna orsakats av vilt&lt;br&gt;som strövar in från andra fastigheter utan att jordägaren genom att&lt;br&gt;bedriva en aktiv viltvård på sin fastighet har möjlighet att påverka&lt;br&gt;förhållandena. Sammanfattningsvis innebär den nya regleringen att en&lt;br&gt;jordägare som visar att han bedrivit den viltvård som kan krävas alltid&lt;br&gt;går fri från ansvar för viltskador som drabbar arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på arrendatom vilar ett visst ansvar för att undvika viltskador.&lt;br&gt;Om det visar sig att arrendatom inte själv vidtagit de åtgärder som&lt;br&gt;skäligen kan krävas av honom för att undvika viltskador, t.ex. genom&lt;br&gt;att sätta upp stängsel, välja lämpliga grödor, skrämselåtgärder m.m.,&lt;br&gt;bör ersättningen till honom kunna nedsättas enligt allmänna reger om&lt;br&gt;jämkning på grund av medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger således jordägaren att visa att han vidtagit rimliga an-&lt;br&gt;strängningar för att undvika viltskador. Jordägarens ansvar har utfor-&lt;br&gt;mats som ett presumtionsansvar. Som framhållits i allmänmotiveringen&lt;br&gt;kan dock kraven på jordägarens bevisning inte ställas alltför höga i detta&lt;br&gt;avseende. De bevismedel som främst kan komma i fråga torde vara&lt;br&gt;vittnesuppgifter från personer som är förtrogna med viltvårdsfrågor,&lt;br&gt;exempelvis en länsjaktvårdare eller andra erfarna jägare, samt med&lt;br&gt;jordbruksfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att en jordägare, som enligt den nu föreslagna&lt;br&gt;regleringen anses i princip ersättningsskyldig, invänder att skadan helt&lt;br&gt;eller delvis har orsakats av fridlysta djur. Det får anses ligga i linje med&lt;br&gt;det föreslagna presumtionsansvaret att jordägaren i en sådan situation&lt;br&gt;har bevisbördan för sitt påstående. Han undgår alltså ansvaret för&lt;br&gt;skadorna endast om han visar att skadorna verkligen har orsakats av&lt;br&gt;djur som han inte får jaga. Vidare måste förutsättningen vara att skador-&lt;br&gt;na är bestående, dvs. att det inträffar en slutlig förlust för arrendatom.&lt;br&gt;Om arrendatorns ekonomiska utbyte av grödan blir oförändrat därför att&lt;br&gt;skadorna läks genom grödans tillväxt, bör någon ersättning alltså inte&lt;br&gt;utgå. Sådana omständigheter kan göra att det i vissa fall kan dröja en&lt;br&gt;viss tid från det att skadan inträffade till dess ersättningen kan&lt;br&gt;bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna inte kan enas i en fråga om viltskador får den i sista&lt;br&gt;hand avgöras av fastighetsdomstolen. Detta följer av 8 kap. 32 § första&lt;br&gt;stycket jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns på arrendestället då avtalet senast kan Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;uppsägas från jordägarens sida, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att arrenderätten är&lt;br&gt;förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock inte&lt;br&gt;om i uppsägningen anges att den sker till arrendetidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till för-&lt;br&gt;längning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr. 10 kap. 4 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ändras på det sättet att bestämmelserna i 5-6 §§ om för-&lt;br&gt;längning av arrendeavtal kommer att gälla även om det inte har&lt;br&gt;fastställts något taxeringsvärde för bostadshuset på arrendestället.&lt;br&gt;Samtliga bostadsarrenden där det finns ett bostadshus kommer därige-&lt;br&gt;nom att omfattas av besittningsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller, såvitt&lt;br&gt;avser 8 kap. 12 a och 12 b samt 9 kap. 19, 31 och 34 a §§, äldre regler&lt;br&gt;fram till den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan sägas upp genom&lt;br&gt;uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fall då tid för klander av arrendesyn har börjat löpa före&lt;br&gt;ikraftträdandet gäller 9 kap. 28 § första stycket i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beträffande arrendeställen på vilka det vid ikraftträdandet finns hus&lt;br&gt;för vilket det då inte har bestämts något taxeringsvärde gäller 10 kap.&lt;br&gt;4 § i dess tidigare lydelse fram till den tidpunkt till vilken avtalet&lt;br&gt;tidigast kan sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet av lag-&lt;br&gt;ändringarna skall dessa, med undantag för de nya reglerna om klander&lt;br&gt;av arrendesyn, gälla först efter den tidpunkt till vilken jordägaren&lt;br&gt;tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de nya reglerna om besittningsskydd vid bostadsarrende&lt;br&gt;innebär detta att jordägaren fram till denna tidpunkt kan avgöra huru-&lt;br&gt;vida han vill att arrenden som, till följd av att det enligt tidigare regler&lt;br&gt;inte har bestämts något taxeringsvärde för bostadshuset inte har åtnjutit&lt;br&gt;besittningsskydd, i fortsättningen skall erhålla sådant skydd eller om&lt;br&gt;arrendatom skall sägas upp för avflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln om anslutningsklander av arrendesyn blir tillämplig&lt;br&gt;även på äldre rättsförhållanden. Vad gäller avkortandet av fristen för&lt;br&gt;ordinärt klander från två månader till en månad efter delgivningen av&lt;br&gt;synehandlingen skall detta dock gälla först för klanderfrister som har&lt;br&gt;börjat löpa efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen innehöll ytterligare två bestämmelser. Dels angavs&lt;br&gt;att, beträffande arrendetvist som anhängiggjorts vid domstol eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrendenämnd före ikraftträdandet, äldre bestämmelser skulle gälla. Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;Dels angavs att, om det i lag eller författning förekommer hänvisning&lt;br&gt;till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, den nya&lt;br&gt;bestämmelsen i stället skulle tillämpas. Dessa bestämmelser har på&lt;br&gt;Lagrådets förslag utgått såsom överflödiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Investeringar i ar-&lt;br&gt;rendejordbruket (SOU 1992:109)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En av kommitténs huvuduppgifter har varit att utforma förslag till regler&lt;br&gt;om skydd för jordbruksarrendatoms investeringar på arrendestället. Ett&lt;br&gt;förslag till sådana regler presenteras i detta betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet läggs vidare fram förslag till några ytterligare föränd-&lt;br&gt;ringar på skilda områden av arrendelagstiftningen. Uppdraget har in-&lt;br&gt;nefattat att överväga frågor om ansvaret för olyckshändelser på byggna-&lt;br&gt;der och andra anläggningar, om ansvaret för skador av vilt, om möjlig-&lt;br&gt;het att klandra en syn anslutningsvis, om möjlighet att i vissa fall depo-&lt;br&gt;nera arrendeavgift samt om besittningsskydd när en medarrendator vill&lt;br&gt;träda ut ur arrendeförhållandet. Våra överväganden i dessa delar redovi-&lt;br&gt;sas i separata kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet innehåller också ett förslag till omredigering av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 9 kap. 15-22 §§ JB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksarrendatorers investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan många år har från skilda håll framhållits att det finns ett behov&lt;br&gt;av nya bestämmelser om investeringar på arrendeställen. Behovet av en&lt;br&gt;reform har på senare tid accentuerats. I ett läge där förhållandena inom&lt;br&gt;svenskt jordbruk präglas av osäkerhet och låg lönsamhet är det av&lt;br&gt;särskild betydelse att förbättra jordbrukets internationella konkurrens-&lt;br&gt;kraft. Ett sätt att åstadkomma detta är att skapa förutsättningar för ett&lt;br&gt;framtida gott investeringsklimat i sådana jordbruksföretag som drivs på&lt;br&gt;arrenderad mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det betonas i betänkandet att frågor med anknytning till investeringar&lt;br&gt;på arrendestället i första hand bör lösas genom överenskommelse mellan&lt;br&gt;parterna. Förslagets regler avser situationen då någon sådan överens-&lt;br&gt;kommelse inte kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna innebär att en arrendator som vill utföra en&lt;br&gt;investering skall kunna vända sig till arrendenämnden med en begäran&lt;br&gt;om tillstånd till investeringen. En förutsättning för att ett sådant tillstånd&lt;br&gt;skall få lämnas är enligt förslaget att den ifrågavarande investeringen&lt;br&gt;kan antas vara till varaktig nytta för jordbruket på arrendestället. Dess-&lt;br&gt;utom skall intresset av att investering sker överväga jordägarens intresse&lt;br&gt;av att den inte kommer till stånd. Vid denna bedömning skall hänsyn tas&lt;br&gt;till samtliga omständigheter av betydelse. I lagtexten har som en sär-&lt;br&gt;skild omständighet angetts förhållandet mellan investeringen och arren-&lt;br&gt;deställets värde. I princip skall tillstånd inte lämnas om investeringen är&lt;br&gt;så omfattande att en senare inlösen framstår som praktiskt omöjlig med&lt;br&gt;hänsyn till att investeringen är mera värd än fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillstånd lämnas till investeringen skall jordägaren beredas tillfälle&lt;br&gt;att utföra den inom viss tid som bestäms av arrendenämnden. Utför&lt;br&gt;jordägaren inte investeringen får arrendatom göra den på egen bekost-&lt;br&gt;nad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett fall där arrendatom utfört investeringen skall han enligt förslaget&lt;br&gt;ha rätt att överlåta arrenderätten till annan med vilken jordägaren skäli-&lt;br&gt;gen kan nöjas. Jordägaren skall dock först erbjudas att mot skälig er-&lt;br&gt;sättning lösa den med arrendenämndens beslut avsedda investeringen.&lt;br&gt;Om jordägaren önskar anta erbjudandet skall han inom två månader&lt;br&gt;skriftligen förbinda sig att lösa egendomen. Inlösen skall också ske om&lt;br&gt;arrendatom inte har möjlighet att överlåta arrenderätten på grund av att&lt;br&gt;jordägaren gör självinträde eller övertar arrendestället i enlighet med&lt;br&gt;någon annan bestämmelse i 9 kap 8 § JB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna bygger på att vad som är skälig ersättning, liksom övriga&lt;br&gt;villkor vid övertagandet av egendomen, i första hand skall bestämmas&lt;br&gt;av partema gemensamt. Kan de inte komma överens skall frågorna&lt;br&gt;avgöras av arrendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fäll då arrenderätten får överlåtas av arrendatom får överlåtelse ske&lt;br&gt;till en person som har sådana förutsättningar att driva jordbruk och&lt;br&gt;fullgöra de skyldigheter som följer med ett arrendatorsskap att jordäga-&lt;br&gt;ren skäligen bör kunna nöjas med honom som arrendator. Om jordäga-&lt;br&gt;ren inte förklarar sin godta en person som anvisats av arrendatom skall&lt;br&gt;frågan avgöras av arrendenämnden. En sådan prövning vid arrende-&lt;br&gt;nämnden kan avse flera tänkbara förvärvare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om inlösen/överlåtelse avses gälla också till förmån&lt;br&gt;för en arrendator som förvärvat arrenderätten i enlighet med den före-&lt;br&gt;slagna regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part begär det skall arrendenämnden i samband med prövning&lt;br&gt;av frågan om tillstånd till en investering pröva även frågan om jordäga-&lt;br&gt;ren skall ha rätt till en högre arrendeavgift om han utför investeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall de nuvarande bestämmelserna om jordägarens&lt;br&gt;rätt till högre arrendeavgift under löpande arrendeperiod justeras på så&lt;br&gt;sätt att sådan rätt föreligger även när jordägaren enligt avtal medverkat&lt;br&gt;till en investering som medför ett högre värde på arrenderätten. En&lt;br&gt;motsvarande rätt skall enligt förslaget finnas när jordägaren utfört eller&lt;br&gt;senare löst in en investering som tillåtits av arrendenämnden enligt de&lt;br&gt;just redovisade reglerna. Den nuvarande rätten till högre arrendeavgift&lt;br&gt;i anledning av jordägarens byggnadsskyldighet föreslås finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för skador på byggnader och andra anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skador som inte är så omfattande att jordägarens bygg-&lt;br&gt;nadsskyldighet aktualiseras gäller för närvarande olika regler beroende&lt;br&gt;på om skadan orsakats av brand eller av någon annan olyckshändelse.&lt;br&gt;Den regel som gäller vid brandskador (9 kap. 19 § JB) ålägger arrenda-&lt;br&gt;tom att avhjälpa skadan. Regeln anger dessutom att arrendatom, om&lt;br&gt;han inte vållat skadan, har rätt till ersättning av jordägaren för den&lt;br&gt;nödvändiga kostnaden sedan arbetet fullbordats. Beträffande skador av&lt;br&gt;annan orsak än brand gäller i stället vanliga regler om arrendatorns&lt;br&gt;underhållsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 9 kap. 19 § JB ger således arrendatom en bättre ställning vid&lt;br&gt;brandskador än vid andra skadeorsaker. Särregleringen beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brandskador beror på att jordägaren ansetts ha skyldighet att hålla an-&lt;br&gt;läggningarna försäkrade mot brand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En normal lantbruksförsäkring innefattar numera inte bara brandska-&lt;br&gt;dor utan även andra skadeorsaker. Normalt är det jordägaren som håller&lt;br&gt;försäkring. Någon ändring i den ordningen föreslås inte. Det föreslås&lt;br&gt;emellertid i betänkandet att arrendatom skall ha rätt till ersättning av&lt;br&gt;jordägaren även när det gäller skador som har annan orsak än brand när&lt;br&gt;han utfört reparationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets regel innebär alltså en anpassning till gällande försäkrings-&lt;br&gt;praxis. Samtidigt som förslaget innebär att den nuvarande regeln om&lt;br&gt;brandskador utvidgas till att gälla även andra olyckshändelser föreslås&lt;br&gt;att arrendatom skall åläggas en självrisk. Självrisken skall, om partema&lt;br&gt;inte kommit överens om ett annat belopp, motsvara ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redaktionell översyn av bestämmelserna i 9 kap. 15-22 §§ JB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att reglerna om underhåll och nybyggnad m.m.&lt;br&gt;är oöverskådliga och har mot den bakgrunden gjort en redaktionell&lt;br&gt;översyn av reglerna i det avsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna förändringen innebär en viss omflyttning av reglerna.&lt;br&gt;Reglernas materiella innehåll förändras dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna innebär i huvudsak att bestämmelserna i 17 a, 18 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §§ sammanförs till en paragraf (18 §), att de nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;serna i 20 § överförs till 16 § (som därigenom får ytterligare två styck-&lt;br&gt;en) samt att den nuvarande regeln om täckdikning i 21 § första stycket&lt;br&gt;placeras i 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna nya bestämmelserna om investeringar har placerats i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §. De till ett investeringstillstånd knutna bestämmelserna om inlösen&lt;br&gt;och överlåtelse har däremot intagits i 9 kap. 31 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En schematisk översikt över omredigeringen finns i en bilaga till&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundregel i svensk jaktlagstiftning är att den jakträtt som är knuten&lt;br&gt;till ett visst markområde tillkommer markens ägare. Om mark upplåts&lt;br&gt;som jordbruksarrende ingår emellertid även jakträtten i upplåtelsen om&lt;br&gt;parterna inte avtalat annat. I praktiken är det vanligt att jordägaren i&lt;br&gt;arrendeavtalet förbehåller sig jakträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har jakträtt och den som har brukningsrätt till ett område&lt;br&gt;har ofta olika intressen med avseende på förekomsten av vilt. Jakträtts-&lt;br&gt;innehavaren har ett intresse av en rik fauna. För jordbruksarrendatom&lt;br&gt;framstår viltet däremot i stor utsträckning som en källa till problem, i&lt;br&gt;det att vilda djur kan vålla skador på hans jordbruksgrödor. Har arren-&lt;br&gt;datom inte jakträtt kan han inte själv begränsa viltstammens storlek&lt;br&gt;genom avskjutning. Denna intressemotsättning kan förväntas öka när&lt;br&gt;möjligheterna att erhålla ersättning från viltskadefonden upphör i och&lt;br&gt;med 1994 års utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser inte att det angivna problemet bör angripas på det Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;sättet att jordbruksarrendatom genom en tvingande lagregel tillförs Bilaga 1&lt;br&gt;jakträtten till det arrenderade området. Det förslag som presenteras i&lt;br&gt;betänkandet innebär i stället att arrendatom, när jakträtten inte ingår i&lt;br&gt;jordbruksarrendet, skall vara berättigad till ersättning av jordägaren för&lt;br&gt;skador som orsakas av vilt. Ersättningsansvaret bygger på att skadorna&lt;br&gt;principiellt kan begränsas genom att jakträtten utnyttjas. Ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten har begränsats till sådant vilt som får jagas under någon&lt;br&gt;del av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador av vilt utgör en form av naturpåverkan. Den som bedriver&lt;br&gt;verksamhet i områden där det förekommer vilt måste därför tåla en viss&lt;br&gt;uppkomst av skador. Det bör ankomma på varje jordbrukare att vidta&lt;br&gt;rimliga åtgärder för att förebygga skador av vilt. I detta ligger bl.a. att&lt;br&gt;arrendatom inte bör ha rätt till ersättning för skador på grödor som med&lt;br&gt;hänsyn till föreliggande viltbestånd är särskilt olämpliga att odla på&lt;br&gt;arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att arrendatom har ett ansvar för att rimliga förebyggande åtgärder&lt;br&gt;vidtas leder också till att han bör ha en viss självrisk. Förslaget innebär&lt;br&gt;i denna del att man vid bestämmande av ersättningens storlek skall göra&lt;br&gt;avdrag med tio procent av skadans belopp, dock lägst fyra procent av&lt;br&gt;arrendeavgiften för det innevarande arrendeåret. Ersättningsskyldigheten&lt;br&gt;har vidare maximerats till ett belopp som motsvarar denna arrendeavgift&lt;br&gt;för skador under ett år. Bestämmelserna om hur ersättningen skall&lt;br&gt;beräknas föreslås vara dispositiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet innebär förslagets regler att skadan, om&lt;br&gt;parterna inte kan komma överens, skall värderas av minst en sakkunnig.&lt;br&gt;Kan partema inte enas om vem som skall utföra värderingen skall sak-&lt;br&gt;kunnig utses av länsstyrelsen. Vid denna medverkan av sakkunnig är det&lt;br&gt;inte fråga om en tillämpning av synereglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klander av syn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning med anledning av arrendeförhållandet mellan jordägaren och&lt;br&gt;arrendatom skall, om parterna inte avtalat annat, grundas på syn vid av-&lt;br&gt;räkningsperiodens början och slut. För den som inte godtar en syn finns&lt;br&gt;möjlighet att klandra den genom att väcka talan mot den andra parten&lt;br&gt;vid domstol. Enligt nu gällande regler skall talan väckas inom två&lt;br&gt;månader från det att synehandlingen delgavs parten. Om synen inte&lt;br&gt;klandras gäller den som fullt bevis för arrendeställets skick den dag till&lt;br&gt;vilken synen hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att den tid inom vilken syn skall klandras räknas från&lt;br&gt;dagen då parten delgavs synehandlingen medför att de slutdagar som&lt;br&gt;gäller för respektive parts möjlighet att väcka klandertalan kan skilja sig&lt;br&gt;åt avsevärt. Ordningen kan medföra rättsförluster för enskild part och&lt;br&gt;föranleda onödiga klanderprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att det införs möjlighet för vardera parten&lt;br&gt;att klandra en syn anslutningsvis, dvs. med anledning av att motparten&lt;br&gt;först klandrat synen. Den som är svarande i den först anhängiggjorda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processen skall alltså ges rätt att väcka talan även om den ordinära tiden&lt;br&gt;för klandertalan från partens sida löpt ut. Förutsättningen skall dock&lt;br&gt;vara att han väcker sin klandertalan inom en månad från det att stäm-&lt;br&gt;ning med anledning av motpartens klander delgavs honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till förslaget om möjlighet att klandra en syn anslutnings-&lt;br&gt;vis föreslås att den tidsfrist inom vilken ordinär klandertalan skall an-&lt;br&gt;hängiggöras förkortas från två månader till en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deposition av arrendeavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gäldenär kan det ibland, såsom när han anser sig ha en mot-&lt;br&gt;fordran eller när han av något skäl inte kan nå borgenären, vara av stor&lt;br&gt;betydelse att ha möjlighet att prestera betalning genom att sätta ned&lt;br&gt;beloppet t.ex. hos en myndighet i stället för att betala direkt till borge-&lt;br&gt;nären. Lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet, som&lt;br&gt;gäller även till förmån för arrendatorer, öppnar möjlighet för en gälde-&lt;br&gt;när att deponera betalning hos länsstyrelsen bl.a. när borgenären vägrar&lt;br&gt;att ta emot betalning av en förfallen gäld och när gäldenären på grund&lt;br&gt;av någon annan omständighet som beror på borgenären är förhindrad att&lt;br&gt;verkställa betalningen. Rätt till deposition föreligger också i situationer&lt;br&gt;där gäldenären inte vet eller bör veta vem som är rätt borgenär. Dessa&lt;br&gt;regler är inte tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förebild i de regler som gäller till förmån för hyresgäster före-&lt;br&gt;slås i betänkandet att arrendatom skall få möjlighet att betala arrendeav-&lt;br&gt;gift genom deposition också när han anser sig ha rätt till nedsättning av&lt;br&gt;arrendeavgiften, rätt till ersättning för skada eller för avhjälpande av&lt;br&gt;brist samt när han anser sig ha någon annan motfordran hos jordägaren.&lt;br&gt;Möjlighet till deposition skall enligt förslaget finnas också när det råder&lt;br&gt;tvist om storleken av arrendeavgift som skall utgå i pengar men som&lt;br&gt;inte är till beloppet bestämd i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets bestämmelser har utformats i nära anslutning till de regler&lt;br&gt;som enligt 12 kap. 21 och 22 §§ JB gäller för motsvarande situation i&lt;br&gt;hyresförhållanden. Detta innebär bl.a. att arrendatom måste ställa säker-&lt;br&gt;het för den kostnad som jordägaren kan få för att få ut beloppet och för&lt;br&gt;ränta, att länsstyrelsen genast skall underrätta jordägaren när deposition&lt;br&gt;skett och att jordägaren, för att få ut beloppet, inom tre månader skall&lt;br&gt;visa antingen att han träffat överenskommelse med arrendatom om att&lt;br&gt;få lyfta beloppet eller att han väckt talan i saken mot arrendatom. I&lt;br&gt;sistnämnda fåll får beloppet betalas ut först efter det att det meddelats&lt;br&gt;ett slutligt avgörande i tvistefrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall vara skyldig att ha medlen räntebärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besittningsskydd vid gemensamt arrendatorsskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett fall där det på arrendatorssidan finns flera personer och någon av&lt;br&gt;dem lämnar avtalsförhållandet ger den nuvarande regleringen inte något&lt;br&gt;besittningsskydd åt kvarvarande arrendator eller arrendatorer vid tid-&lt;br&gt;punkten då en förlängning av avtalet är aktuell. Innebörden av gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt får dock anses vara att bestämmelserna om överlåtelserätt kan ut-&lt;br&gt;nyttjas också när det gäller att överföra en andel av arrenderätt till&lt;br&gt;medarrendator.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det inte föreligger någon rätt för kvarvarande arrendator att fort-&lt;br&gt;sätta arrendet när kompanjonerna är t.ex. syskon eller när de inte har&lt;br&gt;någon släktrelation kan få olyckliga konsekvenser i enskilda fall. Kon-&lt;br&gt;struktionen kan verka hämmande för jordbrukets utveckling på arren-&lt;br&gt;destället. Den kan också få oacceptabla följder i socialt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag i denna del innebär att en eller flera kvarvarande&lt;br&gt;arrendatorer skall kunna få arrendeavtalet förlängt om en medarrendator&lt;br&gt;säger upp avtalet. Om jordägaren inte förklarar sig godta förändringen&lt;br&gt;skall den som önskar kvarstå i arrenderelationen kunna vända sig till&lt;br&gt;arrendenämnden och begära dess tillstånd till förlängning. Nämnden&lt;br&gt;skall då pröva om jordägaren har befogad anledning att motsätta sig&lt;br&gt;förlängningen. Detta motsvarar den regel som gäller beträffande över-&lt;br&gt;låtelser till make och avkomlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslagen i betänkandet Investeringar i arrende- Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;jordbruket (SOU 1992:109) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 9 kap. 17 a § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 21, 26, 31 och 33 §§ samt 9 kap. 8, 16, 18, 19, 20,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21, 22, 26, 28 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas fem nya paragrafer, 8 kap. 12 a och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §§ samt 9 kap. 8 a, 31 a och 34 a §§, av nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt&lt;br&gt;bestämmelse i denna lag har rätt&lt;br&gt;till nedsättning av arrendeavgiften&lt;br&gt;eller till ersättning för skada eller&lt;br&gt;för avhjälpande av brist eller att&lt;br&gt;han har någon annan motfordran&lt;br&gt;hos jordägaren, och vill arrenda-&lt;br&gt;tom dra av motsvarande belopp&lt;br&gt;på arrendeavgift som utgår i peng-&lt;br&gt;ar, får han deponera beloppet hos&lt;br&gt;länsstyrelsen. \äd som sagts nu&lt;br&gt;gäller också när det råder tvist om&lt;br&gt;storleken av arrendeavgift som&lt;br&gt;skall utgå i pengar men som inte&lt;br&gt;är till beloppet bestämd i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i&lt;br&gt;vissa andra fall finns i lagen&lt;br&gt;(1927:56) om nedsättning av&lt;br&gt;pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom enligt första&lt;br&gt;stycket deponerar belopp hos&lt;br&gt;länsstyrelsen, skall han lämna&lt;br&gt;skriftlig uppgift i två exemplar om&lt;br&gt;arrendeförhållandet, förfallodagen&lt;br&gt;och grunden för avdraget eller om&lt;br&gt;tvistens beskaffenhet samt ställa&lt;br&gt;pant eller borgen, som länssty-&lt;br&gt;relsen finner skälig, för den kost-&lt;br&gt;nad jordägaren kan få för att få ut&lt;br&gt;beloppet och för ränta på belop-&lt;br&gt;pet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat&lt;br&gt;arrendeavgift hos länsstyrelsen,&lt;br&gt;får jordägaren inte göra gällande&lt;br&gt;att arrenderätten blivit förverkad&lt;br&gt;på grund av att det deponerade&lt;br&gt;beloppet inte betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen med an-&lt;br&gt;ledning av deposition får över-&lt;br&gt;klagas i hovrätten genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast under-&lt;br&gt;rätta jordägaren i rekommenderat&lt;br&gt;brev om deposition enligt 12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar inte jordägaren inom tre&lt;br&gt;månader från det beloppet förfallit&lt;br&gt;till betalning och underrättelse om&lt;br&gt;depositionen sänts till honom att&lt;br&gt;han träffat överenskommelse med&lt;br&gt;arrendatom om att få lyfta be-&lt;br&gt;loppet eller att han väckt talan&lt;br&gt;därom mot arrendatom, har denne&lt;br&gt;rätt att återfå beloppet. Har jord-&lt;br&gt;ägaren väckt talan inom angiven&lt;br&gt;tid, får beloppet inte lyftas förrän&lt;br&gt;jordägarens talan blivit slutligt av-&lt;br&gt;gjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponerat belopp skall genast&lt;br&gt;insättas i bank mot ränta. Räntan&lt;br&gt;skall betalas till den som får lyfta&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendestället arrenderats&lt;br&gt;av flera gemensamt och har en av&lt;br&gt;dem sagt upp arrendeavtalet är en&lt;br&gt;medarrendator berättigad att få&lt;br&gt;arrendeavtalet förlängt för egen&lt;br&gt;del, om arrendenämnden tillåter&lt;br&gt;det. Tillstånd skall lämnas om inte&lt;br&gt;jordägaren har befogad anledning&lt;br&gt;att motsätta sig förlängningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avhjälper arrendatom brist som förelegat vid tillträdet och har han ej&lt;br&gt;enligt 17 § rätt till ersättning för arbetet så snart det fullbordats, är han&lt;br&gt;berättigad till ersättning vid avräkning enligt 23 §. Detta gäller dock ej&lt;br&gt;sådan del av arrendestället beträffande vilken arrendatom enligt avtalet&lt;br&gt;är fritagen från underhållsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom uppfört ny&lt;br&gt;byggnad i stället för byggnad som&lt;br&gt;han mottagit och är han inte enligt&lt;br&gt;17 eller 18 § berättigad till ersätt-&lt;br&gt;ning därför, har han vid avräkning&lt;br&gt;enligt 23 § rätt till ersättning för&lt;br&gt;brist som vid tillträdet fanns på&lt;br&gt;den mottagna byggnaden, om den&lt;br&gt;nya byggnaden är lämplig för sitt&lt;br&gt;ändamål eller uppförts enligt plan&lt;br&gt;som godkänts av jordägaren. Av-&lt;br&gt;drag skall dock göras med&lt;br&gt;kostnaden för avhjälpande av brist&lt;br&gt;på den nya byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om annan&lt;br&gt;anläggning som ingår i arrendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelar en myndighet ett beslut&lt;br&gt;som innebär att arrendestället inte&lt;br&gt;får användas på avsett sätt utan&lt;br&gt;att en befintlig anläggning byggs&lt;br&gt;om eller en nyanläggning sker,&lt;br&gt;skall jordägaren utföra arbetet,&lt;br&gt;om anläggningen behövs med hän-&lt;br&gt;syn till en ändamålsenlig plan-&lt;br&gt;läggning av jordbruket på arren-&lt;br&gt;destället. Vid som nu har sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om arbetet ingår i&lt;br&gt;arrendatorns underhållsskyldighet&lt;br&gt;enligt 15 § eller om arbetet avser&lt;br&gt;en sådan del av arrendestället be-&lt;br&gt;träffande vilken arrendatom enligt&lt;br&gt;avtalet är fritagen från under-&lt;br&gt;hållsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utför jordägaren inte inom&lt;br&gt;skälig tid efter anmaning ett arbe-&lt;br&gt;te som åligger honom enligt första&lt;br&gt;stycket, får arrendatom utföra det&lt;br&gt;i hans ställe. Har kostnad för ar-&lt;br&gt;betet fastställts av arrendenämn-&lt;br&gt;den enligt tredje stycket, är arren-&lt;br&gt;datorn berättigad till ersättning av&lt;br&gt;jordägaren med det fastställda&lt;br&gt;beloppet sedan arbetet har full-&lt;br&gt;bordats. Vill arrendatom hellre&lt;br&gt;säga upp avtalet, får han göra&lt;br&gt;det, om inte jordägarens under-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låtenhet är av ringa betydelse. För&lt;br&gt;den tid under vilken egendomen&lt;br&gt;inte kan användas för det avsedda&lt;br&gt;ändamålet har arrendatom rätt till&lt;br&gt;skälig nedsättning av arrendeav-&lt;br&gt;giften. Han har även rätt till&lt;br&gt;ersättning för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om jordägarens bygg-&lt;br&gt;nadsskyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;prövas av arrendenämnden på&lt;br&gt;begäran av endera parten. Om&lt;br&gt;arrendatom begär det, skall&lt;br&gt;nämnden även fastställa en beräk-&lt;br&gt;nad kostnad för det arbete som&lt;br&gt;arrendatom kan komma att utföra&lt;br&gt;i jordägarens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är jordägaren enligt första styck-&lt;br&gt;et första meningen inte skyldig att&lt;br&gt;utföra ett arbete därför att an-&lt;br&gt;läggningen inte behövs, har arren-&lt;br&gt;datorn rätt till skälig nedsättning&lt;br&gt;av arrendeavgiften. Han får även&lt;br&gt;säga upp avtalet, om inte arbetet&lt;br&gt;är av ringa betydelse för hans&lt;br&gt;verksamhet. Om inte annat har av-&lt;br&gt;talats, gäller vad som har sagts nu&lt;br&gt;även för det fall att jordägaren&lt;br&gt;inte är skyldig att utföra ett arbete&lt;br&gt;därför att arrendatom är fritagen&lt;br&gt;från underhållsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har byggnad, täckdikning eller&lt;br&gt;annan anläggning utan arrenda-&lt;br&gt;torns vållande så skadats eller för-&lt;br&gt;slitits att anläggningen för att&lt;br&gt;tjäna sitt ändamål måste byggas&lt;br&gt;om eller ersättas med en ny, skall&lt;br&gt;jordägaren utföra arbetet. Sådan&lt;br&gt;skyldighet åvilar dock jordägaren&lt;br&gt;endast om anläggningen behövs&lt;br&gt;med hänsyn till en ändamålsenlig&lt;br&gt;planläggning av jordbruket på ar-&lt;br&gt;rendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägaren ej inom skälig tid&lt;br&gt;efter anmaning avhjälper brist som&lt;br&gt;avses i första stycket, får arren-&lt;br&gt;datorn utföra arbetet i hans ställe.&lt;br&gt;Har kostnaden för arbetet fast-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anläggning behövs med&lt;br&gt;hänsyn till en ändamålsenlig plan-&lt;br&gt;läggning av jordbruket på arren-&lt;br&gt;destället är jordägaren skyldig att&lt;br&gt;utföra arbete som krävs därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en myndighet meddelat beslut&lt;br&gt;som innebär att arrendestället inte&lt;br&gt;får användas på avsett sätt utan&lt;br&gt;att en befintlig anläggning byggs&lt;br&gt;om eller en nyanläggning sker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;byggnad, täckdikning eller&lt;br&gt;annan anläggning utan arrenda-&lt;br&gt;torns vållande så skadats eller&lt;br&gt;förslitits att anläggningen för att&lt;br&gt;tjäna sitt ändamål måste byggas&lt;br&gt;om eller ersättas med en ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställts av arrendenämnden på sätt&lt;br&gt;som anges i tredje stycket, är&lt;br&gt;arrendatom, sedan arbetet fullbor-&lt;br&gt;dats, berättigad till ersättning av&lt;br&gt;jordägaren med det fastställda be-&lt;br&gt;loppet. Vill arrendatom hellre&lt;br&gt;uppsäga avtalet, får han göra det,&lt;br&gt;om ej bristen är av ringa betydel-&lt;br&gt;se. För den tid arrendestället är i&lt;br&gt;bristfälligt skick har arrendatom&lt;br&gt;rätt till skälig nedsättning av&lt;br&gt;arrendeavgiften och ersättning för&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om jordägarens bygg-&lt;br&gt;nadsskyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;prövas av arrendenämnden. Pröv-&lt;br&gt;ning kan påkallas av såväl jord-&lt;br&gt;ägaren som arrendatom. På be-&lt;br&gt;gäran av arrendatom skall nämn-&lt;br&gt;den även fastställa beräknad kost-&lt;br&gt;nad för arbete som arrendatom&lt;br&gt;kan komma att utföra i jordäga-&lt;br&gt;rens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje styckena tilllämpas&lt;br&gt;inte beträffande hägnad eller&lt;br&gt;annan anläggning av sådan art,&lt;br&gt;att ett fullständigt iståndsättande&lt;br&gt;ingår i arrendatorns underhålls-&lt;br&gt;skyldighet enligt 15 §, och inte&lt;br&gt;heller beträffande annan anlägg-&lt;br&gt;ning än täckdikning om anlägg-&lt;br&gt;ningen enligt avtalet är undanta-&lt;br&gt;gen från hans underhållsskyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är jordägaren på grund av första&lt;br&gt;stycket andra punkten ej skyldig&lt;br&gt;att avhjälpa brist som avses i&lt;br&gt;nämnda stycke, har arrendatom&lt;br&gt;rätt till skälig nedsättning av&lt;br&gt;arrendeavgiften. Han får även&lt;br&gt;uppsäga avtalet, om ej bristen är&lt;br&gt;av ringa betydelse. Har ej annat&lt;br&gt;avtalats, äger vad som sagts nu&lt;br&gt;motsvarande tillämpning, om an-&lt;br&gt;läggning som enligt avtalet är un-&lt;br&gt;dantagen från arrendatorns under-&lt;br&gt;hållsskyldighet genom brand eller&lt;br&gt;på liknande sätt utan arrendatorns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;arbetet ingår i arrendatorns un-&lt;br&gt;derhållsskyldighet enligt 15 § och&lt;br&gt;inte heller beträffande annan&lt;br&gt;anläggning än täckdikning om&lt;br&gt;anläggningen enligt avtalet är&lt;br&gt;undantagen från hans underhålls-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;första stycket 2. av brand eller&lt;br&gt;annan olyckshändelse och är&lt;br&gt;skadan mindre omfattande än där&lt;br&gt;anges skall arrendatom avhjälpa&lt;br&gt;skadan. Om han inte själv är&lt;br&gt;vållande har han sedan arbetet&lt;br&gt;fullbordats rätt att av jordägaren&lt;br&gt;erhålla ersättning för den del av&lt;br&gt;den nödvändiga kostnaden som&lt;br&gt;överstiger ett halvt basbelopp, om&lt;br&gt;parterna inte överenskommit annat&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utför jordägaren inte inom&lt;br&gt;skälig tid efter anmaning ett arbe-&lt;br&gt;te som åligger honom enligt första&lt;br&gt;och andra stycket, får arrendatom&lt;br&gt;utföra det i hans ställe. Har kost-&lt;br&gt;nad för arbetet fastställts av arren-&lt;br&gt;denämnden enligt femte stycket, är&lt;br&gt;arrendatom berättigad till ersätt-&lt;br&gt;ning av jordägaren med det fast-&lt;br&gt;ställda beloppet sedan arbetet har&lt;br&gt;fullbordats. Vill arrendatom hellre&lt;br&gt;säga upp avtalet, får han göra&lt;br&gt;det, om inte jordägarens under-&lt;br&gt;låtenhet är av ringa betydelse. För&lt;br&gt;den tid under vilken egendomen&lt;br&gt;inte kan användas för det avsedda&lt;br&gt;ändamålet har arrendatom rätt till&lt;br&gt;skälig nedsättning av arrendeav-&lt;br&gt;giften. Han har även rätt till&lt;br&gt;ersättning för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om jordägarens bygg-&lt;br&gt;nadsskyldighet enligt första och&lt;br&gt;andra stycket prövas av arrende-&lt;br&gt;nämnden på begäran av endera&lt;br&gt;parten. Om arrendatom begär det,&lt;br&gt;skall nämnden även fastställa en&lt;br&gt;beräknad kostnad för det arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vållande drabbas av sådan skada som arrendatom kan komma att Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;som anges i första stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utföra i jordägarens ställe.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År jordägaren enligt första styck-&lt;br&gt;et inte skyldig att utföra ett arbete&lt;br&gt;därför att anläggningen inte be-&lt;br&gt;hövs, har arrendatom rätt till&lt;br&gt;skälig nedsättning av arrendeav-&lt;br&gt;giften. Han får även säga upp&lt;br&gt;avtalet, om inte arbetet är av&lt;br&gt;ringa betydelse för hans verksam-&lt;br&gt;het. Om inte annat har avtalats,&lt;br&gt;gäller vad som har sagts nu även&lt;br&gt;för det fall att jordägaren enligt&lt;br&gt;andra stycket inte är skyldig att&lt;br&gt;utföra ett arbete som avses i första&lt;br&gt;stycket 1. därför att arrendatom&lt;br&gt;är fritagen från underhållsskyldig-&lt;br&gt;het och, i fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 2, när anläggning som&lt;br&gt;enligt avtalet är undantagen från&lt;br&gt;arrendatorns underhållsplikt ge-&lt;br&gt;nom brand eller på liknande sätt&lt;br&gt;utan arrendatorns vållande drab-&lt;br&gt;bas av sådan skada som där av-&lt;br&gt;ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;18 § av brand och är skadan&lt;br&gt;mindre omfattande än där anges,&lt;br&gt;skall arrendatom avhjälpa skadan.&lt;br&gt;Om han ej själv är vållande, har&lt;br&gt;han rätt att av jordägaren erhålla&lt;br&gt;ersättning för den nödvändiga&lt;br&gt;kostnaden sedan arbetet fullbor-&lt;br&gt;dats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom uppfört ny&lt;br&gt;byggnad i stället för byggnad som&lt;br&gt;han mottagit och är han icke&lt;br&gt;enligt 17, 17 a eller 18 § berätti-&lt;br&gt;gad till ersättning därför, har han&lt;br&gt;vid avräkning enligt 23 § rätt till&lt;br&gt;ersättning för brist som vid till-&lt;br&gt;trädet fanns på den mottagna&lt;br&gt;byggnaden, om den nya byggna-&lt;br&gt;den är lämplig för sitt ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utför arrendatom ny täckdik-&lt;br&gt;ning, som arrendenämnden funnit&lt;br&gt;behövlig med hänsyn till en ända-&lt;br&gt;målsenlig planläggning av jord-&lt;br&gt;bruket på arrendestället, är han&lt;br&gt;efter arbetets fullbordande be-&lt;br&gt;rättigad till ersättning av jordäga-&lt;br&gt;ren med belopp vartill arrende-&lt;br&gt;nämnden fastställt beräknad kost-&lt;br&gt;nad för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan inte jordägaren och arren-&lt;br&gt;datorn träffa överenskommelse om&lt;br&gt;en investering som arrendatom vill&lt;br&gt;utföra kan arrendenämnden lämna&lt;br&gt;tillstånd till den. Tillstånd får läm-&lt;br&gt;nas på ansökan av arrendatom om&lt;br&gt;investeringen kan antas vara till&lt;br&gt;varaktig nytta för jordbruket på&lt;br&gt;arrendestället och intresset av att&lt;br&gt;investering sker överväger jord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller uppförts enligt plan som god-&lt;br&gt;känts av jordägaren. Avdrag skall&lt;br&gt;dock göras med kostnaden för av-&lt;br&gt;hjälpande av brist på den nya&lt;br&gt;byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om annan&lt;br&gt;anläggning som ingår i arrendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägarens intresse av att den inte&lt;br&gt;kommer till stånd. Vid bedöm-&lt;br&gt;ningen skall hänsyn tas även till&lt;br&gt;förhållandet mellan investeringen&lt;br&gt;och arrendeställets värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnas tillstånd enligt första&lt;br&gt;stycket skall jordägaren beredas&lt;br&gt;tillfälle att utföra investeringen.&lt;br&gt;Nämnden skall i beslutet utsätta&lt;br&gt;den tid inom vilken jordägaren i&lt;br&gt;så fall har att slutföra arbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av part skall arren-&lt;br&gt;denämnden i samband med pröv-&lt;br&gt;ning av tillståndsfråga enligt första&lt;br&gt;stycket även pröva fråga om änd-&lt;br&gt;ring av arrendeavgiften enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklarar jordägaren att han&lt;br&gt;inte kommer att utföra investe-&lt;br&gt;ringen eller har den inte utförts&lt;br&gt;inom föreskriven tid får arren-&lt;br&gt;datorn utföra investeringen på&lt;br&gt;egen bekostnad. Att arrendatom i&lt;br&gt;sådant fall har rätt att överlåta&lt;br&gt;arrenderätten eller få den egen-&lt;br&gt;dom som investeringen motsvarar&lt;br&gt;inlöst framgår av 31 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utför arrendatom ny täckdik-&lt;br&gt;ning, som arrendenämnden funnit&lt;br&gt;behövlig med hänsyn till en ända-&lt;br&gt;målsenlig planläggning av jord-&lt;br&gt;bruket på arrendestället, är han&lt;br&gt;efter arbetets fullbordande be-&lt;br&gt;rättigad till ersättning av jordäga-&lt;br&gt;ren med belopp vartill arrende-&lt;br&gt;nämnden fastställt beräknad kost-&lt;br&gt;nad för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen eller&lt;br&gt;vidtagit annan åtgärd som medfört varaktig nytta för jordbruket och ej&lt;br&gt;är att hänföra till uppförande av byggnad eller till täckdikning, är han&lt;br&gt;vid avräkning enligt 23 § berättigad till ersättning motsvarande vad&lt;br&gt;arrendestället ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning får dock ej&lt;br&gt;utgå med högre belopp än som motsvarar den nödvändiga kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utfört arbete som Har jordägaren enligt avtal med&lt;br&gt;avses i 17 a eller 18 § eller betalat arrendatom medverkat till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning enligt 17 a § andra&lt;br&gt;stycket, 18 § andra stycket eller&lt;br&gt;21 § första stycket för arbete som&lt;br&gt;arrendatom utfört och har arren-&lt;br&gt;derättens värde ökat genom arbe-&lt;br&gt;tet, är arrendatom skyldig att god-&lt;br&gt;ta en skälig höjning av arrendeav-&lt;br&gt;giften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;investering pä arrendestället och Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;har arrenderättens värde ökat Bilaga 2&lt;br&gt;genom investeringen, är arrenda-&lt;br&gt;torn skyldig att godta en skälig&lt;br&gt;höjning av arrendeavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skyldighet föreligger&lt;br&gt;också om arrenderätten ökat i&lt;br&gt;värde till följd av att jordägaren&lt;br&gt;utfört arbete som avses i 18 §&lt;br&gt;första stycket, betalat ersättning&lt;br&gt;enligt 18 § fjärde stycket eller&lt;br&gt;19 § för arbete som arrendatom&lt;br&gt;utfört eller utfört en investering&lt;br&gt;som tillåtits enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 20 § eller enligt 31 a § löst in&lt;br&gt;egendom som avses med sådan&lt;br&gt;investering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan överenskommelse om änd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring av arrendeavgiften enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna paragraf&lt;br&gt;inte träffas prövas frågan av ar-&lt;br&gt;rendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om part ej godtager syn, som&lt;br&gt;hållits på sätt och inom tid som&lt;br&gt;anges i 24 §, får parten klandra&lt;br&gt;synen genom att väcka talan mot&lt;br&gt;den andra parten inom två måna-&lt;br&gt;der från det synehandlingen del-&lt;br&gt;gavs honom. Klandras icke synen,&lt;br&gt;gäller den som fullt bevis för&lt;br&gt;arrendeställets skick den dag till&lt;br&gt;vilken synen hänför sig. Motbe-&lt;br&gt;visning mot synen är i sådant fall&lt;br&gt;ej tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om part ej godtager syn, som&lt;br&gt;hållits på sätt och inom tid som&lt;br&gt;anges i 24 §, får parten klandra&lt;br&gt;synen genom att väcka talan mot&lt;br&gt;den andra parten inom en månad&lt;br&gt;från det synehandlingen delgavs&lt;br&gt;honom. Klandras inte synen,&lt;br&gt;gäller den som fullt bevis för&lt;br&gt;arrendeställets skick den dag till&lt;br&gt;vilken synen hänför sig. Motbe-&lt;br&gt;visning mot synen är i sådant fåll&lt;br&gt;ej tilllåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ena parten klandrat synen&lt;br&gt;inom rätt tid får också motparten,&lt;br&gt;även om han inte iakttagit vad&lt;br&gt;som sägs i första stycket, anföra&lt;br&gt;klander. Han skall dock inom en&lt;br&gt;månad från det att stämningen&lt;br&gt;delgavs honom ge in sin stäm-&lt;br&gt;ningsansökan till fastighetsdom-&lt;br&gt;stolen. Om den första klandertalan&lt;br&gt;återkallas eller av annat skäl&lt;br&gt;förfaller, är också den senare&lt;br&gt;talan förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen är skyldiga att i mål om klander avge skriftligt yttrande, Prop. 1995/96:43&lt;br&gt;om rätten begär det. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatom får inte överlåta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatom får inte överlåta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrenderätten utan jordägarens&lt;br&gt;samtycke, om ej annat följer av&lt;br&gt;andra-fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrenderätten utan jordägarens&lt;br&gt;samtycke, om ej annat följer av&lt;br&gt;andra-ijärde styckena eller av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 &lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt; §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får&lt;br&gt;arrendatom, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med&lt;br&gt;vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda&lt;br&gt;jordägaren att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning&lt;br&gt;enligt 23 § utge skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill jordäga-&lt;br&gt;ren antaga erbjudandet, skall han lämna besked därom inom en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arrenden för viss tid att arrendatom, även&lt;br&gt;om annat avtalats, får överlåta arrenderätten, om den avser ett utvecklat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller utvecklingsbart lantbruksföretag, till sin make eller avkomling, om&lt;br&gt;arrendenämnden tillåter det. Sådant tillstånd skall lämnas, om inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider arrendatom under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för&lt;br&gt;vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket&lt;br&gt;tillkommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbju-&lt;br&gt;dandet till jordägaren skall göras inom sex månader efter dödsfallet.&lt;br&gt;Dödsboet har vidare samma rätt som enligt tredje stycket tillkommer&lt;br&gt;arrendator för fall som avses där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på arrenderättens&lt;br&gt;övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande&lt;br&gt;förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingår inte jakträtten i jordbruks-&lt;br&gt;arrendet är jordägaren skyldig att&lt;br&gt;ersätta arrendatom för skador på&lt;br&gt;jordbruksgrödor som orsakas av&lt;br&gt;vilt som får jagas under någon del&lt;br&gt;av året. Ersättning utgår dock inte&lt;br&gt;för skador på grödor som med&lt;br&gt;hänsyn till föreliggande viltbestånd&lt;br&gt;är särskilt olämpliga att odla på&lt;br&gt;arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat avtalats skall vid&lt;br&gt;bestämmande av ersättningsbelopp&lt;br&gt;avdrag göras med tio procent av&lt;br&gt;skadans belopp, dock lägst fyra&lt;br&gt;procent av arrendeavgiften för det&lt;br&gt;innevarande arrendeåret. Den&lt;br&gt;sammanlagda ersättningen under&lt;br&gt;ett år får, om inte annat avtalats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte överstiga ett belopp som mot-&lt;br&gt;svarar arrendeavgiften för det&lt;br&gt;innevarande arrendeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner arrendatom att skada&lt;br&gt;uppkommit skall han snarast un-&lt;br&gt;derrätta jordägaren därom. Kan&lt;br&gt;parterna inte enas om ersättningen&lt;br&gt;skall skadan värderas av minst en&lt;br&gt;sakkunnig. Sakkunnig utses av&lt;br&gt;parterna gemensamt eller, på&lt;br&gt;någon av parternas begäran, av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Beträffande ersätt-&lt;br&gt;ning till den som varit sakkunnig&lt;br&gt;gäller 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller, med&lt;br&gt;undantag av 9 kap 28 §, äldre regler fram till den tidpunkt till vilken&lt;br&gt;avtalet tidigast kan sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Från jordägarens ersättningsskyldighet enligt 9 kap. 34 a § skall av-&lt;br&gt;räknas vad arrendatom på grund av skadan har rätt att erhålla enligt&lt;br&gt;förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beträffande arrendetvist som har anhängiggjorts vid domstol eller&lt;br&gt;arrendenämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till föreskrift som har&lt;br&gt;ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&lt;br&gt;arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 17 och 32 §§ lagen (1973:188) om arren-&lt;br&gt;denämnder och hyresnämnder skall ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendenämnd som avses i 8&lt;br&gt;kap. 29 § jordabalken har till upp-&lt;br&gt;gift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medla i arrendetvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pröva tvist om förlängning av&lt;br&gt;arrendeavtal vid jordbruksarrende,&lt;br&gt;bostadsarrende eller fiskearrende&lt;br&gt;eller av avtal om jakträttsupplåtel-&lt;br&gt;se eller om villkor för sådan för-&lt;br&gt;längning samt tvist i fråga som&lt;br&gt;avses i 9 kap. 14 § jordabalken&lt;br&gt;eller vars prövning enligt 9 kap.&lt;br&gt;12 b, 17 a, 18, 27 eller 31 §, 10&lt;br&gt;kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b §&lt;br&gt;samma balk ankommer på arren-&lt;br&gt;denämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pröva fråga om godkännande&lt;br&gt;av förbehåll eller annat avtalsvill-&lt;br&gt;kor som avses i 9 kap. 2, 3, 7&lt;br&gt;eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 §&lt;br&gt;eller 11 kap. 2 § jordabalken eller&lt;br&gt;3-6 § lagen (1957:390) om fiske-&lt;br&gt;arrenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vara skiljenämnd i arren-&lt;br&gt;detvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. pröva frågor enligt lagen&lt;br&gt;(1985:658) om arrendatorers rätt&lt;br&gt;att förvärva arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärende upptages av den arrendei&lt;br&gt;är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendenämnd som avses i 8&lt;br&gt;kap. 29 § jordabalken har till upp-&lt;br&gt;gift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medla i arrendetvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pröva tvist om förlängning av&lt;br&gt;arrendeavtal vid jordbruksarrende,&lt;br&gt;bostadsarrende eller fiskearrende&lt;br&gt;eller av avtal om jakträttsupplåtel-&lt;br&gt;se eller om villkor för sådan för-&lt;br&gt;längning samt tvist i fråga som&lt;br&gt;avses i 9 kap. 14 § jordabalken&lt;br&gt;eller vars prövning enligt 9 kap.&lt;br&gt;8 a, 12 b, 18, 79, 20, 22, 31 §&lt;br&gt;eller 37 a §, 10 kap. 6 a § eller&lt;br&gt;11 kap. 6 b § samma balk ankom-&lt;br&gt;mer på arrendenämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pröva fråga om godkännande&lt;br&gt;av förbehåll eller annat avtalsvill-&lt;br&gt;kor som avses i 9 kap. 2, 3, 7&lt;br&gt;eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 §&lt;br&gt;eller 11 kap. 2 § jordabalken eller&lt;br&gt;3-6 § lagen (1957:390) om fiske-&lt;br&gt;arrenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vara skiljenämnd i arren-&lt;br&gt;detvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. pröva frågor enligt lagen&lt;br&gt;(1985:658) om arrendatorers rätt&lt;br&gt;att förvärva arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom vars område fastigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden&lt;br&gt;förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas&lt;br&gt;tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta&lt;br&gt;om annan nödvändig utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende som avses i 9 kap.&lt;br&gt;17 a, 18, 21 eller 31 § jordabal-&lt;br&gt;ken skall arrendenämnden inhämta&lt;br&gt;yttrande från länsstyrelsen. Sådant&lt;br&gt;yttrande skall också inhämtas om&lt;br&gt;det beträffande jordbruksarrende&lt;br&gt;uppkommer fråga om tillämpning&lt;br&gt;av 6 § första stycket 3 eller 4 eller&lt;br&gt;7 § tredje stycket lagen&lt;br&gt;(1985:658) om arrendatorers rätt&lt;br&gt;att förvärva arrendestället. I ären-&lt;br&gt;de som avses i 9 kap. 9 § jor-&lt;br&gt;dabalken får arrendenämnden, om&lt;br&gt;utredningen ger anledning till det,&lt;br&gt;inhämta yttrande från länsstyrelsen&lt;br&gt;om arrendeställets avkastningsför-&lt;br&gt;måga. Hyresnämnd får i ärende&lt;br&gt;som avses i 2 a § bostadssane-&lt;br&gt;ringslagen (1973:531) inhämta&lt;br&gt;yttrande från byggnadsnämnden.&lt;br&gt;Yttrande som sagts nu inhämtas&lt;br&gt;från den länsstyrelse eller bygg-&lt;br&gt;nadsnämnd inom vars område&lt;br&gt;fastigheten är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende som avses i 9 kap. 18,&lt;br&gt;19, 20, 31 §, eller 31 a § tredje&lt;br&gt;stycket jordabalken skall arrende-&lt;br&gt;nämnden inhämta yttrande från&lt;br&gt;länsstyrelsen. Sådant yttrande skall&lt;br&gt;också inhämtas om det beträffande&lt;br&gt;jordbruksarrende uppkommer frå-&lt;br&gt;ga om tillämpning av 6 § första&lt;br&gt;stycket 3 eller 4 eller 7 § tredje&lt;br&gt;stycket lagen (1985:658) om&lt;br&gt;arrendatorers rätt att förvärva&lt;br&gt;arrendestället. I ärende som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 9 kap. 9 § jordabalken får arren-&lt;br&gt;denämnden, om utredningen ger&lt;br&gt;anledning till det, inhämta yttran-&lt;br&gt;de från länsstyrelsen om arrende-&lt;br&gt;ställets avkastningsförmåga. Hy-&lt;br&gt;resnämnd får i ärende som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a § bostadssaneringslagen&lt;br&gt;(1973:531) inhämta yttrande från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden. Yttrande som&lt;br&gt;sagts nu inhämtas från den läns-&lt;br&gt;styrelse eller byggnadsnämnd&lt;br&gt;inom vars område fastigheten är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående tvist om hyresvillkor enligt 22 § hyresförhandlings-&lt;br&gt;lagen (1978:304) skall hyresnämnden, om det finnes erforderligt, bereda&lt;br&gt;den hyresgästorganisation som ingått den klandrade överenskommelsen&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begärs prövning av fråga som avses i 4 § andra stycket hyresförhand-&lt;br&gt;lingslagen inträder organisation med vilken förhandlingsordning gäller&lt;br&gt;som medpart till hyresvärden vid handläggningen av ärendet i den&lt;br&gt;delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;br&gt;Föres ej talan mot nämnds beslut&lt;br&gt;enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.&lt;br&gt;24 a §, 55 a § sjunde stycket eller&lt;br&gt;55 b § jordabalken, 22, 23, 26&lt;br&gt;eller 27 § hyresförhandlingslagen&lt;br&gt;(1978:304), 13 a § denna lag eller&lt;br&gt;13 eller 15 § eller 25 § första&lt;br&gt;stycket bostadsförvaltningslagen&lt;br&gt;(1977:792) eller 9 eller 10 § lagen&lt;br&gt;(1987:1274) om kommunal bo-&lt;br&gt;stadsanvisningsrätt, får beslutet&lt;br&gt;verkställas såsom lagakraftägande&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föres ej talan mot nämnds beslut&lt;br&gt;enligt 9 kap. 14 § eller 31 a §&lt;br&gt;tredje stycket eller 12 kap. 24 a §,&lt;br&gt;55 a § sjunde stycket eller 55 b §&lt;br&gt;jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 §&lt;br&gt;hyresförhandlingslagen&lt;br&gt;(1978:304), 13 a § denna lag eller&lt;br&gt;13 eller 15 § eller 25 § första&lt;br&gt;stycket bostadsförvaltningslagen&lt;br&gt;(1977:792) eller 9 eller 10 § lagen&lt;br&gt;(1987:1274) om kommunal bo-&lt;br&gt;stadsanvisningsrätt, får beslutet&lt;br&gt;verkställas såsom lagakraftägande&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltnings-&lt;br&gt;lagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket&lt;br&gt;nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant beslut,&lt;br&gt;om bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom lagakraft-&lt;br&gt;ägande dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrande över betänkandet Investeringar i arrendejordbruket och&lt;br&gt;andra arrenderättsliga frågor (SOU 1992:109) har avgetts av Svea&lt;br&gt;hovrätt, Kristianstads tingsrätt, Arrendenämnden i Västerås, Arrende-&lt;br&gt;nämnden i Linköping, Domstolsverket, Fideikommissnämnden, Fortifi-&lt;br&gt;kationsförvaltningen, Uppsala universitet, Statens jordbruksverk,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kris-&lt;br&gt;tianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Skaraborgs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Egendomsnämnden i Uppsala&lt;br&gt;stift, Egendomsnämnden i Växjö stift, Egendomsnämnden i Lunds stift,&lt;br&gt;Egendomsnämnden i Göteborgs stift, Egendomsnämnden i Karlstads&lt;br&gt;stift, Statens lantmäteriverk, Svenska Kommunförbundet, Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans centralsty-&lt;br&gt;relse, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska jägareförbundet, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Försäk-&lt;br&gt;ringsförbund, Folksam, Svenska Bankföreningen, Domän Aktiebolag,&lt;br&gt;Fideikommissariemas intresseorganisation, Sveriges jordägareförbund,&lt;br&gt;Sveriges jordbruksarrendatorers förbund, Willands arrendatorförening,&lt;br&gt;Småbrukare i Väst, Skånes arrendatorsförening, Föreningen Hallands&lt;br&gt;jordbruksarrendatorer, Södra Östergötlands arrendatorsförening, Sam-&lt;br&gt;rådsgruppen för arrendatorsföreningar på och kring sydsvenska&lt;br&gt;höglandet, Konkurrensverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslaget i promemorian Besittningsskydd vid&lt;br&gt;bostadsarrende (dnr Ju95/2603)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § jordabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens&lt;br&gt;sida, eller om sådant hus finns,&lt;br&gt;det då ej åsatts taxeringsvärde,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens&lt;br&gt;sida, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att arrenderätten&lt;br&gt;är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock&lt;br&gt;inte om i uppsägningen anges att den sker till arrendetidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;den nya lydelsen av 10 kap. 4 § först efter den tidpunkt till vilken jord-&lt;br&gt;ägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraft-&lt;br&gt;trädandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1971:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:678.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrande över promemorian Besittningsskydd vid bostadsarrende&lt;br&gt;(dnr Ju95/2603) har avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Halmstads tingsrätt, Arrendenämnden i Västerås, Arrendenämnden i&lt;br&gt;Göteborg, Statens lantmäteriverk LMV, Boverket, Konsumentverket,&lt;br&gt;Uppsala universitet, juridiska fakulteten, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Egendomsnämndernas samarbetsorgan, Svenska kyrkans församlings-&lt;br&gt;och pastoratsförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges jordägare-&lt;br&gt;förbund, Skogsägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund LRF,&lt;br&gt;Svenska förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar, Villaägarnas&lt;br&gt;Riksförbund och Hyresgästernas Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 9 kap. 19, 28 och 31 §§ samt 10 kap. 4 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 8 kap. 12 a och&lt;br&gt;12 b §§ samt 9 kap. 34 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt&lt;br&gt;en bestämmelse i denna balk har&lt;br&gt;rätt till nedsättning av arren-&lt;br&gt;deavgiften eller till ersättning för&lt;br&gt;skada eller för avhjälpande av&lt;br&gt;brist eller att han har någon&lt;br&gt;annan motfordran hos jordägaren,&lt;br&gt;och vill arrendatom dra av mot-&lt;br&gt;svarande belopp från en arrende-&lt;br&gt;avgift som utgår i pengar, får han&lt;br&gt;deponera beloppet hos länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Detta gäller också när parter-&lt;br&gt;na är oense om storleken på en&lt;br&gt;arrendeavgift som skall utgå i&lt;br&gt;pengar men vars belopp inte har&lt;br&gt;angetts i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i&lt;br&gt;vissa andra fall finns i lagen&lt;br&gt;(1927:56) om nedsättning av&lt;br&gt;pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom deponerar ett&lt;br&gt;belopp hos länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;första stycket, skall han lämna&lt;br&gt;skriftliga uppgifter i två exemplar&lt;br&gt;om arrendeförhållandet, förfallo-&lt;br&gt;dagen och grunden för avdraget&lt;br&gt;eller om tvistens beskaffenhet samt&lt;br&gt;ställa pant eller borgen, som&lt;br&gt;länsstyrelsen finner skälig, för den&lt;br&gt;kostnad jordägaren kan få för att&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1971:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat en&lt;br&gt;arrendeavgift hos länsstyrelsen,&lt;br&gt;får jordägaren inte göra gällande&lt;br&gt;att arrenderätten blivit förverkad&lt;br&gt;på grund av att det deponerade&lt;br&gt;beloppet inte har betalats till&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett ärende&lt;br&gt;om deposition får överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten på den ort där läns-&lt;br&gt;styrelsen finns. Vid överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast under-&lt;br&gt;rätta jordägaren i rekommenderat&lt;br&gt;brev när en deposition enligt&lt;br&gt;12 a § har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett deponerat belopp skall genast&lt;br&gt;sättas in på ett räntebärande&lt;br&gt;konto. Räntan skall betalas till den&lt;br&gt;som får lyfta beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jordägaren inte inom tre&lt;br&gt;månader från det att beloppet har&lt;br&gt;förfallit till betalning och under-&lt;br&gt;rättelse om depositionen har sänts&lt;br&gt;till honom visar att han kommit&lt;br&gt;överens med arrendatom om att&lt;br&gt;han skall få lyfta beloppet eller att&lt;br&gt;han väckt talan om detta mot&lt;br&gt;arrendatom, har arrendatom rätt&lt;br&gt;att få tillbaka det deponerade be-&lt;br&gt;loppet. Om jordägaren har väckt&lt;br&gt;talan inom den angivna tiden, får&lt;br&gt;beloppet inte lyftas förrän denna&lt;br&gt;talan har blivit slutligt avgjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;18 § av brand och är skadan&lt;br&gt;mindre omfattande än där anges,&lt;br&gt;skall arrendatom avhjälpa skadan.&lt;br&gt;Om han ej själv är vållande, har&lt;br&gt;han rätt att av jordägaren erhålla&lt;br&gt;ersättning för den nödvändiga&lt;br&gt;kostnaden sedan arbetet fullbor-&lt;br&gt;dats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadas anläggning som avses i&lt;br&gt;18 § av olyckshändelse och är ska-&lt;br&gt;dan inte sådan att anläggningen&lt;br&gt;måste byggas om eller ersättas&lt;br&gt;med en ny för att kunna användas&lt;br&gt;för sitt ändamål, skall arrendatom&lt;br&gt;avhjälpa skadan. Om han inte&lt;br&gt;själv har vållat skadan, har han&lt;br&gt;efter det att arbetet fullbordats rätt&lt;br&gt;att fä ersättning av jordägaren för&lt;br&gt;den nödvändiga kostnaden för&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om part ej godtager syn, som&lt;br&gt;hållits på sätt och inom tid som&lt;br&gt;anges i 24 §, får parten klandra&lt;br&gt;synen genom att väcka talan mot&lt;br&gt;den andra parten inom två&lt;br&gt;månader från det synehandlingen&lt;br&gt;delgavs honom. Klandras icke&lt;br&gt;synen, gäller den som fullt bevis&lt;br&gt;för arrendeställets skick den dag&lt;br&gt;till vilken synen hänför sig.&lt;br&gt;Motbevisning mot synen är i&lt;br&gt;sådant fall ej tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen är skyldiga att i&lt;br&gt;mål om klander avge skriftligt&lt;br&gt;yttrande, om rätten begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part inte godtar en syn,&lt;br&gt;som har hållits på det sätt och&lt;br&gt;inom den tid som anges i 24 §, får&lt;br&gt;parten klandra synen genom att&lt;br&gt;väcka talan mot den andra parten&lt;br&gt;inom en månad från det att&lt;br&gt;synehandlingen delgavs honom.&lt;br&gt;Om synen inte klandras, gäller den&lt;br&gt;som fullt bevis för arrendeställets&lt;br&gt;skick den dag till vilken synen&lt;br&gt;hänför sig. Motbevisning mot&lt;br&gt;synen är inte tillåten i ett sådant&lt;br&gt;foll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ena parten har klandrat&lt;br&gt;synen, får också motparten&lt;br&gt;klandra synen, trots att den för&lt;br&gt;honom gällande tiden för klander&lt;br&gt;har gått ut. En sådan klandertalan&lt;br&gt;skall väckas inom en månad från&lt;br&gt;det att parten delgavs stämning&lt;br&gt;med anledning av den första&lt;br&gt;klandertalan. Om den första&lt;br&gt;klandertalan återkallas eller&lt;br&gt;förfaller av något annat skäl,&lt;br&gt;förfaller också den senare talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synemännen skall yttra sig&lt;br&gt;skriftligen i ett mål om klander av&lt;br&gt;arrendesyn om domstolen begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatom får inte överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke,&lt;br&gt;om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 31 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får&lt;br&gt;arrendatom, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med&lt;br&gt;vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda&lt;br&gt;jordägaren att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning&lt;br&gt;enligt 23 § utge skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill&lt;br&gt;jordägaren antaga erbjudandet, skall han lämna besked därom inom en&lt;br&gt;månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arren-&lt;br&gt;den för viss tid att arrendatom,&lt;br&gt;även om annat avtalats, får över-&lt;br&gt;låta arrenderätten, om den avser&lt;br&gt;ett utvecklat eller utvecklingsbart&lt;br&gt;lantbruksföretag, till sin make&lt;br&gt;eller avkomling, om arrendenämn-&lt;br&gt;den tillåter det. Sådant tillstånd&lt;br&gt;skall lämnas, om inte jordägaren&lt;br&gt;har befogad anledning att motsätta&lt;br&gt;sig överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller beträffande arren-&lt;br&gt;den för viss tid att arrendatom,&lt;br&gt;även om annat avtalats, får&lt;br&gt;överlåta arrenderätten, om den&lt;br&gt;avser ett utvecklat eller utveck-&lt;br&gt;lingsbart lantbruksföretag, till sin&lt;br&gt;make eller avkomling, om arren-&lt;br&gt;denämnden tillåter det. Sådant&lt;br&gt;tillstånd skall lämnas, om inte&lt;br&gt;jordägaren har befogad anledning&lt;br&gt;att motsätta sig överlåtelsen.&lt;br&gt;Innehas arrenderätten av flera&lt;br&gt;personer gemensamt får var och&lt;br&gt;en av dem under samma förut-&lt;br&gt;sättningar överlåta sin rätt till en&lt;br&gt;medarrendator som är make eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkomling till överlåtaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider arrendatom under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för&lt;br&gt;vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket till-&lt;br&gt;kommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet&lt;br&gt;till jordägaren skall göras inom sex månader efter dödsfallet. Dödsboet&lt;br&gt;har vidare samma rätt som enligt tredje stycket tillkommer arrendator&lt;br&gt;för fall som avses där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på arrenderättens&lt;br&gt;övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande&lt;br&gt;förvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren förbehållit sig&lt;br&gt;jakträtten, är han skyldig att&lt;br&gt;ersätta arrendatom för förluster&lt;br&gt;på grund av viltskador på&lt;br&gt;arrendestället eller på arrenda-&lt;br&gt;torns egendom. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om jordägaren visar att&lt;br&gt;skadan inte kunnat förhindras trots&lt;br&gt;rimliga ansträngningar frän hans&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens sida&lt;br&gt;eller, om sådant hus finns, det då&lt;br&gt;ej åsatts taxeringsvärde, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om&lt;br&gt;förlängning av arrendeavtal gäller&lt;br&gt;vid arrende för viss tid, utom när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hus som avses i 1 § ej finns&lt;br&gt;på arrendestället då avtalet senast&lt;br&gt;kan uppsägas från jordägarens&lt;br&gt;sida, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att arrenderätten&lt;br&gt;är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock&lt;br&gt;inte om i uppsägningen anges att den sker till arrendetidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller, såvitt&lt;br&gt;avser 8 kap. 12 a och 12 b samt 9 kap. 19, 31 och 34 a §§, äldre regler&lt;br&gt;fram till den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan sägas upp genom&lt;br&gt;uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fall då tid för klander av arrendesyn har börjat löpa före&lt;br&gt;ikraftträdandet gäller 9 kap. 28 § första stycket i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beträffande arrendeställen på vilka det vid ikraftträdandet finns hus&lt;br&gt;för vilket det då inte har bestämts något taxeringsvärde gäller 10 kap.&lt;br&gt;4 § i dess tidigare lydelse fram till den tidpunkt till vilken avtalet&lt;br&gt;tidigast kan sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Beträffande arrendetvist som har anhängiggjorts vid domstol eller&lt;br&gt;arrendenämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Förekommer i lag eller författning hänvisning till föreskrift som har&lt;br&gt;ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:678.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presi-&lt;br&gt;denten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regerings-&lt;br&gt;rådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 7 september 1995 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag&lt;br&gt;om ändring i jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrätts-&lt;br&gt;assessorn Per Sundberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande lydelse av 9 kap. 19 § jordabalken regleras för visst fall vad&lt;br&gt;som skall gälla om en anläggning skadas av brand. I det remitterade&lt;br&gt;förslaget byts ordet ”brand” ut mot ”olyckshändelse”. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening kommer den föreslagna lydelsen att innebära bl.a. att skador&lt;br&gt;som orsakas av uppsåtligt eller vårdslöst handlande inte omfattas av&lt;br&gt;bestämmelsen. Eftersom detta inte torde vara avsikten förordar Lagrådet&lt;br&gt;att ordet ”olyckshändelse” ersätts med ”brand eller därmed jämförlig&lt;br&gt;händelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna synes överflödiga och&lt;br&gt;bör därför kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:43&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Sahlin, ordförande, Hellström, Thalén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49032, Stockholm 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-10-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:11:09</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ0343</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:11:09</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU8</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Silfverstrand  och Bo Nilsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Silfverstrand  och Bo Nilsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl G Nilsson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl G Nilsson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sören Lekberg  och Björn Ericson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:43&lt;br/&gt;
Vissa arrenderättsliga frågor</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:43 Vissa arrenderättsliga frågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sören Lekberg  och Björn Ericson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>