2226949GJ03371995/9637propproppropProposition 1995/96:37PropositionPropositionFörsvarsdepartementet3701996-02-15 00:00:002025-12-19 13:56:051996-01-01 00:00:00Rättslig reglering av samverkan för freddigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0337/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0337https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0337
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1995/96:37</h1>
<h2>Rättslig reglering av samverkan för fred</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0337/prop_199596__37-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1995/96:37</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 15 februari 1996</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Thage G Peterson</p>
<p>(Försvarsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Sverige anslöt sig i maj 1994 till NATO:s inbjudan om fredssamarbete<br>inom ramen för initiativet Partnerskap för fred (PFF). Inom PFF-<br>samarbetet har avtal utarbetats som reglerar de rättsliga frågorna om<br>status för personal m.m. mellan de deltagande staterna.</p>
<p>Regeringen har beslutat att Sverige skall underteckna avtalen. För att<br>Sverige skall kunna tillträda avtalen måste de godkännas av riksdagen</p>
<p>I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalen och att det görs<br>ändringar i brottsbalken, lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet, lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall samt lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. De<br>föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att Sverige skall uppfylla<br>sina förpliktelser enligt avtalen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den<br>1 juli 1996.</p>
<p>I propositionen behandlas även ändringar i räddningstjänstlagen<br>(1986:1102), med anledning av ett par felaktiga paragrafhänvisningar i<br>den lagen, och en ändring i lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. av innebörd att lagens regler om<br>skyddsobjekt även skall omfatta statschefens bostad. Även dessa<br>lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>1 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 4</p>
<p>2 Lagtext...................................... 5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken ......... 5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om</p>
<p>utbildning för fredsbevarande verksamhet ......... 6</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om</p>
<p>skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m....... 7</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om</p>
<p>immunitet och privilegier i vissa fall ............ 8</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om</p>
<p>tullfrihet m.m............................. 9</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen</p>
<p>(1986:1102)............................. 10</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning....................... 12</p>
<p>4 Bakgrund ................................... 14</p>
<p>5 Avtalen rörande rättsliga frågor.................... 16</p>
<p>5.1 Allmänt................................ 16</p>
<p>5.2 De enskilda bestämmelserna ................. 16</p>
<p>6 Godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet...... 22</p>
<p>7 Behovet av lagstiftning.......................... 24</p>
<p>7.1 Allmänt................................ 24</p>
<p>7.2 Sändande av svensk trupp utomlands ........... 25</p>
<p>7.3 Tillträde till svenskt territorium för utländsk trupp . 26</p>
<p>7.4 Straffrättslig domsrätt m.m................... 28</p>
<p>7.4.1 Sverige såsom mottagande stat........... 28</p>
<p>7.4.2 Sverige såsom sändande stat............. 33</p>
<p>7.4.3 Frågor om internationell rättshjälp m.m..... 35</p>
<p>7.5 Skadestånd.............................. 38</p>
<p>7.6 Tillträde till område för övning m.m........... 42</p>
<p>7.7 Sekretess............................... 43</p>
<p>7.8 Bärande av uniform ....................... 44</p>
<p>7.9 In- och utförsel av materiel .................. 45</p>
<p>7.10 Beskattning ............................. 47</p>
<p>7.11 Häl so-och sjukvård ....................... 50</p>
<p>7.12 Körkort och förarbevis ..................... 51</p>
<p>7.13 Lösning av tvister......................... 52</p>
<p>8 Ändring i räddningstjänstlagen .................... 53</p>
<p>9 Statschefens bostäder kan vara skyddsobjekt........... 54</p>
<p>10 Kostnader................................... 55 Prop. 1995/96:37</p>
<p>11 Ikraftträdande ................................ 56</p>
<p>12 Författningskommentar.......................... 57</p>
<p>12.1 Lag om ändring i brottsbalken................ 57</p>
<p>12.2 Lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för</p>
<p>fredsbevarande verksamhet .................. 58</p>
<p>12.3 Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för</p>
<p>samhällsviktiga anläggningar m.m.............. 59</p>
<p>12.4 Lag om ändring i lagen (1976:766) om immunitet</p>
<p>och privilegier i vissa fall ................... 60</p>
<p>12.5 Lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet</p>
<p>m.m................................... 60</p>
<p>12.6 Lag om ändring i räddningstjänstlagen</p>
<p>(1986:1102)............................. 60</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet<br>(SOU 1995:53) Samverkan för fred -<br>Den rättsliga regleringen .................... 61</p>
<p>Bilaga 2 Betänkandets förslag till författningstext......... 63</p>
<p>Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över<br>betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan för</p>
<p>fred - Den rättsliga regleringen................ 69</p>
<p>Bilaga 4 PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska</p>
<p>och svenska ............................ 83</p>
<p>Bilaga 5 Länsstyrelsens i Kalmar län skrivelse ........... 124</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.................. 126</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådets yttrande ........................ 133</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p>
<p>den 15 februari 1996 ................................ 135</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>1. godkänner avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska<br>fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om<br>status för deras styrkor samt ett tilläggsprotokoll till avtalet, med<br>reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva<br>domsrätt på svenskt territorium,</p>
<p>2. antar regeringens förslag till</p>
<p>- lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>- lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet,</p>
<p>- lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m.,</p>
<p>- lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i<br>vissa fall,</p>
<p>- lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,</p>
<p>- lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).</p>
<p>2 Lagtext Prop. 1995/96:37</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken skall införas en ny paragraf,</p>
<p>2 kap. 7 b §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>7b §</p>
<p>Om det vid besök i Sverige av en<br>främmande stals militära styrka<br>inom ramen för internationellt<br>samarbete har begåtts brott av den<br>främmande statens personal som<br>hör till styrkan, får åtal för brottet<br>väckas endast efter förordnande av<br>regeringen.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Denna lag träder i kraft den</p></td><td>
<p>1 juli 1996</p></td></tr>
</table>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om p<sub>r</sub>op. 1995/96:37</h3>
<h3>utbildning för fredsbevarande verksamhet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet</p>
<p>dels att i 1-3 §§ ordet "fredsbevarande" skall bytas ut mot</p>
<p>"fredsfrämjande",<br>dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om utbildning för freds- Lag om utbildning för freds-<br>bevarande verksamhet främjande verksamhet</p>
<p>4§</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet, i Sverige medverkar i<br>sådan utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet som<br>avses i denna lag, skall staten i<br>stället för den utländska personen<br>ersätta skada som uppkommer i<br>samband med utbildningen och för<br>vilken den utländska personen<br>annars skulle ha varit<br>skadeståndsskyldig enligt svensk<br>lag. Staten skall dock inte ersätta<br>skada som uppkommer hos en<br>sådan utländsk person.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om<br>skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Som skyddsobjekt far förklaras</p>
<p>1. statliga förvaltningsbyggnader<br>samt statschefens residens och<br>statsministerns bostad,<br></p>
<p>1. statliga förvaltningsbyggnader,<br>statschefens residens och bostäder<br>samt statsministerns bostäder.</p>
<p>2. anläggningar och områden till vilka staten har äganderätten eller<br>nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets<br>materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och<br></p>
<p>luftfartyg,</p>
<p>3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning<br>av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i<br>övrigt, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning,<br>radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella</p>
<p>ändamål,</p>
<p>4. områden där Försvarsmakten,<br>Försvarets materielverk eller<br>Försvarets radioanstalt tillfälligt<br>bedriver övningar, prov eller<br>försök, och</p>
<p>5. områden där Försvarsmakten har</p>
<p>4. områden där Försvarsmakten,<br>Försvarets materielverk eller<br>Försvarets radioanstalt tillfälligt<br>bedriver övningar, prov eller<br>försök,</p>
<p>5. områden där Försvarsmakten har</p>
<p>satts in för att möta ett väpnat<br>angrepp mot Sverige eller för att<br>hindra en kränkning av Sveriges<br>territorium.</p>
<p>satts in för att möta ett väpnat<br>angrepp mot Sverige eller för att<br>hindra en kränkning av Sveriges<br>territorium, och</p>
<p>6. områden där en främmande<br>stats militära styrka tillfälligt<br>bedriver övningar när den här i<br>landet deltar / utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet inom<br>ramen för internationellt<br>samarbete.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:1735.</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om<br>immunitet och privilegier i vissa fall</h3>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall<sup>1</sup> skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>7§</p>
<p>Främmande stals militära styrka<br>och dess personal som deltar i<br>utbildning för fredsfrämjande<br>verksamhet inom ramen för<br>samarbetet Partnerskap för fred i<br>enlighet med avtal som är i kraft i<br>förhållande till Sverige, åtnjuter<br>immunitet och privilegier i den<br>utsträckning som anges i avtalet<br>när det gäller import till och<br>export från Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>Lagen omtryckt 1994:717</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om Prop. 1995/96:37</h3>
<h3>tullfrihet m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall<br>ha följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p></td></tr>
</table>
<p>4 §</p>
<p>Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning<br>eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes<br>familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.</p>
<p>Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell<br>organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om<br>organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och<br>privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen<br>och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>förhållande till Sverige.</p></td><td>
<p>Vidare gäller tullfrihet enligt<br>villkor i avtal som är giltigt i<br>förhållande till Sverige för varor<br>som förtullas för en främmande<br>stats militära styrka som här i<br>landet deltar i utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet inom<br>ramen för samarbetet Partnerskap<br>för fred eller för en person som<br>hör till en sådan styrka.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen<br>(1986:1102)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102)'<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>70 §<sup>2</sup></p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet medverkar i en<br></p>
<p>räddningsinsats i Sverige på<br>begäran av regeringen, en kommun<br>eller en statlig myndighet enligt<br>65 § skall staten i stället för den</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet medverkar i en<br></p>
<p>räddningsinsats i Sverige på<br>begäran av regeringen, en kommun<br>eller en statlig myndighet enligt<br>69 § skall staten i stället för den</p>
<p>utländska personen ersätta skada<br>som uppkommer i samband med<br>räddningsinsatsen för vilken den<br>utländska personen annars skulle<br>ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag.</p>
<p>utländska personen ersätta skada<br>som uppkommer i samband med<br>räddningsinsatsen för vilken den<br>utländska personen annars skulle<br>ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag.</p>
<p>Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som<br>saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning<br>för personskada och skada på utrustning eller material som används vid<br>biståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige i samband med<br>räddningsinsatsen.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:948.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1722.</p>
<p>10</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>71 §<sup>3</sup></p>
<p>Staten får kräva tillbaka<br>ersättning som betalats enligt 70 §<br>första stycket av den som har vållat<br>skadan uppsåtligen eller genom<br>grov vårdslöshet. För den som är<br>att anse som arbetstagare skall<br>dock ansvaret vara begränsat på det<br>sätt som sägs i 4 kap. 1 §</p>
<p>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Staten får kräva tillbaka<br>ersättning som betalats enligt 66 §<br>första stycket av den som har vållat<br>skadan uppsåtligen eller genom<br>grov vårdslöshet. För den som är<br>att anse som arbetstagare skall<br>dock ansvaret vara begränsat på det<br>sätt som sägs i 4 kap. 1 §</p>
<p>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns<br>särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).</p>
<p>Om utländskt bistånd har begärts<br>av en kommun, far staten av denna<br>kräva tillbaka vad staten har betalat<br>enligt 66 § eller enligt åtagande i<br>internationella överenskommelser<br>om sådant bistånd i den mån<br>kostnaden jämte kommunens egna<br>kostnader för räddningsinsatsen<br>inte överstiger självrisken enligt<br>37 §.</p>
<p>Om utländskt bistånd har begärts<br>av en kommun, far staten av denna<br>kräva tillbaka vad staten har betalat<br>enligt 70 § eller enligt åtagande i<br>internationella överenskommelser<br>om sådant bistånd i den mån<br>kostnaden jämte kommunens egna<br>kostnader för räddningsinsatsen<br>inte överstiger självrisken enligt<br>37 §.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1994:1722.</p>
<p>11</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Vid sitt toppmöte den 10 och 11 januari 1994 inbjöd North Atlantic<br>Treaty Organisation (NATO) till en ny form av samarbete inom ramen<br>för initiativet Partnerskap för fred, PFF (Partnership for Peace). Inbjudan<br>riktades till deltagarländerna i North Atlantic Cooperation Council<br>(NACC), nämligen Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bulgarien,<br>Estland, Georgien, Kazakstan, Kirgisistan, Lettland, Litauen, Moldavien,<br>Polen, Rumänien, Ryssland, Slovakien, Tadzjikistan, Tjeckien,<br>Turkmenistan, Ukraina, Ungern, Uzbekistan, Vitryssland samt till andra<br>stater inom den dåvarande Konferensen om säkerhet och samarbete i<br>Europa (ESK) - numera Organisationen för säkerhet och samarbete i<br>Europa (OSSE) - "som kan och vill bidra till programmet". Därmed<br>avsågs främst länder som Sverige, Finland och Österrike.</p>
<p>Regeringen har ställt sig positiv till NATO-staternas inbjudan och anser<br>att PFF kan utgöra ett viktigt steg mot en fredsordning för Europa<br>Regeringen har i en skrivelse till riksdagen den 24 mars 1994 (skr<br>1993/94:207 Sverige och Partnerskap för fred) närmare redogjort för PFF-<br>samarbetets innehåll. För ytterligare information om PFF och den svenska<br>medverkan hänvisas till denna skrivelse.</p>
<p>Genom lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet,<br>som trädde ikraft den 1 juli 1994, har det blivit möjligt för regeringen att<br>sända svenska väpnade styrkor utomlands för att delta i gemensamma<br>övningar för trupp.</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för<br>Försvarsdepartementet den 14 november 1994 en särskild utredare,<br>hovrättslagmannen Rolf Holmquist, med uppdrag dels att kartlägga de<br>olika frågorna om rättslig status för personal, ansvar och skadestånd m.m.<br>som kan uppkomma vid försvarets fredsfrämjande samarbete i Sverige<br>eller utomlands, dels att lämna förslag om vilka frågor av rättslig natur<br>som Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder, dels att lämna en<br>redogörelse för de ändringar av lagar och andra författningar som skulle<br>behövas med anledning av sådana avtal (dir. 1994:122).</p>
<p>I maj 1995 lade utredaren fram betänkandet Samverkan för fred - Den<br>rättsliga regleringen (SOU 1995:53). En sammanfattning av betänkandet<br>och utredningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över<br>remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i<br>bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr<br>Fo95/992/RS).</p>
<p>En avtalstext, som reglerar de rättsliga frågorna om status för personal<br>m.m. mellan de deltagande staterna inom PFF-samarbetet (PFF-avtalet),<br>jämte ett tilläggsprotokoll som reglerar frågor om dödsstraff<br>(tilläggsprotokollet), framlades av NATO-staterna i juni 1995 för<br>undertecknande. PFF-avtalet har hittills undertecknats av USA, Norge,<br>Ungern, Danmark, Georgien, Tyskland, Slovenien, Slovakien, Estland,<br>Albanien, Canada, Bulgarien, Belgien, Tjeckien, Polen, Rumänien,<br>Frankrike, Litauen, Lettland, Nederländerna och Turkiet. Samtliga dessa<br>stater utom USA och Turkiet har också undertecknat tilläggsprotokollet.<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>12</p>
<p>PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på svenska och engelska finns Prop. 1995/96:37<br>i bilaga 4.</p>
<p>Regeringen har den 25 januari 1996 beslutat att Sverige skall<br>underteckna PFF-avtalet och tilläggsprotokollet, Fo96/143/SI. Därvid har<br>också beslutats att Sverige skall avge en reservation såvitt avser<br>möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.</p>
<p>Regeringen avser nu att i ett sammanhang ta upp dels frågan om<br>godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet, dels frågan om<br>lagändringar inför ett svenskt godkännande.</p>
<p>I detta sammanhang avser regeringen även att föreslå ändringar i<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) med anledning av ett par felaktiga<br>paragrafhänvisningar i den lagen.</p>
<p>Regeringen behandlar i denna proposition även en skrivelse från<br>Länsstyrelsen i Kalmar län (Fo95/2021/RS), där det begärts en ändring<br>i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. av<br>innebörd att lagens regier om skyddsobjekt även skall omfatta<br>statschefens bostad. Länsstyrelsens skrivelse finns i bilaga 5. Skrivelsen<br>har remitterats till H.M. Konungens Hovförvaltning, Försvarsmakten och<br>Rikspolisstyrelsen. Remissyttrandena finns tillgängliga i<br>lagstiftningsärendet.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 25 januari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 6.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat vissa<br>kommentarer rörande ett par av de föreslagna lagändringarna. Vi<br>återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till 2<br>kap. 7 b § brottsbalken och 4 § lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet. Vissa smärre språkliga ändringar har gjorts<br>i lagtexten med anledning av vad som förekommit vid<br>lagrådsföredragningen</p>
<p>13</p>
<h2>4 Bakgrund</h2>
<p>Utgångspunkten för deltagande i PFF-programmet är att varje stat själv<br>definierar de områden inom vilka den är beredd att samarbeta. PFF-<br>programmets totala omfattning har fastslagits i det ramdokument<br>(Partnership for Peace: Framework Document) som bifogades NATO-<br>statemas inbjudan.</p>
<p>PFF-programmet syftar till att:</p>
<p>- underlätta öppenheten i nationella försvarsplanerings- och<br>budgeteringsprocesser</p>
<p>- säkerställa demokratisk kontroll av väpnade styrkor</p>
<p>- upprätthålla förmågan och beredskapen att, efter vederbörliga<br>konstitutionella hänsyn, bidra till operationer under FN:s<br>bemyndigande och/eller ESK:s (numera OSSE:s) ansvar</p>
<p>- utveckla samarbetsinriktade militära relationer med NATO syftande<br>till gemensam planering, utbildning och övning för att förstärka<br>förmågan att genomföra operationer på det fredsbevarande området,<br>räddningsinsatser, insatser på det humanitära området och på andra<br>områden som parterna kan enas om</p>
<p>- på längre sikt utveckla stridskrafter som har större förmåga att<br>samarbeta med stridskrafter från Atlantpaktens medlemsstater.</p>
<p>Ramdokumentet anger vissa grundläggande principer för samarbete med<br>utgångspunkt i folkrätten, FN-stadgan och OSSE:s principer. Dessa<br>principer bekräftas genom att dokumentet undertecknas av samtliga<br>deltagarstater. Ramdokumentet är inte juridiskt bindande. Det innehåller<br>inga åtaganden om insatser från vare sig NATO:s eller partnerstatemas<br>sida. Utgångspunkten för och inriktningen av ett enskilt deltagarlands<br>medverkan inom PFF-programmets totala ram definieras av landet i ett<br>s.k. presentationsdokument (Presentation Document). Respektive land<br>anger där vilka former för samverkan som det vil! delta i, och vilka<br>resurser som det är berett att erbjuda för detta ändamål. Varje land<br>bekostar sin egen medverkan. NATO sammanställer varje år ett<br>arbetsprogram (Partnership Work Programme) som omfattar samtliga<br>aktiviteter som NATO erbjuder partnerländerna samt alla de aktiviteter<br>som partnerländema erbjuder. Presentationsdokumentet och nämnda<br>arbetsprogram utgör underlag för nästa steg, då de sexton NATO-statema<br>och respektive partnerstat samråder i syfte att enas om ett individuellt<br>partnerskapsprogram (Individual Partnership Programme) för en given<br>tidsperiod. Av detta program framgår målet för samarbetet under de<br>kommande två åren, vad landet utfäster sig att delta i och vilka resurser<br>som det ställer till förfogande.</p>
<p>Genom samrådsförfarandet skapas alltså ett för alla medverkande stater<br>gemensamt arbetsprogram, baserat på vad som är praktiskt möjligt med<br>hänsyn till de resurser som erbjuds och efterfrågas inom samarbetets ram.<br>Grundläggande för samarbetet är således att det bygger på unilaterala<br>presentationsdokument, vilka efter diskussion och inbördes avstämningar<br>formaliseras i bilaterala överenskommelser som förverkligas i multilateralt<br>samarbete med såväl NATO-statema som med andra partnerländer.</p>
<p>Sverige undertecknade Ramdokumentet den 9 maj 1994. Ett<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>14</p>
<p>övergripande och långsiktigt mål för Sveriges deltagande i Partnerskap Prop. 1995/96:37<br>för fred är att bidra till skapande av en ny säkerhetsordning i Europa.<br>Enligt presentationsdokumentet, som Sverige överlämnade i samband med<br>undertecknandet av ramdokumentet i maj 1994, är Sverige berett att bidra<br>med sin erfarenhet från det fredsbevarande området och andra områden,<br>som t.ex. räddningstjänstverksamhet. Det svenska samarbetet<br>konkretiseras i ett individuellt partnerskapsprogram (IPP) mellan Sverige<br>på den ena sidan och NATO-statema på den andra. Programmet kommer<br>att uppdateras årligen. Det IPP som är gällande för tillfället godkändes av<br>regeringen den 11 augusti 1994 och trädde i kraft den 26 augusti 1994.</p>
<p>Sverige deltog under hösten 1994 i två större övningar inom<br>Partnerskap för fred, Cooperative Venture och Cooperative Spirit.<br>Cooperative Venture var en marinövning och ägde rum första veckan i<br>oktober längs Norges atlantkust och i Skagerrak. Sverige deltog med fyra<br>fartyg och en helikopter, övningen syftade till att träna uppgifter som kan<br>bli aktuella i fredsbevarande operationer, t.ex. sanktionsövervakning.<br>Cooperative Spirit ägde rum i slutet av oktober i Holland. Till den<br>övningen sände Sverige ett kombinerat kompani, bestående av en<br>jägarpluton, en kustjägarpluton och en närskyddspluton Det huvudsakliga<br>syftet med Cooperative Spirit var att bidra till utvecklandet av en<br>gemensam syn på hur förband skall uppträda i fredsbevarande<br>operationer.</p>
<p>Under år 1995 har Sverige deltagit i ytterligare övningar inom<br>Partnerskap för fred, varav Cooperative Jaguar och Cooperative Challenge<br>har varit de största. Cooperative Jaguar var en övning med armé-,<br>marin- och flygförband som hölls i Danmark de första veckorna i<br>oktober. Sverige deltog dels i flygdelen med ett transportflygplan och en<br>helikopter, dels i marindelen med tre robotbåtar och en helikopter. Syftet<br>med övningen var att främja ömsesidig förståelse mellan NATO-ländema<br>och partnerstaterna rörande fredsbevarande insatser, räddningsövningar<br>och humanitära insatser. Cooperative Challenge ägde rum i Tjeckien i<br>slutet av september och början av oktober. Till övningen, som var en<br>stabsövning, sände Sverige 15 officerare. Övningen syftade till att samöva<br>en integrerad brigadstab med fredsbevarande uppgifter</p>
<p>En planeringsövning i PFF:s anda genomförs i Sverige under år 1996<br>och under år 1997 avses Sverige att vara värd för tre PFF-övningar med<br>förband.</p>
<p>I januari 1995 inleddes en ny delprocess inom Partnerskap för fred som<br>benämns Defence Planning and Review Process och som syftar till att<br>öka möjligheten till samverkan mellan NATO- och partnerstyrkoma<br>(interoperabiliteten) Genom denna planerings- och översynsprocess vill<br>NATO skapa en grund för att identifiera och bedöma de styrkor och<br>resurser som länderna inom Partnerskap för fred kan komma att<br>tillhandahålla för multinationella fredsbevarande övningar, annan<br>utbildning och insatser tillsammans med NATO-styrkor. Sverige har för<br>avsikt att delta i processen t o m. år 1996 i den utsträckning som<br>motiveras av vårt intresse att främja en effektiv samverkan för<br>fredsbevarande verksamhet, räddningstjänst och humanitära insatser.</p>
<p>15</p>
<h2>5 Avtalen rörande rättsliga frågor</h2>
<h3>5.1 Allmänt</h3>
<p>Genom PFF-avtalet regleras den rättsliga statusen för de deltagande<br>staternas i Partnerskap för fred styrkor när de befinner sig på annan<br>deltagande parts område. Avtalet reglerar inte beslut att sända och ta<br>emot styrkor utan de besluten kommer även fortsättningsvis att göras till<br>föremål för särskilda avtal mellan berörda stater.</p>
<p>PFF-avtalet, som ingås mellan de stater som är medlemmar i NATO<br>och övriga stater som deltar i Partnerskap för fred, innehåller sex artiklar.<br>Genom artikel 1 stipuleras att om inte annat föreskrivs i avtalet eller<br>eventuella tilläggsprotokoll, skall alla parter i avtalet tillämpa<br>bestämmelserna i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om<br>status för deras styrkor (NATO SOFA)</p>
<p>NATO SOFA är en överenskommelse som varit gällande mellan<br>NATO-statema sedan år 1951 och som reglerar den rättsliga statusen för<br>ett NATO-lands styrkor när de befinner sig inom ett annat NATO-lands<br>territorium. Avtalet innehåller 20 artiklar. NATO SOFA är skriven att<br>gälla för gemensamma övningar samt styrkors längre stationeringar på<br>annat NATO-lands territorium. Samarbetet inom ramen för Partnerskap<br>för fred avser emellertid ett samarbete för gemensamma övningar för<br>fredsfrämjande verksamhet, insatser på det humanitära området och<br>räddningsinsatser. Sverige har anslutit sig till PFF-samarbetet för att<br>tillsammans med övriga deltagarländer förstärka förmågan att genomföra<br>nämnda operationer. De gemensamma övningar som hålls inom PFF-<br>samarbetet är i tid begränsade till högst någon vecka per övning.<br>Samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred har således sådan<br>karaktär att de bestämmelser i avtalet som tar sikte på längre tids<br>stationering på annan stats territorium saknar relevans för svenskt<br>vidkommande.</p>
<p>Till PFF-avtalet finns vidare fogat ett tilläggsprotokoll.</p>
<p>PFF-avtalet respektive tilläggsprotokollet träder i kraft 30 dagar efter<br>det att tre signatärstater har deponerat sina ratifikations-, godtagande-,<br>eller godkännandedokument hos Förenta staternas regering. För varje<br>annan signatärstat träder avtalet i kraft 30 dagar efter dagen för<br>deponering av nämnda instrument.</p>
<h3>5.2 De enskilda bestämmelserna</h3>
<p>PFF-avtalet</p>
<p>Ingressen</p>
<p>I avtalets ingress anges vilka stater som tillsammans utgör deltagande<br>stater i Partnerskap för fred. Vidare anges att styrkor från en part i avtalet<br>efter avtal kan sändas till och mottagas i en annan stats område samt<br>erinras det om att beslut att sända och mottaga styrkor även<br>fortsättningsvis skall göras till föremål för särskilda avtal mellan berörda<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>16</p>
<p>parter. Ytterligare anges i ingressen önskan att definiera statusen för Prop. 1995/96:37<br>styrkor när de befinner sig i annan parts område samt åberopas avtalet<br>mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor som<br>upprättades i London den 19 juni 1951.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Artikeln anger att NATO SOFA utgör avtalsinnehåll.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Artikeln anger att området för avtalets tillämpning är samtliga deltagande<br>parters territorium.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>I artikeln anges att vad som sägs i NATO SOFA om att krav skall<br>framläggas eller tvister hänskjutas till vissa namngivna organ, skall tolkas<br>så att berörda parter är skyldiga att förhandla inbördes utan hänvändelse<br>till någon utomstående myndighet</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Artikeln anger att avtalet kan kompletteras eller ändras i enlighet med<br>internationell rätt.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Artikeln är uppdelad i tre punkter med bestämmelser om undertecknande,<br>ratificering och ikraftträdande.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Artikeln anger att avtalet kan sägas upp och att uppsägningen far rättslig<br>verkan ett år efter det att skriftlig uppsägning skett i föreskriven ordning.</p>
<p>Tilläggsprotokollet</p>
<p>Tilläggsprotokollet reglerar frågor om dödsstraff. Genom tillägget fastslås<br>att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet skall en stat som<br>biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem i<br>styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37</p>
<p>NATO SOFA</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Artikeln innehåller två punkter varav punkt 1 innehåller definitioner på<br>begrepp som förekommer i avtalet, t. ex. styrka, sändande stat,<br>mottagande stat. Punkt 2 anger att avtalet gäller för parternas lokala<br>myndigheter på samma sätt som det gäller för deras centrala myndigheter,<br>dock med förbehåll för att egendom som ägs av lokala myndigheter inte<br>skall betraktas som egendom tillhörig en part enligt artikel VIII (ang.<br>skadestånd).</p>
<p>Artikel II</p>
<p>Artikeln slår fast att den främmande statens trupper skall respektera den<br>mottagande statens lagar och att deltagarna i truppen skall avhålla sig<br>från bl. a. politisk verksamhet.</p>
<p>Artikel III</p>
<p>I artikeln görs vissa undantag från pass- och viseringsbestämmelser vid<br>inresa och utresa för en styrka och dess medlemmar. Vidare regleras<br>handhavandet vid hemsändande av främmande soldater från<br>mottagarlandet.</p>
<p>Artikel IV</p>
<p>Artikeln reglerar frågor om förarbevis. Det stadgas att körkort som har<br>utfärdats i den sändande staten skall godkännas även i den mottagande<br>staten.</p>
<p>Artikel V</p>
<p>Enligt artikeln skall den främmande truppen normalt bära uniform i den<br>mottagande staten samt skall tjänstefordon tillhörigt den sändande staten<br>vara försett med nationalitetsbeteckning.</p>
<p>Artikel VI</p>
<p>Artikeln ger den främmande truppen rätt att inneha och bära vapen inom<br>den mottagande statens territorium.</p>
<p>Artikel VII</p>
<p>Artikeln innehåller regler om straffrättslig domsrätt över dem som ingår<br>i den främmande styrkan. Utgångspunkten för regleringen är att staterna<br>har domsrätt i enlighet med respektive stats lagstiftning. Det finns dock<br>bestämmelser som anger att den sändande eller mottagande staten har<br>exklusiv domsrätt. Den sändande statens militära myndigheter har sådan<br></p>
<p>18</p>
<p>domsrätt beträffande brott som är straffbara enligt den statens Prop. 1995/96:37<br>militärlagstiftning men som inte är straffbara i mottagarlandet. Den<br>mottagande staten har exklusiv domsrätt i den omvända situationen.</p>
<p>Vidare regleras det fallet att båda staterna har jurisdiktion Den<br>sändande staten har domsrätt vid brott, som begåtts av en person som<br>ingår i truppen, mot den statens egendom, säkerhet eller styrkor. Vidare<br>har den sändande staten domsrätt beträffande en sådan person, för brott<br>som begåtts under utövning av tjänsten.</p>
<p>Artikeln innehåller vidare bestämmelser för samarbete mellan staterna<br>i fråga om utredning av brott och verkställighet av straff. Enligt punkt<br>7 a far den sändande staten inte verkställa ett dödsstraff i den mottagande<br>staten, om den staten saknar sådant straff för det aktuella brottet.</p>
<p>Vidare regleras frågor om domars rättskraft samt frågor om<br>rättssäkerhet under processer.</p>
<p>Ytterligare stadgas att reguljära militära förband som ingår i en styrka<br>har rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och<br>andra utrymmen som de disponerar över. Styrkans militärpolis far vidta<br>alla lämpliga åtgärder för att säkerställa upprätthållandet av ordning och<br>säkerhet inom dessa lokaler. För anlitande av militär utanför lokalerna far<br>militärpolisen endast anlitas i kraft av avtal med myndigheterna i det<br>mottagande landet. Slutligen regleras i artikeln att varje part skall lägga<br>sig vinn om att införa sådan lagstiftning som anses nödvändig för att<br>trygga säkerhet och skydd i tillräcklig grad inom sitt territorium för<br>anläggningar, utrustning och dylikt.</p>
<p>Artikel VIII</p>
<p>Artikeln innehåller detaljerade bestämmelser för reglering av<br>skadeståndsanspråk Artikeln är uppdelad i 10 punkter, där 1-5 punkterna<br>avser skador under utövning av tjänst I 1 punkten finns bestämmelser om<br>skador på offentligt ägd egendom som används under övning.<br>Huvudregeln är att ingen av staterna är ersättningsskyldig mot den andra<br>för skador som uppkommer på sådan egendom Punkt 2 innehåller regler<br>om skador på annan offentligt ägd egendom. Ersättningskrav för sådana<br>skador avgörs genom förhandlingar mellan parterna (jämför artikel 3 i<br>PFF-avtalet). Ersättning utgår ej för skador som understiger ett visst<br>belopp. Enligt punkt 4 avstår staterna från krav mot varandra för<br>personskador och dödsfall. Personalens rätt till ersättning i sådana fall<br>bestäms av nationella regler.</p>
<p>Om den främmande truppen i tjänsten orsakar skada för tredje man, kan<br>denne yrka ersättning vid det egna landets domstolar enligt de regler som<br>är tillämpliga om skadan skulle ha orsakats av den mottagande statens<br>väpnade styrkor. Den mottagande staten utbetalar ersättningen till den<br>skadelidande tredje mannen. Avgörandet är bindande för den sändande<br>staten. Enligt särskilda regler om avräkning mellan staterna kan den<br>sändande staten fa svara för högst 75 procent av skadeståndet.</p>
<p>I punkt 6 finns bestämmelser om reglering av ersättningskrav på grund</p>
<p>av handlingar utanför tjänsten. Den skadelidande skall framställa sitt krav 19</p>
<p>till den mottagande staten som fastställer eventuell ersättning enligt den<br></p>
<p>egna lagstiftningen. Därefter underrättas den sändande staten som avgör Prop. 1995/96:37<br>om betalning skall ske "ex gratia". Om den skadelidande accepterar<br>beloppet sker betalningen av den sändande staten.</p>
<p>Vidare finns bestämmelser om att myndigheterna i den sändande och<br>mottagande staten skall samarbeta vid upptagning av bevis för en rättvis<br>rättegång.</p>
<p>Artikel IX</p>
<p>Artikeln innehåller bestämmelser om villkoren för vistelsen i värdlandet.</p>
<p>Artikeln avser bl. a. inköp av varor, sjukvård och mervärdesskatt. Enligt<br>punkt 5 kan den främmande styrkans personal få sjuk- och tandvård på<br>samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan<br>anordnas tillfredsställande där styrkan är stationerad.</p>
<p>Artikel X</p>
<p>Artikeln stadgar att den främmande truppen inte skall anses bosatt i<br>värdlandet när det gäller betalning av skatt som utgår på grund av<br>bosättning. Personalen betalar inte skatt i mottagarlandet beträffande den<br>lön som utbetalas av sändarstaten.</p>
<p>Artikel XI</p>
<p>Artikeln innehåller tullbestämmelser. Huvudregeln är att den främmande<br>truppen lyder under den mottagande statens lagstiftning. Tullmyndigheten<br>i den mottagande staten har rätt att visitera den främmande personalen,<br>undersöka deras bagage och ta egendom i beslag. Fordon och annan<br>utrustning för tjänsten far dock tas in i och ut från värdlandet utan tull<br>Den främmande styrkan skall upprätta ett särskilt intyg beträffande sådan<br>utrustning, vilket skall uppvisas för tullmyndigheten i den mottagande<br>staten. Den främmande truppen far även ta in och föra ut personlig<br>utrusning samt möbler och bilar utan att betala tull Mottagarlandet skall<br>ordna så att drivmedel och oljor för bl.a. tjänstefordon kan levereras tull-<br>och skattefritt till den främmande styrkan.</p>
<p>Artikel XII</p>
<p>Artikeln innehåller bestämmelser som riktar sig till tullmyndigheterna i<br>den mottagande staten</p>
<p>Artikel XIII</p>
<p>I artikeln ges bestämmelser om samarbete mellan staterna när det gäller<br>visst utredningsarbete beträffande tull och skatt.</p>
<p>Artikel XIV</p>
<p>20</p>
<p>Artikeln innehåller valutaregler. Den sändande och mottagande staten kan</p>
<p>utfärda särskilda valutaregler för den främmande styrkan.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Artiklarna XV-XX</p>
<p>Dessa artiklarna reglerar frågor hänförliga till NATO-staterna och kan<br>inte anses ha relevans för PFF-samarbetet. Artikel XV anger att avtalet<br>skall gälla även om fientligheter riktas mot NATO-staterna. Artikel XVI<br>reglerar hur tvist om tolkning av avtal skall lösas (se ovan redogörelsen<br>för artikel 3 i PFF-avtalet). Artikel XVII anger att avtalet kan revideras<br>på begäran. Artikel XVIII innehåller ratifikationsbestämmelser. Artikel<br>XIX reglerar uppsägning av avtalet (jämför ovan artikel 6 i PFF-avtalet).<br>I artikel XX finns bestämmelser om utsträckningen av avtalets territoriella<br>tillämpning (jämför ovan redogörelsen för artikel 2 i PFF-avtalet)</p>
<p>21</p>
<h2>6 Godkännande av PFF-avtalet och<br>tilläggsprotokollet.</h2>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Regeringens förslag: PFF-avtalet och tilläggsprotokollet godkänns<br>med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att<br>utöva domsrätt på svenskt territorium.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett statusavtal inom ramen<br>för Partnerskap för fred ingås av regeringen sedan riksdagen godkänt<br>överenskommelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Har i huvudsak godtagit utredningens förslag. Några<br>remissinstanser - däribland Försvarsmakten och Statens räddningsverk -<br>har haft invändningar mot att PFF-avtalet endast reglerar det militära<br>samarbetet inom Partnerskap för fred</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: De gemensamma övningarna inom PFF-<br>samarbetet föranleder frågor om rättslig status för de deltagande staternas<br>styrkor. Hittills har dessa frågor inte varit reglerade i ett enhetligt avtal<br>mellan PFF-staterna. Vid de gemensamma övningar som förevarit inom<br>PFF-samarbetet har därför frågan fatt lösas från fall till fall, varvid<br>vanligtvis det arrangerande landet utfärdat en deklaration där det angetts<br>vilka rättsliga regler som skall vara gällande under övningen.</p>
<p>Ett så omfattande och kontinuerligt pågående samarbete som det som<br>äger rum inom ramen för Partnerskap för fred kräver dock att de rättsliga<br>frågor som uppstår till följd av samarbetet far en enhetlig och långsiktig<br>reglering. I syfte att åstadkomma en sådan enhetlighet och långsiktighet<br>i den rättsliga regleringen har NATO-staterna lagt fram det avtal och<br>tilläggsprotokoll som vi redogjort för i avsnitt 5.2.</p>
<p>Regeringen har den 25 januari 1996 beslutat att avtalet jämte<br>tilläggsprotokollet skall undertecknas, Fo96/56/SI, med en reservation<br>såvitt avser möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt<br>territorium. Reservationen lyder enligt följande.</p>
<p>The Government of Sweden does not consider itself bound by Article I of the agreement<br>among the States Parties to the North Atlantic Treatv and the other States Participating in<br>the Partnership for Peace regarding the status of their Forces, to the extent that this Article<br>refers to the provisions of Article VII of the agreement between the Parties to the North<br>Atlantic Treaty regarding the status of their Forces, which gives sending States the right to<br>exercise jurisdiction within the territory of a receiving State, when Sweden is such a<br>receiving State. The reservation does not cover appropriate measures taken by the military<br>authorities of sending States which are immediately necessary lo ensure the maintenance<br>of order and security within the force</p>
<p>Beträffande innebörden av reservationen se vidare avsnitt 7.4.1</p>
<p>22</p>
<p>Sverige har deltagit och kommer att delta i övningar inom PFF- Prop. 1995/96:37<br>samarbetet. Sveriges avsikt är även att framöver stå som värd för<br>övningar inom ramen för detta samarbete. För Sveriges del är det därför<br>av stor betydelse att fa en enhetlig rättslig reglering av PFF-samarbetet.</p>
<p>Det av NATO-statema framlagda avtalet och tilläggsprotokollet innebär<br>en för Sverige godtagbar rättslig reglering av samarbetet på militär sida.<br>PFF-avtalet och tilläggsprotokollet innebär inte att fråga om beslut att<br>sända en styrka från en medlemsstat till en annan regleras utan dessa<br>avtal reglerar endast vad som gäller rättsligt när ett lands styrkor befinner<br>sig på ett annat lands territorium. Vissa remissinstanser har framhållit att<br>ett avtal bör omfatta även civilt samarbete. Självfallet skulle det vara en<br>fördel om en uttrycklig internationell reglering av allt samarbete inom<br>Partnerskap för fred nu kunde komma till stånd. NATO-staterna har dock<br>valt att för undertecknande lägga fram PFF-avtalet och tilläggsprotokollet,<br>vilka enligt ordalydelsen reglerar militärt samarbete. Det saknas för<br>närvarande möjlighet för Sverige att få till stånd ett avtal som<br>uttryckligen reglerar samarbetet även på civil sida. Denna brist bör dock<br>inte föranleda att Sverige avstår från att godkänna PFF-avtalet och<br>tilläggsprotokollet. Ett uteblivet godkännande skulle endast innebära att<br>Sverige skulle fa ett avtalslöst tillstånd såvitt avser hela PFF-samarbetet.<br>Dessutom kan PFF-avtalet få viss betydelse även för det civila<br>samarbetet. Man bör nämligen hålla i minnet att i åtskilliga stater bedrivs<br>sådan verksamhet som i Sverige är civil av respektive stats försvarsmakt.<br>Analogivis kan därför även t.ex. verksamhet på räddningstjänstens<br>område inom ramen för Partnerskap för fred anses reglerad i avtalet.</p>
<p>I PFF-avtalet - NATO SOFA - regleras, som nämnts i avnsitt 5.1, även<br>sådant som inte kan fa relevans i PFF-samarbetet De bestämmelser i<br>avtalet som reglerar annat än vad som föranleds av de övningar som<br>förekommer inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred saknar därför<br>betydelse för svenskt vidkommande Regeringen återkommer i det<br>följande till vissa av dessa frågor.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige godkänner<br>avtalet jämte tilläggsprotokollet, med reservation när det gäller<br>möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.<br>PFF-avtalet och tilläggsprotokollet är av sådan betydelse att de bör<br>godkännas av riksdagen.</p>
<p>I vissa avseenden innebär bestämmelserna i PFF-avtalet att ändringar<br>måste göras i svensk lagstiftning Regeringen kommer i det följande att<br>redogöra för vilka lagändringar som erfordras.</p>
<p>23</p>
<h2>7 Behovet av lagstiftning Prop. 1995/96:37</h2>
<h3>7.1 Allmänt</h3>
<p>I samband med ett svenskt godkännande av PFF-avtalet och<br>tilläggsprotokollet måste ställning tas till om de regler som Sverige på<br>detta sätt godkänner står i överensstämmelse med svensk lagstiftning. Om<br>så inte är fallet, måste övervägas vilka ändringar som bör göras i den<br>svenska lagstiftningen.</p>
<p>PFF-avtalet och tilläggsprotokollet har presenterats i avsnitt 5.2. En<br>genomgång av dessa dokument visar att det framför allt är på de straff-<br>och skadeståndsrättsliga områdena som det kan vara nödvändigt att<br>anpassa svensk lagstiftning till avtalens reglering. Även skyldigheten att<br>bereda främmande styrkor skydd för insyn i deras verksamhet kräver<br>lagändring, liksom immunitet och privilegier enligt avtalet såvitt avser<br>import och export.</p>
<p>Såvitt avser rätten att föra in vapen i samband med övningar i Sverige<br>har regeringen i proposition 1995/96:52 En ny vapenlag redan föreslagit<br>erforderlig lagstiftning. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april<br>1996.</p>
<p>Åtskilliga frågor som regleras i PFF-avtalet föranleder inte någon<br>ändring i svensk lagstiftning. Regeringen kommer i det följande att<br>närmare utveckla skälen för att vi i vissa avseenden inte föreslår några<br>lagändringar.</p>
<p>Några remissinstanser, däribland Försvarsmakten, har hävdat att det<br>föreligger ett behov av att rättsligt reglera samtliga frågor som upp-<br>kommer inom samarbetet Partnerskap för fred, således även den civila<br>sidan av samarbetet. Även Statens räddningsverk har kritiserat att det<br>civila samarbetet lämnas utanför regleringen.</p>
<p>Såsom framhållits i det föregående har Sverige nu att ta ställning till<br>frågan om godkännande av PFF-avtalet och tilläggsprotokollet. I samband<br>härmed bör erforderliga lagändringar göras. Det saknas för närvarande<br>möjlighet för Sverige att fa till stånd ett internationellt avtal som<br>uttryckligen reglerar även samarbete på civil sida. Eftersom PFF-avtalet<br>i vissa avseenden - såsom framhållits i avsnitt 6 - kan fa betydelse även<br>för civilt samarbete bör lagändringarna dock göras på ett sådant sätt att<br>lagstiftningen - om inte annat är särskilt motiverat - blir tillämplig också<br>i fråga om civilt samarbete inom ramen för Partnerskap för fred.</p>
<p>24</p>
<h3>7.2 Sändande av svensk trupp utomlands</h3>
<p>Regeringens bedömning: Genom lagen (1994:588) om utbildning<br>för fredsbevarande verksamhet har regeringen bemyndigats att<br>sända väpnade styrkor utomlands för deltagande i utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet inom ramen för internationellt<br>samarbete. Det finns inte behov av ytterligare lagstiftning för att<br>sända svenska väpnade styrkor utomlands för att delta i PFF-<br>övningar.</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen om utbildning för fredsbevarande<br>verksamhet ändras så att den i fortsättningen avser utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens<br>Utredningen har inte behandlat frågan om att utsträcka lagen till att avse<br>all fredsfrämjande verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens<br>bedömning. Försvarshögskolan har dock anfört att det bör övervägas att<br>i lagtext använda termen "fredsfrämjande" i stället för "fredsbevarande".</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: Enligt 10 kap 9 §<br>första stycket regeringsformen far regeringen sätta in Försvarsmakten eller<br>en del därav vid väpnat angrepp mot riket. I övrigt far en svensk väpnad<br>styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast om riksdagen<br>medger det (första punkten), om det är medgivet i lag som anger<br>förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller om en skyldighet att<br>vidta åtgärden följder av internationell överenskommelse eller förpliktelse<br>som riksdagen har godkänt (tredje punkten).</p>
<p>Riksdagen måste således på något sätt godkänna att en svensk väpnad<br>styrka sänds utomlands. Enligt lagen (1992:1153) om väpnad styrka för<br>tjänstgöring utomlands finns möjlighet för regeringen att efter begäran av<br>FN eller efter beslut som fattas av OSSE ställa väpnad styrka till för-<br>fogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Denna lag har dock<br>inte någon relevans för PFF-samarbetet. Detta tar ju enbart sikte på<br>utbildning för fredsfrämjande verksamhet I 1 § lagen om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet stadgas att regeringen far sända en väpnad<br>styrka utomlands för att delta i utbildning för fredsbevarande verksamhet<br>inom ramen för internationellt samarbete. Av motiven till lagen (prop.<br>1993/94:244 s. 7f.) framgår att den tillkom främst för att möjliggöra ett<br>deltagande med svensk trupp utomlands vid övningar inom ramen för<br>Partnerskap för fred, utan att riksdagen skall behöva höras vid varje<br>tillfälle när en sådan övning blir aktuell.</p>
<p>Någon ytterligare lagstiftning erfordras inte såvitt avser möjligheterna<br>att sända svensk trupp utomlands för att delta i samarbete inom ramen för<br>Partnerskap för fred. Däremot bör lagen om utbildning för fredsbevarande<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>25</p>
<p>verksamhet ändras så att regeringen ges rätt att sända trupp utomlands för Prop. 1995/96:37<br>deltagande i utbildning inte bara för rent fredsbevarande verksamhet utan<br>även för annan fredsfrämjande verksamhet. De senaste åren har stora<br>förändringarna ägt rum i vår omvärld, varvid särskilt FN:s roll vid<br>internationella konflikter har stärkts. FN, vars tidigare insatser i princip<br>varit rent fredsbevarande vid lösning av internationella konflikter har vid<br>senare insatser kommit att bedriva även annan fredsfrämjande<br>verksamhet. Som exempel kan nämnas de senaste årens FN-insats i f.d.<br>Jugoslavien. Denna internationella förändring har även fatt återverkningar<br>i Sverige. Här kan nämnas dels riksdagens beslut med anledning av<br>prop. 1992/93:254 Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråds beslutade<br>insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien, där svensk trupp<br>ställdes till FN:s förfogande som ett bidrag till av säkerhetsrådet beslutade<br>insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien (bet. 1992/93:UU35,<br>rskr. 1992/93:429), dels riksdagens beslut med anledning av prop<br>1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien, där<br>svensk trupp ställdes till förfogande i en multinationell styrka (IFOR)<br>med uppgift att genomföra en fredsöverenskommelse mellan parterna i<br>konflikten i f.d. Jugoslavien (bet. 1995/96:UU4, rskr 1995/96:109). Även<br>övningar inom Partnerskap för fred kommer i framtiden att i större<br>utsträckning vara inriktade på fredsfrämjande insatser i stället för som<br>tidigare rent fredsbevarande insatser. Från svensk sida föreligger intresse<br>av att kunna delta även i dessa övningar, varför en lagändring bör göras.<br>Någon motsvarande ändring bör däremot inte göras i lagen om väpnad<br>styrka för tjänstgöring utomlands. Även i fortsättningen bör riksdagen<br>således i varje enskilt fall ta ställning till om svensk trupp skall sändas<br>utomlands för deltagande i operationer som inte är enbart fredsbevarande.</p>
<h3>7.3 Tillträde till svenskt territorium för utländsk trupp</h3>
<p>Regeringens bedömning: Gällande svensk lagstiftning om att<br>utländska trupper har tillträde till svenskt territorium och rätt att<br>vistas i landet tillgodoser de krav som samarbetet inom Partnerskap<br>för fred förutsätter. Någon ytterligare lagstiftning föranleds inte av<br>PFF-samarbetet.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning</p>
<p>Remissinstanserna: Statens invandrarverk har anfört att undantag från<br>skyldigheten att söka visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte bör<br>göras i form av enskilda beslut av regeringen utan att sådana undantag i<br>stället bör, liksom andra undantag för återkommande tillfällen, ges en<br>generell utformning i förordningsform - i förevarande fall<br>utlänningsförordningen (1989:547).</p>
<p>26</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Regler om utländsk väpnad styrkas Prop. 1995/96:37<br>tillträde till svenskt territorium finns i olika författningar, nämligen<br>tillträdesförordningen (1992:118), förordningen (1982:756) om<br>Försvarsmaktens ingripande vid kränkning av Sveriges territorium under<br>fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) och förordningen<br>(1994:528) om utländska besök vid Försvarsmakten och Försvarets<br>materielverk. Allmänna bestämmelser om utlänningars inresa, utresa och<br>vistelse i Sverige finns i utlänningslagen (1989:529). I lagen om skydd<br>för samhällsviktiga anläggningar m.m. finns regler som begränsar<br>utlänningars rätt att uppehålla sig inom militära skyddsområden.</p>
<p>Enligt huvudregeln i 4 § tillträdesförordningen krävs tillstånd för<br>tillträde till svenskt territorium av utländska statsfartyg, utländska<br>statsluftfartyg och utländska militära fordon. Utländska statsfartyg har<br>dock i enlighet med bestämmelserna i förordningens 3 § för genomfart<br>tillträde till svenskt territorialhav utan tillstånd. Utgångspunkten är att<br>regeringen avgör om tillstånd skall meddelas (6 §). Tillståndet skall<br>utverkas på diplomatisk väg. I vissa fall enligt 5 § har dock<br>Försvarsmakten rätt att meddela tillståndet. Det gäller bl.a. utländska<br>militära fordon på begäran av Generaltullstyrelsen (5 § första stycket 4).<br>Försvarsmakten far även på begäran av en kommun eller en statlig<br>myndighet som svarar för räddningstjänst meddela utländska statsfartyg,<br>statsluftfartyg och militära fordon tillstånd för tillträde till svenskt<br>territorium vid räddningsinsatser eller vid övning av sådana insatser (5<br>§ andra stycket).</p>
<p>Inom svenskt territorium far ett utländskt statsfartyg eller statsluftfartyg<br>endast med regeringens tillstånd bedriva skjutövningar eller andra<br>övningar än sådana som avses i 5 § andra stycket, om inte övningarna i<br>sin helhet kan genomföras inom fartyget eller luftfartyget (10 §).<br>Utländska militära fordon som befinner sig i Sverige efter tillstånd av<br>Försvarsmakten far däremot användas vid övning här utan tillstånd av<br>regeringen. Om besättningen från ett utländskt statsfartyg eller<br>statsluftfartyg, som befinner sig på svenskt territorium, lämnar fartyget<br>eller luftfartyget far besättningen inte utan regeringens tillstånd bära annat<br>vapen än blankt vapen som hör till uniformsdräkten (11 §).</p>
<p>Utöver de nu redovisade bestämmelserna finns i tillträdesförordningen<br>även särskilda stadganden för krigförande staters statsfartyg och<br>statsluftfartyg.</p>
<p>I IKFN-förordningen finns regler för den situationen att ett utländskt<br>statsfartyg, statsluftfartyg eller militärt fordon befinner sig på svenskt<br>territorium utan att bestämmelserna i tillträdesförordningen har iakttagits.<br>I sådana fall har Försvarsmakten till uppgift att upptäcka och avvisa<br>kränkningar av svenskt territorium (3 § 1). Enligt 11 § far inte militär<br>personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd av<br>Försvarsmakten. Om ett utländskt militärt fordon påträffas inom svenskt<br>territorium utan att ha rätt att vara där, skall det hållas kvar. Om personal<br>som medföljer fordonet saknar rätt att inresa till eller vistas i riket, skall<br>personalen omhändertas och avväpnas. Förhållandet skall anmälas till<br>närmaste polismyndighet. 27</p>
<p>Enligt 1 § förordningen om utländska besök vid Försvarsmakten och</p>
<p>Försvarets materielverk skall Försvarsmakten ha Försvarsdepartementets Prop. 1995/96:37<br>tillstånd innan myndigheten anordnar besök av en utlänning vid vissa<br>staber och förband. Tillstånd krävs också, om utlänningen skall tjänstgöra<br>i en befattning vid en svensk militär enhet. Tillstånd behövs dock inte,<br>om besöket är föranlett av att utlänningen exempelvis skall förbereda,<br>delta i eller följa upp verksamhet inom ramen för överenskommelser<br>mellan Sverige och andra stater om samarbete inom försvarets område.</p>
<p>Allmänna bestämmelser om krav för utlänningars vistelse i Sverige<br>finns i 1 kap. utlänningslagen. Kraven avser pass (2 §), visum (3 §),<br>uppehållstillstånd (4 §) och arbetstillstånd (5 §). I samtliga fall far<br>regeringen föreskriva undantag från kraven. Det erfordas således ingen<br>ändring i utlänningslagen för att Sverige skall kunna uppfylla PFF-<br>avtalets krav på utländska truppers vistelse i Sverige. Övningar som<br>kommer att hållas i Sverige inom ramen för Partnerskap för fred kommer<br>att vara fa till antalet och omfatta högst någon vecka per övning. Vid<br>dessa förhållanden finner regeringen inte skäl att införa särskilda regler<br>i utlänningsförordningen utan det torde vara mer ändamålsenligt att<br>regeringen fattar beslut i frågan då tillträdesfrågan avgörs. Det far således<br>ankomma på regeringen att besluta om erforderliga undantag från vad<br>som föreskrivs i utlänningslagstiftningen.</p>
<p>Någon ytterligare lagstiftning erfordras således inte såvitt avser<br>möjligheten att mottaga utländska förband i Sverige för att delta i<br>samarbete inom ramen för Parnerskap för fred.</p>
<h3>7.4 Straffrättslig domsrätt m.m.</h3>
<p>7.4.1 Sverige såsom mottagande stat</p>
<p>Regeringens forslag: Sverige reserverar sig mot bestämmelserna<br>i avtalet om rätten för en sändande stat att utöva sin domsrätt på<br>den mottagande statens territorium, med undantag av sådana<br>åtgärder som är omedelbart nödvändiga för att upprätthålla ordning<br>och säkerhet inom styrkan.</p>
<p>Åtal mot en medlem av den sändande statens styrka, eller mot en<br>annan person som omfattas av avtalet, för gärning som begåtts i<br>Sverige skall fa väckas endast efter förordnande av regeringen</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en ny bestämmelse införs<br>i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall av innebörd<br>att immunitet skall gälla för den främmande statens personal i enlighet<br>med innehåll i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt<br>utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag:</p>
<p>Gällande rätt</p>
<p>Bestämmelser om tillämpligheten av svensk strafflag i internationella<br>sammanhang finns i 2 kap. brottsbalken. Beträffande brott som begåtts i<br>Sverige föreskrivs i 2 kap. 1 § brottsbalken att det i sådana fall skall<br>dömas efter svensk lag och vid svensk domstol. Denna regel gäller<br>oavsett gärningsmannens nationalitet. Enligt 2 kap. 7 § brottsbalken skall<br>emellertid i fråga om svensk lags tillämpning och svensk domstols<br>behörighet iakttas de begränsningar som följer av allmänt erkända<br>folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av<br>överenskommelse med främmande makt. Detta innebär att straffrättslig<br>immunitet som följer av folkrätten och är så etablerad att den kan sägas<br>utgöra en erkänd folkrättslig grundsats skall tillämpas direkt av svenska<br>domstolar. I andra fall måste bestämmelserna om immunitet ha<br>genomförts i svensk rätt för att vinna beaktande i Sverige.</p>
<p>Bestämmelser om immunitet på grund av internationella avtal som<br>Sverige har anslutit sig till finns bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet<br>och privilegier i vissa fall. Lagen föreskriver immunitet för bl.a.<br>främmande staters beskickningar och beskickningsmedlemmar.</p>
<p>Som en ytterligare begränsning av möjligheten att lagfora brott<br>begångna i Sverige har för vissa fall föreskrivits krav på tillstånd för åtal</p>
<p>Enligt 2 kap. 5 a § tredje stycket brottsbalken far, om fråga om ansvar<br>för en gärning prövats genom dom meddelad i en främmande stat, åtal för<br>gärningen inte väckas i Sverige utan förordnande av regeringen eller den<br>regeringen bemyndigat därtill. Ett sådant bemyndigande har lämnats till<br>Riksåklagaren i förordningen (1993:1467) med bemyndigande för<br>Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall</p>
<p>Vidare föreskrivs i 2 kap. 7 a § brottsbalken att om en utlänning begått<br>brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning<br>hos annan stat eller mellanfolklig organisation, far åtal väckas endast efter<br>förordnade av regeringen. Detta gäller dock inte om gärningsmannen<br>genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i<br>vilken egenskap han har handlat. Bestämmelsen torde bl a ta sikte på<br>medlemmar i en främmande stats militära styrka.</p>
<p>Även en främmande stat kan enligt sin lagstiftning ha domsrätt<br>beträffande gärningar som har förövats i Sverige. Detta leder normalt inte<br>till någon konflikt mellan rättssystemen eftersom varje stat som regel<br>endast kan utöva sin domsrätt inom det egna territoriet. Detta följer av<br>staternas suveränitet. Regeringsformen bygger således på förutsättningen<br>att rättskipning och förvaltning i Sverige skall fullgöras av svenska<br>myndigheter. Främmande länders myndigheter kan alltså inte utan vidare<br>utöva några maktbefogenheter på svenskt territorium. Detta gäller även<br>om maktutövningen riktar sig mot det egna landets medborgare.</p>
<p>Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan emellertid<br>riksdagen under vissa förutsättningar genom beslut överlåta<br>förvaltningsuppgift till bl.a. en främmande stat. Ett sådant beslut måste<br>fattas antingen enligt den ordning som gäller för grundlagsändring eller</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>29</p>
<p>med kvalificerad majoritet.</p>
<p>PFF-avtalet</p>
<p>Enligt artikel VII i NATO SOFA skall både den sändande staten och den<br>mottagande staten ha domsrätt över brott som begås av styrkans<br>medlemmar på den mottagande statens territorium. En stats domsrätt skall<br>dock vara exklusiv när det gäller sådana gärningar, inklusive<br>lagöverträdelser med avseende på statens säkerhet, som är straffbara<br>enligt den statens lagstiftning men inte enligt den andras Med<br>lagöverträdelser som hotar en stats säkerhet menas förräderi mot staten,<br>sabotage, spionage eller överträdelse av någon lag med avseende på<br>statshemligheter eller försvarshemligheter i den staten.</p>
<p>Beträffande övriga fall, där domsrätt således tillkommer båda staterna,<br>föreskrivs i artikeln att militärmyndigheterna i den sändande staten skall<br>ha företräde att utöva sin domsrätt när det gäller brott med avseende<br>uteslutande på den statens egendom och säkerhet eller brott, som riktar<br>sig uteslutande mot egendom tillhörig en annan medlem i en styrka eller<br>civil personal från den staten eller anhöriga eller mot deras person, samt<br>beträffande lagöverträdelser, som härrör från någon handling eller<br>underlåtenhet som begåtts vid tjänsteutövning. I fråga om varje annan<br>lagöverträdelse gäller enligt artikeln att den mottagande staten skall ha<br>företräde till att utöva sin domsrätt.</p>
<p>I artikeln sägs vidare att myndigheterna i den stat som har företräde till<br>att utöva domsrätt skall välvilligt behandla en begäran från<br>myndigheterna i den andra staten att avstå från sin rätt om denna andra<br>stat anser att ett sådant avstående skulle vara av särskild betydelse.</p>
<p>När någon ställts inför rätta i enlighet med bestämmelserna i artikeln<br>av den ena statens myndigheter och blivit frikänd eller dömd och avtjänar<br>eller har avtjänat sitt straff eller blivit benådad far han, enligt punkten 8,<br>inte lagforas på nytt för samma förseelse inom samma territorium av en<br>annan parts myndigheter. Detta skall dock inte hindra att de militära<br>myndigheterna i den sändande staten från att åtala en medlem av sin<br>styrka för någon överträdelse av disciplinära regler som hänger samman<br>med gärningen</p>
<p>Enligt punkten 9 i artikeln skall, när en medlem av en styrka eller dess<br>civila personal eller anhöriga åtalas under en mottagande stats domsrätt,<br>den misstänkte ha vissa närmare angivna grundläggande rättigheter inom<br>ramen för förfarandet.</p>
<p>Av artikeln framgår vidare att den sändande staten, till skillnad från<br>andra situationer där två stater har domsrätt över samma gärning, skall ha<br>rätt att utöva sin domsrätt i den mottagande staten. Det skall således vara<br>möjligt att såväl döma till straff i den mottagande staten som att<br>verkställa domen där. Den enda begränsningen i detta avseende som<br>framgår av artikeln är att en dödsdom inte far verkställas i den<br>mottagande staten av den sändande statens myndigheter, om lagen i den<br>mottagande staten inte har dödsstraff för det aktuella fallet.</p>
<p>Enligt punkten 10 a skall reguljära militära förband som ingår i en<br>styrka ha rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>30</p>
<p>och andra utrymmen som den disponerar enligt avtal med den mottagande Prop. 1995/96:37<br>staten. Styrkans militärpolis skall ha rätt att vidta alla lämpliga åtgärder<br>för att säkerställa upprätthållandet av ordning och säkerhet inom dessa<br>lokaler. Utanför dessa lokaler far dock, enligt punkten 10 b, militärpolis<br>anlitas endast med stöd av avtal med myndigheterna i den mottagande<br>staten.</p>
<p>Överväganden</p>
<p>Det föreliggande SOFA är ursprungligen avsett att gälla endast mellan<br>medlemsstaterna i NATO. Det är således utformat för att reglera rättsliga<br>förhållanden inom ramen för ett betydligt mer långtgående militärt<br>samarbete än Partnerskap för fred. Detta präglar också innehållet i avtalet.<br>Sålunda måste bl.a. bestämmelserna om rätt för den sändande staten att<br>utöva domsrätt och verkställa domar på den mottagande statens<br>territorium antas ha utformats med utgångspunkt i att den sändande staten<br>skall ha en styrka permanent förlagd i den mottagande staten.</p>
<p>Detta är emellertid inte avsikten med PFF. För Sveriges del kan PFF-<br>samarbetet på sin höjd antas föranleda någon enstaka övning per år och<br>varje övning kan beräknas pågå högst ett par veckor. Vid sådant<br>förhållande kan den sändande staten knappast ha något behov av att utöva<br>domsrätt på svenskt territorium. Eventuella brott som begåtts av en<br>styrkas medlemmar på den mottagande statens territorium och som faller<br>under den sändande statens domsrätt kan i stället beivras efter att styrkan<br>återvänt.</p>
<p>Att i svensk lag ge en främmande stat rätt att på svenskt territorium<br>svara för sådan ingripande myndighetsutövning som straffrättskipning<br>innebär skulle vidare kräva långtgående lagstiftningsåtgärder. Sådana kan<br>knappast anses vara motiverade enbart på grund av den begränsade<br>funktion som NATO SOFA har att fylla inom ramen för Partnerskap för<br>fred.</p>
<p>Det kan därutöver tilläggas att utövandet av en sådan domsrätt skulle<br>kunna komma i konflikt med svensk grundlag. I artikeln finns nämligen<br>inte någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att under<br>utövande av sin domsrätt döma till dödsstraff; artikeln innehåller endast<br>förbud mot verkställighet av sådana straff på den mottagande statens<br>territorium. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium far<br>emellertid anses strida mot 2 kap 4 § regeringsformen enligt vilken<br>dödsstraff inte far förekomma.</p>
<p>Med hänsyn till det anförda är det regeringens uppfattning att Sverige<br>bör reservera sig mot bestämmelsen i artikel VII om rätt för den sändande<br>staten att på svenskt territorium utöva straffrättslig jurisdiktion eller att<br>verkställa påföljder för brott.</p>
<p>Ett beslut om att en främmande stats militära styrka far besöka Sverige<br>måste emellertid med nödvändighet anses innefatta en rätt för styrkan att<br>behålla sin befälsstruktur även under besöket. Däri far anses ligga att<br>ansvariga befäl har rätt att mot underlydande medlemmar av styrkan vidta<br>åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan samt för 31</p>
<p>medföljande militärpolis att utöva polisiär myndighet inom<br></p>
<p>förläggningsområden och liknande. Det vore knappast möjligt att låta Prop. 1995/96:37<br>svenska myndigheter helt och hållet överta den uppgiften under besöket.</p>
<p>En sådan reservation som nyss föreslagits bör därför inte omfatta åtgärder<br>som behöver vidtas omedelbart för att upprätthålla ordning och säkerhet<br>inom styrkan. Den bör inte heller gälla den sändande statens rätt enligt<br>avtalet att utöva polisiär myndighet inom förläggningar och andra<br>utrymmen som styrkan ensam disponerar.</p>
<p>Rätten för den sändande statens styrka att internt utöva de befogenheter<br>som nu sagts far anses följa av vedertagna principer för internationellt<br>militärt samarbete och bör inte kräva någon uttrycklig bestämmelse i lag.<br>Det bör emellertid inte komma i fråga att sluta något sådant avtal som<br>avses i punkten 10 b om rätt för den sändande statens militärpolis att<br>ingripa även utanför sådana lokaler som disponeras av dess styrka. Ett<br>sådant avtal torde för övrigt vara att bedöma som överlåtelse av<br>förvaltningsuppgift enligt 10 kap. 5 § regeringsformen och kräva den<br>särskilda beslutsordning som föreskrivs där.</p>
<p>En reservation av det slag som nyss föreslagits inskränker inte den<br>sändande statens rätt att utöva domsrätt sedan styrkan återvänt till<br>hemlandet. Möjligheten att utöva domsrätten på det egna territoriet<br>påverkas inte av svensk lagstiftning. Någon lagstiftningsåtgärd behöver<br>heller inte vidtas för att den sändande statens domsrätt skall vara exklusiv<br>i de fall artikel VII föreskriver detta. Som ovan nämnts utgör ett av<br>kriterierna för exklusiv domsrätt enligt avtalet att gärningen inte är<br>straffbar enligt den andra statens lagstiftning. Eftersom Sverige endast<br>kan ha domsrätt över sådana förfaranden som är straffbara enligt svensk<br>rätt, blir den sändande statens domsrätt alltid exklusiv i dessa fall.</p>
<p>I de fall då den sändande staten enligt artikeln skall ha företräde vid<br>utövande av sin domsrätt kan de aktuella gärningarna vara straffbara<br>också enligt svensk rätt. En begränsning av möjligheten att döma till<br>ansvar också vid svensk domstol bör därför införas.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse skall införas i lagen<br>om immunitet och privilegier i vissa fall av innebörd att den sändande<br>statens personal skall åtnjuta immunitet och privilegier i enlighet med<br>innehållet i avtalet. Bestämmelsen var i första hand avsedd att medföra<br>straffrättslig immunitet för främmande staters styrkor avseende gärningar<br>begångna i Sverige under utövningen av tjänst. Emellertid innehåller<br>avtalet inga bestämmelser rörande detta som direkt föreskriver immunitet<br>I detta avseende bygger således utredningens förslag på andra<br>förutsättningar än de som visat sig komma att gälla Som nyss redovisats<br>föreskriver avtalet i stället en uppdelning av domsrätten beroende på typ<br>av gärning och mot vems intresse den riktat sig. I vissa fall blir den ena<br>statens domsrätt beroende av huruvida den andra staten utnyttjar sin<br>domsrätt eller inte. Detta talar för att omfattningen av den svenska<br>domsrätten i enskilda fall bör avgöras av regeringen. Ett ytterligare skäl<br>för en sådan ordning följer av bestämmelsen i avtalet enligt vilken<br>myndigheterna i den stat som har företräde välvilligt skall behandla en<br>begäran från den andra staten om att avstå från sin rätt. Denna fråga är<br>av sådant slag att prövningen bör ankomma på regeringen. Härutöver bör 32</p>
<p>beaktas att den sändande statens styrka kommer att vistas i Sverige endast</p>
<p>under en begränsad tid. Frågan om svensk domsrätt föreligger enligt Prop. 1995/96:37<br>avtalet måste därför kunna fa ett snabbt avgörande.</p>
<p>Med hänsyn till vad nu anförts är det enligt regeringens mening<br>lämpligare att möjligheten att döma till ansvar i Sverige begränsas genom<br>krav på tillstånd för att väcka åtal. Genom att införa ett sådant krav ges<br>också möjlighet att förhindra att åtal väcks i strid med artikel VII punkten<br>8 när den misstänkte redan lagförts i ett annat land för samma gärning.</p>
<p>Såvitt gäller brott som den sändande statens personal gjort sig skyldiga<br>till vid tjänsteutövningen föreligger redan enligt 2 kap. 7 a § brottsbalken<br>krav på förordnande från regeringen för att åtal skall fa väckas. Som<br>framgår av vad som tidigare anförts sträcker sig emellertid den sändande<br>statens företräde att utöva domsrätt längre än till att avse endast brott i<br>tjänsteutövning. Det är därför nödvändigt att i lag ytterligare reglera<br>frågan om väckande av åtal i nu aktuella fall. En särskild bestämmelse<br>om att åtal mot en medlem av en sändande stats styrka eller dess civila<br>personal inte far väckas utan förordnande av regeringen bör tas in i<br>brottsbalken. Bestämmelsen bör tas in i en särskild paragraf efter 2 kap<br>7a§.</p>
<p>Vid utövandet av svensk domsrätt bör i övrigt inga avvikande regler<br>gälla i fråga om förfarandet. Rättegångsbalkens bestämmelser om<br>förundersökning och handläggningen vid domstol far anses väl uppfylla<br>de grundläggade krav med avseende på den misstänktes rättigheter som<br>anges i artikel VII punkten 9 i avtalet.</p>
<p>7.4.2 Sverige såsom sändande stat</p>
<p>Regeringens bedömning: Brottsbalkens bestämmelser om svensk<br>lags tillämplighet och svensk domstols behörighet tillgodoser<br>behovet av domsrätt över en svensk styrka som besöker ett annat<br>land inom ramen för Partnerskap för fred. Bestämmelserna i avtalet<br>om den mottagande statens domsrätt föranleder inga särskilda<br>åtgärder i detta hänseende.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens<br>bedömning eller lämnar den utan erinran. Försvarsmakten påpekar dock<br>att det inte är tillfredsställande att, som utredningen föreslår, enbart förlita<br>sig på 2 kap. 3 § 2 brottsbalken vad gäller domsrätten över den svenska<br>styrkan. I stället borde enligt Försvarsmakten särskilda bestämmelser<br>införas, motsvarande dem som gäller för utlandsstyrkan. Uppsala<br>universitet har pekat på risken att svenska medborgare drabbas av<br>dödsstraff i en mottagande stat.</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1995/96. I samt. Nr 37</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om svensk lags Prop. 1995/96:37<br>tillämplighet och svensk domstols behörighet i fråga om brott som begåtts<br>utomlands finns i bl.a. 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken. Sverige har enligt<br>3 § oinskränkt domsrätt bl.a. om brottet begåtts på svenskt fartyg eller på<br>svenskt luftfartyg eller annars i tjänsten av befälhavaren eller någon som<br>tillhörde besättningen på ett sådant fartyg, om brottet begåtts av någon<br>som tillhör Försvarsmakten på ett område där en del av Försvarsmakten<br>befann sig, om brottet begåtts vid tjänstgöring utomlands av någon som<br>är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, om brottet förövats mot<br>Sverige, eller om det lindrigaste straff som i svensk lag är föreskrivet för<br>brottet är fängelse i fyra år. I fall som inte omfattas av 3 § har Sverige<br>enligt 2 § domsrätt beträffande brott som begåtts utomlands av svenska<br>medborgare eller utlänningar bosatta i Sverige under förutsättning att<br>gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten eller, om<br>brottet begåtts på ett område som inte tillhör någon stat, fängelse kan<br>följa på brottet enligt svensk lag.</p>
<p>Av de angivna bestämmelserna torde följa att Sverige har domsrätt över<br>i stort sett samtliga fall som i praktiken kan tänkas uppkomma i samband<br>med en övning. Vad som möjligen kan falla utanför är något mindre<br>allvarligt brott som begåtts utanför tjänsten och som inte är straffbart<br>enligt lagen på gämingsorten. I sådana fall torde det ofta vara möjligt att<br>i stället vidta någon disciplinär åtgärd. Enligt regeringens bedömning<br>finns det därför inte anledning att på grund av artikel VII utvidga den<br>svenska kompetensen.</p>
<p>Enligt 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken far åtal inte väckas för<br>brott som förövats utomlands utan förordnande av regeringen eller den<br>regeringen bemyndigat. Emellertid föreskrivs undantag från denna<br>bestämmelse bl.a. för det fall att brottet begåtts av någon som tillhör<br>Försvarsmakten på ett området där avdelning av Försvarsmakten befann<br>sig. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas om det finns tillräckliga<br>bestämmelser för att kunna tillförsäkra den mottagande staten företräde<br>att utöva sin domsrätt i enlighet med artikel VII i avtalet. I den mån den<br>mottagande staten vill använda sin företrädesrätt att utöva domsrätt, måste<br>initiativ till detta tas omedelbart medan den misstänkte ännu finns kvar<br>på den mottagande statens territorium. Vid sådant förhållande torde en<br>eventuell konkurrerande svensk domsrätt inte utgöra något hinder. I 2<br>kap. 5 a § finns bestämmelser som begränsar möjligheten att senare väcka<br>åtal även i Sverige för samma gärning. Enligt regeringens mening är det<br>inte påkallat att tillskapa någon ytterligare reglering</p>
<p>I de fall den mottagande staten med stöd av avtalet utövar sin domsrätt<br>mot en medlem av en svensk styrka, kommer lagen i den staten att<br>tillämpas och påföljder utdömas som föreskrivs däri. Bland de stater som<br>är aktuella att ingå i Partnerskap för fred finns sådana som alltjämt<br>använder sig av dödsstraff. Det finns inget formellt hinder i avtalet mot<br>att någon ur den sändande statens personal ådöms dödsstraff i den<br>mottagande staten. Enligt det i avsnitt 5.2 nämnda tilläggsprotokollet far<br>emellertid ett sådant straff inte verkställas med avseende på någon<br>medlem av en styrka eller dess civila personal och deras anhöriga från 34</p>
<p>någon stat som också är part i tilläggsprotokollet. Det står dock klart att<br></p>
<p>inte samtliga PFF-stater kommer att ansluta sig till tilläggsprotokollet. Prop. 1995/96:37</p>
<p>Såsom påpekats av Uppsala universitet kan alltså inte uteslutas att<br>svenska medborgare som deltagit i en PFF-övning i ett främmande land<br>ådöms dödsstraff för en gärning som begåtts utanför tjänsten. Situationen<br>är emellertid i princip inte annorlunda än när svenskar i andra<br>sammanhang fullgör offentliga uppdrag utomlands utan att åtnjuta full<br>immunitet. Risken att en svensk medborgare skall ådömas dödsstraff<br>utomlands har därvid inte ansetts utgöra något hinder mot svensk<br>medverkan i internationellt samarbete. Denna risk skall heller inte<br>överdrivas. Sådant straff kan i allmänhet komma i fråga endast för<br>utomordentligt grova brott och i många länder som formellt har dödsstraff<br>leder dessa sällan till verkställighet. Regeringen finner med hänsyn härtill<br>att endast det förhållandet att dödsstraff alltjämt tillämpas i en del av<br>PFF-statema inte bör utgöra något hinder mot ett fullt deltagande i<br>samarbetet. Mot bakgrund av bestämmelserna i avtalet om fördelning av<br>domsrätt måste emellertid, inför varje övning i ett främmande land,<br>övervägas om rättssäkerheten i den staten håller tillräckligt hög standard<br>för att garantera att styrkans medlemmar inte löper oacceptabla risker, om<br>de skulle bli misstänkta för brott</p>
<p>7.4.3 Frågor om internationell rättshjälp m.m.</p>
<p>Regeringens bedömning: Befintlig lagstiftning om internationell<br>rättshjälp m.m. far anses vara tillfyllest för ratifikation av avtalet<br>med avseende på dess bestämmelser om ömsesidigt bistånd med<br>anhållanden, utredning, bevisupptagning etc</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har av tidsskäl avstått från att<br>närmare analysera frågan.</p>
<p>Remissinstanserna har inte särskilt berört de aktuella frågorna. Uppsala<br>universitet har dock påpekat att utlämning enligt svensk rätt inte far ske<br>av någon som kan förväntas bli dömd till döden samt ifrågasatt om inte<br>utredningen i anledning härav bort diskutera behovet av en svensk<br>reservation till avtalet.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Enligt artikel VII punkten 5 a i<br>avtalet skall myndigheterna i de mottagande och de sändande staterna<br>bistå varandra med att anhålla medlemmar av en styrka eller dess civila<br>personal eller anhöriga inom den mottagande statens territorium och med<br>att överlämna dem till den myndighet som har domsrätt i enlighet med<br>de övriga bestämmelserna i avtalet Av punkten 5 c följer dock att en<br>anklagad medlem av en styrka eller dess civila personal över vilken den<br>mottagande staten skall utöva domsrätt skall, om han är i den sändande<br>statens förvar, kvarstanna där tills åtal väckts mot honom av den<br>mottagande staten.</p>
<p>35</p>
<p>I punkten 6 a föreskrivs bl.a. att myndigheterna i de mottagande och Prop. 1995/96:37<br>sändande staterna skall bistå varandra med utförande av all nödvändig<br>utredning av lagöverträdelser och upptagning och sammanställning av<br>bevisning inklusive beslagtagande av, och i förekommande fall,<br>överlämnande av föremål som sammanhänger med överträdelsen. För<br>sistnämnda fall far ställas villkor om återlämnande.</p>
<p>Den rätt som tillkommer den sändande statens militära myndigheter att<br>upprätthålla ordningen och lydnaden inom styrkan, och som beskrivits<br>under avsnitt 7.4.1, far anses innefatta möjlighet att även tvångsvis<br>återbörda styrkans medlemmar och dess civila personal till hemlandet<br>under övningen eller vid dess slut. Med hänsyn härtill bör ett<br>överlämnande av en person som tillhör styrkan från svensk myndighet till<br>styrkan när denna befinner sig i Sverige jämställas med en utlämning till<br>den sändande staten.</p>
<p>Bestämmelser om utlämning för brott finns såvitt avser de övriga<br>nordiska länderna i lagen (1959:254) om utlämning för brott til)<br>Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen) och<br>såvitt avser övriga länder i lagen (1957:668) om utlämning för brott<br>(utlämningslag). Enligt utlämningslagen far utlämning ske av en person<br>som i ett främmande land är misstänkt, tilltalad eller dömd för en där<br>straffbelagd gärning. Den gärning för vilken utlämning begärs skall<br>motsvara brott enligt svensk lag för vilket är föreskrivet fängelse i minst<br>ett år. Utlämning far dock inte ske för brott som avses i 21 kap<br>brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Detta innebär<br>att utlämning inte kan ske för typiska brott mot militär lagstiftning, såsom<br>ordervägran, rymning etc. Ytterligare ett antal hinder mot utlämning<br>föreskrivs i utlämningslagen, bl.a. far utlämning inte ske för politiska<br>brott, om den som begärs utlämnad riskerar förföljelse i hemlandet, om<br>utlämning skulle strida mot humanitetens krav eller om den som begärs<br>utlämnad riskerar att straffas med döden</p>
<p>Framställning om utlämning skall ges in till Utrikesdepartementet. Den<br>skall göras på diplomatisk väg om inte Sverige i förhållande till den<br>främmande staten har överenskommit att tillämpa en annan ordning.<br>Utlämning beslutas av regeringen efter inhämtande av yttrande från<br>Riksåklagaren. Om den som begärs utlämnad inte har samtyckt till<br>utlämning, skall frågan om utlämning lagligen kan ske prövas av Högsta<br>domstolen. I samband med ett beslut om utlämning far regeringen även<br>förordna att föremål som tagits i beslag skall överlämnas till den<br>främmande staten. I ett ärende om utlämning gäller samma regler om<br>tvångsmedel som i brottmål. Den som begärs utlämnad kan alltså bli<br>föremål för häktning och anhållande i enlighet med bestämmelserna<br>därom i rättegångsbalken. Dessutom föreskrivs i utlämningslagen att den<br>som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, som<br>enligt lagen kan föranleda utlämning, far på begäran av myndighet i den<br>främmande staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning<br>omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet<br>av åklagare.</p>
<p>Den nordiska utlämningslagen ger möjlighet att utlämna i vidare 36</p>
<p>omfattning än utlämningslagen, bl.a kan utlämning ske även för militära<br></p>
<p>brott. Utlämning far i vissa fall beslutas av åklagare eller av Prop. 1995/96:37<br>Riksåklagaren och i övriga fall av regeringen. Yttrande från Högsta<br>domstolen behöver inhämtas endast om regeringen skall besluta och<br>endast om det finns särskilda skäl. Tvångsmedel får användas i samma<br>omfattning som enligt utlämningslagen.</p>
<p>Genom reglerna i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk<br>domstol (bevisupptagningslagen) kan alla sorters bevis som är tillåtna<br>enligt svensk rätt tas upp på begäran av en utländsk domstol. Genom en<br>lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1996, kan enligt 1 §<br>bevisupptagningslagen bevisupptagning även ske bl a. på begäran av<br>annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för<br>Sverige far göra en sådan framställning (prop. 1995/96:4, bet<br>1995/96:JuU3, rskr. 1995/96:20, SFS 1995:1227). Som villkor för att<br>bevisupptagning i brottmål skall ske gäller enligt 1 § att den brottsliga<br>gärningen skall motsvara brott enligt svensk lag. Vidare gäller vissa<br>undantag för det fall den brottsliga gärningen har karaktär av politiskt<br>brott.</p>
<p>I lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av<br>främmande stat (tvångsmedelslagen) finns bestämmelser om bl a. beslag<br>och husrannsakan för bevisändamål. Framställning om en sådan åtgärd far<br>göras av myndighet i en främmande stat. Genom en hänvisning till vissa<br>bestämmelser i utlämningslagen gäller vissa villkor för att en<br>framställning från främmande stat skall kunna bifallas. I fråga om<br>framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge<br>gäller t.ex. att åtgärd inte far vidtas om den brottsliga gärningen inte<br>motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än<br>ett år. En sådan framställning får heller inte bifallas om gärningen nämns<br>i de föreskrifter i 16 kap brottsbalken som avser brott av krigsman eller<br>i 21 kap brottsbalken eller i lagen om totalförsvarsplikt, såvida inte<br>gärningen också innefattar brott för vilket utlämning far ske Beslut om<br>att ett föremål skall överlämnas fattas av regeringen. Enligt 4 §<br>tvångsmedelslagen far ett beslut om överlämnande förenas med förbehåll.</p>
<p>Av redogörelsen framgår att gällande bestämmelser om internationell<br>rättshjälp torde göra det möjligt att tillmötesgå de flesta framställningar<br>om anhållande och utlämning av en medlem av den sändande statens<br>styrka till den statens myndigheter eller om utredning, bevisupptagning<br>eller överlämnande av beslagtagna föremål. Emellertid är det också<br>möjligt att tänka sig fall som formellt omfattas av de angivna<br>bestämmelserna i artikel VII, men där gällande lagstiftning inte ger<br>utrymme att gå myndigheterna i den främmande staten till mötes. Den<br>situation som ligger närmast till hands i detta hänseende är att<br>myndigheterna i ett utomnordiskt land begär att medlem av en styrka som<br>i Sverige gjort sig skyldig till något militärt brott, som t.ex. rymning,<br>skall anhållas och överlämnas till myndigheterna. Som framgår av<br>redogörelsen för utlämningslagen skulle en sådan begäran inte kunna<br>beviljas.</p>
<p>Såsom anförts i avsnitt 7.4.1 måste emellertid vid en bedömning av<br>behovet av lagstiftning i anledning av avtalet beaktas att detta 37</p>
<p>ursprungligen är avsett för ett betydligt längre gående militärt samarbete<br></p>
<p>än Partnerskap för fred. Vidare måste beaktas att sedan avtalet tillkom Prop. 1995/96:37<br>betydande förändring har skett i många länder av karaktären hos den<br>militära utbildningen. Således har en strikt lydnadsplikt grundad på<br>omfattande bestraffningsmöjligheter ersatts av ett mera<br>anställningsliknande förhållande mellan befäl och underlydande. På grund<br>härav och med hänsyn till de förhållandevis korta tidsperioder som ett<br>främmande lands styrka kan antas komma att vistas i Sverige torde de<br>formella inskränkningar som gäller beträffande exempelvis militära brott<br>i reglerna om internationell rättshjälp i praktiken ha mycket liten<br>betydelse. Regeringen anser till följd härav att någon utvidgning av<br>bestämmelserna om internationell rättshjälp inte är påkallad i anledning<br>av avtalet.</p>
<p>När svensk styrka befinner sig på en annan stats territorium torde inte<br>föreligga några hinder för styrkan att samarbeta med den statens<br>myndigheter på sätt som föreskrivs i artikel VII punkterna 5 och 6 a. Om<br>en medlem av styrkan gör sig skyldig till brott över vilket den<br>mottagande staten har domsrätt enligt avtalet, bör denne alltså överlämnas<br>till myndigheterna i den staten om en begäran därom görs. Ett sådant<br>överlämnande bör inte vara att jämställa med utlämning, eftersom den<br>som överlämnas redan befinner sig på den främmande statens territorium.<br>På motsvarande sätt bör utredning kunna genomföras och föremål kunna<br>ställas till förfogande för beslag av den mottagande statens myndigheter<br>om detta begärs. Några lagstiftningsåtgärder i dessa hänseenden är enligt<br>regeringens mening inte erforderliga</p>
<h3>7.5 Skadestånd</h3>
<p>Regeringens förslag: I lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet införs en ny bestämmelse rörande<br>skadeståndsfrågor. Den nya bestämmelsen innebär att svenska<br>staten i stället för den utländska personen skall ersätta skador som<br>uppkommer i samband med utbildningen och som den utländska<br>personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig förenligt svensk<br>lag.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen har emellertid även föreslagit att svenska staten<br>skall svara för kostnader för skador som medlemmar ur de utländska<br>styrkorna vållar utanför tjänsteutövningen</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarkollegiet har väckt vissa frågor i anslutning<br>till 17 § trafikskadelagen (1975:1410). Försvarsmakten har haft vissa<br>invändningar mot förslaget, vilka framgår av deras yttrande, se<br>underbilaga till bilaga 3. Statens järnvägar har hemställt att staten ställer<br>garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga<br>verk med anledning av uppkomna skador. Några remissinstanser,<br></p>
<p>38</p>
<p>däribland Riksåklagaren, har ifrågasatt betänkandets förslag att svenska Prop. 1995/96:37<br>staten skall stå för kostnader för skador som medlemmar i de utländska<br>styrkorna vållar utanför tjänsteutövningen.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: För svenskt vidkommande gäller som<br>huvudregel att behörig domstol i tvistemål är den inom vilkens domkrets<br>svaranden bor stadigvarande. Om målet gäller skadestånd, är också<br>domstolen i den ort där den skadegörande handlingen företogs eller där<br>skada uppkom behörig. Denna regel gäller oberoende av skadevållarens<br>medborgarskap. En utländsk medborgare som under tillfällig vistelse här<br>i landet vållar en personskada kan alltså av den skadelidande stämmas<br>in till domstolen i den ort där den skadegörande handlingen utfördes.<br>Genom olika internationella avtal har säkerställts att svaranden kan delges<br>domstolshandlingar såsom förelägganden, kallelser till förhandlingar etc.<br>även om han inte längre är kvar i Sverige På samma sätt har länder<br>också träffat överenskommelser som skall möjliggöra verkställighet av<br>domar från ett annat land.</p>
<p>Av allmänna folkrättsliga grundsatser följer att en stat i princip inte är<br>skyldig att svara vid domstol i ett annat land. En talan mot en utländsk<br>stat kan därför avvisas av domstolen utan att någon prövning av</p>
<p>sakfrågan görs. En domstol som enligt vad som redogjorts för i det</p>
<p>föregående är behörig att pröva ett skadeståndsanspråk med</p>
<p>internationella inslag - skadevållaren är t.ex. utländsk medborgare utan<br>hemvist här i landet - måste också ta ställning till vilket lands</p>
<p>skadeståndsregler som skall tillämpas på de olika momenten i målet,<br>vilken grad av oaktsamhet som skall krävas för skadeståndsskyldighet,<br>vad skadeersättning far avse, vilket belopp som skall bestämmas etc. I<br>vissa fall - främst när det rör sig om skadestånd i avtalsförhållanden eller<br>när ansvarsförsäkringar kommer in i bilden - kan det finnas en uttrycklig<br>överenskommelse om vilket lands lag som skall tillämpas på tvisten. I de<br>flesta fall avgörs frågan enligt den internationella privaträttens icke<br>lagreglerade principer. Dessa kan enkelt uttryckt sägas innebära att det<br>vanligtvis är lagen i det land där den skadebringande handlingen företogs<br>som skall tillämpas. Om en svensk medborgare skadar en annan svensk<br>medborgare under vistelse utomlands, kan det emellertid i vissa fall ligga<br>nära till hands för en svensk domstol som skali pröva saken att i stället<br>tillämpa svensk rätt.</p>
<p>Utanför kontraktsförhållanden kan skadeståndsfrågor i samband med<br>försvarsövningar mellan flera länder delas upp i två huvudgrupper:<br>ersättning för skador under övning, dvs. under utövningen av tjänst, och<br>ersättning för skador under annan tid Inom dessa huvudgrupper kan en<br>indelning göras i fall där den skadelidande är en annan samarbetande stat<br>och fall där den skadelidande är en utomstående, dvs. s.k.<br>tredjemansskador. PFF-avtalet innehåller detaljerade bestämmelser om<br>detta. Innehållet i artikel VIII i NATO SOFA har behandlats i avsnitt 5.2.</p>
<p>39</p>
<p>Skador hos annan samarbetande stat under övning</p>
<p>PFF-avtalet skiljer i denna del på skador som under övning vållats på<br>egendom som används av styrkorna, på skador som under övning vållats<br>på annan egendom som tillhör part samt på skador eller dödsfall som<br>under övning drabbat medlem i en styrka. Såvitt avser skador på<br>egendom som styrkorna använder under övning avstår staterna från att<br>kräva ersättning av varandra för detta Detsamma gäller för skador och<br>dödsfall som drabbar medlemmar i styrkorna. Fråga om ersättning för<br>skador som under övning vållats på annan egendom som tillhör en part<br>skall avgöras genom förhandlingar mellan berörda stater utan<br>inblandning av utomstående part.</p>
<p>PFF-avtalets reglering i dessa avseenden kräver inga svenska<br>lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Skador hos tredje man</p>
<p>Ersättning förtredjemansskador som uppstått under övning regleras enligt<br>PFF-avtalet i första hand av den mottagande staten. Denna lösning är<br>naturlig eftersom en främmande stat i princip inte är skyldig att svara i<br>en process inom den mottagande statens territorium PFF-avtalet<br>innehåller vidare regler för de regresskrav som kan uppstå mellan staterna<br>med anledning av ersättningar för dessa skador. Beträffande innehållet i<br>reglerna hänvisas till avsnitt 5.2.</p>
<p>Beträffande tredjemansskador orsakade av den främmande truppen<br>utanför tjänsten anges i artikeln ett förfarande där den sändande staten<br>skall avgöra huruvida man avser att ersätta dessa kostnader ex gratia.</p>
<p>I PFF-avtalet beskrivs, som nämnts, ingående hur skador på de<br>deltagande staternas egendom under övning skall regleras staterna<br>emellan. Detsamma gäller för skador och dödsfall som under övning<br>drabbar medlemmar i styrkorna. Det förhållandet att de deltagande<br>staterna genom att ansluta sig till PFF-avtalet förbundit sig att i vissa fall<br>avstå från att kräva ersättning av varandra är att se som folkrättsliga<br>åtaganden staterna emellan, vilka följer direkt av avtalet. Regleringen ger<br>därmed inte anledning till någon lagstiftningsåtgärd. Detta gäller även<br>beträffande de bestämmelser om regresskrav mellan staterna som gäller<br>direkt enligt PFF-avtalet.</p>
<p>Kammarkollegiet har i sitt remissvar anfört att ett tillägg bör införas<br>i anslutning till 17 § trafikskadelagen (1975:1410) som klargör att<br>bestämmelsens förbud mot avtal som inskränker rätten till<br>trafikskadeersättning inte skall avse PFF-avtalets regler om att de<br>deltagande staterna förbinder sig att avstå från anspråk. Såsom framhållits<br>ovan är regleringen staterna emellan i PFF-avtalet av folkrättslig karaktär<br>Staternas åtaganden sanktioneras därmed enligt det folkrättsliga<br>regelsystemet. Med hänsyn härtill bör inte något tillägg införas i<br>anslutning till 17 § trafikskadelagen eller några ändringar i övrigt göras<br>i det svenska interna rättssystemet som syftar till att reglera partemas<br>åtaganden enligt PFF-avtalet. Regeringen återkommer i det följande och<br>i författningskommentaren till 4 § lagen om utbildning för fredsfrämjande</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>40</p>
<p>verksamhet till vissa andra frågor avseende trafikskadelagen. Prop.</p>
<p>När det däremot gäller möjligheterna för en skadelidande tredje man att<br>rikta ersättningsanspråk mot svenska staten för skador orsakade av en<br>annan stat eller av en medlem i en utländsk styrka är situationen<br>annorlunda. För anspråk av detta slag krävs en rättslig grund. Regeringen<br>föreslår därför att den svenska statens ersättningsskyldighet gentemot<br>tredje man lagfästs. Utredningen har föreslagit att en sådan regel tas in<br>i lagen om utbildning för fredsbevarande verksamhet. Försvarsmakten har<br>hävdat att regleringen i stället bör ske i skadeståndslagen. Eftersom<br>ifrågavarande tredjemansskada för svenskt vidkommande endast kan<br>uppkomma då utländsk trupp befinner sig på svenskt territorium för<br>övning av fredsfrämjande verksamhet inom ramen för FN- eller PFF-<br>samarbetet, föreslår regeringen dock att regleringen tas in i lagen om<br>utbildning för fredsbevarande verksamhet som, enligt vad som anförts i<br>avsnitt 7.2, fortsättningsvis bör benämnas lagen om utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet. På motsvarande sätt regleras för övrigt i<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) en liknande skyldighet för svenska<br>staten att ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person för personskada<br>och skada på utrustning eller material som används vid en räddningsinsats<br>i Sverige som skett på begäran av regeringen, en kommun eller en statlig<br>myndighet; se 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen. Skäl att utsträcka<br>svenska statens skadeståndsskyldighet, på sätt utredaren föreslagit, till att<br>även avse skador som vållats utom tjänsten föreligger inte med hänsyn<br>till den utformning som PFF-avtalets skadeståndsartikel fatt.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen i 4 § lagen om utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet tar endast sikte på skadeståndsskyldighet<br>Bestämmelsen träffar därmed inte trafikskadeersättning enligt<br>trafikskadelagen, eftersom sådan ersättning inte betraktas som skadestånd<br>då den utgår på försäkringsmässig grund. Trafikskadelagen avser skador<br>i följd av trafik med motordrivet fordon. Ersättningssystemet bygger på<br>en i princip obligatorisk försäkringsplikt för fordonsägare och frågor om<br>vem som varit vållande till skadan är, särskilt när det gäller personskador,<br>av underordnad betydelse.</p>
<p>Enligt 3 § trafikskadelagen omfattas statligt ägda fordon inte av<br>försäkringsplikten. I 4 § anges vidare att regeringen kan föreskriva<br>undantag från försäkringsplikt beträffande motordrivet fordon som tillhör<br>viss främmande stat. Undantag har föreskrivits i 9 §</p>
<p>trafikförsäkringsförordningen (1976:359). I undantaget anges att fordon<br>som inte är registrerat i Sverige far föras hit och brukas i trafik här utan<br>svensk trafikförsäkring, om det tillhör stat som tillträtt den europeiska<br>konventionen den 20 april 1959 om obligatorisk försäkring mot<br>skadeståndsansvar. Beträffande fordon som på detta sätt undantagits från<br>försäkringsplikt gäller enligt 15 § trafikskadelagen att staten svarar för<br>den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om försäkring funnits.</p>
<p>Såsom anförts i redogörelsen för NATO SOFA-regleringen (se avsnitt<br>5.2) är huvudprincipen för den mottagande statens ansvar i förhållande<br>till tredje man för skador orsakade av den främmande staten eller av<br>medlem av dess styrka, att tredje man skall kunna begära ersättning av<br>den egna staten enligt de regler som gäller för skador orsakade av den<br></p>
<p>1995/96:37</p>
<p>41</p>
<p>egna statens styrkor. Den närmast till hands liggande lösningen när det Prop. 1995/96:37<br>gäller trafikskador som uppkommer i samband med PFF-samarbetet, eller</p>
<p>i annat fall i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet, är<br>mot denna bakgrund att staten - på sätt som gäller beträffande fordon<br>enligt den ovan berörda europeiska konventionen - påtar sig det ansvar<br>som annars åligger försäkringsanstalt. En sådan ordning bör åstadkommas<br>genom att ett tillägg, utgörande ett undantag enligt 4 § 1 trafikskadelagen<br>avseende fordon tillhöriga stat som här i landet medverkar i utbildning<br>för fredsfrämjande verksamhet, görs i trafikförsäkringsförordningen.</p>
<p>övningar i Sverige kommer att hållas vid högst något tillfälle per år<br>och då - som förut sagts - pågå endast någon vecka. Skäl att vid dessa<br>sällan förekommande och till kort tid begränsade övningar ställa garantier<br>för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga verk med<br>anledning av uppkomna skador finner inte regeringen föreligga</p>
<h3>7.6 Tillträde till område för övning m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: I lagen om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m. införs en ny bestämmelse om främmande staters<br>militära styrkor. Den nya bestämmelsen innebär att område där<br>utländska militära styrkor bedriver övning kan förklaras som<br>skyddsobjekt, då styrkorna deltar i utbildning för fredsfrämjande<br>verksamhet inom ramen för internationellt samarbete</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse<br>införs som jämställer de utländska trupperna med Försvarsmakten vid<br>tillämpningen av lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Försvarsverksamhet i Sverige är<br>skyddad på olika sätt mot obehörig insyn och mot sabotage och annan<br>skadegörelse. Genom särskilda regler har också tillskapats ett skydd för<br>allmänheten så att den inte skall komma till skada till följd av militära<br>övningar osv. Vid sidan om reglerna i brottsbalken om spioneri, sabotage<br>osv. finns i lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.<br>bestämmelser som syftar till att åtadkomma det skydd för bl.a<br>Försvarsmaktens verksamhet som inte ges genom annan lagstiftning. I<br>lagen finns särskilda bestämmelser som tar sikte på behovet av skydd för<br>allmänheten. Det skyddsbehov som finns för den svenska Försvarmaktens<br>verksamhet gör sig också gällande i fråga om utländsk militär verksamhet<br>som till följd av PFF-samarbetet bedrivs här i landet.</p>
<p>Enligt NATO SOFA artikel VII punkt 11 förbinder sig Sverige att<br>införa sådan lagstiftning som man anser vara nödvändig för att trygga<br>säkerhet och skydd i tillräcklig grad inom sitt territorium för bl.a.</p>
<p>42</p>
<p>anläggningar, utrustning och egendom. Prop. 1995/96:37</p>
<p>Enligt regeringens mening är det mest ändamålsenligt att i lagen om<br>skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. föra in en bestämmelse om<br>att områden där en främmande stats militära styrka bedriver övningar kan<br>förklaras som skyddsobjekt. På så sätt far förband ur en utländsk<br>försvarsmakt samma skydd som motsvarande enheter i den svenska<br>Försvarmakten har. Ett beslut om att ett övningsområde skall vara<br>skyddsobjekt innebär automatiskt förbud mot obehörigt tillträde till<br>området samt möjligheter att också förbjuda fotografering och annan<br>avbildning m.m.</p>
<p>För bevakning av skyddsobjekt far enligt lagen om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. anlitas polismän, militär personal och<br>annan särskilt utsedd personal. Den som bevakar ett skyddsobjekt och<br>inte är polisman benämns skyddsvakt. Skyddsvakterna har i nämnd lag<br>getts särskilda befogenheter när det gäller att avvisa och t.o.m. tillfälligt<br>omhänderta personer som överträder ett tillträdesförbud eller vägrar att<br>uppge vem han eller hon är. Den lagtekniska lösning som regeringen<br>föreslår innebär inga ändringar när det gäller bevakning av skyddsobjekt<br>Den utländska styrkans personal far således inte anlitas som skyddsvakter.</p>
<p>Lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m m. förutsätter vissa<br>myndighetsbeslut, t.ex. beträffande vad som skall utgöra skyddsobjekt. I<br>viss utsträckning har det i förordningen (1990:1334) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. lagts på Försvarsmakten att fatta<br>sådana beslut när det gäller militär verksamhet. I fråga om utländska<br>förband som bedriver verksamhet här i landet kan det inte komma i fråga<br>att ge förbandet eller dess chef motsvarande befogenhet. I stället bör<br>också för ett sådant förbands del beslut fattas av den svenska<br>Försvarsmakten. Det får ankomma på regeringen att utfärda de<br>föreskrifter som behövs i detta avseende</p>
<h3>7.7 Sekretess</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets krav på säkerhet och<br>sekretess tillgodoses av sekretesslagens (1980:100) bestämmelser<br>om utrikessekretess och försvarssekretess.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Inom PFF-samarbetet har NATO<br>utarbetat en särskild säkerhets- och sekretessöverenskommelse avsedd att<br>gälla i förhållande till de stater som inte är medlemmar av organisationen<br>("Security arrangements for partnership"). Samtidigt med beslutet om ett<br>individuellt partnerskapsprogram godkände regeringen säkerhets- och<br></p>
<p>43</p>
<p>sekretessöverenskommelsen med NATO. Detta gjordes i augusti 1994.</p>
<p>Bakgrunden till att NATO utarbetade en särskild överenskommelse om<br>säkerhet och sekretess var att staterna utanför NATO bl.a. inte hade<br>tillträde till lokalerna i NATO-högkvarteret. I överenskommelsen fick<br>därför dessa stater göra vissa utfästelser beträffande säkerhets- och<br>sekretessfrågorna. Överenskommelsen innebar bl.a. att NATO fick<br>uppgifter beträffande de personer som skulle ha tillträde till lokalerna.<br>NATO utfärdade därefter särskilda ID-handlingar för dessa personer.<br>Enligt överenskommelsen åtog sig staterna även långtgående skyldigheter<br>beträffande handhavandet av sådan sekretessbelagd information som<br>utväxlades med anledning av samarbetet.</p>
<p>Det svenska godkännandet av säkerhets- och<br>sekretessöverenskommelsen med NATO föregicks av en bedömning av<br>om överenskommelsen var förenlig med då gällande svensk rätt. Det<br>ansågs att reglerna om utrikes- och försvarssekretessen (2 kap. 1 och 2<br>§§ sekretesslagen) var tillräckliga för att Sverige skulle kunna uppfylla<br>åtagandena enligt överenskommelsen. Bedömningen gjordes sommaren<br>1994. Då gällde för uppgifter om bl.a. Sveriges förbindelser med annan<br>stat en presumtion för sekretess hos regeringen och inom<br>utrikesrepresentationen. Numera gäller även för dessa fall ett s.k. rakt<br>skaderekvisit. Det bedömdes emellertid då att ett sådant skaderekvisit var<br>tillräckligt för att exempelvis Försvarsmakten skall kunna uppfylla ett<br>svenskt åtagande enligt säkerhets- och sekretessöverenskommelsen.<br>Förhållandet för regeringen och utrikesrepresentationen kan anses vara<br>detsamma som redan gäller för Försvarsmakten. Skaderekvisiten i 2 kap</p>
<p>1 § sekretesslagen i dess lydelse sedan den 1 januari 1995 och i 2 kap.</p>
<p>2 § samma lag kan således alltjämt anses vara uppfyllda i fråga om den<br>information som utväxlas inom PFF-samarbetet. Försvarets<br>fredsfrämjande samarbete med andra länder bör i de situationer som här<br>är aktuella inte heller föranleda ändringar i svensk rätt avseende den<br>kommersiella sekretessen (8 kap. sekretesslagen).</p>
<h3>7.8 Bärande av uniform</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om rätt för<br>utländsk trupp att vid vistelse i landet bära uniform tillgodoses<br>genom gällande svensk rätt. Behov av lagstiftning föreligger inte.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett uttryck för staters suveränitet är<br>det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land<br>bära sin nations uniform. Enligt 11 § IKFN-förordningen far inte utländsk<br>militär personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>44</p>
<p>av Försvarsmakten. Vid militärt internationellt samarbete är det dock Prop. 1995/96:37<br>regelmässigt så att besökande staternas förband tillåts uppträda i uniform.</p>
<p>Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna. Enligt<br>PFF-avtalet har den sändande statens styrkor rätt att bära uniform inom<br>den mottagande statens territorium. Ett sådant åtagande fordrar ingen<br>ändring i svensk rätt. Trots bestämmelsen i 11 § IKFN-förordningen om<br>att Försvarsmakten har rätt tillåta utländsk militär att bära uniform i<br>Sverige kan detta även beslutas av regeringen. Behov av lagändring för<br>att uppfylla PFF-avtalets krav på rätt att bära uniform föreligger därför<br>inte.</p>
<h3>7.9 In- och utförsel av materiel</h3>
<p>Regeringens förslag: I lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.<br>införs nya bestämmelser om främmande staters militära styrkor<br>som här i landet deltar i fredsfrämjande verksamhet inom ramen för<br>PFF-samarbetet. De nya bestämmelserna innebär att utländska<br>styrkor får tull- och skattefritt importera utrustning, förnödenheter,<br>förråd och annan egendom för eget bruk.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har inte ansett lagändring<br>nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla avtalet såvitt avser<br>bestämmelser om tull utan har utgått från att tullagens regler om temporär<br>import är tillräckliga.</p>
<p>Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen har dels anfört att tullagens<br>regler om temporär import inte kan utfyllas på sätt PFF-avtalet kräver,<br>dels föreslagit en lagändring som överensstämmer med regeringens<br>förslag, övriga remissinstanser har inte haft något att erinra mot<br>utredningens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid internationellt fredsfrämjande<br>samarbete är utgångspunkten att de varor och den utrustning som behövs<br>för samarbetet fritt skall kunna föras mellan länderna. Transporter skall<br>kunna äga rum utan att exempelvis tullförfarandet behöver iakttagas. Den<br>materiel som förs över gränserna i dessa sammanhang är huvudsakligen<br>vapen och annan krigsmateriel samt den utrustning i övrigt som truppen<br>behöver för utbildning.</p>
<p>Den europeiska gemenskapen (EG) är bl.a. en tullunion. Detta innebär<br>att tull och andra avgifter inte betalas då varor förs mellan länderna inom<br>gemenskapen. Det föreligger således ingen tull- eller skattepliktig import<br>av varor i sådana fall. Den nya tullagen (1994:1550) gäller därför endast<br>i fråga om import från och export till ett land utanför EG (1 § tullagen).<br>Medlemsländerna inom EG medges dock rätt att föreskriva om tullfrihet<br>för bl.a. diplomater och sådan personal som åtnjuter immunitet och<br></p>
<p>45</p>
<p>privilegier i enlighet med internationella avtal. Sverige har utnyttjat denna Prop. 1995/96:37<br>möjlighet och föreskrivit om tullfrihet för bl.a. dessa grupper i 4 § lagen<br>(1994:1547) om tullfrihet m.m. Av artikel 136 i rådets förordning (EEG)<br>nr 918/83 framgår att medlemsstaterna bemyndigas att medge tullbefrielse<br>bl.a. till väpnade styrkor som till följd av internationella<br>överenskommelser är stationerade inom en medlemsstats territorium utan<br>att tjäna dess fana. Sverige har inte tidigare utnyttjat denna möjlighet att<br>föreskriva om tullfrihet. Danmark har utnyttjat bemyndigandet genom att<br>i 5 § Toldloven delegera till "Skatteministeren" att utfärda regler på<br>området.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att regler om temporär import skall tillämpas.<br>Reglerna om temporär import finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92<br>och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. Tillämpningen av<br>reglema om temporär import handhas av tullmyndigheten<br>Generaltullstyrelsen har anfört att det inte finns någon möjlighet för dem<br>att meddela utfyllande bestämmelser till tillämpningskodexen<br>(kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93) med stöd av ett<br>internationellt statusavtal. GeneraltulIstyrelsen har vidare anfört att den<br>möjlighet som finns att uppnå tull- och skattefrihet genom ett<br>internationellt statusavtal är genom 4 § andra stycket lagen om tullfrihet<br>m.m. jämfört med det förslag till ändring i lagen om immunitet och<br>privilegier i vissa fall som utredningen lagt fram.</p>
<p>I PFF-avtalet stadgas att en styrka tull- och skattefritt skall fa föra in<br>utrustning samt förnödenheter, förråd och andra varor för eget bruk.<br>Såvitt avser PFF-stater som samtidigt är medlemmar i EG föranleder inte<br>stadgandet behov av lagändring. Avseende PFF-stater som inte är<br>medlemmar i EG delar regeringen Generaltullstyrelsens bedömning att<br>tullagens regler om temporär import inte är tillräckliga för att uppfylla<br>PFF-avtalets krav på viss tullfrihet. Behov av lagändring föreligger därför<br>och regeringen finner att Generaltullstyrelsens förslag till lagändring väl<br>fyller PFF-avtalets krav på tullfrihet. Samarbetet inom ramen för<br>Partnerskap för fred är ett program inom NATO Bestämmelsen i 4 §<br>andra stycket lagen om tullfrihet m.m., som reglerar tullfrihet för<br>internationella organisationer, kan därför inte anses tillämplig.<br>Regeringen föreslår i stället att artikel 136 i rådets förordning (EEG) nr<br>918/83, som medger undantag för tull för stationerade väpnade styrkor,<br>utnyttjas för att skapa tullfrihet inom PFF-samarbetet. Artikel 136 har,<br>som tidigare nämnts, använts av Danmark för reglering av tullfrågor inom<br>NATO-samarbetet. Inom PFF-samarbetet kommer samma statusavtal för<br>styrkor (NATO SOFA) att gälla, som gäller för NATO. Regeringen finner<br>därför att gemenskapsrätten inom EG inte hindrar att tullfrihet tillskapas<br>för PFF-samarbetet. Regeringen föreslår att tullfrihet för samarbetet inom<br>Partnerskap för fred åstadkoms genom att ett tredje stycke införs i 4 §<br>lagen om tullfrihet m.m. och genom att en ny bestämmelse införs i lagen<br>om immunitet och privilegier i vissa fall</p>
<p>I 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m<br>föreskrivs, med vissa undantag, att om tullfrihet för en vara som övergår<br>till fri omsättning medges enligt bl.a. lagen om tullfrihet m m. skall även 46</p>
<p>skattefrihet medges. Det behövs därför inte någon ändring i nämnda lag</p>
<p>för att bevilja skattefrihet.</p>
<h3>7.10 Beskattning</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om utländska<br>militära styrkors rätt att vid övningar i Sverige förvärva drivmedel<br>skattefritt far tillgodoses genom att Försvarsmakten tillhandahåller<br>drivmedel utan punkt- och mervärdesskatt. Behov av ytterligare<br>lagstiftning föreligger inte.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har föreslagit att kostnad for<br>drivmedel skall vara en kostnad för Sverige som värdland när övningar<br>hålls här.</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning:</p>
<p>Allmänt</p>
<p>Vid olika former av internationellt samarbete där personal förflyttar sig<br>mellan länderna avtalas det vanligen att beskattningen av lön o.dyl. som<br>utbetalas av den sändande staten, skall ske i den staten. Detta gäller även<br>i PFF-avtalet (se artikel X i NATO SOFA). Beträffande omsättnings- och<br>konsumtionsskatter är regleringen i internationella avtal ofta den motsatta<br>i förhållande till vad som gäller för inkomstskatt. Mervärdesskatt och<br>punktskatt betalas vanligen i den mottagande staten. Detta framgår ofta<br>av att avtalen inte innehåller några klausuler om undantag för den<br>sändande statens personal eller styrkor vad beträffar skyldigheten att<br>betala sådan skatt. I PFF-avtalet stadgas genom artikel IX i NATO SOFA<br>uttryckligen att den främmande personalen och styrkan inköper varor på<br>samma villkor som de boende i den mottagande staten.</p>
<p>Bestämmelser om skyldighet att betala inkomstskatt i Sverige finns i<br>53 § kommunalskattelagen (1928:379) och i 6 § lagen (1947:576) om<br>statlig inkomstskatt. Huvudregeln är att fysisk person är skattskyldig för<br>all inkomst, som förvärvats inom och utom riket, under den tid han varit<br>bosatt här i riket. Under tid en fysisk person inte varit bosatt här i riket<br>föreligger skattskyldighet bl.a. för inkomst av näringsverksamhet som<br>hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket och för inkomst av<br>avyttring av vissa värdepapper För inkomst av tjänst gäller lagen<br>(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, vari bl.a<br>stadgas att för den som inte är bosatt i Sverige och som inte vistas i<br>landet under mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod föreligger<br>inte skattepliktig för inkomst av tjänst i Sverige. Reglerna om skyldighet</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>47</p>
<p>att betala skatt i Sverige gäller oberoende av medborgarskap. Prop.</p>
<p>I anvisningspunkt 1 till 53 § kommunalskattelagen finns bestämmelser<br>för när en person skall anses bosatt här i riket Huvudregeln är att sådan<br>bosättning föreligger för den som här har sitt egentliga boende och<br>hemvist. Även den som utan att ha sitt hemvist i Sverige men som på<br>annat sätt har väsentlig anknytning hit anses som bosatt här. Härvid<br>beaktas svenskt medborgarskap, innehav av fastighet m.m.</p>
<p>Med hänsyn till den korta tid som övningar i Sverige kommer att<br>omfatta - högst någon vecka per gång - tillgodoser gällande svenska<br>regler om inkomstskatt redan PFF-avtalets stadgar om skattebefrielse.<br>PFF-avtalets artiklar om inkomstskatter föranleder därför inte behov av<br>ändring i svensk rätt.</p>
<p>Med punktskatter avses sådana indirekta skatter som tas ut vid<br>produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster. I<br>Sverige har sedan länge förekommit punktskatter på bl.a. oljeprodukter,<br>alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Inom EG har en harmonisering<br>skett av beskattningsförfarandet för sådana produkter och varor.<br>Punktskatter för bränslen och elektrisk kraft skall betalas i Sverige enligt<br>lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förutom drivmedel till fordon<br>omfattas även flygbränslen och fartygsbränslen av lagen. Skattefrihet kan<br>dock förekomma beroende på användningssätt eller på vem användaren<br>är. Exempelvis kan beskattningsmyndigheteten, efter ansökan medge<br>återbetalning av skatt beträffande bränslen som förvärvas av bl.a.<br>utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som<br>avses i lagen om immunitet och privilegier i viss fall</p>
<p>Mervärdesskatt skall betalas till svenska staten enligt bestämmelserna<br>i mervärdesskattelagen (1994:200). Med anledning av Sveriges<br>medlemskap i EG har omfattande ändringar och tillägg gjorts i lagen<br>(SFS 1994:1798). I 3 kap. 1 § mervärdesskattelagen finns huvudregeln<br>att all omsättning av varor och tjänster samt import är skattepliktig, om<br>inte annat anges i kapitlet. I 3 kap 23 § första stycket 4 nämnda lag<br>stadgas att från skatteplikt undantas flygbensin och flygfotogen. I 10 kap<br>mervärdesskattelagen finns emellertid bestämmelser om rätt för vissa icke<br>skattskyldiga till återbetalning av ingående skatt. Rätt till återbetalning av<br>sådan skatt har bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella<br>organisationer som avses i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall<br>(6 §). I 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen finns en dispensbestämmelse<br>där regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medge<br>en skattskyldig nedsättning eller befrielse från skatt om det finns<br>synnerliga skäl. Regeringen har i 1 § förordningen (1978:407) om<br>befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. föreskrivit att<br>Riksskatteverket far meddela sådan dispens.</p>
<p>PFF-avtalet innehåller genom artikel XI punkt 11 i NATO SOFA en<br>bestämmelse om att mottagarlandet skall ordna så att drivmedel och oljor<br>kan levereras skattefritt till den främmande statens tjänstefordon,<br>luftfartyg och fartyg Utländska förband inom PFF-samarbetet är enligt<br>nuvarande lagstiftning inte undantagna från vare sig punktskatt eller<br>mervärdesskatt.</p>
<p>1995/96:37</p>
<p>48</p>
<p>Flygbränslen</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Flygbränslen omfattas av lagen om skatt på energi men är, som nämnts<br>ovan, undantagna från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen. Skattefrihet<br>förekommer dock i praktiken även enligt lagen om skatt på energi bl.a.<br>genom möjligheten i 8 kap 4 a § nämnda lag att mot försäkran köpa<br>flygbränsle skattefritt.</p>
<p>Fartygsbränslen och drivmedel i fordon</p>
<p>Gemenskapsrätten inom EG innebär att bränslen som förbrukas i fartyg<br>som används för privat ändamål skall punktbeskattas. Skattefrihet skall<br>däremot gälla för bränslen som förbrukas i fartyg som används till havs<br>för yrkesmässig verksamhet. Medlemsstaterna har vidare möjlighet att<br>medge skattelättnader för bränslen som förbrukas i fartyg som används<br>i insjöar och andra inlandsvattendrag. Inom gemenskapsrätten görs i de<br>nu nämnda hänseendena inte någon skillnad mellan olika slags av<br>fartygsbränslen. Enligt 8 kap. 3 § lagen om skatt på energi far diesel- och<br>eldningsoljor som förbrukas i skepp och som används yrkesmässigt<br>inköpas skattefritt mot försäkran. Skattefrihet för bensin som används i<br>fartyg och dieseloljor som används i båtar uppnås genom att återbetalning<br>av skatt sker i efterhand enligt 9 kap. 3 § lagen om skatt på energi.</p>
<p>Drivmedel som används i fordon beskattas både med punktskatter,<br>enligt lagen om skatt på energi, och mervärdesskatt, enligt<br>mervärdeskattelagen. De fordon som är registrerade i det militära<br>fordonsregistret använder samma högbeskattade drivmedel som<br>personbilar. Försvarsmakten i Sverige har emellertid rätt att återfå erlagd<br>mervärdesskatt.</p>
<p>Överväganden</p>
<p>Övningar inom ramen för PFF-samarbetet kommer att hållas vid högst<br>något tillfälle per år i Sverige och kommer att omfatta högst någon vecka<br>per gång. Det bränsle som de utländska trupperna kommer att efterfråga<br>vid övningar här i landet kommer att vara av begränsad mängd.</p>
<p>Vid beaktande av att övningar i Sverige kommer att vara fa till antalet<br>och relativt sällan förekommande anser regeringen att det mest praktiska<br>sättet att uppfylla åtagandet i artikel XI punkt 11 om skattefrihet från<br>punktskatter är att Försvarsmakten tillhandahåller de utländska militära<br>styrkorna bränslet punktskattefritt. Då Försvarsmakten vid inköp av<br>bränsle redan erlagt punktskatt uppkommer ingen skyldighet till<br>ytterligare beskattning när Försvarsmakten överlåter bränsle till de<br>utländska trupperna. Emellertid kommer förfarandet att medföra en viss<br>merkostnad för Försvarsmakten vid övningar som hålls i Sverige, varvid<br>kostnaden för erlagd punktskatt far betraktas som en övningskostnad och<br>far finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Avtalet motsäger inte<br>en sådan lösning utan snarare överensstämmer ett sådant förfarande med<br>ordalydelsen att bränsle skall tillhandahållas skattefritt. Någon ändring i<br>lagen om skatt på energi föreslås således inte.</p>
<p>4 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37</p>
<p>49</p>
<p>Mervärdesskattelagen undantar således inte omsättning av annat bränsle<br>än flygbränsle. Försvarsmaktens tillhandahållande av fartygsbränsle och<br>drivmedel för fordon till utländska militära styrkor som är här i landet för<br>övning kan därför komma att omfattas av beskattning (jfr 4 kap. 6 §<br>mervärdesskattelagen). Som tidigare nämnts finns emellertid en möjlighet<br>för Riksskatteverket att ge dispens från mervärdesskatt om det finns<br>synnerliga skäl. Med hänsyn till att Sverige i artikel XI punkt 11 i PFF-<br>avtalet åtagit sig att förse de utländska styrkorna med skattefritt<br>drivmedel och till att det endast kan bli fråga om ett mycket begränsat<br>antal övningar i Sverige far det anses föreligga synnerliga skäl för en<br>skattebefrielse. En dispens av detta slag är av praktiska skäl och med<br>hänsyn till ordalydelsen i artikel XI punkt 11 i avtalet att föredra framför<br>att 10 kap. om återbetalning av mervärdesskatt till bl.a. internationella<br>organisationer görs tillämplig på de här aktuella bränsleinköpen.<br>Regleringen i 10 kap. tar dessutom sikte på tillhandahållanden av en<br>annan karaktär än de som det här är i fråga. Mot denna bakgrund föreslås<br>inte någon ändring i mervärdesskattelagen</p>
<h3>7.11 Hälso- och sjukvård</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om utländska<br>truppers rätt att fa hälso- och sjukvård samt tandvård när de vistas<br>i landet tillgodoses genom gällande regler i svensk rätt. Behov av<br>ytterligare lagstiftning föreligger inte.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Landstingsförbundet och Stockholms läns landsting<br>har hemställt om att regeringen ställer garantier för att landstingen<br>kompenseras för de sjukvårdskostnader som kan uppstå 1 övrigt har inte<br>remissinstanserna haft något att erinra mot bedömningen.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Det är naturligt att den stat som tar<br>emot främmande styrkor i samband med olika slag av internationell<br>utbildning erbjuder den sjukvård som kan behövas Det vore inte<br>ändamålsenligt om varje deltagande stat var tvungen att medföra<br>omfattande sjukvårdsresurser för den egna personalen. Således är<br>bestämmelserna inom PFF-avtalet utformade så att den främmande<br>styrkans personal får sjuk- och tandvård på samma villkor som<br>mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan anordnas<br>tillfredsställande inom styrkan.</p>
<p>Utländska medborgare som tillfälligt befinner sig i Sverige har rätt till<br>omedelbar hälso- och sjukvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763), om sådan skulle erfordras Detta gäller även tandvård enligt<br>6 § tandvårdslagen (1985:125). De övningar inom PFF-samarbetet som<br>kommer att hållas i Sverige kan beräknas pågå högst någon vecka. Den<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>50</p>
<p>sjuk- och tandvård som då kan komma i fråga är av akut slag. Efter Prop. 1995/96:37<br>avslutad övning förutsätts samtliga deltagande trupper lämna landet och<br>därmed medföra all sin personal. PFF-avtalets bestämmelser om sjuk- och<br>tandvård får därför anses vara uppfyllda genom den svenska lagstiftning<br>som gäller. Den främmande styrkans personal kommer att avkrävas de<br>patientavgifter som gäller för vård i Sverige. Övningar i Sverige kommer<br>att hållas vid högst något tillfälle per år och då - som förut sagts - pågå<br>endast någon vecka. Skäl att vid dessa sällan förekommande och till kort<br>tid begränsade övningar ställa garantier till landstingen för eventuella<br>kostnader finner regeringen inte föreligga.</p>
<h3>7.12 Körkort och förarbevis</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets bestämmelse om<br>erkännande av körtillstånd, körkort och militärt körtillstånd, som<br>utfärdats av de utländska staterna eller dessas myndigheter,<br>tillgodoses genom gällande svensk rätt Behov av ytterligare<br>lagstiftning föreligger inte.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1 § förordningen (1981:96)<br>om godkännande och utbyte av utländska körkort gäller ett utländskt<br>körkort i Sverige i enlighet med sitt innehåll. I prop. 1995/96:118 om<br>ändringar i körkortslagen, som regeringen framlagt i riksdagen, men som<br>ännu inte är behandlad, inarbetas delar av nämnda förordning i<br>körkortslagen och föreslås att utländska körkort fortfarande skall gälla i<br>Sverige enligt sitt innehåll. I ovan nämnda förordning och det förslag till<br>ändringar i körkortslagen som lagts fram finns vidare bestämmelser om<br>hur det utländska körkortet - behörighetsbeviset - skall vara utformat för<br>att det skall godkännas, hur länge det är giltigt och anges dessutom<br>situationer då det inte skall godkännas.</p>
<p>Artikel IV i PFF-avtalet ger två alternativ när det gäller körtillstånd,<br>körkort eller militärt körtillstånd. Antingen skall den mottagande staten<br>utan förarprov eller avgift erkänna såsom giltigt körtillstånd, körkort eller<br>militärt körtillstånd utfärdat av sändande stat eller så skall den<br>mottagande staten själv utfärda motsvarande handlingar till medlem av en<br>styrka eller dess civila personal.</p>
<p>Möjligheten att utfärda körkort till utlänning som vistas i riket endast<br>under en eller två veckor är utesluten om riksdagen godtar det lagförslag<br>som finns i prop. 1995/96:118 och som innebär att ett krav på 185 dagars<br>folkbokföring eller minst sex månaders studier i riket för att körkort skall<br>kunna utfärdas (jfr artikel 7.1b i rådets direktiv 91/439/EEG om körkort)</p>
<p>De svenska körkortsförfattningarna har inget krav på förarprov eller<br></p>
<p>51</p>
<p>avgift för godkännande av utländska körkort. PFF-avtalets krav på ett Prop. 1995/96:37<br>godkännande kan därmed anses uppfyllt. De krav på<br>behörighetshandlingens utseende m.m. som finns i nuvarande och<br>föreslagna författningar kan inte anses stå i strid med avtalstexten. Några<br>ändringar i körkortsförfattningarna i deras nuvarande eller föreslagna<br>lydelse behöver därmed inte göras.</p>
<h3>7.13 Lösning av tvister</h3>
<p>Regeringens bedömning: PFF-avtalets föreslagna förfarande för att<br>lösa tvister mellan deltagarländerna föranleder inte ändring av<br>svensk rätt.</p>
<p>Utredningens bedöm ning: överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot bedömningen.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: I internationella avtal finns vanligen<br>bestämmelser om mekanismer för lösning av tvister mellan parterna<br>angående tillämpningen av det aktuella avtalet. Sådana bestämmelser<br>finns även i de avtal som ingås mellan länder om olika slag av militärt<br>samarbete. För svensk del kan som exempel nämnas avtalet mellan<br>Sverige och Storbritannien om upprättande av ett fältsjukhus i<br>Saudiarabien under Gulfkriget år 1991, där det bestämdes att varje<br>meningsskiljaktighet avseende tolkningen av avtalet skulle lösas i<br>samförstånd mellan parterna. Enligt PFF-avtalets artikel 3 skall tvister om<br>tolkningen och tillämpningen av avtalet lösas genom förhandlingar mellan<br>staterna. Detta är således en lösning som tillämpats i andra sammanhang<br>när Sverige ingått internationella avtal, och som har befunnits vara<br>ändamålsenlig. Eftersom PFF-avtalets föreslagna förfarande för lösning<br>av tvister är avsedd för parterna i avtalet, dvs. staterna, fordras inga<br>ändringar i svensk rätt.</p>
<p>52</p>
<h2>8 Ändring i räddningstjänstlagen</h2>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Regeringens förslag: Felaktiga hänvisningar i 70 och 71 §§<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) rättas till.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I samband med utarbetningen av lagen<br>(1994:1720) om civilt försvar (prop. 1994/95:7) gjordes vissa ändringar<br>i räddningstjänstlagen (1986:1102). I lagen om civilt försvar är samlade<br>en stor del av de bestämmelser om den civila delen av totalförsvaret som<br>riksdagen beslutar om. Lagen reglerar bl.a. kommunernas övergripande<br>ansvar, hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd. För vissa<br>verksamhetsområden, bl.a. räddningstjänst, regleras dock verksamheten<br>under höjd beredskap inte i lagen om civilt försvar utan i stället i<br>respektive speciallag; för räddningstjänstens del i räddningstjänstlagen.<br>Samtidigt med att riksdagen beslutade lagen om civilt försvar gjordes<br>åtskilliga ändringar i räddningstjänstlagen Bl.a. föreskrevs att de tidigare<br>65-68 §§ skulle betecknas 69-72 §§. I det sammanhanget företogs inte<br>erforderliga ändringar i de nya 70 och 71 §§ med följd att dessa<br>paragrafer innehåller felaktiga paragrafhänvisningar De felaktiga<br>hänvisningarna bör nu rättas till.</p>
<p>53</p>
<h2>9 Statschefens bostäder kan vara skyddsobjekt Prop 1995/96:37</h2>
<p>Regeringens förslag: Statschefens bostäder far enligt 4 § första<br>stycket 1 lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.<br>förklaras som skyddsobjekt</p>
<p>Länsstyrelsens i Kalmar län förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Har tillstyrkt länsstyrelsens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. far regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer besluta att anläggning, område, fartyg eller<br>luftfartyg skall utgöra skyddsobjekt. Ett beslut om skyddsobjekt innebär<br>bl.a. att obehöriga inte har tillträde till anläggningen. Enligt 4 § första<br>stycket 1 nämnda lag omfattas bl.a. statschefens residens och<br>statsministerns bostad av lagen. I förarbetena till lagen (prop. 1989/90:54<br>s. 62 Skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.) sägs att med kungens<br>residens avses Drottningholms slott och kungliga slottet i Stockholm. De<br>nu gällande reglerna om skyddsobjekt gör således skillnad mellan<br>statschefens och statsministerns bostäder När det gäller statsministern<br>finns möjlighet att förklara varje dennes bostad som skyddsobjekt, medan<br>motsvarande möjlighet beträffande statschefen inskränker sig till dennes<br>två residens. Skäl att göra annan bedömning av skyddsbehov för<br>statschefens bostad än för statsministerns bostad föreligger inte. Lagen<br>bör därför ändras så att även statschefens bostad omfattas av<br>lagstiftningen. Eftersom statschefen kan ha residens som inte utgör hans<br>eller hennes bostad - så är för närvarande fallet med Stockholms slott -<br>bör det även i fortsättningen uttryckligen framgå av lagen att även<br>statschefens residens kan utgöra skyddsobjekt. För att tydliggöra att såväl<br>statschefen som statsministern kan ha flera bostäder bör pluralformen<br>användas i lagen.</p>
<p>54</p>
<h2>10 Kostnader</h2>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Försvaret har bedrivit fredsfrämjande samarbete med andra länder i<br>många år. Hittills har det skett inom ramen för FN. Där är verksamheten<br>reglerad främst genom ett s.k. Status-of-forces agreement (SOFA) som<br>ingås mellan FN och den stat inom vars territorium en fredsfrämjande<br>insats äger rum. År 1994 utvidgades försvarets internationella samarbete<br>genom anslutningen till Partnerskap för fred som bl.a innebär att flera<br>länder bedriver gemensam utbildning för fredsfrämjande verksamhet.</p>
<p>PFF-avtalet visar att det i vissa fall blir aktuellt att reglera<br>verksamhetens kostnader mellan länderna. Detta gäller främst<br>skadeståndsanspråk av olika slag. PFF-avtalet reglerar att Sverige ibland<br>åtar sig att betala ersättning för skador som orsakas av en främmande<br>styrka. Med utgångspunkt att utbildningsverksamheten fördelar sig<br>någorlunda jämnt mellan deltagande stater i samarbetet kan regeringen<br>inte se att den rättsliga regleringen av PFF-samarbetet i sig medför ökade<br>kostnader. De förpliktelser som Sverige påtar sig genom PFF-avtalet<br>motsvaras av samma förpliktelser för de övriga deltagarländerna. Ett<br>svenskt betalningsansvar med anledning av en övning här i landet innebär<br>således en motsvarande lättnad då Sverige utomlands deltar i utbildning<br>för fredsfrämjande verksamhet. Viss merkostnad kommer emellertid att<br>uppkomma vid övningar i Sverige då Försvarsmakten skall tillhandahålla<br>de utländska trupperna drivmedel skattefritt. Även dessa merkostnader i<br>Sverige motsvaras av lättnader vid övningar utomlands</p>
<p>55</p>
<h2>11 Ikraftträdande</h2>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1996,</p>
<p>56</p>
<h2>12 Författningskommentar</h2>
<h3>12.1 Lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>2 kap. 7 b §</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Paragrafen utgör ett komplement till 7 a § i samma kapitel. Motiven för<br>bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.4.1.</p>
<p>Bestämmelsen är avsedd att omfatta samtliga personer som har någon<br>officiell funktion hos den främmande staten och som är knutna till<br>styrkan, således även civilanställd personal. Utanför tillämpningsområdet<br>faller personer som helt privat medföljer styrkan, exempelvis i egenskap<br>av familjemedlemmar, och som alltså inte är underkastade den militära<br>lagstiftningen i den främmande staten. Kravet på förordnande av<br>regeringen gäller åtal för alla typer av brott, oavsett om de har begåtts i<br>tjänsten eller utanför denna.</p>
<p>I tveksamma fall bör bestämmelsen tolkas extensivt. Tillstånd bör alltså<br>inhämtas, om det inte står helt klart att sådant inte behövs.</p>
<p>Lagrådet har påpekat att den nya paragrafen, som tillkommit med sikte<br>på det samarbete som avses ske med stöd av PFF-avtalet, enligt sin<br>avfattning blir tillämplig även i andra fall då en främmande militär styrka<br>befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Lagrådet<br>har med anledning härav påpekat att, om frågan inte som i PFF-avtalet<br>är särskild reglerad, personal tillhörig en främmande stats militära styrka<br>enligt vissa uttalanden i den folkrättsliga litteraturen anses åtnjuta en på<br>allmän folkrätt grundad immunitet gentemot straffrättliga åtgärder från det<br>mottagande landets sida, antingen generellt eller åtminstone för brott i<br>tjänsten. En uppfattning som dock - såsom Lagrådet framhåller - inte är<br>oomstridd. Lagrådet har tillagt att i den mån immunitet anses föreligga<br>gäller denna inte bara mot åtal utan också mot straffprocessuella åtgärder.<br>Slutligen har Lagrådet påpekat att de nu nämnda frågorna självfallet<br>måste beaktas, om en tillämpning av paragrafen skulle bli aktuell.</p>
<p>Regeringen, som ansluter sig till vad Lagrådet anfört, vill endast<br>tillägga att de av Lagrådet nämnda frågorna skall beaktas endast i de fall<br>då en tillämpning av paragrafen blir aktuell och en särskild reglering, som<br>den i PFF-avtalet, saknas.</p>
<p>57</p>
<h3>12.2 Lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för p<sub>r</sub>op.<br>fredsbevarande verksamhet</h3>
<p>Lagens rubrik</p>
<p>Lagens rubrik ändras. Bakgrunden till ändringen redovisas i avsnitt 7.2.</p>
<p>4§</p>
<p>Bestämmelsen, som är ny, anger att om en utländsk fysisk eller juridisk<br>person, som saknar hemvist här i landet, i Sverige medverkar i sådan<br>utbildning för fredsfrämjande verksamhet som avses i lagen, skall staten<br>i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i<br>samband med utbildningen och för vilket den utländska personen annars<br>skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock<br>inte ersätta skada hos en sådan utländsk person.</p>
<p>Bestämmelsen ger en skadelidande tredje man möjlighet att i svensk<br>domstol yrka ersättning av den svenska staten för skador som orsakats av<br>en främmande stats styrkor. Såsom Lagrådet påpekat skall således den<br>utländska staten i förevarande paragraf inbegripas i uttrycket utländsk<br>juridisk person.</p>
<p>Regeln är så generellt utformad att den omfattar både militär och civil<br>verksamhet som äger rum här i landet inom ramen för utbildning för<br>internationellt fredsfrämjande samarbete.</p>
<p>Förutsättningen att skadeståndsskyldighet skall ha förelegat enligt<br>svensk lag innebär inte att statens ansvar är uteslutet om skadevållaren<br>omfattas av immunitet. En bestämmelse om immunitet medför nämligen<br>endast att verkställighet är utesluten.</p>
<p>Genom att bestämmelsen avser skador som uppkommer i samband<br>med utbildningen far den skadelidande möjlighet att begära ersättning<br>även för skador som uppstått under annan tid än under den utländska<br>personens tjänsteutövning. Ett samband med den aktuella utbildningen<br>måste dock föreligga. Var gränsen går kan inte anges i förväg utan far<br>avgöras från fall till fall. Innanför gränsen för bestämmelsens tillämpning<br>faller dock skador som orsakats av den främmande styrkans personal<br>under exempelvis ett studiebesök i anslutning till övningen eller under<br>transport mellan olika övningsplatser.</p>
<p>Utanför bestämmelsens tillämpningsområde faller däremot skador som<br>uppstår hos den främmande staten under utbildningen. Detta är en<br>konsekvens bl.a. av villkoret att den utländska personen annars skulle ha<br>varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Vidare är den svenska staten<br>inte ersättningsskyldig enligt PFF-avtalet i förhållande till den utländska<br>fysiska eller juridiska personen för ifrågavarande skador, om de orsakats<br>av en sådan utländsk fysisk person som avses i lagrummet</p>
<p>Frågan om skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger skali<br>bedömas enligt de i varje särskilt fall tillämpliga reglerna. Flera olika<br>regelverk kan därvid bli aktuella. Det bör noteras att skadeståndslagens<br>regler om medvållande blir tillämpliga liksom allmänna<br>skadeståndsrättsliga grundsatser.</p>
<p>1995/96:37</p>
<p>58</p>
<p>När det gäller skador i följd av trafik med motordrivet fordon innehåller Prop. 1995/96:37<br>trafikskadelagen bestämmelser om rätt till s.k. trafikskadeersättning.<br>Sådan ersättning betraktas inte som skadestånd utan utgår på<br>försäkringsmässig grund, se vidare vad som i denna del anförts i avnsitt<br>7.5.</p>
<p>Under förutsättning att ersättningsskyldighet föreligger enligt<br>trafikskadelagen erhåller en utomstående tredje man trafikskadeersättning<br>även för skador i följd av trafik med ett fordon som tillhör någon av de<br>stater som här i landet medverkar i utbildning för fredsfrämjande<br>verksamhet. Det saknas därför i regel skäl för tredje man att i anledning<br>av en trafikskada rikta skadeståndstalan mot staten med stöd av<br>bestämmelsen. Om den skadelidande emellertid, i enlighet med vad som<br>föreskrivs i 18 § trafikskadelagen, i stället väljer att kräva skadestånd,<br>aktualiseras bestämmelsen.</p>
<p>I 20 § trafikskadelagen anges att en försäkringsanstalt som utgett<br>trafikskadeersättning under vissa förutsättningar inträder i den<br>skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Försäkringsanstalten<br>kan, om en sådan situation uppkommer, vända sig mot staten med stöd<br>av bestämmelsen.</p>
<h3>12.3 Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m.</h3>
<p>4 §</p>
<p>I paragrafens första punkt görs tillägget att statschefens bostäder far<br>förklaras som skyddsobjekt. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 9.<br>Med bostad avses inte t.ex. hotellrum där vistelsen endast är tillfällig<br>Lagen omfattar således samtliga de bostäder statschefen disponerar,<br>varvid bl.a. nuvarande konungens privata egendom Sollidens slott,<br>Borgholms kommun, omfattas av lagen. På motsvarande sätt kan även en<br>statsministers fritidsbostad utgöra skyddsobjekt. I detta avseende innebär<br>förslaget dock inte någon ändring i sak.</p>
<p>Enligt den nya sjätte punkten skall som skyddsobjekt kunna förklaras<br>område där en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i<br>utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt<br>samarbete tillfälligt bedriver övning. Bestämmelsen tillförsäkrar en<br>främmande stats militära styrkor ett skydd här i landet mot bl.a. obehörig<br>insyn och skadegörelse. Skyddet innebär förbud mot tillträde m.m. enligt<br>lagens 7 §.</p>
<p>59</p>
<h3>12.4 Lag om ändring i lagen (1976:766) om immunitet och p<sub>ro</sub>p. 1995/96:37<br>privilegier i vissa fall</h3>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen, som är ny, medför, vid övningar som hålls i Sverige inom<br>ramen för PFF-samarbetet, att främmande stats militära styrka och dess<br>personal åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges<br>i PFF-avtalet såvitt avser import och export i förhållande till Sverige.</p>
<p>Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.9.</p>
<h3>12.5 Lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.</h3>
<p>4 §</p>
<p>Ändringen i bestämmelsen innebär att utländska styrkor och dessas<br>medlemmar vid övning i Sverige inom PFF-samarbetet, undantas från<br>tullagens regler. Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt<br>7.9.</p>
<h3>12.6 Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)</h3>
<p>70 och 71 §§</p>
<p>Ändringarna innebär endast att felaktiga paragrafhänvisningar rättas till</p>
<p>60</p>
<h3>Sammanfattning av betänkandet (SOU 1995:53)<br>Samverkan för fred - Den rättsliga regleringen</h3>
<p>Utredningen om rättsliga förhållanden m.m. i samband med försvarets<br>fredsfrämjande samarbete med andra länder har haft till uppdrag (Dir.<br>1994:122) att kartlägga de olika frågor om rättslig status för personal,<br>ansvar och skadestånd m.m. som kan uppkomma vid sådant samarbete i<br>Sverige eller utomlands. Utredningen skall lämna förslag om vilka frågor<br>av rättslig natur som Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder<br>och vidare lämna en redogörelse för de ändringar av lagar och andra<br>författningar som skulle behövas med anledning av sådana avtal.</p>
<p>Det svenska försvaret har sedan många år deltagit i det fredsfrämjande<br>samarbetet inom FN. De rättsliga frågorna om status för personal m.m.<br>inom organisationen är reglerade genom olika konventioner om immunitet<br>och privilegier. Vid FN:s fredsbevarande insatser finns bestämmelser om<br>detta i ett särskilt avtal mellan FN och det land inom vars territorium<br>insatsen sker. Bakgrunden till utredningsuppdraget är således inte främst<br>Sveriges deltagande i FN-arbetet utan snarare behovet av rättslig reglering<br>med anledning av Sveriges anslutning under 1994 till NATO:s program<br>Partnerskap för fred. Vidare träffade de nordiska och baltiska staterna<br>samt Storbritannien i september 1994 en överenskommelse om<br>upprättande av en baltisk bataljon för fredsbevarande verksamhet<br>Utredningens kartläggningsuppgift har således huvudsakligen avsett de<br>behov som kan finnas inom dessa senare områden På grund av den<br>oklarhet som råder inom den internationella rätten om immunitet och<br>privilegier för markbundna styrkor som befinner sig i ett främmande land<br>för exempelvis övning, föreslår vi att samtliga förekommande rättsliga<br>frågor regleras i avtal mellan de inblandade länderna Sådana frågor är<br>straffrättslig jurisdiktion, skadeståndsansvar, in- och utförsel av materiel,<br>gränspassage för personal, beskattning, hälso- och sjukvård m.m</p>
<p>För att Sverige skall kunna uppfylla åtaganden i ett sådant allmänt<br>internationellt avtal om bl.a. rättslig status för personal fordras ändringar<br>i svensk författning. Detta gäller främst frågorna om straffrättslig<br>immunitet och om skadestånd. Vi förslår därför i betänkandet ändringar<br>i bl.a. lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall<br>Eftersom ett sådant internationellt statusavtal fordar ändringar i svensk<br>lag måste överenskommelsen godkännas av riksdagen Detta innebär att<br>det är nödvändigt med god framförhållning inför de kommande<br>övningarna inom exempelvis Partnerskap för fred För vinnande av tid<br>kan emellertid riksdagsbehandlingen påbörjas beträffande lagförslagen<br>samtidigt som förhandlingsarbetet pågår. Riksdagen kan även besluta om<br>lagförslagen innan förhandlingsarbetet är avslutat. Detta förutsätter<br>naturligtvis att överenskommelsens innehåll inte förväntas avvika från<br>våra förslag i något väsentligt avseende. En sådan överenskommelse<br>måste dock ändå godkännas av riksdagen, eftersom överenskommelsen<br>gäller ämnen som riksdagen enligt regeringsformen skall besluta om. I<br>betänkandet redovisas även gällande rättsläge i avsaknad av ett<br>internationellt statusavtal.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>61</p>
<p>I begreppet försvarets fredsfrämjande samarbete med andra länder<br>inryms också det internationella civila samarbetet om bl.a. räddningstjänst<br>och humanitära insatser. Partnerskap för fred och suveränitetsstödet till<br>de baltiska staterna innehåller inte bara militärt samarbete utan även ett<br>betydelsefullt civilt program. Behovet av en rättslig reglering finns även<br>inom detta civila område. De konventioner som i dag finns, exempelvis<br>konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller<br>nödläge med radioaktiva ämnen, täcker endast delvis det utvidgade<br>internationella civila samarbetet. Vi har emellertid kunnat konstatera att<br>de frågor som behöver regleras rättsligt i allmänhet inte är specifikt<br>militära. Bestämmelser om straffrättslig jurisdiktion, skadestånd,<br>beskattning, hälso- och sjukvård etc. behövs både i militärt och civilt<br>samarbete. Vi lämnar därför inte några förslag som särskilt tar sikte på<br>det civila samarbetet. Det far i stället bli en uppgift i det kommande<br>förhandlingsarbetet att formulera bestämmelserna så att de kan fa en<br>allmän tillämpning.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>62</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<h3>Betänkandets förslag till författningstext Bilaga 2</h3>
<p>1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet skall införas två nya paragrafer, 4 och 5 §§,<br>av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4 §</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller juridisk<br>person som saknar hemvist här i<br>landet i Sverige medverkar i sådan<br>utbildning för fredsbevarande<br>verksamhet som avses i denna lag,<br>skall staten i stället för den<br>utländska personen ersätta skada<br>som uppkommer i samband med<br>utbildningen och för vilken den<br>utländska personen annars skulle<br>ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag. Staten skall dock inte<br>ersätta sådan skada hos den<br>utländska personen .</p>
<p>Staten skall ersätta den utländska<br>personen för skada som inte har<br>samband med utbildningen, om<br>skadan har uppkommit genom<br>vållande i Sverige och<br>skadevållaren inte var någon som<br>befann sig i Sverige med anledning<br>av utbildningen. Staten får kräva<br>tillbaka ersättningen av den som<br>vållat skadan.</p>
<p>5 §</p>
<p>Bestämmelserom immmunitet och<br>privilegier i vissa fall i samband<br>med sådan utbildning som avses i<br>denna lag finns i lagen (1976:661)<br>om immunitet och privilegier i<br>vissa fall.</p></td></tr>
</table>
<p>63</p>
<p>Denna lag träder i kraft den</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>64</p>
<p>2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Främmande stats personal, som<br>deltar i utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet inom<br>ramen för internationellt samarbete<br>i enlighet med ett avtal som är i<br>kraft i förhållande till Sverige,<br>åtnjuter immunitet och privilegier<br>i den utsträckning som anges i<br>avtalet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den</p>
<p>5 Riksdagen 1995/96. I samt. Nr 37</p>
<p>3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för Prop. 1995/96:37<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:217) om skydd för</p>
<p>samhällsviktiga anläggningar m.m skall införas en ny paragraf, 2 a av<br>följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 a §</p>
<p>Vad som sägs i denna lag om<br>Försvarsmakten skall också avse<br>en främmande stats militära styrka<br>som här i landet deltar i utbildning<br>för fredsbevarande verksamhet<br>inom ramen för internationellt<br>samarbete. Vid tillämpningen av<br>lagen pä en sådan utländsk<br>försvarsmakts verksamhet får dock<br>inte för bevakning av skyddsobjekt<br>anlitas personal ur den utländska<br>försvarsmakten.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den</p>
<p>66</p>
<p>4. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 44 § vapenlagen (1973:1176) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>44 §</p>
<p>Denna lag äger ej tillämpning på Denna lag gäller inte staten.<br>staten. Regeringen får besluta att lagen</p>
<p>inte skall gälla för en främmande<br>stats militära styrka, som besöker<br>Sverige inom ramen för<br>internationellt samarbete /<br>fredsbevarande verksamhet.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den</p>
<p>67</p>
<p>5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:1334) om<br>skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:1334) oom skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. skall införas en ny paragraf, 1 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>1 a § Beslut som rör verksamheten hos en sådan främmande stats militära<br>styrka som avses 2 a § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m. skall fattas av Försvarsmakten, om inte beslutet enligt<br>denna förordning skall fattas av länsstyrelsen.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna förordning träder i kraft den<br></p>
<p>68</p>
<h3>Sammanställning av remissyttranden över betänkandet<br>(SOU 1995:53) Samverkan för fred -</h3>
<h3>Den rättsliga regleringen.</h3>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Remissinstanserna</p>
<p>Betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan för fred - Den rättsliga<br>regleringen har tillställts totalt 55 remissinstanser. Efter remiss har svar<br>inkommit från följande myndigheter:</p>
<p>Justitiekanslem, Riksåklagaren, Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg,<br>Helsingborgs tingsrätt, Länsrätten i Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen,<br>Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Militärhögskolan,<br>Försvarshögskolan, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt,<br>Totalförsvarets pliktverk, överstyrelsen för civil beredskap, Statens<br>räddningsverk, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Sjöfartsverket,<br>Luftfartsverket, Statens järnvägar, Vägverket, Generaltullstyrelsen,<br>Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Riksrevisionsverket,<br>Riksskatteverket, Kammarkollegiet, Arbetsgivarverket, Statens<br>invandrarverk och Länsstyrelsen i Kristianstads län.</p>
<p>Därutöver har yttrande inkommit från Stockholms läns landsting,<br>Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska<br>Officersförbundet och Officerarnas riksförbund. På eget initiativ har<br>Svenska Vämpliktsofficersförbundet i Västmanlands län avlämnat<br>yttrande.</p>
<p>Följande instanser har förklarat sig avstå från att svara:<br>Riksförsäkringsverket, Göteborgs stad, Svenska kommunförbundet,<br>Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i<br>Sverige (LO), Sveriges Reservofficersförbund</p>
<p>Remissinstansernas svar</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget Fyra instanser -<br>Räddningsverket, Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap och<br>Försvarsmakten - har framfört kritik mot att den civila delen i PFF-<br>samarbetet inte finns genomgången i betänkandet, samt har<br>Räddningsverket framhållit att NATO:s framlagda avtalsförslag inte<br>klargör vilka statusregler som skall gälla i samband med de civila<br>verksamheterna. Försvarsmakten har, som redovisas nedan, i övrigt haft<br>ett flertal invändningar mot förslaget.</p>
<p>Justitiekanslem, Kammarrätten i Göteborg, Helsingborgs tingsrätt,<br>Länsrätten i Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen, Militärhögskolan,<br>Försvarshögskolan, Fortifikationsverket, Totalförsvarets pliktverk,<br>Socialstyrelsen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Vägverket,<br>GeneraltulIstyrelsen, Statens arbetsgivarverk, Länsstyrelsen i Kristianstads<br>län, Svenska officersförbundet och Officerarnas Riksförbund har samtliga<br>tillstyrkt förslaget i sak utan vidare kommentar</p>
<p>69</p>
<p>De remissinstanser som tillstyrkt förslaget har lämnat följande synpunkter.</p>
<p>Uppsala universitet har påtalat att utredningen dels borde ha diskuterat<br>behovet av en svensk reservation beträffande dödsstraffet, dels närmare<br>diskuterat alternativa svenska handlingsalternativ om Sverige med<br>NATO:s avtal som mall skall biträda avtalet. Försvarets materielverk har<br>påtalat att rekvisitet "i samband med utbildningen" i 4 § lagen om<br>utbildning för fredsbevarande styrkor ger utrymme för<br>gränsdragningsproblem. Försvarets materielverk framhåller att det i<br>lagmotiven bör utvecklas under vilka förhållanden staten skall ersätta<br>tredje man till följd av skador som uppkommit "i samband med tjänsten".<br>Försvarshögskolan anför att i betänkandet förs en diskussion om termerna<br>"fredsbevarande" och "fredsfrämjande" där det konstateras att den senare<br>termen har en något vidare innebörd än den första. I förslagen till ny<br>lagtext används emellertid fortfarande uttrycket "fredsbevarande". Det bör<br>övervägas att i kommande lagtext genomgående använda termen<br>"fredsfrämjande". Riksåklagaren påpekar att 4 § andra stycket lagen om<br>utbildning för fredsbevarande verksamhet sträcker sig för långt vad gäller<br>statens skadeståndsskyldighet. Statens järnvägar (SJ) påpekar att 4 §<br>andra stycket lagen om utbildning för fredsbevarande styrkor synes<br>utlösas också i de fall strikt skadeståndsansvar föreligger och omfattar då<br>i förekommande fall ersättning som uppkommer till följd av trafik här i<br>landet med motordrivet fordon tillhörigt utländsk fysisk eller juridisk<br>person. SJ påpekar vidare att det bör uttalas i lagmotiven att myndigheter<br>med konkurrensutsatt verksamhet äger kräva ersättning för skada av den<br>myndighet inom staten som på grund av sin verksamhet eller förhållande<br>till ifrågavarande utländska fysiska eller juridiska personer är närmare än<br>den skadedrabbade myndigheten att bära de ekonomiska konsekvenserna<br>av skadan, dvs. Försvarsmakten. Kammarkollegiet påtalar att det i<br>betänkandet har föreslagits att staterna i avtal förbinder sig att avstå från<br>anspråk mot varandra för skador som har uppstått hos personalen eller på<br>egendom under övning. Angående trafikskador gäller dock enligt 17 §<br>trafikskadelagen att en skadelidandes rätt till trafikskadeersättning endast<br>far inskränkas på grund av omständigheter som har inträffat efter skadan.<br>Trafikskadelagen måste således ändras. Statens invandrarverk förklarar<br>sig dela utredningens förslag att utländsk personal bör medföra pass vid<br>inresa till Sverige. Vidare anför Statens invandrarverk att de anser att<br>undantag från skyldighet att söka visum, uppehållstillstånd och<br>arbetstillstånd inte bör tas i enskilda beslut av regeringen. Sådana<br>undantag bör liksom andra undantag för återkommande tillfällen i stället<br>ges en generell utformninng i förordningsform - i förevarande fall i<br>utlänningsförordningen. Riksrevisionsverket påtalar att uppgifter om<br>ökade kostnader för staten saknas i betänkadet. Riksskatteverket anför att<br>den nya paragrafen (7 §) i lagen om immunitet och privilegier - för att<br>uppgifterna skall bli mer lättillgängliga - när så kan ske bör kompletteras<br>med uppgifter om internationella organ etc. på motsvarande sätt som sker<br>i de olika punkterna i bilagan till 4 § i lagen. Stockholm läns landsting<br>föreslår att staten lämnar garantier för att landstingen far ekonomisk<br>ersättning för den vård som lämnas utländska militära förband som övas<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>och utbildas i Sverige inom det fredsfrämjande samarbetet. Prop. 1995/96:37<br>Landstingsförbundet anför att betänkandets förslag till finansiering av Bilaga 3<br>sjukvårdsinsatsema i Sverige inte är tillräckligt genomarbetade mot<br>bakgrund av sjukvårdshuvudmännens behov av ett i detta sammanhang<br>stabilt och administrativt enkelt finansieringssystem. Göta hovrätt påpekar<br>att i flera fall, särskilt vad gäller straffrättslig jurisdiktion och skadestånd,<br>uppkommer frågeställningar av närmast praktisk natur, t.ex. utlämning<br>och förundersökning. Betänkandet bör enligt hovrätten kompletteras i den<br>delen. Då utländska styrkor skall likställas med svenska styrkor vad gäller<br>undantag från trafikföreskrifter bör enligt hovrättens mening ett särskilt<br>stadgande härom intas i den militära vägtrafikkungöreslen.</p>
<p>De remissinstanser som framfört kritik mot betänkandet på den grunden<br>att den civila delen av PFF-samarbetet inte finns genomgången i<br>betänkandet har framfört följande.</p>
<p>Kustbevakningen uppger att den i sin verksamhet inte ser något behov av<br>ändringar i svenska författningar och avtal inom de delar av civilt<br>internationellt samarbete som utredningen haft att bedöma. Överstyrelsen<br>för civil beredskap påpekar att de civila aspekterna av det utökade<br>internationella samarbetet inte blivit tillräckligt behandlade i betänkandet<br>och att denna fråga måste bli föremål för ökad uppmärksamhet, eftersom<br>NATO SOFA endast reglerar rätttslig status för väpnade styrkor.<br>Räddningsverket anför att enligt sitt uppdrag skulle utredaren i första<br>hand behandla militärt fredsfrämjande samarbete med andra länder men<br>också, i tillämpliga delar och om tillfredsställande lösningar i dag saknas,<br>behandla civilt internationellt samarbete inom angränsande område såsom<br>humanitär verksamhet och räddningstjänst. Enligt Räddningsverkets<br>uppfattning har utredningen i väl hög grad följt direktivens uppmaning<br>att i första hand behandla militärt samarbete. Behovet av och<br>förutsättningar för en rättslig reglering av relevanta civila verksamheter<br>har således inte blivit föremål för någon närmare analys Det saknas t.ex.<br>en systematisk genomgång av i vilken utsträckning dessa verksamheter<br>i nuläget är rättsligt reglerade genom konventioner eller sam arbetsavtal.<br>Utredningen har därmed i dessa delar inte fullföljt sin uttalade ambition<br>att betänkandet skall kunna tjäna som vägledning för den som i framtiden<br>kommer i kontakt med frågor om den rättsliga regleringen av det<br>fredsfrämjande samarbetet</p>
<p>Försvarsmakten - som framfört invändningar mot förslaget på ett flertal<br>punkter - framhåller att utredningen inte på ett tillfredsställande sätt<br>behandlat dels rättsliga frågor som uppkommer då enheter ur<br>Försvarsmakten befinner sig utom riket, dels rättsliga frågor i anledning<br>av civilt internationellt samarbete beträffande räddningstjänst och<br>humanitära insatser. Försvarsmakten vill med anledning av utredningens<br>förslag till författningsändringar föreslå att</p>
<p>- hela frågan om hur skadeståndsansvaret skall regleras vid<br>fredsfrämjande samarbete tas upp till en ordentlig genomlysning 71</p>
<p>och omarbetning,</p>
<p>- förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för</p>
<p>fredsbevandande verksamhet ses över,</p>
<p>- införande i skadeståndslagen (1972:207) av skadeståndsrättslig</p>
<p>reglering i anledning av internationell fredsfrämjande verksamhet<br>övervägs,</p>
<p>- införande av en riskgaranti i lagen (1977:265) om statligt</p>
<p>personskadeskydd övervägs avseende särskilt farliga övningar,<br>straffrättsliga konsekvenser av NATO/PFF SOFA ses över,<br>förslaget till ändring i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall ses över,</p>
<p>förslaget till ändring i lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. och i den till lagen hörande<br>förordningen far en annan utformning.</p>
<p>Försvarsmaktens yttrande i sin helhet bifogas som underbilaga.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>72</p>
<p>Försvarsmaktens remissyttrande</p>
<p>Yttrande över betänkandet (SOU 1995:53) Samverkan for fred -<br>Den rättsliga regleringen</p>
<p>Remissvaret har utformats mot bakgrund av utredningens förslag till<br>författningsändringar samt mot bakgrund av att utredningen uppfattat sitt<br>uppdrag så att betänkandet skall kunna användas som en vägledning för<br>den som i framtiden kommer i kontakt med rättsliga frågor i anledning<br>av internationellt fredsfrämjande samarbete (se betänkandet s. 21).</p>
<p>Remissvaret har disponerats så att det inleds med en sammanfattning<br>av Försvarsmaktens synpunkter på betänkandet. Efter sammanfattningen<br>följer allmänna kommentarer på betänkandet och därefter en mer<br>detaljerad redogörelse för Försvarsmaktens synpunkter på<br>författningsförslagen. Under rubriken "övrigt" lämnas mer detaljerade<br>synpunkter på delar av betänkandet som inte berörs av lämnade<br>författningsförslag.</p>
<p>Under remissbehandlingen har Försvarsdepartementet uttryckt önskemål<br>om att remissvaret bör inriktas mot det förslag till NATO/PfP SOFA som<br>NATO har lagt fram. Förslaget till NATO/PfP SOFA har tillkommit efter<br>det att kommittén lämnat sitt betänkande</p>
<p>Sammanfattning</p>
<p>Försvarsmakten välkomnar utredningens arbete, inte minst mot bakgrund<br>av att Försvarsmaktens deltagande i internationell verksamhet har ökat<br>markant under det senare året och troligen kommer att fortsätta att öka<br>under ytterligare en tid. Det är då inte bara insatserna inom FN som har<br>ökat och kanske kommer att öka ytterligare, utan även deltagandet i<br>Partnerskap för fred, Säkerhetsfrämjande insatser i Central- och Östeuropa<br>(tidigare suveränitetsstödet) samt deltagande i olika utbildningar<br>ochmöten. Härvidlag uppkommer nya situationer och behovet av rättslig<br>reglering av det fredsfrämjande samarbetet är stort.</p>
<p>Försvarsmakten anser att betänkandet ger en god överblick över de<br>rättsområden som berörs vid internationellt fredsfrämjande samarbete, och<br>att betänkandet underlättar för dem som i framtiden har att handlägga<br>sådan verksamhet.</p>
<p>Försvarsmakten instämmer med utredningens förslag om att Sverige bör<br>verka för att ett generellt statusavtal ingås mellan staterna inom<br>Partnerskap för fred. Det är enligt Försvarsmaktens uppfattning angeläget<br>att Sverige i detta syfte snabbt tar ställning til! förslaget till NATO/PfP<br>SOFA. Försvarsmakten bedömer att utredningens genomgång av den<br>rättsliga problematiken vid övningar med utländsk trupp i Sverige har<br>tagit sin utgångspunkt i NATOs SOFA-avtal och att utredningen därför<br>i stora delar täcker det behov av inventering som kan fordras inför en<br>eventuell ratifikation av NATO/PfP SOFA. (Dock bör ratifikation inte<br>ske innan svensk lag har hunnit anpassas till SOFAns bestämmelser).<br>Angående författningsförslagens utformning har Försvarsmakten<br>emellertid i vissa fall avvikande uppfattning.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Försvarsmakten vill samtidigt framhålla att utredningen inte på ett<br>tillfredsställande sätt behandlat rättsliga frågor som uppkommer då<br>enheter ur Försvarsmakten befinner sig utom riket. Samma sak gäller<br>utredningens behandling av rättsliga frågor i anledning av civilt<br>internationellt samarbete beträffande räddningstjänst och humanitära<br>insatser. En genomgång av betänkandet ger därför vid handen att<br>utredningen, med beaktande av utredningens avgränsning av sitt uppdrag,<br>inte gjort en fullständig och allsidig kartläggning av den rättsliga<br>problematiken i samband med internationellt fredsfrämjande samarbete.<br>Med den knappa tidsmarginal som stått till utredningens förfogande torde<br>det dock inte ha varit möjligt för utredningen att göra en fullständig och<br>mer allsidig kartläggning.</p>
<p>Försvarsmakten vill med anledning av utredningens förslag till<br>författningsändringar föreslå att;</p>
<p>* hela frågan om hur skadeståndsansvaret skall regleras vid<br>fredsfrämjande samarbete tas upp till en ordentlig genomlysning och<br>omarbetning (se sid 4-8).</p>
<p>* förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet ses över (se sid 4-8).</p>
<p>* införande i skadeståndslagen (1977:265) av skadeståndsrättslig<br>reglering i anledning av internationell fredsfrämjandeverksamhet<br>övervägs (se sid 4-8).</p>
<p>* införande av en riskgaranti i lagen om statligt personskadeskydd<br>övervägs avseende särskilt farliga övningar (se sid 4-8).</p>
<p>* straffrättsliga konsekvenser av NATO/PfP SOFA ses över (se sid 8-9)</p>
<p>* förslaget till ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier<br>i vissa fall ses över (se sid 8-9).</p>
<p>* ändringar i 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken i enlighet med vad som<br>gäller för utlandsstyrkan övervägs såvitt avser personal deltagande i<br>internationellt fredsfrämjande samarbete (se sid 8-9).</p>
<p>* förslagen till ändringar i lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. och till den hörande förordningen far<br>annan utformning (se sid 9).</p>
<p>Inledande synpunkter</p>
<p>Terminologi, definitioner m.m.</p>
<p>Försvarsmakten anser att det är olyckligt att utredningen inte inrättat en<br>användbar begreppsapparat. En sådan begreppsapparat hade skapat klarhet<br>avseende innebörden av författningsförslagen, där bland annat begreppet<br>"fredsbevarande verksamhet" synes ha givits en något oklar och<br>skönsmässig innebörd. En genomarbetad begreppsapparat hade även haft<br>betydelse för det framtida arbetet med den rättsliga regleringen vid<br>fredsfrämjande samarbete.</p>
<p>Utredningens, liksom utredningsdirektivens, definition av<br>"fredsfrämjande samarbete" innefattar olika typer av verksamheter<br>(betänkandet sidan 20-22). I huvuddrag utgörs dessa verksamheter av<br>militära fredsbevarande insatser, gemensamma militära övningar, militär</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>samverkan med andra länder samt civilt internationellt samarbete. I<br>praktiken består "fredsfrämjande samarbete" därför av högst varierande<br>aktiviteter, bland annat;</p>
<p>1) traditionella militära fredsbevarande operationer i FNs regi</p>
<p>2) militära fredsbevarande operationer med fredsframtvingande moment<br>i FN:s regi</p>
<p>3) fredsframtvingande verksamhet där FN är part i konflikten</p>
<p>4) militär övnings- och utbildningsverksamhet inför FN-uppdrag</p>
<p>5) militär övnings- och utbildningsverksamhet inom ramen för PfP</p>
<p>6) utbildningsverksamhet genom bilaterala åtaganden (exempelvis<br>utbildningen av baltiska officerare)</p>
<p>7) produktionsinriktad verksamhet genom bilaterala åtaganden<br>(exempelvis minsvepningen utanför Estlands kust)</p>
<p>8) civil humanitär verksamhet och räddningsverksamhet i FNs regi.<br>Till detta tillkommer även eventuella framtida fredsbevarande operationer<br>i OSSEs regi.</p>
<p>Betänkandet behandlar i stor omfattning dessa verksamheter som i<br>rättsligt hänseende jämförbara aktiviteter (se exempelvis sidan 125-127).<br>Härigenom lämnar betänkandet i viss utsträckning läsaren i oklarhet om<br>vilka särskilda övervägande som bör ligga till grund för bland annat<br>straff-, skadestånds-, hälso- och sjukvårdsregleringen då förband under<br>längre respektive kortare tid deltar i skilda typer av fredsfrämjande<br>samarbete, exempelvis fredsbevarande verksamhet, militära övningar,<br>utbildning eller produktionsinriktad verksamhet (t.ex. minröjning).</p>
<p>Analys av rättsliga och faktiska förhållanden</p>
<p>Försvarsmakten anser, mot bakgrund av att såväl de rättsliga som de<br>faktiska förhållandena vid olika typer av fredsfrämjande verksamhet<br>skiljer sig åt, att en djupgående analys (exempelvis i kapitel 4) av de<br>bakomliggande förhållanden som påverkar valet av reglering är<br>nödvändig. Som exempel kan anföras att utlandsstyrkan vid<br>fredsbevarande verksamhet skall genomföra viss ålagd tjänsteuppgift i ett<br>område med inre motsättningar, under det att personal vid deltagande i<br>PfP verksamhet skall delta i övning under fredmässiga förhållanden. Den<br>faktiska skillnaden i verksamheternas karaktär och omfattning återspeglas<br>i den internationella regleringen av förbandens (personalens) status. En<br>jämförelse mellan internationell reglering vid fredsbevarande verksamhet<br>respektive övningsverksamhet ger vid handen att den sändande staten vid<br>fredsbevarande verksamhet normalt har en exklusiv straffrättslig<br>jurisdiktion över personalen (se FNs SOFA), under det att mottagarstaten<br>vid övningsverksamhet då stationeringstiden i mottagarlandet kan<br>bedömas bli långvarig normalt har en förhållandevis omfattande<br>straffrättslig jurisdiktion över deltagande förbands personal (se NATOs<br>SOFA), samtidigt som sändande staten vid kortare tillfälliga övningar (2-<br>3 veckor) haft en exklusiv straffrättslig jurisdiktion genom ad hoc<br>reglering (se dansk deklaration avseende polsk trupp under övningen<br>Carbon Cap 1994). Eftersom betänkandet avser att vara vägledande för<br>dem som i framtiden kommer i kontakt med frågor som rör den rättsliga</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>regleringen vid fredsfrämjande verksamhet borde utredningen sålunda<br>mer djupgående ha analyserat de bakomliggande förutsättningarna, liksom<br>av vilka övervägandensom bör göras, vid valet av rättslig reglering vid<br>olika typer av fredsbevarande verksamhet</p>
<p>Försvarsmakten anser även att det hade varit önskvärt att utredningen<br>närmare diskuterat rättsliga frågor rörande nationella svenska<br>bestämmelsers tillämplighet vid svenska förband som deltar i olika typer<br>av fredsfrämjande verksamhet i utlandet, exempelvis vid olika former av<br>fredsframtvingande verksamhet, fredsbevarande verksamhet, övningar<br>och utbildning inom ramen för FN, OSSE, PfP, och Säkerhetsfrämjande<br>insatser i Central- och Östeuropa. Vilka svenska regler har endast<br>territoriell tillämplighet och vilka svenska regler skall förbanden<br>(personalen) följa även då de befinner sig i utlandet? Den rättsliga<br>problematiken i detta avseende kan vid ett första påseende verka enkel,<br>men vid en närmare studie framkommer behov av klargöranden.<br>Problemet med tillämpligheten av interna svenska bestämmelser<br>uppkommer i princip vid varje situation när ett svenskt förband fullgör<br>tjänsteåliggande utomlands, oavsett om det är fråga om fredsbevarande<br>verksamhet, övningar eller annan aktivitet. Att kartlägga i vad mån<br>inhemska svenska bestämmelser skall iakttas i utlandet av svenska<br>förband, i synnerhet vid risk för lagkonflikt, torde vara en central fråga<br>vid alla former av fredsfrämjande verksamhet, och torde utgöra grund för<br>fastställande av eventuella behov av reglering.</p>
<p>Särskilda synpunkter</p>
<p>Skadeståndsrätt (Betänkandet s 1 1-12, 75-78, 130-134, 174-177)</p>
<p>Försvarsmakten anser att utredningens förslag till ändring i lagen<br>(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet, för att<br>därigenom i en enda paragraf täcka den komplexa skadeståndsrättsliga<br>problematiken i samband med fredsbevarande verksamhet, är ofullständig<br>och måste omarbetas.</p>
<p>Försvarsmakten ifrågasätter också det rimliga i att begränsa den<br>föreslagna skadeståndsrättsliga regleringen vid internationellt<br>fredsfrämjande samarbete till övningar inför fredsbevarande verksamhet.<br>Lagen om utbildning av utlandsstyrkan tar sikte på att "utbildningen är<br>ett led i förberedelserna inför senare medverkan i utlandsstyrkan för<br>fredsbevarande verksamhet" (prop. 1993/94:224 s.8). Betydelsen och<br>omfattningen av begreppet "fredsbevarande verksamhet" belyses bland<br>annat i prop. 1992/93:254 s.6 varav det framgår att begreppet<br>"fredsbevarande verksamhet" inte innefattar fredsbevarande verksamhet<br>som innehåller fredsframtvingande moment. Formellt sett faller således<br>bland annat utbildning av NORDBÅT 2 utanför tillämpningsområdet. Av<br>prop. 1993/94:244 s.7 framgår dock att begreppet "fredsbevarande<br>verksamhet" kan innefatta PfP-övningar för att utveckla<br>interoperabilitetsförmåga vid fredsbevarande operationer. Formellt sett<br>faller emellertid PfP-övningar som inte är övningar för fredsbevarande<br>verksamhet, dvs övningar vars karaktär och syfte är eftersökning- och</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>räddningsoperationer, humanitära operationer, utanför<br>tillämpningsområdet. Det rimliga i varför utbildning av NORDBÅT 2<br>samt sistnämnda PfP-övningar skall lämnas utanför tillämpningsområdet<br>är svårt att förstå.</p>
<p>Försvarsmakten ifrågasätter dessutom det lämpliga i att i lagen om<br>utbildning för fredsbevarande verksamhet gömma undan den föreslagna<br>4§. Visserligen hör den måhända bättre hemma där än i många andra<br>perifiera lagar, men en så väsentlig regel som avsevärt avviker från nu<br>gällande lagstiftning bör fa en mer framträdande plats. Det är enligt<br>Försvarsmaktens mening av betydelse att de som kan komma att drabbas<br>av skador även kan finna de lagregler som berör dessa frågor på en för<br>dem adekvat plats. Från den synpunkten torde den lämpligaste platsen<br>för den föreslagna ändringen av gällande skadeståndsrätt vara<br>skadeståndslagen (1972:237).</p>
<p>Försvarsmakten föreslår därför att skadeståndsrättsliga bestämmelser i<br>anledning av Sveriges fredsfrämjande samarbete införs i skadeståndslagen<br>och att dessa inte begränsas till att enbart omfatta fredsbevarande<br>verksamhet utan utformas så att även samtliga övningar inom ramen för<br>programmet Partnerskap för fred omfattas av bestämmelserna.</p>
<p>Ansvarets omfattning, skadereglering, regressrätt</p>
<p>Försvarsmakten beklagar att utredningen inte närmare har angivit<br>gränserna för omfattningen av statens ansvar för utländska personers<br>handlande. Det kan dock konstateras att utredningen tänkt sig ett vidare<br>och mer omfattande ansvar än vad som i dag åvilar staten i egenskap av<br>arbetsgivare. Detta far den märkliga effekten att staten kan komma att<br>ersätta skador som i samband med utbildning vållats av en utländsk<br>person under förhållanden där samma skador inte skulle ha ersatts om<br>de vållats av en svensk. Som ett exempel härpå kan nämnas att en<br>arbetsgivare inte har något ansvar för s.k. abnormhandlingar utförda av<br>en arbetstagare. Enligt förslaget skall dessa dock komma att ersättas om<br>skadevållaren är utländsk. Vidare kan man fråga sig hur ansvaret skall<br>fördelas i det fall både en utländsk och en svensk person är inblandade<br>i en skadebringande handling där det inte föreligger något<br>principalansvar. Skall staten då, i enlighet med reglerna om solidariskt<br>ansvar, först ersätta hela skadan och sedan regressa mot den svenska<br>personalen, men inte mot den från främmande makt? Försvarsmakten<br>anser att dessa frågor bör fa en bättre genomlysning än vad de hittills<br>fatt</p>
<p>Försvarsmakten vill, vad gäller frågan om statens ansvar gentemot<br>utländska personer på sätt som föreslagits i 4 § andra stycket, vidare<br>ifrågasätta om utredningen i övrigt tillräckligt övervägt vidden av<br>ansvaret och hur detta kommit till uttryck i lagtexten Den föreslagna<br>skrivningen innebär bl.a. att en skadelidande har rätt till ersättning för<br>ren förmögenhetsskada utan att det föreligger ett brott från<br>skadevållårens sida, vilket krävs enligt skadeståndslagen. Motsvarande<br>gäller dock inte enligt första stycket när skadan riktas mot annan än den<br>utländske personen som deltar i utbildningen.</p>
<p>En fråga som utredning inte besvarat och som inställer sig hos i vart</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>fall statliga myndigheter är om dessa även kommer att kompenseras för<br>skador förorsakade av en utländsk person. Om Försvarsmakten idag<br>vållar en skada för en annan statlig myndighet ersätts den myndigheten<br>på samma sätt som om det hade varit en enskild juridisk person som<br>drabbats av skadan. Detsamma borde även gälla om skadevållaren är en<br>utländsk person. Här inställer sig också frågan om vem som för statens<br>räkning skall handha skaderegleringen. Detta bör klarläggas och<br>fastställas. Försvarsmakten anser att den naturligen hör hemma hos<br>myndigheten som ju besitter en gedigen erfarenhet av skadereglering och<br>som ju i vart fall skall reglera skador som i samband med sådan<br>utbildning vållas av dess personal.</p>
<p>Personskador</p>
<p>Försvarsmakten vill framhålla att personskador som drabbar svensk<br>anställd respektive pliktpersonal, såväl vid övning som vid tjänstgöring,<br>ersätts på samma sätt som andra arbetsskador. En övning utomlands bör<br>normalt inte medföra större risker än en motsvarande övning i Sverige,<br>varför befintligt försäkringsskydd bedöms som tillfyllest Vid deltagande<br>vid särskilt farliga övningar/uppdrag, t.ex. som deltagande i minröjning,<br>bör däremot övervägas om staten inte bör ikläda sig en riskgaranti<br>motsvarande den som gäller anställd inom utlandsstyrkan. En sådan<br>riskgaranti bör även omfatta pliktpersonal. För fritidsskador utomlands<br>bör, såvitt inte mottagande stat påtar sig ansvar (ansvarsförsäkring),<br>möjligheterna för Försvarsmakten att teckna en kollektiv<br>fritidsolycksfallsförsäkring för verksamhet utomlands undersökas. Om det<br>inte är möjligt bör samtliga deltagare uppmanas att teckna sådan<br>försäkring.</p>
<p>Vad avser personskada åsamkad utländsk personal i tjänst är en lösning<br>i enlighet med NATOs SOFA rimlig För personskada åsamkad utländsk<br>personal utanför tjänsten är betänkandets förslag om ett slags<br>ansvarsförsäkring en rimlig lösning</p>
<p>Personskadeförsäkring</p>
<p>Försvarsmakten anser att vad som anförs i utredningen avseende<br>personskadeförsäkring är ofullständigt och delvis felaktigt I första stycket<br>på sidan 106 redogörs för förmåner enligt lagen om arbetsskadeförsäkring<br>(LAF). Utredningen har emellertid inte observerat att nämnda lag<br>genomgått genomgripande förändringar från den 1 juli 1993 En del av<br>de förmåner som räknas upp lämnas inte längre enligt lagen. Eftersom<br>lagen om statligt personskadeskydd hänvisar till LAF vad gäller<br>ersättning är utredningens uppgifter felaktiga. Avtal om ersättning vid<br>personskada (PSA) omfattar samtliga arbetsskador, inte enbart de som<br>inträffar utomlands (s. 107 f). Uppgifterna om vilka ersättningar som kan<br>lämnas enligt PSA är ofullständiga och enbart delvis riktiga Ett nytt<br>avtal träffades den 21 december 1994 och har publicerats i<br>Arbetsgivarverkets cirkulär 1995:A4. Eftersom cirkuläret publicerades<br>den 27 februari 1995 har utredningen inte kunnat ta hänsyn till det på<br>grund av tryckningsskäl. Det är emellertid inte enbart avsnittet om<br>försäkringar som är ofullständigt. En bra genomgång av gällande rätt</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>avseende ersättning vid personskada återfinns i betänkandet (SOU<br>1995:33) Ersättning för ideell skada vid personskada.</p>
<p>Trafikskador</p>
<p>Försvarsmakten anser att det är olyckligt att problematiken kring<br>trafikskador och regleringen av dessa inte närmare beaktats av<br>utredningen. Försvarsmakten tror sig dock av erfarenhet veta att dessa<br>trots allt kommer att vara den mest frekvent förekommande skadetypen.<br>Genom skrivningen "för vilken den utländska personen annars skulle ha<br>varit skadeståndsskyldig" har trafikskadoma, där det ju utges<br>trafikskadeersättning, kommit att undantas för det fall man möjligen inte<br>ansett att dessa inkorporeras i förslaget via 18 § trafikskadelagen. Hur<br>det härmed förhåller sig framgår inte av utredningen. Frågan man här<br>också ställer sig är om staten verkligen skall utge trafikskadeersättning<br>för skador förorsakade av främmande staters fordon. Det kan ju vara så<br>att det aktuella fordonet har en försäkring i hemlandet och då saknas<br>anledning för staten att gå in och reglera skadan.</p>
<p>Försvarsmakten vill i sammanhanget framhålla att främmande staters<br>personal som skadas i trafikolyckor här i landet i förekommande fall har<br>rätt till trafikskadeersättning enligt de svenska reglerna härom. Detta står<br>då i motsatsförhållande till förslaget i NATO/PfP SOFA och den<br>föreslagna lagändringen där vardera parten själva ansvarar för skador på<br>egen personal när skadan uppkommit i samband med utbildningen.<br>Försvarsmakten vill också framhålla det i och för sig självklara<br>förhållandet att den föreslagna ändringen inte fråntar en skadelidande<br>rätten att yrka ersättning enligt trafikskadelagens regler. Vad gäller<br>trafikskador och statens ansvar enligt andra stycket kan påpekas att i de<br>fall det inte föreligger något vållande på en bilist som skadar en här<br>aktuell utländsk person utgår det enligt förslaget ingen ersättning från<br>staten. Eftersom trafikskadelagen bygger på ett "no fault" system skulle<br>i motsvarande fall ersättning från försäkringen utgått om den<br>skadelidande inte var en i lagförslaget aktuell person Försvarsmakten<br>vill här ifrågasätta om staten verkligen skall överta<br>trafikförsäkringsbolagens ansvar på sätt som föreslagits och vad i så fall<br>vinsten med en sådan ordning skulle vara.</p>
<p>Straffrättslig jurisdiktion. (Betänkandet s. 13, 64-75, 125-129)</p>
<p>Försvarsmakten instämmer i huvudsak med utredningens uppfattning om<br>hur den straffrättsliga jurisdiktionen skall regleras då utländsk personal<br>deltar i utbildning i Sverige Enligt utredningens förslag till<br>författningsändring skall en ny 7 § införas i lagen (1976:661) om<br>immunitet och privilegier i vissa fall. Förslaget bygger på tanken att ett<br>avtal som reglerar den straffrättsliga immuniteten föreligger. Tillämpliga<br>avtal kommer i framtiden sannolikt att permanent finnas vad avser PfP<br>verksamhet genom NATO/PfP SOFA. Vid övningar inför fredsbevarande<br>verksamhet i FNs regi föreligger inget permanent avtal Sådan upprättas<br>för varje övningstillfälle för sig, och far mte blandas samman med FNs<br>SOFA. Särskilda avtal kan dock inte förväntas bli upprättat vid tillfälliga</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>utbildningar, exempelvis vid utbildning av militär personal samt<br>uppbyggande av kompetens beträffande kustbevakning, tull,<br>räddningstjänst och sjösäkerhet inom ramen för det tidigare<br>suveränitetsstödet. I dessa senare situationer regleras den rättsliga<br>relationen vanligen genom MoU eller av mottagarstaten utfärdade<br>ensidiga deklarationer. Enligt Försvarsmaktens uppfattning kan ett MoU<br>i förevarande fall möjligen jämställas med "avtal" i den föreslagna<br>författningstexten. Att MoU är ett avtal i enlighet med<br>författningsförslaget bör dock framgå av författningskommentaren. En<br>ensidigt utfärdad deklaration torde emellertid inte kunna utgöra tillräcklig<br>grund för att utgöra ett avtal i författningsförslagets mening, varför<br>utbildningar som bedrivs utan statusavtal eller MoU inte torde komma<br>att omfattas av den tänkta regleringen.</p>
<p>Det förhållande att den föreslagna texten därutöver endast refererar till<br>"fredsbevarande verksamhet" och inte till andra verksamheter inom ramen<br>för Sveriges fredsfrämjande samarbete är emellertid än olyckligare. Med<br>nuvarande skrivning kommer paragrafen inte att omfatta utbildning inom<br>ramen för PfP samt andra fredsfrämjande aktiviteter som ej är utbildning<br>för fredsbevarande verksamhet. Motsvarande invändning som gjorts ovan<br>avseende förslaget till ändring i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet gör sig därför också här gällande</p>
<p>Från Försvarsmaktens sida hade det också varit önskvärt om frågan om<br>deltagande svenska förbands straffrättsliga ställning vid<br>utlandsverksamhet, särskilt i samband med PfP-övningar, ytterligare hade<br>belysts. Att, som utredningen i detta fal) föreslår, tillämpa 2 kap. 3 § 2<br>brottsbalken på svenska förband som tjänstgör utomlands (betänkandet<br>s. 68) är dock ej tillfredsställande. Lämpligare vore att införa nya<br>bestämmelser motsvarande de som gäller för utlandsstyrkan Härigenom<br>undgås problemet med att definiera området inom vilket "avdelning av<br>försvarsmakten befann sig" kontra det område där brottet begicks liksom<br>vad avser svenska deltagare som ej tillhör Försvarsmakten, exempelvis<br>Räddningsverkets personal.</p>
<p>Tillträde till område för övning m.m. (Betänkandet s. 14, 116-120, 155-<br>156, 179)</p>
<p>Försvarsmakten bedömer att utredningens förslag till ändring i lagen<br>(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.<br>(skyddslagen) samt förordningen (1990:1334) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar mm (skyddsförordningen) i sak är lämpliga,<br>med undantag för begränsningen till fredsbevarande verksamhet.<br>Begränsningen medför att bestämmelserna inte blir tillämpliga vid<br>övningar inom ramen för programmet Partnerskap för fred som sker<br>inför humanitära operationer, eftersöknings- och räddningsverksamhet etc.</p>
<p>Försvarsmakten anser dessutom att utredningens förslag till ändringar<br>i skyddslagen bör utformas på annat sätt än vad som föreslagits.<br>Detsammagäller skyddsförordningen. Enligt Försvarsmaktens uppfattning<br>bör ändringarna utgöras av tillägg i nu befintliga paragrafer, i såväl</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>80</p>
<p>skyddslagen som skyddsförordningen. Författningarna kommer - enligt<br>myndighetens uppfattning - att genom en dylika utformning bli tydligare.<br>Det torde vara tillräckligt med tillägg i 4 och 9 §§ i skyddslagen och 2<br>§ i skyddsförordningen.</p>
<p>I 4 § 2 i skyddslagen anges att "militära fartyg och luftfartyg" får<br>förklaras som skyddsobjekt. Idag uppfattas denna bestämmelse så att<br>endast svenska militära fartyg och luftfartyg kan vara skyddsobjekt. Det<br>står dock klart att även fartyg och luftfartyg som tillhör en främmande<br>stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning inom ramen för<br>Sveriges fredsfrämjande samarbete behöver kunna omfattas av t.ex<br>tillträdesforbud. Försvarsmakten bedömer dock att ett närmare<br>förtydligande i detta avseende inte är påkallat i själva författningstexten.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Sekretess (Betänkande s. 93-99, 144-146)</p>
<p>En fråga som gör sig gällande är om enheter ur utlandsstyrkan under den<br>tid de befinner sig utomlands är skyldiga att ta emot och behandla<br>framställningar från enskilda om att fa ta del av allmänna handlingar. Det<br>är värdefullt om kommande departementsarbete närmare belyser frågan<br>om offentlighetsprincipen medför att enheter ur utlandsstyrkan måste vara<br>beredda att handlägga dylika ärenden. Det kan i ett sådant sammanhang<br>vara värdefullt att ta ställning till om föreskrifterna i 25 § förordningen<br>(1994:642) med instruktion för Försvarsmakten även bör tillämpas på<br>enheter som tillhör utlandsstyrkan.</p>
<p>Säkerhetsbestämmelser för vapen och övrig utrustning (Betänkandet</p>
<p>s. 154-155)</p>
<p>Skall svensk trupp följa mottagarstatens bestämmelser rörande<br>vapenhantering och säkerhetsavstånd vid överskjutning av trupp etc., eller<br>skall svensk trupp alltjämt följa svenska säkerhetsbestämmelser? Vad<br>som anförs i betänkandet avseende säkerhetsbestämmelser för vapen och<br>övrig utrustning, kapitel 8.11, synes dessvärre skapa fler frågor än svar.</p>
<p>Utredningen synes vara av den uppfattningen att svenska<br>säkerhetsbestämmelser inte behöver iakttas av svenska förband vid<br>utlandstjänst. Att rättsförhållandet skulle vara sådant i alla situationer är<br>dock inte Försvarsmaktens uppfattning Enligt Försvarsmaktens<br>uppfattning är Försvarsmaktens interna säkerhetsbestämmelser, liksom<br>externa försvarsmaktsspecifika säkerhetsbestämmelser, direkt tillämpliga<br>vid svenska förband som deltar i fredsfrämjande verksamhet utom riket<br>oberoende av verksamhetens art, såvida inte dispens från bestämmelserna<br>har meddelats i särskild ordning.</p>
<p>Huruvida säkerhetsbestämmelser som har meddelats av annan<br>myndighet än Försvarsmakten, och som ej är försvarsmaktsspecifika,<br>behöver följas av enheter ur Försvarsmakten då dessa befinner sig utom<br>riket är oklart. Försvarsmakten har emellertid den principiella<br>ståndpunkten att sådana säkerhetsbestämmelser inte behöver följas vid<br>6 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 37</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>utlandstjänst.</p>
<p>I situationer då enheter ur Försvarsmakten deltar i övningar i utlandet,<br>där mottagarstaten har utfärdat övningsbestämmelser som är strängare än<br>de svenska säkerhetsbestämmelserna, skall Försvarsmaktens personal<br>iaktta även dessa. Någon rättsverkan kan dock inte knytas till sådana<br>övningsbestämmelser såvida dessa inte infogats i svensk rätt. Utan en<br>internationell överenskommelse på området har Försvarsmakten dock<br>inte en rättslig skyldighet att följa utländska säkerhetsbestämmelser. Rätt<br>för Sverige att delta i en viss övning kan emellertid vara knutet till att<br>Sverige förbinder sig att följa mottagarstatens säkerhetsbestämmelser.<br>För en sådan situation, liksom för den situationen att Sverige vid övning<br>inom landet vill att utländska förband följer svenska<br>säkerhetsbestämmelser är det angeläget att Försvarsmakten, såsom<br>utredningen föreslår, far rätt att ingå sådana avtal</p>
<p>Miljöfrågor (Betänkandet s. 110-112, 161)</p>
<p>Utredningen föreslår att det i ett internationellt avtal inför utbildning i<br>fredsbevarande verksamhet tas in bestämmelser om miljöskador och<br>regressansvar i händelse av skada vid s.k. miljöfarlig verksamhet. Enligt<br>Försvarsmaktens uppfattning är denna lösning inte acceptabel, inte minst<br>mot bakgrund av de speciella problem som är förbundna med<br>internationella förhandlingar i samband miljöfrågor Försvarsmakten<br>föreslår därför att arbetet med att ta fram särregler avseende miljön<br>bedrivs i särskild ordning, utan att knytas upp till övningar i samband<br>med fredsfrämjande samarbete.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Underbilaga till</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>82</p>
<p>PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska och svenska</p>
<p>Agreement among the States<br>parties to the North Atlantic<br>Treaty and the other States<br>participating in the Partnership<br>for peace regarding the status of<br>their forces</p>
<p>The States Parties to the North<br>Atlantic Treaty done in<br>Washington on 4 April 1949 and<br>the States which accept the<br>invitation to Partnership for Peace<br>issued and signed by the Heads of<br>State and Government of the<br>member States of the North<br>Atlantic Treaty Organisation in<br>Brussels on 10 January 1994 and<br>which subscribe to the Partnership<br>for Peace Framework Document;</p>
<p>Constituting together the States<br>participating in the Partnership for<br>Peace,</p>
<p>Considering that the Forces of<br>one State Party to the present<br>Agreement may be sent and<br>received, by arrangement, into the<br>territory of another State Party,</p>
<p>Bearing in mind that the<br>decisions to send and to receive<br>Forces will continue to be the<br>subject of separate arrangements<br>between the States Parties<br>concemed;</p>
<p>Desiring, however, to define the<br>status of such Forces while in the<br>territory of another State Party,</p>
<p>Recalling the Agreement between<br>the States Parties to the North<br>Atlantic Treaty regarding the<br>status of their Forces done at<br>London on 19 June 1951;</p>
<p>Avtal mellan de stater som är<br>parter i Nordatlantiska fördraget<br>och de andra stater som deltar i<br>Partnerskap för fred om status<br>för deras styrkor</p>
<p>De stater som är parter i<br>Nordatlantiska fördraget upprättat i<br>Washington den 4 april 1949 och<br>de stater som har antagit inbjudan<br>till Partnerskap för fred som<br>utfärdades och undertecknades av<br>stats- och regeringscheferna i<br>medlemsstaterna i Nato i Bryssel<br>den 10 januari 1994, och som har<br>undertecknat ramdokumentet<br>avseende Partnerskap för fred,</p>
<p>som tillsammans utgör deltagande<br>stater i Partnerskap för fred,</p>
<p>som anser att styrkor från en part<br>i detta avtal kan sändas och<br>mottagas efter avtal till en annan<br>parts område,</p>
<p>som är medvetna om att beslut att<br>sända och motta styrkor även<br>fortsättningsvis skall göras till<br>föremål för särskilda avtal mellan<br>berörda parter,</p>
<p>som emellertid önskar definiera<br>status för sådana styrkor när de<br>befinner sig på annan parts<br>område,</p>
<p>som åberopar avtalet mellan<br>parterna i Nordatlantiska fördraget<br>om status för deras styrkor som<br>upprättades i London den 19 juni<br>1951,</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>83</p>
<p>Have agreed as follows:</p>
<p>Article 1</p>
<p>Except as otherwise provided for in<br>the present Agreement and any<br>additional protocol in respect to its<br>own parties, all States Parties to<br>the present Agreement shall apply<br>the provisions of the Agreement<br>between Parties to the North<br>Atlantic Treaty regarding the status<br>of their Forces, done at London on<br>19Junel951, hereinafter referred<br>to as the NATO SOFA, as if all<br>State Parties to the present<br>Agreement were Parties to the<br>NATO SOFA.</p>
<p>Article 2</p>
<p>1. In addition to the area to which<br>the NATO SOFA applies the<br>present Agreement shall apply to<br>the territory of all States Parties to<br>the present Agreement which are<br>not Parties to the NATO SOFA.</p>
<p>2. For the purposes of the present<br>Agreement, references in the<br>NATO SOFA to the North Atlantic<br>Treaty area shall be deemed also to<br>include the territories referred to in<br>paragraph 1 of the present Article,<br>and references to the North<br>Atlantic Treaty shall be deemed to<br>include the Partnership for Peace.</p>
<p>Article 3</p>
<p>For purposes of implementing the<br>present Agreement with respect to<br>matters involving Parties that are<br>not Parties to the NATO SOFA,<br>provisions of the NATO SOFA<br>that provide for requests to be<br>submitted, or differences to be<br>referred to the North Atlantic<br>Council, the Chairman of the North<br></p>
<p>har kommit överens om följande.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Om inte annat föreskrivs i detta<br>avtal och eventuella<br>tilläggsprotokoll med avseende på<br>egna parter, skall alla parter i detta<br>avtal tillämpa bestämmelserna i<br>avtalet mellan parterna i<br>Nordatlantiska fördraget om status<br>för deras styrkor som upprättades i<br>London den 19 juni 1951,<br>härnedan benämnt NATO SOFA,<br>som om alla parter i detta avtal<br>vore parter i NATO SOFA.</p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>1 Utöver det område på vilket<br>NATO SOFA har avseende skall<br>detta avtal tillämpas för alla<br>territorier tillhöriga parterna i detta<br>avtal vilka inte är parter i NATO<br>SOFA</p>
<p>2. Vid tillämpning av detta avtal<br>skall hänvisningar i NATO SOFA<br>till Nordatlantiska fördragets<br>område anses även innefatta de<br>områden som avses i punkt 1 i<br>denna artikel, och hänvisningar till<br>Nordatlantiska fördraget skall anses<br>omfatta Partnerskap för fred</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Vid uppfyllande av detta avtal med<br>avseende på förhållanden som<br>gäller stater som inte är parter i<br>NATO SOFA, skall de<br>bestämmelser i NATO SOFA som<br></p>
<p>föreskriver att<br>framläggas eller<br>hänskjutas till<br>ordföranden i<br></p>
<p>krav skall<br>tvister skall</p>
<p>Nato-rådet,<br>Nato-rådets</p>
<p>Atlantic Council Deputies or an<br>arbitrator shall be construed to<br>require the Parties concemed to<br>negotiate between or among<br>themselves without recourse to any<br>outside jurisdiction.</p>
<p>Article 4</p>
<p>The present Agreement may be<br>supplemented or otherwise<br>modified in accordance with<br>International Law.</p>
<p>Article 5</p>
<p>1. The present Agreement shall be<br>open for signature by any State<br>that is either a contracting Party to<br>the NATO SOFA, or that accepts<br>the invitation to the Partnership for<br>Peace and subscribes to the<br>Partnership for Peace Framework<br>Document.</p>
<p>2. The present Agreement shall be<br>subject to ratification, acceptance<br>or approval. Instruments of<br>ratification, acceptance or approval<br>shall be deposited with the<br>Government of the United States of<br>America, which shall notify all<br>signatory States of each such<br>deposit<br></p>
<p>ställföreträdareförsamling eller en<br>skiljedomare, tolkas så att berörda<br>parter är skyldiga att förhandla<br>inbördes utan hänvändelse till<br>någon utanförstående myndighet.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Detta avtal kan kompletteras eller<br>ändras i enlighet med internationell<br>rätt</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>1. Detta avtal skall vara öppet för<br>undertecknande av stat som<br>antingen är part i NATO SOFA<br>eller som antar inbjudan till<br>Partnerskap för fred och<br>undertecknar ramdokumentet<br>avseende Partnerskap för fred.</p>
<p>2. Detta avtal skall ratificeras,<br>godtas eller godkännas.<br>Ratifikations-, godtagande- och<br>godkännandeinstrument skall<br>deponeras hos Förenta staternas<br>regering som skall notifiera alla<br>signatärmakter om varje sådan<br>deponering</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>85</p>
<p>3. Thirty days after three signatory<br>States, at least one of which is a<br>Party to the NATO SOFA and one<br>of which has accepted the<br>invitation to the Partnership for<br>Peace and subscribed to the<br>Partnership for Peace Framework<br>Document, have deposited their<br>instruments of ratification,<br>acceptance or approval, the present<br>Agreement shall enter into force in<br>respect of those States. It shall<br>enter into force in respect of each<br>other signatory State thirty days<br>after the date of deposit of its<br>instrument.</p>
<p>Article 6</p>
<p>The present Agreement may be<br>denounced by any Party to this<br>Agremement by giving written<br>notification of denunciation to the<br>Government of the United States of<br>America, which will notify all<br>signatory States of each such<br>notification. The denunciation shall<br>take effect one year after receipt of<br>the notification by the Government<br>of the United States of America.<br>After the expiration of this period<br>of one year, the present Agreement<br>shall cease to be in force as<br>regards the Party that denounces it,<br>except for the settlement of<br>outstanding daims that arose before<br>the day on which the denunciation<br>takes effect, but shall continue to<br>be in force for the remaining<br>Parties.</p>
<p>In witness whereof, the<br>undersigned, being duly authorised<br>by their respective Governments,<br>have signed this Agreement.</p>
<p>3. Trettio dagar efter det att tre<br>signatärstater, av vilka minst en är<br>part i NATO SOFA och en har<br>antagit inbjudan till Partnerskap för<br>fred och undertecknat<br>ramdokumentet avseende<br>Partnersskap för fred, har deponerat<br>sina ratifikations-, godtagande-<br>eller godkännandedokument skall<br>detta avtal träda i kraft för dessa<br>stater. Det skall träda i kraft för<br>varje annan signatärstat trettio<br>dagar efter dagen för deponering<br>av dess instrument.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Detta avtal kan sägas upp av varje<br>part i avtalet efter skriftlig<br>notifikation om uppsägning till<br>Förenta staternas regering som<br>skall notifiera signatärstaterna om<br>varje sådan notifikation<br>Uppsägningen skall fa rättslig<br>verkan ett år efter det att<br>notifikationen mottagits av Förenta<br>staternas regering. Efter utgången<br>av denna tidsfrist på ett år skall<br>avtalet upphöra att gälla för den<br>part som sagt upp det, utom vad<br>gäller avgörande av ej avgjorda<br>anspråk som härrör från tiden före<br>den dag då uppsägningen far<br>rättslig verkan, men skall fortsätta<br>att vara i kraft för övriga parter.</p>
<p>Till bekräftelse härav har<br>undertecknade, därtill<br>vederbörligen befullmäktigade av<br>sina regeringar, undertecknat detta<br>avtal.</p>
<p>86</p>
<p>Done in Brussels, this day of</p>
<p>,1995 in the English and<br>French languages, both texts being<br>equally authoritative, in a single<br>original which shall be deposited<br>in the Archives of the Government<br>of the United States of America.<br>The Government of the United<br>States of America shall transmit<br>certified copies thereof to all the<br>signatory States.</p>
<p>Som skedde i Bryssel den<br>1995 på engelska och franska<br>språken varvid båda texter är lika<br>giltiga i ett original som skall<br>deponeras i Förenta staternas<br>regerings arkiv. Förenta staternas<br>regering skall överlämna bestyrkta<br>kopior därav till alla signatärstater.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>87</p>
<p>Additional Protocol to the<br>Agreement among the States<br>Parties to the North Atlantic<br>Treaty and the other States<br>participating in the Partnership<br>for Peace regarding the status of<br>their Forces</p>
<p>The State Parties to the present<br>additional Protocol to the<br>Agreement among the State<br>Parties to the North Atlantic Treaty<br>and the other States participating in<br>the Partnership for Peace<br>regarding the status of their Forces,<br>hereinafter referred to as the<br>Agreement;</p>
<p>Considering that the death<br>penalty is not provided for under<br>the domestic legislation of some<br>Parties to the Agreement,</p>
<p>Have agreed as follows:</p>
<p>Article I</p>
<p>Insofar as it has jurisdiction<br>according to the provisions of the<br>Agreement, each State Party to the<br>present additional Protocol shall<br>not carry out a death sentence with<br>regard to any member of a force<br>and its civilian component. and<br>their dependents from any other<br>State Party to the present<br>Additional Protocol.</p>
<p>Article II</p>
<p>1. The present Protocol shall be<br>open for signature by any signatory<br>of the Agreement.</p>
<p>Tilläggsprotokoll till avtalet<br>mellan de stater som är parter i<br>Nordatlantiska fördraget och de<br>andra stater som deltar i<br>Partnerskap för fred om status<br>för deras styrkor</p>
<p>Parterna i detta tilläggsprotokoll till<br>avtalet mellan de stater som är<br>parter i Nordatlantiska fördraget<br>och de andra stater som deltar i<br>Partnerskap för fred om status för<br>deras styrkor, vilket härnedan<br>benämns avtalet,</p>
<p>som konstaterar att dödsstraff inte<br>förekommer i vissa avtalsparters<br>nationella lagstiftning,</p>
<p>har kommit överens om följande.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>1 den mån den har domsrätt enligt<br>bestämmelserna i avtalet skall varje<br>stat som är part i detta<br>tilläggsprotokoll inte verkställa en<br>dödsdom med avseende på någon<br>medlem av en styrka eller dess<br>civila komponent och deras<br>anhöriga från någon annan stat som<br>är part i detta tilläggsprotokoll.</p>
<p>Artikel II</p>
<p>1 Detta protokoll skall vara öppet<br>för undertecknande av varje<br>signatärstat av avtalet</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>88</p>
<p>2. The present Protocol shall be<br>subject to ratification, acceptance<br>or approval. Instruments of<br>ratification, acceptance or approval<br>shall be deposited with the<br>Government of the United States of<br>America, which shall notify all<br>signatory States of each such<br>deposit.</p>
<p>3. The present Protocol shall enter<br>into force 30 days after the date of<br>deposit of the instrument of<br>ratification, acceptance or approval<br>by three signatory States, at least<br>one of which is a Party to the<br>NATO SOFA and one of which is<br>a State having accepted the<br>invitation to join the Partnership<br>for Peace and having subscribed<br>to the Partnership for Peace<br>Framework Document.</p>
<p>4. The present Protocol shall come<br>into force in respect of each other<br>signatory State on the date of the<br>deposit of its instrument of<br>ratification, acceptance or approval<br>with the Government of the United<br>States of America.</p>
<p>Done in Brussels, this day of<br>, 1995 in the English and<br>French languages, both texts being<br>equally authoritative, in a single<br>original which shall be deposited<br>in the archives of the Government<br>of the United States of America<br>The Government of the United<br>States of America shall transmit<br>certified copies thereof to all<br>signatory States.</p>
<p>2. Detta protokoll skall ratificeras,<br>godtas eller godkännas.<br>Ratifikations-, godtagande- eller<br>godkännandeinstrument skall<br>deponeras hos Förenta staternas<br>regering som skall notifiera alla<br>signatärstater om varje sådan<br>deponering.</p>
<p>3. Detta protokoll träder i kraft 30<br>dagar efter dagen för deponering<br>av ratifikations-, godtagande- eller<br>godkännandeinstrument av tre<br>signatärstater, av vilka minst en<br>skall vara part i NATO SOFA och<br>en skall vara en stat som har<br>antagit inbjudan att deltaga i<br>Partnerskap för fred och har<br>undertecknat ramdokumentet<br>avseende Partnerskap för fred.</p>
<p>4. Detta protokoll skall träda i kraft<br>med avseende på varje annan<br>signatärstat dagen för deponering<br>av dess ratifikations-, godtagande-<br>eller godkännandeinstrument hos<br>Förenta staternas regering</p>
<p>Som skedde i Bryssel den<br>1995 på engelska och franska<br>språken varvid båda texter är lika<br>giltiga i ett original som skall<br>deponeras i Förenta staternas<br>regerings arkiv. Förenta staterna<br>regering skali överlämna bestyrkta<br>kopior härav till alla signatärstater.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>89</p>
<p>Agreement between the parties to<br>the North Atlantic Treaty<br>regarding the status of their<br>forces</p>
<p>London, 19 June, 1951</p>
<p>The Parties to the North Atlantic<br>Treaty signed in Washington on 4<br>April, 1949,</p>
<p>Considering that the forces of one<br>Party may be sent, by arrangement,<br>to serve in the territory of another<br>Party;</p>
<p>Bearing in mind that the decision<br>to send them and the conditions<br>under which they will be sent, in<br>so far as such conditions are not<br>laid down by the present<br>Agreement, will continue to be the<br>subject of separate arrangements<br>between the Parties concemed:<br>Desiring, however, to define the<br>status of such forces while in the<br>territory of another Party,</p>
<p>Have agreed as follows:</p>
<p>Article I</p>
<p>1. In this Agreement the<br>expression-</p>
<p>a. 'force' means the personnel<br>belonging to the land, sea or air<br>armed services of one Contracting<br>Party when in the territory of<br>another Contracting Party in the<br>North Atlantic Treaty area in<br>connexion with their official duties,<br>provided that the two Contracting<br>Parties concemed may agree that<br>certain individuals, units or<br>formations shall not be regarded<br>as constituting or included in a<br>'force' for the purposes of the<br>present Agreement;</p>
<p>Avtal mellan parterna i<br>Nordatlantiska fördraget om<br>status för deras styrkor.</p>
<p>London den 19 juni 1951.</p>
<p>Parterna i Nordatlantiska fördraget,<br>som undertecknades i Washington<br>den 4 april 1949,</p>
<p>som beaktar att styrkor från en<br>part efter överenskommelse kan<br>sändas för att tjänstgöra i annan<br>parts område,</p>
<p>som är medvetna om att beslut att<br>sända styrkor och om att villkor<br>under vilka de sänds, i den mån<br>dessa villkor inte bestäms i detta<br>avtal, fortsättningsvis skall göras<br>till föremål för särskilda avtal<br>mellan berörda parter,</p>
<p>som emellertid önskar fastställa<br>status för dessa styrkor när de<br>befinner sig i annan parts område,<br>har kommit överens om följande.</p>
<p>Artikel I</p>
<p>1. I detta avtal avses med</p>
<p>a. "styrka" den personal som tillhör<br>land-, sjö- eller luftstridskrafter<br>från någon part när den befinner<br>sig på tjänsteuppdrag inom en<br>annan parts territorium i Nato-<br>området med förbehåll för att de<br>två berörda parterna kan komma<br>överens om att vissa personer,<br>enheter eller förband inte skall<br>betraktas såsom utgörande eller<br>vara inbegripna i en "styrka" vid<br>tillämpningen av detta avtal,</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>90</p>
<p>b. 'civilian component' means the<br>civilian personnel accompanying a<br>force of a Contracting Party who<br>are in the employ of an armed<br>service of that Contracting Party,<br>and who are not stateless persons,<br>nor nationals of any State which is<br>not a Party to the North Atlantic<br>Treaty, nor nationals of, nor<br>ordinarily resident in, the State in<br>which the force is located;</p>
<p>c. 'dependent' means the spouse of<br>a member of a force or of a<br>civilian component, or a child of<br>such member depending on him or<br>her for support,</p>
<p>d. 'sending State' means the<br>Contracting Party to which the<br>force belongs;</p>
<p>e. 'receiving State' means the<br>Contracting Party in the territory of<br>which the force or civilian<br>component is located, whether it be<br>stationed there or passing in transit;</p>
<p>f. 'military authorities of the<br>sending State' means those<br>authorities of a sending State who<br>are empowered by its law to<br>enforce the military law of that<br>State with respect to members of<br>its forces or civilian components;</p>
<p>g. 'North Atlantic Council' means<br>the Council established by Article<br>9 of the North Atlantic Treaty or<br>any of its subsidiary bodies<br>authorised to act on its behalf.</p>
<p>b. "civil komponent" de<br>civilpersoner som medföljer en<br>styrka tillhörig någon part och som<br>är anställda i den partens<br>krigsmakt, och som inte är statslösa<br>personer eller medborgare i någon<br>stat som inte är part i<br>Nordatlantiska fördraget och inte<br>heller är medborgare i eller har<br>hemvist i den stat i vilken styrkan<br>tjänstgör,</p>
<p>c. "anhörig" maka eller make till<br>medlem av en styrka eller en civil<br>komponent eller barn till sådan<br>medlem som är beroende av<br>honom eller henne för sitt<br>uppehälle,</p>
<p>d. "sändande stat" den part som<br>styrkan tillhör,</p>
<p>e. "mottagande stat" den part i vars<br>territorium en styrka eller en civil<br>komponent är förlagd, vare sig den<br>är stationerad där eller befinner sig<br>på genomresa,</p>
<p>f. "den sändande statens<br>militärmyndigheter" de<br>myndigheter i en sändande stat på<br>vilka det lagligen ankommer att<br>trygga de militära lagarnas<br>efterlevnad i den staten med<br>avseende på medlemmar av dess<br>styrka eller civila komponent,</p>
<p>g. "Nato-rådet" det råd som<br>inrättats enligt artikel 9 i<br>Nordatlantiska fördraget eller något<br>av dess underlydande organ som<br>har befogenhet att handla på dess<br>vägnar.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>91</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>2. This Agreement shall apply to<br>the authorities of political sub-<br>divisions of the Contracting<br>Parties, within their territories to<br>which the Agreement applies or<br>extends in accordance with Article<br>XX, as it applies to the central<br>authorities of those Contracting<br>Parties, provided, however, that<br>property owned by political sub-<br>divisions shall not be considered<br>to be property owned by a<br>Contracting Party within the<br>meaning of Article VIII.</p></td><td>
<p>2. Detta avtal gäller för parternas Prop. 1995/96:37<br>lokala myndigheter inom deras Bilaga 4<br>territorier för vilka avtalet gäller<br>eller kan utsträckas att gälla enligt<br>artikel XX, på samma sätt som det<br>gäller för parternas centrala<br>myndigheter, dock med förbehåll<br>för att egendom som ägs av lokala<br>myndigheter inte skall betraktas<br>som egendom tillhörig en part<br>enligt artikel VIII.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Article 11</p></td><td>
<p>Artikel II</p></td></tr>
<tr><td>
<p>It is the duty of a force and its<br>civilian component and the<br>members thereof as well as their<br>dependents to respect the law of<br>the receiving State, and to abstain<br>from any activity inconsistent with<br>the spirit of the present Agreement,<br>and, in particular, from any<br>political activity in the receiving<br>State. It is also the duty of the<br>sending State to take necessary<br>measures to that end.</p></td><td>
<p>En styrka och dess civila<br>komponent och dess medlemmar,<br>liksom anhöriga till dessa, är<br>skyldiga att följa lagarna i den<br>mottagande staten och avhålla sig<br>från varje handling som är<br>oförenlig med andan i detta avtal<br>och särskilt från varje politisk<br>verksamhet i den mottagande<br>staten. Det är likaledes den<br>sändande statens skyldighet att<br>vidta nödvändiga åtgärder i detta<br>syfte.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Article III</p></td><td>
<p>Artikel III</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1. On the conditions specified in<br>paragraph 2 of this Article and<br>subject to compliance with the<br>formalities established by the<br>receiving State relating to entry<br>and departure of a force or the<br>members thereof, such members<br>shall be exempt from passport and<br>visa regulations and immigration<br>inspection on entering or leaving<br>the territory of a receiving State.<br>They shall also be exempt from the<br>regulations of the receiving State<br>on the registration and control of<br>aliens, but shall not be considered<br>as acquiring any right to</p></td><td>
<p>1 Enligt de villkor som anges i<br>punkt 2 i denna artikel och under<br>iakttagande av bestämmelserna i<br>den mottagande staten avseende<br>inresa och utresa för en styrka och<br>dess medlemmar, skall dessa vara<br>undantagna från pass- och<br>viseringsbestämmelser och kontroll<br>vid inresa när de reser in i eller<br>lämnar den mottagande statens<br>territorium. De skall även vara<br>undantagna från de regler i den<br>mottagande staten som avser<br>registrering och kontroll av<br>utlänningar, men de skall inte 92</p>
<p>anses ha rätt att vara stadigvarande</p></td></tr>
</table>
<p>permanent residence or domicile in<br>the territories of the receiving<br>State.</p>
<p>2. The following documents only<br>will be required in respect of<br>members of a force. They must be<br>presented on demand:</p>
<p>a. personal identity card issued by<br>the sending State showing names,<br>date of birth, rank and number (if<br>any), service, and photograph;</p>
<p>b. individual or collective<br>movement order, in the language<br>of the sending State and in the<br>English and French languages,<br>issued by an appropriate agency of<br>the sending State or of the North<br>Atlantic Treaty Organization and<br>certifying to the status of the<br>individual or group as a member or<br>members of a force and to the<br>movement ordered. The receiving<br>State may require a movement<br>order to be countersigned by its<br>appropriate representative.</p>
<p>3. Members of a civilian<br>component and dependents shall be<br>so described in their passports.</p>
<p>4. If a member of a force or of a<br>civilian component leaves the<br>employ of the sending State and is<br>not repatriated, the authorities of<br>the sending State shall immediately<br>inform the authorities of the<br>receiving State, giving such<br>particulars as may be required. The<br>authorities of the sending State<br>shall similarly inform the<br>authorities of the receiving State of<br>any member who has absented<br>himself for more than twenty-one<br>days.</p>
<p>bosatta i eller uppta hemvist inom<br>den mottagande statens territorium.</p>
<p>2. Endast följande handlingar<br>fordras för medlemmar av en<br>styrka, vilka skall uppvisas på<br>anmodan:</p>
<p>a. personligt identitetskort utfärdat<br>av den sändande staten varav<br>framgår namn, födelsedatum, grad<br>och registreringsnummer (i<br>förekommande fall), tjänstegren<br>samt fotografi;</p>
<p>b. individuell eller kollektiv<br>förflyttningsorder utfärdad på den<br>sändande statens språk samt på<br>engelska och franska av behörig<br>myndighet i den sändande staten<br>eller av Nato, varav framgår<br>individens eller gruppens status<br>såsom medlem av en styrka samt<br>typ av förflyttningsorder.<br>Mottagande stat kan begära att en<br>förflyttningsorder skall vara<br>kontrasignerad av behörig<br>företrädare för den staten.</p>
<p>3. Medlemmar av en civil<br>komponent och dess anhöriga skall<br>i passen betecknas som sådana.</p>
<p>4. Om en medlem av en styrka<br>eller en civil komponent lämnar sin<br>anställning i den sändande staten<br>och inte hemsändes, skall<br>myndigheterna i den sändande<br>staten omedelbart underrätta<br>myndigheterna i den mottagande<br>staten och lämna nödvändiga<br>upplysningar Myndigheterna i den<br>sändande staten skall likaledes<br>underrätta myndigheterna i den<br>mottagande staten om varje<br>medlem som har uteblivit olovligen<br>i mer än 21 dagar.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>5. If the receiving State has<br>requested the removal from its<br>territory of a member of a force or<br>civilian component or has made an<br>expulsion order against an ex-<br>member of a force or of a civilian<br>component or against a dependent<br>of a member or ex-member, the<br>authorities of the sending State<br>shall be responsible for receiving<br>the person concemed within their<br>own territory or otherwise<br>disposing of him outside the<br>receiving State. This paragraph<br>shall apply only to persons who are<br>not nationals of the receiving State<br>and have entered the receiving<br>State as members of a force or<br>civilian component or for the<br>purpose of becoming such<br>members, and to the dependents of<br>such persons</p>
<p>Article IV</p>
<p>The receiving State shall either</p>
<p>a. accept as valid, without a<br>driving test or fee, the driving<br>permit or licence or military<br>driving permit issued by the<br>sending State or a sub-division<br>thereof to a member of a force or<br>of a civilian component; or</p>
<p>b. issue its own driving permit or<br>licence to any member of a force<br>or civilian component who holds a<br>driving permit or licence or<br>military driving permit issued by<br>the sending State or a sub-division<br>thereof, provided that no driving<br>test shall be required</p>
<p>5. Om den mottagande staten har<br>begärt att någon medlem av en<br>styrka eller en civil komponent<br>skall förpassas från dess territorium<br>eller har utfärdat en utvisningsorder<br>mot någon tidigare medlem av en<br>styrka eller en civil komponent<br>eller mot en anhörig till en medlem<br>eller tidigare medlem, skall<br>myndigheterna i den sändande<br>staten ta emot vederbörande person<br>inom sitt eget territorium eller på<br>annat sätt ombesörja att han<br>omhändertas utanför den<br>mottagande staten. Denna punkt<br>avser endast personer som inte är<br>medborgare i den mottagande<br>staten och som har kommit in i den<br>mottagande staten som medlemmar<br>av en styrka eller en civil<br>komponent eller i avsikt att bli<br>sådan medlem samt anhöriga till<br>sådana personer.</p>
<p>Artikel IV</p>
<p>Den mottagande staten skall<br>antingen</p>
<p>a. utan förarprov eller avgift<br>erkänna såsom giltigt ett<br>körtillstånd, körkort eller militärt<br>körtillstånd som har utfärdats av<br>den sändande staten eller av en av<br>dess myndigheter till en medlem av<br>en styrka eller en civil komponent<br>eller,</p>
<p>b. utan att kräva förarprov själv<br>utfärda körtillstånd eller körkort<br>till medlem av en styrka eller en<br>civil komponent som är innehavare<br>av körtillstånd, körkort eller<br>militärt körtillstånd utfärdat av den<br>sändande staten eller av dess<br>myndigheter</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>94</p>
<p>Article V</p>
<p>1. Members of a force shall<br>normally wear uniform. Subject to<br>any arrangement to the contrary<br>between the authorities of the<br>sending and receiving States, the<br>wearing of civilian dress shall be<br>on the same conditions as for<br>members of the forces of the<br>receiving State. Regularly<br>constituted units or formations of a<br>force shall be in uniform when<br>Crossing a frontier.</p>
<p>2. Service vehicles of a force or<br>civilian component shall carry, in<br>addition to their registration<br>number, a distinctive nationality<br>mark.</p>
<p>Article VI</p>
<p>Members of a force may possess<br>and carry arms, on condition that<br>they are authorized to do so by<br>their orders. The authorities of the<br>sending State shall give<br>sympathetic consideration to<br>requests from the receiving State<br>conceming this matter.</p>
<p>Article VII</p>
<p>1. Subject to the provisions of this<br>Article.</p>
<p>a. the military authorities of the<br>sending State shall have the right<br>to exercise within the receiving<br>State all criminal and disciplinary<br>jurisdiction conferred on them by<br>the law of the sending State over<br>all persons subject to the military<br>law of that State;</p>
<p>b. the authorities of the receiving<br>State shall have jurisdiction over<br>the members of a force or civilian</p>
<p>Artikel V</p>
<p>1. Medlemmar av en styrka skall<br>som regel bära uniform. Om inte<br>annat bestäms i avtal mellan<br>myndigheterna i de sändande och<br>mottagande staterna skall för<br>bärande av civila kläder gälla<br>samma villkor som för medlemmar<br>i den mottagande statens styrkor.<br>Reguljära förband som ingår i en<br>styrka skall bära uniform vid<br>gränspassering.</p>
<p>2. Tjänstefordon tillhörande en<br>styrka eller en civil komponent<br>skall utöver registreringsnumret<br>vara försett med tydlig<br>national i tetsbeteckning.</p>
<p>Artikel VI</p>
<p>Medlemmar av en styrka far inneha<br>och bära vapen om de har tillstånd<br>härtill enligt gällande<br>bestämmelser. Myndigheterna i den<br>sändande staten skall välvilligt<br>behandla begäran från den<br>mottagande staten i detta<br>hänseende.</p>
<p>Artikel VII</p>
<p>1 Enligt bestämmelserna i denna<br>artikel</p>
<p>a. skall militärmyndigheterna i den<br>sändande staten ha rätt att i den<br>mottagande staten utöva all<br>straffrättslig och disciplinär<br>domsrätt som tillkommer dem<br>enligt lagen i den sändande staten<br>över alla personer som lyder under<br>militär lag i den staten,</p>
<p>b. skall myndigheterna i den<br>mottagande staten ha domsrätt över<br>medlemmar av en styrka eller en<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>component and their dependents<br>with respect to offences committed<br>within the territory of the receiving<br>State and punishable by the law of<br>that State.</p>
<p>2. a. The military authorities of the<br>sending State shall have the right<br>to excercise exclusive jurisdiction<br>over persons subject to the military<br>law of that State with respect to<br>offences, including offences<br>relating to its security, punishable<br>by the law of the sending State,<br>but not by the law of the receiving<br>State.</p>
<p>b. The authorities of the receiving<br>State shall have the right to<br>exercise exclusive jurisdiction over<br>members of a force or civilian<br>component and their dependents<br>with respect to offences, including<br>offences relating to the security of<br>that State, punishable by its law<br>but not by the law of the sending<br>State.</p>
<p>c. For the purposes of this<br>paragraph and of paragraph 3 of<br>this Article a security offence<br>against a State shall include:</p>
<p>(i) treason against the State:</p>
<p>(ii) sabotage, espionage or<br>violation of any law relating to<br>official secrets of that State, or<br>secrets relating to the national<br>defence of that State.</p>
<p>3. In cases where the right to<br>exercise jurisdiction is concurrent<br>the following rules shall apply:<br></p>
<p>civil komponent och dess anhöriga<br>i vad avser lagöverträdelser som<br>har begåtts på den mottagande<br>statens territorium och som är<br>straffbara enligt detta lands lag.</p>
<p>2. a. Militärmyndigheterna i den<br>sändande staten skall ha exklusiv<br>domsrätt över personer som lyder<br>under militär lag i den staten<br>beträffande lagöverträdelser<br>inklusive lagöverträdelser med<br>avseende på den statens säkerhet,<br>vilka är straffbara enligt den<br>sändande statens lag men inte<br>enligt den mottagande statens lag.</p>
<p>b myndigheterna i den mottagande<br>staten skall ha exklusiv domsrätt<br>över medlemmar av en styrka eller<br>en civil komponent och dess<br>anhöriga beträffande<br>lagöverträdelser inklusive<br>lagöverträdelser med avseende på<br>den statens säkerhet vilka är<br>straffbara enligt den statens lag<br>men inte enligt den sändande<br>statens lag.</p>
<p>c. med avseende på denna punkt<br>och på punkt 3 i denna artikel skall<br>en lagöverträdelse som hotar en<br>stats säkerhet innefatta</p>
<p>i) förräderi mot den staten,</p>
<p>ii) sabotage, spionage eller<br>överträdelse av någon lag med<br>avseende på statshemligheter eller<br>försvarshemligheter i den staten.</p>
<p>3. I de fall där domsrätt tillkommer<br>båda staterna skall följande regler<br>gälla:</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>96</p>
<p>a. The military authorities of the<br>sending State shall have the<br>primary right to exercise<br>jurisdiction over a member of a<br>force or of a civilian component in<br>relation to</p>
<p>(i) offences solely against the<br>property or security of that State,<br>or offences solely against the<br>person or property of another<br>member of the force or civilian<br>component of the State or of a<br>dependent:</p>
<p>a. Militärmyndigheterna i den Prop. 1995/96:37<br>sändande staten skall ha företräde Bilaga 4<br>vid utövande av domsrätt över en<br>medlem av en styrka eller en civil<br>komponent beträffande</p>
<p>i) brott med avseende uteslutande<br>på den statens egendom och<br>säkerhet eller brott som riktar sig<br>uteslutande mot egendom tillhörig<br>en annan medlem i en styrka eller<br>en civil komponent från den staten<br>eller dess anhöriga eller mot deras</p>
<p>person,</p>
<p>(ii) offences arising out of any act<br>or omission done in the<br>performance of official duty.</p>
<p>b. In the case of any other offence<br>the authorities of the receiving<br>State shall have the primary right<br>to exercise jurisdiction.</p>
<p>c If the State having the primary<br>right decides not to exercise<br>jurisdiction, it shall notify the<br>authorities of the other State as<br>soon as practicable. The authorities<br>of the State having the primary<br>right shall give sympathetic<br>consideration to a request from the<br>authorities of the other State for a<br>waiver of its right in cases where<br>that other State considers such<br>waiver to be of particular<br>importance.</p>
<p>4. The foregoing provisions of this<br>Article shall not imply any right<br>for the military authorities of the<br>sending State to exercise<br>jurisdiction over persons who are<br>nationals of or ordinarily resident<br>in the receiving State, unless they<br>are members of the force of the<br>sending State.<br></p>
<p>ii) lagöverträdelser som härrör från<br>någon handling eller underlåtenhet<br>som begåtts vid tjänsteutövning.</p>
<p>b I fråga om varje annan<br>lagöverträdelseskall myndigheterna<br>i den mottagande staten ha<br>företräde till att utöva domsrätt.</p>
<p>c. Om den stat som har företräde<br>väljer att inte utöva domsrätten<br>skall den underrätta myndigheterna<br>i den andra staten så snart som<br>möjligt. Myndigheterna i den stat<br>som har företräde skall välvilligt<br>behandla begäran från<br>myndigheterna i den andra staten<br>att avstå från sm rätt om denna<br>andra stat anser att ett sådant<br>avstående skulle vara av särskild<br>betydelse.</p>
<p>4 Bestämmelserna i denna artikel<br>skall inte innebära någon rätt för<br>militärmyndigheterna i den<br>sändande staten att utöva domsrätt<br>över personer som är medborgare<br>eller har hemvist i den mottagande<br>staten annat än om de är<br>medlemmar av den sändande<br>statens styrka.</p>
<p>7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37</p>
<p>5. a. The authorities of the receiving<br>and sending States shall assist each<br>other in the arrest of members of<br>a force or civilian component or<br>their dependents in the territory of<br>the receiving State and in handing<br>them over to the authority which is<br>to exercise jurisdiction in<br>accordance with the above<br>provisions.</p>
<p>b. The authorities of the receiving<br>State shall notify promptly the<br>military authorities of the sending<br>State of the arrest ot any member<br>of a force or civilian component<br>or a dependent.</p>
<p>c. The custody of an accused<br>member of a force or civilian<br>component over whom the<br>receiving State is to exercise<br>jurisdiction shall, if he is in the<br>hands of the sending State, remain<br>with that State until he is charged<br>by the receiving State.</p>
<p>6. a. The authorities of the receiving<br>and sending States shall assist each<br>other in the carrying out of all<br>necessary investigations into<br>offences, and in the collection and<br>production of evidence, including<br>the seizure and, in proper cases,<br>the handing over of objects<br>connected with an offence. The<br>handing over of such objects may,<br>however. be made subject to their<br>retum within the time specified by<br>the authority delivering them</p>
<p>5. a. Myndigheterna i de<br>mottagande och sändande staterna<br>skall bistå varandra med att anhålla<br>medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent eller dess anhöriga<br>inom den mottagande statens<br>territorium och med att överlämna<br>dem till den myndighet som har<br>domsrätt i enlighet med<br>ovannämnda bestämmelser.</p>
<p>b. Myndigheterna i den mottagande<br>staten skall snarast underrätta<br>militärmyndigheterna i den<br>sändande staten om någon medlem<br>av en styrka eller av en civil<br>komponent eller deras anhöriga har<br>anhållits.</p>
<p>c. En anklagad medlem av en<br>styrka eller en civil komponent<br>över vilken den mottagande staten<br>skall utöva domsrätt skall, om han<br>är i den sändande statens förvar,<br>kvarstanna där tills åtal har väckts<br>mot honom av den mottagande<br>staten</p>
<p>6. a. Myndigheterna i de<br>mottagande och sändande staterna<br>skall bistå varandra med utförande<br>av all nödvändig utredning av<br>lagöverträdelser och upptagning<br>och sammanställning av bevisning<br>inklusive beslagtagande av, och, i<br>förekommande fall, överlämnande<br>av föremål som sammanhänger<br>med överträdelsen För<br>överlämnande av sådana föremål<br>kan emellertid ställas som villkor<br>att de skall återlämnas inom<br>angiven tid till den myndighet som<br>har överlämnat dem<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>98</p>
<p>b. The authorities of the<br>Contracting Parties shall notify one<br>another of the disposition of all<br>cases in which there are concurrent<br>rights to exercise jurisdiction.</p>
<p>7. a. A death sentence shall not be<br>carried out in the receiving State<br>by the authorities of the sending<br>State if the legislation of the<br>receiving State does not provide<br>for such punishment in a similar<br>case.</p>
<p>b. The authorities of the receiving<br>State shall give sympathetic<br>consideration to a request from the<br>authorities of the sending State for<br>assistance in carrying out a<br>sentence of imprisonment<br>pronounced by the authorities of<br>the sending State under the<br>provision of this Article within the<br>territory of the receiving State</p>
<p>8. Where an accused has been tried<br>in accordance with the provisions<br>of this Article by the authorities of<br>one Contracting Party and has been<br>acquitted, or has been convicted<br>and is serving, or has served, his<br>sentence or has been pardoned, he<br>may not be tried again for the<br>same offence within the same<br>territory by the authorities or<br>another Contracting Party.<br>However, nothing in this paragraph<br>shall prevent the military<br>authorities of the sending State<br>from trying a member of its force<br>for any violation of rules of<br>discipline arising from an act or<br>omission which constituted an<br>offence for which he was tried by<br>the authorities of another<br>Contracting Party.</p>
<p>b. Parternas myndigheter skall<br>underrätta varandra om vidtagna<br>åtgärder i sådana fall där ömsesidig<br>domsrätt föreligger.</p>
<p>7. a. En dödsdom skall ej<br>verkställas i den mottagande staten<br>av den sändande statens<br>myndigheter om lagen i den<br>mottagande staten inte har<br>dödsstraff för ett sådant fall.</p>
<p>b Myndigheterna i den mottagande<br>staten skall välvilligt pröva en<br>begäran från myndigheterna i den<br>sändande staten om biträde<br>avseende verkställande av<br>fängelsestraff som ådömts av<br>myndigheterna i den sändande<br>staten enligt denna artikel inom<br>den mottagande statens territorium.</p>
<p>8. När en anklagad har ställts inför<br>rätta i enlighet med<br>bestämmelserna i denna artikel av<br>den ena partens myndigheter och<br>har blivit frikänd eller dömd och<br>avtjänar eller har avtjänat sitt straff<br>eller har blivit benådad får han inte<br>lagforas ånyo för samma förseelse<br>inom samma territorium av en<br>annan parts myndigheter. Dock<br>skall bestämmelserna i denna punkt<br>inte hindra militärmyndighetema i<br>den sändande staten att åtala en<br>medlem av sin styrka för någon<br>överträdelse av disciplinära regler<br>som sammanhänger med en<br>handling eller en underlåtenhet som<br>utgör en lagöverträdelse för vilken<br>han har lagförts av den andra<br>partens myndigheter.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>99</p>
<p>9. Whenever a member of a force<br>or civilian component of a<br>dependent is prosecuted under the<br>jurisdiction of a receiving State he<br>shall be entitled</p>
<p>a to a prompt and speedy trial;</p>
<p>b. to be informed, in advance of<br>trial, of the specific charge or<br>charges made against him;</p>
<p>c. to be confronted with the<br>witnesses against him;</p>
<p>d. to have compulsory process for<br>obtaining witnesses in his favour,<br>if they are within the jurisdiction<br>of the receiving State;</p>
<p>e. to have legal representation of<br>his own choice for his defence or<br>to have free or assisted legal<br>representation under the conditions<br>prevailing for the time being in the<br>receiving State;</p>
<p>f. if he considers it necessary, to<br>have the services of a competent<br>interpreter: and</p>
<p>g. to communicate with a<br>representative of the Government<br>of the sending State and, when the<br>rules of the court permit, to have<br>such a representative present at his<br>trial.</p>
<p>10. a. Regularly constituted military<br>units or formations of a force shall<br>have the right to police any camps,<br>establishments or other premises<br>which they occupy as the result of<br>an agreement with the receiving<br>State The military police of the<br>force may take all appropriate<br>measures to ensure the<br>maintenance of order and security<br>on such premises.</p>
<p>9. När en medlem av en styrka<br>eller en civil komponent eller dess<br>anhöriga åtalas under en<br>mottagande stats domsrätt skall han<br>ha rätt till följande:</p>
<p>a. en snar och snabb rättegång,</p>
<p>b. att före rättegången underrättas<br>om de anklagelser som har<br>framställts mot honom,</p>
<p>c. att konfronteras med dem som<br>vittnar mot honom,</p>
<p>d. att inkalla sådana vittnen till sin<br>förmån som befinner sig inom den<br>mottagande statens domsrätt,</p>
<p>e. att själv välja försvarare eller fa<br>kostnadsfritt biträde enligt samma<br>regler som gäller vid den aktuella<br>tidpunkten i den mottagande staten,</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>f. att, om han så anser nödvändigt,<br>få tillgång till en kompetent tolk,<br>samt</p>
<p>g. att få meddela sig med en<br>representant för den sändande<br>statens regering och, om<br>domstolens regler så medger, att ha<br>en sådan representant närvarande<br>vid rättegången.</p>
<p>10.a Reguljära militära förband<br>som ingår i en styrka skall ha rätt<br>att utöva polisiär myndighet i<br>förläggningar, anläggningar och<br>andra utrymmen som de disponerar<br>enligt avtal med den mottagande<br>staten. Styrkans militärpolis far<br>vidta alla lämpliga åtgärder för att<br>säkerställa upprätthållandet av<br>ordning och säkerhet inom dessa<br>lokaler</p>
<p>100</p>
<p>b. Outside these premises, such<br>military police shall be employed<br>only subject to arrangements with<br>the authorities of the receiving<br>State and in liaison with those<br>authorities, and in so far as such<br>employment is necessary to<br>maintain discipline and order<br>among the members of the force.</p>
<p>11. Each Contracting Party shall<br>seek such legislation as it deems<br>necessary to ensure the adequate<br>security and protection within its<br>territory ofinstallations, equipment,<br>property, records and official<br>information of other Contracting<br>Parties, and the punishment of<br>persons who may contravene laws<br>enacted for that purpose.</p>
<p>Article VIII</p>
<p>1. Each Contracting Party waives<br>all its claims against any other<br>Contracting Party for damage to<br>any property owned by it and used<br>by its land, sea or air armed<br>services, if such damage:</p>
<p>(i) was caused by a member or an<br>employee of the armed services of<br>the other Contracting Party in the<br>execution of his duties in<br>connection with the operation of<br>the North Atlantic Treaty; or</p>
<p>(ii) arose from the use of any<br>vehicle, vessel or aircraft owned by<br>the other Contracting Party and<br>used by its armed services,<br>provided either that the vehicle,<br>vessel or aircraft causing the<br>damage was being used in<br>connection with the operation of<br>the North Atlantic Treaty, or that<br>the damage was caused to property<br>being so used.</p>
<p>b. Utanför dessa lokaler skall sådan<br>militärpolis anlitas endast i kraft av<br>avtal med myndigheterna i den<br>mottagande staten och i samarbete<br>med dessa myndigheter och endast<br>i den utsträckning så erfordras för<br>att upprätthålla disciplin och<br>ordning bland medlemmarna av<br>styrkan.</p>
<p>11. Varje part skall lägga sig vinn<br>om att införa sådan lagstiftning<br>som den anser vara nödvändig för<br>att trygga säkerhet och skydd i<br>tillräcklig grad inom sitt territorium<br>för anläggningar, utrustning,<br>egendom, arkiv och offentliga<br>handlingar tillhörande andra parter<br>samt för att bestraffa den som<br>bryter mot dessa lagar.</p>
<p>Artikel VIII</p>
<p>1 Varje part skall avstå från<br>anspråk mot varje annan part för<br>skador som vållats på egendom<br>som den äger och som används av<br>dess land-, sjö- eller<br>luftstridskrafter om sådan skada<br>i) har vållats av en medlem eller<br>anställd i den andra partens styrka<br>under Nato-verksamhet, eller<br></p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>ii) har vållats av fordon, fartyg<br>eller luftfartyg tillhörigt den andra<br>parten vid användning av dess<br>krigsmakt om fordonet, fartyget<br>eller luftfartyget som har vållat<br>skadan antingen användes i<br>samband med Nato-verksamhet<br>eller skadan har vållats på<br>egendom under användning i sådan<br>verksamhet.</p>
<p>101</p>
<p>Claims for maritime salvage by<br>one Contracting Party against any<br>other Contracting Party shall be<br>waived, provided that the vessel or<br>cargo salvaged was owned by a<br>Contracting Party and being used<br>by its armed services in connection<br>with the operation of the North<br>Atlantic Treaty.</p>
<p>2.a. In the case of damage caused<br>or arising as stated in paragraph 1<br>to other property owned by a<br>Contracting Party and located in its<br>territory, the issue of the liability<br>of any other Contracting Party<br>shall be determined and the amount<br>of damage shall be assessed, unless<br>the Contracting Parties concemed<br>agree otherwise, by a sole<br>arbitrator selected in accordance<br>with sub-paragraph b of this<br>paragraph. The arbitrator shall also<br>decide any counter-claims arising<br>out of the same incident.</p>
<p>b The arbitrator referred to in sub-<br>paragraph a. above shall be<br>selected by agreement between the<br>Contracting Parties concemed from<br>amongst the nationals of the<br>receiving State who hold or have<br>held high judical office. If the<br>Contracting Parties concemed are<br>unable, within two months, to<br>agree upon the arbitrator, either<br>may request the Chairman of the<br>North Atlantic Council Deputies to<br>select a person with the aforesaid<br>qualifications.</p>
<p>c. Any decision taken by the<br>arbitrator shall be binding and<br>conclusive upon the Contrating<br>Parties.</p>
<p>Anspråk på bärgarlön av någon<br>part gentemot någon annan part<br>skall frånträdas under förutsättning<br>att det bärgade fartyget eller lasten<br>ägdes av en part och användes av<br>dess väpnade styrkor i samband<br>med Nato-verksamhet.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>2.a. Vid skada som vållats eller<br>uppkommit på sätt som anges i<br>punkt 1 avseende annan egendom<br>tillhörig en part och som befinner<br>sig inom dess territorium skall, om<br>inte de berörda parterna kommer<br>överens om annat, frågan om<br>annan parts ansvar avgöras och<br>skadeståndsbeloppet fastställas av<br>en ensam skiljedomare som skall<br>utses i enlighet med b. i denna<br>punkt. Skiljedomaren skall även<br>avgöra motanspråk hänförliga till<br>samma händelse.</p>
<p>b. Skiljedomare som avses i a.<br>härovan skall utses genom<br>överenskommelse mellan de<br>berörda parterna bland medborgare<br>i den mottagande staten som<br>innehar eller har innehaft ett högt<br>domarämbete. Om de berörda<br>parterna inte inom två månader kan<br>enas om en skiljedomare, kan<br>vilken som helst av parterna<br>anmoda ordföranden i Nato-rådets<br>ställföreträdarförsamling att utse en<br>person som innehar nämnda<br>kvalifikationer</p>
<p>c. Varje beslut som fattas av<br>skiljedomaren skall vara bindande<br>och slutgiltigt för parterna.</p>
<p>102</p>
<p>d. The amount of any<br>compensation awarded by the<br>arbitrator shall be distributed in<br>accordance with the provisions of<br>paragraph 5 e. (i), (ii) and (iii) of<br>this Article.</p>
<p>e. The compensation of the<br>arbitrator shall be fixed by<br>agreement between the Contracting<br>Parties concemed and shall,<br>together with the necessary<br>expenses incidental to the<br>performance of his duties, be<br>defrayed in equal proportions by<br>them.</p>
<p>f Nevertheless, each Contracting<br>Party waives its claim in any such<br>case where the damage is less than</p>
<p>Belgium: B.fr 70,000.</p>
<p>Canada: S 1,160.</p>
<p>Denmark: Kr. 9,670.</p>
<p>France: F. fr. 490,000.</p>
<p>Iceland: Kr. 22.800.</p>
<p>Italy: Li. 850,000.</p>
<p>Luxembourg: L. fr. 70.000.</p>
<p>Netherlands: Fl. 5.320.</p>
<p>Norway: Kr. 10.000.</p>
<p>Portugal: Es. 40,250.</p>
<p>United</p>
<p>Kingdom: £ 500.</p>
<p>United States: $ 1 400.</p>
<p>Any other Contracting Party whose<br>property has been damaged in the<br>same incident shall also waive its<br>claim up to the above amount. In<br>the case of considerable variation<br>in the rates of exchange between<br>these currencies the Contracting<br>Parties shall agree on the<br>appropriate adjustments of these<br>amounts.</p>
<p>d. Det belopp som beslutas av<br>skiljedomaren som ersättning skall<br>fördelas i enlighet med punkt 5 e</p>
<p>i), ii) och iii) i denna artikel.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>e. Arvode till skiljedomaren skall<br>avtalas mellan parterna och skall<br>tillsammans med nödvändiga<br>utgifter som uppkommit vid<br>utövandet av hans uppdrag<br>bestridas i lika delar av partema.</p>
<p>f. Varje part skall dock avstå från<br>sina anspråk i de fall<br>ersättningsbeloppet understiger:</p>
<p>Belgien:</p>
<p>Canada:</p>
<p>Danmark:</p>
<p>Frankrike:</p>
<p>Island:</p>
<p>Italien:</p>
<p>Luxemburg:</p>
<p>Nederländerna:</p>
<p>Norge:</p>
<p>Portugal:</p>
<p>Förenade<br>Konungariket<br>Förenta staterna</p>
<p>BEF 70 000</p>
<p>CanD 1 460</p>
<p>DK 9 670</p>
<p>FFR 490 000</p>
<p>ISK 22 800</p>
<p>LIT 850 000</p>
<p>LFR 70 000</p>
<p>NLF 5 320</p>
<p>NK 10 000</p>
<p>ESC 40 250</p>
<p>L 500</p>
<p>USD 1 400</p>
<p>Varje annan part vars egendom har<br>skadats vid samma tillfälle skall<br></p>
<p>också avstå från sitt anspråk upp<br>till ovannämnda belopp. I händelse<br>av avsevärd variation i<br>växelkurserna mellan dessa valutor<br></p>
<p>skall parterna komma överens om<br>lämplig justering av dessa belopp.</p>
<p>103</p>
<p>3. For the purposes of paragraphs 1<br>and 2 of this Article the expression<br>"owned by a Contracting Party" in<br>the case of a vessel includes a<br>vessel on bare boat charter to that<br>Contracting Party or requisitioned<br>by it on bare boat terms or seized<br>by it in prize (except to the extent<br>that the risk of loss or liability is<br>bome by some person other than<br>such Contracting Party).</p>
<p>4. Each Contracting Party waives<br>all its claims against any other<br>Contracting Party for injury or<br>death suffered by any member of<br>its armed services while such<br>member was engaged in the<br>performance of his official duties.</p>
<p>5. Claims (other than contractual<br>claims and those to which<br>paragraphs 6 or 7 of this Article<br>apply) arising out of acts or<br>omissions of members of a force or<br>civilian component done in the<br>performance of official duty, or out<br>of any other act, omission or<br>occurrence for which a force or<br>civilian component is legal ly<br>responsible, and causing damage<br>in the territory of the receiving<br>State to third parties, other than<br>any of the Contracting Parties,<br>shall be dealt with by the receiving<br>State in accordance with the<br>following provisions:</p>
<p>a. Claims shall be filed, considered<br>and settled or adjudicated in<br>accordance with the laws and<br>regulations of the receiving State<br>with respect to claims arising from<br>the activities of its own armed<br>forces.</p>
<p>3. Vid tillämpningen av punkt 1<br>och 2 i denna artikel skall uttrycket<br>"tillhörande en part" innefatta<br>fartyg som inchartrats av part på<br>bare boat charter-basis eller fartyg<br>som har rekvirerats på sådana<br>villkor och på fartyg som har tagits<br>i beslag av den parten (utom i den<br>mån risken för förlust eller skada<br>bärs av annan person än sådan<br>part).</p>
<p>4. Varje part avstår från sina<br>anspråk mot varje annan part för<br>skada eller dödsfall som vållats<br>varje medlem av dess krigsmakt<br>under officiell tjänsteutövning.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>5. Anspråk, (andra än<br>kontraktsbundna anspråk och<br>anspråk på vilka punkt 6 och 7 i<br>denna artikel har avseende) som<br>härrör från handlingar eller<br>underlåtenhet av medlem av en<br>styrka eller en civil komponent<br>som företagits i tjänsten eller från<br>varje annan handling, underlåtenhet<br>eller händelse för vilken en styrka<br>eller en civil komponent är lagligen<br>ansvarig och vilken vållar skada<br>inom den mottagande statens<br>territorium på tredje man annan än<br>någon av parterna, skall behandlas<br>av den mottagande staten i enlighet<br>med följande:</p>
<p>a. Anspråk skall registreras,<br>behandlas och avgöras genom<br>överenskommelse eller dom i<br>enlighet med den mottagande<br>statens rättsregler vad avser<br>anspråk som härrör från dess egna<br>styrkors verksamhet<br></p>
<p>104</p>
<p>b.The receiving State may settle<br>any such claims, and payment of<br>the amount agreed upon or<br>determinated by adjudication shall<br>be made by the receiving State in<br>its currency.</p>
<p>c. Such payment, whether made<br>pursuant to a settlement or to<br>adjudication of the case by a<br>competent tribunal of the receiving<br>State, or the final adjudication by<br>such a tribunal denying payment,<br>shall be binding and conclusive<br>upon the Contracting Parties.</p>
<p>d. Every claim paid by the<br>receiving State shall be<br>communicated to the sending<br>States concemed together with full<br>particulars and a proposed<br>distribution in conformity with<br>sub-paragraphs e. (i), (ii) and (iii)<br>below. In default of a reply within<br>two months, the proposed<br>distribution shall be regarded as<br>accepted.</p>
<p>e. The cost incurred in satisfying<br>claims pursuant to the preceding<br>sub-paragraphs and para. 2 of this<br>Article shall be distributed between<br>the Contracting Parties, as follows:</p>
<p>(i) Where one sending State alone<br>is responsible, the amount awarded<br>or adjudged shall be distributed in<br>the proportion of 25 per cent,<br>chargeable to the receiving State<br>and 75 per cent, chargeable to the<br>sending State.</p>
<p>(ii) Where more than one State is<br>responsible for the damage, the<br>amount awarded or adjudged shall<br>be distributed equally among them:<br>however, if the receiving State is<br>not one of the States responsible,<br>its contribution shall be half that of<br>each of the sending States.</p>
<p>b. Mottagande stat far träffa Prop. 1995/96:37<br>förlikning om varje sådant anspråk, Bilaga 4<br>och betalningen av det<br>överenskomna eller utdömda</p>
<p>beloppet skall erläggas av den<br>mottagande staten i dess egen<br>valuta.</p>
<p>c. Sådan ersättning skall vara<br>bindande och slutgiltig för parterna<br>vare sig den betalas till följd av en<br>uppgörelse, ett avgörande av<br>behörig domstol i den mottagande<br>staten eller ett slutligt avslag av<br>sådan domstol.</p>
<p>d. Uppgift om ersättning som<br>utbetalas av den mottagande staten<br>skall lämnas till berörda sändande<br>stater tillsammans med full<br>förklaring och alla detaljer och<br>förslag till fördelning i enlighet<br>med e i), ii) och iii) härnedan. Om<br>svar inte har inkommit inom två<br>månader skall förslaget till<br>fördelning betraktas som antaget.</p>
<p>e Det ersättningsbelopp som avses<br>i föregående stycken och punkt 2 i<br>denna artikel skall fördelas mellan<br>parterna på följande sätt:</p>
<p>i) När en sändande stat är ensam<br>ansvarig skall beloppet uppdelas i<br>andelen 25 procent för den<br>mottagande staten och 75 procent<br>för den sändande staten.</p>
<p>ii) Om mer än en stat är ansvarig<br>för skadan, skall beloppet fördelas<br>lika mellan dem; om emellertid<br>mottagande stat inte är en av de<br>ansvariga staterna skall dess andel<br>uppgå till hälften av vardera<br>sändande stats andel.</p>
<p>(iii) Where the damage was caused<br>by the armed services of the<br>Contracting Parties and it is not<br>possible to attribute it specifically<br>to one or more of those armed<br>services, the amount awarded or<br>adjudged shall be distributed<br>equally among the Contracting<br>Parties concemed: however, if the<br>receiving State is not one of the<br>States by whose armed services the<br>damage was caused, its<br>contribution shall be half that of<br>each of the sending States<br>concemed.</p>
<p>(iv) Every half-year, a statement of<br>the sums paid by the receiving<br>State in the course of the half-<br>yearly period in respect of every<br>case regarding which the proposed<br>distribution on a percentage basis<br>has been accepted, shall be sent to<br>the sending States concemed,<br>together with a request for<br>reimbursement. Such<br>reimbursement shall be made<br>within the shortest possible time, in<br>the currency of the receiving<br>State.</p>
<p>f. In cases where the application of<br>the provisions of sub-paragraphs b.<br>and e. of this paragraph would<br>cause a Contracting Party serious<br>hardship, it may request the North<br>Atlantic Council to arrange a<br>settlement of a different nature</p>
<p>g. A member of a force or civilian<br>component shall not be subject to<br>any proceedings for the<br>enforcement of any judgment given<br>against him in the receiving State<br>in a matter arising from the<br>performance of his official duties.</p>
<p>iii) När skadan har förorsakats av<br>parternas väpnade styrkor och den<br>inte kan hänföras till en viss eller<br>flera av dessa väpnade styrkor skall<br>beloppet fördelas jämnt mellan de<br>berörda parterna, om emellertid<br>den mottagande staten inte är en av<br>de stater vilkas väpnade styrkor har<br>vållat skadan, skall dess bidrag<br>vara hälften av vardera berörd<br>sändande stats bidrag.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>(iv) Varje halvår skall till berörda<br>sändande stater överlämnas uppgift<br>om de belopp som har utbetalats av<br>den mottagande staten föregående<br>halvårsperiod för varje ärende för<br>vilket föreslagen fördelning på<br>procentbasis har godtagits; dessa<br>uppgifter skall åtföljas av en<br>begäran om återbetalning. Sådan<br>återbetalning skall göras snarast<br>möjligt i den mottagande statens<br>valuta.</p>
<p>f. Om tillämpningen av<br>bestämmelserna i b och e i denna<br>punkt skulle förorsaka en part<br>betydande börda kan den begära att<br>Nato-rådet föranstaltar en annan<br>uppgörelse</p>
<p>g. En medlem av en styrka eller en<br>civil komponent skall inte göras till<br>föremål för rättsliga åtgärder vad<br>gäller verkställande av dom som<br>har meddelats mot honom i den<br>mottagande staten i ärenden som<br>sammanhänger med<br>tjänsteutövning.</p>
<p>106</p>
<p>h. Except in so far as sub-<br>paragraph e. of this paragraph<br>applies to claims covered by<br>paragraph 2 of this Article, the<br>provisions of this paragraph shall<br>not apply to any claim arising out<br>of or in connexion with the<br>navigation or operation of a ship or<br>the loading, carriage, or discharge<br>of a cargo, other than claims for<br>death or personal injury to which<br>paragraph 4 of this Article does not<br>apply</p>
<p>6. Claims against members of a<br>force or civilian component arising<br>out of tortious acts or omissions in<br>the receiving State not done in the<br>performance of official duty shall<br>be dealt with in the following<br>manner:</p>
<p>a. The authorities of the receiving<br>State shall consider the claim and<br>assess compensation to the<br>claimant in a fair and just manner,<br>taking into account all the<br>circumstances of the case,<br>including the conduct of the<br>injured person, and shall prepare a<br>report on the matter.</p>
<p>b. The report shall be delivered to<br>the authorities of the sending State,<br>who shall then decide without<br>delay whether they will offer an ejr<br>gratia payment, and if so, of what<br>amount.</p>
<p>c. If an offer of ex gratia payment<br>is made, and accepted by the<br>claimant in full satisfaction of his<br>claim, the authorities of the<br>sending State shall make the<br>payment themselves and inform<br>the authorities of the receiving<br>State of their decision and of the<br>sum paid.</p>
<p>h. Utom i den mån bestämmelserna<br>i e i denna punkt är tillämpliga på<br>anspråk som avses i punkt 2 i<br>denna artikel skall dessa inte<br>tillämpas på anspråk som härrör<br>från, eller har uppstått i samband<br>med, framförande eller drift av ett<br>fartyg eller lastning, transport eller<br>lossning av last annat än anspråk<br>avseende dödsfall eller personskada<br>på vilka punkt 4 i denna artikel<br>inte är tillämplig.</p>
<p>6. Ersättningsanspråk mot<br>medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent som härrör från<br>åtalbara handlingar eller<br>försummelser i den mottagande<br>staten som inte har gjorts i tjänsten<br>skall handläggas på följande sätt:</p>
<p>a. Myndigheterna i den mottagande<br>staten skall behandla anspråk och<br>bestämma ersättning till käranden<br>på ett riktigt och rättvist sätt med<br>hänsyn tagen till alla<br>omständigheter i ärendet inklusive<br>den skadelidande personens<br>uppförande samt upprätta en<br>rapport i ärendet.</p>
<p>b. Nämnda rapport skall<br>överlämnas till myndigheterna i<br>den sändande staten vilka sedan<br>utan dröjsmål skall besluta om de<br>skall ge betalning ex gratia och,<br>om så är fallet, till vilket belopp</p>
<p>c. Om ett erbjudande om betalning<br>ex gratia görs och antas av<br>käranden som full gottgörelse för<br>hans anspråk skall myndigheterna<br>i den sändande staten själva<br>erlägga betalningen och meddela<br>myndigheterna i den mottagande<br>staten härom och om storleken på<br>det utbetalda beloppet.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>107</p>
<p>d. Nothing in this paragraph shall<br>affect the jurisdiction of the courts<br>of the receiving State to entertain<br>an action against a member of a<br>force or of a civilian component<br>unless and until there has been<br>payment in full satisfaction of the<br>claim.</p>
<p>7. Claims arising out of the<br>unauthorized use of any vehicle of<br>the armed services of a sending<br>State shall be dealt with in<br>accordance with paragraph 6 of<br>this Article, except in so far as the<br>force or civilian component is<br>legally responsible.</p>
<p>8. If a dispute arises as to whether<br>a tortious act or omission of a<br>member of a force or civilian<br>component was done in the<br>performance of official duty or as<br>to whether the use of any vehicle<br>of the armed services of a sending<br>State was unauthorized, the<br>question shall be submitted to an<br>arbitrator appointed in accordance<br>with paragraph 2 b. of this Article,<br>whose decision on this point shall<br>be final and conclusive.</p>
<p>9. The sending State shall not<br>claim immunity from the<br>jurisdiction of the courts of the<br>receiving State for members of<br>force or civilian component in<br>respect of the civil jurisdiction of<br>the courts of the receiving State<br>except to the extent provided in<br>paragraph 5 g. of this Article.</p>
<p>d. Bestämmelserna i denna punkt<br>skall inte inverka på den<br>mottagande statens domstolars rätt<br>att vidta åtgärder mot en medlem<br>av en styrka eller en civil<br>komponent tills full ersättning har<br>erlagts.</p>
<p>7. Anspråk som härrör från otillåtet<br>bruk av ett fordon tillhörigt<br>krigsmakten i en sändande stat<br>skall behandlas i enlighet med<br>punkt 6 i denna artikel utom i de<br>fall en styrka eller en civil<br>komponent är lagligen ansvarig.</p>
<p>8. Om tvist uppstår om huruvida<br>en åtalbar handling eller<br>försummelse av en medlem av en<br>styrka eller en civil komponent har<br>skett i tjänsten eller om bruk av ett<br>fordon tillhörigt krigsmakten i den<br>sändande stat har skett olovligen<br>skall saken underställas en<br>skiljedomare utsedd i enlighet med<br>punkt 2 b i denna artikel, vars<br>beslut i ärendet skall vara<br>slutgiltigt bindande.</p>
<p>9 Den sändande staten skall inte<br>åberopa immunitet från<br>domstolarnas domsrätt i den<br>mottagande staten för medlemmar<br>av en styrka eller en civil</p>
<p>komponent med avseende på den<br>civilrättsliga domsrätt som</p>
<p>tillkommer domstolarna i den<br>mottagande staten, utom i den<br>utsträckning som avses i punkt 5 g<br>i denna artikel</p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>108</p>
<p>10. The authorities of the sending<br>State and of the receiving State<br>shall co-operate in the procurement<br>of evidence for a fair hearing and<br>disposal of claims in regard to<br>which the Contracting Parties are<br>concemed.</p>
<p>Article IX</p>
<p>1. Members of a force or of a<br>civilian component and their<br>dependents may purchase locally<br>goods necessary for their own<br>consumption, and such services as<br>they need, under the same<br>conditions as the nationals of the<br>receiving State.</p>
<p>2. Goods which are required from<br>local sources for the subsistence of<br>a force or civilian component shall<br>normally be purchased through the<br>authorities which purchase such<br>goods for the armed services of the<br>receiving State. In order to avoid<br>such purchases having any adverse<br>effect on the economy of the<br>receiving State, the competent<br>authorities of that State shall<br>indicate, when necessary, any<br>artides the purchase of which<br>should be restricted or forbidden<br></p>
<p>10. Myndigheterna i den sändande<br>och den mottagande staten skall i<br>fall som berör dem samarbeta vid<br>upptagning av bevisning för en<br>rättvis rättegång och vid<br>bestämmande av ersättning av<br>skada.</p>
<p>Artikel IX</p>
<p>1. Medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent och dess anhöriga<br>far köpa varor lokalt för eget bruk<br>och erforderliga tjänster på samma<br>villkor som medborgare i den<br>mottagande staten.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>2. Lokala varuköp avsedda för<br>försörjning av en styrka eller en<br>civil komponent skall normalt ske<br>genom de enheter som upphandlar<br>sådana varor för krigsmakten i den<br>mottagande staten. För att undvika<br>att dessa varuköp far ogynnsam<br>verkan på ekonomin i den<br>mottagande staten skall<br>vederbörande myndigheter i denna<br>stat när så erfordras ange vilka<br>varor som ej far köpas eller som är<br>föremål för begränsningar.</p>
<p>109</p>
<p>3. Subject to agreements already in<br>force or which may hereafter be<br>made between the authorized<br>representatives of the sending and<br>receiving States, the authorities of<br>the receiving State shall assume<br>sole responsibility for making<br>suitable arrangements to make<br>available to a force or a civilian<br>component the buildings and<br>grounds which it requires, as well<br>as facilities and services connected<br>therewith. These agreements and<br>arrangements shall be, as far as<br>possible, in accordance with the<br>regulations governing the<br>accommodation and biileting of<br>similar personnel of the receiving<br>State. In the absence of a specific<br>contract to the contrary, the laws of<br>the receiving State shall determine<br>the rights and obligations arising<br>out of the occupation or use of the<br>buildings, grounds, facilities or<br>services.</p>
<p>4. Local civilian labour<br>requirements of a force or civilian<br>component shall be satisfied in the<br>same way as the comparable<br>requirements of the receiving State<br>and with the assistance of the<br>authorities of the receiving State<br>through the employment<br>exchanges. The conditions of<br>employment and work, in<br>particular wages, supplementary<br>payments and conditions for the<br>protection of workers, shall be<br>those laid down by the legislation<br>of the receiving State. Such<br>civilian workers employed by a<br>force or civilian component shall<br>not be regarded for any purpose as<br>being members ot that force or<br>civilian component</p>
<p>3. Med förbehåll för gällande avtal<br>eller avtal som härefter kan komma<br>att ingås mellan befullmäktigade<br>företrädare för de sändande och<br>mottagande staterna skall<br>myndigheterna i den mottagande<br>staten åta sig fullt ansvar för att<br>vidta lämpliga åtgärder för att till<br>en styrka eller en civil komponent<br>tillhandahålla de lokaler och de<br>utrymmen som denna behöver<br>liksom hithörande anordningar och<br>tjänster. Dessa avtal och<br>arrangemang skall i möjlig<br>utsträckning stå i överensstämmelse<br>med de regler som gäller för<br>förläggning och inkvartering av<br>liknande personal i den mottagande<br>staten. I avsaknad av särskilt avtal<br>med motsatt verkan skall lagarna i<br>den mottagande staten gälla<br>avseende vilka rättigheter och<br>skyldigheter som är förbundna med<br>besittningen eller användningen av<br>byggnaderna, marken,<br>anordningarna eller tjänsterna.</p>
<p>4. Behov av civil arbetskraft för en<br>styrka eller en civil komponent<br>skall tillgodoses på samma sätt<br>som motsvarande behov i den<br>mottagande staten och med biträde<br>av myndigheterna i den mottagande<br>staten genom dess<br>arbetsförmedling<br>Anställningsförhållanden och<br>arbetsförhållanden, särskilt löner,<br>övertidsersättning och<br>arbetarskyddsförhållanden skall<br>vara desamma som föreskrivs i den<br>mottagande statens lag.<br>Civilanställda som anlitas av en<br>styrka eller en civil komponent<br>skall inte på något sätt betraktas<br>som tillhörande denna styrka eller<br>denna civila komponent.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>110</p>
<p>5. When a force or a civilian<br>component has at the place where<br>it is stationed inadequate medical<br>or dental facilities, its members and<br>their dependents may receive<br>medical and dental care, including<br>hospitalization, under the same<br>conditions as comparable personnel<br>of the receiving State.</p>
<p>6. The receiving State shall give<br>the most favourable consideration<br>to requests for the grant to<br>members of a force or of a civilian<br>component of travelling facilities<br>and concessions with regard to<br>fares. These facilities and<br>concessions will be the subject of<br>special arrangements to be made<br>between the Governments<br>concemed.</p>
<p>7. Subject to any general or</p>
<p>particular financial arrangements<br>between the Contracting Parties,<br>payment in local currency for<br>goods, accommodation and<br>services furnished under<br>paragraphs, 2, 3, 4 and, if</p>
<p>necessary, 5 and 6, of this Article<br>shall be made promptly by the<br>authorities of the force.</p>
<p>8. Neither a force, nor a civilian<br>component, nor the members<br>thereof, nor their dependents, shall<br>by reason of this Article enjoy any<br>exemption from taxes or duties<br>relating to purchases and services<br>chargeable under the fiscal<br>regulations of the receiving State.</p>
<p>5. När en styrka eller en civil<br>komponent på den ort där den är<br>stationerad har otillräckliga<br>medicinska och dentala faciliteter<br>far dess medlemmar och deras<br>anhöriga åtnjuta läkarvård och<br>tandvård inklusive intagning på<br>sjukhus under samma förhållanden<br>som motsvarande<br>personalkategorier i den<br>mottagande staten.</p>
<p>6. Den mottagande staten skall ge<br>välvilligast möjliga prövning av en<br>begäran att till medlemmarna av en<br>styrka eller en civil komponent ge<br>tillträde till transportmedel och<br>bevilja rabatter för färdbiljetter.<br>Dessa transportmedel och förmåner<br>skall vara föremål för särskilda<br>avtal mellan de berörda<br>regeringarna.</p>
<p>7. Om det inte föreligger några<br>allmänna eller särskilda finansiella<br>avtal parterna emellan skall<br>betalning för varor, inkvartering<br>och tjänster som tillhandahålles<br>enligt punkt 2, 3, 4 och, om så<br>erfordras, 5 och 6 i denna artikel<br>erläggas utan dröjsmål i lokal<br>valuta av styrkans myndigheter.</p>
<p>8. Vare sig en styrka eller en civil<br>komponent eller dess anhöriga eller<br>anställda skall kunna åberopa<br>denna artikel för att åtnjuta<br>befrielse från skatter och tullar vid<br>anskaffning av varor och tjänster<br>som omfattas av den mottagande<br>statens skattebestämmelser.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>111</p>
<p>Article X</p>
<p>1. Where the legal incidence of<br>any form of taxation in the<br>receiving State depends upon<br>residence or domicile, periods<br>during which a member of a force<br>or civilian component is in the<br>territory of that State by reason<br>solely of his being a member of<br>such force or civilian component<br>shall not be considered as periods<br>ot residence therein, or as creating<br>a change of residence or domicile,<br>for the purposes of such taxation.<br>Members of a force or civilian<br>component shall be exempt from<br>taxation in the receiving State on<br>the salary and emoluments paid to<br>them as such members by the<br>sending State or on any tangible<br>movable property the presence of<br>which in the receiving State is due<br>solely to their temporary presence<br>there.</p>
<p>2. Nothing in this Article shall<br>prevent taxation of a member of a<br>force or civilian component with<br>respect to any profitable enterprise,<br>other than his employment as such<br>member, in which he may engage<br>in the receiving State, and, except<br>as regards his salary and<br>emoluments and the tangible<br>movable property referred to in<br>paragraph 1. nothing in this Article<br>shall prevent taxation to which,<br>even if regarded as having his<br>residence or domicile outside the<br>territory of the receiving State,<br>such a member is liable under the<br>law of that State.</p>
<p>3. Nothing in this Article shall<br>apply to 'duty' as defined in<br>paragraph 12 of Article XI.</p>
<p>Artikel X</p>
<p>1. I den mån beskattningen i den<br>mottagande staten beror av<br>uppehållsort eller hemvist skall<br>perioder under vilka en medlem av<br>en styrka eller en civil komponent<br>befinner sig i den statens<br>territorium enbart på grund av att<br>han ingår i en styrka eller en civil<br>komponent, inte betraktas som<br>vistelseperioder däri eller såsom<br>innebärande en ändring av<br>uppehållsort eller hemvist.<br>Medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent skall undantasfrån<br>beskattning i den mottagande staten<br>för lön och arvode som utbetalas<br>till dem i denna egenskap av den<br>sändande staten liksom från skatt<br>på materiell lös egendom, vilkens<br>befintlighet i den mottagande staten<br>helt och hållet beror på ägarens<br>tillfälliga vistelse där.</p>
<p>2. Ingenting i denna artikel skall<br>hindra beskattning av en medlem<br>av en styrka eller en civil<br>komponent med avseende på<br>vinstgivande verksamhet utöver<br>hans anställning som sådan; och,<br>utom vad beträffar hans lön och<br>arvode och den materiella<br>lösegendom som avses i punkt 1<br>härovan, skall ingenting i denna<br>artikel hindra beskattning som<br>omfattar en sådan person enligt<br>lagen i den staten, även om han<br>anses ha sin bosättningsort eller<br>hemvist utanför den mottagande<br>staten.</p>
<p>3. Ingenting i denna artikel skall<br>vara tillämpligt på "tull" enligt<br>definition i artikel XI punkt 12.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>112</p>
<p>4. For the purposes of this Article<br>the term 'member of a force' shall<br>not include any person who is a<br>national of the receiving State.</p>
<p>Article XI</p>
<p>1. Save as provided expressly to<br>the contrary in this Agreement,<br>members of a force and of a<br>civilian component as well as their<br>dependents shall be subject to the<br>laws and regulations administered<br>by the customs authorities of the<br>receiving State. In particular the<br>customs authorities of the receiving<br>State shall have the right, under the<br>general conditions laid down by<br>the laws and regulations of the<br>receiving State, to search members<br>of a force or civilian component<br>and their dependents and to<br>examine their luggage and<br>vehicles, and to seize artides<br>pursuant to such laws and<br>regulations.</p>
<p>2. a. The temporary importation and<br>the re-exportation of service<br>vehicles of a force or civilian<br>component under their own power<br>shall be authorized free of duty on<br>presentation ot a triptyque in the<br>form shown in the Appendix to<br>this Agreement.</p>
<p>b The temporary importation of<br>such vehicles not under their own<br>power shall be governed by<br>paragraph 4 of this Article and the<br>re-exportation thereof by paragraph<br>8</p>
<p>c. Service vehicles of a force or<br>civilian component shall be exempt<br>from any tax payable in respect or<br>the use of vehicles on the roads</p>
<p>4. I vad avser denna artikel skall<br>beteckningen "medlem av en<br>styrka" inte inbegripa någon person<br>som är medborgare i den<br>mottagande staten.</p>
<p>Artikel XI</p>
<p>1. Med undantag för vad som<br>uttryckligen anges av motsatt<br>innebörd i detta avtal skall<br>medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent liksom deras<br>anhöriga följa de lagar och<br>förordningar som ges av<br>tullmyndigheterna i den<br>mottagande staten. Särskilt skall<br>tullmyndigheterna i den<br>mottagande staten ha rätt, i<br>enlighet med de allmänna villkor<br>som finns nedlagda i lagar och<br>förordningar i den staten, att<br>visitera en medlem av en styrka<br>eller en civil komponent och deras<br>anhöriga och att visitera deras<br>bagage och genomsöka fordon och<br>beslagta föremål i enlighet med<br>dessa lagar och förordningar.</p>
<p>2. a Tillfällig införsel och<br>återutförsel av tjänstefordon<br>tillhörigt en styrka eller en civil<br>komponent på egna hjul skall<br>tillåtas tullfritt vid uppvisande av<br>ett formulär som visas i bilagan till<br>detta avtal.</p>
<p>b. Vid tillfällig införsel av fordon<br>som inte sker på egna hjul skall<br>tillämpas bestämmelserna i punkt 4<br>i denna artikel och vid återutförsel<br>bestämmelserna i punkt 8.</p>
<p>c Tjänstefordon tillhöriga en<br>styrka eller en civil komponent<br>skall vara undantagna från alla<br>skatter som uttas för fordon i<br>vägtrafik</p>
<p>8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>113</p>
<p>3. Official documents under official<br>seal shall not be subject to customs<br>inspection. Couriers, whatever their<br>status, carrying these documents<br>must be in possession of an<br>individual movement order, issued<br>in accordance with paragraph 2 b<br>of Article III. This movement order<br>shall show the number of<br>despatches carried and certify that<br>they contain only official<br>documents.</p>
<p>3. Officiella handlingar under<br>officiell försegling skall inte göras<br>till föremål för tullinspektion<br>Kurir, vilken status han än må ha,<br>som medför dessa dokument måste<br>ha en individuell förflyttningsorder<br>utfärdad i enlighet med punkt 2 b<br>i artikel III. I denna<br>förflyttningsorder skall anges hur<br>många volymer som ingår och<br>intyg om att dessa endast<br>innehåller officiella dokument.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>4 A force may import free of duty<br>the equipment for the force and<br>reasonable quantities of provisions,<br>supplies and other goods for the<br>exclusive use of the force and, in<br>cases where such use is permitted<br>by the receiving State, its civilian<br>component and dependents. This<br>duty-free importation shall be<br>subject to the deposit, at the<br>customs office for the place of<br>entry, together with such customs<br>documents as shall be agreed, of a<br>certificate in a form agreed<br>between the receiving State and the<br>sending State signed by a person<br>authorized by the sending State for<br>that purpose. The designation of<br>the person authorized to sign the<br>certificates as well as specimens of<br>the signatures and stamps to be<br>used, shall be sent to the customs<br>administration of the receiving<br>State.</p>
<p>5. A member of a force or civilian<br>component may, at the time of his<br>first arrival to take up service in<br>the receiving State or at the time of<br>the first arrival of any dependent to<br>join him, import his personal<br>effects and fumiture free of duty<br>for the term of such service</p>
<p>4. En styrka far tullfritt införa<br>utrustning samt en rimlig mängd<br>förnödenheter, förråd och andra<br>varor för uteslutande eget bruk<br>och, i de fall där så tillåtes av<br>mottagande stat, för bruk av dess<br>civila komponent samt anhöriga.<br>Denna tullfria import förutsätter<br>deposition hos tullmyndigheterna<br>på införselorten - jämte sådana<br>tullhandlingar varom avtal skall<br>ingås - av ett tulldokument av<br>utseende som har överenskommits<br>mellan den mottagande staten och<br>den sändande staten, undertecknat<br>av en för detta ändamål av den<br>sändande staten vederbörligen<br>befu 11 m äk t i g ad person<br>Utnämningshandlingen för den<br>person som är befullmäktigad att<br>underteckna intyget samt prov på<br>underskrifter och stämplar som<br>skall användas skall tillställas<br>tullmyndigheterna i den<br>mottagande staten.</p>
<p>5. En medlem av en styrka eller en<br>civil komponent far vid första<br>ankomsten för att tillträda sin<br>tjänstgöring i den mottagande<br>staten, eller vid den tid anhöriga<br>först anländer för att ansluta sig till<br>honom, införa personliga ägodelar<br>och möbler tullfritt för den tid som<br>uppdraget varar.</p>
<p>114</p>
<p>6. Members of a force or civilian<br>component may import temporarily<br>free of duty their private motor<br>vehicles for the personal use of<br>themselves and their dependents.<br>There is no obligation under this<br>Article to grant exemption from<br>taxes payable in respect of the use<br>of roads by private vehicles.</p>
<p>7. Imports made by, the authorities<br>of a force other than for the<br>exclusive use of that force and its<br>civilian component, and imports,<br>other than those dealt with in<br>paragraphs 5 and 6 of this Article,<br>effected by members of a force or<br>civilian component are not, by<br>reason of this Article. entitled to<br>any exemption from duty or other<br>conditions.</p>
<p>8 Goods which have been<br>imported duty-free under<br>paragraphs 2 b., 4, 5 or 6 above:</p>
<p>a. may be re-exported freely,<br>provided that, in the case of goods<br>imported under paragraph 4. a<br>certificate, issued in accordance<br>with that paragraph, is presented to<br>the customs office: the customs<br>authorities, however, may verify<br>that goods re-exported are as<br>described in the certificate, if any,<br>and have in fact been imported<br>under the conditions of paragraphs<br>2 b., 4, 5 or 6 as the case may be:</p>
<p>6. Medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent får tullfritt införa<br>motorfordon tillfälligt för eget och<br>anhörigas bruk. I denna artikel<br>finns inget åtagande att bevilja<br>befrielse från skatter för<br>privatfordon i vägtrafik.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>7. Införsel som görs av en styrkas<br>myndigheter för annan användning<br>än för uteslutande användning av<br>densamma och dess civila<br>komponent, samt annan införsel än<br>sådan som avses i punkt 5 och 6 i<br>denna artikel, som görs av<br>medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent, är enligt denna<br>artikel inte berättigade till tullfrihet<br>eller andra förmåner.</p>
<p>8. Varor som har införts tullfritt<br>enligt punkt 2 b, 4, 5 eller 6<br>härovan</p>
<p>a. får återutföras fritt under<br>förutsättning att, med avseende på<br>varor som införts under punkt 4 a,<br>ett intyg utfärdat i enlighet med<br>den punkten uppvisas för<br>tullmyndigheten;tullmyndigheterna<br>äger emellertid rätt att kontrollera<br>att återutfört gods är i det skick<br>som uppges i intyget, om sådant<br>finnes, och att det verkligen har<br>införts enligt bestämmelserna i<br>punkt 2 b, 4, 5 eller 6, allt efter<br>omständigheterna<br></p>
<p>115</p>
<p>b. shall not normally be disposed<br>of in the receiving State by way of<br>either sale or gift: however, in<br>particular cases such disposal may<br>be authorized on conditions<br>imposed by the authorities<br>concemed of the receiving State<br>(for instance, on payment of duty<br>and tax and compliance with the<br>requirements of the Controls of<br>trade and exchange).</p>
<p>9. Goods purchased in the<br>receiving State shall be exported<br>therefrom only in accordance with<br>the regulations in force in the<br>receiving State.</p>
<p>10. Special arrangements for<br>Crossing frontiers shall be granted<br>by the customs authorities to<br>regularly constituted units or<br>formations, provided that the<br>customs authorities concemed<br>have been duly notified in advance.</p>
<p>11. Special arrangements shall be<br>made by the receiving State so that<br>fuel, oil and lubricants for use in<br>service vehicles, aircraft and<br>vessels of a force or civilian<br>component, may be delivered free<br>of all duties and taxes.<br></p>
<p>b. skall normalt inte kunna avyttras<br>i den mottagande staten vare sig<br>genom försäljning eller som gåva.<br>Emellertid kan i vissa särskilda fall<br>sådan avyttring tillåtas enligt de<br>villkor som föreskrivs av de<br>berörda myndigheterna i den<br>mottagande staten (t ex vid<br>erläggande av tull och skatter och<br>uppfyllande av de villkor som<br>gäller för kontroll av handel och<br>valuta).</p>
<p>9 Varor som inköpts i den<br>mottagande staten far utföras från<br>denna endast i enlighet med de<br>regler som gäller i mottagande stat.</p>
<p>10. Särskilda lättnader för<br>gränspassering skall medges av<br>tullmyndigheterna för militära<br>förband och enheter under<br>förutättning att tullmyndigheterna<br>vederbörligen har underrättats på<br>förhand.</p>
<p>11. Särskilda arrangemang skall<br>göras av den mottagande staten för<br>att drivmedel, oljor och<br>smörjmedel avsedda för<br>tjänstefordon, luftfartyg och fartyg<br>tillhörande en styrka eller en civil<br>komponent skall kunna<br>tillhandahållas tull- och skattefritt.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>116</p>
<p>12. In paragraphs 1-10 of this<br>Article:</p>
<p>'duty' means customs duties and all<br>other duties and taxes payable on<br>importation or exportation, as the<br>case may be, except dues and taxes<br>which are no more than charges for<br>services rendered;</p>
<p>'importation' includes withdrawal<br>from customs warehouses or<br>continuous customs custody,<br>provided that the goods concemed<br>have not been grown, produced or<br>manufactured in the receiving<br>State.</p>
<p>13. The provisions of this Article<br>shall apply to the goods concemed<br>not only when they are imported<br>into or exported from the receiving<br>State but also when they are in<br>transit through the territory of a<br>Contracting Party, and for this<br>purpose the expression 'receiving<br>State' in this Article shall be<br>regarded as including any,<br>Contracting Party through whose<br>territory the goods are passing in<br>transit.</p>
<p>Article XII</p>
<p>1. The customs or fiscal authorities<br>of the receiving State may, as a<br>condition of the grant of any<br>customs or fiscal exemption or<br>concession provided for in this<br>Agreement, require such<br>conditions to be observed as they<br>may deem necessary to prevent<br>abuse.</p>
<p>12. I punkt 1 - 10 i denna artikel<br>avses med "tull" tullavgifter och<br>alla andra avgifter och skatter som<br>skall betalas vid införsel eller<br>utförsel, i förekommande fall med<br>undantag för avgifter och skatter<br>som inte är annat än betalning för<br>utförda tjänster,</p>
<p>"införsel” inbegriper<br>klareringskostnader från<br>tullområdet eller motsvarande<br>under förutsättning att godset inte<br>har odlats, tillverkats eller<br>framställts i mottagande stat.</p>
<p>13. Bestämmelserna i denna artikel<br>skall tillämpas på ifrågavarande<br>varor inte endast när de införes till<br>eller utföres från den mottagande<br>staten utan även när de befinner sig<br>i transit genom en parts territorium,<br>i det fallet innefattas i uttrycket<br>"mottagande stat" enligt denna<br>artikel varje part genom vars<br>territorium godset transiteras.</p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Artikel XII</p>
<p>1. Tullmyndigheterna och<br>skattemyndigheterna i mottagande<br>stat far, som villkor för beviljande<br>av sådan tull- och skattefrihet eller<br>tull- och skattelättnad som avses i<br>detta avtal, kräva att de föreskrifter<br>om tullar och skatter skall följas<br>som de bedömer nödvändiga för att<br>förhindra missbruk.</p>
<p>117</p>
<p>2. These authorities may refuse any<br>exemption provided for by this<br>Agreement in respect of the<br>importation into the receiving State<br>of artides grown, produced or<br>manufactured in that State which<br>have been exported therefrom<br>without payment of, or upon<br>repayment of, taxes or duties<br>which would have been chargeable<br>but for such exportation. Goods<br>removed from a customs<br>warehouse shall be deemed to be<br>imported if they were regarded as<br>having been exported by reason of<br>being deposited in the warehouse.</p>
<p>Article XIII</p>
<p>1. In order to prevent offences<br>against customs and fiscal laws<br>regulations, the authorities of the<br>receiving and of the sending States<br>shall assist each other in the<br>conduct of enquines and the<br>collection of evidence.</p>
<p>2. The authorities of a force shall<br>render all assistance within their<br>power to ensure that artides liable<br>to seizure by, or on behalf of, the<br>customs or fiscal authorities of the<br>receiving State are handed to those<br>authorities.</p>
<p>3. The authorities of a force shall<br>render all assistance within their<br>power to ensure the payment of<br>duties, taxes and penalties payable<br>by members of the force or civilian<br>component or their dependents</p>
<p>2. Dessa myndigheter kan vägra att<br>bevilja undantag som anges i detta<br>avtal avseende införsel till den<br>mottagande staten av gods som<br>odlats, tillverkats eller framställts i<br>den staten vilket har utförts<br>därifrån utan erläggande av de<br>skatter och tullar - eller med<br>restitution av skatter och tullar -<br>som skulle ha kunnat uppbäras för<br>sådan utförsel i fall godset inte<br>hade utförts. Gods som har<br>utklarerats från tullupplag skall<br>betraktas som infört om det har<br>behandlats som utfört till följd av<br>att ha varit deponerat i<br>tullupplaget.</p>
<p>Artikel XIII</p>
<p>1. För att förhindra överträdelser av<br>lagar och bestämmelser avseende<br>tullar och skatter skall<br>myndigheterna i de mottagande och<br>sändande staterna biträda varandra<br>i utredningar och vid upptagning<br>av bevisning.</p>
<p>2. En styrkas myndigheter skall ge<br>allt biträde de kan för att<br>säkerställa att gods som skall<br>beslagtas av tullmyndigheterna<br>eller skattemyndigheterna i den<br>mottagande staten, eller på deras<br>vägnar, överlämnas till dessa<br>myndigheter</p>
<p>3. En styrkas myndigheter skall<br>med tillgängliga medel biträda med<br>indrivande av tullar, skatter och<br>böter som hänför sig till<br>medlemmar av en styrka eller en<br>civil komponent eller deras<br>anhöriga</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>118</p>
<p>4 Service vehicles and artides<br>belonging to a force or to its<br>civilian component, and not to a<br>member of such force or civilian<br>component, seized by the<br>authorities of the receiving State<br>in connection with all offence<br>against its customs or fiscal laws<br>or regulations shall be handed over<br>to the appropriate authorities of the<br>force concemed.</p>
<p>4. Tjänstefordon och egendom Prop. 1995/96:37<br>tillhörande en styrka eller en civil Bilaga 4<br>komponent och inte en medlem av<br>sådan styrka eller civilt element<br>och som beslagtagits av<br>myndigheterna i den mottagande<br>staten i samband med överträdelse<br>av dess lagar eller förordningar<br>avseende tullar och skatter skall<br>överlämnas till behörig myndighet</p>
<p>i ifrågavarande styrka.</p>
<p>Article XIV</p>
<p>Artikel XIV</p>
<p>1. A force, a civilian component<br>and the members thereof, as well<br>as their dependents, shall remain<br>subject to the foreign exchange<br>regulations of the sending State<br>and shall also be subject to the<br>regulations of the receiving State</p>
<p>2. The foreign exchange authorities<br>of the sending and the receiving<br>States may issue special regulations<br>applicable to a force or civilian<br>component or the members thereof<br>as well as to their dependents.</p>
<p>Article XV</p>
<p>1. Subject to paragraph 2 of this<br>Article, this Agreement shall<br>remain in force in the event of<br>hostilities to which the North<br>Atlantic Treaty applies, except that<br>the provisions for settling claims in<br>paragraphs 2 and 5 of Article VIII<br>shall not apply to war damage, and<br>that the provisions of the<br>Agreement, and, in particular of<br>Artides III and VII, shall<br>immediately be reviewed by the<br>Contracting Parties concemed, who<br>may agree to such modifications as<br>they may consider desirable<br>regarding the application of the<br>Agreement between them.</p>
<p>1 En styrka och dess civila<br>komponent och medlemmar härav<br>samt deras anhöriga skall förbli<br>underställda valutalagstiftningen i<br>den sändande staten och skall även<br>vara skyldiga att följa<br>förordningarna i den mottagande<br>staten.</p>
<p>2. Valutamyndigheterna i de<br>sändande och mottagande staterna<br>far utfärda särskilda förordningar<br>gällande en styrka eller en civil<br>komponent eller dess medlemmar<br>samt deras anhöriga.</p>
<p>Artikel XV</p>
<p>1. Med förbehåll för punkt 2 i<br>denna artikel skall avtalet förbli i<br>kraft om sådana fientligheter<br>utbryter som avses i Nordatlantiska<br>fördraget, med undantag för att<br>bestämmelserna för att avgöra<br>ersättningsanspråk i artikel VIII<br>punkt 2 och 5 inte skall tillämpas<br>för krigsskada, och att<br>bestämmelserna i detta avtal och<br>särskilt i artiklarna III och VII<br>omedelbart skall ses över av<br>berörda parter, vilka kan komma<br>överens om sådana förändringar<br>som de anser vara önskvärda<br>avseende tillämpningen av avtalet<br>mellan dem</p>
<p>119</p>
<p>2. In the event of such hostilities,<br>each of the Contracting Parties<br>shall have the right, by giving 60<br>days' notice to the other<br>Contracting Parties, to suspend the<br>application of any of the provisions<br>of this Agreement so far as it is<br>concemed. If this right is<br>exercised, the Contracting Parties<br>shall immediately consult with a<br>view to agreeing on suitable<br>provisions to replace the provisions<br>suspended.</p>
<p>Article XVI</p>
<p>All differences between the<br>Contracting Parties relating to the<br>interpretation or application of this<br>Agreement shall be settled by<br>negotiation between them without<br>recourse to any outside jurisdiction<br>Except where express provision is<br>made to the contrary in this<br>Agreement, differences which<br>cannot be settled by direct<br>negotiation shall be referred to the<br>North Atlantic Council.</p>
<p>Article XVII</p>
<p>Any Contracting Party may at any<br>time request the revision of any<br>Article of this Agreement. The<br>request shall be addressed to the<br>North Atlantic Council.</p>
<p>Article XVIII</p>
<p>1. The present Agreement shall be<br>ratified and the instruments of<br>ratification shall be deposited as<br>soon as possible with the<br>Government of the United States of<br>America, which shall notify each<br>signatory State of the date of<br>deposit thereof.</p>
<p>2. Vid sådana fientligheter skall<br>varje part ha rätt att för sitt<br>vidkommande med sextio dagars<br>varsel till de övriga parterna<br>upphäva tillämpningen av vilken<br>som helst av bestämmelserna i<br>detta avtal. Om denna rätt utövas,<br>skall parterna omedelbart samråda<br>i syfte att komma överens om<br>lämpliga bestämmelser som skall<br>ersätta de bestämmelser som har<br>upphävts.</p>
<p>Artikel XVI</p>
<p>Alla tvister mellan parterna<br>avseende tolkningen eller<br>tillämpningen av detta avtal skall<br>lösas genom förhandlingar dem<br>emellan utan hänvändelse till<br>någon utanförstående myndighet.<br>Utom i de fall där det finns<br>uttryckliga bestämmelser av<br>motsatt innebörd i detta avtal skall<br>tvister som inte kan lösas genom<br>direkta förhandlingar hänskjutas till<br>Nato-rådet.</p>
<p>Artikel XVII</p>
<p>Varje part far när som helst begära<br>översyn av varje artikel i detta<br>avtal Framställning härom skall<br>lämnas till Nato-rådet.</p>
<p>Artikel XVIII</p>
<p>1. Detta avtal skall ratificeras och<br>ratifikationsinstrumenten skall så<br>snart som möjligt deponeras hos<br>Förenta staternas regering som<br>skall notifiera varje signatärstat om<br>dag för deponeringen</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>120</p>
<p>2. Thirty days after four signatory<br>States have deposited their<br>instruments of ratification the<br>present Agreement shall come into<br>force between them It shall come<br>into force for each other signatory<br>State thirty days after the deposit<br>of its instrument of ratification.</p>
<p>3. After it has come into force, the<br>present Agreement shall, subject to<br>the approval of the North Atlantic<br>Council and to such conditions as<br>it may, decide, be open to<br>accession on behalf of any State<br>which accedes to the North<br>Atlantic Treaty. Accession shall be<br>effected by the deposit of an<br>instrument of accession with the<br>Government of the United States of<br>America, which shall notify each<br>signatory and acceding State of the<br>date of deposit thereof. In respect<br>of any State on behalf of which an<br>instrument of accession is<br>deposited, the present Agreement<br>shall come into force thirty days<br>after the date of the deposit of such<br>instrument.</p>
<p>Article XIX</p>
<p>1. The present Agreement may be<br>denounced by any Contracting<br>Party after the expiration of a<br>period of four years from the date<br>on which the Agreement comes<br>into force.</p>
<p>2. The denunciation of the<br>Agreement by any Contracting<br>Party shall be effected by a written<br>notification addressed by that<br>Contracting Party to the<br>Government of the United States of<br>America which shall notify all the<br>other Contracting Parties of each<br>such notification and the date of<br>receipt thereof.</p>
<p>9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 37</p>
<p>2. Trettio dagar efter det att fyra<br>signatärstater har deponerat sina<br>ratifikationsinstrument skall detta<br>avtal träda i kraft för dem. Det<br>träder i kraft för varje signatärstat<br>trettio dagar efter deponeringen av<br>dess ratifikationsinstrument.</p>
<p>3. Sedan detta avtal har trätt i kraft<br>skall det, med förbehåll för<br>godkännande av Nato-rådet och på<br>sådana villkor som detta råd kan<br>besluta, vara öppet för anslutning<br>för varje stat som ansluter sig till<br>Nordatlantiska fördraget.<br>Anslutningen skall träda i kraft<br>genom deponering av ett<br>anslutningsinstrument hos Förenta<br>staternas regering, som skall<br>meddela varje signatärstat och<br>anslutande stat om datum för<br>deponeringen. I förhållande till stat<br>för vilken anslutningsinstrument<br>har deponerats, träder avtalet i kraft<br>trettio dagar efter dagen för<br>deponeringen av sådant instrument</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Artikel XIX</p>
<p>1. Detta avtal kan sägas upp av<br>varje part efter utgången av en<br>tidsperiod på fyra år från dagen för<br>avtalets ikraftträdande</p>
<p>2 Uppsägning av avtalet av någon<br>part skall ske med skriftlig<br>notifikation från den parten till<br>Förenta staternas regering som<br>skall notifiera alla andra parter om<br>varje sådan notifikation och om<br>datum för dess mottagande.</p>
<p>121</p>
<p>3. The denunciation shall take<br>effect one year after the receipt of<br>the notification by the Government<br>of the United States of America.<br>After the expiration of this period<br>of one year, the Agreement shall<br>cease to be in force as regards the<br>Contracting Party which denounces<br>it, but shall continue in force for<br>the remaining Contracting Parties.</p>
<p>Article XX</p>
<p>1. Subject to the provisions of<br>paragraphs 2 and 3 of this Article,<br>the present Agreement shall apply<br>only to the metropolitan territory of<br>a Contracting Party.</p>
<p>2. Any State may, however, at the<br>time of the deposit of its<br>instrument of ratification or<br>acccession or at any time<br>thereafier, declare by notification<br>given to the Government of the<br>United States of America that the<br>present Agreement shall extend<br>(subject, if the State making the<br>declaration considers it to be<br>necessary, to the conclusion of a<br>special agreement between that<br>State and each of the sending<br>States concemed), to all or any of<br>the territories for whose<br>international relations it is<br>responsible in the North Atlantic<br>Treaty area. The present<br>Agreement shall then extend to the<br>territory or territories named<br>therein thirty days after the receipt<br>by the Government of the United<br>States of America of the<br>notification, or thirty days after the<br>conclusion of the special<br>agreements if required, or when it<br>has come into force under Article<br>XVIII, whichever is the later.</p>
<p>3. Uppsägningen träder i kraft ett<br>år efter det att Förenta staternas<br>regering har mottagit<br>notifikationen. Efter utgången av<br>denna tidsfrist på ett år skall<br>avtalet upphöra att gälla för den<br>part som säger upp det, men det<br>skall fortsätta att vara i kraft för de<br>övriga parterna.</p>
<p>Artikel XX</p>
<p>1. Med förbehåll för<br>bestämmelserna i punkt 2 och 3 i<br>denna artikel skall avtalet tillämpas<br>endast på en parts moderland</p>
<p>2. Varje stat kan emellertid vid<br>deponering av<br>ratifikationsinstrumentet eller<br>anslutningsinstrumentet, eller när<br>som helst därefter genom<br>notifikation som lämnas till Förenta<br>staternas regering förklara att<br>avtalet skall utsträckas (beroende<br>på om den stat som gör<br>förklaringen anser detta vara<br>nödvändigt för slutande av ett<br>särskilt avtal mellan den staten och<br>var och en av de berörda sändande<br>staterna) till alla eller något av de<br>territorier för vars internationella<br>förbindelser den staten är ansvarig<br>i Nato-området. Detta avtal skall då<br>utsträckas till det eller de territorier<br>som nämns däri trettio dager efter<br>det att Förenta staternas regering<br>har mottagit notifikationen, eller<br>trettio dagar efter slutande av<br>erforderliga särskilda avtal eller när<br>det har trätt i kraft enligt artikel<br>XVIII, beroende på vilken tidpunkt<br>som inträffar sist</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>122</p>
<p>3. A State which has made a<br>declaration under paragraph 2 of<br>this Article excending the present<br>Agreement to any territory for<br>whose intemational relations it is<br>responsible may denounce the<br>Agreement separately in respect of<br>that territory in accordance with<br>the provisions of Article XIX.</p>
<p>In witness whereof the undersigned<br>Plenipotentiaries have signed the<br>present Agreement.</p>
<p>Done in London this nineteenth<br>day of June, 1951, in the English<br>and French languages,both texts<br>being equally authoritative, in a<br>single original which shall be<br>deposited in the archives of the<br>Government of the United States of<br>America. The Government of the<br>United States of America shall<br>transmit cerified copies thereof to<br>all the signatory and acceding<br>States.</p>
<p>3. En stat som har gjort en<br>förklaring enligt punkt 2 i denna<br>artikel som utsträcker detta avtal<br>til) att omfatta ett territorium för<br>vars internationella förbindelser<br>den är ansvarig kan säga upp<br>avtalet uteslutande med avseende<br>på detta territorium i enlighet med<br>bestämmelserna i artikel XIX.</p>
<p>Till bekräftelse härav har<br>undertecknade befullmäktigade<br>undertecknat detta avtal.</p>
<p>Som skedde i London den 19 juni<br>1951 på engelska och franska<br>språken varvid båda texter är lika<br>giltiga i ett original som skall<br>deponeras i Förenta staternas<br>regerings arkiv. Förenta staternas<br>regering skall överlämna bestyrkta<br>kopior av det till alla stater som<br>undertecknar eller ansluter sig till<br>avtalet.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>123</p>
<p>Länsstyrelsens i Kalmar län skrivelse</p>
<p>Förslag till ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m.</p>
<p>I Kalmar län äger H. M. Konungen personligen Sollidens slott i<br>Borgholms kommun. Den kungliga familjen vistas periodvis på slottet<br>under sommarsäsongen. Besök av HMK förekommer även under andra<br>årstider. I praktiken fungerar slottet som HMK:s residens under omkring<br>en fjärdedel av året. Författningsmässigt torde emellertid slottet utgöra<br>HMK:s privata bostad.</p>
<p>Enligt förarbetena till rubr lag räknas endast Stockholms Slott och<br>Drottningholms slott till de kungliga residensen (prop 1989/90:54,<br>sid 62). Endast statschefens residens och statsministerns bostad far av<br>länsstyrelse med stöd 4 § 1 punkten i lagen förklaras som skyddsobjekt<br>(förutom statliga förvaltningsbyggnader). Sollidens slott omfattas därför<br>inte av den möjlighet till skydd som förklaring som skyddsobjekt innebär</p>
<p>Länsstyrelsen utfärdade 1989 med stöd av 10 §</p>
<p>länsstyrelseinstruktionen i sin tidigare lydelse ett vitetssanktionerat<br>tillträdesförbud avseende Solliden. Denna möjlighet finns inte längre.<br>Dessutom har genom övergångsbestämmelse till ordningslagen<br>(1993:1617) tidigare meddelade tillträdesförbud upphört att gälla Den<br>möjlighet som ges i 3 kap 11 § ordningslagen att meddela tillträdesförbud<br>avser att skydda allmänheten från faror och är alltså inte användbar i<br>förevarande sammanhang.</p>
<p>Sollidens slott omges av ett betydande inhägnat landområde som<br>gränsar till Kalmarsund. Genom att parken är öppen dagtid för besökare<br>och vissa närboende av hävd har rätt till passage under dagtid genom<br>parken, anses slottet allmänt sett vara svårbevakat Ibland görs gällande<br>att delar av det inhägnade området ligger utanför den s k hemfridszonen<br>och egentligen borde vara tillgängliga dygnet runt enligt allemansrätten.<br>Det torde mot denna bakgrund ställa sig ytterst svårt att lagfora någon<br>för t.ex. hemfridsbrott, tagande av olovlig väg eller liknande brott med<br>stöd av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Det vore därför av<br>säkerhetsmässigt värde om Sollidens slott kunde förklaras som<br>skyddsobjekt av Länsstyrelsen enligt lagen om samhällsviktiga<br>anläggningar. Det stora värdet med förklaringen som skyddsobjekt ligger<br>dels i att det inte längre går att påstå att allemansrätt gäller, dels i den<br>kraftfulla straffsanktionen som är kopplad till skyddsobjekten.</p>
<p>Förslag</p>
<p>Som ovan angetts kan Sollidens slott med stöd av nu gällande lagtext inte<br>av Länsstyrelsen förklaras som skyddsobjekt. För detta krävs ett tillägg<br>till lagtexten. Genom att i lagtexten efter "statschefens residens" lägga<br>till orden "och Sollidens slott, Borgholms kommun," skulle det<br>författningsmässiga hindret undanröjas.</p>
<p>Länsstyrelsen hemställer - efter samråd med företrädare för<br>hovförvaltningen - att Regeringen snarast föreslår Riksdagen nyssnämnda<br></p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>124</p>
<p>tillägg till 4 § 1 punkten i lagen om skydd för samhällsviktiga Prop. 1995/96:37<br>anläggningar, så att Sollidens slott kan förklaras som skyddsobjekt i god Bilaga 5<br>tid före 1996 års sommarsäsong</p>
<p>125</p>
<h3>Lagrådsremissens lagförslag</h3>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext</p>
<p>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken skall införas en ny paragraf,<br>2 kap. 7 b §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>Om det vid besök i Sverige av en<br>främmande stats militära styrka<br>inom ramen för internationellt<br>samarbete, har begätts brott av<br>den främmande statens personal<br>som hör till styrkan, får åtal för<br>brottet väckas endast efter<br>förordnande av regeringen.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996</p>
<p>126</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för Prop. 1995/96:37<br>fredsbevarande verksamhet. Bilaga 6</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet</p>
<p>dels att i 1-3 §§ ordet "fredsbevarande" skall bytas ut mot</p>
<p>" fredsfrämj ande",</p>
<p>dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om utbildning för freds-<br>bevarande verksamhet</p>
<p>Lag om utbildning för freds-<br>främjande verksamhet</p>
<p>4§</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet, i Sverige medverkar i<br>sådan utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet som<br>avses i denna lag, skall staten i<br>stället för den utländska personen<br>ersätta skada som uppkommer i<br>samband med utbildningen och för<br>vilken den utländska personen<br>annars skulle ha varit<br>skadeståndsskyldig enligt svensk<br>lag. Staten skall dock inte ersätta<br>skada som uppkommer hos en<br>sådan utländsk person.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>127</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m.</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Som skyddsobjekt far förklaras</p>
<p>1. statliga förvaltningsbyggnader<br>samt statschefens residens och<br>statsministerns bostad,<br></p>
<p>1. statliga förvaltningsbyggnader,<br>statschefens residens och bostäder<br>samt statsministerns bostäder,</p>
<p>2. anläggningar och omraden till vilka staten har äganderätten eller<br>nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets<br>materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och<br>luftfartyg,</p>
<p>3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning<br>av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i<br>övrigt, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning,<br>radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella<br>ändamål,</p>
<p>4 områden där Försvarsmakten,<br>Försvarets materielverk eller<br>Försvarets radioanstalt tillfälligt<br>bedriver övningar, prov eller<br>försök, och</p>
<p>5. områden där Försvarsmakten har<br>satts in för att möta ett väpnat<br>angrepp mot Sverige eller för att<br>hindra en kränkning av Sveriges<br>territorium.</p>
<p>4. områden där Försvarsmakten,<br>Försvarets materielverk eller<br>Försvarets radioanstalt tillfälligt<br>bedriver övningar, prov eller<br>försök,</p>
<p>5. områden där Försvarsmakten har<br>satts in för att möta ett väpnat<br>angrepp mot Sverige eller för att<br>hindra en kränkning av Sveriges<br>territorium, och</p>
<p>6. områden där en främmande<br>stats militära styrka tillfälligt<br>bedriver övningar när den här i<br>landet deltar i utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet inom<br>ramen för internationellt<br>samarbete.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>128</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och<br>privilegier i vissa fall skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>7§</p>
<p>Främmande stats styrka och dess<br>personal som deltar i utbildning<br>för fredsfrämjande verksamhet<br>inom ramen för samarbetet<br>Partnerskap för fred i enlighet med<br>avtal som är i kraft i förhållande<br>till Sverige, åtnjuter immunitet och<br>privilegier i den utsträckning som<br>anges i avtalet när det gäller<br>import till och export från Sverige.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>129</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.;</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>4 §</p>
<p>Prop 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning<br>eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes<br>familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.</p>
<p>Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell<br>organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om<br>organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och<br>privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen<br>och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i<br>förhållande till Sverige.</p>
<p>Vidare gäller tullfrihet enligt<br>villkor i avtal som är giltigt i<br>förhållande till Sverige för varor<br>som förtullas för en främmande<br>stats militära styrka som här i<br>landet deltar i utbildning för<br>fredsfrämjande verksamhet inom<br>ramen för samarbetet Partnerskap<br>för fred eller för en person som är<br>knuten till en sådan styrka.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>130</p>
<p>Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 70 och 71 §§ räddningstjänstlagen</p>
<p>(1986:1102) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>70 §</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet medverkar i en</p>
<p>Om en utländsk fysisk eller<br>juridisk person som saknar hemvist<br>här i landet medverkar i en</p>
<p>räddningsinsats i Sverige på<br>begäran av regeringen, en kommun<br>eller en statlig myndighet enligt<br>65 § skall staten i stället för den<br>utländska personen ersätta skada<br>som uppkommer i samband med<br>räddningsinsatsen för vilken den<br>utländska personen annars skulle<br>ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag.</p>
<p>räddningsinsats i Sverige på<br>begäran av regeringen, en kommun<br>eller en statlig myndighet enligt<br>69 § skall staten i stället för den<br>utländska personen ersätta skada<br>som uppkommer i samband med<br>räddningsinsatsen för vilken den<br>utländska personen annars skulle<br>ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag</p>
<p>Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som<br>saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning<br>för personskada och skada på utrustning eller material som används vid<br>biståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige i samband med<br>räddningsinsatsen.</p>
<p>131</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>71</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Staten får kräva tillbaka<br>ersättning som betalats enligt 70 £<br>första stycket av den som har vållat<br>skadan uppsåtligen eller genom<br>grov vårdslöshet. För den som är<br>att anse som arbetstagare skall<br>dock ansvaret vara begränsat på det<br>sätt som sägs i 4 kap. 1 §</p>
<p>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Staten får kräva tillbaka<br>ersättning som betalats enligt 66 §<br>första stycket av den som har vållat<br>skadan uppsåtligen eller genom<br>grov vårdslöshet. För den som är<br>att anse som arbetstagare skall<br>dock ansvaret vara begränsat på det<br>sätt som sägs i 4 kap. 1 §</p>
<p>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns<br>särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).</p>
<p>Om utländskt bistånd har begärts<br>av en kommun, far staten av denna<br>kräva tillbaka vad staten har betalat<br>enligt 66 § eller enligt åtagande i<br>internationella överenskommelser<br>om sådant bistånd i den mån<br>kostnaden jämte kommunens egna<br>kostnader för räddningsinsatsen<br>inte överstiger självrisken enligt<br>37 §.</p>
<p>Om utländskt bistånd har begärts<br>av en kommun, far staten av denna<br>kräva tillbaka vad staten har betalat<br>enligt 70 f eller enligt åtagande i<br>internationella överenskommelser<br>om sådant bistånd i den mån<br>kostnaden jämte kommunens egna<br>kostnader för räddningsinsatsen<br>inte överstiger självrisken enligt<br>37 §.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>132</p>
<h3>Lagrådets yttrande</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-01-30</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,<br>regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 25 januari 1996 (Försvarsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande<br>verksamhet,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m.,</p>
<p>4 lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i<br>vissa fall,</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,</p>
<p>6. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Nyrén</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</p>
<p>2 kap.</p>
<p>7b§</p>
<p>Enligt den föreslagna paragrafen far åtal väckas endast efter förordnande<br>av regeringen, om brott har begåtts av personal tillhörande en främmande<br>stats militära styrka som befinner sig på besök i Sverige inom ramen för<br>internationellt samarbete Paragrafen har tillkommit med sikte på det<br>samarbete som avses ske med stöd av PFF-avtalet men blir enligt sin<br>avfattning tillämplig även i andra fall då en främmande militär styrka<br>befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Det<br>förtjänar med anledning härav erinras att, om frågan inte som i PFF-<br>avtalet är särskilt reglerad, personal tillhörande en främmande stats<br>militära styrka enligt vissa uttalanden i den folkrättsliga litteraturen anses<br>åtnjuta en på allmän folkrätt grundad immunitet gentemot straffrättsliga<br>åtgärder från det mottagande landets sida, antingen generellt eller<br>åtminstone för brott i tjänsten. Denna uppfattning är emellertid inte<br>oomstridd. (Se till det anförda exempelvis Gihl, Huvuddragen av den<br>allmänna folkrätten s. 160, DsJu 1984:6 s 92 ff och SvJT 1985 s. 162.)<br>I den mån immunitet kan anses föreligga gäller denna inte bara mot åtal<br>utan också mot straffprocessuella åtgärder. Dessa frågor måste självfallet<br>beaktas, om en tillämpning av paragrafen skulle aktualiseras.</p>
<p>133</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för<br>fredsbevarande verksamhet</p>
<p>4 §</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf om svenska statens<br>ersättningsskyldighet har sin motsvarighet i 70 § första stycket<br>räddningstjänstlagen (1986:1102). I specialmotiveringen till den<br>paragrafen (tidigare 66 §) angavs i prop. 1990/91:180 att uttrycket<br>"utländsk...juridisk person" avses omfatta även den biståndsgivande<br>staten, varför bestämmelsen innebär att svenska staten övertar även<br>skadeståndsskyldighet som den utländska staten kan ha ådragit sig under<br>räddningsinsatsen.</p>
<p>Lagrådet vill mot denna bakgrund endast understryka att den utländska<br>staten även i förevarande paragraf bör inbegripas i uttrycket utländsk<br>juridisk person. Detta medför bl.a. att reglerna i 3 kap. 1 §<br>skadeståndslagen om skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna<br>samt 4 kap. 1 § samma lag om arbetstagares skadeståndsansvar blir att<br>beakta, om skada har vållats av personal hos den utländska styrkan.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Förslagen lämnas utan erinran.</p>
<p>Prop. 1995/96:37</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>134</p>
<h2>FÖRSVARSDEPARTEMENTET Prop. 1995/96:37</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1996</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden</p>
<p>Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg,</p>
<p>Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,</p>
<p>Sundström, Lindh, Johansson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Peterson</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1995/96:37 Rättslig reglering av<br>samverkan för fred.</p>
<p>135</p>
<p>gotab 49555, Stockholm 1996</p>
11att riksdagen godkänner avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor samt ett tilläggsprotokoll till avtalet, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territoriumbifall= utskottet1995/96:FöU4?11att riksdagen godkänner avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor samt ett tilläggsprotokoll till avtalet, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1995/96:FöU4?INLInlämning1996-02-20 00:00:00inträffat60BBordläggning1996-02-21 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1996-02-22 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1996-03-12 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avFörsvarsdepartementet2014-11-23 15:20:01statustextstatustextÄrendet är avslutatGJ03372019-05-22 17:24:30tilldelatTilldelatFörsvarsutskottet2014-11-23 15:20:01behandlas_i1995/96:FöU4GJ01FöU4bet1995/96FöU4Rättslig reglering av samverkan för fredBetänkande