2285593GJ03351995/9635propproppropProposition 1995/96:35PropositionPropositionUtrikesdepartementet3501995-11-30 00:00:002025-12-19 13:56:051996-01-01 00:00:00En ny lag om vissa internationella sanktionerdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0335/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0335https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0335
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1995/96:35</h1>
<h2>En ny lag om vissa internationella sanktioner</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0335/prop_199596__35-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1995/96:35</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 30 november 1995</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Mats Hellström</p>
<p>(Utrikesdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om vissa internationella<br>sanktioner. Förslaget innebär dels en lagteknisk och språklig bearbetning<br>av den nuvarande lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner<br>(sanktionslagen), dels en anpassning till de krav som Förenta nationerna<br>(FN) ställer och till de förändringar som inträtt genom Sveriges<br>medlemskap i Europeiska unionen.</p>
<p>Den nya lagen är en s.k. fullmaktslag som, liksom den nuvarande<br>sanktionslagen, är avsedd att tillämpas i första hand när sådana<br>internationella sanktioner skall genomföras som har beslutats eller<br>rekommenderats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s<br>stadga. Lagen skall dessutom få tillämpas när vi i Sverige skall genomföra<br>sådana internationella sanktioner som har beslutats i överensstämmelse<br>med bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i<br>Fördraget om Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla eller<br>återställa internationell fred och säkerhet. Regeringens förordnande om<br>tillämpning av lagen måste i efterhand godkännas av riksdagen.</p>
<p>Regeringen föreslås få ett mer vidsträckt bemyndigande att meddela<br>föreskrifter om förbud än den har enligt den nuvarande sanktionslagen. En<br>annan nyhet är att regeringen skall få möjlighet att delegera ärenden som<br>avser undantag från förbud som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 35</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4</p>
<p>2 Lagtext..................................... 5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om vissa internationella sanktioner ... 5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen</p>
<p>(1989:529).............................. 8</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:85) med</p>
<p>bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller<br>utförsel av varor.......................... 9</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning....................... 10</p>
<p>4 Sanktioner inom FN............................ 10</p>
<p>5 Sanktioner inom EU............................ 11</p>
<p>6 Genomförande av FN:s sanktioner ................. 12</p>
<p>7 En ny fullmaktslag............................. 13</p>
<p>8 Vad regeringen skall kunna förbjuda................. 15</p>
<p>9 Vad sanktioner skall kunna riktas mot................ 16</p>
<p>10 Avvisning av utlänning.......................... 17</p>
<p>11 Formerna för insyn och kontroll.................... 18</p>
<p>12 Dispens..................................... 19</p>
<p>13 Brott mot sanktionslagen begånget utomlands .......... 20</p>
<p>14 Förbud mot att uppfylla rättsanspråk................. 21</p>
<p>15 Kostnader ................................... 22</p>
<p>16 Författningskommentar .......................... 23</p>
<p>16.1 Förslaget till lag om vissa internationella sanktioner . 23</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen</p>
<p>(1989:529).............................. 30</p>
<p>16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:85) med</p>
<p>bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller<br>utförsel av varor.......................... 30</p>
<p>Bilaga 1 Utredningens lagförslag .................... 31</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna............. 35 Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................. 36</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................... 40</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p>
<p>den 30 november 1995 ............................... 42</p>
<p>Rättsdatablad...................................... 43</p>
<p>1* Riksdagen 1995^6. 1 saml. Nr 35</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om vissa internationella sanktioner,</p>
<p>2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela<br>föreskrifter om in- eller utförsel av varor.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>2.1 Förslag till lag om vissa internationella sanktioner</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Lagens innehåll</p>
<p>1 § Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet av internationella<br>sanktioner som</p>
<p>1. har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas<br>säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, eller</p>
<p>2. har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en<br>gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska<br>unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell<br>fred och säkerhet.</p>
<p>Definition</p>
<p>2 § Med blockerad stat avses i denna lag en stat, ett område eller något<br>annat, exempelvis en organisation eller en regim, som är föremål för<br>sanktioner enligt 1 §.</p>
<p>Regeringens beslut om sanktioner</p>
<p>3 § Regeringen får förordna att sanktioner enligt denna lag skall<br>genomföras med anledning av ett beslut eller en rekommendation som<br>avses i 1 §. Förordnandet skall överlämnas till riksdagen for godkännande.</p>
<p>Ett förordnande upphör att gälla,</p>
<p>1. om det inte har överlämnats till riksdagen for godkännande inom en<br>månad från det att regeringen meddelade förordnandet, eller</p>
<p>2. om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att<br>förordnandet överlämnades till riksdagen.</p>
<p>Vid beräkning av tid for riksdagens godkännande enligt andra stycket 2<br>skall man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens<br>arbete än en månad.</p>
<p>4 § För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande enligt 3 §<br>första stycket får regeringen meddela föreskrifter om förbud i förhållande<br>till en blockerad stat i fråga om</p>
<p>1. utlänningars vistelse här i landet,</p>
<p>2. in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar,</p>
<p>3. tillverkning,</p>
<p>4. kommunikationer,</p>
<p>5. kreditgivning,</p>
<p>6. näringsverksamhet,</p>
<p>7. trafik, eller</p>
<p>8. undervisning och utbildning. Prop. 1995/96:35</p>
<p>Ett förbud får inte gälla egendom som är avsedd endast för</p>
<p>innehavarens personliga bruk.</p>
<p>5 § Förbud som har meddelats enligt 4 § gäller även förfaranden eller<br>åtgärder som omfattas av avtal som har träffats innan förbudet trädde i<br>kraft, om regeringen inte föreskriver något annat.</p>
<p>Upphävande av regeringens beslut</p>
<p>6 § Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande enligt</p>
<p>3 § första stycket eller föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett<br>sådant förordnande,</p>
<p>1. när och i samma utsträckning som ett sådant beslut eller en sådan<br>rekommendation som avses i 1 § har upphävts eller upphört att gälla, eller</p>
<p>2. om förhållandena har ändrats så att syftet med ett sådant beslut som<br>avses i 1 § 2 inte längre finns kvar.</p>
<p>Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva föreskrifter som<br>har meddelats i enlighet med ett förordnande enligt 3 § första stycket, om<br>förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra stycket.</p>
<p>Undantag från förbud</p>
<p>7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för<br>särskilda fall medge undantag från förbud som har meddelats enligt 4 §.</p>
<p>Straff</p>
<p>8 § Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §<br>döms till böter eller till fångelse i högst två år eller, om brottet är grovt,<br>till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov<br>oaktsamhet döms till böter eller till fångelse i högst sex månader.</p>
<p>Första stycket gäller också den som bryter mot förbud i en förordning<br>om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen<br>med anledning av ett sådant beslut eller en sådan rekommendation som<br>avses i 1 § 1.</p>
<p>Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.</p>
<p>Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till en<br>gärning som avses i denna paragraf.</p>
<p>9 § En svensk medborgare som utomlands har begått brott som avses i</p>
<p>8 § skall dömas till ansvar enligt denna lag och vid svensk domstol.</p>
<p>Detta gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig</p>
<p>och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena brottsbalken.</p>
<p>Åtal</p>
<p>10 § Åtal för brott enligt 8 § får väckas bara efter förordnande av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Förverkande</p>
<p>11 § Utbyte av brott enligt 8 § skall förklaras förverkat, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>12 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 8 § eller<br>som har kommit till genom ett sådant brott får förklaras förverkad, om det<br>behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.<br>Detsamma gäller egendom med vilken någon har tagit sådan befattning<br>som utgör brott enligt 8 §.</p>
<p>I stället for egendomen kan dess värde förklaras förverkat.</p>
<p>Avvisning</p>
<p>13 § För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande enligt<br>3 § första stycket får regeringen meddela föreskrifter om att en utlänning<br>kan avvisas enligt utlänningslagen (1989:529), om</p>
<p>1. utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en<br>blockerad stat, och</p>
<p>2. utlänningen har begått eller avser att begå en handling som står i<br>strid med antingen förbud enligt 4 § eller förbud i en sådan av Europeiska<br>gemenskapen beslutad förordning som avses i 8 § andra stycket.</p>
<p>Tvångsmedel m.m.</p>
<p>14 § Bestämmelserna i 13-19 §§ lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling gäller vid brott mot ett förbud mot in- eller utförsel av<br>varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel som har<br>föreskrivits</p>
<p>1. enligt 4 §, eller</p>
<p>2. i en sådan av Europeiska gemenskapen beslutad förordning som<br>avses i 8 § andra stycket.</p>
<p>Tillkännagivande i Svensk författningssamling</p>
<p>15 § Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka<br>förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska<br>gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer<br>som avses i 1 § 1 och för vilka straffansvar därför gäller här i landet<br>direkt enligt 8 § andra stycket.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996, då lagen (1971:176) om<br>vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den äldre lagen, med undantag av dess 9 §, gäller dock fortfarande<br>i fråga om sådana förordnanden och föreskrifter som regeringen har<br>meddelat med stöd av den lagen.</p>
<p>3. I fråga om undantag från förbud som har meddelats med stöd av<br>3-8 §§ i den äldre lagen gäller 7 § i den nya lagen.</p>
<p>1** Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 35</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) <sup>Pro</sup>P- 1995/96:35</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529)' skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4 kap.</p>
<p>2 §<sup>2</sup></p>
<p>En utlänning får vidare avvisas</p>
<p>1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin<br>vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,<br>samt för sin hemresa,</p>
<p>2. om det kan antas att han under sin vistelse i Sverige eller i något<br>annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller att<br>han kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha<br>sådant tillstånd,</p>
<p>3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan<br>särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i<br>något annat nordiskt land,</p>
<p>4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan<br>antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig<br>underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1971:176) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>visning kan ske.</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1996:000) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>visning kan ske.</p>
<p>En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den<br>centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas<br>att han annars beger sig till det landet.</p>
<p>Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter<br>utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering<br>eller uppehållstillstånd.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1994:515.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1995:773.</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:85) med<br>bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel<br>av varor</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:85) med bemyndigande att<br>meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>1 §'</p>
<p>Regeringen får, med den begränsning som följer av 2 §, meddela<br>föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till<br>risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av sär-<br>skilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov att trygga kvaliteten<br>hos produkter av visst slag, till hälsovården, miljövården, växtskyddet,<br>skyddet mot djursjukdomar eller till kontrollen av materiel som kan få<br>militär användning.</p>
<p>Regeringen får överlåta åt en<br>förvaltningsmyndighet att meddela<br>föreskrifter som avses i första<br>stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1822.</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen)<br>finns bestämmelser som gör det möjligt för Sverige att snabbt genomföra<br>sanktioner som har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas<br>(FN:s) säkerhetsråd eller som har beslutats inom Europeiska<br>gemenskaperna (EG) eller Europeiska säkerhetskonferensen (ESK),<br>numera OSSE.</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade det statsråd som har<br>till uppgift att föredra ärenden om utrikeshandel i mars 1994 en särskild<br>utredare, regeringsrådet Elisabeth Palm, med uppdrag att se över<br>sanktionslagen (dir. 1993:144). Utredningen antog namnet Sanktionslags-<br>utredningen.</p>
<p>Utredningen överlämnade i mars 1995 betänkandet Lagen om vissa<br>internationella sanktioner - en översyn (SOU 1995:28). Utredningens<br>lagförslag finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning<br>av remissyttrandena har upprättats inom Utrikesdepartementets<br>handelsavdelning och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (R 116-1995).</p>
<p>Härutöver föreslås i propositionen en ändring i lagen (1975:85) med<br>bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. I<br>samband med att lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter antogs av riksdagen gjordes en mindre<br>följdändring i 1 § första stycket den förutnämnda bemyndigandelagen<br>(prop. 1994/95:117, bet. 1994/95:JoU 10, rskr. 1994/95:94). Därvid kom<br>paragrafens andra stycke av misstag att falla bort. Nu föreslås att detta<br>rättas till.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 26 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 3.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådet har föreslagit vissa språkliga och redaktionella ändringar i det<br>remitterade lagförslaget. Regeringen har i propositionens lagförslag följt<br>Lagrådets förslag. Dessutom har ytterligare vissa redaktionella ändringar<br>gjorts i lagtexten.</p>
<h2>4 Sanktioner inom FN</h2>
<p>Enligt FN:s stadga kan FN:s säkerhetsråd under vissa förhållanden anta<br>resolutioner om sanktioner av icke militär natur i syfte att upprätthålla<br>eller återställa internationell fred och säkerhet (jfr prop. 1946:196). Sådana<br>resolutioner kan ges i form av bindande beslut eller rekommendationer.<br>En stat som är medlem i FN är enligt FN:s stadga skyldig att godta och<br>verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om sådana sanktioner. En<br></p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>10</p>
<p>rekommendation av rådet är däremot endast en uppmaning till<br>medlemsstaterna utan beslutets bindande kraft. För att en resolution om<br>sanktioner skall få rättsverkningar for enskilda fysiska och juridiska<br>personer krävs att den genomfors i nationell lagstiftning.</p>
<p>I fråga om sanktioner av icke militär natur anges i FN-stadgans kapitel<br>VII artikel 41 att åtgärderna kan innefatta fullständigt eller partiellt<br>avbrytande av ekonomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-,<br>telegraf- och radioförbindelser samt annan samfärdsel liksom också<br>avbrytande av de diplomatiska förbindelserna. Artikelns uppräkning av<br>åtgärder som kan komma i fråga är inte uttömmande utan är en<br>exemplifiering. Alla slags sanktioner som inte innefattar bruk av<br>vapenmakt (enforcement actions) anses falla under artikeln.</p>
<p>Enligt kapitel V artikel 27 i FN-stadgan krävs för beslut i säkerhetsrådet<br>en majoritet av nio av rådets femton medlemmar, däribland de fem<br>ständiga rådsmedlemmama, i alla frågor utom procedurfrågor. För beslut<br>i procedurfrågor räcker det med en majoritet av nio rådsmedlemmar vilka<br>som helst. En fråga om ett visst ärende är en procedurfråga eller inte<br>avgörs genom beslut som skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna.</p>
<p>FN:s medlemsstaters förpliktelser enligt FN-stadgan går före andra<br>folkrättsliga förpliktelser.</p>
<h2>5 Sanktioner inom EU</h2>
<p>I Fördraget om Europeiska unionen, det s.k. Maastrichtfördraget, kom<br>medlemsstaterna överens om att fastställa och genomföra en gemensam<br>utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), EU-samarbetets andra pelare.<br>Artikel J i avdelning V i fördraget behandlar utförligt samarbetets syften,<br>omfattning och beslutsformer.</p>
<p>Fördraget skiljer principiellt på två olika slags beslut inom området för<br>GUSP. Det ena slaget, som regleras i artikel J.2, innebär att<br>medlemsstaterna fastställer en gemensam ståndpunkt (common position).<br>Denna skall vara vägledande för varje lands nationella politik och landets<br>uppträdande inom internationella organisationer och på internationella<br>konferenser. Ett sådant beslut fattas av ministerrådet och alltid enhälligt.<br>Det andra slaget av beslut, som regleras i artikel J.3, avser s.k.<br>gemensamma åtgärder (joint actions). Rådet skall på grundval av allmänna<br>riktlinjer från Europeiska rådet besluta att en fråga skall bli föremål för<br>en gemensam åtgärd. Även ett sådant beslut måste vara enhälligt. Rådet<br>kan dock med enhälligt beslut avgöra vilka frågor under den gemensamma<br>åtgärdens förlopp som kan avgöras med kvalificerad majoritet. I beslutet<br>skall anges bl.a. åtgärdens exakta omfattning, mål, tidsram, medel och<br>förfaranden.</p>
<p>Gemensamma åtgärder är, när de väl har beslutats, förpliktande.<br>Gemensamma ståndpunkter lägger fast ramen för medlemsstaternas<br>agerande på de berörda områdena.</p>
<p>Genom Maastrichtfördraget infördes i Fördraget om upprättandet av<br>Europeiska gemenskapen (Romfördraget) artikel 228a som reglerar hur ett<br></p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>11</p>
<p>beslut om ekonomiska sanktioner inom det utrikes- och säkerhetspolitiska<br>samarbetet skall omvandlas till åtgärder under EU:s s.k. första pelare:<br>”Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har<br>beslutats enligt bestämmelserna om en gemensam utrikes- och<br>säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett<br>handlande från gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller<br>begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredje länder,<br>skall rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga. Rådet<br>skall besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.”<br>Artikeln utgör i stort en kodifiering av gällande praxis. Den förutsätter<br>således att en gemensam ståndpunkt eller åtgärd om sanktioner enligt<br>artikel J.2 eller J.3 antagits.</p>
<p>Genom Maastrichtfördraget har också införts en artikel 73 g i<br>Romfördraget, vilken (punkt 1) medger rätt for rådet att i vissa fall av<br>internationella sanktioner besluta om restriktioner for kapitalrörelser och<br>betalningar. Den situation som avses är då beslut tas om inskränkningar<br>av de ekonomiska relationerna med ett eller flera tredje länder enligt<br>bestämmelserna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.<br>Även åtgärder enligt artikel 73g första punkten förutsätter att en<br>gemensam ståndpunkt eller åtgärd om sanktioner enligt artikel J.2 eller J.3<br>antagits.</p>
<h2>6 Genomförande av FN:s sanktioner</h2>
<p>För att de resolutioner om sanktioner som har antagits av FN:s<br>säkerhetsråd skall bli tillämpliga i de stater som är medlemmar i EU krävs<br>antingen åtgärder på gemenskapsnivå i form av en förordning eller att<br>nationella åtgärder vidtas. FN:s säkerhetsråds beslut om sanktioner har<br>genomförts i gemenskapen genom rådsförordningar. Dessa är direkt<br>tillämpliga i varje medlemsstat, och någon nationell lagstiftningsåtgärd är<br>inte tillåten i de frågor som regleras av förordningarna.</p>
<p>Artikel 113.1 i Romfördraget har fram till år 1993 utgjort den rättsliga<br>grunden för införlivande av FN-sanktioner i gemenskapen. Det har rört sig<br>om beslut om t.ex. sanktioner på varuhandelsområdet, förbud mot trafik<br>och icke-finansiella tjänster. Artikel 113.1 i Romfördraget har följande<br>lydelse: ”Den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga<br>principer, särskilt när det gäller att ändra tulltaxor, ingå tull- och<br>handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder,<br>exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid<br>dumpning och subventioner.” Såvitt gäller förbud mot tillgodoseende av<br>rättsliga anspråk från en blockerad stats sida har dock artikel 235 i<br>Romfördraget åberopats.</p>
<p>I och med Maastrichtfördraget har den formella beslutsgången varit att<br>ministerrådet enats om en gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2.<br>Artiklarna 228a och 73g i Romfördraget har utgjort den rättsliga grunden<br>for utfärdande av förordningar på alla de områden som fallit inom<br>gemenskapens kompetens.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>12</p>
<p>I ett fall, som gäller de dåvarande FN-sanktionema mot Haiti, har Prop. 1995/96:35<br>ministerrådet avseende frysning av haitiska tillgångar avgivit en<br>rekommendation med åberopande av artikel 73g. Rekommendationen om<br>frysning av haitiska tillgångar grundade sig troligtvis på att säkerhetsrådet<br>inte hade fattat bindande beslut, utan bara på det bestämdaste anmodat<br>FN:s medlemsstater att vidta sådana åtgärder mot Haiti.</p>
<p>Genom Maastrichtfördraget har gemenskapskompetensen utökats så att<br>den nu omfattar t.ex. frysning av tillgångar och alla tjänster, såväl<br>finansiella som icke-finansiella. Förordningarna täcker emellertid inte alla<br>delar av säkerhetsrådets sanktioner. Nationella lagstiftningsåtgärder behövs<br>därför. Så är t.ex. fallet vad gäller vapenembargo.</p>
<h2>7 En ny fullmaktslag</h2>
<p>Regeringens förslag: Sanktionslagen ersätts med en ny<br>fullmaktslag. Regeringen skall kunna tillämpa den nya lagen om det<br>behövs för att genomföra sanktioner som</p>
<p>- har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas<br>säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga,<br>eller</p>
<p>- har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en<br>gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om<br>Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla eller<br>återställa internationell fred och säkerhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag om en ny fullmaktslag eller lämnar det utan erinran. Några<br>remissinstanser framför språkliga synpunkter. Socialstyrelsen anser liksom<br>utredningen att införlivandet av FN-sanktioner med svensk rätt bäst<br>tillgodoses om regeringen som hittills i en fullmaktslag får bemyndigande<br>att meddela föreskrifter. Socialstyrelsen är något tveksam till det andra<br>bemyndigandet som utredningen föreslår eftersom det inte framgår vilka<br>syften som skall kunna föranleda sanktioner inom EU:s gemensamma<br>utrikes- och säkerhetspolitik, det s. k. GUSP-samarbetet, men har inget att<br>anföra ur rättssäkerhetssynpunkt. Socialstyrelsen delar utredningens<br>uppfattning att samarbetet inom OSSE skall lämnas utanför den föreslagna<br>lagens tillämpningsområde. Sveriges Industriförbund och Svenska<br>Bankföreningen anser att det av lagtexten bör framgå att den föreslagna<br>sanktionslagen inte kommer att vara tillämplig i den mån EG utfärdar<br>rådsförordningar som täcker beslutade FN-sanktioner.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sverige är som medlem i FN<br>folkrättsligt bundet av sådana sanktioner av icke militär natur som FN:s<br>säkerhetsråd beslutar i syfte att upprätthålla eller återställa internationell<br></p>
<p>13</p>
<p>fred och säkerhet. För att Sverige snabbt skall kunna följa ett beslut eller Prop. 1995/96:35<br>en rekommendation av säkerhetsrådet infördes år 1971 sanktionslagen.</p>
<p>Den har senare ändrats för att man skall kunna genomföra sanktioner som<br>har beslutats inom EG eller OSSE.</p>
<p>Sanktionslagen har under årens lopp ändrats flera gånger och framstår<br>nu som - åtminstone i vissa delar - oöverblickbar och svårtillgänglig. Det<br>är därför angeläget att lagen nu moderniseras och samtidigt tekniskt<br>anpassas dels till de nya krav som Förenta nationerna kan komma att<br>ställa, dels till de förändringar som inträtt genom Sveriges medlemskap<br>i EU.</p>
<p>Den nuvarande sanktionslagen är uppbyggd som en s.k. fullmaktslag.<br>Regeringen kan med stöd av lagen genomföra sanktioner som har<br>beslutats eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse<br>med FN:s stadga. Denna möjlighet bör finnas kvar. Även när Sverige är<br>medlem i EU behövs en beredskap för att genomföra FN-sanktioner.</p>
<p>Som medlem i EU behöver Sverige också en beredskap för att<br>genomföra sanktioner som kan komma att beslutas i överensstämmelse<br>med bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i<br>Maastrichtfördraget. Sådana beslut fattas med enhällighet.</p>
<p>Om gemenskapen har kompetens på området genomförs sanktioner som<br>har antagits av FN:s säkerhetsråd eller inom ramen för GUSP-samarbetet<br>i allmänhet genom rådsförordningar. Dessa är bindande och direkt<br>tillämpliga i varje medlemsstat. Någon nationell lagstiftningsåtgärd är inte<br>tillåten i de frågor som regleras av förordningarna. Detta följer av EG-<br>rätten och behöver inte, som Sveriges Industriförbund och Svenska<br>Bankföreningen har föreslagit, framgå av lagtexten. På områden där<br>gemenskapen saknar kompetens eller där man inom EG avstår från att<br>utnyttja sin lagstiftningskompetens, kan det bli nödvändigt att genomföra<br>FN- eller GUSP-sanktioner på nationell nivå.</p>
<p>För att Sverige lojalt skall kunna verkställa sanktioner som har antagits<br>av FN:s säkerhetsråd eller inom ramen för GUSP-samarbetet måste<br>genomförandet ske snabbt. Kravet på ett sådant genomförande kan<br>uppenbarligen bäst tillgodoses om regeringen även i framtiden i en<br>fullmaktslag far bemyndigande att meddela föreskrifter.</p>
<p>Regeringens bemyndigande bör begränsas till att gälla sanktioner som<br>vidtas i freds- och säkerhetsbevarande syfte. Så är fallet med FN:s<br>säkerhetsråds sanktioner.</p>
<p>I Maastrichtfördraget uttalas inte närmare vilka syften som skall kunna<br>föranleda sanktioner inom GUSP-samarbetet. I fördraget anges endast<br>målen för samarbetet. Bedömningen av om ett beslut inom GUSP-<br>samarbetet syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och<br>säkerhet far ankomma på regeringen. Eftersom Sverige som medlem i EU<br>är med och fattar besluten torde den bedömningen inte vålla några<br>problem.</p>
<p>Regeringen kan förordna om den nuvarande sanktionslagens<br>tillämpning, om samarbetet inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK)<br>för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det.</p>
<p>ESK var intill nyligen en konferens. I december 1994 vid ESK:s p</p>
<p>toppmöte i Budapest fattades beslut om att förändra ESK till en<br></p>
<p>organisation. Samtidigt bytte ESK namn till Organisationen för säkerhet Prop. 1995/96:35<br>och samarbete i Europa (OSSE).</p>
<p>Någon särskild ordning för att komma överens om ekonomiska<br>sanktioner finns inte inom OSSE. Samarbetet inom OSSE bör därför<br>lämnas utanför den nya lagens tillämpningsområde.</p>
<h2>8 Vad regeringen skall kunna förbjuda</h2>
<p>Regeringens förslag: Regeringen skall kunna meddela föreskrifter<br>om förbud i fråga om</p>
<p>- utlänningars vistelse här i landet,</p>
<p>- in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar,</p>
<p>- tillverkning,</p>
<p>- kommunikationer,</p>
<p>- kreditgivning,</p>
<p>- näringsverksamhet,</p>
<p>- trafik, eller</p>
<p>- undervisning och utbildning.</p>
<p>Ett förbud får inte gälla egendom som är avsedd endast för<br>innehavarens personliga bruk.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge godtar<br>utredningens förslag. Riksåklagaren anser att även om vissa principiella<br>skäl kan anföras mot det mer generella bemyndigande för regeringen som<br>utredningen föreslår torde skälen för ett sådant bemyndigande överväga.<br>Socialstyrelsen anser att det finns fog för utredningens förslag.<br>Generaltullstyrelsen föreslår att det görs klart att bestämmelsen omfattar<br>också andra penningtransaktioner än in- och utförsel av pengar. Styrelsen<br>framför också vissa synpunkter på utformningen av bestämmelsen som<br>anger att ett förbud inte får gälla egendom som är avsedd endast för<br>innehavarens personliga användning. Statens jordbruksverk är positiv till<br>utredningens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Under senare år har FN:s säkerhetsråd<br>enats om flera omfattande sanktioner av bindande natur med långtgående<br>förbud. Sverige har i avsaknad av tillräckliga bemyndiganden i<br>sanktionslagen inte alltid omedelbart kunnat genomföra sådana sanktioner.</p>
<p>För att göra det lättare att med tillämpning av sanktionslagen genomföra<br>sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd eller inom GUSP-<br>samarbetet bör bemyndigandet till regeringen att meddela föreskrifter om<br>förbud vara så vidsträckt som möjligt.</p>
<p>Det bör vara tillräckligt att i ett bemyndigande ange de delegeringsbara<br>ämnena i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen i de delar som kan<br>antas bli aktuella på sanktionsområdet. Med ett sådant bemyndigande</p>
<p>15</p>
<p>1*** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 35<br></p>
<p>behöver regeringen enbart beakta FN-resolutionema respektive besluten Prop. 1995/96:35<br>inom GUSP-samarbetet och se till att de svenska föreskrifterna håller sig<br>inom det delegerade området. På så sätt blir risken mindre att den<br>situationen uppkommer - som nu kan inträffa genom att den nu gällande<br>sanktionslagen är så detaljerad - att regeringen saknar bemyndigande att<br>vidta åtgärder som besluten eller rekommendationerna kan komma att<br>innehålla. Förutsättningen är naturligtvis att sanktionerna håller sig inom<br>det delegerade området.</p>
<p>Generaltullstyrelsen har påpekat att det bör göras klart att<br>bemyndigandet omfattar också andra penningtransaktioner än in- och<br>utförsel. Regeringen vill for sin del framhålla att bemyndigandet givetvis<br>omfattar även andra sådana transaktioner så länge de håller sig inom<br>ramen för t.ex. ämnena kreditgivning eller näringsverksamhet.</p>
<p>Regeringens uppgift bör liksom hittills bli att i sina föreskrifter på ett<br>entydigt sätt ange vilka förfaranden som förbjuds till följd av<br>sanktionerna.</p>
<p>I likhet med vad som nu gäller bör ett förbud inte gälla egendom som</p>
<p>är avsedd endast för innehavarens personliga bruk.</p>
<p>Generaltullstyrelsen har föreslagit att undantag också skall göras for<br>varor av icke kommersiell karaktär som är avsedda för en mottagares<br>personliga användning. Enligt regeringens bedömning skulle ett så<br>generellt undantag kunna komma i konflikt med beslutade sanktioner. I<br>den mån sanktionerna ger utrymme for det kan sådana undantag i stället<br>föreskrivas av regeringen i det enskilda fallet. Generaltullstyrelsens förslag<br>bör därför inte genomföras.</p>
<h2>9 Vad sanktioner skall kunna riktas mot</h2>
<p>Regeringens forslag: Sanktioner skall kunna riktas inte bara mot<br>en stat eller ett område utan också mot något annat, t.ex. en<br>organisation eller en regim.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar<br>i sak mot utredningens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande sanktionslagen kan<br>användas för att genomföra sanktioner som riktar sig mot en stat eller ett<br>område.</p>
<p>Inom FN:s säkerhetsråd diskuteras för närvarande möjligheten av att<br>precisera och förfina sanktionsinstrumentet för att få ut största möjliga<br>politiska effekt och minsta möjliga skada. Möjligheten av att man i<br>säkerhetsrådet kan komma att fatta beslut eller anta rekommendationer om<br>sanktioner riktade mot mer väldefinierade målgrupper än en stat eller ett<br>område bör inte uteslutas. Detsamma gäller sanktioner som kan komma<br>att beslutas inom ramen för GUSP-samarbetet.</p>
<p>16</p>
<p>Regeringen bör därför få möjlighet att rikta sanktioner mot inte bara det Prop. 1995/96:35<br>som enligt nuvarande sanktionslag utgör en stat eller ett område utan<br>också mot något annat, t.ex. en organisation eller en regim.</p>
<h2>10 Avvisning av utlänning</h2>
<p>Regeringens förslag: Regeringen skall kunna meddela föreskrifter<br>om att en utlänning kan avvisas enligt utlänningslagen (1989:529),<br>om</p>
<p>- utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en<br>blockerad stat, och</p>
<p>- utlänningen har begått eller avser att begå en handling som står<br>i strid med förbud som föreskrivits enligt den nya<br>sanktionslagen.</p>
<p>Detsamma skall också gälla vid handlingar som står i strid med<br>förbud i en sådan förordning om ekonomiska sanktioner som har<br>beslutats av EG med anledning av sanktioner som har beslutats eller<br>rekommenderats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s<br>stadga.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.<br>Skälen för regeringens förslag: Regeringen får enligt den nuvarande<br>sanktionslagen förordna att en utlänning kan avvisas i den ordning som<br>föreskrivs i utlänningslagen (1989:529), om utlänningen skäligen kan<br>antas ha hemvist i en blockerad stat och har begått eller avser att begå en<br>sådan handling som står i strid mot förbud som meddelats med stöd av<br>sanktionslagen. Så bör det vara också i fortsättningen.</p>
<p>Regeringen har tidigare (avsnitt 9) föreslagit att sanktioner skall kunna<br>riktas inte bara mot en stat eller ett område utan också mot något annat,<br>t.ex. en organisation eller en regim. Enligt regeringens mening bör<br>möjligheten till avvisning finnas även för en utlänning som skäligen kan<br>antas tillhöra exempelvis en regim som sanktionerna riktar sig mot och<br>som har begått eller avser att begå en handling som står i strid med<br>förbud som har föreskrivits enligt den nya sanktionslagen.</p>
<p>Eftersom FN:s säkerhetsråds resolutioner sannolikt till stor del kommer<br>att genomföras på gemenskapsnivå, i form av rådsförordningar, bör<br>bestämmelsen även omfatta handlingar som står i strid med förbud i en<br>sådan förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG med<br>anledning av sanktioner som har beslutats eller rekommenderats av FN:s<br>säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga.</p>
<p>17</p>
<h2>11 Formerna för insyn och kontroll</h2>
<p>Regeringens förslag: Regeringens förordnande om att genomföra<br>sanktioner skall inom en månad överlämnas till riksdagen för<br>godkännande.</p>
<p>Utredningens förslag: Förfarandet med riksdagens godkännande i<br>efterhand av tillämpningsförordnanden ersätts med att samråd med<br>Utrikesnämnden skall föregå ett förordnande av regeringen att tillämpa<br>bemyndigandena i sanktionslagen, utom i de fall det rör sig om bindande<br>beslut av FN:s säkerhetsråd.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att det i lagtexten<br>direkt bör anges att regeringen får meddela föreskrifter enligt 3 och 12 §§<br>i stället för att regeringen först skall förordna om paragrafernas<br>tillämpning och anser i likhet med utredningen att ett godkännande av<br>riksdagen i efterhand av regeringens förordnanden om tillämpning av<br>sanktionslagen inte kan anses erforderligt. Kammarrätten framför som ett<br>alternativ till utredningens förslag om samråd med Utrikesnämnden att<br>regeringen i en skrivelse till riksdagen anmäler vilka föreskrifter som<br>meddelats. Justitiekanslern anser att Utrikesnämnden genom utredningens<br>förslag i viss mån tilldelas en ny roll. Justitiekanslern vill väcka frågan<br>om Utrikesnämnden med dess särskilda konstitutionella ställning bör<br>tilldelas uppgifter genom vanlig lag. Vidare vill Justitiekanslern peka på<br>att valet av lösning ger mindre öppenhet än den ordning som nu gäller.<br>Socialstyrelsen anser att utredningen inte anfört övertygande skäl för att<br>frångå regeln om riksdagens godkännande i efterhand av<br>tillämpningsförordnanden. Sveriges redareförening har inget att erinra mot<br>utredningens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är om eller i vilken<br>utsträckning riksdagens medverkan bör krävas för att lagen skall kunna<br>tillämpas.</p>
<p>Enligt den ordning som nu gäller skall regeringens beslut att tillämpa<br>sanktionslagen föreläggas riksdagen för godkännande inom en månad. Om<br>detta inte sker och riksdagen inte godkänner beslutet inom två månader,<br>förfaller beslutet. Det är endast tillämpningsförordnandet som skall<br>föreläggas riksdagen för godkännande. På så sätt är det möjligt för<br>regeringen att vid behov snabbt ändra föreskrifterna inom ramen för<br>tillämpningsförordnandet. Enligt regeringens mening bör denna ordning<br>behållas också för framtiden.</p>
<p>Det finns anledning att anta att sanktioner i de allra flesta fall kommer<br>att genomföras på gemenskapsnivå genom rådsförordningar. Ett<br>genomförande av sanktioner på nationell nivå kommer liksom hittills att<br>ha stor utrikespolitisk betydelse och kräva särskilda överväganden, även<br>om sanktionerna har beslutats av FN:s säkerhetsråd eller inom ramen för<br>GUSP. Det saknas därför anledning att frångå den ordning för riksdagens<br>insyn och kontroll som gäller i dag i dessa fall.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>18</p>
<h2>12 Dispens</h2>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer prövar frågan om undantag från förbud som<br>har meddelats enligt den nya sanktionslagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser stöder förslaget om<br>delegering. Justitiekanslern erinrar om den skyldighet som enligt 10 kap.<br>8 § regeringsformen föreligger för statliga myndigheter att hålla chefen<br>för det departement till vilket utrikesärendena hör underrättad när frågor<br>som är av betydelse för förhållandet till en annan stat eller mellanfolklig<br>organisation uppkommer. Detta gäller även om regeringen har delegerat<br>beslutanderätt till en myndighet. Kommerskollegium tillstyrker förslaget<br>om delegering, under förutsättning att frågor av principiell vikt och<br>politiskt känsliga ärenden kan underställas regeringens prövning. Antalet<br>ärenden som skall omfattas av en delegering måste bedömas bli så många<br>att det motiverar uppbyggnaden av en kompetens på myndigheten.<br>Socialstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget om delegering dels av<br>principiella skäl, dels av praktiska skäl. Finansinspektionen anser att det<br>bör övervägas om den myndighet som ärenden delegeras till bör åläggas<br>en skyldighet eller en möjlighet att samråda med andra berörda<br>myndigheter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande sanktionslagen<br>kan regeringen i enskilda fall medge undantag från förbud som har<br>meddelats med stöd av lagen. Dispensgivningen sker restriktivt. Undantag<br>från förbud far inte medges när åtgärden kan medföra nytta för den som<br>sanktionerna riktas mot eller i övrigt är ägnad att motverka det allmänna<br>syftet med sanktionen.</p>
<p>En strävan har sedan länge varit att avlasta regeringen förvaltnings-<br>ärenden och i största möjliga utsträckning delegera sådana ärenden till<br>myndighetsnivå. En sådan delegering bör kunna ske också när det gäller<br>dispens från sanktioner.</p>
<p>Sanktioner är i varje enskilt fall unika. Regeringen bör därför i samband<br>med genomförandet av sanktionerna bedöma huruvida delegering till<br>myndighetsnivå är lämplig. I fall där de utrikes- och säkerhetspolitiska<br>aspekterna inte är så framträdande bör prövningen av sanktionsärenden<br>kunna delegeras till den myndighet som regeringen bestämmer.<br>Utredningen har bedömt Kommerskollegium som en lämplig myndighet<br>för dessa uppgifter. I likhet med remissinstanserna delar regeringen<br>utredningens bedömning. Detta hindrar emellertid inte att någon annan<br>myndighet skulle kunna ha hand om dispensprövningen, vilket dock får<br>bero på utformningen av sanktionerna. Det bör ankomma på regeringen<br>att bestämma detta.</p>
<p>Även i fall där regeringen har delegerat dispensgivningen kan frågor av<br>principiell betydelse uppstå. För sådana fall bör man se till att<br>myndigheten kan lämna över ärendet till regeringen för avgörande. Det<br></p>
<p>19</p>
<p>bör dock ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om detta. Prop. 1995/96:35</p>
<p>I vissa fall kan det finnas anledning till samråd med andra myndigheter<br>innan ett dispensärende prövas. Frågor om hur och i vilka fall ett sådant<br>samråd bör äga rum får bedömas av regeringen i samband med att den<br>genomför beslutade sanktioner.</p>
<h2>13 Brott mot sanktionslagen begånget utomlands</h2>
<p>Regeringens förslag: En svensk medborgare som utomlands har<br>begått brott som avses i den nya sanktionslagen skall dömas till<br>ansvar enligt lagen och vid svensk domstol. Detta gäller även om<br>2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap.<br>5 a § första och andra styckena brottsbalken.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om<br>jurisdiktionsregeln inte bör utsträckas till att avse även brott begångna<br>utomlands av utlänningar med hemvist i Sverige.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om i vilken utsträckning<br>svensk straffrätt är tillämplig och svensk domstol behörig att döma finns<br>i 2 kap. brottsbalken. 12 § andra stycket ställs krav på dubbel straffbarhet<br>i fråga om brott som har begåtts utomlands. I 3 § anges vissa specialfall<br>som faller under svensk straffrättslig jurisdiktion. I 5 a § regleras frågan<br>i vilken utsträckning utomlands meddelad dom i brottmål skall utgöra<br>hinder mot lagföring i Sverige för samma gärning.</p>
<p>Enligt den nuvarande sanktionslagen kan regeringen förordna att brott<br>som avses i sanktionslagen begånget utomlands av svensk medborgare<br>skall falla under svensk jurisdiktion även om 2 kap. 2 eller 3 §<br>brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra<br>stycket den balken. Bestämmelsen har tillkommit därför att kravet på<br>dubbel straffbarhet innebar en begränsning av svensk straffrättslig<br>behörighet som inte stämde överens med vad som krävdes för<br>genomförande av de resolutioner om sanktioner som har antagits av FN:s<br>säkerhetsråd.</p>
<p>Bestämmelsen, som tillkom före 1974 års regeringsform, innebär en<br>utsträckning av befogenheterna att utöva rättskipning i förhållande till<br>brottsbalkens regler. Den nya regeringsformen medger inte delegation av<br>normgivning i sådana fall. Den utsträckta jurisdiktionen bör därför<br>regleras direkt i lagen.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt om inte undantag från<br>kravet på dubbel straffbarhet också skall gälla utlänningar med hemvist<br>i Sverige.</p>
<p>Regeringen anser för sin del att en sådan möjlighet inte bör finnas. FN<br>har i säkerhetsrådets resolutioner hittills bara krävt att medlemsstaterna<br>straffar sina egna medborgare för gärningar som de har begått utomlands.</p>
<p>20</p>
<p>Att straffa utlänningar i motsvarande fall skulle kunna leda till för den Prop. 1995/96:35<br>enskilde orimliga konsekvenser. Sålunda skulle en utlänning i sådana fall<br>kunna straffas för en gärning som han kan ha varit skyldig att utföra<br>enligt lagen på gämingsorten.</p>
<h2>14 Förbud mot att uppfylla rättsanspråk</h2>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild regel med förbud att<br>uppfylla rättsanspråk bör inte tas in i en ny sanktionslag.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer huvudsakligen med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund och Svenska</p>
<p>Bankföreningen anser att det behövs en regel i den föreslagna<br>sanktionslagen som gör det möjligt för Sverige att förbjuda uppfyllande<br>av rättsanspråk, om FN:s säkerhetsråd eller EU inom ramen för den<br>gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i ett enskilt fall inte beslutat<br>att införa ett sådant förbud, alternativt har upphävt ett sådant.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 c § sanktionslagen får<br>regeringen meddela föreskrifter om förbud mot att uppfylla rättsanspråk,<br>om anspråket grundas på ett avtal eller en skuld- eller garantiförbindelse<br>som inte har kunnat fullgöras på grund av sanktioner. En förutsättning för<br>detta är naturligtvis att lagen är tillämplig t.ex. genom att FN:s<br>säkerhetsråd har fattat ett beslut om att införa ett förbud mot att tillgodose<br>rättsanspråk.</p>
<p>Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen har ansett att det<br>behövs en särskild regel i den föreslagna sanktionslagen med förbud mot<br>att uppfylla rättsanspråk oavsett om säkerhetsrådet eller EU inom ramen<br>för GUSP-samarbetet har beslutat om ett sådant förbud eller har beslutat<br>ett sådant förbud och sedan har upphävt förbudet.</p>
<p>Om utvecklingen inom gemenskapen fortsätter på samma sätt som<br>hittills, kommer förbud mot att tillgodose rättsanspråk i varje enskilt<br>sanktionsfall att regleras inom gemenskapen i en rådsförordning.<br>Sannolikheten talar för att så blir fallet. En direktverkande bestämmelse<br>i sanktionslagen med förbud mot att tillgodose rättsanspråk i samtliga<br>sanktionsfall skulle då kunna komma i konflikt med gemenskapsrätten<br>eftersom en reglering i en rådsförordning utesluter en nationell reglering.</p>
<p>Om sanktionslagen inte är tillämplig och det bedöms angeläget att i<br>samband med att man inför sanktioner också inför förbud mot att uppfylla<br>rättsanspråk, får det ske i särskild lag.</p>
<p>21</p>
<h2>15 Kostnader</h2>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Regeringens bedömning: En ny sanktionslag bör i sig inte leda till<br>ökade kostnader.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommerskollegium delar utredningens uppfattning<br>att en delegering sammantaget inte bör leda till ökade kostnader.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Förslaget till ny sanktionslag<br>innebär i huvudsak en modernisering och förenkling av den nu gällande<br>lagstiftningen. Den bör i sig inte leda till ökade kostnader för enskilda<br>eller det allmänna.</p>
<p>Enligt förslaget skall regeringen kunna delegera dispensprövningen till<br>en förvaltningsmyndighet. Om regeringen utnyttjar denna möjlighet, kan<br>det leda till ett ökat resursbehov hos myndigheten. Detta bör dock kunna<br>balanseras mot det minskade resursbehov hos regeringen som en sådan<br>delegering för med sig. Regeringen kan dock i sådana fall komma att<br>handlägga överlämnade ärenden. Kostnaderna för detta får dock bedömas<br>bli försumbara och under alla förhållanden kunna klaras av inom ramen<br>för befintliga resurser.</p>
<p>22</p>
<h2>16 F örfattningskommentar</h2>
<p>16.1 Förslaget till lag om vissa internationella sanktioner</p>
<p>Lagens innehåll</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>1 § Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet av<br>internationella sanktioner som</p>
<p>1. har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas<br>säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga,<br>eller</p>
<p>2. har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en<br>gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska<br>unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa<br>internationell fred och säkerhet.</p>
<p>Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Definition</p>
<p>2 § Med blockerad stat avses i denna lag en stat, ett område eller<br>något annat, exempelvis en organisation eller en regim, som är<br>föremål för sanktioner enligt 1 §.</p>
<p>Paragrafen, som delvis motsvarar 2 § första stycket i den nuvarande<br>sanktionslagen, definierar uttrycket blockerad stat. Begreppet används i 4<br>och 13 §§ i den föreslagna nya lagen.</p>
<p>I förhållande till den nu gällande definitionen i 2 § första stycket<br>sanktionslagen (jfr prop. 1971:77 s. 71) har den ändringen gjorts att med<br>blockerad stat skall avses inte bara en stat eller ett område utan även<br>något annat som är föremål for sanktioner. Beträffande den närmare<br>motiveringen till ändringen kan hänvisas till vad som tidigare sagts i den<br>allmänna motiveringen (avsnitt 9).</p>
<p>23</p>
<p>Regeringens beslut om sanktioner</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>3 § Regeringen får forordna att sanktioner enligt denna lag skall<br>genomföras med anledning av ett beslut eller en rekommendation<br>som avses i 1 §. Förordnandet skall överlämnas till riksdagen for<br>godkännande.</p>
<p>Ett förordnande upphör att gälla,</p>
<p>1. om det inte har överlämnats till riksdagen for godkännande<br>inom en månad från det att regeringen meddelade förordnandet,<br>eller</p>
<p>2. om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att<br>förordnandet överlämnades till riksdagen.</p>
<p>Vid beräkning av tid for riksdagens godkännande enligt andra<br>stycket 2 skall man bortse från tid då riksdagen gör ett längre<br>uppehåll i kammarens arbete än en månad.</p>
<p>Paragrafen anger när regeringen far meddela beslut om sanktioner.<br>Förfarandet består av två led. Först skall regeringen meddela ett mera<br>allmänt förordnande om att sanktioner enligt lagen skall genomföras.<br>Detta förordnande skall överlämnas till riksdagen för godkännande.<br>Regeringen får därefter meddela mera detaljerade föreskrifter om förbud<br>eller avvisning. Det följer av föreslagna 4 och 13 §§.</p>
<p>Regeringen får, enligt första stycket, förordna att sanktioner enligt lagen<br>skall genomföras om det behövs med anledning av sanktioner som har<br>beslutats eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse<br>med FN:s stadga, eller om det behövs med anledning av sanktioner som<br>har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam<br>utrikes- och säkerhetspolitik i Maastrichtfördraget och som syftar till att<br>upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.</p>
<p>Vid bedömningen av frågan om ett förordnande behövs, måste<br>regeringen beakta om gemenskapen har meddelat bindande bestämmelser<br>som genomför sanktionsbeslutet. Om det har genomförts genom en<br>rådsförordning inom gemenskapen är några nationella bestämmelser inte<br>tillåtna i de frågor som regleras av förordningen.</p>
<p>Förordnande att genomföra sanktioner enligt lagen skall i princip<br>meddelas när säkerhetsrådet fattat bindande beslut om sanktioner. Det<br>följer av den folkrättsliga förpliktelsen for FN:s medlemsstater att<br>efterkomma sådana beslut.</p>
<p>Det föreligger inte någon folkrättslig förpliktelse att genomföra sådana<br>säkerhetsrådets resolutioner som bara avser rekommendationer. Frågan om<br>sådana rekommendationer om sanktioner bör genomföras får bedömas<br>efter omständigheterna i det enskilda fallet. En relativt fri bedömning får<br>göras med beaktande av utrikespolitiska, ekonomiska och andra faktorer.</p>
<p>Sanktioner som har beslutats inom ramen för GUSP-samarbetet och som<br>syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet<br>skall i princip också genomföras. Frågan huruvida och i vilken<br>utsträckning ett genomförande behöver ske på nationell nivå beror på<br>GUSP-beslutets utformning.</p>
<p>24</p>
<p>Andra och tredje styckena motsvarar 1 § tredje stycket i den nuvarande<br>sanktionslagen (ändrad senast genom SFS 1994:1635, jfr prop.<br>1994/95:87).</p>
<p>Om ett förordnande att genomföra sanktioner skulle upphöra att gälla<br>måste regeringen upphäva de föreskrifter som den har meddelat i enlighet<br>med förordnandet. Det framgår av föreslagna 6 §.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>4 § För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande<br>enligt 3 § första stycket får regeringen meddela föreskrifter om<br>förbud i förhållande till en blockerad stat i fråga om</p>
<p>1. utlänningars vistelse här i landet,</p>
<p>2. in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar,</p>
<p>3. tillverkning,</p>
<p>4. kommunikationer,</p>
<p>5. kreditgivning,</p>
<p>6. näringsverksamhet,</p>
<p>7. trafik, eller</p>
<p>8. undervisning och utbildning.</p>
<p>Ett förbud far inte gälla egendom som är avsedd endast för<br>innehavarens personliga bruk.</p>
<p>Första stycket motsvarar i sak delvis 3-8 §§ i den nu gällande<br>sanktionslagen.</p>
<p>Bemyndigandet upprepar direkt vissa delegeringsbara ämnen i 8 kap.<br>7 § första stycket regeringsformen. De angivna ämnena är sådana som kan<br>väntas bli aktuella vid genomförande av sanktioner.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 2 § tredje stycket i den nuvarande<br>sanktionslagen (jfr prop. 1971:77 s. 72).</p>
<p>5 § Förbud som har meddelats enligt 4 § gäller även förfaranden<br>eller åtgärder som omfattas av avtal som har träffats innan förbudet<br>trädde i kraft, om regeringen inte föreskriver något annat.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad senast<br>genom SFS 1979:515, jfr prop. 1978/79:91).</p>
<p>25</p>
<p>Upphävande av regeringens beslut</p>
<p>6 § Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande<br>enligt 3 § första stycket eller föreskrifter som har meddelats i<br>enlighet med ett sådant förordnande,</p>
<p>1. när och i samma utsträckning som ett sådant beslut eller en<br>sådan rekommendation som avses i 1 § har upphävts eller upphört<br>att gälla, eller</p>
<p>2. om förhållandena har ändrats så att syftet med ett sådant beslut<br>som avses i 1 § 2 inte längre finns kvar.</p>
<p>Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva föreskrifter<br>som har meddelats i enlighet med ett förordnande enligt 3 § första<br>stycket, om förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra<br>stycket.</p>
<p>I paragrafens första stycke, som i huvudsak motsvarar 1 § sista stycket i<br>den nuvarande sanktionslagen, anges när regeringen skall upphäva ett<br>förordnande eller föreskrifter som har meddelats i enlighet med<br>förordnandet.</p>
<p>Enligt första punkten skall ett förordnande eller föreskrifter som har<br>meddelats i enlighet med förordnandet upphävas, när och i samma<br>utsträckning som ett sådant beslut eller en sådan rekommendation som<br>avses i 1 § har upphävts eller upphört att gälla. Exempel på situationer då<br>beslut eller rekommendationer utan att ha upphävts formellt ändå måste<br>anses ha upphört att gälla är när den internationella respekten för<br>ifrågavarande sanktioner har urholkats så att det rimligen måste anses att<br>de inte längre gäller.</p>
<p>Enligt andra punkten skall detsamma gälla, om förhållandena har<br>ändrats så att syftet med ett sådant beslut som avses i 1 § 2 inte längre<br>finns kvar. Det kan vara fallet, om syftet med sanktionerna har ändrats till<br>ett annat än för att upprätthålla eller återställa internationell fred och<br>säkerhet.</p>
<p>I paragrafens andra stycke anges att regeringen skall upphäva<br>föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett förordnande, om<br>förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra stycket. Den föreslagna<br>regeln är ny och har kommit till för att tydliggöra att regeringen skall<br>upphäva föreskrifter i de fall förordnandet har förfallit.</p>
<p>Undantag från förbud</p>
<p>7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>för särskilda fall medge undantag från förbud som har meddelats<br>enligt 4 §.</p>
<p>Paragrafen reglerar frågan om undantag från förbud meddelade med stöd<br>av lagen. Den motsvarar delvis 9 § i den nuvarande sanktionslagen<br>(ändrad senast genom SFS 1979:515, jfr prop. 1978/79:91).</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>26</p>
<p>Regeringen kan för särskilda fall medge undantag från förbud som har Prop. 1995/96:35<br>meddelats enligt 4 §. I förhållande till vad som nu gäller har den<br>ändringen gjorts att regeringen ges möjlighet att delegera beslutanderätten<br>till en förvaltningsmyndighet.</p>
<p>Beträffande den närmare motiveringen till ändringen kan hänvisas till<br>vad som tidigare sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 12).</p>
<p>Straff</p>
<p>8 § Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats<br>enligt 4 § döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om<br>brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Den som har begått<br>gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i<br>högst sex månader.</p>
<p>Första stycket gäller också den som bryter mot förbud i en<br>förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av<br>Europeiska gemenskapen med anledning av ett sådant beslut eller<br>en sådan rekommendation som avses i 1 § 1.</p>
<p>Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är<br>ringa. Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller<br>medhjälp till en gärning som avses i denna paragraf.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11 § första, andra och tredje styckena i den<br>nuvarande sanktionslagen (ändrad senast genom SFS 1994:1665, jfr prop.<br>1994/95:97).</p>
<p>9 § En svensk medborgare som utomlands har begått brott som<br>avses i 8 § skall dömas till ansvar enligt denna lag och vid svensk<br>domstol.</p>
<p>Detta gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är<br>tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena<br>brottsbalken.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 11 § fjärde stycket i den nuvarande<br>sanktionslagen (ändrad senast genom SFS 1994:1665, jfr prop.<br>1994/95:97).</p>
<p>Enligt den ordning som nu gäller är det regeringen som far föreskriva<br>om bestämmelsens tillämpning. Med hänsyn till den nya regeringsformen<br>måste sådana bestämmelser numera ges i lag.</p>
<p>Åtal</p>
<p>10 § Åtal för brott enligt 8 § far väckas bara efter förordnande av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>27</p>
<p>Paragrafen motsvarar 14 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad senast Prop. 1995/96:35<br>genom SFS 1994:1665, jfr prop. 1994/95:97).</p>
<p>Förverkande</p>
<p>11 § Utbyte av brott enligt 8 § skall förklaras förverkat, om det inte<br>är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad senast<br>genom SFS 1994:1665, jfr prop. 1994/95:97).</p>
<p>12 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 8 §<br>eller som har kommit till genom ett sådant brott far förklaras<br>förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller det annars<br>finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom med vilken någon<br>har tagit sådan befattning som utgör brott enligt 8 §.</p>
<p>I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad senast<br>genom SFS 1994:1665, jfr prop. 1994/95:97).</p>
<p>Avvisning</p>
<p>13 § För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande<br>enligt 3 § första stycket far regeringen meddela föreskrifter om att<br>en utlänning kan avvisas enligt utlänningslagen (1989:529), om</p>
<p>1. utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en<br>blockerad stat, och</p>
<p>2. utlänningen har begått eller avser att begå en handling som står<br>i strid med antingen förbud enligt 4 § eller förbud i en sådan av<br>Europeiska gemenskapen beslutad förordning som avses i 8 § andra<br>stycket.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 15 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad<br>senast genom SFS 1989:536, jfr prop. 1988/89:86).</p>
<p>I förhållande till den nu gällande sanktionslagen har den ändringen<br>gjorts att föreskrifterna om avvisning även kan avse en utlänning som<br>skäligen kan antas tillhöra en blockerad stat och som har begått eller avser<br>att begå en handling som står i strid med ett förbud enligt lagen. Med<br>tillhöra en blockerad stat åsyftas t.ex. en utlänning som tillhör en regim<br>mot vilken sanktioner riktas.</p>
<p>Vidare har den föreslagna bestämmelsen gjorts tillämplig även på<br>handlingar som står i strid med förbud i en sådan av Europeiska<br>gemenskapen beslutad förordning som avses i 8 § andra stycket.</p>
<p>28</p>
<p>Tvångsmedel m.m.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>14 § Bestämmelserna i 13-19 §§ lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling gäller vid brott mot ett förbud mot in- eller utförsel<br>av varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel som har<br>föreskrivits</p>
<p>1. enligt 4 §, eller</p>
<p>2. i en sådan av Europeiska gemenskapen beslutad förordning som<br>avses i 8 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 16 § i den nuvarande sanktionslagen (ändrad<br>senast genom SFS 1994:1665, jfr prop. 1994/95:97).</p>
<p>I förhållande till den nu gällande sanktionslagen har den ändringen<br>gjorts att hänvisningen till ”förbud som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5”<br>ersatts av en hänvisning till ”förbud mot in- eller utförsel av varor eller<br>åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel”. Ändringen är en följd av<br>att regeringens bemyndiganden i 3-8 §§ i den nuvarande sanktionslagen<br>ersätts med ett mer vidsträckt bemyndigande i 4 §.</p>
<p>Tillkännagivande i Svensk författningssamling</p>
<p>15 § Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna<br>vilka förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av<br>Europeiska gemenskapen med anledning av sådana beslut eller<br>rekommendationer som avses i 1 § 1 och för vilka straffansvar<br>därför gäller här i landet direkt enligt 8 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 17 § i den nuvarande sanktionslagen (jfr prop.<br>1994/95:97).</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996, då lagen (1971:176) om<br>vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den äldre lagen, med undantag av dess 9 §, gäller dock<br>fortfarande i fråga om sådana förordnanden och föreskrifter som<br>regeringen har meddelat med stöd av den lagen.</p>
<p>3. I fråga om undantag från förbud som har meddelats med stöd<br>av 3-8 §§ i den äldre lagen gäller 7 § i den nya lagen.</p>
<p>Enligt första punkten föreslås den nya lagen träda i kraft den 1 juli 1996,<br>då nu gällande sanktionslag skall upphöra att gälla.</p>
<p>Andra punkten innebär att den nuvarande sanktionslagen av praktiska<br>skäl fortfarande skall gälla i fråga om sådana förordnanden och<br>föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av den lagen.</p>
<p>Enligt tredje punkten skall den nya lagens 7 § även tillämpas i fråga om<br></p>
<p>29</p>
<p>förbud som har meddelats med stöd av 3-8 §§ i sanktionslagen. Detta är Prop. 1995/96:35<br>föranlett av att regeringen skall ha möjlighet att delegera ärenden<br>avseende undantag från förbud som meddelats med stöd av den nuvarande<br>sanktionslagen.</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</p>
<p>Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till sanktionslagen<br>ändras till den nya lagen.</p>
<p>16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:85) med<br>bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel<br>av varor</p>
<p>1 §</p>
<p>Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter<br>antogs av riksdagen den 15 december 1994 (prop. 1994/95:117, bet.</p>
<p>1994/95 :JoU 10, rskr. 1994/95:94). I samband därmed företogs en mindre<br>följdändring i 1 § första stycket lagen med bemyndigande att meddela<br>föreskrifter om in- eller utförsel av varor (se SFS 1994:1822). Av ett<br>förbiseende kom paragrafens andra stycke att falla bort. Lagförslaget<br>innebär att det av misstag upphävda stycket återinförs i paragrafen.</p>
<p>Lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Den föreslås därför<br>träda i kraft den 1 april 1996.</p>
<p>30</p>
<h2>Utredningens lagförslag</h2>
<p>1. Förslag till lag om vissa internationella sanktioner</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>När lagen får tillämpas</p>
<p>1 § Regeringen får förordna att 3 och 12 §§ skall tillämpas om det behövs<br>med anledning av ett beslut som fattats eller en rekommendation som<br>antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med<br>Förenta nationernas stadga.</p>
<p>Detta gäller också ett beslut som fattats i överensstämmelse med<br>bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget<br>om Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa<br>internationell fred och säkerhet. En förutsättning här är att nationella<br>åtgärder måste vidtas omedelbart.</p>
<p>2 § Samråd med utrikesnämnden skall föregå ett förordnande av<br>regeringen att tillämpa 3 och 12 §§, utom i de fall det rör sig om<br>bindande beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd.</p>
<p>Vad regeringen får föreskriva förbud om</p>
<p>3 § Regeringen far meddela föreskrifter om förbud i förhållande till en<br>stat eller ett område eller annan som i övrigt är föremål för sanktioner<br>enligt ett beslut eller en rekommendation som avses i 1 § (blockerad stat)<br>och som rör något eller några av följande ämnen:</p>
<p>- utlänningars vistelse i landet,</p>
<p>- in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar,</p>
<p>- tillverkning,</p>
<p>- kommunikationer,</p>
<p>- kreditgivning,</p>
<p>- näringsverksamhet,</p>
<p>- trafik, eller</p>
<p>- undervisning och utbildning.</p>
<p>Ett förbud får inte gälla egendom som är avsedd endast för<br>innehavarens personliga användning.</p>
<p>4 § Ett förbud som har meddelats med stöd av 3 § gäller även om det<br>avser ett förfarande eller en åtgärd som det har slutits avtal om innan<br>förbudet trädde i kraft. Detta under förutsättning att regeringen inte har<br>förordnat något annat.</p>
<p>När ett förbud inte längre skall gälla</p>
<p>5 § Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande eller<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av förordnandet, om</p>
<p>- säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller delvis har<br>återkallats eller upphört att gälla,</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>31</p>
<p>- ett beslut som har fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om Prop. 1995/96:35<br>en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska Bilaga 1<br>unionen helt eller delvis har upphävts eller upphört att gälla, eller</p>
<p>- förhållandena har ändrats så att syftet med ett förordnande inte längre<br>kvarstår.</p>
<p>Undantag från förbud</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan för<br>ett visst fall medge undantag från förbud som meddelats med stöd av 3 §.</p>
<p>Straff m.m.</p>
<p>7 § Den som bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 § döms,<br>om gärningen begåtts uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år<br>eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Har gärningen<br>begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex<br>månader.</p>
<p>Det som sägs i första stycket gäller också den som bryter mot förbud</p>
<p>i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska<br>gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer<br>som avses i 1 § första stycket.</p>
<p>Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas i ringa fall. Till<br>ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till gärningar<br>som avses i denna paragraf.</p>
<p>8 § En svensk medborgare som utomlands har begått brott som avses i</p>
<p>7 § skall dömas efter denna lag och vid svensk domstol. Detta gäller även<br>om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap.</p>
<p>5 a § första och andra stycket den balken.</p>
<p>9 § Utbyte av brott enligt 7 § skall förklaras förverkat, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>10 § Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt 7 § eller<br>som frambragts genom ett sådant brott kan förklaras förverkad, om det<br>behövs till förebyggande av brott eller det annars finns särskilda skäl.<br>Detsamma gäller egendom med vilken tagits befattning som utgör brott<br>enligt 7 §.</p>
<p>I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.</p>
<p>11 § Åtal for brott enligt 7 § far väckas endast efter förordnande av<br>regeringen eller den regeringen bemyndigar.</p>
<p>12 § Regeringen far meddela föreskrifter om att en utlänning kan avvisas</p>
<p>i den ordning som föreskrivs i utlänningslagen (1989:529), om<br>utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en blockerad stat<br>och har begått eller avser att begå en sådan handling som står i strid med<br>antingen förbud enligt 3 § eller förbud i sådana av Europeiska 3;</p>
<p>gemenskapen beslutade förordningar som avses i 7 § andra stycket.</p>
<p>13 § Har regeringen med stöd av 3 § meddelat förbud mot in- eller<br>utförsel av varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel, gäller<br>13-19 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling vid brott mot ett<br>sådant förbud.</p>
<p>Detsamma gäller vid brott mot motsvarande förbud i sådana av<br>Europeiska gemenskapen beslutade förordningar som avses i 7 § andra<br>stycket.</p>
<p>Tillkännagivande i Svensk författningssamling</p>
<p>14 § Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna, vilka<br>förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska<br>gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer<br>som avses i 1 § första stycket och för vilka straffansvar därför gäller i<br>landet direkt enligt 7 § andra stycket.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1995 då lagen (1971:176)<br>om vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den upphävda lagen, med undantag av 9 §, gäller dock fortfarande<br>i fråga om sådana tillämpningsförordnanden och föreskrifter som<br>regeringen meddelat före ikraftträdandet av den nya lagen.</p>
<p>3.1 fråga om undantag från förbud som meddelats med stöd av 3-8 §§<br>i den upphävda lagen gäller 6 § i den nya lagen.</p>
<p>33</p>
<p>2. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>4 kap.</p>
<p>2 §</p>
<p>En utlänning far vidare avvisas</p>
<p>1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin<br>vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,<br>samt för sin hemresa,</p>
<p>2. om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat<br>nordiskt land och det kan antas att han inte kommer att försörja sig på ett<br>ärligt sätt eller att han kommer att bedriva sådan verksamhet som kräver<br>arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,</p>
<p>3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan<br>särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i<br>något annat nordiskt land,</p>
<p>4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan<br>antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig<br>underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1971:176) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>visning kan ske.</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1995:000) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>vis’ .ng kan ske.</p>
<p>En utlänning far avvisas även i andra fall när det har begärts av den<br>centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas<br>att han annars beger sig till det landet.</p>
<p>Avvisning enligt denna paragraf far inte ske senare än tre månader efter<br>utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering<br>eller uppehållstillstånd.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1995.</p>
<p>34</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Sanktionslagsutredningens betänkande (SOU 1995:28) Lagen om vissa<br>internationella sanktioner - en översyn har tillställts totalt 40<br>remissinstanser. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm,<br>Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Stiftelsen Stockholms<br>internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), Kommerskollegium,<br>Stockholms handelskammare, Försvarsmakten, Kustbevakningen,<br>Överstyrelsen for civil beredskap (ÖCB), Svenska röda korset,<br>Socialstyrelsen, Statens järnvägar (SJ), Luftfartsverket,<br>Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Uppsala universitet, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Statens<br>invandrarverk, Konkurrensverket, Grossistförbundet Svensk Handel,<br>Sveriges Industriförbund, Sveriges redareförening, Svenska<br>Bankföreningen och Svenska åkeriförbundet.</p>
<p>Riksåklagaren har bifogat yttranden från Åklagarmyndigheten i<br>Stockholm och Göteborg samt från Regionåklagarmyndigheten i Västerås.</p>
<p>Riksdagens ombudsmän (JO) har från de synpunkter som JO har att<br>beakta inte funnit anledning att kommentera de forslag betänkandet<br>innehåller.</p>
<p>Sjöfartsverket har, utifrån de intressen Sjöfartsverket har att bevaka, inte<br>haft något att anföra.</p>
<p>Sveriges riksbank, Svenska handelskammarforbundet, Svenska<br>Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Försäkringsförbund,<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation (SACO), Posten AB, Scandinavian Airlines System<br>(SAS), Svenska Alliansmissionen, Svenska FN-fÖrbundet och Sveriges<br>speditörforbund har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från<br>att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>35</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>1. Förslag till lag om vissa internationella sanktioner</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Lagens innehåll</p>
<p>1 § Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet av internationella<br>sanktioner som</p>
<p>1. har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas<br>säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, eller</p>
<p>2. har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en<br>gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska<br>unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell<br>fred och säkerhet.</p>
<p>Definition</p>
<p>2 § Med blockerad stat avses i denna lag en stat, ett område eller något<br>annat, exempelvis en organisation eller en regim, som utsätts för<br>sanktioner enligt 1 §.</p>
<p>När regeringen får meddela föreskrifter</p>
<p>3 § Regeringen får förordna att 5 och 14 §§ skall tillämpas i förhållande<br>till en blockerad stat, om det behövs för att genomföra sådana sanktioner<br>som avses i 1 §.</p>
<p>4 § Regeringen skall överlämna vaije förordnande enligt 3 § till riksdagen<br>för godkännande.</p>
<p>Ett förordnande upphör att gälla, om</p>
<p>1. det inte har överlämnats till riksdagen för godkännande inom en<br>månad från det att regeringen har meddelat förordnandet, och</p>
<p>2. riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att<br>förordnandet har överlämnats till riksdagen.</p>
<p>Vid beräkning av tid för riksdagens godkännande enligt andra stycket 2,<br>skall man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens<br>arbete än en månad.</p>
<p>Vad regeringen får förbjuda</p>
<p>5 § Regeringen far meddela föreskrifter om förbud i förhållande till en<br>blockerad stat i fråga om</p>
<p>1. utlänningars vistelse i landet,</p>
<p>2. in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar,</p>
<p>3. tillverkning,</p>
<p>4. kommunikationer,</p>
<p>5. kreditgivning,</p>
<p>6. näringsverksamhet,</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>36</p>
<p>7. trafik, eller</p>
<p>8. undervisning och utbildning.</p>
<p>Ett förbud får inte gälla egendom som är avsedd endast för<br>innehavarens personliga bruk.</p>
<p>6 § Förbud som har meddelats med stöd av 5 § gäller även förfaranden<br>eller åtgärder som omfattas av avtal som har träffats innan förbudet trädde<br>i kraft, om regeringen inte föreskriver något annat.</p>
<p>När föreskrifter skall ändras eller upphävas</p>
<p>7 § Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande enligt<br>3 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av ett sådant<br>förordnande,</p>
<p>1. när och i samma utsträckning som ett sådant beslut eller en sådan<br>rekommendation som avses i 1 § har upphävts eller upphört att gälla, eller</p>
<p>2. om förhållandena har ändrats så att syftet med ett sådant beslut som<br>avses i 1 § 2 inte längre finns kvar.</p>
<p>Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av ett förordnande enligt 3 §, om förordnandet<br>har upphört att gälla enligt 4 § andra stycket.</p>
<p>Undantag från förbud</p>
<p>8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får for<br>särskilda fall medge undantag från förbud som har meddelats med stöd av<br>5 §•</p>
<p>Straff</p>
<p>9 § Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats med stöd<br>av 5 § döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är<br>grovt, till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov<br>oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Första stycket gäller också den som bryter mot förbud i förordningar om<br>ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen<br>med anledning av sådana beslut eller rekommendationer som avses i<br>1 § I-</p>
<p>Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.<br>Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till<br>gärningar som avses i denna paragraf.</p>
<p>10 § En svensk medborgare som utomlands har begått brott som avses i<br>9 § skall dömas till ansvar enligt denna lag och vid svensk domstol.</p>
<p>Detta gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig<br>och trots 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken.</p>
<p>Åtal</p>
<p>11 § Atal för brott enligt 9 § får väckas bara efter förordnande av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Förverkande</p>
<p>12 § Utbyte av brott enligt 9 § skall förklaras förverkat, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>13 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 9 § eller<br>som har kommit till genom ett sådant brott far förklaras förverkad, om det<br>behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.<br>Detsamma gäller egendom med vilken någon har tagit sådan befattning<br>som utgör brott enligt 9 §.</p>
<p>I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.</p>
<p>Avvisning</p>
<p>14 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en utlänning kan avvisas<br>på det sätt som föreskrivs i utlänningslagen (1989:529), om</p>
<p>1. utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en<br>blockerad stat, och</p>
<p>2. utlänningen har begått eller avser att begå en sådan handling som står<br>i strid med antingen förbud enligt 5 § eller förbud i sådana av Europeiska<br>gemenskapen beslutade förordningar som avses i 9 § andra stycket.</p>
<p>Tvångsmedel m.m.</p>
<p>15 § Bestämmelserna i 13-19 §§ lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling gäller vid brott mot ett förbud mot in- eller utförsel av<br>varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel som har<br>föreskrivits</p>
<p>1. med stöd av 5 §, eller</p>
<p>2. i sådana av Europeiska gemenskapen beslutade förordningar som<br>avses i 9 § andra stycket.</p>
<p>Tillkännagivande i Svensk författningssamling</p>
<p>16 § Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka<br>förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska<br>gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer<br>som avses i 1 § 1 och för vilka straffansvar därför gäller här i landet<br>direkt enligt 9 § andra stycket.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996, då lagen (1971:176) om<br>vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den upphävda lagen, med undantag av dess 9 §, gäller dock<br>fortfarande i fråga om sådana tillämpningsförordnanden och föreskrifter<br>som regeringen har meddelat före ikraftträdandet av den nya lagen.</p>
<p>3. I fråga om undantag från förbud som har meddelats med stöd av<br>3-8 §§ i den upphävda lagen gäller 8 § i den nya lagen.</p>
<p>38</p>
<p>2. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529)’ skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>4 kap.</p>
<p>2 §<sup>2</sup></p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>En utlänning far vidare avvisas</p>
<p>1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin<br>vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,<br>samt för sin hemresa,</p>
<p>2. om det kan antas att han under sin vistelse i Sverige eller i något<br>annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller att<br>han kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha<br>sådant tillstånd,</p>
<p>3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan<br>särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i<br>något annat nordiskt land,</p>
<p>4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan<br>antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig<br>underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1971:176) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>visning kan ske.</p>
<p>5. om det med stöd av lagen<br>(1996:000) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att av-<br>visning kan ske.</p>
<p>En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den<br>centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas<br>att han annars beger sig till det landet.</p>
<p>Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter<br>utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering<br>eller uppehållstillstånd.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>Lagen omtryckt 1994:515.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1995:773.</p>
<p>39</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-10</p>
<p>Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i<br>Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 26 oktober 1995 (Utrikesdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om vissa internationella sanktioner,</p>
<p>2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Beatrice<br>Hemqvist.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>1 lagrådsremissen föreslås en ny lag om vissa internationella sanktioner,<br>som skall ersätta den nuvarande lagen i samma ämne. Liksom enligt<br>gällande lag ankommer det på regeringen att för Sveriges del meddela<br>beslut om sanktioner. Avsikten är att regeringen liksom hittills skall gå<br>fram i två steg (jfr författningskommentaren till 3 § i det remitterade<br>förslaget). Regeringen skall sålunda till en början meddela ett mera<br>allmänt förordnande om att sätta lagen i tillämpning. Detta förordnande<br>skall underställas riksdagen för godkännande. Regeringen skall vidare, i<br>enlighet med förordnandet, meddela mera detaljerade föreskrifter om vilka<br>förbud det är fråga om (5 § i remissförslaget). Den praxis som hittills har<br>brukat tillämpas innebär att det allmänna förordnandet och<br>detaljföreskriftema beslutas i ett sammanhang.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör den tänkta ordningen komma till ett tydligare<br>uttryck än som har skett i det remitterade förslaget. Lagrådet föreslår att<br>de bestämmelser som handlar om regeringens allmänna förordnande (3<br>och 4 §§ i remissförslaget) förs samman till en paragraf, 3 §. Vidare bör<br>lagtexten justeras i vissa avseenden.</p>
<p>Lagrådet föreslår att den nya 3 § får följande lydelse:</p>
<p>”Regeringen får förordna att sanktioner enligt denna lag skall genomföras<br>med anledning av ett beslut eller en rekommendation som avses i 1 §.<br>Förordnandet skall överlämnas till riksdagen för godkännande.</p>
<p>Ett förordnande upphör att gälla,</p>
<p>1. om det inte har överlämnats till riksdagen för godkännande inom en<br>månad från det att regeringen meddelade förordnandet, eller</p>
<p>2. om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att<br>förordnandet överlämnades till riksdagen.</p>
<p>Vid beräkning av tid för riksdagens godkännande enligt andra stycket</p>
<p>2 skall man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i<br>kammarens arbete än en månad.”</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Lagrådet anser vidare att rubriken före 3 § bör lyda ”Regeringens beslut</p>
<p>40</p>
<p>om sanktioner”.</p>
<p>För att riksdagen skall få ett tillräckligt underlag för sitt ställningstagande<br>får det förutsättas att regeringen liksom hittills, i samband med att ett<br>förordnande underställs riksdagen för godkännande, lämnar riksdagen<br>vissa upplysningar om vilka detalj föreskrifter som regeringen har<br>meddelat eller eventuellt avser att meddela. Ett minimikrav torde vara att<br>riksdagen informeras om vilka typer av sanktioner enligt uppräkningen i<br>5 § som det är fråga om. Vidare bör riksdagen ha tillgång till det beslut<br>eller den rekommendation av ett internationellt organ som ligger till grund<br>för regeringens förordnande.</p>
<p>Sammanförs regleringen i remissförslagets 3 och 4 §§ till en paragraf,<br>påverkar det paragrafnumreringen i det följande. Vidare får olika<br>hänvisningar ändras.</p>
<p>I 5 § (4 § enligt Lagrådets förslag), som handlar om vilka<br>detalj föreskrifter som får meddelas av regeringen, bör göras vissa<br>förtydliganden. För att sambandet med regeringens mera generella<br>förordnanden skall markeras, bör paragrafen inledas med orden: ”För att<br>genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande enligt 3 § får<br>regeringen meddela föreskrifter ...”. Vidare bör i första stycket punkt 1<br>användas formuleringen ”utlänningars vistelse här i landet”.</p>
<p>Lagrådet anser också att den särskilda rubriken framför den nu behandlade<br>paragrafen bör kunna utgå. Paragrafens innehåll får anses täckt av den<br>tidigare förordade rubriken framför 3 § (”Regeringens beslut om<br>sanktioner”).</p>
<p>I 7 £ (6 § enligt Lagrådets förslag) bör, på samma sätt som i 5 § (4 §),<br>talas om föreskrifter som har meddelats ”i enlighet med” ett<br>regeringsförordnande. Paragrafens rubrik bör lämpligen lyda ”Upphävande<br>av regeringens beslut”.</p>
<p>14 § (13 § enligt Lagrådets förslag) bör, i likhet med 5 § (4 §), inledas<br>med orden ”För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande<br>enligt 3 § får regeringen meddela föreskrifter ...”.</p>
<p>I övrigt lämnas förslagen i lagrådsremissen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>41</p>
<h2>Utrikesdepartementet Prop. 1995/96:35</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1995</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden</p>
<p>Hellström, Peterson, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,</p>
<p>Blomberg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Johansson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Hellström</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1995/96:35 En ny lag om vissa<br>internationella sanktioner.</p>
<p>42</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1995/96:35</p>
<p>Författnings rubrik</p>
<p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p>
<p>Celexnummer för<br>bakomliggande EG-<br>regler</p>
<p>Lag (1996:000) om vissa 3, 4, 13 §§<br>internationella sanktioner</p>
<p>Lag om ändring i lagen 1 §<br>(1975:85) med<br>bemyndigande att<br>meddela föreskrifter om<br>in- eller utförsel av</p>
<p>varor</p>
<p>43</p>
<p>gotab 49351, Stockholm 1995</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1995/96:UU12?11att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1995/96:UU12?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1995/96:UU12?33att riksdagen antar regeringens förslag till?BBordläggning1995-12-04 00:00:00inträffat2INLInlämning1995-12-04 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1995-12-05 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1995-12-19 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avUtrikesdepartementet2014-11-23 12:52:03statustextstatustextÄrendet är avslutatGJ03352019-05-22 17:24:30tilldelatTilldelatUtrikesutskottet2014-11-23 12:52:03behandlas_i1995/96:UU12GJ01UU12bet1995/96UU12En ny lag om vissa internationella sanktionerBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1995/96:35<br/>
En ny lag om vissa internationella sanktionerGJ02U18mot1995/96U18med anledning av prop. 1995/96:35 En ny lag om vissa internationella sanktionerMotionföljdmotionav Marianne Samuelsson och Bodil Francke Ohlsson (MP)<br/>
med anledning av prop. 1995/96:35<br/>
En ny lag om vissa internationella sanktionerGJ02U18mot1995/96U18med anledning av prop. 1995/96:35 En ny lag om vissa internationella sanktionerav Marianne Samuelsson och Bodil Francke Ohlsson (MP)Motion