<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2288604</hangar_id>
 <dok_id>GJ03226</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>226</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:226</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>226</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-05-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:36</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Hållbar utveckling i landets fjällområden</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03226/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03226</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03226</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:226&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling i landets fjällområden&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03226/prop_199596__226-1.png" style="width:38pt;height:41pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Miljödepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas ett samlat förslag till åtgärder i syfte att främja en&lt;br&gt;hållbar utveckling i landets fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås lagändringar i terrängkömingslagen (1975:1313),&lt;br&gt;körkortslagen (1977:477), rennäringslagen (1971:437) och jaktlagen&lt;br&gt;(1987:259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 terrängkömingslagen föreslås möjlighet för regeringen att meddela&lt;br&gt;skärpta regler för undantag, exempelvis för skoterleder, i regleringsom-&lt;br&gt;råden, tidigare allmänt benämnda skoterförbudsområden. Vidare föreslås&lt;br&gt;ett utökat skydd mot terrängköming på jordbruksmark. Bestämmelserna&lt;br&gt;för överträdelser av terrängkömingslagen föreslås också skärpas. I&lt;br&gt;körkortslagen föreslås traktorkort eller körkort som behörighetskrav för&lt;br&gt;förare av terrängskoter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rennäringslagen föreslås införas miljömål för rennäringen. Vidare&lt;br&gt;föreslås ändrade regler i rennäringslagen och jaktlagen för överklagande&lt;br&gt;av beslut i rennäringsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen redovisas även andra åtgärder i syfte att främja en&lt;br&gt;hållbar utveckling i fjällen. En fjälldelegation för regionalt samarbete&lt;br&gt;kommer att inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska störningarna från skotertrafiken avser regeringen att&lt;br&gt;föreslå att medel anvisas för bidrag till anläggande av skoterleder m.m.&lt;br&gt;Ytterligare regleringsområden kommer att införas i samband med en&lt;br&gt;översyn av regleringsområden med förbud mot skoterköming. Skärpta&lt;br&gt;regler kommer att införas i vissa regleringsområden, bl.a. för yrkestrafik.&lt;br&gt;Inför kommande beslut om regleringsområden kommer fortsatta samråd&lt;br&gt;att ske med berörda länsstyrelser och kommuner. Även kommunerna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att ges möjlighet att besluta om regleringsområden. En generell Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;hastighetsbegränsning om 50 km/tim kommer att införas för terräng-&lt;br&gt;skotrar. Obligatorisk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs för&lt;br&gt;den som avser att anordna fäst skoterled. Vidare kommer krav på samråd&lt;br&gt;med Naturvårdsverket att införas för länstyrelsen i fråga om beslut om&lt;br&gt;anläggande av skoterled i regleringsområde. Skyddet mot terrängköming&lt;br&gt;i ung- och plantskog förtydligas. Föreslagna åtgärder rörande terräng-&lt;br&gt;köming skall följas upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För terrängskotrar föreslår regeringen att obligatoriska buller- och&lt;br&gt;avgaskrav efter anmälan till EG-kommissionen införs för nya fordon från&lt;br&gt;den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen upprättas. Obligato-&lt;br&gt;risk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs för anordnande av&lt;br&gt;renstängsel m.m. Åtgärder redovisas för att begränsa effekterna från&lt;br&gt;barmarksköming i fjällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs i fråga om&lt;br&gt;undersökningsarbete för mineralutvinning i s.k. obrutna fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i körkortslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut.................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i terrängkömingslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1313);.......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i körkortslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:477)........................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i rennäringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:437)........................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) ... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt................................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lägesbeskrivning och miljöhot i fjällområdena .... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna överväganden för en hållbar utveckling i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällområdena ......................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklad och samordnad fjällplanering............. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt samråd ....................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Terrängköming ............................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt.............................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser som reglerar rätten att färdas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terrängmotorfordon...................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Allmänt om uttryck och författningar ......22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Terrängkömingslagen ................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Terrängkömingsförordningen och terräng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikkungörelsen................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.4 Naturvårdslagen ................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.5 Brottsbalken...................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.6 Allemansrätten .................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Översyn av regleringsområden............... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skärpt reglering i vissa områden ............. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunerna får inrätta regleringsområden.......30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om hänsyn till naturmiljön och viltet ...... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark .......32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Terrängköming på enskild väg............... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hastighetsbegränsning för terrängskotrar ........35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 Skoterleder m.m........................ 36 &amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.1 &amp;nbsp;Medel för anläggande av skoterleder m.m. . . 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.2 &amp;nbsp;Samråd enligt naturvårdslagen för fest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnande av skoterleder............ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.3 &amp;nbsp;Samråd inför beslut om skoterleder i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regleringsområden................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.4 &amp;nbsp;Fjällsäkerhet på skoterleder........... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 &amp;nbsp;Reglering av terrängskotertrafik i känsliga skärgårds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden ............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 &amp;nbsp;Skärpta bestämmelser för överträdelser av terräng-&lt;br&gt;kömingslagen .........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.13 &amp;nbsp;Uppföljning och utvärdering av regleringen i fjällom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet............................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Miljökrav på terrängskotrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Behörighetskrav för förare av terrängskoter........... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Körkortskrav ......................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förarlicens för skoterförare ................ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Luftfartyg i fjällen .......................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rennäringen.............................. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Nuvarande förhållanden................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Central rennäringsmyndighet och rennäringspolitiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor.............................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Miljömål för rennäringen.................. 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Renbetesfrågor m.m...................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Markanvändningsredovisningar .............. 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;Stängselfrågor......................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;Reglering av barmarksköming på kalfjäll ........ 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 &amp;nbsp;Överklagande av beslut i rennäringsärenden ...... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Mineralutvinning i fjällområdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Turism ................................. 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Allmänt............................. 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Turism och&amp;nbsp;hållbar utveckling i fjällen.......... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Miljömål&amp;nbsp;för&amp;nbsp;turistsektom.................. 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Jakt och fiske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Ikraftträdande m.m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Författningskommentar........................ 73 &amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i terrängkömingslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1313).......................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i körkortslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:477)........................... 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:437)........................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) . . 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Betänkandet Hållbar utveckling i landets fjäll-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden (SOU 1995:100) ................. 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanfattning........................ 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna till betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995:100) ........................... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna till betänkandet&lt;br&gt;Miljöklassning av snöskotrar (SOU 1995:97)...... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Författningsförslag i betänkandet Hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i landets fjällområden (SOU 1995:100) ......... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Författningsförslag i Slutbetänkandet Miljöklassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av snöskotrar (SOU 1995:97) ............... 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996 . &amp;nbsp;106&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i terrängkömingslagen (1973:1313),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i körkortslagen (1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i jaktlagen (1987:259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i terrängkömingslagen&lt;br&gt;(1975:1313);&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ terrängkömingslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1313) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körning i terräng med&lt;br&gt;motordrivet fordon för annat ända-&lt;br&gt;mål än jordbruk eller skogsbruk är&lt;br&gt;förbjuden i hela landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på barmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- eller ungskog, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart att körningen kan ske&lt;br&gt;utan risk för skada på skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körning i terräng med&lt;br&gt;motordrivet fordon för annat&lt;br&gt;ändamål än jordbruk eller&lt;br&gt;skogsbruk är förbjuden i hela&lt;br&gt;landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på barmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- eller ungskog, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart att körningen kan ske&lt;br&gt;utan risk för skada på skogen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på snötäckt jordbruksmark, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart att körningen&lt;br&gt;kan ske utan risk för skada på&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i&lt;br&gt;terräng med motordrivet fordon förbjuden även på annan mark än som&lt;br&gt;anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva undantag från förbud enligt&lt;br&gt;1 § i fråga om körning i räddnings-&lt;br&gt;tjänst eller viss näringsutövning&lt;br&gt;eller när det annars föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag&lt;br&gt;från förbud eller i särskilt fall&lt;br&gt;medge undantag från förbud eller&lt;br&gt;föreskrifter enligt 1 § i fråga om&lt;br&gt;körning i räddningstjänst eller viss&lt;br&gt;näringsutövning eller när det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För områden som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket får regeringen före-&lt;br&gt;skriva att sådana föreskrifter eller&lt;br&gt;beslut om undantag får meddelas&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:319.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 2 eller mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen döms till&lt;br&gt;penningböter. Om gärningen är&lt;br&gt;ringa skall dock inte dömas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 - 3 eller mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen döms till böter.&lt;br&gt;Om gärningen är ringa skall inte&lt;br&gt;dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Beslut om undantag från&lt;br&gt;förbud enligt denna lag som meddelats före den 1 januari 1997 gäller till&lt;br&gt;den 1 juli 1997 om inte annat forordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:303.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477) p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:226&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)’&lt;br&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a § Terrängskoter får föras&lt;br&gt;endast av den som har körkort eller&lt;br&gt;traktorkort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moped får föras endast av den som har fyllt 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängskoter får föras endast av&lt;br&gt;den som har fyllt 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 2 § får utomlands bosatt person som har fyllt 15 år och&lt;br&gt;som tillfälligtvis vistas här bruka av honom införd lätt motorcykel, om&lt;br&gt;den uppfyller de villkor som gäller för sådant fordon i hans hemland.&lt;br&gt;Detta gäller dock endast om motorn har en slagvolym som ej överstiger&lt;br&gt;50 kubikcentimeter och om den som har infört fordonet får föra detta i&lt;br&gt;hemlandet utan körkort eller därmed jämförlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1980:977.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen&lt;br&gt;(1971:437)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 65 a och 99 §§ rennäringslagen (1971:437)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen skall bedrivas med&lt;br&gt;bevarande av naturbetesmarkemas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långsiktiga produktionsförmåga så&lt;br&gt;att dessa ger en uthålligt god&lt;br&gt;avkastning samtidigt som den&lt;br&gt;biologiska mångfalden behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om den hänsyn som vid renskötsel skall tas till naturvårdens&lt;br&gt;och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så&lt;br&gt;ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får meddela de&lt;br&gt;förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av första&lt;br&gt;stycket skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande eller förbud får&lt;br&gt;meddelas först sedan det har visat&lt;br&gt;sig att länsstyrelsens råd och an-&lt;br&gt;visningar inte har följts. I&lt;br&gt;brådskande fall eller när det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl, får länsstyrel-&lt;br&gt;sen dock omedelbart meddela&lt;br&gt;förelägganden eller förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får meddela de&lt;br&gt;förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av andra&lt;br&gt;stycket skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande eller förbud får&lt;br&gt;meddelas först sedan det har visat&lt;br&gt;sig att länsstyrelsens råd inte har&lt;br&gt;följts. I brådskande fall eller när&lt;br&gt;det annars finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;länsstyrelsen dock omedelbart&lt;br&gt;meddela förelägganden eller för-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §’&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 1, 12,&lt;br&gt;17,21, 39, 43, 50, 62, 65 a och&lt;br&gt;71 §§, 72 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena samt 74, 79, 80, 93 och&lt;br&gt;97 §§ denna lag/är överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt föreskrifter med-&lt;br&gt;delade med stöd av lagen får, om&lt;br&gt;beslutet rör annat än sådan upplåt-&lt;br&gt;else som avses i 32 §, överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1993:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:1693.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsens beslut att bevilja regi-&lt;br&gt;strering av renmärken får dock inte&lt;br&gt;överklagas. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till kam-&lt;br&gt;marrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i övrigt&lt;br&gt;enligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;Statens jordbruksverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att bevilja registrering av Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;renmärken får dock inte överkla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gas. Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om upplåtelse som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § får överklagas hos regering-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en. Beslut som avser upplåtelse av&lt;br&gt;rätt till jakt eller fiske får dock&lt;br&gt;överklagas endast av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos regeringen. Xhrkets&lt;br&gt;beslut i en överklagad fråga som&lt;br&gt;avser upplåtelse av rätt till jakt&lt;br&gt;efter älg får dock överklagas en-&lt;br&gt;dast av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men skall inte tillämpas i de&lt;br&gt;fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:226&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jakträtt upplåtits mot ersättning och gäller avtalet för viss tid som&lt;br&gt;överstiger ett år, skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall upphöra&lt;br&gt;att gälla vid avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på det sätt&lt;br&gt;som gäller för uppsägning enligt 8 kap. 8 § jordabalken. Vill fastig-&lt;br&gt;hetsägaren eller nyttjanderättshavaren att villkoren för avtalet ändras för&lt;br&gt;en ny upplåtelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning&lt;br&gt;som gäller för uppsägning av avtalet. Uppsägning och begäran om&lt;br&gt;villkorsändring skall ske senast två månader före avtalstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avtal som avses i första stycket inte sägs upp inom rätt tid, anses&lt;br&gt;det förlängt på en tid som motsvarar upplåtelsetiden, dock längst fem år,&lt;br&gt;eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor&lt;br&gt;i övrigt som bestäms enligt 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelser med stöd&lt;br&gt;av rennäringslagen (1971:437)&lt;br&gt;samt upplåtelser som ingår i arren-&lt;br&gt;de eller hyra gäller särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller&lt;br&gt;inte upplåtelser med stöd av rennä-&lt;br&gt;ringslagen (1971:437). För upplåt-&lt;br&gt;elser som ingår i arrende eller hyra&lt;br&gt;gäller särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men skall inte tillämpas för&lt;br&gt;beslut om upplåtelse som fattats med stöd av rennäringslagen (1971:437)&lt;br&gt;före denna lags i kraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 26 januari 1995 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv&lt;br&gt;(dir. 1995:10) om en hållbar utveckling i landets fjällområden för&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A). Beredningen fick i uppdrag att göra&lt;br&gt;en samlad analys av miljösituationen i landets ijällområden och lämna&lt;br&gt;förslag till åtgärder för en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 2 mars 1995 överlämnade regeringen till Miljövårds-&lt;br&gt;beredningen handlingarna i ärenden rörande tre utredningar om snösko-&lt;br&gt;tertrafik. Det gällde betänkandet Skoterköming på jordbruks- och&lt;br&gt;skogsmark - kartläggning och åtgärdsförslag (SOU 1994:16), rapporten&lt;br&gt;Snöskotern i naturen (Ds 1994:36) och rapporten Projekt for översyn av&lt;br&gt;skotertrafiken (RPS rapport 1993:5). Regeringen fann att Miljövårds-&lt;br&gt;beredningen borde överväga utredningarnas förslag och remissynpunkter&lt;br&gt;inom ramen för uppdraget om fjällen och redovisa dem samordnat med&lt;br&gt;beredningens förslag i övrigt vad gäller fjällområdena. Betänkandet&lt;br&gt;Skoterköming på jordbruks- och skogsmark - kartläggning och åtgärds-&lt;br&gt;förslag (SOU 1994:16) överlämnades till regeringen i februari 1994.&lt;br&gt;Genom beslut den 24 juni 1993 hade regeringen bemyndigat vederbör-&lt;br&gt;ande statsråd att tillkalla den särskilde utredaren (dir. 1993:85) med&lt;br&gt;uppgift att kartlägga konsekvenserna för jordbruket och skogsbruket av&lt;br&gt;användningen av snöskotrar. Rapporten Snöskotern i naturen&lt;br&gt;(Ds 1994:36), vilken hade utarbetats av Länsstyrelsen i Västerbottens län,&lt;br&gt;redovisades till regeringen i februari 1994. Regeringens hade genom&lt;br&gt;beslut den 28 oktober 1993 uppdragit åt länsstyrelsen att kartlägga&lt;br&gt;snöskotertrafikens effekter på naturmiljön. Rikspolisstyrelsen hade i&lt;br&gt;rapporten Projekt för översyn av skotertrafiken (RPS rapport 1993:5),&lt;br&gt;som i november 1993 överlämnats till regeringen, låtit en särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp kartlägga bl.a. omfattningen av snöskotertrafik och olyckor&lt;br&gt;samt föreslå åtgärder. Betänkandet och rapporterna har remissbehandlats.&lt;br&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M94/387,&lt;br&gt;M94/442 och M94/702).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har till Miljövårdsberedningen även överlämnat redovis-&lt;br&gt;ningar från länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län vilka hade utarbetats på regeringens uppdrag genom&lt;br&gt;beslut den 9 juni 1994 om utökat skydd mot buller från snöskotrar m.m.&lt;br&gt;och luftfartyg i vissa fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen lämnade i oktober 1995 betänkandet Hållbar&lt;br&gt;utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100). Betänkandet innehåller&lt;br&gt;förslag om åtgärder rörande planeringsförutsättningar, mineralutvinning,&lt;br&gt;rennäring, terrängköming och turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bemyndigade regeringen den 16 juni 1994 chefen för Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet att uppdra åt den särskilde utredaren&lt;br&gt;(Ml993:08) med uppgift att se över miljöklassystemet för bilar att bl.a.&lt;br&gt;även utreda och lämna förslag till ett system för miljöklassning av&lt;br&gt;snöskotrar (dir. 1993:64). Miljöklassutredningen lämnade i oktober 1995&lt;br&gt;betänkandet Miljöklassning av snöskotrar (SOU 1995:97). Betänkandet&lt;br&gt;innehåller förslag om miljökrav (miljöklassning) på terrängskotrar och en&lt;br&gt;differentierad försäljningsskatt på nya terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandena Hållbar utveckling i landets fjällområden och Miljöklass- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;ning av snöskotrar har remissbehandlats. Utredningarnas samman-&lt;br&gt;fattningar av betänkandena finns i bilagorna 1 och 2. Förteckningar över&lt;br&gt;remissinstanserna redovisas i bilagorna 3 och 4. Sammanställningar av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M95/4169&lt;br&gt;och M95/4057). Betänkandenas lagförslag finns i bilagorna 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1994 lämnades till riksdagen en regeringsskrivelse (skr.&lt;br&gt;1993/94:175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.&lt;br&gt;i vilken redovisades olika bullerbegränsande åtgärder. Riksdagen anförde&lt;br&gt;inga erinringar mot skrivelsen (bet. 1993/94:JoU21, rskr. 1993/94:362).&lt;br&gt;Utöver nämnda uppdrag om översyn av utökat skydd mot buller från&lt;br&gt;snöskotrar m.m. och luftfartyg i vissa fjällområden samt om miljöklass-&lt;br&gt;ning av snöskotrar har regeringen uppdragit åt Boverket att utarbeta råd&lt;br&gt;och goda exempel for bullerftågomas behandling i översiktsplaneringen&lt;br&gt;samt uppdragit åt Vägverket att i samråd med ansvariga myndigheter i&lt;br&gt;Norge och Finland utreda och lämna förslag om en skärpt bullemorm&lt;br&gt;m.m. för snöskotrar och andra terrängskotrar. Vägverkets uppdrag har&lt;br&gt;redovisats till regeringen i maj 1995. Verkets förslag har därefter&lt;br&gt;överlämnats till Miljöklassutredningen. I regeringsskrivelsen uttalades att&lt;br&gt;regeringen skulle återkomma till riksdagen med ställningstaganden till de&lt;br&gt;förslag som togs upp i det betänkande och de rapporter som överläm-&lt;br&gt;nades till Miljövårdsberedningen den 2 mars 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har utarbetat en rapport&lt;br&gt;Hushållning med knappa resurser (Ds 1995:15) som i mars 1995&lt;br&gt;överlämnades till Finansdepartementet. Rapporten behandlar bl.a.&lt;br&gt;allemansrätten, fjällen och skotertrafik i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur m.m. anförde&lt;br&gt;föredragande statsrådet att starka skäl talade för att regeringen borde&lt;br&gt;befrias från att pröva överklaganden i förvaltningsärenden. Frågan ansågs&lt;br&gt;dock behöva beredas ytterligare. Mot denna bakgrund har det inom&lt;br&gt;Jordbruksdepartementet upprättats promemorian Överklagande av beslut&lt;br&gt;i rennäringsärenden. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Riks-&lt;br&gt;dagens beslut med anledning av regeringens förslag till ändrad lydelse av&lt;br&gt;bl.a. 99 § rennäringslagen (1971:437) i prop. 1995/96:22 om två-&lt;br&gt;partsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna (bet.&lt;br&gt;1995/96:JuU7, rskr. 1995/96:55) har medfört att viss förändring skett i&lt;br&gt;förhållande till promemorians lagförslag. Promemorian har remissbe-&lt;br&gt;handlats. Sametinget, Statens jordbruksverk samt länsstyrelserna i&lt;br&gt;Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr Jo95/2525).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen avser justeringar i redan befintliga lagar. Förslagen medför&lt;br&gt;därmed inte några bedömningsproblem i fråga om hur föreskrifterna&lt;br&gt;förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt eller hur de&lt;br&gt;förhåller sig till varandra. I rättssäkerhetshänseende finns det främst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att se på det förslag som avser en ändring av påföljd i Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;terrängkömingslagen. Regeringens förslag i denna del är en återgång till&lt;br&gt;vad som tidigare har gällt eftersom syftet med den lagändring som&lt;br&gt;genomfördes år 1986 har förfallit. Därmed uppkommer inte några&lt;br&gt;tidigare inte beaktade problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det omfettande utredningsarbete som tigger bakom lagförslagen har&lt;br&gt;inte framkommit att några särskilda tillämpningsproblem finns och inte&lt;br&gt;heller remissinstanserna har påtalat att sådana förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör således den bedömningen att lagförslagen är av sådan&lt;br&gt;art att det skulle sakna betydelse att höra Lagrådet. Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de nu föreliggande lagförslagen har därför inte inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Lägesbeskrivning och miljöhot i fjällområdena&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fjällområdet har som andra delar av landet påverkats av olika former av&lt;br&gt;mänskliga aktiviteter. Fjällområdet har såväl från nationella som&lt;br&gt;internationella utgångspunkter mycket stora natur- och kulturvärden och&lt;br&gt;är därför mycket attraktivt för rekreation och friluftsliv i olika former.&lt;br&gt;Samtidigt brukas i princip hela fjällområdet av rennäringen som bedrivs&lt;br&gt;av den samiska befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många anspråk på mark har ställts och ställs på fjällområdet bl.a. för&lt;br&gt;vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning, fjällnära skogsbruk och för&lt;br&gt;fjällturism. Under senare år har också påverkan från rennäringen och&lt;br&gt;terrängkömingen, särskilt snöskotertrafiken, ökat i omfattning. Intresse-&lt;br&gt;konflikterna har stundtals varit betydande. Därtill kommer nedfell av&lt;br&gt;försurande och andra miljöskadliga ämnen. Miljökvaliteten har också&lt;br&gt;successivt försämrats sett över en längre tidsperiod. Vissa områden i&lt;br&gt;fjällvärlden uppvisar långt gångna miljöskador. Detta kan komma att&lt;br&gt;påverka möjligheterna att nyttja fjällområdena för rennäring samt för&lt;br&gt;friluftsliv och rekreation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällområdet är särskilt känsligt för slitage. Stitageproblemen är enligt&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen tydligast i de södra fjälltrakterna där situationen&lt;br&gt;på vissa platser bedöms som allvarlig. De lavdominerade hedarna är&lt;br&gt;lågproduktiva och i torrt tillstånd känsliga för mekanisk påverkan. På&lt;br&gt;vissa marker, t.ex. kärr och sluttningar, uppstår lätt markskador. Det&lt;br&gt;kalla klimatet och den korta sommarperioden medför att såväl land- som&lt;br&gt;vattenekosystemens produktionsförmåga är låg. Effekterna av det&lt;br&gt;kanaliserade slitaget, t.ex. från terrängköming, finns över hela fjällom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbredningen av buller i våra natur- och rekreationsområden i fjällen&lt;br&gt;har ökat markant under de senaste åren, främst till följd av den ökade&lt;br&gt;användningen av snöskotrar. Områden med en låg bullernivå har därför&lt;br&gt;blivit en allt mer knapp naturresurs. Samtidigt är användning av&lt;br&gt;terrängfordon och flyg i fjällområdet nödvändig inom rennäring och viss&lt;br&gt;annan näringsverksamhet samt för vissa samhälleliga insatser, t.ex.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjuktransporter och fjällräddning. Snöskotrar och flyg är dessutom Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;värdefulla transportmedel för lokalbefolkningen och turister.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Allmänna överväganden för en hållbar utveckling i&lt;br&gt;fjällområdena&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1993 om en strategi för biologisk mångfald med&lt;br&gt;grundläggande principer för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk&lt;br&gt;mångfald. Strategin omfattar dels en miljöanpassning av olika sam-&lt;br&gt;hällsverksamheter, dels skydd av värdefulla naturområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora områden i fjällen skyddas som nationalparker och naturreservat&lt;br&gt;enligt naturvårdslagen (1964:822). Den sammanlagda arealen skyddade&lt;br&gt;områden ovanför skogsodlingsgränsen i de fyra fjällänen utgör enligt&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen ca 24 700 km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;. Planer finns dessutom på&lt;br&gt;ytterligare nationalparker i fjällområdet i Naturvårdsverkets national-&lt;br&gt;parksplan. Därtill planeras flera nya naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällområdena anges i 3 kap. naturresurslagen (1987:12) vara av&lt;br&gt;riksintresse med hänsyn till områdenas natur- och kulturvärden samt för&lt;br&gt;friluftslivet. I de grundläggande bestämmelserna (2 kap.) ges bl.a. skydd&lt;br&gt;för mark- och vattenområden som är opåverkade eller ekologiskt&lt;br&gt;känsliga. Även områden av betydelse for rennäringen skyddas enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 kap. naturresurslagen. I naturresurslagens särskilda&lt;br&gt;hushållningsbestämmelser (3 kap. 5 §) ges för vissa fjällområden, de s.k.&lt;br&gt;obrutna fjällområdena, ett starkare skydd mot olika former av ex-&lt;br&gt;ploateringsåtgärder. Bestämmelserna i naturresurslagen konkretiseras i&lt;br&gt;den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) och bestämmelserna tillämpas vid beslut enligt de lagar som&lt;br&gt;är anknutna till naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällen finns 12 områden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län där regeringen med stöd av terrängkömingslagstiftningen&lt;br&gt;förbjudit körning i terräng på snötäckt mark med motordrivna fordon.&lt;br&gt;Områdena anges av Miljövårdsberedningen omfatta en sammanlagd areal&lt;br&gt;om ca 23 000 km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;. I flera av dessa områden har länsstyrelserna enligt&lt;br&gt;bemyndigande i förordningen till lagen medgett undantag från förbuden&lt;br&gt;för skoterleder. Vidare har för vissa nationalparker och naturreservat&lt;br&gt;föreskrivits förbud mot terrängköming enligt bestämmelserna i natur-&lt;br&gt;vårdslagen. För vissa av områdena finns också restriktioner mot flyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under år 1995 till EG-kommissionen anmält områden som&lt;br&gt;bör ingå i Natura 2000, det sammanhängande europeiska ekologiska nät&lt;br&gt;som skall skapas enligt EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG). Flera&lt;br&gt;av dessa objekt avser nationalparker och naturreservat i fjällområdet med&lt;br&gt;betydande arealer. Vidare har regeringen beslutat att ett vidsträckt&lt;br&gt;område i Norrbotten - benämnt det lappländska världsarvsområdet - skall&lt;br&gt;föreslås som område på UNESCO:s världsarvslista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det, mot bakgrund av redovisade miljöhot mot&lt;br&gt;fjällområdenas stora natur- och kulturvärden, finns starka skäl att nu&lt;br&gt;vidta ytterligare åtgärder för en hållbar utveckling. De speciella&lt;br&gt;ekologiska förhållandena i fjällområdet och karaktären av storslaget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturlandskap med stora sammanhängande ostörda områden bör Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;vidmakthållas. Vidare bör utnyttjandet av naturresurser inte få överskrida&lt;br&gt;resursernas uthålliga produktionskapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hållbar utveckling bör ses i ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt&lt;br&gt;perspektiv. De som bor i fjällregionen måste ges möjligheter till arbete,&lt;br&gt;utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen tål.&lt;br&gt;Utvecklingen i ljällområdet måste självfallet beakta den samiska&lt;br&gt;befolkningens kultur och dess rätt till nyttjande av fjällområdet samt&lt;br&gt;rennäringens möjligheter att utvecklas i ett modernt samhälle. Samtidigt&lt;br&gt;måste rennäringen bedrivas i sådana former att naturen inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja en hållbar utveckling i våra fjällområden lämnar&lt;br&gt;regeringen förslag till olika åtgärder för att stärka skyddet, särskilt inom&lt;br&gt;de s.k. obrutna ijällområdena. Förslagen har stöd hos remissinstanserna.&lt;br&gt;Förslag till lagändringar lämnas vad gäller terrängköming, behörig-&lt;br&gt;hetskrav för skoterförare samt rennäring. I propositionen övervägs&lt;br&gt;ytterligare åtgärder, bl.a. om planeringsförutsättningar, organisation,&lt;br&gt;turism, miljökrav på terrängskotrar samt övriga författningsändringar om&lt;br&gt;bl.a. mineralutvinning, översyn av s.k. skoterförbudsområden, hastighets-&lt;br&gt;begränsning för terrängskotrar och anläggande av skoterleder. Regering-&lt;br&gt;en kommer inom kort att till EG-kommissionen anmäla förslag om&lt;br&gt;buller- och avgaskrav på terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kommer det framdeles att krävas ytterligare insatser, framför&lt;br&gt;allt lokalt. En förstärkt lokal dialog kring frågor om hållbar utveckling&lt;br&gt;i fjällområdena är därför viktig. Naturvårdsfrågor liksom andra frågor&lt;br&gt;som hänger samman med en hållbar utveckling i fjällen bör vara en&lt;br&gt;angelägen uppgift också för kommunerna. Det gäller även hur nationella&lt;br&gt;intressen skall beaktas och integreras i den lokala planerings- och&lt;br&gt;beslutsprocessen. Att värna om naturområden som inte är störda av&lt;br&gt;buller utgör i det sammanhanget en viktig lokal uppgift, bl.a. för att&lt;br&gt;upprätthålla goda förutsättningar för friluftsliv och turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de&lt;br&gt;Janeiro år 1992 antogs Agenda 21, en handlingsplan för en globalt&lt;br&gt;hållbar utveckling. Agenda 21-arbetet i kommunerna innebär goda&lt;br&gt;möjligheter att skapa fora för att diskutera och komma med förslag till&lt;br&gt;åtgärder för en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s strukturfonder som skall användas för stöd åt utvecklingen i det&lt;br&gt;s.k. mål 6-området ger nya möjligheter till regional utveckling. Inom&lt;br&gt;ramen för utvecklingsprogrammet för mål 6 skall naturtillgångarna&lt;br&gt;nyttjas varsamt genom lämpliga åtgärder inom jordbruk, fiske, rennäring,&lt;br&gt;skogsbruk samt malm- och mineralbrytningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Utvecklad och samordnad fjällplanering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En utvecklad kommunal översiktspla-&lt;br&gt;nering enligt plan- och bygglagen (1987:10) ger med stöd av natur-&lt;br&gt;resurslagens (1987:12) hushållningsregler verkningsfulla medel for&lt;br&gt;kommunerna att ta hänsyn till de starka bevarandeintressena i fjäll-&lt;br&gt;områdena och att främja en hållbar utveckling i dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översyn av bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen (1987:12)&lt;br&gt;bör anstå i avvaltan på Miljöbalksutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: En utvecklad och samordnad&lt;br&gt;fjällplanering bör slås fast i de kommunala översiktsplanerna och berörda&lt;br&gt;länsstyrelser bör bör få i uppdrag att ta fram underlag for de fjällom-&lt;br&gt;råden som omfattas av 3 kap. naturresurslagen. Boverket bör ges i upp-&lt;br&gt;drag att utforma vägledning för detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en ut-&lt;br&gt;vecklad och samordnad fjällplanering. Plan- och byggutredningen, Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet och Stockholms universitet är dock tveksamma till&lt;br&gt;föreslagen indelning i zoner. Kommunförbundet anser att utredningens&lt;br&gt;förslag inte innebär någon egentlig förändring utan att frågorna kan&lt;br&gt;utvecklas i kommunernas översiktplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Fjällområdenas unika karaktär,&lt;br&gt;och orördhet, deras stora betydelse för naturvård, friluftsliv och ren-&lt;br&gt;näring utgör värden som ställer särskilt höga krav på hänsyn och skydd.&lt;br&gt;Genom de särskilda hushållningsbestämmelsema i 3 kap. naturresurslagen&lt;br&gt;ges ett starkt skydd för bevarandeintressena i fjällområdena. Bestämmel-&lt;br&gt;serna skall tillämpas vid beslut enligt ett flertal till naturresurslagen&lt;br&gt;knutna lagar som gäller användningen av mark och vatten. Områdena&lt;br&gt;som anges i 3 kap. naturresurslagen är i sin helhet av riksintresse. Den&lt;br&gt;kommunala översiktsplanen har en särskilt viktig roll för tillämpningen&lt;br&gt;av naturresurslagens bestämmelser. Av planen skall bl.a. framgå hur&lt;br&gt;kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Kommunal översiktsplanering enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen m.m., (prop. 1994/95:230, bet. 1995/96:BoUl, rskr.&lt;br&gt;1995/96:30) betonas den fysiska planeringens roll i en samlad politik för&lt;br&gt;en hållbar utveckling. Regeringen anser i denna att det är naturligt att&lt;br&gt;den kommunala översiktsplanen utvecklas till ett av de grundläggande&lt;br&gt;instrumenten i det lokala miljöarbetet. Med stöd av förslagen i proposi-&lt;br&gt;tionen har kraven på miljöhänsyn i översiktsplanen stärkts och planens&lt;br&gt;betydelse vid olika beslut gjorts tydligare. Vidare har översiktsplanering-&lt;br&gt;ens roll i fråga om behandlingen av områden av riksintresse enligt&lt;br&gt;naturresurslagen förtydligats. Genom kravet på att kommunfullmäktige&lt;br&gt;minst en gång under mandatperioden skall ta ställning till översiktplanens&lt;br&gt;aktualitet ges förutsättningar för att diskussionen om den lämpligaste an-&lt;br&gt;vändningen av områdena hålls aktuell och levande. Med den ökade tyngd&lt;br&gt;och de vidgade möjligheter som översiktsplanen därmed har getts anser&lt;br&gt;regeringen att den som planeringsinstrument väl fyller de krav som ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökat hänsynstagande till bevarandevärdena i fjällområdena ställer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att i de stora fjällområdena avgränsa och närmare studera&lt;br&gt;områden med särskilda värden eller anspråk som grund för utvecklade&lt;br&gt;insatser för bevarande m.m. kan tillgodoses genom en fördjupning av&lt;br&gt;översiktsplanen. Regeringen anser därför att det nu inte finns skäl att in-&lt;br&gt;föra särskilda krav på planeringen för dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. de hot mot fjällområdenas värden som Miljö-&lt;br&gt;vårdsberedningen har beskrivit i sitt betänkande, anser regeringen att det&lt;br&gt;är angeläget att frågan om en hållbar utveckling i fjällen uppmärksammas&lt;br&gt;av de berörda kommunerna och ges en behandling i den kommunala&lt;br&gt;planeringen enligt plan- och bygglagen. Ansatser för en sådan utvecklad&lt;br&gt;planering kan även i ett kortare perspektiv vara av värde som underlag&lt;br&gt;bl.a. för länsstyrelsernas översyn av befintliga och planerade skoterleder&lt;br&gt;och för de samråd som skall ske vid översynen av regleringsområdena.&lt;br&gt;Det är även angeläget att länsstyrelserna utvecklar ett aktuellt och samlat&lt;br&gt;material om värden och allmänna intressen i fjällområdena som underlag&lt;br&gt;för kommunernas planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen (M 1993:04) har i uppdrag att lägga förslag till&lt;br&gt;en samlad miljölagstiftning i en miljöbalk. Utredningen överväger frågan&lt;br&gt;om hur naturresurslagen kan föras in i en sådan miljöbalk. Boverket har&lt;br&gt;i sin rapport Områden av riksintresse enligt 3 kap. naturresurslagen&lt;br&gt;(februari 1996), pekat på behovet av en bred översyn av bestämmelserna&lt;br&gt;i 3 kap. naturresurslagen. Regeringen bedömer att frågan om en sådan&lt;br&gt;översyn, vilken naturligen bör innefatta skyddet för fjällområdena, bör&lt;br&gt;anstå i avvaktan på Miljöbalksutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förstärkt samråd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En fjälldelegation sammansatt av&lt;br&gt;representanter från länsstyrelserna i fjällänen bör inrättas. Den&lt;br&gt;organisationsform för samråd som finns i Norrbottens län i form&lt;br&gt;av ett s.k. fjällråd bör övervägas även i övriga fjällän. Fjällkommu-&lt;br&gt;nema bör vidareutveckla det lokala samrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser, såsom Boverket,&lt;br&gt;Sametinget, länsstyrelserna och flertalet kommuner, tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om inrättande av en fjälldelegation. Många av remissinstanserna vill&lt;br&gt;också ingå i delegationen. Kommunförbundet, som avstyrker förslaget,&lt;br&gt;anser att ett särskilt samrådsorgan mellan berörda fjällkommuner och&lt;br&gt;länsstyrelserna kan övervägas för att ytterligare stärka samplaneringen i&lt;br&gt;hela fjällregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan enbart positiva remissynpunkter framförs i fråga om länsvisa&lt;br&gt;fjällråd. Länsstyrelsen i Västerbottens län är positiv till en samarbets-&lt;br&gt;grupp utan centrala myndigheter. Svenska samemas riksförbund och&lt;br&gt;Svenska världsnaturfonden har kritiska synpunkter liksom Arvidsjaurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommun som avstyrker. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samråd och informationsutbyte&lt;br&gt;mellan myndigheter och organisationer bör intensifieras på olika nivåer&lt;br&gt;och mellan olika grupper och intressen. Det finns därför behov av olika&lt;br&gt;fora för ett sådant utökat samarbete. Den modell som redovisas i&lt;br&gt;betänkandet, med råd på kommunal nivå, fjällråd på länsnivå och en&lt;br&gt;fjälldelegation på regional nivå, visar på hur ett sådant samarbete kan&lt;br&gt;organiseras. Syftet med en sådan modell är i första hand att skapa festare&lt;br&gt;former för ett utökat informationsutbyte och samarbete. Inget av organen&lt;br&gt;bör ha myndighetsuppgifter. Regeringen avser att inrätta en fjälldelega-&lt;br&gt;tion sammansatt av representanter från berörda länsstyrelser som skall&lt;br&gt;främja en hållbar utveckling i fjällområdena. Det är viktigt att den&lt;br&gt;organisatoriska formen för fjälldelegationen övervägs noga bl.a. för att&lt;br&gt;behålla vitaliteten i delegationen. Regeringen avser att utfärda närmare&lt;br&gt;föreskrifter för delegationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forum för samarbete mellan kommunerna och statliga centrala och&lt;br&gt;regionala myndigheter har i Norrbottens län organiserats genom ett s.k.&lt;br&gt;fjällråd. Regeringen finner det lämpligt att även övriga fjällän överväger&lt;br&gt;ett motsvarande forum för den typen av kontakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna spelar en viktig roll för att skapa samråds- och dis-&lt;br&gt;kussionsfora för de människor som bor i fjällen och övriga som på olika&lt;br&gt;sätt brukar fjällen. Kommunerna har bl.a. genom sin verksamhet med&lt;br&gt;den kommunala fysiska planeringen erhållit betydande erfarenheter av&lt;br&gt;samråd. Dessa erfarenheter är viktiga vid samråd om nya frågor rörande&lt;br&gt;fjällen, exempelvis hur ett hållbart nyttjande av fjällen skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Terrängköming&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I syfte att upprätthålla ostördheten i&lt;br&gt;värdefulla och känsliga fjällområden bör en utökning och översyn&lt;br&gt;ske av nuvarande regleringsområden för terrängköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Flera remissinstanser ger stöd åt föreslagen&lt;br&gt;reglering av färdsel med terrängskoter, bl.a. Kammarrätten i Sundsvall,&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet, Åre kommun, Kungl. Vetenskapsakademien&lt;br&gt;och Friluftsfrämjandet. Naturvårdsverket och Sametinget förordar att&lt;br&gt;terrängköming i fjällområdet skall vara tillåten endast på leder och i vissa&lt;br&gt;områden. Lantbrukarnas riksförbund anser att den rättsliga grunden för&lt;br&gt;fri färdsel med snöskoter saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Användningen av motoriserade&lt;br&gt;färdmedel i fjällen har ökat markant under de senaste decennierna.&lt;br&gt;Framför allt gäller detta användningen av terrängskotrar, i första hand&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snöskotrar. Antalet registrerade terrängskotrar i landet har ökat från ca Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;28 500 år 1975 till ca 147 000 i trafik och ca 41 000 avställda i&lt;br&gt;december 1995. Huvudparten av skotrarna finns i de fyra nordligaste&lt;br&gt;länen. Motoriseringen har medfört buller och andra störningar i en allt&lt;br&gt;större del av fjällvärlden, vilket också har lett till ökade konflikter mellan&lt;br&gt;olika kategorier av fjällbesökare. Störningar såsom buller och avgaser&lt;br&gt;kan också störa känslig fauna i områden som i övrigt är lite påverkade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången till motoriserade fordon innebär samtidigt att människor&lt;br&gt;lättare kan komma ut i naturen. Det går att nå tidigare svårbesökta&lt;br&gt;platser och få nya naturupplevelser. För handikappade personer kan&lt;br&gt;motordrivna färdmedel vara en förutsättning för att de skall kunna ha en&lt;br&gt;aktiv fritid. I många glesbygdsområden ger jakt, fiske, svamp- och&lt;br&gt;bärplockning ett väsentligt tillskott i ekonomin för de enskilda hushållen.&lt;br&gt;Fordonen innebär en frihetskänsla och en möjlighet att röra sig i sin bygd&lt;br&gt;och kan ibland vara en förutsättning för att kunna bo kvar. Snöskotrar&lt;br&gt;används dessutom yrkesmässigt inom bl.a. rennäring, skogsbruk och&lt;br&gt;fjällräddning och har stor betydelse för dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällen har regeringen med stöd av terrängkömingslagen (1975:1313)&lt;br&gt;förbjudit körning med motordrivet fordon i terräng i 12 s.k. skoter-&lt;br&gt;förbudsområden. Dessutom har för vissa nationalparker och naturreservat&lt;br&gt;föreskrivits sådana förbud med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdena ligger inom sådana delar av fjällen som anges vara av&lt;br&gt;riksintresse för friluftslivet eller med hänsyn till områdenas natur- och&lt;br&gt;kulturvärden enligt bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen. Från bl.a.&lt;br&gt;friluftslivssynpunkt är det av både nationell och internationell betydelse&lt;br&gt;att dessa områden så långt möjligt kan undanhållas de störningar som&lt;br&gt;följer av den allt mer omfattande skotertrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge och Finland har en betydligt mer restriktiv lagstiftning än&lt;br&gt;Sverige när det gäller terrängköming. I Finland är körning i terräng med&lt;br&gt;motordrivna fordon, med vissa undantag, förbjuden utan markägarens&lt;br&gt;tillstånd. I Norge är det i princip förbjudet att köra med motordrivet&lt;br&gt;fordon i terrängen. Dispens kan ges om det finns särskilda skäl. I&lt;br&gt;Finnmark och Nord-Tröms kan fylkesmannen tillåta nöjesåkning på&lt;br&gt;särskilda leder. Miljövårdsberedningen har bl.a. utrett konsekvenserna&lt;br&gt;av en övergång till ett regelsystem med ett generellt förbud mot körning&lt;br&gt;på snötäckt mark i kombination med vissa undantag. Följande alternativ&lt;br&gt;har övervägts:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Skotertrafiken i hela landet generellt tillåten endast på leder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Skotertrafiken i fjällområdet generellt tillåten endast på leder och i&lt;br&gt;vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Utökning av dagens förbudsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att konsekvenserna av att införa ett regelsystem enligt&lt;br&gt;alternativ 1 skulle bli allt för omfettande. I valet mellan en reglering&lt;br&gt;enligt alternativ 2 och alternativ 3 förordar regeringen, i likhet med&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen, en översyn och utökning av nuvarande s.k.&lt;br&gt;skoterförbudsområden enligt terrängkömingslagen. Detta alternativ har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också ett bredare stöd bland remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid körning med motordrivet fordon i terräng måste flera lagar Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;beaktas. Någon allmän färdselrätt för körning i terräng med motordrivna&lt;br&gt;fordon kan inte anses föreligga. Regeringen återkommer till denna fråga&lt;br&gt;i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Bestämmelser som reglerar rätten att färdas med&lt;br&gt;terrängmotorfordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har i sitt betänkande ett avsnitt benämnt Reglering&lt;br&gt;av färdselrätten. Uttrycket färdselrätt är hämtat från tidigare utredningar&lt;br&gt;om regleringen av skotertrafiken i fjällen. Någon positivt uttalad rättighet&lt;br&gt;som kan kallas färdselrätt, i likhet med allemansrätten, och läggas till&lt;br&gt;grund för i stort sett fri färd i naturen med terrängskoter kan emellertid&lt;br&gt;inte anses föreligga. Inte heller allemansrätten kan åberopas som grund&lt;br&gt;för sådan trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa en större klarhet i vad som gäller vid färd i naturen med&lt;br&gt;terrängmotorfordon görs en kort genomgång av gällande bestämmelser&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av Miljövårdsberedningens betänkande har det&lt;br&gt;framkommit synpunkter om att särskilda regler gäller vid motoriserad&lt;br&gt;färd i naturen för mark som omfattas av avvittringsinstitutet som reglerar&lt;br&gt;uppdelningen av mark mellan kronan och enskilda. De regler som tas&lt;br&gt;upp i det följande gäller även för detta slag av mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Allmänt om uttryck och författningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet snöskoter förekommer inte i lagstiftningen. Snöskoter ingår i&lt;br&gt;vad som betecknas terrängmotorfordon. Dessa delas i sin tur in i terräng-&lt;br&gt;skotrar, till vilka snöskotrar räknas, och terrängvagnar, bl.a. snövesslor.&lt;br&gt;Två- och trehjuliga motorcyklar kan registreras som terrängskotrar och&lt;br&gt;fyrhjulingar som terrängmotorfordon eller traktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om körning med terrängskoter, som i första hand har till&lt;br&gt;syfte att skydda allmänna intressen, finns i terrängkömingslagen&lt;br&gt;(1975:1313), terrängkömingsförordningen (1978:594), terrängtrafikkun-&lt;br&gt;görelsen (1972:594) och naturvårdslagen (1964:822). Vidare finns sär-&lt;br&gt;skilda regler för trafik med terrängmotorfordon i vägtrafikkungörelsen&lt;br&gt;(1972:603), i körkortslagen (1977:477) en bestämmelse om lägsta ålder&lt;br&gt;för att få framföra terrängskoter och i lagen om transport av farligt gods&lt;br&gt;(1982:821) med bestämmelser om transport av farligt gods på väg eller&lt;br&gt;i terräng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överträdelser i förhållande till enskilda intressen finns&lt;br&gt;bestämmelser främst i brottsbalken. Överträdelser av bestämmelserna kan&lt;br&gt;även få skadeståndsrättsliga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i Allmänna Råd (91:8) behandlat frågan om&lt;br&gt;tillämpningen av terrängkömingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Terrängkömingslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängkömingslagen är en förbudslag som syftar till att skydda allmänna&lt;br&gt;intressen mot skador och störningar som orsakas av trafik med motor-&lt;br&gt;drivna fordon. Mark och vegetation skall skyddas mot skador samt&lt;br&gt;störningar på fauna och friluftsliv minimeras. För näringsverksamheterna&lt;br&gt;jordbruk och skogsbruk finns ett generellt undantag från förbudet. I&lt;br&gt;övrigt gäller lagens förbud mot körning i terräng också om markägaren&lt;br&gt;lämnar tillstånd till körningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körning på barmark och på snötäckt skogsmark med plant- eller&lt;br&gt;ungskog är förbjuden, om det inte är uppenbart att körningen kan ske&lt;br&gt;utan risk för skada på skogen. Det finns flera undantagsbestämmelser för&lt;br&gt;viktiga samhällsfunktioner och för viss näringsverksamhet. Förbuden kan&lt;br&gt;dessutom utvidgas genom regeringens eller länsstyrelsens beslut.&lt;br&gt;Regeringen har med stöd av 1 § andra stycket i delar av fjällområdet&lt;br&gt;inrättat 12 områden inom vilka det råder förbud mot att köra motordrivet&lt;br&gt;fordon även om detta annars skulle ha varit tillåtet enligt den allmänna&lt;br&gt;regleringen i 1 § första stycket. Enligt 3 § kan förbuden utvidgas om&lt;br&gt;terrängkömingen medför olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan&lt;br&gt;allmän synpunkt under vissa angivna förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket terräng avses område som inte är väg. Detta innebär att&lt;br&gt;åker, äng, park, obanat naturområde och vägar som inte är allmänt&lt;br&gt;befarna räknas som terräng. Isbelagda vattenområden är en form av&lt;br&gt;terräng vilket medför att lagen i princip är tillämplig även vid fard på is.&lt;br&gt;Eftersom is inte är barmark råder dock inte enligt lagen något generellt&lt;br&gt;förbud mot körning på istäckta vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markskador uppstår vid överträdelse av bestämmelserna i&lt;br&gt;terrängköminglagen torde markägaren kunna åberopa skadestånds-&lt;br&gt;grundande vållande hos den som kört, om inte markägaren har medgett&lt;br&gt;körningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelser av bestämmelserna är straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Terrängkömingsförordningen och terrängtrafikkungörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängkömingsförordningen (1978:594) och terrängtrafikkungörelsen&lt;br&gt;(1972:594) innehåller preciseringar av hur de skyddsintressen som&lt;br&gt;terrängkömingslagen omfattar skall kunna tillgodoses. Terrängtrafikkun-&lt;br&gt;görelsen innehåller bestämmelser om fordon och vad man skall iaktta när&lt;br&gt;man kör i terrängen. Författningarna innehåller bestämmelser om hur och&lt;br&gt;av vem undantag från de grundläggande bestämmelserna och andra&lt;br&gt;bestämmelser skall hanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § terrängkömingsförordningen preciseras i fråga om skogsför-&lt;br&gt;yngringar förbudet enligt terrängkömingslagen till skog vars träd har en&lt;br&gt;medelhöjd som understiger två meter över snötäcket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller föreskrift enligt 3 § terrängkömingslagen meddelas av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För körning med snöskoter i nationalparker eller i samband med&lt;br&gt;försvarets utbildnings- eller övningsverksamhet eller inspektionsverksam-&lt;br&gt;het finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 36 § terrängtrafikkungörelsen skall den som färdas i terräng an- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;passa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur&lt;br&gt;inte störs i onödan och så att skador på annans mark och växtlighet&lt;br&gt;undviks. Av 57 § samma författning framgår att det kan finnas lokala&lt;br&gt;trafikföreskrifter. En sådan föreskrift kan avse förbud mot skoterköming&lt;br&gt;om regleringen sker av främst ordnings- eller säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträder sistnämnda bestämmelser döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.4 Naturvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § naturvårdslagen (1964:822) skall envar visa hänsyn och&lt;br&gt;varsamhet vid sitt umgänge med naturen. Denna bestämmelse är&lt;br&gt;vägledande för att bedöma vilket ansvar som den har som vistas i&lt;br&gt;naturen, och därmed för den som färdas med ett motordrivet fordon i&lt;br&gt;naturen. Föreskriften innebär bl.a. en skyldighet att inte orsaka ljud som&lt;br&gt;kan verka störande för djurlivet eller andra människors naturupplevelser.&lt;br&gt;Det finns inte någon sanktion vid överträdelse av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den motordrivna trafiken i nationalparker, naturreservat och natur-&lt;br&gt;vårdsområden kan regleras enligt bestämmelserna i naturvårdslagen. För&lt;br&gt;dessa områden gäller att regeringen eller länsstyrelsen kan meddela de&lt;br&gt;föreskrifter om rätten att färdas i området som behövs för att trygga&lt;br&gt;ändamålet med skyddet av området. Länsstyrelsen kan besluta om&lt;br&gt;undantag från bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet for djurlivet enligt jaktlagstiftningen kan med stöd av natur-&lt;br&gt;vårdslagen kompletteras genom förbud mot att färdas och uppehålla sig&lt;br&gt;inom ett visst område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelse av dessa bestämmelser är straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.5 Brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda intressen skyddas mot skador som orsakas vid terrängköming&lt;br&gt;bl.a. genom bestämmelserna i 12 kap. brottsbalken. De första tre&lt;br&gt;paragraferna innehåller straffbestämmelser om förstörelse eller skadegör-&lt;br&gt;else av annans egendom. Med egendom avses såväl fast som lös&lt;br&gt;egendom. Dessutom finns en särskild ansvarsbestämmelse för tagande av&lt;br&gt;olovlig väg över tomt, plantering eller annan äga (4 §). Denna be-&lt;br&gt;stämmelse är av särskilt intresse i detta sammanhang. Andra bestämmel-&lt;br&gt;ser i brottsbalken som kan bli aktuella vid framförande av fordon i&lt;br&gt;terräng är 4 kap. 6 § om hemfridsbrott och olaga intrång och 4 kap. 7 §&lt;br&gt;om ofredande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för skadegörelse förutsätter, liksom för övriga brott, att&lt;br&gt;handlingen sker olovligen. Om markägaren samtycker till färd med&lt;br&gt;motordrivet fordon över hans ägor torde detta således normalt medföra&lt;br&gt;att ansvar enligt de nu nämnda bestämmelserna inte kommer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.6 Allemansrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten är grundläggande för hur friluftsliv utövas i vårt land.&lt;br&gt;Genom denna rätt har den enskilda individen möjlighet att med vissa&lt;br&gt;undantag vistas och färdas i naturen oberoende av vem som äger olika&lt;br&gt;mark- och vattenområden under förutsättning att risk för skada inte&lt;br&gt;föreligger och att hemfriden inte störs. Den är en sedvanerätt som inte&lt;br&gt;är lagfäst till sina gränser. Begreppet allemansrätten finns dock omnämnt&lt;br&gt;i såväl 2 kap. 18 § regeringsformen som 1 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur långt allemansrätten sträcker sig följer till viss del av bestämmel-&lt;br&gt;serna i brottsbalken. För att undanröja sådana olägenheter som samhället&lt;br&gt;inte vill acceptera kan det som anses tillåtet enligt allemansrätten&lt;br&gt;inskränkas genom olika speciallagar. Man kan emellertid inte utgå från&lt;br&gt;att alla icke kriminaliserade former av vistelse i naturen eller uttnyttjande&lt;br&gt;av den är tillåtna. Allemansrätten måste anses vara snävare än lagstift-&lt;br&gt;ningens gränser för straffbara handlingar. Detta innebär med andra ord&lt;br&gt;att om en handling inte är straffbar så följer inte därmed att handlingen&lt;br&gt;är tillåten. I betänkandet Naturupplevelser utan buller - en kvalitet att&lt;br&gt;värna (SOU 1993:51) finns en redovisning av allemansrätten som&lt;br&gt;grundar sig på en promemoria av f.d. justitierådet Bertil Bengtsson. Där&lt;br&gt;framhålls att det saknas praxis till stora delar av den behandlade&lt;br&gt;frågeställningen och att spörsmålet är sparsamt diskuterat i litteraturen.&lt;br&gt;De synpunkter som framförs bygger på vissa allmänt hållna motivuttalan-&lt;br&gt;den där man kan utläsa lagstiftarens inställning till frågorna. I betänkan-&lt;br&gt;det redovisas slutsatsen att allemansrätten inte ger någon allmän rätt till&lt;br&gt;motoriserad färdsel i naturen och att allemansrätten överhuvudtaget inte&lt;br&gt;kan åberopas för att möjliggöra passage för motortrafik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Översyn av regleringsområden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vid en översyn av regleringsområden för&lt;br&gt;terrängköming bör ytterligare regleringsområden i fjällen införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa regleringsområden eller delar därav bör en mer skärpt&lt;br&gt;reglering av skotertrafiken införas (jfr avsnitt 6.4). Åtgärderna bör&lt;br&gt;genomföras efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Nuvarande s.k. skoterförbudsom-&lt;br&gt;råden i fjällen enligt terrängkömingslagen skall benämnas regleringsom-&lt;br&gt;råden. En utökning av nuvarande regleringsområden föreslås. Regeringen&lt;br&gt;föreslås avsätta fyra nya regleringsområden (Kebnekaise, Sulitelma,&lt;br&gt;Tjuoltadalen och Transtrandsfjällen) och ge fyra befintliga områden&lt;br&gt;(Dellikälvens dalgång, Frostviken, Hothagen och Långfjället) utökade&lt;br&gt;gränser. Restriktionerna skärps i vissa regleringsområden och i områden&lt;br&gt;som är skyddade enligt naturvårdslagen. I sex områden föreslås rätten till&lt;br&gt;generella undantag begränsas och anmälningsplikt för viss skotertrafik&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket, Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;Boverket, Sametinget och Naturskyddsföreningen är positiva till att&lt;br&gt;ytterligare regleringsområden avsätts. Berörda länsstyrelser är kritiska&lt;br&gt;mot flertalet föreslagna nya och utökade områden. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västerbottens län anser att beredningen föreslagit alltför långtgående&lt;br&gt;begränsningar. Även kommunerna, bl.a. Arjeplogs kommun, Arvidsjaurs&lt;br&gt;kommun och Storumans kommun, är i allmänhet kritiska mot ytterligare&lt;br&gt;regleringar. Svenska jägareförbundet, skoterorganisationer och skoter-&lt;br&gt;klubbar är också kritiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser att kommunernas åsikter och översiktsplaner&lt;br&gt;skall vara vägledande för regeringsbeslut om regleringsområden.&lt;br&gt;Försvarsmakten anser att föreslagna generella förbud i vissa områden inte&lt;br&gt;bör innefatta militär verksamhet. Försvarsmakten förutsätter att det i flera&lt;br&gt;föreslagna regleringsområden kan göras avsteg för övnings- och&lt;br&gt;beredskapsverksamhet. Kungl. Wtenskapsakademien förutsätter dispens&lt;br&gt;för vetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Bullret har ökat i naturen. Detta&lt;br&gt;har medfört att rekreationsområden med låg bullernivå är en knapp&lt;br&gt;naturresurs. Det är viktigt att bättre än hittills hushålla med de naturkva-&lt;br&gt;liteter som är förknippade med tystnad och stillhet. En mer hållbar&lt;br&gt;utveckling i våra fjällområden ställer ökade krav på åtgärder för att&lt;br&gt;begränsa olika typer av störningar och konflikter i dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen anser att störningar och buller från motortrafi-&lt;br&gt;ken i väglösa fjällområden, framför allt från snöskotrar och luftfarkoster,&lt;br&gt;håller på att bli ett allt större hot mot riksintressen för naturvård och&lt;br&gt;friluftsliv. Samtidigt behövs såväl snöskotrar som flyg som transport-&lt;br&gt;medel. Snöskoteråkningen är viktig för framför allt lokalbefolkningens&lt;br&gt;näringar och rekreation. Därutöver är användningen av terrängfordon&lt;br&gt;nödvändig för rennäringen och för tillsyn, sjuktransporter, fjällrädd-&lt;br&gt;ningen och Försvarsmaktens verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällområdena skyddas genom bestämmelserna i lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen). Fjällen är av&lt;br&gt;riksintresse med hänsyn till områdenas natur- och kulturvärden samt för&lt;br&gt;friluftslivet. Vidare ges i bestämmelserna bl.a. skydd för mark- och&lt;br&gt;vattenområden som är opåverkade eller ekologiskt känsliga. För de s.k.&lt;br&gt;obrutna fjällområdena finns dessutom ett starkare skydd. Bl.a. får det&lt;br&gt;inom dessa områden endast vidtas åtgärder som kan ske utan att&lt;br&gt;områdenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för terrängköming med motordrivna fordon i fjällen&lt;br&gt;har ändrats påtagligt sedan regeringen på 1970-talet beslutade om&lt;br&gt;nuvarande 12 skoterförbudsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av motoriserade färdmedel i fjällen, främst terräng-&lt;br&gt;skotrar, har ökat markant under de senaste decennierna. Dessa har mer&lt;br&gt;än femfaldigats på 20 år. Från att i böijan främst nyttjats för yrkestrafik&lt;br&gt;har terrängskotem huvudsakligen kommit att användas för rekreation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den ursprungliga regleringen kan inte tillgodoses fullt ut&lt;br&gt;med den omfattande skotertrafik som nu förekommer. Regelverket&lt;br&gt;rörande terrängköming är inte heller anpassat till en omfattande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skotertrafik. Enligt Miljövårdsberedningen förekommer det omfattande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skotertrafik i vissa delar av de nuvarande skoterförbudsområdena. I flera Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;förbudsområden har länsstyrelserna medgett undantag från förbuden för&lt;br&gt;skoterleder. Enligt beredningen har det anlagts ca 200 mil skoterleder i&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande områdena med förbud mot terrängköming bör i&lt;br&gt;fortsättningen kallas regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelsen (skr. 1993/94:175) våren 1994 om åtgärder mot buller i&lt;br&gt;fjällområden och skärgårdar m.m. redovisades olika bullerbegränsande&lt;br&gt;åtgärder i värdefulla natur- och rekreationsområden bl.a. uppdrag om&lt;br&gt;utökat skydd motbuller från snöskotrarm.m. i vissa fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog därefter åt länsstyrelserna i Kopparbergs,&lt;br&gt;Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att, med utgångspunkt i&lt;br&gt;utredningens förslag se över och precisera avgränsningen av de områden&lt;br&gt;som behöver stärkt skydd mot buller och att närmare överväga vilka&lt;br&gt;regler som bör gälla i dessa områden. Länsstyrelsernas redovisning&lt;br&gt;tillgodosåg endast i mycket begränsad utsträckning den i uppdraget&lt;br&gt;uttalade ambitionen om ytterligare reglering av skotertrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har övervägt olika typer av regelsystem för&lt;br&gt;snöskotertrafiken och därvid förordat en utökning av nuvarande&lt;br&gt;förbudsområden. Enligt Miljövårdsberedningen finns det för närvarande&lt;br&gt;totalt ca 23 000 km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; regleringsområden beslutade av regeringen enligt&lt;br&gt;1 § terrängkömingslagen. Beredningen föreslår en utökning med ca 3 000&lt;br&gt;km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;. Beredningen föreslår dessutom att ca 3 000 km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; av nya och&lt;br&gt;befintliga regleringsområden ges ett starkare skydd mot buller genom att&lt;br&gt;även yrkestrafiken begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen anger olika typer av regleringsområden,&lt;br&gt;nämligen orörda områden med mycket starka begränsningar för&lt;br&gt;motoriserade färdmedel, ostörda områden med relativt starka begräns-&lt;br&gt;ningar för skotertrafik och med endast få eller inga skoterleder samt&lt;br&gt;kanaliseringsområden som har omväxlande tysta partier och mer bullriga&lt;br&gt;stråk samt som kan ha gott om skoterleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med Miljövårdsberedningen och många&lt;br&gt;remissinstanser, att skyddet mot terrängtrafik i vissa fjällområden&lt;br&gt;behöver förstärkas och att ytterligare regleringsområden behöver&lt;br&gt;beslutas. Regeringen avser också att meddela särskilda föreskrifter, t.ex.&lt;br&gt;för viss yrkestrafik, i vissa områden med särskilda natur- och miljökvali-&lt;br&gt;teter och med stora krav på ostördhet. Invändningar mot en utökning av&lt;br&gt;antalet regleringsområden har framförts av länsstyrelser, kommuner samt&lt;br&gt;Snofed och skoterklubbar. Regeringen kommer därför att samråda med&lt;br&gt;berörda länsstyrelser och kommuner innan beslut fattas om avgränsning&lt;br&gt;eller särskilda föreskrifter. För områden där utredningsarbete pågår&lt;br&gt;beträffande terrängkömingen anser regeringen att en fortsatt lokal/-&lt;br&gt;regional process kan komma att övervägas. Vissa nationalparks-&lt;br&gt;bestämmelser kan behöva ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nya bestämmelser för terrängköming införs behöver berörda&lt;br&gt;länsstyrelser se över bestämmelserna för nuvarande regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att beredningens redovisade mål för enskilda områden&lt;br&gt;bör komma till uttryck i de särskilda föreskrifter som regeringen efter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråd med berörda länsstyrelser och kommuner kommer att föreskriva&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fjällområden kommer det att behövas regionala och lokala&lt;br&gt;insatser för att begränsa störningarna från skotertrafiken. Det kan gälla&lt;br&gt;ökad kanalisering av skotertrafiken samt inrättande av regionala och&lt;br&gt;lokala regleringsområden. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på länsstyrelserna att tillgodose natur- och friluftsvär-&lt;br&gt;dena i befintliga och tillkommande naturreservat vid sin hantering av&lt;br&gt;terrängkömingen i reservatsföreskrifter, vid dispensgivning och dragning&lt;br&gt;av leder. Ett motsvarande ansvar åligger på Naturvårdsverket vad gäller&lt;br&gt;nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommande uppföljning och utvärdering av den skärpta regleringen&lt;br&gt;av skotertrafiken behandlas under avsnitt 6.13.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Skärpt reglering i vissa områden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Inom de delar av fjällområdet för vilka&lt;br&gt;regeringen beslutar om förbud mot körning i terräng med motor-&lt;br&gt;drivet fordon får regeringen föreskriva att det krävs synnerliga skäl&lt;br&gt;för att medge undantag från förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Begränsningar för viss yrkestrafik i&lt;br&gt;regleringsområden bör kunna införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser ger stöd åt föreslagen skärpt&lt;br&gt;reglering i vissa områden, bl.a. Kammarrätten i Sundsvall, Boverket,&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet, Are kommun, Kungl. Vetenskapsakademien&lt;br&gt;och Friluftsfrämjandet. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att föreslagna&lt;br&gt;begränsningar av möjligheterna att köra i terrängen med motorfordon&lt;br&gt;genom skärpta restriktioner i vissa områden i princip är bra. Synnerliga&lt;br&gt;skäl för undantag bör dock begränsas till områden med särskilda&lt;br&gt;föreskrifter. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att beredningen&lt;br&gt;föreslagit alltför långtgående begränsningar. Övriga länsstyrelser framför&lt;br&gt;i huvudsak invändningar rörande enskilda områden. Flera kommuner,&lt;br&gt;bl.a. Arjeplogs, Arvidsjaurs och Storumans kommuner, är kritiska mot&lt;br&gt;ytterligare regleringar. Även Svenska jägareförbundet, skoterorganisatio-&lt;br&gt;ner och skoterklubbar är kritiska. Kommunförbundet anser att kommuner-&lt;br&gt;nas åsikter och kommunala översiktsplaner skall vara vägledande för&lt;br&gt;regeringsbeslut om regleringsområden. Även Länsstyrelsen i Jämtlands&lt;br&gt;län anser att närmare utformning av regler för områdena måste ske med&lt;br&gt;lokalt och regionalt inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket, Sametinget, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen och Svenska världsnaturfonden förordar att&lt;br&gt;regleringen av terrängtrafiken bör skärpas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om föreslagna begränsningar för yrkestrafiken anser Försvars-&lt;br&gt;makten att föreslagna generella förbud i vissa områden inte bör innefatta&lt;br&gt;militär verksamhet. Rikspolisstyrelsen förutsätter att personal för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räddningstjänst tillförsäkras oinskränkt rätt att vistas i regleringsom- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;rådena. Kungl. Vetenskapsakademien förutsätter dispens för vetenskaplig&lt;br&gt;forskning. Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet anför&lt;br&gt;liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen kan med&lt;br&gt;stöd av 1 § andra stycket terrängkömingslagen förbjuda all terräng-&lt;br&gt;köming inom delar av fjällområdet. Länsstyrelserna får med stöd av&lt;br&gt;terrängkömingsförordningen medge undantag från förbudet. Denna&lt;br&gt;undantagsmöjlighet avser såväl enskilda fall som undantag för fast&lt;br&gt;anordnade leder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällområden som inrättats med stöd av denna bestämmelse har&lt;br&gt;allmänt betecknats som skoterförbudsområden. Inom områdena har det&lt;br&gt;i regel funnits möjlighet att i begränsad omfattning köra skoter. Därför&lt;br&gt;bör dessa, som tidigare nämnts, kallas regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut att inrätta ett regleringsområde innebär endast en&lt;br&gt;geografisk avgränsning av området. Kvaliteten i fråga om tystnad och&lt;br&gt;ostördhet inom området bestäms av i vilken utsträckning länsstyrelserna&lt;br&gt;beviljar enskilda dispenser och undantag för skoterleder för terrängtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet bygger på att en restriktiv hållning intas när det gäller&lt;br&gt;dispenser för att syftet med regleringsområdena skall uppfyllas och&lt;br&gt;berörda riksintressen enligt naturresurslagen tillgodoses. Nuvarande&lt;br&gt;praxis har enligt regeringens mening getts en alltför generös inriktning.&lt;br&gt;Den innebär att det i regleringsområdena inte har kunnat upprätthållas&lt;br&gt;den kvalitet i fråga om tystnad och ostördhet som varit avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Miljövårdsberedningen att det i vissa&lt;br&gt;regleringsområden av utpräglad vildmarkskaraktär bör kunna ställas&lt;br&gt;särskilt höga krav på bullerfrihet. För att nå det önskade målet för&lt;br&gt;ostördhet i de delar av fjällområdet som avses bör därför kraven för&lt;br&gt;dispenser kunna ställas högre än vad som nu är fallet. En sådan&lt;br&gt;skärpning kan uppnås genom att 2 § terrängkömingslagen (1975:1313)&lt;br&gt;ändras så att regeringen får föreskriva att kravet för undantag från förbud&lt;br&gt;eller föreskrifter höjs från nuvarande särskilda skäl till synnerliga skäl.&lt;br&gt;En sådan skärpning kommer att leda till motsvarande förfättnings-&lt;br&gt;förändringar i tillämpningsförordningen. En skärpning kan även komma&lt;br&gt;att beröra de verksamheter som i dag har generella undantag från&lt;br&gt;förbuden. Skärpningen innebär inte att möjligheterna för Försvarsmakten&lt;br&gt;att utbilda och öva krigsförband, liksom att utbilda och öva för med-&lt;br&gt;verkan i t.ex. räddningstjänst, skall påtagligt förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns det behov att ha möjlighet att besluta om vissa undantag&lt;br&gt;från förbudet. Handläggningen av dessa frågor bör ske av en myndighet&lt;br&gt;med lokalkännedom. Länsstyrelsen har denna kännedom. Beslutsrätten&lt;br&gt;för dispenser bör därför ligga kvar på länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dessa regleringsområden med särskilt unika bevarandevärden bör&lt;br&gt;starka begränsningar införas även vad gäller yrkestrafik. Det gäller nu&lt;br&gt;undantagen terrängköming enligt 4, 6 och 7 §§ i terrängkömingsför-&lt;br&gt;ordningen. Bestämmelserna omfattar användning av terrängfordon i sam-&lt;br&gt;band med arbeten för gas- och kraftledningar, vatten eller avloppsledning&lt;br&gt;samt radio- och teleanläggning, hämtning av fällda djur och vid arbete &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom vilthägn i direkt samband med djuruppfödning samt användning vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projektering, byggande och underhåll av väg samt vid skötsel- och Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;anläggningsarbeten inom park-, idrotts- och friluftsområden. Sådan yrkes-&lt;br&gt;trafik med terrängskoter bör inte vara generellt undantagen utan bör&lt;br&gt;endast få förekomma efter särskild dispens i enskilt fall. Terräng-&lt;br&gt;kömingsförordningen bör ändras för att tillgodose detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Kommunerna får inrätta regleringsområden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommuner bör ges möjlighet att inrätta&lt;br&gt;regleringsområden för terrängköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bl.a. Länstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker.&lt;br&gt;Många kommuner och skoterklubbar anser att inrättandet av eventuella&lt;br&gt;regleringsområden bör vara en kommunal angelägenhet. Några kommu-&lt;br&gt;ner, bl.a. Gällivare kommun och Krokoms kommun, framhåller pro-&lt;br&gt;blemen med skoterköming i tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Fjällen är bl.a. viktiga för&lt;br&gt;närrekreation och dagsturturism. Konflikterna mellan olika intressen kan&lt;br&gt;vara betydande även i sådana områden. Regleringar av skotertrafiken är&lt;br&gt;ofta en förutsättning för att områdena skall behålla sina värden för&lt;br&gt;rekreation och turism. Kommunerna har ett stort ansvar för att tillgodose&lt;br&gt;behovet av bullerfria områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt med ett ökat lokalt ansvarstagande för skotertrafiken.&lt;br&gt;Lokala insatser är nödvändiga för områden med konflikter när det gäller&lt;br&gt;skotertrafik, exempelvis kring anläggningar för turism och närområden&lt;br&gt;till tätorter med många snöskotrar. För att begränsa störningarna från&lt;br&gt;terrängskotrar och i ökad utsträckning kanalisera skotertrafiken bör&lt;br&gt;kommunerna ges möjligheter att inrätta regleringsområden på motsvaran-&lt;br&gt;de sätt som länsstyrelsen har haft. En ändring som tillgodoser detta syfte&lt;br&gt;bör införas i 5 § terrängkömingsförordningen (1978:594). I avsnitt&lt;br&gt;6.10.2 föreslås också att medel anvisas för bidrag till anläggande av&lt;br&gt;skoterleder m.m. i syfte att kanalisera skotertrafiken och därmed&lt;br&gt;begränsa störningar och konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har därutöver sedan tidigare haft möjlighet att reglera&lt;br&gt;skotertrafiken genom att avsätta kommunala naturreservat och genom&lt;br&gt;lokala trafikföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna kan aktivt bidra till en mer hållbar utveckling när det&lt;br&gt;gäller skotertrafiken inte bara i fjällområdet utan även i inlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har haft regeringens uppdrag att utarbeta råd och exempel för&lt;br&gt;bullerffågomas behandling i den kommunala översiktsplaneringen i syfte&lt;br&gt;att minska bullret i natur- och rekreationsområden. Uppdraget kommer&lt;br&gt;att redovisas i Boken om översiktsplan , del 3 (Boverket 1996).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Regler om hänsyn till naturmiljön och viltet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelser om hänsyn till naturmiljön&lt;br&gt;finns i terrängtrafikkungörelsen. Dessa bestämmelser bör inte föras&lt;br&gt;över till terrängkömingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som finns i jaktlagen om förbud mot att ofreda&lt;br&gt;eller förfölja viltet är tillräckliga. Det behövs alltså inte någon&lt;br&gt;ytterligare reglering i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Terrängkömingslagens regler skall&lt;br&gt;kompletteras med regler om hänsyn till naturmiljön och andra allmänna&lt;br&gt;intressen. Dessutom har beredningen föreslagit att terrängkömings-&lt;br&gt;kungörelsen kompletteras med en bestämmelse om att det är förbjudet att&lt;br&gt;med snöskoter följa spår av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket och&lt;br&gt;vissa länsstyrelser, tillstyrker förslaget att regler om hänsyn till natur-&lt;br&gt;miljön och andra allmänna intressen förs in i terrängkömingslagen.&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet vill införa även hänsyn till kulturmiljön i lagen.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, som avstyrker förslaget, och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västemorrlands län anser att en komplettering av lagen är onödig med&lt;br&gt;hänsyn till bestämmelserna i terrängtrafikkungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten och Länsstyrelsen i Västemorrlands län tillstyrker att det&lt;br&gt;införs en bestämmelse i terrängtrafikkungörelsen med förbud om att med&lt;br&gt;snöskoter följa spår av djur. Kammarrätten anser dock att förslaget först&lt;br&gt;bör övervägas ytterligare. Naturvårdsverket föreslår att jaktlagen i stället&lt;br&gt;förtydligas. Sametinget förutsätter att förslaget inte avser spår efter renar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 36 § terängtrafikkungörel-&lt;br&gt;sen skall den som färdas i terräng anpassa färdväg, hastighet och färdsätt&lt;br&gt;i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skador på&lt;br&gt;annans mark och växtlighet undviks. Miljövårdsberedningen anser att&lt;br&gt;denna regel i stället bör tas in i terrängkömingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängkömingslagen är att betrakta som en förbudslag. Terrängtrafik-&lt;br&gt;kungörelsen innehåller regler om terrängfordon, utrustning och om de&lt;br&gt;särskilda trafikregler som närmare gäller vid fard med motordrivet&lt;br&gt;fordon i terräng. Till trafikreglerna hör naturligt också grundläggande&lt;br&gt;aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har redovisats är de regler som ger möjlighet att med&lt;br&gt;motorfordon färdas i terräng inte samlade i en författning. När det gäller&lt;br&gt;hänsynen till naturen finns förutom bestämmelsen i terrängtrafikkungörel-&lt;br&gt;sen bestämmelser också i naturvårdslagen. Inte heller dessa regler är till-&lt;br&gt;räckliga för att avgöra vad som gäller vid körning i terräng. Körning&lt;br&gt;med terrängskoter i naturen kan inte heller ske under åberopande av&lt;br&gt;allemansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom regelsystemet är omlättande är det angeläget att alla de regler&lt;br&gt;som gäller för terrängköming alltid beaktas vid sådan körning. Den av&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen föreslagna ändringen, som för övrigt inte utgör&lt;br&gt;en ändring i sak, bör inte genomföras. Om bestämmelsen skulle föras in&lt;br&gt;i terrängkömingslagen skulle detta kunna bidra till intrycket av att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen uttömmande reglerar vad som gäller vid fard med motordrivet Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;fordon i terrängen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har även föreslagit att terrängtrafikkungörelsen&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse om förbud mot att med snöskoter följa&lt;br&gt;spår av djur. Beredningen har som motiv for förslaget framfört att&lt;br&gt;förbudet i jaktlagen att spåra vilt med snöskoter gäller om syftet är jakt&lt;br&gt;och att detta förhållande medför tillämpningproblem. I 5 § andra stycket&lt;br&gt;jaktlagen finns emellertid ett förbud mot att ofreda eller förfölja viltet.&lt;br&gt;Detta förbud är, till skillnad från bestämmelsen i 31 § jaktlagen generellt&lt;br&gt;och tar inte sikte på jakt. Bestämmelsen gäller således även vid spåming&lt;br&gt;av djur med t.ex. snöskoter. Den som med uppsåt eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot bestämmelsen döms till böter. Ännu en föreskrift&lt;br&gt;på detta område gör inte lagstiftningen mer ändamålsenlig. Tvärtom&lt;br&gt;skapas enligt regeringens mening onödiga konkurrensproblem vid till-&lt;br&gt;lämpningen. Förslaget bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett allmänt förbud införs i terrängkömings-&lt;br&gt;lagen mot körning med motordrivet fordon på jordbruksmark om&lt;br&gt;det sker for annat ändamål än för jord- eller skogsbrukets behov.&lt;br&gt;Förbudet gäller dock inte om det är uppenbart att körning kan ske&lt;br&gt;utan risk för skada på marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna för terrängköming i skogs-&lt;br&gt;mark bör förtydligas och anpassas till nya skogsbruksmetoder vad&lt;br&gt;gäller begreppet ung- och plantskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag vad gäller reglering av terrängköming på jordbruks-&lt;br&gt;mark. Miljövårdsberedningen har dock föreslagit att körning skall få ske&lt;br&gt;med markägarens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett allmänt förbud föreslås mot körning på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- och ungskog om inte uppenbar risk för skada på skogen föreligger&lt;br&gt;eller utan tillstånd av markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i Kopparbergs och&lt;br&gt;Norrbottens län, vissa kommuner och Kommunförbundet, tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om förbud mot terrängköming på jordbruksmark. Hovrätten i&lt;br&gt;Övre Norrland och Vägverket anser att oklarhet föreligger beträffande&lt;br&gt;markägarens tillstånd. Även Jordbruksverket, som tillstyrker i princip,&lt;br&gt;anser också att definitionen är oklar. Sametinget och Samemas riksför-&lt;br&gt;bund, som tillstyrker, anser att renskötseln skall undantas. Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västemorrlands län anser att förslaget kan utgå eftersom frågan redan&lt;br&gt;är reglerad. Sveriges lantbruksuniversitet, vissa kommuner och Snofed&lt;br&gt;avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopparbergs och Norrbottens län, vissa kommuner och Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker förslaget om ändrade bestämmelser gällande förbudet mot Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;terrängköming i plant- och ungskog. Flertalet remissinstanser som har&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget framhåller dock att förfättningsförslaget behöver&lt;br&gt;förtydligas. Hovrätten i Övre Norrland och Lantbrukarnas riksförbund&lt;br&gt;anser att oklarhet föreligger vad gäller markägarens tillstånd. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen, som tillstyrker, anser att definitionen av plant- och ungskog är oklar&lt;br&gt;eftersom terrängkömingsförordningens bestämmelser inte täcker nya&lt;br&gt;föryngringsmetoder i skogen. Även Skogsägarnas riksförbund anser att&lt;br&gt;förordningen bör förtydligas med hänsyn till ändrade skötselmetoder.&lt;br&gt;Sametinget och Samemas riksförbund, som tillstyrker, anser att rensköt-&lt;br&gt;seln skall undantas. Fastighetsverket, som tillstyrker, motsätter sig&lt;br&gt;restriktioner som kan beröra skogsbrukets nyttotrafik. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västemorrlands län anser att förslaget kan utgå eftersom frågan redan är&lt;br&gt;reglerad. Kammarrätten i Sundsvall, Sveriges lantbruksuniversitet och&lt;br&gt;Snofed avstyrker. Kammarrätten anser att begränsningarna redan nu kan&lt;br&gt;göras med stöd av gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid upprepad&lt;br&gt;körning med terrängskoter på snötäckt jordbruksmark finns det risk för&lt;br&gt;att snön packas hårdare till följd av fordonens tyngd än vad som eljest&lt;br&gt;sker. Detta blir särskilt påtagligt när skoterleder dras över jordbruks-&lt;br&gt;mark. Den ökande trafik som blir följden av en sådan kanalisering ökar&lt;br&gt;dessutom risken för skador. Den öppna brukade marken är lättillgänglig&lt;br&gt;för snöskoteråkande. Snöpackning till följd av skotertrafik kan medföra&lt;br&gt;senare snömältning och tjällossning av markunderlaget än vad som annars&lt;br&gt;skulle vara fallet. Gröda eller annan vegetation kan ta skada av detta.&lt;br&gt;Växtodlingssäsongen och brukandet av marken kan komma att påverkas&lt;br&gt;negativt. Det finns även risk för att täckdikningssystemen kan ta skada&lt;br&gt;av det ökade marktrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet har inte lämnats någon definition av begreppet jordbruks-&lt;br&gt;mark. För att ett förbud mot att köra på jordbruksmark skall kunna&lt;br&gt;genomföras fordras att det finns tillräckliga möjligheter att bedöma vad&lt;br&gt;som är sådan mark. Med jordbruksmark menas, enligt 1 § lagen&lt;br&gt;(1979:425) om skötsel av jordbruksmark, sådan åker- och betesmark&lt;br&gt;som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. I svensk&lt;br&gt;standard för ägoklassificering av mark för jordbruk och skogsbruk (SCB&lt;br&gt;Meddelanden i samordningsfrågor 1981:4) definieras åkermark som mark&lt;br&gt;som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och&lt;br&gt;som är lämplig att plöjas. Som betesmark definieras mark som används&lt;br&gt;eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.&lt;br&gt;Begreppet jordbruksmark bör inte ges någon annan innebörd i detta&lt;br&gt;sammanhang. Även om begreppet jordbruksmark får anses vara&lt;br&gt;tillräckligt klart kan gränserna för jordbruksmark vara svåra att uppfatta.&lt;br&gt;Emellertid gäller vid all vistelse i naturen och vid fard med fordon i&lt;br&gt;terrängen i synnerhet att det finns krav på att iaktta försiktighet. En regel&lt;br&gt;av innebörden att det är förbjudet att köra på snötäckt jordbruksmark, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på&lt;br&gt;jordbruksmarken betonar ytterligare de försiktighetskrav som redan gäller&lt;br&gt;vid all motoriserad fard i terrängen och stärker därigenom skyddet för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringens mark. Förbudet är motiverat främst av hänsyn till näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett längre gående förbud än det nu föreslagna, vilket kan ses som en Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;tydligt markerad försiktighetsregel, skulle innebära ett generellt förbud&lt;br&gt;för skotertrafik på jordbruksmark. Regeringen anser att konsekvenserna&lt;br&gt;av införandet av ett sådant förbud blir alltför omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erforderliga undantag för försvarets verksamhet kan göras med stöd av&lt;br&gt;terrängkömingsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att terrängkömingslagen enbart skall&lt;br&gt;innehålla offentligrättsliga regler och inte regler av civilrättslig karaktär.&lt;br&gt;Det innebär att regler om medgivande från markägaren inte bör tas med&lt;br&gt;i lagen vare sig för körning på jordbruksmark eller skogsmark. Som&lt;br&gt;tidigare har redovisats skyddar bestämmelserna i lagen främst allmänna&lt;br&gt;intressen. Överträdelser i förhållande till enskilda intressen regleras&lt;br&gt;främst på annat sätt. Det intresse som i första hand gör sig gällande for&lt;br&gt;den enskilde är ersättning för skador. I de fall markägaren har medgett&lt;br&gt;körningen kan som tidigare redovisats i avsnitt 6.2 överträdelse av&lt;br&gt;terrängkömingslagens bestämmelser påverka bedömningen om skade-&lt;br&gt;ståndsgrundande vållande har förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De undantag från förbudet mot terrängköming som behövs vid an-&lt;br&gt;ordnandet av fasta leder för terrängskotrar kan beslutas med stöd av be-&lt;br&gt;stämmelserna i i terrängkömingsförordningen både när det gäller jord-&lt;br&gt;bruksmark och skogsmark. Anordnandet av sådana leder torde dessutom&lt;br&gt;kräva medgivande från markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut år 1993 om en ny skogspolitik innebär bl.a. att för-&lt;br&gt;yngringsmetodema numera kan vara mera varierade och mindre enhetliga&lt;br&gt;än tidigare. Flera remissinstanser har framhållit att med dagens mera&lt;br&gt;varierade skogsbruk har det blivit avsevärt svårare att bedöma om det&lt;br&gt;uppstår skada på skogsföryngringen eller inte vid snöskoterköming. Nu&lt;br&gt;gällande undantag från förbudet mot körning med snöskoter på skogs-&lt;br&gt;mark med plant- och ungskog inträder om det är uppenbart att det inte&lt;br&gt;finns någon risk för skada. Regeringen anser mot den bakgrunden att&lt;br&gt;terrängkömingsförordningen bör ändras så att det klart framgår när&lt;br&gt;förbudet gäller. Förordningstexten bör utformas så att det klart framgår&lt;br&gt;att körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jord-&lt;br&gt;bruk och skogsbruk är förbjuden på snötäckt skogsmark med plant- eller&lt;br&gt;ungskog vars medelhöjd över snötäcket är lägre än 2 meter. Avsikten är&lt;br&gt;att i förordningen närmare precisera hur plant- och ungskogens medel-&lt;br&gt;höjd skall uppskattas. Av vad som tidigare anförts framgår att markäga-&lt;br&gt;rens medgivande förutsätts för viss terrängköming. Liksom hittills skall&lt;br&gt;förbudet inte gälla viss typ av näringsverksamhet eller tjänst, t.ex.&lt;br&gt;räddningstjänst eller skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Terrängköming på enskild väg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör förtydligas att trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon på enskild väg är förbjuden om inte vägens&lt;br&gt;ägare har gett tillstånd till denna trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens bedömning: Snöskotertrafik på enskild väg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är förbjuden redan med gällande lagstiftning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Miljövårdsberedningens syn om att regler inte&lt;br&gt;behöver införas i terrängkömingslagen, eftersom frågan redan är&lt;br&gt;reglerad, delas av bl.a. Kammarrätten i Sundsvall, Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västemorrlands län och Snofed. Skogsägarnas riksförbund&lt;br&gt;anser att det är motiverat att införa regler om skoterköming på skogsbil-&lt;br&gt;vägar i terrängkömingslagen. Även Lantbrukarnas riksförbund anser att&lt;br&gt;detta bör framgå av lagen. Naturvårdsverket anser att ett generellt förbud&lt;br&gt;bör införas i vägtrafiklagstiftningen. Sveriges lantbruksuniversitet, som&lt;br&gt;avstyrker, anser att förslaget inte är tillräckligt väl analyserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I betänkandet Skoterköming på&lt;br&gt;jordbruks- och skogsmark (SOU 1994:16) föreslogs att det i terräng-&lt;br&gt;kömingslagen skall införas ett förbud mot skotertrafik på snötäckt enskild&lt;br&gt;väg om inte väghållaren gett sitt tillstånd. Miljövårdsberedningen gör den&lt;br&gt;bedömningen att sådan trafik är förbjuden redan med gällande lagstiftning&lt;br&gt;och att någon reglering inte behöver ske i terrängkömingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafik med snöskoter på snötäckt, oplogad skogsväg kan leda till så&lt;br&gt;omfattande tjäle i vägkroppen att angelägna virkestransporter försenas&lt;br&gt;eller omöjliggörs i samband med tjällossningen. Som Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningen och Naturvårdsverket påpekar står det emellertid inte var och&lt;br&gt;en fritt att färdas med motordrivet fordon på enskilda vägar. Detta gäller&lt;br&gt;oavsett om vägen är snötäckt eller inte. Enligt 151 § vägtrafikkungörel-&lt;br&gt;sen (1972:603) ankommer det sålunda på vägens ägare att avgöra om&lt;br&gt;trafik med motordrivna fordon eller visst slag av sådana fordon får äga&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att frågan över huvud taget har aktualiserats tyder på att bestämmelsen&lt;br&gt;är otydlig och kanske även mindre känd. Regeringen har mot den&lt;br&gt;bakgrunden for avsikt att i förtydligande syfte ändra bestämmelsen så att&lt;br&gt;det klart framgår att trafik med motordrivet fordon på enskild väg är&lt;br&gt;förbjuden om inte vägens ägare har gett tillstånd till denna trafik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Hastighetsbegränsning för terrängskotrar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En generell hastighetsbegränsning på 50&lt;br&gt;km/tim för terrängskotrar bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är starkt splittrat. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser tillstyrker en begränsning till 50 km/tim bl.a. Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Väg- och trafikinstitutet, Sametinget, Naturvårdsverket, flera&lt;br&gt;länsstyrelser bl.a. Länsstyrelsen i Kopparbergs län, samt några kommu-&lt;br&gt;ner. Vissa instanser förordar en begränsning till 70 km/tim, bl.a.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, som dock inte har någon erinran mot 50 km/tim,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län samt flera kommuner. Många remissin-&lt;br&gt;stanser påtalar svårigheterna med övervakning. Väg verket anser att&lt;br&gt;effekterna blir små av en hastighetsbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser avstyrker en generell hastighetsbegränsning, bl.a. Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län, Kommunförbundet, vissa kommuner samt&lt;br&gt;skoterorganisationer och skoterklubbar. Svårigheterna med övervakning&lt;br&gt;anför bl.a. som motiv. Skoterorganisationerna vill i stället ha lokala&lt;br&gt;hastighetsbegränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Redan år 1975 lämnades i&lt;br&gt;rapporten Motortrafik i terräng förslag om en generell hastighetsbe-&lt;br&gt;gränsning, framför allt för att minska bulleravgivningen. Den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen av snöskotrarna har medfört att dessa, under gynnsamma&lt;br&gt;betingelser när det gäller underlaget, kan nå en betydande hastighet, långt&lt;br&gt;över 100 km/tim. Tidigare fanns en frivillig överenskommelse mellan&lt;br&gt;Kommunikationsdepartementet och Svenska Snöskoterleverantöremas&lt;br&gt;Branschorganisation om att begränsa snöskotrarnas effekt genom att inte&lt;br&gt;importera starkare maskiner än 50 hk. Detta hade en återhållande verkan&lt;br&gt;också på hastigheten. Körstil och hastighet påverkades också av reklam&lt;br&gt;som betonade utflykter och fomiljeanvändning i stället för snöskotrarnas&lt;br&gt;styrka och fort. Överenskommelsen träffades år 1981 men frångicks&lt;br&gt;definitivt år 1992, då allt fler starka maskiner började importeras.&lt;br&gt;Dagens marknadsföring betonar mer skotrarnas effekt och fort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det av säkerhets- och miljöskäl, främst för att&lt;br&gt;begränsa bullerstörningarna, samt för att begränsa konflikterna gentemot&lt;br&gt;övrigt friluftsliv är befogat att införa en generell hastighetsgräns för&lt;br&gt;terrängskotrar, i synnerhet som det inte finns någon frivillig effektbe-&lt;br&gt;gränsning av snöskotrar. Såväl buller som utsläpp av föroreningar har&lt;br&gt;samband med hastigheten. De säkerhetsmässiga aspekterna gäller såväl&lt;br&gt;förare och passagerare som annan friluftsverksamhet. Vid normal&lt;br&gt;användning av terrängskoter i terräng är det knappast möjligt och inte&lt;br&gt;heller nödvändigt att i de flesta fall framföra normala skotrar med högre&lt;br&gt;hastighet än 50 km/tim. Bestämmelser om en sådan hastighetsbegränsning&lt;br&gt;bör införas i terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Därutöver har&lt;br&gt;kommunen möjlighet att införa lokala regler om lägre hastighet i&lt;br&gt;tätbebyggt område och länsstyrelsen inom regleringsområden och&lt;br&gt;områden som skyddas enligt naturvårdslagen (1969:822). Naturvårds-&lt;br&gt;verket kan dessutom reglera hastigheten i nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Skoterleder m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.10.1 Medel för anläggande av skoterleder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att åstadkomma en bättre kanalise-&lt;br&gt;ring av skotertrafiken och därmed påtagliga miljöförbättringar&lt;br&gt;kommer regeringen att föreslå att medel anvisas för en treårsperiod&lt;br&gt;som bidrag till anläggande av skoterleder och andra anläggningar&lt;br&gt;för skotertrafik samt för informationsinsatser. Bidrag bör kunna&lt;br&gt;lämnas med högst 50 % av kostnaderna. Regeringen återkommer&lt;br&gt;till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen hösten 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget. Kommunförbundet och flera kommuner anser att staten även bör&lt;br&gt;svara för kostnaderna för underhållet. Arvidsjaurs och Kiruna kommun&lt;br&gt;anser att bidrag bör utgå för hela kostnaden. Länsstyrelsen i Kopparbergs&lt;br&gt;län anser att bidraget bör förenas med åtagande från sökanden att svara&lt;br&gt;för underhållet. Riksrevisionsverket, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västemorrlands län är kritiska. Riksrevisionsverket framhåller att&lt;br&gt;kostnaden för förslaget inte har klarlagts. Naturvårdsverket, som förordar&lt;br&gt;en årlig skoteravgift, är positivt till bidrag endast i det fall terräng-&lt;br&gt;körningen enbart tillåts på skoterleder. Verket är dock berett att åta sig&lt;br&gt;fördelningen av medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är ange-&lt;br&gt;läget att kanalisera skotertrafiken för att minska bullerstörningar och&lt;br&gt;konflikter med andra intressen, t.ex. friluftsliv. Även kring turistanlägg-&lt;br&gt;ningar och i anslutning till tätorter i Norrland finns det ibland skäl att&lt;br&gt;separera skotertrafiken. Även andra förslag till åtgärder, t.ex. kommuna-&lt;br&gt;la regleringsområden, syftar till att styra skotertrafiken till särskilda leder&lt;br&gt;i större omfattning än för närvarande. Detta kräver en utbyggnad av&lt;br&gt;skoterledsnätet och därmed ökade resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därför att i budgetpropositionen 1996 föreslå att&lt;br&gt;medel anvisas för en treårsperiod som bidrag till kostnaderna till upp-&lt;br&gt;byggnad av skoterleder och andra anläggningar för skotertrafiken, t.ex.&lt;br&gt;terminaler, samt för information. Bidrag bör kunna lämnas med högst&lt;br&gt;50 % av kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att lämna ett uppdrag till berörda länsstyrelser om att&lt;br&gt;från kommunerna begära in ett underlag för prioritering av de medel som&lt;br&gt;kommer att tillföras respektive län för att anlägga skoterleder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidrag bör i första hand ges för skoterleder och andra anläggningar&lt;br&gt;för skotertrafik som har angetts i den kommunala planeringen eller som&lt;br&gt;efter samråd med kommun prioriterats av länsstyrelsen. Självfallet bör&lt;br&gt;lederna ha varit föremål för en samrådsprocess med markägare. Sådana&lt;br&gt;skoterleder skall prioriteras som ingår i områden där terrängköming&lt;br&gt;regleras till skoterleder eller som syftar till att lösa konflikter mellan&lt;br&gt;olika intressen. I samband med utbyggnad av skoterleder eller inrättande&lt;br&gt;av regleringsområden kan också särskilda informationsinsatser komma att&lt;br&gt;behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten bör svara för kostnaderna för utbyggnad av de skoterleder som&lt;br&gt;inrättas inom de av regeringen beslutade regleringsområdena. För övriga&lt;br&gt;skoterleder m.m. är det viktigt att de som i första hand utnyttjar lednätet&lt;br&gt;tar ett kostnadsansvar för såväl anläggande som underhåll av skoterleder.&lt;br&gt;Skoterklubbama utför för närvarande ett betydelsefullt frivilligt arbete&lt;br&gt;med skoterleder. Byggande och underhåll av skoterleder ger också vissa&lt;br&gt;sysselsättningseffekter. Bl.a. i Norrbottens län har skoterleder anlagts&lt;br&gt;med ALU-medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.2 Samråd enligt naturvårdslagen för fast anordnande av Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;skoterleder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anmälningsskyldighet för samråd med&lt;br&gt;länsstyrelsen bör införas för anläggande av fest led för körning&lt;br&gt;med terrängskoter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Beredningen har förslagit att&lt;br&gt;regeringen skall införa ett obligatoriskt samråd för fest anordnande av&lt;br&gt;skoterleder utanför detaljplanelagt område och att samrådet skall kunna&lt;br&gt;delegeras till kommun när det inte gäller statens mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker samråd med länsstyrelsen.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall anser att frågan bör regleras genom en särskild&lt;br&gt;bestämmelse i naturvårdslagen. Kammarrätten är också positiv till att i&lt;br&gt;vissa områden delegera samrådet till kommunen. Flera kommuner, bl.a.&lt;br&gt;Härjedalens, Krokoms, Gällivare och Storumans kommuner, anser att&lt;br&gt;samrådet i stället bör ske med kommunen. Även Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jämtlands län anser att det bör övervägas att utanför statens mark lägga&lt;br&gt;samrådet direkt på kommunen. Boverket vill ha klarlagt om delegationen&lt;br&gt;skall vara av generell karaktär. Lantbrukarnas riksförbund framhåller att&lt;br&gt;det alltid krävs överenskommelse med markägare eller nyttjanderätts-&lt;br&gt;havare för att anlägga festa leder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att en viktig åt-&lt;br&gt;gärd för att begränsa bullerstörningarna från snöskotrar i fjällen är att i&lt;br&gt;ökad utsträckning kanalisera skotertrafiken till särskilda skoterleder. Det&lt;br&gt;finns i dag ett stort antal skoterleder och ett stort intresse för att anlägga&lt;br&gt;ytterligare sådana. Skoterleder påverkar naturmiljön och kan medföra&lt;br&gt;påtagliga förändringar i fråga om tystnad och ostördhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har det primära ansvaret för planeringen av marken,&lt;br&gt;vattnet och den lokala miljön. Den kommunala planeringen enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10) har sådana förferanderegler som gör den&lt;br&gt;lämplig att använda för att få till stånd den dialog som eftersträvas.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening kan det vara lämpligt att behandla skoterleder&lt;br&gt;i den kommunala översiktsplaneringen. Någon formell anknytning till&lt;br&gt;plan- och bygglagen anser regeringen dock inte erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterst garantera att de allmänna intressena beaktas föreslår&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen att det bör införas en särskild samrådsskyldighet&lt;br&gt;vid anläggande av festa snöskoterleder. Med hänsyn till att det här&lt;br&gt;handlar om frågor som till stor del påverkar naturmiljön bör en sådan&lt;br&gt;skyldighet regleras med stöd av naturvårdslagen (1964:822).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 20 § första stycket, första meningen naturvårdslagen skall sam-&lt;br&gt;råd med länsstyrelsen ske innan arbetsföretag som kan komma att&lt;br&gt;väsentligt ändra naturmiljön utförs. Enligt paragrafens andra mening kan&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att&lt;br&gt;anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda arbetsföretag.&lt;br&gt;I 20 § andra stycket finns dessutom möjligheter till ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att komplettera naturvårdsförordningen (1976:484)&lt;br&gt;med bestämmelser om obligatorisk anmälan för samråd för fest anordna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de leder för terrängskotrar. Regeringen gör mot bakgrund av detta be- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;dömningen att det saknas anledning att i naturvårdslagen ta in särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om skoterleder. Markägarens medgivande fordras för an-&lt;br&gt;ordnande av ifrågavarande fasta leder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.3 Samråd inför beslut om skoterleder i regleringsom-&lt;br&gt;råden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Länsstyrelsen bör samråda med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket före beslut om undantag för skoterled i regleringsom-&lt;br&gt;råde. Naturvårdsverket bör ges möjlighet att överklaga länsstyrel-&lt;br&gt;sens beslut till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning. Beslut om undantag för skoterled i regleringsom-&lt;br&gt;råden bör fattas i samråd med Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. I första hand tillstyrker&lt;br&gt;centrala myndigheter, bl.a. Kammarrätten i Sundsvall, Boverket och&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Även Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västemorr-&lt;br&gt;lands län, några kommuner. Lantbrukarnas riksförbund och Svenska&lt;br&gt;turistföreningen tillstyrker. Kommunerna Dorotea och Storuman&lt;br&gt;förutsätter att även kommunen skall ingå i samrådskretsen. Kritiska är&lt;br&gt;Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län, flertalet kommuner och&lt;br&gt;skoterorganisationema. Kommunerna, som uttalat kritik mot att samråda&lt;br&gt;med Naturvårdsverket, anser att samrådet i stället bör ske med länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Jokkmokks kommun förordar att samrådet i stället skall ske med&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen kan besluta att&lt;br&gt;terrängköming är förbjuden i områden i fjällen med stöd av 1 § andra&lt;br&gt;stycket terrängkömingslagen. Länsstyrelsen får med stöd av 2 § terräng-&lt;br&gt;kömingslagen och 5 § terrängkömingsförordningen medge undantag från&lt;br&gt;förbudet för individuella dispenser och för skoterleder. Naturvårdsverket&lt;br&gt;får överklaga länsstyrelsens beslut till allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut om att inrätta ett regleringssområde innebär enbart&lt;br&gt;en geografisk avgränsning. Kvaliteten i området bestäms bl.a. av vilka&lt;br&gt;störningar som förekommer i området. Detta bestäms av i vad mån&lt;br&gt;länsstyrelsen tillåter skoterleder och beviljar dispenser inom reglerings-&lt;br&gt;området. Systemet förutsätter att länsstyrelsen är restriktiv mot terräng-&lt;br&gt;köming i regleringsområdena för att syftet med regleringen skall&lt;br&gt;tillgodoses. Berörda länsstyrelser har emellertid i inte så liten utsträck-&lt;br&gt;ning medgett undantag i regleringsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna garantera kvaliteten i tillkommande och befintliga regle-&lt;br&gt;ringsområden avser regeringen att stärka det centrala myndighetsansvaret&lt;br&gt;vad gäller beslut om skoterleder i regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör därför finnas starka skäl för att medge undantag för terräng-&lt;br&gt;köming i regleringsområdena i fjällen. I fortsättningen bör det, som&lt;br&gt;framgår av avsnitt 6.4, kunna införas krav på synnerliga skäl för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medge sådana undantag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att ändra terrängkömingsförordningen så att beslut&lt;br&gt;om undantag för skoterleder i regleringsområden skall fettas efter samråd&lt;br&gt;med Naturvårdsverket. Verket kommer samtidigt att få möjlighet att&lt;br&gt;överklaga dessa beslut till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10.4 Fjällsäkerhet på skoterleder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att&lt;br&gt;i samverkan med Fjällsäkerhetsrådet klarlägga hur säkerheten skall&lt;br&gt;tillgodoses på skoterleder som anläggs med statligt stöd utanför det&lt;br&gt;statliga ledsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få remissinstanser har kommenterat förslaget om&lt;br&gt;säkerhet på leder. Länsstyrelsen i Norrbottens län, vissa kommuner och&lt;br&gt;Snofed tillstyrker förslaget. Flera skoterklubbar anser att säkerheten kan&lt;br&gt;skötas av fjällräddningen i samverkan med skoterklubbama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att en god säkerhet&lt;br&gt;kan upprätthållas på skoterleder oavsett vem som är huvudman för leden.&lt;br&gt;I miljöer som fjällen med snabbt skiftande väderförhållanden ställs&lt;br&gt;särskilda krav på säkerheten. Viktigt för säkerheten är att skoterleder har&lt;br&gt;god kvalitet och att de underhålls kontinuerligt. Ansvaret för säkerheten&lt;br&gt;bör klarläggas. Det är naturligt att Naturvårdsverket i samverkan med&lt;br&gt;Fjällsäkerhetsrådet får i uppdrag att klarlägga hur säkerheten skall&lt;br&gt;tillgodoses på sådana skoterleder i fjällen som har annan huvudman än&lt;br&gt;staten. Berörda kommuner och intresseorganisationer kommer att få delta&lt;br&gt;i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 Reglering av terrängskotertrafik i känsliga skärgårds-&lt;br&gt;områden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att berörda länsstyrelser&lt;br&gt;överväger behovet av att inrätta regleringsområden i känsliga&lt;br&gt;skärgårdsområden. Kommunerna får möjlighet att inrätta sådana&lt;br&gt;regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket tillstyrker att länsstyrelserna&lt;br&gt;inför liknande bestämmelser som i Norrbottens län. Även Kammarrätten&lt;br&gt;i Sundsvalls kommun tillstyrker. Länstyrelsen i Gävleborgs län föreslår&lt;br&gt;att även kan införas för andra liknande områden av riksintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Skärgårdsområden kan vara väl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så känsliga som fjällområden när det gäller störningar från t.ex. Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;motordrivna fordon. De erfarenheter som vunnits av de begränsningar&lt;br&gt;som Länsstyrelsen i Norrbottens län har infort i länets kust- och&lt;br&gt;skärgårdsområden har varit positiva. Även andra berörda länsstyrelser&lt;br&gt;bör närmare överväga de begränsningar av skotertrafiken som är&lt;br&gt;motiverade från såväl allmänna naturvårds- och kulturmiljövårdssyn-&lt;br&gt;punkter som för att begränsa främst bullerstörningar i känsliga skärgårds-&lt;br&gt;områden. Det bör ske i nära samarbete med kommunala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändrade bestämmelser i terrängkömingsförordningen föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avsnitt 6.5 att även kommunerna skall få möjlighet att inrätta regle-&lt;br&gt;ringsområden vad avser terrängköming. Härigenom ökas det lokala&lt;br&gt;ansvarstagandet att reglera körningen med terrängfordon. Kommunerna&lt;br&gt;kan därmed inrätta regleringsområden i känsliga skärgårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.12 Skärpta bestämmelser för överträdelser av terräng-&lt;br&gt;kömingslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;br&gt;bryter mot bestämmelserna i terrängkömingslagen eller förbud eller&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter.&lt;br&gt;Om gärningen är ringa skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Miljövårdsberedningen har dock inte föreslagit något&lt;br&gt;undantag för ringa fäll och har föreslagit att fängelse skall ingå i&lt;br&gt;straffskalan. Beredningen har vidare föreslagit att naturvårdsvaktemas&lt;br&gt;befogenheter skall utvidgas till att även omfatta områden enligt 1 § första&lt;br&gt;stycket terrängkömingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker, bl.a. Hovrätten&lt;br&gt;och Kammarrätten i Sundsvall, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kopparbergs län och vissa kommuner. Hovrätten anser att ringa&lt;br&gt;gärningar bör vara straffria. Kammarrätten anser att det är angeläget att&lt;br&gt;lagstiftaren klarlägger vilka rättigheter markägaren kan hävda. Riks-&lt;br&gt;revisionsverket anser att inte bara påföljden påverkar efterlevnaden;&lt;br&gt;risken för upptäckt är minimal. Länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;Arvidsjaurs kommun och Snofed tillstyrker straffskärpning men avvisar&lt;br&gt;fängelse. Kalix kommun avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Påföljden för överträdelse av&lt;br&gt;terrängkömingslagen (1973:1313) är enligt nuvarande bestämmelse i 4 §&lt;br&gt;penningböter. Denna påföljd infördes år 1986 efter att tidigare ha utgjorts&lt;br&gt;av dagsböter. Motivet för ändringen var att förenkla lagföringen vid vissa&lt;br&gt;trafikförseelser som kunde anses vara av ordningskaraktär (jfr prop.&lt;br&gt;1986/87:34 om vissa delegeringsfrågor på vägtrafikens område).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelser av lagen har emellertid inte kommit att tillhöra de brott&lt;br&gt;för vilka ordningsbot kan föreläggas, eftersom Riksåklagaren inte har ut-&lt;br&gt;färdat några bestämmelser på området (jfr. Riksåklagarens beslut om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningsbot för vissa brott, SFS 1991:2047). Någon ändring i detta Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;hänseende är heller inte förestående. Från Riksåklagaren har under hand&lt;br&gt;inhämtats att överträdelser av terrängköminglagen inte är av sådan&lt;br&gt;frekvens, kanske beroende på övervakningsproblem, att det för närvaran-&lt;br&gt;de finns fog för att föra upp brotten på listan om ordningsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med ändringen kan således sägas ha förfallit. Det finns därför&lt;br&gt;anledning att återgå till den tidigare gällande påföljden, böter. Åter-&lt;br&gt;gången till böter medför även att sanktionen kommer att stå i bättre&lt;br&gt;överensstämmelse med sanktionen för likartade brott enligt naturvårds-&lt;br&gt;lagen (1964:822). Liksom enligt nuvarande bestämmelse bör gärningar&lt;br&gt;som är att bedöma som ringa undantas från det straffbara området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande ca 20 naturvårdsvakter vilka huvudsakligen&lt;br&gt;verkar i fjällvärlden. De personella resurserna är således mycket&lt;br&gt;begränsade. Regeringen anser mot den bakgrunden att det inte är möjligt&lt;br&gt;att utöka naturvårdsvaktemas geografiska kompetensområde på det sätt&lt;br&gt;som Miljövårdsberedningen har föreslagit. Det är heller inte lämpligt att&lt;br&gt;utan närmare utredning utöka naturvårdsvaktemas polisiära befogen-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.13 Uppföljning och utvärdering av regleringen i fjällom-&lt;br&gt;rådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Berörda länsstyrelser bör ges i uppdrag&lt;br&gt;att i samråd med Naturvårdsverket göra en årlig uppföljning av&lt;br&gt;föreslagen reglering av terrängkömingen i fjällen, bl.a. i fråga om&lt;br&gt;kommunernas arbete med regleringsområden. År 2001 bör en mer&lt;br&gt;samlad utvärdering och redovisning ske avseende lokalt och&lt;br&gt;regionalt arbete med regleringen av färdseln med fordon i terräng-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har kommenterat frågan.&lt;br&gt;Krokoms kommun har uttalat sig positivt till förslaget. Åre kommun anser&lt;br&gt;att tiden är för kort för kommunerna för att utföra erforderligt arbete&lt;br&gt;innan utvärdering skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ansvaret för att användningen av&lt;br&gt;terränggående fordon inte leder till förslitning eller störningar för andra&lt;br&gt;intressen kommer framdeles att åvila en större krets än tidigare. Det är&lt;br&gt;viktigt att följa upp att de föreslagna förändringarna får avsedd effekt.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att det samlade arbetet om reglering av färdseln&lt;br&gt;med terrängfordon utvärderas. Berörda länsstyrelser kommer att ges i&lt;br&gt;uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket göra en årlig uppföljning av&lt;br&gt;utvecklingen på området, bl.a. när det gäller kommunernas arbete med&lt;br&gt;regleringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att en samlad redovisning och utvärdering bör ske&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter ungefär fyra år. Om problemen då i allt väsentligt skulle kvarstå Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;kan regeringen komma att överväga en mer skärpt reglering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Miljökrav på terrängskotrar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En första nivå av obligatoriska av-&lt;br&gt;gaskrav bör införas för nya terrängskotrar från och med den 1 juli&lt;br&gt;1998. Regeringen avser att inom kort anmäla ett sådant förslag till&lt;br&gt;EG-kommissionen och WTO-sekretariatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassutredningens förslag: Ett system med tre miljöklasser&lt;br&gt;föreslås införas för terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till att&lt;br&gt;införa miljökrav på terrängskotrar. Till dessa hör Statskontoret,&lt;br&gt;Vägverket, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Naturskyddsföreningen och Sametinget. Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen konstaterar att en positiv effekt av förslagen om sänkta&lt;br&gt;bulleremissioner är att de minskar risken för hörselskador och medför en&lt;br&gt;förbättring av arbetsmiljön för dem som använder skotern yrkesmässigt.&lt;br&gt;Kommerskollegium anser att förslaget inte är proportionerligt i för-&lt;br&gt;hållande till det angivna syftet. Arjeplogs kommun, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk handel och Sveriges snöskoterägares riksorganisation (Snofed)&lt;br&gt;avstyrker förslaget. AB Svensk Bilprovning (ASB) anser att införandet av&lt;br&gt;ett miljöklassystem bör anstå till dess att bättre underlag föreligger&lt;br&gt;beträffande gränsvärden och provmetoder. Många remissinstanser pekar&lt;br&gt;på betydelsen av internationell harmonisering, i första hand på nordisk&lt;br&gt;nivå och med USA och Kanada. Till dessa hör Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Kommerskollegium. Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län, Arjeplogs. Arvidsjaurs, Borlänge,&lt;br&gt;Krokoms, Sorsele och Älvdalens kommuner, ASB, Nordiska snöskoterrå-&lt;br&gt;det, SIS- Standardiseringen i Sverige och Snofed. Sveriges snöfordons-&lt;br&gt;leverantörer ser positivt på ökad miljöanpassning av snöskotrar men&lt;br&gt;förespråkar att förslaget skjuts på framtiden tills en harmonisering kan&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frihet från buller och avgaser är&lt;br&gt;en viktig kvalitet i fjällområdena. Terrängskotrar är i detta sammanhang&lt;br&gt;ett problem eftersom bullret kan vara betydande och avgasutsläppen kan&lt;br&gt;ge upphov till lokalt höga halter av främst kolväten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många människor söker sig till fjäll, skärgårdar och skogslandet bl.a. för&lt;br&gt;att de uppskattar de bullerfria miljöerna. I sådana områden upplevs även&lt;br&gt;relativt låga bullernivåer som störande. I dessa områden är motordrivna&lt;br&gt;farkoster den viktigaste källan till störande buller. Genom den ökande&lt;br&gt;användningen av bl.a. terrängskotrar blir det allt svårare att finna ostörda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöer i fjällen och deras närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Miljöklassnin gav snöskotrar (SOU 1995:97) konstaterade&lt;br&gt;Miljöklassutredningen att det finns flera utrustningsdetaljer som kan&lt;br&gt;åtgärdas i syfte att minska snöskotrarnas bulleremissioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgaser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande for utsläppens storlek och sammansättning är att snöskotrar&lt;br&gt;med ett fåtal undantag drivs med tvåtaktsmotorer. Ett viktigt motiv till&lt;br&gt;detta är att tvåtaktsmotom har hög driftsäkerhet. Kostnaden är dessutom&lt;br&gt;lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Länsstyrelsens i Västerbottens län rapport Snöskotrar i naturen (Ds&lt;br&gt;1994:36) har länsstyrelsen utgått från Naturvårdsverkets rapport Luft-&lt;br&gt;föroreningar från arbetsfordon - Handlingslinjer vid beräkningar av luft-&lt;br&gt;föroreningar. Beräkningarna som avsåg år 1988, uppdaterades enligt&lt;br&gt;nedan av Miljöklassutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emissioner i ton/år från snöskotertrafiken i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förorening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Snöskotrar&lt;br&gt;friluftsändamål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Snöskotrar&lt;br&gt;yrkestrafik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolväten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 750&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolmonoxid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kväveoxider&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Partiklar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svaveldioxid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Koldioxid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 440&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51 840&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;De redovisade utsläppsmängdema från snöskotertrafiken utgör en liten&lt;br&gt;del av totalutsläppen i Sverige. Regionalt sett är dock skotertrafiken en&lt;br&gt;av de viktigaste källorna till utsläpp av kolväten i Jämtlands, Väster-&lt;br&gt;bottens och Norrbottens län. I samma område är bidraget till utsläppen&lt;br&gt;av kväveoxider, svaveldioxid och koldioxid betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt har mycket höga halter av luftföroreningar uppmätts nära hårt&lt;br&gt;trafikerade skoterleder. Exempelvis har bensenhalter över såväl tyska&lt;br&gt;som brittiska gränsvärden uppmätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängskotramas betydelse for lokala och regionala utsläpp motiverar&lt;br&gt;att avgaskrav införs. Som ovan redovisats lämnar de även ett mindre&lt;br&gt;bidrag till de nationella utsläppen. Enligt regeringens redovisning i Vår&lt;br&gt;miljö - miljöarbetet under året (skr. 1995/96:120, bet. 1995/96:JoU17)&lt;br&gt;minskar nu utsläppen av kolväten, kolmonoxid, kväveoxider och partiklar&lt;br&gt;bl.a. på grund av åtgärder mot utsläpp från vägtrafiken. Ett värdefullt&lt;br&gt;bidrag till ytterligare utsläppsminskningar kan erhållas genom åtgärder&lt;br&gt;mot andra grupper av fordon, som sammantaget utgör en betydande källa&lt;br&gt;till luftföroreningar. Förutom förslag om avgaskrav för snöskotrar avser&lt;br&gt;regeringen att inom kort lägga fram förslag till avgaskrav för båtmotorer.&lt;br&gt;Beslut om gemensamma utsläppskrav för vissa dieseldrivna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsmaskiner som skall införas under år 1997 kommer troligen att Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;beslutas av Europeiska unionens råd i juni 1996. Gemensamma regler om&lt;br&gt;avgaskrav for motorcyklar och mopeder kommer också inom kort att&lt;br&gt;antas inom EU. Arbetet med att minska utsläppen av luftföroreningar&lt;br&gt;utökas därmed till att omfatta allt fler fordonsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassutredningen föreslog ett system med tre miljöklasser, varav&lt;br&gt;miljöklass 3 i stort sett omfattade dagens skotrar och miljöklass 2 en&lt;br&gt;tekniknivå som utredningen ansåg vara möjlig att uppnå genom en&lt;br&gt;optimering av dagens tvåtaktsmotorer. Miljöklass 1 förutsatte en&lt;br&gt;utvecklad tvåtaktsteknik eller en övergång till fyrtaktsmotorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det efter år 2000 kan komma att finnas&lt;br&gt;gemensamma kravnivåer som kan tillämpas för terrängskotrar. Därmed&lt;br&gt;är det inte troligt att en nationell svensk standard motsvarande Miljö-&lt;br&gt;klassutredningens förslag till miljöklass 1 kan införas. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund är det regeringens uppfattning att miljökrav för terrängskotrar&lt;br&gt;inledningsvis införs genom att nya terrängskotrar efter ett visst datum&lt;br&gt;skall uppfylla bestämda krav. Frågan om ett system med flera miljö-&lt;br&gt;klasser kan därmed anstå till dess att internationellt etablerade kravnivåer&lt;br&gt;kan utnyttjas i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser nu att anmäla ett förslag till svenska regler om&lt;br&gt;obligatoriska buller- och avgaskrav för terrängskotrar i de anmälnings-&lt;br&gt;procedurer för förslag till tekniska regler som finns i EG och enligt&lt;br&gt;GATT-avtalet. De kravnivåer som kommer att anmälas grundas på&lt;br&gt;Miljöklassutredningens förslag till krav i miljöklass 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Behörighetskrav för förare av terrängskoter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Körkortskrav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att få framföra terrängskoter skall det&lt;br&gt;krävas traktorkort eller körkort. Bestämmelser om behörighetskrav&lt;br&gt;införs i körkortslagen (1977:477).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överenstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen föreslog även ett tillägg till straffbestämmelserna&lt;br&gt;i 3 § trafikbrottslagen (1951:649).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att&lt;br&gt;behörighetskrav med lägst traktorkort införs. Det gäller bl.a. Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen, Vägverket, Sametinget, Naturvårdsverket .flertalet länsstyrelser,&lt;br&gt;Kommunförbundet, vissa kommuner och Svemo. Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall förordar en ny körkortsklass. Kritiska är bl.a. Länsstyrelserna&lt;br&gt;i Västerbottens och Norrbottens län, vissa kommuner samt skoterorganisa-&lt;br&gt;tioner och skoterklubbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen har i rapporten&lt;br&gt;Projekt för översyn av skotertrafiken (RPS rapport 1993:5) föreslagit att&lt;br&gt;en form av obligatoriskt förarbevis för terrängskoter införs. Motiven till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta var att försöka bryta olycksfellsutvecklingen genom att öka Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;kunskapsnivån hos förarna. Efter att ha tagit del av remissynpunkterna&lt;br&gt;föreslog Rikspolisstyrelsen att lägst traktorkort bör krävas för att få&lt;br&gt;framföra terrängskoter. Rikspolisstyrelsen har fått stöd för sitt förslag i&lt;br&gt;betänkandet Skoterköming på jordbruks- och skogsmark (SOU 1994:16)&lt;br&gt;som menar att en obligatorisk förarutbildning ger tillfredställande&lt;br&gt;kunskaper om gällande regler hos snöskoterförama men också om&lt;br&gt;terrängens olika förutsättningar för körning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på skoterföraren måste anpassas till faktiska förhållanden för&lt;br&gt;att bryta en icke önskad utveckling när det gäller regelöverträdelser.&lt;br&gt;Detta innebär att kraven på skoterföraren bör skärpas utöver vad som&lt;br&gt;gäller i dag. Det enda krav som för närvarande ställs är att föraren har&lt;br&gt;fyllt 16 år. Regeringen finner det inte motiverat att införa en särskild&lt;br&gt;förarbehörighet för snöskotrar och andra terrängskotrar i körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477). Sedan lagens tillkomst har också behovet av behörighetskrav&lt;br&gt;för förare av andra fordon än motorcykel, personbil, lastbil och buss&lt;br&gt;lösts inom ramen för gällande förarbehörigheter. Så är t.ex. den som har&lt;br&gt;B-behörighet behörig att köra terrängvagn liksom vissa tyngre motorred-&lt;br&gt;skap. Kraven på förare av sådana fordon borde vara större än de som&lt;br&gt;ställs på förare av snöskoter, men de kräver ändå ingen egen kör-&lt;br&gt;kortsklass. Med utgångspunkt i körkortslagens kompetenskrav är det&lt;br&gt;därför omotiverat att särskilja just terrängskotrar och att införa en&lt;br&gt;särskild förarbehörighet för detta fordonslag. Genom att kräva traktorkort&lt;br&gt;eller körkort av den som framför terrängskoter markeras att skoterkör-&lt;br&gt;ning är något som kräver ansvarstagande och kunskap. En sådan&lt;br&gt;reglering gör sanktionsmöjlighetema vid regelöverträdelser tydligare&lt;br&gt;genom att körkortslagens bestämmelser, om bl.a. återkallelse, varning&lt;br&gt;m.m., kan tillämpas. Regeringen finner i likhet med flertalet remissin-&lt;br&gt;stanser att behörighetskraven för att framföra terrängskoter bör skärpas&lt;br&gt;och att krav om lägst traktorkort bör införas i körkortslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har invänt att kravet på körkort eller traktorkort&lt;br&gt;kan innebära problem för ett fåtal avlägset eller väglöst boende äldre&lt;br&gt;personer med lång skotervana vars körskicklighet inte kan ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 101 § körkortsförordningen (1972:722) innebär bl.a.&lt;br&gt;att undantag från 4 § körkortslagen om krav på körkort eller traktorkort&lt;br&gt;för att få framföra traktor kan medges i enskilda fall om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl och om det kan ske utan fara for trafiksäkerheten.&lt;br&gt;Regeringen finner att bestämmelsen kan utvidgas till att gälla även kravet&lt;br&gt;i den föreslagna 2 a § körkortslagen på körkort eller traktorkort för att&lt;br&gt;få framföra terrängskoter. Kravet på traktorkort torde dock inte vara&lt;br&gt;oöverstigligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på körkort eller traktorkort innebär att straffbestämmelserna i&lt;br&gt;körkortslagen och i trafikbrottslagen (1951:649) måste ses över. Dessa&lt;br&gt;ändringar behöver övervägas ytterligare. Regeringen återkommer i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förarlicens för skoterförare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild förarlicens bör införas för&lt;br&gt;förare av terrängskoter. Utformningen av en sådan licens bör&lt;br&gt;emellertid först utredas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: För att få köra terrängskoter skall&lt;br&gt;- utöver traktorkort eller körkort - även krävas en särskild förarlicens.&lt;br&gt;Utbildning och examination skall genomföras efter auktorisation från&lt;br&gt;Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en&lt;br&gt;obligatorisk förarlicens. Samtliga länsstyrelser och ett flertal kommuner&lt;br&gt;tillstyrker. Länsstyrelsen i Norrbottens län och vissa kommuner anser att&lt;br&gt;förarlicensen skall gälla även för utländska besökare. Snofed är positiv&lt;br&gt;till en obligatorisk licens i skoterklubbamas regi. Vägverket, Jokkmokks&lt;br&gt;kommun och Grossistförbundet Svensk handel avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I likhet med Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningen anser regeringen att snöskoterköming ställer påtagliga krav på&lt;br&gt;särskilda kunskaper för att öka säkerheten och minska de problem som&lt;br&gt;beror på okunnighet. Det är rimligt att samhället får en garanti för att&lt;br&gt;förare av terrängskoter har en adekvat utbildning vad gäller framför allt&lt;br&gt;miljöhänsyn och säkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens anser, i likhet med beredningen, att det bör ställas krav&lt;br&gt;på skoterförama i form av en förarlicens. Inrättandet av ett krav på&lt;br&gt;förarlicens väcker dock en rad frågor om t.ex. kunskapskrav, kunskaps-&lt;br&gt;kontroll, registrering och övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skoterföreningama har i flera år bedrivit en på många sätt förtjänstfull&lt;br&gt;frivillig utbildning av skoterförare. Det är angeläget att denna resurs tas&lt;br&gt;till vara i det fortsatta arbetet. Utfärdandet av en förarlicens är en sådan&lt;br&gt;myndighetsutövning som inte kan överlåtas till en organisation eller&lt;br&gt;samfällighet utan stöd av lag (11 kap. 6 § tredje stycket regerings-&lt;br&gt;formen). Någon sådan organisation har Miljövårdsberedningen inte pekat&lt;br&gt;ut. Frågan om registrering av förarlicenser har inte heller fått en&lt;br&gt;tillfredsställande lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ kan vara att låta den lokala polismyndigheten utfärda&lt;br&gt;licenserna, medan skoterföreningama svarar för utbildningen. En sådan&lt;br&gt;konstruktion har t.ex. föreslagits i departementspromemorian Snöskotern&lt;br&gt;i naturen (Ds 1994:36). En sådan ny uppgift för polisen - eller någon&lt;br&gt;annan myndighet - kräver emellertid överväganden om befintliga resurser&lt;br&gt;och kostnader för verksamheten. En inte oväsentlig aspekt i samman-&lt;br&gt;hanget är den att utbildningsinsatsen kan förväntas bli intensiv i ett&lt;br&gt;inledningsskede. Detta kan dessutom kräva ytterligare överväganden om&lt;br&gt;övergångsbestämmelser eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att dessa frågor behöver utredas närmare.&lt;br&gt;Regeringen avser därför att återkomma i frågan om genomförandet av&lt;br&gt;krav på en förarlicens. Regeringen avsikt är att framdeles införa en&lt;br&gt;obligatorisk förarlicens. Skoterförare bör i avvaktan härpå stimuleras att&lt;br&gt;genomgå den frivilliga utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Luftfartyg i fjällen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedöming: Luftfartsverket bör ges i uppdrag att, i&lt;br&gt;samarbete med bl.a. Naturvårdsverket och Försvarsmakten, se över&lt;br&gt;behovet av ytterligare restriktioner for överflygningar med luft-&lt;br&gt;fartyg i fjällen. Vissa bestämmelser i luftfartslagstiftningen om&lt;br&gt;landning bör ses över av Luftfartsverket. Berörda länsstyrelser bör&lt;br&gt;ges i uppdrag att se över restriktioner för landning i olika regle-&lt;br&gt;ringsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Landningsförbud föreslås i ett flertal&lt;br&gt;områden. Restriktioner för överflygning bör utredas av Luftfartverket i&lt;br&gt;samråd med Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen, anser att flyg-&lt;br&gt;verksamheten i fjällen bör begränsas. Luftfartsverket, som är beredd att&lt;br&gt;tillsammans med Naturvårdsverket göra en översyn av restriktionerna för&lt;br&gt;flyget, anför att vissa frågor först bör utredas. Kammarrätten i Sundsvall&lt;br&gt;anser att frågan om överflygning bör utredas ytterligare. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser, bl.a. Försvarsmakten, Sametinget, Länsstyrelsen i Norrbottens&lt;br&gt;län och flygets organisationer, har framfört kritik och anser att restriktio-&lt;br&gt;ner rörande flygtrafiken inte bör införas eller utredas närmare. Boverket&lt;br&gt;påpekar vissa oklarheter vad gäller flyget i naturresurslagens och luft-&lt;br&gt;fartslagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Flygtrafiken utgör en av&lt;br&gt;bullerkällorna i fjällen. Regeringen anser att det med anledning av&lt;br&gt;Miljövårdsberedningens förslag och remisssynpunktema finns skäl att se&lt;br&gt;över behovet av ytterligare restriktioner för flyget i känsliga fjällom-&lt;br&gt;råden. Regeringen anser, i likhet med Miljövårdsberedningen och&lt;br&gt;remissinstanserna, att nu gällande och föreslagna restriktioner för&lt;br&gt;överflygning bör utredas vidare av Luftfartsverket i samarbete med bl.a.&lt;br&gt;Naturvårdsverket och Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens uppdrag till berörda myndigheter kommer att ingå att be-&lt;br&gt;lysa konsekvenserna för flygets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med regeringens översyn av regleringsområdena vad gäller&lt;br&gt;terrängköming kommer regeringen att uppdra åt berörda länsstyrelser att&lt;br&gt;se över restriktioner beträffande landning med luftfartyg i olika regle-&lt;br&gt;ringsområden i syfte att begränsa störningar från flyget så att områdenas&lt;br&gt;karaktär av ostördhet kan upprätthållas. Luftfartsverket har i sitt remiss-&lt;br&gt;svar anfört att det finns behov att ändra bestämmelserna i luftfartslagstift-&lt;br&gt;ningen vad gäller begreppet tillfällig landning. Det är en central fråga för&lt;br&gt;flygverksamhet i fjällen. Regeringen avser att uppdra åt Luftfartsverket&lt;br&gt;att göra en sådan översyn. Denna bör bl.a. utgöra underlag för länssty-&lt;br&gt;relsernas bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Rennäringen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Nuvarande förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen i Sverige regleras i rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renskötseln bedrivs i Sverige i stort sett i hela Norrbottens, Västerbot-&lt;br&gt;tens och Jämtlands län samt delar av Kopparbergs och Västemorrlands&lt;br&gt;län. Bruttoarealen av de svenska renbetesmarkema uppgår till ca 165 000&lt;br&gt;km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;. När bruttoarealen reducerats med vattenområden, högfjällsimpedi-&lt;br&gt;ment samt bebyggd och odlad mark återstår en nettoareal på ca 137 000&lt;br&gt;km&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;. Renbetesmarken omfattar i runda tal en tredjedel av Sveriges totala&lt;br&gt;yta. Vinterbetesmarkernas omfattning är omtvistad inom vissa delar av&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De renskötande samemas antal i Sverige uppgår till ca 2 500 personer.&lt;br&gt;Det finns ca 900 rennäringsföretag i 51 samebyar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samemas rättigheter enligt rennäringslagen har i lagen fått den&lt;br&gt;sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Denna beskrivs som en rätt&lt;br&gt;för samer att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina&lt;br&gt;renar. I rätten ingår bl.a. rätt till renbete, jakt, fiske och visst skogsfång.&lt;br&gt;Rätten tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes&lt;br&gt;hävd. Rätten får dock endast utövas av den som är medlem i en sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rennäringslagen finns bestämmelser om vilka områden som får&lt;br&gt;användas för renbete och om betestiden längd. Renskötseln får bedrivas&lt;br&gt;hela året på de s.k. åretruntmarkema i Norrbottens och Västerbottens&lt;br&gt;läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns&lt;br&gt;på mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren&lt;br&gt;eller hösten om marken antingen utgör renbetesland eller tillhör eller vid&lt;br&gt;utgången av juni 1992 tillhörde staten (kronomark). Renskötsel får vidare&lt;br&gt;bedrivas hela året på renbetesfjällen i Jämtlands län och inom de&lt;br&gt;områden i Jämtlands och Kopparbergs län som vid utgången av juni 1992&lt;br&gt;tillhörde staten och var särskilt upplåtna till renbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De s.k. vinterbetesmarkerna, där renskötsel får bedrivas under tiden&lt;br&gt;den 1 oktober - den 30 april, omfattar dels övriga delar av lappmarken&lt;br&gt;nedanför odlingsgränsen, dels sådana trakter utanför lappmarken och&lt;br&gt;renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renantalet växlar starkt mellan perioder av goda och dåliga renbetesår.&lt;br&gt;Vid renräkningar och i renlängder registreras vinterhjorden, dvs. den&lt;br&gt;renhjord man i huvudsak förfogar över mellan slaktsäsong och kalvnings-&lt;br&gt;säsong. Enligt renlängdema fanns det 292 000 renar år 1988. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen bestämmer det högsta antal renar som får hållas på bete i en sameby.&lt;br&gt;När renantalet fastställs skall hänsyn tas till andra intressen. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen kan besluta om inskränkningar i betesrätten om det behövs för att&lt;br&gt;bevara renbetet eller för att annars främja renskötseln. Om samebyn har&lt;br&gt;fler renar än länsstyrelsen beslutat, kan länsstyrelsen vid vite förelägga&lt;br&gt;byn att minska renantalet till det tillåtna. Samebyns renar skall räknas&lt;br&gt;varje år. Sker inte detta kan länsstyrelsen vid vite förelägga en sameby&lt;br&gt;att genomföra renräkningen. Samebyn skall underrätta länsstyrelsen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid och plats för byns renräkning så att länsstyrelsen vid behov kan utse Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;någon att närvara vid renräkningen. Samebyns renräkning ligger till&lt;br&gt;grund för den renlängd som skall upprättas. I renlängden skall ägarna till&lt;br&gt;de räknade renarna anges. Samebyarnas renlängder ligger till grund för&lt;br&gt;det företagsregister som förs av Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För renskötseln finns samebyar med renskötselberättigade samer som&lt;br&gt;medlemmar. Den mark där renskötsel får bedrivas hela året är fördelad&lt;br&gt;mellan sådana byar i särskilda byområden. Samebyarna ombesöijer&lt;br&gt;renskötseln inom byns betesområde och företräder medlemmarna i bl.a.&lt;br&gt;frågor som rör renskötselrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samebyn har till ändamål att för medlemmarnas gemensamma bästa&lt;br&gt;sköta renskötseln. Sameby medlems rätt att delta i beslut om hur byn skall&lt;br&gt;styras utövas på bystämman. För att leda renskötseln inom byn och&lt;br&gt;ombesöija de gemensamma arbeten som behövs finns en styrelse som&lt;br&gt;utses av bystämman. Byns kostnader för renskötseln fördelas mellan&lt;br&gt;renägarna efter reninnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid renskötselns utövande skall hänsyn tas till andra intressen. Renarna&lt;br&gt;skall såvitt möjligt hindras från att komma utanför samebyns betesområde&lt;br&gt;eller att annars vålla skada eller olägenhet. Regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som&lt;br&gt;skall tas till naturvårdens intressen vid utövande av renskötseln.&lt;br&gt;Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markan-&lt;br&gt;vändning avsevärt försvåras. Länsstyrelsen meddelar de förelägganden&lt;br&gt;eller förbud som behövs för att föreskrifterna om hänsynen skall efter-&lt;br&gt;levas. Om länsstyrelsen meddelar föreläggande eller förbud får länssty-&lt;br&gt;relsen även sätta ut vite. Om renar uppehåller sig på mark när renskötsel&lt;br&gt;inte får bedrivas där kan länsstyrelsen vid vite förelägga samebyn att föra&lt;br&gt;bort renarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller brukar mark där renskötsel får bedrivas under hela&lt;br&gt;året får vid användningen av marken inte vidta åtgärder som medför&lt;br&gt;avsevärd olägenhet för renskötseln. Mark får dock användas i enlighet&lt;br&gt;med fastställd detaljplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i&lt;br&gt;särskild ordning. Renbetesmark har mot ersättning tagits i anspråk för&lt;br&gt;företag som prövats enligt vattenlagen eller gruvlagstiftningen. Genom&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser&lt;br&gt;m.m. har renskötseln getts en starkare ställning vid avvägningar mot&lt;br&gt;andra intressen vid intressekonflikter om markens användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller att varken samebyn eller en medlem i en&lt;br&gt;sameby får upplåta rättigheter som ingår i renskötselrätten. Upplåtelse på&lt;br&gt;kronomark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen ombesörjs av&lt;br&gt;länsstyrelserna. Den upplåtelseavgift som tas ut delas i allmänhet lika&lt;br&gt;mellan samebyarna och samefonden. Inom nationalparkerna är det Natur-&lt;br&gt;vårdsverket som svarar för markupplåtelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens jordbruksverk är central myndighet för rennäringsfrågor. De&lt;br&gt;med rennäringen sammanhängande regionala frågorna handhas av läns-&lt;br&gt;styrelsen. Beslut i rennäringsftågor fattas inom länsstyrelsen av en sär-&lt;br&gt;skild rennäringsdelegation. Till skillnad mot de tidigare strikt myndig-&lt;br&gt;hetsreglerade lappbyarna har de nuvarande samebyarna en självständig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning, samtidigt som ansvaret för renskötseln har överförts från de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda ägarna till samebyn. Medlemmarnas renar skall vara sammanför- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;da till ett lämpligt antal rationella driftsenheter med gemensam arbets-&lt;br&gt;ledning. Samebyns styrelse eller de förmän styrelsen utser skall leda&lt;br&gt;verksamheten. Samebyarna själva bestämmer hur man vill organisera sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Central rennäringsmyndighet och rennäringspolitiska&lt;br&gt;frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedöming: Det centrala myndighetsansvaret för&lt;br&gt;rennäringen bör ligga kvar på Jordbruksverket. Sametinget har&lt;br&gt;också ett särskilt ansvar för att styra utvecklingen av rennäringen.&lt;br&gt;Någon kommitté med uppgift att utreda förslag till en rennärings-&lt;br&gt;politik behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Det centrala myndighetsansvaret&lt;br&gt;för rennäringen föreslås överföras från Jordbruksverket till Glesbygds-&lt;br&gt;verket. En kommitté tillsätts med uppgift att utarbeta förslag till en&lt;br&gt;rennäringspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet i fråga om det centrala ansvaret för&lt;br&gt;rennäringen är splittrat. Jordbruksverket, Glesbygdsverket, Naturvårds-&lt;br&gt;verket och vissa kommuner tillstyrker. Hovrätten för Övre Norrland och&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker med tvekan. Hovrätten och&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, som också är tveksam, anser att frågan bör&lt;br&gt;utredas ytterligare. Enligt Boverket och Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;br&gt;bör frågan behandlas i den föreslagna rennäringspolitiska utredningen.&lt;br&gt;Sametinget och Boverket anser att Sametinget bör övervägas som&lt;br&gt;renäringsmyndighet. Vissa instanser påtalar risken för splittring. Flera&lt;br&gt;remissinstanser är kritiska eller avstyrker. Det gäller Sveriges lant-&lt;br&gt;bruksuniversitet, Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt&lt;br&gt;vissa kommuner. Även Soznerrws riksförbund avstyrker och anser att&lt;br&gt;ändringen leder till en förvirrad situation. Länsstyrelsen i Norrbottens&lt;br&gt;län, Arjeplogs och Kiruna kommuner anser att rennäringsfunktionen bör&lt;br&gt;flyttas till Norrbotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett samtliga remissinstanser, bl.a. Sametinget, Jordbruksverket&lt;br&gt;och länsstyrelserna, är positiva till att en rennäringspolitisk kommitté&lt;br&gt;tillsätts. Sveriges lantbruksuniversitet och Glesbygdsverket är tveksamma.&lt;br&gt;Glesbygdsverket anser att det i stället bör bildas en beredning som är&lt;br&gt;underställd regeringen. Samemas riksförbund avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statens jordbruksverk är central&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet för rennäringsfrågor. Enligt 1 § förordningen&lt;br&gt;(1996:148) med instruktion för Statens jordbruksverk skall verket inom&lt;br&gt;rennäringens område arbeta aktivt för en konkurrenskraftig, miljöanpas-&lt;br&gt;sad och djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets arbetsbörda har ökat med anledning av Sveriges&lt;br&gt;inträde i EU. Detta har enligt Miljövårdsberedningen medfört att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rennäringsfrågoma inte fått den prioritet som vore önskvärd. För att ge Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;större tyngd åt rennäringsfrågoma bör enligt beredningen ansvaret flyttas&lt;br&gt;till en myndighet där dessa frågor kan ges större utrymme. Glesbygds-&lt;br&gt;verket är enligt beredningen den lämpligaste förvaltningsmyndigheten for&lt;br&gt;rennäringsfrågoma. Verket är en förhållandevis liten myndighet vilket&lt;br&gt;innebär att rennäringsfrågoma skulle få en relativt sett stor tyngd i&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. Efter en omorganisation av Jord-&lt;br&gt;bruksverket våren 1995 handläggs rennäringsfrågor främst på företagsen-&lt;br&gt;heten och kontrollenheten. Även miljö-, smittskydds-, djurhälso-, land-&lt;br&gt;skaps- och informationsenheterna berörs av rennäringsfrågor. Jordbruks-&lt;br&gt;verkets arbetsuppgifter inom rennäringsområdet avser rena näringsfrågor,&lt;br&gt;miljöfrågor, administration av pristillägg och ersättningar på grund av&lt;br&gt;Tjemobylolyckan, rådgivning, utbildning, information, köttklassificering&lt;br&gt;och lånegarantier. Som en följd av bland annat prop. 1992/93:32 om&lt;br&gt;samema och samisk kultur har verket under senare år utfört ett antal&lt;br&gt;utredningsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Sveriges medlemskap i EU kan startstöd utgå till rennärings-&lt;br&gt;företag liksom stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogs-&lt;br&gt;bruksprodukter. Dessa stöd handlägges också av Jordbruksverket.&lt;br&gt;Rennäringsfrågoma sträcker sig således över ett flertal verksamheter.&lt;br&gt;Omfattningen av varje delverksamhet är dock oftast liten. Den nuvarande&lt;br&gt;resursåtgången kan beräknas till fem årsarbetskrafter, där en tämligen&lt;br&gt;omfattande arbetsuppgift är handläggningen av överklaganden av&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut i rennäringsfrågor. Regeringen föreslår emellertid&lt;br&gt;nu i avsnitt 10.8 att den centrala rennäringsmyndigheten befrias från&lt;br&gt;dessa arbetsuppgifter. Resursbehovet kommer därmed att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ren och produkter av ren omfattas av EU:s bestämmelser om&lt;br&gt;jordbruksprodukter. Vissa med EU-medlemskapet sammanhängande&lt;br&gt;frågor berörande rennäringen har därför sådant samband med Jordbruks-&lt;br&gt;verkets arbetsuppgifter att de inte kan frikopplas från verkets ansvarsom-&lt;br&gt;råde. Jordbruksverket har vidare ansvaret för hanteringen av de för all&lt;br&gt;animalieproduktion övergripande frågorna om veterinärmedicin och&lt;br&gt;djurskydd samt frågor om biologisk mångfald. Glesbygdsverket har&lt;br&gt;däremot en allmän samhällsplaneringsprofil med inriktning på ut-&lt;br&gt;rednings-, informations- och projektverksamhet. Verket har inget primärt&lt;br&gt;engagemang inom djurproduktion, biologi och ekologi. Enligt för-&lt;br&gt;ordningen (1990:1008) med instruktion för Glesbygdsverket har verket&lt;br&gt;nämligen till uppgift att stödja utvecklingen för och lämna förslag till&lt;br&gt;förbättringar med avseende på glesbygds- och landsbygdsbefolkningens&lt;br&gt;levnadsförhållanden i olika delar av landet. Tyngdpunkten i arbetet skall&lt;br&gt;avse skogslänens inre delar och skärgårdsområdena. Dessutom har verket&lt;br&gt;under senare år fått nya och utökade uppgifer i samband med EG:s&lt;br&gt;strukturfonder. De resurser som skulle kunna överföras från Jordbruks-&lt;br&gt;verket till Glesbygdsverket är begränsade. Av statsfinansiella skäl kan&lt;br&gt;andra resurser inte tillföras Glesbygdsverket. Verkets kompetens vad&lt;br&gt;gäller rennäringsfrågor skulle därmed bli begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen bör, mot bakgrund av ovanstående, Jordbruksverket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i fortsättningen vara central myndighet för rennäringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att rennäringsfrågomas hantering inom verket bör sär- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;skilt uppmärksammas vid en utvärdering av den under år 1995 genomför-&lt;br&gt;da omorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen föreslår att det tillsätts en kommitté med uppgift&lt;br&gt;att utarbeta förslag till en rennäringspolitik. Enligt beredningen bör be-&lt;br&gt;hovet av utökad stimulans och stöd till binäringar inom rennäringen för&lt;br&gt;att förbättra ekonomin inom rennäringsföretagen särskilt övervägas.&lt;br&gt;Samebyarnas ställning och verksamhet bör belysas. Frågan om breddad&lt;br&gt;sysselsättning inom samebyns ram bör övervägas. Ett vidgat samebybe-&lt;br&gt;grepp skulle nämligen innebära att fler samer kan vara verksamma inom&lt;br&gt;olika binäringar till renskötseln, men fortfarande inom ramen för same-&lt;br&gt;byn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. Rennäringskommittén presentera-&lt;br&gt;de sina förslag i betänkandet (SOU 1983:67) Rennäringens ekonomi.&lt;br&gt;Kommitténs förslag har behandlats av regeringen och riksdagen vid olika&lt;br&gt;tillfallen, senast i prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur.&lt;br&gt;Samerättsutredningens olika förslag i betänkandena (SOU 1989:41)&lt;br&gt;Samerätt och sameting samt (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk&lt;br&gt;behandlades också i den nämnda propositionen. Lantbruksstyrelsens&lt;br&gt;rapport Frågor om samebyarnas organisation, funktion och ekonomi, som&lt;br&gt;bl.a. tog upp frågan om samebyns rätt att bedriva annan ekonomisk&lt;br&gt;verksamhet än renskötsel, behandlades också i den propositionen.&lt;br&gt;Regeringen föreslog i propositionen att de medlemmar i en sameby som&lt;br&gt;vill bedriva annan verksamhet än renskötsel får göra det enskilt eller i&lt;br&gt;bolagsform. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1992/93:BoU8, rskr.&lt;br&gt;1992/93:115). Det statsfinansiella läget tillåter inte ökade bidrag till&lt;br&gt;rennäringen och dess binäringar. Sametinget disponerar numera s.k. mål&lt;br&gt;6 - medel inom ramen för av EU medfinansierade regionalpolitiska stöd&lt;br&gt;för bl.a. utveckling av rennäringen. Under perioden 1995-1999 står&lt;br&gt;8 miljoner kronor per år från EU till förfogande för ändamålet. Eftersom&lt;br&gt;Sametinget beslutar om hur medlen skall användas har näringen själv&lt;br&gt;möjligheter att styra hur rennäringen bör utvecklas. Det torde i dessa&lt;br&gt;hänseenden vara en fördel för samema och rennäringen om utvecklingen&lt;br&gt;sker under Sametingets ledning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Miljömål för rennäringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I rennäringslagen föreskrivs som miljömål att&lt;br&gt;rennäringen skall bedrivas så att naturbetesmarkemas långsiktiga&lt;br&gt;produktionsförmåga upprätthålls och att markerna uthålligt ger en&lt;br&gt;god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker.&lt;br&gt;Jordbruksverket anser att frågan om miljömål bör diskuteras i den&lt;br&gt;föreslagna rennäringspolitiska kommittén. Kammarrätten i Sundsvall, som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstyrker, anser att det är principiellt betänkligt att i lag föreskriva att en Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;näring skall ha ett visst mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Renskötsel är en areell näring som be-&lt;br&gt;drivs extensivt i den norra delen av Sverige. Enligt 65 § första stycket&lt;br&gt;rennäringslagen (1971:437) skall vid renskötselns utövande skälig hänsyn&lt;br&gt;tas till andra intressen. I paragrafens andra och tredje stycke preciseras&lt;br&gt;närmare på vilket sätt bevakning och flyttning skall ske för att renarna&lt;br&gt;inte skall vålla skada eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vid renskötselns utövande förekomma konflikter med natur-&lt;br&gt;vårdens intressen, särskilt med hänsyn till den rationalisering och meka-&lt;br&gt;nisering som skett inom rennäringen under de senaste decennierna.&lt;br&gt;Därtill kommer att renskötseln i stor utsträckning bedrivs på marker som&lt;br&gt;är särskilt känsliga för påverkan. För att förtydliga den skyldighet som&lt;br&gt;rennäringen liksom andra näringar har när det gäller att ta skälig hänsyn&lt;br&gt;till andra intressen infördes efter förslag i prop. 1992/93:32 om samema&lt;br&gt;och samisk kultur m.m. i 65 a § rennäringslagen en bestämmelse som ger&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens&lt;br&gt;och kulturmiljövårdens intressen vid renskötselns utövande. Före-&lt;br&gt;skrifterna får dock inte vara så ingripande att avsevärd olägenhet för ren-&lt;br&gt;skötseln uppkommer. Bestämmelsen i 65 a § rennäringslagen innebär att&lt;br&gt;det ställs krav på rennäringen att verksamheten bedrivs på det sätt som&lt;br&gt;naturen tål i ett långsiktigt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen anser att renskötseln tydligare måste accepteras&lt;br&gt;som en areell näring och jämställas med jordbruket och skogsbruket både&lt;br&gt;vad gäller förutsättningarna för dess bedrivande och dess hänsynstagande&lt;br&gt;till miljön. Beredningen föreslår därför att ett miljömål fastställs for ren-&lt;br&gt;näringen. Näringen skall enligt beredningens förslag bedrivas med hän-&lt;br&gt;syn till naturbetesmarkemas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa&lt;br&gt;uthålligt ger god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bi-&lt;br&gt;behålls. Jordbruksverket har i sin aktionsplan för bevarande och hållbart&lt;br&gt;nyttjande av den biologiska mångfalden inom rennäringen föreslagit ett&lt;br&gt;liknande övergripande miljömål för rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den samiska kulturen och rennäringen är starkt förenade med&lt;br&gt;varandra är det rimligt att betrakta rennäringen som en med andra areella&lt;br&gt;näringar jämställd näring. För att betona detta bör därför enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning rennäringslagen kompletteras med ett miljömål i enlighet&lt;br&gt;med Miljövårdsberedningens förslag. Miljömålet innebär att samebyarnas&lt;br&gt;betesuttag, renantal och hjordsammansättning skall vara anpassade till&lt;br&gt;betesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga och bevarandet av den&lt;br&gt;biologiska mångfalden. Ett uppfyllande av detta miljömål är en mycket&lt;br&gt;viktig fråga för såväl rennäringens framtid som för den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Därigenom bidrar detta miljömål också till att stärka en&lt;br&gt;verksamhet som är av central betydelse för att långsiktigt säkra den&lt;br&gt;samiska kulturen. Miljömålet innebär samtidigt att kraven på hänsyns-&lt;br&gt;tagandet till miljön vid rennäringens utövande görs tydliga. Hänsynen&lt;br&gt;gäller inte enbart själva renbetet utan även påverkan på naturmiljön av&lt;br&gt;rennäringens anläggningar och driftsformer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner i likhet med Miljövårdsberedningen att bestämmel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna i rennäringslagstiftningen i övrigt är tillräckliga for att åtgärda och Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;förebygga skador på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Renbetesfrågor m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ny metod för renbetesinventering bör&lt;br&gt;utvecklas i enlighet med tidigare upplagt program. I samband med&lt;br&gt;översynen av det svenska miljöersättningsprogrammet för jord-&lt;br&gt;bruksnäringen kommer att övervägas om rennäringen även kan&lt;br&gt;omfattas av miljöstöd. Berörda länsstyrelser bör ges i uppdrag att&lt;br&gt;i samråd med berörda samebyar upprätta åtgärdsprogram för&lt;br&gt;överbetade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Renbetesinventeringar skall utgöra&lt;br&gt;grunden när högsta renantal lastställs. Inventeringarna skall bedrivas med&lt;br&gt;högsta prioritet. Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Sametinget bör&lt;br&gt;utreda hur en kombination av prisstöd och miljöstöd kan utformas för&lt;br&gt;miljöförbättrande åtgärder i renskötseln. Rådgivning och stimulansåt-&lt;br&gt;gärder bör utvecklas. Överensstämmer med regeringens bedömning&lt;br&gt;beträffande åtgärdsprogram för överbetade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser, bl.a. Sametinget,&lt;br&gt;Glesbygdsverket och Samemas riksförbund, tillstyrker att renbetesin-&lt;br&gt;venteringar genomförs. Jordbruksverket är positivt till att länsstyrelserna&lt;br&gt;för diskussioner med samebyarna om betesproblemen. För närvarande&lt;br&gt;saknas metod att effektivt fördela betestrycket till olika områden.&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet anser att betesinventeringar enligt nuvarande&lt;br&gt;metoder är otillräckliga för att fastställa högsta renantal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Positiva synpunkter vad avser ekonomisk stimulans lämnas av bl.a.&lt;br&gt;Sametinget, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna i Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län samt vissa kommuner. Jordbruksverket anser att målen&lt;br&gt;för rennäringspolitiken först bör läggas fast och frågan om stöd bör&lt;br&gt;därför behandlas av den rennäringspolitiska kommittén. Sveriges lant-&lt;br&gt;bruksuniversitet anser att stödåtgärder kan leda till ökat renantal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renbetesinventeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bestämmer enligt 15 § rennäringslagen (1971:437) det&lt;br&gt;högsta antal renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde.&lt;br&gt;När det högsta tillåtna renantalet bestäms skall hänsyn även tas till andra&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renantalet har tidigare varierat starkt mellan goda och dåliga betesår.&lt;br&gt;Genom modern stödutfodring, ofta med statligt bidrag, har under senare&lt;br&gt;år dessa fluktuationer minskat. På längre sikt varierar renantalet även&lt;br&gt;genom födoresursemas bärkraft. Ett problem för rennäringen som Miljö-&lt;br&gt;vårdsberedningen tagit upp är den fördröjning som finns mellan den ned-&lt;br&gt;gång i renarnas födoresurs som beror på överbetning och det aktuella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renantalet. Trots överbetning kan renantalet fortsätta att öka under en Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;period för att sedan mycket snabbt gå ned som en följd av betesbrist. På&lt;br&gt;grund av klimatet kan det ta mycket lång tid for renbetet att återhämta&lt;br&gt;sig efter en överbetning. Detta påverkar självfallet möjligheten att bygga&lt;br&gt;upp samebyns renantal till en storlek som ger tillräcklig ekonomisk&lt;br&gt;avkastning. Det är således angeläget att överbetning snabbt kan konstate-&lt;br&gt;ras och att renantalet då snabbt kan minskas. För att fastställa be-&lt;br&gt;tesmarkernas kapacitet erfordras renbetesinventeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt Miljövårdsberedningen angeläget att en enhetlig grund för&lt;br&gt;att fastställa högsta renantal inom olika delar av renskötselområdet skynd-&lt;br&gt;samt utarbetas. Normen bör baseras på vegetationens långsiktiga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga, bevarandet av den biologiska mångfalden och hänsynen till&lt;br&gt;andra intressen. En viktig faktor i detta sammanhang är vad som avses&lt;br&gt;med vegetationens produktion, nämligen den potentiella produktionsför-&lt;br&gt;mågan eller produktionen under ett visst betestryck. Dessutom före-&lt;br&gt;kommer en stor variation i produktion mellan åren baserade på variatio-&lt;br&gt;ner i klimatet och liknande. Enligt Miljövårdsberedningen bör ett&lt;br&gt;medelvärde uppskattas av olika vegetationstypers produktionsförmåga.&lt;br&gt;Detta produktionsmedelvärde skall årligen kunna betas utan att vegeta-&lt;br&gt;tionstypen ändrar karaktär. Markens produktionsförmåga sätter enligt&lt;br&gt;beredningen den yttre gränsen för att fastställa renantalet. Av hänsyn till&lt;br&gt;den biologiska mångfalden och andra intressen måste emellertid en&lt;br&gt;snävare gräns för renantalet sättas. Vid renbetesinventeringama måste&lt;br&gt;således en kvantifiering ske av andra begränsande faktorer än enbart&lt;br&gt;växternas produktionsförmåga av renbete. Det är enligt Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningen inte möjligt att en gång för alla hitta det rätta och slutliga&lt;br&gt;svaret vad gäller högsta tillåtna renantal för vaije sameby. Kunskapen om&lt;br&gt;renbetesväxtemas tillväxtdynamik kommer att påkalla behov av revide-&lt;br&gt;ringar i framtiden. En målinriktad metodutveckling kan enligt Miljö-&lt;br&gt;vårdsberedningen ge betydligt bättre beslutsunderlag än vad som finns i&lt;br&gt;dag. Enligt beredningen är det av betydelse att renbetesinventeringama&lt;br&gt;genomförs skyndsamt. Beredningen är dock medveten om att det inte är&lt;br&gt;helt lätt att finna en av samtliga intressen accepterad metod för&lt;br&gt;renbetesinventeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelse den 17 mars 1994 (rskr. 1993/94:186) har riksdagens talman&lt;br&gt;anmält riksdagens beslut med anledning av bostadsutskottets betänkande&lt;br&gt;(bet. 1993/94:BoUl 1) Anslag till främjande av rennäringen m.m. Beslut-&lt;br&gt;et innebär bl.a. att riksdagen som sin mening har gett regeringen till&lt;br&gt;känna vad utskottet har anfört om renbetesinvetering. Utskottet har uttalat&lt;br&gt;att det är viktigt att arbetet med renbetsinventeringar fortsätter. Inven-&lt;br&gt;teringarna måste utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra under-&lt;br&gt;lag för fastställande av högsta renantal inom vaije sameby. Det är också&lt;br&gt;viktigt att den metod som används ger ett adekvat och vederhäftigt re-&lt;br&gt;sultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen,&lt;br&gt;skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att in-&lt;br&gt;venteringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom rensköt-&lt;br&gt;selområdet bör metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för&lt;br&gt;inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åt- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;gärder bör föreläggas riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog, mot bakgrund av riksdagens tillkännagivnade, åt&lt;br&gt;Jordbruksverket att utarbeta en plan för renbetesinventeringar och därvid&lt;br&gt;ange lämpliga metoder för inventeringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket fann att det saknades kunskapsunderlag för ett snabbt&lt;br&gt;beslut om lämplig inventeringsmetodik. Regeringen ansåg i prop.&lt;br&gt;1994/95:100 bil. 10 att det är angeläget att en inventeringsmetod skapas&lt;br&gt;som kan användas både för rennäringens behov och för miljöövervakning&lt;br&gt;i övrigt. Jordbruksverket borde därför fortsätta sitt utvecklingsarbete i&lt;br&gt;samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser.&lt;br&gt;Riksdagen godtog vad regeringen anfört (bet. 1994/95 :BoU 16, rskr.&lt;br&gt;1994/95:272). Det pågår således ett arbete med att utveckla en ny metod&lt;br&gt;för renbetesinventeringar som skall kunna användas som en del i ett be-&lt;br&gt;slutsunderlag för att fastställa högsta tillåtna renantal och dessutom ge&lt;br&gt;kunskaper för miljöövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma till frågan om lämplig inventeringsme-&lt;br&gt;todik när myndigheternas utvecklingsarbete har slutförts. Regeringen be-&lt;br&gt;dömer att en ny inventeringsmetodik kan redovisas i budgetpropositionen&lt;br&gt;hösten 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänsyn till den faktiska betestillgången över en längre tidsperiod är&lt;br&gt;det viktigt att det fastställda renantalet inte överskrids. Den 1 juli 1993&lt;br&gt;infördes ett antal bestämmelser i rennäringslagen som ger förbättrade&lt;br&gt;möjligheter att konrollera samebyns renantal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samebyn har fler renar än länsstyrelsen bestämt kan länsstyrelsen&lt;br&gt;enligt 15 § fjärde stycket rennäringslagen vid vite förelägga samebyn att&lt;br&gt;minska renantalet till det tillåtna. Samebyns renar skall enligt 66 § första&lt;br&gt;stycket lagen räknas årligen. Sker inte detta kan länsstyrelsen vid vite&lt;br&gt;förelägga samebyn att genomföra sådan räkning. Samebyn har enligt&lt;br&gt;66 a § rennäringslagen skyldighet att underrätta länsstyrelsen om tid och&lt;br&gt;plats för byns renräkning. Länsstyrelsen kan utse någon att närvara vid&lt;br&gt;renräkningen. Som Miljövårdsberedningen konstaterat i sitt betänkande&lt;br&gt;har renantalet i flera samebyar tidigare överskridit det av länsstyrelsen&lt;br&gt;tillåtna. Även om det endast är möjligt att kontrollera renräkningen hos&lt;br&gt;ett mindre antal samebyar Aatje år har bestämmelserna medfört att det&lt;br&gt;faktiska renantalet sjunkit. Även det företagsregister för rennäringen som&lt;br&gt;Jordbruksverket för med stöd av 12 § rennäringsförordningen (1993:384)&lt;br&gt;innebär avsevärt förbättrade möjligheter att dokumentera och kontrollera&lt;br&gt;renantalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk stimulans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra renägarnas ekonomi och för att nå balans mellan ren-&lt;br&gt;antal och betestillgång lämnas sedan lång tid prisstöd vid slakt av ren.&lt;br&gt;Stödet lämnas endast för ren som godkänts vid köttbesiktning. Tidigare&lt;br&gt;lämnades stödet med ett fast belopp per slaktad ren. För att stimulera till&lt;br&gt;en ökad slakt beräknas prisstödet från den 1 juli 1993 efter slaktvikten.&lt;br&gt;För att stimulera till kalvslakt är prisstödet 17 kr per kilo för kalv och 11&lt;br&gt;kr per kilo för vuxen ren. Slakt av unga djur bidrar till ett i förhållande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den möjliga köttproduktionen lågt betestryck. Prisstödet innebär också Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;att renköttet får en for konsumenten acceptabel prisnivå, vilket förbättrar&lt;br&gt;avsättningsmöjligheterna. Bra avsättningsmöjligheter leder i sin tur till&lt;br&gt;ökad slakt och därmed minskat betestryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen föreslår att berörda myndigheter får i uppdrag&lt;br&gt;att utreda hur en kombination av prisstöd och miljöstöd kan utformas för&lt;br&gt;miljöförbättrande åtgärder i renskötseln och för att undvika negativ&lt;br&gt;påverkan för naturvården särskilt känsliga områden. De bidrag som&lt;br&gt;lämnas till rennäringen bör således utformas med beaktande av miljönyt-&lt;br&gt;tan. Enligt beredningen finns det i första hand ett behov av miljöersätt-&lt;br&gt;ningar inom särskilt värdefulla områden där kraven på hänsyn går utöver&lt;br&gt;vad som inryms inom ramen för normal hänsyn. En av utgångspunkterna&lt;br&gt;för en sådan utredning bör vara en utvärdering av det kilorelaterade pris-&lt;br&gt;stödssystemet som infördes den 1 juli 1993. Möjligheterna att använda&lt;br&gt;prisstödet som ett ekonomiskt styrmedel för att undvika att det tillåtna&lt;br&gt;renantalet överskrids bör också utredas enligt beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket föreslår i sin aktionsplan för bevarande och hållbart&lt;br&gt;nyttjande av den biologiska mångfalden inom rennäringen att möjlig-&lt;br&gt;heterna att lämna stöd för miljöförbättrande åtgärder i renskötseln bör ut-&lt;br&gt;redas. Inom jordbruket omfattas naturbetesmarker av ett ersättnings-&lt;br&gt;system med syfte att bevara den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kilorelaterade prisstödet infördes år 1993. Det har således endast&lt;br&gt;tillämpats under tre slaktsäsonger. Det har visat sig väl svara mot de för-&lt;br&gt;väntningar som fanns vid införandet. Det saknas mot denna bakgrund an-&lt;br&gt;ledning att nu utreda prisstödssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett miljöstödssystem för rennäringen, motsvarande det som finns för&lt;br&gt;jordbruket, kräver en koppling till det svenska miljöersättningsprogram-&lt;br&gt;met för att EU:s medfinansiering skall kunna påräknas. Det nu gällande&lt;br&gt;miljöersättningsprogrammet omfattar perioden 1995-1999. Det saknas för&lt;br&gt;närvarande möjligheter att inom det befintliga programmets ramar även&lt;br&gt;inrymma ersättningar till rennäringen. Miljöersättningsprogrammet avser&lt;br&gt;i sin nuvarande utformning att bl.a. vidmakthålla bete på jordbruksmark&lt;br&gt;inom områden som är värdefulla från naturvårdssynpunkt. Beträffande&lt;br&gt;rennäringen är det snarast fråga om att reducera betet inom vissa om-&lt;br&gt;råden som är värdefulla från naturvårdssynpunkt. I samband med den ut-&lt;br&gt;värdering och översyn av programmet som skall göras år 1997, bör en-&lt;br&gt;ligt regeringens uppfattning, bl.a. med hänsyn till ovan beskrivna för-&lt;br&gt;hållanden, möjligheterna övervägas om även rennäringen kan omfattas av&lt;br&gt;miljöstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betestrycket påverkas av det antal djur som hålls på bete. Genom att&lt;br&gt;ändra renhjordens struktur finns möjligheter till en förbättrad avkastning&lt;br&gt;utan att renantalet ökar. Inom renforskningen har under många år be-&lt;br&gt;drivits forsknings- och försöksverksamhet om individmärkning av ren.&lt;br&gt;Genom individmärkning och vägning eller mätning av kalvarna får ren-&lt;br&gt;ägaren kännedom om vilka vajor som inte kalvar och om kalvar med låg&lt;br&gt;slaktvikt. Dessa djur kan då slaktas ut vilket leder till att hjord strukturen&lt;br&gt;förbättras eftersom hjordens avkastning förbättras. Forsknings- och för-&lt;br&gt;söksverksamheten om individmärkning befinner sig nu i ett sådant skede &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en rekommendation kan ges till renägarna om att tillämpa metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Miljövårdsberedningens uppfattning att individ- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;märkning inte bör vara ett krav utan i första hand stimuleras genom råd-&lt;br&gt;givning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram för överbetade omräden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de områden som överbetats under lång tid bör enligt Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningen länsstyrelsen, om så anses nödvändigt, upprätta ett åtgärdspro-&lt;br&gt;gram i samråd med berörd sameby. Syftet med åtgärdsplanen är att så&lt;br&gt;snabbt som möjligt få betesresursema att återhämta sig. För att inte&lt;br&gt;försätta samebyarna i en besvärlig ekonomisk situation måste åtgärderna&lt;br&gt;utformas efter de förhållanden som råder inom respektive samebys&lt;br&gt;betesområde. Enligt beredningen bör kort- och långsiktiga mål inom olika&lt;br&gt;områden anges vad gäller betestillgång, nödvändiga åtgärder för att nå&lt;br&gt;dessa mål liksom en årlig uppföljning och utvärdering. Ett sådant pro-&lt;br&gt;gram skapar större flexibilitet och anpassning till verkliga förhållanden&lt;br&gt;än vad en schablonmässig minskning av det tillåtna renantalet skulle med-&lt;br&gt;föra. Ett mer lokalt anpassat program ger enligt beredningen förut-&lt;br&gt;sättningar för att kombinera olika åtgärder och finna alternativa lös-&lt;br&gt;ningar, såsom en exaktare styrning av betet inom samebyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med överbetning har sin orsak i att det inom vissa områden&lt;br&gt;inte råder balans mellan renantalet och tillgängliga betesresurser. Från&lt;br&gt;den 1 juli 1993 finns genom ändrade bestämmelser i rennäringslagen&lt;br&gt;möjligheter för länsstyrelsen att reglera antalet renar. Så har också skett.&lt;br&gt;De speciella problem som Miljövårdsberedningen tar upp avser i huvud-&lt;br&gt;sak renbetesfjällen i Jämtlands län. Länsstyrelsen har möjlighet att med&lt;br&gt;stöd av 15 § andra stycket rennäringslagen besluta om en sänkning av det&lt;br&gt;tillåtna renantalet. Med stöd av paragrafens tredje stycke kan länsstyrel-&lt;br&gt;sen dessutom besluta om inskränkningar i betesrätten om det behövs för&lt;br&gt;att bevara renbetet. Med hänsyn till de långsiktiga problem som&lt;br&gt;överbetning medför anser regeringen att länsstyrelserna, på sätt som&lt;br&gt;Miljövårdsberedningens förslagit, bör utarbeta åtgärdsprogram för att&lt;br&gt;komma till rätta med överbetning. Sådana åtgärdsprogram kan utgöra en&lt;br&gt;lämplig utgångspunkt för angelägna åtgärder. Självfallet bör berörda&lt;br&gt;samebyar delta i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utgår firån att länsstyrelsen i egenskap av regional ren-&lt;br&gt;näringsmyndighet och markförvaltare av renbetesfjällen med utgångs-&lt;br&gt;punkt från framtagna åtgärdsprogram vidtar lämpliga åtgärder för att ren-&lt;br&gt;betet snabbt skall återhämta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Markanvändningsredovisningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;........... &amp;quot; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;------&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedöming: I redovisningen for samebyarnas markan-&lt;br&gt;vändning bör speciellt värdefulla eller känsliga områden for ren-&lt;br&gt;skötseln, naturvården och kulturmiljövården anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva, bl.a. Same-&lt;br&gt;tinget, Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket och länssty-&lt;br&gt;relserna. Svenska samemas riksförbund anser att förbundet bör ges en&lt;br&gt;aktiv roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: I renskötsellänen pågår arbetet&lt;br&gt;med renskötselns redovisning av markanvändningen. Redovisningen sker&lt;br&gt;för vaije sameby. I redovisningarna anges för renskötseln känsliga&lt;br&gt;områden, hur marken används liksom anläggningar för renskötsel. Dessa&lt;br&gt;redovisningar används framför allt vid samråd med motstående intressen.&lt;br&gt;Enligt Miljövårdsberedningen bör markanvändningsredovisningen&lt;br&gt;kompletteras med information om speciellt värdefulla eller känsliga om-&lt;br&gt;råden för renskötseln, naturvården och kulturminnesvården. Detta skulle&lt;br&gt;göra redovisningarna mer operativa för samebyns egen planering av&lt;br&gt;driften liksom för samråd och planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jordbruksverkets aktionsplan för bevarande och hållbart nyttjande av&lt;br&gt;den biologiska mångfalden inom rennäringen finns ett liknande förslag.&lt;br&gt;Verket föreslår nämligen att särskilda markanvändningsplaner upprättas&lt;br&gt;där speciellt värdefulla eller känsliga områden för ren skötseln och&lt;br&gt;naturvården markeras liksom rennäringens användning av mark, vatten&lt;br&gt;och festa anläggningar. En sådan markanvändningsplan ger enligt verket&lt;br&gt;bättre förutsättningar för en integrerad planering av renskötseln och&lt;br&gt;miljö- och naturvårdsmålen, liksom för samarbetet mellan rennäringen&lt;br&gt;och naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket avser att i samverkan med Sametinget, Naturvårds-&lt;br&gt;verket, berörda länsstyrelser och representanter för samebyarna utreda&lt;br&gt;förutsättningarna för att upprätta sådana särskilda markanvändnings-&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förutsätter att i arbetet med att upprätta särskilda markan-&lt;br&gt;vändningsplaner även beaktas vad Miljövårdsberedningen anfört om be-&lt;br&gt;hovet av utökade markanvändningsredovisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Stängselfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anmälningsskyldighet för samråd med&lt;br&gt;länsstyrelsen bör införas i fråga om anordnande av renstängsel eller&lt;br&gt;annan fast anläggning för rennäringen. Länsstyrelserna och&lt;br&gt;samebyarna bör överväga i vilken utstäckning befintliga renstängsel&lt;br&gt;kan tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Behovet och dragningen av befintliga&lt;br&gt;stängsel bör ses över. Den svensk-norska renbeteskonventionen bör&lt;br&gt;omförhandlas för att få gränsdragningar som är ekologiskt anpassade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker, bl.a. Sametinget,&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket. Jordbruksverket anser&lt;br&gt;att renstängsel bör uppfattas som en del av frågan hur rennäringen skall&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 § rennäringslagen&lt;br&gt;(1971:437) är renskötselområdet indelat i områden där renskötsel får&lt;br&gt;bedrivas hela året och i områden där renskötsel endast får bedrivas under&lt;br&gt;tiden den 1 oktober-den 30 april. Renskötselområdet är dessutom indelat&lt;br&gt;i 51 samebyar. I dagens rationella renskötsel är renstängsel nödvändiga&lt;br&gt;inte enbart för att hålla renar inom samebyns betesområde utan även för&lt;br&gt;att renarna skall vistas inom det område där renarna med hänsyn till&lt;br&gt;årstiden får hållas på bete. Svenska renar får inte heller beta i Norge&lt;br&gt;eller i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig följd av att stängsel uppförs är ofta att renens naturliga&lt;br&gt;rörelsemönster bryts. Detta är ju också en av avsikterna med stängslet.&lt;br&gt;När rörelsemönstret bryts uppstår ofta trampskador vid stängslet. Det är&lt;br&gt;självfallet önskvärt att minimera dessa skador. Av hänsyn till befintliga&lt;br&gt;gränser är det emellertid svårt att i större omfattning ändra dragningen&lt;br&gt;av stängslen. Även från ekonomisk synpunkt är det svårt att vidta större&lt;br&gt;förändringar i stängselsträckningen. Kostnaden för att uppföra renstängsel&lt;br&gt;ligger i storleksordningen 100 kronor per meter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis angeläget att samebyarna och länsstyrelsen överväger&lt;br&gt;i vilken utsträckning befintliga stängsel kan tas bort och att andra&lt;br&gt;stängsel, i mån av ekonomiska resurser, ges en från miljösynpunkt bättre&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i sin aktionsplan för biologisk mångfald inom&lt;br&gt;rennäringen föreslagit att det med stöd av 20 § naturvårdslagen&lt;br&gt;(1964:822) skall krävas samråd med länsstyrelsen innan renstängsel eller&lt;br&gt;annan fast anläggning för rennäringen anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning att detta är ett lämpligt&lt;br&gt;sätt att minimera eventuella miljöskador av ett renstängsel eller annan&lt;br&gt;fast anläggning för rennäringen. Regeringen avser därför att komplettera&lt;br&gt;i naturvårdsförordningen (1976:484) med bestämmelser om obligatorisk&lt;br&gt;anmälan för samråd i fråga om utförande av sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om&lt;br&gt;renbetning finns bestämmelser om rätt till renbete i det andra landet och&lt;br&gt;om påföljd vid olovligt bete. Enligt ett till konventionen anslutande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protkoll skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel i Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;närheten av riksgränsen. Stängslens sammanlagda längd är cirka 40 mil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De är delvis belägna i Norge. Konventionen trädde i kraft den 1 maj&lt;br&gt;1972 och gäller till och med den 30 april 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast den 1 maj 1997 skall en kommission tillsättas for att utreda&lt;br&gt;behovet av fortsatt renbetning i de betesområden som omfettas av&lt;br&gt;konventionen. Regeringen utgår från att kommissionen i enlighet med&lt;br&gt;vad Jordbruksverket föreslår i sin aktionsplan för biologisk mångfald,&lt;br&gt;noga uppmärksammar behovet av stängsel och att nödvändiga stängsel&lt;br&gt;dras på ett sätt som minimerar risken för skador på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Reglering av barmarksköming på kalfjäll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Från år 2000 bör endast fordon som&lt;br&gt;uppfyller särskilda krav vad gäller marktryck vid barmarksköming&lt;br&gt;vara tillåtna. Naturvårdsverket ges i uppdrag att efter samråd med&lt;br&gt;Vägverket utforma föreskrifter för terrängfordon om bl.a. högsta&lt;br&gt;marktryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Omfattar utöver föreskrifter om&lt;br&gt;marktryck även begränsning om användning av motorfordon for bar-&lt;br&gt;marksköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till skärpt&lt;br&gt;reglering av barmarksköming på kalfjäll. Naturvårdsverket anser att läns-&lt;br&gt;styrelserna snarast bör få i uppdrag att träffa frivilliga överenskommelser&lt;br&gt;med samebyarna rörande barmarksköming. Länsstyrelserna i Jämtlands&lt;br&gt;och Västerbottens län, Sametinget och Samemas riksförbund avvisar dock&lt;br&gt;förslaget om anmälan vid barmarksköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen konstaterar att den&lt;br&gt;nuvarande körning med fordon i terrängen på barmark har en del icke&lt;br&gt;önskvärda inslag. Vissa fordon har större påverkan än andra. Det har&lt;br&gt;vidare visat sig svårt att kontrollera efterlevnaden av nuvarande be-&lt;br&gt;stämmelser. Renäringens legitima krav att bedrivas rationellt och med ut-&lt;br&gt;nyttjande av modem teknik måste ske inom ramen för den hänsyn som&lt;br&gt;krävs för att uppfylla näringens nya miljömål. Det är därför rimligt och&lt;br&gt;också i överensstämmelse med strävanden som redovisas av de samiska&lt;br&gt;intressena att de fordon som ger de största negativa effekterna ersätts&lt;br&gt;med andra verktyg och hjälpmedel. I vad mån en ökad användning av&lt;br&gt;hästar inom näringen är en sådan utveckling bör närmast vara ett intresse&lt;br&gt;för rennäringen att närmare skaffa sig erfarenhet av. Möjligheter att&lt;br&gt;begränsa effekterna av könting finns också i att utveckla fordon med&lt;br&gt;lägre marktryck. Det är därför angeläget att närmast berörda myndigheter&lt;br&gt;utformar föreskrifter om högsta tillåtna marktryck för terrängfordon. För&lt;br&gt;att förhindra att körskadoma når en allt större omfattning och dessutom&lt;br&gt;driva den tekniska utvecklingen mot skonsammare terrängfordon bör det&lt;br&gt;från och med år 2000 endast vara tillåtet att använda fordon som upp-&lt;br&gt;fyller särskilda krav vad gäller marktryck vid barmarksköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att det förslag som Naturvårdsverket anger om Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;frivilliga överenskommelser rörande användningen av terrängfordon för&lt;br&gt;barmarksköming och som också med ungefär motsvarande innehåll redo-&lt;br&gt;visats av andra remissinstanser är att föredra framför anmälan till läns-&lt;br&gt;styrelsen vaije gång ett fordon används för barmarkskömining. Efter&lt;br&gt;några års erfarenhet bör det vara möjligt att få en tillfredsställande upp-&lt;br&gt;fattning vilket transportarbete som renskötselarbetet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.8 Överklagande av beslut i rennäringsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsens beslut enligt rennäringslagen&lt;br&gt;(1971:437) skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i stället&lt;br&gt;för hos Statens jordbruksverk. Beslut om upplåtelse av nyttjanderätt&lt;br&gt;skall dock överklagas hos regeringen. Avser beslutet upplåtelse av&lt;br&gt;rätt till jakt eller fiske, får det endast överklagas av berörd sameby.&lt;br&gt;Bestämmelserna om besittningsskydd i jaktlagen (1987:259) skall&lt;br&gt;inte gälla för upplåtelser enligt rennäringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag såvitt gäller ändringen i rennäringslagen (1971:437). Pro-&lt;br&gt;memorian innehåller inte något förslag till ändring i jaktlagen (1987:259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att enskilda&lt;br&gt;personers ansökningar om upplåtelse av nyttjanderätt enligt 32 § ren-&lt;br&gt;näringslagen (1971:437) endast skall kunna överklagas av berörd sameby.&lt;br&gt;Jordbruksverket påtalar att förslaget innebär att de personer som är&lt;br&gt;bosatta inom de aktuella områdena och liksom samema är beroende av&lt;br&gt;jakt och fiske för sin försöijning inte längre får möjlighet att överklaga&lt;br&gt;beslut som går dem emot. Länsstyrelserna i Jämtlands län och Norrbot-&lt;br&gt;tens län har tillstyrkt förslaget. Sametinget tillstyrker att regeringen i gör-&lt;br&gt;ligaste mån befrias från att pröva överklaganden i förvaltningsärenden.&lt;br&gt;Sametinget påpekar att det för många rennäringsärenden krävs en skynd-&lt;br&gt;sam hantering, vilket inte går att uppnå vid en prövning i förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Med tillkomsten av rennäringslagen den 1 juli 1971 om-&lt;br&gt;organiserades den statliga rennäringsadministrationen. Det tidigare lapp-&lt;br&gt;väsendet, som sorterade under länsstyrelserna i de tre nordligaste länen,&lt;br&gt;upphörde och de med rennäringen sammanhängande frågorna fördes över&lt;br&gt;till lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.&lt;br&gt;Reformen år 1971 innebar emellertid inte att länsstyrelsens engagemang&lt;br&gt;i rennäringsfrågor helt upphörde. Inom länsstyrelsens ansvarsområde föll&lt;br&gt;nämligen även efter den 1 juli 1971 bl.a. frågor om medlemskap i same-&lt;br&gt;by, registrering av stadgar för sameby, andra frågor om samebys för-&lt;br&gt;valtning, förordnande av syssloman för sameby, registrering av renmärke&lt;br&gt;och överprövning av vissa beslut av sameby. Länsstyrelsens beslut i&lt;br&gt;dessa frågor har allt sedan lagens tillkomst kunnat överklagas till kam-&lt;br&gt;marrätten. Från den 1 maj 1996 gäller att länsstyrelsens beslut i stället&lt;br&gt;skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksnämndens beslut enligt rennäringslagen kunde överklagas hos&lt;br&gt;Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens beslut kunde överklagas till&lt;br&gt;regeringen. Den 1 juli 1991 övertog länsstyrelsen lantbruksnämndens&lt;br&gt;uppgifter. Samma datum övertogs Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter av&lt;br&gt;Statens jordbruksverk. Någon ändring av ordningen for överklagande har&lt;br&gt;emellertid inte skett. Länsstyrelsens beslut i rennäringsärenden får, be-&lt;br&gt;roende på frågans karaktär, således överklagas antingen till allmän för-&lt;br&gt;valtningsdomstol eller Jordbruksverket. Endast i ett avseende har en för-&lt;br&gt;ändring skett. Efter den 1 juli 1993 får genom en ändring i 99 §&lt;br&gt;rennäringslagen nämligen Jordbruksverkets beslut i en överklagad fråga&lt;br&gt;som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg överklagas endast av same-&lt;br&gt;by. Föredragande statsrådet anförde i samband med förslaget till den lag-&lt;br&gt;ändringen att det under senare år i fråga om flera ärendegrupper inom&lt;br&gt;Jordbruksdepartementets område fettats beslut om lag- och förordningsän-&lt;br&gt;dringar som inneburit att regeringen befriats från att pröva överklaganden&lt;br&gt;i förvaltningsärenden. Starka skäl talade enligt föredraganden för att så&lt;br&gt;borde ske också när det gäller ärenden om upplåtelser inom renskötsel-&lt;br&gt;områdena. Frågan behövde emellertid beredas ytterligare, varför före-&lt;br&gt;dragande statsrådet inte var beredd att föreslå annan ändring än be-&lt;br&gt;gränsningen i möjligheten att överklaga Jordbruksverkets beslut i frågor&lt;br&gt;som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg (prop. 1992/93:32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instansordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid olika tillfällen beslutat om nedflyttning från kammar-&lt;br&gt;rätt till länsrätt av ett stort antal typer av mål (prop. 1993/94:133, bet.&lt;br&gt;1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319 och prop. 1994/95:27, bet.&lt;br&gt;1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). Efter förslag i prop. 1995/96:22 om&lt;br&gt;tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har riks-&lt;br&gt;dagen bl.a. beslutat att även sådana länsstyrelsebeslut som enligt 99 §&lt;br&gt;rennäringslagen tidigare överklagades hos kammarrätten i fortsättningen&lt;br&gt;skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall&lt;br&gt;krävas vid överklagande till kammarrätten (bet. 1995/96:JuU7, rskr.&lt;br&gt;1995/96:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri och rättighetskommittén anser i sitt slutbetänkande, Domstolspröv-&lt;br&gt;ning av förvaltningsärenden (SOU 1994:117), att regeringen bör pröva&lt;br&gt;överklaganden endast i de fall det finns anledning att utöva en politisk&lt;br&gt;styrning av praxis eller i de fåll ärendena berör sådana områden som inte&lt;br&gt;lämpar sig för domstolsprövning. Därför föreslås att en ny princip införs&lt;br&gt;i förvaltningsrätten. Principen innebär att beslut i förvaltningsärenden&lt;br&gt;som huvudregel får överklagas hos de allmänna förvaltningsdomstolarna&lt;br&gt;såvida inte något annat är särskilt föreskrivet. Regeringen har ännu inte&lt;br&gt;tagit ställning till förslagen i betänkandet. Som nämnts i det föregående&lt;br&gt;har emellertid under senare år åtskilliga lag- och förordningsändringar&lt;br&gt;beslutats som innebär att regeringen befriats från att pröva överklaganden&lt;br&gt;i förvaltningsärenden. En motsvarande ändring bör nu övervägas även i&lt;br&gt;fråga om de beslut av länsstyrelsen som överklagas enligt rennäringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till Jordbruksverket. I ett fall bör dock prövningen även i fortsättningen Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;ske hos regeringen. Det gäller beslut som avses i 32 § rennäringslagen&lt;br&gt;om upplåtelse av nyttjanderätt på sådan kronomark som står under statens&lt;br&gt;omedelbara disposition ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. En&lt;br&gt;förutsättning för upplåtelse på sådan mark är att det kan ske utan&lt;br&gt;avsevärd olägenhet för renskötseln. Länsstyrelsen prövar enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket rennäringsförordningen (1993:384) frågor om sådana upplåtelser.&lt;br&gt;Som huvudregel gäller att länsstyrelsen inte har någon skyldighet att upp-&lt;br&gt;låta nyttjanderätt. Enligt 3 § rennäringsförordningen skall dock rätt till&lt;br&gt;småviltsjakt och handredskapsfiske på de aktuella markerna upplåtas om&lt;br&gt;olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen och om det inte&lt;br&gt;möter något hinder enligt bestämmelserna i 32 § rennäringslagen. Med&lt;br&gt;hänsyn till dessa frågors karaktär bör sådana beslut av länsstyrelsen&lt;br&gt;prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om upplåtelse av sådan nyttjanderätt som avses&lt;br&gt;i 32 § rennäringslagen gäller till den helt övervägande delen upplåtelse&lt;br&gt;av rätt till jakt eller fiske. Som villkor för sådana upplåtelser gäller enligt&lt;br&gt;32 § andra stycket lagen att upplåtelsen skall vara förenlig med god jakt-&lt;br&gt;vård eller fiskevård och att den kan ske utan besvärande intrång i den rätt&lt;br&gt;till jakt eller fiske som medlem i sameby har enligt 25 § rennäringslagen.&lt;br&gt;När länsstyrelsen avslår en ansökan om upplåtelse av rätt till jakt eller&lt;br&gt;fiske åberopas vanligen något av dessa skäl. Anledning att göra en annan&lt;br&gt;bedömning än den länsstyrelsen gjort föreligger sällan. Rätten att över-&lt;br&gt;klaga ett sådant beslut bör därför kunna begränsas. Den fråga som bör&lt;br&gt;kunna bli föremål för ytterligare prövning är huruvida upplåtelsen kan&lt;br&gt;ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Klagorätt bör därför inte till-&lt;br&gt;komma någon annan än berörd sameby. Jordbruksverket har påtalat att&lt;br&gt;förslaget medför att inte heller de som är beroende av jakt och fiske för&lt;br&gt;sin försöijning får överklaga beslut som går dem emot. Enligt regering-&lt;br&gt;ens mening bör det kunna förutsättas att dessa personers intressen till-&lt;br&gt;godoses genom den företrädesrätt de har enligt 3 § andra stycket ren-&lt;br&gt;näringsförordningen. I ärenden som rör upplåtelse av annan nyttjanderätt&lt;br&gt;än sådan som avser upplåtelse av rätt till jakt och fiske bör också den&lt;br&gt;som söker upplåtelse ha rätt att överklaga. Sådana upplåtelser kan avse&lt;br&gt;ändamål av samhällsintresse, t.ex. upplåtelse av mark för anläggningar&lt;br&gt;för radiokommunikation eller fortsatt upplåtelse av mark för befintlig&lt;br&gt;byggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder en ändring i rennäringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besittningsskydd vid jakträttsupplåtelser på statens mark ovanför odlingsgränsen&lt;br&gt;och på renbetes fl ållen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 § första och andra stycket jaktlagen (1987:259) finns bestämmelser&lt;br&gt;om att vissa jakträttsupplåtelser förlängs automatiskt om avtalet slutits för&lt;br&gt;en bestämd tid som överstiger ett år. Bestämmelserna om automatisk av-&lt;br&gt;talsförlängning gäller enligt paragrafens tredje stycke inte upplåtelser med&lt;br&gt;stöd av rennäringslagen (1971:437). I stället hänvisas till att särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser gäller. Enligt prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. avses där-&lt;br&gt;med att besvärsmöjlighetema i rennäringslagen får utnyttjas i stället för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § första och andra stycket jaktlagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår nu den ändringen av 99 § rennäringslagen att be-&lt;br&gt;slut om jakträttsupplåtelser på statens mark ovanför odlingsgränsen och&lt;br&gt;på renbetesfjällen inte skall få överklagas av nyttjanderättshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det föregående är en förutsättning för upplåtelse av&lt;br&gt;bl.a. rätt till jakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på ren-&lt;br&gt;betesfjällen att det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.&lt;br&gt;Enligt 32 § rennäringslagen gäller dessutom att upplåtelsen skall var&lt;br&gt;förenlig med god jaktvård och att den kan ske utan besvärande intrång&lt;br&gt;i den rätt att jaga som enligt 25 § lagen tillkommer medlem i sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant hinder mot upplåtelse av jakträtt som anges i 32 § rennäringsla-&lt;br&gt;gen kan av olika anledningar ha uppkommit vid upplåtelseperiodens&lt;br&gt;utgång. Hinder mot ny upplåtelse föreligger då. Bestämmelsen i 15 §&lt;br&gt;jaktlagen om automatisk förlängning bör därför inte gälla upplåtelser med&lt;br&gt;stöd av rennäringslagen. Detta bör klargöras i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder en ändring i jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Mineralutvinning i fjällområdena&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anmälningsskyldighet för samråd med&lt;br&gt;länsstyrelsen bör införas i fråga om undersökningsarbete enligt&lt;br&gt;minerallagen (1991:45) inom område som avses i 3 kap. 5 § lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresursla-&lt;br&gt;gen). Undersökningsarbete bör utföras så att det kan antas ske utan&lt;br&gt;att påtaglig skada för områdets natur- och kulturvärden uppkommer&lt;br&gt;samt utan att områdets karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Minerallagen ändras så att undersök-&lt;br&gt;ningsarbete i de områden som avses i 3 kap. 5 § naturresurslagen (de&lt;br&gt;s.k. obrutna fjällområdena) inte får ske utan regeringens medgivande.&lt;br&gt;Enligt minerallagen är det för närvarande länsstyrelsen som lämnar&lt;br&gt;sådant medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Sveriges geologiska&lt;br&gt;undersökning (SGU), Länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs och&lt;br&gt;Jämtlands län, Kommunförbundet samt vissa kommuner, bl.a. Kiruna&lt;br&gt;kommun, tillstyrker beredningens förslag. Kammarrätten i Sundsvall&lt;br&gt;anser att frågan bör utredas vidare. Länsstyrelserna i Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län, vissa kommuner, bl.a. Arjeplog kommun och Gällivare&lt;br&gt;kommun, samt Svenska gruvföreningen är kritiska mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Fjällområdet anges i naturresur-&lt;br&gt;slagen (1987:12) vara av riksintresse för friluftslivet och med hänsyn till&lt;br&gt;dess natur- och kulturvärden. De s.k. obrutna fjällområdena (3 kap. 5 §&lt;br&gt;naturresurslagen) har unika bevarandevärden och skyddas genom&lt;br&gt;särskilda hushållningsbestämmelser mot olika former av exploatering.&lt;br&gt;Inom fjäll världen i övrigt, som har mycket stora bevarandevärden, skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 3 kap. 2 § naturresurslagen turismens och friluftslivets intressen Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;särskilt beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploateringsföretag&lt;br&gt;eller andra ingrepp i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl utgör dock naturresurslagens bestämmelser&lt;br&gt;inte hinder for att etablera anläggningar i fjällvärlden for utvinning av&lt;br&gt;sådana fyndigheter av ämnen eller material som anges vara riksintresse&lt;br&gt;enligt 2 kap. 7 § naturresurslagen. För att en utvinning skall få ske krävs&lt;br&gt;det enligt förarbetena till naturresurslagen (prop. 1985/86:3, bet.&lt;br&gt;1986/87:BoU3, rskr. 34) att utvinningen är av mycket stor betydelse från&lt;br&gt;näringspolitiska eller sysselsättningsmässiga utgångspunkter eller av för-&lt;br&gt;söijningsberedskapsskäl. Vidare anges att ett brytningsstillstånd i regel&lt;br&gt;kommer att åtföljas av ett beslut om ändring av det obrutna områdets&lt;br&gt;gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya anläggningar för att utvinna ämnen eller material i de s.k. obrutna&lt;br&gt;fjällområdena är prövningspliktiga enligt 4 kap. 1 § naturresurslagen och&lt;br&gt;får inte utföras utan tillstånd av regeringen. Om regeringen har prövat en&lt;br&gt;anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. naturresurslagen så är regeringens&lt;br&gt;beslut bindande vid prövningen enligt minerallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minerallagen (1991:45) är så utformad att bergmästaren prövar ärenden&lt;br&gt;om tillstånd till undersökning utan att någon annan än sökanden får till-&lt;br&gt;fälle att yttra sig. Hinder mot undersökningsarbete i vissa områden finns&lt;br&gt;införda i minerallagen (3 kap. 6 §). Undersökningsarbete får inte ske i&lt;br&gt;nationalpark eller i område som statlig myndighet hos regeringen har be-&lt;br&gt;gärt skall avsättas som nationalpark. När det gäller s.k. obrutna&lt;br&gt;fjällområden får undersökningsarbete inte ske utan särskilt medgivande&lt;br&gt;av berörd länsstyrelse. Undersökningsarbete får inte heller ske i strid mot&lt;br&gt;föreskrifter for naturreservat enligt naturvårdslagen. Om undersöknings-&lt;br&gt;arbete kommer i konflikt med reservatsföreskrifter kan länsstyrelsen med-&lt;br&gt;ge undantag från dessa enligt 12 § naturvårdslagen (1964:822). Beslut av&lt;br&gt;länsstyrelse i frågor som avses i 3 kap 6 § minerallagen kan överklagas&lt;br&gt;till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minerallagen har nyligen ändrats i syfte att bidra till bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar för prospektering och mineralutvinning i landet (prop.&lt;br&gt;1992/93:238, bet. 1992/93:NU33, rskr. 1992/93:385). Ändringen i&lt;br&gt;minerallagen har inneburit ett starkt ökat intresse från såväl svenska som&lt;br&gt;utländska företag för att söka efter mineral i norra Sverige. I Miljövårds-&lt;br&gt;beredningens betänkande nämns också att tillstånd för prospektering har&lt;br&gt;lämnats i såväl s.k. obrutna fjällområden som i naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska fjällområdena och särskilt de s.k. obrutna fjällområdena&lt;br&gt;med sina unika bevarandevärden har, allt eftersom andra naturområden&lt;br&gt;exploaterats, successivt fått större betydelse sett i ett europeiskt perspek-&lt;br&gt;tiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de unika bevarandevärdena i de s.k. obrutna fjällom-&lt;br&gt;rådena och det ökande intresset för prospektering i fjällvärlden gör&lt;br&gt;regeringen bedömningen att det finns skäl att förtydliga skyddet i dessa&lt;br&gt;fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren till 3 kap. 5 § naturresurslagen (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1985/86:3 s. 185) sägs att prospektering efter mineral normalt kan an- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;passas så att några påtagliga effekter på miljön inte uppkommer. Vidare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sägs att prospektering därför bör kunna bedrivas inom de obrutna Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;fjällområdena om den sker i former som inte påverkar områdenas&lt;br&gt;karaktär. I minerallagen finns inte bestämmelser om att naturresurslagen&lt;br&gt;skall tillämpas vid bergmästarens beslut om undersökningskoncession.&lt;br&gt;Uttalandet har heller inte på annat sätt tydligt återspeglats i minerallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen uppdragit åt Gruvkommittén att göra en utvärder-&lt;br&gt;ing av minerallagen (dir. 1995:166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund härav och i avvaktan på pågående&lt;br&gt;översyn av minerallagen att naturvårdsförordningen (1976:484) bör&lt;br&gt;kompletteras med bestämmelser om obligatorisk anmälan om samråd i&lt;br&gt;fråga om undersökningsarbete enligt minerallagen i de s.k. obrutna&lt;br&gt;fjällområdena. Undersökningsarbete bör utföras så att det kan antas ske&lt;br&gt;utan att påtaglig skada för områdets natur- och kulturvärden uppkommer&lt;br&gt;samt utan att områdets karaktär påverkas. Genom att anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het enligt 20 § naturvårdslagen föreskrivs kan också länsstyrelsens&lt;br&gt;medgivande förenas med villkor om t.ex. återställningsåtgärder.&lt;br&gt;Länsstyrelsen kan även förbjuda att arbetsföretaget kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Turism&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har föreslagit att länsstyrelsen skall kunna&lt;br&gt;meddela anmälningsplikt för organisationer av en viss aktivitet i ett visst&lt;br&gt;område. Motsvarande fråga har även behandlats i Naturvårdsverkets&lt;br&gt;rapport Allemansrätten och kommersen (rapport 4446). Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningens förslag i denna del och Naturvårdsverkets rapport har&lt;br&gt;överlämnats till Miljöbalksutredningen (M 1993:04) för beaktande i ut-&lt;br&gt;redningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Turism och hållbar utveckling i fjällen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Turistdelegationens uppdrag angående&lt;br&gt;handlingsprogram för turistnäringen innefattar även frågor om in-&lt;br&gt;riktningen av miljöanpassad turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen förslag: Turistdelegationen bör få i uppdrag&lt;br&gt;att utarbeta en handlingsplan för miljöanpassad turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget&lt;br&gt;om handlingsplan, bl.a. Boverket, Sametinget, Naturvårdsverket, Turist-&lt;br&gt;delegationen, flera länsstyrelser, kommuner och Kommunförbundet.&lt;br&gt;Arvidsjaurs kommun anser att länsstyrelser och kommuner själva bör ut-&lt;br&gt;veckla en regional utvecklingsstrategi. Vilhelmina kommun konstaterar att&lt;br&gt;ekoturismen inte kommer att ge arbetskraft att bära upp godtagbar infra-&lt;br&gt;struktur. Åre kommun anser att ett helhetsgrepp saknas och att den eko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nomiskt viktigaste turismen är den alpina vinterturismen. Lantbrukarnas Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;riksförbund framhåller att turismen i fjällen inte enbart berör kalfjällen.&lt;br&gt;Skogsägarnas riksförbund anser att utredningen förbigått markägarna och&lt;br&gt;efterlyser klarläggande av rättsregler. Förbundet menar att en växande&lt;br&gt;turism i fjällen förutsätter samverkan och avtal med markägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade våren 1995&lt;br&gt;om inriktningen och omfattningen av turistpolitiken (prop. 1994/95:177,&lt;br&gt;bet. 1994/95:KrU28, rskr. 1994/95:395). Målet för turistpolitiken är att&lt;br&gt;Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt&lt;br&gt;konkurrenskraftig turistnäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild myndighet, Turistdelegationen, inrättades den 1 juli 1995&lt;br&gt;med uppgift att förbättra samordningen av olika statliga insatser som kan&lt;br&gt;medverka till att stärka turistnäringens utveckling samt för att öka&lt;br&gt;samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner och näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten medverkar vidare i marknadsföringen av Sverige som turistland&lt;br&gt;på vissa utlandsmarknader. Ett av staten och näringen samägt marknads-&lt;br&gt;föringsbolag, Sveriges Rese- och Turistråd AB, har bildats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om turistpolitik framhålls vikten av att näringen i sin&lt;br&gt;utveckling på ett miljömässigt balanserat sätt drar fördel av de naturliga&lt;br&gt;förutsättningar som Sverige har för att attrahera rekreationsturister.&lt;br&gt;Marknadsföringen av Sverige inriktad på att öka antalet rekreations-&lt;br&gt;resenärer tar sin utgångspunkt i de unika tillgångar som landet har&lt;br&gt;jämfört med andra länder. Den främsta tillgången är vår vidsträckta och&lt;br&gt;orörda natur. Eftersom naturen är en unik tillgång som Sverige har, sett&lt;br&gt;ur turismens synvinkel, är det av avgörande betydelse för framtiden att&lt;br&gt;denna resurs vårdas. Det finns därför en mycket stark koppling mellan&lt;br&gt;å ena sidan turistpolitiken och å andra sidan miljöpolitiken, naturvården&lt;br&gt;och skogspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turistdelegationen har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett&lt;br&gt;handlingsprogram, vilket skall vara ett stöd för samarbetet på de mest&lt;br&gt;centrala områdena i utvecklingen av svensk turism. Handlingsprogram-&lt;br&gt;met skall medverka till att de offentliga insatserna bättre samordnas till&lt;br&gt;en stark helhet. Det övergripande målet med handlingsprogrammet är att&lt;br&gt;Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt&lt;br&gt;konkurrenskraftig turistnäring. Arbetet bedrivs i fem olika arbetsgrupper,&lt;br&gt;vilka representerar huvudområden för ett samlat handlingsprogram.&lt;br&gt;Dessa områden är produkt- och destinationsutveckling, marknadsin-&lt;br&gt;formation, marknadsföring, kompetensutveckling och informationstekno-&lt;br&gt;logi. Resultatet kommer att presenteras under 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen föreslår i sitt betänkande bl.a. att Turist-&lt;br&gt;delegationen får i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för miljöanpassad&lt;br&gt;turism. Det pågående arbetet med handlingsprogrammet innefattar även&lt;br&gt;frågor om inriktningen av miljöanpassad turism. Det arbetet bedrivs i&lt;br&gt;första hand inom den grupp som arbetar med produkt- och destinations-&lt;br&gt;utveckling. I arbetsgruppen är såväl myndigheter, organisationer som&lt;br&gt;lokala och regionala turistföretag företrädda. Arbetet skall syfta till att&lt;br&gt;förstärka och tydliggöra produkten som grund för utveckling av svensk&lt;br&gt;turism. Bl.a. skall gruppen föreslå former för hur kvalitetssäkring inom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turismen kan ske. Arbetet skall bedrivas i nära samarbete med gruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för marknadsföring. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av forskning och utveckling inom turistområdet skall också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belysas inom ramen for arbetet med handlingsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det samlade programdokumentet för EU:s strukturfonder i mål 6-&lt;br&gt;området konstateras att turistnäringen i området har haft en stark&lt;br&gt;kapacitetstillväxt under senare år tack vare ett inflöde av gäster från de&lt;br&gt;större städerna och från utlandet. Antalet anställda i turistverksamhet har&lt;br&gt;ökat. Länen och kommunerna har investerat stora summor i infrastruktur&lt;br&gt;för turism. Kapacitetsutnyttjandet i turistanläggningarna är dock lågt&lt;br&gt;utom under vinterns högsäsong. Ett förbättrat kommunikationssystem har&lt;br&gt;bidragit till ökningen av turister i området. Turistmarknaden förväntas&lt;br&gt;fortsätta att öka. Sektorn bör dock koncentrera sig på en ökning av&lt;br&gt;kapacitetsutnyttjandet och en minskning av kostnaderna för att vara&lt;br&gt;konkurrenskraftig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen av resurser mellan de olika programmen har stor&lt;br&gt;tyngd lagts vid turism. Insatsområdet Företagsutveckling riktas mot små&lt;br&gt;och medelstora företag samt turistsektom. Åtgärderna för turistsektom&lt;br&gt;fokuseras på utnyttjandet av produkten och en förlängning av turist-&lt;br&gt;säsongen samt på utvecklingen av yrkeskompetens och utbildning inom&lt;br&gt;turistsektom. För dessa åtgärder satsas totalt 45 miljoner ecu (varav&lt;br&gt;15 miljoner ecu är privat finansiering) resp, drygt 15 miljoner ecu (varav&lt;br&gt;drygt 5 miljoner ecu är privat finansiering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatsområdet Lokal utveckling skall stimulera och stödja intitiativ som&lt;br&gt;bl.a. leder till ökad sysselsättning. Åtgärder inom turism och kultur&lt;br&gt;kommer att fokuseras på startandet av småskaliga företag med lokala&lt;br&gt;produkter som exempelvis kulturturism. På dessa åtgärder satsas totalt&lt;br&gt;drygt 16 miljoner ecu (varav 1 miljon ecu är privat finansiering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU läggs stor vikt vid miljöanpassad turism. EG-kommissionen&lt;br&gt;har instiftat ett pris för turism och miljö som delades ut för första gången&lt;br&gt;år 1995. Tävlingen var öppen för turistdestinationer i Europa som byggt&lt;br&gt;upp en miljöanpassad turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts spelar turismen en central roll för utveckling och&lt;br&gt;skapande av nya arbetstillfällen i landets fjällområden. Turismen har fått&lt;br&gt;en växande betydelse även för samema som ett komplement till&lt;br&gt;renskötseln. Samemas kultur är en källa för unika upplevelser för&lt;br&gt;turister. Problem kan dock uppstå mellan rennäring, turism och&lt;br&gt;friluftsliv på grund av rennäringens känsliga natur. Det är därför mycket&lt;br&gt;positivt att samema själva startar turistföretag dels för att sprida kunskap&lt;br&gt;om samisk kultur, dels för att minska störningarna mellan turister och&lt;br&gt;renskötsel. Ett samarbete mellan samebyar, kommuner, turistföretag och&lt;br&gt;övriga aktörer avseende informationsspridning och vilka hänsyn som bör&lt;br&gt;tas avseende renskötseln är för alla berörda en förutsättning för att kunna&lt;br&gt;dra nytta av den ökande turismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samlade programdokumentet för EU:s strukturfonder i mål 6-&lt;br&gt;området omfattar som nämnts ett insatsområde for samisk utveckling. Ett&lt;br&gt;stöd på drygt 5 miljoner ecu kommer att disponeras av Sametinget för att&lt;br&gt;bevara och utveckla den samiska kulturen. Förutsättningarna att bevara&lt;br&gt;den samiska kulturen kan förbättras genom att anpassa och använda ny &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknik, vilket också kan leda till nya arbetstillfällen inom turistnäring och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Miljömål för turistsektom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Instruktionen för Turistdelegationen bör&lt;br&gt;ändras så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår&lt;br&gt;tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Samtliga remissinstanser tillstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Staten har ett övergripande ansvar&lt;br&gt;för att skydda skog, fjällvärld och andra marker från överutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turismen spelar en central roll för utveckling och skapande av nya&lt;br&gt;arbetstillfällen i landets fjällområden. Det kan i vissa fäll kortsiktigt&lt;br&gt;föreligga intressekonflikter mellan ökad turism i fjällvärlden och kraven&lt;br&gt;på tillgång till orörd natur som ställs av både besökare och bofest&lt;br&gt;befolkning. Långsiktigt är dock, enligt regeringens mening, turist- och&lt;br&gt;miljöskyddsintressena till väsentlig del sammanfallande eftersom naturen&lt;br&gt;är turismens viktigaste tillgång och därför måste vårdas och brukas på ett&lt;br&gt;uthålligt sätt. Det är därvid nödvändigt att hänsyn tas till de grund-&lt;br&gt;läggande förutsättningar som måste uppfyllas för att turistnäringen i&lt;br&gt;området skall kunna drivas effektivt och med tillfredsställande ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen föreslår i sitt betänkande att instruktionen för&lt;br&gt;Turistdelegationen ändras så att myndighetens sektorsansvar för miljön&lt;br&gt;framgår. Myndigheten har redan idag till uppgift att i samverkan med&lt;br&gt;berörda statliga och kommunala organ verka för att skapa en ökad&lt;br&gt;förståelse för miljöskyddets, naturvårdens och kulturens betydelse för den&lt;br&gt;svenska turistnäringen. För att ytterligare betona vikten av att turismen&lt;br&gt;utvecklas på ett miljömässigt balanserat sätt bör myndighetens sektorsan-&lt;br&gt;svar för miljön förtydligas och miljömål för turistsektom formuleras så&lt;br&gt;att fjällregionernas specifika naturtillgångar nyttjas på ett hållbart sätt och&lt;br&gt;därmed kan bibehålla sin attraktionskraft som turistmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ändra instruktionen för Turistdelegationen så att&lt;br&gt;myndighetens sektorsansvar for miljön framgår på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Jakt och fiske&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har övervägt vissa frågor som gäller jakt och&lt;br&gt;fiske, bl.a. upplåtelseformer och tidpunkt för jakt. Jordbruksverket,&lt;br&gt;Sametinget och Naturvårdsverket har haft i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;fjälljakten. Uppdraget redovisades till Jordbruksdepartementet den 2 april&lt;br&gt;1996. Ärendet bereds för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De föreslagna lagarna med undantag för&lt;br&gt;ändringarna i körkortslagen skall träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;br&gt;Körkortslagen skall träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Beredningen har lämnat förslag på&lt;br&gt;olika ikraftträdande tidpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagarna syftar till ett&lt;br&gt;bättre skydd för framför allt det obrutna fjällområdet. Lagändringarna&lt;br&gt;kommer att medföra att vissa områden och områdesskydd behöver ses&lt;br&gt;över för att uppfylla de mål som ställs upp. Arbetet med att närmare&lt;br&gt;precisera de områden som berörs skall ske i samarbete med regionala och&lt;br&gt;lokala myndigheter. Denna process kommer att ta en viss tid. För att&lt;br&gt;arbetet med denna översyn och erforderliga övriga författningsändringar&lt;br&gt;skall kunna påbörjas och genomföras bör de föreslagna lagändringarna&lt;br&gt;genomföras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid mindre lämpligt att under en pågående vintersäsong&lt;br&gt;låta de förändringar som gäller möjligheterna att färdas i terrängen med&lt;br&gt;terrängskortar slå igenom ute på fältet. Terrängkömingslagen bör därför&lt;br&gt;omfattas av en övergångsbestämmelse som medför att av länsstyrelsen&lt;br&gt;tidigare fettade beslut om undantag från förbud enligt terrängkömings-&lt;br&gt;lagen gäller till den 1 juli 1997. Övergångsbestämmelsen medför även&lt;br&gt;att nya beslut om undantag måste meddelas för att dessa skall gälla&lt;br&gt;ff.o.m. den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För körkortslagens del skulle ett ikraftträdande under närmast följande&lt;br&gt;vintersäsong kunna medföra problem genom att ett relativt stort antal&lt;br&gt;prov för traktorkörkort behöver avläggas på kort tid. För att skapa&lt;br&gt;handlingsutrymme bör ändringarna i körtkortslagen träda i kraft under&lt;br&gt;sommarsäsongen 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Förslaget till lag om ändring i terrängkömingslagen&lt;br&gt;(1975:1313)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har genom punkten 3 inforts en ny be-&lt;br&gt;stämmelse om förbud mot körning på snötäckt jordbruksmark. Vad som&lt;br&gt;är jordbruksmark anges i avsnitt 6.7 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin förebild i punkten 2 som avser snötäckt&lt;br&gt;skogsmark med plant- eller ungskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mark som en näring är beroende av har behov av ett starkare&lt;br&gt;skydd än övrig mark. Den nu föreslagna bestämmelsen syftar mer till&lt;br&gt;skydd för näringen än för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att upprepad körning med terrängskoter på snötäckt&lt;br&gt;jordbruksmark medför risk för snöpackning som i sin tur kan medföra&lt;br&gt;påtagliga problem i jordbruket. Packningen medför risk för att snösmält-&lt;br&gt;ning och tjällossning i marken sker senare än vad som annars skulle vara&lt;br&gt;fallet. Ett ökat tjäldjup eller försenad snö- och issmältning kan få&lt;br&gt;följdverkningar för såväl växtstart som skörd. Gröda och annan&lt;br&gt;vegetation riskerar också att ta skada. Om snötäcket är tunt föreligger&lt;br&gt;risk för direkta slit- eller spårskador på marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körning på jordbruksmark är enligt förslaget tillåten endast då det är&lt;br&gt;uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken, vari&lt;br&gt;inbegrips gröda och annan växtlighet. Det är alltså inte tillräckligt med&lt;br&gt;att en skoteråkare har anledning att anta att det inte föreligger någon risk&lt;br&gt;för skada. Exempel på sådana uppenbara situationer kan vara att skaren&lt;br&gt;ligger hård eller då snötäcket är tjockt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har gjorts en redaktionell ändring. Paragrafens&lt;br&gt;andra stycke är nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen har regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer bemyndigats meddela föreskrifter om undantag från förbuden&lt;br&gt;enligt 1 § eller i särskilt fall medge undantag om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till den nu gällande terrängkömingslagen (prop.&lt;br&gt;1975/76:67 s. 44 f) angav departementschefen att han hade för avsikt att&lt;br&gt;i lagens tillämpningsforordning under vissa förutsättningar undanta&lt;br&gt;körning med terrängfordon för vissa näringar och vissa allmänna behov.&lt;br&gt;Han angav vidare att länsstyrelsen borde kunna undanta erforderliga&lt;br&gt;skoterleder från förbudet enligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med stöd av 1 § andra stycket beslutat om förbud mot&lt;br&gt;körning med motordrivet fordon i terrängen inom 12 fjällområden.&lt;br&gt;Områdenas kvalitet för friluftsliv är beroende av i vilken utsträckning&lt;br&gt;tystnaden och ostördheten kan bevaras. Systemet med dispenser inom de&lt;br&gt;områden som här avses bygger på att en restriktiv hållning skall intas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att syftet med att skydda områdena skall uppnås. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis har det emellertid visat sig att undantag har medgetts i alltför&lt;br&gt;stor utsträckning. Genom att ge möjlighet för regeringen att skärpa&lt;br&gt;villkoren för att få medge dispens ökar förutsättningarna för att upp-&lt;br&gt;rätthålla kvalitetsaspekten i dessa värdefulla natur- och rekreationsom-&lt;br&gt;råden i fjällen så som varit avsikten. Avsikten är att den nu föreslagna&lt;br&gt;lagändringen skall åstadkomma en sådan skärpning. Regeringen bör få&lt;br&gt;föreskriva att det skall krävas synnerliga skäl för att få göra undantag&lt;br&gt;från de förbud som utfärdats med stöd av 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen stadgas straffansvar för den som överträder bestämmelserna&lt;br&gt;i 1 § eller sådana förbud eker föreskrifter som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av lagen. Som närmare redogjorts för i avsnitt 6.12 innebär förslaget att&lt;br&gt;påföljden skärps från penningböter till böter. Härigenom åstadkoms en&lt;br&gt;bättre överensstämmmelse i påföljdshänseende mellan gärningar som är&lt;br&gt;att bedöma enligt förevarande lag och gärningar som faller under&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, föreskrivs om körkorts- eller traktorkortskrav&lt;br&gt;för den som för terrängskoter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I körkortslagen har sedan lagens tillkomst funnits ett ålderskrav för att&lt;br&gt;föra terrängskoter. Som framgår av avsnitt 8.1 har finns det anledning&lt;br&gt;att nu skärpa kraven. Genom att införa körkorts- eller traktorkortskrav&lt;br&gt;ges en tydlig signal från samhället att terrängköming kräver ansvar och&lt;br&gt;kunskap. Införandet av detta krav medför att körkortslagens bestämmel-&lt;br&gt;ser om återkallelse och andra körkortsingripanden blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörigheten att föra motorfordon, terrängmotorfordon eller motorred-&lt;br&gt;skap klass I anges i 1 § denna lag. Genom att inte föreskriva någon&lt;br&gt;särskild behörighet för att föra terrängskoter kommer alla förekommande&lt;br&gt;typer av körkort enligt denna lag att ge behörighet för terrängskoter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att körkorts- eller traktorkortskrav införs vid förande av&lt;br&gt;terrängskoter bör ålderskravet för förare av terrängskoter i paragrafens&lt;br&gt;andra stycke utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96 226&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1971:437)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;65 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att ett nytt första stycke tillförs bestämmelsen.&lt;br&gt;Tillägget innebär att ett uttryckligt miljömål införs i lagen. Tillägget är&lt;br&gt;också en utgångspunkt för det foreskriftsarbete som skall utföras enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande bestämmelse finns intagen i 1 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429). I likhet med denna bestämmelse har förevarande paragraf&lt;br&gt;formulerats för att ge uttryck för ett produktionsmål och ett med detta&lt;br&gt;jämställt miljömål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljömålet krävs naturligtvis bedömningar av vad naturen&lt;br&gt;kan bära i form av betestryck. Hänsynstagandet omfattar emellertid inte&lt;br&gt;bara själva renbetet utan även rennäringens anläggningar och drifts-&lt;br&gt;former. Själva rennäringen skall således anpassas till vad naturen tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges för närvarande att vissa beslut får&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrelsens beslut i övrigt&lt;br&gt;får enligt paragrafens andra stycke överklagas hos Statens jordbruksverk.&lt;br&gt;Enligt tredje stycket får Jordbruksverkets beslut överklagas hos regering-&lt;br&gt;en. Verkets beslut i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till&lt;br&gt;jakt efter älg får dock endast överklagas av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut skall enligt första stycket i fortsättningen&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om beslutet inte avser sådan&lt;br&gt;upplåtelse som avses i 32 §. Beslut om sådan upplåtelse får enligt tredje&lt;br&gt;stycket överklagas hos regeringen. Om beslutet avser upplåtelse av rätt&lt;br&gt;till jakt eller fiske får det dock endast överklagas av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.4 Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om besittningsskydd vid&lt;br&gt;upplåtelse av rätt till jakt. I paragrafens tredje stycke anges för närvaran-&lt;br&gt;de att särskilda bestämmelser gäller vid upplåtelser med stöd av&lt;br&gt;rennäringslagen (1971:437). Därmed avses möjligheten att överklaga&lt;br&gt;beslut enligt den lagen. Genom den ändring som sker i 99 § rennäringsla-&lt;br&gt;gen upphör möjligheten för jaktarrendator att överklaga länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut. Av hänsyn till rennäringen bör inte heller i fortsättningen&lt;br&gt;upplåtelse med stöd av rennäringslagen ge rätt till automatisk förlängning&lt;br&gt;av avtalet. Paragrafens tredje stycke har därför ändrats så att detta&lt;br&gt;framgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Betänkandet Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU&lt;br&gt;1995:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning hämtad ur betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag är att utifrån en samlad analys av miljösituationen lämna&lt;br&gt;förslag till åtgärder för hållbar utveckling i landets fjällområden. Vi har&lt;br&gt;tolkat detta så att vi skall överväga åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;minska miljöproblemen i de svenska fjällen som ett geografiskt avgränsat&lt;br&gt;område, men att vi där vi så finner nödvändigt även kan föreslå åtgärder&lt;br&gt;som är mer generellt verkande. Vi har koncentrerat utredningsarbetet på&lt;br&gt;planering, rennäring, skotertrafik och buller, turism och friluftsliv samt&lt;br&gt;forskning, miljöövervakning och inventering. Vi har inte gjort några egna&lt;br&gt;täckande inventerings- och kartläggningsinsatser i fjällområdet utan våra&lt;br&gt;bedömningar har gjorts utifrån befintliga utredningar och betänkanden,&lt;br&gt;olika publicerade vetenskapliga artiklar, skrivelser från myndigheter och&lt;br&gt;organisationer samt egna iaktagelser i samband med besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 3 som handlar om hållbar utveckling understryks att hållbar&lt;br&gt;utveckling är en process som omfattar såväl ekologisk som social och&lt;br&gt;ekonomisk utveckling. De som bor i gällregionen måste ges möjlighet till&lt;br&gt;arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen&lt;br&gt;tål. Vi föreslår vad som bör vara övergripande miljömål för hållbar ut-&lt;br&gt;veckling i gällområdet. Kommunernas roll som initiativtagare till&lt;br&gt;utvecklingen av ett näringsliv med miljöprofil diskuteras. Den pro-&lt;br&gt;blematik som finns kring å ena sidan decentralisering och lokalt in-&lt;br&gt;flytande och å andra sidan centrala beslut när det rör gällområdet som&lt;br&gt;är av nationellt intresse diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 4 som handlar om miljötillståndet konstateras att gällmiljön&lt;br&gt;är långt i från opåverkad av människan men ändå hör till våra mest ur-&lt;br&gt;sprungliga miljöer med såväl nationellt som internationellt sett mycket&lt;br&gt;stora naturvärden. Vi diskuterar gällmiljöns känslighet för olika former&lt;br&gt;av mänsklig påverkan, vilket pågått under lång tid. Sammantaget och sett&lt;br&gt;under en längre tidsperiod nar miljökvaliteten successivt försämrats. Vi&lt;br&gt;diskuterar slitaget av gällnaturen och drar slutsatsen att gällområdet i sin&lt;br&gt;helhet inte är nedslitet men att det inom vissa avgränsade områden,&lt;br&gt;framförallt i de södra gäll trakterna, finns påtagliga skador av över-&lt;br&gt;betning. Vi konstaterar däremot att effekter av kanaliserat slitage, orsakat&lt;br&gt;av tramp och barmarksköming, finns över hela gällområdet. Buller, i&lt;br&gt;första hand från snöskotrar och luftfarkoster, utgör en störning som&lt;br&gt;framför allt skapar relationsproblem med icke motoriserat friluftsliv samt&lt;br&gt;rennäringen. Försurningen av sjöar och vattendrag i de södra och&lt;br&gt;mellersta gälltraktema har orsakat omlättande biologiska förändringar.&lt;br&gt;Fjällområdet tillförs också miljögifter genom atmosfäriskt nedfall.&lt;br&gt;Fjällmiljöer är särskilt känsliga för denna påverkan varför kunskapen om&lt;br&gt;halter och effekter måste förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 som handlar om planering föreslås att gällplaneringen i&lt;br&gt;högre grad blir målstyrd och syftar till att styra respektive verksamhet&lt;br&gt;och anspråk till lämpligaste område för att minska intressekonflikter. För&lt;br&gt;att stärka dialogen mellan gällänen och för att biträda centrala myndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter och regering vid beslut rörande fjällområdet i sin helhet föreslås att&lt;br&gt;en fjälldelegation inrättas. Delegationen bör utgöras av länsledningama&lt;br&gt;i fjällänen. Länsstyrelserna bör ta initiativ till länsvisa fjällråd där kom-&lt;br&gt;munerna ingår. Kommunerna bör ta initiativ till att stärka den lokala dia-&lt;br&gt;logen och samrådet mellan olika intressen. Naturresurslagens områdes-&lt;br&gt;gränser i fjällen bör ses över så att större områden får starkare skydd mot&lt;br&gt;exploateringar. Minerallagen bör ändras så att undersökningsarbete i de&lt;br&gt;obrutna fjällområdena inte får ske utan regeringens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 6 som behandlar rennäringen betonas betydelsen av att ren-&lt;br&gt;näringen tydligare accepteras som areell näring men också åläggs ett sek-&lt;br&gt;torsansvar när det gäller miljönhänsyn. Ett miljömål för rennäringen före-&lt;br&gt;slås införas i rennäringslagen. Det centrala myndighetsansvaret för ren-&lt;br&gt;näringsfrågor föreslås förläggas till Glesbygdsverket. Rådgivningen bör&lt;br&gt;stärkas i syfte att skapa ekonomiskt bärkraftiga rennäringsföretag och för&lt;br&gt;att förebygga miljöskador. Det är angeläget att den nya renbetsin-&lt;br&gt;venteringen genomförs skyndsamt och att hänsynskrävande faktorer in-&lt;br&gt;venteras samtidigt. Rennäringslagen anser vi vara tillräcklig för att åt-&lt;br&gt;gärda och förebygga skador på miljön. I områden där överbetning med-&lt;br&gt;fört skador bör länsstyrelsen i samråd med berörd sameby upprätta åt-&lt;br&gt;gärdsplaner i syfte att så snabbt som möjligt få en återhämtning av betes-&lt;br&gt;resursen. Behovet och dragning av stängsel bör ses över för att minska&lt;br&gt;skadorna på miljön. Ett viktigt motiv för att omförhandla den norsk-&lt;br&gt;svenska renbeteskonventionen är att få till stånd en gränsdragning som&lt;br&gt;naturligare följer renens rörelsemönster. Markanvändningsredovisning-&lt;br&gt;ama bör göras mer operativa genom att även känsliga områden för&lt;br&gt;natur- och kulturminnesvård redovisas. Det bör närmare utredas hur en&lt;br&gt;kombination av pris- och miljöstöd samt ersättningar kan utformas för&lt;br&gt;miljöförbättrande åtgärder samt för att undvika negativ påverkan inom&lt;br&gt;särskilt värdefulla områden. Rätten till barmarksköming på kalfjället&lt;br&gt;föreslås regleras så att skadorna på mark och vegetation minimeras.&lt;br&gt;Motorcyklar av den typ som används idag bör förbjudas att användas på&lt;br&gt;kalfjället efter år 2000. Många frågor som rör rennäringen och dess&lt;br&gt;framtid och som måste lösas för hållbar utveckling i fjällområdet kräver&lt;br&gt;en helhetsavvägning inom ramen för en samlad rennäringspolitik. Vi an-&lt;br&gt;ser att det ligger utanför vårt uppdrag att utreda detta och föreslår därför&lt;br&gt;att regeringen tillsätter en särskild rennäringspolitisk utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 7 som behandlar skotertrafik och buller diskuteras såväl stör-&lt;br&gt;ningar av skotertrafik som skoterns betydelse. Det konstateras att regel-&lt;br&gt;verket rörande skotrar och skotertrafik inte är anpassat till omfattningen&lt;br&gt;av trafiken, vilket inneburit betydande störningar av olika slag. Ett samlat&lt;br&gt;åtgärdspaket föreslås därför. Genomförande av miljöklassutredningens&lt;br&gt;förslag är mycket angeläget för att minska utsläppen och sänka buller-&lt;br&gt;nivån. För att få framföra skoter skall krävas traktorkörkort eller körkort&lt;br&gt;av annan befintlig klass. Dessutom bör krav ställas på innehav av obliga-&lt;br&gt;torisk skoterförarlicens som erhålls efter avlagt prov. För att bättre kana-&lt;br&gt;lisera trafiken till leder föreslås införande av ett 50-procentigt statsbidrag&lt;br&gt;för anläggning av leder. Vidare föreslås en högsta hastighet om&lt;br&gt;50 km/tim och skärpta bestämmelser för att förbättra efterlevnaden.&lt;br&gt;Regler om hänsyn till naturmiljön föreslås i terrängkömingslagen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det blir obligatoriskt samråd med länsstyrelsen vid anläggande av&lt;br&gt;skoterleder utanför deltaljplanelagt område. Färdselrätten måste i väsent-&lt;br&gt;ligt högre grad än i dag regleras till leder inom såväl fjällområdet som&lt;br&gt;i skogslandet. Begreppet förbudsområden föreslås ersättas med regle-&lt;br&gt;ringsområden som delas in i tre klasser; i) orörda, dvs. mycket starka be-&lt;br&gt;gränsningar även för yrkestrafik, ii) ostörda, dvs. relativt starka begräns-&lt;br&gt;ningar genom få eller inga skoterleder, samt iii) kanalisering, dvs. sko-&lt;br&gt;tertrafik tillåten på leder. Som ett första steg att nå målet föreslås att&lt;br&gt;detta prövas till del genom ökat lokalt engagemang och ansvarstagande.&lt;br&gt;För att säkra de mest angelägna riksintressanta områdena föreslås&lt;br&gt;regeringen fetta beslut om nya och delvis utvidgade regleringsområden,&lt;br&gt;varav delar föreslås bli orörda eller ostörda. Vid sidan av de möjligheter&lt;br&gt;länsstyrelsen nu har för att avsätta regleringsområden och reglera skoter-&lt;br&gt;trafiken i områden skyddade enligt naturvårdslagen föreslås nu också&lt;br&gt;kommunerna få möjlighet att inrätta regleringsområden. Det är angeläget&lt;br&gt;att det samlade arbetet på alla nivåer årligen följs upp och rapporteras till&lt;br&gt;regeringen och efter 4 år utvärderas med avseende på syftet. Skulle det&lt;br&gt;då visa sig att problemen i allt väsentligt kvarstår föreslår vi att reger-&lt;br&gt;ingen fettar beslut om att göra hela fjällkedjan till ett regleringsområde.&lt;br&gt;Länsstyrelsernas beslut om skoterleder i de av regeringen avsatta regle-&lt;br&gt;ringsområdena föreslås fettas i samråd med Naturvårdsverket. För att&lt;br&gt;minska störningar av flygbuller i vissa områden föreslås landningsförbud&lt;br&gt;och att Luftfartsverket och Naturvårdsverket ges i uppdrag att se över&lt;br&gt;föreslagna och gällande restriktioner för överflygning. Som skydd för&lt;br&gt;näring föreslås allmänt förbud mot körning med snöskoter på snötäckt&lt;br&gt;jordbruksmark om inte uppenbar risk för skada föreligger eller efter till-&lt;br&gt;stånd av markägaren, samt på skogsmark med plant- eller ungskog om&lt;br&gt;inte uppenbar risk för skada föreligger eller efter tillstånd av markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 8 som handlar om turism och friluftsliv diskuteras möjlig-&lt;br&gt;heterna till utveckling av er. mer miljöanpassad turism. Slutsatsen är att&lt;br&gt;det behövs ett förtydligat ansvar för organisatörer av friluftsliv och&lt;br&gt;turism. Länsstyrelsen föreslås ge möjlighet att meddela organisatörer av&lt;br&gt;en viss aktivitet inom ett visst område anmälningsplikt. Information om&lt;br&gt;hänsyn till miljön och rennäring bör stärkas. För att minska miljöstör-&lt;br&gt;ningar av nya inslag, t.ex. cykling i fjällterräng, bör länsstyrelse eller&lt;br&gt;kommun använda sig av möjligheterna till att bilda naturvårdsområde.&lt;br&gt;Regeringen bör ge Turistdelegationen ett ansvar som sektorsmyndighet&lt;br&gt;även med avseende på miljön och ge denna i uppdrag att utarbeta en&lt;br&gt;handlingsplan för miljöanpassad turism. En regional utvecklingstrategi&lt;br&gt;för en miljöanpassad turism bör upprättas och kommunerna bör se över&lt;br&gt;sina turistprogram. Initiativ till miljöanpassad sameturism bör upp-&lt;br&gt;muntras och stödjas. Jakt och fiske i fjällområdet diskuteras. Kunskaps-&lt;br&gt;läget bör förbättras avseende de vilt- och fiskebestånd som skattas och&lt;br&gt;nyttjandeplaner upprättas så att bestånden säkert inte skattas utanför&lt;br&gt;ramen för vad de uthålligt tål. Kunskapen om den indirekta påverkan på&lt;br&gt;annat djurliv måste också förbättras. För att utnyttja lokal kunskap och&lt;br&gt;minska störning gentemot rennäringen bör möjligheterna övervägas att&lt;br&gt;under länsstyrelsens övergripande ansvar ha en lokal administration för&lt;br&gt;underupplåtelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 9 som handlar om forskning, miljöövervakning m.m.&lt;br&gt;diskuteras behovet av att genom forskning mer generellt förbättra kun-&lt;br&gt;skapunderlaget vad gäller natur- och miljöförhållanden i fjällområdet, ut-&lt;br&gt;veckling av alternativa tekniker inom renskötsel, friluftsliv, turism och&lt;br&gt;annan näringslivsutveckling. Behovet av opåverkade referensområden för&lt;br&gt;forskningssyften måste tillgodoses vid planering. Utvecklingen av den re-&lt;br&gt;gionala miljöövervakningen bör samordnas mellan fjällänen och §äll-&lt;br&gt;delegationen bör se över behovet av att komplettera den tidigare fjällut-&lt;br&gt;redningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 3 redovisas en tidsplan för de olika förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och miljöpåverkan från snöskotertrafiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla typer av motoriserade verksamheter påverkar hälsan och miljön. I&lt;br&gt;fjäll-, skogs- och skärgårdsområden i norra Sverige har snöskotern bi-&lt;br&gt;dragit till att människor lättare kan komma ut i naturen. Dessvärre med-&lt;br&gt;för de positiva fördelarna av snöskoteranvändningen också att buller och&lt;br&gt;avgaser från fordon påverkar vår hälsa, förorenar miljön och stör djur-&lt;br&gt;livet i dessa områden. Fjällen tillhör våra mest skyddsvärda områden i&lt;br&gt;vilka störningar av olika slag måste bekämpas så långt det är möjligt.&lt;br&gt;Uppdraget med uppgift att föreslå ett miljöklassystem eventuellt i kom-&lt;br&gt;bination med ytterligare styrmedel har avgränsats till snöskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snöskotrar orsakar genom bruket av tvåtaktsmotorer stora utsläpp av&lt;br&gt;kolväten och kolmonoxid och ger upphov till bullerstörningar. Emissio-&lt;br&gt;nerna medför att såväl människans hälsa som djurlivet och naturmiljön&lt;br&gt;tar skada. Åtgärder bör därför vidtas för att så långt som möjligt minska&lt;br&gt;avgas- och bulleremissionema från dessa fordon. En miljöklassning av&lt;br&gt;snöskotrar är ett viktigt bidrag i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snöskotern en modern företeelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snöskotern är en relativt modem företeelse i vår fjällvärld. När 1964 års&lt;br&gt;Rennäringssakkunniga avgav betänkandet Snöskotern, terrängköming och&lt;br&gt;färdselrätt (SOU 1969:59) fanns det omkring 12 000 snöskotrar. Fram&lt;br&gt;till denna tidpunkt hade den använts i betydande omfattning för nytto-&lt;br&gt;trafik, t.ex. för skogsavverkning och räddningsinsatser, inom rennäringen&lt;br&gt;samt som transportmedel för avsides belägna gårdar etc. Antalet&lt;br&gt;terrängfordon har sedan dess mer än tiodubblats och terrängskotrama&lt;br&gt;uppgår till runt 140 000. Av dessa är knappt 130 000 fritidsskotrar och&lt;br&gt;resterande del används i nyttotrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassystem för terrängskotrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild lag om miljökrav på terrängskotrar föreslås med syftet att&lt;br&gt;förebygga att skador uppstår på människors hälsa eller i miljön till följd&lt;br&gt;av utsläpp av avgas- och bulleremissioner från snöskotrar. Sverige blir&lt;br&gt;därmed först i världen med att införa avgaskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen införs ett system med miljöklassning för nya terrängskot-&lt;br&gt;rar. Indelningen i klasser bygger på tre klasser där miljöklass 3 i princip&lt;br&gt;kommer att motsvara dagens bullerkrav för dessa fordon. Miljöklasserna&lt;br&gt;2 och 1 motsvarar högre ställda miljökrav och innefattar såväl avgaser&lt;br&gt;som buller. Miljöklassystemet föreslås bli obligatoriskt den 1 januari&lt;br&gt;1999. Härefter skall endast skotrar i miljöklasserna 2 och 1 finnas att&lt;br&gt;tillgå på den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av miljöklassystemet får typgodkännande för nya skotrar&lt;br&gt;inte meddelas med mindre att det finns ett avgas- och bullergodkännande.&lt;br&gt;Samma förhållanden skall gälla vid registreringsbesiktning. Bullerkraven&lt;br&gt;förs därmed samman med avgaskraven. I samband med avgas- och buller-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkännandet placeras skotrarna in i den miljöklass som anges av till- Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;verkaren. Miljöklassystemet genomfors fullt ut ff.o.m. 1999 års Bilaga 2&lt;br&gt;modeller, men bör träda i kraft redan den 1 juli år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att det infors miljökrav på snöskotrar införs även en&lt;br&gt;obligatorisk kontrollbesiktning för sådana fordon. Besiktningsprogrammet&lt;br&gt;bör baseras på nuvarande program för kontrollbesiktning av terräng-&lt;br&gt;fordon i uthyrningsverksamhet av olika slag och utökas med kontroll av&lt;br&gt;det avgasrenande systemet och utsläppen vid tomgångsköming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätmetoder för godkännandet för och uppföljningen av avgas- och&lt;br&gt;bullerkraven bör i första hand följa internationellt överenskomna&lt;br&gt;standarder. Sådana saknas i dag. I avvaktan härpå kan två skilda system&lt;br&gt;- prov för godkännande av motorfamilj eller annan definierad grupp&lt;br&gt;motorer och genom ett kartläggande prov på motor eventuellt i kom-&lt;br&gt;bination med chassidynamometerprov på hela fordonet - tillämpas för&lt;br&gt;godkännande och uppföljning av hållbarhetskrav. Snöskotertillverkaren&lt;br&gt;kommer att vara ytterst ansvarig för att emissions- och hållbarhetskraven&lt;br&gt;efterlevs. De amerikanska bestämmelserna utvecklade av Society for&lt;br&gt;Automotive Engineers (SAE) i mätmetoden SAE J 1088 Rekommenderad&lt;br&gt;mätmetod för mätning av avgaser från småmotorer och i sinom tid ut-&lt;br&gt;vecklad för snöskotrar (juni 1983) bör ligga till grund för avgasgod-&lt;br&gt;kännandet, liksom SAE J 192 Rekommenderad metod för mätning av ut-&lt;br&gt;vändigt buller från terrängskotrar (mars 1985) bör ligga till grund för den&lt;br&gt;delen av godkännandet som avser buller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkarens ansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om miljökrav på terrängskotrar skall hindra att sådana fordon som&lt;br&gt;inte uppfyller stadgade gränsvärden förs ut i användning. För att uppnå&lt;br&gt;detta syfte föreslås ett ansvar för tillverkaren. Tillverkaren åläggs ett&lt;br&gt;ansvar gentemot samhället om det vid en kontroll (produktionskontroll,&lt;br&gt;kontrollbesiktning m.m.), framkommer att avgas- och bullergodkänd&lt;br&gt;terrängskoter inte uppfyller miljökraven enligt lagen. Ett meddelat&lt;br&gt;godkännande kan också återkallas om terrängskotrama inte innehåller de&lt;br&gt;fastlagda kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skoterägaren kan på delvis samma grunder kräva att tillverkaren åtar&lt;br&gt;sig att kostnadsfritt avhjälpa de fel eller brister som framkommer vid en&lt;br&gt;myndighets kontroll. Detta gäller under förutsättning att skotern inte är&lt;br&gt;äldre än fem år eller körts mer än 7 000 kilometer. Tillverkaren är inte&lt;br&gt;heller skyldig att avhjälpa sådan fel och brister som är förorsakade av&lt;br&gt;skoterägaren eller genom en olyckshändelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den som yrkesmässigt importerar eller försäljer snöskotrar&lt;br&gt;föreslås få ett ansvar för att han inte hanterar snöskotrar i strid mot&lt;br&gt;lagens bestämmelser. Den som yrkesmässigt importerar eller säljer&lt;br&gt;snöskotrar som inte uppfyller föreskrivna gränsvärden skall kunna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ådömas böter. Att förbjuda all försäljning och import av snöskotrar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte uppfyller föreskrivna gränsvärden är inte möjligt eftersom efter-&lt;br&gt;levnaden av ett sådant förbud svårligen skulle kunna kontrolleras. En&lt;br&gt;enskild person som för annat än yrkesmässigt bruk importerar eller säljer&lt;br&gt;en snöskoter skall inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. För att&lt;br&gt;få ta en sådan skoter i bruk måste den registreringsbesiktigas. Vid&lt;br&gt;besiktningen skall intyg vari ftamgår att skotern uppfyller miljökraven&lt;br&gt;visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Differentierad försäljningsskatt på snöskotrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av hittills införda miljöklassystem visar att miljöklass-&lt;br&gt;ningen är ett användbart och framgångsrikt instrument. För att dra nytta&lt;br&gt;av de tekniska möjligheterna till minskade utsläpp och stödja en snabbare&lt;br&gt;introduktion av alltmer miljöanpassade snöskotrar föreslås som ett kom-&lt;br&gt;plement till miljöklassningen en försäljningsskatt för nya skotrar.&lt;br&gt;Skatteuttaget har avvägts så att en utjämning kan ske för inköp av&lt;br&gt;snöskotrar i de bättre klasserna. Den positiva miljöeffekten blir störst om&lt;br&gt;skatten införs redan den 1 juli 1996. Skattedifferentieringen har byggts&lt;br&gt;upp så att för skotrar som uppfyller kraven i miljöklass 3 skall en skatt&lt;br&gt;tas ut med 8 000 kr. Skotrar som uppfyller kraven i miljöklasserna 2 och&lt;br&gt;1 befrias från skatt. När systemet bli obligatoriskt den 1 januari 1999 bör&lt;br&gt;försäljningsskatt erläggas för miljöklass 2 med 10 000 kr eller det belopp&lt;br&gt;som då kan anses motsvara den merkostnad som blir följden av det&lt;br&gt;ytterligare reningssteget för miljöklass 1. Denna klass skall även efter&lt;br&gt;den 1 januari 1999 vara befriad från skatt. Den föreslagna försäljnings-&lt;br&gt;skatten väntas innebära en förstärkning av statens inkomster med runt&lt;br&gt;43 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöeffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöeffekten av föreslagna emissionskrav är inte möjlig att beräkna.&lt;br&gt;Härför krävs en etablerad testmetod. Med ledning av i betänkandet redo-&lt;br&gt;visade emissionsdata kan de föreslagna gränsvärdena för avgaser för&lt;br&gt;miljöklass 2 innebära reducerade utsläpp av kolmonoxid med 70-80 %,&lt;br&gt;av kolväten med mer än 50 % och partiklar med 25-30 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdskostnaden för t.ex. reduktionen av kolväten uppgår till 35 kr/kg&lt;br&gt;för fritidsskotrar, medan den för yrkesskotrar inte är högre än&lt;br&gt;2:75 kr/kg. För personbilar i miljöklass 2 är den mellan 15-35 kr/kg.&lt;br&gt;Kostnadseffektiviteten i det föreslagna miljöklassystemet i kombination&lt;br&gt;med en differentierad försäljningsskatt ligger därmed på samma nivå som&lt;br&gt;t.ex. för bilar. Den ökar ytterligare om hänsyn dessutom tas till minskat&lt;br&gt;buller, partikelutsläpp och minskade koldioxidutsläpp till följd av en&lt;br&gt;reducerad bränsleförbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skotermarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare som varit förutseende i sin produktutveckling kan dra fördel&lt;br&gt;av införandet av avgaskrav och skärpta bullerkrav och kan få en större&lt;br&gt;del av marknaden, medan andra kan gå miste om viktiga marknadsan-&lt;br&gt;delar. Den differentierade försäljningsskatten bör dock motsvara de&lt;br&gt;merkostnader som blir följden av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snöskoterägama kommer vid inköp av en ny snöskoter att drabbas av&lt;br&gt;ett högre pris för fordonet. Han eller hon kan emellertid dra fördel av&lt;br&gt;lägre drivmedelskostnader och en renare och tystare miljö. Vissa&lt;br&gt;kostnadsökningar kan också följa av ett eventuellt större underhållsbehov.&lt;br&gt;Priset på en mer miljöanpassad skoter skall däremot inte påverkas med&lt;br&gt;mer än den allmänna prishöjningen som väntas bli följden av försälj-&lt;br&gt;ningsskatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tillsynsmyndighet för efterlevnad av lagen föreslås Naturvårds-&lt;br&gt;verket. Därmed förs föreskriftsansvaret för bullerkraven över från Väg-&lt;br&gt;verket till Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanserna till betänkandet Hållbar&lt;br&gt;utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har lämnats av Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten&lt;br&gt;i Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvarsmakten,&lt;br&gt;Fortifikationsverket, Socialstyrelsen, Vägverket, Statens väg- och trans-&lt;br&gt;portforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen, Luftfarts-&lt;br&gt;verket, Riksantikvarieämbetet, Statens fastighetsverk, Riksrevisions-&lt;br&gt;verket, Riksskatteverket, Sametinget, Statens jordbruksverk, Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen, Sveriges lantbruksuniversitet, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsstyrel-&lt;br&gt;sen, Glesbygdsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Boverket,&lt;br&gt;Sveriges geologiska undersökning, Turistdelegationen, Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk, Plan- och byggutredningen (M 1992:03), Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Värmlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävle-&lt;br&gt;borgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;Arjeplogs kommun, Arvidsjaurs kommun, Bergs kommun, Dorotea&lt;br&gt;kommun, Gällivare kommun, Härjedalens kommun, Jokkmokks kom-&lt;br&gt;mun, Kalix kommun, Kiruna kommun, Krokoms kommun, Ljusdals&lt;br&gt;kommun, Lycksele kommun, Malungs kommun, Orsa kommun, Ovan-&lt;br&gt;åkers kommun, Piteå kommun, Rättviks kommun, Sollefteå kommun,&lt;br&gt;Sorsele kommun, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Sundsvalls&lt;br&gt;kommun, Vilhelmina kommun, Vindelns kommun, Åre kommun, Åsele&lt;br&gt;kommun, Älvdalens kommun, Ömsköldsviks kommun, Östersunds kom-&lt;br&gt;mun, Kungl. Vetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet, Svenska&lt;br&gt;samemas riksförbund, Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas riksför-&lt;br&gt;bund, Föreningen skogsindustrierna, Svenska turistföreningen, Frilufts-&lt;br&gt;främjandets riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Helikop-&lt;br&gt;terföretagens riksförbund gemensamt med Trafikflygföretagens riksför-&lt;br&gt;bund, Jägarnas riksförbund, Kungl. Svenska aeroklubben, Nordiska snö-&lt;br&gt;skoterrådet, Skogsägarnas riksförbund, SPAF/Svenska allmänflygföre-&lt;br&gt;ningen, Svenska fjällklubben, Svenska jägareförbundet, Svenska motor-&lt;br&gt;cykelförbundet, Svenska rese- och turistindustrins samarbetsorganisation,&lt;br&gt;Svenska världsnaturfonden, Sveriges snöfordonsleverantörer (Snöfo),&lt;br&gt;Sveriges snöskoterägares riksorganisation (Snofed), Sveriges sportfiske-&lt;br&gt;och fiskevårdsförbund samt Swedish seaplane association.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Luleå, Borlänge kommun, Eda kommun, Hudiksvalls&lt;br&gt;kommun, Robertsfors kommun, Skellefteå kommun, Sunne kommun,&lt;br&gt;Torsby kommun, Vansbro kommun, Sveriges industriförbund, National-&lt;br&gt;föreningen för trafiksäkerhetens främjande, Renägarförbundet och&lt;br&gt;Sveriges fiskevattenägareförbund har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat skrivelser från länets ren-&lt;br&gt;näringsdelegation och från Krokoms kommun. Arvidsjaurs kommun har&lt;br&gt;bifogat skrivelser från Samrådsgruppen i skoterfrågor för Arvidsjaurs&lt;br&gt;kommun, Abborrträsk skoterklubb och Vithattens skoterklubb. Svenska&lt;br&gt;samemas riksförbund har bifogat skrivelse från Föreningen Samisk&lt;br&gt;turism i Sapmi ek. för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivelser i ärendet har vidare kommit in från Åjtte Svenskt fjäll- och&lt;br&gt;samemuseum, Arjeplogs glesbygdsförening, Arjeplogs snöskoterförening,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodbyns skoterklubb gemensamt med Brattby skoterklubb, Brännlands-&lt;br&gt;ortens snöskoterklubb, Holmsunds skoterförening, Hömefors skoter-&lt;br&gt;klubb, Nordmalings skoterklubb, Sävarådalens snöskoterklubb, Tavelsjö&lt;br&gt;snöskoterklubb, Tvärålunds skoterklubb, Umeå skoterklubb, Vännäs snö-&lt;br&gt;skoterklubb och Västanljällets skoterklubb, Borlänge snöskoterklubb,&lt;br&gt;Fjällbygdens nybyggarförening, FK Nordvingen segel, Fritids- och&lt;br&gt;skoterföreningen NORD, Fyrklövems skoterklubb, Föreningen Varggrup-&lt;br&gt;pen, Holmsunds skoterförening, Härnösands skoterklubb, Jokkmokks-&lt;br&gt;kretsen av Naturskyddsföreningen, Jokkmokks skoterförening, Kalix&lt;br&gt;skoterklubb, Kiruna socialdemokratiska arbetarekommun, Kiruna jakt &amp;amp;&lt;br&gt;fiskevårdsförening, Kiruna jaktvårdskrets, Kiruna naturskyddsförening,&lt;br&gt;Krokoms motorklubb, Laisvalls samfällighet, Laisvallbys snöskoterföre-&lt;br&gt;ning, Lima besparingsskog gemensamt med Transtrands besparingsskog,&lt;br&gt;Ljungdalen-Storsjö företagareförening, Luleå naturskyddsförening,&lt;br&gt;Lycksele skotersällskap, Malå naturskyddsförening, Miljöförbundet&lt;br&gt;jordens vänner, Miljöpartiet de gröna i Kiruna, Mårduddens skoterföre-&lt;br&gt;ning, Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen i Vilhelmina, Naturskyddsföreningens Årekrets,&lt;br&gt;AB Norrlandsflyg, Norsjö motorsällskap, Piteå snöskoterklubb,&lt;br&gt;Säminuorra, Sjuismark skoter och fiskevårdsförening, Skatamarks&lt;br&gt;skoterförening, Skogsägarna i Umeå, Socialdemokratiska gruppen i&lt;br&gt;Kiruna kommuns kommunstyrelse, Sollefteå skoterklubb, Stiftelsen stolta&lt;br&gt;stad, Storåbränna byalag, Storåns skoterklubb, Styrgruppen för projekt&lt;br&gt;&amp;quot;Fem samebyar i Jämtland&amp;quot;, Svemo snöskoter touring, Svenska&lt;br&gt;gruvföreningen, Svenska metallindustriarbetareförbundet/Gruv:s&lt;br&gt;avd. 604, Sveriges omitologiska förening gemensamt med Jämtlands läns&lt;br&gt;omitologiska förening, Säma snöskoterklubb, Talma sameby, Vedaklub-&lt;br&gt;ben skoter &amp;amp; fiske, Vinterstadens skoter- &amp;amp; fritidsförening Kiruna,&lt;br&gt;Vithattens skoterklubb, ÅMS FSK Lodjuret och Övre Härjedalens&lt;br&gt;naturskyddsförening. Vidare har ett antal skrivelser kommit in från&lt;br&gt;studiecirklar och privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AB Norrlandsflyg har bifogat skrivelser från Sitskigruppen och&lt;br&gt;Latnjajaure faltstation. Norsjö motorsällskap har bifogat skrivelse från&lt;br&gt;Norsjö kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanserna till betänkandet Miljö-&lt;br&gt;klassning av snöskotrar (SOU 1995:97)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har lämnats av Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i&lt;br&gt;Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvars-&lt;br&gt;makten, Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut,&lt;br&gt;Kommunikationsforskningsberedningen, Banverket, Luftfartsverket, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket Riksskatteverket, Statskontoret, Arbetarskyddsstyrelsen,&lt;br&gt;Sametinget, SIS - Standardiseringen i Sverige, Skogsstyrelsen, Närings-&lt;br&gt;och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Styrelsen för teknisk ackreditering, Länsstyrelsen i Värmlands län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Aijeplogs kommun,&lt;br&gt;Arvidsjaurs kommun, Bergs kommun, Borlänge kommun, Dorotea kom-&lt;br&gt;mun, Gällivare kommun, Hudiksvalls kommun, Härjedalens kommun,&lt;br&gt;Jokkmokks kommun, Kiruna kommun, Kalix kommun, Krokoms kom-&lt;br&gt;mun, Ljusdals kommun, Lycksele kommun, Malungs kommun, Orsa&lt;br&gt;kommun, Ovanåkers kommun, Robertsfors kommun, Skellefteå kommun,&lt;br&gt;Sorsele kommun, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Sundsvalls&lt;br&gt;kommun, Vilhelmina kommun, Vindelns kommun, Älvdalens kommun,&lt;br&gt;Ömsköldsviks kommun, Östersunds kommun, Svenska kommunförbun-&lt;br&gt;det, Svenska samemas riksförbund, AB Svensk Bilprovning, SP Sveriges&lt;br&gt;provnings- och forskningsinstitut, Grossistförbundet Svensk handel,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen, Aspen Petroleum AB, Nordiska snöskoterrådet,&lt;br&gt;Sveriges snöfordonsleverantörer (Snöfo) och Sveriges snöskoterägares&lt;br&gt;riksorganisation (Snofed)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Luleå, Eda kommun, Piteå kommun, Rättviks kommun,&lt;br&gt;Sollefteå kommun, Sunne kommun, Torsby kommun, Vansbro kommun,&lt;br&gt;Åsele kommun, Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleum&lt;br&gt;Institutet, OK Petroleum AB, Renägarförbundet, Skogsägarnas riksför-&lt;br&gt;bund, Svenska fjällklubben och Svenska motorcykelförbundet har avstått&lt;br&gt;från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivelser i ärendet har inkommit från Bombardier-Nordtrac OY,&lt;br&gt;Borlänge Snöskoterklubb, Friluftsfrämjandets riksorganisation, Jokk-&lt;br&gt;mokkretsen av Svenska naturskyddsföreningen, Socialdemokratiska&lt;br&gt;gruppen i Kiruna kommuns kommunstyrelse, Svemo Snöskoter Touring,&lt;br&gt;Säma Snöskoterklubb, ÄMS FSK Lodjuret samt från några privat-&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Författningsförslag i betänkandet Hållbar utveckling i landets&lt;br&gt;fjällområden (SOU 1995:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till Lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i fråga om terrängkömingslagen (1975:1313)&lt;br&gt;dels att 3 a § skall upphöra att gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas tre nya paragrafer, 5, 6 och 7 §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Gällande lydelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Körning i terräng med motor-&lt;br&gt;drivet fordon för annat ändamål än&lt;br&gt;jordbruk eller skogsbruk är för-&lt;br&gt;bjudet i hela landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på barmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- eller ungskog, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart att körningen kan&lt;br&gt;ske utan risk för skada på sko-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom delar av fjällområdet ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva undantag från förbud&lt;br&gt;enligt 1 § i fråga om körning i&lt;br&gt;räddningstjänst eller viss näringsut-&lt;br&gt;övning eller när det annars före-&lt;br&gt;ligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Körning i terräng med motor-&lt;br&gt;drivet fordon för annat ändamål än&lt;br&gt;jordbruk eller skogsbruk är för-&lt;br&gt;bjudet i hela landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på barmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- eller ungskog, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att körningen&lt;br&gt;kan ske utan risk för skada på&lt;br&gt;skogen, eller utan tillstånd från&lt;br&gt;markägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på snötäkt jordbruksmark, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart att kör-&lt;br&gt;ningen kan ske utan risk för&lt;br&gt;skada på jordbruksmarken, eller&lt;br&gt;utan tillstånd från markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom delar av fjällområdet.........&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva undantag från förbud&lt;br&gt;enligt 1 § första stycket, eller i&lt;br&gt;särskilda fall medge undantag frän&lt;br&gt;förbud eller föreskrifter, i fråga om&lt;br&gt;körning i räddningstjänst eller viss&lt;br&gt;näringsutövning eller när det an-&lt;br&gt;nars föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om undantag från&lt;br&gt;förbud enligt 1 § andra stycket,&lt;br&gt;eller i särskilda fall medge undan-&lt;br&gt;tag från förbud eller föreskrifter,&lt;br&gt;om synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 1§ första&lt;br&gt;stycket 1 eller 2 eller mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen döms till&lt;br&gt;penningböter. Om gärningen är&lt;br&gt;ringa skall dock ej dömas till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid körning i terräng med&lt;br&gt;motordrivet fordon skall hänsyn&lt;br&gt;och varsamhet visas mot naturen&lt;br&gt;och miljön så att skada inte upp-&lt;br&gt;kommer och olägenhet motverkas,&lt;br&gt;tas till naturmiljön liksom till andra&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen får föreskriva om&lt;br&gt;krav i fråga om kunskaper, utbild-&lt;br&gt;ning samt de villkor i övrigt som&lt;br&gt;skall vara uppfyllda för att få köra&lt;br&gt;motorfordon i terräng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;sammanslutning anordnar prov och&lt;br&gt;utfärda bevis om avlagda prov&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva om skyldighet att betala&lt;br&gt;avgift för prov enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För tillsyn över att bestämmel-&lt;br&gt;serna i denna lag efterlevs får&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer utse natur-&lt;br&gt;vårdsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får avvisa den&lt;br&gt;som utan att ha rätt till det kör i&lt;br&gt;terräng med motordrivet fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot förbud eller&lt;br&gt;föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av 7 § andra stycket eller 3 §&lt;br&gt;denna lag döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot annan före-&lt;br&gt;skrift eller förbud som meddelats&lt;br&gt;med stöd av denna lag döms till&lt;br&gt;penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)&lt;br&gt;dels att 33 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tZe/r att 3 och 34 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Moped får föras endast av den&lt;br&gt;som har fyllt 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängskoter får föras endast av&lt;br&gt;den som har fyllt 16 är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 2 § ..........&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;............jämförlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Moped får föras av endast den&lt;br&gt;som har fyllt 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 2 § ...........&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;............jämförlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a § Terrängskoter får endast&lt;br&gt;föras av den som har körkort eller&lt;br&gt;traktorkort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Föres moped eller terräng-&lt;br&gt;skoter av barn som ej har fyllt 15&lt;br&gt;år, dömes den som har vårdnaden&lt;br&gt;om barnet eller, om förseelsen har&lt;br&gt;begåtts av barnet i anställningsför-&lt;br&gt;hållande, arbetsgivaren till böter,&lt;br&gt;om han har underlåtit att göra vad&lt;br&gt;som ankommit på honom för att&lt;br&gt;hindra förseelsen. Till tamma&lt;br&gt;straff dömes även den som i annat&lt;br&gt;fall tillåter barn som ej har fyllt 15&lt;br&gt;år att föra moped eller terräng-&lt;br&gt;skoter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Föres moped av barn som ej&lt;br&gt;har fyllt 15 år, dömes den som har&lt;br&gt;vårdnaden om barnet eller, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förseelsen har begåtts av barnet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställningsförhållande,&lt;br&gt;givaren till böter, om&lt;br&gt;underlåtit att göra vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommit på honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbets-&lt;br&gt;han har&lt;br&gt;som an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att hindra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förseelsen. Till samma straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömes även den som i annat fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåter barn som ej har fyllt 15 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föra moped.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:649) om straff for vissa&lt;br&gt;trafikbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För någon körkortspliktigt for-&lt;br&gt;don utan att vara berättigad att föra&lt;br&gt;sådant fordon, dömes för olovlig&lt;br&gt;körning till böter. Har han tidigare&lt;br&gt;innehaft körkort som blivit åter-&lt;br&gt;kallat eller har brottet skett vane-&lt;br&gt;mässigt eller är det eljest att anse&lt;br&gt;som grovt, må dömas till fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För någon körkortspliktigt fordon&lt;br&gt;med åsidosättande av föreskrift,&lt;br&gt;som meddelats i fråga om rätten att&lt;br&gt;föra sådant fordon, dömes till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställer och brukar någon så-&lt;br&gt;som förare av körkortspliktigt&lt;br&gt;fordon den, som icke äger rätt att&lt;br&gt;föra fordonet, eller tillåter någon&lt;br&gt;eljest annan att föra sådant fordon&lt;br&gt;utan att denne är berättigad därtill,&lt;br&gt;dömes likaledes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första, andra och tredje styckena&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning på&lt;br&gt;förare av traktor, motorredskap&lt;br&gt;eller spårvagn och på den som&lt;br&gt;anställer eller brukar sådan förare&lt;br&gt;eller eljest tillåter någon att föra&lt;br&gt;traktor, motorredskap eller spår-&lt;br&gt;vagn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För någon körkortspliktigt for-&lt;br&gt;don utan att vara berättigad att föra&lt;br&gt;sådant fordon, dömes för olovlig&lt;br&gt;körning till böter. Har han tidigare&lt;br&gt;innehaft körkort som blivit åter-&lt;br&gt;kallat eller har brottet skett vane-&lt;br&gt;mässigt eller är det eljest att anse&lt;br&gt;som grovt, må dömas till fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För någon körkortspliktigt fordon&lt;br&gt;med åsidosättande av föreskrift,&lt;br&gt;som meddelats i fråga om rätten att&lt;br&gt;föra sådant fordon, dömes till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställer och brukar någon så-&lt;br&gt;som förare av körkortspliktigt&lt;br&gt;fordon den, som icke äger rätt att&lt;br&gt;föra fordonet, eller tillåter någon&lt;br&gt;eljest annan att föra sådant fordon&lt;br&gt;utan att denne är berättigad därtill,&lt;br&gt;dömes likaledes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första, andra och tredje styckena&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning på&lt;br&gt;förare av traktor, terrängskoter,&lt;br&gt;motorredskap eller spårvagn och&lt;br&gt;på den som anställer eller brukar&lt;br&gt;sådan förare eller eljest tillåter&lt;br&gt;någon att föra traktor, terräng-&lt;br&gt;skoter, motorredskap eller spår-&lt;br&gt;vagn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen (1971:437)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att 65 a § skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 a § Regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om den hän-&lt;br&gt;syn som vid renskötseln skall tas&lt;br&gt;till naturvårdens och kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdens intressen. Föreskrifterna&lt;br&gt;får dock inte.........&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 a § Rennäringen skall bedrivas&lt;br&gt;med bevarande av naturbetes-&lt;br&gt;markemas långsiktiga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga så att dessa uthålligt&lt;br&gt;ger en god avkastning samtidigt&lt;br&gt;som den biologiska mångfalden&lt;br&gt;behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer..........&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det i lagen skall införas en ny 20 b § med följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 b § Vid organiserat friluftsliv&lt;br&gt;och turism skall hänsyn tas till&lt;br&gt;naturvårdens och kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdens intressen. Regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer får meddela bestämmelser om&lt;br&gt;anmälningsplikt för vissa organise-&lt;br&gt;rade i ett visst område. Medför&lt;br&gt;verksamheten risker för miljön eller&lt;br&gt;andra väsentliga missförhållanden&lt;br&gt;får länsstyrelsen meddela särskilda&lt;br&gt;föreskrifter rörande verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande eller förbjuda den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att 6 § skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Undersökningsarbete får inte&lt;br&gt;äga rum inom nationalpark eller&lt;br&gt;område som statlig myndighet hos&lt;br&gt;regeringen har begärt skall avsättas&lt;br&gt;till nationalpark eller i strid med&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;beträffande naturreservat med stöd&lt;br&gt;av naturvårdslagen (1964:822)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbete får inte&lt;br&gt;heller, utan medgivande av länssty-&lt;br&gt;relse, äga rum inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. befästningsområde och sådant&lt;br&gt;område utanför detta som regering-&lt;br&gt;en bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kyrkogård och annan begrav-&lt;br&gt;ningsplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. område som avses i 3 kap. 5 §&lt;br&gt;lagen (1987:12) om hushållning&lt;br&gt;med naturresurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Undersökningsarbete får inte&lt;br&gt;äga rum inom nationalpark eller&lt;br&gt;område som statlig myndighet hos&lt;br&gt;regeringen har begärt skall avsättas&lt;br&gt;till nationalpark eller i strid med&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;beträffande naturreservat med stöd&lt;br&gt;av naturvårdslagen (1964:822)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbete får inte&lt;br&gt;heller, utan medgivande av rege-&lt;br&gt;ringen, äga rum inom område som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 5 § lagen (1987:12)&lt;br&gt;om hushållning med naturresurser&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbete får inte&lt;br&gt;heller, utan medgivande av länssty-&lt;br&gt;relse, äga rum inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. befästningsområde och sådant&lt;br&gt;område utanför detta som regering-&lt;br&gt;en bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kyrkogård och annan begrav-&lt;br&gt;ningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Författningsförslag i Slutbetänkandet Miljöklassning av&lt;br&gt;snöskotrar (SOU 1995:97)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om miljökrav på terrängskotrar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag syftar till att förebygga att terrängskotrar orsakar skador&lt;br&gt;pä människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser&lt;br&gt;och buller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Terrängskotrar skall vara så konstruerade och utrustade att de inte&lt;br&gt;släpper ut avgaser och avger buller i större mängd än som kan godtas&lt;br&gt;från hälso- och miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För terrängskotrar gäller i vissa fåll krav på avgas- och bullergod-&lt;br&gt;kännande. Närmare föreskrifter meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Terrängskotrar skall uppfylla kraven för någon av de miljöklasser&lt;br&gt;som anges i bilagan till lagen. En terrängskoter hänförs i samband med&lt;br&gt;avgas- och bullergodkännandet till den miljöklass som anges av till-&lt;br&gt;verkaren om terrängskotem uppfyller utsläppskraven för den angivna&lt;br&gt;miljöklassen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De komponenter som kan påverka avgasutsläppen eller bullerav-&lt;br&gt;givningen skall vara så utformade, konstruerade och monterade att&lt;br&gt;terrängskotem vid normal användning uppfyller kraven för hållbarhet för&lt;br&gt;någon av de miljöklasser som anges i bilagan till lagen. Närmare&lt;br&gt;föreskrifter om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande för miljöklass 3 vid registrerings- eller typbesiktning skall&lt;br&gt;inte meddelas efter utgången av år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkarens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det vid en kontroll framkommer att avgas- och bullergodkända&lt;br&gt;terrängskotrar inte uppfyller de krav på buller- och avgasbegränsningar&lt;br&gt;som gäller enligt denna lag, får den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer förelägga tillverkaren eller dennes ställföreträdare att vidta de&lt;br&gt;åtgärder som behövs. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fordonet vid en myndighets kontroll inte uppfyller de krav som&lt;br&gt;anges i första stycket, får skoterägaren kräva att tillverkaren eller dennes&lt;br&gt;ställföreträdare kostnadsfritt avhjälper felen eller bristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte om terrängskotem&lt;br&gt;är äldre än fem år eller körts mer än 7 000 kilometer. Inte heller gäller&lt;br&gt;vad som sägs i första och andra stycket om felen eller bristerna beror på&lt;br&gt;skotems ägare eller brukare eller på en olyckshändelse eller därmed&lt;br&gt;jämförlig omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Importörens och försäljarens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 5 Den som yrkesmässigt importerar eller försäljer icke godkända&lt;br&gt;terrängskotrar döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om terrängskotrar som omfettas av ett avgas- och bullergodkännande&lt;br&gt;inte uppfyller föreskrivna villkor får godkännandet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Avgifter får tas ut av tillverkaren för att finansiera kostnaderna för&lt;br&gt;godkännandeprövningen samt tillsyn och annan kontroll enligt denna lag&lt;br&gt;eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).&lt;br&gt;Närmare föreskrifter meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om undantag från kravet på avgas- och bullergodkännande medges&lt;br&gt;får en viss avgift till staten tas ut (dispensavgift). Avgiften festställs av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen meddelas av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av terrängskotrar&lt;br&gt;att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de terrängskot-&lt;br&gt;rar, motordelar och handlingar samt utföra de undersökningar som be-&lt;br&gt;hövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut om godkännande enligt 4 § får överklagas hos till-&lt;br&gt;synsmyndigheten. Tillsynsmyndighetens beslut kan inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ett beslut av tillsynsmyndigheten om föreläggande enligt 5 § eller&lt;br&gt;om återkallelse av ett godkännande enligt 7 § eller om föreläggande&lt;br&gt;enligt 11 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings-&lt;br&gt;tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Ett beslut av tillsynsmyndigheten om kontrollavgift enligt 8 § eller&lt;br&gt;dispensavgift enligt 9 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Indelning i miljöklasser av nya terrängskotrar enligt 4 §&lt;br&gt;lagen (0000:000) om miljökrav på terrängskotrar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljöklass 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bullernivån for terrängskoter får inte överstiga 78 dBA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätmetod: prov som i huvudsak stämmer överens med det förfarande&lt;br&gt;som anges i den amerikanska mätmetoden SAE J 192 Recommended&lt;br&gt;Practice. Exteriör Sound Level for Snowmobiles (mars 1985)/ Rekom-&lt;br&gt;menderad metod for mätning av utvändigt buller från terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av avgaser och krav i fråga om buller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terrängskoter skall hänföras till miljöklass 2 eller miljöklass 1, om&lt;br&gt;följande krav är uppfyllda i stället för kravet under miljöklass 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Nya terrängskotrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna gränsvärdena för avgaser uttrycks i gram per kilowattimme&lt;br&gt;om inte annat anges. Gränsvärden för buller anges i dBA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förorening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljöklass&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolmonoxid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolväten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kväveoxider&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Partiklar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Buller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75 dBA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73 dBA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1.2 Provmetod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgaser: motorprov som i huvudsak stämmer överens med det förfarande&lt;br&gt;som gäller för provning av avgaser enligt SAE J 1088 Recommended&lt;br&gt;Practice. Test Procedure for the Measurement from Small Utility Engines&lt;br&gt;(juni 1983)/ Rekommenderad metod för mätning av avgaser från&lt;br&gt;småmotorer, utvecklad för terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller: prov som i huvudsak stämmer överens med det förfärande som&lt;br&gt;anges i den amerikanska mätmetoden SAE J 192 Recommended Practice.&lt;br&gt;Exteriör Sound Level for Snowmobiles (mars 1985)/ Rekommenderad&lt;br&gt;metod för mätning av utvändigt buller från terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 HåUbarhetskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De komponenter som påverkar avgasutsläpp och bulleravgivning skall&lt;br&gt;vara så utformade, konstruerade och monterade att terrängskotem inom&lt;br&gt;en normal brukandeperiod av fem år eller 7 000 kilometer (motsvarande&lt;br&gt;350 driftstimmar) inte får överskrida följande gränsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärden&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förorening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljöklass&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolmonoxid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kolväten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kväveoxider&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Partiklar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Buller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75 dBA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73 dBA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (1978:69) om försälj-&lt;br&gt;ningsskatt på motordrivna fordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att motorfordon i 5,6, 12 och 15 §§ skall bytas ut mot fordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor-&lt;br&gt;don samt 1, 2 och 8 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till staten skall enligt denna lag&lt;br&gt;erläggas försäljningsskatt på motor-&lt;br&gt;fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till staten skall enligt denna lag&lt;br&gt;erläggas försäljningsskatt på motor-&lt;br&gt;drivna fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i for-&lt;br&gt;donskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljöklasserna 1, 2, 3, 1 E eller 1 H avses i denna lag de miljö-&lt;br&gt;klasser som anges i 2 a § bilavgaslagen (1986:1386).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljöklasserna 1, 2 och 3 för&lt;br&gt;terrängskotrar avses i denna lag de&lt;br&gt;miljöklasser som anges i 4 § lagen&lt;br&gt;(0000:000) om miljökrav pä&lt;br&gt;terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon, som är inrättat för drift med elektricitet från batterier,&lt;br&gt;skall vid beräkning av tjänstevikten avdrag göras för vikten av batterierna&lt;br&gt;och de särskilda anordningar som fogar samman battericellerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningsskatt tas ut för fordon som registreras i bilregistret och som&lt;br&gt;är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. personbil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram samt övriga bussar&lt;br&gt;om de är försedda med dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 2&lt;br&gt;eller 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lastbil med en total vikt av högst 3 500 kilogram och lastbilar med en&lt;br&gt;totalvikt som överstiger 3 500 kilogram, om de är försedda med&lt;br&gt;dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 2 eller 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. motorcykel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. terrängskoter om den härförs till&lt;br&gt;miljöklass 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1984:159.&lt;br&gt;lydelse enligt prop. 1995/96:6.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:1789.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordon som enligt bilregistret är av en årsmodell som är trettio år eller Prop. 1995/96:226&lt;br&gt;äldre är inte skattepliktiga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med&lt;br&gt;belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt&lt;br&gt;tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fordonsslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Personbil&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;br&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. buss&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;br&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;7 000 kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. lastbil med&lt;br&gt;skÅpkarosseri&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;br&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;överstigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 000 kilogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lydelse enligt prop. 1995/96:6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lastbil utan&lt;br&gt;skÅpkarosseri&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 800 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 800 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 200 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överstigande&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03226/prop_199596__226-2.png" style="width:202pt;height:14pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Skatten tas ut för motorcykel med 1 610 kronor om tjänstevikten inte&lt;br&gt;överstiger 75 kilogram, med 2 110 kronor om tjänstevikten är högre men&lt;br&gt;inte överstiger 160 kilogram, med 3 240 kronor om tjänstevikten är&lt;br&gt;högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat&lt;br&gt;fåll med 5 380 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personbilar, lastbilar och bussar som tillhör miljöklass 1 E eller 1 H&lt;br&gt;skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller för miljöklass 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personbilar, lastbilar och bussar som tillhör miljöklass 1 E eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 H skall inte försäljningsskatt tas ut för tiden till och med den 31&lt;br&gt;december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med&lt;br&gt;belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt&lt;br&gt;tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fordonsslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöklass 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Personbil&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;br&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. buss&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;7 000 kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. lastbil med&lt;br&gt;skäpkarosseri&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kronor 70 öre&lt;br&gt;per kilogram&lt;br&gt;tjänstevikt, ökat&lt;br&gt;med 2 400 kro-&lt;br&gt;nor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;7 000 kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. lastbil utan&lt;br&gt;skåpkarosseri&lt;br&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;av högst 3 500&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 800 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 800 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 200 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;3 500 kilogram&lt;br&gt;men högst 7 000&lt;br&gt;kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med en totalvikt&lt;br&gt;överstigande&lt;br&gt;7 000 kilogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 000 kronor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Skatten tas ut for motorcykel med 1 610 kronor om tjänstevikten inte&lt;br&gt;överstiger 75 kilogram, med 2 110 kronor om tjänstevikten är högre men&lt;br&gt;inte överstiger 160 kilogram, med 3 240 kronor om tjänstevikten är&lt;br&gt;högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat&lt;br&gt;fall med 5 380 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personbilar, lastbilar och bussar som tillhör miljöklass 1 E eller 1&lt;br&gt;H skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller för miljöklass 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personbilar, lastbilar och bussar som tillhör miljöklass 1 E eller&lt;br&gt;1 H skall inte försäljningsskatt tas ut för tiden till och med den 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För terrängskotrar skall skatt tas&lt;br&gt;ut med 8 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personbilar, lastbilar och bussar som tillhör miljöklass 1 E eller&lt;br&gt;1 H skall inte försäljningsskatt tas ut för tiden till och med den&lt;br&gt;31 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagförslag ur Jordbruksdepartementets promemoria&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande av beslut i rennäringsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)* skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 1,&lt;br&gt;12, 17,21, 39, 43, 50, 62, 65 a&lt;br&gt;och 71 §§, 72 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena samt 74, 79, 80, 93 och&lt;br&gt;97 §§ denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten. Länsstyrelsens be-&lt;br&gt;slut att bevilja registrering av ren-&lt;br&gt;märken får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i övrigt en-&lt;br&gt;ligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;Statens jordbruksverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos regeringen. Virkets&lt;br&gt;beslut i en överklagad fråga som.&lt;br&gt;avser upplåtelse av rätt till jakt&lt;br&gt;efter älg får dock överklagas&lt;br&gt;endast av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut som avser&lt;br&gt;annat än upplåtelse av nyttjande-&lt;br&gt;rätt enligt 32 § får överklagas hos&lt;br&gt;allmän jörvaltningsdomstol. Beslut&lt;br&gt;att bevilja registrering av ren-&lt;br&gt;märken får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut som rör&lt;br&gt;upplåtelse av nyttjanderätt enligt&lt;br&gt;32 § får överklagas hos reger-&lt;br&gt;ingen. Beslut som avser upplåtelse&lt;br&gt;av rätt till jakt eller fiske får dock&lt;br&gt;överklagas endast av sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;br&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19XX. Äldre bestämmelser tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1993:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Milj ödepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,&lt;br&gt;Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:226 Hållbar utveckling i&lt;br&gt;landets fjällområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49975, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JoU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-06-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:18:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03226</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:28</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:18:25</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:JoU5</uppgift>
<ref_dok_id>GK01JoU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carin Lundberg  och Rinaldo Karlsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carin Lundberg  och Rinaldo Karlsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göte Jonsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göte Jonsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Fremling  och Lennart Rohdin  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Fremling  och Lennart Rohdin  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Gustavsson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Gustavsson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leo Persson  och Laila Bäck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leo Persson  och Laila Bäck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Berglund  och Jörgen Persson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Berglund  och Jörgen Persson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulf Björklund  och Rolf Åbjörnsson  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulf Björklund  och Rolf Åbjörnsson  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulf Kero  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:226&lt;br/&gt;
Hållbar utveckling i landets fjällområden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Jo31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulf Kero  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>