<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2258061</hangar_id>
 <dok_id>GJ03220</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>220</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:220</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>220</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-05-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:36</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lag om statsbudgeten</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03220/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03220</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03220</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:220&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Lag om statsbudgeten&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03220/prop_199596__220-1.png" style="width:40pt;height:31pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen föreslås en lag om statsbudgeten. Lagen innehåller&lt;br&gt;företrädesvis preciseringar av och kompletteringar till regeringsformens&lt;br&gt;och riksdagsordningens översiktliga och kortfattade bestämmelser om&lt;br&gt;statsbudgeten och finansmakten. Framför allt regleras regeringens&lt;br&gt;befogenheter och skyldigheter på området. Syftet med lagen är främst att&lt;br&gt;underlätta överblicken, att öka klarheten och att stärka budgetdisciplinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen anges de anslagstyper som skall användas och de villkor som&lt;br&gt;skall gälla för dem. Vidare tas bestämmelser in som reglerar under vilka&lt;br&gt;förutsättningar regeringen får ikläda staten ekonomiska förpliktelser. Det&lt;br&gt;föreskrivs att förslaget till statsbudget i princip skall omfatta alla&lt;br&gt;inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov. Vidare ges det&lt;br&gt;föreskrifter om finansiering av investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen tas det även in grundläggande bestämmelser om överlåtelse av&lt;br&gt;statens fasta egendom samt om överlåtelse av aktier och annan lös&lt;br&gt;egendom. Det anges även under vilka förutsättningar regeringen får&lt;br&gt;disponera försäljningsinkomstema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen åläggs att lämna budgetprognoser och att då förklara&lt;br&gt;väsentliga skillnader i förhållande till budgeterade belopp. Vidare slås fast&lt;br&gt;att regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen och att statens&lt;br&gt;verksamhet skall granskas med revision. Dessutom anges vad som ingår&lt;br&gt;i denna redovisningsskyldighet samt att en årsredovisning skall lämnas till&lt;br&gt;riksdagen. Slutligen behandlas frågor om utgiftstak och utgiftsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning....................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av en budgetlag.......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivitet och resultat.......................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivitet och god hushållning ............... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resultat i statens verksamhet..................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslag och inkomsttitlar.........................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslagstyper och villkor.....................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utnyttjande av anslag.......................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkomsttitlar.............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Redovisning mot anslag och inkomsttitlar.........34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska förpliktelser.........................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beställningsbemyndiganden ..................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Åtaganden i den löpande verksamheten...........36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kreditgarantier ...........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Garantiavgifter ...........................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statsbudgetens avgränsning.......................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statsbudgeten och lånebehovet.................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Brutto- och nettoredovisning..................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid sidan av statsbudgeten ...................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Disposition av avgiftsinkomster................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansiering av investeringar......................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anläggningstillgångar ......................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rörelsekapital............................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inffastrukturella investeringar .................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillgångar i särskilda fall ....................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överlåtelse av statens egendom ....................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Allmänt................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Fast egendom............................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Aktier och andelar.........................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Annan lös egendom........................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Disposition av försäljningsinkomster ............65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Redovisning och revision ........................68 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Redovisningsskyldighet inför riksdagen ..........68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Kraven på redovisningen ....................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Revision ...............................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning, prognoser och utfall...................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Uppföljning .............................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Budgetprognoser..........................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Statsbudgetens utfall .......................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Årsredovisning...........................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgiftstak och utgiftsramar .......................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;I beredningen ............................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Under genomförandet.......................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;Långsiktskalkyl...........................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande.................................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar..........................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Budgetlagsutredningens sammanfattning .........118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Budgetlagsutredningens författningsförslag ........127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ..................134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.........................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 maj 1996 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;...................................144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om statsbudgeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslutar att av riksdagen tidigare givna bemyndiganden och andra&lt;br&gt;beslut upphör att gälla i de avseenden som lagen reglerar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om statsbudgeten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och god&lt;br&gt;hushållning iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet som sköts&lt;br&gt;av regeringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder&lt;br&gt;under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen skall för riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de&lt;br&gt;resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När riksdagen enligt 9 kap. 3-5 §§ regeringsformen anvisar anslag till&lt;br&gt;angivna ändamål, skall anslagstypema obetecknade anslag, reservations-&lt;br&gt;anslag eller ramanslag användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare villkoren for anslagen framgår av 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagstyper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett obetecknat anslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får inte&lt;br&gt;användas under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett reservationsanslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får&lt;br&gt;regeringen använda längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett ramanslag får regeringen tillfälligt överskrida genom att ta i&lt;br&gt;anspråk en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att ett&lt;br&gt;ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet&lt;br&gt;täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för&lt;br&gt;att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Outnyttjade medel får regeringen använda under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser om anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag får regeringen besluta&lt;br&gt;om begränsningar i villkoren för utnyttjande av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall&lt;br&gt;användas, om detta är motiverat till följd av särskilda omständigheter i en&lt;br&gt;verksamhet eller av statsfinansiella eller andra samhällsekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Statsinkomster som beräknas av riksdagen skall redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning mot anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Avräkning mot anslag för transfereringar skall göras det budgetår&lt;br&gt;då betalning sker. Mot övriga anslag skall avräkning göras det budgetår&lt;br&gt;till vilket utgiften hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning mot inkomsttitlar för skatt skall göras det budgetår då&lt;br&gt;betalning erhålls. Mot övriga inkomsttitlar skall avräkning göras det&lt;br&gt;budgetår till vilket inkomsten hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall göras löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning&lt;br&gt;skall göras på någon annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I 12-14 §§ finns bestämmelser om befogenheter för regeringen att&lt;br&gt;ikläda staten ekonomiska förpliktelser enligt 9 kap. 10 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1387) om statens upplåning anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar regeringen får ta upp lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningsbemyndiganden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer får regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om&lt;br&gt;bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter även under&lt;br&gt;senare budgetår än det statsbudgeten avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen får ikläda staten sådana ekonomiska förpliktelser som&lt;br&gt;är nödvändiga för att den löpande verksamheten skall fungera till-&lt;br&gt;fredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer får regeringen ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande&lt;br&gt;åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämman-&lt;br&gt;de göras utan att beloppet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § För ett åtagande enligt 14 § skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek&lt;br&gt;skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagan-&lt;br&gt;det, om inte riksdagen for ett visst åtagande beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens avgränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringens förslag till statsbudget enligt 9 kap. 6 § regerings-&lt;br&gt;formen skall omfatta alla inkomster och utgifter, med de undantag som&lt;br&gt;anges i 17 § andra stycket och 18 §, samt andra betalningar som påverkar&lt;br&gt;statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inkomsterna i en verksamhet endast bidra till att täcka verksam-&lt;br&gt;hetens utgifter, får utgifterna dock redovisas netto på anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En verksamhet där statens kostnader helt skall täckas med&lt;br&gt;verksamhetens intäkter skall inte budgeteras och inte heller redovisas på&lt;br&gt;anslag eller inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Regeringen får besluta om dispositionen av avgiftsinkomster från&lt;br&gt;frivilligt efterfrågade varor och tjänster som staten tillhandahåller, om&lt;br&gt;inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens kostnader för verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Inom låneramar som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att anläggningstillgångar som används i statens verksamhet skall&lt;br&gt;finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om&lt;br&gt;villkoren för sådana lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med&lt;br&gt;krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om villkoren för&lt;br&gt;dessa krediter och om likvida medel som myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Andra tillgångar än de som anges i 20 och 21 §§ skall finansieras Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;med anslag eller med inkomster som anges i 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan riksdagen&lt;br&gt;besluta att finansiering skall ske på annat sätt än som anges i 20-22 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av statens egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I anslutning till 9 kap. 9 § regeringsformen anges i 25-34 §§&lt;br&gt;grunder för förfogandet över statens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna gäller egendom som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen&lt;br&gt;står till regeringens disposition. Detta gäller dock inte varor som avses i&lt;br&gt;19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med försäljning avses i 25-29 §§ även byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fast egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När värdet av fast egendom inte överstiger 50 miljoner kronor, får&lt;br&gt;regeringen besluta att sälja egendomen, om den inte alls eller endast i&lt;br&gt;ringa utsträckning behövs i statens verksamhet och om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl för att egendomen fortfarande skall ägas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots bestämmelserna i första stycket får regeringen besluta om&lt;br&gt;försäljning till en kommun för samhällsbyggnadsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktier och andelar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller andelar i ett&lt;br&gt;företag där staten har mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier&lt;br&gt;eller andelar, om inte riksdagen bestämt annat för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom försäljning&lt;br&gt;eller på annat sätt minska statens ägarandel i företag där staten har hälften&lt;br&gt;eller mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lös egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt och sådan&lt;br&gt;byggnad som är lös egendom gäller föreskrifterna om försäljning av fast&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan&lt;br&gt;som anges i 26 och 27 §§, om egendomen inte längre behövs för statens&lt;br&gt;verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte anskaffats med statens&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Försäljning skall genomforas affärsmässigt, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposition av försäljningsinkomsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, skall inkomsten&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten, om inte riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31-34 §§ anges hur inkomsten far disponeras i de fall då regeringen&lt;br&gt;har beslutat om försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Har egendomen använts i en verksamhet for vilken riksdagen har&lt;br&gt;godkänt en investeringsplan, får regeringen besluta att inkomsten skall&lt;br&gt;disponeras för att finansiera investeringar som ingår i planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om disposition av inkomst från försäljning av egendom som&lt;br&gt;inte använts i en sådan verksamhet finns i 32-34 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har egendomen finansierats med medel från anslag får regeringen,&lt;br&gt;sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats mot en&lt;br&gt;inkomsttitel, besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i&lt;br&gt;den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp, får regeringen besluta att&lt;br&gt;hela inkomsten skall disponeras i den verksamhet där den försålda&lt;br&gt;egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten redovisas&lt;br&gt;mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har egendomen finansierats med lån får regeringen, sedan lånet&lt;br&gt;lösts, besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock det som återstår av&lt;br&gt;inkomsten redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Har egendomen finansierats på annat sätt än med medel från anslag&lt;br&gt;eller med lån, får regeringen besluta att hela inkomsten skall disponeras&lt;br&gt;i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Regeringen skall noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och&lt;br&gt;upplåning utvecklas i förhållande till beräknade eller beslutade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Under löpande budgetår skall regeringen vid minst två tillfällen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgifter samt statens lånebehov. Regeringen skall förklara väsentliga Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Senast fyra månader efter budgetåret skall regeringen för riksdagen&lt;br&gt;redovisa statsbudgetens preliminära utfall. Regeringen skall förklara&lt;br&gt;väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och det preliminära&lt;br&gt;utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Så snart som möjligt, dock senast nio månader efter budgetåret,&lt;br&gt;skall regeringen se till att en årsredovisning för staten lämnas till&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning, balansräkning och&lt;br&gt;finansieringsanalys. Den skall även innehålla det slutliga utfallet på&lt;br&gt;statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftstak och utgiftsramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Sådana riktlinjer för den ekonomiska politiken som nämns i&lt;br&gt;tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till riksdagsordningen kan avse&lt;br&gt;förslag till beslut om det belopp statens utgifter högst får uppgå till (tak&lt;br&gt;för statens utgifter) eller riktlinjer för de belopp utgifterna inom olika&lt;br&gt;utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till&lt;br&gt;(utgiftsramar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Avser regeringen att använda tak for statens utgifter i beredningen&lt;br&gt;av förslaget till statsbudget och i genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten, skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden, skall&lt;br&gt;regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur&lt;br&gt;den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av&lt;br&gt;utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Förslag om tak for statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar&lt;br&gt;får avse längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Finns det risk för att ett beslutat tak för statens utgifter eller&lt;br&gt;använda utgiftsramar kommer att överskridas, skall regeringen för att&lt;br&gt;undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller&lt;br&gt;föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 41 §,&lt;br&gt;skall den i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens&lt;br&gt;inkomster, utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av&lt;br&gt;redan fattade beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Regeringen är redovisningsskyldig infor riksdagen för statens medel&lt;br&gt;och de övriga tillgångar som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen står till&lt;br&gt;regeringens disposition. Redovisningsskyldigheten omfattar även den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder och övriga&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Bokföring i staten skall ske på ett sätt som stämmer överens med&lt;br&gt;god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel&lt;br&gt;och övriga tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om redovisningen skall meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Statens verksamhet skall granskas genom revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Regeringen får överlåta sin rätt enligt 5 §, 6 § första och tredje&lt;br&gt;styckena samt 12-14, 19-21, 25-28 och 31-34 §§ till myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I maj 1995 gav chefen för Finansdepartementet efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande en särskild utredare i uppdrag att analysera på vilka&lt;br&gt;områden det är önskvärt med en utökad rättslig reglering av den statliga&lt;br&gt;budgetprocessen samt att lämna därav föranledda förslag (dir. 1995:42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som antog namnet Budgetlagsutredningen (Fi 1995:08),&lt;br&gt;avlämnade i februari 1996 betänkandet Budgetlag - regeringens befogen-&lt;br&gt;heter på finansmaktens område (SOU 1996:14). Utredningens samman-&lt;br&gt;fattning av betänkandet återfinns i bilaga 1 och utredningens lagförslag&lt;br&gt;framgår av bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet (i fortsättningen bet.) har remissbehandlats. Yttranden har&lt;br&gt;lämnats av Svea hovrätt, Riksgäldskontoret, Statskontoret och Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket. Remissyttrandena i ärendet finns tillgängliga i Finans-&lt;br&gt;departementet (dnr Fi96/1312).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 maj 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;det lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i huvudsak godtagit förslaget men har föreslagit vissa&lt;br&gt;justeringar. Regeringen har på i stort sett alla punkter följt Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 11.3&lt;br&gt;och i författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Behov av en budgetlag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En lag om statsbudgeten införs. Lagen&lt;br&gt;innehåller preciseringar av och kompletteringar till regeringsformens&lt;br&gt;och riksdagsordningens bestämmelser om statsbudgeten och finans-&lt;br&gt;makten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 101&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker att en lag om&lt;br&gt;statsbudgeten införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt konstaterar att den föreslagna lagstiftningen klargör&lt;br&gt;fundamentala begrepp inom budgetprocessen och anser att regleringen av&lt;br&gt;finansmakten i 9 kap. regeringsformen får en väl avvägd komplettering&lt;br&gt;på nästa steg i normhierarkin. Riksgäldskontoret påpekar att en budgetlag&lt;br&gt;är angelägen för att tydligt klargöra regeringens befogenheter på finans-&lt;br&gt;maktens område. Eftersom erfarenheten visar att de regler som styr&lt;br&gt;budgetprocessen också påverkar den finanspolitiska utvecklingen kan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt kontorets uppfattning, en väl utformad budgetlag också bidra till en Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ökad budgetdisciplin och därmed till en bättre ekonomisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret tillstyrker att en budgetlag infors. Kontoret anser dock att&lt;br&gt;det är svårt att närmare ta ställning till lagförslaget eftersom det ytterst är&lt;br&gt;en politisk avvägning som avgör hur långtgående befogenheter och&lt;br&gt;skyldigheter framtida regeringar bör ges samt omfattningen av en vidgad&lt;br&gt;reglering. Statskontoret utesluter inte att en kommande samlad politisk&lt;br&gt;bedömning kan ge andra avvägningar än den praxis som lagförslaget&lt;br&gt;grundas på. Enligt Riksrevisionsverkets uppfattning är förslaget väl&lt;br&gt;genomarbetat och medverkar till en stramare budget- och uppfoljningspro-&lt;br&gt;cess genom att klargöra ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan&lt;br&gt;riksdagen och regeringen på finansmaktens område samt genom att&lt;br&gt;kodifiera praxis och skärpa kraven på vissa punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nackdelar med den nuvarande ordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningen finansmakten avser rätten att bestämma hur statens&lt;br&gt;inkomster skall beräknas och att förfoga över statens tillgångar. Sistnämn-&lt;br&gt;da funktion utövas framför allt i budgetprocessen då bl.a. statens utgifter&lt;br&gt;fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta en successiv utveckling av budgetsystemet är rege-&lt;br&gt;ringsformens reglering av finansmakten översiktlig och kortfattad. Där&lt;br&gt;återfinns främst grundläggande bestämmelser om riksdagens och&lt;br&gt;regeringens befogenheter på området. I regeringsformen anges exempelvis&lt;br&gt;att riksdagen bestämmer till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas&lt;br&gt;och anvisar anslag till angivna ändamål. Där föreskrivs att statens medel&lt;br&gt;inte får användas på annat sätt än riksdagen bestämt men att medlen&lt;br&gt;liksom statens övriga tillgångar står till regeringens disposition. Vidare&lt;br&gt;ges bestämmelser om tilläggsbudget samt om förfogandet över statens&lt;br&gt;egendom och upptagande av lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i riksdagsordningen finns vissa bestämmelser av betydelse för&lt;br&gt;statens budget, t.ex. regler om när budgetpropositionen skall avlämnas och&lt;br&gt;vad den skall innehålla samt om budgetårets förläggning. Vidare ges vissa&lt;br&gt;föreskrifter om riksdagens behandling av budgetpropositionen och andra&lt;br&gt;propositioner på budgetområdet. I riksdagsordningen har även regleringen&lt;br&gt;av den nyligen antagna s.k. rambeslutsmodellen tagits in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringsformen ankommer det på riksdagen att besluta i ett antal&lt;br&gt;för statsbudgeten grundläggande frågor. Dessa beslut kräver dock inte lags&lt;br&gt;form och de har - med undantag för lagen (1988:1387) om statens&lt;br&gt;upplåning - inte heller tagits in i någon författning. Därför är det tids-&lt;br&gt;krävande och förenat med avsevärda svårigheter att överhuvudtaget finna&lt;br&gt;dem. Det blir även svårt att överblicka de regler som gäller och den&lt;br&gt;befogenhetsfordelning som råder mellan riksdag och regering på&lt;br&gt;finansmaktens område. Redan med hänsyn till detta är det motiverat att&lt;br&gt;föra in centrala regler for statsbudgeten i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har behövt meddela förordningar av betydelse för bered- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ningen och genomförandet av statsbudgeten. Vissa bestämmelser har&lt;br&gt;berört frågor som det ankommer på riksdagen att besluta om. Eftersom&lt;br&gt;det på finansmaktens område saknas en lag med grundläggande be-&lt;br&gt;stämmelser, har regeringen på annat sätt tvingats skaffa sig riksdagens&lt;br&gt;godkännande av det huvudsakliga innehållet i förordningarna. Detta har&lt;br&gt;skett genom att regeringen, oftast i budgetpropositionen, beskrivit&lt;br&gt;innehållet i förordningarna för godkännande. Det är naturligtvis ett&lt;br&gt;omständligt och opraktiskt sätt att skaffa sig nödvändiga bemyndiganden.&lt;br&gt;Om regeringen mycket utförligt och detaljerat beskriver och motiverar&lt;br&gt;införandet av en ny ordning, riskerar regeringen även att binda upp sig i&lt;br&gt;detaljer som hör hemma inom dess eget befogenhetsområde. Omvänt&lt;br&gt;gäller att en allmän redogörelse av ett tilltänkt regelverk har en lägre grad&lt;br&gt;av precision än en författningstext. Oklarhet kan uppstå om vad riksdagen&lt;br&gt;rent faktiskt godkänt t.ex. när riksdagen godkänt allmänna riktlinjer eller&lt;br&gt;riktlinjer på ett visst budgettekniskt område. Ytterligare en nackdel med&lt;br&gt;denna ordning är att det är svårt att se sambandet mellan regeringens för-&lt;br&gt;ordningar och de särskilda riksdagsbeslut som dessa baseras på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa andra problem som frånvaron av en lag på finansmaktens område&lt;br&gt;leder till belyses på ett åskådligt sätt när det gäller regeringens rätt att&lt;br&gt;förfoga över statens egendom. Riksdagen har vid olika tillfällen lämnat&lt;br&gt;bemyndiganden för regeringen att besluta om försäljning av statens fasta&lt;br&gt;egendom. Dessa bemyndiganden har oftast kompletterat tidigare givna be-&lt;br&gt;myndiganden. För att förstå vad som faktiskt gäller på området krävs&lt;br&gt;därför att man tar del av äldre bemyndiganden. Detta kan dock vara&lt;br&gt;tidskrävande och besvärligt och ordningen leder ofrånkomligen till att det&lt;br&gt;blir svårt att överblicka gällande regler. För att sätta sig in i de centrala&lt;br&gt;riktlinjerna för när fast egendom överhuvudtaget får säljas och vad som&lt;br&gt;gäller vid försäljningen, krävs att man tar del av 50 år gamla förarbeten.&lt;br&gt;I vissa fall tvingas man gå tillbaka till ännu äldre beslut och förarbeten&lt;br&gt;för att fa vägledning. Ständiga kompletteringar leder också till att&lt;br&gt;bemyndiganden lätt riskerar att bli otidsenliga i vissa delar. Vad gäller&lt;br&gt;förfogandet över statens lösa egendom har en i alla delar inte helt entydig&lt;br&gt;och klar praxis vuxit fram. På vissa områden har någon praxis inte&lt;br&gt;utvecklats alls. Detta har lett till att det även på mycket centrala områden&lt;br&gt;- såsom t.ex. befogenheten att sälja statens aktier - har uppstått osäkerhet&lt;br&gt;om vad som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som beskrivits är inte tillfälliga. Under i stort sett hela&lt;br&gt;detta sekel har frågan om att i en lag föra in centrala bestämmelser om&lt;br&gt;finansmakten diskuterats i olika sammanhang (se bet s. 101 f.). Nack-&lt;br&gt;delarna med att det inte finns en lag på området har dock under senare tid&lt;br&gt;blivit mer påtagliga. Den statliga verksamheten har ökat i omfattning och&lt;br&gt;har antagit en allt mer skiftande karaktär. Detta leder till att problem&lt;br&gt;oftare kan uppstå och i flera fall kan de vara av ett nytt slag. En opraktisk&lt;br&gt;beslutsgång och en bristande överskådlighet blir då allt mer besvärande.&lt;br&gt;Behovet av tydlighet på området har även ökat till följd av att det under&lt;br&gt;senare år bedrivits ett intensivt reformarbete avseende den statliga&lt;br&gt;budgeten och den statliga ekonomiadministrationen. En lagreglering har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också kommit att framstå som än mer angelägen i takt med att den Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;offentliga sektorns finanser satts på allt svårare prov. Det finns slutligen&lt;br&gt;skäl att hävda att det på just finansmaktens område är särskilt viktigt att&lt;br&gt;otydlighet inte råder utan att det finns en klar befogenhetsfördelning&lt;br&gt;mellan riksdagen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av en lag som reglerar statsbudgeten är ovanlig i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv. I de flesta andra länder som Budgetlagsutred-&lt;br&gt;ningen har studerat (se bet. s. 53 f.) är bestämmelserna om finansmakten&lt;br&gt;och statens budget fördelade mellan konstitutionen och en särskild&lt;br&gt;budgetlag. Den svenska ordningen kan inte förklaras av att regerings-&lt;br&gt;formen eller riksdagsordningen innehåller så många och så detaljerade be-&lt;br&gt;stämmelser att ytterligare reglering i en budgetlag är överflödig. Snarare&lt;br&gt;är det motsatsen som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det angeläget att på finansmaktens&lt;br&gt;område underlätta överblicken, klargöra vad som faktiskt gäller samt att&lt;br&gt;skapa ändamålsenliga bestämmelser där regler saknas eller är otidsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En budgetlag kan i och för sig begränsas till att ta upp sådana frågor&lt;br&gt;där riksdagen redan tidigare fattat särskilda beslut. Det är dock, enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning, inte tillräckligt att kodifiera grunderna i gällande&lt;br&gt;ordning såsom dessa kommer till uttryck i besluten. Utöver detta finns ett&lt;br&gt;stort behov av att bringa klarhet på områden där gällande ordning inte är&lt;br&gt;helt tydlig. På vissa oreglerade områden framstår behovet av bestämmel-&lt;br&gt;ser som särskilt markerat, exempelvis befogenheten att sälja aktier. Det&lt;br&gt;är självfallet av vikt att bestämmelser om detta tas in i en budgetlag.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning är det till följd av det statsfinansiella läget&lt;br&gt;särskilt angeläget att i en budgetlag även ta in bestämmelser som kan&lt;br&gt;medverka till att långsiktigt stärka budgetdisciplinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stramare budgetprocess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har forskning bedrivits i syfte att förklara varför stora&lt;br&gt;budgetunderskott uppkommit i åtskilliga länder. En stigande arbetslöshet&lt;br&gt;har naturligtvis varit en viktig gemensam delförklaring till statsskulds-&lt;br&gt;utvecklingen. Forskarna har även försökt att finna orsaker till de&lt;br&gt;väsentliga skillnader i fråga om statsskuldens utveckling som finns mellan&lt;br&gt;olika länder (se bet. s. 73 f). Studierna visar att skillnaderna kan förklaras&lt;br&gt;av hur de politiska institutionerna och de statliga budgetprocesserna har&lt;br&gt;utformats. Starka indikationer finns på att budgetprocessens utformning&lt;br&gt;är av betydelse for att förklara skillnader mellan länder i fråga om den&lt;br&gt;budgetpolitik som rent faktiskt förts. En budgetprocess som - på grundval&lt;br&gt;av olika preciserade egenskaper - kan betecknas som stram, anses kunna&lt;br&gt;medverka till lägre underskott i statens finanser och en mer hållbar&lt;br&gt;skuldutveckling. Forskningsresultaten ger stöd for tanken att institutionella&lt;br&gt;reformer av budgetprocessen är en framkomlig väg för att åstadkomma&lt;br&gt;en bestående förbättring av de offentliga finanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en analys i början av 1990-talet bedömdes den svenska budgetpro-&lt;br&gt;cessen vara mycket svag i jämförelse med dåvarande tolv EG-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett land hade en svagare budgetprocess än Sverige. Det för- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;hållandet att vi saknat en budgetlag har, enligt regeringens uppfattning,&lt;br&gt;med all säkerhet medverkat till den svenska budgetprocessens svaghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har ett allt större intresse riktats mot utformningen av&lt;br&gt;vår budgetprocess. Med kännedom om vissa forskningsresultat har steg&lt;br&gt;också tagits mot att strama upp budgetarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat om en förbättrad ordning för sitt eget arbete med&lt;br&gt;statsbudgeten. Innebörden av den nya s.k. rambeslutsmodellen är att&lt;br&gt;riksdagen i ett första steg fastställer det samlade budgetutrymmet och&lt;br&gt;fördelar detta på utgiftsområden. Först därefter skall i ett andra steg&lt;br&gt;utrymmet fördelas på de olika anslagen inom respektive utgiftsområde.&lt;br&gt;Riksdagen har även beslutat att ett tak för de offentliga utgifterna skall&lt;br&gt;kunna användas i budgetprocessen. Förutsättningarna för långsiktighet har&lt;br&gt;även förbättrats genom att riksdagens valperiod förlängts till fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskansliet inleds budgetarbete numera med att regeringen&lt;br&gt;lägger fast ekonomiska ramar för olika verksamhetsområden utifrån en&lt;br&gt;bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet. Dessa ramar blir sedan&lt;br&gt;styrande för den fortsatta dialogen mellan fackdepartementen och&lt;br&gt;Finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan inledd reform som kan medverka till en stärkt budgetdisciplin&lt;br&gt;är att låta bruttoredovisning i statsbudgeten få ökad tillämpning. Syftet är&lt;br&gt;att ge en tydligare bild av statens åtaganden och att underlätta förståelsen&lt;br&gt;av statsbudgeten. Ambitionen har även varit att skapa bättre överensstäm-&lt;br&gt;melse mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta finns det enligt regeringens uppfattning alltjämt svaga&lt;br&gt;punkter i den svenska budgetprocessen. Dessa återfinns främst i de två&lt;br&gt;faser av budgetprocessen som utgörs av regeringens beredning av&lt;br&gt;budgetförslaget och genomförandet av den beslutade verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ljuset av den senaste tidens utveckling och de erfarenheter som gjorts&lt;br&gt;anser regeringen därför att det finns anledning att låta budgetlagen&lt;br&gt;medverka till ytterligare uppstramning av den svenska budgetprocessen på&lt;br&gt;några punkter. Detta kan bl.a. ske genom att i lagen ta in bestämmelser&lt;br&gt;om utgiftstak och utgiftsramar samt föreskrifter om redovisningsskyldig-&lt;br&gt;het, revision, prognoser och olika former av utfallsredovisning. Denna typ&lt;br&gt;av regler är ägnade att förbättra riksdagens kontrollmöjligheter. Be-&lt;br&gt;stämmelser som stärker budgetdisciplinen medverkar även till att Sverige&lt;br&gt;lättare kan leva upp till de förpliktelser angående den offentliga sektorns&lt;br&gt;finanser som följer av EU-medlemskapet. En budgetlag kommer också att&lt;br&gt;utgöra en naturlig plattform för fortsatta förbättringar av budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden där en lagreglering behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att i inledningen av lagen lägga fast de grundläggande&lt;br&gt;krav på effektivitet och hushållning som måste ställas på regeringens&lt;br&gt;ledning samt genomförandet av den statliga verksamheten. Riksdagen&lt;br&gt;anvisar medel för olika ändamål och bemyndigar regeringen att disponera&lt;br&gt;inkomster. Riksdagen bör därför få information om de mål som sätts och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden. Frågor om Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;resultatstyrning hör hemma i den regelbundet återkommande budgetpro-&lt;br&gt;cessen och bör därför regleras i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer enligt 1 kap. 4 § regeringsformen (RF) hur&lt;br&gt;statens medel skall användas genom att anvisa anslag till angivna&lt;br&gt;ändamål. De olika anslagstypema skiljer sig åt vad gäller rätten att&lt;br&gt;överskrida anvisade belopp och att använda outnyttjade medel under&lt;br&gt;senare budgetår. Anslagssystemets närmare utformning påverkar därför&lt;br&gt;bl.a. befogenhetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen samt&lt;br&gt;möjligheterna att styra de skilda verksamheterna. Om detta beslutar&lt;br&gt;självfallet riksdagen. Därför bör det i budgetlagen tas in bestämmelser om&lt;br&gt;de olika anslagstyper som får användas och de villkor som skall gälla för&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RF 9:10 får inte regeringen utan riksdagens bemyndigande ta upp&lt;br&gt;lån eller i övrigt ikläda staten ekonomiska förpliktelser. Frågor om statens&lt;br&gt;upplåning regleras i en särskild lag. Staten kan dock iklädas ekonomiska&lt;br&gt;förpliktelser på annat sätt än genom upplåning. Regeringen kan med stöd&lt;br&gt;av riksdagens bemyndigande beställa varor och tjänster samt besluta om&lt;br&gt;bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under senare år.&lt;br&gt;Vidare kan staten iklädas ekonomiska förpliktelser genom att regeringen&lt;br&gt;ställer ut kreditgarantier. I budgetlagen bör det därför anges under vilka&lt;br&gt;förutsättningar regeringen får ikläda staten vissa sådana förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RF 9:6 skall regeringen avge förslag till statsbudget till&lt;br&gt;riksdagen. Principer om fullständighet och bruttoredovisning har sedan&lt;br&gt;länge varit vägledande för statsbudgeten. Skiftande avsteg har dock gjorts&lt;br&gt;från dessa principer. Statsbudgeten ger därför inte alltid en klar upp-&lt;br&gt;fattning om den statliga verksamheten och dess finansiella anspråk. En&lt;br&gt;oklart definierad statsbudget riskerar att få en svag ställning. Till detta&lt;br&gt;kommer att det inte är meningsfullt att använda utgiftstak och utgifts-&lt;br&gt;ramar vid beredning och beslut om statsbudgeten om inte de nämnda&lt;br&gt;principerna tillämpas med färre undantag och med större stabilitet än som&lt;br&gt;skett under vissa perioder. Det är därför nödvändigt att i budgetlagen&lt;br&gt;precisera statsbudgetens avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer enligt RF 9:2 hur statens medel får användas.&lt;br&gt;Oftast sker det genom att riksdagen anvisar anslag till angivna ändamål.&lt;br&gt;Åtskilliga slag av tillgångar finansieras dock inte längre med anslag. Det&lt;br&gt;förekommer att finansiering av investeringar även sker genom interna lån&lt;br&gt;och krediter i Riksgäldskontoret. Detta sätt att finansiera investeringar har&lt;br&gt;under senare tid fått en allt större betydelse. Det är därför lämpligt att i&lt;br&gt;budgetlagen reglera hur investeringar får finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer enligt RF 9:9 på riksdagen att i den omfattning som&lt;br&gt;behövs fastställa grunder for förfogandet över statens egendom.&lt;br&gt;Riksdagen har inte meddelat någon lag om detta och området är&lt;br&gt;ofullständigt reglerat. Vad avser den fasta egendomen gäller alltjämt vissa&lt;br&gt;äldre - i viss mån otidsenliga - bemyndiganden och riksdagsbeslut. I&lt;br&gt;fråga om lös egendom har det endast på några få områden utvecklats en&lt;br&gt;praxis. Med hänsyn till att så stor del av statens förmögenhet numera&lt;br&gt;utgörs av aktier och med beaktande av den skyndsamhet som krävs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktörer på marknaden, är det i synnerhet på detta område angeläget med Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;en praktiskt fungerande och väl avvägd reglering. Det bör därför i budget-&lt;br&gt;lagen tas in grundläggande bestämmelser om överlåtelse av statens&lt;br&gt;egendom och om hur inkomster från sådan överlåtelse får disponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen bör det även tas in grundläggande bestämmelser som&lt;br&gt;klargör att regeringen är redovisningsskyldig infor riksdagen för statens&lt;br&gt;medel och den verksamhet som regeringen bedriver. För att denna&lt;br&gt;skyldighet skall vara meningsfull krävs regler som anger de krav som kan&lt;br&gt;ställas på den ekonomiska redovisningen. 1 lagen bör även tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse om att statens verksamhet skall granskas genom revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En noggrann uppföljning av genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten kan medverka till att skärpa budgetdisciplinen. Därför bör&lt;br&gt;det i budgetlagen tas in bestämmelser som ålägger regeringen att till&lt;br&gt;riksdagen överlämna kommenterade prognoser avseende statens in-&lt;br&gt;komster, utgifter och lånebehov samt en tidig utfallsredovisning. Detta bör&lt;br&gt;kunna leda till en omsorgsfullare beräkning av statens inkomster och&lt;br&gt;utgifter och till att korrigerande åtgärder vid behov snabbt kan vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsikt att etablera en varaktigt stram budgetdisciplin som kan&lt;br&gt;medverka till en långsiktigt hållbar utveckling av statsfinanserna har&lt;br&gt;riksdagen beslutat om en s.k. rambeslutsmodell. Denna beslutsmodell&lt;br&gt;innefattar utgiftsområden som skall tillämpas för riksdagens beslut om&lt;br&gt;statsbudgeten. Riksdagen har också beslutat att en metod med ett tak för&lt;br&gt;de offentliga utgifterna skall kunna användas. I syfte att stärka och&lt;br&gt;tydliggöra det budgetpolitiska åtagandet bör det i budgetlagen tas in&lt;br&gt;bestämmelser om förfarandet när regeringen i beredningen av statsbud-&lt;br&gt;geten avser att använda sig av ett kvantitativt preciserat utgiftstak eller när&lt;br&gt;riksdagen beslutat att hänföra utgifter till utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en naturlig konsekvens av regeringens redovisningsskyldighet&lt;br&gt;inför riksdagen att en årsredovisning för staten lämnas till riksdagen. En&lt;br&gt;sådan bör ge en rättvisande bild av statens verksamhet, det ekonomiska&lt;br&gt;resultatet och ställningen samt av förvaltningen av statens medel och&lt;br&gt;övriga tillgångar. Den bör även innehålla statsbudgetens slutliga utfall på&lt;br&gt;samma detaljnivå som den på vilken riksdagen har beslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän utformning av lagförslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagen bör innehålla preciseringar av och kompletteringar till&lt;br&gt;regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser. På detta sätt&lt;br&gt;kommer en önskvärd reglering till stånd mellan å ena sidan regerings-&lt;br&gt;formens och riksdagsordningens översiktliga bestämmelser och å andra&lt;br&gt;sidan regeringens mycket detaljerade förordningar. Budgetlagen kommer&lt;br&gt;att bli den självklara utgångspunkten för de detaljerade regler på det&lt;br&gt;ekonomiadministrativa området som regeringen behöver meddela. 1 de&lt;br&gt;flesta länder som Budgetlagsutredningen studerat är det rättsliga systemet&lt;br&gt;uppbyggt på just detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i fråga om budgetens innehåll, den ekonomiska och&lt;br&gt;politiska debatten samt den tekniska utvecklingen leder till att bud-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;getsystemet måste kunna förnyas successivt. När frågan om en budgetlag Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;tidigare har diskuterats, har det uttryckts farhågor om att statsmakternas&lt;br&gt;handlingsfrihet i alltför hög utsträckning riskerar att bindas upp genom en&lt;br&gt;reglering i lag (se bet. s. 101 f.). Det skall dock anmärkas att denna oro&lt;br&gt;oftast uttryckts vid övervägande av att föra in bestämmelser om statsbud-&lt;br&gt;geten i en lag med grundlags ställning. Då är naturligtvis extra försiktig-&lt;br&gt;het påkallad. Det skäl som har anförts mot att införa bestämmelser i&lt;br&gt;grundlag förlorar dock mycket av sin tyngd när det i stället är fråga om&lt;br&gt;att föra in regler om budgeten i en lag av lägre valör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakterna kan enligt regeringens uppfattning behålla en tillräcklig&lt;br&gt;grad av handlingsfrihet - samtidigt som önskvärd stadga skänks åt&lt;br&gt;budgetsystemet - om lagen främst reglerar vissa grundläggande principer&lt;br&gt;för budgetprocessen i vid bemärkelse. Dessa principer behåller i stor&lt;br&gt;utsträckning sin giltighet även om det i framtiden kan komma att väljas&lt;br&gt;andra budgettekniska lösningar. Det blir således möjligt att göra&lt;br&gt;förbättringar på budgetens område utan att lagen behöver ändras. Om det&lt;br&gt;ändå blir nödvändigt att ändra lagen, kan detta ske utan den tidsutdräkt&lt;br&gt;som följer av en grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i budgetlagen kommer att vara inriktade på befogen-&lt;br&gt;hetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen. Detta uttrycks genom&lt;br&gt;att i första hand regeringens befogenheter och skyldigheter regleras.&lt;br&gt;Uppläggningen är naturlig eftersom regeringen lämnar förslag till&lt;br&gt;statsbudget, leder genomförandet av den av riksdagen beslutade statliga&lt;br&gt;verksamheten och ansvarar inför riksdagen för sina myndigheter. Det är&lt;br&gt;emellertid ofrånkomligt att även formerna för riksdagens handlande kan&lt;br&gt;påverkas i en del fall liksom även myndigheternas agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter regeringen får kommer den att behöva delegera till&lt;br&gt;underlydande myndigheter. Sådan delegation är nödvändig och kommer&lt;br&gt;att ske i stor utsträckning. När det i det följande talas om regeringens&lt;br&gt;befogenheter kommer dessa efter delegation att på flertalet områden rent&lt;br&gt;faktiskt att utnyttjas av olika underlydande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Effektivitet och resultat&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Effektivitet och god hushållning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hög effektivitet skall eftersträvas och god&lt;br&gt;hushållning skall iakttas i statens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 116&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte framställt några invändningar mot förslaget&lt;br&gt;i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statens verksamhet är omfattande. Det Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;är nödvändigt att den utförs på ett sådant sätt att den i sina olika former&lt;br&gt;kan lämna ett så gott bidrag som möjligt till välfärden och samhälls-&lt;br&gt;utvecklingen. Det betyder bl.a. att den statliga tjänsteproduktionen måste&lt;br&gt;bedrivas effektivt samt att skatter och transfereringar är utformade på ett&lt;br&gt;sådant sätt att välfärds- och tillväxtmålen främjas. Krav kan också resas&lt;br&gt;på att statens verksamhet skall bedrivas på ett sätt som är långsiktigt&lt;br&gt;hållbart från miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riksdagen som fattar beslut om vilken verksamhet staten skall&lt;br&gt;utföra. Regeringens uppgift är att inom ramen för de syften, bestämmelser&lt;br&gt;och resurser som riksdagen anger genomföra statens verksamhet samt&lt;br&gt;förvalta statens medel och tillgångar. Regeringen ansvarar inför riksdagen&lt;br&gt;för hur den styr riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hög effektivitet och god hushållning med resurserna är grundläggande&lt;br&gt;krav som riksdagen kan ställa på regeringens ledning samt på genomfö-&lt;br&gt;randet av statens verksamhet. Dessa krav bör därför komma till uttryck&lt;br&gt;redan i inledningen av budgetlagen. På så vis ges en grund for vissa andra&lt;br&gt;bestämmelser som bör ingå i lagen och som behandlas i det följande&lt;br&gt;avsnittet samt i t.ex. avsnitt 11 Redovisning och revision och i avsnitt 12&lt;br&gt;Uppföljning, prognoser och utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hög effektivitet åsyftas att den statliga verksamheten bedrivs så&lt;br&gt;att de mål riksdagen har satt upp nås i så hög grad som möjligt inom&lt;br&gt;ramen för tillgängliga resurser. Verksamheten kan då sägas vara&lt;br&gt;ändamålsenligt utformad. God hushållning innebär att onödiga utgifter&lt;br&gt;undviks och att verksamheten bedrivs med hög produktivitet. Det innebär&lt;br&gt;vidare att statens medel hanteras säkert samt att statens tillgångar i övrigt&lt;br&gt;och dess skulder förvaltas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i författningskommentaren till 1 § avses med&lt;br&gt;statens verksamhet sådan verksamhet som sköts av regeringen eller&lt;br&gt;myndigheter som är underställda regeringen. Däremot avses t.ex. inte&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av aktiebolag som ägs av staten eller stiftelser&lt;br&gt;där staten har medverkat vid bildandet. Inte heller avses riksdagen och&lt;br&gt;dess myndigheters verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att det inte finns några avgörande skäl till&lt;br&gt;varför lagen i sin huvuddel inte skulle kunna gälla även för riksdagen och&lt;br&gt;flertalet av dess myndigheter. Det kan nämnas att den finska budgetlagen&lt;br&gt;även gäller for riksdagen. Närmare föreskrifter om den finska lagens&lt;br&gt;tillämpning för riksdagen meddelas av den finska riksdagens kansli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den svenska riksdagen har möjlighet att besluta att budgetlagen&lt;br&gt;i administrativt hänseende skall gälla för riksdagen och dess myndigheter.&lt;br&gt;Regeringen har dock, till skillnad från Budgetlagsutredningen, avstått från&lt;br&gt;att markera denna möjlighet i förslaget till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Resultat i statens verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall för riksdagen redovisa de mål&lt;br&gt;som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 305&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt förslaget eller har inga&lt;br&gt;invändningar mot det. Statskontoret anser att en alltför ensidig betoning&lt;br&gt;av en utvecklad budgetstyrning riskerar att komma i konflikt med en&lt;br&gt;fortsatt utvecklad mål- och resultatstyrning. Därför bör, enligt kontoret,&lt;br&gt;frågan om formen och sammanhanget för regeringens redovisning till&lt;br&gt;riksdagen av de sakliga resultaten lösas. Riksrevisionsverket anser att det&lt;br&gt;är angeläget att ett systematiskt utvecklingsarbete bedrivs på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I takt med att statens verksamhet har&lt;br&gt;ökat i omfattning har en långtgående delegering av befogenheter skett från&lt;br&gt;riksdagen till regeringen och vidare till de statliga myndigheterna. Den&lt;br&gt;finansiella styrningen av myndigheterna har fått karaktär av ekonomisk&lt;br&gt;ramstyming som syftar till att decentralisera ansvar och befogenheter. En&lt;br&gt;långtgående delegering av befogenheter till myndigheterna har skett bl.a.&lt;br&gt;i fråga om utformning av myndigheternas inre organisation, anskaffning&lt;br&gt;av lokaler, beslut om investeringar och anställning av personal. Myndig-&lt;br&gt;heterna kan i stor utsträckning välja de metoder de anser är mest lämpliga&lt;br&gt;för att uppnå de fastlagda målen. En långtgående delegering av befogen-&lt;br&gt;heter förutsätter dock en ökad uppföljning och rapportering samt en&lt;br&gt;kontroll i efterhand av vilka resultat och effekter som uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De samhällsekonomiska och statsfinansiella förutsättningarna har&lt;br&gt;utvecklats på ett sådant sätt att det blivit nödvändigt för regeringen att&lt;br&gt;skaffa sig underlag för omprövning och omprioritering av statens utgifter.&lt;br&gt;Frågor om styrning av statlig verksamhet har därför behandlats i den&lt;br&gt;regelbundet återkommande budgetprocessen. Detta gäller även när andra&lt;br&gt;styrinstrument än sådana som faller inom finansmakten används.&lt;br&gt;Styrningen av den statliga verksamheten har därför fått en så stark&lt;br&gt;anknytning till budgetprocessen att det är lämpligt att i budgetlagen&lt;br&gt;särskilt beröra frågor om resultatstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ange ett mål eller ett förväntat resultat och jämföra detta med det&lt;br&gt;resultat som faktiskt uppnåtts är helt grundläggande i en styrprocess som&lt;br&gt;syftar till en successivt allt effektivare och mer ändamålsenlig verksamhet.&lt;br&gt;Regeringen bör därför inför riksdagen för olika områden ange vilka mål&lt;br&gt;som avses bli uppnådda med de resurser som begärs och de övriga&lt;br&gt;åtgärder som regeringen avser att vidta. När budgetåret - eller en annan&lt;br&gt;lämplig tidsperiod - är över och verksamheten har genomförts, är det&lt;br&gt;naturligt att regeringen redovisar de resultat som har uppnåtts. På så sätt&lt;br&gt;stärks såväl riksdagens roll i budgetprocessen som regeringens styrning&lt;br&gt;av den statliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte med resultatstyrningen är att klargöra att om man begär Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;statliga medel för ett ändamål måste man också kunna ange vad man vill&lt;br&gt;uppnå. Man måste också vara beredd att vidta åtgärder så att de resultat&lt;br&gt;som uppnås kan redovisas och jämföras med vad som var avsett. Ett&lt;br&gt;tredje syfte är att underlätta for riksdagens utskott att i ökad utsträckning&lt;br&gt;ägna sig åt uppföljning och utvärdering av resultat av den verksamhet&lt;br&gt;som riksdagen beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mål- och resultatstyrning som under ett antal år funnits i statsför-&lt;br&gt;valtningen har successivt förändrats. Styrningen och ledningen av den&lt;br&gt;statliga verksamheten kommer även i fortsättningen att utvecklas utifrån&lt;br&gt;de erfarenheter som görs av olika metoder samt som en följd av rådande&lt;br&gt;statsfinansiellaoch samhällsekonomiska förutsättningar. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att den närmare utformningen av styrningen inte bör regleras i&lt;br&gt;budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifter och verksamheter som finansieras med skattemedel måste alltid&lt;br&gt;hanteras med den största omsorg. Frågan om hur tillgängliga resurser med&lt;br&gt;hjälp av olika instrument bör fördelas mellan skilda ändamål, måste därför&lt;br&gt;i så hög grad som möjligt avgöras med ledning av vilka resultat och&lt;br&gt;kostnader i vidsträckt bemärkelse olika åtgärder ger upphov till. När&lt;br&gt;riksdagen fattar beslut bör den därför ha tillgång till information om de&lt;br&gt;resultat som hittills uppnåtts och de mål som förväntas bli uppnådda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att riksdagens - och även regeringens - behov av politiskt be-&lt;br&gt;tydelsefullt underlag på olika områden skall kunna tillgodoses, behöver&lt;br&gt;resultatinformation sökas även utanför myndigheternas regelbundna&lt;br&gt;redovisningar och analyser. Kommittéväsendet, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Statskontoret, s.k. sektormyndigheter och forskningsinstitutioner kan&lt;br&gt;tillhandahålla betydelsefullt underlag. Massmedia och den politiska&lt;br&gt;debatten kan också ge bidrag till resultatanalysen. Oberoende av hur&lt;br&gt;resultatinformationen tas fram och med vilken frekvens detta sker, bör&lt;br&gt;regeringen dock presentera den for riksdagen vid lämpliga tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det måste förutsättas att alla beslut om åtgärder syftar till att&lt;br&gt;uppnå något, kan det på en del områden vara svårt att beskriva mål och&lt;br&gt;uppnådda resultat med någon högre precision. Det sätt på vilket mål och&lt;br&gt;resultat anges måste därför i hög grad anpassas till de förutsättningar som&lt;br&gt;gäller på olika statliga verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 11 och 12 behandlas frågor om årsredovisning for staten.&lt;br&gt;Den slutsatsen dras att uppgifter om de sakliga resultat som uppnås inom&lt;br&gt;statens alla verksamhetsområden knappast kan ingå i en samlad års-&lt;br&gt;redovisning för staten. Det är lämpligt att resultaten i den statliga&lt;br&gt;verksamheten i stället uppmärksammas i budgetprocessen. Budget-&lt;br&gt;propositionen blir därför på de flesta områden det naturliga dokumentet&lt;br&gt;för den löpande redovisningen av mål och resultat på områden där ekono-&lt;br&gt;miska styrmedel, särskilt anslag, används i stor utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en del fall beslutas om mål for ett större politikområde och för en&lt;br&gt;längre tidsperiod. Då är det också lämpligt att en fördjupad resultatanalys&lt;br&gt;ingår i den särproposition där förslag om den framtida målinriktningen&lt;br&gt;lämnas. Detta gäller oavsett om förvaltningsåtgärder, bidrag, skatter eller&lt;br&gt;föreskrifter är det viktigaste styrinstrumentet på området. Det kan också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i flera fall vara lämpligt att regeringen redogör för åsyftade mål och Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;uppnådda resultat utan att samtidigt några förslag till nya åtgärder lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan uppföljning av utvecklingen inom ett politikområde kan med fördel&lt;br&gt;redovisas med en skrivelse till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att olika slag av dokument kan användas när regeringen&lt;br&gt;för riksdagen redovisar resultat och mål i statens verksamhet, anser&lt;br&gt;regeringen att budgetlagen inte bör innehålla några föreskrifter om&lt;br&gt;resultatredovisningens form.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Anslag och inkomsttitlar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Anslagstyper och villkor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tre anslagstyper skall finnas, nämligen&lt;br&gt;obetecknade anslag, reservationsanslag och ramanslag. De huvud-&lt;br&gt;sakliga villkor som gäller för dessa anslagstyper anges i budgetlagen.&lt;br&gt;Den nuvarande anslagstypen förslagsanslag avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 133&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har haft vissa invändningar mot förslaget i denna&lt;br&gt;del. Riksgäldskontoret anser att regeringen endast i ett fåtal fall bör ges&lt;br&gt;rätt att besluta om överskridande av ett ramanslag. Statskontoret anser att&lt;br&gt;budgetdisciplinen skulle främjas om de olika anslagstypemas huvudsak-&lt;br&gt;liga användningsområden får en tydligare belysning. Enligt kontorets&lt;br&gt;uppfattning skulle samma syfte gagnas om möjligheterna till anslagskredit&lt;br&gt;behandlas något stramare än enligt förslaget. Riksrevisionsverket anser att&lt;br&gt;det finns skäl att i budgetlagen inkludera möjligheten att anvisa medel på&lt;br&gt;förslagsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt RF 9:2 får statens medel inte&lt;br&gt;användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Det är främst genom att&lt;br&gt;anvisa anslag som riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas.&lt;br&gt;Statsbudgetens anslag utgör därför riksdagens viktigaste instrument för att&lt;br&gt;fördela medel till olika ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen anvisar inte endast ett belopp för ett visst ändamål utan&lt;br&gt;anger även de villkor som skall gälla för dispositionen av medlen. Detta&lt;br&gt;sker på ett standardiserat sätt genom att riksdagen för varje ändamål anger&lt;br&gt;med vilken typ av anslag medel skall anvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande använder riksdagen sig av fyra typer av anslag,&lt;br&gt;nämligen obetecknat anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och&lt;br&gt;ramanslag. De skilda anslagstypema kännetecknas av att olika regler&lt;br&gt;gäller i fråga om regeringens rätt att överskrida det anvisade beloppet och&lt;br&gt;att använda outnyttjade medel ett senare budgetår. Anslagssystemets&lt;br&gt;närmare utformning påverkar på detta sätt befogenhetsfördelningen mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen och regeringen samt möjligheterna att styra de skilda statliga Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;verksamheterna. Därför bör det i budgetlagen tas in bestämmelser om de&lt;br&gt;olika anslagstyper som riksdagen kan använda sig av och de villkor som&lt;br&gt;skall gälla för regeringens disposition av medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika villkoren syftar till att ge anslagstypema egenskaper som&lt;br&gt;svarar mot behoven och förutsättningarna på olika statliga verksam-&lt;br&gt;hetsområden. För närvarande gäller i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett obetecknat anslag får inte överskridas och outnyttjade medel får inte&lt;br&gt;användas under följande budgetår. Anslagstypen används främst for bidrag&lt;br&gt;till exempelvis organisationer, museer och akademier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslagsanslag får överskridas av regeringen om det behövs for att&lt;br&gt;ändamålet med anslaget skall uppfyllas. Outnyttjade medel får inte&lt;br&gt;användas under följande budgetår. Förslagsanslag används främst för att&lt;br&gt;finansiera utgifter för sådana regelstyrda förmånssystem där ersättningens&lt;br&gt;storlek och villkoren för att komma i åtnjutande av den är reglerad i lag&lt;br&gt;men antalet ersättningsfall inte exakt kan förutses. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas ålderspensioner, barnbidrag, förtidspensioner, sjukpenning,&lt;br&gt;arbetslöshetsersättning och räntebidrag. Det beloppsmässigt största&lt;br&gt;förslagsanslaget avser dock utgifter för räntor på statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reservationsanslag får inte överskridas men outnyttjade medel får&lt;br&gt;användas under högst tre år efter det budgetår då anslaget senast var&lt;br&gt;uppfört på statsbudgeten. Denna anslagstyp används huvudsakligen för in-&lt;br&gt;ternationellt utvecklingssamarbete, vissa investeringsutgifter, högskolor&lt;br&gt;och forskning samt vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Gemensamt för&lt;br&gt;dessa är att de belopp som skall anvisas för de olika ändamålen kan&lt;br&gt;preciseras tämligen väl men att det kan vara svårt att exakt knyta&lt;br&gt;medelsförbrukningen till bestämda budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ramanslag får överskridas genom att en anslagskredit tas i anspråk&lt;br&gt;på följande budgetårs anslag eller genom att regeringen beslutar om&lt;br&gt;merutgift. Outnyttjade medel får sparas till följande budgetår. Denna&lt;br&gt;anslagstyp används främst för de statliga myndigheternas förvaltningskost-&lt;br&gt;nader men numera även for det militära försvarets utgifter samt for&lt;br&gt;investeringar i vägar och järnvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av anslagstyp görs i allmänhet med ledning av de möjligheter som&lt;br&gt;finns att förutse medelsbehovet för ett visst budgetår. Förslagsanslag&lt;br&gt;används för att finansiera förmåner till enskilda som styrs av villkor och&lt;br&gt;belopp som anges i lag. Övriga anslagstyper används för verksamheter där&lt;br&gt;omfattningen av verksamheten styrs av det anvisade beloppet. I det förra&lt;br&gt;fallet är medelsbehovet resultatet av gällande regler och yttre omständig-&lt;br&gt;heter. I det senare fallet påverkas verksamhetens omfattning av anvisade&lt;br&gt;medel. De tre verksamhetsstyrande anslagstypema skiljer sig åt genom att&lt;br&gt;de mer eller mindre bestämt knyter medelsförbrukningen till ett visst&lt;br&gt;budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att budgetdisciplinen skulle främjas om de olika&lt;br&gt;anslagstypemas huvudsakliga användningsområden fick en tydlig&lt;br&gt;belysningt.ex. genom utförliga författningskommentarer. Regeringen, som&lt;br&gt;inte delar denna uppfattning, vill här betona att valet av anslagstyp måste&lt;br&gt;ske utifrån varje områdes specifika förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande diskuteras vilka anslagstyper och anslagsvillkor som Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;fortsättningsvis bör finnas. Det obetecknade anslaget bör finnas kvar med&lt;br&gt;oförändrade villkor. Denna anslagstyp behandlas därför inte närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slopande av förslagsanslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är besvärande när de förslagsanslag som anvisas på statsbudgeten inte&lt;br&gt;med rimlig precision motsvarar utfallet på respektive anslag. Stora&lt;br&gt;avvikelser har förelegat under senare tid. Detta kan - särskilt i stats-&lt;br&gt;finansiellt ansträngda situationer - minska tilltron till statsbudgeten som&lt;br&gt;ett effektivt ekonomisk-politiskt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förmånssystem som i dag finansieras från förslagsanslag är i stor&lt;br&gt;utsträckning lagreglerade. Därför kommer regler om förmåners storlek&lt;br&gt;och vem som kan komma i åtnjutande av dem liksom samhällsutveck-&lt;br&gt;lingen i stort att avgöra anslagsbelastningen olika budgetår. Detta skulle&lt;br&gt;ändras om förmånernas storlek och villkoren för att bli ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigad även underordnades storleken av det anslag som riksdagen anvisat&lt;br&gt;för ändamålet. En sådan ordning innebär emellertid att de svenska&lt;br&gt;rättighetsbaserade välfärdssystemen skulle förändras på ett grundläggande&lt;br&gt;sätt. Något sådant är inte aktuellt utan åtgärder av mer begränsad räckvidd&lt;br&gt;måste övervägas. Det som ligger närmast till hands är att modifiera eller&lt;br&gt;helt avveckla anslagstypen förslagsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser att det finns skäl att överväga möjligheten att&lt;br&gt;även i framtiden anvisa medel på förslagsanslag. Budgettekniken kan&lt;br&gt;komma att ändras så att de styrformer som tillhör anslagstypen åter blir&lt;br&gt;aktuella. Enligt verket vore det olyckligt om lagen då måste ändras för att&lt;br&gt;medge möjligheten till förslagsanslag. Lagen bör i stället vara flexibel och&lt;br&gt;ge utrymme för budgetteknisk utveckling. Om, och i vilken utsträckning,&lt;br&gt;förslagsanslag skall användas, bör enligt Riksrevisionsverket vara en fråga&lt;br&gt;för riksdagen. Riksdagen kan då avstå från att utnyttja möjligheten att&lt;br&gt;anvisa förslagsanslag eller använda anslagstypen i exklusiva fall.&lt;br&gt;Anslagstypen är, enligt Riksrevisionsverket, redan nu lämplig i fråga om&lt;br&gt;räntor på statsskulden. Enligt verket är det inte enkelt att ersätta för-&lt;br&gt;slagsanslag med ramanslag. Vissa ramanslag kan komma att egenskaps-&lt;br&gt;mässigt utvecklas till olika mellanformer av förslagsanslag och ramanslag&lt;br&gt;utan att detta kan klargöras med anslagsbenämningen. Enligt Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket finns risk för att det då kan komma att bli svårt att överblicka&lt;br&gt;och följa upp de anslagsbeslut som fattas i de enskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regelsystemen styr budgetutfallet på de viktigaste för-&lt;br&gt;slagsanslagen finns det, enligt regeringens uppfattning, anledning att&lt;br&gt;förutsätta ett tydligt samband mellan anslagsformen och den precision&lt;br&gt;med vilken anslagsberäkningen sker. Att förmånssystemen finansieras från&lt;br&gt;förslagsanslag kan antas ha lett till att de prognoser som anslagsbeloppen&lt;br&gt;grundas på inte alltid varit utformade med tillräcklig omsorg. Kraven på&lt;br&gt;precision i beräkningen har mindre betydelse än vid andra anslagstyper.&lt;br&gt;Medel kommer ju ändå alltid att finnas så att lagstadgade förmåner kan&lt;br&gt;betalas ut oavsett vilket belopp som budgeterats. Tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rambudgetteknik kan också leda till att inom en given ram räknas Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;förslagsanslag lågt och begränsade anslag högt. I och med att för-&lt;br&gt;slagsanslag används för lagreglerade förmånssystem, försvagas incitamen-&lt;br&gt;ten att göra omsorgsfulla beräkningar av medelsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om regelstyrda anslag är det särskilt viktigt att signaler och&lt;br&gt;tendenser till utgiftsökningar fångas upp och analyseras tidigt så att&lt;br&gt;motåtgärder kan sättas in utan onödigt dröjsmål. När en verksamhet&lt;br&gt;finansieras från ett förslagsanslag är risken stor att överskridanden sker&lt;br&gt;utan att de underliggande orsakerna får tillräcklig uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande svårighet med regelstyrda förmånssystem är att kunna&lt;br&gt;förutse medelsförbrukningen. Detta är i stor utsträckning ett prognos-&lt;br&gt;problem. En sådan realitet som anslagstyp och anslagsvillkor medverkar&lt;br&gt;dock till att forma incitament och beteenden vid beräkningen av anslags-&lt;br&gt;beloppet. Detta skulle kunna tala för att man valde en lösning som&lt;br&gt;innebär att rätten att överskrida förslagsanslag begränsas. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna är dock så olika för de skilda verksamheter som för närvarande&lt;br&gt;finansieras med förslagsanslag att en långtgående differentiering av rätten&lt;br&gt;till överskridande därför skulle behöva göras för att utgöra en fungerande&lt;br&gt;begränsning. Detta talar för att anslagstypen förslagsanslag bör avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att budgeterade anslag bättre skall motsvara utfallet får en&lt;br&gt;särskild tyngd i och med det nyligen införda systemet med utgiftstak och&lt;br&gt;utgiftsramar för statens utgifter. För att de avvägningar och prioriteringar&lt;br&gt;som riksdagen gör om de samlade statsutgifterna, mellan utgiftsområden&lt;br&gt;och inom utgiftsområden inte skall framstå som meningslösa, måste de i&lt;br&gt;budgeten upptagna beloppen vara realistiska. Enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning är det därför, till följd av den nya budgetprocessen, nödvändigt&lt;br&gt;att slopa förslagsanslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller regelstyrda utgifter inom socialförsäkringssystemet samt&lt;br&gt;statsskuldsräntor kan ramanslag i stället användas. Denna anslagstyp&lt;br&gt;erbjuder stadga eftersom det är ett i viss mening begränsat anslag.&lt;br&gt;Samtidigt erbjuder anslagstypen flexibilitet genom de kredit- och&lt;br&gt;sparmöjligheter som finns och genom den möjlighet regeringen har att&lt;br&gt;under vissa förutsättningar besluta om merutgift, dvs. överskridande. På&lt;br&gt;detta sätt kan villkoren anpassas till de förutsättningar som finns på skilda&lt;br&gt;områden. När det gäller annan verksamhet än regelstyrda förmåner och&lt;br&gt;statsskuldsräntor, bör det i de flesta fall inte möta några större svårigheter&lt;br&gt;att i stället för förslagsanslag använda andra typer av anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramanslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramanslag infördes för att ge myndigheterna ett ytterligare incitament att&lt;br&gt;genomföra verksamheten effektivt och att hushålla med anslagsmedlen.&lt;br&gt;Dessa mål främjas av att både en sparmöjlighet och en kreditmöjlighet har&lt;br&gt;kopplats till ramanslaget. Detta skapar en flexibilitet kring budgetårsskif-&lt;br&gt;tena vilket ökar den finansiella handlingsfriheten. Ursprungligen användes&lt;br&gt;ramanslag för förvaltningsutgifter som dessförinnan i regel finansierats&lt;br&gt;från förslagsanslag. Det blev då naturligt att regeringen fick besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överskridande av det anslag som riksdagen anvisat genom att låta en Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;myndighet redovisa merutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramanslag används numera även för att finansiera annan verksamhet än&lt;br&gt;den ursprungligen avsedda förvaltningsverksamheten, exempelvis för-&lt;br&gt;svarsutgifter och infrastrukturella investeringar. I och med att förslags-&lt;br&gt;anslagen avvecklas kommer ramanslag att användas även för regelstyrda&lt;br&gt;utgifter, räntor på statsskulden, garantier och EU-avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tillämpningsområdet för ramanslaget vidgas är det nödvändigt&lt;br&gt;att villkoren för anslagstypen preciseras. I annat fall finns risk för att riks-&lt;br&gt;dagens befogenheter på finansmaktens område undergrävs. Preciseringar&lt;br&gt;behövs främst i fråga om möjligheten att ta i anspråk en kredit på&lt;br&gt;följande års anslag och rätten för regeringen att besluta om överskridande&lt;br&gt;i form av merutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ramanslag får tillfälligt överskridas ett budgetår genom att en kredit&lt;br&gt;tas i anspråk på följande års anslag. En sådan kredit antas bli avvecklad&lt;br&gt;under de närmast följande åren genom att utgifterna då blir lägre än&lt;br&gt;anslagen. Inget hindrar emellertid att en sådan kredit förblir stående över&lt;br&gt;en längre period. Krediten får för närvarande normalt uppgå till högst 7&lt;br&gt;procent av anslagsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För flertalet ramanslag räcker en kreditmöjlighet av denna omfattning&lt;br&gt;mer än väl. Erfarenheten visar att kreditmöjligheten för anslagen för&lt;br&gt;förvaltningsändamål normalt knappast behöver vara större än 3 procent&lt;br&gt;av anslagsbeloppet. Anslag som används för att finansiera investeringar&lt;br&gt;kan dock behöva en högre kreditgräns för att verksamheten skall kunna&lt;br&gt;bedrivas effektivt. I samband med övergången från reservationsanslag till&lt;br&gt;ramanslag för inffastrukturinvesteringar beslöt riksdagen av detta skäl&lt;br&gt;(bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446) att kreditgränsen för berörda&lt;br&gt;ramanslag fick uppgå till så mycket som 10 procent av anslagsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt svårt kan det vara att budgetera de medel som behövs för&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även i fråga om vissa anslag inom&lt;br&gt;socialförsäkringsområdet kan det vara problematiskt att budgetera med&lt;br&gt;hög precision. Konjunkturrelaterade fenomen och beteendeförändringar&lt;br&gt;kan på ett överraskande sätt påverka medelsförbrukningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ramanslagets tillämpningsområde nu vidgas väsentligt och även&lt;br&gt;kommer att innefatta verksamheter som är långt svårare att prognosticera&lt;br&gt;än anslag för förvaltningsändamål, är det enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;ofrånkomligt att en högre kreditgräns än 7 procent kan behövas i en del&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering med en anslagskredit är en tillfällig lösning som gör det&lt;br&gt;nödvändigt att överväga de utgiffsdrivande faktorerna eller aktualisera en&lt;br&gt;höjning av anslagsnivån. Finansiering av överskridanden genom beslut om&lt;br&gt;merutgift är däremot en definitiv åtgärd. Ett sådant beslut föranleder&lt;br&gt;därför inte alltid en fördjupad diskussion om vilka åtgärder som måste&lt;br&gt;vidtas för att man skall komma till rätta med utgiftstrycket på ett visst&lt;br&gt;område. Rätt hanterad kan därför en ökad möjlighet till finansiering med&lt;br&gt;anslagskredit bidra till en skärpning av budgetdisciplinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det högsta kreditutrymme som skall vara tillgängligt för ett enskilt&lt;br&gt;anslag måste prövas efter de förutsättningar som föreligger i det särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fallet. En sådan prövning för vart och ett av kanske 400 ramanslag kan Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;av praktiska skäl inte göras av riksdagen utan det får ankomma på&lt;br&gt;regeringen att utföra detta. Samtidigt måste - liksom hittills - en&lt;br&gt;begränsning av kreditmöjligheten finnas för att riksdagens finansmakt inte&lt;br&gt;skall undergrävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika lösningar kan då väljas. En lösning är att föreskriva att an-&lt;br&gt;slagskrediten får uppgå till högst 5 procent av anslagsbeloppet, om inte&lt;br&gt;riksdagen for ett visst anslag beslutar att den får uppgå till högst 10 pro-&lt;br&gt;cent. Regeringen får sedan i budgetförslaget for de anslag där så önskas&lt;br&gt;motivera och hemställa om den högre kreditmöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan lösning är att riksdagen generellt beslutar att anslagskrediten&lt;br&gt;får uppgå till högst 10 procent av anslagsbeloppet. Det får sedan&lt;br&gt;ankomma på regeringen att inom denna gräns anpassa kreditutrymmet till&lt;br&gt;vad som är lämpligt för det enskilda anslaget. En sådan lösning torde leda&lt;br&gt;till att krediten för anslag för förvaltningsändamål i regleringsbreven i&lt;br&gt;allmänhet sätts till 3 procent och för de flesta övriga ramanslag till 5&lt;br&gt;procent. Om störningar inträffar på ett sådant anslag under budgetåret,&lt;br&gt;kan regeringen i steg höja kreditgränsen upp till 10 procent av anslagsbe-&lt;br&gt;loppet. Behov av motåtgärder prövas i sådana sammanhang. Endast för&lt;br&gt;några få ramanslag skulle regeringen redan i regleringsbrevet medge&lt;br&gt;anslagskredit på maximala 10 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör den sistnämnda lösningen väljas. På&lt;br&gt;så sätt kan riksdagens befogenheter på finansmaktens område vid-&lt;br&gt;makthållas samtidigt som regeringen ges tillräcklig handlingsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparandet på ramanslag finns för närvarande inte några be-&lt;br&gt;gränsningar. Vid utgången av budgetåret 1994/95 var de samlade medel&lt;br&gt;som överfördes till följande budgetår större än de utnyttjade anslagskre-&lt;br&gt;diterna. Nettot av sparande och krediter uppgick på ramanslag till 11&lt;br&gt;miljarder kronor. En regel som begränsar möjligheten att föra över&lt;br&gt;outnyttjade medel till följande budgetår skulle försvaga incitamentet till&lt;br&gt;god hushållning. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att&lt;br&gt;lagfästa en sådan generell regel. Däremot avser regeringen att pröva&lt;br&gt;överföringar av anslagsmedel i den ordinarie budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten att överskrida ett ramanslag genom s.k.&lt;br&gt;merutgift kan följande anföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ramanslag kan de flesta behov av ytterligare medel utöver anvisat&lt;br&gt;anslag klaras tillfälligt genom utnyttjande av kreditmöjligheten på berört&lt;br&gt;anslag. Det torde vara mycket sällsynt att ett ramanslag behöver&lt;br&gt;överskridas med mer än 10 procent. Skulle det bli aktuellt, är det&lt;br&gt;naturliga i stället att regeringen för riksdagen redovisar orsaken till den&lt;br&gt;uppenbara felbudgeteringen eller de förändrade förutsättningarna och&lt;br&gt;hemställer om ett förhöjt anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid vara så att ett hotande överskridande upptäcks så&lt;br&gt;sent att tidsförhållandena inte medger att en proposition med hemställan&lt;br&gt;om tilläggsanslag behandlas före budgetårets slut. För riksdagen kan det&lt;br&gt;kanske också upplevas som mindre meningsfullt att i november och&lt;br&gt;december - under arbetet med nästa års budget - ägna tid och kraft åt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmast expeditionsartat besluta att anvisa tilläggsanslag for utgifter som Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;i praktiken redan är fullbordade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kreditgränsen höjs och om regeringen i ökad utsträckning väljer att&lt;br&gt;vid behov inhämta beslut om förhöjda anslag från riksdagen, bör antalet&lt;br&gt;fall då det är nödvändigt att överskrida ramanslag bli ganska få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid tänkas situationer när det är nödvändigt, eller i vart&lt;br&gt;fall lämpligt, att regeringen får besluta om utgifter på ramanslag utöver&lt;br&gt;anvisat belopp. En snabb händelseutveckling kan leda till att belopp som&lt;br&gt;inte ryms inom den högsta kreditgränsen måste betalas utan dröjsmål.&lt;br&gt;Exempel på detta kan vara kraftigt höjda räntor på statsskulden i samband&lt;br&gt;med oro på kreditmarknaden, tillkommande EU-avgifter, utgifter med&lt;br&gt;anledning av katastrofer och utbetalningar till följd av infriade garantier.&lt;br&gt;Riksdagens beslut om ett förhöjt anslag hinner då inte inhämtas. Det är&lt;br&gt;därför angeläget att regeringen under vissa villkor har möjlighet att&lt;br&gt;besluta att ett ramanslag får överskridas eller, som det för närvarande&lt;br&gt;benämns, får besluta om merutgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ramanslag som anvisas för förvaltningsändamål och&lt;br&gt;liknande bör regeringens befogenheter att besluta om överskridande vara&lt;br&gt;desamma som för närvarande gäller. Överskridande bör i dessa fall få&lt;br&gt;beslutas endast i rena undantagsfall för att täcka tillfälliga utgifter som&lt;br&gt;uppkommit utanför myndighetens kontroll. Med detta avses ytterligare&lt;br&gt;utgifter som ålagts myndigheten till följd av riksdagsbeslut, men som inte&lt;br&gt;beaktats vid budgeteringstillfället. Vidare avses utgifter till följd av force&lt;br&gt;majeureliknande förhållanden, t.ex. omfattande skada på inventarier (jfr&lt;br&gt;bet. 1993/94:KU 19, rskr. 1993/94:264). Det kan dock förutsättas att det&lt;br&gt;nästan aldrig blir aktuellt att under genomförandet av verksamheten öka&lt;br&gt;anslagsutrymmet mer än vad som ryms inom den maximala kreditmöjlig-&lt;br&gt;heten. Skulle det någon gång bli nödvändigt finns troligen skäl att begära&lt;br&gt;tilläggsfinansiering i riksdagen. Beslut om överskridande kan därför&lt;br&gt;förutsättas komma att ske endast i mycket sällsynta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller ramanslag som anvisas för bl.a. lagreglerade&lt;br&gt;socialförsäkringsförmåner, avgifter till EU, räntor på statsskulden och&lt;br&gt;garantier kan så stora och snabba förändringar inträffa att utgifterna inte&lt;br&gt;ryms inom den maximala kreditmöjligheten. Hinner inte ett tilläggsanslag&lt;br&gt;anvisas, bör regeringen få besluta om överskridande om det behövs för att&lt;br&gt;ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ytterligare begränsningen bör dock gälla att ett överskridande måste&lt;br&gt;avräknas mot reserver som riksdagen har beslutat om eller så skall&lt;br&gt;regeringen ha stöd i ett annat särskilt bemyndigande som riksdagen har&lt;br&gt;lämnat. Regeringen avser att i propositionen med förslag till statsbudget&lt;br&gt;för budgetåret 1997 presentera förslag till hur detta bemyndigande&lt;br&gt;närmare bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fall är det naturligt att först överväga möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;en anslagskredit innan regeringen begär tilläggsanslag eller, i sista hand,&lt;br&gt;beslutar om överskridande. Enligt Riksgäldskontorets uppfattning bör det&lt;br&gt;endast i ett fåtal fall vara möjligt att avvika från denna turordning. Den&lt;br&gt;är dock, enligt regeringens uppfattning, inte alltid självklar. Valet av&lt;br&gt;metod kan - inom ramen för gällande bestämmelser - antas i hög grad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma att påverkas av orsaken till det ökade medelsbehovet, storleken Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;av det samt tidsförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ramanslaget ges ett kraftigt utökat användningsområde är det vik-&lt;br&gt;tigt att riksdagen får en klar bild av de olika myndigheternas och&lt;br&gt;verksamheternas ekonomiska situation. Regeringen avser därför att i&lt;br&gt;budgetpropositionen och i andra anslagspropositioner för varje ramanslag&lt;br&gt;ange senast redovisade anslagssparande respektive utnyttjad anslagskredit.&lt;br&gt;Riksdagen kommer också att bli upplyst om det samlade nettot av&lt;br&gt;sparande och krediter på ramanslag. Beslutade överskridanden avses bli&lt;br&gt;behandlade i årsredovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservationsanslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte skäl att ändra de villkor som för närvarande gäller för&lt;br&gt;reservationsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansutskottet har uttryckt önskemål om att redovisningen av&lt;br&gt;reservationsanslagen skall ge en bättre bild av de behållningar av&lt;br&gt;reservationsmedel som finns kvar vid budgetårsskiftena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens strävan är först och främst att minska reservationernas&lt;br&gt;storlek. Detta bör kunna ske på två sätt. I stället för att tidigt anvisa ett&lt;br&gt;stort reservationsanslag för olika projekt, kan befogenheten att göra&lt;br&gt;åtaganden som sträcker sig över flera år tillföras genom ett bemyndigande&lt;br&gt;eller en investeringsplan. Anslag behöver då anvisas först de senare&lt;br&gt;budgetår då utgifter uppstår och behovet av medel rent faktiskt föreligger.&lt;br&gt;Då kan det i många fall också vara möjligt att gå över från reservation-&lt;br&gt;sanslag till ramanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att det är möjligt att för ytterligare några stora&lt;br&gt;förvaltningsområden övergå från att använda årliga reservationsanslag till&lt;br&gt;att i stället använda ramanslag för verksamhet, som visserligen kan bestå&lt;br&gt;av många åtaganden under flera år, men där den samlade volymen är&lt;br&gt;någorlunda konstant. Ramanslagets spar- och kreditmöjligheter räcker i de&lt;br&gt;flesta fall till för att fånga upp de förskjutningar i utgifter mellan olika år&lt;br&gt;som normalt förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om antalet minskas, kommer vissa reservationsanslag dock att&lt;br&gt;finnas kvar. Regeringen avser att göra presentationen av reservationsme-&lt;br&gt;delsbehållningama på dessa anslag mer aktuell i tiden. Däremot är det inte&lt;br&gt;möjligt att rutinmässigt redovisa hur stor del av den ingående reserva-&lt;br&gt;tionsmedelsbehållningen som utgörs av medel där någon bindande&lt;br&gt;ekonomisk utfästelse ännu inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet anslag på statsbudgeten uppgår för närvarande till omkring 650&lt;br&gt;stycken. Om antalet minskas ökar förutsättningarna för att olika bud-&lt;br&gt;getavvikelser kan jämna ut varandra. Dessutom får regeringen större&lt;br&gt;möjligheter att omfördela medel i syfte att nå optimala resultat inom ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givet anslag. Vidare blir bilden av statsutgifterna mer överskådlig och Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;förutsättningarna för övergripande styrning förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan riksdagen beslutat att i sin budgetprocess hänföra anslagen till&lt;br&gt;utgiftsområden sker en viktig politisk ändamålsavvägning av olika utgifter&lt;br&gt;på en högre nivå än den nuvarande anslagsnivån. Även detta talar for att&lt;br&gt;antalet anslag kan minskas. Anslagen får dock inte bli så stora och&lt;br&gt;heterogena att det blir omöjligt att på ett tillfredsställande sätt ange&lt;br&gt;anslagets ändamål samt att värdera verksamhetens resultat i förhållande&lt;br&gt;till angivna mål. Med beaktande av de olika intressen som finns avser&lt;br&gt;regeringen att pröva om antalet anslag på statsbudgeten kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Utnyttjande av anslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter som&lt;br&gt;begränsar myndigheternas möjligheter att använda anslagsmedlen.&lt;br&gt;Dessutom får regeringen under vissa förutsättningar besluta att inte&lt;br&gt;använda de medel som anvisats för ett visst ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 155&lt;br&gt;f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga synpunkter har i denna del framförts på&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De olika anslagstypema skiljer sig åt&lt;br&gt;genom de villkor som gäller i fråga om regeringens rätt att överskrida&lt;br&gt;anvisade medel och att använda outnyttjade medel under senare år.&lt;br&gt;Villkoren gäller i förhållandet mellan riksdagen och regeringen. De kan&lt;br&gt;av regeringen föras vidare till myndigheterna och även gälla i förhållandet&lt;br&gt;mellan regeringen och myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall är det dock nödvändigt att regeringen begränsar myndig-&lt;br&gt;heternas rätt att använda anslagsmedel. Denna möjlighet bör anges i&lt;br&gt;budgetlagen. Begränsningarna är i regel motiverade av regeringens strävan&lt;br&gt;att nå god hushållning med statens medel, god måluppfyllelse eller god&lt;br&gt;budgetkontroll inom ramen for gällande verksamhetsmål och anvisade&lt;br&gt;medel. Sådana inskränkningar i dispositionsrätten har under senare år&lt;br&gt;blivit vanligare. Exempel på detta är att regeringen föreskrivit for&lt;br&gt;myndigheterna att förslagsanslag inte får överskridas, att reservationer inte&lt;br&gt;får utnyttjas så många år som själva anslagstypen medger, att krediten på&lt;br&gt;ramanslag skall vara lägre än sju procent och att outnyttjade medel på&lt;br&gt;ramanslag inte får sparas i obegränsad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att här också knyta an till den mer principiella&lt;br&gt;diskussionen om huruvida ett av riksdagen anvisat anslag inte endast skall&lt;br&gt;anses utgöra en befogenhet utan även en skyldighet för regeringen att&lt;br&gt;förbruka anvisade medel for ett visst ändamål. I förslaget till ny&lt;br&gt;regeringsform (prop. 1973:90 s. 223) intogs den ståndpunkten att det fick&lt;br&gt;ankomma på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mån de utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas. En sådan Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;prövningsrätt för regeringen ansågs ha sin främsta praktiska betydelse i&lt;br&gt;ett läge då det från stabiliseringspolitisk synpunkt är önskvärt att utan&lt;br&gt;dröjsmål begränsa de statliga utgifterna. Även när det gäller att tillvarata&lt;br&gt;uppkomna besparingsmöjligheter ansågs en sådan prövningsrätt vara av&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är inte endast är en teoretisk fråga utan i hög grad en realitet. Det&lt;br&gt;förekommer att budgettekniska omläggningar beslutas så sent att&lt;br&gt;regeringen inte hinner inhämta ett bemyndigande att göra sådana&lt;br&gt;omdispositioner som hänger samman med detta. Förändringar i anvisade&lt;br&gt;medel behöver då göras i regleringsbrevet. Regelmässigt förekommer&lt;br&gt;också att regeringen ställer en del av ett anslag till sin egen disposition&lt;br&gt;i form av en anslagspost. Detta belopp får då inte disponeras av myndig-&lt;br&gt;heten och det är inte givet att det alls kommer att utnyttjas. En sådan&lt;br&gt;blockering kan göras för att balansera ett överskridande på ett anslag för&lt;br&gt;ett näraliggande ändamål. Det förekommer också att regeringen av något&lt;br&gt;skäl beslutar att medel skall föras bort från ett anslag som en besparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av detta slag har ofta en budgetteknisk bakgrund. Men&lt;br&gt;även förhållanden på sakområdet och allmänna förhållanden kan motivera&lt;br&gt;ingrepp i anvisade anslag under löpande budgetår. Ett exempel på detta&lt;br&gt;är då regeringen år 1985 beslöt att av ekonomisk-politiska skäl avstå från&lt;br&gt;att utnyttja anvisade medel om 1,5 miljarder kronor. Riksdagen in-&lt;br&gt;formerades först i efterhand om detta (prop. 1985/86:100 bil. 1 s. 31). Ett&lt;br&gt;annat exempel är när regeringen under våren 1995 beslutade att medel&lt;br&gt;från en lång rad reservationsanslag skulle föras bort som besparingar.&lt;br&gt;Indragningen av reservationsmedel motsvarade 4,4 miljarder kronor.&lt;br&gt;Regeringens beslut underställdes inte riksdagen för prövning utan den&lt;br&gt;informerades endast om det fattade beslutet (prop. 1994/95:150 bil. 1).&lt;br&gt;Finansutskottet (bet. 1994/95:FiU20) hade inga invändningar mot&lt;br&gt;regeringens handläggning av reservationsindragningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först gäller de regelstyrda utgifterna och statsskuldsräntoma bör en&lt;br&gt;viss symmetri föreligga. Lika väl som regeringen under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar fått överskrida förslagsanslag, och i fortsättningen kan få&lt;br&gt;överskrida ramanslag, bör regeringen rimligtvis få underskrida anslag om&lt;br&gt;anvisade medel inte behöver förbrukas för att ändamålet med anslaget&lt;br&gt;skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller de mer direkt anslagsstyrda utgifterna, som&lt;br&gt;hittills anvisats med obetecknat anslag, reservationsanslag och ramanslag,&lt;br&gt;är frågan inte alltid lika lätt att besvara. Tillämpas mål- och resultatstyr-&lt;br&gt;ning och nås ett något så när väl preciserat mål med en mindre resursåt-&lt;br&gt;gång än beräknat, bör inte anvisade medel förbrukas. I många fall får&lt;br&gt;dock det anvisade beloppet anses rymma en viljeyttring från riksdagen om&lt;br&gt;vilken omfattning t.ex. bidrag, investeringar eller förvaltningsinsatser bör&lt;br&gt;ha på ett visst område. Detta är särskilt tydligt i fråga om sådana&lt;br&gt;obetecknade anslag som används för bidrag till icke-statliga institutioner.&lt;br&gt;I sådana fall måste regeringen ha goda sakliga skäl för att inte fullt ut&lt;br&gt;använda de medel som anvisats. Självfallet är det inte tillräckligt att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regering ogillar syftet med eller omfattningen av ett anslag som en Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;riksdagsmajoritet har beslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de samhällsekonomiska eller budgetpolitiska förutsättningarna har&lt;br&gt;förändras väsentligt efter riksdagens anslagsbeslut, eller om förut-&lt;br&gt;sättningarna för den verksamhet som finansieras med anslaget har&lt;br&gt;förändrats väsentligt sedan beslutet fattades, är det nödvändigt att&lt;br&gt;regeringen har möjlighet att besluta att en verksamhet skall begränsas och&lt;br&gt;att utgifterna under det innevarande budgetåret skall begränsas i för-&lt;br&gt;hållande till anvisade anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som kan bli aktuella är antingen selektiva eller generella.&lt;br&gt;En selektiv åtgärd kan riktas mot något enstaka anslag och oavsett&lt;br&gt;anslagstyp motiveras av att regeringen fått ny kunskap om den berörda&lt;br&gt;verksamheten. Det kan t.ex. ha framkommit att medel inte används på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt. Kraven på effektivitet eller god hushållning med&lt;br&gt;statens medel kan då leda till att anvisade medel inte skall användas. En&lt;br&gt;åtgärd av generell karaktär kan riktas rriot ett stort antal anslag och&lt;br&gt;oavsett anslagstyp motiveras av tvingande statsfinansiella eller andra&lt;br&gt;samhällsekonomiska skäl. Omsorgen om den ekonomiska balansen kan&lt;br&gt;göra det nödvändigt att inte använda anvisade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att vidta åtgärder av detta slag kommer, enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning, att få ökad betydelse på grund av systemen med tak för&lt;br&gt;statens utgifter och ramar för utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen beslutar att medel som riksdagen anvisat inte skall&lt;br&gt;användas, avser regeringen att redovisa detta så snart det lämpligen kan&lt;br&gt;ske t.ex. i en ekonomisk-politisk proposition, en tilläggsbudget eller i&lt;br&gt;budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Inkomsttitlar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statsinkomster som beräknas av riksdagen&lt;br&gt;skall redovisas mot inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 159&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När riksdagen enligt RF 9:3 be-&lt;br&gt;stämmer till vilket belopp statsinkomsterna skall beräknas används&lt;br&gt;inkomsttitlar för de olika slagen av inkomster. På de omkring 150 olika&lt;br&gt;inkomsttitlarna redovisas inkomster av skatter och obligatoriska avgifter&lt;br&gt;till socialförsäkringar. Vidare redovisas t.ex. inlevererade överskott från&lt;br&gt;statens affärsverksamhet, offentligrättsliga avgifter, inkomster från försåld&lt;br&gt;statlig egendom och olika bidrag från EU. Den benämning som används&lt;br&gt;för inkomstposterna på statsbudgeten bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;framgå av budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Redovisning mot anslag och inkomsttitlar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: 1 fråga om avräkning av utgifter och inkomster&lt;br&gt;mot statsbudgeten skall såväl kassamässig som utgiftsmässig&lt;br&gt;redovisning kunna förekomma. Avräkning skall ske löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens&lt;br&gt;(se bet. s. 160 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några större invändningar mot&lt;br&gt;förslaget i denna del. Statskontoret har dock betonat att det är angeläget&lt;br&gt;att komplettera den kassamässiga redovisningen med periodiserade&lt;br&gt;intäkter och kostnader. På denna punkt uppges staten avvika från&lt;br&gt;redovisningspraxis i andra sektorer i samhället. Enligt Statskontoret&lt;br&gt;medför det t.ex. svårigheter att få en bild av statens behov av ersättnings-&lt;br&gt;investeringar. Riksrevisionsverket har föreslagit vissa förtydliganden av&lt;br&gt;hur avräkning skall ske mot anslag och inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har frågor om&lt;br&gt;vilka anslagstyper som skall finnas och de huvudsakliga villkor som skall&lt;br&gt;gälla för dem behandlats. Av betydelse är också det sätt på vilket den&lt;br&gt;ekonomiska redovisningen sker mot anslag och inkomsttitlar på statsbud-&lt;br&gt;geten. I vart fall tre olika principer är i detta sammanhang tänkbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning mot statsbudgeten kan ske i anslutning till att inbetalningar&lt;br&gt;och utbetalningar äger rum. Då tillämpas kassamässig redovisning. Det&lt;br&gt;sker främst i fråga om transfereringar från staten till hushåll, kommuner&lt;br&gt;och företag samt i fråga om skatteuppbörd från enskilda till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utgiftsmässigredovisningmot statsbudgeten tillämpas. Det innebär&lt;br&gt;att en utgift eller en inkomst bokförs när en prestation, dvs. en vara eller&lt;br&gt;en tjänst, har levererats och anspråk på ersättning har rests. Principen&lt;br&gt;tillämpas främst för förvaltnings- och investeringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje principen innebär att redovisningen baseras på kostnader och&lt;br&gt;intäkter. Det betyder att bl.a. investeringsutgifter periodiseras till&lt;br&gt;kostnader över flera år med hjälp av avskrivningar och att utgifter för&lt;br&gt;statsupplåning med vissa slag av låneinstrument fördelas över lånens&lt;br&gt;löptid. Denna princip tillämpas i och för sig inte vid anslagsavräkningen.&lt;br&gt;Men eftersom myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för&lt;br&gt;förvaltningsändamål finansieras med lån i Riksgäldskontoret, vilka&lt;br&gt;amorteras i takt med avskrivningarna, uppnår man på detta område en&lt;br&gt;likhet med en kostnadsmässig anslagsavräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika intressenter kan ha skilda bedömningar av vad som är en lämplig&lt;br&gt;bokföringsmetod. Den som önskar följa och förutse statens lånebehov ser&lt;br&gt;gärna att redovisningen sker på kassabasis. Den som är intresserad av hur&lt;br&gt;stora resurser som den statliga verksamheten tar i anspråk önskar i stället&lt;br&gt;en utgiftsbaserad redovisning. Den som däremot vill mäta kostnaderna för&lt;br&gt;produktionen av offentliga tjänster föredrar en kostnadsbaserad redovis-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken redovisningsmetod som används har i första hand betydelse för Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;när i tiden ekonomiska händelser redovisas på anslag och inkomsttitlar.&lt;br&gt;För att riksdagen skall kunna ha kontroll över statens inkomster och&lt;br&gt;utgifter, bör den föreskriva vilka principer som skall användas för&lt;br&gt;redovisningen mot statsbudgeten. Den valda metoden kan betraktas som&lt;br&gt;ett särskilt anslagsvillkor som ytterligare definierar typen av anslag och&lt;br&gt;inkomsttiteln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta utländska budgetlagar anges en enda princip - i regel&lt;br&gt;kassamässig eller utgiftsmässig - som skall tillämpas for redovisningen&lt;br&gt;på statsbudgeten. Samtidigt medges att undantag. En helt renodlad&lt;br&gt;tillämpning av någon av principerna torde därför vara sällsynt. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund framstår inte den blandade ordning som vi för närvarande&lt;br&gt;tillämpar som anmärkningsvärd. Den bör därför kunna komma till uttryck&lt;br&gt;i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid inte uteslutas att det, t.ex. som led i ett utvecklings-&lt;br&gt;arbete, kan finnas skäl att avvika från de förordade reglerna i fråga om&lt;br&gt;någon inkomsttitel eller något anslag. En sådan möjlighet för riksdagen&lt;br&gt;att besluta om undantag bör därför finnas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska förpliktelser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Beställningsbemyndiganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen får för det ändamål och med högst&lt;br&gt;det belopp som riksdagen medger beställa varor och tjänster samt&lt;br&gt;besluta om bidrag m.m. som medför utgifter även under senare&lt;br&gt;budgetår än det statsbudgeten avser. Regeringen skall årligen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa sådana ekonomiska förpliktelser som den iklätt&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 166&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte riktat några invändningar mot förslaget i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I RF 9:10 finns ett förbud för&lt;br&gt;regeringen att utan riksdagens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt&lt;br&gt;ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Frågor om statens upplåning regleras&lt;br&gt;i lagen (1988:1387) om statens upplåning och behandlas inte vidare här.&lt;br&gt;1 detta avsnitt uppmärksammas i stället några andra sätt på vilka&lt;br&gt;regeringen kan ikläda staten ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I statsförvaltningen används ett system med beställningsbemyndiganden&lt;br&gt;for vissa investeringsliknande verksamheter. Det innebär att riksdagen&lt;br&gt;bemyndigar regeringen att intill ett visst belopp och för ett visst ändamål&lt;br&gt;beställa varor och tjänster som kommer att levereras och betalas under en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd av år. Medel anvisas endast för det närmast förestående budgetåret, Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;men riksdagen åtar sig genom bemyndigandet att under senare budgetår&lt;br&gt;anvisa vad som behövs. Fördelen med beställningsbemyndiganden är att&lt;br&gt;man kan undvika stora behållningar på anslagen. Alternativet är att tidigt&lt;br&gt;anvisa så stora anslag att de täcker hela den avsedda beställningsvolymen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandetekniken används därför att det på många statliga&lt;br&gt;verksamhetsområden löper flera år från ett beslut om en åtgärd till dess&lt;br&gt;utgifterna uppträder på statsbudgeten. Detta gäller inte bara i typiska&lt;br&gt;investeringsverksamheter utan även i stödverksamheter där ett års&lt;br&gt;bidragsbeslut i många fall blir kommande års utbetalningar. 1 vissa fall är&lt;br&gt;det nödvändigt att staten gör fleråriga stödutfästelser för att nå en&lt;br&gt;tillräckligt långsiktig stabilitet i en verksamhet som utförs av en annan&lt;br&gt;huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika slag av bemyndiganden. En del är rena beställnings-&lt;br&gt;bemyndiganden som innebär att varor eller tjänster får beställas för&lt;br&gt;leverans och betalning under följande år. Andra bemyndiganden innebär&lt;br&gt;att utfästelser om framtida ersättningar och bidrag kan göras. I båda fallen&lt;br&gt;åtar sig riksdagen att anvisa anslag när behov uppkommer. De be-&lt;br&gt;myndiganden och liknande medgivanden av riksdagen som nu diskuteras&lt;br&gt;är sådana som med hela sitt belopp leder till utgifter under innevarande&lt;br&gt;eller senare budgetår. Ett bemyndigande är således liktydigt med att&lt;br&gt;anslag så småningom måste anvisas. Därför är det naturligt att beslut om&lt;br&gt;omfattningen av och ändamålet med ett bemyndigande prövas lika noga&lt;br&gt;som ett anslagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningsbemyndiganden och liknande medgivanden av riksdagen&lt;br&gt;fyller både ett formellt och ett sakligt betingat behov. Budgetlagen bör&lt;br&gt;därför enligt regeringens uppfattning innehålla föreskrifter om detta. De&lt;br&gt;bör innebära att riksdagens bemyndiganden till regeringen skall vara&lt;br&gt;beloppsmässigt begränsade och gälla för bestämda ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen har utnyttjat ett bemyndigande har staten iklätts en&lt;br&gt;ekonomisk förpliktelse. Omfattningen av sådana åtaganden som inte&lt;br&gt;motsvaras av anvisade anslag, avser regeringen att regelmässigt redovisa&lt;br&gt;i budgetpropositionen i anslutning till respektive anslag. Dessutom avses&lt;br&gt;en redovisning lämnas för den samlade s.k. bemyndigandeskulden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Åtaganden i den löpande verksamheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen får ikläda staten sådana ekono-&lt;br&gt;miska förpliktelser som är nödvändiga för att statens löpande&lt;br&gt;verksamhet skall fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 170&lt;br&gt;f. ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det under avsnitt 7.1 behandlade Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;bemyndigandesystemet används främst i myndigheternas direkta sakverk-&lt;br&gt;samhet. Myndigheterna har dock behov av att även i sin administration&lt;br&gt;kunna göra åtaganden som formellt och reellt medför betalningsskyldighet&lt;br&gt;under senare budgetår än det för vilket anslag har anvisats. Exempel på&lt;br&gt;sådana åtaganden är avtal om lokaler, hyra av kontorsutrustning och&lt;br&gt;anställning av personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtaganden i den löpande verksamheten uppmärksammas inte så länge&lt;br&gt;en myndighets verksamhet fortsätter i ungefär oförändrad omfattning.&lt;br&gt;Däremot framträder de tydligt om en myndighet avvecklas eller dess&lt;br&gt;verksamhet minskas radikalt. I samband med senare års strukturföränd-&lt;br&gt;ringar i statsförvaltningen har sådana åtaganden blivit synliga. Anslag har&lt;br&gt;i många fall behövt anvisas för att täcka kostnaderna för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtaganden i den löpande verksamheten berördes redan i förarbetena till&lt;br&gt;regeringsformen. I prop. 1973:90 s. 350 uttalade regeringen att förbindel-&lt;br&gt;ser som - även för längre tid än närmast följande budgetår - är nödvändi-&lt;br&gt;ga för en myndighets löpande verksamhet regelmässigt torde kunna anses&lt;br&gt;medgivna genom riksdagens beslut om anslag till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att regeringen i budgetlagen ges en uttrycklig befogen-&lt;br&gt;het att ingå förbindelser som är nödvändiga för den löpande verksamheten&lt;br&gt;för längre tid än det budgetår för vilket anslag har anvisats. Denna&lt;br&gt;befogenhet kommer regeringen sedan att med lämpliga preciseringar&lt;br&gt;delegera till underordnade myndigheter. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;omfattningen av de åtaganden som görs med stöd av detta bemyndigande&lt;br&gt;inte kommer att vara känd. Någon redovisning till riksdagen förpliktelser-&lt;br&gt;na kan därför inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Kreditgarantier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen får för det ändamål och med högst&lt;br&gt;det belopp som riksdagen bestämmer ställa ut kreditgarantier m.m.&lt;br&gt;När särskilda skäl finns får åtagandet enligt riksdagens bestämmande&lt;br&gt;göras utan att beloppet begränsas. Regeringen skall för riksdagen&lt;br&gt;varje år redovisa de garantier m.m. som ställts ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag stämmer överens med regeringens (se bet. s. 171&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i stort sett inte haft några invändningar mot&lt;br&gt;förslaget i denna del. Statskontoret anser dock att det bör övervägas att&lt;br&gt;göra en tydligare åtskillnad mellan å ena sidan kommersiellt prövade&lt;br&gt;garantier helt inom ramen för ett självfinansierat system och å andra sidan&lt;br&gt;garantier med subventionsinslag. Riksrevisionsverket anser att utnyttjade&lt;br&gt;garantier bör redovisas samtidigt med statsbudgetens preliminära utfall.&lt;br&gt;Vidare anser verket att riksdagen även skall ta ställning till garantiernas&lt;br&gt;löptid. Det förekommer att åtgärder snabbt måste vidtas för att rädda stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag och kreditinrättningar från att komma på obestånd. Därför måste Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;det enligt Riksrevisionsverket finnas en möjlighet för regeringen att träda&lt;br&gt;in utan att först behöva lägga fram en proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen ikläder staten ekonomiska&lt;br&gt;förpliktelser - eller i vart fall potentiella sådana - genom att lämna&lt;br&gt;kreditgarantier. En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast&lt;br&gt;gäller såsom för egen skuld. Garantin leder till utbetalning om den&lt;br&gt;garanterade låneskulden inte betalas av låntagaren. Även andra liknande&lt;br&gt;förbindelser existerar, t.ex. sådana som syftar till att garantera att en&lt;br&gt;institutions kapital hålls intakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgarantier används för att stödja bl.a. jordbruket, exporten och&lt;br&gt;bostadsbyggandet. Garantier har under senare år även använts i samband&lt;br&gt;med den s.k. bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen. I&lt;br&gt;allmänhet gäller att kreditgarantier får lämnas för ett visst ändamål inom&lt;br&gt;en given ekonomisk ram. I takt med att garanterade lån amorteras minskar&lt;br&gt;garantiåtagandet och utrymme skapas för att ställa ut nya garantier. Andra&lt;br&gt;garantier är knutna till ett speciellt objekt och kan inte överföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagen bör innehålla föreskrifter om kreditgarantier och liknande&lt;br&gt;åtaganden. Bestämmelserna bör i första hand innebära att riksdagens&lt;br&gt;bemyndigande till regeringen att ställa ut kreditgarantier skall vara be-&lt;br&gt;loppsmässigt begränsat och gälla för ett bestämt ändamål. I fall riksdagen&lt;br&gt;begränsade garantiernas löptid skulle det kunna få skadliga konsekvenser&lt;br&gt;för den berörda verksamheten. Mot slutet av garantiperioden skulle det&lt;br&gt;nämligen kunna uppstå osäkerhet om huruvida staten avser att förlänga&lt;br&gt;garantin. Regeringen har således i denna fråga en annan uppfattning än&lt;br&gt;Riksrevisionsverket. Däremot anser regeringen att det i en del fall kan&lt;br&gt;finnas skäl som talar för att riksdagens medgivande till regeringen att&lt;br&gt;ställa ut garantier för ett bestämt ändamål bör vara begränsat till en antal&lt;br&gt;budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1990-talet gjorde staten mycket stora åtaganden till banker&lt;br&gt;och vissa andra kreditinstitut. Syftet var att trygga stabiliteten i det&lt;br&gt;svenska betalningssystemet och att säkra kreditförsörjningen. Staten&lt;br&gt;garanterade att banker och vissa andra kreditinstitut kunde fullgöra sina&lt;br&gt;förpliktelser i tid. I detta syfte inhämtade regeringen (prop. 1992/93:135,&lt;br&gt;bet. 1992/93:NU 16, rskr. 1992/93:155) beloppsmässigt obegränsade&lt;br&gt;bemyndiganden att besluta om olika stödåtgärder i form av garantier, lån&lt;br&gt;och aktiekapitaltillskott m.m. Beloppsmässigt opreciserade garantier har&lt;br&gt;även meddelats för Öresundsförbindelsen och olympiska spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa situationer har det således bedömts vara nödvändigt att riksdagen&lt;br&gt;bemyndigar regeringen att göra beloppsmässigt opreciserade åtaganden&lt;br&gt;för ett visst ändamål. Möjligheten att när särskilda skäl finns även på&lt;br&gt;detta sätt kunna ikläda staten ekonomiska förpliktelser bör anges i&lt;br&gt;budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger däremot inte något större behov för regeringen att i&lt;br&gt;brådskande fall kunna ställa ut garantier utan riksdagens bemyndigande.&lt;br&gt;Erfarenheten visar att när oförutsedda och akuta situationer inträffat har&lt;br&gt;dessa kunnat lösas av statsmakterna på ett tillfredsställande sätt utan ett&lt;br&gt;så långtgående bemyndigande som Riksrevisionsverket förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I finansplanen lämnar regeringen en förhållandevis utförlig och samlad Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. I anslutning till&lt;br&gt;de anslag som belastas med utgifter vid ett eventuellt infriande av&lt;br&gt;åtaganden lämnas dessutom en fördjupad redogörelse för de olika&lt;br&gt;sakområdena. Dessa redovisningar ger en bild av de potentiella ekono-&lt;br&gt;miska förpliktelser som regeringen har iklätt staten. En bestämmelse om&lt;br&gt;en redovisningsskyldighet för kreditgarantier bör tas in i lagen. Till&lt;br&gt;skillnad från Riksrevisionsverket anser regeringen dock att redovisningen&lt;br&gt;har sin plats i årsredovisningen för staten (jfr. avsnitt 12.4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Garantiavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För en statlig garanti skall en avgift tas ut.&lt;br&gt;Avgiftens storlek skall motsvara den ekonomiska risk som garantin&lt;br&gt;innebär för staten, om inte riksdagen för ett visst fall beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 174&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att täcka statens kostnader för&lt;br&gt;administration och förluster på grund av garantier skall långivare eller&lt;br&gt;mottagare av stöd betala en årlig avgift till staten. Avgiften beräknas för&lt;br&gt;närvarande till en viss procentandel av kapitalskulden. Bestämmelser om&lt;br&gt;avgiften finns i fråga om äldre garantier i lagen (1988:777) om avgifter&lt;br&gt;för statliga garantier och i övrigt i förordningen (1988:764) om statligt&lt;br&gt;stöd till näringslivet. Avgiften skall enligt den nämnda förordningen och&lt;br&gt;förordningen (1988:778) om avgifter för vissa statliga garantier uppgå till&lt;br&gt;en procent av den garanterade kapitalskulden. I vissa fall tas dock en&lt;br&gt;lägre eller ingen avgift alls ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att garantiverksamheten subventioneras måste staten ta&lt;br&gt;betalt for kreditrisken liksom för de administrativa kostnaderna. Om en&lt;br&gt;enhetlig avgift tas ut, t.ex. en procent av det garanterade beloppet, kan det&lt;br&gt;innebär att en subvention lämnas till företag med hög kreditrisk under det&lt;br&gt;att sådana med låg kreditrisk får betala en alltför hög avgift. Skäl finns&lt;br&gt;därför, enligt regeringens bedömning, att söka differentiera garantiav-&lt;br&gt;gifterna i förhållande till bedömda kreditrisker. För att göra detta på ett&lt;br&gt;rationellt sätt behövs någon form av riskanalys av de garantiutfästelser&lt;br&gt;som aktualiseras. Det är emellertid svårt att i varje enskilt fall fastställa&lt;br&gt;kreditrisken. Det ligger i sakens natur att schablonmetoder måste användas&lt;br&gt;och att en viss riskutjämning får ske inom grupper av garantitagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banker och försäkringsbolag ställer ut garantier på kommersiella&lt;br&gt;villkor. Staten har knappast skäl att ställa ut garantier när marknaden kan&lt;br&gt;göra det på ett effektivt sätt. Att staten i vissa fall behöver göra garantiut-&lt;br&gt;fästelser beror i regel på att en motsvarande utfästelse inte på rimliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor står att få på marknaden. Staten kan därför komma att före- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;trädesvis ställa ut garantier då risken är unik, särskilt svår att bedöma&lt;br&gt;eller mycket hög. I sådana fall kräver nämligen kommersiella garantigiva-&lt;br&gt;re höga premier, något som kan göra garantin ointressant för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten lämnar garantier när kommersiella garantigivare är obenägna&lt;br&gt;att göra det, kommer statens garantier att hålla en genomsnittligt hög&lt;br&gt;risknivå. Om statliga garantier inte skall subventioneras måste avgifterna&lt;br&gt;också återspegla den höga risknivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den garantiavgift som bestäms efter en riskanalys kan i vissa fall bli så&lt;br&gt;hög att ändamålet med garantin omintetgörs. Detta kan vara ett uttryck&lt;br&gt;för att i det aktuella fallet är en garanti inte det lämpligaste sättet att&lt;br&gt;stödja verksamheten. I stället kan då ett anslag anvisas som motsvarar det&lt;br&gt;önskade subventionselementet, varefter avgiften kan läggas på en lägre&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få&lt;br&gt;besluta om avgiftens storlek. Om det uppkommer fråga om att ställa ut&lt;br&gt;en statlig kreditgaranti utan avgift, eller mot en avgift som är väsentligt&lt;br&gt;lägre än den bedömda ekonomiska risken, bör dock, enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning, beslut om detta fattas av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Statsbudgetens avgränsning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Statsbudgeten och lånebehovet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringens förslag till statsbudget skall i&lt;br&gt;princip omfatta alla inkomster och utgifter och andra betalningar som&lt;br&gt;påverkar statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se&lt;br&gt;bet. s. 182 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har i det&lt;br&gt;väsentliga tillstyrkt förslaget i denna del. Riksrevisionsverket föreslår&lt;br&gt;några förtydliganden av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom budgetreglering bestämmer&lt;br&gt;riksdagen enligt RF 9:3 till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas&lt;br&gt;och anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten tas upp i statsbudgeten.&lt;br&gt;Riksdagen kan emellertid enligt RF 9:2 bestämma att statens medel skall&lt;br&gt;tas i anspråk i annan ordning än genom budgetreglering, s.k. specialdesti-&lt;br&gt;nation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under lång tid har principerna om fullständighet och bruttoredovisning&lt;br&gt;varit vägledande vid utformningen av statsbudgeten. Undantag har dock&lt;br&gt;förekommit. Från fullständighetsprincipen sker detta genom att inkomster&lt;br&gt;uppbärs och medel tas i anspråk för särskilda ändamål helt utanför&lt;br&gt;statsbudgeten (specialdestination vid sidan av statsbudgeten) Undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från bruttoprincipen görs genom nettoredovisning på statsbudgeten Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;(speciaidestination i anslutning till statsbudgeten). Nettoredovisning&lt;br&gt;innebär att endast överskottet eller underskottet i en verksamhet förs upp&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1960- och 1970-talen var det vanligt att vissa inkomster direkt&lt;br&gt;användes för vissa utgifter utan att föras upp på statsbudgeten. Detta&lt;br&gt;påverkade främst statsbudgetens omfång men knappast dess saldo. Mer&lt;br&gt;eller mindre fullständig överenstämmelse rådde därför mellan statsbud-&lt;br&gt;getens saldo och statens lånebehov. Under senare hälften av 1980-talet&lt;br&gt;och början av 1990-talet ökade emellertid skillnaden mellan statsbud-&lt;br&gt;getens saldo och statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens oro för utvecklingen kom till tydligt uttryck i ett betänkande&lt;br&gt;från finansutskottet (bet. 1992/93 :FiU30 s. 167). Utskottet anförde att&lt;br&gt;genom avlyft av lån och investeringar, växlande redovisningsprinciper och&lt;br&gt;tilltagande nettoredovisning mot budgeten - samtidigt som väsentliga&lt;br&gt;delar av den statliga verksamheten bedrivs i varierande former vid sidan&lt;br&gt;av statsbudgeten - saknas det möjlighet att fa en klar uppfattning av den&lt;br&gt;statliga verksamheten. Finansutskottet ansåg att den statliga budgeten inte&lt;br&gt;längre utgjorde ett tillfredsställande underlag för att bedöma den statliga&lt;br&gt;verksamhetens effekter. Enligt utskottet har det statliga upplåningsbehovet&lt;br&gt;blivit ett mått som bättre än budgetunderskottet återspeglar obalanserna&lt;br&gt;i den samlade statliga verksamheten och den statliga sektorns finansiella&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen av statsbudgeten är enligt regeringens uppfattning alltför&lt;br&gt;vag. Det saknas regler som anger om ett belopp skall redovisas på eller&lt;br&gt;utanför statsbudgeten. Det saknas också bestämmelser om de verksamheter&lt;br&gt;som skall nettoredovisas på statsbudgeten eller redovisas helt utanför&lt;br&gt;statsbudgeten. Statsbudgetens värde som beslutsunderlag minskar till följd&lt;br&gt;av denna vaga avgränsning och detta kan leda till en försvagad budgetdis-&lt;br&gt;ciplin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens lånebehov har under&lt;br&gt;årens lopp påverkats i väsentlig grad av att vissa utgifter och inkomster&lt;br&gt;har hanterats på varierande sätt. Periodvis ändrade förfaranden har från&lt;br&gt;ett år till ett annat påverkat denna skillnad med tiotals miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall vara meningsfullt att använda utgiftstak och utgifts-&lt;br&gt;ramar vid beredning och beslut om statsbudgeten behövs tydliga regler för&lt;br&gt;hur fullständighetsprincipen och bruttoprincipen skall tillämpas, dvs. vad&lt;br&gt;som skall redovisas på respektive utanför statsbudgeten. Därför är det&lt;br&gt;viktigt att klart definiera vad som skall budgeteras och redovisas på eller&lt;br&gt;utanför statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgeten kan inte på ett enkelt och pålitligt sätt definieras med en&lt;br&gt;uppräkning av allt som skall tas upp på den. Dess innehåll och de olika&lt;br&gt;posternas benämningar behöver förändras allteftersom nya problem,&lt;br&gt;verksamheter och metoder aktualiseras. Därför bör statsbudgetens&lt;br&gt;avgränsning definieras generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang ägnas statens lånebehov en allt större uppmärksam-&lt;br&gt;het. I Riksrevisionsverkets budgetprognoser redovisas numera såväl&lt;br&gt;statsbudgetens utfall som statens lånebehov. Analytiker på kredit- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;valutamarknaderna intresserar sig mer för lånebehovet än för bud- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;getsaldot. Detta beror på att lånebehovet har ett större informationsvärde&lt;br&gt;i fråga om statens anspråk på kreditmarknaden och utvecklingen av&lt;br&gt;statens finanser. Till detta kommer att definitionen av budgetsaldot har&lt;br&gt;ändrats vid flera tillfällen. Lånebehovet erbjuder inte sådana möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att statsbudgeten därför bör ges den avgränsningen att&lt;br&gt;inkomster och utgifter samt in- och utbetalningar som kan antas påverka&lt;br&gt;statens lånebehov skall tas upp på statsbudgeten. Det betyder att&lt;br&gt;statsbudgeten skall vara fullständig i så måtto att alla inkomster, utgifter&lt;br&gt;och andra betalningar som påverkar statens lånebehov skall ingå i&lt;br&gt;förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med andra betalningar avses transaktioner och belopp av de slag som&lt;br&gt;under flera år redovisats i budget- och kompletteringspropositionema som&lt;br&gt;förklaringar till skillnaden mellan budgetunderskottet och lånebehovet.&lt;br&gt;Bland dessa betalningar m.m. ingår förändringar av krediter, sparande på&lt;br&gt;ramanslag, behållningar på reservationsanslag samt kassamässiga&lt;br&gt;justeringar. Vidare ingår nettoförändringar i utnyttjandet av kredit- och&lt;br&gt;låneramar i statlig verksamhet som redovisas på eller utanför statsbud-&lt;br&gt;geten. På detta sätt innefattas det kassamässiga nettot i verksamheter som&lt;br&gt;inte redovisas på statsbudgetens anslag och inkomsttitlar. De betalningar&lt;br&gt;m.m. som påverkar lånebehovet avses i budgetförslaget föras samman och&lt;br&gt;tas upp i några informativa poster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Riksgäldskontoret påpekat skiljer sig lånebehovet från budgetsaldot&lt;br&gt;genom att lånebehovet också innehåller Riksgäldskontorets nettoutlåning&lt;br&gt;och en kassamässig korrigering för skillnaden mellan den kassamässiga&lt;br&gt;belastningen på statsverkets checkräkning och det redovisade budgetut-&lt;br&gt;fallet i riksredovisningen. Det bör framhållas att den situationen kan&lt;br&gt;inträffa att Riksgäldskontoret har en nettoinlåning och att således statens&lt;br&gt;lånebehov är mindre än det traditionella budgetsaldot.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Brutto- och nettoredovisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens inkomster och utgifter skall tas upp&lt;br&gt;brutto på statsbudgeten. Om inkomsterna i en verksamhet endast&lt;br&gt;skall bidra till att täcka kostnaderna får dock utgifterna nettoredo-&lt;br&gt;visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens (se&lt;br&gt;bet. s. 196 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna del&lt;br&gt;har i princip godtagit utredningens förslag. Statskontoret anser dock att&lt;br&gt;konsekvenserna av de föreslagna undantagen i form av nettoredovisning&lt;br&gt;är oklara. Maximal transparens bör enligt kontoret eftersträvas med så få&lt;br&gt;undantag som möjligt. Det kan vidare enligt Statskontoret övervägas om&lt;br&gt;inte regeringen bör vara skyldig att särskilt redovisa skatteavvikelser på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma sätt som skett i 1996 års ekonomiska vårproposition. Riks- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;revisionsverket föreslår några förtydliganden av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvudprincipen vid avgränsningen av&lt;br&gt;den statliga budgeten skall, enligt regeringens uppfattning, vara att&lt;br&gt;samtliga statens insatser och verksamheter på olika områden redovisas på&lt;br&gt;statsbudgeten. Riksdagen måste dock ha möjlighet att undanta medel från&lt;br&gt;budgetregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har bruttoprincipen särskilt uppmärksammats&lt;br&gt;eftersom strävan har varit att ge en tydligare bild av statens åtaganden och&lt;br&gt;att underlätta förståelsen av statsbudgeten. Det huvudsakliga intresset har&lt;br&gt;riktats mot nettoredovisade inkomsttitlar, dvs. fall då utgifter avräknats&lt;br&gt;mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör på statsbudgetens inkomsttitlar&lt;br&gt;endast sådana medel beräknas och redovisas som är inkomster för staten&lt;br&gt;och som inte har specialdestinerats för någon viss verksamhet. På detta&lt;br&gt;sätt tillämpas principen om enhet, dvs. att alla statsbudgetens inkomster&lt;br&gt;finansierar alla dess utgifter. Minskning av en bokförd inkomst bör dock&lt;br&gt;kunna ske i enlighet med god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då inkomster och utgifter redovisas mot inkomsttitlar och anslag är det&lt;br&gt;inte möjligt att till följande år överföra saldot mellan utfallet på en viss&lt;br&gt;inkomsttitel och ett visst anslag. En konsekvens av bruttoredovisning är&lt;br&gt;därför att ett visst års överskott i en verksamhet används för att det året&lt;br&gt;finansiera statsbudgetens övriga utgifter. På motsvarande sätt kommer ett&lt;br&gt;underskott att finansieras med andra inkomster eller med statsupplåning.&lt;br&gt;En konsekvent tillämpning av bruttoprincipen innebär i praktiken att alla&lt;br&gt;inkomster som redovisas mot inkomsttitel används till att täcka alla&lt;br&gt;utgifter som redovisas mot anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialdestination innebär däremot att vissa inkomster endast skall&lt;br&gt;användas i en viss verksamhet. Om ett krav på full kostnadstäckning&lt;br&gt;föreligger inom ett verksamhetsområde måste ett över- eller underskott&lt;br&gt;kunna överföras till kommande år. De specialdestinerade inkomsterna och&lt;br&gt;de mot dessa svarande utgifterna måste därför vid krav på full kost-&lt;br&gt;nadstäckning redovisas utanför inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bruttoprincipen bör enligt regeringens uppfattning vara vägledande vid&lt;br&gt;utformningen av statsbudgeten och redovisningen mot anslag och&lt;br&gt;inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgiftsinkomster m.m. i en verksamhet som i övrigt är&lt;br&gt;finansierad med anslag på statsbudgeten bör dock nettoredovisning&lt;br&gt;tillämpas. Alla myndigheter erbjuder mot en avgift olika typer av tjänster&lt;br&gt;och varor. Oftast sker detta i en mindre omfattning. Det kan gälla t.ex.&lt;br&gt;kurser eller publikationer. För sådan verksamhet avses inkomsterna i&lt;br&gt;regel endast bidra till myndighetens kostnader även om krav på full&lt;br&gt;kostnadstäckning också kan förekomma. För den del av en myndighets&lt;br&gt;verksamhet där full kostnadstäckning gäller vore det i och för sig tänkbart&lt;br&gt;att inkomster och utgifter inte alls togs upp på statsbudgeten. Detta skulle&lt;br&gt;dock, enligt regeringens uppfattning, resultera i krav på myndighetens&lt;br&gt;ekonomiadministration som ter sig orimliga med hänsyn till verksam-&lt;br&gt;hetens och avgiftsinkomsternas oftast obetydliga omfattning. Anslaget bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför även i sådana fall få avräknas med nettoutgiftema. Detta leder till Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;att inkomsterna specialdestineras till verksamheten. Genom att omfatt-&lt;br&gt;ningen av verksamheten är liten behöver hänsyn knappast tas till dessa&lt;br&gt;inkomster då anslag anvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del myndigheter har emellertid mer omfattande avgiftsinkomster i&lt;br&gt;verksamheter som inte lämpligen kan särredovisas med krav på full&lt;br&gt;kostnadstäckning. Exempel på detta är museernas inkomster från&lt;br&gt;entréavgifter. Myndighetens verksamhet är i övrigt anslagsfinansierad och&lt;br&gt;inkomsterna avses i regel endast bidra till att täcka myndighetens&lt;br&gt;kostnader. Eftersom inkomsterna är betydande tas normalt hänsyn till&lt;br&gt;avgiftsinkomsterna när anslaget anvisas. Även i sådana fall bör, enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning, anslaget få avräknas med nettoutgiftema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga myndigheter erhåller gåvor och andra bidrag till verksam-&lt;br&gt;heten från givare utanför staten. Det är heller inte ovanligt att bidrag&lt;br&gt;lämnas mellan statliga myndigheter. Gåvor och andra bidrag kan ses som&lt;br&gt;en inkomst som specialdestinerats för en viss verksamhet men som inte&lt;br&gt;behöver täcka alla dess kostnader. Sådana gåvor bör därför behandlas på&lt;br&gt;samma sätt som avgiftsinkomster i de avseenden som nu diskuteras.&lt;br&gt;Redovisning mot anslag bör i göras netto så att utfallet visar den andel av&lt;br&gt;utgifterna som skall finansieras med statens gemensamma inkomster. Om&lt;br&gt;verksamheten är helt finansierad med bidrag, bör den inte tas upp på&lt;br&gt;inkomsttitel och anslag utan hanteras på samma sätt som helt avgifts-&lt;br&gt;finansierad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också förekomma att inkomster från försäljning av statens&lt;br&gt;egendom skall användas som delfinansiering av en i övrigt anslagsfinans-&lt;br&gt;ierad återinvestering. 1 förvaltningen av statsskulden förekommer såväl&lt;br&gt;inkomst- som utgifitsräntor. Även i dessa fall är nettoredovisning mot&lt;br&gt;anslag en lämplig metod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens avsikt att ge en god presentation av den nettoredovi-&lt;br&gt;sade verksamheten samt av den del av statens verksamhet som inte&lt;br&gt;redovisas mot inkomsttitlar och anslag. Några föreskrifter om detta&lt;br&gt;behöver inte tas in i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteavvikelser kan ses som dolda skatteutgifter, dvs. som en form av&lt;br&gt;nettoredovisning. Som Statskontoret mycket riktigt påpekat är det ett&lt;br&gt;viktigt krav på en ny skärpt budgetprocess att alla särbestämmelser som&lt;br&gt;leder till inkomstbortfall prövas lika noggrant som utgiftsanslagen. Därför&lt;br&gt;har regeringen i år också för första gången redovisat en sammanställning&lt;br&gt;av s.k. skatteavvikelser (prop. 1995/96:150 bil. 3). Regeringens avsikt är&lt;br&gt;att även i framtiden lämna sådana redovisningar. Formerna för redovis-&lt;br&gt;ningen liksom vad som skall ingå i den kan dock komma att utvecklas&lt;br&gt;och bör närmare övervägas. Därför är det for tidigt att redan nu införa en&lt;br&gt;skyldighet för regeringen att lämna sådana redovisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Vid sidan av statsbudgeten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: På inkomsttitlar och anslag skall inte redovisas&lt;br&gt;sådan verksamhet där statens kostnader helt täcks med verksamhetens&lt;br&gt;intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se&lt;br&gt;bet. s. 204 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i stort sett inte haft något att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del. Riksrevisionsverket har dock föreslagit&lt;br&gt;vissa förtydliganden av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om inkomster specialdestineras för en&lt;br&gt;viss verksamhet som skall bedrivas med krav på full kostnadstäckning bör&lt;br&gt;verksamheten inte tas upp under inkomsttitlar och anslag. Skälet till detta&lt;br&gt;är att i en sådan verksamhet måste över- eller underskott kunna överföras&lt;br&gt;till kommande år. Som exempel kan affärsverken nämnas. Det före-&lt;br&gt;kommer även att helt avgiftsfinansierade verksamhetsgrenar i andra&lt;br&gt;myndigheter redovisas vid sidan av statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Full kostnadstäckning föreligger då inkomsterna helt skall täcka&lt;br&gt;kostnaderna inom ett verksamhetsområde. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;upprätthålls kravet på full kostnadstäckning även då ett fastställt bidrag&lt;br&gt;lämnas från anslag som anvisas på statsbudgeten, om verksamhetens&lt;br&gt;intäkter därutöver skall täcka samtliga kostnader. Däremot är kravet inte&lt;br&gt;uppfyllt om medel från statsbudgeten anvisas för att täcka eventuella&lt;br&gt;underskott som inte närmare preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast om inkomsterna kan anpassas till utgifterna eller tvärtom bör en&lt;br&gt;verksamhet inte redovisas på statsbudgeten. Helt avgiftsfinansierad&lt;br&gt;verksamhet skall gå jämnt upp under en viss tidsperiod. Det betyder att&lt;br&gt;ett över- eller underskott som ackumulerats under några få år också skall&lt;br&gt;avvecklas under en liknande tidsrymd. Den avgiftsfinansierade verksam-&lt;br&gt;heten kommer därför inte att påverka statens upplåningsbehov utöver ett&lt;br&gt;visst behov av rörelsekapital och investeringar. Tillfälliga underskott i en&lt;br&gt;verksamhet kommer normalt att balanseras av tillfälliga överskott i andra&lt;br&gt;verksamheter. Förändringen i sådana verksamheters nettokapitalbehov&lt;br&gt;skall innefattas i beräkningen av statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd och bygger på full&lt;br&gt;kostnadstäckning bör enligt regeringens uppfattning i princip inte&lt;br&gt;budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar och anslag. Det innebär att ett&lt;br&gt;antal obetecknade 1 000-kronors anslag, som för närvarande utgör sådana&lt;br&gt;verksamheters formella anknytning till statsbudgeten, kan avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Disposition av avgiftsinkomster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen får besluta om dispositionen av&lt;br&gt;avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor och tjänster som&lt;br&gt;staten tillhandahåller om inkomsterna helt eller delvis täcker statens&lt;br&gt;kostnader for verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 207&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot utredningens forslag&lt;br&gt;i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vissa tvångsmässigt uttagna avgifter,&lt;br&gt;s.k. betungande avgifter, får endast riksdagen besluta om. Befogenheten&lt;br&gt;att besluta om avgifter som utgör skälig ersättning för prestationer som&lt;br&gt;frivilligt tas i anspråk tillhör däremot regeringens s.k. restkompetens (jfr&lt;br&gt;RF 8:13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktiskt taget alla myndigheter erbjuder i en liten omfattning mot en&lt;br&gt;avgift olika former av varor och tjänster, t.ex. publikationer, kurser,&lt;br&gt;rådgivning och lokaler. 1 vissa myndigheter har den avgiftsfinansierade&lt;br&gt;verksamheten en stor omfattning. Eftersom prestationerna efterfrågas&lt;br&gt;frivilligt måste verksamhetsvolymen kunna varieras beroende på hur stor&lt;br&gt;efterfrågan är. Detta gäller i synnerhet om verksamheten helt finansieras&lt;br&gt;med avgifter. Över- och underskott måste kunna balanseras till kommande&lt;br&gt;år. Avgiftsinkomster i verksamheter som är helt avgiftsfinansierade bör&lt;br&gt;därför - såsom anfördes i föregående avsnitt - inte tas upp på inkomsttit-&lt;br&gt;lar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgiftsinkomsterna endast skall bidra till att finansiera verksam-&lt;br&gt;heten bör inkomsten i stället avräknas mot ett ramanslag som därmed blir&lt;br&gt;nettoredovisat. Ett över- eller underskott kan då visserligen inte balanse-&lt;br&gt;ras, men utrymmet för utgifter under nästa år påverkas genom anslags-&lt;br&gt;sparandet eller utnyttjandet av anslagskrediten. På dessa sätt blir&lt;br&gt;avgiftsinkomsterna specialdestinerade och ställs till regeringens disposi-&lt;br&gt;tion för den verksamhet där de uppstår. Riksdagen avstår därmed från att&lt;br&gt;låta dem finansiera annan statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det senaste årtiondet har den finansiella styrningen i staten&lt;br&gt;utvecklats och nya metoder har införts. Många av dessa metoder syftar till&lt;br&gt;att ersätta en detaljerad resursstyming med en mål- och resultatstyrning.&lt;br&gt;Sådan styrning medför att befogenheter delegeras till nivåer som befinner&lt;br&gt;sig nära genomförandet av verksamheten. Där så bedöms lämpligt ersätts&lt;br&gt;regelstyrning med ekonomiska incitament. Ett sådant incitament kan vara&lt;br&gt;att en myndighet som ökar inkomsterna får behålla dem i verksamheten.&lt;br&gt;Att besluta om avgifter och hur avgiftsinkomster skall disponeras är&lt;br&gt;därför viktiga led i regeringens styrning av myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många myndigheter lämnar den avgiftsfinansierade verksamheten ett&lt;br&gt;bidrag till finansieringen av myndighetens samkostnader. Verksamheten&lt;br&gt;befinner sig ofta i en gråzon mellan budgetstyrning och marknadsstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den skall kunna utvecklas enligt sina egna förutsättningar och före- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;liggande efterfrågan bör den inte ingå i riksdagens budgetreglering.&lt;br&gt;Användningen av statens medel för den avgiftsfinansierade verksamhetens&lt;br&gt;behov bör därför bestämmas i annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under vissa förutsättningar får regeringen med stöd av restkompetensen&lt;br&gt;besluta att en avgift skall tas ut på ett verksamhetsområde. Regeringen får&lt;br&gt;även besluta hur hög avgiften skall vara eller hur den skall beräknas. En&lt;br&gt;rätt att besluta om dispositionen av sådana specialdestinerade inkomster&lt;br&gt;följer däremot knappast av restkompetensen. Regeringens befogenhet att&lt;br&gt;besluta om dispositionen av avgiftsinkomster bör därför komma till&lt;br&gt;uttryck i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Finansiering av investeringar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Anläggningstillgångar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Inom låneramar som riksdagen årligen&lt;br&gt;fastställer får regeringen besluta att anskaffning av anläggnings-&lt;br&gt;tillgångar som används i statens verksamhet skall finansieras med lån&lt;br&gt;i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om villkoren för sådan&lt;br&gt;lånefinansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 227&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i denna del inte haft några invändningar mot&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen bestämmer hur statens&lt;br&gt;medel får användas. Ofta sker det genom att anslag anvisas till olika&lt;br&gt;ändamål. Åtskilligå slag av tillgångar finansieras dock inte längre alltid&lt;br&gt;med anslag. Andra typer av finansieringsformer har under senare tid fått&lt;br&gt;ökad betydelse. I budgetlagen bör därför vissa av dessa andra finans-&lt;br&gt;ieringsformer regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet sker en uppdelning mellan olika slag av tillgångar utifrån&lt;br&gt;avsikten med innehavet. Anläggningstillgångar, som behandlas i&lt;br&gt;förevarande avsnitt, skaffas för stadigvarande bruk eller innehav. Övriga&lt;br&gt;tillgångar benämns omsättningstillgångar. Rörelsekapital, som behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 9.2, beräknas som omsättningstillgångar minskat med kortfristiga&lt;br&gt;skulder. Tillgångar kan även indelas i finansiella, materiella och&lt;br&gt;immateriella tillgångar, exempelvis aktier, maskiner respektive datapro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan en tid tillbaka tillämpas ett finansieringssystem som innebär att&lt;br&gt;Riksgäldskontoret till en annan statlig myndighet lånar ut medel, s.k.&lt;br&gt;interna lån. Detta sker för att finansiera såväl materiella som immateriella&lt;br&gt;anläggningstillgångar. På detta sätt finansieras för närvarande tillgångar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utgör produktionsfaktorer i myndigheternas verksamhet - investering- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ar för förvaltningsändamål - t.ex. maskiner, inventarier och ADB-system.&lt;br&gt;Myndigheternas amorteringar och räntor finansieras under avskrivnings-&lt;br&gt;tiden med anslagsmedel, avgiftsinkomster eller andra medel som får&lt;br&gt;disponeras i verksamheten. Den interna lånefinansieringen kan även&lt;br&gt;omfatta större objekt med långa avskrivningstider, t.ex. fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsmetoden har flera fördelar. Genom lånefinansiering blir&lt;br&gt;investeringarnas kapitalkostnader synliga. Metoden leder också till en&lt;br&gt;större flexibilitet för regeringen och myndigheterna eftersom de kan fatta&lt;br&gt;beslut om investeringar på närmast företagsekonomiska grunder. Den&lt;br&gt;likviditetsrestriktion som tidigare var så betydelsefull för myndigheterna&lt;br&gt;kan tonas ned. En jämförbarhet uppnås mellan statliga och privata aktörer&lt;br&gt;och i valet om verksamheten skall bedrivas med egna resurser eller med&lt;br&gt;köpta tjänster. I en verksamhet med blandad finansiering, eller då en&lt;br&gt;tillgång brukas under lång tid, underlättas en korrekt fördelning av&lt;br&gt;kostnaderna mellan olika intressenter och i tiden. Beslut om investeringar&lt;br&gt;som påverkar verksamheten under lång tid hanteras därmed på annat sätt&lt;br&gt;än beslut om driftutgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I framför allt avgiftsfinansierad verksamhet men även på annat håll&lt;br&gt;finns medel som regeringen får disponera, t.ex. avgiftsinkomster och&lt;br&gt;inkomster från försäljning av egendom. Regeringen - som normalt skall&lt;br&gt;finansiera anläggningstillgångar med interna lån - kan i stället besluta att&lt;br&gt;investeringar skall finansieras med sådana slag av medel. Regeringen kan&lt;br&gt;också tänkas besluta att enstaka anskaffningar av objekt av mindre värde&lt;br&gt;skall finansieras med anslagsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att en myndighet från en icke-statlig givare erhåller en&lt;br&gt;gåva eller ett bidrag för att helt finansiera anskaffningen av en viss&lt;br&gt;tillgång. Det vore, enligt regeringens uppfattning, orimligt om myndig-&lt;br&gt;heten även i dessa fall måste finansiera anskaffningen med ett internt lån&lt;br&gt;och placera de erhållna medlen i Riksgäldskontoret i väntan på att&lt;br&gt;amorteringar och räntor på lånet skall betalas. I sådana fall inkräktar inte&lt;br&gt;investeringen på ett av riksdagen anvisat anslag och påverkar heller inte&lt;br&gt;statens lånebehov. Det är därför naturligt att regeringen får disponera&lt;br&gt;medlen samt besluta att de skall användas för att finansiera anskaffningen&lt;br&gt;av tillgången i enlighet med givarens önskemål. Någon enstaka gång&lt;br&gt;förekommer det att staten som gåva tar emot en fastighet som är belånad.&lt;br&gt;De föreslagna reglerna för finansiering av anläggningstillgångar hindrar&lt;br&gt;inte att staten i en sådan situation tar över ansvaret för lånen under den&lt;br&gt;bindningstid som återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret lämnar även lån till andra än statliga myndigheter,&lt;br&gt;t.ex. aktiebolag som helt ägs av staten. Lånen redovisas då som en&lt;br&gt;finansiell anläggningstillgång i Riksgäldskontoret. Även andra statliga&lt;br&gt;myndigheter än Riksgäldskontoret kan lämna lån till utomstående eller&lt;br&gt;skjuta till riskkapital. Exempelvis finns sådana finansiella anläggningstill-&lt;br&gt;gångar i Centrala studiestödsnämnden (fordringar avseende studielån) och&lt;br&gt;i Bankstödsnämnden (kapitaltillskott till Retriva och Securum).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att även finansiella anläggningstillgångar bör kunna&lt;br&gt;finansieras med interna lån i Riksgäldskontoret om det vid utlåningstill-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föllet är sannolikt att beloppet kommer att återbetalas. I annat fall är lånet Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;eller riskkapitalet snarast att se som ett bidrag som bör finansieras med&lt;br&gt;anslag. Lånefordringar kan i vissa fall behöva skrivas ned om låntagaren&lt;br&gt;inte längre bedöms kunna återbetala hela eller delar av lånet. I sådana fall&lt;br&gt;bör nedskrivning finansieras med anslag, såvida inte avgifter tagits ut för&lt;br&gt;att täcka denna typ av förluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett årligt riksdagsbeslut om låneramar innebär ett bemyndigande för&lt;br&gt;regeringen att besluta om intern lånefinansiering för en viss kategori av&lt;br&gt;investeringar. Regeringen avser att föreslå riksdagen att ta ställning till&lt;br&gt;skilda låneramar för exempelvis studielån, fastigheter och anläggningstill-&lt;br&gt;gångar för förvaltningsändamål. På detta sätt blir investeringsbemyndigan-&lt;br&gt;dena bestämda till belopp, tid och delvis till ändamål. En låneram anger&lt;br&gt;det högsta belopp dessa interna lån totalt får uppgå till. Utrymmet för nya&lt;br&gt;investeringar består därför av de belopp som amorteras under året och en&lt;br&gt;eventuell utökning av ramen. Regeringen bör få besluta om de villkor&lt;br&gt;som skall gälla för lånen, t.ex. räntesatsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Rörelsekapital&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Inom en kreditram som riksdagen årligen&lt;br&gt;fastställer får regeringen besluta att rörelsekapital i statens verk-&lt;br&gt;samhet skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen&lt;br&gt;får besluta om villkor för sådana krediter och om likvida medel som&lt;br&gt;myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 224&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i stort sett inte haft någon erinran mot förslaget.&lt;br&gt;Riksgäldskontoret har dock anfört att eftersom rörelsekapital enligt&lt;br&gt;förslaget skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret, leder detta till&lt;br&gt;att behovet av rörelsekapital endast kan finansieras till rörlig ränta. Det&lt;br&gt;finns, enligt kontoret, ingen anledning att på detta sätt inskränka&lt;br&gt;myndigheternas handlingsfrihet och ge dem minskade möjligheter att&lt;br&gt;hantera sina ränterisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Myndigheterna måste kunna finansiera&lt;br&gt;såväl tillfälliga medelsunderskott som omsättningstillgångar, exempelvis&lt;br&gt;fordringar och lager. Detta gäller särskilt de avgiftsfinansierade myndig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas behov av rörelsekapital motsvarar omsättningstill-&lt;br&gt;gångar minskat med kortfristiga skulder. Sådana tillgångar kan finansieras&lt;br&gt;med leverantörskulder eller från myndigheternas räntekonton. Det&lt;br&gt;ytterligare behov av rörelsekapital som finns bör, enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning, kunna finansieras med krediter i Riksgäldskontoret. Med krediter&lt;br&gt;avses här - till skillnad från lån - att ett högsta tillåtna belopp fastställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men att det faktiska utnyttjandet av krediten bestäms av tillfälliga över- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;eller underskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att årligen besluta om en kreditram för rörelsekapital behåller&lt;br&gt;riksdagen kontrollen över den statliga upplåningen. Riksdagens årliga be-&lt;br&gt;myndigande behöver, enligt regeringens uppfattning, inte avse skilda&lt;br&gt;kreditramar för olika slag av rörelsekapital eller olika myndigheter.&lt;br&gt;Riksdagen bör i stället kunna fastställa en enda samlad kreditram för&lt;br&gt;rörelsekapital. Det bör sedan få ankomma på regeringen att besluta hur&lt;br&gt;stor kredit en enskild myndighet får utnyttja och av vilket slag den skall&lt;br&gt;vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör vidare få besluta om de villkor som skall gälla för&lt;br&gt;krediten. Sådana villkor avser bl.a. den räntesats och de löptider som skall&lt;br&gt;gälla. Har någon myndighet ett osedvanligt stort behov av rörelsekapital&lt;br&gt;och det därför kan finnas skäl att överväga delvis bundna krediter, finns&lt;br&gt;inget hinder mot att även den möjligheten prövas. Myndigheternas&lt;br&gt;räntekostnader avses bli täckta av medel som de disponerar i verksam-&lt;br&gt;heten om inte regeringen beslutar annat. En myndighet kan få ett&lt;br&gt;överskott av likvida medel. Regeringen bör få besluta om villkoren för&lt;br&gt;sådana medel. Medelsöverskott på räntekonto eller i anslutning till en&lt;br&gt;rörlig kredit leder till att myndigheten påförs ränteintäkter. Dessa intäkter&lt;br&gt;bör regeringen kunna få besluta att myndigheten skall få disponera.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Infrastrukturella investeringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Anskaffning av andra tillgångar för staten,&lt;br&gt;bl.a. infrastrukturella investeringar, skall finansieras med anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 231&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En stor del av statens investeringar&lt;br&gt;utgörs av s.k. infrastrukturella investeringar. Dessa investeringar kan - till&lt;br&gt;skillnad från investeringar för förvaltningsändamål som behandlas i avsnitt&lt;br&gt;9.1 - sägas utgöra resultatet av myndigheternas verksamhet och används&lt;br&gt;främst av andra än staten. Som exempel kan vägar och järnvägar nämnas.&lt;br&gt;Investeringarna har ett samhällsekonomiskt värde men ger i allmänhet&lt;br&gt;ingen monetär avkastning till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagsfinansiering av infrastrukturella investeringar ger riksdagen&lt;br&gt;bättre överblick och större inflytande än lånefinansiering. Detta är särskilt&lt;br&gt;viktigt i fråga om stora infrastrukturella investeringar som inte ger&lt;br&gt;monetär avkastning. För sådana investeringar skulle framtida anslagstill-&lt;br&gt;delningar bindas om amorteringar och räntor på lämnade interna lån under&lt;br&gt;en följd av år skulle finansieras med anslag i stället för att själva investe-&lt;br&gt;ringsutgiften anslagsfinansierades under anskaffningsåret. Vid sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;investeringar som beskrivs i avsnitt 9.1, gör lånefinansieringen det möjligt Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;för myndigheterna att finansiera investeringar som sänker driftkostnaderna&lt;br&gt;mer än de tillkommande kapitalkostnaderna, eller som medger ökade eller&lt;br&gt;förbättrade verksamhetsresultat med oförändrad resursförbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande förutsättningar gäller inte för infrastrukturella investeringar.&lt;br&gt;De är i regel stora och betydande reala resurser och en betydande produk-&lt;br&gt;tionskapacitet tas i anspråk. För staten gäller därför statsfinansiella och&lt;br&gt;samhällsekonomiska förutsättningar som inte påverkas av finansierings-&lt;br&gt;formen. Regeringen anser därför att infrastrukturella investeringar bör&lt;br&gt;finansieras med anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts om finansiering av investeringar av infrastrukturell art&lt;br&gt;bör enligt regeringens mening gälla även för finansiering av annan&lt;br&gt;egendom som inte bokförs som tillgångar, t.ex. krigsmateriel, befäst-&lt;br&gt;ningar, kulturfastigheter och museiföremål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Tillgångar i särskilda fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen kan för viss myndighet eller för viss&lt;br&gt;anskaffning besluta att finansiering skall ske på annat sätt än enligt&lt;br&gt;de regler som nämns i avsnitt 9.1, 9.2 och 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 233&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen erinran har framförts mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns fyra affärsverk, nämligen&lt;br&gt;Statens järnvägar, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Affärsverket svenska&lt;br&gt;kraftnät. Affärsverken disponerar i princip inte några anslag på statsbud-&lt;br&gt;geten. Därför kan deras investeringar inte finansieras med anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har lämnat affärsverken stor frihet att inom vissa ramar låna&lt;br&gt;internt inom staten eller på den allmänna kreditmarknaden för investering-&lt;br&gt;ar i såväl anläggningstillgångar som rörelsekapital. Affärsverkens totala&lt;br&gt;lånefinansiering styrs med ramar eller med krav på lägsta soliditet (prop.&lt;br&gt;1990/91:29 s. 12, bet. 1990/91:FiU4 s. 8, rskr. 1990/91:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till behandlingen av olika propositioner tar riksdagen&lt;br&gt;ställning till särskilda investeringsplaner och motsvarande för affärsverken&lt;br&gt;och vissa andra myndigheter. Dessa myndigheters investeringar får sedan&lt;br&gt;finansieras med överskotts- eller avskrivningsmedel, med lån i Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret eller på den allmänna kreditmarknaden och med inkomster&lt;br&gt;från försäljning av egendom. För affärsverkens och vissa andra myndig-&lt;br&gt;heters finansiering av investeringar gäller således särskilda regler som&lt;br&gt;riksdagen beslutat. Dessa finansieringsmöjligheter bör finnas kvar även i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fall kan det finnas skäl för riksdagen att göra undantag&lt;br&gt;från de regler för finansiering av investeringar som föreslås i avsnitten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1-3. Om t.ex. regeringen bemyndigas att förvärva aktier och investe- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ringen inte förväntas ge tillräcklig avkastning kan en del av investeringen&lt;br&gt;finansieras med anslag och en del med ett internt lån i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel kan vara att avgifter skall tas ut för utnyttjandet av en&lt;br&gt;trafikanläggning. I ett sådant fall kan investeringen helt eller delvis&lt;br&gt;finansieras med ett internt lån. Det kan också tänkas att någon myndighet&lt;br&gt;bör ges särskilda möjligheter till finansiering av investeringar, t.ex. som&lt;br&gt;ett led i en försöksverksamhet eller som en följd av EU-medlemskapet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Överlåtelse av statens egendom&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Grundläggande bestämmelser som anger under&lt;br&gt;vilka förutsättningar regeringen får sälja statens egendom tas in i&lt;br&gt;budgetlagen. Bestämmelserna gäller endast sådan egendom som står&lt;br&gt;till regeringens disposition. Reglerna gäller dock inte sådan försälj-&lt;br&gt;ning av frivilligt efterfrågade varor som utgör ett led i en avgifts-&lt;br&gt;fmansierad verksamhet. Med försäljning jämställs byte. Slutligen&lt;br&gt;föreslås grundläggande bestämmelser om dispositionen av forsälj-&lt;br&gt;ningsinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 238&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har enligt RF 9:9 en&lt;br&gt;skyldighet att i den omfattning som behövs fastställa grunder för bl.a.&lt;br&gt;förfogandet över statens egendom. I förarbetena till regeringsformen anges&lt;br&gt;att det kan vara lämpligt att detta sker i lags form (prop. 1973:90 s. 347).&lt;br&gt;Riksdagen har emellertid inte antagit någon lag om överlåtelse av statens&lt;br&gt;egendom. På vissa områden - främst vad gäller fast egendom - har&lt;br&gt;riksdagen i stället fattat särskilda beslut i dessa frågor. På andra områden&lt;br&gt;har en ofullständig och i vissa delar oklar praxis vuxit fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande föreslås att vissa grundläggande bestämmelser om&lt;br&gt;förfogandet över statens egendom tas in i budgetlagen. Bestämmelserna&lt;br&gt;reglerar främst kompetensfördelningen mellan riksdagen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som föreslås anger under vilka förutsättningar&lt;br&gt;regeringen skall få sälja statens egendom. All statens egendom står dock&lt;br&gt;inte till regeringens disposition. I RF 9:8 undantas från regeringens&lt;br&gt;dispositionsrätt sådan egendom som är avsedd för riksdagen eller dess&lt;br&gt;myndigheter. Vidare undantas egendom som i lag har avsatts till särskild&lt;br&gt;förvaltning, t.ex. tillgångar som förvaltas av Allmänna pensionsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Sveriges riksbank. Tillämpningsområdet begränsas därför till sådan Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;egendom som står till regeringens disposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många myndigheter bedriver en avgiftsfinansierad verksamhet. Oftast&lt;br&gt;är det fråga om frivilligt efterfrågade tjänster. Det kan även förekomma&lt;br&gt;att varor, t.ex. publikationer, säljs på samma villkor. Undantagsvis kan&lt;br&gt;varuförsäljningen utgöra en viktig del av verksamheten (se avsnitt 8.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nu nämnda fall utgör den löpande försäljningen av varor ett led i en&lt;br&gt;avgiftsfinansierad verksamhet. Formellt sett är det fråga om försäljning&lt;br&gt;av statens egendom. När det i detta kapitel talas om försäljning och annan&lt;br&gt;överlåtelse av statens egendom samt disposition av försäljningsinkomster,&lt;br&gt;avses dock inte denna typ av försäljning. De föreslagna reglerna skall&lt;br&gt;endast gälla sådana försäljningar som mer intermittent görs av egendom&lt;br&gt;som ingått i eller använts i en statlig myndighets verksamhet. Tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet begränsas därför till sådan försäljning av statens egendom&lt;br&gt;som inte utgör ett led i en löpande avgiftsfinansierad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt föreslås bestämmelser som till sitt innehåll i stort sett&lt;br&gt;motsvarar vad som för närvarande gäller till följd av särskilda riksdagsbe-&lt;br&gt;slut eller praxis. Beträffande förutsättningarna för att överlåtelse&lt;br&gt;överhuvudtaget skall få ske, föreligger grundläggande skillnader mellan&lt;br&gt;fast och lös egendom. Därför behandlas överlåtelse av fast och lös&lt;br&gt;egendom i skilda avsnitt. Vad gäller lös egendom finns ytterligare&lt;br&gt;skillnader i detta hänseende mellan olika egendomstyper. För den lösa&lt;br&gt;egendomens del görs därför en uppdelning mellan aktier och annan lös&lt;br&gt;egendom. Vad gäller dispositionen av försäljningsinkomster finns dock&lt;br&gt;inte skäl att göra någon liknande uppdelning. I sista avsnittet tas därför&lt;br&gt;denna fråga upp till gemensam behandling för alla egendomsslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Fast egendom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall få besluta om försäljning av&lt;br&gt;fast egendom vars värde inte överstiger 50 miljoner kronor. Detta&lt;br&gt;förutsätter dock att egendomen inte längre behövs i statens verksam-&lt;br&gt;het och att det inte finns särskilda skäl för att egendomen även i&lt;br&gt;fortsättningen skall ägas av staten. Utan hinder av detta får regering-&lt;br&gt;en besluta om försäljning till kommun av fast egendom som behövs&lt;br&gt;för samhällsbyggnadsändamål. Försäljningarna skall genomföras&lt;br&gt;affärsmässigt om inte särskilda skäl talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 240&lt;br&gt;f. ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen erinran har framställts mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 1809 års regeringsform krävdes&lt;br&gt;riksdagens samtycke för försäljning eller annan avhändelse av statens fasta&lt;br&gt;egendom. Sådant samtycke har sedan år 1942 lämnats genom generella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemyndiganden för regeringen att under vissa förutsättningar sälja fast Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;egendom. I den nu gällande regeringsformen finns däremot ingen&lt;br&gt;bestämmelse om att riksdagen skall samtycka till försäljning av statens&lt;br&gt;fasta egendom. Frågor om försäljning och annan avhändelse av fast&lt;br&gt;egendom regleras alltså inte längre i regeringsformen. Riksdagen har inte&lt;br&gt;heller antagit någon lag på området. Däremot har riksdagen vid flera&lt;br&gt;tillfällen ändrat i sina tidigare givna bemyndigande till regeringen att sälja&lt;br&gt;fast egendom. Försäljning av statens fasta egendom kräver således&lt;br&gt;fortfarande riksdagens specifika eller generella bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan lång tid tillbaka har statens fasta egendom endast fått säljas om&lt;br&gt;den inte längre behövs för ett statligt ändamål. En bestämmelse med&lt;br&gt;motsvarande innehåll bör tas in i budgetlagen. Det är dock inte ekono-&lt;br&gt;miskt försvarligt att staten under alla förhållanden i sin ägo behåller fast&lt;br&gt;egendom om utnyttjandegraden inte står i rimlig proportion till statens&lt;br&gt;kostnader för skötsel och underhåll. Möjlighet måste finnas att sälja en&lt;br&gt;fastighet om statens behov av lokaler kan lösas på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt, t.ex. genom förhyrning i del av den sålda fastigheten eller av annan&lt;br&gt;lokal. Regeringen bör därför även få sälja sådan fast egendom som endast&lt;br&gt;behövs i ringa utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i författningskommentaren till 25 § har&lt;br&gt;riksdagen för vissa typer av fast egendom fattat särskilda beslut som&lt;br&gt;begränsar möjligheten att sälja egendomen. Så är förhållandet på vissa&lt;br&gt;områden där marköverlåtelse är - eller framför allt har varit - ett led i att&lt;br&gt;staten stimulerar viss verksamhet, exempelvis egendom upptagen på den&lt;br&gt;s.k. jordfonden. Vad gäller försäljning av viss mark i fjällvärlden har&lt;br&gt;riksdagen anbefallt särskild återhållsamhet av hänsyn bl.a. till rennä-&lt;br&gt;ringens intressen och det allmänna intresset av en så långt möjligt orörd&lt;br&gt;natur i fjällområdena. Statens kronoholmar får säljas endast om naturvår-&lt;br&gt;dens, kulturminnesvårdens, friluftslivets, fiskenäringens eller något annat&lt;br&gt;allmänt intresse i övrigt inte är nämnvärt berört. Egendom som är&lt;br&gt;testamenterad eller donerad till staten med villkor att staten inte får&lt;br&gt;avhända sig egendomen, kan i princip inte säljas eller på annat sätt&lt;br&gt;överlåtas. Det kan finnas fastigheter som utgör en del av vårt kulturarv&lt;br&gt;eller som av andra skäl, t.ex. hänsynen till naturvården eller totalförsvaret,&lt;br&gt;bör förbli i statlig ägo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bl.a. riksdagens intentioner på olika områden skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses anser regeringen att det i budgetlagen bör tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse om att statens fasta egendom inte får säljas om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för att den skall förbli i statens ägo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsgränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen innebär den inskränkningen att regeringen -&lt;br&gt;undantagandes försäljning av fast egendom till kommun för samhälls-&lt;br&gt;byggnadsändamål - inte får besluta om försäljning av fast egendom om&lt;br&gt;dess värde överstiger 5 miljoner kronor. Under förutsättning att över-&lt;br&gt;skottet från försäljningen används för investeringar i form av bygg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktion eller inköp samt planeras och genomförs så att statens samlade Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;förmögenhet inte urholkas, får regeringen dock besluta om försäljning av&lt;br&gt;fast egendom vars värde inte överstiger 50 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beloppsgräns ger i och för sig inte några garantier för att endast de&lt;br&gt;politiskt intressanta ärendena underställs riksdagen. Det är ändå ett enkelt&lt;br&gt;sätt att avlasta riksdagen försäljningsärenden av rutinkaraktär samtidigt&lt;br&gt;som överlåtelseförfarandet inte försvåras eller fördröjs i onödan. Ett&lt;br&gt;slopande av beloppsgränser skulle kräva ett tämligen omfattande regelverk&lt;br&gt;för om och när försäljning far ske. Det finns risk för att handläggningen&lt;br&gt;av ärendena då skulle kompliceras och fördröjas. Under senare tid har&lt;br&gt;med nu gällande beloppsgränser endast ett fåtal ärenden behövt under-&lt;br&gt;ställas riksdagen. Det finns därför anledning att behålla ett system med&lt;br&gt;beloppsgränser. En annan fråga är om nuvarande beloppsgränser är väl&lt;br&gt;avvägda och om det överhuvudtaget finns anledning att behålla två olika&lt;br&gt;beloppsgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan riksdagen år 1988 bemyndigat regeringen att under ovan angivna&lt;br&gt;förutsättningar om reinvestering sälja fast egendom vars värde inte över-&lt;br&gt;stiger 50 miljoner kronor, har de faktiska förhållandena på området&lt;br&gt;ändrats i väsentliga hänseenden. Bemyndigandet tog framför allt sikte på&lt;br&gt;försäljning av statens kommersiella fastigheter. Under senare tid har&lt;br&gt;mycket stora delar av statens bestånd av sådana fastigheter överförts till&lt;br&gt;av staten ägda aktiebolag. Kvar i statens direkta ägo finns endast fast&lt;br&gt;egendom som inte har bedömts lämplig för annat ägande. Man har av&lt;br&gt;t.ex. kulturhistoriska eller försvarspolitiska skäl ansett att vissa fastigheter&lt;br&gt;även i fortsättningen skall förvaltas av myndigheter. En stor del av detta&lt;br&gt;bestånd av direktägd fast egendom kommer aldrig att säljas. Försäljning&lt;br&gt;av statens direktägda fasta egendom kan därför förväntas ske i relativt&lt;br&gt;liten omfattning om inte beslut tas om stora strukturförändringar eller&lt;br&gt;omfattande nedläggningar av statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det år 1988 föreskrivna villkoret att överskottet från försäljningen&lt;br&gt;normalt skall återanvändas for investeringar i form av byggproduktion&lt;br&gt;eller inköp har blivit otidsenligt. Sedan dess har en ny ordning for&lt;br&gt;styrning av statens investeringar införts. Riksdagen tar numera ställning&lt;br&gt;till investeringsplaner där de större investeringsobjekten anges. Regeringen&lt;br&gt;kan därför inte genomföra större anskaffningar utan riksdagens kännedom.&lt;br&gt;Den fasta egendom som staten numera äger direkt är av sådan karaktär att&lt;br&gt;större försäljningar knappast är aktuella. De samlade årliga investeringar-&lt;br&gt;na kan därför antas komma att vara vida större än försäljningarna och det&lt;br&gt;finns således heller ingen risk för att statens samlade nettoförmögenhet&lt;br&gt;urholkas. Till detta kommer att i stort sett alla fastighetsforsäljningar&lt;br&gt;under senare år har bedömts vara omfattade av den högre beloppsgränsen,&lt;br&gt;dvs. frigjorda medel har använts for återinvesteringar. Av dessa skäl kan&lt;br&gt;det aktuella kravet på återinvestering slopas utan att riksdagens finans-&lt;br&gt;makt undergrävs. Det är således tillräckligt att i lagen ha en enda&lt;br&gt;beloppsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förutsättningar som förelåg då regeringen bemyndigades att sälja&lt;br&gt;fast egendom till en värde om högst 50 miljoner kronor är inte längre&lt;br&gt;aktuella sedan huvuddelen av statens fastighetsbestånd förts över till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiebolag. Beståndet av kvarvarande direktägd fast egendom har därför Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;fått en helt annan karaktär än det hade så sent som i slutet av 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förhållande talar i någon mån for att en beloppsgräns som är lägre&lt;br&gt;än 50 miljoner kronor skulle kunna motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande beloppsgränsen om 50 miljoner kronor har emellertid&lt;br&gt;fungerat väl. Försäljningsinkomsten har oftast använts för återinvestering&lt;br&gt;och därför har den högre beloppsgränsen tillämpats vid i stort sett alla&lt;br&gt;fastighetsförsäljningar. Att behålla denna beloppsgräns innebär därför i&lt;br&gt;praktiken inte någon utvidgning av bemyndigandet i förhållande till vad&lt;br&gt;som nu gäller. En lägre gräns skulle däremot leda till att riksdagen i ökad&lt;br&gt;utsträckning belastas med rutinärenden. Genomförandet av många&lt;br&gt;fastighetsförsäljningar skulle då fördröjas och försvåras och risken för att&lt;br&gt;staten försitter lämpliga tillfällen skulle öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör därför få besluta om försäljning av statlig fast egendom&lt;br&gt;när egendomens värde inte överstiger 50 miljoner kronor. I likhet med&lt;br&gt;vad som redan gäller skall regeringen utan hinder av någon värdegräns&lt;br&gt;och sådana omständigheter som nämns i det föregående få sälja fast&lt;br&gt;egendom till kommun för samhällsbyggnadsändamål. Rätten att sälja fast&lt;br&gt;egendom är en av de rättigheter som regeringen föreslås få delegera. Det&lt;br&gt;är regeringens avsikt att vid delegeringen använda försiktigt satta och&lt;br&gt;differentierade värdegränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med värde avses enligt nuvarande regler på området i första hand den&lt;br&gt;fasta egendomens taxeringsvärde. Normen har den fördelen att den är lätt&lt;br&gt;att tillämpa och leder till att man redan i inledningen av ett försäljnings-&lt;br&gt;ärende vet om ärendets avgörande fordrar riksdagens medverkan eller&lt;br&gt;inte. Det har dock sina nackdelar att utgå från taxeringsvärdet. Det är&lt;br&gt;förhållandevis vanligt förekommande att statens fasta egendom inte åsätts&lt;br&gt;något taxeringsvärde alls. Just för att det är statens egendom finns det&lt;br&gt;dessutom risk för ett alltför lågt taxeringsvärde. Detta talar för att en&lt;br&gt;särskild värdering bör äga rum inför en försäljning. Eftersom staten som&lt;br&gt;säljare har ett intresse av att ha en korrekt uppfattning om egendomens&lt;br&gt;marknadsvärde, sker sådana värderingar regelmässigt redan i dag. Ett krav&lt;br&gt;på en särskild värdering inför en försäljning leder därför inte till något&lt;br&gt;merarbete eller några ytterligare kostnader. Det marknadsvärde som egen-&lt;br&gt;domen vid en sådan särskild värdering åsätts bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening få avgöra frågan om försäljningsärendet kräver riksdagens med-&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässiga villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1942 uttalades att full affärsmässighet bör gälla vid försäljning&lt;br&gt;av statens fasta egendom. En bestämmelse som lagfäster denna centrala&lt;br&gt;princip bör tas in i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässighet innebär att det skall tillses att priset blir så fördelaktigt&lt;br&gt;som möjligt för staten och att försäljningar till underpris inte äger rum.&lt;br&gt;Vidare skall försäljningsärenden handläggas utan ovidkommande hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid skilda tillfällen beslutat om avsteg från principen om Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;full affärsmässighet vid försäljning av vissa egendomstyper t.ex. egendom&lt;br&gt;som är upptagen på den tidigare nämnda jordfonden, vid friköp av&lt;br&gt;fjällägenhet och vid försäljning av krononybyggen i samband med&lt;br&gt;avveckling av åborättsinstitutet. Det finns därför ett behov av en&lt;br&gt;bestämmelse som medger avsteg från principen om affärsmässighet då&lt;br&gt;särskilda skäl talar för detta. Så kan vara fallet såväl vid försäljning av&lt;br&gt;vissa egendomstyper, exempelvis de ovan nämnda, som då detta sker för&lt;br&gt;vissa ändamål. Avsteg från principen om full affärsmässighet har främst&lt;br&gt;gjorts då staten önskat stimulera viss verksamhet. Det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att en restriktiv bedömning är påkallad. Vid en sådan bedömning&lt;br&gt;bör egendomens värde tillmätas betydelse. Regeringen avser inte att utan&lt;br&gt;riksdagens bemyndigande göra avsteg från principen om affärsmässighet&lt;br&gt;vid försäljning av egendom som har ett betydande värde. Någon uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse om en värdegräns behöver dock inte tas in i budgetlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har bemyndigat regeringen att i vissa fall besluta om att&lt;br&gt;överlåta fast egendom utan ersättning. Så är förhållandet i fråga om fast&lt;br&gt;egendom som behövs för järnväg eller allmän väg. Det krävs dock att&lt;br&gt;egendomens värde inte överstiger fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet tillkom ursprungligen i slutet av förra seklet för att&lt;br&gt;främja järnvägsnätets utbyggnad. Sedan utbyggnaden upphört och de&lt;br&gt;privata järnvägarna förstatligats, har bemyndigandet i denna del förlorat&lt;br&gt;aktualitet. Man kan även spåra ett föråldrat tänkande bakom bemyndigan-&lt;br&gt;det i fråga om egendom som behövs för allmän väg. I dagens samhälle&lt;br&gt;skulle staten på lika goda grunder kunna skänka bort fast egendom för att&lt;br&gt;stimulera byggandet av exempelvis flygplatser, hamnar och anläggningar&lt;br&gt;för telekommunikation. Enligt regeringens uppfattning finns det därför&lt;br&gt;inte skäl att i budgetlagen föra in en bestämmelse som motsvarar&lt;br&gt;bemyndigandet. Det finns inte heller anledning att frångå principen om&lt;br&gt;affärsmässighet vid överlåtelser av det aktuella slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att en kommun utan vederlag har överlåtit fast&lt;br&gt;egendom till staten för ett särskilt ändamål. Har staten inte disponerat&lt;br&gt;egendomen för ändamålet och begär kommunen att återfå den utan&lt;br&gt;ersättning, får regeringen vederlagsfritt överlåta den till kommunen om&lt;br&gt;detta med hänsyn till samtliga övriga omständigheter bedöms skäligt&lt;br&gt;(prop. 1970:108, SU 1970:112, rskr. 1970:277).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer fall av vederlagsfria överlåtelser till kommuner. Dessa&lt;br&gt;överlåtelser sker dock alltid på avtalsrättslig grund, dvs. det följer av det&lt;br&gt;ursprungliga avtalet mellan kommunen och staten att egendomen skall&lt;br&gt;återlämnas om den inte utnyttjas för det tänkta ändamålet. Överlåtelser&lt;br&gt;som följer av avtal behöver inte regleras i lag. Någon annan form av&lt;br&gt;vederlagsfria överlåtelser till kommuner har inte förekommit under senare&lt;br&gt;år. Därför behövs det inte tas in någon regel som motsvarar det aktuella&lt;br&gt;bemyndigandet i budgetlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte ovanligt att byte sker av statens fasta egendom. Ett behov&lt;br&gt;föreligger således av att ge regeringen möjlighet att besluta om detta&lt;br&gt;under samma förutsättningar som gäller för försäljning. En sådan rätt har&lt;br&gt;också förelegat för regeringen alltsedan 1942 års bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss lös egendom såsom byggnad på ofri grund och tomträtt har sådan Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;nära anknytning till fast egendom att regler som i olika sammanhang&lt;br&gt;gäller för fast egendom även tillämpas på denna lösa egendom. Såvitt&lt;br&gt;avser försäljning av statens egendom har det bemyndigande som gällt&lt;br&gt;sedan 1942 även omfattat upplåtelse av tomträtt samt försäljning och byte&lt;br&gt;av tomträtt och sådan byggnad som är lös egendom. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att det finns skäl att låta de regler som föreslås i detta avsnitt gälla&lt;br&gt;även för dessa typer av lös egendom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Aktier och andelar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall få besluta att sälja statens&lt;br&gt;aktier i bolag där staten har mindre än hälften av rösterna om inte&lt;br&gt;riksdagen för det bolaget beslutat annat. Regeringen får inte utan&lt;br&gt;riksdagens bemyndigande genom försäljning eller på annat sätt&lt;br&gt;minska statens ägarandel i bolag där staten har minst hälften av&lt;br&gt;rösterna. Försäljningen skall genomföras affärsmässigt om inte&lt;br&gt;särskilda skäl talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 257&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran. Svea hovrätt - som inte motsätter sig förslaget&lt;br&gt;- anför dock att även en mindre post aktier i ett större bolag kan ha ett&lt;br&gt;betydande förmögenhetsvärde och att det kan diskuteras vilken frihet&lt;br&gt;regeringen bör ha i fråga om att sälja sådana aktieinnehav. I stället för att&lt;br&gt;riksdagen från fall till fall kan förbehålla sig beslutanderätten, kan ett&lt;br&gt;alternativ till detta vara en värdegräns liknande den som föreslås&lt;br&gt;beträffande fast egendom. Enligt Statskontoret bör det övervägas att låta&lt;br&gt;alla åtgärder som väsentligt ändrar statens ägarinflytande och röstetal&lt;br&gt;under eller över de kritiska gränserna på 10, 30 respektive 50 procent&lt;br&gt;underställas riksdagen om inte annat meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Staten har med sitt aktieinnehav ett&lt;br&gt;betydande ägarengagemang i svenskt näringsliv. De företag som staten&lt;br&gt;äger eller har ägarintressen i varierar avsevärt i storlek och representerar&lt;br&gt;en mångfald olika verksamhetsinriktningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skilda motiv har under historiens lopp legat till grund för statens&lt;br&gt;förvärv och bildande av företag. Det första större statliga engagemanget&lt;br&gt;i ett aktiebolag uppstod när staten år 1907 förvärvade hälften av aktierna&lt;br&gt;i Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB). Den statliga företagssektorn&lt;br&gt;expanderade kraftigt under 1960-talet. Det fanns en önskan att organisera&lt;br&gt;redan befintlig statlig verksamhet i mer rationella och affärsmässiga&lt;br&gt;former och att korrigera upplevda brister i marknadssystemet. Under&lt;br&gt;1970-talet övertog staten av regional- eller arbetsmarknadspolitiska skäl&lt;br&gt;företag i krisbranscher som stål-, varvs- och textilindustrin. Under 1990-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talet har staten till följd av problemen i den finansiella sektorn övertagit Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ansvaret för banker med ett åtföljande stort antal fastigheter och&lt;br&gt;ytterligare industriföretag. Under senare år har också de tidigare&lt;br&gt;affärsverken Staten vattenfallsverk, Posten och Telia ombildats till av&lt;br&gt;staten helägda aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har under senare tid mycket stora delar av statens&lt;br&gt;fastighetsbestånd förts över till av staten hel- eller delägda aktiebolag. År&lt;br&gt;1991 inleddes dessutom en systematisk utförsäljning av aktier i statliga&lt;br&gt;företag. Nämnas kan t.ex. avyttringama av aktier i AssiDomän AB,&lt;br&gt;Pharmacia AB, Celsius AB och SSAB Svenskt stål AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver denna typ av betydande aktieposter i större av staten helägda,&lt;br&gt;eller tidigare helägda bolag, äger staten även diverse andra mindre&lt;br&gt;aktieposter. Som exempel på vanligt förekommande aktieinnehav kan&lt;br&gt;nämnas delägarskap i nationella och internationella bolag som idkar&lt;br&gt;branschservice. Affärsverken innehar större poster i vissa bolag som ett&lt;br&gt;led i verksamheten. I detta sammanhang kan Luftfartsverkets innehav i A-&lt;br&gt;banan Projekt AB nämnas. Det förekommer även att myndigheter&lt;br&gt;förvaltar obetydliga innehav av främst börsnoterade aktier som i flera fall&lt;br&gt;tillförts staten genom gåva eller på liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praxis i fråga om avhändelse av annan lös egendom än budgetmedel är&lt;br&gt;i det väsentliga ett utflöde av principen att vad som följer av ett&lt;br&gt;anslagsbeslut i fråga om förfogandet över de tillgångar som förvärvats för&lt;br&gt;anslaget skall gälla tills riksdagen beslutar annat. Lös egendom som&lt;br&gt;förvärvats enligt riksdagens beslut för att för framtiden vara statsegendom&lt;br&gt;får därför enligt praxis inte säljas utan riksdagens hörande (SOU 1972:15&lt;br&gt;s. 176).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RF 9:8 anges att statens medel och dess övriga tillgångar står till&lt;br&gt;regeringens disposition. Regeringens handlingsfrihet vid förfogandet över&lt;br&gt;statens egendom är emellertid begränsad. I RF 9:2 anges att statens medel&lt;br&gt;inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Av bestämmel-&lt;br&gt;sen får, enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 348), anses följa att egendom&lt;br&gt;som har anskaffats för medel som anvisats av riksdagen, inte får&lt;br&gt;disponeras på sätt som strider mot riksdagens anslagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens innehav av aktier torde nästan uteslutande kunna föras tillbaka&lt;br&gt;på riksdagsbeslut. Dessa beslut är vägledande för rätten att förfoga över&lt;br&gt;aktierna. De har oftast inneburit att bolag bildats med statliga medel för&lt;br&gt;att driva viss verksamhet. Det har även förekommit att riksdagen beslutat&lt;br&gt;om förvärv av bolag genom köp av aktier. Avsikten får vanligen anses ha&lt;br&gt;varit att aktierna för framtiden skall utgöra statsegendom. Av detta följer&lt;br&gt;att det är riksdagen som beslutar om försäljning av sådana aktier. I praxis&lt;br&gt;har också riksdagens samtycke krävts för överlåtelse av statens aktier eller&lt;br&gt;andra åtgärder som lett till en minskning av statens ägarandel i ett bolag&lt;br&gt;(se bet. s. 260 fi).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också åberopas starka sakskäl för att riksdagens bemyndigande Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;skall inhämtas vid aktieförsäljningar. Det ursprungliga beslutet om ett&lt;br&gt;engagemang har genomgående fattats under riksdagens medverkan, t.ex.&lt;br&gt;i form av att medel för aktieteckning anvisats. I många fall har detta skett&lt;br&gt;för att allmänna intressen av skilda slag skall kunna tillgodoses. I vissa&lt;br&gt;fall har bolagsformen valts som ett alternativ till verksamhet i myndig-&lt;br&gt;hetsform. Till detta kommer att försäljning av aktier i statsägda bolag ofta&lt;br&gt;avser stora värden. Såväl statsfinansiellt som med hänsyn till effekterna&lt;br&gt;på samhället i övrigt, har ändringar i statens aktieinnehav i allmänhet&lt;br&gt;större betydelse än t.ex. ändringar i det statliga fastighetsbeståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenhetsfördelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte rimligt att alla beslut om försäljning av statens aktier&lt;br&gt;prövas av riksdagen. Många försäljningsärenden är inte av den vikt att de&lt;br&gt;skall avgöras på denna nivå. Som exempel på ärenden som bör behandlas&lt;br&gt;på en lägre nivå kan nämnas försäljningar av obetydliga innehav av&lt;br&gt;främst börsnoterade aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av vikt att kravet på fortsatt inflytande från riksdagens sida över&lt;br&gt;väsentliga ändringar inom den statliga företagssektorn kan förenas med&lt;br&gt;önskemålet om flexibilitet i fråga om ägarstruktur och kapitalanskaffning.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning bör därför beslut om försäljning av aktier&lt;br&gt;i bolag där staten inte har en röstmajoritet - och där aktierna således&lt;br&gt;knappast innehas för att staten i bolagsform skall driva en verksamhet av&lt;br&gt;statligt intresse - i de flesta fallen kunna ankomma på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden som är av sådan vikt att beslutanderätten bör ankomma på&lt;br&gt;riksdagen är enligt regeringens uppfattning främst försäljning av aktier i&lt;br&gt;bolag där staten har en röstmajoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tänkas fall där staten har ett bestämmande inflytande över&lt;br&gt;verksamheten i ett aktiebolag utan att ha en röstmajoritet. Sådant&lt;br&gt;inflytande kan t.ex. grundas på avtal med övriga ägare. Inflytandet kan då&lt;br&gt;vidmakthållas oavsett statens andel av rösterna. En reglering av befogen-&lt;br&gt;heten att sälja statens aktier som bygger på begreppet bestämmande&lt;br&gt;inflytande är därför inte lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är 1990 gavs ett bemyndigande beträffande det statliga Förvaltnings-&lt;br&gt;aktiebolaget Fortia. Förvaltningsbolaget fick rätt att sälja aktier i av staten&lt;br&gt;helägda bolag så länge detta inte innebar att staten frånhändes röst-&lt;br&gt;majoriteten i något av bolagen. Det innebar att 49 procent av aktierna i&lt;br&gt;t.ex. LKAB kunde ha sålts utan att riksdagen dessförinnan haft möjlighet&lt;br&gt;att ta ställning till frågan. Detta bemyndigande kan uppfattas som väl&lt;br&gt;vidsträckt. Risk finns för att en sådan ordning i alltför stor utsträckning&lt;br&gt;urholkar riksdagens inflytande på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om staten efter en försäljning fortfarande har en röstmajoritet i&lt;br&gt;ett bolag, kan dock statens inflytande ha minskat väsentligt till följd av&lt;br&gt;försäljningen. Som närmare kommer att framgå nedan stadgar aktiebo-&lt;br&gt;lagslagen (1975:1385) ett visst inflytande för aktieägare som tillsammans&lt;br&gt;innehar en tiondel av rösterna i ett bolag. Inflytandet ökar för aktieägare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tillsammans innehar en tredjedel av rösterna. Det är således inte Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;likgiltigt för staten om den har 51 procent eller 100 procent av rösterna&lt;br&gt;i ett bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till detta anser regeringen att försäljning av aktier i av&lt;br&gt;staten helägda bolag, eller delägda bolag där staten har en röstmajoritet&lt;br&gt;eller äger hälften av rösterna för samtliga aktier i princip bör beslutas av&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan emellertid beträffande ett visst majoritetsägt bolag vilja&lt;br&gt;ha större befogenheter. För att skaffa sig önskad handlingsfrihet kan&lt;br&gt;regeringen då utverka ett särskilt bemyndigande av riksdagen att&lt;br&gt;beträffande just det företaget få vidta vissa slag av åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tänkas fall då det av olika skäl kan vara viktigt för staten att&lt;br&gt;ha kvar en minoritetspost i ett bolag. Riksdagen kan därför vilja&lt;br&gt;förbehålla sig rätten att besluta om en eventuell försäljning trots att staten&lt;br&gt;inte ens äger hälften av rösterna för samtliga aktier. Som ett exempel kan&lt;br&gt;nämnas statens köp av en mindre aktiepost i dåvarande Cementa AB.&lt;br&gt;Förvärvet gjordes i kontrollsyfte sedan bolaget blivit enda inhemska&lt;br&gt;producent av cement. Riksdagen kan av politiska skäl vilja förbehålla sig&lt;br&gt;rätten att fa besluta om försäljning av statens innehav av en minoritetspost&lt;br&gt;i t.ex. Celsius AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I aktiebolagslagen ges ett betydande inflytande för aktieägare som&lt;br&gt;tillsammans innehar en tredjedel av rösterna i ett bolag. Detta minoritets-&lt;br&gt;skydd innebär bl.a. att bolagsordningen vad gäller t.ex. bolagets verksam-&lt;br&gt;hetsinriktning, aktiekapitalets storlek och antalet styrelseledamöter inte&lt;br&gt;kan ändras utan att ett beslut om detta biträds av minoritetsägaren. Till&lt;br&gt;följd av denna reglering kan riksdagen önska förbehålla sig rätten att&lt;br&gt;besluta om försäljning av aktier i ett bolag om det leder till att statens&lt;br&gt;andel av rösterna, utan att vara en majoritetspost eller hälften av rösterna&lt;br&gt;för samtliga aktier, sjunker så att den inte längre överstiger en tredjedel&lt;br&gt;av rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I aktiebolagslagen föreskrivs vidare ett visst inflytande för aktieägare&lt;br&gt;som tillsammans innehar en tiondel av rösterna i ett bolag, bl.a. be-&lt;br&gt;träffande vissa beslut som avser redan utgivna aktier samt vissa ändringar&lt;br&gt;i bolagsordningen. Riksdagen kan därför önska förbehålla sig rätten att&lt;br&gt;fatta sådana beslut som innebär att statens andel inte längre överstiger en&lt;br&gt;tiondel av rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen skulle således på goda grunder kunna önska förbehålla sig&lt;br&gt;rätten att besluta om en försäljning av aktier i ett bolag trots att staten&lt;br&gt;inte har en röstmajoritet eller äger hälften av rösterna för samtliga aktier.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning bör det ankomma på riksdagen att&lt;br&gt;uttryckligen i varje särskilt fall ge till känna om den vill förbehålla sig&lt;br&gt;rätten att besluta om försäljning av aktier i bolag där staten har en&lt;br&gt;minoritet av rösterna för samtliga aktier. Om riksdagen inte fattat något&lt;br&gt;sådant beslut bör regeringen ha rätt att besluta om aktiernas försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av företag med statligt ägande är av staten helägda bolag. I&lt;br&gt;en hel del fall har staten också 50 procent av rösterna. Med hänsyn bl.a.&lt;br&gt;till de utförsäljningar av statliga företag som förevarit under senare år och&lt;br&gt;till arten av de bolag som alltjämt finns kvar i statlig ägo, är det rimligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anta att antalet företag med statligt ägande där staten inte har en Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;röstmajoritet i framtiden kommer att bli begränsat. Redan på grund av&lt;br&gt;detta finns inte skäl att - som Svea hovrätt antyder som en möjlighet -&lt;br&gt;införa någon värdegräns liknande den som föreslås för fast egendom. En&lt;br&gt;värdegräns vore dessutom olämplig av det skälet att den inte skulle fånga&lt;br&gt;upp sådana politiskt betydelsefulla innehav som representerar ett&lt;br&gt;förhållandevis begränsat förmögenhetsvärde. Även den av Statskontoret&lt;br&gt;förordade lösningen är opraktisk med hänsyn till det begränsade antalet&lt;br&gt;företag som är aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i budgetlagen bör tas in en tydlig och enkel&lt;br&gt;bestämmelse som - mot bakgrund av ovan angivna överväganden -&lt;br&gt;reglerar under vilka förutsättningar regeringen skall få besluta att sälja&lt;br&gt;statens aktier. Denna regel bör innebära att regeringen får besluta att sälja&lt;br&gt;aktier i ett bolag där staten har mindre än hälften av rösterna om inte&lt;br&gt;riksdagen för just det bolaget har beslutat annat. Regeringen bör däremot&lt;br&gt;inte utan riksdagens bemyndigande få besluta att sälja aktier i bolag där&lt;br&gt;statens har minst hälften av rösterna. Om riksdagen och regeringen&lt;br&gt;utnyttjar möjligheterna att knyta särskilda skyldigheter och befogenheter&lt;br&gt;till namngivna bolag, uppnår man nödvändig klarhet, stadga och&lt;br&gt;flexibilitet på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte bara genom försäljning av aktier som statens röstmajoritet&lt;br&gt;i ett bolag kan påverkas. Det kan även ske exempelvis genom utgivning&lt;br&gt;av konvertibla skuldebrev och riktade nyemissioner. För att riksdagen&lt;br&gt;skall kunna behålla sitt inflytande över väsentliga ändringar inom den&lt;br&gt;statliga företagssektorn, är det av vikt att den förbehålls rätten att besluta&lt;br&gt;om alla åtgärder som påverkar statens röstmajoritet i ett bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljning av aktier bör genomföras affärsmässigt. I likhet med vad&lt;br&gt;som föreslagits beträffande fast egendom bör regeringen även vid&lt;br&gt;försäljning av aktier få göra avsteg från denna princip om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl kan t.ex. vara att främja ökad&lt;br&gt;spridning av aktieägandet i ett bolag. Det har redan skett vid flera&lt;br&gt;tillfällen att privatpersoner har erbjudits att köpa mindre aktieposter till&lt;br&gt;ett förmånligare pris än vad som gällt för institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreslagits beträffande försäljning av aktier bör även gälla vid&lt;br&gt;byte av sådan egendom. De föreslagna reglerna bör även gälla statens&lt;br&gt;innehav av andelar i ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1995/96:141 föreslogs riksdagen bemyndiga regeringen att vidta&lt;br&gt;vissa förvaltningsåtgärder beträffande statliga företag, bl.a. försäljning av&lt;br&gt;aktier. Regeringen anmälde samtidigt att Budgetlagsutredningen kunde&lt;br&gt;komma med förslag som berör regeringens förvaltningsbemyndigande.&lt;br&gt;Den beredning av prop. 1995/96:141 som för närvarande pågår i&lt;br&gt;riksdagen pekar, enligt vad regeringen erfarit, mot att riksdagen lämnar&lt;br&gt;regeringen särskilda bemyndiganden beträffande vissa namngivna företag.&lt;br&gt;Detta förfarande är helt i linje med vad som förutsätts i den här före-&lt;br&gt;slagna regleringen. Sådana särskilda bemyndiganden, och motsvarande&lt;br&gt;tidigare givna bemyndiganden, kan således utan ändring fortsätta att gälla&lt;br&gt;när den föreslagna budgetlagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Annan lös egendom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Annan lös egendom än aktier skall regeringen&lt;br&gt;fä överlåta om egendomen inte längre behövs för statens verksamhet&lt;br&gt;eller blivit obrukbar eller om den inte anskaffats med statens medel.&lt;br&gt;Försäljningar skall genomföras affärsmässigt om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 270&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från begreppet fast&lt;br&gt;egendom - som till sin innebörd är definierat i lag - finns ingen reglering&lt;br&gt;som talar om vad som är lös egendom. Begreppet lös egendom kan inte&lt;br&gt;anges på annat sätt än genom en negativ bestämning. Det omfattar all&lt;br&gt;egendom, dvs. alla rättigheter av förmögenhetsnatur, som inte utgör fast&lt;br&gt;egendom. Utöver aktier kan som exempel på huvudkategorier av lös&lt;br&gt;egendom nämnas lösöre, fordringsrätter och immateriella förmögenhets-&lt;br&gt;rätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i detta avsnitt talas om lös egendom avses inte den lösa&lt;br&gt;egendom som utgörs av aktier. Inte heller avses den lösa egendom i form&lt;br&gt;av tomträtt och byggnad på annans grund som behandlas i avsnitt 10.2.&lt;br&gt;I detta avsnitt föreslås i stället en reglering for all annan lös egendom.&lt;br&gt;Förslaget kommer framför allt att få betydelse för den vanligt före-&lt;br&gt;kommande försäljningen av statens lösöre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praxis på området är att riksdagen beslutar om försäljning och annan&lt;br&gt;avhändelse av statens lösa egendom när egendomen har anskaffats för&lt;br&gt;medel anvisade av riksdagen och det kan anses följa av anslagsbeslutet att&lt;br&gt;riksdagen också skall besluta om en eventuell försäljning. Överlåtelse av&lt;br&gt;övrig lös egendom får beslutas av regeringen. Regeringen får dessutom&lt;br&gt;alltid sälja obrukbar eller obehövlig materiel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i stort sett enda formen av överlåtelse av lös egendom som rent&lt;br&gt;faktiskt äger rum är försäljning av obrukbar eller obehövlig materiel. Det&lt;br&gt;är överhuvud taget mycket svårt att tänka sig situationer där staten skulle&lt;br&gt;överlåta lös egendom som är brukbar och som den alltjämt behöver för&lt;br&gt;sin verksamhet. En sådan situation föreligger dock när regeringen någon&lt;br&gt;enstaka gång överlämnar museiforemål som statsgåvor. Riksdagen har inte&lt;br&gt;haft någon erinran mot att regeringen i de fåtal fall som varit aktuella&lt;br&gt;fattat sådana beslut utan att höra riksdagen (se t.ex. KU 1975:12 och bet.&lt;br&gt;1989/90:KrU7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenhetsfördelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ovan beskrivna ordningen - dvs. att anslagsbeslutet är avgörande for&lt;br&gt;senare förfogandeåtgärder - har enligt regeringens uppfattning i viss mån&lt;br&gt;blivit otidsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagsbeslutet ger inte alltid tillräcklig ledning for frågan om vilka&lt;br&gt;konkreta förfogandeåtgärder som får vidtas utan riksdagens medgivande.&lt;br&gt;Dessutom kan sambandet mellan en tillgång och ett anslag vara oklart. Ett&lt;br&gt;anslagsändamål kan vidare ha förlorat aktualitet. Långt ifrån alla statens&lt;br&gt;tillgångar kan föras tillbaka på anslag. Viss egendom har skänkts till&lt;br&gt;staten. Annan egendom har finansierats med avgiftsinkomster och&lt;br&gt;överskott av andra driftsmedel. Det finns också egendom som av hävd&lt;br&gt;innehas av staten. Till detta kommer att under senare år har allt fler&lt;br&gt;statliga investeringar finansierats med interna lån i Riksgäldskontoret.&lt;br&gt;Affärsverkens investeringar har även finansierats med lån hos andra&lt;br&gt;kreditgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till detta bör frågan om vem som äger besluta om för-&lt;br&gt;fogandet över statens lösa egendom inte längre bero av vad som kan anses&lt;br&gt;följa av ett anslagsbeslut. I stället bör finansieringen vara avgörande. Har&lt;br&gt;egendomen anskaffats med statens medel, bör riksdagen också besluta om&lt;br&gt;förfogandeåtgärdema. 1 övriga fall bör regeringen ha beslutanderätten. På&lt;br&gt;så sätt kan riksdagen även i fortsättningen behålla ett fast grepp över den&lt;br&gt;statliga förmögenhetsdispositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt praxis får regeringen sälja obrukbar eller obehövlig materiel.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning bör denna rätt vidgas till att även avse&lt;br&gt;annan lös egendom än materiel. Regeringen bör även få rätt att överlåta&lt;br&gt;sådan egendom på annat sätt än genom försäljning, t.ex. genom gåva. Det&lt;br&gt;bör därför tas in en bestämmelse i lagen om att regeringen får överlåta lös&lt;br&gt;egendom som inte längre behövs i statens verksamhet eller som blivit&lt;br&gt;obrukbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid försäljning av statens lösa egendom skall affärsmässighet&lt;br&gt;iakttas om inte särskilda skäl talar mot detta. Sådana särskilda skäl kan&lt;br&gt;exempelvis föreligga vid försäljning till utvecklingsländer. Det som gäller&lt;br&gt;för försäljning av lös egendom bör även gälla vid byte av sådan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Disposition av försäljningsinkomster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Har riksdagen beslutat om försäljningen skall&lt;br&gt;inkomsten redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten om inte&lt;br&gt;riksdagen bestämmer annat. Har regeringen beslutat om försäljningen&lt;br&gt;gäller följande. Har den försålda egendomen ingått i en verksamhet&lt;br&gt;för vilken riksdagen har godkänt en investeringsplan, får inkomsten&lt;br&gt;användas för att finansiera investeringar som ingår i planen. Om&lt;br&gt;egendomen har finansierats med anslag skall medel motsvarande&lt;br&gt;egendomens bokförda värde först redovisas mot en inkomsttitel, och&lt;br&gt;har egendomen finansierats med lån skall lånet först lösas. Med vissa&lt;br&gt;undantag får den inkomst som sedan återstår disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen har använts. Har egendomen&lt;br&gt;finansierats på annat sätt får hela försäljningsinkomsten disponeras&lt;br&gt;i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 275&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot det framlagda&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När en egendom säljs tillförs staten en&lt;br&gt;inkomst. Därför behövs inte endast regler som ger regeringen befogen-&lt;br&gt;heter att besluta om försäljning utan även föreskrifter som anger under&lt;br&gt;vilka förutsättningar regeringen får besluta hur sådana försäljnings-&lt;br&gt;inkomster skall disponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare var statens investeringar i allmänhet anslagsfinansierade. Det&lt;br&gt;fanns då ett tydligt samband mellan en av riksdagen beslutad medelsan-&lt;br&gt;visning och en viss investering. Under senare år har investeringar i ökad&lt;br&gt;utsträckning finansierats med lån. Detta har lett till att sambandet mellan&lt;br&gt;medelsanvisning och investering har upphört. Staten äger också tillgångar&lt;br&gt;som finansierats med avgiftsinkomster, bidrag eller gåvor. Dessutom finns&lt;br&gt;egendom som av ålder innehas av staten och där den ursprungliga&lt;br&gt;finansieringen är oklar. Oberoende av hur en tillgång har finansierats,&lt;br&gt;utgör inkomsterna från försäljningen av egendomen statens medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte fattat något beslut med generell verkan om hur&lt;br&gt;inkomster från försäljning av statens egendom får disponeras. Däremot&lt;br&gt;har riksdagen meddelat vissa särskilda beslut. Dessa beslut, liksom den&lt;br&gt;praxis som tillämpas, skiftar mellan olika slag av egendom och mellan&lt;br&gt;olika verksamhetsområden och t.o.m. mellan liknande verksamhetsom-&lt;br&gt;råden. Dessutom gäller olika villkor beroende på om egendomen har&lt;br&gt;finansierats med anslag, interna lån eller på annat sätt och om egendomen&lt;br&gt;har ett bokfört värde eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för en reglering är den att det är riksdagen som&lt;br&gt;bestämmer hur statens medel skall användas. En möjlig lösning vore&lt;br&gt;därför att föreskriva att alla inkomster från försäljning av statens egendom&lt;br&gt;skall tillföras en inkomsttitel på statsbudgeten. Medlen skulle då komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under riksdagens rådighet och få bidra till finansieringen av de utgifter Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;som riksdagen beslutar om. Det vore också en konsekvent tillämpning av&lt;br&gt;bruttoredovisning på statsbudgeten. En så kategorisk lösning är, enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning, av olika skäl inte är lämplig. Den är inte heller&lt;br&gt;nödvändig för att trygga riksdagens rätt att bestämma vad statens medel&lt;br&gt;skall användas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga denna rätt, är det tillräckligt att regeringen inte får&lt;br&gt;använda försäljningsinkomster för andra ändamål än sådana som riksdagen&lt;br&gt;på ett eller annat sätt har beslutat om. Säljs egendom och används&lt;br&gt;inkomsterna till att återanskaffa i huvudsak motsvarande egendom eller&lt;br&gt;för i huvudsak samma ändamål, kan riksdagen sägas ha kontroll över hur&lt;br&gt;medlen används. Det faktiska resultatet är att försäljningsinkomster tillförs&lt;br&gt;verksamheten och att motsvarande medel inte behöver anvisas med anslag&lt;br&gt;eller finansieras på annat sätt. Ett inslag av nettoredovisning föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har också kontroll över användningen av försäljningsin-&lt;br&gt;komstema om den för skilda verksamhetsområden tar ställning till eller&lt;br&gt;informeras om de större investeringar som skall genomföras varje år. På&lt;br&gt;liknande sätt förhåller det sig om riksdagen tar ställning till fleråriga&lt;br&gt;investeringsplaner och låneramar för investeringarna. Om försäljningsin-&lt;br&gt;komster - utan att passera statsbudgeten - finansierar sådana investering-&lt;br&gt;ar, kan riksdagen sägas ha kontroll över hur medlen används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid situationer då försäljningen av en egendom inte är&lt;br&gt;en normal och naturlig företeelse i en statlig verksamhet. Detta kan t.ex.&lt;br&gt;vara fallet om en försäljning hänger samman med att en statlig verksam-&lt;br&gt;het läggs ned, att dess verksamhetsform ändras påtagligt eller att omfatt-&lt;br&gt;ningen väsentligt förändras. I dessa fall ändras ändamålet för den statliga&lt;br&gt;verksamheten och för de medel som används i den. Det är då naturligt att&lt;br&gt;försäljningsinkomsten tillförs en inkomsttitel på statsbudgeten och att den&lt;br&gt;således inte får disponeras av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från dessa överväganden bör följande regler gälla för&lt;br&gt;dispositionen av inkomster från försäljning av statens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det ankommer på riksdagen att besluta om en försäljning av&lt;br&gt;egendom bör riksdagen också särskilt bestämma om försäljningsinkomsten&lt;br&gt;skall hanteras på något annat sätt än att föras till en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat om försäljningen, bör utgångspunkten vara&lt;br&gt;att regeringen endast får använda inkomster för sådana ändamål som&lt;br&gt;riksdagen på ett eller annat sätt beslutat om. Detta villkor är uppfyllt om&lt;br&gt;försäljningsinkomstema används för att återanskaffa egendom som&lt;br&gt;motsvarar den sålda egendomen eller används för i huvudsak samma&lt;br&gt;ändamål. Reglerna bör inte vara tvingande. Regeringen skall alltid ha&lt;br&gt;möjlighet att redovisa en forsäljningsinkomst mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till att börja med kan det vara lämpligt att särskilt reglera de fall då&lt;br&gt;den försålda egendomen har använts i en verksamhet för vilken riksdagen&lt;br&gt;har godkänt en investeringsplan. Regeringen bör få besluta att hela&lt;br&gt;inkomsten skall användas för att finansiera investeringar som ingår i&lt;br&gt;planen. Riksdagen kan ju fortfarande sägas ha kontroll över medlens an-&lt;br&gt;vändning. För riksdagens vidkommande innebär en tillämpning av regeln&lt;br&gt;endast att lägre anslag behöver anvisas eller mindre lånemedel behöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställas till förfogande för investeringar som riksdagen redan tidigare Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall - dvs. när regeringen har beslutat om försäljning av&lt;br&gt;egendom som inte har använts i en verksamhet för vilken riksdagen&lt;br&gt;godkänt en investeringsplan - bör, av skäl som framgår nedan, det sätt på&lt;br&gt;vilket anskaffningen av tillgången har finansierats vara avgörande för&lt;br&gt;regeringens rätt att disponera försäljningsinkomsten. Skilda regler bör&lt;br&gt;gälla beroende på om den försålda egendomen har finansierats med&lt;br&gt;anslag, lån eller på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anskaffningen av egendomen har finansierats med anslag får egen-&lt;br&gt;domens bokförda värde betydelse. Det bokförda värdet utgörs av&lt;br&gt;anskaffningsutgiften minskat med avskrivningar. Det bokförda värdet&lt;br&gt;motsvarar således de anslagsmedel som ännu inte förbrukats. Dessa medel&lt;br&gt;bör återföras till statsbudgeten. Detta kan ske genom att den del av&lt;br&gt;försäljningsinkomsten som motsvarar det bokförda värdet redovisas mot&lt;br&gt;en inkomsttitel. Den del som återstår bör regeringen få disponera. På detta&lt;br&gt;skapas ett incitament att eftersträva en så hög försäljningsinkomst som&lt;br&gt;möjligt. Denna återstående del av inkomsten bör dock inte få disponeras&lt;br&gt;fritt utan endast i den verksamhet där den försålda egendomen har&lt;br&gt;använts. På så sätt behåller riksdagen kontrollen över medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja affärsmässighet och för att undvika onödig admini-&lt;br&gt;stration, bör regeringen få disponera hela försäljningsinkomsten om den&lt;br&gt;uppgår till ett mindre belopp. Detta gäller bl.a. sådana enstaka investe-&lt;br&gt;ringar till mindre belopp som en myndighet gjort i anläggningstillgångar&lt;br&gt;för förvaltningsändamål utan att ta upp lån i Riksgäldskontoret. Även i&lt;br&gt;detta fall krävs dock att inkomsten disponeras i den verksamhet där den&lt;br&gt;försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen blir en annan när fast egendom eller aktier säljs i en&lt;br&gt;verksamhet där det inte finns en av riksdagen godkänd investeringsplan.&lt;br&gt;Överlåtelserna är exempel på försäljningsärenden som inte är normala och&lt;br&gt;naturliga företeelser i verksamheten utan som utgör väsentliga för-&lt;br&gt;ändringar av det sätt på vilket den bedrivs. Därför bör hela inkomsten vid&lt;br&gt;försäljning av sådan egendom redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om egendomen har finansierats med lån måste försäljningsinkomsten&lt;br&gt;i första hand användas för att återbetala lånet. Som ett incitament for att&lt;br&gt;uppnå så stora försäljningsinkomster som möjligt, bör regeringen få&lt;br&gt;besluta att överskottet skall få disponeras i verksamheten. Av skäl som&lt;br&gt;anförts ovan, bör detta dock inte gälla vid försäljning av fast egendom&lt;br&gt;eller aktier. Överskottet bör då redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffningen av den försålda egendomen kan även ha finansierats på&lt;br&gt;annat sätt än med anslag eller lån. Som exempel kan nämnas gåvor och&lt;br&gt;donationer samt egendom som anskaffats med medel från avgiftsfinans-&lt;br&gt;ierad verksamhet. I vissa fall har medel motsvarande avskrivningar och&lt;br&gt;avkastning fått behållas i verksamheten och kunnat användas för&lt;br&gt;investeringar. Dessutom finns egendom vars finansieringen inte kan&lt;br&gt;hänföras till en bestämd källa. 1 fall som nu nämnts bör regeringen få&lt;br&gt;besluta att hela försäljningsinkomsten skall disponeras i den verksamhet&lt;br&gt;där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut om hur försäljningsinkomster får disponeras kommer Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;att meddelas i en förordning, genom bestämmelser i regleringsbrevet för&lt;br&gt;en viss verksamhet eller genom ett särskilt beslut avseende inkomsten från&lt;br&gt;en viss försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Redovisning och revision&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Redovisningsskyldighet inför riksdagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen är redovisningsskyldig inför&lt;br&gt;riksdagen för statens medel och övriga tillgångar. Redovisnings-&lt;br&gt;skyldigheten omfattar även den verksamhet som bedrivs av staten&lt;br&gt;samt statens skulder och andra ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 119&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget eller har inga&lt;br&gt;invändningar mot det. Riksgäldskontoret anser dock att en årsredovisning&lt;br&gt;för staten också bör innehålla en resultatredovisning i vilken regeringen&lt;br&gt;anger mål och uppnådda huvudsakliga resultat inom de olika verksamhets-&lt;br&gt;områdena eller utgiftsområdena. Detta skulle, enligt kontoret, öka intresset&lt;br&gt;för årsredovisning för staten och medföra att den kom att utvecklas i&lt;br&gt;samklang med myndigheternas årsredovisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutar om skatt till staten&lt;br&gt;och bestämmer hur statens medel skall användas. Samtidigt ställer&lt;br&gt;riksdagen huvuddelen av statens medel till regeringens disposition.&lt;br&gt;Riksdagen granskar också rikets styrelse och förvaltning. Bland annat&lt;br&gt;dessa förhållanden utgör en naturlig grund för att regeringen skall ha en&lt;br&gt;allmän redovisningsskyldighet inför riksdagen. De frågor som bör ställas&lt;br&gt;är närmast vad som bör ingå i denna skyldighet och hur den skall&lt;br&gt;fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är för närvarande inte skyldig att lämna någon samlad&lt;br&gt;ekonomisk redovisning till riksdagen avseende t.ex. vilka inkomster som&lt;br&gt;uppburits och hur statens medel använts. Någon sådan redovisning har&lt;br&gt;heller inte lämnats. Riksrevisionsverket har dock publicerat en samlad&lt;br&gt;årsredovisning for staten avseende räkenskapsåret 1993/94. Den omfattar&lt;br&gt;dels balans- och resultaträkningar samt finansieringsanalys, dels en&lt;br&gt;sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skulder. Års-&lt;br&gt;redovisningen återgavs i sammandrag i 1995 års kompletteringsproposi-&lt;br&gt;tion (prop. 1994/95:150 bil. 1 s. 76). Riksrevisionsverket har även&lt;br&gt;publicerat en sådan årsredovisning avseende räkenskapsåret 1994/95 som&lt;br&gt;i sammandrag återgavs i 1996 års ekonomiska vårproposition (prop.&lt;br&gt;1995/96:150 bil. 1 s. 103).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldighet är ett vidare begrepp än bokföringsskyldighet. Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;Utöver de ekonomiska transaktioner som påverkar resultat och ställning,&lt;br&gt;innefattar redovisningsskyldigheten även den verksamhet som bedrivs och&lt;br&gt;resultatet av denna. Begreppet täcker dessutom innehåll, kvalitet och&lt;br&gt;relevans i den information som lämnas till mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldigheten bör enligt regeringens uppfattning omfatta&lt;br&gt;statens medel och tillgångar liksom statens verksamhet till den del de&lt;br&gt;handhas av regeringen eller av myndigheter under regeringen. Samtliga&lt;br&gt;statens medel och övriga tillgångar står dock inte till regeringens&lt;br&gt;disposition. Enligt RF 9:8 undantas tillgångar som är avsedda för&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild&lt;br&gt;förvaltning. Enligt RO 9:4 är det riksdagens förvaltningskontor som i&lt;br&gt;fråga om riksdagen och dess myndigheter handlägger frågor om för-&lt;br&gt;valtning av ekonomisk natur och som meddelar föreskrifter om detta. AP-&lt;br&gt;fonden är ett exempel på en institution som handhar tillgångar som i lag&lt;br&gt;avsatts till särskild förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens uppfattning praktiskt om regeringens&lt;br&gt;redovisning även omfattar de medel som handhas av riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter med undantag för Sveriges riksbank. En förutsättning för en&lt;br&gt;sådan redovisning är att riksdagens förvaltningskontor lämnar uppgifter&lt;br&gt;som underlag för redovisningen. Detta leder självfallet inte till att&lt;br&gt;regeringen övertar förvaltningskontorets befogenheter eller något som&lt;br&gt;helst sakansvar på området. Riksdagen och dess myndigheter skall&lt;br&gt;naturligtvis sköta sin bokföring inom ramen för riksdagens anvisningar på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av regeringens redovisningsskyldighet kan fullgöras inom ramen&lt;br&gt;för en årsredovisning till riksdagen. Årsredovisningen kommer då att&lt;br&gt;omfatta all den verksamhet staten bedriver oavsett finansiering och&lt;br&gt;kommer främst att innehålla sammanfattande ekonomiska uppgifter.&lt;br&gt;Regeringen avser att kommentera informationen och göra analyser som&lt;br&gt;ökar förståelsen för innebörden i siffrorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om de sakliga resultat som uppnås inom olika verksamhets-&lt;br&gt;områden kan däremot knappast ingå i en årsredovisning for staten såsom&lt;br&gt;Riksgäldskontoret föreslagit. Den statliga verksamheten är så omfattande&lt;br&gt;och mångfacetterad att det inte går att på ett kortfattat och överskådligt&lt;br&gt;sätt redogöra för resultat och effekter. Dessutom finns det i riksdags-&lt;br&gt;arbetet andra sammanhang som bättre lämpar sig för en redovisning av&lt;br&gt;verksamheten, dess resultat och effekter. I avsnitten 5.2 och 12.4 anger&lt;br&gt;regeringen hur redovisningsskyldigheten i olika avseenden avses fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Kraven på redovisningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bokföringen i staten skall fullgöras på ett sätt&lt;br&gt;som stämmer överens med god redovisningssed. Redovisningen skall&lt;br&gt;ge en rättvisande bild av statens verksamhet, det ekonomiska resulta-&lt;br&gt;tet och ställningen samt av förvaltningen av statens medel och övriga&lt;br&gt;tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 125&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga invändningar har i denna del framförts mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att en ekonomisk redovisnings-&lt;br&gt;skyldighet skall bli meningsfull krävs klart angivna grunder för hur bl.a.&lt;br&gt;bokföringen skall skötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vikten av detta kunde det i och för sig vara motiverat&lt;br&gt;att riksdagen beslutade om detaljerade bestämmelser för redovisningen i&lt;br&gt;staten. Det vore dock enligt regeringens bedömning opraktiskt att i lag&lt;br&gt;lägga fast sådana detaljerade ekonomiadministrativa regler. I stället bör&lt;br&gt;det vara tillräckligt att riksdagen beslutar om de allmänna krav som skall&lt;br&gt;gälla för redovisning. Med fördel kan detta ske med hänvisning till&lt;br&gt;begreppen god redovisningssed och rättvisande bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bokföringslagen, som endast gäller för näringsidkare, föreskrivs att&lt;br&gt;bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med&lt;br&gt;god redovisningssed. I årsredovisningslagen föreskrivs att årsredovis-&lt;br&gt;ningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god&lt;br&gt;redovisningssed. Vidare föreskrivs att balansräkningen, resultaträkningen&lt;br&gt;och noterna skall ge en rättvisande bild av ställningen och resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God redovisningsed innebär inte endast en allmänt accepterad praxis för&lt;br&gt;gott och sunt beteende, utan den formuleras och utvecklas också löpande&lt;br&gt;genom preciserade rekommendationer i olika frågor från bl.a. Bokförings-&lt;br&gt;nämnden. Enligt kommunallagen skall även kommunerna och landstingen&lt;br&gt;upprätta årsredovisningar med iakttagande av god redovisningssed. I&lt;br&gt;bokföringsförordningen föreskrivs att statliga myndigheter med iakttagan-&lt;br&gt;de av särskilda bestämmelser för statlig verksamhet skall fullgöra&lt;br&gt;bokföringsskyldigheten på det sätt som överensstämmer med god&lt;br&gt;redovisningssed. För myndigheter under regeringen utvecklas denna&lt;br&gt;redovisningssed av Riksrevisionsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skiljer sig mellan den statliga och den privata sektorn.&lt;br&gt;Staten behöver därför egna normer för vad som är god redovisningssed&lt;br&gt;och för vad som ger en rättvisande bild. På många områden sammanfaller&lt;br&gt;dock normerna inom samhällets olika sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället for att riksdagen beslutar om detaljerade regler för redovisning&lt;br&gt;i staten bör regeringen åläggas att meddela närmare bestämmelser for&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bokföring och redovisning. Regeringen bör kunna uppdra åt en annan Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;myndighet att medverka i detta arbete. De förordningar som regeringen&lt;br&gt;redan beslutat på området, och de tillämpningsföreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd som meddelats av Riksrevisionsverket, svarar enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning väl mot dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Revision&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens verksamhet skall granskas genom revi-&lt;br&gt;sion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 128&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga invändningar har riktats mot förslaget. Svea&lt;br&gt;hovrätt, som tillstyrker den föreslagna lagregleringen, anför i detta&lt;br&gt;sammanhang att formerna för revision av regeringens egen verksamhet&lt;br&gt;bör ses över. Enligt hovrättens uppfattning bör denna fråga övervägas i&lt;br&gt;samband med riksdagens arbete med saken. Riksrevisionsverket anser att&lt;br&gt;det är angeläget att en lag som reglerar revisionens omfattning, befogen-&lt;br&gt;heter m.m. kommer till stånd. En budgetlag kompletterad med en&lt;br&gt;revisionslag innebär enligt Riksrevisionsverket att Sverige får en rättslig&lt;br&gt;reglering som motsvarar den som finns i andra jämförbara länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutar om den statliga&lt;br&gt;verksamhetens inriktning och omfattning. En självklar del i ett sådant&lt;br&gt;beslutssystem är att riksdagen har ett ansvar for resultatet av verksam-&lt;br&gt;heten. Riksdagen har vidare ett ansvar för att redovisningen är rättvisande,&lt;br&gt;att förvaltningen fungerar säkert och effektivt samt att gällande före-&lt;br&gt;skrifter iakttas. Riksdagen har dessutom behov av att kunna följa att&lt;br&gt;statens medel används i överensstämmelse med vad riksdagen bestämt.&lt;br&gt;Riksdagen bör därför föreskriva att statens verksamhet skall granskas&lt;br&gt;genom revision. Av detta följer emellertid inte entydigt i vilken organisa-&lt;br&gt;torisk form granskningen bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansvarar inför riksdagen för den statliga verksamheten.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket granskar på regeringens uppdrag statlig verksamhet&lt;br&gt;för att säkerställa en så god effektivitet som möjligt samt för att&lt;br&gt;kontrollera att myndigheternas redovisning är tillförlitlig och att räkenska-&lt;br&gt;perna är rättvisande. Den information som kommer fram genom gransk-&lt;br&gt;ningen står också till riksdagens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionen av Statsrådsberedningen, de olika departementen och&lt;br&gt;Regeringskansliets förvaltningskontor - vilka alla utgör egna myndigheter&lt;br&gt;- utförs av regeringskansliets revisionskontor, som för närvarande är&lt;br&gt;administrativt inordnat i Civildepartementet. Revisionskontorets framtida&lt;br&gt;organisatoriska tillhörighet prövas for närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver svarar Riksdagens revisorer för en granskning av den statliga&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet synes förslaget på denna punkt lämna öppet om Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;revision avses kunna begränsas till intemrevision eller om extemrevision&lt;br&gt;förutsätts. I sistnämnda fall synes den revision som för närvarande sker&lt;br&gt;av regeringskansliet knappast stå i överensstämmelse med bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt granskningsbetänkande (bet. 1995/96:KU30) anser konstitutions-&lt;br&gt;utskottet att det är otillfredsställande att regeringskansliet inte är föremål&lt;br&gt;för en löpande extern revision. Utskottet förutsätter att det översynsarbete&lt;br&gt;som pågår leder fram till att regeringskansliet granskas av externa&lt;br&gt;revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att revisionen av statens verksamhet bör vara&lt;br&gt;självständig i förhållande till granskningsobjektet, göras opartiskt och ske&lt;br&gt;systematiskt mot bakgrund av väl definierade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller revisionen av regeringskansliet har regeringen ingen&lt;br&gt;annan uppfattning än Svea hovrätt, Lagrådet och konstitutionsutskottet.&lt;br&gt;Regeringens avsikt är därför att vidta åtgärder med sådan innebörd att&lt;br&gt;även regeringskansliet kommer att granskas av externa revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att införa en särskild lag som reglerar den revision som&lt;br&gt;Riksrevisionsverket utför bereds för närvarande inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Uppföljning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall noga följa hur statens in-&lt;br&gt;komster, utgifter och upplåning utvecklas i förhållande till beslutade&lt;br&gt;eller beräknade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 290&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte framställt några invändningar mot&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statens budgetprocess delas traditio-&lt;br&gt;nellt in i tre faser. Det är beredning, beslut och genomförande. Regering-&lt;br&gt;en är ansvarig för beredningen av budgetförslaget och genomförandet av&lt;br&gt;den beslutade verksamheten. Riksdagen beslutar om statsbudgeten. Under&lt;br&gt;genomförandet sker normalt en löpande uppföljning. Efter avslutat&lt;br&gt;budgetår finns därför en fjärde fas i budgetprocessen som omfattar&lt;br&gt;kontroll och utvärdering av de finansiella och sakliga resultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en budgetprocess skall vara effektiv krävs att alla dess faser&lt;br&gt;fungerar väl. Forskningsresultat på området talar för att en noggrann&lt;br&gt;uppföljning under genomförandet kan medverka till att skärpa budgetdis-&lt;br&gt;ciplinen. Det är därför, enligt regeringens uppfattning, angeläget att den&lt;br&gt;löpande uppföljningen under genomförandefasen förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på aktiv uppföljning skärps dessutom genom EU-medlemskapet. Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;Av artikel 104c i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;följer en skyldighet att ha nationella förfaranden på budgetområdet som&lt;br&gt;gör det möjligt att undvika alltför stora underskott. Sverige skall också,&lt;br&gt;enligt artikel 3 i ett protokoll som är bilaga till fördraget, snabbt och&lt;br&gt;regelbundet underrätta EG-kommissionen om det förväntade och faktiska&lt;br&gt;underskottet och om skuldnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning behöver även ske av att utgiftstak och ramar for utgiftsom-&lt;br&gt;råden inte överskrids. Aktiva åtgärder avseende olika anslag och&lt;br&gt;inkomsttitlar kan behöva vidtas för att de politiska avvägningar som&lt;br&gt;ligger i riksdagens beslut om utgiftstak och utgiftsramar skall bli realiteter&lt;br&gt;under budgetens genomförandefas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna styra den statliga verksamheten krävs att återföring av in-&lt;br&gt;formation sker snabbt. Detta är en förutsättning för att nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder skall kunna vidtas utan onödigt dröjsmål. För att ha tillräcklig&lt;br&gt;kontroll behöver regeringen under genomförandefasen noga följa hur&lt;br&gt;budgetens olika poster utvecklas i förhållande till den statsbudget som&lt;br&gt;riksdagen har beslutat. Det betyder att utvecklingen av inkomsttitlar och&lt;br&gt;anslag samt andra ekonomiska transaktioner som påverkar statens&lt;br&gt;lånebehov behöver uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att med lämplig periodicitet skaffa sig information om&lt;br&gt;utvecklingen så att vid behov korrigerande åtgärder kan vidtas eller&lt;br&gt;förslag om sådana åtgärder kan lämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Budgetprognoser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid minst två tillfällen under löpande budgetår&lt;br&gt;skall regeringen redovisa prognoser for riksdagen och förklara&lt;br&gt;väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se&lt;br&gt;bet. s. 292 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte framställt några invändningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen behöver prognoser - eller&lt;br&gt;underlag för prognoser - om hur statsbudgetens inkomster och utgifter&lt;br&gt;utvecklas samt om utgiftsramarna kommer att hålla. Dessutom behövs&lt;br&gt;prognoser om utnyttjandet av interna låneramar och krediter samt om&lt;br&gt;statens lånebehov. Sådana prognoser är av betydelse bl.a. för uppfölj-&lt;br&gt;ningen av den löpande budgeten, bedömningen av åtgärdsbehovet under&lt;br&gt;det löpande budgetåret och beredningen av budgeten for det kommande&lt;br&gt;budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör vid några tillfällen under löpande budgetår tillställas en&lt;br&gt;redovisning av budgetutfallet dittills under budgetåret och framför allt en&lt;br&gt;bedömning av utfallet for hela budgetåret. Sådan rapportering kan anses&lt;br&gt;ingå i den redovisningsskyldighet som regeringen har inför riksdagen (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 11.1). Om det visar sig att statsbudgeten eller delar av den utveck- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;las i en riktning som inte förutsetts vid budgetregleringen, kan innehållet&lt;br&gt;i prognoserna ge upphov till debatt och beslut i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att budgetprognoser&lt;br&gt;lämnas till riksdagen vid de tidpunkter som är föreskrivna för budget-&lt;br&gt;propositionen respektive den ekonomiska vårpropositionen. Sådana&lt;br&gt;prognoser, som avser det förväntade utfallet av innevarande års budget,&lt;br&gt;bör vara ett minst lika intressant beslutsunderlag för nästa års statsbudget&lt;br&gt;som det föregående årets utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetprognoser avses därför ingå i budgetpropositionen och den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen. Redovisningen kommer till följd av detta&lt;br&gt;att ske i september och april. Budgetprognoserna kan också överlämnas&lt;br&gt;till riksdagen med en skrivelse om detta vid något tillfälle bedöms&lt;br&gt;lämpligt. Något hinder finns självfallet inte för regeringen att lämna&lt;br&gt;ytterligare budgetprognoser till riksdagen vid andra tillfällen under året.&lt;br&gt;För att öka prognosernas informationsvärde avser regeringen att presentera&lt;br&gt;dem på ett sådant sätt att uppmärksamheten riktas mot sådana anslag,&lt;br&gt;inkomsttitlar och utgiftsramar där skillnaderna mellan budgeterade belopp&lt;br&gt;och beräknat utfall är väsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Statsbudgetens utfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall senast fyra månader efter ett&lt;br&gt;avslutat budgetår för riksdagen redovisa statsbudgetens preliminära&lt;br&gt;utfall samt förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp&lt;br&gt;och det preliminära utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se&lt;br&gt;bet. s. 295 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några större invändningar har inte framförts mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Efter avslutat budgetår lämnar&lt;br&gt;regeringen inte någon samlad redovisning till riksdagen av utfallet på de&lt;br&gt;olika inkomsttitlarna och anslagen m.m. jämfört med de belopp som tagits&lt;br&gt;upp i statsbudgeten. En sådan detaljerad utfallsredovisning utformas dock&lt;br&gt;av Riksrevisionsverket för regeringens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverkets rapport blir tillgänglig även för riksdagen. Den&lt;br&gt;underställs däremot inte riksdagen formellt och riksdagen far inte heller&lt;br&gt;på något annat sätt en samlad information om de skillnader som&lt;br&gt;uppkommit mellan de anslagsbelopp som anvisats av riksdagen och den&lt;br&gt;slutliga belastningen på respektive anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens redovisningsskyldighet får anses ingå att lämna en&lt;br&gt;sammanhållen redovisning till riksdagen av budgetutfallet på en detaljnivå&lt;br&gt;som motsvarar den på vilken riksdagen har beslutat om i statsbudgeten.&lt;br&gt;Det betyder att uppgifter skall lämnas om varje anslag och inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra betalningar som påverkar statens lånebehov skall beaktas. Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;Väsentliga skillnader i förhållande till av riksdagen beräknade och&lt;br&gt;beslutade belopp bör förklaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning av statsbudgetens detaljerade utfall för riksdagen kan&lt;br&gt;leda till att de statsfinansiella konsekvenserna av olika beslut upp-&lt;br&gt;märksammas i ökad utsträckning. Detta är särskilt angeläget i fråga om&lt;br&gt;lagreglerade skatteinkomster och transfereringsutgifter. En fördjupad&lt;br&gt;analys av utfallet bör även kunna bidra till ökad kunskap om och bättre&lt;br&gt;förståelse av de mekanismer som är verksamma på olika inkomst- och&lt;br&gt;utgiftsområden. I sin tur bör detta kunna bidra till en successivt förbättrad&lt;br&gt;precision i prognoser och budgetering och därmed till en förbättrad&lt;br&gt;budgetdisciplin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore önskvärt att redovisningen av statsbudgetens utfall - uppdelat&lt;br&gt;på inkomsttitlar och anslag och med förklaringar till väsentliga skillnader&lt;br&gt;mellan budgeterade belopp och utfall - lämnades till riksdagen i sådan tid&lt;br&gt;att den kunde utgöra underlag för riksdagens ställningstagande till den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen med dess förslag om utgiftstak och&lt;br&gt;utgiftsområden. Det skulle då krävas att redovisningen lämnades senast&lt;br&gt;före utgången av april.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av de rutiner och system som för närvarande används för&lt;br&gt;redovisning och rapportering i staten är det emellertid inte möjligt att&lt;br&gt;lämna en slutlig och kommenterad utfallsredovisning före utgången av&lt;br&gt;april. Så länge system och rutiner inte medger att en sådan redovisning&lt;br&gt;lämnas i tid till den ekonomiska vårpropositionen, skall regeringen i&lt;br&gt;stället överlämna en preliminär utfallsredovisning på lämplig detaljnivå&lt;br&gt;med enkla kommentarer. Den preliminära utfallsredovisningen bör&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen samtidigt med den ekonomiska vårpropositio-&lt;br&gt;nen. Redovisningen av det slutliga utfallet får i stället ingå i den&lt;br&gt;årsredovisning för staten som behandlas i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Årsredovisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Så snart som möjligt, dock senast nio månader&lt;br&gt;efter ett avslutat budgetår, skall regeringen se till att en årsredovis-&lt;br&gt;ning för staten lämnas till riksdagen. Årsredovisningen skall innehålla&lt;br&gt;resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys samt det&lt;br&gt;slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 298&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte framställt några större erinringar mot&lt;br&gt;förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 11 föreslås att det i budget-&lt;br&gt;lagen tas in en bestämmelse om att regeringen är redovisningsskyldig&lt;br&gt;inför riksdagen för den statliga verksamheten och för förvaltningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens medel och övriga tillgångar. Vidare föreslås att redovisningen skall Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;ge en rättvisande bild av statens verksamhet, det ekonomiska resultatet&lt;br&gt;och ställningen samt av förvaltningen av statens medel och övriga&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fullgöra en del av sin redovisningsskyldighet inför riksdagen bör&lt;br&gt;regeringen åläggas att se till att en årsredovisning för staten överlämnas&lt;br&gt;till riksdagen. Årsredovisningen bör innehålla resultaträkning, balans-&lt;br&gt;räkning och finansieringsanalys samt det slutliga utfallet på statsbudgetens&lt;br&gt;inkomsttitlar och anslag. Den bör även innehålla erforderliga förklaringar&lt;br&gt;och kommentarer. En sådan årsredovisning ger en samlad bild av statens&lt;br&gt;finansiella resultat och ställning och bör vara väl lämpad att utgöra&lt;br&gt;underlag för olika intressenters analys av statens ekonomi samt för den&lt;br&gt;politiska debatten. En årsredovisning för staten bör omfatta statens&lt;br&gt;samtliga medel, således även avgiftsfinansierad statlig verksamhet och&lt;br&gt;andra transaktioner som påverkar statens tillgångar och skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årsredovisningen bör däremot, som närmare utvecklas i avsnitt 11.1,&lt;br&gt;inte tas in i någon samlad redovisning av de sakliga resultat som uppnås&lt;br&gt;inom olika delar av den statliga verksamheten. Sådan redovisning bör av&lt;br&gt;skäl som anges i avsnitt 5.2 i stället lämnas i budgetpropositionen och i&lt;br&gt;andra propositioner eller i skrivelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang utreds för närvarande vilka krav som bör ställas på&lt;br&gt;företags och myndigheters redovisning av effekter på miljön av deras&lt;br&gt;verksamhet. När kraven fastställts är det naturligt att dessa i tillämpliga&lt;br&gt;delar även får gälla för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen för staten bör lämnas till riksdagen så snart det kan&lt;br&gt;ske. Med nuvarande rutiner är en årsredovisning klar åtta till nio månader&lt;br&gt;efter avslutat budgetår. Det bör på sikt vara möjligt att få fram en&lt;br&gt;årsredovisning som kan överlämnas till riksdagen innan kammaren gör&lt;br&gt;sommaruppehåll i arbetet. Under överskådlig tid kommer det dock&lt;br&gt;knappast att vara möjligt att färdigställa en årsredovisning i sådan tid att&lt;br&gt;den kan överlämnas till riksdagen vid den informationsmässigt mest&lt;br&gt;önskvärda tidpunkten, nämligen i slutet av april när riktlinjer för den&lt;br&gt;framtida ekonomiska politiken börjar beredas i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om årsredovisningen inte kan överlämnas till riksdagen i god tid innan&lt;br&gt;kammaren gör sommaruppehåll, bör man enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;vänta med presentationen till dess budgetpropositionen lämnas till&lt;br&gt;riksdagen i september, eller annorlunda uttryckt, nio månader efter&lt;br&gt;budgetårets utgång. Regeringen anser att det är otillfredsställande att en&lt;br&gt;årsredovisning för närvarande inte kan lämnas tidigare. I likhet med&lt;br&gt;Statskontoret och Riksrevisionsverket anser regeringen att strävan bör vara&lt;br&gt;att det slutliga utfallet skall kunna redovisas i anslutning till den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har i uppdrag att årligen utforma en årsredovisning&lt;br&gt;för staten och att lämna den till regeringen. I 1995 års ekonomiska&lt;br&gt;vårpropositionen (prop. 1995/96:150) sammanfattade och kommenterade&lt;br&gt;regeringen denna årsredovisning. Årsredovisning för staten är en ny&lt;br&gt;företeelse. För att hanteringen av den skall kunna utvecklas och finna&lt;br&gt;lämpliga former, anser regeringen att bestämmelser för närvarande inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör införas om det sätt på vilket riksdagen bör tillställas årsredovisningen. Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;Det bör därför räcka med att det i budgetlagen anges när riksdagen skall&lt;br&gt;få årsredovisningen, vad den i stort skall innehålla och att det är&lt;br&gt;regeringens skyldighet att ombesörja detta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Utgiftstak och utgiftsramar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 I beredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om regeringen avser att använda tak för&lt;br&gt;statens utgifter skall regeringen lämna förslag till beslut om utgiftstak&lt;br&gt;i den ekonomiska vårpropositionen. Om riksdagen beslutat att&lt;br&gt;hänföra statsutgifter till utgiftsområden skall regeringen i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för utgifternas&lt;br&gt;fördelning på utgiftsområden i den kommande budgetpropositionen.&lt;br&gt;Förslag om tak for statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar kan&lt;br&gt;avse längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 318&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under senare år har statsmakterna&lt;br&gt;beslutat om kraftfulla åtgärder for att bringa utvecklingen av statsbud-&lt;br&gt;getens underskott och statsskulden under kontroll. Detta är emellertid inte&lt;br&gt;något som endast behöver vidtas när en statsfinansiell krissituation är for&lt;br&gt;handen. I stället måste statens finanser ständigt hållas under sådan kontroll&lt;br&gt;att utvecklingen inte leder till nya krissituationer. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;etablera en varaktigt stram budgetdisciplin som kan medverka till en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling av statsfinanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsresultat indikerar att ett tydligt budgetpolitiskt åtagande från&lt;br&gt;regeringens sida kan medverka till att stärka budgetdisciplinen och att&lt;br&gt;främja en sådan positiv utveckling av statsfinanserna. De beslut som&lt;br&gt;riksdagen fattat om en rambeslutsmodell med utgiftsområden och ett tak&lt;br&gt;för de offentliga utgifterna, erbjuder en god grund för ett sådant budget-&lt;br&gt;politiskt åtagande. Båda ansatserna kan stödja en rambudgetprocess i&lt;br&gt;regeringens beredning av förslaget till statsbudget och i genomförandet av&lt;br&gt;den budgeterade verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i strävan att stärka budgetdisciplinen har riksdagen beslutat&lt;br&gt;att en s.k. rambeslutsmodell skall kunna tillämpas för riksdagens beslut&lt;br&gt;om statsbudgeten (1993/94:TK 1 och 2, bet. 1993/94:KU18, rskr.&lt;br&gt;1993/94:424 och bet. 1994/95: K.U2, rskr. 1994/95:5). Rambeslutsmodel len&lt;br&gt;innebär att riksdagen i ett tvåstegsforfarande först tar ställning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helheten i regeringens budgetförslag och därefter låter detaljerna anpassa Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;sig till denna. I det första steget fastställer riksdagen på förslag av&lt;br&gt;finansutskottet det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på&lt;br&gt;utgiftsområden genom ett enda beslut. 1 nästa steg fördelar utskotten&lt;br&gt;medel på anslag inom de olika utgiftsområdena. Varje utgiftsområde&lt;br&gt;behandlas som ett paket, där även fördelningen mellan anslagen avgörs&lt;br&gt;genom ett enda beslut. Regler om förfarandet finns i RO 3:2, 4:5 och&lt;br&gt;5:12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat (bet. 1995/96:KU21, rskr. 1995/96:157)&lt;br&gt;om indelningen av statsbudgeten i utgiftsområden. I enlighet med RO 3:2&lt;br&gt;kommer regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1997 därför att&lt;br&gt;innehålla en fördelning av anslagen på de av riksdagen beslutade&lt;br&gt;utgiftsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslutet om rambeslutsmodellen har riksdagen möjliggjort en&lt;br&gt;väsentlig uppstramning av riksdagens behandling av statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett ytterligare förfarande for att skärpa budgetdisciplinen skall ett&lt;br&gt;tak för de offentliga utgifterna kunna tillämpas (prop. 1994/95:150 bil. 1,&lt;br&gt;bet. 1994/95 :FiU20, rskr. 1994/95:447). Ett sådant utgiftstak kan utformas&lt;br&gt;så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå for de&lt;br&gt;offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Utgiftstaket kan anges i&lt;br&gt;nominella termer, främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som&lt;br&gt;gäller för den ekonomiska politiken. Valet av nivå utgör en avvägning&lt;br&gt;mellan å ena sidan önskemålet att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov&lt;br&gt;och å andra sidan önskemålet att uppnå en hållbar utveckling av de&lt;br&gt;offentliga finanserna. Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet&lt;br&gt;av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden och ger budget-&lt;br&gt;politiken en långsiktig inriktning med högre förutsebarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taket för de offentliga utgifterna skall kunna omfatta hela den&lt;br&gt;offentliga sektorn, således även socialförsäkringssektorn vid sidan av&lt;br&gt;statsbudgeten och kommunerna. Räntor på statsskulden skall dock inte&lt;br&gt;ligga under taket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par bestämmelser om förfarandet vid användning av tak for statens&lt;br&gt;utgifter och ramar för utgiftsområden bör enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;tas in i budgetlagen. Vad som då måste beaktas är att beslut om tak för&lt;br&gt;statens utgifter och om utgiftsramar kommer att fattas med tidsmässig för-&lt;br&gt;skjutning. I den ekonomiska vårpropositionen ingår förslag till ett flerårigt&lt;br&gt;beslut om utgiftstak och om riktlinjer för utgiftsområdena. Förslag till&lt;br&gt;beslut om ramar för utgiftsområden ingår däremot i budgetpropositionen.&lt;br&gt;Utgiftstak och utgiftsramar används for att inrikta en del av den framtida&lt;br&gt;ekonomiska politiken. Det är därför lämpligt att låta en bestämmelse i&lt;br&gt;budgetlagen anknyta till tilläggsbestämmelse 3.2.1 till riksdagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen bör anges att när regeringen avser att använda ett&lt;br&gt;kvantitativt preciserat tak for statens utgifter i beredningen av nästa års&lt;br&gt;statsbudget och i genomförandet av den budgeterade verksamheten, skall&lt;br&gt;regeringen i den ekonomiska vårpropositionen lämna förslag till beslut om&lt;br&gt;ett sådant utgiftstak. Hur ett sådant tak skall vara avgränsat eller utformat&lt;br&gt;bör dock inte regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör i budgetlagen anges att om riksdagen med stöd av be- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;stämmelsema i RO 5:12 beslutat hänföra statsutgifter till utgiftsområden,&lt;br&gt;skall regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer for&lt;br&gt;hur den avser att fördela statens utgifter på utgiftsområden eller grupper&lt;br&gt;av utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att ge ökad långsiktig stadga åt utgiftstak och utgiftsramar kan&lt;br&gt;regeringen vidare föreslå att riksdagen för en flerårsperiod beslutar om tak&lt;br&gt;för statens utgifter och godkänner riktlinjer för ramar för utgiftsområden&lt;br&gt;eller grupper av utgiftsområden for en flerårsperiod. Därför bör det i&lt;br&gt;budgetlagen anges att regeringen också kan lämna förslag om tak for&lt;br&gt;statens utgifter eller presentera riktlinjer för utgiftsramar som avser längre&lt;br&gt;tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som här beskrivs tillämpades i sina huvuddrag i 1996 års&lt;br&gt;ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150). I denna föreslog&lt;br&gt;regeringen således att riksdagen skulle fastställa ett utgiftstak för staten&lt;br&gt;och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten for år 1997, 1998&lt;br&gt;och 1999 samt att riksdagen skulle godkänna den preliminära fördelningen&lt;br&gt;på utgiftsområden. När utgiftstak och ramar för utgiftsområden har&lt;br&gt;använts ett par gånger och erfarenheter vunnits, kan det prövas om det är&lt;br&gt;lämpligt att precisera eller skärpa bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Under genomförandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Har riksdagen beslutat om ett tak for statens&lt;br&gt;utgifter, eller har riksdagen använt ramar for utgiftsområden vid&lt;br&gt;beslut om statsbudgeten, skall regeringen, om den anser att det&lt;br&gt;finns risk att utgiftstaket eller utgiftsramar kommer att överskridas,&lt;br&gt;vidta sådana åtgärder för att undvika detta som den har befogenhet&lt;br&gt;till eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 326&lt;br&gt;o.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser har inte haft någon erinran mot utredningens förslag&lt;br&gt;i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om regeringen föreslagit och&lt;br&gt;riksdagen beslutat att ett tak för statens utgifter skall tillämpas under&lt;br&gt;statsbudgetens genomförandefas är ett av syftena med detta att stärka&lt;br&gt;statsmakternas utgiftskontroll. Detsamma gäller om riksdagen använt&lt;br&gt;ramar for utgiftsområden i beredningen av besluten om statsbudgeten.&lt;br&gt;Statsmakterna har därmed åtagit sig att noga följa utvecklingen under&lt;br&gt;genomförandefasen och att vid behov vidta åtgärder för att bringa&lt;br&gt;utgiftsutvecklingen under kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 12.1 föreslås att regeringen skall ha en skyldighet att noga&lt;br&gt;följa hur statens inkomster, utgifter och upplåning utvecklas i förhållande&lt;br&gt;till beslutade eller beräknade belopp. Skyldigheten omfattar även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppföljning av utvecklingen i förhållande till utgiftstak och utgiftsramar. Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;Att noga följa utvecklingen innebär att regeringen med lämplig periodici-&lt;br&gt;tet skaffar sig information om den så att regeringen vid behov kan vidta&lt;br&gt;korrigerande åtgärder eller föreslå riksdagen sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 6.2 föreslås att den rätt som regeringen har att helt eller delvis&lt;br&gt;avstå från att utnyttja anvisade anslag skall komma till uttryck i budget-&lt;br&gt;lagen. En föreliggande risk att ett anslag väsentligt kommer att över-&lt;br&gt;skridas utgör i många fall ett tillräckligt skäl för regeringen att selektivt&lt;br&gt;eller generellt besluta att anvisade medel inte skall användas. Om ett&lt;br&gt;anslagsöverskridande hotar att medföra att även utgiftsområdet eller t.o.m.&lt;br&gt;utgiftstaket överskrids blir behovet av åtgärder särskilt stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 12.2 föreslås att regeringen vid minst två tillfällen under&lt;br&gt;löpande budgetår för riksdagen skall redovisa prognoser avseende utfallet&lt;br&gt;på bl.a. statens inkomster och utgifter och förklara väsentliga skillnader&lt;br&gt;i förhållande till de belopp som upptagits i statsbudgeten. Har riksdagen&lt;br&gt;beslutat om ett utgiftstak eller i beslutsprocessen använt utgiftsramar bör&lt;br&gt;även skillnader i förhållande till utgiftstak och utgiftsramar förklaras. Det&lt;br&gt;är vidare lämpligt att regeringen i ett sådant sammanhang redovisar vilka&lt;br&gt;åtgärder den själv vidtagit respektive vilka åtgärder den föreslår riksdagen&lt;br&gt;att besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutar riksdagen om ett beloppsmässigt preciserat utgiftstak eller&lt;br&gt;använder den sig av ramar för utgiftsområden skall detta, enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning, ses som ett allvarligt menat budgetpolitiskt åtagande. För&lt;br&gt;att markera detta bör det i budgetlagen föreskrivas en skyldighet för&lt;br&gt;regeringen att vidta eller föreslå åtgärder om den anser att det finns risk&lt;br&gt;att ett eller flera anslag kommer att överskridas i sådan omfattning att ett&lt;br&gt;beslutat utgiftstak eller tillämpade utgiftsramar i sin tur kommer att&lt;br&gt;överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Långsiktskalkyl&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om regeringen inte lämnar förslag om tak för&lt;br&gt;statens utgifter eller redovisar riktlinjer för ramar för utgiftsområden&lt;br&gt;för en flerårsperiod, skall den i stället presentera en långsiktig&lt;br&gt;beräkning av hur statens inkomster, utgifter och lånebehov kommer&lt;br&gt;att utvecklas som en följd av redan fattade beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 328&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under en följd av år presenterades i&lt;br&gt;kompletteringspropositionen en s.k. långtidsbudget. Under senare tid har&lt;br&gt;regeringen i stället tagit in vad som kallas en långsiktig konsekvenskalkyl&lt;br&gt;för statens inkomster och utgifter för en femårsperiod. Gemensamt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa dokument är att de visar utgifts- och inkomstutvecklingen på olika&lt;br&gt;områden till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden under väl&lt;br&gt;specificerade förutsättningar for den samhällsekonomiska utvecklingen.&lt;br&gt;Beräkningarna har inte varit någon prognos över den framtida utveck-&lt;br&gt;lingen utan syftat till att utgöra ett underlag vid utformningen av den&lt;br&gt;framtida budgetpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1995 års kompletteringsproposition ingick inte någon långsiktig&lt;br&gt;konsekvenskalkyl. I stället redovisade regeringen en plan för budget-&lt;br&gt;politiken de närmaste åren. I 1996 års ekonomiska vårproposition&lt;br&gt;presenterades en plan för statsbudgetens utveckling för en femårsperiod&lt;br&gt;som byggde på att preciserade budgetförstärkningar genomförs. Sådana&lt;br&gt;budgetpolitiska planer har passerat det steg i budgetprocessen som en&lt;br&gt;långsiktig konsekvenskalkyl utgör. Till skillnad från en konsekvenskalkyl&lt;br&gt;utgår en plan inte från en oförändrad politik utan den innefattar även mer&lt;br&gt;eller mindre fullständigt de olika budgetåtgärder som behöver vidtas for&lt;br&gt;att den underliggande utvecklingen skall kunna styras mot de uppsatta&lt;br&gt;målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen föreslår riksdagen ett flerårigt tak för statens utgifter&lt;br&gt;eller for riksdagen redovisar riktlinjer for ramar för utgiftsområden eller&lt;br&gt;en plan for hur statens inkomster, utgifter och lånebehov avses utvecklas&lt;br&gt;under en flerårsperiod är det inte nödvändigt att den också presenterar en&lt;br&gt;långsiktig konsekvenskalkyl. Detta hindrar naturligtvis inte att en sådan&lt;br&gt;ändå kan presenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken metoden med beslut om fleråriga utgiftstak eller metoden med&lt;br&gt;fleråriga riktlinjer för utgiftsområden är obligatorisk for regeringen. Det&lt;br&gt;kan därför inte uteslutas att regeringen någon gång finner skäl att avstå&lt;br&gt;från att föreslå riksdagen fleråriga tak for statens utgifter eller riktlinjer&lt;br&gt;för ramar for utgiftsområden. I så fall måste regeringen presentera något&lt;br&gt;annat material som kan ge riksdagen en uppfattning om hur statens&lt;br&gt;finanser kan komma att utvecklas under de närmaste fem åren. Det krav&lt;br&gt;som då kan ställas på regeringen är att den i vart fall presenterar en&lt;br&gt;långsiktskalkyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 &amp;nbsp;Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagen om statsbudgeten föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.1 avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 behandlas frågan om upphävande av äldre beslut och bemyndiganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Författningskommentar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om statsbudgeten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och god hushållning&lt;br&gt;iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet som sköts&lt;br&gt;av regeringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder&lt;br&gt;under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är enligt RF 1:6 ansvarig inför riksdagen för hur den styr&lt;br&gt;riket. Några allmänna krav som riksdagen kan ställa på regeringens&lt;br&gt;ledning samt genomförandet av statens verksamhet kommer till uttryck i&lt;br&gt;förevarande paragraf. Här anges även vad som i budgetlagen avses med&lt;br&gt;begreppet statens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1)&lt;br&gt;åsyftas med det i första stycket angivna uttrycket hög effektivitet att&lt;br&gt;statens verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att av riksdagen&lt;br&gt;angivna mål nås i så hög grad som möjligt inom ramen för tillgängliga&lt;br&gt;resurser. Verksamheten skall med andra ord genomföras på ett ändamåls-&lt;br&gt;enligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket god hushållning kan exemplifieras med att onödiga utgifter&lt;br&gt;skall undvikas, att verksamheten skall bedrivas med hög produktivitet och&lt;br&gt;att statens medel skall hanteras säkert. En god hushållning innefattar även&lt;br&gt;att statens tillgångar i övrigt samt statens skulder förvaltas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hög effektivitet i en verksamhet kan inte nås i en absolut bemärkelse.&lt;br&gt;Detta markeras i lagtexten genom att uttrycket eftersträvas används. När&lt;br&gt;det däremot gäller god hushållning är kraven mindre relativa. Vissa&lt;br&gt;minimikrav på ordning och sparsamhet måste uppfyllas. Därför används&lt;br&gt;uttrycket iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med statens verksamhet avses enligt andra stycket sådan verksamhet&lt;br&gt;som sköts av regeringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter&lt;br&gt;som lyder under regeringen. Lagen gäller inte sådan statlig verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs av statliga institutioner vilkas organisation och verksamhet&lt;br&gt;regleras i särskild lag, exempelvis AP-fonden och Sveriges riksbank. Inte&lt;br&gt;heller innefattas i begreppet sådan verksamhet som bedrivs av aktiebolag&lt;br&gt;som ägs av staten eller stiftelser där staten medverkat vid bildandet.&lt;br&gt;Verksamheten drivs då inte av det offentligrättsliga organet staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger en grund för vissa andra bestämmelser i budgetlagen.&lt;br&gt;För att en verksamhet skall kunna bedrivas effektivt krävs att mål sätts&lt;br&gt;upp för verksamheten och att dessa mål nås i en så hög grad som möjligt.&lt;br&gt;Bestämmelserna om resultatstyrning i 2 § kan medverka till hög&lt;br&gt;effektivitet och god hushållning. En förutsättning för en god hushållning&lt;br&gt;är att det föreligger en redovisningsskyldighet inför riksdagen, att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns föreskrifter om redovisningen och att statens verksamhet granskas Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;genom revision. Dessa frågor regleras i 44-46 §§. Förevarande paragraf&lt;br&gt;ger vidare en grund för bestämmelserna om uppföljning, prognoser och&lt;br&gt;utfall i 35-38 §§. Kraven på hög effektivitet och god hushållning kan&lt;br&gt;motivera att regeringen med stöd 7 § begränsar villkoren för utnyttjande&lt;br&gt;av anslag eller med stöd av 8 § beslutar att inte använda medel på ett&lt;br&gt;anvisat anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De inledande två paragraferna har rubriken Effektivitet och resultat. För&lt;br&gt;att uppnå bättre balans och även bättre täckning av avsnittets innehåll&lt;br&gt;förordar Lagrådet att rubriken i stället ges lydelsen Verksamhetsmål och&lt;br&gt;resultat. Enligt regeringens uppfattning fångar dock den föreslagna&lt;br&gt;rubriken upp och ger uttryck för essensen i de båda paragraferna på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall för riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de&lt;br&gt;resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf syftar till att genom resultatstyrning främja hög effektivi-&lt;br&gt;tet och god hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte som nämns i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) är&lt;br&gt;att klargöra för den som begär eller utnyttjar statliga medel for ett visst&lt;br&gt;ändamål, att han måste kunna ange vad han vill uppnå. Han måste också&lt;br&gt;vidta åtgärder så att de resultat som rent faktiskt uppnås kan redovisas&lt;br&gt;och jämföras med vad som var avsett. Ytterligare ett syfte är att&lt;br&gt;underlätta för riksdagens utskott att i ökad utsträckning ägna sig åt&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av resultatet av den verksamhet riksdagen&lt;br&gt;beslutat om. På detta sätt stärks även riksdagens roll i budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tar inte enbart sikte på åtgärder som faller inom finans-&lt;br&gt;maktens område. Bestämmelsen gäller även på t.ex. föreskrifts- och&lt;br&gt;kontrollmaktens områden, i vart fall till den del åtgärderna påverkar&lt;br&gt;statsbudgeten på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatredovisningens utformning och precision kommer att&lt;br&gt;variera mellan olika områden. Som närmare behandlas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 5.2) kan det på vissa områden vara svårt att&lt;br&gt;beskriva mål och uppnådda resultat med någon högre grad av precision.&lt;br&gt;På områden där det för närvarande inte förekommer någon resultatredo-&lt;br&gt;visning utgör bestämmelsen en uppfordran till fortsatt utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som tas upp i den allmänna motiveringen finns i budgetlagen&lt;br&gt;inga regler om den närmare utformningen av resultatstyrningen eller av&lt;br&gt;de begrepp som skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens möjligheter att redovisa mål och resultat förutsätter att den&lt;br&gt;får information av underställda myndigheter. Det är naturligt att myndig-&lt;br&gt;heternas redovisningen sker i årsredovisningarna. Myndigheterna lämnar&lt;br&gt;även rapporter och liknande i särskilda frågor eller på uppdrag av&lt;br&gt;regeringen. Ibland finns dock ingen myndighet som har till uppgift att i&lt;br&gt;sak administrera en viss verksamhet. I andra fall kan det vara till fördel&lt;br&gt;att utvärdering sker med ett längre tidsintervall eller av annan än den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrerande myndigheten. Resultatinformation kan även sökas utanför Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett hur informationen tas fram och med vilken frekvens det sker,&lt;br&gt;bör regeringen presentera den för riksdagen vid lämpliga tillfällen och i&lt;br&gt;lämplig form. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen, har det&lt;br&gt;i lagen inte tagits in någon föreskrift om när eller i vilken form en sådan&lt;br&gt;redovisning skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När riksdagen enligt 9 kap. 3-5 §§ regeringsformen anvisar anslag till&lt;br&gt;angivna ändamål, skall anslagstypema obetecknade anslag, reservations-&lt;br&gt;anslag eller ramanslag användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare villkoren för anslagen framgår av 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke erinras indirekt om att det är riksdagen som&lt;br&gt;enligt angivna lagrum i regeringsformen anvisar anslag och anger&lt;br&gt;ändamålen för anslagen. Anslagen utgör riksdagens viktigaste instrument&lt;br&gt;för att fördela medel till olika ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer också de villkor som gäller för medlens an-&lt;br&gt;vändande. Det sker på ett standardiserat sätt genom att det för skilda&lt;br&gt;ändamål anges med vilken typ av anslag medel skall anvisas. I paragrafen&lt;br&gt;anges vilka olika anslagstyper riksdagen skall använda sig av. Anslagsty-&lt;br&gt;perna skiljer sig åt ifråga om rätten för regeringen att överskrida anvisade&lt;br&gt;belopp och att använda outnyttjade medel under följande budgetår. Dessa&lt;br&gt;skilda villkor syftar till att ge anslagstypema egenskaper som svarar mot&lt;br&gt;behoven och förutsättningarna på olika statliga verksamhetsområden.&lt;br&gt;Valet av anslagstyp görs i allmänhet utifrån möjligheten att förutse&lt;br&gt;medelsbehovet för ett visst budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke ges en hänvisning till att de närmare&lt;br&gt;villkoren för de olika anslagstypema anges i de följande tre paragraferna.&lt;br&gt;1 4 § ges regler för obetecknade anslag, i 5 § för reservationsanslag och&lt;br&gt;i 6 § för ramanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagstyper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett obetecknat anslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får inte&lt;br&gt;användas under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de grundläggande villkoren för obetecknade anslag.&lt;br&gt;Benämningen obetecknat innebär att det för anslagstypen saknas villkor&lt;br&gt;som medger överskridande av anslagsbeloppet eller tidsmässig överföring&lt;br&gt;av de befogenheter som anslaget innebär. När riksdagen anvisar ett anslag&lt;br&gt;av denna typ benämns det enbart &amp;quot;anslag&amp;quot;, dvs. utan beteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reservationsanslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får&lt;br&gt;regeringen använda längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de grundläggande villkoren for reservationsanslag.&lt;br&gt;Anslagets befogenheter får överföras tidsmässigt, dvs. outnyttjade medel&lt;br&gt;får användas under senare budgetår. Medel får dock användas endast&lt;br&gt;under det år anslaget är uppfort på statsbudgeten samt under ytterligare&lt;br&gt;tre år. I likhet med den begränsning som gäller för obetecknade anslag,&lt;br&gt;får ett reservationsanslag inte överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ramanslag får regeringen tillfälligt överskrida genom att ta i anspråk&lt;br&gt;en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att ett&lt;br&gt;ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet&lt;br&gt;täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för&lt;br&gt;att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Outnyttjade medel får regeringen använda under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramanslagets befogenheter får överföras tidsmässigt och det anvisade&lt;br&gt;beloppet får under vissa förutsättningar överskridas. I de två första&lt;br&gt;styckena anges hur överskridande får ske och vilka begränsningar som&lt;br&gt;gäller. Vad gäller sparande finns bestämmelser i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras möjligheten till överskridande genom att en&lt;br&gt;anslagskredit utnyttjas. Finansiering med en anslagskredit innebär att en&lt;br&gt;viss del av följande års medel tas i anspråk i förskott. Som närmare&lt;br&gt;behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1) är detta en tillfällig&lt;br&gt;lösning. En sådan kredit förutsätts bli reglerad under det budgetår som&lt;br&gt;följer. Inget hindrar dock att krediten i stället regleras under en följd av&lt;br&gt;år eller att en anslagskredit rent av förblir utnyttjad under en längre&lt;br&gt;period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs den begränsningen att anslagskrediten får&lt;br&gt;motsvara högst tio procent av anslagsbeloppet. Därvid avses anslags-&lt;br&gt;beloppet under innevarande år. En kredit får således vid ett givet tillfälle&lt;br&gt;inte överstiga tio procent av anslagsbeloppet för det året. Har anslagskre-&lt;br&gt;diten utnyttjats maximalt under ett budgetår, finns inget utrymme for&lt;br&gt;ytterligare kredit under det följande året om inte anslaget då höjs. Höjs&lt;br&gt;anslaget under det följande året, finns möjlighet att ta i anspråk ytterligare&lt;br&gt;anslagskredit som motsvarar maximalt tio procent av höjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges regeringen möjlighet besluta om överskridande av&lt;br&gt;ett slag som för närvarande benämns merutgift. I paragrafen anges vissa&lt;br&gt;allmänna villkor som måste vara uppfyllda för att regeringen skall få fatta&lt;br&gt;ett beslut om överskridande. Utöver dessa villkor förutsätter ett sådant&lt;br&gt;beslut även att riksdagen har lämnat ett särskilt bemyndigande till att&lt;br&gt;överskridande far ske. Av skäl som närmare utvecklas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen bör en förhöjd kreditgräns och den möjlighet regeringen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att inhämta beslut om förhöjda anslag leda till att regeringen i mycket Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;begränsad utsträckning kommer att besluta om överskridande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ramanslag som anvisas för förvaltningsändamål och&lt;br&gt;liknande bör regeringens befogenheter att besluta om överskridande&lt;br&gt;begränsas till att täcka utgifter som riksdagen inte kände till då anslaget&lt;br&gt;anvisades. Alla sådana utgifter får dock inte täckas med överskridande.&lt;br&gt;Det skall dessutom vara fråga om tillfälliga utgifter som uppkommit&lt;br&gt;utanför en myndighets kontroll. Med detta avses ytterligare utgifter som&lt;br&gt;ålagts en myndighet till följd av riksdagsbeslut men som inte beaktats vid&lt;br&gt;budgeteringstillfället. Även kostnader till följd av force majeure-liknande&lt;br&gt;förhållanden, t.ex. omfattande skada på inventarier, kan räknas till sådana&lt;br&gt;särskilda utgifter. Det förhållandet att det bara i undantagsfall kan bli&lt;br&gt;aktuellt att besluta om överskridande och då endast för vissa typer av&lt;br&gt;utgifter, har markerats i paragrafen med att det skall vara fråga om en&lt;br&gt;särskild utgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anges i den allmänna motiveringen förutsätts det på ramanslag som&lt;br&gt;används för förvaltningsändamål nästan aldrig bli aktuellt att under&lt;br&gt;genomförandet av verksamheten öka anslagsutrymmet mer än vad som&lt;br&gt;ryms inom den maximala kreditgränsen om 10 procent. Skulle det i något&lt;br&gt;undantagsfall finnas behov av ännu större anslagsutrymme, finns sannolikt&lt;br&gt;skäl att i stället informera riksdagen och begära tilläggsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ramanslag som anvisas för bl.a. lagstadgade social-&lt;br&gt;försäkringsförmåner, avgifter till EU, räntor på statsskulden eller&lt;br&gt;garantier kan så stora och snabba förändringar inträffa att utgifterna inte&lt;br&gt;ryms inom den maximala kreditmöjligheten. Hinner ett tilläggsanslag då&lt;br&gt;inte anvisas, bör regeringen få besluta om överskridande om det krävs för&lt;br&gt;att det ändamål riksdagen beslutat med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de villkor som nu angetts kräver ett beslut om överskridande&lt;br&gt;riksdagens särskilda bemyndigande. Detta bemyndigande kan ha formen&lt;br&gt;av ett beslut från riksdagens sida om att överskridanden beloppsmässigt&lt;br&gt;skall avräknas mot reserver som riksdagen beslutat om. Riksdagen kan&lt;br&gt;också ha lämnat ett särskilt bemyndigande för ett visst anslag. Ett sådant&lt;br&gt;bemyndigande kan vara beloppsmässigt opreciserat. På detta sätt kan&lt;br&gt;rätten att besluta om överskridande vara knuten till vissa anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regeringen i ett enskilt fall i och för sig har möjlighet att&lt;br&gt;besluta om överskridande, behöver regeringen inte fatta ett sådant beslut.&lt;br&gt;Regeringen kan i stället välja att en anslagskredit skall utnyttjas eller att&lt;br&gt;underställa riksdagen ett förslag om tilläggsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tredje stycket anges att regeringen får använda outnyttjade medel&lt;br&gt;under följande budgetår. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 6.1) har det i lagen inte tagits in några begränsningar för&lt;br&gt;anslagssparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighetens skull bör anmärkas att anslagssparande kan uppkomma&lt;br&gt;på ett ramanslag samtidigt som överskridande (merutgift) medges. Detta&lt;br&gt;kan bli fallet om regeringen medger ett överskridande för ett visst&lt;br&gt;preciserat ändamål och myndigheten i den övriga verksamheten förbrukar&lt;br&gt;mindre än tilldelade medel eller om det funnits ett anslagssparande vid det&lt;br&gt;aktuella budgetårets början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser om anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag får regeringen besluta&lt;br&gt;om begränsningar i villkoren för utnyttjande av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika anslagstyper som anges 4-6 §§ skiljer sig åt genom att olika&lt;br&gt;villkor gäller i fråga om rätten att överskrida anvisade belopp och att&lt;br&gt;använda outnyttjade medel under senare år. De villkor som finns angivna&lt;br&gt;i paragraferna gäller i ledet mellan riksdagen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf regleras förhållandet mellan regeringen och dess&lt;br&gt;myndigheter. Regeringen behöver inte fullt ut föra samtliga befogenheter&lt;br&gt;vidare, utan att har en rätt att begränsa villkoren. Som anmärks i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 6.2) kan snävare villkor t.ex. motiveras av&lt;br&gt;en strävan till god hushållning med statens resurser, god måluppfyllelse&lt;br&gt;eller god budgetkontroll inom ramen för gällande verksamhetsmål och&lt;br&gt;anvisade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på villkorsbegränsningar som kan bli aktuella är att out-&lt;br&gt;nyttjade medel på reservationsanslag inte får användas så många år som&lt;br&gt;anslagstypen medger, att outnyttjade medel på ramanslag inte får sparas&lt;br&gt;i obegränsad utsträckning och att anslagskrediten på ramanslag sätts lägre&lt;br&gt;än vad riksdagen medgett. Som närmare behandlas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen förutsätts sistnämnda åtgärd bli vanligt förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella begränsningar av villkor kan exempelvis tas in i förordningar.&lt;br&gt;Specifika begränsningar av villkor som endast gäller för ett visst eller&lt;br&gt;vissa anslag kan tas in i bestämmelser för respektive anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall&lt;br&gt;användas, om detta är motiverat till följd av särskilda omständigheter i&lt;br&gt;en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra samhällsekonomiska&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regeringen en rätt att avstå från att utnyttja medel på&lt;br&gt;anvisade anslag. Bakgrunden till och skälen för bestämmelsen behandlas&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2). Regeringen får utnyttja denna&lt;br&gt;möjlighet endast om det är motiverat till följd av särskilda omständigheter&lt;br&gt;i en verksamhet eller av statsfinansiella eller - med det förtydligande som&lt;br&gt;Lagrådet föreslagit - andra samhällsekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilda omständigheter i en verksamhet avses främst att förut-&lt;br&gt;sättningarna i olika avseenden har ändrats i förhållande till vad som var&lt;br&gt;känt när riksdagen beslutade om anslaget. Möjligheter till besparingar kan&lt;br&gt;ha uppkommit till följd av att en verksamhet har kunnat genomföras till&lt;br&gt;en lägre kostnad än som var tänkt. Det kan vidare ha framkommit att&lt;br&gt;medel inte används på ett ändamålsenligt sätt eller att verksamheten inte&lt;br&gt;är effektiv. Missförhållanden kan ha uppdagats. De krav på hög effektivi-&lt;br&gt;tet och god hushållning, som enligt 1 § skall gälla i statens verksamhet,&lt;br&gt;kan motivera att anslag inte utnyttjas. Regeringen får självfallet inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlåta att utnyttja ett anslag enbart på grund av att den ogillar Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;anslagets syfte eller omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även statsfinansiella eller andra samhällsekonomiska skäl kan motivera&lt;br&gt;att medel på anvisade anslag inte bör utnyttjas. Åtgärder som betingas av&lt;br&gt;sådana skäl är generella till sin natur och riktas mot ett stort antal anslag.&lt;br&gt;En sådan prövningsrätt har sin främsta praktiska betydelse i ett läge då&lt;br&gt;det från stabiliseringspolitisk synpunkt är önskvärt att utan dröjsmål&lt;br&gt;begränsa de statliga utgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 42 § har regeringen en skyldighet att vidta åtgärder om det finns&lt;br&gt;risk för att ett tak för statens utgifter eller använda ramar för utgiftsom-&lt;br&gt;råden kommer att överskridas. Denna skyldighet kan leda till att&lt;br&gt;regeringen beslutar att medel på anvisade anslag inte skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är självfallet förpliktad att se till att de åtaganden som&lt;br&gt;staten har till följd av lag eller avtal fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen beslutar att inte utnyttja anvisade anslag skall detta&lt;br&gt;redovisas för riksdagen så snart det lämpligen kan ske, t.ex. i en ekono-&lt;br&gt;misk-politisk proposition, en tilläggsbudget eller i nästkommande&lt;br&gt;budgetproposition. En sådan redovisning kan även tas in i den års-&lt;br&gt;redovisning för staten som enligt 38 § skall lämnas till riksdagen. Det är&lt;br&gt;dock inte nödvändigt att redovisa rent budgettekniska omdispositioner&lt;br&gt;eller mindre besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsinkomster som beräknas av riksdagen skall redovisas mot inkomst-&lt;br&gt;titlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen anges att sådana statsinkomster som beräknas av riksdagen&lt;br&gt;skall redovisas på statsbudgeten mot poster som benämns inkomsttitlar.&lt;br&gt;Dessa poster bör indelas efter arten av inkomster. Bestämmelsen&lt;br&gt;behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer till vilka belopp statsinkomster av olika slag skall&lt;br&gt;beräknas. Dessa inkomster skall tas upp på inkomsttitel för att täcka de&lt;br&gt;utgifter på statsbudgeten som riksdagen beslutat om. Andra typer av&lt;br&gt;inkomster som staten har redovisas inte på statsbudgeten eller också&lt;br&gt;avräknas nettoutgiftema för verksamheten mot anvisat anslag. Detta&lt;br&gt;behandlas i 17 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning mot anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning mot anslag för transfereringar skall göras det budgetår då&lt;br&gt;betalning sker. Mot övriga anslag skall avräkning göras det budgetår till&lt;br&gt;vilket utgiften hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning mot inkomsttitlar för skatt skall göras det budgetår då Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;betalning erhålls. Mot övriga inkomsttitlar skall avräkning göras det&lt;br&gt;budgetår till vilket inkomsten hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall göras löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning&lt;br&gt;skall göras på någon annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges grundläggande bestämmelser för hur den ekonomiska&lt;br&gt;redovisningen skall ske mot anslag och inkomsttitlar. Detta behandlas&lt;br&gt;närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras hur utgifter som avser transfereringar - dvs.&lt;br&gt;inkomstöverföringar utan direkta motprestationer - skall redovisas på&lt;br&gt;statsbudgeten. Dessa anslag skall avräknas kassamässigt. Redovisningen&lt;br&gt;mot statsbudgeten skall således göras i anslutning till att betalning äger&lt;br&gt;rum. Inom kassamässigheten får även anses rymmas att preliminärskatt&lt;br&gt;för skattepliktiga förmåner innehålls för att något senare överföras till en&lt;br&gt;inkomsttitel. Vad gäller övriga utgifter skall en utgiftsbaserad redovisning&lt;br&gt;mot statsbudgeten ske. Det innebär att utgifterna skall avräknas mot&lt;br&gt;anslaget för det budgetår till vilken utgiften hänför sig, oberoende av när&lt;br&gt;betalningen verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vad som skall gälla för de statsinkomster som&lt;br&gt;redovisas mot inkomsttitlar. En kassamässig avräkning skall ske för&lt;br&gt;uppbörd av skatt. Till skatter räknas även vissa avgifter som trots be-&lt;br&gt;nämningen är skatter, t.ex. olika socialavgifter. Övriga inkomster skall&lt;br&gt;avräknas det budgetår till vilket inkomsten hänför sig oberoende av när&lt;br&gt;betalning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om specialdestinerade inkomster som bidrar till att täcka statens&lt;br&gt;utgifter för en verksamhet, följer av paragrafens första stycke att anslaget&lt;br&gt;avräknas under det år till vilket nettoutgiften hänför sig. Den del av&lt;br&gt;affärsverkens överskott som inlevereras till en inkomsttitel, betraktas som&lt;br&gt;en inkomst för statsbudgeten under det år då överskottet inlevereras även&lt;br&gt;om det grundas på föregående års ekonomiska resultat i myndigheten.&lt;br&gt;Detsamma gäller av Riksbanken inlevererade överskott och utdelningar&lt;br&gt;från andra rättssubjekt än staten. Vissa interna belopp som skall redovisas&lt;br&gt;mot inkomsttitel, exempelvis medel motsvarande avskrivningar, avräknas&lt;br&gt;i samband med myndighetens årsbokslut eller delårsrapport. I verksam-&lt;br&gt;heter med blandad finansiering är det inte alltid möjligt att särskilja de&lt;br&gt;delar av utgifterna och inkomsterna som skall avräknas mot ett visst&lt;br&gt;anslag. I sådana fall får kostnader och intäkter betraktas som närmevärden&lt;br&gt;för de belopp som skall avräknas mot statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att avräkningen skall göras löpande. Med detta&lt;br&gt;avses att avräkningen skall ske åtminstone varje månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket ges riksdagen en möjlighet att för ett anslag eller en&lt;br&gt;inkomsttitel besluta att avräkning skall ske på annat sätt än enligt reglerna&lt;br&gt;i första och andra stycket. Denna möjlighet kan riksdagen tänkas utnyttja&lt;br&gt;om det i ett visst fall är angeläget att avräkna på ett speciellt sätt eller om&lt;br&gt;man t.ex. vill skapa utrymme för en försöksverksamhet på ett område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagen utnyttjar denna möjlighet, kan det anges i beslutet om Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;respektive anslag eller inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ 12-14 §§ finns bestämmelser om befogenheter för regeringen att ikläda&lt;br&gt;staten ekonomiska förpliktelser enligt 9 kap. 10 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1387) om statens upplåning anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar regeringen får ta upp lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RF 9:10 anges att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande får ta&lt;br&gt;upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Bestämmelser&lt;br&gt;om statens upplåning har tagits in i en särskild lag, lagen (1988:1387) om&lt;br&gt;statens upplåning. I förevarande paragrafs andra stycke erinras om den&lt;br&gt;lagen. Regeringen får ett årligt bemyndigande att utan beloppsmässig&lt;br&gt;begränsning ta upp lån för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket avses några andra fall då regeringen får ikläda staten&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser. Detta kan ske under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 12-14 §§, dvs. med beställningar, åtaganden i den löpande&lt;br&gt;verksamheten och kreditgarantier. Regeringen kan även i andra former&lt;br&gt;inhämta befogenheter att göra åtaganden som innefattar ekonomiska&lt;br&gt;förpliktelser för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § meddelas grundläggande bestämmelser om beställningsbe-&lt;br&gt;myndiganden m.m., i 13 § ges föreskrifter om åtaganden i den löpande&lt;br&gt;verksamheten och i 14 § regleras under vilka förutsättningar regeringen&lt;br&gt;får ställa ut kreditgarantier. Avsnittet avslutas i 15 § med bestämmelser&lt;br&gt;om garantiavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om rättshandlingar företagna på statens vägnar i strid med&lt;br&gt;bestämmelserna i 12-14 §§ kan ogiltigförklaras behandlas utförligt av&lt;br&gt;Lagrådet i dess yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningsbemyndiganden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer får&lt;br&gt;regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersätt-&lt;br&gt;ning, lån eller liknande som medför utgifter även under senare budgetår&lt;br&gt;än det statsbudgeten avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges grundläggande bestämmelser om beställningsbemyndi-&lt;br&gt;ganden och liknande medgivanden från riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) skall&lt;br&gt;riksdagen bestämma det ändamål och den beloppsmässiga begränsning&lt;br&gt;som skall gälla för ett bemyndigande. Ett sådant bemyndigande knyts&lt;br&gt;alltså till en viss verksamhet eller till ett visst anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen gäller för alla beställningar eller beslut som medför utgifter Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;även under ett senare budgetår och utöver anvisat anslag. De typer av&lt;br&gt;beslut som avses i denna paragraf är sådana där beställningsbemyndigan-&lt;br&gt;den för närvarande vanligen används. Författningstexten täcker även andra&lt;br&gt;liknande beslut som kan förekomma. Särskilda regler gäller dock enligt&lt;br&gt;13 § för sådana åtaganden som är nödvändiga för den löpande verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten för regeringen att inför riksdagen redovisa beställningsbe-&lt;br&gt;myndiganden regleras i 44 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får ikläda staten sådana ekonomiska förpliktelser som är&lt;br&gt;nödvändiga för att den löpande verksamheten skall fungera tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen regleras sådana åtaganden som måste göras för att den&lt;br&gt;statliga förvaltningen och administrationen skall fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på åtaganden som regleras av paragrafen kan nämnas&lt;br&gt;avtal om anställning av personal, hyra av lokal, leverans av förbruknings-&lt;br&gt;materiel och hyra av kontorsutrustning. Åtagandena får inte gå längre än&lt;br&gt;vad som följer av god praxis, affärssed eller liknande inom ifrågavarande&lt;br&gt;verksamhetsområde om inte de särskilda förutsättningarna för statlig&lt;br&gt;verksamhet motiverar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För denna typ av ekonomiska förpliktelser - som till sitt ändamål&lt;br&gt;bestäms av att åtagandet endast får ske för att den löpande verksamheten&lt;br&gt;skall fungera tillfredsställande - finns ingen beloppsmässig begränsning.&lt;br&gt;Däremot ligger en begränsning i kravet på att den förpliktelse som staten&lt;br&gt;iklätts skall ha varit nödvändig för den verksamhet som riksdagen beslutat&lt;br&gt;om. I likhet med de åtagande som regleras i 12 § kan även dessa åtagan-&lt;br&gt;den medföra utgifter under senare budgetår än det budgetår för vilket&lt;br&gt;anslag har anvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i kommentaren till 44 § föreligger ingen&lt;br&gt;skyldighet för regeringen att inför riksdagen redovisa denna typ av&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer får&lt;br&gt;regeringen ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När detfinns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämman-&lt;br&gt;de göras utan att beloppet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen regleras framför allt kreditgarantier. En kreditgaranti är ett&lt;br&gt;statligt borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld. Kredit-&lt;br&gt;garantier används för att stödja verksamheter av samhälleligt intresse.&lt;br&gt;Med andra liknande åtaganden avses, som nämns i den allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiveringen (avsnitt 7.3), t.ex. förbindelser som syftar till att en banks Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;eller en annan institutions kapital skall hållas intakt eller inte understiga&lt;br&gt;en viss nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att det är riksdagen som bestämmer för&lt;br&gt;vilket ändamål och till vilket belopp kreditgarantier får lämnas. Ända-&lt;br&gt;målen skall vara tydligt angivna. Beloppen kan anges i form av ekono-&lt;br&gt;miska ramar. I takt med att de lån amorteras för vilka kreditgarantierna&lt;br&gt;har ställts som säkerhet, skapas vid oförändrade ekonomiska ramar&lt;br&gt;utrymme för att ställa ut nya garantier. Om däremot en garanti är knuten&lt;br&gt;till ett speciellt objekt, kan sådan överföring inte ske till ett annat&lt;br&gt;liknande objekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges regeringen en möjlighet att ställa ut kreditgarantier&lt;br&gt;och andra liknande åtaganden utan att beloppet begränsas. För detta krävs&lt;br&gt;- utöver att riksdagen angett ändamålet i bemyndigandet - att särskilda&lt;br&gt;skäl finns. Sådana särskilda skäl kan vara att frågan är av brådskande&lt;br&gt;natur eller att den gäller ett viktigt samhällsintresse. I vissa fall kan det&lt;br&gt;vara närmast omöjligt att beräkna ett belopp eller inte te sig meningsfullt&lt;br&gt;att göra detta. Även om någon beloppsmässig begränsning inte gäller för&lt;br&gt;regeringen, är det naturligt att regeringen å sin sida, i förhållande till den&lt;br&gt;som kommer i åtnjutande av garantin, eftersträvar att ställa upp sådana&lt;br&gt;begränsningar. Från det att regeringen begärde bemyndigandet fram till&lt;br&gt;att en enskild garanti ställs ut, kan det i många fall ha blivit möjligt och&lt;br&gt;meningsfullt att sätta upp en sådan begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 44 § skall regeringen årligen inför riksdagen redovisa de kredit-&lt;br&gt;garantier som den iklätt staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett åtagande enligt 14 § skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek skall&lt;br&gt;motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om&lt;br&gt;inte riksdagen för ett visst åtagande beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras garantiavgifter. Syftet med dessa avgifter är att&lt;br&gt;täcka statens administrationskostnader och förluster på grund av garantier.&lt;br&gt;En kostnadsrelaterad avgift leder också till att snedvridande subventioner&lt;br&gt;kan undvikas eller i vart fall bli tydliga. Detta behandlas närmare i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter skall enligt första stycket tas ut för sådana kreditgarantier och&lt;br&gt;andra liknande åtaganden som anges i 14 §. Avgiftens storlek skall&lt;br&gt;beräknas så att den motsvarar statens ekonomiska risk och övriga&lt;br&gt;kostnader för åtagandet. Därför skall så långt det är möjligt en differentie-&lt;br&gt;ring göras mellan olika garantier eller olika typer av garantier. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten för avgiftsnivån skall vara att avgiften skall täcka för-&lt;br&gt;väntade kostnader för den enskilda kreditgarantin eller den typ av&lt;br&gt;garantier som den tillhör. Utöver administrationskostnader avses framför&lt;br&gt;allt de kostnader som kan uppstå vid ett infriande av garantier. Det är i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhet möjligt att på förhand uppskatta risken för infriande av Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;garantier och för de kostnader som då uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger riksdagen möjlighet att i ett enskilt fall besluta att&lt;br&gt;avgiftens storlek skall bestämmas på ett annat sätt. En garantiavgift som&lt;br&gt;räknas fram enligt huvudregeln i paragrafen kan bli så hög att avgiften&lt;br&gt;skulle motverka syftet med garantin. Samtidigt kan det föreligga ett starkt&lt;br&gt;samhälleligt intresse av att stödja verksamheten. För att möjliggöra en för&lt;br&gt;samhället angelägen verksamhet, kan riksdagen i ett sådant fall besluta att&lt;br&gt;en avgift skall sättas ned eller inte utgå alls. En mycket hög avgift kan&lt;br&gt;vara ett uttryck för att ett anslag kan vara en bättre stödform än en&lt;br&gt;garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer beslutar om avgiftens storlek. Detta skall göras med ledning&lt;br&gt;av den ekonomiska risken eller riksdagens särskilda beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens avgränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till statsbudget enligt 9 kap. 6 § regeringsformen&lt;br&gt;skall omfatta alla inkomster och utgifter, med de undantag som anges i&lt;br&gt;17 § andra stycket och 18 §, samt andra betalningar som påverkar statens&lt;br&gt;lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RF 9:6 anges att regeringen skall lämna förslag till statsbudget till&lt;br&gt;riksdagen. Vissa ytterligare bestämmelser om statsbudgeten finns i&lt;br&gt;riksdagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf anges vad som skall ingå i regeringens förslag&lt;br&gt;till statsbudget. Förslaget skall - med vissa undantag som kommenteras&lt;br&gt;närmare i det följande - innehålla alla inkomster, utgifter och andra&lt;br&gt;betalningar som påverkar statens lånebehov. Bakgrunden till och syftet&lt;br&gt;med att låta statens lånebehov avgöra vad som skall ingå i statsbudgeten&lt;br&gt;är att säkerställa att den blir fullständig i detta avseende. Avgränsningen&lt;br&gt;behandlas närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.1). Visar&lt;br&gt;statsbudgeten ett överskott är lånebehovet negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkomster och utgifter avses sådant som redovisas mot inkomsttit-&lt;br&gt;lar och anslag. Med andra betalningar avses bl.a. kassamässiga justeringar,&lt;br&gt;nettokapitalbehov i verksamhet som inte redovisas på statsbudgeten samt&lt;br&gt;interna lån och krediter i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fortsättningen av avsnittet meddelas grundläggande bestämmelser om&lt;br&gt;vad som skall ingå i statsbudgeten, dvs. regler om statsbudgetens&lt;br&gt;avgränsning. 1 17 § ges föreskrifter om bruttoredovisning och under vilka&lt;br&gt;förutsättningar nettoredovisning får ske och i 18 § finns regler om vilka&lt;br&gt;verksamheter som inte skall redovisas på statsbudgeten. Avsnittet avslutas&lt;br&gt;i 19 § med grundläggande bestämmelser om dispositionen av avgiftsin-&lt;br&gt;komster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inkomsterna i en verksamhet endast bidra till att täcka verksam-&lt;br&gt;hetens utgifter, får utgifterna dock redovisas netto på anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges grundläggande bestämmelser om brutto- och nettoredo-&lt;br&gt;visning. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 8.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges den huvudregeln att inkomster och&lt;br&gt;utgifter skall budgeteras och redovisas brutto. Med detta avses att&lt;br&gt;inkomsterna inte får minskas med utgifter och att utgifterna inte får&lt;br&gt;minskas med inkomster. Korrigeringar, omfbringar och liknande får dock&lt;br&gt;ske i enlighet med god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke regleras när undantag i form av nettoredovis-&lt;br&gt;ning får ske. Nettoredovisning innebär att anslaget avräknas med&lt;br&gt;nettoutgifter, dvs. skillnaden mellan en verksamhets utgifter och dess&lt;br&gt;inkomster. Nettoredovisning får ske när inkomsterna endast skall bidra till&lt;br&gt;att täcka verksamhetens kostnader. Med detta avses att det för verksam-&lt;br&gt;heten inte finns något krav på full kostnadstäckning. Vad som avses med&lt;br&gt;full kostnadstäckning kommenteras närmare i anslutning till 18 §.&lt;br&gt;Kostnader jämställs i forevarande paragraf med utgifter. Vad som&lt;br&gt;därutöver innefattas i begreppet kostnader behandlas i kommentaren till&lt;br&gt;19 §. 1 fråga om avgiftsfinansierad verksamhet av mindre omfattning får&lt;br&gt;ett anslag avräknas med nettoutgiftema även om avgiften beräknats med&lt;br&gt;krav på full kostnadstäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller inget undantag från bruttoprincipen beträffande&lt;br&gt;inkomster som redovisas mot inkomsttitlar. Sådana inkomster skall därför&lt;br&gt;alltid budgeteras och redovisas brutto. Att korrigeringar och omföringar&lt;br&gt;m.m. kan göras har nämnts i det föregående. Enligt 9 § skall offent-&lt;br&gt;ligrättsliga avgifter som beräknas av riksdagen redovisas mot inkomsttit-&lt;br&gt;lar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet där statens kostnader helt skall täckas med verksamhetens&lt;br&gt;intäkter skall inte budgeteras och inte heller redovisas på anslag eller&lt;br&gt;inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras när budgetering och redovisning inte skall ske på&lt;br&gt;anslag och inkomsttitlar. Vad som innefattas i begreppet kostnader&lt;br&gt;kommenteras i anslutning till 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetering och redovisning utanför anslag och inkomsttitlar skall ske&lt;br&gt;i verksamheter där kostnaderna helt skall täckas av intäkterna, s.k. full&lt;br&gt;kostnadstäckning. Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 8.3) är kravet på full kostnadstäckning uppfyllt även då ett&lt;br&gt;fastställt bidrag lämnas från anslag som anvisats på statsbudgeten. En&lt;br&gt;förutsättning är dock att verksamhetens intäkter därutöver skall täcka&lt;br&gt;samtliga kostnader. Däremot är kravet på full kostnadstäckning inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfyllt om medel från statsbudgeten anvisas för att täcka eventuella Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;underskott som inte närmare preciseras. Kravet på full kostnadstäckning&lt;br&gt;skall ses i ett längre tidsperspektiv än ett år eftersom tillfälliga över- och&lt;br&gt;underskott kan uppkomma. Ett beräknat kassamässigt netto skall, som&lt;br&gt;närmare behandlas i kommentaren till 16 §, ingå i statsbudgeten eftersom&lt;br&gt;det påverkar statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en statlig verksamhet inte skall budgeteras och redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitel eller anslag minskar självfallet inte kraven på planering,&lt;br&gt;budgetering och redovisning i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får besluta om dispositionen av avgiftsinkomster från frivilligt&lt;br&gt;efterfrågade varor och tjänster som staten tillhandahåller, om inkomsterna&lt;br&gt;helt eller delvis skall täcka statens kostnader för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för restkompetensen (jfr RF 8:13) får regeringen under vissa&lt;br&gt;förutsättningar besluta att avgifter skall tas ut på statliga verksam-&lt;br&gt;hetsområden samt besluta hur höga avgifterna skall vara eller hur de skall&lt;br&gt;beräknas. Från restkompetensen kan dock inte härledas en rätt för&lt;br&gt;regeringen att besluta hur försäljningsinkomster får disponeras. Regering-&lt;br&gt;ens rätt att disponera vissa sådana inkomster regleras i förevarande&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att paragrafen skall bli tillämplig krävs att försäljningsinkomstema&lt;br&gt;härrör från frivilligt efterfrågade varor och tjänster. Huruvida frivillighet&lt;br&gt;föreligger får avgöras efter en helhetsbedömning (jfr prop. 1973:90 s.&lt;br&gt;218). Endast om den som erlagt avgiften inte kan anses ha varit rättsligt&lt;br&gt;eller faktiskt tvingad är det fråga om frivillig efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs att inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens kostnader&lt;br&gt;för verksamheten. Med kostnader avses såväl kostnader som direkt&lt;br&gt;orsakas av produktionen av varan eller tjänsten som alla andra kostnader&lt;br&gt;som rimligen kan hänföras till verksamheten. Vidare skall det vara fråga&lt;br&gt;om avgifter som utgör rimligt vederlag för prestationen. Avgiftsinkom-&lt;br&gt;sterna får således inte syfta till att ge intäkter som klart överstiger statens&lt;br&gt;kostnader. Detta utesluter inte att en avgift kan få innebära ett visst&lt;br&gt;överuttag. Då krävs dock att andra avgifter inom samma verksamhetsom-&lt;br&gt;råde innebär motsvarande underuttag. Avgiftssättningen inom ett&lt;br&gt;verksamhetsområde skall således betraktas som en helhet. På grund av&lt;br&gt;variationer i efterfrågan och då kostnadsbilden kan variera över tiden,&lt;br&gt;måste tillfälliga över- och underskott accepteras förutsatt att det ekono-&lt;br&gt;miska resultatet jämnas ut under en period av några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är inte tvingande. Att regeringen får disponera av-&lt;br&gt;giftsinkomster innebär i detta sammanhang att de specialdestineras för den&lt;br&gt;verksamhet där de uppstår. Regeringen kan dock alltid besluta att&lt;br&gt;avgiftsinkomster skall tillföras en inkomsttitel. Däremot får regeringen&lt;br&gt;inte besluta att avgiftsinkomster skall användas på ett annat verksamhets-&lt;br&gt;område eller för ett annat ändamål. Bakgrunden och syftet med reglering-&lt;br&gt;en behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom låneramar som riksdagen årligen fastställer får regeringen besluta&lt;br&gt;att anläggningstillgångar som används i statens verksamhet skall&lt;br&gt;finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om&lt;br&gt;villkoren för sådana lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regler för finansiering av anläggningstillgångar som&lt;br&gt;anskaffas för att användas i statens verksamhet. Bakgrunden till och syftet&lt;br&gt;med bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en anläggningstillgång förstås en tillgång som är avsedd för&lt;br&gt;stadigvarande bruk eller innehav. Innebörden i uttrycket stadigvarande&lt;br&gt;preciseras av god redovisningssed och varierar för olika slag av tillgångar.&lt;br&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen brukar en indelning&lt;br&gt;ske i finansiella, materiella och immateriella anläggningstillgångar.&lt;br&gt;Förevarande paragraf gäller samtliga dessa sorters tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tillämplighet begränsas av att anläggningstillgångarna skall&lt;br&gt;användas i statens verksamhet. Att en anläggningstillgång används i&lt;br&gt;verksamheten innebär att den skall utgöra en produktionsfaktor, en s.k.&lt;br&gt;insatsresurs i verksamheten. Inte bara materiella anläggningstillgångar&lt;br&gt;utan även finansiella och immateriella anläggningstillgångar, exempelvis&lt;br&gt;aktier respektive dataprogram, kan utgöra sådana insatsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av statens investeringsverksamhet utgörs av infrastrukturella&lt;br&gt;investeringar, t.ex. vägar och järnvägar. Sådana investeringar är målet för&lt;br&gt;och resultatet avmyndighetens verksamhet. Anläggningstillgångamasyftar&lt;br&gt;inte till att främst användas i statens verksamhet utan används ofta direkt&lt;br&gt;av medborgarna. Sådana investeringar omfattas därför inte av paragrafens&lt;br&gt;reglering. Finansiering av bl.a. infrastrukturella investeringar regleras i&lt;br&gt;stället i 22 §. I kommentaren till 22 § behandlas även krigsmateriel och&lt;br&gt;viss annan egendom som inte redovisas som tillgångar i staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förevarande paragraf skall riksdagen årligen fastställa låneramar&lt;br&gt;inom vilka lånefinansiering av olika slag av anläggningstillgångar som&lt;br&gt;används i statens verksamhet får ske. En låneram avser det maximala&lt;br&gt;belopp som den utestående skulden för ett eller flera lån vid varje tillfälle&lt;br&gt;får uppgå till. Skulden ökar då nya lån tas i anspråk och minskar då lån&lt;br&gt;amorteras. Riksdagen kan lämpligen fastställa olika låneramar för olika&lt;br&gt;ändamål, exempelvis studielån, fastigheter och förvaltningsändamål.&lt;br&gt;Riksdagens bemyndigande till regeringen bör vara årligt. Eftersom det&lt;br&gt;avser den totala utestående skulden och inte enbart nya lån är riksdagen&lt;br&gt;dock i viss mån bunden av tidigare lämnade bemyndiganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är inte är tvingande. Den ger regeringen en möjlighet att&lt;br&gt;finansiera anläggningstillgångar med lån. Regeringen kan således välja att&lt;br&gt;i stället finansiera anläggningstillgångar med medel som regeringen&lt;br&gt;disponerar, t.ex. avgiftsinkomster (19 §) eller inkomster från försäljning&lt;br&gt;av egendom (31-34 §§). Regeringen kan även göra undantag från&lt;br&gt;lånefinansiering genom att använda anslagsmedel vid enstaka anskaff-&lt;br&gt;ningar av objekt av mindre värde. Regeringen kan också tänkas finansiera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större investeringar på annat sätt än genom lånefinansiering. En förut- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;sättning är dock att investeringarna inte inkräktar på riksdagens anslagsbe-&lt;br&gt;slut eller påverkar statens lånebehov. Sådan finansiering kan även komma&lt;br&gt;i fråga då en myndighet erhåller en gåva eller ett bidrag från en givare&lt;br&gt;utanför staten och ändamålet är att medlen helt skall finansiera an-&lt;br&gt;skaffningen av vissa anläggningstillgångar. Det kan förekomma att staten&lt;br&gt;som gåva tar emot en belånad fastighet. Hinder finns inte mot att staten&lt;br&gt;i en sådan situation tar över ansvaret för lånet under den bindningstid som&lt;br&gt;återstår och först därefter omvandlar det till ett lån i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringen får besluta om villkoren för lån i Riksgäldskontoret&lt;br&gt;innebär att regeringen bl.a. får bestämma lånens löptider samt ränte- och&lt;br&gt;amorteringsvillkoren. Sådana villkor har konsekvenser för anslagsav-&lt;br&gt;räkningen och avgiftssättningen i staten. Amorteringstiden för lånen avses&lt;br&gt;motsvara tillgångarnas ekonomiska livslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med&lt;br&gt;krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om villkoren för dessa&lt;br&gt;krediter och om likvida medel som myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras finansieringen av rörelsekapital i statens verksamhet.&lt;br&gt;Bakgrunden till och syftet med regleringen behandlas i avsnitt 9.2 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelsekapital kan beräknas som omsättningstillgångar minskade med&lt;br&gt;kortfristiga skulder. Omsättningstillgångar definieras som andra tillgångar&lt;br&gt;än anläggningstillgångar. Omsättningstillgångar är således sådana&lt;br&gt;tillgångar som inte är avsedda för stadigvarande bruk eller innehav (jfr&lt;br&gt;kommentaren till 20 §). Kortfristiga skulder är sådana skulder som&lt;br&gt;förfaller till betalning senast under det följande räkenskapsåret. Med&lt;br&gt;krediter avses - till skillnad från lån - att ett högsta tillåtna belopp har&lt;br&gt;fastställts men att det faktiska utnyttjandet av krediten bestäms av&lt;br&gt;tillfälliga över- eller underskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelsekapital får finansieras inom en kreditram som riksdagen årligen&lt;br&gt;fastställer. En förutsättning är att riksdagen, efter förslag från regeringen,&lt;br&gt;varje år beslutar om en total ram för denna typ av krediter. Det an-&lt;br&gt;kommer sedan på regeringen att besluta hur stor kredit en enskild&lt;br&gt;myndighet skall få utnyttja, av vilket slag den skall vara och om de&lt;br&gt;villkor som skall gälla for den. Som närmare behandlas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen finns knappast skäl for riksdagen att besluta om skilda&lt;br&gt;kreditramar för olika slag av rörelsekapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är inte tvingande. Regeringen har möjlighet att i stället&lt;br&gt;besluta att rörelsekapital skall finansieras med medel från t.ex. avgiftsbe-&lt;br&gt;lagd verksamhet, försäljning av egendom eller anslag. En förutsättning för&lt;br&gt;en anslagsfinansiering är dock att detta ryms inom ett av riksdagen&lt;br&gt;beslutat ändamål med anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en kredit utnyttjas av en myndighet påförs myndigheten en Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;räntekostnad. En sådan kostnad får täckas med anvisade anslag eller&lt;br&gt;specialdestinerade inkomster om inte regeringen beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får enligt förevarande paragraf även besluta om det&lt;br&gt;överskott av likvida medel som en myndighet kan ha i form av ex-&lt;br&gt;empelvis ett tillgodohavande på ett räntekonto. Befogenheten omfattar&lt;br&gt;bl.a. beslut om vilka medel som skall ränteberäknas, räntevillkoren och&lt;br&gt;bindningstiden. Ränteintäkter som myndigheter påförs till följd av detta&lt;br&gt;får disponeras i verksamheten om regeringen inte beslutar annat.&lt;br&gt;Regeringen kan exempelvis besluta att ett visst räntebelopp inte får&lt;br&gt;disponeras i verksamheten utan att det skall redovisas mot en inkomsttitel.&lt;br&gt;Regeringens befogenhet att besluta i dessa avseenden följer av den i&lt;br&gt;paragrafen angivna befogenheten att besluta om likvida medel som&lt;br&gt;myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra tillgångar än de som anges i 20 och 21 §§ skall finansieras med&lt;br&gt;anslag eller med inkomster som anges i 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffningen av de tillgångar som faller under förevarande paragrafs&lt;br&gt;tillämpningsområde skall finansieras med anslag eller med vissa försälj-&lt;br&gt;ningsinkomster. De tillgångar som avses definieras negativt, dvs. som&lt;br&gt;andra tillgångar än de som anges i 20 och 21 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 20 och 21 §§ regleras finansiering av anläggningstillgångar och&lt;br&gt;omsättningstillgångar som används i statens verksamhet. De tillgångar&lt;br&gt;som inte används i statens verksamhet, och som faller under förevarande&lt;br&gt;paragrafs tillämpningsområde, är främst infrastrukturella investeringar i&lt;br&gt;t.ex. vägar och järnvägar. Detta behandlas närmare i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 9.3). Det sätt på vilket dessa anläggningstillgångar&lt;br&gt;skiljer sig från de anläggningstillgångar vilkas finansiering regleras i 20 §&lt;br&gt;behandlas närmare i kommentaren till den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krigsmateriel och viss annan egendom, t.ex. befästningar och fastigheter&lt;br&gt;med främst kulturhistoriskt värde samt museiföremål, redovisas inte som&lt;br&gt;tillgångar i staten. Anskaffningen av sådan egendom, som således inte&lt;br&gt;utgör en investering i den mening som begreppet har i förevarande&lt;br&gt;avsnitt, skall även den finansieras med anslagsmedel eller försäljningsin-&lt;br&gt;komster. Något hinder finns inte för att utbetalningar under själva an-&lt;br&gt;skaffningsperioden för sådan egendom finansieras med kredit. Det är då&lt;br&gt;närmast fråga om behov av rörelsekapital för en anskaffande myndighet,&lt;br&gt;t.ex. Försvarets materielverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 § första stycket ges bestämmelser som i första hand reglerar&lt;br&gt;dispositionen av vissa försäljningsinkomster. Har försåld egendom ingått&lt;br&gt;i en verksamhet för vilken riksdagen har godkänt en investeringsplan, får&lt;br&gt;regeringen besluta att inkomsten skall användas för att finansiera&lt;br&gt;investeringar som ingår i planen. Bestämmelsen, som primärt reglerar hur&lt;br&gt;vissa försäljningsinkomster får disponeras, leder samtidigt till att det i ett&lt;br&gt;visst sammanhang skapas en möjlighet till finansiering av tillgångar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat sätt än med anslag. Under vilka förutsättningar det kan bli aktuellt Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;behandlas närmare i kommentaren till 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan riksdagen besluta att&lt;br&gt;finansiering skall ske på annat sätt än som anges i 20-22 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till paragrafen behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4). Paragrafen syftar framför allt till att möjliggöra annan finansiering&lt;br&gt;av affärsverkens och vissa andra myndigheters investeringar än med&lt;br&gt;anslag eller lån i Riksgäldskontoret, exempelvis med avgiftsmedel eller&lt;br&gt;med lån på den allmänna kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna reglering blir det även möjligt att i enskilda fall t.ex. låta&lt;br&gt;infrastrukturella investeringar finansieras med lån eller att större&lt;br&gt;anläggningstillgångar som används i statens verksamhet kan finansieras&lt;br&gt;med anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av statens egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ anslutning till 9 kap. 9 § regeringsformen anges i 25-34 §§ grunder för&lt;br&gt;förfogandet över statens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna gäller egendom som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen&lt;br&gt;står till regeringens disposition. Detta gäller dock inte varor som avses&lt;br&gt;i 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med försäljning avses i 25-29 §§ även byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RF 9:9 har riksdagen en skyldighet att i den omfattning som&lt;br&gt;behövs fastställa grunder för bl.a. förfogandet över statens egendom. I&lt;br&gt;förevarande avsnitt (24-34 §§) meddelas grundläggande bestämmelser i&lt;br&gt;detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet begränsas i andra stycket av att det skall vara&lt;br&gt;fråga om egendom som enligt RF 9:8 står till regeringens disposition.&lt;br&gt;Vilka tillgångar som inte omfattas av regeringens dispositionsrätt framgår&lt;br&gt;av kommentaren till 44 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1) gäller bestämmelserna inte heller vid sådan försäljning av varor som&lt;br&gt;utgör ett led i en avgiftsfinansierad verksamhet. Vad för slags varor som&lt;br&gt;avses framgår av den allmänna motiveringen samt kommentaren till 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke slås fast att vad som sagts om försäljning av&lt;br&gt;statens egendom även gäller vid byte av sådan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de följande paragraferna regleras främst kompetensfördelningen&lt;br&gt;mellan riksdagen och regeringen. Reglerna riktar sig enbart till statens&lt;br&gt;företrädare och avses inte ha civilrättslig verkan. Frågan om en överlåtelse&lt;br&gt;blir bindande för staten även om den innebär ett kompetensöverskridande&lt;br&gt;regleras inte här (jfr Lagrådets yttrande till 12-14 §§, bilaga 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet ges grundläggande bestämmelser för när regeringen får Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;överlåta fast egendom (25 §), aktier och andelar (26 §), tomträtt och&lt;br&gt;byggnad som är lös egendom (27 §) och annan lös egendom (28§). Däref-&lt;br&gt;ter regleras frågor om affärsmässighet (29 §). Avsnittet avslutas med&lt;br&gt;bestämmelser om dispositionen av inkomster från försäljningar (30-&lt;br&gt;34 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fast egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När värdet av fast egendom inte överstiger 50 miljoner kronor, får&lt;br&gt;regeringen besluta att sälja egendomen, om den inte alls eller endast i&lt;br&gt;ringa utsträckning behövs i statens verksamhet och om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl för att egendomen fortfarande skall ägas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots bestämmelserna i första stycket får regeringen besluta om försälj-&lt;br&gt;ning till en kommun för samhällsbyggnadsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för att regeringen skall få besluta om&lt;br&gt;försäljning av fast egendom som tillhör staten. Övervägandena bakom&lt;br&gt;bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen, avsnitt 10.2. I&lt;br&gt;första stycket regleras försäljning i allmänhet och i andra stycket&lt;br&gt;försäljning för samhällsbyggnadsändamål. Vad som utgör fast egendom&lt;br&gt;regleras i lag (se 1 och 2 kap. jordabalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att regeringen skall få besluta om försäljning enligt första stycket&lt;br&gt;krävs att egendomens värde inte överstiger 50 miljoner kronor. Efter&lt;br&gt;påpekande från Lagrådet finns här anledning att lämna följande förtyd-&lt;br&gt;ligande. Med &amp;quot;egendomen&amp;quot; avses i detta sammanhang inte nödvändigtvis&lt;br&gt;en enda registerfastighet utan närmast vad som omfattas av en överlåtelse&lt;br&gt;mellan samma köpare och säljare vid ett och samma tillfälle. Ibland kan&lt;br&gt;en affär omfatta flera registerfastigheter eller delar av registerfastigheter&lt;br&gt;och då bör det sammanlagda värdet vara avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen är det inte längre&lt;br&gt;egendomens taxeringsvärde som skall läggas till grund för bedömningen&lt;br&gt;utan det marknadsvärde som framkommer vid en särskild inför försälj-&lt;br&gt;ningen gjord värdering. I regel bör underlag inhämtas från en oberoende&lt;br&gt;värderingsman. Försäljningsärendena kommer emellertid att handläggas&lt;br&gt;av vissa större fastighetsförvaltande myndigheter. Vid dessa myndigheter&lt;br&gt;finns ofta personal som är väl skickad att utföra värderingar. Något&lt;br&gt;absolut krav på att värderingen alltid skall utföras av en oberoende&lt;br&gt;värderingsman bör därför inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att regeringen skall få besluta om&lt;br&gt;försäljning är att egendomen inte längre behövs för statens verksamhet&lt;br&gt;eller endast behövs i ringa utsträckning. Med ringa utsträckning avses att&lt;br&gt;utnyttjandegraden inte står i rimlig proportion till statens kostnader för&lt;br&gt;skötsel, underhåll m.m. Utnyttjandegraden kan avse såväl det tidsmässiga&lt;br&gt;som det utrymmesmässiga utnyttjandet. När utnyttjandegraden är så låg&lt;br&gt;att det inte är ekonomiskt försvarbart att egendomen fortfarande är i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens ägo, bör försäljning således få ske. Detta förutsätter naturligtvis att Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;statens behov av - som det oftast är - lokaler kan lösas på annat sätt, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom förhyrning i den aktuella fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2) behandlas frågan om vad&lt;br&gt;som kan utgöra särskilda skäl for att en egendom fortfarande skall ägas&lt;br&gt;av staten. Exempel nämns på områden där riksdagen fattat beslut som&lt;br&gt;innebär begränsningar i möjligheten att sälja egendom och där särskilda&lt;br&gt;skäl således oftast får anses föreligga. Så är förhållandet på vissa områden&lt;br&gt;där marköverlåtelse är - eller framför allt har varit - ett led i att staten&lt;br&gt;stimulerat viss verksamhet. I detta sammanhang kan jordfonden nämnas.&lt;br&gt;Denna används för en aktiv inköps- och försäljningsverksamhet i syfte att&lt;br&gt;skapa yttre rationaliseringar på främst jord- och skogsbrukets område och&lt;br&gt;för att uppfylla vissa regionalpolitiska mål. Dessa mål styr frågan om när&lt;br&gt;försäljning av fastigheter upptagna på jordfonden får ske. Vad gäller&lt;br&gt;försäljning av statens mark ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och&lt;br&gt;Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län samt av fjällägen-&lt;br&gt;heter inom samma områden har riksdagen anbefallt särskild återhållsamhet&lt;br&gt;av hänsynen bl.a. till rennäringens intressen och det allmänna intresset av&lt;br&gt;en så långt möjligt orörd natur i fjällområdena (prop. 1980/81:100, bil.&lt;br&gt;13, JoU 1980/81:18, rskr. 1980/81:207 och prop. 1994/95:100, bil. 10,&lt;br&gt;bet. 1994/95:BoU16, rskr. 1994/95:272). Statens kronoholmar får säljas&lt;br&gt;endast om naturvårdens, kulturminnesvårdens, friluftslivet, fiskenäringens&lt;br&gt;eller något annat allmänt intresse i övrigt inte är nämnvärt berört (prop.&lt;br&gt;1985/86:110, FiU 1986/86:32, rskr. 1985/86:263). Ett annat särskilt skäl&lt;br&gt;kan vara att egendomen är testamenterad eller donerad till staten med&lt;br&gt;villkor att staten inte får avhända sig egendomen. Särskilda skäl kan även&lt;br&gt;i övrigt föreligga till följd av avtal. Även historiska eller kulturella skäl&lt;br&gt;kan tala mot försäljning liksom hänsynen till naturvården och totalförsva-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att trots bestämmelsen i första stycket får&lt;br&gt;regeringen sälja fast egendom till kommun för samhällsbyggnadsändamål.&lt;br&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2) avses&lt;br&gt;med samhällsbyggnadsändamål i princip samma sak som i den generella&lt;br&gt;ändamålsbestämningen i 2 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719). Där&lt;br&gt;ges en kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den&lt;br&gt;framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhän-&lt;br&gt;gande anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktier och andelar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller andelar i ett företag&lt;br&gt;där staten har mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar, om inte riksdagen bestämt annat för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom försäljning&lt;br&gt;eller på annat sätt minska statens ägarandel i företag där staten har&lt;br&gt;hälften eller mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras förutsättningarna för att regeringen skall fä besluta Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;om försäljning av statens aktier eller andelar i ett aktiebolag och andra&lt;br&gt;företag. I första stycket regleras försäljning av aktier eller andelar i&lt;br&gt;företag där staten äger en minoritetspost och i andra stycket ges regler för&lt;br&gt;försäljning i företag där staten har minst hälften av rösterna för samtliga&lt;br&gt;aktier eller andelar. Paragrafen avses fä tillämpning även på ekonomiska&lt;br&gt;föreningar. På Lagrådets inrådan har därför uttrycket företag använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att regeringen får besluta om&lt;br&gt;försäljning av statens aktier eller andelar i ett företag där staten har en&lt;br&gt;minoritetspost om inte riksdagen för företaget ifråga bestämt annat. Bak-&lt;br&gt;grunden till och innebörden av denna regel behandlas närmare i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 10.3). Ett sådant tillkännagivande från&lt;br&gt;riksdagens sida som krävs för att hindra regeringen från att sälja aktier&lt;br&gt;eller andelar kan exempelvis göras i samband med beslut om förvärv eller&lt;br&gt;försäljning av aktier i företaget. Det ankommer på riksdagen att ta intiativ&lt;br&gt;till ett sådant tillkännagivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande&lt;br&gt;genom försäljning eller på annat sätt fär minska statens ägarandel i&lt;br&gt;företag där staten har minst hälften av rösterna för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar. Bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;10.3). Där påpekas att det är av vikt att riksdagen förbehålls rätten att&lt;br&gt;besluta om alla åtgärder som påverkar statens röstmajoritet i ett bolag.&lt;br&gt;Som exempel på annan åtgärd än försäljning som kan påverka statens&lt;br&gt;röstmajoritet nämns utgivning av konvertibla skuldebrev och riktade&lt;br&gt;nyemissioner. Lagrådet har påpekat att det förekommer emissioner av&lt;br&gt;aktier eller konvertibla skuldebrev vid vilka aktieägarnas företrädesrätt till&lt;br&gt;teckning bibehålls. I sådana fall påverkas inte statens majoritet i annat fall&lt;br&gt;än om staten underlåter att teckna eller avstår från att utnyttja kon-&lt;br&gt;verteringsrätten. I fråga om sådana emissioner påkallar inte bestämmelsen&lt;br&gt;riksdagens beslut under förutsättning att statens företrädare ser till att&lt;br&gt;statens ägarandel bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan ge regeringen ett särskilt bemyndigande som ger&lt;br&gt;regeringen utökade befogenheter i fråga om ett visst sådant innehav. Det&lt;br&gt;ankommer på regeringen att ta intiativ till ett sådant särskilt bemyndigan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vissa internationella affärer kan s.k. depåbevis ersätta aktier. Vad&lt;br&gt;som i paragrafen sägs om aktier bör kunna tillämpas analogt även på&lt;br&gt;denna typ av bevis. Samma sak bör gälla för andra typer av värdepapper&lt;br&gt;som kan träda i stället för aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lös egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt och sådan&lt;br&gt;byggnad som är lös egendom gäller föreskrifterna om försäljning av fast&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som gäller för fast egendom skall även gälla för den lösa Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;egendom som anges i förevarande paragraf. Med byggnad som är lös&lt;br&gt;egendom avses byggnad på annans mark. Närmare bestämmelser om&lt;br&gt;tomträtt finns i 13 kap. jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan som&lt;br&gt;anges i 26 och 27 §§, om egendomen inte längre behövs för statens&lt;br&gt;verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte anskaffats med statens&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden som ligger bakom bestämmelsen behandlas i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 10.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar inte bara försäljning utan även annan form av&lt;br&gt;överlåtelse, exempelvis gåva. Bestämmelsen omfattar annan lös egendom&lt;br&gt;än som anges i 26 och 27 §§, dvs. annan lös egendom än aktier och&lt;br&gt;andelar i företag, tomträtt eller byggnad som är lös egendom. Paragrafen&lt;br&gt;kommer framför allt att få tillämpning vid försäljning av lösöre.&lt;br&gt;Regeringen får besluta om överlåtelse av sådan lös egendom som omfattas&lt;br&gt;av paragrafen om någon av de alternativa förutsättningar som anges&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De först angivna förutsättningarna är att egendomen inte längre behövs&lt;br&gt;för statens verksamhet eller blivit obrukbar. Detta gäller oavsett hur&lt;br&gt;anskaffningen har finansierats. Detta innebär att sådan egendom t.ex. även&lt;br&gt;får skänkas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen anskaffats på annat sätt än med statens medel får&lt;br&gt;regeringen överlåta egendomen även om den inte kan sägas vara obrukbar&lt;br&gt;eller obehövlig. Egendom som kan komma i fråga är t.ex. sådan som&lt;br&gt;staten mottagit i gåva eller som utgör krigsbyte. Med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;sen får regeringen t.ex. skänka museiföremål till främmande stater om&lt;br&gt;egendomen utgör krigsbyte eller om den på annat sätt har anskaffats utan&lt;br&gt;användning av statens medel. Om egendomen delvis finansierats med&lt;br&gt;statens medel och delvis på annat sätt, t.ex. genom gåva, får överlåtelse&lt;br&gt;av egendomen inte beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljning skall genomföras affärsmässigt, om inte särskilda skäl talar&lt;br&gt;mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges inledningsvis den huvudregeln att försäljning av statens&lt;br&gt;egendom skall genomföras affärsmässigt. Som närmare behandlas i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 10.2) avses med detta att man vid&lt;br&gt;försäljning skall se till att priset blir så fördelaktigt som möjligt för staten,&lt;br&gt;att försäljning till underpris inte kommer till stånd och att ovidkommande&lt;br&gt;hänsyn inte tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag får dock göras om det finns särskilda skäl. I avsnitt 10.2 Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;behandlas frågan om vad som kan utgöra särskilda skäl såvitt avser fast&lt;br&gt;egendom. Exempel nämns på områden där riksdagen vid olika tillfällen&lt;br&gt;beslutat om avsteg från affärsmässighet och där särskilda skäl således&lt;br&gt;oftast får anses föreligga. När fast egendom som är upptagen på den&lt;br&gt;tidigare nämnda jordfonden säljs skall hänsyn främst tas till de jord-&lt;br&gt;brukspolitiska och regionalpolitiska målen med fonden. Riksdagen har&lt;br&gt;vidare beslutat att vid friköp av fjällägenhet eller del därav får köpeskil-&lt;br&gt;lingen bestämmas till ett belopp som understiger marknadsvärdet. Avsteg&lt;br&gt;från principen om full affärsmässighet har även tillåtits vid försäljning av&lt;br&gt;krononybyggen i samband med avveckling av åborättsinstitutet (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1970:108, SU 1970:112, rskr. 1970:277). Som ytterligare exempel kan&lt;br&gt;nämnas de s.k. utmarksdelningsfastighetema på Öland där överlåtelse i&lt;br&gt;vissa fall förutsätts kunna ske utan vederlag (prop. 1928:135, JoU&lt;br&gt;1928:23, rskr. 1928:179).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller aktier kan särskilda skäl tänkas föreligga om regeringen t.ex.&lt;br&gt;önskar sprida aktieägandet i ett bolag. I fråga om annan lös egendom kan&lt;br&gt;särskilda skäl finnas vid t.ex. försäljning av materiel till utvecklingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av om det finns särskilda skäl att frångå affärsmässighet&lt;br&gt;är en restriktiv bedömning påkallad. Egendomens värde skall tillmätas&lt;br&gt;betydelse. Avsteg från principen om affärsmässighet bör inte göras utan&lt;br&gt;riksdagens godkännande vid försäljning av egendom som har ett&lt;br&gt;betydande värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposition av försäljningsinkomsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, skall inkomsten&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten, om inte riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131-34 §§ anges hur inkomsten får disponeras i de fall då regeringen&lt;br&gt;har beslutat om försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke gäller de fall då riksdagen har beslutat om&lt;br&gt;försäljning av statens egendom. För övriga försäljningsärenden - dvs. när&lt;br&gt;regeringen fattat beslutet om försäljning - hänvisas i andra stycket till&lt;br&gt;bestämmelserna i 31-34 §§. 1 vilka fall regeringen får fatta försäljningsbe-&lt;br&gt;slut regleras i 25-28 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förevarande paragrafs första stycke anges, som närmare behandlas i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 10.5), att om riksdagen inte be-&lt;br&gt;stämmer annat, skall försäljningsinkomsten redovisas mot en inkomsttitel.&lt;br&gt;Anser riksdagen att inkomsten inte skall redovisas mot en inkomsttitel, är&lt;br&gt;det lämpligt att detta ges till känna i samband med att beslutet om&lt;br&gt;försäljning fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då regeringen beslutat om försäljning får inkomsterna disponeras i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i 31-34 §§. Gemensamt för dessa be-&lt;br&gt;stämmelser är att regeringen i varierande utsträckning får disponera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljningsinkomstema. Detta kan ske utan att riksdagens befogenheter Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;på finansmaktens område urholkas eftersom medlen används i verksam-&lt;br&gt;heter som riksdagen kan anses ha kontroll över. Gemensamt for paragra-&lt;br&gt;ferna är att de inte är tvingande, dvs. regeringen har alltid möjlighet att&lt;br&gt;redovisa sådana inkomster som den disponerar över mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 § regleras alla försäljningsärenden där den försålda egendomen har&lt;br&gt;ingått i en verksamhet for vilken riksdagen har godkänt en investerings-&lt;br&gt;plan. För tillämpningen av paragrafen är egendomens slag eller hur&lt;br&gt;anskaffningen har finansierats utan betydelse. I de följande paragraferna,&lt;br&gt;32-34 §§, finns bestämmelser för egendom som inte ingått i en sådan&lt;br&gt;verksamhet. Uppdelning sker där utifrån hur egendomen finansierats vid&lt;br&gt;anskaffningen. I 32 § finns bestämmelser för egendom som finansierats&lt;br&gt;med anslag, i 33 § för egendom som finansierats med lån och i 34 § för&lt;br&gt;egendom som finansierats på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen använts i en verksamhet för vilken riksdagen har godkänt&lt;br&gt;en investeringsplan, får regeringen besluta att inkomsten skall disponeras&lt;br&gt;för att finansiera investeringar som ingår i planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om disposition av inkomstfrån försäljning av egendom som&lt;br&gt;inte använts i en sådan verksamhet finns i 32-34 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke regleras det fallet att den försålda egendomen&lt;br&gt;ingått i en verksamhet för vilken riksdagen har godkänt en investerings-&lt;br&gt;plan. Sådana planer behandlas närmare i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 10.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All slags egendom omfattas av bestämmelsen, således även fast&lt;br&gt;egendom och aktier. För affärsverken, de stora fastighetsförvaltande&lt;br&gt;myndigheterna, Försvarsmakten samt åtskilliga andra myndigheter&lt;br&gt;redovisas regelmässigt investeringsplaner för riksdagen. Av dessa planer&lt;br&gt;framgår den samlade omfattningen av investeringarna. Större objekt&lt;br&gt;anges. Genom att godkänna investeringsplaner för vissa verksamheter&lt;br&gt;specialdestinerar riksdagen försäljningsinkomstema för anskaffning&lt;br&gt;av andra tillgångar till verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen godkänt en investeringsplan för en viss verksamhet, får&lt;br&gt;regeringen enligt paragrafen besluta att försäljningsinkomsten skall&lt;br&gt;användas för att finansiera investeringar inom verksamhetsområdet.&lt;br&gt;Inkomsten far dock inte användas för vilka investeringar som helst utan&lt;br&gt;endast för att finansiera sådana investeringar som ingår i den av riksdagen&lt;br&gt;godkända investeringsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rätt som regeringen här får att disponera försäljningsinkomster&lt;br&gt;innebär samtidigt att en möjlighet skapas att finansiera investeringar på&lt;br&gt;annat sätt än med anslag eller interna lån. Detta förhållande kommenteras&lt;br&gt;närmare i anslutning till 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att dispositionen av försäljningsinkomster från&lt;br&gt;egendom som inte ingått i en verksamhet för vilken riksdagen har godkänt&lt;br&gt;en investeringsplan regleras i de följande tre paragraferna. Att hän-&lt;br&gt;visningen endast omfattar sådan egendom där regeringen beslutat om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljningen framgår redan av 30 § andra stycket. 32-34 §§ omfattar alla Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;typer av egendom. Reglerna skiljer sig utifrån finansieringen av den&lt;br&gt;ursprungliga anskaffningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen finansierats med medel från anslag får regeringen, sedan&lt;br&gt;medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats mot en&lt;br&gt;inkomsttitel, besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i&lt;br&gt;den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp, får regeringen besluta att&lt;br&gt;hela inkomsten skall disponeras i den verksamhet där den försålda&lt;br&gt;egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten redovisas&lt;br&gt;mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras det fallet att anskaffningen av den försålda&lt;br&gt;egendomen har finansierats med anslagsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan lånefinansiering har inforts för finansiering av anläggningstill-&lt;br&gt;gångar för förvaltningsändamål m.m., kommer förevarande paragraf&lt;br&gt;främst att tillämpas vid försäljning av infrastrukturella anläggningar och&lt;br&gt;försvarsmaktens materiel samt vid försäljning av tillgångar som an-&lt;br&gt;skaffades innan lånefinansieringen infördes. Eftersom riksdagen har&lt;br&gt;anvisat anslag för anskaffningen skall medel som blir disponibla genom&lt;br&gt;en försäljning återföras till statsbudgeten eller tillföras den verksamhet där&lt;br&gt;egendomen användes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln i första stycket skall medel motsvarande den&lt;br&gt;försålda egendomens bokförda värde redovisas mot en inkomsttitel. Det&lt;br&gt;som sedan återstår får regeringen besluta att disponera i den verksamhet&lt;br&gt;där den försålda egendomen användes. Egendom som utgör en om-&lt;br&gt;sättningstillgång eller en anläggningstillgång har ett bokfört värde.&lt;br&gt;Tillgångar skall värderas i enlighet med god redovisningssed (avsnitt 11.2&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen). Har egendomen inte längre, eller har den&lt;br&gt;aldrig haft ett bokfört värde, följer av paragrafen att hela försäljningsin-&lt;br&gt;komsten får användas i verksamheten. Detta gäller t.ex. i fråga om&lt;br&gt;krigsmateriel, som inte ges ett bokfört värde. Om försäljningsinkomsten&lt;br&gt;understiger det bokförda värdet behöver endast försäljningsinkomsten&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäljningsinkomsten uppgår till ett mindre belopp får regeringen&lt;br&gt;enligt andra stycket besluta att hela inkomsten skall disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen användes. Syftet med denna&lt;br&gt;bestämmelse är att möjliggöra administrativ förenkling samt att erbjuda&lt;br&gt;ett incitament för att kravet på affärsmässighet i 29 § skall uppfyllas. För&lt;br&gt;att försäljningsinkomsten i detta sammanhang skall anses uppgå till ett&lt;br&gt;mindre belopp bör den inte överstiga mer än några basbelopp. Regeringen&lt;br&gt;kommer inom denna gräns att anpassa nivån på de försäljningsinkomster&lt;br&gt;som får disponeras av respektive myndighet till myndighetens egna förut-&lt;br&gt;sättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket regleras det fallet att den försålda egendomen utgörs av Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;fast egendom eller aktier som vid anskaffningen finansierades med medel&lt;br&gt;från anslag. Hela försäljningsinkomsten skall då redovisas mot en&lt;br&gt;inkomsttitel. Bakgrunden till och syftet med detta undantag från huvud-&lt;br&gt;regeln behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen finansierats med lån får regeringen, sedan lånet lösts,&lt;br&gt;besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i den verksam-&lt;br&gt;het där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock det som återstår av&lt;br&gt;inkomsten redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras det fallet att egendomens ursprungliga anskaffning&lt;br&gt;har finansierats med lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket lån avses alla typer av lån. I begreppet ryms således -&lt;br&gt;utöver lån i Riksgäldskontoret, s.k. interna lån - även lån på kredit-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke skall, sedan egendomen försålts, lånet&lt;br&gt;först lösas. Sedan detta skett behöver den inkomst som återstår inte&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel utan regeringen får besluta att inkomsten&lt;br&gt;skall disponeras i den verksamhet där den försålda egendomen användes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras fallet att den försålda egendomen utgörs av fast&lt;br&gt;egendom eller aktier som vid anskaffningen finansierades med lån. Sedan&lt;br&gt;lånet lösts skall hela den inkomst som återstår redovisas mot en in-&lt;br&gt;komsttitel. Bakgrunden och syftet med denna reglering behandlas i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 10.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen finansierats på annat sätt än med medel från anslag eller&lt;br&gt;med lån, får regeringen besluta att hela inkomsten skall disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras hur regeringen får förfara med försäljningsinkomster&lt;br&gt;från försåld egendom som vid anskaffningen finansierades på annat sätt&lt;br&gt;än med medel från anslag eller lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar bl.a. försäljning av egendom som tillförts staten&lt;br&gt;genom t.ex. donationer eller gåvor. Den reglerar även fall där egendomen&lt;br&gt;anskaffats med medel från avgiftsfinansierad verksamhet, avkastning och&lt;br&gt;liknande eller där finansieringen inte kan knytas till en bestämd källa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då egendomens anskaffning finansierats på annat sätt än med anslag&lt;br&gt;eller lån får regeringen besluta om dispositionen av hela försäljningsin-&lt;br&gt;komsten. Den begränsningen gäller dock att inkomsten endast får&lt;br&gt;disponeras i den verksamhet där den försålda egendomen användes.&lt;br&gt;Regeringen har dock alltid möjlighet att redovisa inkomsten mot en&lt;br&gt;inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och&lt;br&gt;upplåning utvecklas i förhållande till beräknade eller beslutade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs en skyldighet för regeringen att noga följa hur&lt;br&gt;budgetens olika poster utvecklas i förhållande till den statsbudget&lt;br&gt;riksdagen beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.1) syftar&lt;br&gt;denna uppföljning till att ge regeringen underlag för beslut om åtgärder&lt;br&gt;som är nödvändiga för att motverka en oförutsedd och ogynnsam&lt;br&gt;utveckling av statsfinanserna (jfr 42 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under löpande budgetår skall regeringen vid minst två tillfällen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och&lt;br&gt;utgifter samt statens lånebehov. Regeringen skall förklara väsentliga&lt;br&gt;skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs en skyldighet för regeringen att tillställa riksdagen&lt;br&gt;budgetprognoser. Sådana prognoser syftar till att förbättra uppföljningen&lt;br&gt;av den beslutade verksamhetens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.2) är&lt;br&gt;det regeringen som skall överlämna prognoserna. Det bör lämpligen ske&lt;br&gt;minst två gånger per år. En preliminär bedömning bör lämnas i april i&lt;br&gt;samband med den ekonomiska vårpropositionen och en mer underbyggd&lt;br&gt;prognos i september i budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreskrivna skyldigheten att lämna förklaringar till väsentliga&lt;br&gt;skillnader bör - som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen -&lt;br&gt;kunna medverka till en bättre förståelse av utvecklingen och till bättre&lt;br&gt;beräkningar av anslag, inkomsttitlar och lånebehov. Med begreppet&lt;br&gt;väsentlig skillnad avses såväl en skillnad i relativa som absoluta tal. Ett&lt;br&gt;över- eller underskridande av det budgeterade beloppet med mer än fem&lt;br&gt;procent kräver normalt en förklaring. En väsentlig skillnad i förhållande&lt;br&gt;till en tidigare gjord prognos bör förklaras även om avvikelsen inte kan&lt;br&gt;anses väsentlig i förhållande till det budgeterade beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat om utgiftstak eller använt utgiftsramar (se&lt;br&gt;kommentaren till 39 § ) är det naturligt att regeringen även presenterar&lt;br&gt;prognoser som belyser om ett beslutat utgiftstak eller ramarna för&lt;br&gt;utgiftsområden kommer att hålla och att skillnader i förhållande till de&lt;br&gt;belopp som angetts för dessa förklaras. Om det finns risk för att ett&lt;br&gt;beslutat utgiftstak eller använda utgiftsramar kommer att överskridas, är&lt;br&gt;det också naturligt för regeringen att i samband med att prognoserna&lt;br&gt;redovisas redogöra för vilka beslut regeringen fattat eller avser att fatta&lt;br&gt;respektive vilka åtgärder den föreslår att riksdagen skall vidta för att&lt;br&gt;motverka överskridande (jfr kommentaren till 42 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast fyra månader efter budgetåret skall regeringen för riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redovisa statsbudgetens preliminära utfall. Regeringen skall förklara&lt;br&gt;väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och det preliminära&lt;br&gt;utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen föreskrivs en skyldighet för regeringen att redovisa statsbud-&lt;br&gt;getens preliminära utfall på den detaljnivå som är möjlig vid tidpunkten&lt;br&gt;för den ekonomiska vårpropositionen. Detta är en del av regeringens&lt;br&gt;allmänna redovisningsskyldighet och bör kunna leda till att de statsfinans-&lt;br&gt;iella konsekvenserna av olika beslut uppmärksammas i ökad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.3) skulle&lt;br&gt;det i och for sig vara lämpligt att en redovisning av statsbudgetens&lt;br&gt;definitiva utfall lämnas senast före utgången av april. Dagens system och&lt;br&gt;rutiner medger emellertid inte det. Så länge detta förhållande består, skall&lt;br&gt;regeringen i stället inom den i paragrafen föreskrivna tidsperioden&lt;br&gt;överlämna en preliminär utfallsredovisning. Underlaget för den preliminä-&lt;br&gt;ra utfallsredovisningen kommer i viss mån att vara osäkert och kommen-&lt;br&gt;tarerna får anpassas till underlagets tillförlitlighet. Redovisningen bör&lt;br&gt;överlämnas samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs på liknande sätt som i 36 § andra stycket en&lt;br&gt;skyldighet for regeringen att förklara väsentliga skillnader mellan&lt;br&gt;budgeterade belopp och det preliminära utfallet. Vad som sagts i&lt;br&gt;kommentaren till 36 § andra stycket om väsentliga skillnader har motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning även här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 38 § ges regler om den slutliga utfallsredovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart som möjligt, dock senast nio månader efter budgetåret, skall&lt;br&gt;regeringen se till att en årsredovisning för staten lämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning, balansräkning och&lt;br&gt;finansieringsanalys. Den skall även innehålla det slutliga utfallet på&lt;br&gt;statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens första stycke föreskrivs en skyldighet for regeringen att&lt;br&gt;inom föreskriven tid se till att det till riksdagen överlämnas en års-&lt;br&gt;redovisning för staten. 1 andra stycket anges vad denna skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 44 § föreskrivs en redovisningsskyldighet för regeringen avseende&lt;br&gt;statens medel och övriga tillgångar. I 45 § andra stycket anges att&lt;br&gt;redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det ekono-&lt;br&gt;miska resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel och&lt;br&gt;övriga tillgångar. Sådan redovisning lämnas normalt i en årsredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det innehåll som föreslås i förevarande paragraf kommer års-&lt;br&gt;redovisningen att ge en samlad bild av statens finansiella resultat och&lt;br&gt;ställning. Årsredovisningen kan därmed utgöra underlag for en analys av&lt;br&gt;statens ekonomi och för den politiska debatten. Genom att en sådan&lt;br&gt;årsredovisningen överlämnas fullgörs den skyldighet som regeringen har&lt;br&gt;enligt RO 3:2 att redovisa statens tillgångar och skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (12.4) anges skäl för att årsredovisningen Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;bör överlämnas före riksdagens sommaruppehåll och att den i vart fall,&lt;br&gt;enligt förevarande paragrafs första stycke, skall överlämnas senast nio&lt;br&gt;månader efter avslutat budgetår. Tidpunkten sammanfaller normalt med&lt;br&gt;budgetpropositionens överlämnande. Om budgetpropositionen till följd av&lt;br&gt;regeringsskifte (jfr tilläggsbestämmelse 3.2.1 till RO) lämnas efter den 20&lt;br&gt;september, skall årsredovisningen ändå lämnas till riksdagen före&lt;br&gt;utgången av september.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i paragrafens andra stycke föreskrivna innehållet i årsredovisningen&lt;br&gt;behandlas utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.4). Utöver vad&lt;br&gt;som där sägs kan nämnas att om regeringen med stöd av 8 § beslutat att&lt;br&gt;inte utnyttja medel på anvisade anslag, skall detta redovisas för riksdagen.&lt;br&gt;Sådan redovisning kan tas in i årsredovisningen om det inte redan skett&lt;br&gt;i ett annat sammanhang. I årsredovisningen skall även ingå regeringens&lt;br&gt;beslut om överskridande av ramanslag (jfr 6 §). Den samlade bilden av&lt;br&gt;de ekonomiska förpliktelser som regeringen iklätt staten kan också tas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 årsredovisningen (jfr kommentaren till 44 §). I årsredovisningen bör&lt;br&gt;däremot inte ingå någon samlad redovisning av de sakliga resultat som&lt;br&gt;uppnås inom olika delar av statens verksamhet. I vilka sammanhang en&lt;br&gt;sådan resultatredovisning kan läggas fram kommenteras i anslutning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftstak och utgiftsramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana riktlinjer för den ekonomiska politiken som nämns i tilläggsbe-&lt;br&gt;stämmelse 3.2.1 tredje stycket till riksdagsordningen kan avse förslag till&lt;br&gt;beslut om det belopp statens utgifter högst får uppgå till (tak för statens&lt;br&gt;utgifter) eller riktlinjer för de belopp utgifterna inom olika utgiftsområden&lt;br&gt;eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till (utgiftsramar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till RO anges när proposition&lt;br&gt;med förslag till riktlinjer för den framtida ekonomiska politiken (ekono-&lt;br&gt;misk vårproposition) skall avlämnas till riksdagen för att den skall&lt;br&gt;behandlas under pågående riksmöte (se kommentaren till 41 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf slås fast att sådana riktlinjer kan avse tak för&lt;br&gt;statens utgifter eller utgiftsramar för olika utgiftsområden. 1 RO 5:12 sägs&lt;br&gt;att en utgiftsram för ett utgiftsområde anger det belopp vilket summan av&lt;br&gt;de till utgiftsområdet hörande utgifterna högst får uppgå till. Som närmare&lt;br&gt;kommenteras i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.1) kan med ett tak&lt;br&gt;för statens utgifter avses det belopp som statens utgifter högst får uppgå&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som anges i den allmänna motiveringen finns inte anledning att&lt;br&gt;i budgetlagen söka precisera hur ett tak för statens utgifter bör vara&lt;br&gt;utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser regeringen att använda tak för statens utgifter i beredningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget till statsbudget och i genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten, skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden, skall&lt;br&gt;regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur&lt;br&gt;den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av&lt;br&gt;utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke åläggs regeringen att i ett tidigt skede av&lt;br&gt;budgetprocessen offentliggöra det beloppsmässiga utgiftstaket om&lt;br&gt;regeringen avser att använda sig av denna metod i beredningen av&lt;br&gt;förslaget till statsbudget och i genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten. Syftet med offentliggörandet är, som nämns i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 13.1), att stärka det budgetpolitiska åtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan enligt RO 5:12 besluta att hänföra statsutgifter till&lt;br&gt;utgiftsområden. Har riksdagen fattat ett sådant beslut, skall regeringen,&lt;br&gt;enligt andra stycket, redovisa riktlinjer för hur den avser att i den&lt;br&gt;kommande budgetpropositionen beloppsmässigt fördela statens utgifter på&lt;br&gt;utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till beslut respektive redovisning av riktlinjer enligt första och&lt;br&gt;andra styckena skall ske i den ekonomiska vårpropositionen. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om den ekonomiska vårpropositionen finns i tilläggsbe-&lt;br&gt;stämmelse 3.2.1 tredje stycket till RO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i RO föreligger i och för sig inte någon skyldighet&lt;br&gt;för regeringen att lämna fram en ekonomisk vårproposition. Av förevar-&lt;br&gt;ande paragraf följer dock en sådan skyldighet för de fall att regeringen&lt;br&gt;avser att i beredningen av förslaget till statsbudget använda sig av tak för&lt;br&gt;statens utgifter eller om riksdagen har beslutat hänföra statsutgifter till&lt;br&gt;utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekonomisk vårproposition skall, enligt tilläggsbestämmelse 3.2.1&lt;br&gt;tredje stycket till RO, avlämnas till riksdagen senast den 15 april om&lt;br&gt;hinder inte möter. Om det föreligger hinder får den lämnas senare. Som&lt;br&gt;exempel på hinder nämns i förarbetena till bestämmelsen i RO extra val&lt;br&gt;eller regeringsskifte (1993/94:TK2 s. 61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om tak för statens utgifter eller riktlinjerför utgiftsramar får avse&lt;br&gt;längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regeringen en möjlighet att föreslå att riksdagen skall&lt;br&gt;besluta om ett tak för statens utgifter eller att redovisa riktlinjer för&lt;br&gt;utgiftsramar för en flerårsperiod. Syftet med denna bestämmelse är att ge&lt;br&gt;ökad långsiktig stadga åt sådana tak och ramar. Detta behandlas utförligt&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det risk för att ett beslutat tak för statens utgifter eller använda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgiftsramar kommer att överskridas, skall regeringen för att undvika&lt;br&gt;detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå&lt;br&gt;riksdagen nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen åläggs regeringen att vidta åtgärder för att undvika att ett&lt;br&gt;utgiftstak eller utgiftsramar överskrids. Ett sådant överskridande förut-&lt;br&gt;sätter att något eller några anslag överskrids. Åtgärder skall vidtas redan&lt;br&gt;då det uppstått risk för överskridande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 36 § skall regeringen vid minst två tillfällen under löpande&lt;br&gt;budgetår redovisa prognoser avseende utfallet av bl.a. statens utgifter och&lt;br&gt;förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat&lt;br&gt;utfall. Som anmärks i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2) är det&lt;br&gt;naturligt att regeringen i samband med att den lägger fram dessa pro-&lt;br&gt;gnoser även presenterar prognoser som belyser om ett beslutat utgiftstak&lt;br&gt;eller ramarna för utgiftsområden kommer att hålla. Om prognosen visar&lt;br&gt;att det finns risk för överskridande, är det naturligt att regeringen i&lt;br&gt;samband med att prognoserna läggs fram redovisar vilka åtgärder&lt;br&gt;regeringen beslutat eller avser att besluta for att undvika detta samt vilka&lt;br&gt;åtgärder regeringen eventuellt föreslår riksdagen att vidta. Utgiftsramar&lt;br&gt;har framför allt betydelse i de inledande skedena av budgetprocessen när&lt;br&gt;budgeten bereds och beslutas. Under den genomförandefas som forevaran-&lt;br&gt;de paragraf reglerar har de inte samma operativa betydelse men de speglar&lt;br&gt;fortfarande de prioriteringar som riksdagen gjort i fråga om statens&lt;br&gt;utgifter. Detta förhållande markeras i lagtexten med uttrycket använda&lt;br&gt;utgiftsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på åtgärder som regeringen kan vidta då det finns risk för&lt;br&gt;överskridande kan nämnas att den i förhållande till underordnade&lt;br&gt;myndigheter med stöd av 7 § kan föreskriva snävare villkor for utnyttjan-&lt;br&gt;de av anslag. Vidare kan regeringen enligt 8 § besluta att anvisade medel&lt;br&gt;på något eller några anslag helt eller delvis inte skall utnyttjas. Som&lt;br&gt;anmärks i kommentaren till 8 § är en risk for att ett beslutat utgiftstak&lt;br&gt;eller använda utgiftsramar kommer att överskridas tillräckliga skäl för att&lt;br&gt;besluta att medel på anvisade anslag inte skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 41 §, skall den&lt;br&gt;i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens inkomster,&lt;br&gt;utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av redan fattade&lt;br&gt;beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges bestämmelser som reglerar under vilka förutsättningar en&lt;br&gt;s.k. långsiktskalkyl skall lämnas samt vad den skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anmärks i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.3) kan det inte&lt;br&gt;uteslutas att regeringen någon gång avstår från att med stöd av 41 §&lt;br&gt;föreslå riksdagen att besluta om fleråriga tak för statens utgifter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer for ramar för utgiftsområden för en flerårsperiod. Först i ett Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;sådant fall blir en tillämpning av förevarande paragraf aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långsiktskalkylen skall enligt paragrafen innehålla en långsiktig&lt;br&gt;beräkning av hur statens inkomster, utgifter och lånebehov kommer att&lt;br&gt;utvecklas. Beräkningen bör avse en period som sträcker sig i vart fall&lt;br&gt;några år framåt i tiden. Beräkningen skall göras utifrån redan fattade&lt;br&gt;beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska förutsättningar.&lt;br&gt;Det skall således klart anges vad beräkningarna bygger på i fråga om t.ex.&lt;br&gt;bruttonationalproduktens tillväxt, prisutvecklingen och nivån på arbetslös-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anmärks i den allmänna motiveringen har regeringen i stället för&lt;br&gt;en långsiktskalkyl vid något tillfälle redovisat en plan för budgetpolitiken&lt;br&gt;under de kommande åren. En sådan plan utgår från en långsiktskalkyl.&lt;br&gt;Utöver detta redovisas i en plan även de åtgärder som behöver vidtas. Om&lt;br&gt;en sådan plan för budgetpolitiken läggs fram får de krav som ställs i&lt;br&gt;förevarande paragraf anses väl tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges inte vid vilken tidpunkt en långsiktskalkyl skall&lt;br&gt;presenteras. En sådan kalkyl ersätter förslag till beslut om fleråriga tak för&lt;br&gt;statens utgifter eller riktlinjer för ramar för utgiftsområden. Det är då&lt;br&gt;naturligt att den presenteras vid den tidpunkt då sådana förslag annars&lt;br&gt;skulle ha presenterats. Långsiktskalkylen bör därför tas in i den ekono-&lt;br&gt;miska vårpropositionen eller - om någon sådan proposition inte avlämnas&lt;br&gt;- vid den tidpunkt då en sådan proposition skulle ha lämnats (se&lt;br&gt;kommentaren till 40 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen för statens medel och&lt;br&gt;de övriga tillgångar som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen står till&lt;br&gt;regeringens disposition. Redovisningsskyldigheten omfattar även den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder och övriga&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen föreskrivs en allmän redovisningsskyldighet för regeringen.&lt;br&gt;Vidare regleras redovisningsskyldighetens omfattning. Bestämmelser om&lt;br&gt;de närmare krav som ställs på redovisningen finns i 45 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldigheten omfattar de medel och övriga tillgångar som&lt;br&gt;står till regeringens disposition. Vilka tillgångar som står till regeringens&lt;br&gt;disposition regleras i angivet lagrum i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RF 9:8 anges inledningsvis att statens medel och dess övriga tillgångar&lt;br&gt;står till regeringens disposition. Med detta avses enligt förarbetena till&lt;br&gt;regeringsformen (prop. 1973:90 s. 347) tillgångar som tillkommer det&lt;br&gt;offentligrättsliga organet staten. Där sägs vidare att egendom som tillhör&lt;br&gt;aktiebolag, vilka helt eller delvis ägs av staten, inte omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelsen. Samma sak gäller stiftelser som bedriver statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot omfattar bestämmelsen självfallet de andelar staten äger i Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från regeringens dispositionsrätt undantas i RF 9:8 sådana tillgångar&lt;br&gt;som tillhör staten men som är avsedda för riksdagen eller dess myndig-&lt;br&gt;heter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vad som avses med tillgångar som i lag har avsatts till&lt;br&gt;särskild förvaltning behandlas i förarbetena till regeringsformen. Som&lt;br&gt;exempel nämns de tillgångar som förvaltas av Allmänna pensionsfonden&lt;br&gt;(prop. 1973:90 s. 347). Ett annat exempel som kan nämnas är de&lt;br&gt;tillgångar som Sveriges riksbank förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldighet för AP-fonden och Sveriges riksbank samt för&lt;br&gt;aktiebolag och stiftelser som bedriver statlig verksamhet regleras i andra&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen närmare behandlar i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 11.1) begränsas redovisningsskyldigheten inte till enbart en&lt;br&gt;bokföringsskyldighet. Begreppet innefattar även en skyldighet för&lt;br&gt;regeringen att redovisa hur den har genomfört den av riksdagen beslutade&lt;br&gt;verksamheten och förvaltningen av statens medel och övriga tillgångar.&lt;br&gt;Skyldigheten omfattar också en redovisning av statens skulder och&lt;br&gt;förvaltningen av dessa samt av övriga ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldigheten enligt förevarande paragraf omfattar den&lt;br&gt;verksamhet och den förvaltning som sköts av regeringen och myndigheter&lt;br&gt;under regeringen. Av skäl som närmare behandlas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, är det lämpligt att regeringen även lämnar en redovisning&lt;br&gt;för de medel och övriga tillgångar som handhas av riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter undantagandes Sveriges riksbank. Det förutsätts att regering-&lt;br&gt;en erhåller den information som behövs för att redovisningen skall kunna&lt;br&gt;lämnas på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delar av redovisningsskyldigheten kan fullgöras genom att en års-&lt;br&gt;redovisning lämnas till riksdagen. När en sådan skall avlämnas och vad&lt;br&gt;den skall innehålla regleras i 38 §. Redovisningen av de sakliga resultat&lt;br&gt;som uppnåtts bör, av skäl som anförs i den allmänna motiveringen, inte&lt;br&gt;ingå i årsredovisningen. Redovisning av resultat regleras i 2 §. I&lt;br&gt;redovisningsskyldigheten ingår vidare att under löpande år lämna&lt;br&gt;prognoser. Detta regleras i 36 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av de ekonomiska åtaganden som regeringen gjort med&lt;br&gt;stöd av beställningsbemyndiganden och liknande medgivanden från&lt;br&gt;riksdagen (se 12 §) och som inte avräknats mot anvisade anslag, s.k. be-&lt;br&gt;myndigandeskuld, skall enligt paragrafen redovisas för riksdagen. Detta&lt;br&gt;kan ske i anslutning till respektive verksamhet eller anslag. Dessutom bör&lt;br&gt;den samlade bemyndigandeskulden redovisas för riksdagen, lämpligtvis&lt;br&gt;i årsredovisningen för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtaganden i den löpande verksamheten som regleras i 13 § är&lt;br&gt;till sin omfattning okända. Någon redovisning av dessa förpliktelser kan&lt;br&gt;därför helt enkelt inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utestående kreditgarantier och liknande åtaganden enligt 14 § utgör&lt;br&gt;potentiella ekonomiska förpliktelser. De skall därför redovisas för&lt;br&gt;riksdagen. Detta kan ske med en samlad redovisning av alla statliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garantier m.m. samt med en fördjupad redogörelse i anslutning till den Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;verksamhet eller det anslag som belastas med utgifter vid infriande av ett&lt;br&gt;åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföring i staten skall ske på ett sätt som stämmer överens med god&lt;br&gt;redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel&lt;br&gt;och övriga tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om redovisningen skall meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en redovisningsskyldighet skall få en meningsfull innebörd krävs&lt;br&gt;regler för hur bokföringen skall skötas. I paragrafens första stycke&lt;br&gt;uttrycks därför det allmänna krav som kan ställas på bokföringen i staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföringen skall ske med iakttagande av god redovisningssed. Som&lt;br&gt;närmare behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.2.) preciseras&lt;br&gt;för det privata näringslivets del detta begrepp av bl.a. Bokföringsnämn-&lt;br&gt;den. Även kommuner och landsting skall tillämpa god redovisningssed.&lt;br&gt;Inom det statliga området utformar regeringen och Riksrevisionsverket&lt;br&gt;föreskrifter och allmänna råd beträffande innebörden av god redovisnings-&lt;br&gt;sed. Av skäl som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen kan&lt;br&gt;uttrycket god redovisningssed - med hänsyn tagen till statliga för-&lt;br&gt;hållanden - användas och vara vägledande även i staten. Det kan&lt;br&gt;anmärkas att god redovisningssed inte har ett en gång för alla fastslaget&lt;br&gt;innehåll. Innehållet förändras över tiden och anpassas till förutsättningarna&lt;br&gt;i olika verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges de kvalitetskrav som kan ställas på den&lt;br&gt;redovisning som omfattas av regeringens skyldighet enligt 44 §. Redovis-&lt;br&gt;ningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det ekonomiska&lt;br&gt;resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel och övriga&lt;br&gt;tillgångar. Enbart tillämpning av god redovisningssed är inte tillräckligt&lt;br&gt;för att en rättvisande bild skall erhållas i t.ex. årsredovisningen. Rättvisan-&lt;br&gt;de blir bilden först om den ger mottagaren en riktig uppfattning om&lt;br&gt;verkligheten. Det är alltså inte tillräckligt att informationen är korrekt,&lt;br&gt;utan den skall också förmedlas på ett sådant sätt att mottagaren kan förstå&lt;br&gt;den. Urval, presentation och förklarande kommentarer utgör viktiga inslag&lt;br&gt;för att uppnå detta. För att bilden skall bli rättvisande kan det även&lt;br&gt;behövas tilläggsinformation om exempelvis annan värdering eller om&lt;br&gt;gjorda antaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens tredje stycke föreskrivs en skyldighet för regeringen, eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela närmare före-&lt;br&gt;skrifter om redovisningen. Sådana föreskrifter är ett led i utformningen&lt;br&gt;av god redovisningssed för staten och är av stor betydelse för att god&lt;br&gt;hushållning med statens medel skall kunna iakttas. Regeringen meddelar&lt;br&gt;redan i dag sådana föreskrifter bl.a. i bokföringsförordningen (1979:1212)&lt;br&gt;och förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anslagsframställning. Riksrevisionsverket meddelar tillämpningsföre- Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;skrifter och allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens verksamhet skall granskas genom revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf markeras att granskning av statens verksamhet skall&lt;br&gt;genomföras och att detta skall ske genom revision. Bestämmelsen&lt;br&gt;behandlas närmare i avsnitt 11.3 i den allmänna motiveringen. Revi-&lt;br&gt;sionsuppgiftens fördelning mellan olika organ och dessa organs befogen-&lt;br&gt;heter m.m. bör beslutas av riksdagen. Detta bör ske med lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens verksamhet avgränsas här på samma sätt som i kommentaren till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lagrådets påpekande finns här anledning att göra det&lt;br&gt;förtydligandet att revisionen inte endast avser sedvanliga ekonomiska&lt;br&gt;uppgifter utan även redovisningen av sakliga resultat som uppnåtts på&lt;br&gt;olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta sin rätt enligt 5 §, 6 § första och tredje styckena&lt;br&gt;samt 12-14, 19-21, 25-28 och 31-34 §§ till myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen reglerar i första hand förhållandet mellan riksdagen och regeringen.&lt;br&gt;Den statliga verksamheten genomförs dock i huvudsak av statliga&lt;br&gt;myndigheter under regeringen. Den rätt som enligt denna lag tillkommer&lt;br&gt;regeringen måste i de flesta fall kunna delegeras. Stöd för denna&lt;br&gt;delegationsrätt ges i förevarande paragraf. Delegation av beslutanderätten&lt;br&gt;kan t.ex. ske i förordningar eller i regleringsbrev. Behoven av delegering&lt;br&gt;har på vissa ställen berörts i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen delegerar befogenheterna kan den självfallet begränsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den beslutanderätt som tillerkänns en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att regeringen till en myndighet delegerar en befogen-&lt;br&gt;het enligt denna lag påverkar inte regeringens ansvar inför riksdagen&lt;br&gt;enligt RF 1:6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1997, dvs. vid den tidpunkt när en&lt;br&gt;statsbudget som beretts och beslutats på ett delvis nytt sätt skall börja&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagen ersätter inte någon äldre lag på området. På åtskilliga Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;områden som lagen reglerar gäller i stället bemyndiganden och andra&lt;br&gt;beslut som riksdagen meddelat under nästan hela 1900-talet. Detta belyses&lt;br&gt;närmare i avsnitt 4. I samband med att lagen beslutas bör riksdagen även&lt;br&gt;besluta att givna bemyndiganden och andra beslut skall upphöra att gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de avseenden som lagen reglerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Budgetlagsutredningens sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft i uppdrag att analysera på vilka områden det är&lt;br&gt;önskvärt med en utökad rättslig reglering av den statliga budgetprocessen&lt;br&gt;samt att lämna därav föranledda förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande rättsliga regleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformens reglering av statsbudgeten är kortfattad och avser&lt;br&gt;främst grundläggande bestämmelser om statsbudgeten och om riksdagens&lt;br&gt;och regeringens befogenheter på finansmaktens område. Beteckningen&lt;br&gt;finansmakten avser främst rätten att bestämma hur statens inkomster skall&lt;br&gt;beräknas samt att besluta om utgifter och på annat sätt förfoga över&lt;br&gt;statens tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagsordningen finns bestämmelser om budgetårets förläggning&lt;br&gt;samt om vad som skall ingå i budgetprositionen och när den skall lämnas.&lt;br&gt;Vidare ges föreskrifter om riksdagens behandling av budgetpropositionen&lt;br&gt;och andra propositioner. Av särskilt intresse är de nyligen antagna&lt;br&gt;bestämmelserna om den s.k. rambeslutsmodellen och om utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut om statens budget och finansmakten i övrigt behöver&lt;br&gt;inte ha lags form. Med undantag för lagen (1988:1387) om statens&lt;br&gt;upplåning, har inte heller någon särskild lag meddelats på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan årtionden tillbaka har i stället riksdagen med anledning av förslag&lt;br&gt;från regeringen eller på eget initiativ meddelat särskilda beslut avseende&lt;br&gt;finansmakten och statsbudgeten. På detta sätt har beslut fattats i viktiga&lt;br&gt;frågor om bl.a. anslagstyper och anslagsvillkor, försäljning av statens&lt;br&gt;egendom, finansiering av investeringar och redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta länder är bestämmelserna om finansmakten och statens budget&lt;br&gt;fördelade mellan konstitutionen och en särskild budgetlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel föreskrivs i konstitutionen att regeringens rätt att uppbära skatt&lt;br&gt;och åsamka staten utgifter är beroende av parlamentets beslut. I fråga om&lt;br&gt;budgetprocessen föreskrivs vanligen den tidpunkt då budgetförslaget skall&lt;br&gt;vara framlagt och olika lösningar anvisas för situationer där statsbudgeten&lt;br&gt;inte är beslutad före budgetårets början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mer detaljerade bestämmelserna om hur befogenheter och skyldig-&lt;br&gt;heter på finansmaktens område fördelas mellan parlamentet och regering-&lt;br&gt;en samt om statsbudgeten finns i de flesta länder i en budgetlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel föreskrivs i budgetlagen att statsbudgeten i princip skall omfatta&lt;br&gt;statens samtliga inkomster och utgifter och att bruttoredovisning skall&lt;br&gt;tillämpas. Vanligen anges också verksamheter som inte behöver tas upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på budgeten och sådana som får nettoredovisas. Ofta finns föreskrifter om&lt;br&gt;hur statsbudgeten skall vara uppställd och indelad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser finns om olika möjligheter for regeringen att överskrida&lt;br&gt;anslag, att spara anslag till kommande budgetår och att överföra anslag&lt;br&gt;mellan olika delar av statsbudgeten. Bemyndiganden att göra ekonomiska&lt;br&gt;åtaganden utöver anvisade anslag förekommer i flertalet budgetlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser finns i regel om de redovisningsprinciper som skall&lt;br&gt;tillämpas samt om när och hur statsbudgetens utfall skall rapporteras till&lt;br&gt;parlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning om budgetprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har teoretiskt och empiriskt inriktad forskning bedrivits&lt;br&gt;i syfte att förklara varför stora budgetunderskott uppkommit i åtskilliga&lt;br&gt;länder och framför allt för att förklara de väsentliga skillnader i fråga om&lt;br&gt;statsskuldens utveckling som finns mellan olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stigande arbetslöshet har naturligvis varit en viktig gemensam&lt;br&gt;delförklaring till statsskuldsutvecklingen. Men skillnaderna i utveckling&lt;br&gt;mellan de olika länderna förklaras dessutom av utformningen av de&lt;br&gt;politiska institutionerna och den statliga budgetprocessen. I budgetpro-&lt;br&gt;cessen ingår tre faser, nämligen regeringens beredning av budgetförslaget,&lt;br&gt;parlamentets beslut om statsbudgeten och regeringens genomförande av&lt;br&gt;den beslutade verksamheten. En slutsats som dras av flera forskare är att&lt;br&gt;det finns starka indikationer på att budgetprocessernas utformning är av&lt;br&gt;betydelse för att förklara skillnader mellan länder i fråga om den&lt;br&gt;budgetpolitik som faktiskt förts. En budgetprocess som - på grundval av&lt;br&gt;olika preciserade egenskaper — kan betecknas som stram, anses kunna&lt;br&gt;medverka till lägre underskott i statens finanser och en mer hållbar&lt;br&gt;skuldutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska budgetprocessen bedömdes vid en analys i början av 1990-&lt;br&gt;talet vara mycket svag jämfört med dåvarande tolv EG-länder. Därefter&lt;br&gt;har processen stärkts i olika avseenden. Förutsättningarna for långsiktighet&lt;br&gt;har förbättrats genom att riksdagens valperiod förlängts från tre till fyra&lt;br&gt;år. Behandlingen av statsbudgeten kommer att förändras i och med&lt;br&gt;användningen av den s.k. rambeslutsmodellen. Vidare avses ett tak för de&lt;br&gt;offentliga utgifterna komma till användning. Sammantaget innebär dessa&lt;br&gt;förändringar en betydande förstärkning av budgetdisciplinen. Även efter&lt;br&gt;dessa förändringar finns det svaga punkter i den svenska budgetprocessen&lt;br&gt;i vid bemärkelse. Dessa återfinns främst i de två faser av budgetprocessen&lt;br&gt;som utgörs av regeringens beredning av budgetförslaget och genomföran-&lt;br&gt;det av den beslutade statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av en budgetlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på riksdagen att besluta i för statsbudgeten grundläggande&lt;br&gt;frågor. Riksdagen har också under lång tid fattat en rad sådana beslut.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har dock inte skett i lags form utan genom särskilda beslut som inte&lt;br&gt;tagits in i författningar. En förklaring till att riksdagen meddelat beslut på&lt;br&gt;detta sätt, är att här aktuella beslut inte behöver ha lags form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillämpade ordningen medför att det kan vara svårt att finna de&lt;br&gt;intressanta besluten och att överblicka de regler som gäller. Befogenhets-&lt;br&gt;fördelningen mellan riksdagen och regeringen på finansmaktens område&lt;br&gt;blir därmed inte alltid så klar som är önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har många gånger behövt meddela bestämmelser på det&lt;br&gt;statsfinansiella området som berört grundläggande element som det&lt;br&gt;ankommer på riksdagen att besluta om. Regeringen har då inhämtat&lt;br&gt;riksdagens godkännande genom att redovisa det huvudsakliga innehållet&lt;br&gt;i förordningarna för riksdagen. Detta är ett omständligt och opraktiskt sätt&lt;br&gt;att skaffa sig nödvändiga bemyndiganden från riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet rymmer två delvis motsatta risker. Den ena hänger samman&lt;br&gt;med att om regeringen utförligt och detaljerat beskriver en ny ordning,&lt;br&gt;kan den i förhållande till riksdagen komma att binda sig även i detaljer&lt;br&gt;som får anses höra till regeringens befogenhetsområde. Den andra risken&lt;br&gt;hänger samman med att en allmän redogörelse för en tilltänkt reglering&lt;br&gt;har sämre precision än en författningstext. Oklarhet kan också uppstå om&lt;br&gt;vad riksdagen faktiskt godkänt, särskilt när ett förslag i en redogörelse&lt;br&gt;inte uttryckligen godkänts, utan i stället lämnats utan erinran eller utan&lt;br&gt;åtgärd lagts till handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med att regleringen på finansmaktens område inte skett&lt;br&gt;samlat i lags form blir särskilt besvärande när regeringens befogenheter&lt;br&gt;på ett visst område bygger på bemyndiganden som lämnats och ändrats&lt;br&gt;under många decennier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer också att riksdagen i anslutning till behandling av en&lt;br&gt;sakfråga har beslutat att ett visst budgettekniskt förfarande skall tillämpas&lt;br&gt;på ett område. När tiden går finns det risk att sådana beslut faller i&lt;br&gt;glömska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en del områden har i avsaknad av särskilda beslut en viss praxis&lt;br&gt;vuxit fram som inte i alla delar är entydig och klar. På andra områden har&lt;br&gt;någon lämplig praxis inte utvecklats alls. Detta har lett till att det även på&lt;br&gt;mycket centrala områden har uppstått osäkerhet om vad som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu anförts visar att det är angeläget att på finansmaktens&lt;br&gt;område klargöra vilka regler som faktiskt gäller och att skapa ändamåls-&lt;br&gt;enliga bestämmelser där regler saknas eller är otidsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånvaron av en lag som reglerar statsbudgeten och befogenhetsför-&lt;br&gt;delningen mellan riksdagen och regeringen på finansmaktens område är&lt;br&gt;mycket ovanlig i ett internationellt perspektiv. Den svenska ordningen kan&lt;br&gt;inte motiveras av att regeringsformen eller riksdagsordningen skulle&lt;br&gt;innehålla så detaljerade bestämmelser att ytterligare reglering i en&lt;br&gt;budgetlag är överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap som vunnits i teoretisk och empirisk forskning visar att&lt;br&gt;budgetprocessens utformning är av betydelse för budgetunderskottets och&lt;br&gt;statsskuldens utveckling. Lämpligt utformade bestämmelser kan medverka&lt;br&gt;till en ytterligare uppstramning av den svenska budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat i EU skall undvika alltför stora underskott i den&lt;br&gt;offentliga sektorns finanser och skall ha sådana regler på budgetområdet&lt;br&gt;att staten kan uppfylla denna förpliktelse. Medlemskapet i EU utgör&lt;br&gt;således ett motiv för att utforma bestämmelser som kan medverka till att&lt;br&gt;stärka budgetdisciplinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhållanden som nu redovisats har lett Budgetlagsutredningen till&lt;br&gt;slutsatsen att betydelsefulla fördelar står att vinna om bestämmelser om&lt;br&gt;statsbudgeten och om regeringens närmare befogenheter och skyldigheter&lt;br&gt;på finansmaktens område samlas i en särskild budgetlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformning av budgetlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den naturliga utgångspunkten när en budgetlag skall utformas är&lt;br&gt;regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser om finansmakten&lt;br&gt;och statsbudgeten. En budgetlag bör innehålla preciseringar och komplet-&lt;br&gt;teringar till regeringsformens och riksdagsordningens kortfattade&lt;br&gt;bestämmelser. Därmed ges en grund för regeringens handlande och skapas&lt;br&gt;en brygga mellan regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser&lt;br&gt;och de många och detaljerade förordningar som regeringen behöver&lt;br&gt;utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagen skall skänka stadga åt budgetprocessen i vid bemärkelse&lt;br&gt;genom att reglera vissa grundläggande förhållanden. Samtidigt skall&lt;br&gt;statsmakterna behålla en nödvändig grad av handlingsfrihet. Reglerna bör&lt;br&gt;därför vara så allmänna att olika budgettekniska lösningar kan väljas utan&lt;br&gt;att lagen behöver ändras. Vid behov kan punktvisa ändringar i lagen göras&lt;br&gt;parallellt med beredningen av och besluten om statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagsutredningen har inte haft någon strävan att påverka befogen-&lt;br&gt;hetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen. Inriktningen har i&lt;br&gt;stället varit att den nuvarande ordningen så långt möjligt skall komma till&lt;br&gt;uttryck i lagen. På vissa områden har dock förelegat oklarhet om vad som&lt;br&gt;kan anses gälla. På andra områden har den nuvarande ordningen inte&lt;br&gt;fungerat tillfredsställande. Inom några områden har det pågått ett&lt;br&gt;utvecklingsarbete. Avsikten har i dessa fall varit att utforma ändamålsen-&lt;br&gt;liga bestämmelser utifrån de viljeyttringar som återfinns i främst&lt;br&gt;finansutskottets betänkanden och yttranden samt regeringens propositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen klargörs regeringens befogenheter och skyldigheter på&lt;br&gt;finansmaktens område. Lagen gäller således i första hand regeringen. Det&lt;br&gt;är emellertid ofrånkomligt att även formerna för riksdagens handlande kan&lt;br&gt;påverkas i en del fall, liksom myndigheternas agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande presenteras det huvudsakliga innehållet i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns allmänna krav som måste ställas på hur regeringen leder&lt;br&gt;genomförandet av statens verksamhet. I lagen kommer ett sådant krav till&lt;br&gt;uttryck genom att det inledningsvis anges att i statens verksamhet skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse utgör också en grund för bestämmelser om bl.a. resultatstyr-&lt;br&gt;ning, redovisning och revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en verksamhet successivt skall kunna styras mot allt högre&lt;br&gt;effektivitet behöver mål anges och resultat mätas. I lagen föreskrivs att&lt;br&gt;regeringen för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat&lt;br&gt;som uppnåtts på olika verksamhetsområden. Med resultatredovisning&lt;br&gt;stärks riksdagens möjlighet att följa och värdera resultaten i de verksam-&lt;br&gt;heter som den beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att anvisa anslag bestämmer riksdagen hur statens medel skall&lt;br&gt;användas. Olika anslagstyper finns som skiljer sig åt i fråga om rätten för&lt;br&gt;regeringen att överskrida det anvisade beloppet och att använda outnyttja-&lt;br&gt;de medel ett senare budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anslagstyper som tillämpas och de villkor som gäller för dessa tas&lt;br&gt;in i budgetlagen. Reglerna för obetecknade anslag, reservationsanslag och&lt;br&gt;ramanslag anges sålunda. Det nuvarande förslagsanslaget avvecklas&lt;br&gt;eftersom det är svårt att förena med tanken bakom utgiftstak och&lt;br&gt;utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja hög effektivitet och god hushållning får regeringen&lt;br&gt;befogenhet att för underlydande myndigheter föreskriva snävare villkor&lt;br&gt;för utnyttjande av anslagen. Dessutom slås en rätt fast för regeringen att&lt;br&gt;avstå från att utnyttja anvisade anslag om statsfinansiella skäl eller&lt;br&gt;särskilda omständigheter i en verksamhet motiverar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet inkomsttitel saknas i regeringsformen. Begreppet ges stadga&lt;br&gt;genom att i lagen tas in en bestämmelse om att statsinkomster som&lt;br&gt;beräknas av riksdagen skall redovisas på inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande ikläda staten ekono-&lt;br&gt;miska förpliktelser. I budgetlagen anges förutsättningar under vilka&lt;br&gt;regeringen får ikläda staten sådana förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för ändamål och intill belopp som riksdagen bestämmer&lt;br&gt;beställa varor och tjänster och besluta om bidrag och liknande som&lt;br&gt;medför utgifter även under senare budgetår än det statsbudgeten avser.&lt;br&gt;Under samma förutsättningar får regeringen ställa ut kreditgarantier och&lt;br&gt;liknande. För garantier skall en riskanpassad avgift tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får också ett uttryckligt bemyndigande att ikläda staten&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser som är nödvändiga för att den löpande verksam-&lt;br&gt;heten skall fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser som regeringen ikläder staten skall årligen&lt;br&gt;redovisas för riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens avgränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den centrala roll som statsbudgeten har föreslås regler för&lt;br&gt;vilka av statens inkomster och utgifter som skall tas upp i statsbudgeten.&lt;br&gt;Förslaget till statsbudget skall i princip omfatta alla statens inkomster och&lt;br&gt;utgifter och andra betalningar som påverkar statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomster och utgifter skall tas upp brutto på statsbudgeten. Om&lt;br&gt;inkomsterna i en verksamhet endast skall bidra till att täcka utgifterna i&lt;br&gt;verksamheten får dock nettoredovisning ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På statsbudgeten skall inte redovisas inkomster och utgifter i sådana&lt;br&gt;verksamheter där statens kostnader helt skall täckas med verksamhetens&lt;br&gt;intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens befogenhet att besluta om disposition av vissa avgiftsin-&lt;br&gt;komster slås fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens investeringar är av olika karaktär och kan finansieras på olika sätt.&lt;br&gt;Regler behövs om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen föreskrivs att behov av rörelsekapital i statens verksamhet&lt;br&gt;skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret och att riksdagen&lt;br&gt;årligen skall fastställa en ram för sådana krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffning av anläggningstillgångar av materiell, immateriell och&lt;br&gt;finansiell natur som används i statens verksamhet skall finansieras med&lt;br&gt;lån i Riksgäldskontoret. Riksdagen skall årligen fastställa ramar för sådana&lt;br&gt;lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffning av tillgångar av infrastrukturell art skall finansieras med&lt;br&gt;anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan besluta om undantag från dessa regler för vissa an-&lt;br&gt;skaffningar eller myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av statens egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten äger fastigheter, aktier och annan lös egendom. Bestämmelser&lt;br&gt;behövs om under vilka förutsättningar och av vem sådan egendom får&lt;br&gt;säljas. Vidare behövs regler om hur försäljningsinkomster skall dis-&lt;br&gt;poneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen anges att regeringen får sälja en fastighet vars värde inte&lt;br&gt;överstiger 50 miljoner kronor om det inte finns särskilda skäl för att&lt;br&gt;egendomen alltjämt skall ägas av staten. Försäljning till kommun för&lt;br&gt;samhällsbyggnadsändamål får ske utan begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får sälja aktier i bolag där staten har mindre än hälften av&lt;br&gt;rösterna om inte riksdagen för visst bolag beslutat annat. Utan be-&lt;br&gt;myndigande från riksdagens sida får regeringen inte sälja aktier i bolag&lt;br&gt;där staten har hälften eller mer än hälften av rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lös egendom än aktier far regeringen sälja om den inte längre&lt;br&gt;behövs eller blivit obrukbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om disposition av försäljningsinkomster föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagen beslutat om försäljningen skall inkomsten redovisas mot&lt;br&gt;en inkomsttitel om inte riksdagen bestämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen beslutat om försäljning av egendom som ingått i en&lt;br&gt;verksamhet för vilken riksdagen godkänt en investeringsplan, får&lt;br&gt;inkomsten disponeras för att finansiera investeringar som ingår i planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas en investeringsplan och har egendomen finansierats med anslag,&lt;br&gt;skall medel motsvarande det bokförda värdet redovisas mot en in-&lt;br&gt;komsttitel. Om egendomen finansierats med lån skall detta lösas. Med&lt;br&gt;vissa undantag får den inkomst som sedan återstår disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den sålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har egendomen finansierats på annat sätt än med anslag eller lån får&lt;br&gt;hela inkomsten disponeras i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan alltid besluta att medel i större utsträckning än som&lt;br&gt;angetts skall redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen över statsfinanserna under genomförandeskedet behöver&lt;br&gt;stärkas. I budgetlagen ingår därför en bestämmelse om att regeringen&lt;br&gt;noga skall följa hur statens inkomster, utgifter och upplåning utvecklas i&lt;br&gt;förhållande till beräknade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall vidare vid minst två tillfällen under budgetåret för&lt;br&gt;riksdagen redovisa prognoser avseende utfallet på inkomsttitlar och anslag&lt;br&gt;samt statens lånebehov. Väsentliga avvikelser i förhållande till bud-&lt;br&gt;geterade belopp skall förklaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast i april skall regeringen redovisa det preliminära utfallet av&lt;br&gt;föregående års statsbudget uppdelat på samma sätt som denna. Väsentliga&lt;br&gt;avvikelser skall förklaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast i september skall en årsredovisning för staten avseende&lt;br&gt;föregående räkenskapsår lämnas till riksdagen. Den skall innehålla&lt;br&gt;resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys samt det slutliga&lt;br&gt;utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsfinansiell utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka budgetdisciplinen har riksdagen beslutat om en rambe-&lt;br&gt;slutsmodell som innefattar ramar för utgiftsområden. Dessutom skall ett&lt;br&gt;tak för statens utgifter kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetlagen läggs fast att om regeringen avser att använda ett tak för&lt;br&gt;statens utgifter i beredningen av nästa års statsbudget och i genomförandet&lt;br&gt;av den beslutade verksamheten, skall regeringen i den ekonomiska&lt;br&gt;vårpropositionen lämna förslag om ett sådant utgiftstak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs att om riksdagen beslutat hänföra statsutgifter till&lt;br&gt;utgiftsområden, skall regeringen i den ekonomiska vårpropositionen&lt;br&gt;redovisa riktlinjer for hur statens utgifter i förslaget till nästa års&lt;br&gt;statsbudget avses bli fördelade på utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka den långsiktiga inriktningen av budgetpolitiken föreskrivs&lt;br&gt;att förslag till tak for statens utgifter samt om riktlinjer för utgiftsområden&lt;br&gt;kan avse längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det under genomförandet av den budgeterade verksamheten uppstår&lt;br&gt;risk för att ett beslutat tak för statens utgifter eller använda utgiftsramar&lt;br&gt;kommer att överskridas, skall regeringen for att undvika detta själv&lt;br&gt;besluta om nödvändiga åtgärder eller föreslå riksdagen sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen ställer statens medel till regeringens disposition och uppdrar åt&lt;br&gt;regeringen att genomföra statens verksamhet. Därför är det naturligt att&lt;br&gt;i budgetlagen föreskriva att regeringen är redovisningsskyldig inför&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att denna redovisningsskyldighet skall kunna fullgöras skall&lt;br&gt;bokföring i staten ske i överensstämmelse med en till statliga förhållanden&lt;br&gt;anpassad god redovisningssed. Redovisningen skall ge en rättvisande bild&lt;br&gt;av verksamhetens resultat, tillgångar och skulder. Regeringen skall vara&lt;br&gt;skyldig att meddela föreskrifter for redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsskyldigheten kan fullgöras på olika sätt, exempelvis genom&lt;br&gt;att uppnådda resultat redovisas, genom att prognoser lämnas, genom att&lt;br&gt;utfall redovisas och genom att årsredovisning lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterst är det riksdagens ansvar att kontrollera att statens verksamhet&lt;br&gt;genomförs effektivt och säkert, att redovisningen är rättvisande och att&lt;br&gt;gällande föreskrifter följs. Sådan kontroll sker bl.a. genom revision. 1&lt;br&gt;budgetlagen föreskrivs därför att statens verksamhet skall granskas med&lt;br&gt;revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetlagen reglerar i första hand förhållandet mellan riksdagen och&lt;br&gt;regeringen. Den statliga verksamheten genomförs dock i huvudsak av&lt;br&gt;myndigheter som lyder under regeringen. Regeringens befogenheter enligt&lt;br&gt;budgetlagen måste därför kunna delegeras. Lagen innehåller en be-&lt;br&gt;stämmelse som innebär att regeringen på vissa angivna områden får&lt;br&gt;överlåta befogenheter till myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att budgetlagen kan träda i kraft den 1 januari 1997. Det&lt;br&gt;bör också eftersträvas att de föreslagna bestämmelserna blir vägledande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid beredning av och beslut om den statsbudget som skall tillämpas från&lt;br&gt;nämnt datum. Äldre bestämmelser på områden som regleras i budgetlagen&lt;br&gt;och som inte har lags form skall upphöra att gälla när budgetlagen träder&lt;br&gt;i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Budgetlagsutredningens författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om statsbudgeten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och god&lt;br&gt;hushållning iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet som&lt;br&gt;handhas av regeringen och de myndigheter som lyder under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen skall för riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de&lt;br&gt;resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När riksdagen enligt 9 kap. 3 § regeringsformen anvisar anslag till&lt;br&gt;angivna ändamål skall obetecknade anslag, reservationsanslag eller&lt;br&gt;ramanslag användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare villkoren for anslagen framgår av 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagstyper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett obetecknat anslag får inte överskridas och outnyttjade medel får&lt;br&gt;inte användas under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett reservationsanslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får&lt;br&gt;användas längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört på&lt;br&gt;statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett ramanslag får tillfälligt överskridas genom att en anslagskredit&lt;br&gt;motsvarande högst tio procent av anvisat anslag tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att ett&lt;br&gt;ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet&lt;br&gt;täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller for&lt;br&gt;att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Outnyttjade medel får användas följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser om anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När regeringen tilldelar en myndighet anslag får regeringen besluta&lt;br&gt;om begränsningar i villkoren för utnyttjande av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall&lt;br&gt;användas om detta är påkallat till följd av särskilda omständigheter i en&lt;br&gt;verksamhet eller av statsfinansiella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Statsinkomster som beräknas av riksdagen skall redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning mot anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Avräkning mot anslag för transfereringar skall göras löpande det&lt;br&gt;budgetår då betalning sker. Mot övriga anslag skall avräkning göras det&lt;br&gt;budgetår till vilket utgiften hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning mot inkomsttitlar för skatt skall göras löpande det budgetår&lt;br&gt;då betalning erhålls. Mot övriga inkomsttitlar skall avräkning göras det&lt;br&gt;budgetår till vilket inkomsten hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning&lt;br&gt;skall göras på annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I 12-14 §§ bemyndigas regeringen att ikläda staten ekonomiska&lt;br&gt;förpliktelser enligt 9 kap. 10 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1387) om statens upplåning anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar regeringen får ta upp lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningsbemyndiganden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § För ett ändamål och intill ett belopp som riksdagen bestämmer får&lt;br&gt;regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning,&lt;br&gt;lån eller liknande som medför utgifter även under senare budgetår än det&lt;br&gt;statsbudgeten avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen får ikläda staten sådana ekonomiska förpliktelser som&lt;br&gt;är nödvändiga för att den löpande verksamheten skall fungera till-&lt;br&gt;fredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § För ett ändamål och intill ett belopp som riksdagen bestämmer får&lt;br&gt;regeringen ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämman-&lt;br&gt;de göras utan att beloppet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § För ett sådant åtagande som anges i 14 § skall en avgift tas ut.&lt;br&gt;Avgiftens storlek skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga&lt;br&gt;kostnader för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutar&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning av ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen skall årligen för riksdagen redovisa de ekonomiska&lt;br&gt;förpliktelser den iklätt staten med stöd av 12 och 14 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens avgränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringens förslag till statsbudget enligt 9 kap. 6 § regerings-&lt;br&gt;formen skall, med de undantag som anges i 18 § andra stycket och 19 §,&lt;br&gt;omfatta alla inkomster, utgifter och andra betalningar som påverkar&lt;br&gt;statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inkomsterna i en verksamhet endast bidra till att täcka verksam-&lt;br&gt;hetens utgifter, får utgifter dock redovisas netto på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En verksamhet där statens kostnader helt skall täckas med&lt;br&gt;verksamhetens intäkter skall inte budgeteras och redovisas på statsbud-&lt;br&gt;geten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Regeringen får besluta om dispositionen av avgiftsinkomster från&lt;br&gt;frivilligt efterfrågade varor och tjänster som staten tillhandahåller om&lt;br&gt;inkomsten helt eller delvis skall täcka statens kostnader för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Inom låneramar som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att anläggningstillgångar som används i statens verksamhet skall&lt;br&gt;finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om&lt;br&gt;villkoren för sådana lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med&lt;br&gt;krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om villkoren för&lt;br&gt;dessa krediter och om likvida medel som myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Andra tillgångar än som anges i 21 och 22 §§ skall finansieras med&lt;br&gt;anslag eller med inkomster som anges i 33 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan riksdagen&lt;br&gt;besluta att finansiering skall ske på annat sätt än som anges i 21-23 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av statens egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § I anslutning till 9 kap. 9 § regeringsformen anges i 26-36 §§&lt;br&gt;grunder för förfogandet över statens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna gäller egendom som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen&lt;br&gt;står till regeringens disposition utom sådana varor som avses i 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fast egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Då värdet av fast egendom inte överstiger 50 000 000 kronor får&lt;br&gt;regeringen besluta att sälja egendomen, om den inte längre behövs för&lt;br&gt;statens verksamhet eller endast behövs i ringa utsträckning och då det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl för att egendomen alltjämt skall ägas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen besluta om&lt;br&gt;försäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktier och andelar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller andelar i ett&lt;br&gt;bolag där staten har mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar, om inte riksdagen för bolaget i fråga bestämt annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom försäljning&lt;br&gt;eller på annat sätt minska statens ägarandel i bolag där staten har hälften&lt;br&gt;eller mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lös egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt och sådan&lt;br&gt;byggnad som är lös egendom gäller i tillämpliga delar vad som före-&lt;br&gt;skrivits om försäljning av fast egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan&lt;br&gt;som anges i 27 och 28 §§, om egendomen inte längre behövs för statens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte anskaffats med statens Prop. 1995/96:220&lt;br&gt;medel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Försäljning skall genomföras affärsmässigt om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Vad som föreskrivits om försäljning gäller även byte av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposition av försäljningsinkomsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, skall inkomsten&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten, om riksdagen inte&lt;br&gt;bestämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33-36 §§ anges hur inkomsten får disponeras i de fall då regeringen&lt;br&gt;har beslutat om försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har egendomen använts i en verksamhet för vilken riksdagen har&lt;br&gt;godkänt en investeringsplan, får regeringen besluta att inkomsten skall&lt;br&gt;disponeras for att finansiera investeringar som ingår i planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om disposition av inkomst från försäljning av egendom som&lt;br&gt;inte använts i en sådan verksamhet finns i 34-36 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Har egendomen finansierats med medel från anslag får regeringen,&lt;br&gt;sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats mot en&lt;br&gt;inkomsttitel, besluta att vad som återstår av inkomsten skall disponeras i&lt;br&gt;den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp får regeringen besluta att&lt;br&gt;hela inkomsten skall disponeras i den verksamhet där den försålda&lt;br&gt;egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten redovisas&lt;br&gt;mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Har egendomen finansierats med lån får regeringen, sedan lånet&lt;br&gt;lösts, besluta att vad som återstår av inkomsten skall disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall det som återstår av inkomsten&lt;br&gt;dock redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Har egendomen finansierats på annat sätt än med medel från anslag&lt;br&gt;eller med lån, får regeringen besluta att hela inkomsten skall disponeras&lt;br&gt;i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Regeringen skall noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och&lt;br&gt;upplåning utvecklas i förhållande till beräknade eller beslutade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Under löpande budgetår skall regeringen vid minst två tillfällen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa prognoser avseende utfallet på inkomsttitlar och anslag&lt;br&gt;samt statens lånebehov. Regeringen skall förklara väsentliga avvikelser&lt;br&gt;mellan budgeterade belopp och beräknat utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Senast fyra månader efter ett avslutat budgetår skall regeringen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa statsbudgetens preliminära utfall uppdelat på in-&lt;br&gt;komsttitlar och anslag. Regeringen skall förklara väsentliga avvikelser&lt;br&gt;mellan budgeterade belopp och det preliminära utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Så snart det kan ske, dock senast nio månader efter avslutat&lt;br&gt;budgetår, skall regeringen ombesörja att en årsredovisning för staten&lt;br&gt;lämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning, balansräkning och&lt;br&gt;finansieringsanalys. Den skall även innehålla det slutliga utfallet på&lt;br&gt;statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsfinansiell utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Sådana riktlinjer för den ekonomiska politiken som nämns i&lt;br&gt;tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till riksdagsordningen kan avse&lt;br&gt;förslag till beslut om det belopp statens utgifter högst får uppgå till (tak&lt;br&gt;för statens utgifter) eller riktlinjer för de belopp utgifterna inom olika&lt;br&gt;utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till&lt;br&gt;(utgiftsramar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Avser regeringen att använda tak för statens utgifter i beredningen&lt;br&gt;av förslaget till statsbudget och i genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten, skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat hänföra statsutgifter till utgiftsområden, skall&lt;br&gt;regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur&lt;br&gt;den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av&lt;br&gt;utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Förslag om tak för statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar&lt;br&gt;kan avse längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Finns det risk för att ett beslutat tak för statens utgifter eller&lt;br&gt;använda utgiftsramar kommer att överskridas, skall regeringen för att&lt;br&gt;undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller&lt;br&gt;föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 43 §,&lt;br&gt;skall den i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens&lt;br&gt;inkomster, utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av&lt;br&gt;redan fattade beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen för statens medel&lt;br&gt;och de övriga tillgångar som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen står till&lt;br&gt;regeringens disposition. Redovisningsskyldigheten omfattar även den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder och övriga&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Bokföring i staten skall ske på sätt som överensstämmer med god&lt;br&gt;redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel&lt;br&gt;och övriga tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om redovisningen skall meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Statens verksamhet skall granskas med revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Regeringen får överlåta sin rätt enligt 12-14, 20-22, 26-29 och 33-&lt;br&gt;36 §§ till myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Lagen gäller för riksdagen och dess myndigheter i den omfattning&lt;br&gt;som riksdagen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om statsbudgeten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och god&lt;br&gt;hushållning iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet som sköts&lt;br&gt;av regeringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder&lt;br&gt;under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen skall för riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de&lt;br&gt;resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När riksdagen enligt 9 kap. 3-5 §§ regeringsformen anvisar anslag till&lt;br&gt;angivna ändamål, skall anslagstypema obetecknade anslag, reservations-&lt;br&gt;anslag eller ramanslag användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare villkoren för anslagen framgår av 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslagstyper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett obetecknat anslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får inte&lt;br&gt;användas under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett reservationsanslag får inte överskridas. Outnyttjade medel får&lt;br&gt;regeringen använda längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett ramanslag får regeringen tillfälligt överskrida genom att ta i&lt;br&gt;anspråk en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att ett&lt;br&gt;ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet&lt;br&gt;täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för&lt;br&gt;att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Outnyttjade medel får regeringen använda under följande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser om anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag får regeringen besluta&lt;br&gt;om begränsningar i villkoren för utnyttjande av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall&lt;br&gt;användas, om detta är motiverat till följd av särskilda omständigheter i en&lt;br&gt;verksamhet eller av statsfinansiella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Statsinkomster som beräknas av riksdagen skall redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning mot anslag och inkomsttitlar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Avräkning mot anslag för transfereringar skall göras det budgetår&lt;br&gt;då betalning sker. Mot övriga anslag skall avräkning göras det budgetår&lt;br&gt;till vilket utgiften hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning mot inkomsttitlar för skatt skall göras det budgetår då&lt;br&gt;betalning erhålls. Mot övriga inkomsttitlar skall avräkning göras det&lt;br&gt;budgetår till vilket inkomsten hänför sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall göras löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning&lt;br&gt;skall göras på någon annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I 12-14 §§ finns bestämmelser om befogenheter för regeringen att&lt;br&gt;ikläda staten ekonomiska förpliktelser enligt 9 kap. 10 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagen (1988:1387) om statens upplåning anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar regeringen får ta upp lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningsbemyndiganden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer får regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om&lt;br&gt;bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter även under&lt;br&gt;senare budgetår än det statsbudgeten avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen får ikläda staten sådana ekonomiska förpliktelser som&lt;br&gt;är nödvändiga för att den löpande verksamheten skall fungera till-&lt;br&gt;fredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § För det ändamål och med högst det belopp som riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer får regeringen ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande&lt;br&gt;åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämman-&lt;br&gt;de göras utan att beloppet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § För ett åtagande enligt 14 § skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek&lt;br&gt;skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagan-&lt;br&gt;det, om inte riksdagen for ett visst åtagande beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens avgränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringens forslag till statsbudget enligt 9 kap. 6 § regerings-&lt;br&gt;formen skall omfatta alla inkomster och utgifter, med de undantag som&lt;br&gt;anges i 17 § andra stycket och 18 §, samt andra betalningar som påverkar&lt;br&gt;statens lånebehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inkomsterna i en verksamhet endast bidra till att täcka verksam-&lt;br&gt;hetens utgifter, får utgifterna dock redovisas netto på anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En verksamhet där statens kostnader helt skall täckas med&lt;br&gt;verksamhetens intäkter skall inte budgeteras och inte heller redovisas på&lt;br&gt;anslag eller inkomsttitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Regeringen får besluta om dispositionen av avgiftsinkomster från&lt;br&gt;frivilligt efterfrågade varor och tjänster som staten tillhandahåller, om&lt;br&gt;inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens kostnader för verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Inom låneramar som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att anläggningstillgångar som används i statens verksamhet skall&lt;br&gt;finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om&lt;br&gt;villkoren for sådana lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen&lt;br&gt;besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med&lt;br&gt;krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får besluta om villkoren för&lt;br&gt;dessa krediter och om likvida medel som myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Andra tillgångar än de som anges i 20 och 21 §§ skall finansieras&lt;br&gt;med anslag eller med inkomster som anges i 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan riksdagen&lt;br&gt;besluta att finansiering skall ske på annat sätt än som anges i 20-22 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av statens egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I anslutning till 9 kap. 9 § regeringsformen anges i 25-34 §§&lt;br&gt;grunder för förfogandet över statens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna gäller egendom som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen&lt;br&gt;står till regeringens disposition. Detta gäller dock inte varor som avses i&lt;br&gt;19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med försäljning avses i 25-29 §§ även byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fast egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När värdet av fast egendom inte överstiger 50 miljoner kronor, får&lt;br&gt;regeringen besluta att sälja egendomen, om den inte alls eller endast i&lt;br&gt;ringa utsträckning behövs i statens verksamhet och om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl för att egendomen fortfarande skall ägas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots bestämmelserna i första stycket får regeringen besluta om&lt;br&gt;försäljning till en kommun för samhällsbyggnadsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktier och andelar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller andelar i ett&lt;br&gt;bolag där staten har mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier eller&lt;br&gt;andelar, om inte riksdagen bestämt annat för bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom försäljning&lt;br&gt;eller på annat sätt minska statens ägarandel i bolag där staten har hälften&lt;br&gt;eller mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lös egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt och sådan&lt;br&gt;byggnad som är lös egendom gäller föreskrifterna om försäljning av fast&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan&lt;br&gt;som anges i 26 och 27 §§, om egendomen inte längre behövs för statens&lt;br&gt;verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte anskaffats med statens&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Försäljning skall genomföras affärsmässigt, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposition av försäljningsinkomsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, skall inkomsten&lt;br&gt;redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten, om inte riksdagen be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31-34 §§ anges hur inkomsten får disponeras i de fall då regeringen&lt;br&gt;har beslutat om försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Har egendomen använts i en verksamhet för vilken riksdagen har&lt;br&gt;godkänt en investeringsplan, får regeringen besluta att inkomsten skall&lt;br&gt;disponeras för att finansiera investeringar som ingår i planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om disposition av inkomst från försäljning av egendom som&lt;br&gt;inte använts i en sådan verksamhet finns i 32-34 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har egendomen finansierats med medel från anslag får regeringen,&lt;br&gt;sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats mot en&lt;br&gt;inkomsttitel, besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i&lt;br&gt;den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp, får regeringen besluta att&lt;br&gt;hela inkomsten skall disponeras i den verksamhet där den försålda&lt;br&gt;egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten redovisas&lt;br&gt;mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har egendomen finansierats med lån får regeringen, sedan lånet&lt;br&gt;lösts, besluta att det som återstår av inkomsten skall disponeras i den&lt;br&gt;verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fast egendom eller aktier sålts skall dock det som återstår av&lt;br&gt;inkomsten redovisas mot en inkomsttitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Har egendomen finansierats på annat sätt än med medel från anslag&lt;br&gt;eller med lån, får regeringen besluta att hela inkomsten skall disponeras&lt;br&gt;i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning, prognoser och utfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Regeringen skall noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och&lt;br&gt;upplåning utvecklas i förhållande till beräknade eller beslutade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Under löpande budgetår skall regeringen vid minst två tillfällen för&lt;br&gt;riksdagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgifter samt statens lånebehov. Regeringen skall förklara väsentliga&lt;br&gt;skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Senast fyra månader efter budgetåret skall regeringen för riksdagen&lt;br&gt;redovisa statsbudgetens preliminära utfall. Regeringen skall förklara&lt;br&gt;väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och det preliminära&lt;br&gt;utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Så snart som möjligt, dock senast nio månader efter budgetåret,&lt;br&gt;skall regeringen se till att en årsredovisning for staten lämnas till&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning, balansräkning och&lt;br&gt;finansieringsanalys. Den skall även innehålla det slutliga utfallet på&lt;br&gt;statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftstak och utgiftsramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Sådana riktlinjer för den ekonomiska politiken som nämns i&lt;br&gt;tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till riksdagsordningen kan avse&lt;br&gt;förslag till beslut om det belopp statens utgifter högst får uppgå till (tak&lt;br&gt;för statens utgifter) eller riktlinjer för de belopp utgifterna inom olika&lt;br&gt;utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till&lt;br&gt;(utgiftsramar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Avser regeringen att använda tak för statens utgifter i beredningen&lt;br&gt;av förslaget till statsbudget och i genomförandet av den budgeterade&lt;br&gt;verksamheten, skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden, skall&lt;br&gt;regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur&lt;br&gt;den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av&lt;br&gt;utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Förslag om tak för statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar&lt;br&gt;får avse längre tid än ett budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Finns det risk för att ett beslutat tak för statens utgifter eller&lt;br&gt;använda utgiftsramar kommer att överskridas, skall regeringen for att&lt;br&gt;undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller&lt;br&gt;föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 41 §,&lt;br&gt;skall den i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens&lt;br&gt;inkomster, utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av&lt;br&gt;redan fattade beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen för statens medel&lt;br&gt;och de övriga tillgångar som enligt 9 kap. 8 § regeringsformen står till&lt;br&gt;regeringens disposition. Redovisningsskyldigheten omfattar även den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder och övriga&lt;br&gt;ekonomiska förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Bokföring i staten skall ske på ett sätt som stämmer överens med&lt;br&gt;god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten, det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens medel&lt;br&gt;och övriga tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om redovisningen skall meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Statens verksamhet skall granskas genom revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Regeringen får överlåta sin rätt enligt 5 §, 6 § första och tredje&lt;br&gt;styckena samt 12-14, 19-21, 25-28 och 31-34 §§ till myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-05-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 maj 1996 (Finansdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erik&lt;br&gt;Nymansson och departementsrådet Åke Hjalmarsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet-,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken närmast före 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken inryms ett avsnitt med två paragrafer, varav den ena&lt;br&gt;främst anger några allmänna krav, som kan ställas på regeringens ledning&lt;br&gt;och genomförandet av statens verksamhet, och den andra behandlar&lt;br&gt;regeringens skyldighet att för riksdagen redovisa åsyftade mål och resultat&lt;br&gt;på olika verksamhetsområden. Med rubriken &amp;quot;Effektivitet och resultat&amp;quot;&lt;br&gt;avses tydligtvis att fånga upp och ge uttryck för essensen i de båda&lt;br&gt;paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan emellertid orden &amp;quot;effektivitet&amp;quot; och &amp;quot;resul-&lt;br&gt;tat&amp;quot; inte sägas korrespondera riktigt väl med varandra. Ordet effektivitet&lt;br&gt;svarar mot ett av de mål som anges för statens verksamhet. Någon&lt;br&gt;liknande precisering görs inte med avseende på verksamhetsresultaten. För&lt;br&gt;att uppnå bättre balans i rubriken och även bättre täckning av avsnittets&lt;br&gt;innehåll förordar Lagrådet att rubriken i stället ges lydelsen &amp;quot;Verksam-&lt;br&gt;hetsmål och resultat&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får regeringen besluta att medel på ett anvisat anslag&lt;br&gt;inte skall användas. Ett sådant beslut kan riktas mot ett enstaka anslag och&lt;br&gt;motiveras av att regeringen fått ny kunskap om den berörda verksam-&lt;br&gt;heten. Beslutet kan också vara av generell karaktär och skall då enligt&lt;br&gt;lagtexten motiveras av statsfinansiella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt ingrepp i anvisade anslag kan emellertid vara motiverat av&lt;br&gt;andra skäl än ett prekärt statsfinansiellt läge. I den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 6.2) ges ett exempel från år 1985, då regeringen av ekonomisk-&lt;br&gt;politiska skäl avstod från att utnyttja anvisade medel. I motiven sägs&lt;br&gt;också att en åtgärd av generell karaktär kan riktas mot ett större antal&lt;br&gt;anslag och oavsett anslagstyp motiveras av tvingande statsfinansiella eller&lt;br&gt;samhällsekonomiska skäl. Enligt Lagrådets mening bör detta framgå&lt;br&gt;direkt av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår därför att paragrafen avslutas med orden &amp;quot;eller av&lt;br&gt;statsfinansiella eller andra samhällsekonomiska skäl&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 - 14 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer finns vissa bestämmelser om befogenheter för&lt;br&gt;regeringen att ikläda staten civilrättsliga förpliktelser av ekonomisk natur.&lt;br&gt;Genom delegationsbestämmelsen i 47 § kommer regeringen att kunna&lt;br&gt;överlåta dessa befogenheter till underordnade myndigheter. För de typfall&lt;br&gt;som bestämmelserna tar sikte på får de samtidigt karaktär av förbud för&lt;br&gt;regeringen och myndigheterna att ikläda staten ekonomiska åtaganden&lt;br&gt;utan att de förutsättningar som för varje särskilt fall har angetts är&lt;br&gt;uppfyllda, om ett åtagande inte kan stödjas på ett riksdagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i de berörda bestämmelserna torde i stort sett motsvara vad&lt;br&gt;som redan för närvarande anses gälla. Det förhållandet att reglerna nu&lt;br&gt;meddelas genom uttryckliga lagbestämmelser kan emellertid väcka frågan&lt;br&gt;om en rättshandling som företas exempelvis av en statlig myndighet i&lt;br&gt;strid med någon av dessa bestämmelser skall kunna angripas på civil-&lt;br&gt;rättslig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den principiella frågan i vad mån rättshandlingar som&lt;br&gt;strider mot lagstadgade förbud kan förklaras ogiltiga brukar det sägas att&lt;br&gt;något generellt svar inte kan ges utan att frågan får besvaras från fall till&lt;br&gt;fall med beaktande bl.a. av syftet med förbudet. I detta sammanhang är&lt;br&gt;främst fråga om att reglera kompetensfördelningen mellan riksdag och&lt;br&gt;regering, och det synes ligga närmast till hands att säga sig att detta syfte&lt;br&gt;inte kan påkalla en så långtgående effekt som att rättshandlingar företagna&lt;br&gt;på statens vägnar i strid med reglerna skulle kunna ogiltigförklaras. Ett&lt;br&gt;liknande konstaterande görs för övrigt i lagrådsremissens författnings-&lt;br&gt;kommentar till 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts torde i allmänhet gälla oberoende av om statens&lt;br&gt;medkontrahent varit i god tro eller ej. Man torde alltså kunna utgå från&lt;br&gt;att staten blir bunden exempelvis av ett leveransavtal som slutits av en&lt;br&gt;myndighet, även om myndighetens medkontrahent förstått eller bort förstå&lt;br&gt;att leveransen inte i enlighet med vad som föreskrivs i 13 § varit&lt;br&gt;nödvändig för att den löpande verksamheten skulle fungera tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande. Det är emellertid tvivelaktigt om detta synsätt kan antas ha&lt;br&gt;giltighet för alla tänkbara situationer. Rättspraxis (se t.ex. NJA 1992 s.&lt;br&gt;691) kan sålunda möjligen åberopas till stöd för att ogiltighet skulle&lt;br&gt;kunna tänkas inträda i fall då någon som haft att företräda staten&lt;br&gt;åsidosätter reglerna till sin egen förmån. Och när det gäller kreditgarantier&lt;br&gt;och liknande åtaganden som berörs i 14 § bör uppmärksammas att ett&lt;br&gt;kommunalt borgensåtagande inte har ansetts binda kommunen med&lt;br&gt;mindre än att det haft stöd i ett beslut av kommunens fullmäktige eller&lt;br&gt;medkontrahenten haft anledning att räkna med att ett sådant beslut&lt;br&gt;förelegat (se t.ex. NJA 1992 s.375). Hur hithörande frågor närmare skall&lt;br&gt;vara att bedöma i här avsedda fall torde få överlämnas till rättstillämp-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i paragrafen angivna beloppsgränsen för den fasta egendomens värde&lt;br&gt;torde i första hand avse försäljning av ett enstaka objekt. Hur bestämmel-&lt;br&gt;sen skall tillämpas, om flera objekt säljs genom en och samma över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låtelsehandling, framgår inte klart av lagtexten. Inte heller ger lagråds-&lt;br&gt;remissens allmänna motivering eller författningskommentar någon&lt;br&gt;vägledning. Frågan aktualiseras t.ex. om en försäljning avser två&lt;br&gt;registerfastigheter, vilka var och en har ett värde understigande 50&lt;br&gt;miljoner kronor men tillsammans överstiger det beloppet. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening bör avsikten med regleringen förtydligas i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har tillämpning på aktier eller andelar i bolag där staten har&lt;br&gt;mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Några&lt;br&gt;bestämmelser som knyter rösträtt till andra andelar i bolag än aktier finns&lt;br&gt;inte i svensk rätt. Om avsikten är att bestämmelsen skall avse alla tänk-&lt;br&gt;bara associationsformer där innehav av andelar kan ha betydelse for röst-&lt;br&gt;rätten, erbjuder sig möjligheten att i stället för bolag använda termen&lt;br&gt;&amp;quot;företag&amp;quot; (jfr t.ex. 1 kap. 3 § första stycket 10 lagen om kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag enligt ett nyligen lagrådsbehandlat förslag). Motsvarande&lt;br&gt;ändring bör i så fall även göras i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att regeringen inte utan riksdagens bemyndi-&lt;br&gt;gande får genom försäljning eller på annat sätt minska statens ägarandel&lt;br&gt;i bolag där staten har hälften eller mer än hälften av rösterna för samtliga&lt;br&gt;aktier eller andelar. Som exempel på andra åtgärder än försäljning av&lt;br&gt;aktier som kan påverka statens röstmajoritet nämns i remissens allmänna&lt;br&gt;motivering (avsnitt 10.3) utgivning av konvertibla skuldebrev och s.k.&lt;br&gt;riktade nyemissioner. Bestämmelsen får således antas ålägga regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som företräder staten som ägare eller delägare i&lt;br&gt;bolaget en skyldighet att rösta mot eventuella förslag till nyemissioner vid&lt;br&gt;vilka avvikelse sker från statens företrädesrätt till teckning på grundval av&lt;br&gt;aktieinnehavet, såvida åtgärden inte har stöd i ett riksdagsbeslut.&lt;br&gt;Emissioner av aktier eller konvertibla skuldebrev vid vilka aktieägarnas&lt;br&gt;företrädesrätt till teckning bibehålls påverkar däremot inte statens&lt;br&gt;majoritet i annat fall än om staten underlåter att teckna eller avstår från&lt;br&gt;att utnyttja konverteringsrätten. Bestämmelsen synes därför inte påkalla&lt;br&gt;riksdagsbeslut i fråga om sådana emissioner under förutsättning att statens&lt;br&gt;företrädare ser till att ägarandelen bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att statens verksamhet skall granskas genom revision.&lt;br&gt;Bestämmelsen synes lämna öppet om revision avses kunna begränsas till&lt;br&gt;intemrevision eller om extemrevision förutsätts. 1 sistnämnda fall synes,&lt;br&gt;som antytts av Svea hovrätt vid remissbehandlingen, den revision som for&lt;br&gt;närvarande sker av regeringskansliet knappast stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;bestämmelsen. En annan fråga, som också lämnas öppen, är om revi-&lt;br&gt;sionen - som anges skola avse &amp;quot;verksamheten&amp;quot; - skall avse något annat än&lt;br&gt;årsredovisning, räkenskaper och ekonomisk förvaltning. Det synes&lt;br&gt;lämpligt att nämnda förhållanden klargörs åtminstone motivvis i det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:220 Lag om statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49941, Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen beslutar att av riksdagen tidigare givna bemyndiganden och andra beslut upphör att gälla i de avseenden som lagen reglerar.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen beslutar att av riksdagen tidigare givna bemyndiganden och andra beslut upphör att gälla i de avseenden som lagen reglerar.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-06-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:50:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03220</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:50:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:KU3</uppgift>
<ref_dok_id>GK01KU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Tobisson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Tobisson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Peter Eriksson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:220&lt;br/&gt;
Lag om statsbudgeten</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Peter Eriksson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>