<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284339</hangar_id>
 <dok_id>GJ03216</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>216</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:216</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>216</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-05-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:36</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Valutaväxling och valutahandel</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03216/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03216</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03216</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:216&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Valutaväxling och valutahandel&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03216/prop_199596__216-1.png" style="width:41pt;height:71pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1995/96:216&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F inansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att tillståndskravet för valutahandel i&lt;br&gt;riksbankslagen avskaffas och att en lag om valutaväxling införs. Enligt&lt;br&gt;den nya lagen skall företag som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig&lt;br&gt;omfattning anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen för registre-&lt;br&gt;ring. Det huvudsakliga syftet med den nya lagen är att företag som dri-&lt;br&gt;ver sådan verksamhet skall omfattas av regler till skydd mot penning-&lt;br&gt;tvätt. Företag som driver valutaväxling och redan i dag omfattas av&lt;br&gt;lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt undantas därför från&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten. Tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot&lt;br&gt;penningtvätt utvidgas till att avse även de företag som har anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt den nya lagen. I propositionen föreslås även införandet&lt;br&gt;av en konsumentskyddsregel vid valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen och ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:216&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag&amp;nbsp;till riksdagsbeslut......................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext .................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till valutaväxlingslag................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:617)................................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank........................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter.............. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601) ............................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepappersrörelse.......................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditmarknadsbolag ......................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder mot penningtvätt...................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning........................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Bakgrund .................................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Nuvarande ordning ............................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Valutahandel............................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Valutaväxling........................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Penningtvätt............................ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Överväganden................................. 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Behovet av reglering av valutaväxling och valuta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handel .................................. 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Definition av valutaväxlingsrörelse............. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Tillstånd eller anmälningsskyldighet............ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Konsumentskydd vid valutaväxling ............ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Största tillåtna valutapositioner ............... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Övriga frågor ................................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Skattekontroll ........................... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Sekretess .............................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Insamling av statistik...................... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Ekonomiska effekter ............................ 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.............. 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Författningskommentar.......................... 53 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Förslaget till valutaväxlingslag............... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100) ............................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:617)................................ 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank........................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter........... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601) ............................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepappersrörelse ......................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditmarknadsbolag......................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder mot penningtvätt...................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser; delbetänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella tjänster i förändring ............. 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser; promemoria med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utkast till lagrådsremiss om valutaväxling och&lt;br&gt;valutahandel......................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden......... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De till Lagrådet remitterade lagförslagen...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande..................... 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 23 maj 1996 ................................ 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad .................................. 103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:216&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. valutaväxlingslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till valutaväxlingslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag avses med valutaväxlingsrörelse yrkesmässig handel med&lt;br&gt;utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Företag som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning skall&lt;br&gt;anmäla verksamheten till Finansinspektionen. Anmälan behöver inte&lt;br&gt;göras av företag som avses i 2 § första stycket 1-4 lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall fora ett register över de företag som har&lt;br&gt;anmält verksamhet enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot penningtvätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelser om skyldighet för företag som driver valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse i väsentlig omfattning att medverka till att förhindra penningtvätt&lt;br&gt;finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Företag som driver valutaväxlingsrörelse skall tydligt informera om&lt;br&gt;tillämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota&lt;br&gt;som anger företagets namn, köp- respektive säljkurs samt avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om ett företag som driver valutaväxlingsrörelse inte lämnar infor-&lt;br&gt;mation enligt 4 §, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information enligt 4 § skall därvid anses vara sådan information av&lt;br&gt;särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Företag som har anmält sin verksamhet enligt 2 § skall på begäran&lt;br&gt;lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som behövs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att inspektionen skall kunna kontrollera att lagen (1993:768) om Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om ett företag driver sådan verksamhet som är anmälningspliktig&lt;br&gt;enligt 2 § utan att ha gjort anmälan, skall Finansinspektionen förelägga&lt;br&gt;det att göra anmälan. Om företaget inte rättar sig efter föreläggandet,&lt;br&gt;skall inspektionen förelägga det att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det osäkert om anmälningsskyldighet föreligger beträffande viss&lt;br&gt;verksamhet, får Finansinspektionen förelägga företaget att lämna de&lt;br&gt;upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett företag inte lämnar upplysningar enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §, får Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett företag som gjort anmälan enligt 2 § överträder en bestäm-&lt;br&gt;melse i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt eller en före-&lt;br&gt;skrift som meddelats med stöd av den lagen, får Finansinspektionen&lt;br&gt;förelägga företaget att göra rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättelse inte sker, får inspektionen förelägga företaget att upphöra&lt;br&gt;med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förelägganden enligt 7-9 §§ får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall&lt;br&gt;gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Finansinspektionens beslut enligt 7 § andra stycket får inte överkla-&lt;br&gt;gas. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1995/96:216&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillstånds-&lt;br&gt;givning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värde-&lt;br&gt;pappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksam-&lt;br&gt;het avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i&lt;br&gt;affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens&lt;br&gt;verksamhet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende hos statlig myndighet om innehav av aktier i bankaktiebolag,&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och i försäkringsaktiebolag&lt;br&gt;gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte&lt;br&gt;heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte&lt;br&gt;är sekretessbelagd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller vidare i statlig&lt;br&gt;myndighets verksamhet, som be-&lt;br&gt;står i övervakning enligt insiderla-&lt;br&gt;gen (1990:1342), för sådan uppgift&lt;br&gt;om enskilds ekonomiska eller per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden, vilken på&lt;br&gt;begäran har lämnats av någon som&lt;br&gt;är skyldig att lämna uppgifter till&lt;br&gt;myndigheten. Rör uppgiften den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige gäller dock sekre-&lt;br&gt;tess endast om denne kan antas&lt;br&gt;lida skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs och sekretess inte motverkar&lt;br&gt;syftet med uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller vidare i statlig&lt;br&gt;myndighets verksamhet, som be-&lt;br&gt;står i övervakning enligt insiderla-&lt;br&gt;gen (1990:1342) eller kontroll en-&lt;br&gt;ligt valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000), för sådan uppgift om&lt;br&gt;enskilds ekonomiska eller personli-&lt;br&gt;ga förhållanden, vilken på begäran&lt;br&gt;har lämnats av någon som är skyl-&lt;br&gt;dig att lämna uppgifter till myn-&lt;br&gt;digheten. Rör uppgiften den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige gäller dock sekretess&lt;br&gt;endast om denne kan antas lida&lt;br&gt;skada eller men om uppgiften röjs&lt;br&gt;och sekretess inte motverkar syftet&lt;br&gt;med uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med&lt;br&gt;främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-&lt;br&gt;samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-&lt;br&gt;eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som&lt;br&gt;myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin-&lt;br&gt;spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från&lt;br&gt;motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess till- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;lämpas i strid med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretes-&lt;br&gt;sen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)&lt;br&gt;dels att 2 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 11 §, samt när-&lt;br&gt;mast före 2 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank far, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller&lt;br&gt;andra jämförbara fordringsrätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit&lt;br&gt;och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford-&lt;br&gt;ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillhandahålla betalningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. medverka vid värdepappersemissioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lämna ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. förvara värdepapper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. bedriva rembursverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. tillhandahålla inkassotjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. tillhandahålla bankfackstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. driva valutahandel under&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15. driva valutahandel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de förutsättningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivs i lagen (1988:1385)&lt;br&gt;om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs&lt;br&gt;i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditupplysningslagen (1973:1173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får vidare driva verk-&lt;br&gt;samhet som har naturligt samband&lt;br&gt;med inlåning eller med verksamhet&lt;br&gt;som anges i första stycket 1-74.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får vidare driva verk-&lt;br&gt;samhet som har naturligt samband&lt;br&gt;med inlåning eller med verksamhet&lt;br&gt;som anges i första stycket 1-/5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får&lt;br&gt;bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen eller, efter regeringens Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen tillåta att en bank tillhandahåller&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;posttjänster.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Finans-&lt;br&gt;inspektionen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om en banks största&lt;br&gt;tillåtna valutaposition.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22 b § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 22 b § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 53 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte fullgör sin skyldighet enligt 22 § att lämna uppgifter eller&lt;br&gt;visa upp handlingar eller lämnar oriktig uppgift när skyldigheten fullgörs&lt;br&gt;skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brotts-&lt;br&gt;balken. Om ett vite har förelagts med stöd av 22 § andra stycket, får&lt;br&gt;dock inte dömas till straff for gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver valutahandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan tillstånd skall dömas till böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller fängelse högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22, 27, 27 a och 34 §§ lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1995/96:172 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-&lt;br&gt;mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. den som driver valutahandel&lt;br&gt;samt värdepappersinstitut hos vil-&lt;br&gt;ket utländskt fondpapper eller rät-&lt;br&gt;tighet eller skyldighet som ankny-&lt;br&gt;ter till sådant fondpapper förvaras&lt;br&gt;i depå eller kontoförs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Insättningsgarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till&lt;br&gt;vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått.&lt;br&gt;Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-&lt;br&gt;lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen&lt;br&gt;preliminär skatt. 1 fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas&lt;br&gt;om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån&lt;br&gt;eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall&lt;br&gt;vidare lämnas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompen-&lt;br&gt;sation) vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond&lt;br&gt;som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas&lt;br&gt;lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-&lt;br&gt;visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala&lt;br&gt;räntan och fordran redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldi-&lt;br&gt;ge inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta&lt;br&gt;det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC&lt;br&gt;Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till&lt;br&gt;Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller&lt;br&gt;konto som han har hos förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är&lt;br&gt;avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.&lt;br&gt;8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-&lt;br&gt;lagen (1987:618),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond som&lt;br&gt;avses i 1 § lagen om värdepappersfonder (1990:1114),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om&lt;br&gt;utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags&lt;br&gt;försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som driver valutahandel&lt;br&gt;samt värdepappersinstitut hos vil-&lt;br&gt;ket utländskt fondpapper eller rät-&lt;br&gt;tighet eller skyldighet som ankny-&lt;br&gt;ter till sådant fondpapper förvaras&lt;br&gt;i depå eller kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för&lt;br&gt;egen del vid utdelningstillfället och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk&lt;br&gt;person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning&lt;br&gt;till den del den är skattepliktig, avdragen preliminär skatt och innehållen&lt;br&gt;utländsk källskatt som belöper på utdelningen. Kontrolluppgiften enligt&lt;br&gt;andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar&lt;br&gt;på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan&lt;br&gt;egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC&lt;br&gt;Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till&lt;br&gt;Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller&lt;br&gt;konto som han har hos förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;Fysisk person, som är bosatt i Sve-&lt;br&gt;rige och innehar utländskt fond-&lt;br&gt;papper eller rättighet eller skyldig-&lt;br&gt;het som anknyter till sådant fond-&lt;br&gt;papper, skall, om det inte är fråga&lt;br&gt;om fondpapper i ett kontobaserat&lt;br&gt;system, forvara dem i depå hos&lt;br&gt;valutahandlare, värdepappersinsti-&lt;br&gt;tut eller motsvarande utländskt&lt;br&gt;institut. Detsamma gäller om den&lt;br&gt;fysiska personen innehar obligatio-&lt;br&gt;ner eller andra skuldebrev avsedda&lt;br&gt;för allmän omsättning som&lt;br&gt;emitterats av en svensk juridisk&lt;br&gt;person, om emissionen särskilt&lt;br&gt;riktats till utlandet. Vad som sägs&lt;br&gt;om fysisk person som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige gäller också svenskt döds-&lt;br&gt;bo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk person, som är bosatt i Sve-&lt;br&gt;rige och innehar utländskt fond-&lt;br&gt;papper eller rättighet eller skyldig-&lt;br&gt;het som anknyter till sådant fond-&lt;br&gt;papper, skall, om det inte är fråga&lt;br&gt;om fondpapper i ett kontobaserat&lt;br&gt;system, forvara dem i depå hos&lt;br&gt;den som driver valutahandel, vär-&lt;br&gt;depappersinstitut eller motsvarande&lt;br&gt;utländskt institut. Detsamma gäller&lt;br&gt;om den fysiska personen innehar&lt;br&gt;obligationer eller andra skuldebrev&lt;br&gt;avsedda för allmän omsättning&lt;br&gt;som emitterats av en svensk juri-&lt;br&gt;disk person, om emissionen sär-&lt;br&gt;skilt riktats till utlandet. Vad som&lt;br&gt;sägs om fysisk person som är bo-&lt;br&gt;satt i Sverige gäller också svenskt&lt;br&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyl-&lt;br&gt;dige utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande&lt;br&gt;till insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig förbindelse från&lt;br&gt;det utländska institut som for depån eller kontot att årligen senast den&lt;br&gt;31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgiften skall ta upp namn på och postadress till innehava-&lt;br&gt;ren av depån respektive kontot, dennes personnummer eller organisa-&lt;br&gt;tionsnummer, utdelning och ränta som gottskrivits eller utbetalts under&lt;br&gt;föregående kalenderår samt innehavet vid årets utgång. Om avyttring&lt;br&gt;skett av fondpapper skall även kontrolluppgift enligt 32 c § lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en&lt;br&gt;sådan förbindelse som avses i andra stycket om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket gäller inte i fråga om depåer eller&lt;br&gt;konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse&lt;br&gt;i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning årligen&lt;br&gt;tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning&lt;br&gt;på fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, som betalas ut till&lt;br&gt;personer bosatta i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter föreläggande av skattemyn-&lt;br&gt;digheten skall valutahandlare eller&lt;br&gt;värdepappersinstitut hos vilken&lt;br&gt;utländsk aktie eller annat utländskt&lt;br&gt;värdepapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs eller, om en annan valu-&lt;br&gt;tahandlare eller värdepappersinsti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter föreläggande av skattemyn-&lt;br&gt;digheten skall den som driver va-&lt;br&gt;lutahandel eller värdepappersinsti-&lt;br&gt;tut hos vilket utländsk aktie eller&lt;br&gt;annat utländskt värdepapper förva-&lt;br&gt;ras i depå eller kontoförs eller, om&lt;br&gt;annan förmedlat försäljning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tut förmedlat försäljning av värde-&lt;br&gt;papperet, den valutahandlaren el-&lt;br&gt;ler värdepappersinstitutet lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift för namngiven per-&lt;br&gt;son. Kontrolluppgiften skall avse&lt;br&gt;det antal och de slag av värdepap-&lt;br&gt;per som avyttrats samt det erhållna&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepapperet, denne lämna kon- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;trolluppgift for namngiven person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgiften skall avse det&lt;br&gt;antal och de slag av värdepapper&lt;br&gt;som avyttrats samt det erhållna&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter föreläggande av Riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt&lt;br&gt;första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant&lt;br&gt;föreläggande får efter Riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skatte-&lt;br&gt;myndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;br&gt;Särskilda föreskrifter om informa-&lt;br&gt;tion till konsumenter finns i kon-&lt;br&gt;sumentkreditlagen (1977:981) och&lt;br&gt;i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;konsumentförsäkringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om informa-&lt;br&gt;tion till konsumenter finns i kon-&lt;br&gt;sumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38) och valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 4 och 7 §§ samt 6 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 5 kap. 3 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag och ett utländskt företag hemmahörande utanför&lt;br&gt;EES som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse får, med Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillstånd, som ett led i rörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna råd i finansiella frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta emot värdepapper för förvaring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ta emot medel med redovisningsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta emot kunders medel på konto for att underlätta värdepappersrö-&lt;br&gt;relsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna kunder kredit mot sä- 5. lämna kunder kredit mot sä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kerhet i finansiella instrument för&lt;br&gt;att underlätta värdepappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kerhet för placeringar i finansiella&lt;br&gt;instrument for att underlätta värde-&lt;br&gt;pappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utföra valutaväxlingstransaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 får meddelas endast tillsammans med&lt;br&gt;tillstånd enligt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;Finansinspektionen medge att ett&lt;br&gt;värdepappersbolag utövar annan&lt;br&gt;verksamhet än som anges i första&lt;br&gt;stycket, om den kan antas komma&lt;br&gt;att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas&lt;br&gt;tillstånd enligt första eller tredje&lt;br&gt;stycket endast om företaget får&lt;br&gt;bedriva motsvarande verksamhet i&lt;br&gt;sitt hemland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag får, efter&lt;br&gt;tillstånd av Finansinspektionen,&lt;br&gt;driva valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;inspektionen medge att ett värde-&lt;br&gt;pappersbolag eller ett utländskt&lt;br&gt;företag utövar annan verksamhet&lt;br&gt;än som anges i första eller tredje&lt;br&gt;stycket, om verksamheten kan an-&lt;br&gt;tas komma att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas&lt;br&gt;tillstånd enligt första eller fjärde&lt;br&gt;stycket endast om företaget får&lt;br&gt;bedriva motsvarande verksamhet i&lt;br&gt;sitt hemland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag enligt första stycket 4 och 5 får bara&lt;br&gt;lämnas om insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvaran-&lt;br&gt;de 20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en&lt;br&gt;självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade in-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 och 5 får inte lämnas om insättningar&lt;br&gt;hos filialen omfattas av en utländsk garanti som har en ersättningsnivå&lt;br&gt;som överstiger den som gäller enligt lagen om insättningsgaranti. Ersätt-&lt;br&gt;ningen får inte heller avse fler slag av insättningar eller betalas till andra&lt;br&gt;insättare än vad som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmel-&lt;br&gt;ser om rätt för värdepappersinstitut att bedriva pensionssparrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;br&gt;Vid kreditgivning enligt 4 § andra&lt;br&gt;stycket gäller i stället för bestäm-&lt;br&gt;melserna i 12 kap. 7 § aktiebolags-&lt;br&gt;lagen (1975:1385) följande för&lt;br&gt;värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kreditgivning enligt 4 § första&lt;br&gt;stycket 5 gäller i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i 12 kap. 7 §&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385) föl-&lt;br&gt;jande för värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget&lt;br&gt;normalt ställer upp lämna kredit till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en styrelseledamot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra&lt;br&gt;kreditärenden som ankommer på styrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som&lt;br&gt;motsvarar minst tre procent av hela aktiekapitalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1-4 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1-5 har ett väsentligt&lt;br&gt;ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen prövar om en anställd har sådan ledande ställning&lt;br&gt;som avses i andra stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepappersbolagets styrelse skall avgöra ärenden om kredit till de&lt;br&gt;personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget skall föra in&lt;br&gt;uppgifter om sådana krediter i en förteckning. Regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra-fjärde styckena tillämpas också på krediter mot säkerhet av&lt;br&gt;borgen eller fordringsbevis som utfärdas av någon som avses i andra&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för&lt;br&gt;vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om ett&lt;br&gt;värdepappersbolags största tillåtna&lt;br&gt;valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka upplysningar ett värdepappersinstitut skall lämna till inspek-&lt;br&gt;tionen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvaring och inventering av värdehandlingar hos ett värdepappers-&lt;br&gt;institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1610) om kreditmark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 4 kap. skall lyda &amp;quot;Kapitaltäckning m.m.&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 2 §, av följan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditmarknadsbolag far endast driva finansieringsverksamhet och&lt;br&gt;verksamhet som har ett naturligt samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta kapitel, i sin verksamhet bland annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra jämförbara fordringsrätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillhandahålla betalningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lämna ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. förvara värdepapper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. tillhandahålla inkassotjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. tillhandahålla värdefackstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. driva valutahandel under de 13. driva valutahandel, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbank, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i&lt;br&gt;kreditupplysningslagen (1973:1 173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om ett&lt;br&gt;kreditmarknadsbolags största tillåt-&lt;br&gt;na valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-&lt;br&gt;ningtvätt skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänhe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten låna upp medel och att lämna krediter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. livförsäkringsrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamhet som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn och&lt;br&gt;som huvudsakligen består i att ut-&lt;br&gt;föra en eller flera av de&lt;br&gt;verksamheter som anges i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 2-/2 lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kred itm arkn adsbo 1 ag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamhet som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn och&lt;br&gt;som huvudsakligen består i att ut-&lt;br&gt;föra en eller flera av de&lt;br&gt;verksamheter som anges i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 2-/3 lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verksamhet som kräver an-&lt;br&gt;mälan till Finansinspektionen en-&lt;br&gt;ligt valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses&lt;br&gt;i första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Senaste lydelse 1995:789.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.Senaste lydelsen av 22 b § 1993:1701&lt;br&gt;rubriken närmast före 22 b § 1990:751.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.Senaste lydelse 1992:1641.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.Senaste lydelse 1996:182.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ö.Senaste lydelse 1996:182.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.Senaste lydelse 1995:576.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.Senaste lydelse 1994:483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.Senaste lydelse 1995:1597.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.Senaste lydelse 1994:2015.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Senaste lydelse 1995:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.Senaste lydelse 1995:1573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Våren 1992 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en sär-&lt;br&gt;skild utredare (lagmannen Anders Nordström) med uppdrag att utreda&lt;br&gt;behovet av normgivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsväsen-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 30 maj 1994 överlämnade utredningen ett delbetänkande, Finan-&lt;br&gt;siella tjänster i förändring (SOU 1994:66), som behandlar bl.a.&lt;br&gt;inlåningsbegreppet i bankrörelselagen och sådan finansieringsverksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i föreningsform. Huvuddelen av utredningens förslag har&lt;br&gt;efter remissbehandling lett till lagstiftning (prop. 1995/96:74, bet.&lt;br&gt;1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112). Betänkandet innehåller också förslag&lt;br&gt;till en reglering av valutaväxling. Även denna del av betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 1.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (Fi94/1942).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har kommit in till regeringen med en framställan om&lt;br&gt;ändring av 22 b § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbanksla-&lt;br&gt;gen) avseende tillstånd för valutahandel m.m. Riksbanken föreslår i&lt;br&gt;skrivelsen att valutahandel skall få bedrivas utan tillstånd av Riksbanken&lt;br&gt;samt att sådan handel skall omfattas av den grundläggande auktorisatio-&lt;br&gt;nen för banker och andra finansiella institut. Företag som inte står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn eller har auktorisation for valutahandel med&lt;br&gt;allmänheten från tillsynsmyndighet inom det europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet, EES, skall enligt Riksbankens förslag inte få driva&lt;br&gt;valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har i en skrivelse i oktober 1995 återkommit till vissa&lt;br&gt;frågor kring avskaffandet av valutahandelstillstånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria som behand-&lt;br&gt;lar frågor om valutaväxling och valutahandel. Promemorian har remiss-&lt;br&gt;behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet tas även upp några redaktionella ändringar i lagen&lt;br&gt;(1991:981) om värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 maj 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har&lt;br&gt;följt Lagrådets förslag och synpunkter. Dessutom har vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutareglering infördes i Sverige sommaren 1939 genom valutalagen&lt;br&gt;(1939:350). Valutahandelstillstånd infördes 1969 som ett stöd för valuta-&lt;br&gt;regleringen. Valutaregleringen, som i allt väsentligt avskaffades 1989,&lt;br&gt;upprätthölls bl.a. genom att de institut som erhållit valutahandelstillstånd&lt;br&gt;hade ansvaret för att betalningarna till och från utlandet var i enlighet&lt;br&gt;med regleringen. Valutahandelstillståndet innebar främst en auktorisation&lt;br&gt;att handla med valutor och utföra betalningar till och från utlandet. I&lt;br&gt;tillstånden angavs också Riksbankens rätt att reglera de s.k. valutaban-&lt;br&gt;kemas positioner i valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens tillstånd krävdes även för att bedriva handel med reseva-&lt;br&gt;luta och en förutsättning för att sådant skulle beviljas var att syftet med&lt;br&gt;verksamheten var att växla pengar som var avsedda för reseändamål. I&lt;br&gt;övrigt gjordes inte någon närmare prövning vid tillståndsgivningen. Den&lt;br&gt;som beviljades tillstånd ålades skyldighet att iaktta bestämmelserna i&lt;br&gt;valutaförordningen (1959:264) och Riksbankens föreskrifter. I villkoren&lt;br&gt;för valutahandelstillstånd föreskrevs att försäljning av resevaluta till&lt;br&gt;allmänheten fick ske endast om omständigheterna inte motsade att&lt;br&gt;valutan var avsedd för utlandsresa inom en näraliggande framtid. Vidare&lt;br&gt;fick försäljningsstället inneha resevalutor till belopp som vid varje till-&lt;br&gt;fälle kunde anses rimligt med hänsyn till normal nettotillgång. Slutligen&lt;br&gt;fick försäljningsstället inte inneha kontotillgodohavanden i utländsk&lt;br&gt;valuta. Även om dessa villkor gällde var det, i vart fall på senare tid,&lt;br&gt;underförstått att försäljningsstället för resevaluta inte förutsattes fråga&lt;br&gt;kunden om ändamålet med t.ex. ett köp av utländska sedlar, så länge&lt;br&gt;volymen höll sig under vissa gränser. Det tillstånd som försäljningsstäl-&lt;br&gt;let erhöll var inte tidsbegränsat, men kunde återkallas för det fall att de&lt;br&gt;föreskrivna villkoren inte efterlevdes. Riksbanken utövade inte någon&lt;br&gt;egentlig tillsyn över den verksamhet som försäljningsställena bedrev. Det&lt;br&gt;ålåg dock dessa att redovisa sin handel med resevaluta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid halvårsskiftet 1990 ersattes valutalagen och valutaförordningen av&lt;br&gt;lagen (1990:749) om valutareglering (sedermera ersatt med lagen&lt;br&gt;[1992:1602] om valuta- och kreditreglering). Den nya lagen gav vissa&lt;br&gt;möjligheter att tillgripa reglerande åtgärder om vissa, strängt avgränsade,&lt;br&gt;omständigheter förelåg, såsom exempelvis krig eller krigsfara. Därmed&lt;br&gt;upphörde det i valutaförordningen angivna kravet på tillstånd för att&lt;br&gt;bedriva rörelse med utländska betalningsmedel för reseändamål. Samti-&lt;br&gt;digt infördes i riksbankslagen ett krav på Riksbankens tillstånd för att&lt;br&gt;bedriva valutahandel med allmänheten. Ändringen innebar, förutom att&lt;br&gt;kravet på valutahandelstillstånd överfördes till riksbankslagen, att den&lt;br&gt;krets som kunde erhålla tillstånd utökades genom att andra kreditinstitut&lt;br&gt;än banker kunde få tillstånd att driva valutahandel med allmänheten. För&lt;br&gt;den som endast bedriver köp och försäljning av resevaluta infördes inte&lt;br&gt;något tillståndskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verkan från den 1 januari 1994 ändrades riksbankslagen, till&lt;br&gt;följd av Sveriges åtagande enligt EES-avtalet, så att utländska kreditin-&lt;br&gt;stitut som med stöd av hemlandsauktorisation bedriver valutahandel med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänheten får ställning av auktoriserade valutahandlare. Mot bakgrund Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;av detta ifrågasattes i prop. 1992/93:89 (s. 122) om inte den grundläg-&lt;br&gt;gande auktorisationen for svenska banker och andra kreditinstitut borde&lt;br&gt;innefatta rätt att även driva valutahandel. Något sådant förslag lades&lt;br&gt;dock inte fram i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas rätt att bedriva valutaväxlingsverksamhet reglerades tidiga-&lt;br&gt;re i bankrörelselagen (1987:617) genom att sådan verksamhet föll in&lt;br&gt;under 2 kap. 1 § andra stycket 1 bankrörelselagen, “annan finansiell&lt;br&gt;verksamhet som är förenlig med inlåning”. Numera anges i 2 kap. 2 §&lt;br&gt;bankrörelselagen vilka verksamheter som en bank får driva. I bestäm-&lt;br&gt;melsen föreskrivs att bank, utöver flera andra verksamheter, även får&lt;br&gt;tillhandahålla betalningsmedel (punkten 5) och driva valutahandel under&lt;br&gt;de förutsättningar som föreskrivs i riksbankslagen (punkten 15). Med&lt;br&gt;stöd av bankoktrojen kan banker sålunda driva valutaväxlingsverksamhet&lt;br&gt;medan valutahandel fordrar tillstånd enligt riksbankslagen. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser finns i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag (3 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket 5 resp. 13). Med stöd av Finansinsinspektionens till-&lt;br&gt;stånd att driva finansieringsverksamhet kan således även ett kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag driva valutaväxlingsverksamhet medan valutahandeln fordrar&lt;br&gt;tillstånd enligt riksbankslagen. För värdepappersbolag gäller att valuta-&lt;br&gt;handel får drivas efter tillstånd av Riksbanken enligt 22 b § riksbanksla-&lt;br&gt;gen. Vad beträffar valutaväxling så kan sådan verksamhet - som ett led&lt;br&gt;i rörelsen - bedrivas av ett värdepappersbolag som sidoverksamhet&lt;br&gt;(3 kap. 4 § första stycket 6 lagen [1991:981] om värdepappersrörelse).&lt;br&gt;Tillståndet ges av Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Valutahandel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Valutamarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en diskussion om handeln med valuta bör man skilja mellan den&lt;br&gt;handel som sker på valutamarknaden, nämligen mellan främst banker,&lt;br&gt;och de valutaväxlingstjänster som banker och andra företag erbjuder&lt;br&gt;bl.a. konsumenter. Handeln på den internationella valutamarknaden&lt;br&gt;omsätter dagligen mycket stora belopp. Den dagliga omsättningen har&lt;br&gt;1995 uppskattats till ca 1 230 miljarder amerikanska dollar (USD).&lt;br&gt;Centrum för valutahandeln är London, New York och Tokyo. Den totala&lt;br&gt;omsättningen i Sverige i april samma år uppgick till 146 miljarder kro-&lt;br&gt;nor (SEK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutamarknaden är en marknad med stor bredd och djup. På valuta-&lt;br&gt;marknaden finns det många aktörer, affärerna är förenade med låga&lt;br&gt;transaktionskostnader och informationen om priserna är i det närmaste&lt;br&gt;ögonblicklig. Aktörer på valutamarknaden är i första hand stora, interna-&lt;br&gt;tionellt verksamma banker. För att valutamarknaden skall fungera väl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krävs att åtminstone några aktörer, vanligtvis banker, fungerar som mar- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;knadsgaranter, dvs. anger kontinuerligt till vilka priser man är villig att&lt;br&gt;köpa eller sälja valutor. Andra aktörer på valutamarknaden är värdepap-&lt;br&gt;persforetag, centralbanker och foretag samt institutionella investerare.&lt;br&gt;Handeln med valuta sker avista eller med hjälp av olika derivatinstru-&lt;br&gt;ment, t.ex. terminer, svappar och optioner. Avslut på valutamarknaden&lt;br&gt;träffas vanligen direkt mellan parterna eller deras ombud utom i de fall&lt;br&gt;det är fråga om derivatinstrument som handlas på en derivatbörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutahandeln domineras av stora banker som handlar med varandra&lt;br&gt;och med kunder. Handeln mellan bankerna brukar kallas interbankhan-&lt;br&gt;del. En väsentlig del av denna handel har sin grund i kommersiella affä-&lt;br&gt;rer. Ett foretag kan genom sin bank t.ex. vilja växla en exportinkomst i&lt;br&gt;USD till SEK. Om banken då köper USD av kunden innebär det att&lt;br&gt;bankens innehav av USD ökar och att banken kan behöva sälja USD till&lt;br&gt;en annan bank för att skydda sig mot förluster om dollarn försvagas.&lt;br&gt;Även foretag med internationella affärer vill vanligtvis skydda sig mot&lt;br&gt;valutakursförändringar, s.k. hedging. Om företaget skall fä en intäkt eller&lt;br&gt;kostnad i utländsk valuta vid en viss framtida tidpunkt kan företaget&lt;br&gt;genom sin bank till en viss kostnad skydda sig genom en terminsaffär.&lt;br&gt;En sådan terminsaffär kan medföra att banken måste neutralisera sin&lt;br&gt;position genom att i sin tur ingå en terminsaffär med en annan aktör. En&lt;br&gt;stor del av valutahandeln utgör positionstagande som bygger på aktörer-&lt;br&gt;nas bedömningar av en viss valutas framtidsutsikter. En annan typ av&lt;br&gt;affärer på valutamarknaden är s.k. arbitrageaffärer som innebär att aktö-&lt;br&gt;ren försöker utnyttja tillfälliga felprissättningar i marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av kännetecknen för valutamarknaden är att den är både gräns-&lt;br&gt;överskridande och nationell. Den internationella karaktären framgår&lt;br&gt;tydligt av Riksbankens undersökning av den svenska derivatmarknaden&lt;br&gt;från 1993. Det året träffades drygt 80 procent av alla avistaaffärer med&lt;br&gt;valuta i Sverige mellan en svensk och en utländsk bank. För derivatin-&lt;br&gt;strument var motsvarande siffra knappt 60 procent. Från samma under-&lt;br&gt;sökning kan konstateras att kategorin övriga aktörer, t.ex. företag, upp-&lt;br&gt;gav att de till drygt 90 procent var inriktade på att använda derivatin-&lt;br&gt;strument för att skydda andra positioner och endast fem procent av deras&lt;br&gt;verksamhet var motiverad av positionstagande. Den nationella karaktären&lt;br&gt;far valutamarknaden genom att affärerna avvecklas i det land valutan är&lt;br&gt;utgiven. Det innebär att i en affär USD - SEK, dollarledet avvecklas i&lt;br&gt;USA medan leveransen av svenska kronor sker i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutahandelstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 b § riksbankslagen får valutahandel bedrivas endast med stöd&lt;br&gt;av tillstånd av Riksbanken. Detta innebär att all handel med valuta, utom&lt;br&gt;köp och försäljning av resevaluta, kräver Riksbankens tillstånd. Således&lt;br&gt;måste åtminstone den ena parten vid varje valutaaffär ha Riksbankens&lt;br&gt;tillstånd att driva valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skiljer mellan tillstånd för valutahandel och valutahandelstill- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;stånd. Ett tillstånd för valutahandel kan ges t.ex. till ett&lt;br&gt;finansieringsföretag (intembank) inom en större koncern som sköter sin&lt;br&gt;valutahantering via detta företag. Ett valutahandelstillstånd däremot av-&lt;br&gt;ser valutahandel med allmänheten. Riksbanken kan bevilja följande insti-&lt;br&gt;tut valutahandelstillstånd: banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersin-&lt;br&gt;stitut, Allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk konces-&lt;br&gt;sion, hypoteksinstitutioner, Posten AB samt vissa utländska företag. När&lt;br&gt;Riksbanken prövar ansökan om auktorisation skall det sökande institutets&lt;br&gt;kompetens och soliditet samt allmänna lämplighet att bedriva valutahan-&lt;br&gt;del beaktas. För att få valutahandelstillstånd skall institutet bl.a. ha ett&lt;br&gt;tillfredsställande internt system för bedömning, uppföljning och kontroll&lt;br&gt;av de risker som är förenade med valutahandeln. Institutet skall skriftli-&lt;br&gt;gen kunna dokumentera den långsiktiga policyn för strategi och typ av&lt;br&gt;verksamhet samt risk och delegationsordning. Det åligger institutets&lt;br&gt;ledning att se till att de tjänstemän som är verksamma i valutahandeln&lt;br&gt;har kunskap om och erfarenhet av valutamarknaden, kännedom om gäl-&lt;br&gt;lande regler samt insikt om de krav som verksamheten ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankslagen medger två olika typer av valutahandelstillstånd. För-&lt;br&gt;utom det vanliga valutahandelstillståndet kan Riksbanken även utfärda&lt;br&gt;ett tillstånd som begränsas till viss valutahandel. Det begränsade valuta-&lt;br&gt;handelstillståndet började användas under slutet av sommaren 1991.&lt;br&gt;Bakgrunden till att det begränsade valutahandelstillståndet infördes var&lt;br&gt;att Riksbanken såg det som önskvärt att kunna ge tillstånd till institut&lt;br&gt;som ville ha möjlighet att genomföra valutahandel med allmänheten&lt;br&gt;endast i begränsad omfattning, t.ex. genom att agera som valutaväxlande&lt;br&gt;mellanhand vid handel med utländska värdepapper. Denna valutahandel&lt;br&gt;var att betrakta som valutahandel med allmänheten och krävde följakt-&lt;br&gt;ligen också tillstånd av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett institut som erhållit ett begränsat tillstånd kan inte erbjuda samtli-&lt;br&gt;ga de valutamarknadstjänster som ett institut med det allmänna tillstån-&lt;br&gt;det kan. På ett företag med begränsat tillstånd kan Riksbanken ställa&lt;br&gt;lägre krav på bl.a. rapportering, erfarenhet och kompetens än på ett&lt;br&gt;företag med vanligt valutahandelstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Auktoriserad valutahandlare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har rätt att bedriva valutahandel med allmänheten kallas aukto-&lt;br&gt;riserad valutahandlare. En auktoriserad valutahandlare skall dels bedriva&lt;br&gt;handel i utländska betalningsmedel med beaktande av kraven på kompe-&lt;br&gt;tens, soliditet och allmän lämplighet, dels förse Riksbanken med nöd-&lt;br&gt;vändiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före avvecklingen av valutaregleringen 1989 hade valutahandlaren&lt;br&gt;ytterligare en funktion. Valutahandlaren skulle då pröva att betalningar&lt;br&gt;till och från utlandet m.m. utfördes i enlighet med gällande valutarestrik-&lt;br&gt;tioner. Sedan valutaregleringen avskaffats gäller i stället att valutahand-&lt;br&gt;laren skall vara väl insatt i gällande bestämmelser. Ett sådant exempel är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § riksbankslagen som innebär att företag som står under Finansin- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;spektionens tillsyn skall till Riksbanken lämna de uppgifter som Riks-&lt;br&gt;banken anser nödvändiga för att dels följa utvecklingen på valuta- och&lt;br&gt;kreditmarknadema, dels övervaka betalningssystemets stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att valutaregleringen avskaffades infördes lagen&lt;br&gt;(1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. Lagen föreskrev&lt;br&gt;att betalningar till och från utlandet endast fick ske genom förmedling&lt;br&gt;av en auktoriserad valutahandlare. Syftet med den s.k. betalningslagen&lt;br&gt;var att skapa en grund dels för Riksbankens insamling av uppgifter för&lt;br&gt;betalningsbalansstatistiken, dels för skattemyndigheternas kontroll av&lt;br&gt;utlandstransaktioner. Betalningslagen upphörde att gälla i och med ut-&lt;br&gt;gången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutalimiter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att auktorisera institut att bedriva valutahandel med allmänheten&lt;br&gt;har reglerna beträffande valutahandelstillstånd till syfte att begränsa&lt;br&gt;valutahandlamas valutaexponering genom att bestämma s.k. limitbelopp.&lt;br&gt;Limitbeloppens storlek relateras i normalfallet till institutets kapitalbas;&lt;br&gt;ju större kapitalbas, desto större limitbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två möjliga skäl for valutalimiter. För det första innebär en&lt;br&gt;valutalimit en begränsning av valutahandlarens valutaexponering och&lt;br&gt;därmed minskad risk för att valutakursförändringar skall orsaka valuta-&lt;br&gt;handlaren stora förluster, vilka ytterst kan hota institutets solvens. För&lt;br&gt;det andra begränsas institutens möjligheter att ta valutapositioner. Där-&lt;br&gt;med kan limiterna fylla en valutapolitisk funktion genom att bidra till&lt;br&gt;stabilitet på valutamarknaden och förhindra omfattande valutaflöden&lt;br&gt;eftersom valutahandlarnas möjligheter att, i tider av valutaoro, förändra&lt;br&gt;sitt innehav av utländsk valuta begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige används i dag limiterna uteslutande för det förstnämnda&lt;br&gt;syftet, att begränsa den totala riskexponeringen i ett finansiellt institut.&lt;br&gt;Det är Riksbanken som, i samband med att valutahandelstillstånd med-&lt;br&gt;delas, bestämmer valutalimitema. Riksbankens limiter anger dels att den&lt;br&gt;totala valutaexponeringen maximalt får uppgå till +/- 20 % av institutets&lt;br&gt;kapitalbas, dels att valutaexponeringen i varje enskild valuta maximalt&lt;br&gt;får uppgå till +/- 10 % av institutets kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens och Finansinspektionens övervakningsroller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken övervakar valutahandlamas agerande och risktagande på&lt;br&gt;valutamarknaden. Detta sker genom att Riksbanken på grundval av bl.a.&lt;br&gt;rapporter från instituten fortlöpande och regelbundet utvärderar valuta-&lt;br&gt;handlarens agerande för att kontrollera att de krav som anges i valuta-&lt;br&gt;handelstillståndet uppfylls. Dessutom kan Riksbanken, som nyss nämnts,&lt;br&gt;begränsa institutets valutariskexponering genom att bestämma limitbe-&lt;br&gt;lopp. Finansinspektionen övervakar, sedan den 1 januari 1996, att alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag uppfyller reglerna Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;om kapitalkrav för valutakursrisker enligt lagen (1994:2004) om kapital-&lt;br&gt;täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dessa regler skall instituten som huvudregel ha en kapitalbas som&lt;br&gt;bl.a. täcker de risker de utsätts för i sin totala verksamhet till följd av&lt;br&gt;valutakursförändringar. Riksbanken och Finansinspektionen övervakar&lt;br&gt;således delvis samma område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter anmodan av Riksbanken skall ett institut som står under tillsyn&lt;br&gt;av Finansinspektionen, enligt 22 § riksbankslagen, till Riksbanken lämna&lt;br&gt;de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen&lt;br&gt;på valuta- och kreditmarknaderna. Vidare är den som utfört en valuta-&lt;br&gt;transaktion skyldig att till Riksbanken lämna de uppgifter och för Riks-&lt;br&gt;banken visa upp de handlingar beträffande transaktionen som behövs&lt;br&gt;som underlag för Riksbankens betalningsstatistik. Enligt 22 a § riks-&lt;br&gt;bankslagen skall Riksbanken på begäran tillhandahålla skattemyndigheter&lt;br&gt;uppgifter som rör betalningar till eller från utlandet, om det behövs för&lt;br&gt;myndigheternas kontroll av skatter eller avgifter. Riksbanken skall även&lt;br&gt;tillhandahålla tullmyndigheter uppgifter som finns hos Riksbanken och&lt;br&gt;som rör betalningar för import eller export av varor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Valutaväxling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I svensk rätt skiljer man mellan handel med resevaluta och annan valuta-&lt;br&gt;handel. Skillnaden mellan dessa verksamheter är, som tidigare berörts,&lt;br&gt;att handeln på valutamarknaden avser stora belopp och sker mellan ban-&lt;br&gt;ker och andra finansiella institut samt deras kunder. När det gäller han-&lt;br&gt;del med resevaluta talar man ofta om valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedriva köp och försäljning av resevaluta krävs i regel inte&lt;br&gt;något särskilt tillstånd. Sådan verksamhet kan därför bedrivas exempel-&lt;br&gt;vis av bank eller annat kreditinstitut, Posten AB eller valutaväxlingsföre-&lt;br&gt;tag. För värdepappersbolag krävs Finansinspektionens tillstånd för att&lt;br&gt;som sidoverksamhet få bedriva valutaväxlingstransaktioner som ett led i&lt;br&gt;värdepappersrörelsen (3 kap. 4 § första stycket 6 lagen om värdepap-&lt;br&gt;persrörelse). Under senare tid har valutaväxling i ökad utsträckning&lt;br&gt;kommit att bedrivas av företag som är fristående från banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut. Gemensamt för de fristående valutaväxlingsföretagen är att&lt;br&gt;de inte står under Finansinspektionens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som förekommer vid valutaväxling kan jämföras med&lt;br&gt;försäljning av en vara, där varan utgörs av sedlar, mynt eller resecheck-&lt;br&gt;ar. Någon beloppsbegränsning eller skyldighet att kontrollera syftet med&lt;br&gt;valutaväxlingsverksamheten finns inte för dessa företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten - såväl den som bedrivs av bankerna som av de fristå-&lt;br&gt;ende valutaväxlingsföretagen - är av förhållandevis begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning. Enligt Betaltjänstutredningens delbetänkande (s. 317) finns det&lt;br&gt;omkring 15-20 företag i Sverige som ägnar sig åt valutaväxling. Vissa&lt;br&gt;av företagen har valutaväxlingsverksamhet som huvudsaklig näring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medan andra driver växlingsverksamheten som ett komplement till en Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;annan huvudsaklig näring. Sedan tillståndskravet för köp och försäljning&lt;br&gt;av resevaluta avskaffades den 1 juli 1990, sker en allt större andel av&lt;br&gt;valutaväxlingen hos andra företag än hos dem som har valutahandels-&lt;br&gt;tillstånd. Orsaken till denna förskjutning är bl.a. att valutaväxlingsföreta-&lt;br&gt;gen aktivt har marknadsfört sin verksamhet och har kunnat erbjuda valu-&lt;br&gt;taväxling till konkurrenskraftiga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksbankens betalningsbalansstatistik uppgick försäljningen år&lt;br&gt;1994 av utländska sedlar till totalt 12 823 miljoner kronor. Samma år&lt;br&gt;köptes utländska sedlar för sammanlagt 9 793 miljoner kronor. Det kan&lt;br&gt;noteras att valutaväxlingsföretagen på senare år fått en större andel av&lt;br&gt;försäljningsvolymen än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med penningtvätt förstås åtgärder som företas i syfte att dölja eller om-&lt;br&gt;sätta vinningen från brottslig verksamhet. Tvättning av pengar har visat&lt;br&gt;sig främja uppkomsten av organiserad brottslighet. Detta gäller i första&lt;br&gt;hand narkotikahandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU finns ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det finan-&lt;br&gt;siella systegiet används för tvättning av pengar (91/308/EEG). Syftet&lt;br&gt;med direktivet är att hindra att den frihet för kapitalrörelser och den&lt;br&gt;frihet att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till ett finansiellt&lt;br&gt;integrerat Europa utnyttjas for penningtvätt. Om ett institut som verkar&lt;br&gt;på den finansiella marknaden utnyttjas för tvättning av pengar kan detta&lt;br&gt;allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i det ifrågavarande institu-&lt;br&gt;tet och minska allmänhetens förtroende for det finansiella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet har genomförts i Sverige genom lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen), som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1994. Enligt 1 § har lagen till syfte att förhindra sådana åtgär-&lt;br&gt;der med avseende på egendom som har förvärvats genom brott som kan&lt;br&gt;medföra att denna egenskap hos egendomen döljs, att den brottslige får&lt;br&gt;möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av&lt;br&gt;egendomen försvåras samt sådana åtgärder som innefattar förfogande&lt;br&gt;över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen (penningtvätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omfattar i dag företag som driver bankrörelse, livförsäkringsrö-&lt;br&gt;relse, värdepappersrörelse eller verksamhet enligt lagen om kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag. Företag som, utan att falla in under någon av dessa kategori-&lt;br&gt;er, bedriver valutaväxlingsrörelse och valutahandel omfattas däremot inte&lt;br&gt;av lagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § får företag som omfattas av lagens tillämpningsområde inte&lt;br&gt;medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas&lt;br&gt;härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag. Med sådant förvärv&lt;br&gt;avses förvärv genom brott där fängelse i mer än sex månader ingår i&lt;br&gt;straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som omfattas av lagens tillämpningsområde skall kräva att&lt;br&gt;kunden legitimerar sig när en affärsförbindelse inleds. Därmed avses ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;affärsförhållande av mer stadigvarande slag och exempelvis inte att en Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;person vid ett enstaka tillfälle växlar sedlar eller mynt. Identitetskontroll&lt;br&gt;skall alltid utföras vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger detta belopp men kan&lt;br&gt;antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna&lt;br&gt;överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en&lt;br&gt;transaktion skall identiteten kontrolleras så snart summan överstiger det&lt;br&gt;angivna värdet. Identitetskontroll behöver dock inte utföras beträffande&lt;br&gt;företag som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket, om företaget är hemmahörande inom EES. Detsamma gäller om&lt;br&gt;transaktionen görs till ett konto som tillhör någon vars identitet tidigare&lt;br&gt;har kontrollerats enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identitetskontroll skall enligt 7 § alltid ske om det kan antas att en&lt;br&gt;transaktion avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarli-&lt;br&gt;gare slag. Vid bedömningen av om transaktionen är av sådant slag skall&lt;br&gt;dess art och omfattning beaktas, men även andra omständigheter som&lt;br&gt;t.ex. kundens uppträdande. Med transaktionens art avses sättet på vilket&lt;br&gt;transaktionen genomförs och med omfattningen beloppets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § skall företagen granska alla transaktioner avseende medel&lt;br&gt;som kan antas härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag och&lt;br&gt;anmäla tveksamma transaktioner till Rikspolisstyrelsen eller den polis-&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer; i praktiken finanspolisen. Om&lt;br&gt;anmälan sker skall företaget enligt förbudsregeln i 3 § avstå från att&lt;br&gt;utföra transaktionen. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 9 § bryter&lt;br&gt;tystnadsplikten i bl.a. 1 kap. 10 § bankrörelselagen, dvs. bestämmelsen&lt;br&gt;om banksekretess. När upplysningar lämnas med stöd av lagen skall&lt;br&gt;detta nämligen enligt 10 § inte betraktas som brott mot någon sekretess-&lt;br&gt;regel, om den som lämnade uppgiften hade anledning att räkna med att&lt;br&gt;uppgifterna borde lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Finansinspektionen vid en inspektion av ett företag eller på annat&lt;br&gt;sätt får kännedom om transaktioner avseende medel som kan antas här-&lt;br&gt;röra från brottsliga förvärv av allvarligare slag, skall inspektionen, enligt&lt;br&gt;12 §, underrätta finanspolisen om transaktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företaget skall ha rutiner till förhindrande av att företaget utnyttjas&lt;br&gt;för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Företaget&lt;br&gt;skall svara för att de anställda får information och utbildning för&lt;br&gt;ändamålet. Finansinspektionen har genom föreskrifter och allmänna råd&lt;br&gt;angett vilka rutiner som skall följas och vilken information och utbild-&lt;br&gt;ning som skall tillhandahållas (FFFS 1994:9 och 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inte någon sanktionsbestämmelse mot den som bry-&lt;br&gt;ter mot lagens bestämmelser. Det förutsätts att bestämmelserna skall&lt;br&gt;kunna upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de avtal&lt;br&gt;som träffats på arbetsrättens område samt med hjälp av det sanktionssys-&lt;br&gt;tem som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i november 1995 tillkallat en utredare för att under-&lt;br&gt;söka vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att effektivisera&lt;br&gt;bekämpningen av penningtvätt (dir. 1995:132). 1 uppdraget ingår att&lt;br&gt;utvärdera bl.a. om även icke-finansiella verksamheter bör omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penningtvättslagstiftningen samt om ändring bör ske av straff- resp. Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;sekretesslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Behovet av reglering av valutaväxling och&lt;br&gt;valutahandel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En valutaväxlingslag infors. Syftet med lag-&lt;br&gt;regleringen är att förhindra att foretag som driver sådan rörelse&lt;br&gt;utnyttjas för penningtvätt. Lagen föreslås även innehålla en bestäm-&lt;br&gt;melse om konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på tillstånd att bedriva valutahandel i riksbankslagen av-&lt;br&gt;skaffas. Riksbanken skall dock även fortsättningsvis ha ansvar for&lt;br&gt;översynen av penning- och valutamarknadernas funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;om införande av en valutaväxlingslag. Riksskatteverket, Konkurrensver-&lt;br&gt;ket och Sveriges Advokatsamfund har dock avstyrkt förslaget och anfört&lt;br&gt;att penningtvättsfrågoma och konsumentskyddsaspektema vid valutaväx-&lt;br&gt;ling kan hanteras inom ramen för befintlig lagstiftning. Finansinspektio-&lt;br&gt;nen har avstyrkt att ett värdepappersbolag efter tillstånd av inspektionen&lt;br&gt;skall få driva valutahandel. Inspektionen har ansett att ett sådant bolag,&lt;br&gt;även i fortsättningen, bara skall få driva valutahandel efter särskilt till-&lt;br&gt;stånd från inspektionen och endast om det ingår som ett led i rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det kan finnas skäl för att all valu-&lt;br&gt;tahandel skall vara reglerad. Ett syfte med en reglering kan vara att&lt;br&gt;begränsa valutahandlamas riskexponering och därmed risken för att&lt;br&gt;valutakursrörelser skall orsaka valutahandlaren stora förluster. Eftersom&lt;br&gt;valutahandel i de flesta fall drivs av institut, framför allt banker, vars&lt;br&gt;solvensproblem kan leda till allvarliga systemstömingar, skulle en brist-&lt;br&gt;fällig kontroll kunna vara äventyrlig. Som senare kommer att framgå i&lt;br&gt;avsnitt 6.5 får Finansinspektionen, for de valutahandlare som är under-&lt;br&gt;kastade regler om kapitalkrav, meddela föreskrifter om största tillåtna&lt;br&gt;valutaposition. Att inspektionen ges möjlighet att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter är emellertid inte i sig ett tillräckligt skäl for att valutahandel&lt;br&gt;skall vara lagreglerad, eftersom nödvändig tillsyn och behövliga&lt;br&gt;inskränkningar i dessa fall kan stödjas på annan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också hävdas att en reglering behövs för att bidra till att&lt;br&gt;valutahandeln har ett långsiktigt syfte och bedrivs seriöst. Det är viktigt,&lt;br&gt;for konsumenter såväl som for näringslivet och för samhällsekonomin i&lt;br&gt;stort, att valutahandeln sköts på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valutahandel - som inte utgör handel med utländska sed- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;lar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta - föreligger&lt;br&gt;sällan ett konsumentförhållande så som det definieras i konsumentlag-&lt;br&gt;stiftningen. Något regleringsbehov för konsumentskydd föreligger därför&lt;br&gt;inte för denna typ av handel. När det gäller valutahandel som riktar sig&lt;br&gt;till näringslivet torde man kunna utgå från att det jämställda partsförhål-&lt;br&gt;landet i allt väsentligt garanterar att valutahandlare som inte uppfyller&lt;br&gt;kraven på sakkunnighet och omdömesgillhet får svårt att finna en mark-&lt;br&gt;nad. Det är således inte av allmänna sundhetsskäl motiverat med en&lt;br&gt;särskild reglering av detta slag av valutahandel. Ytterligare ett skäl till&lt;br&gt;reglering kan vara det behov av information om valutahandeln som&lt;br&gt;Riksbanken behöver. Riksbanken har infört ett s.k. &amp;quot;primary dealer-sys-&lt;br&gt;tem&amp;quot; på valutamarknaden, dvs. ett system som motsvarar det som finns&lt;br&gt;på den svenska penningmarknaden. Systemet med primary dealers, som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1995, innebär att Riksbanken träffar avtal&lt;br&gt;med institut som är aktiva på valutamarknaden. Genom avtalen tillför-&lt;br&gt;säkras Riksbanken den information om valutahandeln som kan anses&lt;br&gt;nödvändig. Att Riksbanken behöver information är således inte numera&lt;br&gt;ett skäl för en reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valutaväxling motiverades tidigare kravet på tillstånd&lt;br&gt;för köp och försäljning av valuta för reseändamål med att det var nöd-&lt;br&gt;vändigt att kontrollera att valuta inte fördes ut ur Sverige under sken av&lt;br&gt;att den var avsedd för resevaluta, trots att den var avsedd för annat än-&lt;br&gt;damål. Efter avvecklingen av valutaregleringen finns inte anledning att&lt;br&gt;av valutapolitiska skäl införa krav på tillstånd för att bedriva köp och&lt;br&gt;försäljning av resevaluta. Däremot finns det - till skillnad mot vad som&lt;br&gt;gäller vid handel på valutamarknaden - behov av regler som bidrar till&lt;br&gt;konsumentskyddet vid valutaväxling (se vidare avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan ett skäl för reglering vara att företag som driver såväl&lt;br&gt;valutaväxling som valutahandel kan utnyttjas för penningtvätt. Det kan&lt;br&gt;befaras att illegala transaktioner söker sig till verksamheter som inte&lt;br&gt;omfattas av penningtvättslagens tillämpningsområde. Detta gäller i första&lt;br&gt;hand sådana företag vars verksamhet vänder sig till den stora allmänhe-&lt;br&gt;ten och består i att bedriva handel med utländska sedlar och mynt samt&lt;br&gt;resecheckar i utländsk valuta. Det är angeläget att förhindra att dessa&lt;br&gt;företag utnyttjas och etableras i penningtvättssyfte. Banker, livförsäk-&lt;br&gt;ringsbolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag omfattas redan&lt;br&gt;av penningtvättslagen. I den mån andra företag bedriver valutaväxling&lt;br&gt;bör dessa därför omfattas av det regelverk som avser att förhindra eller&lt;br&gt;försvåra penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att motverka att företag utnyttjas för penningtvätt får anses vara ett&lt;br&gt;tillräckligt skäl för att införa en viss reglering av valutaväxling. Vissa&lt;br&gt;skäl finns även, som nyss nämnts, för att införa regler för valutaväxling&lt;br&gt;som befrämjar konsumenternas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valutahandel skulle det enda skälet för en lagreglering&lt;br&gt;vara att motverka att företag som bedriver sådan verksamhet utnyttjas&lt;br&gt;för penningtvätt. Samtliga företag som har valutahandelstillstånd enligt&lt;br&gt;riksbankslagen omfattas dock redan i dag av penningtvättslagens bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser. Behovet av en reglering av valutahandeln av den anledningen Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;kan därför för närvarande inte anses föreligga. Om det i framtiden skulle&lt;br&gt;visa sig uppstå ett behov av att reglera valutahandeln utifrån ett penning-&lt;br&gt;tvättsperspektiv får saken tas upp till ny bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som sagts ovan, finns det inte längre några skäl&lt;br&gt;att upprätthålla krav på tillstånd att bedriva valutahandel och inte heller&lt;br&gt;någon anledning att införa någon annan form av reglering av denna&lt;br&gt;verksamhet. Banker och kreditmarknadsbolag kommer därför framdeles&lt;br&gt;att få driva valutahandel med stöd av den grundläggande auktorisationen&lt;br&gt;utan något särskilt tillstånd. För värdepappersbolag utgör valutahandel en&lt;br&gt;sidoverksamhet som bolagen hittills har fått bedriva med tillstånd av&lt;br&gt;Riksbanken. Enligt regeringens förslag kommer värdepappersbolag i&lt;br&gt;fortsättningen, efter särskilt tillstånd av inspektionen, att ha möjlighet att&lt;br&gt;driva sådan handel. Det finns enligt regeringens mening inte anledning&lt;br&gt;att, som Finansinspektionen föreslagit, nu införa strängare krav for dessa&lt;br&gt;bolag än för banker och kreditmarknadsbolag. Såsom Lagrådet har påpe-&lt;br&gt;kat är avsikten inte att uttrycket valutahandel, vare sig i bankrörelselagen&lt;br&gt;eller i annan lagstiftning där uttrycket förekommer, skall inbegripa sådan&lt;br&gt;handel som omfattas av den föreslagna valutaväxlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har ansett att penningtvättsfrågor och konsu-&lt;br&gt;mentskyddsaspekter vid valutaväxling kan hanteras inom ramen för be-&lt;br&gt;fintlig lagstiftning. Mot detta kan följande anföras. Samtliga företag som&lt;br&gt;omfattas av penningtvättslagen står under Finansinspektionens tillsyn&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som gäller for resp, företag. Penningtvättslagen&lt;br&gt;innehåller inte några bestämmelser som möjliggör for inspektionen att&lt;br&gt;ingripa mot penningtvätt i dessa företag utan det förutsätts att sådana&lt;br&gt;ingripanden görs inom ramen för inspektionens tillsynsansvar enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som gäller för resp, institut. Det räcker därför inte att endast&lt;br&gt;låta penningtvättslagen omfatta även valutaväxlingsforetag, eftersom&lt;br&gt;möjlighet att ingripa mot dessa då saknas. Det skulle krävas ytterligare&lt;br&gt;ändringar av penningtvättslagen för att åstadkomma nödvändiga ingri-&lt;br&gt;pandemöjligheter. Penningtvättslagen är dock som nämnts ovan (se av-&lt;br&gt;snitt 5.3) föremål for utredning och i avvaktan på resultatet av den finns&lt;br&gt;det inte skäl att göra några omfattande ändringar i lagen. Regeringen&lt;br&gt;anser på grund därav att det finns anledning att införa en särskild valuta-&lt;br&gt;växlingslag som gör det möjligt for Finansinspektionen att ingripa mot&lt;br&gt;företag som driver valutaväxlingsrörelse och därvid inte beaktar pen-&lt;br&gt;ningtvättslagens bestämmelser. I den bör även konsumentskyddsreglema&lt;br&gt;tas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens ansvarsområde för valutahandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens och Finansinspektionens ansvarsområden överlappar till en&lt;br&gt;del varandra. Finansinspektionens tillsynsansvar, såvitt gäller bankerna,&lt;br&gt;anges i 7 kap. bankrörelselagen. Vid denna tillsyn skall Finansinspektio-&lt;br&gt;nen tillse att en sund utveckling av verksamheten främjad För detta&lt;br&gt;ändamål är inspektionen behörig att t.ex. begära in upplysningar, företa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar, förordna revisorer och sammankalla styrelsen i ett insti- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;tut under tillsyn. Riksbanken, å andra sidan, ansvarar enligt riksbanksla-&lt;br&gt;gen för valuta- och kreditpolitiken och skall främja ett säkert och effek-&lt;br&gt;tivt betalningsväsende. Riksbanken skall vidare följa utvecklingen på&lt;br&gt;valuta- och kreditmarknadema samt vidta erforderliga penningpolitiska&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nu anförda följer, beskrivet i allmänna termer, att Finansin-&lt;br&gt;spektionen har ansvaret för tillsynen av enskilda institut medan Riksban-&lt;br&gt;ken har ett övergripande ansvar för översynen av penning- och valuta-&lt;br&gt;marknadernas funktionssätt. Väl fungerande marknader är nämligen en&lt;br&gt;förutsättning för Riksbankens möjligheter att bedriva en effektiv&lt;br&gt;penning- och valutapolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att Riksbanken fortlöpande skall följa utvecklingen på&lt;br&gt;marknaden. Riksbanken har ett ansvar för att främja att det finansiella&lt;br&gt;systemet kan klara allvarliga störningar. Det är således det finansiella&lt;br&gt;systemet och dess marknader som omfattas av Riksbankens marknads-&lt;br&gt;övervakning och inte primärt enskilda institut. Riksbanken har dock&lt;br&gt;behov av att fortlöpande få tillgång till viss information från större&lt;br&gt;marknadsaktörer. Sådan information inhämtar Riksbanken numera ge-&lt;br&gt;nom de kontakter banken har med sina &amp;quot;primary dealers&amp;quot; samt med&lt;br&gt;bankerna i deras egenskap av låntagare i Riksbanken. Därutöver sker&lt;br&gt;visst informationsutbyte mellan Finansinspektionen och Riksbanken till&lt;br&gt;följd av allmän samverkan myndigheterna emellan (se t.ex. 6 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen [1986:233]) och på grund av specifikt lagstadgad skyldighet.&lt;br&gt;Detta informationsutbyte har hittills varit tillfyllest för att Riksbanken&lt;br&gt;skall kunna bedriva sin översyn på ett tillfredsställande sätt och något&lt;br&gt;behov av ändring i detta avseende föreligger inte heller nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan framgått föreslås att kravet på tillstånd att bedriva valuta-&lt;br&gt;handel avskaffas. Riksbanken bör således inte längre ha något ansvar för&lt;br&gt;tillståndsgivning och tillsyn över valutahandlare. Ansvaret för den över-&lt;br&gt;gripande bevakningen av penning- och valutamarknadernas funktionssätt&lt;br&gt;bör dock även i fortsättningen ligga hos Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Definition av valutaväxlingsrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I den nya lagen definieras valutaväxlingsrö-&lt;br&gt;relse som yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt&lt;br&gt;resecheckar utställda i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Finansinspektionen har påpekat att den föreslag-&lt;br&gt;na definitionen är dels för vid, eftersom den omfattar all slags handel&lt;br&gt;med utländsk valuta, dels för snäv, då valutaväxling även sker till svens-&lt;br&gt;ka kronor. Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen har ifrågasatt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte definitionen även bör omfatta andra betalningsinstrument än de Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;uppräknade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Frågan om vad som skall avses med&lt;br&gt;valutaväxling bör bedömas med utgångspunkt från vad som tidigare&lt;br&gt;föreskrevs om köp och försäljning av resevaluta samt hur valutaväx-&lt;br&gt;lingsverksamheten i dag faktiskt bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankslagen och Riksbankens föreskrifter innehåller inte någon&lt;br&gt;definition av begreppet resevaluta. Ledning kan sökas i Riksbankens&lt;br&gt;numera upphävda föreskrifter om tillämpningen av valutaförordningen. I&lt;br&gt;dessa definierades resevaluta som betalningsmedel, avsedda för direkt&lt;br&gt;betalning av reseutgifter. Med reseutgifter avsågs dels valutainlännings&lt;br&gt;utgifter för uppehållskostnader och inköp för personligt bruk under vis-&lt;br&gt;telse utomlands, dels valutautlännings motsvarande utgifter i Sverige.&lt;br&gt;Till reseutgifter hänfördes även resterande köpeskilling för en vara, som&lt;br&gt;under utrikes resa inköpts för personligt bruk och införts eller skulle&lt;br&gt;införas till Sverige inom sex månader efter köpet av varan, utgifter för&lt;br&gt;köp av möbler och andra inventarier till bostad i utlandet samt avgifter&lt;br&gt;för deltagande i undervisning eller konferens i utlandet. Till reseutgifter&lt;br&gt;hänfördes dock inte utgifter för inköp i kommersiellt syfte samt finansi-&lt;br&gt;ella placeringar, såsom insättning på bankkonto i vissa fall eller förvärv&lt;br&gt;av värdepapper eller fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resevaluta fick enligt föreskrifterna utgöras av utländska betalnings-&lt;br&gt;medel, svenska sedlar och mynt samt checkar och andra penninganvis-&lt;br&gt;ningar, som löd på svenska kronor och som utställts eller överlåtits av&lt;br&gt;Riksbanken eller försäljningsställe för resevaluta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valutaväxling som för närvarande sker av företag som är fristå-&lt;br&gt;ende från bankerna, har sannolikt ett flertal olika syften, varav ett är att&lt;br&gt;tillhandahålla resevaluta. Eftersom det inte längre finns någon begräns-&lt;br&gt;ning vad gäller det belopp som får föras in resp, ut ur Sverige och inte&lt;br&gt;heller någon begränsning vad gäller beloppets användning, är det emel-&lt;br&gt;lertid inte som tidigare lämpligt att definiera begreppet valutaväxling&lt;br&gt;med ledning av om handeln avser köp och försäljning av resevaluta eller&lt;br&gt;valuta för annat ändamål. Syftet med valutaväxlingstransaktionen har&lt;br&gt;numera ingen egentlig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns företag som i samband med betalningsförmedling utför&lt;br&gt;valutaväxlingstransaktioner. Förutom banker och Posten kan som exem-&lt;br&gt;pel nämnas från banker och andra kreditinstitut fristående företag som&lt;br&gt;tillhandahåller finansiella och kommunikativa tjänster för enskilda indi-&lt;br&gt;vider och företag över hela världen och som är ett internationellt nätverk&lt;br&gt;för förmedling av betalningstransaktioner. Betalningstransaktionen går&lt;br&gt;till så att en person gör en kontant inbetalning av det belopp som skall&lt;br&gt;skickas jämte en avgift på företagets kontor i ett land. Mottagaren i det&lt;br&gt;andra landet kan sedan hämta ut pengarna mot uppvisande av legitima-&lt;br&gt;tion eller angivande av ett särskilt lösenord. Risken för att penningtvätt&lt;br&gt;förekommer vid dessa valutatransaktioner torde vara lika stor som vid&lt;br&gt;valutaväxling. Betaltjänstutredningen har i slutbetänkandet Betaltjänster&lt;br&gt;(SOU 1995:69) utrett de olika typerna av betalningsförmedling som i&lt;br&gt;dag förekommer på marknaden. Eftersom betänkandet är föremål för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling inom regeringskansliet, finns det för närvarande inte anled- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;ning att här föreslå någon särskild reglering på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att definitionen av valutaväxlingsrörelse&lt;br&gt;bör innefatta yrkesmässig verksamhet som består av köp och försäljning&lt;br&gt;av utländska sedlar och mynt samt resecheckar som är utställda i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har å ena sidan ansett att denna definition är för&lt;br&gt;vid eftersom den omfattar all handel med utländsk valuta, dvs. även&lt;br&gt;sådan valutahandel som enligt förslaget i fortsättningen skall kunna be-&lt;br&gt;drivas utan tillstånd. Regeringen anser dock att den valutahandel som för&lt;br&gt;närvarande kräver tillstånd är sådan handel som sker mellan de stora&lt;br&gt;aktörerna på marknaden och knappast torde utföras med fysiska betal-&lt;br&gt;ningsmedel såsom sedlar, mynt och resecheckar. Å andra sidan har in-&lt;br&gt;spektionen påpekat att definitionen är alltför snäv då valutaväxling även&lt;br&gt;sker till svenska kronor. Med handel avses, enligt regeringens uppfatt-&lt;br&gt;ning, både köp och försäljning av utländska mynt, sedlar och resecheck-&lt;br&gt;ar utställda i utländsk valuta. Definitionen omfattar därför även försälj-&lt;br&gt;ning av svenska kronor mot betalning i utländsk valuta i form av sedlar,&lt;br&gt;mynt och resecheckar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid köp av utländska mynt, sedlar eller resecheckar kan betalning ske&lt;br&gt;med exempelvis check eller bankkort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen har påpekat att även andra&lt;br&gt;betalningsinstrument kan förekomma vid valutaväxling. Som exempel på&lt;br&gt;dessa har nämnts bl.a. elektroniska tjänster samt postväxlar och andra&lt;br&gt;former av checkar än resecheckar. 1 avvaktan på beredningen av det&lt;br&gt;ovannämnda slutbetänkandet om betaltjänster finner regeringen inte&lt;br&gt;anledning att i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Tillstånd eller anmälningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Valutaväxling som bedrivs i väsentlig omfatt-&lt;br&gt;ning skall endast få bedrivas efter anmälan till Finansinspektionen.&lt;br&gt;Inspektionen skall föra ett register över de företag som driver sådan&lt;br&gt;verksamhet. Från kravet på anmälningsplikt görs undantag för de&lt;br&gt;företag som redan omfattas av penningtvättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt promemo-&lt;br&gt;rians förslag om införande av anmälningsplikt för företag som driver&lt;br&gt;valutaväxlingsrörelse. Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen och Bankföre-&lt;br&gt;ningen har i den delen avstyrkt förslaget och ansett att företag som dri-&lt;br&gt;ver valutaväxlingsrörelse skall ha tillstånd av Finansinspektionen och&lt;br&gt;ställas under dess tillsyn. Konkurrensverket har å sin sida påpekat att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;auktorisation skulle inskränka näringsfriheten för valutaväxlingsföretagen Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;och därmed verka konkurrenshämmande. Finansinspektionen och Kam-&lt;br&gt;marrätten i Sundsvall har påtalat att det bör klargöras huruvida begrep-&lt;br&gt;pet företag även skall avse fysiska personer. Kammarrätten och Riksskat-&lt;br&gt;teverket har också påpekat att ett enhetligt begrepp för företag som dri-&lt;br&gt;ver valutaväxlingsrörelse bör användas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betaltjänstutredningens förslag: Utredningen har föreslagit att valu-&lt;br&gt;taväxlingsrörelse som är av väsentlig omfattning skall få bedrivas endast&lt;br&gt;efter tillstånd av Finansinspektionen och att annan valutaväxlingsrörelse&lt;br&gt;skall anmälas till inspektionen. Förslaget motiveras med att det genom&lt;br&gt;krav på tillstånd ges förutsättningar att pröva verksamhetsförutsättningar-&lt;br&gt;na i betydligt större utsträckning än vad som är möjligt om&lt;br&gt;verksamheten endast anmäls för registrering. Utredningen anser också att&lt;br&gt;möjligheten att förhindra etableringar som kan utnyttjas för penningtvätt&lt;br&gt;och att i övrigt se till att valutaväxlingsrörelse bedrivs i seriösa former&lt;br&gt;är väsentligt större om tillstånd att bedriva valutaväxlingsrörelse krävs i&lt;br&gt;stället för enbart anmälan. Vidare föreslås att företag som har fått valu-&lt;br&gt;taväxlingstillstånd skall ställas under Finansinspektionens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvudsyftet med att ha en reglering&lt;br&gt;för företag som driver valutaväxlingsrörelse är att komma till rätta med&lt;br&gt;penningtvättsproblematiken. Det syftet uppnås genom att låta penning-&lt;br&gt;tvättslagen även omfatta sådana företag. Någon form av kontroll är&lt;br&gt;emellertid nödvändig dels för att kunna kontrollera vilka företag som&lt;br&gt;penningtvättslagen är tillämplig på, dels för att tillse att lagen efterföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att kontrollera vilka företag som driver valutaväxlingsrörelse&lt;br&gt;och tillse att penningtvättslagen efterlevs är att införa krav på särskilt&lt;br&gt;tillstånd (auktorisation). Auktorisationslagstifitning används i samman-&lt;br&gt;hang där viktiga samhällsintressen anses motivera en inskränkning av&lt;br&gt;principen om näringsfrihet. Auktorisationslagstiftningen på den finansi-&lt;br&gt;ella marknaden är förenad med en omfattande tillsyn. Ett institut som&lt;br&gt;står under Finansinspektionens tillsyn skall lämna inspektionen de upp-&lt;br&gt;lysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig-&lt;br&gt;heter som inspektionen begär. När inspektionen anser det nödvändigt, får&lt;br&gt;undersökning genomföras hos dessa företag. Inspektionen har också stora&lt;br&gt;möjligheter att ingripa mot banker och andra kreditinstitut som inte&lt;br&gt;följer de författningar som reglerar företagens verksamhet eller föreskrif-&lt;br&gt;ter som meddelats med stöd av sådan författning. I sista hand kan till-&lt;br&gt;ståndet att driva verksamhet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga företag som för närvarande omfattas av lagen om åtgärder&lt;br&gt;mot penningtvätt står antingen under Finansinspektionens tillsyn eller,&lt;br&gt;om det rör sig om ett utländskt företag, under tillsyn av motsvarande&lt;br&gt;tillsynsmyndighet i hemlandet. Det kan ifrågasättas om faran för pen-&lt;br&gt;ningtvätt är ett tillräckligt skäl för att låta alla företag som driver valuta-&lt;br&gt;växlingsrörelse omfattas av krav på tillstånd och därmed&lt;br&gt;sammanhängande tillsyn. Ett alternativ till auktorisationskravet är att&lt;br&gt;införa skyldighet för företagen att anmäla sin verksamhet för registre-&lt;br&gt;ring. Såsom konstaterats ovan (se avsnitt 6.1), anses sådana från banker&lt;br&gt;och andra kreditinstitut fristående företag som driver valutaväxlingsrörel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se inte kunna påverka det finansiella systemets stabilitet och de behöver Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;därför från systemskyddssynpunkt inte ställas under tillsyn. Att företagen&lt;br&gt;nu föreslås bli skyldiga att tillämpa penningtvättslagens bestämmelser&lt;br&gt;vid sin verksamhet motiverar enligt regeringens mening inte införandet&lt;br&gt;av en lagstiftning som innebär att dessa företag ställs under samma om-&lt;br&gt;fattande tillsyn som gäller för banker och andra kreditinstitut. Det gäller&lt;br&gt;åtminstone innan erfarenhet vunnits av ett mindre ingripande system.&lt;br&gt;Efterlevnaden av den konsumentskyddsregel som föreslås beträffande&lt;br&gt;valutaväxling kräver inte heller att en tillståndplikt införs för dessa före-&lt;br&gt;tag. Det får därför anses tillräckligt att skyldighet införs för dessa före-&lt;br&gt;tag att anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre remissinstanser har varit kritiska till förslaget om anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet. Riksskatteverket är i princip av den uppfattningen att tillstånds-&lt;br&gt;skyldighet skall införas för den som driver valutaväxlingsrörelse. Om&lt;br&gt;förslaget om anmälningsskyldighet genomförs, anser verket att det är&lt;br&gt;angeläget att följa utvecklingen av dessa företag. Rikspolisstyrelsen har&lt;br&gt;uppgett att det ur penningtvättssynpunkt är av stor betydelse att de som&lt;br&gt;hanterar stora kontantbelopp åt andra har vandelsprövats och att de står&lt;br&gt;under ständig tillsyn. Internationella erfarenheter har, enligt Rikspolissty-&lt;br&gt;relsen, visat att just valutaväxling och de andra tjänster som valutaväx-&lt;br&gt;lingskontoren erbjuder, på ett mycket effektivt sätt utnyttjas för att dölja&lt;br&gt;pengarnas ursprung. Rikspolisstyrelsen har därför ansett att lösningen&lt;br&gt;skulle vara att införa förbud mot valutaväxling hos annan än den som är&lt;br&gt;auktoriserad samt att kontanter som växlats trots förbudet skall behand-&lt;br&gt;las på samma sätt som varor som utsatts för varusmuggling. Bankföre-&lt;br&gt;ningen har hänvisat till sitt yttrande över Betaltjänstutredningens delbe-&lt;br&gt;tänkande och anfört att all valutaväxlingsrörelse, oavsett omfattning,&lt;br&gt;skall kräva tillstånd av Finansinspektionen och stå under dess tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har som ovan nämnts tillkallat en utredare för att under-&lt;br&gt;söka vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att effektivisera&lt;br&gt;bekämpningen av penningtvätt (se avsnitt 5.3). I uppdraget ingår bl.a. att&lt;br&gt;kartlägga i vilken omfattning penningtvätt förekommer. Regeringen&lt;br&gt;förutsätter att utredaren i samband därmed behandlar frågan om införan-&lt;br&gt;de av särskilda regler om tillstånd och tillsyn för valutaväxlingsföreta-&lt;br&gt;gen. Liknande frågeställningar kan komma upp i andra verksamheter&lt;br&gt;som utredaren har att granska. I avvaktan på resultatet av kartläggning-&lt;br&gt;en, anser regeringen av de skäl som tidigare angetts, att det för närva-&lt;br&gt;rande inte finns anledning att införa tillståndsplikt för valutaväxlingsfö-&lt;br&gt;retag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i penningtvättslagen är tillämpliga på företag som&lt;br&gt;driver rörelse enligt 2 §. De verksamheter som räknas upp där fordrar&lt;br&gt;Finansinspektionens tillstånd för att få bedrivas och består därför uteslu-&lt;br&gt;tande av juridiska personer. När det gäller valutaväxlingsrörelse bedrivs&lt;br&gt;sådan verksamhet i första hand av juridiska personer, men det finns&lt;br&gt;inget som hindrar att den bedrivs av fysiska personer. Begreppet företag&lt;br&gt;i valutaväxlingslagen skall alltså tolkas vidsträckt och omfatta såväl&lt;br&gt;juridiska som fysiska personer vilka driver valutaväxlingsrörelse. En&lt;br&gt;jämförelse kan göras med konkurrenslagen (1993:20) där begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“näringsidkare” numera ersatts med “företag” varmed avses en juridisk Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;eller fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersi-&lt;br&gt;ell natur. Begreppet företag i penningtvättslagen kommer följaktligen, i&lt;br&gt;samband med att lagen blir tillämplig på valutaväxlingsrörelse, också att&lt;br&gt;omfatta fysiska personer som driver sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformning av anmälningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna.- Riksskatteverket, Kammarrätten i Sundsvall och&lt;br&gt;Bankföreningen har pekat på att tolkningssvårigheter beträffande uttryck-&lt;br&gt;et “verksamhet som bedrivs i väsentlig omfattning” kan komma att&lt;br&gt;uppstå. Valutaspecialisten har ansett att valutaväxlingslagen inte kommer&lt;br&gt;att uppfylla sitt syfte att förhindra penningtvätt om inte samtliga som&lt;br&gt;driver valutaväxlingsverksamhet omfattas av lagen. Riksskatteverket och&lt;br&gt;Bankföreningen har anfört att det enligt förslaget i promemorian överlåts&lt;br&gt;åt de enskilda företagen att själva avgöra om valutaväxlingsrörelsen är&lt;br&gt;av sådan omfattning att anmälningsskyldighet föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De företag som omfattas av den nya&lt;br&gt;lagen kommer i princip att ha skyldighet att anmäla sin verksamhet för&lt;br&gt;registrering. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta om samtliga&lt;br&gt;företag som driver valutaväxlingsrörelse skall underkastas anmälnings-&lt;br&gt;plikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som uppkommer är huruvida företag som omfattas av ett&lt;br&gt;auktorisationskrav i någon av de finansiella lagarna och driver valuta-&lt;br&gt;växling även skall vara anmälningsskyldiga enligt den nya lagen. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten måste här vara att de företag som redan omfattas av pen-&lt;br&gt;ningtvättslagen inte skall vara anmälningsskyldiga enligt den nu&lt;br&gt;föreslagna lagen. Anmälningsplikt bör sålunda inte föreligga för företag&lt;br&gt;som driver bankrörelse och annan verksamhet som består i att från all-&lt;br&gt;mänheten låna upp medel och lämna krediter. Detsamma gäller företag&lt;br&gt;som driver livförsäkringsrörelse eller värdepappersrörelse enligt 1 kap.&lt;br&gt;3 § lagen om värdepappersrörelse. Slutligen bör undantag från anmäl-&lt;br&gt;ningsplikten göras för företag som driver verksamhet som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn och som huvudsakligen består i att utföra en&lt;br&gt;eller flera av de verksamheter om anges i 3 kap. 1 § 2-13 lagen om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag. Undantaget från anmälningsplikten omfattar såväl&lt;br&gt;de svenska som de utländska företag som penningtvättslagen är tilläm-&lt;br&gt;plig på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaväxlingsrörelse kan bedrivas i stor omfattning och utgöra före-&lt;br&gt;tagets huvudsakliga verksamhet eller bedrivas i mindre omfattning av&lt;br&gt;t.ex. hotell eller butiker. Det finns inte anledning att införa anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet för företag där valutaväxlingen bedrivs i mycket liten&lt;br&gt;utsträckning och endast utgör ett komplement till en annan huvudsaklig&lt;br&gt;verksamhet. Den valutaväxling som bedrivs av sådana företag torde&lt;br&gt;sällan omfatta några större belopp. Risken för penningtvätt kan därför&lt;br&gt;inte anses vara lika stor i dessa företag. Å andra sidan kan det förekom-&lt;br&gt;ma att ett företag bedriver valutaväxling vid sidan av en annan huvud-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saklig verksamhet, men att valutaväxlingsrörelsen ändå bedrivs i så stor Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;omfattning att den är betydande. I sådana foretag kan risken för pen-&lt;br&gt;ningtvätt anses vara lika stor som i företag som bedriver valutaväxling&lt;br&gt;som huvudsaklig verksamhet. Avgörande för om anmälningsskyldighet&lt;br&gt;skall föreligga bör därför vara huruvida företaget driver valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse i väsentlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uppgavs att vad som är väsentlig omfattning inte&lt;br&gt;kunde anges i absoluta tal utan fick avgöras från fall till fall. Flera re-&lt;br&gt;missinstanser har pekat på tolkningssvårigheter beträffande uttrycket&lt;br&gt;“väsentlig omfattning”. Kammarrätten i Sundsvall förordar att det i&lt;br&gt;första hand i lagtexten beloppsmässigt i relation till omsättningen av&lt;br&gt;valutaväxlingsverksamheten anges vad som utgör verksamhet som be-&lt;br&gt;drivs i väsentlig omfattning eller att det i varje fall genom uttalanden i&lt;br&gt;förarbetena eller på annat lämpligt sätt ges största möjliga vägledning&lt;br&gt;för den praktiska tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betaltjänstutredningen föreslog i sitt delbetänkande att en beloppsmäs-&lt;br&gt;sig distinktion skulle göras mellan valutaväxlingsföretag som var&lt;br&gt;tillstånds- resp, anmälningspliktiga. Förslaget möttes av kritik från flera&lt;br&gt;remissinstanser. Regeringen finner inte heller att en beloppsmässig av-&lt;br&gt;gränsning av vad som skall anses utgöra verksamhet som bedrivs i vä-&lt;br&gt;sentlig omfattning bör göras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som föreslås omfattas av lagen och kan sägas driva valuta-&lt;br&gt;växling i väsentlig omfattning är i första hand de som driver sådan rö-&lt;br&gt;relse som huvudsaklig verksamhet. Det gäller i princip oavsett storleken&lt;br&gt;på rörelsen. Även företag som huvudsakligen driver annan verksamhet&lt;br&gt;kan emellertid anses driva anmälningspliktig valutaväxling trots att den&lt;br&gt;i det enskilda företagets fall är av mindre omfattning i relation till före-&lt;br&gt;tagets totala verksamhet. Det är svårt att sätta några fasta gränser för när&lt;br&gt;verksamheten i dessa fall skall anses vara väsentlig. En viss ledning kan&lt;br&gt;eventuellt erhållas genom att jämföra med andra valutaväxlare på mark-&lt;br&gt;naden. Vid bedömningen bör också syftet med valutaväxlingslagen vägas&lt;br&gt;in, dvs. förhindrandet av att valutaväxlama utnyttjas för penningtvätt. En&lt;br&gt;sidoverksamhet av mindre omfattning torde normalt löpa en lägre risk&lt;br&gt;att utsättas för försök till penningtvätt. Detta gäller särskilt om endast&lt;br&gt;mer begränsade belopp mottas för växling. Hur små belopp det i sådana&lt;br&gt;fall skall vara fråga om är svårt att ange och får avgöras av den praxis&lt;br&gt;som så småningom kommer att utarbetas av Finansinspektionen eller,&lt;br&gt;vid överklagande, av allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser dock&lt;br&gt;att växling av summor under fem tusen kronor torde falla inom ramen&lt;br&gt;för vad som avses med begränsade belopp. Det kan emellertid variera&lt;br&gt;från fall till fall, exempelvis beroende på vad den huvudsakliga&lt;br&gt;verksamheten består av. En prövning får således göras i varje enskilt fall&lt;br&gt;och vid tveksamhet kan företaget kontakta Finansinspektionen för att få&lt;br&gt;dess syn på frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger visserligen företag som driver valutaväxlingsrörelse i&lt;br&gt;väsentlig omfattning att göra en anmälan därom till Finansinspektionen,&lt;br&gt;men om inspektionen uppmärksammar att ett företag driver sådan rörel-&lt;br&gt;se, bör den ha möjlighet att begära upplysningar av företaget i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utröna om rörelsen bedrivs i sådan omfattning att anmälningsskyldighet Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;föreligger. Det ankommer därför i sista hand på inspektionen - eller vid&lt;br&gt;överklagande, på allmän förvalningsdomstol - att avgöra vad som skall&lt;br&gt;anses utgöra verksamhet som bedrivs i väsentlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande att inkomma med anmälan m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall och Riksskatteverket har&lt;br&gt;anfört att det av lagtexten bör framgå att ett företag som driver verksam-&lt;br&gt;het som är anmälningsskyldig utan att göra en anmälan därom, först bör&lt;br&gt;föreläggas att inkomma med en sådan innan ett föreläggande om att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett företag som driver sådan verk-&lt;br&gt;samhet som enligt valutaväxlingslagen omfattas av anmälningsskyldighet&lt;br&gt;men underlåter att göra anmälan, bör av Finansinspektionen kunna före-&lt;br&gt;läggas att inkomma med en anmälan. Detta bör, såsom ett par remissin-&lt;br&gt;stanser påpekat, även framgå av lagtexten. Om anmälan inte görs, skall&lt;br&gt;inspektionen kunna förelägga företaget att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall inspektionen misstänker att ett företag, som inte har an-&lt;br&gt;mält sin verksamhet till registret, driver anmälningspliktig valutaväx-&lt;br&gt;lingsrörelse bör inspektionen ges möjlighet att inhämta upplysningar i&lt;br&gt;syfte att ta reda på om anmälningsskyldighet föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om företaget, trots föreläggandet, underlåter att lämna upplysningar,&lt;br&gt;bör inspektionen kunna presumera att anmälningsskyldig valutaväxling&lt;br&gt;bedrivs och ha möjlighet att förelägga företaget att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten. Det ankommer i sådana fall på företaget att bevisa att&lt;br&gt;icke-anmälningspliktig verksamhet bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att föreläggandena skall bli effektiva bör inspektionen ha möjlig-&lt;br&gt;het att förena dem med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterlevnaden av penningtvättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har ansett att ett föreläggande att&lt;br&gt;upphöra med verksamheten inte kan anses tillräckligt kraftfullt för att&lt;br&gt;avhålla någon från att utnyttja valutaväxlingskontoren för penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: 1 penningtvättslagen finns inte några&lt;br&gt;bestämmelser om sanktioner mot de företag som omfattas av lagen men&lt;br&gt;underlåter att följa bestämmelserna däri. I stället ankommer det på Fi-&lt;br&gt;nansinspektionen att vid brott mot penningtvättslagen vidta erforderliga&lt;br&gt;åtgärder enligt bestämmelserna i de lagar som reglerar resp, verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att ha en reglering beträffande valutaväxlingsrörelse är i&lt;br&gt;första hand att de företag som driver denna typ av verksamhet skall&lt;br&gt;tillämpa lagen om åtgärder mot penningtvätt. Till skillnad mot vad som&lt;br&gt;gäller banker och andra institut som faller under penningtvättslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde och som står under Finansinspektionens tillsyn, är&lt;br&gt;det beträffande de här aktuella företagen emellertid inte meningen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inspektionen skall vidta några aktiva åtgärder, exempelvis platsundersök- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;ningar, i syfte att utreda om foretagen tillämpar penningtvättslagens&lt;br&gt;regler och andra bestämmelser på ett tillfredsställande sätt eller för den&lt;br&gt;delen själva ägnar sig åt penningtvätt. Om Finansinspektionen på annat&lt;br&gt;sätt, t.ex. genom tips från allmänheten eller från andra företag, får kän-&lt;br&gt;nedom om att ett företag som driver valutaväxlingsrörelse utför transak-&lt;br&gt;tioner avseende medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av&lt;br&gt;allvarligare slag, skall dock inspektionen naturligtvis i enlighet med 12 §&lt;br&gt;penningtvättslagen underrätta finanspolisen om transaktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som efter anmälan hos Finansinspektionen registreras för&lt;br&gt;valutaväxling bör dock som sagt vara skyldiga att driva verksamheten i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i bl.a. penningtvättslagen. Företagen skall&lt;br&gt;ha rutiner till förhindrande av att de utnyttjas för transaktioner som har&lt;br&gt;samband med brottsliga förvärv och skall exempelvis ha rutiner som&lt;br&gt;säkerställer att anställda får den information och utbildning om penning-&lt;br&gt;tvättsfrågor som är behövlig. Om det finns anledning att anta att ett&lt;br&gt;företag inte följer de rutiner som framgår av penningtvättslagen eller av&lt;br&gt;inspektionens föreskrifter, bör inspektionen ha möjlighet att begära upp-&lt;br&gt;lysningar från företaget så att förhållandena kan klarläggas. Om företa-&lt;br&gt;get underlåter att lämna sådana, bör inspektionen kunna förelägga företa-&lt;br&gt;get att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inspektionen skulle finna att ett företag bryter mot en bestämmel-&lt;br&gt;se i penningtvättslagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av den lagen bör Finansinspektionen kunna förelägga företaget att vidta&lt;br&gt;rättelse. Om rättelse inte sker bör inspektionen kunna förelägga företaget&lt;br&gt;att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning är ett föreläggande från Finans-&lt;br&gt;inspektionen att upphöra med verksamheten, även om det skulle förenas&lt;br&gt;med vite, inte tillräckligt kraftfullt för att avhålla någon från att utnyttja&lt;br&gt;valutaväxlingskontoren for penningtvätt. Det får antas att Rikspolissty-&lt;br&gt;relsen härmed avser att den eller de som har kontrollen över ett valuta-&lt;br&gt;växlingskontor använder detta i något slag av penningtvättsverksamhet.&lt;br&gt;I dessa fall är det emellertid inte i första hand ingripandemöjlighetema i&lt;br&gt;valutaväxlingslagen som blir aktuella utan de bestämmelser i brottsbal-&lt;br&gt;ken som sanktionerar sådana förfaranden som kan betecknas som pen-&lt;br&gt;ningtvätt, dvs. häleribestämmelsema i nionde kapitlet brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall skulle det kunna tänkas förekomma att ett företag, trots&lt;br&gt;upprepade förelägganden, fortsätter att bryta mot bestämmelserna i pen-&lt;br&gt;ningtvättslagen. Det kan då finnas anledning att misstänka att penning-&lt;br&gt;tvätt förekommer och inspektionen skall i sådana fall enligt 12 § pen-&lt;br&gt;ningtvättslagen underrätta Rikspolisstyrelsen eller finanspolisen därom.&lt;br&gt;Ett systematiskt åsidosättande av penningtvättslagens bestämmelser kan,&lt;br&gt;om förutsättningarna i 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken är uppfyllda, vara&lt;br&gt;straffbart som häleri, häleriförseelse eller medverkan till sådant brott.&lt;br&gt;Om möjlighet att meddela näringsförbud för den som har gjort sig skyl-&lt;br&gt;dig till sådan brottslighet finns bestämmelser i lagen (1986:436) om&lt;br&gt;näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Konsumentskydd vid valutaväxling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I den nya lagen infors en bestämmelse om att&lt;br&gt;ett foretag som driver valutaväxlingsrörelse är skyldigt att informe-&lt;br&gt;ra om tillämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla&lt;br&gt;avräkningsnota. Av avräkningsnotan skall framgå företagets namn,&lt;br&gt;växelkurs samt de avgifter som tas ut av valutaväxlingsföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett foretag underlåter att lämna sådan information, skall&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en konsumentskyddsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt forslagen.&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund har påpekat att konsumentskyddssynpunkter är&lt;br&gt;tillgodosedda genom den lagstiftning som redan finns beträffande varor&lt;br&gt;och tjänster. Konsumentverket har anfört att en närmare redogörelse for&lt;br&gt;tydlighetskravet bör göras genom en hänvisning till prisinformationsla-&lt;br&gt;gen och med angivande av några exempel på när tydlighetskravet kan&lt;br&gt;anses uppfyllt. Riksskatteverket har ansett att det av avräkningsnotan&lt;br&gt;även bör framgå namn och adress på utställaren eller annan uppgift&lt;br&gt;genom vilken denne kan identifieras. Av kontrollskäl borde, enligt Riks-&lt;br&gt;skatteverket, även uppgifter om köparen framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I Sverige har tidigare behovet av&lt;br&gt;konsumentskyddande reglering beträffande valutaväxling inte varit så&lt;br&gt;påtagligt, eftersom sådan verksamhet huvudsakligen har bedrivits av&lt;br&gt;banker vilka omfattas av regler till skydd for konsumenten. Med hänsyn&lt;br&gt;till att valutaväxlingsverksamhet under senare år i allt större omfattning&lt;br&gt;har kommit att bedrivas av företag utanför banksektorn, finns anledning&lt;br&gt;att överväga om det inte föreligger behov av att införa grundläggande&lt;br&gt;konsumentregler for denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av reglering är främst föranlett av konsumentens behov att&lt;br&gt;erhålla tydlig information om aktuella avgifter och växelkurser. Konsu-&lt;br&gt;menten bör även ha rätt att vid varje växlingstransaktion erhålla kvitte-&lt;br&gt;rad avräkningsnota med uppgift om bl.a. växelkurs. Det bör således&lt;br&gt;finnas klara och tydliga regler om vilka villkor som gäller i samband&lt;br&gt;med valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt, såväl inom EU som i det nordiska samarbetet, har&lt;br&gt;beslut tagits om att prioritera konsumentskyddet på det finansiella områ-&lt;br&gt;det. I Sverige har under senare år en rad reformer genomförts för att&lt;br&gt;stärka konsumenternas ställning på området finansiella tjänster. Införan-&lt;br&gt;det av konsumentkreditlagen (1992:830) och skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334) har stärkt konsumenternas ställning i samband med kreditgiv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1995 omfattar även finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den finansiella lagstiftningen finns några exempel på specifikt kon-&lt;br&gt;sumentskyddande regler t.ex. i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti&lt;br&gt;och lagen om värdepappersrörelse. I övrigt är även de regler som syftar&lt;br&gt;till att säkerställa de finansiella företagens soliditet och begränsa deras&lt;br&gt;risktagande, så att företagen kan infria sina förpliktelser, förstås av vä-&lt;br&gt;sentlig betydelse för såväl konsumenter som andra kunder hos de finan-&lt;br&gt;siella företagen. Konsumentintressena i övrigt tillvaratas bl.a. genom att&lt;br&gt;det i tillsynsreglerna föreskrivs att kreditinstituten skall driva en sund&lt;br&gt;verksamhet. Med stöd av detta sundhetskriterium skall Finansinspektio-&lt;br&gt;nen tillse att skyddet for konsumenterna efterlevs. För att tillgodose&lt;br&gt;detta syfte har inspektionen exempelvis utfärdat allmänna råd om infor-&lt;br&gt;mation för inlåningskonton m.m. Som tidigare berörts, föreslås det emel-&lt;br&gt;lertid inte att valutaväxlingsrörelse skall stå under Finansinspektionens&lt;br&gt;tillsyn. Något sundhetskriterium föreslås inte heller for denna verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det i den marknadsrättsliga lagstiftningen finns reg-&lt;br&gt;ler som tillgodoser behovet av konsumentskydd vid valutaväxling. Den&lt;br&gt;1 januari 1996 trädde en ny marknadsföringslag (1995:450) i kraft. I 4 §&lt;br&gt;i den nya lagen finns en allmän bestämmelse enligt vilken näringsidka-&lt;br&gt;ren vid marknadsföring skall lämna sådan information som är av särskild&lt;br&gt;betydelse från konsumentsynpunkt. Lagen innehåller också bestämmelser&lt;br&gt;som kan tillämpas om en näringsidkare använder sig av otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen (1991:601) omfattar i princip alla typer av&lt;br&gt;varor och tjänster som en näringsidkare marknadsför till en konsument.&lt;br&gt;Lagens syfte är att främja god prisinformation till konsumenter. I lagen&lt;br&gt;regleras bl.a. när och hur prisinformation skall lämnas samt var skriftlig&lt;br&gt;prisinformation skall anges. Information om priset for en bestämd tjänst&lt;br&gt;skall enligt 13 § lämnas lätt tillgänglig eller i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;den plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller marknadsföring.&lt;br&gt;Bestämmelserna i såväl marknadsföringslagen som prisinformationslagen&lt;br&gt;torde vara tillämpliga vid prisinformation avseende valutaväxlingstjäns-&lt;br&gt;ter. Regleringen är emellertid allmänt hållen och inte direkt avpassad för&lt;br&gt;behovet av information vid valutaväxling. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;konsumentskyddssynpunkterna vid valutaväxling bör tillgodoses på ett&lt;br&gt;tydligare sätt än genom befintlig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att klara och tydliga regler skapas för att näringsid-&lt;br&gt;kare och konsumenter skall veta förutsättningarna for valutaväxlings-&lt;br&gt;transaktioner. De konsumenträttsliga reglerna bör därför anges i en sär-&lt;br&gt;skild lagbestämmelse. Bestämmelsen bör ange att företag som bedriver&lt;br&gt;valutaväxlingsrörelse tydligt skall informera kunden om de växelkurser&lt;br&gt;och avgifter som tillämpas samt tillhandahålla avräkningsnota vid varje&lt;br&gt;växlingstransaktion. Även namnet på valutaväxlingsforetaget kan vara av&lt;br&gt;betydelse för kunden och bör, såsom Riksskatteverket föreslagit, framgå&lt;br&gt;av avräkningsnotan. Något skäl att ställa krav på uppgift om köparen på&lt;br&gt;avräkningsnotan finner regeringen emellertid inte föreligga. När det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller tolkningen av kravet på tydlig information, hänvisas till författ- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;ningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon begränsning av konsumentskyddsregeln till att avse endast&lt;br&gt;anmälningspliktiga företag föreslås inte. Konsumentskyddsintresset är&lt;br&gt;lika stort vid all valutaväxling och bestämmelsen kommer således även&lt;br&gt;att omfatta företag som driver valutaväxlingsrörelse som bisyssla. Även&lt;br&gt;de företag som undantas från anmälningsplikt enligt 2 § bör omfattas av&lt;br&gt;konsumentskyddsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelse av konsumentskyddsregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 15 § marknadsföringslagen kan&lt;br&gt;en näringsidkare som underlåter att lämna information som är av sär-&lt;br&gt;skild betydelse från konsumentsynpunkt åläggas att lämna informationen.&lt;br&gt;Åläggandet skall förenas med vite. Stockholms tingsrätt och Marknads-&lt;br&gt;domstolen har rätt att meddela informationsåläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation enligt prisinformationslagen anses vara sådan infor-&lt;br&gt;mation som är av särskild betydelse för konsumenterna (prop.&lt;br&gt;1990/91:171 s. 20). Även den information om valutaväxling som här&lt;br&gt;föreslås gälla måste anses vara av särskild betydelse för konsumenterna.&lt;br&gt;Följden av underlåtenhet att rätta sig efter informationsregeln i den nya&lt;br&gt;lagen bör därför bli ett åläggande om att lämna sådan information.&lt;br&gt;Marknadsföringslagens handläggningsregler bör därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Största tillåtna valutapositioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om största&lt;br&gt;tillåtna valutapositioner för banker, kreditmarknadsbolag och värde-&lt;br&gt;pappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;förutom att det i promemorian föreslås att Finansinspektionen skall med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om största möjliga valutapositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Finansinspektionen har ansett att den bör ha&lt;br&gt;möjlighet att utforma reglerna om ett instituts största tillåtna valutaposi-&lt;br&gt;tion, men att det är olämpligt att i lag reglera att den skall meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter. Det skulle, enligt inspektionens mening, vara mer&lt;br&gt;ändamålsenligt om bestämmelsen utformas så att inspektionen får före-&lt;br&gt;skriva om ett instituts största tillåtna valutapositioner. Bankföreningen&lt;br&gt;har anfört att Finansinspektionens föreskrifter om valutapositioner inte&lt;br&gt;skall behöva gälla för alla institut, utan endast i de fall befintliga regler&lt;br&gt;om kapitalkrav bedöms otillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om valutalimiter, dvs. regler Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;om hur stora valutapositioner ett institut får ta, kan komma i fråga av&lt;br&gt;olika anledningar. Valutapolitiska skäl har tidigare haft stor betydelse för&lt;br&gt;användningen av valutalimiter. Efter avvecklingen av valutaregleringen&lt;br&gt;har dessa skäl minskat i betydelse. De argument som nu kan anföras för&lt;br&gt;författningsmässiga regler om största tillåtna valutaposition för banker,&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag är hänförliga till behov av&lt;br&gt;att begränsa omfattningen av de valutakursrisker som instituten ikläder&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera olika metoder kan användas för att begränsa valutakursrisker.&lt;br&gt;De valutalimiter som Riksbanken för närvarande tillämpar, och som har&lt;br&gt;sitt ursprung från valutaregleringens tid, innebär att den totala valutapo-&lt;br&gt;sitionen maximalt får uppgå till +/- 20 % av ett instituts kapitalbas,&lt;br&gt;oberoende av vilka andra slags risker institutet har i sin rörelse. En an-&lt;br&gt;nan metod för att begränsa valutakursrisker är att använda kapitalkravs-&lt;br&gt;regler. I det fallet skall institutet ha en kapitalbas som täcker både de&lt;br&gt;valutakursrisker som institutet tar på sig och andra slags risker, såsom&lt;br&gt;kreditrisker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har, genom bestämmelsen i 4 kap. 8 § lagen (1994:2004)&lt;br&gt;om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-&lt;br&gt;pappersbolag, antagit regler som innebär att ett företag skall ha en&lt;br&gt;kapitalbas som täcker valutakursrisker (prop. 1994/95:50, bet.&lt;br&gt;1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen bygger på ett direktiv om kapitalkrav för värdepappers-&lt;br&gt;företag och kreditinstitut, 93/6/EEG. Ett institut skall, enligt bestämmel-&lt;br&gt;sen, ha en kapitalbas som täcker de valutakursrisker som det är utsatt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 hela sin verksamhet i placeringar och åtaganden på valutamarknaden.&lt;br&gt;Kapitalkravet får enligt huvudregeln bestämmas enligt en av två angivna&lt;br&gt;metoder. Enligt den ena metoden skall kapitalkravet motsvara 8 % av&lt;br&gt;den del av institutets totala nettoposition i utländsk valuta som överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 % av institutets kapitalbas. Den andra metoden innebär att kapitalkra-&lt;br&gt;vet fastställs enligt en simuleringsmetod där data över tidigare valutakur-&lt;br&gt;sutveckling används för att bestämma kapitalkravets storlek. Genom en&lt;br&gt;bestämmelse i 4 kap. 9 § samma lag har även getts utrymme för att,&lt;br&gt;efter medgivande av Finansinspektionen, använda annan metod vid be-&lt;br&gt;räkning av kapitalkravet för valutakursrisker än de som nu nämnts (prop.&lt;br&gt;1995/96:62, bet. 1995/96:NU8, rskr. 1995/96:110). Reglerna om kapital-&lt;br&gt;krav för valutakursrisker trädde i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att regler om kapitalkrav för valutakursrisker har&lt;br&gt;införts kan frågan ställas om det finns skäl att ha regler om hur stora&lt;br&gt;valutapositioner ett institut får ikläda sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl regler om kapitalkrav för valutakursrisker som regler om största&lt;br&gt;tillåtna valutapositioner kan användas för att begränsa risken för att ett&lt;br&gt;finansiellt företag skall råka i solvensproblem på grund av förluster på&lt;br&gt;valutapositioner. Kapitalkravsregler innebär att risken för&lt;br&gt;solvensproblem begränsas genom att företaget måste ha ett visst eget&lt;br&gt;kapital för att få ikläda sig valutakursrisker, medan regler om största&lt;br&gt;tillåtna valutapositioner begränsar risken för att företaget får solvens-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem genom att direkt begränsa valutapositionernas maximala storlek Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;och därmed begränsa hur stora förluster som positionerna kan ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För institut som, i förhållande till sin kapitalbas, tar begränsade valu-&lt;br&gt;takursrisker torde de gällande reglerna om kapitalkrav för valutakursris-&lt;br&gt;ker utgöra ett tillräckligt skydd mot att valutakursförluster skulle hota ett&lt;br&gt;instituts ekonomiska ställning. Detta gäller särskilt om den totala netto-&lt;br&gt;positionen i valuta är väl diversifierad på ett antal olika valutaslag. För&lt;br&gt;ett sådant företag ger en stor kursrörelse på valutamarknaden inte upp-&lt;br&gt;hov till alltför betydande förluster. Även om kursrörelsen skulle vara&lt;br&gt;större än 8 %, och därmed det kapitalkrav för valutakursrisker som gäl-&lt;br&gt;ler inte skulle vara tillräckligt för att med fullständig visshet säkerställa&lt;br&gt;att företagets kapitalbas kan absorbera förlusten utan att företagets totala&lt;br&gt;kapitaltäckning underskrider det lagstadgade kravet, så kommer ändå&lt;br&gt;förlusten på valutapositionen vara av liten betydelse för företagets finan-&lt;br&gt;siella ställning i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För institut som tar mycket stora valutakursrisker, i förhållande till&lt;br&gt;storleken på institutets kapitalbas kan å andra sidan konsekvenserna bli&lt;br&gt;betydligt större av att kapitalkravet för valutakursrisker kan vara otill-&lt;br&gt;räckligt för att absorbera de förluster som stora valutakursrörelser ger&lt;br&gt;upphov till. En ofördelaktig valutakursrörelse på mer än 8 % skulle&lt;br&gt;kunna försätta ett sådant institut i allvarliga solvensproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analogi kan här göras med reglerna om kapitalkrav och stora ex-&lt;br&gt;poneringar för kreditrisker. Kapitalkravet för kreditrisker innebär att&lt;br&gt;institutet skall ha en kapitalbas på minst 8 % i förhållande till de kredit-&lt;br&gt;risker institutet påtar sig. Dessutom gäller att en enskild kreditrisk inte&lt;br&gt;får vara större än 25 % av kapitalbasen. Därigenom säkerställs att ett&lt;br&gt;fallisemang hos en enda kund inte far alltför stor betydelse för kreditin-&lt;br&gt;stitutets solvens. För kreditrisker gäller således både ett kapitalkrav och&lt;br&gt;en begränsning av hur stora enskilda risker som får tas. På motsvarande&lt;br&gt;sätt kan en regel om största tillåtna valutaposition användas som kom-&lt;br&gt;plement till reglerna om kapitaltäckning för valutakursrisker för att sä-&lt;br&gt;kerställa att valutakursrörelser inte får alltför stor betydelse för ett insti-&lt;br&gt;tuts ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda talar för att det kan finnas skäl att överväga införandet av&lt;br&gt;regler om största tillåtna valutapositioner trots att regler för kapitaltäck-&lt;br&gt;ning av valutakursrisker har införts. Sådana regler skulle kunna utformas&lt;br&gt;så att de inte upplevs som ett hinder i den vanliga affärsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har tillsyn över banker, kreditmarknadsbolag och&lt;br&gt;värdepappersbolag. Inspektionen ansvarar för kontroll av att kapital-&lt;br&gt;kravsreglema, bl.a. reglerna vad gäller valutakursrisker, följs. Eftersom&lt;br&gt;Riksbanken, enligt förslaget, inte längre skall utfärda valutahandelstill-&lt;br&gt;stånd bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin-&lt;br&gt;spektionen bemyndigas att föreskriva om ett instituts största tillåtna&lt;br&gt;valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har det föreslagits att Finansinspektionen, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, skall för banker, kreditmarknadsbolag och värde-&lt;br&gt;pappersbolag meddela föreskrifter om största möjliga valutapositioner.&lt;br&gt;Finansinspektionen har i sitt remissyttrande anfört att en utvärdering bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras av effekterna av gällande kapitaltäckningsregler för att pröva om Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;motiv finns för en fortsatt tillämpning av valutalimiter. En sådan utvär-&lt;br&gt;dering bör analysera i vilken grad inspektionen bör fastställa valutalimi-&lt;br&gt;ter eller om ansvaret for dessa, liksom for andra risklimiter, bör åvila&lt;br&gt;instituten. Inspektionen anser att den bör ha möjlighet att utforma regler-&lt;br&gt;na om instituts största tillåtna valutapositioner såväl i enskild valuta som&lt;br&gt;på aggregerad nivå. Däremot anser inspektionen att det vore olämpligt&lt;br&gt;att i lag reglera att inspektionen skall meddela föreskrifter om största&lt;br&gt;tillåtna valutapositioner. Enligt Bankföreningen skall Finansinspektionens&lt;br&gt;föreskrifter om valutapositioner inte behöva gälla för alla institut, utan&lt;br&gt;endast i de fall befintliga regler om kapitalkrav bedöms otillräckliga.&lt;br&gt;Bankföreningen föreslår därför att det i de aktuella paragraferna införs&lt;br&gt;en dispensregel, som innebär att inspektionen om särskilda skäl förelig-&lt;br&gt;ger skall kunna meddela undantag från föreskrifterna om valutapositio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsreglema kan, som nämnts ovan, vara otillräckliga för&lt;br&gt;ett institut med, i förhållande till sin kapitalbas, mycket stora valuta-&lt;br&gt;kursexponeringar. Innan ställning tas till om några ytterligare begräns-&lt;br&gt;ningsregler behövs bör dock, såsom Finansinspektionen anfört i sitt re-&lt;br&gt;missyttrande, först en utvärdering göras av effekterna av gällande kapi-&lt;br&gt;taltäckningsregler. Inspektionen bör därför, utifrån de rapporter om kapi-&lt;br&gt;taltäckning för valutakursrisker som instituten skall ge in till inspektio-&lt;br&gt;nen, följa utvecklingen och om behov visar sig föreligga, ha möjlighet&lt;br&gt;att komplettera dessa kapitaltäckningsregler med bestämmelser om hög-&lt;br&gt;sta tillåtna valutapositioner. Finansinspektionen bör därför, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, få meddela föreskrifter om valutapositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna bör kunna konstrueras så att de inte utgör en begräns-&lt;br&gt;ning för den verksamhet som berörda institut normalt bedriver utan&lt;br&gt;enbart utgör en säkerhetsspärr som förhindrar ett företag att påta sig&lt;br&gt;valutapositioner som är stora i förhållande till företagets finansiella styr-&lt;br&gt;ka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De eventuella reglerna om valutapositioner kan även fortsättningsvis&lt;br&gt;utformas så att ett instituts största tillåtna valutaposition bestäms till en&lt;br&gt;andel av institutets kapitalbas. Samma andel bör naturligen gälla för alla&lt;br&gt;institut. Något behov av att pröva om särskilda regler skall gälla för&lt;br&gt;vissa institut, eller att införa en dispensregel, kan inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen bör ha frihet att bestämma om sådana regler skall&lt;br&gt;innehålla både en begränsning av positioner i enskilda valutor och en&lt;br&gt;begränsning av den totala valutapositionen. Finansinspektionen bör även&lt;br&gt;ha frihet att bestämma hur stora valutapositioner, i förhållande till kapi-&lt;br&gt;talbasen, instituten bör få ta. I ljuset av det nya syftet med ifrågavarande&lt;br&gt;regleringsmöjlighet bör inspektionen kunna sätta andra gränser för&lt;br&gt;största tillåtna valutapositioner än de som för närvarande medges enligt&lt;br&gt;Riksbankens valutalimiter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Övriga frågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Begreppet “valutahandlare” i lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter ersätts med&lt;br&gt;uttrycket “den som driver valutahandel”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess införs hos Finansinspektionen för sådan uppgift om&lt;br&gt;enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begä-&lt;br&gt;ran har lämnats av valutaväxlingsforetaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte någon ändring&lt;br&gt;i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övrigt överensstäm-&lt;br&gt;mer promemorians förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;Skattekontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att uttrycket “valutahandlare”&lt;br&gt;i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter bör ersättas med ett&lt;br&gt;annat, förslagsvis “den som bedriver handel med valuta”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna avskaffandet av&lt;br&gt;22 b § riksbankslagen påverkar inte skattemyndigheternas möjlighet till&lt;br&gt;skattekontroll. Enligt 22 och 22 a §§ riksbankslagen föreligger en skyl-&lt;br&gt;dighet för den som har utfört en valutatransaktion samt för den för vars&lt;br&gt;räkning transaktionen har utförts att lämna uppgifter till Riksbanken.&lt;br&gt;Dessa uppgifter kan därefter på begäran överlämnas till skattemyndighe-&lt;br&gt;ter om det behövs for kontroll av skatter eller avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket valutahandlare förekommer i lagen (1990:325) om självde-&lt;br&gt;klaration och kontrolluppgifter. Enligt förarbetena till den lagen avses&lt;br&gt;därmed auktoriserad valutahandlare enligt 22 b § riksbankslagen. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår, i och med att begreppet auktoriserad valutahandlare&lt;br&gt;försvinner, att uttrycket “valutahandlare” i lagen om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter ersätts med “den som driver valutahandel”.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Sekretess&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört några synpunkter&lt;br&gt;på förslaget om ändring i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 8 kap. 5 § första stycket sekre-&lt;br&gt;tesslagen regleras sekretess i statliga myndigheters verksamhet, som&lt;br&gt;består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kre-&lt;br&gt;ditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Den myn-&lt;br&gt;dighet som i första hand åsyftas är Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke behandlas sekretess i Finansinspektionens&lt;br&gt;verksamhet, som består i övervakning enligt insiderlagen (1990:1342).&lt;br&gt;Enligt den lagen har styrelseledamöter, ledande befattningshavare m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en anmälningsskyldighet i fråga om sitt innehav av fondpapper. Uppgif- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;tema tas in i ett offentligt register, insiderregistret. Det åligger Finansin-&lt;br&gt;spektionen att övervaka efterlevnaden av lagen. Inspektionen har också&lt;br&gt;rätt att få de uppgifter den behöver för sin utredning, om det finns an-&lt;br&gt;ledning anta att någon handlat i strid med ett förbud mot insiderlagen.&lt;br&gt;Sekretessen omfattar endast uppgifter som på begäran har lämnats av&lt;br&gt;någon som är uppgiftsskyldig. Syftet med bestämmelsen är att skydda de&lt;br&gt;uppgifter som lämnas i samband med att inspektionen utnyttjar sin frå-&lt;br&gt;gerätt enligt 18 § insiderlagen. Om uppgifterna rör någon annan än den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige, gäller absolut sekretess. Sekretesskyddet omfattar upp-&lt;br&gt;gifter om både ekonomiska och personliga förhållanden. Om uppgifterna&lt;br&gt;rör den uppgiftsskyldige själv, gäller enligt andra meningen sekretessen&lt;br&gt;med ett rakt skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för offentlighet.&lt;br&gt;Det krävs dessutom att sekretessen inte motverkar syftet med uppgifts-&lt;br&gt;skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit att företag som har anmält sin verksamhet&lt;br&gt;enligt valutaväxlingslagen skall lämna Finansinspektionen de upplysning-&lt;br&gt;ar som behövs for att inspektionen skall kunna kontrollera att penning-&lt;br&gt;tvättslagen efterlevs. Är det osäkert om anmälningsskyldighet föreligger&lt;br&gt;beträffande viss verksamhet, skall inspektionen ha möjlighet att föreläg-&lt;br&gt;ga den som driver rörelsen att lämna de upplysningar om verksamheten&lt;br&gt;som behövs för att bedöma om så är fallet. 1 samband med att valuta-&lt;br&gt;växlingsföretagen lämnar sådana uppgifter till inspektionen, kan det&lt;br&gt;tänkas att uppgifter om t.ex. en privatpersons identitet i samband med en&lt;br&gt;valutaväxlingstransaktion yppas. För att skydda uppgifter om tredje mans&lt;br&gt;ekonomiska och personliga förhållanden som kan tänkas framkomma,&lt;br&gt;bör sådana uppgifter omfattas av sekretess. I likhet med vad som gäller&lt;br&gt;för uppgifter som erhållits med stöd av insiderlagen, bör absolut sekre-&lt;br&gt;tess gälla för dessa uppgifter. För uppgifter som rör valutaväxlingsföre-&lt;br&gt;taget självt, bör ett rakt skaderekvisit gälla i enlighet med det som gäller&lt;br&gt;i paragrafens andra mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall enligt regeringens förslag ha en form av&lt;br&gt;övervakande roll när det gäller de anmälningspliktiga valutaväxlingsföre-&lt;br&gt;tagen. Sekretesskyddet för de uppgifter som inspektionen kan komma att&lt;br&gt;få del av i denna veksamhet regleras lämpligen på samma sätt som skyd-&lt;br&gt;det för de uppgifter som inspektionen får del av i den verksamhet som&lt;br&gt;består i övervakning enligt insiderlagen. Det innebär att ett tillägg med&lt;br&gt;hänvisning till valutaväxlingslagen bör tas in i paragrafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Insamling av statistik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till insamling av statistik påverkas inte i någon avgörande&lt;br&gt;utsträckning av att tillståndskravet för valutahandel enligt förslaget av-&lt;br&gt;skaffas. I enlighet med 22 § riksbankslagen skall ett kreditinstitut eller&lt;br&gt;ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen lämna de&lt;br&gt;uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att dels följa utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en på valuta- och kreditmarknadema, dels övervaka betalningssystemets Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ekonomiska effekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av den statistik som Betaltjänstutredningen tagit fram, framgår att antalet&lt;br&gt;fristående valutaväxlingsföretag under 1994 uppgick till 15-20 stycken.&lt;br&gt;Statistiken visar visserligen samtidigt att antalet valutaväxlingsföretag ökat&lt;br&gt;på senare år, men den största andelen valutaväxlingstransaktioner utförs&lt;br&gt;fortfarande av bankerna. Antalet anmälningar av valutaväxlingsverksamhet&lt;br&gt;till Finansinspektionen kommer därför troligen att bli begränsat. Förslaget&lt;br&gt;kommer trots detta att innebära ökade kostnader. Inspektionen har, i&lt;br&gt;anslutning till den fördjupade anslagsframställning avseende perioden&lt;br&gt;1997-1999 som getts in, begärt ytterligare tillskott bl.a. med anledning av&lt;br&gt;de nya uppgifter som föreslås i denna proposition. Regeringen avser att ta&lt;br&gt;upp frågan om utökade anslag till inspektionen i samband med behandling-&lt;br&gt;en av inspektionens anslagsframställning. Att Riksbanken inte längre behö-&lt;br&gt;ver ge tillstånd och inte heller behöver utöva tillsyn över valutamarknaden&lt;br&gt;torde innebära minskade kostnader där och möjlighet att frigöra resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de ökade kostnaderna med anledning av den föreslagna&lt;br&gt;konsumentskyddsregeln, bör uppmärksammas att riksdagen har anvisat&lt;br&gt;3 miljoner kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 för att förstärka&lt;br&gt;Konsumentombudsmannens och Konsumentverkets roll på området finan-&lt;br&gt;siella tjänster (se bet. 1995/96:LU10, rskr. 1995/96:81). En del av dessa&lt;br&gt;medel bör även kunna användas för vissa av de initialkostnader som kan&lt;br&gt;tänkas uppstå med anledning av konsumentskyddsregeln. De försatta lö-&lt;br&gt;pande kostnaderna torde, med tanke på de nya uppgifternas mycket begrän-&lt;br&gt;sade omfattning, kunna täckas utan att särskilda medel anvisas för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen och de föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något behov av övergångsbestämmelser finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till valutaväxlingslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för definitionen av valutaväxling är vad själva rörelsen,&lt;br&gt;handeln, avser. Det utmärkande för valutaväxling är att företaget som&lt;br&gt;tjänst erbjuder köp- och försäljning av utländsk valuta i form av sedlar,&lt;br&gt;mynt och resecheckar. För att det skall vara fråga om valutaväxlingsrö-&lt;br&gt;relse krävs det att handeln bedrivs yrkesmässigt. I begreppet yrkesmässig&lt;br&gt;handel ligger att det är fråga om en verksamhet som bedrivs med själv-&lt;br&gt;ständighet, regelbundenhet och varaktighet samt i regel även i vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 6.2 behandlas definitionen av valutaväxling ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet skall föreligga för företag som driver valutaväx-&lt;br&gt;lingsrörelse i väsentlig omfattning. Med företag avses såväl juridiska&lt;br&gt;som fysiska personer. Beträffande vad som skall avses med uttrycket&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs i väsentlig omfattning hänvisas till vad som&lt;br&gt;sagts under avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som omfattas av penningtvättslagen är undantagna från&lt;br&gt;anmälningsskyldighet. Anmälningsplikt föreligger därför inte för företag&lt;br&gt;som driver bankrörelse och annan verksamhet som består i att från all-&lt;br&gt;mänheten låna upp medel och lämna krediter. Detsamma gäller företag&lt;br&gt;som driver livförsäkringsrörelse eller värdepappersrörelse enligt 1 kap.&lt;br&gt;3 § lagen om värdepappersrörelse. Slutligen görs undantag från anmäl-&lt;br&gt;ningsplikten för företag som driver verksamhet som står under Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillsyn och som huvudsakligen består i att utföra en eller&lt;br&gt;flera av de verksamheter som anges i 3 kap. 1 § 2-13 lagen om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag. Undantaget från anmälningsplikten omfattar såväl&lt;br&gt;de svenska som de utländska företag som penningtvättslagen är tillämp-&lt;br&gt;lig på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inte några regler om förutsättningarna för företagen&lt;br&gt;i första stycket andra meningen att få bedriva valutaväxlingsrörelse.&lt;br&gt;Dessa framgår i stället av den speciallagstiftning som finns för respekti-&lt;br&gt;ve företag. Exempelvis har en bank inte rätt att driva valutaväxlingsrö-&lt;br&gt;relse om inte bankens oktroj omfattar tillstånd att bedriva sådan verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall föra ett register över företag som har anmält sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot penningtvätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs en hänvisning till penningtvättslagen som genom ett&lt;br&gt;tillägg i dess 2 § föreslås bli tillämplig på sådan verksamhet som är&lt;br&gt;anmälningspliktig enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen är att kunden klart och tydligt skall få infor-&lt;br&gt;mation om priset för en växlingstransaktion, köp- resp, säljkurs samt&lt;br&gt;eventuellt tillkommande avgifter, och därmed ha möjlighet att innan&lt;br&gt;växlingstransaktionen företas jämföra priset hos olika växlingsföretag.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förarbetena till prisinformationslagen (prop. 1990/91:171 s. 10 ff.)&lt;br&gt;anges vad som i den lagen skall avses med tydlig information. Det fram-&lt;br&gt;går bl.a. att prisuppgifterna skall vara presenterade på ett sådant sätt att&lt;br&gt;de lätt kan uppfattas och förstås. Konsumenterna skall genom dem kun-&lt;br&gt;na få en riktig bild av hur mycket en vara eller tjänst kostar. Prisinfor-&lt;br&gt;mationen måste således ge svar på frågor om vad som ingår i priset och&lt;br&gt;om det tillkommer kostnader. Dessa kriterier torde även vara tillämpliga&lt;br&gt;på den information som skall lämnas av valutaväxlingsföretagen. Infor-&lt;br&gt;mationen bör vidare lämnas i omedelbar anslutning till den plats där&lt;br&gt;valutaväxlingsföretaget bedriver sin rörelse eller annars marknadsför sina&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kund som genomfört en växlingstransaktion skall ha rätt till en&lt;br&gt;skriftlig avräkningsnota av vilken skall framgå företagets namn samt till&lt;br&gt;vilken kurs växlingen har skett och alla de eventuella avgifter som tagits&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett företag som driver valutaväxlingsrörelse inte lämnar kunderna&lt;br&gt;sådan information som avses i 4 §, skall bestämmelserna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen tillämpas. Hänvisningen innebär att företag som driver valuta-&lt;br&gt;växlingsrörelse och underlåter att lämna sådan information, kan åläggas&lt;br&gt;att lämna den ifrågavarande informationen i enlighet med 15 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen. Informationsåläggande kan meddelas även den som är&lt;br&gt;anställd i ett sådant företag och annan som handlar på företagets vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av regeln i 15 § marknadsföringslagen blir även de hand-&lt;br&gt;läggningsregler m.m. som anknyter till den bestämmelsen tillämpliga när&lt;br&gt;det gäller informationsplikten enligt valutaväxlingslagen. Detta innebär&lt;br&gt;bl.a. att en fråga om informationsåläggande kan tas upp av Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt efter ansökan av Konsumentombudsmannen. En sådan fråga kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även tas upp efter ansökan av en sammanslutning av konsumenter, nä- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;ringsidkare eller löntagare. Tingsrättens beslut kan överklagas hos Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare är skyldiga att på anmaning av Konsumentombudsman-&lt;br&gt;nen komma in med yttrande eller upplysningar i ett ärende som rör&lt;br&gt;informationsplikten. I ett ärende där det kan antas att informationsåläg-&lt;br&gt;gande kan komma i fråga, är näringsidkaren vidare skyldig att på anma-&lt;br&gt;ning av Konsumentombudsmannen tillhandahålla handling och liknande&lt;br&gt;som kan ha betydelse for utredningen i ärendet. Efterkommer inte nä-&lt;br&gt;ringsidkaren åläggandet kan Konsumentombudsmannen förelägga nä-&lt;br&gt;ringsidkaren vid vite att fullgöra denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om informationsåläggande får i fall som inte är av större vikt&lt;br&gt;prövas av Konsumentombudsmannen genom informationsföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt kan hänvisas till marknadsföringslagen och dess förarbeten&lt;br&gt;(prop. 1994/95:123, bet. 1994/95:LU16, rskr. 1994/95:267).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Företag som&lt;br&gt;har anmält sin verksamhet enligt 2 § är skyldigt att på begäran lämna&lt;br&gt;Finansinspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen&lt;br&gt;skall kunna kontrollera att lagen om åtgärder mot penningtvätt efterlevs.&lt;br&gt;Det rör sig exempelvis om uppgifter om vilka rutiner ett företag har för&lt;br&gt;att kontrollera att penningtvätt inte förekommer vid transaktioner som&lt;br&gt;innefattar valutaväxling. Om upplysningar inte lämnas kan Finansinspek-&lt;br&gt;tionen enligt 8 § kräva att verksamheten skall upphöra. I övrigt, se ovan&lt;br&gt;under avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Finansinspektionen får kännedom om att någon driver anmälnings-&lt;br&gt;pliktig verksamhet enligt 2 § utan att ha gjort anmälan därom, skall&lt;br&gt;inspektionen enligt första stycket förelägga honom att inkomma med&lt;br&gt;anmälan. Om den som driver valutaväxlingsrörelsen inte rättar sig efter&lt;br&gt;föreläggandet skall han föreläggas att upphöra med densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sådana fall där inspektionen misstänker att anmälningsskyldighet&lt;br&gt;föreligger beträffande viss verksamhet, skall inspektionen enligt andra&lt;br&gt;stycket kunna förelägga den som driver rörelsen att lämna de upplys-&lt;br&gt;ningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.&lt;br&gt;Framkommer det att anmälningsplikt föreligger bör inspektionen uppma-&lt;br&gt;na honom att göra en anmälan enligt 2 §. Om sådan anmälan inte görs&lt;br&gt;skall han föreläggas att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om företag som driver rörelsen vägrar att lämna de av Finansinspek- Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;tionen begärda uppgifterna kan det ofta förutsättas, om inte annat visas,&lt;br&gt;att anmälningspliktig verksamhet bedrivs och inspektionen skall då före-&lt;br&gt;lägga företaget att komma in med en anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt denna paragraf kan förenas med vite enligt 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör ett komplement till 6 §. Om företag som driver valuta-&lt;br&gt;växlingsrörelse underlåter att lämna sådana upplysningar om&lt;br&gt;verksamheten som behövs för att kontrollera att penningtvättslagen efter-&lt;br&gt;levs, får inspektionen nämligen förelägga det att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen får förelägga företag som har gjort en anmälan enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § och som inte följer en bestämmelse i penningtvättslagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som meddelats av inspektionen med stöd därav, att vidta rät-&lt;br&gt;telse. Om rättelse inte vidtas kan företaget föreläggas att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett föreläggande som Finansinspektionen meddelar med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7-9 §§ skall vara effektivt bör det kunna förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen får enligt andra stycket bestämma att ett beslut om före-&lt;br&gt;läggande skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av Finansinspektionen enligt 7 § andra stycket, som innebär&lt;br&gt;att företag som driver rörelse föreläggs att lämna upplysningar om sin&lt;br&gt;verksamhet for att bedöma om anmälningsskyldighet föreligger, får inte&lt;br&gt;överklagas, inspektionens beslut i övrigt överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol. Av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar framgår att härmed avses länsrätt som första instans. Prövnings-&lt;br&gt;tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall ta ut avgifter av företag som driver valutaväx-&lt;br&gt;lingsrörelse vid registrering av anmälningar enligt 2 §. Föreskrifter om&lt;br&gt;avgifterna meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tredje stycket infors en bestämmelse som innebär att sekretess skall&lt;br&gt;gälla i Finansinspektionens verksamhet, som består i kontroll enligt&lt;br&gt;valutaväxlingslagen, för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller&lt;br&gt;personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är&lt;br&gt;skyldig att lämna uppgifter till inspektionen enligt 6 § och 7 § andra&lt;br&gt;stycket i valutaväxlingslagen. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige själv&lt;br&gt;gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om&lt;br&gt;uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldig-&lt;br&gt;heten. I övrigt hänvisas till avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt femte stycket gäller sekretessen i fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vilka verksamheter som är tillåtna för en bank. I första&lt;br&gt;stycket 15 görs den ändringen att tillstånd till att driva yrkesmässig valu-&lt;br&gt;tahandel med allmänheten ingår i bankens grundläggande auktorisation.&lt;br&gt;Hänvisningen till riksbankslagen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får en bank driva verksamhet som har naturligt&lt;br&gt;samband med de uppräknade tjänstekategorierna i första stycket. När&lt;br&gt;bestämmelsen infördes angavs i motiven (prop. 1992/93:89 s. 121) att&lt;br&gt;det i den mån det framöver tillskapas nya finansiella tjänster som kan&lt;br&gt;anses ha ett naturligt samband med traditionell verksamhet bör det vara&lt;br&gt;möjligt att inordna dessa tjänster under andra stycket. Det är inte längre&lt;br&gt;Riksbanken som skall meddela tillstånd till att driva valutahandel utan&lt;br&gt;detta skall i stället ingå i den grundläggande auktorisationen. Det finns&lt;br&gt;därför inte längre någon anledning att göra skillnad på verksamheter&lt;br&gt;som har ett naturligt samband med handel på valutamarknaden och med&lt;br&gt;andra verksamheter som anges i punkterna 1-14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de regler om kapitalkrav för valutakursrisker som finns i lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut&lt;br&gt;och värdepappersbolag får Finansinspektionen, efter regeringens bemyn-&lt;br&gt;digande, meddela föreskrifter om största tillåtna valutaposition. Skälen&lt;br&gt;för att ha både kapitalkrav for valutakursrisker och regler för största&lt;br&gt;tillåtna valutaposition framgår av avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får beakta exponering både i enskilda valutor och i&lt;br&gt;företagets totala valutaexponering. Vilken nivå som skall tillåtas får&lt;br&gt;avgöras av Finansinspektionen. Det är inte nödvändigt att det är samma&lt;br&gt;nivåer som Riksbanken använder i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som med nuvarande lydelse innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;tillstånd för valutahandel, och rubriken före paragrafen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket, som med nuvarande lydelse innehåller påföljdsbestämmel-&lt;br&gt;ser för företag som bedriver valutahandel utan tillstånd, upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 22, 27, 27 a och 34 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket “valutahandlare” i lagtexten byts ut mot uttrycket “den som&lt;br&gt;driver valutahandel”. Ändringen görs till följd av att tillståndskravet för&lt;br&gt;valutahandel i riksbankslagen avskaffas och begreppet auktoriserad valu-&lt;br&gt;tahandlare försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen görs ett tillägg att särskilda föreskrifter om information till&lt;br&gt;konsumenter även finns i valutaväxlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas de olika sidoverksamheter som ett värdepappers-&lt;br&gt;bolag kan bedriva med stöd av Finansinspektionens särskilda tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med hänsyn till att orden &amp;quot;för placeringar&amp;quot; i&lt;br&gt;första stycket 5 fallit bort i samband med att bestämmelsen ändrats vid&lt;br&gt;införandet av lagregler om insättningsgaranti (prop. 1995/96:60, SFS&lt;br&gt;1995:1597).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har intagits en ny bestämmelse enligt vilken&lt;br&gt;det fordras särskilt tillstånd av Finansinspektionen for ett värdepappers-&lt;br&gt;bolag som avser att bedriva valutahandel. Det krävs emellertid inte -&lt;br&gt;såsom är fallet for övriga sidoverksamheter - att valutahandeln utgör ett&lt;br&gt;led i värdepappersrörelsen. Däremot kan tillstånd till valutahandel inte&lt;br&gt;ges separat utan endast ihop med ett eller flera av de grundläggande&lt;br&gt;verksamhetstillstånden i 1 kap. 3 §. Bestämmelsen har tillkommit med&lt;br&gt;anledning av att tillståndskravet för valutahandel i 22 b § riksbankslagen&lt;br&gt;tas bort. Bestämmelserna gäller inte utländska företag, vare sig från&lt;br&gt;EES-området eller företag hemmahörande utanför EES. Sådana företag&lt;br&gt;får driva valutahandel i Sverige utan särskilt tillstånd av någon svensk&lt;br&gt;myndighet och verksamheten i de sistnämnda företagen omfattas av&lt;br&gt;hemlandstillsynen. Se i övrigt under avsnitt 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att ett nytt tredje stycke har införts, har en förskjutning&lt;br&gt;skett av övriga stycken. I den nya lydelsen av fjärde stycket har, som ett&lt;br&gt;förtydligande, uttryckligen angetts att utländska företag omfattas av&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det nya femte stycket har gjorts en redaktionell ändring med anled-&lt;br&gt;ning av att ett nytt tredje stycke införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en anpassning till direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster&lt;br&gt;inom värdepappersområdet infördes från den 1 januari 1996 krav på&lt;br&gt;särskilt tillstånd från Finansinspektionen för samtliga sidoverksamheter&lt;br&gt;som ett värdepappersbolag avser att bedriva. Samtidigt infördes som en&lt;br&gt;ny sidoverksamhet valutaväxlingstransaktioner i anslutning till värdepap-&lt;br&gt;persrörelsen (första stycket 6). Denna typ av verksamhet skiljer sig från&lt;br&gt;valutahandel. De olika verksamheterna har beskrivits i avsnitt 5.1 och&lt;br&gt;5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisning i första stycket till 4 § andra stycket har ändrats&lt;br&gt;till 4 § första stycket 5. Denna redaktionella ändring är föranledd av att&lt;br&gt;regeln om kreditgivning i 4 § andra stycket flyttats till 4 § första styck-&lt;br&gt;et 5 (prop. 1994/95:50, SFS 1994:2015) i samband med anpassningen&lt;br&gt;till bestämmelserna i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se kommentaren till 2 kap. 11 § bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har gjorts en mindre redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vilka verksamheter som är tillåtna för ett kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag. I andra stycket 13 görs den ändringen att tillstånd till att&lt;br&gt;driva valutahandel ingår i bolagets grundläggande auktorisation. Hänvis-&lt;br&gt;ningen till riksbankslagen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se kommentaren till 2 kap. 11 § bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta valutaväxlingsverk-&lt;br&gt;samhet. En justering har därför gjorts i punkten 4. Genom en ny punkt 5&lt;br&gt;blir lagen tillämplig på företag som bedriver valutaväxlingsrörelse i&lt;br&gt;väsentlig omfattning och som således är anmälningsskyldiga enligt valu-&lt;br&gt;taväxlingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser; betänkandet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Finansiella tjänster i förändring (SOU 1994:66)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Konsumentverket, Posten AB,&lt;br&gt;Kooperativa Rådet, Svenska Bankföreningen, Sveriges Allmänna Hypo-&lt;br&gt;teksbank och Landshypotek, Finansbolagens Förening, Glesbygdsmyn-&lt;br&gt;digheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;handel, Kooperativa förbundet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Sveri-&lt;br&gt;ges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), HSB&lt;br&gt;Riksförbund, JAK - Jord Arbete Kapital - ekonomisk förening, Sveriges&lt;br&gt;Bankkunders Riksförbund, ICA Handlarna AB, Kooperativa insitutet,&lt;br&gt;Nordiska Sparlån ekonomisk förening, Petroleumhandelns riksförbund,&lt;br&gt;Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening, Sparkassa SOLA - Fria Kul-&lt;br&gt;turfonden ekonomisk förening, Stockholms Kooperativa bostadsförening&lt;br&gt;ekonomisk förening och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Yttranden&lt;br&gt;har dessutom inkommit från Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralor-&lt;br&gt;ganisation, Försäkringsförbundet, Skandia och Margareta Lidberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser; promemoria med&lt;br&gt;utkast till lagrådsremiss om valutaväxling och&lt;br&gt;valutahandel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentver-&lt;br&gt;ket, Rikspolisstyrelsen (finanspolisen), Svenska Bankföreningen, Sveri-&lt;br&gt;ges Allmänna Hypoteksbank och Landshypotek, Stadshypotek AB, Fi-&lt;br&gt;nansfÖrbundet, Svenska Fondhandlareföreningen, Posten AB, Tjänste-&lt;br&gt;männens centralorganisation (TCO), Sveriges Köpmannaförbund, Sveri-&lt;br&gt;ges Advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund och Valuta&lt;br&gt;Specialisten AB. Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig:&lt;br&gt;Postgirot Bank AB, Finansbolagens Förening, Allmänna pensionsfonden,&lt;br&gt;första - tredje fondstyrelserna, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen (SAF). Yttrande har dessutom inkommit från Skatteför-&lt;br&gt;valtningen i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden beträffande&lt;br&gt;promemoria mea förslag till lagrådsremiss om&lt;br&gt;valutaväxling och valutahandel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Postgirot Bank AB, Finansbolagens förening, Allmänna pensionsfonden,&lt;br&gt;första - tredje fondstyrelserna, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen (SAF) har avstått från att yttra sig. Svenska Fondhandla-&lt;br&gt;reföreningen, Posten AB och Sveriges Försäkringsförbund har inte haft&lt;br&gt;någon erinran mot förslagen. Riksgäldskontoret, Landshypotek AB och&lt;br&gt;Stadshypotek AB har tillstyrkt förslagen blankt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Behovet av reglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige ställer sig positiv till att syftet med den nya lagen är att&lt;br&gt;företag som driver valutaväxlingsrörelse skall omfattas av lagen&lt;br&gt;(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt samt att det i lagrådsremissen&lt;br&gt;föreslås att det införs en konsumentskyddsregel vid valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten, som noterar att vissa av kammarrättens synpunkter på&lt;br&gt;betänkandet SOU 1994:66 Finansiella tjänster i förändring har beaktats i&lt;br&gt;det nu remitterade lagförslaget, ansluter sig i huvudsak till de övervä-&lt;br&gt;ganden och förslag som lämnas i promemorian. De erinringar som pro-&lt;br&gt;memorian ger anledning till redovisas i det följande som kommentar till&lt;br&gt;förslaget till valutaväxlingslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen välkomnar förslaget till valutaväxlingslag. Det är väsentligt&lt;br&gt;att Sverige vidtar de mått och steg som krävs för att försvåra penning-&lt;br&gt;tvätt. Förslaget innebär att de som driver valutaväxlingsrörelse i väsent-&lt;br&gt;lig omfattning underkastas samma regelverk till motverkande av pen-&lt;br&gt;ningtvätt som banker och andra finansiella institut. De tillsynsåtgärder&lt;br&gt;som i första hand synes bli aktuella torde vara utfärdande av föreskrifter&lt;br&gt;och allmänna råd enligt penningtvättlagen samt inhämtande av uppgifter&lt;br&gt;från berörda personer. Inspektionen ställer sig vidare positiv till att in-&lt;br&gt;formationsskyldighet gentemot konsumenter i samband med valutaväx-&lt;br&gt;ling lagfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konku rrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt Konkurrensverket inte skäl att införa en ny lag med de&lt;br&gt;motiv som angivits, penningtvätt och konsumentskydd. Konkurrensver-&lt;br&gt;ket anser att samtliga i promemorian berörda frågor kan hanteras inom&lt;br&gt;ramen for befintliga regleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har i tidigare yttrande över Betaltjänstutredningens&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1994:66) Finansiella tjänster i förändring avstyrkt&lt;br&gt;förslaget om att införa en ny lag om valutaväxling med hänvisning till&lt;br&gt;att det redan finns en lag - lagen (1993:768) om åtgärder mot penning-&lt;br&gt;tvätt - som reglerar de finansiella institutens verksamhet på detta områ-&lt;br&gt;de. Konkurrensverket ansåg därvid att eftersom vissa medlemsstater&lt;br&gt;inom EU har kommit överens om att deras nationella lagstiftning i den-&lt;br&gt;na fråga endast skall omfatta kreditinstitut och finansiella institut till&lt;br&gt;dess erfarenhet vunnits om hur EU:s direktiv gällande penningtvätt fung-&lt;br&gt;erar borde Sverige avvakta en eventuell utvärdering av dessa erfarenhe-&lt;br&gt;ter. Vidare ansåg Konkurrensverket att om förekomsten av penningtvätt&lt;br&gt;trots allt visade sig vara ett reellt problem hos de företag som inte&lt;br&gt;omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt kan ett tillägg i form av&lt;br&gt;utvidgning av den lagens tillämpningsområde till att omfatta valutaväx-&lt;br&gt;lingsföretag ses som den enklaste lösningen. Konkurrensverket har inte&lt;br&gt;funnit anledning att ändra uppfattning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, finanspolisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att penningtvättslagen skall äga tillämpning på valutaväxlings-&lt;br&gt;verksamheten tillstyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ingripande anses böra ske, torde det vara tillräckligt att uttryckli-&lt;br&gt;gen göra lagen om penningtvätt tillämplig på valutaväxlingsföretag.&lt;br&gt;Konsumentskyddssynpunkter är tillgodosedda genom den lagstiftning&lt;br&gt;som redan finns beträffande varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Definitioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget är det endast sådan valutahandel som utgör valutaväx-&lt;br&gt;lingsrörelse som skall göras anmälningspliktig. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;det av definitionen i 1 § i lagförslaget framgår vilken del av valutahan-&lt;br&gt;deln som lagen är avsedd att träffa. Visserligen påpekas i promemorian&lt;br&gt;att med valutaväxlingstjänster avses det som banker och andra företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erbjuder bl.a. konsumenter, till skillnad mot den valutahandel som sker&lt;br&gt;mellan stora aktörer på marknaden. Denna distinktion återfinns emeller-&lt;br&gt;tid inte i förslaget till lagtext. Definitionen är med denna utgångspunkt&lt;br&gt;alltför vid. Den inkluderar enligt sin lydelse all handel med utländsk&lt;br&gt;valuta. I detta sammanhang bör också noteras att begreppet valutaväx-&lt;br&gt;lingstransaktioner i svensk lagstiftning tidigare har använts i en annan&lt;br&gt;betydelse än sådan verksamhet som är riktad till konsumenter. I 3 kap.&lt;br&gt;4 § första stycket 6 p lagen (1991:981) om värdepappersrörelse - som&lt;br&gt;infördes genom implementeringen av direktivet 93/22/EEG om investe-&lt;br&gt;ringstjänster inom värdepappersområdet (ISD) - är som en särskild sido-&lt;br&gt;verksamhet upptaget valutaväxlingstransaktioner i annan anslutning till&lt;br&gt;värdepappersrörelsen. Någon koppling att transaktionerna skall vara&lt;br&gt;direkt riktade till konsumenter återfinns inte där. Det bör undvikas att&lt;br&gt;samma begrepp används i olika betydelser i lagstiftningen. Mot bak-&lt;br&gt;grund härav är det angeläget att definitionen av valutaväxlingsrörelse&lt;br&gt;görs tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen kan i ett annat avseende synas något snäv då valutaväx-&lt;br&gt;ling sker även till svenska kronor. Vidare torde även andra betalnings-&lt;br&gt;medel förekomma i en valutaväxlingsrörelse än de uppräknade, t.ex.&lt;br&gt;postväxlar och andra former av checkar än resecheckar utställda i såväl&lt;br&gt;svensk som utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, finanspolisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen är för snäv. Den bör omfatta alla valutor och alla betal-&lt;br&gt;ningsinstrument. Inte heller nämns något om de andra tjänster valutaväx-&lt;br&gt;lingskontoren kan tänkas tillhandahålla som förvaring, transport och&lt;br&gt;förmedling av kontanter. Utvecklingen av olika elektroniska tjänster har&lt;br&gt;bara börjat. Det är angeläget att definitionen utformas på ett sådant sätt&lt;br&gt;att lagstiftningen inte från första början upplevs som föråldrad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Tillstånd eller anmälningsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;a) Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige välkomnar att tillståndskravet för valutahandel enligt 22 b §&lt;br&gt;lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avskaffas i enlighet med Riks-&lt;br&gt;bankens förslag så att Riksbanken inte längre har något ansvar för&lt;br&gt;tillståndsgivning och tillsyn över valutahandlare. Detta är en naturlig&lt;br&gt;konsekvens av att det är Finansinspektionen som har ansvaret för tillsy-&lt;br&gt;nen av enskilda institut medan Riksbanken har ett ansvar för översyn av&lt;br&gt;penning- och valutamarknadernas funktionssätt. Översynen av valuta-&lt;br&gt;marknaderna utövar Riksbanken bl.a. genom systemet med s.k. primary&lt;br&gt;dealer avtal. Tillståndskravet för valutahandel i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank är en kvarvarande rest från valutaregleringsperioden&lt;br&gt;och har numera ingen betydelse för Riksbankens översyn av valutamark-&lt;br&gt;naderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige noterar således med tillfredsställelse att förslaget till&lt;br&gt;reglering av valutaväxling innebär att Finansinspektionen får ansvaret för&lt;br&gt;tillsyn av valutaväxlingsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget tar sikte på att reglera verksamhet i form av valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse som bedrivs av de “företag” som inte omfattas av 2 § lagen&lt;br&gt;(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt i dess nuvarande lydelse. Vad&lt;br&gt;som i detta sammanhang avses med begreppet “företag” anges inte i&lt;br&gt;lagförslaget eller i promemorian men begreppets koppling till penning-&lt;br&gt;tvättlagen ger uttryck för att fråga endast är om juridiska personer. Så&lt;br&gt;gott som uteslutande torde också valutaväxlingsrörelse här i landet bedri-&lt;br&gt;vas endast av juridiska personer. Inte minst i gränstrakterna till våra&lt;br&gt;nordiska grannländer förekommer dock en ibland omfattande handel&lt;br&gt;med valuta som inte är begränsad till transaktioner i samband med betal-&lt;br&gt;ning av varor och tjänster med utländsk valuta. Det kan väl inte heller&lt;br&gt;uteslutas att “valutaväxlingsrörelse” även i övrigt kan komma att bedri-&lt;br&gt;vas av enskilda personer i sådan omfattning att fråga blir om relativt&lt;br&gt;betydande valutaväxlingsverksamhet. Det bör därför enligt kammarrät-&lt;br&gt;tens mening vid det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas om inte före-&lt;br&gt;tagsbegreppet i lagförslaget bör defmeras så att det klart framgår att det&lt;br&gt;omfattar alla som bedriver valutaväxlingsrörelse av viss omfattning oav-&lt;br&gt;sett om verksamheten bedrivs av fysisk eller juridisk person. Motsvaran-&lt;br&gt;de överväganden bör, om nu aktuellt lagförslag genomförs, även göras&lt;br&gt;när det gäller begreppet företag i penningtvättlagen. Enligt kammarrät-&lt;br&gt;tens mening bör vidare också i såväl 2 § som i övriga paragrafer i valu-&lt;br&gt;taväxlingslagen användas en enhetlig beteckning på vem som omfattas&lt;br&gt;av lagens bestämmelser i stället för som i lagförslaget utpeka denne som&lt;br&gt;“företaget” alternativt “den som” eller “någon”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget talas genomgående om företag som driver valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse. Till undvikande av missförstånd bör förtydligas om anmälnings-&lt;br&gt;plikten omfattar både juridiska och fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV anser i princip att, företag som driver valutaväxlingsrörelse ska ha&lt;br&gt;tillstånd från Finansinspektionen och därmed ställas under dess tillsyn. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § föreskrivs att inspektionen ska föra ett register över de företag “som&lt;br&gt;har anmält verksamhet..”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommentaren till 2 § anges dock att Finansinspektionen ska föra ett&lt;br&gt;register över de företag “som är anmälningsskyldiga”. Detta ger ett in-&lt;br&gt;tryck av att inspektionen vet vilka företag som är anmälningsskyldiga.&lt;br&gt;Det framgår i nuläget inte vilka uppgifter om företaget som ska finnas i&lt;br&gt;detta register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall företag som i väsentlig omfattning bedriver valuta-&lt;br&gt;växlingsrörelse anmäla verksamheten till Finansinspektionen. Om anmä-&lt;br&gt;lan ej skett har Finansinspektionen rätt att förelägga företaget att upp-&lt;br&gt;höra med verksamheten. Finansinspektionen har även rätt att inhämta&lt;br&gt;upplysningar i syfte att ta reda på om anmälningsskyldighet föreligger.&lt;br&gt;Om företaget underlåter att lämna erforderliga upplysningar kan inspek-&lt;br&gt;tionen likaledes förelägga företaget att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skattemyndighetens uppfattning är det inte tillräckligt med en&lt;br&gt;anmälningsskyldighet. Någon möjlighet att göra en prövning av företa-&lt;br&gt;gets lämplighet innan verksamheten påbörjas ges inte och inte heller&lt;br&gt;skall någon tillsyn av verksamheten ske. Den sanktionsmöjlighet som&lt;br&gt;står till buds är en form av näringsförbud i händelse av att företaget inte&lt;br&gt;följer Finansinspektionens föreläggande. Sålunda kan en valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse vars verksamheten upphört efter ett sådant föreläggande, omgåen-&lt;br&gt;de byta skepnad och fortsätta verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten anser inte att den föreslagna lagen i denna del&lt;br&gt;kommer att kunna motverka penningtvätt och skatteflykt. Som även&lt;br&gt;anförts på sid. 46 i promemorian kan valutaväxlingskontor användas för&lt;br&gt;att föra medel till utlandet. Faran för penningtvätt är i dessa fall beak-&lt;br&gt;tansvärd. Det är därför viktigt att de företag som bedriver denna verk-&lt;br&gt;samhet är underkastade en prövning liknande den som sker för de före-&lt;br&gt;tag som för närvarande omfattas av lagen (1993:768) om åtgärder mot&lt;br&gt;penningtvätt. 1 vart fall bör ett krav på auktorisation införas med någon&lt;br&gt;form av tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill skattemyndigheten peka på att det lämnas till det&lt;br&gt;enskilda företaget att avgöra om verksamheten är av väsentlig omfatt-&lt;br&gt;ning eller inte. Detta rekvisit är vagt utformat och det torde för det en-&lt;br&gt;skilda företaget vara svårt att förutse om anmälningsskyldighet förelig-&lt;br&gt;ger. Med beaktande av att företag som inte fullgör sin anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet i förlängningen kan drabbas av en form av näringsförbud, kan det&lt;br&gt;ifrågasättas om inte rättssäkerhetsskäl kräver att lagstiftningen utformas&lt;br&gt;på ett sätt som klarare anger i vilka fall en anmälan skall göras, om&lt;br&gt;förslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket instämmer i lagrådsremissens ställningstagande att det&lt;br&gt;räcker med en skyldighet for valutaväxlingsföretag att anmäla sin verk-&lt;br&gt;samhet till Finansinspektionen. En auktorisation skulle som lagrådsre-&lt;br&gt;missen påpekar inskränka näringsfriheten för företagen inom detta områ-&lt;br&gt;de och därmed verka konkurrenhämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, finanspolisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaväxlingsrörelse av väsentlig omfattning bör endast få bedrivas av&lt;br&gt;den som är auktoriserad och står under Finansinspektionens tillsyn. En-&lt;br&gt;bart anmälan till Finansinspektionen är inte tillfyllest. Det är ur penning-&lt;br&gt;tvättssynpunkt av stor betydelse att de som hanterar stora kontantbelopp&lt;br&gt;åt andra har vandelsprövats och att de står under ständig tillsyn. Interna-&lt;br&gt;tionella erfarenheter har visat att just valutaväxling och de andra tjänster&lt;br&gt;som valutaväxlingskontoren erbjuder, på ett mycket effektivt sätt utnytt-&lt;br&gt;jas för att dölja pengarnas ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås införandet av en ny lag om valutaväxlingsrö-&lt;br&gt;relse. Huvudsyftet med lagen är att företag som bedriver sådan verksam-&lt;br&gt;het skall omfattas av lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;br&gt;Remissen grundas på Betaltjänsteutredningens delbetänkande Finansiella&lt;br&gt;tjänster i förändring (SOU 1994:66), men förslagen har getts en annan&lt;br&gt;utformning. Utredningen föreslog att valutaväxlingsrörelse som är av&lt;br&gt;väsentlig omfattning endast skall få bedrivas efter tillstånd från Finansin-&lt;br&gt;spektionen, medan övrig valutaväxlingsrörelse skall anmälas till inspek-&lt;br&gt;tionen. I lagrådsremissen avvisas tankarna på tillståndsprövning och det&lt;br&gt;föreslås nu endast anmälningsskyldighet för valutaväxling som bedrivs i&lt;br&gt;väsentlig omfattning. Annan valutaväxlingsrörelse skall enligt remissen&lt;br&gt;inte omfattas av någon reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande över Betaltjänsteutredningens delbetänkande tillstyrkte&lt;br&gt;Bankföreningen i huvudsak det däri framlagda förslaget till reglering av&lt;br&gt;valutaväxling. Föreningen anförde vidare att “Eftersom det knappast&lt;br&gt;finns anledning att utgå ifrån att risken för penningtvätt skulle vara&lt;br&gt;mindre i företag med lägre omsättning avseende köp och försäljning av&lt;br&gt;valuta föreligger inte heller enligt Bankföreningen skäl att fastställa en&lt;br&gt;nedre gräns för tillstånd och tillsyn av valutaväxlingsföretag. Bankföre-&lt;br&gt;ningen anser således att all valutaväxlingsrörelse, oavsett omfattning,&lt;br&gt;skall kräva tillstånd av Finansinspektionen och stå under dess tillsyn.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vidhåller den nu återgivna ståndpunkten och anser&lt;br&gt;därför att lagrådsremissen i denna del måste omarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansförbundet tillstyrker förslaget till valutaväxlingslag. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten för lagen, nämligen att förbättra möjligheterna att förhindra penning-&lt;br&gt;tvätt, är mycket angeläget. För att lagstiftningen ska fungera i praktiken&lt;br&gt;är det avgörande att Finansinspektionen har de möjligheter som krävs&lt;br&gt;för att få överblick över de institut och företag som sysslar med valuta-&lt;br&gt;växling. Därför är anmälningsskyldigheten viktig och av avgörande bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker förslaget till valutaväxlingslag. Syftet att förbättra möj-&lt;br&gt;ligheterna att komma åt pennigtvätt är gott. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;tillräckliga möjligheter finns hos Finansinspektionen att få överblick&lt;br&gt;över de institut och andra företag som arbetar med valutaväxling. An-&lt;br&gt;mälningsskyldigheten är därför bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betaltjänsteutredningen föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1994:66)&lt;br&gt;“Finansiella tjänster i förändring” att all valutaväxling i landet skulle&lt;br&gt;kräva Finansinspektionens tillstånd. Förbundet uttalade i sitt remissytt-&lt;br&gt;rande stor tveksamhet till att byråkratisera handeln med resevaluta och i&lt;br&gt;viss utsträckning återinföra den reglering som upphörde i början av&lt;br&gt;1990-talet. Det är viktigt för turismen i landet att resenärer från andra&lt;br&gt;länder på ett smidigt sätt kan växla sin utländsk valuta till svenska kro-&lt;br&gt;nor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet framhöll vidare att vissa svenska detaljhandelsföretag säljer&lt;br&gt;varor ibland mot utländsk valuta. Härvid kan också förekomma att be-&lt;br&gt;gränsade växelbelopp ges till kunden i svenska kronor. Förbundet utgick&lt;br&gt;i sitt yttrande från att en eventuell reglering inte berör den typen av&lt;br&gt;transaktioner. Promemorians förslag balanserar på ett bra sätj mellan&lt;br&gt;behovet av viss uppsikt över mer omfattande valutaväxlingsrörelser och&lt;br&gt;betydelsen av att inte i onödan reglera genom tillstånd och föreskrifter.&lt;br&gt;Förslaget överensstämmer därför i stort med de synpunkter förbundet&lt;br&gt;tidigare fort fram i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;b) Utformning av anmälningsskyldigheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § första stycket andra ledet skall anmälningsplikt inte föreligga&lt;br&gt;för verksamhet som avses i 2 § lagen om åtgärder mot penningtvätt.&lt;br&gt;Efter den ändring av sistnämnda lag som föreslås i promemorian innebär&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock hänvisningen i 2 § valutaväxlingslagen att företag som driver valu-&lt;br&gt;taväxlingsverksamhet undantas från skyldighet att anmäla sin verksamhet&lt;br&gt;till Finansinspektionen. Hovrätten föreslår att förslaget till valutaväx-&lt;br&gt;lingslag preciseras på så sätt att anmälan till Finansinspektionen inte&lt;br&gt;behöver göras av företag som avses i 2 § första stycket 1-4 lagen om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom kammarrätten påpekat ovan och i remissbehandlingen av betän-&lt;br&gt;kandet SOU 1994:66 Finansiella tjänster i förändring, föreligger&lt;br&gt;allmänna tolkningssvårigheter beträffande uttrycket “väsentlig omfatt-&lt;br&gt;ning”. För såväl den som driver valutaväxlingsverksamhet som Finansin-&lt;br&gt;spektionen och de rättstillämpande myndigheterna är det av vikt att&lt;br&gt;gränserna för anmälningsplikten tydliggörs. Kammarrätten förordar en&lt;br&gt;precisering på så sätt att det i första hand i lagtexten beloppsmässigt, i&lt;br&gt;relation till omsättningen i valutaväxlingsverksamheten, anges vad som&lt;br&gt;utgör verksamhet “som bedrivs i väsentlig omfattning” eller att det i allt&lt;br&gt;fall genom uttalanden i förarbeten eller på annat sätt ges största möjliga&lt;br&gt;vägledning för den praktiska tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som redan tidigare är omnämnda i lagen om penningtvätt bör&lt;br&gt;- såsom framgår av promemorian - med tanke på att de redan står under&lt;br&gt;tillsyn genom bestämmelser i annan lagstiftning undantas från anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt. En redaktionell ändring måste dock göras i 2 § lagförslaget&lt;br&gt;för att undvika att samtliga företag som kan tänkas driva valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse i väsentlig omfattning och därigenom samtliga anmälningsplikti-&lt;br&gt;ga företag skall omfattas av undantaget. Kammarrätten föreslår därför&lt;br&gt;följande lydelse på 2 § första stycket. “Den som bedriver valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse i väsentlig omfattning, skall anmäla verksamheten till Finansin-&lt;br&gt;spektionen. Anmälan behöver inte göras av företag som avses i 2 §&lt;br&gt;första stycket punkterna 1 till 4 lagen (1993:768) om åtgärder mot&lt;br&gt;penningtvätt.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § i lagförslaget bör ett tillägg göras for att undvika oklarhet beträf-&lt;br&gt;fande lagens tillämpningsområdet. Paragrafen bör lyda &amp;quot;..Anmälan be-&lt;br&gt;höver inte göras av företag som avses i 2 § 1-4 lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt ”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § bör lydelsen “i väsentlig omfattning&amp;quot; läggas till efter ordet valu-&lt;br&gt;taväxlingsrörelse för att tydliggöra att lagen om penningtvätt endast&lt;br&gt;gäller om dessa förutsättningar föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningen mellan ett krav på tillstånd och enbart anmälningsplikt har&lt;br&gt;redan beaktats. I avvaktan på att erfarenheter vunnits, avstår lagstiftaren&lt;br&gt;därför från att införa tillståndsplikt för de företag som bedriver valuta-&lt;br&gt;växlingsrörelse samt den därmed sammanhängande tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället ska dessa företag endast behöva anmäla sin verksamhet till&lt;br&gt;Finansinspektionen, enligt 2 § i valutaväxlingslagen. Denna skyldighet&lt;br&gt;föreligger dock först då rörelsen är av väsentlig omfattning. Vad som är&lt;br&gt;väsentlig omfattning går inte att ange utan ska bedömas med hänsyn till&lt;br&gt;omfattningen av hela den verksamhet som företaget bedrivit det senaste&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således upp till det enskilda företaget att själv avgöra om valu-&lt;br&gt;taväxlingsrörelsen är av en sådan omfattning att en anmälningsskyldighet&lt;br&gt;föreligger. Inte minst av rättssäkerhetsskäl bör lagstiftningen utformas&lt;br&gt;så, att det klart framgår i vilka fall en anmälan ska göras. Om så inte&lt;br&gt;sker kan företaget drabbas av att behöva upphöra med verksamheten, en&lt;br&gt;form av näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget med anmälningsskyldighet genomförs, är det angeläget&lt;br&gt;att följa utvecklingen i dessa företag. Det måste t.ex. bevakas att inte ett&lt;br&gt;företag fortsätter att driva valutaväxlingsrörelse trots ett föreläggande&lt;br&gt;från inspektionen att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att motverka penningtvätt hos företag som driver valutaväxling är ett&lt;br&gt;av huvudskälen for att införa lagen. Eftersom valutaväxlingskontor även&lt;br&gt;används för förmedling av pengar till utlandet, finns påtaglig fara för&lt;br&gt;penningtvätt. Dessa företag kommer inte att likställas med de företag&lt;br&gt;som för närvarande omfattas av penningtvättslagen och som står under&lt;br&gt;tillsyn av Finansinspektionen eller dess motsvarighet i utlandet. Den&lt;br&gt;pågående behandling av betänkandet “Betaltjänster” (SOU 1995:69) i&lt;br&gt;regeringskansliet bör därför avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen ska gälla företag som driver valutaväxlingsrörelse med&lt;br&gt;viss omfattning. Ibland används i lagtexten i stället för ordet företag&lt;br&gt;“den som...”, “om någon...”, “honom...”. Det är värdefullt om ett enda&lt;br&gt;begrepp används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningens uppfattning att alla valutaväxlingsföretag skall behandlas på&lt;br&gt;samma sätt får yttrligare tyngd genom de svårigheter som uppenbarligen&lt;br&gt;finns att ange hur gränsen skall dras mellan företag med “väsentlig&lt;br&gt;omfattning” och övriga företag. Lagrådsremissens resonemang i denna&lt;br&gt;del avslutas med konstaterandet att “Vad som är väsentlig omfattning&lt;br&gt;går inte att ange i absoluta tal utan får avgöras från fall till fall.” I prak-&lt;br&gt;tiken innebär detta att det överlåts åt valutaväxlingsföretagen själva att&lt;br&gt;avgöra om anmälningskyldighet föreligger eller inte. En sådan ordning&lt;br&gt;måste anses vara otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren till 2 § förslaget till valutaväxlingslag&lt;br&gt;hänvisas på s. 65 till andra stycket i paragrafen. Här måste rätteligen&lt;br&gt;avses andra meningen, eftersom det är den som innehåller bestämmelse&lt;br&gt;om undantag från anmälningsskyldigheten för vissa företag. Det bör i&lt;br&gt;kommentaren till den aktuella paragrafen anmärkas att en ändring också&lt;br&gt;görs i speciallagstiftningen för dessa företag just när det gäller valuta-&lt;br&gt;handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en uppenbar risk att penningtvättsaktiviteter kommer att för-&lt;br&gt;skjutas från företag som omfattas av anmälningsplikten till företag som&lt;br&gt;växlar valuta som någon form av bisyssla och som enligt förslaget, som&lt;br&gt;huvudregel, inte ska omfattas av anmälningsplikten. För att förhindra&lt;br&gt;detta föreslår Finansförbundet att det, för dessa företag, bör införas ett&lt;br&gt;maximibelopp för enskilda växlingstillfällen för att försvåra penningtvätt&lt;br&gt;genom denna växlingsverksamhet. Ska syftet med lagstiftningen uppnås&lt;br&gt;bör lagen i så stor utsträckning som möjligt förhindra att penningtvätt&lt;br&gt;förskjuts till verksamheter som inte är helt reglerade av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom företag som inte har valutaväxling som huvuduppgift också får&lt;br&gt;växla valutor anser TCO att det för dessa bolag bör införas ett maximi-&lt;br&gt;belopp för enskilda växlingstillfällen för att försvåra penningtvätt genom&lt;br&gt;dessa företags växlingsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lag skall företag som driver valutaväxlingsrörelse&lt;br&gt;i väsentlig omfattning anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen för&lt;br&gt;registrering. Det innebär att enskilda butiker, hotell m.fl. som växlar&lt;br&gt;valutor i begränsad omfattning inte behöver registrera sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet finner det rimligt att de som bedriver valutaväxling i större&lt;br&gt;skala också skall omfattas av reglerna om penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valuta Specialisten AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som över huvudtaget driver valutaväxlingsrörelse, skall anmäla&lt;br&gt;verksamheten till Finansinspektionen. Skälen till detta är att det idag&lt;br&gt;bedrivs en relativt stor valutaväxlingsverksamhet hos företag som ej har&lt;br&gt;valutaväxling som sin huvudsyssla. Exempel på dylika företag är vissa&lt;br&gt;guldaffärer, klädaffärer, resebyråer m.m. Valuta Specialisten menar att&lt;br&gt;lagen om valutaväxling ej kommer att uppfylla sitt syfte att förhindra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penningtvätt om inte samtliga som bedriver valutaväxlingsverksamhet&lt;br&gt;kommer att omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;c) Föreläggande att inkomma med anmälan m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian skall Finansinspektionen kunna förelägga den som&lt;br&gt;driver anmälningspliktig verksamhet att inkomma med anmälan. Om&lt;br&gt;anmälan inte görs skall inspektionen kunna förelägga företaget att upp-&lt;br&gt;höra med verksamheten. Detta återspeglas inte i förslaget till lagtext.&lt;br&gt;Finansinspektionen bör enligt promemorian vidare ha möjlighet att&lt;br&gt;förena föreläggandena med vite. För att utfärda förelägganden som är&lt;br&gt;förenade med vite måste Finansinspektionen ha stöd i lag. Föreläggan-&lt;br&gt;den att upphöra med anmälningspliktig verksamhet förenat med vite har&lt;br&gt;stöd av promemorians förslag till lagtext. Däremot saknas sådant stöd&lt;br&gt;för föreläggande att vid vite inkomma med anmälan om verksamhet till&lt;br&gt;Finansinspektionen. Det bör dock undvikas att handläggningen hos Fi-&lt;br&gt;nansinspektionen blir föremål för en utdragen process av överklaganden&lt;br&gt;av vitesförelägganden. Finansinspektionen bör i stället komma fram till&lt;br&gt;ett överklagbart beslut i själva saken så snart som möjligt. Finansinspek-&lt;br&gt;tionen bör därför i första hand, utan vitesföreläggande, anmoda den som&lt;br&gt;driver verksamheten att inkomma med anmälan samt i andra hand, när&lt;br&gt;anmodan inte följs, förelägga honom att vid vite upphöra med&lt;br&gt;verksamheten. Hovrätten föreslår att 7 § första stycket får följande lydel-&lt;br&gt;se: “Om någon driver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 §&lt;br&gt;utan att ha gjort anmälan om det och följer han inte en anmodan från&lt;br&gt;Finansinspektionen att ge in en anmälan, skall Finansinspektionen före-&lt;br&gt;lägga honom att upphöra med verksamheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten förordar att dessa paragrafer ändras på så sätt att Finan-&lt;br&gt;sinspektionen ges möjlighet att i första hand förelägga att företag att&lt;br&gt;fullgöra sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet innan inspektionen&lt;br&gt;meddelar ett föreläggande för företaget upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § föreskrivs att företag har en upplysningsplikt för att Finansinspek-&lt;br&gt;tionen ska kunna kontrollera att penningtvättslagen följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först i 8 § regleras vad som händer om företaget inte lämnar begärda&lt;br&gt;upplysningar. Denna paragraf bör, av systematiska skäl, i stället placeras&lt;br&gt;direkt efter 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § första stycket samt av författningskommentaren framgår, att i de&lt;br&gt;fall någon driver verksamhet som ska anmälas men inte gör det, ska&lt;br&gt;Finansinspektionen direkt kunna förelägga företaget att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten. Enligt promemorian på sid. 51 framgår emellertid att,&lt;br&gt;företaget bör av Finansinspektionen först föreläggas att komma in med&lt;br&gt;en anmälan. Om så inte sker ska Finansinspektionen därefter förelägga&lt;br&gt;företaget att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, Finanspolisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Finanspolisens bedömning är föreläggandet från Finansinspektio-&lt;br&gt;nens sida att upphöra med verksamheten även om detta skulle förenas&lt;br&gt;med vite inte tillräckligt kraftfullt for att avhålla någon från att utnyttja&lt;br&gt;valutaväxlingskontoren for penningtvätt. Övervakningen av verksam-&lt;br&gt;heten kommer i praktiken inte vara tillräckligt omfattande för att ge&lt;br&gt;Finansinspektionen möjligheter att använda föreläggandeinstrumentet.&lt;br&gt;Den radikala lösningen skulle vara att införa förbud för valutaväxling&lt;br&gt;hos annan än den som är auktoriserad. Kontanter som växlats trots för-&lt;br&gt;budet skulle behandlas på samma sätt som varor som utsatts för varu-&lt;br&gt;smuggling och kunna förverkas såvitt det inte är uppenbart ogiltigt.&lt;br&gt;Kunden skulle i det läget avhålla sig från att växla hos icke auktorisera-&lt;br&gt;de. Den som trots detta väljer att svartväxla torde ha skäl for att taga&lt;br&gt;risken. Annan sanktion skulle inte behövas. Man kan också förmoda att&lt;br&gt;marknaden själv skulle hjälpa till med övervakningen och av konkur-&lt;br&gt;rensskäl peka ut dem som utan tillstånd ägnar sig åt valutaväxling av&lt;br&gt;väsentlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;d) Efterlevnaden av penningtvättslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lagen ska få önskad effekt krävs också att de anställda i företag&lt;br&gt;som handlar med valutor får utbildning som gör det möjligt att upp-&lt;br&gt;märksamma och identifiera penningtvätt. Detta nämns i förslaget och där&lt;br&gt;pekas, helt riktigt, respektive institut och företag ut som ansvariga för att&lt;br&gt;detta kommer tillstånd. För att stärka denna viktiga dimension föreslår&lt;br&gt;Finansförbundet att det i Finansinspektionens övervakningsuppdrag även&lt;br&gt;ingår att kontrollera att personal som arbetar med valutaväxling fått&lt;br&gt;adekvat utbildning kring penningtvättsproblematik och den lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konskvens som nämns i förslaget men där uppgiften ligger på re-&lt;br&gt;spektive institut eller företag som handlar med valuta är behov av utbild-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning för de anställda, inte minst när det gäller uppmärksamhet beträffan-&lt;br&gt;de penningtvätt. TCO föreslår att det i Finansinspektionens övervak-&lt;br&gt;ningsuppdrag ingår att kontrollera att personalen som arbetar med valu-&lt;br&gt;taväxling också fått utbildning beträffande den lagstiftning som reglerar&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Konsumentskyddsregel vid valutaväxling&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;a) Behovet av en konsumentskyddsregel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av regler som bidrar till konsumentskydd vid valutaväxling in-&lt;br&gt;förs. Bl.a. ska det av avräkningsnotan framgå köp- och säljkurs samt de&lt;br&gt;avgifter som tas ut av valutaväxlingsföretaget. Det borde även av avräk-&lt;br&gt;ningsnotan ställas krav på utställarens namn och adress eller annan upp-&lt;br&gt;gift genom vilken denna kan identifieras. Av kontrollskäl borde även&lt;br&gt;uppgifter om köparen framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har inget emot att reglerna avseende konsumentskydd&lt;br&gt;for valutaväxling förstärks. Detta sker enklast genom att komplettera&lt;br&gt;redan befintliga lagar inom det marknadsrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsu m entverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket tillstyrker förslaget att införa särskilda regler om infor-&lt;br&gt;mation till skydd för konsumenter vid valutaväxling. 1 övrigt har Kon-&lt;br&gt;sumentverket inget att erinra mot de förslag som lämnas i promemorian.&lt;br&gt;Konsumentverket vill härutöver framföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § förslaget till valutaväxlingslag föreskrivs att informationen skall&lt;br&gt;vara tydlig. Syftet med bestämmelsen är enligt promemorians författ-&lt;br&gt;ningskommentar (sid. 65 f) att kunden klart och tydligt skall få informa-&lt;br&gt;tion om bl.a. priset för transaktion för att kunna göra jämförelser mellan&lt;br&gt;olika växlingsföretag. Någon närmare redogörelse för tydlighetskravet&lt;br&gt;lämnas inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förenkla tolkningen av valutaväxlingslagen bör det i motiven&lt;br&gt;närmare redogöras för tydlighetskravet. Detta kan ske genom en hänvis-&lt;br&gt;ning till prisinformationslagen (1991:601) och med angivande av några&lt;br&gt;exempel när tydlighetskravet kan anses uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (sid. 57 och 66) skall rätteligen anges att Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Marknadsdomstolen har rätt att meddela informationsåläg-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO är positiv till förslaget om införandet av en särskild konsument-&lt;br&gt;skyddsregel vid valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att för företag som bedriver valutaväxling precisera&lt;br&gt;konsumentens behov av tydlighet i prissättningen genom krav på angi-&lt;br&gt;vande av gällande växelkurser och avgifter samt tillahandahållande av&lt;br&gt;avräkningsnota för transaktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valuta Specialisten AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valuta Specialisten menar att konsumentskyddet bör stärkas ytterligare&lt;br&gt;genom införande av totalpriser. Skälet till detta är att det idag är väldigt&lt;br&gt;komplicerat för en konsument att jämföra olika valutaväxlingsföretags&lt;br&gt;priser inför en valutaväxlingstransaktion. Detta då det idag förekommer&lt;br&gt;att vissa företag ej alltid uppger totalpriser för en växlingstransaktion. I&lt;br&gt;stället för totalpris upplyser en del företag kunden om en viss valutakurs&lt;br&gt;men informerar inte alls om den rörliga avgift som tillkommer när trans-&lt;br&gt;aktionen genomförs. Detta förfaringssätt är direkt vilseledande för kon-&lt;br&gt;sumenten som ej i tid uppmärksammats på den tillkommande rörliga&lt;br&gt;avgiften. Valuta Specialisten är av den bestämda uppfattningen att ett&lt;br&gt;totalpris (växlingskurs + procentuell avgift) alltid skall anges samt om&lt;br&gt;en eventuell fast avgift tas ut av kunden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;b) Överträdelse av konsumentskyddsregeln&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens andra mening bör ordet “länsrätten” bytas ut mot “allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol” i enlighet med den normalt använda terminologin.&lt;br&gt;Sammanställt med 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar fram-&lt;br&gt;går att man härigenom avser länsrätt. Om föreslagen ändring genomförs&lt;br&gt;bör även i paragrafens sista mening orden “av länsrättens avgörande”&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Största tillåtna valutapositioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen välkomnar fullmäktige att förslaget till ändring av bankrörelse-&lt;br&gt;lagen (1987:617) innebär att vikten av tillsynen över valutakursrisker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;poängteras eftersom dessa har betydelse för stabiliteten i det finansiella&lt;br&gt;systemet. Det är emellertid viktigt att undvika att limiterna sätts på ett&lt;br&gt;sätt som riskerar att negativt påverka valutamarknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen tillstyrker att bestämmelser om valutahandel fors in&lt;br&gt;i bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:1610) om kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag. Inspektionen utövar redan tillsyn över hur instituten hanterar&lt;br&gt;olika typer av risker samt ansvarar för den tillsyn som följer av kapital-&lt;br&gt;täckningsreglema, där bl.a. kapitalkrav for valutakursrisker ingår. Ge-&lt;br&gt;nom nämnda förändring koncentreras i princip all tillsyn avseende en-&lt;br&gt;skilda instituts valutakursrisker och uppföljning av dessa till en myndig-&lt;br&gt;het. Detta är enligt inspektionen en nödvändig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 utkastet till lagrådsremiss diskuteras huruvida valutalimiter behövs&lt;br&gt;sedan kapitalkrav för valutakursrisker införts. Enligt remissen kan kapi-&lt;br&gt;talkravet vara otillräckligt för ett institut med, i förhållande till sin&lt;br&gt;kapitalbas, stora valutaexponeringar. Det finns därför skäl att införa&lt;br&gt;bestämmelser beträffande institutens valutapositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med en reglering av institutens valutarisker är att dessa bör&lt;br&gt;begränsas på ett sådant sätt att de står i rimlig proportion till institutens&lt;br&gt;egna kapital. Inspektionen delar uppfattningen att kapitaltäckningsregler-&lt;br&gt;na kan vara otillräckliga. I vissa situationer skulle det därför kunna vara&lt;br&gt;önskvärt att även tillämpa valutalimiter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen anser att en utvärdering bör göras av effekterna av gäl-&lt;br&gt;lande kapitaltäckningsregler för att pröva om motiv finns även för en&lt;br&gt;fortsatt tillämpning av valualimiter. En sådan utvärdering bör också&lt;br&gt;analysera i vilken grad inspektionen bör fastställa valutalimiter eller om&lt;br&gt;ansvaret for dessa, liksom för andra risklimiter, bör åvila instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen anser att den bör ha möjlighet att utforma reglerna&lt;br&gt;om instituts största tillåtna valutaposition såväl i enskild valuta som på&lt;br&gt;aggregerad nivå. Däremot anser Finansinspektionen att det vore olämp-&lt;br&gt;ligt att i lag reglera att Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om&lt;br&gt;största tillåtna valutapositioner. Det skulle vara mer ändamålsenligt om&lt;br&gt;bestämmelsen utformas så att inspektionen får föreskriva om ett instituts&lt;br&gt;största tillåtna valutapositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås vidare att det skall införas ett bemyndigande&lt;br&gt;för regeringen eller Finansinspektionen att utfärda föreskrifter om största&lt;br&gt;tillåtna valutapositioner för banker, kreditmarknadsbolag och värdepap-&lt;br&gt;persföretag. Sådana föreskrifter avses ersätta de valutalimiter som Riks-&lt;br&gt;banken för närvarande anger i samband med utfärdande av valutahandel-&lt;br&gt;stillstånd. Denna ordning föreslås nu bli upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konstateras i remissen att det, mot bakgrund av att det införts&lt;br&gt;kapitalkrav för valutarisker, kan ifrågasättas om det finns skäl att ha&lt;br&gt;kvar regler om hur stora valutapositioner ett institut får ikläda sig. Reg-&lt;br&gt;lerna om kapitalkrav torde för de institut som tar begränsade valutakurs-&lt;br&gt;risker utgöra ett tillräckligt skydd, sägs det i remissen. För andra institut&lt;br&gt;som tar på sig en betydande valutaposition i förhållande till sin storlek&lt;br&gt;kan risken vara så stor att reglerna om kapitalkrav är otillräckliga och&lt;br&gt;för att förhindra sådana fall bör det finnas möjlighet att utfärda före-&lt;br&gt;skrifter om största tillåtna valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som sägs i lagrådsremissen följer, enligt Bankföreningens&lt;br&gt;uppfattning, att Finansinspektionens föreskrifter om valutapositioner inte&lt;br&gt;skall behöva gälla för alla institut, utan endast i de fall befintliga regler&lt;br&gt;om kapitalkrav bedöms otillräckliga. För att kunna göra en lämplig av-&lt;br&gt;gränsning av föreskrifternas tillämpningsområde bör Finansinspektionen&lt;br&gt;därför ges möjlighet att meddela undantag från sina föreskrifter för en-&lt;br&gt;skilda institut. Bankföreningen föreslår att det i de aktuella paragraferna&lt;br&gt;införs en dispensregel, som innebär att inspektionen om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger skall kunna meddela undantag från föreskrifterna om valuta-&lt;br&gt;positioner. De uttalanden som görs i lagrådsremissen (s. 60) kan vara&lt;br&gt;vägledande för inspektionens tillämpning av denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i händelse av lagstiftning enligt förslaget erfordras enligt samfundets&lt;br&gt;mening i fråga om tillåtna valutapositioner en närmare precisering för att&lt;br&gt;ett rimligt krav på förutsebarhet ska vara tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Lagen om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om värdepappersrörelse förutsätter för tillstånd att värdepappers-&lt;br&gt;rörelsen skall utgöra den huvudsakliga verksamheten och att de&lt;br&gt;verksamheter som uppräknas i 3 kap. 4 § samma lag endast får bedrivas&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd och endast om de ingår som ett led i rörelsen.&lt;br&gt;Regleringen överensstämmer i stort med regleringen i ISD vilket innebär&lt;br&gt;att ett värdepappersbolag som bedriver verksamhet enligt lagen om vär-&lt;br&gt;depappersrörelse i Sverige även - efter Finansinspektionens underrättelse&lt;br&gt;- får bedriva denna verksamhet i annat land inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan påtalats har ett värdepappersbolag enligt 3 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket 6 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse redan idag möjlighet&lt;br&gt;att söka tillstånd att som ett led i verksamheten utföra valutaväxlings-&lt;br&gt;transaktioner. Denna verksamhet kan bolaget med stöd av ISD också&lt;br&gt;bedriva i annat EES land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med derivat med valuta som underliggande tillgång är till-&lt;br&gt;ståndspliktig såsom värdepappersrörelse eftersom valutaderivat betraktas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ett finansiellt instrument enligt lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument och enligt ISD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya reglering som föreslås inforas i lagen om värdepappersrörel-&lt;br&gt;se, d.v.s. att ett värdepappersbolag efter tillstånd skall få bedriva valuta-&lt;br&gt;handel, torde därför endast avse sådan avistahandel med valuta %m inte&lt;br&gt;är att anse som valutaväxlingstransaktioner. Enligt Finansinspektionens&lt;br&gt;mening är det högst tveksamt att införa en möjlighet för varje värdepap-&lt;br&gt;persbolag att bedriva avistahandel med valuta. Det står inte i överens-&lt;br&gt;stämmelse med intentionerna i lagen om värdepappersrörelse att en verk-&lt;br&gt;samhet skall få bedrivas utan samband med värdepappersrörelsen. Inte&lt;br&gt;heller överensstämmer regleringen med ISD, vilket innebär att denna&lt;br&gt;verksamhet inte kommer att kunna anmälas ut till andra EES-länder av&lt;br&gt;Finansinspektionen. Det kommer att krävas en extra auktorisation i värd-&lt;br&gt;landet under förutsättning av att det är möjligt enligt värdlandets lagstift-&lt;br&gt;ning att meddela ett sådant tillstånd. Det kan anmärkas att det inte synes&lt;br&gt;vara möjligt för inspektionen att enligt lagen om värdepappersrörelse&lt;br&gt;meddela en sådan extra auktorisation för värdepappersbolag från annat&lt;br&gt;EES-land som anmält sig in i Sverige enligt ISD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om emellertid ett svenskt värdepappersbolag som exempelvis bedri-&lt;br&gt;ver handel med valutaderivat vill söka tillstånd att också bedriva avista-&lt;br&gt;handel med valuta i Sverige finns den möjligheten genom nuvarande&lt;br&gt;reglering i 3 kap. 4 § tredje stycket lagen om värdepappersröresle. Det&lt;br&gt;är högst sannolikt att bolaget i dessa fall kan visa att särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger och att denna verksamhet kan komma att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående avstyrker Finansinspektionen att den&lt;br&gt;föreslagna regleringen angående valutahandel införs i lagen om värde-&lt;br&gt;pappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om banker och kreditmarknadsbolag ska få driva valutahan-&lt;br&gt;del ska ingå i den grundläggande auktorisationen, enligt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För värdepappersbolag krävs däremot ett särskilt tillstånd. Detta fram-&lt;br&gt;går endast av kommentarerna till lagförslaget men inte av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall prövningen av om banker och kreditmarknadsbolag&lt;br&gt;skall få bedriva valutahandel göras i samband med att den grundläggan-&lt;br&gt;de auktorisationen beviljats. För värdepappersbolag däremot fordras&lt;br&gt;särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten vill peka på att denna föreslagna skillnad endast&lt;br&gt;framgår av specialmotiveringen till lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Ekonomiska effekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget medför utökade arbetsuppgifter för inspektionen såväl såvitt&lt;br&gt;avser uppföljning av bestämmelserna i förslaget till Valutaväxlingslag&lt;br&gt;som förslaget beträffande valutahandel. Finansinspektionen anförde i sin&lt;br&gt;fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1997, 1998 och 1999 att&lt;br&gt;bl.a. förväntade nya arbetsuppgifter för inspektionen till följd av ny eller&lt;br&gt;ändrad lagstiftning kräver att utökade resurser ställs till inspektionens&lt;br&gt;förfogande. Inspektionen vill därför hänvisa till den tidigare resursbe-&lt;br&gt;dömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valuta Specialisten AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valuta Specialisten anser att registreringsavgiften skall utgöra en del av&lt;br&gt;omsättningen avseende valutaväxling. Skälet till detta är att en fast av-&lt;br&gt;gift kan drabba mindre företag oskäligt hårt. Härmed skulle otillbörliga&lt;br&gt;konkurrensfördelar kunna uppstå för större företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Skattekontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket valuahandlare förekommer i lagen (1990:325) om självdekla-&lt;br&gt;ration och kontrolluppgifter (LSK) - 3 kap. 22 p. 6, 27, 27 a samt&lt;br&gt;34 §§. Med ordet avses “auktoriserad valutahandlare” enligt 22 b § riks-&lt;br&gt;bankslagen, enligt förarbetena. Om paragrafen i riksbankslagen upphör,&lt;br&gt;måste uttrycket valutahandlare ersättas med ett annat, förslagsvis den&lt;br&gt;som bedriver handel med valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall valutahandelstillståndet avskaffas vilket innebär att&lt;br&gt;Riksbankens auktorisation av valutahandlare försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen valutahandlare återfinns i 3 kap. 27, 27 a samt 34 §§ lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Med valu-&lt;br&gt;tahandlare avses enligt förarbetena auktoriserad valutahandlare jämlikt&lt;br&gt;22 b § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom auktorisationen föreslås avskaffad bör ändringar göras i&lt;br&gt;LSK. Förslagsvis kan ordet valutahandlare ersättas med “den som bedri-&lt;br&gt;ver handel med valuta”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 50 § LSK stadgas att kontrolluppgift skall lämnas för&lt;br&gt;betalningar till utlandet. Med betalning till utlandet avses, jämlikt 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma paragraf, en betalning till en utländsk juridisk person eller en&lt;br&gt;fysisk person som inte är bosatt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten anser att starka skäl talar för att kontrolluppgifts-&lt;br&gt;skyldighet även skall föreligga när en överföring till eget konto i utlan-&lt;br&gt;det utförs för en person bosatt i Sverige. Av propositionen 1992/93:65&lt;br&gt;om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlan-&lt;br&gt;det m.m. sid. 31, synes framgå att avsikten var att en sådan överföring&lt;br&gt;till eget konto skulle omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet. Paragrafens&lt;br&gt;ordalydelse torde dock inte ge utrymme for en sådan tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten föreslår därför att 3 kap. 50 § LSK ändras så att&lt;br&gt;överföringar till eget konto i utlandet omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till valutaväxlingslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag avses med valutaväxlingsrörelse yrkesmässig handel med&lt;br&gt;utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Företag som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning skall&lt;br&gt;anmäla verksamheten till Finansinspektionen. Anmälan behöver inte&lt;br&gt;göras av företag som avses i 2 § första stycket 1-4 lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall föra ett register över de företag som har&lt;br&gt;anmält verksamhet enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot penningtvätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelser om skyldighet för företag som driver valutaväxlings-&lt;br&gt;rörelse i väsentlig omfattning att medverka till att förhindra penningtvätt&lt;br&gt;finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Företag som driver valutaväxlingsrörelse skall tydligt informera om&lt;br&gt;gällande växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota som&lt;br&gt;anger företagets namn, köp- respektive säljkurs samt avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om ett företag som driver valutaväxlingsrörelse inte lämnar infor-&lt;br&gt;mation enligt 4 §, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information enligt 4 § skall därvid anses vara sådan information av&lt;br&gt;särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Företag som har anmält sin verksamhet enligt 2 § skall lämna Finan-&lt;br&gt;sinspektionen de upplysningar om verksamheten som behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inspektionen skall kunna kontrollera att lagen (1993:768) om åtgärder Prop. 1995/96:216&lt;br&gt;mot penningtvätt följs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om ett företag driver sådan verksamhet som är anmälningspliktig&lt;br&gt;enligt 2 § utan att ha gjort anmälan, skall Finansinspektionen förelägga&lt;br&gt;det att göra anmälan. Om företaget inte rättar sig efter föreläggandet,&lt;br&gt;skall inspektionen förelägga det att upphöra med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det osäkert om anmälningsskyldighet föreligger beträffande viss&lt;br&gt;verksamhet, får Finansinspektionen förelägga företaget att lämna de&lt;br&gt;upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett företag inte lämnar upplysningar enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;6 §, får Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett företag som gjort anmälan enligt 2 § överträder en bestäm-&lt;br&gt;melse i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt eller en före-&lt;br&gt;skrift som meddelats med stöd av den lagen, får Finansinspektionen&lt;br&gt;förelägga företaget att göra rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättelse inte sker, får inspektionen förelägga företaget att upphöra&lt;br&gt;med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förelägganden enligt 7—9 §§ får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall&lt;br&gt;gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Finansinspektionens beslut enligt 7 § andra stycket får inte överkla-&lt;br&gt;gas. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillstånds-&lt;br&gt;givning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värde-&lt;br&gt;pappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksam-&lt;br&gt;het avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i&lt;br&gt;affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens&lt;br&gt;verksamhet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende hos statlig myndighet om innehav av aktier i bankaktiebolag,&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och i försäkringsaktiebolag&lt;br&gt;gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgiften röjs. Sekretess gäller inte&lt;br&gt;heller för uppgift som erhållits från&lt;br&gt;är sekretessbelagd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller vidare i statlig&lt;br&gt;myndighets verksamhet, som be-&lt;br&gt;står i övervakning enligt insiderla-&lt;br&gt;gen (1990:1342), för sådan uppgift&lt;br&gt;om enskilds ekonomiska eller per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden, vilken på&lt;br&gt;begäran har lämnats av någon som&lt;br&gt;är skyldig att lämna uppgifter till&lt;br&gt;myndigheten. Rör uppgiften den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige gäller dock sekre-&lt;br&gt;tess endast om denne kan antas&lt;br&gt;lida skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs och sekretess inte motverkar&lt;br&gt;syftet med uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för beslut av myndigheten och inte&lt;br&gt;annan myndighet om uppgiften inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller vidare i statlig&lt;br&gt;myndighets verksamhet, som be-&lt;br&gt;står i övervakning enligt insiderla-&lt;br&gt;gen (1990:1342) eller kontroll en-&lt;br&gt;ligt valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000), för sådan uppgift om&lt;br&gt;enskilds ekonomiska eller personli-&lt;br&gt;ga förhållanden, vilken på begäran&lt;br&gt;har lämnats av någon som är skyl-&lt;br&gt;dig att lämna uppgifter till myn-&lt;br&gt;digheten. Rör uppgiften den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige gäller dock sekretess&lt;br&gt;endast om denne kan antas lida&lt;br&gt;skada eller men om uppgiften röjs&lt;br&gt;och sekretess inte motverkar syftet&lt;br&gt;med uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med&lt;br&gt;främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-&lt;br&gt;samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-&lt;br&gt;eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som&lt;br&gt;myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin-&lt;br&gt;spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från&lt;br&gt;motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess till-&lt;br&gt;lämpas i strid med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan for särskilt fall forordna om undantag från sekretes-&lt;br&gt;sen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)&lt;br&gt;dels att 2 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 10 §, samt när-&lt;br&gt;mast före 2 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller&lt;br&gt;andra jämförbara fordringsrätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit&lt;br&gt;och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva for-&lt;br&gt;dringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillhandahålla betalningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtagafiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. medverka vid värdepappersemissioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lämna ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. förvara värdepapper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. bedriva rembursverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. tillhandahålla inkassotjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. tillhandahålla bankfackstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. driva valutahandel under&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15. driva valutahandel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de förutsättningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivs i lagen (1988:1385)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs&lt;br&gt;i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditupplysningslagen (1973:1173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får vidare driva verk-&lt;br&gt;samhet som har naturligt samband&lt;br&gt;med inlåning eller med verksamhet&lt;br&gt;som anges i första stycket 1-7 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får vidare driva verk-&lt;br&gt;samhet som har naturligt samband&lt;br&gt;med inlåning eller med verksamhet&lt;br&gt;o&lt;br&gt;som anges i första stycket 1-/5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får&lt;br&gt;bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen tillåta att en bank tillhandahåller&lt;br&gt;posttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Finans-&lt;br&gt;inspektionen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om en banks största&lt;br&gt;tillåtna valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22 b § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 22 b § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 53 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte fullgör sin skyldighet enligt 22 § att lämna uppgifter eller&lt;br&gt;visa upp handlingar eller lämnar oriktig uppgift när skyldigheten fullgörs&lt;br&gt;skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brotts-&lt;br&gt;balken. Om ett vite har förelagts med stöd av 22 § andra stycket, får&lt;br&gt;dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver valutahandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan tillstånd skall dömas till böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller fängelse högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22, 27, 27 a och 34 §§ lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1995/96:172 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-&lt;br&gt;mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. den som driver valutahandel&lt;br&gt;samt värdepappersinstitut hos vil-&lt;br&gt;ket utländskt fondpapper eller rät-&lt;br&gt;tighet eller skyldighet som ankny-&lt;br&gt;ter till sådant fondpapper förvaras&lt;br&gt;i depå eller kontoförs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Insättningsgarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till&lt;br&gt;vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av utländskt räntebärande fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant fondpapper oavsett om ränta utgått.&lt;br&gt;Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-&lt;br&gt;lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen&lt;br&gt;preliminär skatt. 1 fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas&lt;br&gt;om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån&lt;br&gt;eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall&lt;br&gt;vidare lämnas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompen-&lt;br&gt;sation) vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond&lt;br&gt;som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas&lt;br&gt;lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-&lt;br&gt;visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala&lt;br&gt;räntan och fordran redovisas utan fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldi-&lt;br&gt;ge inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta&lt;br&gt;det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan&lt;br&gt;egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC&lt;br&gt;Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till&lt;br&gt;Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller&lt;br&gt;konto som han har hos förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är&lt;br&gt;avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.&lt;br&gt;8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-&lt;br&gt;lagen (1987:618),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond som&lt;br&gt;avses i 1 § lagen om värdepappersfonder (1990:1114),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om&lt;br&gt;utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags&lt;br&gt;försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. valutahandlare och värdepap-&lt;br&gt;persinstitut hos vilka utländskt&lt;br&gt;fondpapper eller rättighet eller&lt;br&gt;skyldighet som anknyter till sådant&lt;br&gt;fondpapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som driver valutahandel&lt;br&gt;samt värdepappersinstitut hos vil-&lt;br&gt;ket utländskt fondpapper eller rät-&lt;br&gt;tighet eller skyldighet som ankny-&lt;br&gt;ter till sådant fondpapper förvaras&lt;br&gt;i depå eller kontoförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift skall lämnas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för&lt;br&gt;egen del vid utdelningstillfället och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som&lt;br&gt;innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk&lt;br&gt;person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning&lt;br&gt;till den del den är skattepliktig, avdragen preliminär skatt och innehållen&lt;br&gt;utländsk källskatt som belöper på utdelningen. Kontrolluppgiften enligt&lt;br&gt;andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar&lt;br&gt;på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan&lt;br&gt;egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC&lt;br&gt;Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till&lt;br&gt;Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller&lt;br&gt;konto som han har hos förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;Fysisk person, som är bosatt i Sve-&lt;br&gt;rige och innehar utländskt fond-&lt;br&gt;papper eller rättighet eller skyldig-&lt;br&gt;het som anknyter till sådant fond-&lt;br&gt;papper, skall, om det inte är fråga&lt;br&gt;om fondpapper i ett kontobaserat&lt;br&gt;system, förvara dem i depå hos&lt;br&gt;valutahandlare, värdepappersinsti-&lt;br&gt;tut eller motsvarande utländskt&lt;br&gt;institut. Detsamma gäller om den&lt;br&gt;fysiska personen innehar obligatio-&lt;br&gt;ner eller andra skuldebrev avsedda&lt;br&gt;för allmän omsättning som&lt;br&gt;emitterats av en svensk juridisk&lt;br&gt;person, om emissionen särskilt&lt;br&gt;riktats till utlandet. Vad som sägs&lt;br&gt;om fysisk person som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige gäller också svenskt döds-&lt;br&gt;bo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk person, som är bosatt i Sve-&lt;br&gt;rige och innehar utländskt fond-&lt;br&gt;papper eller rättighet eller skyldig-&lt;br&gt;het som anknyter till sådant fond-&lt;br&gt;papper, skall, om det inte är fråga&lt;br&gt;om fondpapper i ett kontobaserat&lt;br&gt;system, förvara dem i depå hos&lt;br&gt;den som driver valutahandel, vär-&lt;br&gt;depappersinstitut eller motsvarande&lt;br&gt;utländskt institut. Detsamma gäller&lt;br&gt;om den fysiska personen innehar&lt;br&gt;obligationer eller andra skuldebrev&lt;br&gt;avsedda för allmän omsättning&lt;br&gt;som emitterats av en svensk juri-&lt;br&gt;disk person, om emissionen sär-&lt;br&gt;skilt riktats till utlandet. Vad som&lt;br&gt;sägs om fysisk person som är bo-&lt;br&gt;satt i Sverige gäller också svenskt&lt;br&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyl-&lt;br&gt;dige utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande&lt;br&gt;till insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig förbindelse från&lt;br&gt;det utländska institut som för depån eller kontot att årligen senast den&lt;br&gt;31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrolluppgiften skall ta upp namn på och postadress till innehava-&lt;br&gt;ren av depån respektive kontot, dennes personnummer eller organisa-&lt;br&gt;tionsnummer, utdelning och ränta som gottskrivits eller utbetalts under&lt;br&gt;föregående kalenderår samt innehavet vid årets utgång. Om avyttring&lt;br&gt;skett av fondpapper skall även kontrolluppgift enligt 32 c § lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en&lt;br&gt;sådan förbindelse som avses i andra stycket om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket gäller inte i fråga om depåer eller&lt;br&gt;konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse&lt;br&gt;i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning årligen&lt;br&gt;tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning&lt;br&gt;på fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, som betalas ut till&lt;br&gt;personer bosatta i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter föreläggande av skattemyn-&lt;br&gt;digheten skall valutahandlare eller&lt;br&gt;värdepappersinstitut hos vilken&lt;br&gt;utländsk aktie eller annat utländskt&lt;br&gt;värdepapper förvaras i depå eller&lt;br&gt;kontoförs eller, om en annan valu-&lt;br&gt;tahandlare eller värdepappersinsti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efiter föreläggande av skattemyn-&lt;br&gt;digheten skall den som driver va-&lt;br&gt;lutahandel eller värdepappersinsti-&lt;br&gt;tut hos vilket utländsk aktie eller&lt;br&gt;annat utländskt värdepapper förva-&lt;br&gt;ras i depå eller kontoförs eller, om&lt;br&gt;annan förmedlat försäljning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tut förmedlat försäljning av värde-&lt;br&gt;papperet, den valutahandlaren el-&lt;br&gt;ler värdepappersinstitutet lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift för namngiven per-&lt;br&gt;son. Kontrolluppgiften skall avse&lt;br&gt;det antal och de slag av värdepap-&lt;br&gt;per som avyttrats samt det erhållna&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepapperet, denne lämna kon-&lt;br&gt;trolluppgift för namngiven person.&lt;br&gt;Kontrolluppgiften skall avse det&lt;br&gt;antal och de slag av värdepapper&lt;br&gt;som avyttrats samt det erhållna&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter föreläggande av Riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt&lt;br&gt;första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant&lt;br&gt;föreläggande får efter Riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skatte-&lt;br&gt;myndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;br&gt;Särskilda föreskrifter om informa-&lt;br&gt;tion till konsumenter finns i kon-&lt;br&gt;sumentkreditlagen (1977:981) och&lt;br&gt;i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;konsumentförsäkringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om informa-&lt;br&gt;tion till konsumenter finns i kon-&lt;br&gt;sumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38) och valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 4 och 7 §§ samt 6 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 5 kap. 3 §, samt närmast&lt;br&gt;före 5 kap. 3 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag och ett utländskt företag hemmahörande utanför&lt;br&gt;EES som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse får, med Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillstånd, som ett led i rörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna råd i finansiella frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta emot värdepapper för förvaring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ta emot medel med redovisningsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrö-&lt;br&gt;relsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna kunder kredit mot sä- 5. lämna kunder kredit mot sä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kerhet i finansiella instrument för&lt;br&gt;att underlätta värdepappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kerhet/ör placeringar i finansiella&lt;br&gt;instrument för att underlätta värde-&lt;br&gt;pappersrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utföra valutaväxlingstransaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 får meddelas endast tillsammans med&lt;br&gt;tillstånd enligt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;Finansinspektionen medge att ett&lt;br&gt;värdepappersbolag utövar annan&lt;br&gt;verksamhet än som anges i första&lt;br&gt;stycket, om den kan antas komma&lt;br&gt;att underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas&lt;br&gt;tillstånd enligt första eller tredje&lt;br&gt;stycket endast om företaget får&lt;br&gt;bedriva motsvarande verksamhet i&lt;br&gt;sitt hemland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag får, efter&lt;br&gt;tillstånd av Finansinspektionen,&lt;br&gt;driva valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;inspektionen medge att ett värde-&lt;br&gt;pappersbolag eller ett utländskt&lt;br&gt;företag utövar annan verksamhet&lt;br&gt;än som anges i första stycket, om&lt;br&gt;verksamheten kan antas komma att&lt;br&gt;underlätta rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får beviljas&lt;br&gt;tillstånd enligt första eller fjärde&lt;br&gt;stycket endast om företaget får&lt;br&gt;bedriva motsvarande verksamhet i&lt;br&gt;sitt hemland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag enligt första stycket 4 och 5 får bara&lt;br&gt;lämnas om insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som&lt;br&gt;omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och&lt;br&gt;har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvaran-&lt;br&gt;de 20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en&lt;br&gt;självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade in-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 4 och 5 får inte lämnas om insättningar&lt;br&gt;hos filialen omfattas av en utländsk garanti som har en ersättningsnivå&lt;br&gt;som överstiger den som gäller enligt lagen om insättningsgaranti. Ersätt-&lt;br&gt;ningen får inte heller avse fler slag av insättningar eller betalas till andra&lt;br&gt;insättare än vad som anges i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmel-&lt;br&gt;ser om rätt för värdepappersinstitut att bedriva pensionssparrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;br&gt;Vid kreditgivning enligt 4 § andra&lt;br&gt;stycket gäller i stället för bestäm-&lt;br&gt;melserna i 12 kap. 7 § aktiebolags-&lt;br&gt;lagen (1975:1385) följande för&lt;br&gt;värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kreditgivning enligt 4 § första&lt;br&gt;stycket 5 gäller i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i 12 kap. 7 § akti-&lt;br&gt;ebolagslagen (1975:1385) följ-ande&lt;br&gt;för värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget&lt;br&gt;normalt ställer upp lämna kredit till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en styrelseledamot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra&lt;br&gt;kreditärenden som ankommer på styrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som&lt;br&gt;motsvarar minst tre procent av hela aktiekapitalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1-4 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1-5 har ett väsentligt&lt;br&gt;ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen prövar om en anställd har sådan ledande ställning&lt;br&gt;som avses i andra stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepappersbolagets styrelse skall avgöra ärenden om kredit till de&lt;br&gt;personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget skall föra in&lt;br&gt;uppgifter om sådana krediter i en förteckning. Regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra-fjärde styckena tillämpas också på krediter mot säkerhet av&lt;br&gt;borgen eller fordringsbevis som utfärdas av någon som avses i andra&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för&lt;br&gt;vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om ett&lt;br&gt;värdepappersbolags största tillåtna&lt;br&gt;valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller efter regeringens Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka upplysningar ett värdepappersinstitut skall lämna till inspek-&lt;br&gt;tionen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvaring och inventering av värdehandlingar hos ett värdepappers-&lt;br&gt;institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1610) om kreditmark-&lt;br&gt;nadsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 4 kap. skall lyda &amp;quot;Kapitaltäckning m.m.&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 2 §, samt&lt;br&gt;närmast före 4 kap. 2 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditmarknadsbolag får endast driva finansieringsverksamhet och&lt;br&gt;verksamhet som har ett naturligt samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i&lt;br&gt;detta kapitel, i sin verksamhet bland annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller&lt;br&gt;andra jämförbara fordringsrätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,&lt;br&gt;kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford-&lt;br&gt;ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillhandahålla betalningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lämna ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. förvara värdepapper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. tillhandahålla inkassotjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. tillhandahålla värdefackstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. driva valutahandel under de 13. driva valutahandel, samt&lt;br&gt;förutsättningar som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i&lt;br&gt;kreditupplysningslagen (1973:1173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutaposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Finansinspektionen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om ett&lt;br&gt;kreditmarknadsbolags största tillåt-&lt;br&gt;na valutaposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om&lt;br&gt;åtgärder mot penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-&lt;br&gt;ningtvätt skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänhe-&lt;br&gt;ten låna upp medel och att lämna krediter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. livförsäkringsrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)&lt;br&gt;om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamhet som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn och&lt;br&gt;som huvudsakligen består i att ut-&lt;br&gt;föra en eller flera av de&lt;br&gt;verksamheter som anges i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 2-72 lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamhet som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn och&lt;br&gt;som huvudsakligen består i att ut-&lt;br&gt;föra en eller flera av de&lt;br&gt;verksamheter som anges i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 2-13 lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verksamhet som kräver an-&lt;br&gt;mälan till Finansinspektionen en-&lt;br&gt;ligt valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses&lt;br&gt;i första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Senaste lydelse 1995:789.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.Senaste lydelse 1992:1613.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.Senaste lydelsen av 22 b § 1993:1701&lt;br&gt;rubriken närmast före 22 b § 1990:751.&lt;br&gt;4.Senaste lydelse 1992:1641.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.Senaste lydelse 1996:182.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.Senaste lydelse 1996:182.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.Senaste lydelse 1995:576.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.Senaste lydelse 1994:483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.Senaste lydelse 1995:1597.&lt;br&gt;lO.Senaste lydelse 1994:2015.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Senaste lydelse 1995:1563.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.Senaste lydelse 1995:1573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-05-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 maj 1996 (Finansdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. valutaväxlingslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Monica&lt;br&gt;Rodrigo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till valutaväxlingslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs skyldighet för företag som har gjort anmälan om&lt;br&gt;sin verksamhet enligt 2 § att lämna sådana upplysningar till Finansin-&lt;br&gt;spektionen om verksamheten som behövs för inspektionens kontroll av&lt;br&gt;efterlevnaden av lagen om åtgärder mot penningtvätt. Som framgår av&lt;br&gt;författningskommentaren avses här inte en skyldighet att agera självmant&lt;br&gt;utan en skyldighet att lämna behövliga upplysningar på begäran av&lt;br&gt;inspektionen. Detta bör enligt Lagrådets mening framgå direkt av lagtex-&lt;br&gt;ten, lämpligen genom att orden “på begäran” infogas i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det sagda kan anmärkas att en begäran enligt paragra-&lt;br&gt;fen i princip torde få uppfattas som ett beslut av Finansinspektionen&lt;br&gt;avseende tillämpningen av lagen. Enligt den föreslagna 11 § får alla&lt;br&gt;beslut av inspektionen enligt lagen utom sådana som avses i 7 § andra&lt;br&gt;stycket (föreläggande att lämna upplysningar när osäkerhet råder om&lt;br&gt;anmälningsskydlighet) överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Följ-&lt;br&gt;den blir således att inspektionens beslut att begära in upplysningar kom-&lt;br&gt;mer att vara överklagbara. Denna ordning synes emellertid likartad den&lt;br&gt;som gäller enligt bl.a. lagen om värdepappersrörelse och bankrörelsela-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lydelse av första stycket punkt 15 får en bank driva&lt;br&gt;valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1988:1385)&lt;br&gt;om Sveriges riksbank. Eftersom sistnämnda lag enligt förslaget inte&lt;br&gt;längre kommer att ställa upp några förutsättningar för drivande av&lt;br&gt;valutahandel, föreslås att det i punkten endast skall anges att en bank får&lt;br&gt;driva valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen väcker frågan om innebörden av uttrycket valutahandel.&lt;br&gt;Språkligt för uttrycket närmast tanken till all slags handel med valuta,&lt;br&gt;oberoende av om den sker med sedlar och mynt i fysisk form eller om&lt;br&gt;den bedrivs i andra former. I den meningen används uttrycket också för&lt;br&gt;närvande i 22 b § lagen om Sveriges riksbank, där uttrycket även&lt;br&gt;omfattar resevaluta, låt vara att köp och försäljning av resevaluta ut-&lt;br&gt;tryckligen har undantagits från det hittills gällande tillståndstvånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås emellertid nu en särskild lag om valutaväxlingsrö-&lt;br&gt;relse, ett begrepp som i 1 § nämnda lagförslag definieras som yrkesmäs-&lt;br&gt;sig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i&lt;br&gt;utländsk valuta. Avsikten är uppenbarligen inte att uttrycket valutahan-&lt;br&gt;del, vare sig i bankrörelselagen eller i annan lagstiftning där uttrycket&lt;br&gt;förekommer, skall inbegripa sådan handel som omfattas av lagen om&lt;br&gt;valutaväxlingsrörelse. Även om naturligtvis en förtydligande definition i&lt;br&gt;detta avseende skulle ha kunnat vara av värde anser Lagrådet, med beak-&lt;br&gt;tande av att den aktuella lagstiftningen vänder sig endast till ett begrän-&lt;br&gt;sat antal aktörer, att den förändrade innebörden av begreppet är godtag-&lt;br&gt;bar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:216&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar propositionen 1995/96:216 Valutaväxling och valu-&lt;br&gt;tahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:216&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;repar ett normgiv-&lt;br&gt;ningsbemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Valutaväxlingslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;lagen (1991:981) om&lt;br&gt;värdepappersrörelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ändring i&lt;br&gt;lagen (1992:1610)&lt;br&gt;om kreditmarknads-&lt;br&gt;bolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49970, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:NU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-06-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:24:19</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03216</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:24:19</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:NU5</uppgift>
<ref_dok_id>GK01NU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Valutaväxling och valutahandel</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:216&lt;br/&gt;
Valutaväxling och valutahandel</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:216&lt;br/&gt;
Valutaväxling och valutahandel</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Beijer  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:216&lt;br/&gt;
Valutaväxling och valutahandel</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Beijer  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tredje vice talman Christer Eirefelt  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:216&lt;br/&gt;
Valutaväxling och valutahandel</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tredje vice talman Christer Eirefelt  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>