<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285403</hangar_id>
 <dok_id>GJ03188</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>188</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:188</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>188</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:16</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Avgifter enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03188/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03188</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03188</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:188&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Avgifter enligt lagen om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 14 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(M i lj ödepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas förslag till ändringar i lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Förslagen innebär att&lt;br&gt;huvudmannen för en allmän vatten- och avloppsanläggning far ökade&lt;br&gt;möjligheter att fördela anläggningsavgifter och brukningsavgifter med&lt;br&gt;beaktande av lokala förhållanden och säsongsvisa variationer. Vidare&lt;br&gt;föreslås att anläggningens huvudman skall fa ökade möjligheter att&lt;br&gt;säkerställa betalningen av anläggningsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i en effektivisering av Statens va-nämnds verksamhet&lt;br&gt;föreslås också vissa ändringar av reglerna om bl.a. beslutförhet och kravet&lt;br&gt;på delgivning av handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 188&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut......................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar......... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens va-nämnd.......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning........................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgifter .................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fördelning av avgiftsuttaget.................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Differentiering av anläggningsavgiften .......... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Säsongstaxa för brukningsavgift............... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslutning till allmän va-anläggning........... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rationalisering av formerna för prövning av mål och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden vid Statens va-nämnd..................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutförhet............................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Delgivning av handling..................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens va-nämnds behörighet i mål om återbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av va-avgifter ........................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande ................................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsekvenser ................................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer ........................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar........ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1976:839) om Statens va-nämnd......... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ds 1995:71) Avgifter i va-lagen ......... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningsförslag i departementsprome-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;morian (Ds 1995:71) Avgifter i&lt;br&gt;va-lagen .......................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rationalisering av formerna för prövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål och ärenden vid Statens&lt;br&gt;va-nämnd.......................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över de remissinstanser som&lt;br&gt;beretts tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;promemoriorna Avgifter i va-lagen och&lt;br&gt;Rationalisering av formerna för pröv-&lt;br&gt;ning av mål och ärenden vid&lt;br&gt;Va-nämnden........................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De till Lagrådet remitterade lagförslagen......... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ........................ 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1996 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8, 26 och 37 §§ lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudman för allmän va-anläggning är skyldig att låta ägare av&lt;br&gt;fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om&lt;br&gt;fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt&lt;br&gt;behovet ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen&lt;br&gt;är dock berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet&lt;br&gt;nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten&lt;br&gt;ej skall väsentligt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen är, trots bestäm-&lt;br&gt;melserna i första stycket, inte skyl-&lt;br&gt;dig att låta en fastighet kopplas till&lt;br&gt;en allmän va-anläggning innan&lt;br&gt;engångsavgift enligt 27 § har beta-&lt;br&gt;lats eller, om avgiften skall förde-&lt;br&gt;las, innan godtagbar säkerhet&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsskyldighet skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och&lt;br&gt;rättvis grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kostnaden för en viss fastig-&lt;br&gt;hets eller vissa fastigheters vatten-&lt;br&gt;försörjning eller avlopp på grund&lt;br&gt;av särskilda förhållanden i beak-&lt;br&gt;tansvärd omfattning avviker från&lt;br&gt;vad som i övrigt gäller inom verk-&lt;br&gt;samhetsområdet, bestäms en-&lt;br&gt;gångsavgift med hänsyn till dessa&lt;br&gt;skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1976:842&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hansyn till vattenför- Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;sörjningen, till behovet av en till-&lt;br&gt;fredsställande avloppsrening eller&lt;br&gt;av andra skäl under en viss mindre&lt;br&gt;del av året behövs särskilda åtgär-&lt;br&gt;der av säsongs betonad karaktär&lt;br&gt;vid en allmän va-anläggning, får&lt;br&gt;periodiska avgifter för den delen&lt;br&gt;av året bestämmas med tillämpning&lt;br&gt;av en taxenivå som är högst&lt;br&gt;dubbelt sä hög som den som&lt;br&gt;tillämpas för huvuddelen av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämnden prövar mål angå-&lt;br&gt;ende inlösen eller ersättning enligt&lt;br&gt;15 eller 16 § samt mål som rör&lt;br&gt;tvist mellan huvudman och fastig-&lt;br&gt;hetsägare om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämnden prövar mål angå-&lt;br&gt;ende inlösen eller ersättning enligt&lt;br&gt;15 eller 16 §, mål enligt 29 a § om&lt;br&gt;återbetalning av avgift samt mål&lt;br&gt;som rör tvist mellan huvudman och&lt;br&gt;fastighetsägare om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rätt att bruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud-&lt;br&gt;man och fastighetsägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 29, 29 a eller 30 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 29 eller 30 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. annan va-fråga, som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:134.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om&lt;br&gt;Statens va-nämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 och 18 §§ lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför med ordföranden ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller&lt;br&gt;avskrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när talan i målet medgivits eller partema endast begär stadfästelse&lt;br&gt;av förlikning, vid meddelande av beslut enligt 15 § samt vid prövning av&lt;br&gt;fråga om att överlämna ett mål till annan myndighet enligt lagen&lt;br&gt;(1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och&lt;br&gt;fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när saken är uppenbar eller&lt;br&gt;målet är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning som avses i första&lt;br&gt;stycket kan enligt uppdrag av ord-&lt;br&gt;föranden också&lt;br&gt;annan lagfaren&lt;br&gt;nämnden, vilken&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 kan enligt uppdrag av&lt;br&gt;ordföranden också ombesörjas av&lt;br&gt;annan lagfaren tjänsteman vid&lt;br&gt;nämnden, vilken förordnats därtill&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ombesörjas av&lt;br&gt;tjänsteman vid&lt;br&gt;förordnats därtill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inlaga, kallelse, förelägg-&lt;br&gt;ande, beslut eller annan handling&lt;br&gt;enligt bestämmelse i denna lag&lt;br&gt;eller eljest tillställas part, sker det&lt;br&gt;genom delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall nämnden underrätta någon&lt;br&gt;om innehållet i en handling eller&lt;br&gt;om något annat, får det ske genom&lt;br&gt;delgivning. Delgivning skall an-&lt;br&gt;vändas, om det är särskilt föreskri-&lt;br&gt;vet eller om det med hänsyn till&lt;br&gt;syftet med bestämmelsen om under-&lt;br&gt;rättelse framgår att delgivning bör&lt;br&gt;ske, men bör i övrigt användas&lt;br&gt;bara om det krävs med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:853.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut är sådant som avses i 16 § första stycket, skall beslutet Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;delges part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 maj 1995 om direktiv (dir. 1995:90) för en&lt;br&gt;översyn av bl.a. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avlopps-&lt;br&gt;anläggningar (va-lagen). Uppdraget lämnades till Plan- och byggutred-&lt;br&gt;ningen (M 1992:03). I uppdraget ingår bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva kommunens skyldighet att ordna vatten- och avloppsförsörjning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- undersöka möjligheterna att bättre samordna kommunens ansvar med&lt;br&gt;den enskilde fastighetsägarens i syfte att få till stånd ett bättre resurs-&lt;br&gt;utnyttjande och lokala kretsloppsanpassade lösningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- granska principerna för avgifter, taxa och redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överväga möjligheterna att anpassa avgifter och taxa till miljö- och&lt;br&gt;naturresursförhållanden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- granska va-lagens normgivningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Vatten- och avloppsverksföreningen (VAV), Stockholms stad&lt;br&gt;och Svenska kommunförbundet har i skrivelser till Miljödepartementet&lt;br&gt;betonat vikten av att va-lagen ändras i olika avseenden och att dessa&lt;br&gt;ändringar kommer till stånd så snart som möjligt. De har därvid hänvisat&lt;br&gt;bl.a. till ett förslag till ny va-lag som utarbetats av en arbetsgrupp inom&lt;br&gt;den av Civildepartementet våren 1992 tillsatta Avgiftsgruppen (C 1992:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från VAV:s sida har föreslagits att några särskilt angelägna frågor&lt;br&gt;behandlas med förtur vid sidan av Plan- och byggutredningens arbete. En&lt;br&gt;sådan ordning skulle kunna leda till att dessa ändringar i va-lagen kan&lt;br&gt;träda i kraft redan under år 1996. Som särskilt angelägna har framhållits&lt;br&gt;frågor om fördelning av avgiftsuttaget vid t.ex. knapphet på resurser,&lt;br&gt;förskott på anläggningsavgift, behovet av förbindelsepunkt vid lokalt&lt;br&gt;omhändertagande av dagvatten (LOD) samt va-huvudmannens möjlighet&lt;br&gt;att godkänna en fastighets va-installation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödepartementet har behandlat de angivna frågorna i promemorian&lt;br&gt;Avgifter i va-lagen (Ds 1995:71). Där lämnas förslag som syftar till att&lt;br&gt;ge huvudmannen för en va-anläggning ökade möjligheter att använda&lt;br&gt;särtaxa för anläggningsavgifter, möjlighet att använda säsongstaxa samt&lt;br&gt;rätt att ta ut förskott på anläggningsavgift. En sammanfattning av&lt;br&gt;promemorian finns i bilaga 1. Det lagförslag som lämnats i promemorian&lt;br&gt;finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens va-nämnd har i promemorian Rationalisering av formerna för&lt;br&gt;prövning av mål och ärenden vid Va-nämnden lämnat förslag till&lt;br&gt;ändringar av de förfaranderegler som nämnden har att tillämpa i mål och&lt;br&gt;ärenden enligt va-lagen. Förslagen avser bl.a. ändring av domför-&lt;br&gt;hetsreglema och kravet på delgivning av handlingar. Promemorian finns&lt;br&gt;i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödepartementet har remitterat båda promemoriorna. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns till-&lt;br&gt;gängliga i Miljödepartementet (dnr M95/4707/9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen erinran i sak mot förslagen i remissen. Lagrådet har&lt;br&gt;dock uttalat att förslagen i fråga om 8 § andra stycket och 26 § tredje&lt;br&gt;stycket va-lagen bör ges en annorlunda utformning. Regeringen har följt&lt;br&gt;Lagrådets förslag med en mindre språklig avvikelse i 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändamålet med allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-anlägg-&lt;br&gt;ningar) är att tillgodose hushållens normala behov av vatten- och&lt;br&gt;avloppsförsörjning. Den som driver en allmän va-anläggning, dvs.&lt;br&gt;anläggningens huvudman, skall därför i första hand utrusta anläggningen&lt;br&gt;med anordningar som är nödvändiga med hänsyn till hushållens behov.&lt;br&gt;Industriföretag och andra brukare som har särskilda krav beträffande&lt;br&gt;vattenkvalitet eller särskilt behov av avloppsrening har i dessa delar i&lt;br&gt;princip att själva svara för sin va-försörjning. Detta kan i och för sig ske&lt;br&gt;genom anslutning till en allmän va-anläggning men anslutningen sker då&lt;br&gt;med stöd av en särskild överenskommelse och omfattas inte av lagen&lt;br&gt;(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-anläggningens huvudman fastställer det område inom vilket&lt;br&gt;vattenförsörjning och avlopp har ordnats eller skall ordnas genom&lt;br&gt;anläggningen Detta område utgör anläggningens verksamhetsområde.&lt;br&gt;Inom verksamhetsområdet har huvudmannen en skyldighet att till-&lt;br&gt;handahålla både vatten och avlopp. Den som äger en fastighet inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet skall betala avgifter till huvudmannen om fastigheten&lt;br&gt;behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte&lt;br&gt;med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen.&lt;br&gt;Avgiftsskyldigheten inträder när huvudmannen har upprättat en förbindel-&lt;br&gt;sepunkt och därefter underrättat fastighetsägaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall bestämma en taxa som anger grunderna för&lt;br&gt;beräkning av avgifterna. Vid utformningen av taxan skall beaktas bl.a. att&lt;br&gt;det totala avgiftsuttaget inte far överskrida vad som behövs för att täcka&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för anläggningen (självkostnadsprincipen).&lt;br&gt;Avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och&lt;br&gt;rättvis grund (den sociala kostnadsfördelningsregeln).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Fördelning av avgiftsuttaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgift som huvudmannen för en allmän va-anläggning tar ut far inte&lt;br&gt;överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningen. Avgift kan tas ut som engångsavgift (anläggningsavgift) Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;eller som periodisk avgift (brukningsavgift). Anläggningsavgift tas&lt;br&gt;normalt ut i samband med att en fastighet ansluts till en allmän va-an-&lt;br&gt;läggning. Avgiften skall i princip motsvara fastighetens andel av&lt;br&gt;kostnaderna för anläggandet av va-anläggningen. Med brukningsavgift&lt;br&gt;avses en avgift som tas ut periodiskt och som är avsedd att täcka&lt;br&gt;fastighetens andel i kostnaderna för driften av va-anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens uttag av avgifter skall som huvudregel fördelas mellan&lt;br&gt;fastigheterna efter den ”nytta” som de anses ha av va-anläggningen.&lt;br&gt;Detta uttrycks i va-lagen på så sätt att avgiftsskyldigheten skall fördelas&lt;br&gt;mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund. Det innebär att en&lt;br&gt;fastighet som ligger intill vatten- eller avloppsverket far betala samma&lt;br&gt;avgift som en fastighet som ligger långt från verket. Lika nyttighet&lt;br&gt;betingar således samma pris oberoende av transportsträcka. Denna&lt;br&gt;nyttoprincip, som också är ett uttryck för den kommunala likställig-&lt;br&gt;hetsprincipen, far som huvudregel genombrytas bara när det finns&lt;br&gt;avsevärda kostnadsskillnader i fråga om va-försörjningen för fastig-&lt;br&gt;heterna. Högsta domstolen har (NJA 1981 s. 640 I) uttryckt saken så att&lt;br&gt;va-avgiften i princip skall bestämmas med hänsyn till den huvudsakliga&lt;br&gt;nytta som varje särskild fastighet har av va-anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för undantag från huvudregeln redovisas av Åke&lt;br&gt;Bouvin - Jörgen Qviström (VA-lagstiflningen En kommentar, 2:a uppl.&lt;br&gt;1993, s. 119) enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Ehuru förarbetena till lagstiftningen inte kan sägas vara helt tydliga i&lt;br&gt;förevarande hänseende måste emellertid, enligt Högsta domstolen,&lt;br&gt;kravet på skälig och rättvis fördelning anses innebära, att nyttoprincipen&lt;br&gt;kan och skall frångås när det beträffande viss fastighet föreligger&lt;br&gt;sådana särförhållanden i fråga om dess beskaffenhet och läge eller&lt;br&gt;förhållandena i övrigt som är ägnade att relativt sett avsevärt fördyra&lt;br&gt;eller förbilliga va-försörjningen till fastigheten. Detta har motsvarande&lt;br&gt;tillämpning när särförhållandena gäller flera fastigheter (R 1976 Ab&lt;br&gt;378). Om kostnaderna att förse ett visst bebyggelseområde med vatten&lt;br&gt;och avlopp ställer sig avsevärt högre än inom verksamhetsområdet i&lt;br&gt;övrigt, skall kostnadsskillnaden alltså föranleda huvudmannen att&lt;br&gt;besluta en högre särtaxa för detta bebyggelseområde. Enligt NJA&lt;br&gt;1981:640 II skall kostnadsjämförelsen göras efter förhållandena vid den&lt;br&gt;allmänna va-anläggningen som helhet. Avgöranden från Va-nämnden&lt;br&gt;och Vattenöverdomstolen ger vid handen att huvudmannen har&lt;br&gt;bevisbördan för att förhållandena verkligen är sådana att rätt till ett&lt;br&gt;högre taxeuttag för viss bebyggelse föreligger. I den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen har kravet på kostnadsskillnad uppenbarligen hållits högt,&lt;br&gt;dock utan att närmare preciseras, och huvudmannen har i många fall&lt;br&gt;misslyckats fullgöra bevisskyldigheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från senare tid kan noteras två avgöranden (NJA 1993 s. 700 I och II)&lt;br&gt;där Högsta domstolen godtagit taxor med för vissa fastigheter förhöjd&lt;br&gt;anläggningsavgift. I båda avgörandena fann Högsta domstolen att&lt;br&gt;särförhållanden - svåra markförhållanden resp, stort avstånd (ca 500 m)&lt;br&gt;till ledningsnätet - avsevärt fördyrat va-försörjningen till fastigheterna.&lt;br&gt;Vidare beaktade Högsta domstolen att ytterligare bebyggelse under &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;j j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överskådlig framtid inte planerades att anslutas till utbyggnaden av det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya va-nätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade fallen har gällt anläggningsavgifter. Däremot synes&lt;br&gt;varken Högsta Domstolen eller Vattenöverdomstolen vid något tillfälle ha&lt;br&gt;godtagit att brukningsavgifter utformats såsom säsongstaxa eller särtaxa.&lt;br&gt;Från Statens va-nämnd kan dock noteras ett fall (BVa 39/90) av särskilt&lt;br&gt;intresse. Va-nämnden godtog här att huvudmannen bestämde avgiften&lt;br&gt;med utgångspunkt från förhållandena den månad under året då vattenför-&lt;br&gt;brukningen var som högst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian redovisas den kritik som bl.a. Vatten- och&lt;br&gt;avloppsverksföreningen (VAV) har framfört mot den gällande ordningen.&lt;br&gt;VAV anser att det i stort sett inte ges några möjligheter att differentiera&lt;br&gt;va-taxan efter lokala förhållanden. Vidgade möjligheter att differentiera&lt;br&gt;taxan skulle enligt VAV bidra till att de allmänna va-anläggningamas&lt;br&gt;resurser utnyttjades mer effektivt, vilket skulle komma hela va-kollektivet&lt;br&gt;till godo i form av bättre service eller lägre avgifter. Som exempel har&lt;br&gt;VAV nämnt en prissättning som tar hänsyn till sådana lokala förhållanden&lt;br&gt;som vattenbrist eller att den befintliga va-anläggningens kapacitet är fullt&lt;br&gt;utnyttjad. Sådan prissättning skulle kunna användas vid utformandet av&lt;br&gt;t.ex. en säsongstaxa eller en särskild industritaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att den gällande ordningen är utformad med&lt;br&gt;utgångspunkt i att vattenförsörjning och omhändertagande av avloppsvatt-&lt;br&gt;en är grundläggande för hälsa och välfärd. Samtidigt är det en verksamhet&lt;br&gt;som innebär att den allmänna va-anläggningens huvudman har en&lt;br&gt;monopolställning inom sitt verksamhetsområde. Det finns därför särskild&lt;br&gt;anledning att uppmärksamma vilka principer som bör gälla för bl.a. taxa&lt;br&gt;och uttag av avgifter. I likhet med vad som gäller i dag måste brukarna&lt;br&gt;ha ett starkt skydd mot att utsättas för en godtycklig prissättning.&lt;br&gt;Samtidigt är det angeläget att de allmänna va-anläggningama utformas&lt;br&gt;och drivs på ett rationellt sätt och med beaktande av miljö-, hälso- och&lt;br&gt;resurshushåll ni ngsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rationell drift leder till att brukarna far en bättre service och lägre&lt;br&gt;avgifter. Minst lika viktigt är emellertid att en rationell drift skapar bättre&lt;br&gt;möjligheter att tillgodose allmänna miljö- och hälsoskyddsintressen. Om&lt;br&gt;avgifterna tillåts spegla kostnaderna för de tjänster som va-verken&lt;br&gt;tillhandahåller skulle detta hos brukarna sannolikt leda till en större&lt;br&gt;medvetenhet om värdet av tjänsterna. I bristsituationer eller andra&lt;br&gt;motsvarande situationer då va-försörjningen är hårt ansträngd skulle en&lt;br&gt;ökad medvetenhet och ett ändrat beteende hos brukarna kunna leda till&lt;br&gt;att huvudmannen far bättre möjligheter att hushålla med resurserna. Med&lt;br&gt;den utgångspunkten borde därför en något friare prissättning kunna&lt;br&gt;tillåtas om det främjar miljö-, hälso- och resurshushållningsaspekter och&lt;br&gt;samtidigt kan ske utan att brukarnas intressen riskerar att skadas. Som&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 3 har Plan- och byggutredningen i uppdrag att göra&lt;br&gt;en mera allmän översyn av va-lagen. I avvaktan på resultatet av detta&lt;br&gt;arbete föreslås nu endast vissa begränsade ändringar i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Differentiering av anläggningsavgiften&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Huvudmannen for en allmän va-anläggning&lt;br&gt;ges ökade möjligheter att differentiera anläggningsavgiften. Särskild&lt;br&gt;avgift far bestämmas om speciella förhållanden medför att kost-&lt;br&gt;naden för en fastighets eller en grupp av fastigheters vattenförsörj-&lt;br&gt;ning och avlopp i beaktansvärd omfattning avviker från vad som i&lt;br&gt;övrigt gäller inom verksamhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsenligt med regering-&lt;br&gt;ens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna tillstyrker i sak&lt;br&gt;att kraven för en differentiering av anläggningsavgiften sätts något lägre&lt;br&gt;än i dag. Villaägarna avstyrker dock med hänvisning till att det allmänna&lt;br&gt;intresset av en rationalisering av de allmänna va-anläggningama inte far&lt;br&gt;drivas på bekostnad av den enskilde brukarens rättssäkerhet. Från flera&lt;br&gt;håll, bl.a. Kammarrätten i Jönköping och Riksrevisionsverket, har&lt;br&gt;efterlysts en precisering av vilken nivå som avses med begreppet&lt;br&gt;beaktansvärd omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är i dag en grundläggande princip&lt;br&gt;att en och samma taxa skall gälla inom en allmän va-anläggnings hela&lt;br&gt;verksamhetsområde. Det finns endast begränsade möjligheter att&lt;br&gt;bestämma en taxa som innebär att en särskild anläggningsavgift skall&lt;br&gt;gälla för vissa fastigheter inom området. Av redovisningen i avsnitt 5.1&lt;br&gt;framgår att kraven för att använda en särskild anläggningsavgift blivit&lt;br&gt;något högt ställda i den praktiska tillämpningen. Från allmän synpunkt&lt;br&gt;bör det vara en fördel om det skapas ökade möjligheter att anpassa taxan&lt;br&gt;till lokala förhållanden. Detta synsätt delas av de flesta remissinstanserna.&lt;br&gt;Förutom det allmänna intresset av att va-anläggningama drivs rationellt&lt;br&gt;bör en ökad flexibilitet kunna leda till att man vid anläggande och&lt;br&gt;utbyggnad av vatten- och avloppssystem i högre grad än i dag överväger&lt;br&gt;lokala, kretsloppsanpassade anläggningar. En ökad möjlighet till lokal&lt;br&gt;anpassning med här angivna utgångspunkter torde i allmänhet inte&lt;br&gt;medföra någon risk att brukarna skall bli otillbörligt missgynnade.&lt;br&gt;Regeringen finner därför att kraven för bestämmande av en särskild&lt;br&gt;anläggningsavgift bör kunna ställas något lägre än enligt gällande praxis.&lt;br&gt;En sådan ökad flexibilitet som avses här innebär att en särskild an-&lt;br&gt;läggningsavgift kan vara både högre och lägre än vad som i övrigt gäller&lt;br&gt;inom ett verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särtaxa för anläggningsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för bestämmande av en särtaxa har i&lt;br&gt;praxis ansetts vara att det skall finnas sådana särförhållanden som medför&lt;br&gt;att kostnaden för fastighetens va-försörjning avviker från vad som i&lt;br&gt;övrigt är normalt inom den allmänna va-anläggningens verksamhetsområ-&lt;br&gt;de. Med särförhållanden avses då i första hand områdets topografiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller geologiska karaktär. Det har däremot varit mera tveksamt i vilken&lt;br&gt;utsträckning det kan godtas att ett stort avstånd från den allmänna&lt;br&gt;va-anläggningen skall kunna motivera en särtaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisas i promemorian har Statens va-nämnd föreslagit att redan&lt;br&gt;beaktansvärda kostnadsskillnader skall tillåtas slå igenom i avgiftssätt-&lt;br&gt;ningen. I promemorian angavs att uttrycket ”beaktansvärd” borde utmärka&lt;br&gt;att det skulle vara fråga om en skillnad som visserligen är klart markerad&lt;br&gt;utan att det för den skull behöver vara fråga om rena undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenöverdomstolen har i sitt remissyttrande anfört att kraven för&lt;br&gt;differentiering av anläggningsavgiften kan sänkas något i förhållande till&lt;br&gt;vad som gäller i dag. Domstolen anser dock att förslaget i promemorian&lt;br&gt;innebär alltför lågt ställda krav. Enligt domstolens bedömning skulle&lt;br&gt;begreppet ”beaktansvärd” innebära att särtaxa skulle kunna användas när&lt;br&gt;kostnadsskillnaden är i storleksordningen 15-20 procent. Ett så lågt krav&lt;br&gt;skulle kunna leda till att det uppkommer ett stort antal särtaxor inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet och att den s.k. nyttoprincipen uttunnas i alltför hög&lt;br&gt;grad. Vattenöverdomstolen föreslår i stället att särförhållanden skall fa&lt;br&gt;beaktas först då dessa i ”betydande” omfattning avviker från det normala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens praxis (jfr NJA 1993:700, I) kan uppfattas så att&lt;br&gt;begreppet ”avsevärt” innebär att en särtaxa kan användas när kost-&lt;br&gt;nadsskillnaderna är i storleksordningen 50 procent. Regeringen delar&lt;br&gt;Vattenöverdomstolens bedömning såtillvida att en sänkning av nivån till&lt;br&gt;så små kostnadsskillnader som 15-20 procent normalt sett inte bör utgöra&lt;br&gt;skäl att bestämma en särtaxa. Det bör framhållas att enbart den om-&lt;br&gt;ständigheten att det finns en kostnadsskillnad enligt gällande praxis inte&lt;br&gt;utgör en tillräcklig grund för att bestämma en särtaxa. En grundläggande&lt;br&gt;förutsättning är att kostnadsskillnaden uppkommit på grund av särför-&lt;br&gt;hållanden. I den delen innebär förslaget i promemorian ingen skillnad mot&lt;br&gt;den praxis som utvecklats genom Högsta domstolens avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av förutsättningarna för en särtaxa bör hänsyn även&lt;br&gt;tas till det antal fastigheter som berörs. Gäller utbyggnaden av va-anlägg-&lt;br&gt;ningen endast några fa fastigheter bör kravet på kostnadsskillnad normalt&lt;br&gt;hållas högt. För den enskilde fastighetsägaren finns då ofta inget annat&lt;br&gt;alternativ än en anslutning till den befintliga allmänna anläggningen. I&lt;br&gt;dessa fall gör sig konsumentintresset starkt gällande. Detta intresse&lt;br&gt;innebär att inte varje avvikelse från den normala kostnadsbilden skall&lt;br&gt;kunna utgöra grund för en särskild anläggningsavgift. Det bör i sådana&lt;br&gt;fall vara fråga om kostnadsskillnader som närmar sig den nivå som&lt;br&gt;Högsta domstolen i dag godtagit. Det bör framhållas att konsument-&lt;br&gt;intresset innebär att det också finns en övre gräns för hur mycket den&lt;br&gt;särskilda anläggningsavgiften kan fa avvika från den som i övrigt gäller&lt;br&gt;för den aktuella anläggningen. Detta följer av att det grundläggande&lt;br&gt;kravet på fördelning efter skälig och rättvis grund fortfarande ligger kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid större utbyggnader, t.ex. i samband med en nyexploatering, finns&lt;br&gt;det normalt flera alternativ att ordna va-försörjningen. Förutom en&lt;br&gt;anslutning till nätet för den allmänna va-anläggningen finns ofta&lt;br&gt;alternativet att ordna en lokal va-anläggning. Den som avser att&lt;br&gt;exploatera området har då att jämföra de olika alternativen med ut-&lt;br&gt;gångspunkt från bl.a. kostnader för anläggande och drift av anläggningen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en nyexploatering av ett område framstår det som naturligt att det Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;skall vara de faktiska kostnaderna för de skilda alternativen som skall&lt;br&gt;ligga till grund för bedömningen, inte en jämförelse mellan taxa och&lt;br&gt;faktiska kostnader. Ökade möjligheter att använda särskild anläggnings-&lt;br&gt;avgift kan därför i vissa områden förbättra möjligheterna att fa till stånd&lt;br&gt;lokala miljö- och kretsloppsanpassade lösningar, i stället för att ge&lt;br&gt;exploatören ett ekonomiskt intresse av att välja en lösning som från&lt;br&gt;kostnads- eller miljösynpunkt är mindre lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot bakgrund av det anförda att förutsättningarna för&lt;br&gt;en särtaxa inte låter sig kvantifieras i form av en procentsats för alla&lt;br&gt;situationer. Kostnadsskillnaderna måste också som nyss nämnts ställas i&lt;br&gt;relation till den planerade utbyggnaden. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;bör den avvägning som skall göras, trots de invändningar som framförts&lt;br&gt;från vissa remissinstanser, kunna uttryckas så att kostnaderna för en viss&lt;br&gt;fastighets eller vissa fastigheters vattenförsörjning eller avlopp i&lt;br&gt;beaktansvärd omfattning skall avvika från vad som i övrigt gäller inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet för att en särskild anläggningsavgift skall kunna&lt;br&gt;användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget bygger på att kostnaderna för en viss fastighets eller vissa&lt;br&gt;fastigheters va-försörjning skall jämföras med de kostnader som i övrigt&lt;br&gt;gäller inom verksamhetsområdet. Ett särskilt problem uppstår om en&lt;br&gt;kommun direkt eller genom ett kommunalt bolag driver olika anlägg-&lt;br&gt;ningar med skilda verksamhetsområden. 1 praxis har ansetts att samma&lt;br&gt;taxa skall gälla över hela kommunen. Mot den bakgrunden anser&lt;br&gt;regeringen att jämförelsen bör avse samtliga de verksamhetsområden&lt;br&gt;inom vilka kommunen driver va-anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att kravet på kostnadsskillnader ställs något lägre än i dag ökar&lt;br&gt;huvudmannens möjligheter att differentiera taxan efter lokala för-&lt;br&gt;hållanden. En sådan förändring kan antas fa stor betydelse vid utbyggnad&lt;br&gt;av allmänna anläggningar inom s.k. saneringsområden, dvs. äldre&lt;br&gt;bebyggelseområden med bristfällig va-försörjning och där särförhållanden&lt;br&gt;gör utbyggnaden särskilt kostsam. Genom att särtaxan kan innebära både&lt;br&gt;högre och lägre avgifter skapas ökade förutsättningar för att lokala miljö-&lt;br&gt;och kretsloppsanpassade lösningar kan bli ett reellt alternativ till en&lt;br&gt;anslutning till verksamhetsområdets huvudanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt område för tillämpningen av särtaxa gäller anslutning&lt;br&gt;av fastigheter som används för näringsverksamhet. Som tidigare nämnts&lt;br&gt;(avsnitt 4) har industriföretag och andra brukare än hushåll i vissa fall att&lt;br&gt;själva svara för sin va-försörjning. Va—lagen kan dock vara tillämplig på&lt;br&gt;företag som har ett volymmässigt stort behov av vatten- och avlopps-&lt;br&gt;rening. Anslutningen kan i ett sådant fall medföra att huvudmannen&lt;br&gt;tvingas till en kostsam utbyggnad av va-anläggningen. Förslaget kommer&lt;br&gt;att skapa förutsättningar för avgifter som bättre speglar de verkliga&lt;br&gt;kostnaderna för en anslutning av sådana fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3 Säsongstaxa för brukningsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Huvudmannen för en allmän va-anläggning&lt;br&gt;ges möjlighet att fastställa en brukningsavgift som innebär att&lt;br&gt;avgiften för en viss mindre del av året far bestämmas till ett högre&lt;br&gt;belopp (säsongstaxa) än vad som bestäms för huvuddelen av året.&lt;br&gt;Säsongstaxan far användas om det med hänsyn till vattenförsörj-&lt;br&gt;ningen, behovet av en tillfredsställande avloppsrening eller av andra&lt;br&gt;skäl behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär. Avgiften&lt;br&gt;får bestämmas med tillämpning av en taxenivå som är högst&lt;br&gt;dubbelt så hög som den som tillämpas för huvuddelen av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om en möjlighet för huvudmannen att&lt;br&gt;använda en säsongstaxa har i sak med endast få undantag tillstyrkts eller&lt;br&gt;lämnats utan erinran. Några remissinstanser, däribland Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet och Vatten- och avloppsverksföreningen (VAV), ifrågasätter&lt;br&gt;dock behovet av en gräns för avgifternas storlek. Andra instanser, bl.a.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, vill ha ett klargörande av vad som skall anses&lt;br&gt;som den normala avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Huvudmannens möjlighet att&lt;br&gt;differentiera brukningsavgifter är, som framgår av avsnitt 5.1, mycket&lt;br&gt;begränsad. De problem som uppmärksammats beträffande möjligheten att&lt;br&gt;differentiera avgifter omfattar både frågor om skälig och rättvis fördelning&lt;br&gt;av avgifterna och frågor kring vattenförsörjningen som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tillgången på vatten av god kvalitet totalt sett är tillfredsställ-&lt;br&gt;ande i Sverige finns det områden där vattenförsörjningen är ett problem.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. områden där renvatten är en bristvara, t.ex. i många av&lt;br&gt;skärgårdskommunerna, och områden där anläggningar för vattenförsörj-&lt;br&gt;ningen av kostnadsskäl inte är fullt utbyggda. Det senare gäller ofta för&lt;br&gt;kommuner med en stor andel fritidsbebyggelse. I sådana kommuner kan&lt;br&gt;det uppstå behov av att anpassa en anläggnings kapacitet till förut-&lt;br&gt;sättningar som gäller under några månader om året. I bl.a. skärgårds-&lt;br&gt;kommuner och fjällkommuner med många fritidshus eller med turist-&lt;br&gt;anläggningar kan problemen vara påtagliga, särskilt om vattenförsörjning-&lt;br&gt;en är beroende av tillgång till grundvatten eller om särskilda avloppslös-&lt;br&gt;ningar behövs för den period då belastningen är som störst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om skyddet av grundvatten och dess betydelse för vattenförsörj-&lt;br&gt;ningen har behandlats utförligt av Grundvattenutredningen (M 1993:15).&lt;br&gt;Enligt utredningen har problem med brist på vatten visat sig lokalt i&lt;br&gt;många områden främst längs kusterna. Utredningen anger också i sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Grundvattenskydd (SOU 1995:45) som mål för en bättre&lt;br&gt;hushållning med grundvattnet bl.a. att allmänna försiktighets-,&lt;br&gt;resurshushållnings- och miljöaspekter motiverar en återhållsamhet med&lt;br&gt;vattenförbrukningen även utanför områden där det finns en bristsituation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Grundvattenutredningen redovisat är det viktigt att brukarna på Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;olika sätt uppmärksammas på att vatten inte är en oändlig resurs. Syftet&lt;br&gt;kan delvis nås genom information och föreskrifter om användningen av&lt;br&gt;vatten. Ett komplement till dessa åtgärder bör emellertid kunna vara att&lt;br&gt;brukningsavgiftema för vatten i vissa fall tillåts variera över året, dvs.&lt;br&gt;någon form av knapphetsprissättning. Inom områden där brist på vatten&lt;br&gt;förekommer är vattentillgången ofta lägst just under den tid av året då&lt;br&gt;efterfrågan är som störst. Även om vatten far anses vara en relativt&lt;br&gt;prisokänslig vara saknar priset ändå inte betydelse for användandet. Om&lt;br&gt;avgiften när tillgången är knapp är markerat högre än den avgift som&lt;br&gt;gäller under huvuddelen av året finns det skäl att anta att priset kan&lt;br&gt;fungera som ett styrmedel. I en bristsituation bör differentierade avgifter&lt;br&gt;således kunna stimulera till en bättre hushållning med vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoden att genom differentierade taxor skapa styrmedel för att uppnå&lt;br&gt;ett från miljö- och resurshushåliningssynpunkt önskvärt beteende är inte&lt;br&gt;ny. Inom den kommunala renhållningen infördes redan år 1991&lt;br&gt;(SFS 1991:647) en motsvarande möjlighet för kommunen att differentiera&lt;br&gt;renhållningstaxan. Målet i det sammanhanget var att stimulera till&lt;br&gt;källsortering av avfall. Utvecklingen har visat att differentierade&lt;br&gt;renhåll ni ngstaxor är ett verksamt bidrag till arbetet för att nå miljömålen&lt;br&gt;inom avfallsområdet. Även om problemen med brist eller knapphet på&lt;br&gt;vatten är begränsade geografiskt sett, finns det anledning att anta att&lt;br&gt;liknande styrmedel kan vara verksamma även när det gäller hushållning&lt;br&gt;med vatten. Regeringen anser att huvudmannen för en allmän va-anlägg-&lt;br&gt;ning bör ha möjlighet att av miljö- och resurshushållningsskäl anta en&lt;br&gt;särskild taxa för perioder med särskilt hög vattenförbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sida av behovet av differentierade avgifter är som nämnts&lt;br&gt;frågan om en skälig och rättvis fördelning av va-kostnadema. Frågan är&lt;br&gt;särskilt aktuell i kommuner där en hög andel av fastigheterna är avsedda&lt;br&gt;för fritidsboende eller olika typer av turistanläggningar. I sådana&lt;br&gt;kommuner förutsätter hänsynen till både miljön och hälsan att va-anlägg-&lt;br&gt;ningama tillförs den extra kapacitet som behövs för att under ett par&lt;br&gt;månader möta behov av mer säsongsbetonad karaktär. Huvudmannen kan&lt;br&gt;tillgodose behovet av extra kapacitet på olika sätt. En väg är att&lt;br&gt;va-anläggningen dimensioneras efter behovet under högsäsong. Detta har&lt;br&gt;dock nackdelen att anläggningen under större delen av året har över-&lt;br&gt;kapacitet. En annan väg är att behovet tillgodoses genom mer tillfälliga,&lt;br&gt;ofta kostsamma lösningar. Dagens taxesystem med begränsade möjlig-&lt;br&gt;heter till differentiering kan då medföra att de boende i kommunen far&lt;br&gt;bära en förhållandevis stor del av avgifterna. Det kan emellertid&lt;br&gt;ifrågasättas om det är skäligt och rättvist att de permanent boende i&lt;br&gt;kommunen skall belastas med högre brukningsavgifter av den an-&lt;br&gt;ledningen att huvudmannen vidtar åtgärder av tillfällig, säsongsbetonad&lt;br&gt;karaktär för att tillgodose ett behov som föreligger under en begränsad&lt;br&gt;del av året på grund av turism eller fritidsboende. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att även kostnadsaspekten bör kunna vara en grund för att tillåta&lt;br&gt;huvudmannen att i vissa fall anta en särskild taxa för perioder med&lt;br&gt;särskilt hög belastning på den allmänna va-anläggningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om säsongstaxa har en naturlig anknytning till att vattenför- Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;brukningen är särskilt hög under en viss period av året. Det hindrar dock&lt;br&gt;inte att en säsongstaxa kan vara motiverad också med hänsyn till&lt;br&gt;förhållandena när det gäller avloppsreningen. Länsstyrelsen i Kopparbergs&lt;br&gt;län har i sitt remissyttrande uppmärksammat situationen i flera fjällkom-&lt;br&gt;muner där det förekommer mycket stora säsongsmässiga variationer&lt;br&gt;hänförliga till turism och fritidsboende. I dessa kommuner gäller&lt;br&gt;problemen enbart avloppshanteringen. Inom flera områden ingår inte ens&lt;br&gt;vattenförsörjningen i den allmänna anläggningens verksamhet. I&lt;br&gt;fjällkommunema Malung och Älvdalen har hänsynen till bl.a. de känsliga&lt;br&gt;recipientema tvingat kommunerna till extraordinära åtgärder som medfört&lt;br&gt;extra kostnader för utbyggnad av bl.a. anläggningar för magasinering av&lt;br&gt;avloppsvatten och dubbla behandlingslinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian knöts inte förutsättningarna för säsongstaxan enbart till&lt;br&gt;vattenförbrukningen, utan även till ”andra behov av säsongsmässig&lt;br&gt;karaktär”. Därmed avsågs även verksamheter med anknytning till&lt;br&gt;avloppshantering. Det kan emellertid finnas skäl att starkare markera att&lt;br&gt;även kostnaderna för att möta ett säsongsmässigt behov av åtgärder för&lt;br&gt;avloppsrening bör kunna läggas till grund för en säsongstaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för att få tillämpa säsongstaxa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enbart den allmänna hänsynen till vattentillgångarna eller intresset av en&lt;br&gt;skälig fördelning av kostnader kan inte anses vara tillräckliga skäl för en&lt;br&gt;säsongstaxa. I likhet med vad som gäller beträffande den kommunala&lt;br&gt;likställighetsprincipen enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) bör&lt;br&gt;det krävas att det skall finnas sakliga skäl för ett avsteg från huvudregeln.&lt;br&gt;Som tidigare redovisats (avsnitt 5.1) har beträffande va-lagen en&lt;br&gt;förutsättning ansetts vara att det i något avgörande hänseende funnits&lt;br&gt;avsevärda skillnader i förhållande till vad som normalt gäller. Förutom&lt;br&gt;vad som i föregående avsnitt föreslagits i fråga om anläggningsavgifter&lt;br&gt;finns det inte anledning att gå ifrån den principen. För att en säsongstaxa&lt;br&gt;skall vara motiverad bör det därför finnas avsevärda skillnader mellan&lt;br&gt;förhållandena under den period då den särskilda taxan avses gälla och&lt;br&gt;situationen under övriga delar av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av vad som är en avsevärd skillnad har ofta gjorts med&lt;br&gt;utgångspunkt från kostnaderna. Kostnadsjämförelser vid en bedömning&lt;br&gt;av vad som skall betraktas som säsongsmässiga behov kan emellertid i&lt;br&gt;vissa fall vara svåra att göra när hänsyn skall tas till skyddet för&lt;br&gt;vattentillgångarna, till särskilda recipientförhållanden eller till de&lt;br&gt;permanentboendes nytta av anläggningen. Sådana jämförelser kommer&lt;br&gt;oundvikligen att innehålla inslag av uppskattade altemativkostnader och&lt;br&gt;kan därför ibland vara en osäker måttstock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer rättvisande alternativ kan därför i många fall vara att utgå från&lt;br&gt;vattenförbrukningen. Det bör tekniskt sett inte innebära några problem att&lt;br&gt;göra relevanta och rimligt noggranna jämförelser mellan vattenförbruk-&lt;br&gt;ningen under högsäsong och förbrukningen av vatten under resten av året.&lt;br&gt;En sådan jämförelse ger ofta ett godtagbart mått på den utbyggnad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett även på avloppsreningssidan. Frågan om det finns avsevärda Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;skillnader bör därför också kunna avgöras med utgångspunkt i vattenför-&lt;br&gt;brukningen inom va-området. Jämförelsen kan då lämpligen avse&lt;br&gt;va-områdets totala vattenförbrukning under perioden med den högsta&lt;br&gt;belastningen och den genomsnittliga vattenförbrukningen under en lika&lt;br&gt;lång period när förbrukningen är normal. För att göra sådana jämförelser&lt;br&gt;kan behövas mätperioder som även beaktar variationer över åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan vad som skall betraktas som en avsevärd skillnad i vattenför-&lt;br&gt;brukningen måste bedömas från fall till fail med hänsyn både till&lt;br&gt;kostnaden för att klara den högre förbrukningen och de problem ett ökat&lt;br&gt;vattenuttag kan innebära. Utgångspunkten bör därvid vara förhållandet&lt;br&gt;inom verksamhetsområdet. Inom områden där det råder en brist på vatten&lt;br&gt;kan redan en ökning av vattenförbrukningen med 20 procent utgöra en&lt;br&gt;avsevärd skillnad, särskilt om tillgången på vatten under denna period är&lt;br&gt;lägre än under andra delar av året. Däremot kan inom områden med en&lt;br&gt;god vattentillgång och även i övrigt goda förhållanden en ökning med 50&lt;br&gt;procent inte regelmässigt anses som en avsevärd skillnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av säsongstaxan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En säsongstaxa innebär givetvis inte någon förändring av den grund-&lt;br&gt;läggande självkostnadsprincipen. En säsongstaxa innebär endast att&lt;br&gt;avgiftsuttaget fördelas annorlunda. Såsom några av remissinstanserna,&lt;br&gt;bl.a. Vattenöverdomstolen, påpekar innebär användandet av en säsongs-&lt;br&gt;taxa att brukningsavgiften för övriga delar av året måste anpassas så att&lt;br&gt;det totala avgiftsuttaget inte blir för högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av avgifterna bör naturligtvis följa regeln om en&lt;br&gt;fördelning efter skälig och rättvis grund. I promemorian föreslogs att det&lt;br&gt;inte borde stå huvudmannen fritt att fördela avgifterna helt efter eget&lt;br&gt;skön. Förslaget om begränsningar i huvudmannens befogenheter har&lt;br&gt;kritiserats av bl.a. VAV som anser att risken för godtycklig prissättning&lt;br&gt;far anses som begränsad. I de fall huvudmannen är ett kommunalt bolag&lt;br&gt;torde kommunen ha stor möjlighet att påverka avgiftsnivån innan den&lt;br&gt;fastställs. Som också framhölls i promemorian finns det inte någon&lt;br&gt;begränsning när det gäller den kommunala renhållningstaxan. Den taxan&lt;br&gt;fastställs emellertid av kommunfullmäktige vilket garanterar en demokra-&lt;br&gt;tisk beslutsprocess. Motsvarande ordning finns inte inom va-området.&lt;br&gt;Tvärtom är det så att kommunen har ett mycket begränsat inflytande över&lt;br&gt;sådana enskilda va-anläggningar som enligt 31 § lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar har allmänförklarats och därför&lt;br&gt;också omfattas av lagen. Regeringen finner mot den bakgrunden att det&lt;br&gt;finns anledning att i vissa avseenden begränsa huvudmannens möjligheter&lt;br&gt;att differentiera taxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhölls att högsta tillåtna avgift enligt säsongstaxan&lt;br&gt;bör vara så hög att det skapas utrymme för att använda taxan som ett&lt;br&gt;styrmedel för vattenförbrukningen. Å andra sidan måste brukarna skyddas&lt;br&gt;mot en oskälig prissättning. En sådan avvägning har också de flesta&lt;br&gt;remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat utan erinran. Uppfattningen delas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock inte av Svenska kommunförbundet som anser att den styrande&lt;br&gt;effekten kan bli helt otillräcklig och att förslaget t.o.m. kan anses som en&lt;br&gt;begränsning i jämförelse med de förutsättningar som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningen mot brukarnas intressen innebär att en säsongstaxa inte&lt;br&gt;kan få innebära att brukningsavgiften höjs obegränsat. Som föreslogs i&lt;br&gt;promemorian bör brukningsavgiften i nu aktuella situationer få be-&lt;br&gt;stämmas till högst den dubbla avgiften jämfört med den som bestäms för&lt;br&gt;huvuddelen av året. Regeringen är medveten om att den föreslagna&lt;br&gt;säsongstaxans styrande effekt kan bli begränsad. Som framhållits i avsnitt&lt;br&gt;5.1 saknas det dock skäl att i detta sammanhang lämna förslag som&lt;br&gt;innebär annat än begränsade ändringar av va-lagen. För tydlighetens skull&lt;br&gt;bör framhållas att med dubbla avgiften avses brukningsavgiftens nivå&lt;br&gt;under en viss tidsperiod jämfört med brukningsavgiftens nivå under&lt;br&gt;övriga delar av året, inte det totala avgiftsuttaget under perioden med&lt;br&gt;säsongstaxa i jämförelse med det totala avgiftsuttaget under hela&lt;br&gt;återstoden av året.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4 Anslutning till allmän va-anläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Huvudman för en allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;inte vara skyldig att låta en fastighet kopplas till anläggningen&lt;br&gt;innan engångsavgift (anläggningsavgift) enligt 27 § har betalats&lt;br&gt;eller, om avgiften skall fördelas, innan godtagbar säkerhet ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att fastighetsägarens rätt&lt;br&gt;att bruka den allmänna anläggningen görs beroende av att föreskriven&lt;br&gt;anläggningsavgift har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att huvudmannen skall ha möjlighet att&lt;br&gt;ta ut anläggningsavgiften i förskott har i huvudsak bemötts positivt.&lt;br&gt;Konsumentverket och Villaägarna anser dock att förslaget strider mot vad&lt;br&gt;som allmänt gäller angående förskottsbetalning vid konsumenttjänster.&lt;br&gt;Flera instanser, bl.a. Statens va-nämnd, ifrågasätter om kravet på&lt;br&gt;betalning bör knytas till brukningsrätten. Va-nämnden är också tveksam&lt;br&gt;över hur förslaget förhåller sig till fastighetsägarens rätt att få avgiften&lt;br&gt;uppdelad på årliga betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvudmannen för en va-anläggning&lt;br&gt;har en långtgående skyldighet att låta en fastighetsägare bruka an-&lt;br&gt;läggningen. Förutsättningarna är att fastigheten ligger inom anläggningens&lt;br&gt;verksamhetsområde och att fastigheten har ett behov av anordningar för&lt;br&gt;vattenförsörjning och avlopp som inte med större fördel kan tillgodoses&lt;br&gt;på annat sätt. Fastighetsägarens brukningsrätt är däremot inte i något&lt;br&gt;avseende kopplad till betalningen av anläggningsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många kommuner uppgår anläggningsavgiften för anslutning av en&lt;br&gt;enstaka villafastighet till mer än 100 000 kr. Avgiften är således av&lt;br&gt;avgörande betydelse för huvudmannens möjlighet att finansiera en&lt;br&gt;utbyggnad av en allmän anläggning. Som framhölls i promemorian har&lt;br&gt;huvudmannen fått allt svårare att driva in anläggningsavgiftema. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller särskilt när fastigheten har sålts kort efter det att den anslutits till Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;den allmänna anläggningen. Huvudmannen är då hänvisad till att försöka&lt;br&gt;driva in avgiften från den tidigare ägaren, något som i praktiken visat sig&lt;br&gt;vara svårt. Förhållandena har också bekräftats av flera remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att de invändningar mot förslaget som framförts&lt;br&gt;av Konsumentverket och Villaägarna utgör tillräckliga skäl mot att införa&lt;br&gt;någon form av förskottsbetalning. Regleringen av vatten och avlopp har&lt;br&gt;en starkt offentligrättslig karaktär. Det är således inte fråga om något&lt;br&gt;normalt avtalsförhållande mellan säljare och köpare. Detta kommer&lt;br&gt;särskilt till uttryck genom huvudmannens skyldighet att tillhandahålla&lt;br&gt;vattenförsörjning och avlopp. Med hänsyn till den skyldigheten har han&lt;br&gt;också ett berättigat intresse av att en utbyggnad av va-anläggningen blir&lt;br&gt;finansierad. Frågan om finansieringen har också en rättviseaspekt. Om&lt;br&gt;anläggningsavgiften inte betalas kommer kostnaderna för utbyggnaden av&lt;br&gt;anläggningen oundvikligen att påverka avgifterna för de övriga brukarna&lt;br&gt;inom anläggningens verksamhetsområde. Regeringen anser det därför&lt;br&gt;angeläget att huvudmannen ges en möjlighet att säkerställa betalningen&lt;br&gt;av anläggningsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Va-nämnden anfört i sitt remissyttrande bör dock inte möjligheten&lt;br&gt;att ta ut betalning knytas till brukningsrätten. Va-nämnden förordar som&lt;br&gt;ett alternativ att möjligheten att ta ut betalning knyts till nästa steg i en&lt;br&gt;fastighets anslutning till det allmänna ledningsnätet, nämligen själva&lt;br&gt;kopplingen till den allmänna anläggningen. Enligt Va-nämndens förslag&lt;br&gt;far en fastighet inte utan huvudmannens medgivande kopplas till en&lt;br&gt;allmän va-anläggning innan föreskriven anläggningsavgift har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar en lösning enligt den modell som Va-nämnden&lt;br&gt;redovisat. Härigenom far huvudmannen också bättre möjligheter att&lt;br&gt;ingripa mot att en fastighet obehörigen kopplas till den allmänna&lt;br&gt;anläggningen. Enligt den gällande ordningen kan huvudmannen endast&lt;br&gt;undantagsvis, som en sista utväg, stänga av vattentillförseln. När det&lt;br&gt;gäller obehörigen anslutna fastigheter föreligger naturligtvis inte samma&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad Lagrådet anfört har bestämmelsen utformats så att&lt;br&gt;huvudmannen inte skall vara skyldig att låta en fastighet kopplas till en&lt;br&gt;allmän va-anläggning innan anläggningsavgiften har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem uppkommer i de fall där fastighetsägaren enligt&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser har rätt att fa anläggningsavgiften fördelad på&lt;br&gt;årliga betalningar under högst tio år. Förutsättningen för en sådan&lt;br&gt;fördelning är att avgiften uppgår till belopp som är betungande med&lt;br&gt;hänsyn till fastighetens bärkraft och övriga omständigheter samt att&lt;br&gt;fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet. Om rätten att ansluta&lt;br&gt;fastigheten till den allmänna anläggningen skall förutsätta att hela&lt;br&gt;avgiften är betald kommer möjligheten till en fördelning att helt förlora&lt;br&gt;sin betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till fördelning av anläggningsavgiften far anses vara ett viktigt&lt;br&gt;skydd för fastighetsägaren. För att inte skyddet skall förloras behöver&lt;br&gt;regeln om tillkoppling utformas så att möjligheten till fördelning&lt;br&gt;bibehålls. En möjlig väg är att föreskriva att redan den första årliga&lt;br&gt;betalningen ger fastighetsägaren rätt att koppla fastigheten till den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna anläggningen. En sådan lösning kan i och för sig anses Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;acceptabel eftersom rätten till fördelning av avgiften förutsätter att&lt;br&gt;godtagbar säkerhet har ställts. Den har dock svagheten att den inte knyter&lt;br&gt;an till det moment som är det viktigaste, nämligen att godtagbar säkerhet&lt;br&gt;har ställts. Det primära är ju att huvudmannen kan säkerställa att hela&lt;br&gt;avgiften blir betald. I de fall fastighetsägaren har rätt att fa betalningen&lt;br&gt;av avgiften fördelad på flera år skall fastighetsägaren ha en möjlighet att&lt;br&gt;koppla sin fastighet till den allmänna anläggningen genom att ställa en&lt;br&gt;godtagbar säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Rationalisering av formerna för prövning av&lt;br&gt;mål och ärenden vid Statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens va-nämnd tillkom år 1970 som en för hela landet central nämnd&lt;br&gt;med exklusiv behörighet att som första instans avgöra tvister i va-ären-&lt;br&gt;den. Förfarandet vid nämnden regleras i lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd. Utöver reglerna i den lagen och i instruktionen (1970:350) för&lt;br&gt;Statens va-nämnd gäller beträffande handläggningen hos nämnden även&lt;br&gt;förvaltningslagen (1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljd mot Va-nämndens beslut sker hos allmän domstol (Svea&lt;br&gt;hovrätt i dess sammansättning som vattenöverdomstol). Det har därför&lt;br&gt;ansetts naturligt att förfarandet enligt lagen om Statens va-nämnd i vissa&lt;br&gt;avseenden anknyter till rättegångsbalken. Det har också ansetts naturligt&lt;br&gt;att Va-nämnden, i den mån förvaltningslagen inte ger någon ledning,&lt;br&gt;beaktar vissa allmänna principer i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förfaranderegler som tillämpas i Va-nämnden har i stora delar stått&lt;br&gt;sig oförändrade sedan lagen infördes år 1976. Det har heller inte&lt;br&gt;framkommit annat än att lagen har skapat förutsättningar för en ändamåls-&lt;br&gt;enlig process i de mål och ärenden som nämnden har att handlägga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets ökande krav på besparingar innebär dock att formerna för&lt;br&gt;en myndighets verksamhet alltid måste prövas. Med beaktande av de krav&lt;br&gt;som rättssäkerheten ställer bör alla möjligheter övervägas som kan leda&lt;br&gt;till en mer rationell hantering av verksamheten. Som ett led i detta arbete&lt;br&gt;har på regeringens uppdrag hos Va-nämnden upprättats promemorian&lt;br&gt;Rationalisering av formerna för prövning av mål och ärenden vid&lt;br&gt;Va-nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Beslutförhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens va-nämnd är beslutför med ordföran-&lt;br&gt;den ensam när saken är uppenbar eller målet är av enkel beskaffen-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden far uppdra åt en lagfaren tjänsteman vid nämnden att&lt;br&gt;handlägga ärenden om stadfästelse av förlikning, fatta beslut i&lt;br&gt;avvaktan på nämndens slutliga beslut, i visst fall pröva frågor om&lt;br&gt;överlämnande av mål till annan myndighet samt i övrigt fatta beslut&lt;br&gt;i ärenden när saken är uppenbar eller målet är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens va-nämnds förslag: Va-nämndens förslag överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med regeringens förslag. Enligt Regeringens förslag skall dock&lt;br&gt;nämndens ordförande fa rätt att uppdra åt annan lagfaren tjänsteman vid&lt;br&gt;nämnden att handlägga ärenden i något fler fall än enligt Va-nämndens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de instanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget har tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran. Några instanser,&lt;br&gt;bl.a. Lunds universitet och Kammarrätten i Jönköping, har föreslagit&lt;br&gt;språkliga justeringar. Vattenöverdomstolen har tillstyrkt förslaget men&lt;br&gt;ifrågasätter om det inte räcker med att ange att målet är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I Va-nämnden sker i dag all materiell&lt;br&gt;prövning med fullsutten nämnd. Bland va-målen förekommer emellertid,&lt;br&gt;liksom i annan dömande verksamhet, sådana mål där saken redan från&lt;br&gt;början eller efter viss förberedelse kan sägas vara uppenbar eller av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet och där den slutliga prövningen inte kräver någon stor&lt;br&gt;sakkunskap på va-området. Det kan t.ex. röra sig om fall av betalnings-&lt;br&gt;vägran där talan bestrids utan angivande av direkta skäl och fall där&lt;br&gt;bestridandet uteslutande grundas på kvittningsgill motfordran av sådan&lt;br&gt;beskaffenhet att den inte kan prövas av Va-nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökade möjligheter för Va-nämndens ordförande att ensam fatta beslut&lt;br&gt;i vissa av nämndens ärenden är helt i överensstämmelse med de principer&lt;br&gt;som gäller inom domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Va-nämndens promemoria föreslås att nämnden skall vara beslutför&lt;br&gt;med ordföranden ensam när saken är uppenbar och när målet annars är&lt;br&gt;av enkel beskaffenhet. Regeringen anser att förslaget är i full överens-&lt;br&gt;stämmelse med de strävanden som i dag måste gälla. Utan att göra avkall&lt;br&gt;på rättssäkerheten bör okomplicerade mål där saken är uppenbar eller där&lt;br&gt;målet är av enkel beskaffenhet kunna avgöras av ordföranden ensam. I&lt;br&gt;dessa mål skulle en sådan ordning också kunna förkorta handläggnings-&lt;br&gt;tiden avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sekreterare hos Va-nämnden har vanligtvis tjänstgjort fiskaler i&lt;br&gt;hovrätt eller kammarrätt. Vissa ändringar i domarkarriären har dock&lt;br&gt;medfört att fiskalema numera bara i begränsad omfattning är tillgängliga&lt;br&gt;för uppdrag av det här slaget. Det har därför blivit allt vanligare att&lt;br&gt;hovrätts- eller kammarrättsassessorer tjänstgör som sekreterare. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingen skapar i viss utsträckning ändrade förutsättningar för arbetet Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;hos nämnden. En positiv sida är att det skapas ökade förutsättningar för&lt;br&gt;att frigöra ordföranden från handläggning av mål och ärenden som är av&lt;br&gt;rutinartad karaktär. En annan sida är att sekreterartjänstema behöver göras&lt;br&gt;mer kvalificerade för att de skall anses som attraktiva och därigenom vara&lt;br&gt;ett meningsfullt steg i domarkarriären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämndens förslag innebär att ordföranden skall få ökade möjligheter&lt;br&gt;att uppdra åt annan lagfaren tjänsteman vid nämnden att handlägga&lt;br&gt;ärenden. Förslaget innefattar ärenden där fråga inte är om en prövning i&lt;br&gt;sak, utan närmast är av expeditionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Lunds Universitet har därvid anfört att prövningen av sådana&lt;br&gt;frågor som avses i förslaget uppenbarligen utan betänkligheter borde&lt;br&gt;kunna överlämnas till nämndens sekreterare, som med sin bakgrund kan&lt;br&gt;anförtros betydligt mera kvalificerade bedömningar vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som Lunds Universitet gett uttryck&lt;br&gt;för. Nämndens sekreterare skulle vid tjänstgöring i domstol haft att&lt;br&gt;självständigt handlägga mål av kvalificerad art. Detta skulle kunna&lt;br&gt;motivera att de hos Va-nämnden anförtroddes betydligt mer kvalificerade&lt;br&gt;uppgifter. Nämndens sakliga kompetens inom va-området och den&lt;br&gt;praxisbildande effekt som dess beslut far medför dock att det finns&lt;br&gt;anledning att iaktta en viss restriktivitet i jämförelse med vad som gäller&lt;br&gt;inom domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att det bör finnas en möjlighet att gå något&lt;br&gt;längre än vad som föreslås i promemorian. Motsvarande betraktelsesätt&lt;br&gt;som kommer till uttryck i förslaget om Va-nämndens beslutförhet bör&lt;br&gt;också kunna anläggas beträffande sekreterares möjlighet att handlägga&lt;br&gt;ärenden. Är ärendet av sådan karaktär att de icke lagfarna ledamöternas&lt;br&gt;deltagande inte är påkallat bör det också kunna handläggas av en&lt;br&gt;sekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Va-nämndens ordförande att svara för att sekretera-&lt;br&gt;ren har tillräcklig erfarenhet för de ärenden som överlämnas. De närmare&lt;br&gt;formerna för överlämnande av ärenden bör utvecklas genom nämndens&lt;br&gt;egna rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Delgivning av handling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Bestämmelserna för Statens Va-nämnd om&lt;br&gt;delgivning av handlingar utformas så att de stämmer överens med&lt;br&gt;vad som gäller i allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Va-nämnds förslag: Om en handling tillställs part endast för&lt;br&gt;kännedom eller endast för att parten skall beredas tillfälle till yttrande&lt;br&gt;behöver delgivning ske bara när det påkallas av omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om lättnader i kravet på delgivning av Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;handlingar har tillstyrkts av de instanser som yttrat sig över förslaget.&lt;br&gt;Vattenövendomstolen föreslår dock att lagtexten utformas i enlighet med&lt;br&gt;förebilderna i 33 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken och 47 §&lt;br&gt;förval tningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I promemorian anförs bl.a. följande.&lt;br&gt;Den nuvarande ordningen att i princip allt material i ett mål skall delges&lt;br&gt;parterna är betungande för handläggningen. Det är inte sakligt befogat&lt;br&gt;med ett så omfattande delgivningskrav. För mindre viktiga underrättelser&lt;br&gt;räcker det normalt med att försändelsen skickas med post i vanligt brev.&lt;br&gt;Efter mönster från ändringen i 33 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;och 47 § förvaltningsprocesslagen (prop. 1990/91:11 s. 52 f) bör en viss&lt;br&gt;uppmjukning kunna ske av delgivningskravet i lagen om Statens&lt;br&gt;va-nämnd. Detta gäller framförallt handlingar som översänds för&lt;br&gt;kännedom när det inte behövs något yttrande eller någon annan åtgärd&lt;br&gt;från mottagarens sida samt underrättelser av olika slag, t.ex. om beviljade&lt;br&gt;anstånd. Också när översändandet bara sker för att ge en part tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig, exempelvis över en återkallelse av talan, bör kommunikationen&lt;br&gt;normalt ske utan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krav på delgivning som i dag uppställs i lagen (1976:839) om&lt;br&gt;Statens va-nämnd är utan tvivel både onödigt kostsamt och betungande.&lt;br&gt;För de allmänna förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna&lt;br&gt;gäller sedan år 1991 förenklade regler för delgivning. I förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen och i rättegångsbalken föreskrivs att om rätten skall underrätta&lt;br&gt;någon om innehållet i en handling eller om något annat skall delgivning&lt;br&gt;användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet&lt;br&gt;med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske. I&lt;br&gt;övrigt skall delgivning tillgripas bara om det är påkallat av hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna. Reglerna innebär att domstolarna skall pröva i varje&lt;br&gt;enskilt fall om en formell delgivning är befogad eller om det räcker t.ex.&lt;br&gt;med att ett meddelande skickas med post på vanligt sätt eller att kontakt&lt;br&gt;tas per telefon. Avgörande för denna bedömning är hur viktigt med-&lt;br&gt;delandet eller handlingen är för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några skäl för att andra regler skall tillämpas i Va-nämnden än de som&lt;br&gt;tillämpas i domstolarna är svåra att finna. Det är allmänt sett också en&lt;br&gt;fördel för rättstillämpningen med enhetliga regler. Va-nämndens beslut&lt;br&gt;överklagas hos allmän domstol. Regeringen anser därför i likhet med&lt;br&gt;Vattenöverdomstolen att kravet på delgivning bör utformas med&lt;br&gt;utgångspunkt i de regler som gäller enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 Statens va-nämnds behörighet i mål om återbetalning&lt;br&gt;av va-avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I va-lagen skall uttryckligen anges att&lt;br&gt;Statens va-nämnd prövar mål om återbetalning av va-avgifter, när&lt;br&gt;en kommun vägrat bygglov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens va-nämnds förslag: överensstämmer med regeringens förslag Prop 1995/96:188&lt;br&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Va-nämnden har i promemorian&lt;br&gt;föreslagit att behörighetsregeln i 37 § lagen (1970:244) om allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) ändras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår att Va-nämnden prövar mål om återbetalning av va-avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 37 § va-lagen anges vilka frågor som prövas av Va-nämnden.&lt;br&gt;Förutom vissa inlösen- och ersättningsfrågor anges här sju olika punkter&lt;br&gt;som berör tvister mellan huvudman och fastighetsägare. Avsikten med&lt;br&gt;regleringen torde vara att uppräkningen skall vara fullständig. I samband&lt;br&gt;med att bestämmelsen om återbetalning av va-avgifter när en kommun&lt;br&gt;vägrat bygglov infördes år 1987 gjordes endast den begränsade ändringen&lt;br&gt;i 37 § att frågan togs upp i en av de punkter som berör tvister mellan&lt;br&gt;huvudman och fastighetsägare. Detta trots att en sådan talan alltid riktas&lt;br&gt;mot kommunen och därför inte i egentlig mening faller in under&lt;br&gt;uppräkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Va-nämndens bedömning att det bör framgå direkt av&lt;br&gt;uppräkningen i 37 § att nämnden även prövar frågor enligt 29 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslagen beträffande särtaxa och säsongstaxa innebär ingen ökning av&lt;br&gt;de offentliga utgifterna, endast att uttaget av avgifter fördelas något&lt;br&gt;annorlunda mellan fastighetsägarna. Genom den ökade möjligheten att&lt;br&gt;anpassa verksamheten till lokala förhållanden bör verksamheten kunna&lt;br&gt;drivas mer rationellt, vilket leder till bättre service och lägre avgifter för&lt;br&gt;brukarna och bättre möjligheter att tillgodose allmänna miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att den allmänna anläggningens huvudman inte skall vara&lt;br&gt;skyldig att låta en fastighet kopplas till anläggningen innan&lt;br&gt;anläggningsavgiften har betalats, far huvudmannen bättre möjligheter att&lt;br&gt;säkerställa finansieringen av en utbyggnad av anläggningen. Detta skapar&lt;br&gt;i sin tur förutsättningar för lägre avgifter för brukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rationaliseringen av förfarandet i Statens va-nämnd bör kunna leda till&lt;br&gt;vissa besparingar, om än i marginell omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Författningskommentarer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:188&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägarens rätt att bruka den allmänna va-anläggningen är inte&lt;br&gt;beroende av om anläggningsavgiften är betald. Ändringen innebär att&lt;br&gt;huvudmannen inte skall vara skyldig att låta fastighetsägaren koppla sin&lt;br&gt;fastighet till den allmänna anläggningen innan engångsavgiften&lt;br&gt;(anläggningsavgiften) har betalats. Om fastighetsägaren enligt 27 § andra&lt;br&gt;stycket har rätt att fa avgiften fördelad på årliga betalningar far&lt;br&gt;fastigheten kopplas till den allmänna anläggningen om fastighetsägaren&lt;br&gt;ställer godtagbar säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen införs två nya stycken som behandlar förutsättningarna för&lt;br&gt;att i en särskild taxa bestämma avgifter med beaktande av lokala&lt;br&gt;förhållanden och säsongsmässiga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Det har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär ökade möjligheter att bestämma särtaxa för an-&lt;br&gt;läggningsavgift. Enligt Högsta domstolens praxis far huvudmannen anta&lt;br&gt;särtaxa med för viss fastighet förhöjd anläggningsavgift när det för&lt;br&gt;fastigheten finns sådana särförhållanden som medför avsevärda skillnader&lt;br&gt;i kostnaden för va-försörjningen i jämförelse med vad som i övrigt gäller&lt;br&gt;inom va-anläggningens verksamhetsområde. Det nu föreslagna undan-&lt;br&gt;taget anknyter nära till den praxis som har utvecklats. Förslaget avviker&lt;br&gt;endast vad gäller kravet på kostnadsskillnad, som i praxis har hållits högt.&lt;br&gt;Genom att nivån enligt förslaget läggs vid beaktansvärda skillnader&lt;br&gt;kommer särtaxa för anläggningsavgift att kunna bestämmas i något fler&lt;br&gt;fall än de rena undantagsfallen. Det bör betonas att en särtaxa även kan&lt;br&gt;medföra att avgiften bestäms till ett lägre belopp än det som utgår enligt&lt;br&gt;den normala taxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket är nytt. Det har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att huvudmannen i vissa fall ges möjlighet att för del&lt;br&gt;av året bestämma en högre brukningsavgift än den som skall gälla för&lt;br&gt;huvuddelen av året. Förutsättningarna för den högre brukningsavgiften är&lt;br&gt;att det med hänsyn till vattenförsörjningen, till behovet av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställande avloppsrening eller av andra skäl under en viss mindre Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;del av året behövs särskilda åtgärder av säsongsmässig karaktär vid en&lt;br&gt;allmän va-anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att brukningsavgift enligt säsongstaxa far bestämmas&lt;br&gt;till en taxenivå som är högst dubbelt så hög som den som tillämpas för&lt;br&gt;huvuddelen av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det i lagen uttryckligen anges att Va-nämnden&lt;br&gt;prövar mål enligt 29 a § om kommunens skyldighet att i vissa fall betala&lt;br&gt;tillbaka va-avgift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2 Lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ändras i två avseenden. Ändringen i första stycket innebär&lt;br&gt;att Va-nämnden är beslutför med ordföranden ensam även i sådana fall&lt;br&gt;när saken är uppenbar eller målet är av enkel beskaffenhet. Ändringen i&lt;br&gt;andra stycket innebär att ordföranden i ökad utsträckning får möjlighet att&lt;br&gt;uppdra åt lagfaren tjänsteman i nämnden att handlägga mål och ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Va-nämndens promemoria föreslogs att nämnden skulle vara beslutför&lt;br&gt;med ordföranden ensam när saken är uppenbar och när målet annars är&lt;br&gt;av enkel beskaffenhet. Några remissinstanser, bl.a. Lunds universitet och&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, har av tydlighetsskäl föreslagit att ”och” skall&lt;br&gt;ersättas med ”eller”. Vattenöverdomstolen har tillstyrkt förslaget men&lt;br&gt;ifrågasätter om det inte räcker att ange att målet är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 3 a § rättegångsbalken anges att tingsrätt vid huvudförhand-&lt;br&gt;ling i tvistemål är domför med en lagfaren domare när huvudförhandling&lt;br&gt;hålls i förenklad form och när ”målet är av enkel beskaffenhet”.&lt;br&gt;Huvudförhandling i förenklad form far enligt 42 kap. 20 § samma balk,&lt;br&gt;oavsett parternas samtycke, hållas i omedelbart samband med för-&lt;br&gt;beredelsen, om ”saken är uppenbar”. I 18 § lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar anges att länsrätt är domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare ensam vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna ”saken är uppenbar” och ”målet är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet” är inte synonyma. Det kan inte heller anses att&lt;br&gt;förutsättningen ”saken är uppenbar” med nödvändighet innebär att målet&lt;br&gt;är av enkel beskaffenhet. Det finns därför som Va-nämnden har föreslagit&lt;br&gt;skäl att skilja på de båda förutsättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för frågan om nämndens beslutförhet bör vara att målet kan&lt;br&gt;avgöras utan tillgång till den särskilda sakkunskap och erfarenhet som de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga, icke lagfarna, ledamöterna besitter. I det fall saken är uppenbar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns det därför inget behov av att de övriga ledamöterna deltar i&lt;br&gt;avgörandet även om målet inte i och för sig är av enkel beskaffenhet.&lt;br&gt;Anses saken inte vara uppenbar men målet ändå av enkel beskaffenhet är&lt;br&gt;frågan om ledamöternas deltagande inte lika självklar. I den sammantagna&lt;br&gt;bedömningen av målets svårhetsgrad ligger dock en bedömning av även&lt;br&gt;sakfrågans svårhetsgrad. Ett mål av enkel beskaffenhet förutsätter att&lt;br&gt;sakfrågan är relativt okomplicerad. Va-nämnden bör därför vara beslutför&lt;br&gt;med ordföranden ensam både i det fallet att saken är uppenbar och i det&lt;br&gt;fallet att målet är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslagits bör i lagtexten av tydlighetsskäl ”och ... annars&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med ”eller”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att ordföranden kan uppdra åt annan&lt;br&gt;lagfaren tjänsteman vid nämnden att handlägga sådana mål och ärenden&lt;br&gt;som anges i första stycket. Som anförts i avsnitt 6.1 bör de närmare&lt;br&gt;formerna för överlämnande av ärenden utvecklas genom nämndens egna&lt;br&gt;rutiner. Med hänvisning till vad som anförts i författningskommentaren&lt;br&gt;till första stycket om nämndens beslutförhet bör viss restriktivitet gälla&lt;br&gt;avseende mål där saken inte är uppenbar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.3.&lt;br&gt;Ändringen innebär att Va-nämnden skall tillämpa samma delgivnings-&lt;br&gt;regler som gäller i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1995:71) Avgifter i va-lagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 maj 1995 om direktiv för en översyn av&lt;br&gt;bl.a. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-&lt;br&gt;lagen). Uppdraget lämnades till Plan- och byggutredningen. Svenska&lt;br&gt;vatten- och avloppsverksföreningen (VAV) har föreslagit att några särskilt&lt;br&gt;angelägna frågor skall behandlas med förtur, vid sidan av utredningens&lt;br&gt;arbete. En sådan ordning skulle enligt VAV kunna leda till att de mest&lt;br&gt;angelägna ändringarna i va-lagen skulle kunna träda i kraft redan under&lt;br&gt;år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som VAV uppmärksammat avser fördelning av avgiftsuttaget&lt;br&gt;vid t.ex. knapphet på resurser, forskott på anläggningsavgift, behovet av&lt;br&gt;förbindelsepunkt vid lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) samt&lt;br&gt;va-huvudmannens möjlighet att meddela bestämmelser om fastighets&lt;br&gt;va-installation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu aktuella frågorna har en mycket varierande grad av komplexitet.&lt;br&gt;De lämpar sig därför olika väl för en utbrytning från det uppdrag som&lt;br&gt;lämnats till Plan- och byggutredningen. Med hänsyn till bl.a. frågornas&lt;br&gt;komplexa natur saknas skäl att i detta sammanhang lämna förslag om&lt;br&gt;behovet av förbindelsepunkt vid lokalt omhändertagande av dagvatten&lt;br&gt;(LOD) samt om rätten att meddela bestämmelser om fastighets va-&lt;br&gt;installation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian lämnas förslag om att huvudmannen för en allmän&lt;br&gt;va-anläggning ges möjlighet att fastställa en säsongstaxa för periodisk&lt;br&gt;avgift (brukningsavgift) som innebär att avgiften för del av året far&lt;br&gt;bestämmas till högre belopp än vad som bestäms för huvuddelen av året.&lt;br&gt;En sådan taxa får användas om det krävs av hänsyn till vattenförsörjning-&lt;br&gt;en eller för att i övrigt möta behov av säsongsbetonad karaktär. Avgiften&lt;br&gt;föreslås få bestämmas till högst två gånger den normala avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen föreslås vidare fa ökade möjligheter att bestämma en&lt;br&gt;särtaxa för engångsavgift (anläggningsavgift). Enligt gällande praxis far&lt;br&gt;särtaxa användas om särförhållanden medför att kostnaden för en&lt;br&gt;fastighets vattenförsörjning och avlopp i avsevärd omfattning avviker från&lt;br&gt;vad som i övrigt gäller inom verksamhetsområdet. Enligt förslaget far&lt;br&gt;särtaxa antas redan vid beaktansvärda skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås att huvudmannens skyldighet att låta en fastig-&lt;br&gt;hetsägare bruka den allmänna va-anläggningen skall göras beroende av&lt;br&gt;att föreskriven engångsavgift (anläggningsavgift) har betalats. Huvud-&lt;br&gt;mannen far således rätt att ta ut förskottsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Författningsförslag i departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1995:71) Avgifter i va-lagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna vatten&lt;br&gt;och avloppsanläggningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 och 27 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 27 a och 27 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudman för allmän va-anlägg-&lt;br&gt;ning är skyldig att låta ägare av&lt;br&gt;fastighet inom anläggningens verk-&lt;br&gt;samhetsområde bruka anläggning-&lt;br&gt;en, om fastigheten behöver anord-&lt;br&gt;ningar för vattenförsörjning och&lt;br&gt;avlopp samt behovet ej kan med&lt;br&gt;större fördel tillgodoses på annat&lt;br&gt;sätt. Huvudmannen är dock berätti-&lt;br&gt;gad till det anstånd med utförandet&lt;br&gt;av de för brukandet nödvändiga&lt;br&gt;arbetena som behövs för att&lt;br&gt;samordningen med andra arbeten ej&lt;br&gt;skall väsentligt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudman för allmän va-anlägg-&lt;br&gt;ning är, när föreskriven engångsav-&lt;br&gt;gift har betalats, skyldig att låta&lt;br&gt;ägare av fastighet inom anlägg-&lt;br&gt;ningens verksamhetsområde bruka&lt;br&gt;anläggningen, om fastigheten be-&lt;br&gt;höver anordningar för vattenför-&lt;br&gt;sörjning och avlopp samt behovet&lt;br&gt;ej kan med större fördel tillgodoses&lt;br&gt;på annat sätt. Huvudmannen är&lt;br&gt;dock berättigad till det anstånd&lt;br&gt;med utförandet av de för brukandet&lt;br&gt;nödvändiga arbetena som behövs&lt;br&gt;för att samordningen med andra&lt;br&gt;arbeten ej skall väsentligt försvår-&lt;br&gt;as.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall utgå enligt taxa som huvudmannen utformar i överensstäm-&lt;br&gt;melse med de grunder som anges i 24-26 §§. Avgift kan utgå som&lt;br&gt;engångsavgift och som periodiska avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsavgift får ej sättas högre&lt;br&gt;än att den svarar mot fastighetens&lt;br&gt;andel i kostnaden för den allmänna&lt;br&gt;va-anläggningens utförande. Upp-&lt;br&gt;går engångsavgift till belopp som&lt;br&gt;är betungande med hänsyn till fas-&lt;br&gt;tighetens ekonomiska bärkraft och&lt;br&gt;övriga omständigheter, skall, om&lt;br&gt;fastighetens ägare begär det samt&lt;br&gt;godtagbar säkerhet ställes, avgiften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*Lagen omtryckt 1976:842&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördelas pä årliga inbetalningar&lt;br&gt;under viss tid, högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp utgår ränta enligt&lt;br&gt;6 § räntelagen (1975:635) från dagen för anfordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall engångsavgift fördelas på&lt;br&gt;årliga inbetalningar, utgår ränta&lt;br&gt;enligt 5 § räntelagen på varje del&lt;br&gt;av avgiften som förfaller till betal-&lt;br&gt;ning i framtiden från den dag då&lt;br&gt;den första inbetalningen skall ske&lt;br&gt;till dess ifrågavarande del av av-&lt;br&gt;giften betalas eller ränta skall utgå&lt;br&gt;enligt 27 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsavgiften får inte sättas&lt;br&gt;högre än att den svarar mot fastig-&lt;br&gt;hetens andel i kostnaden för den&lt;br&gt;allmänna va-anläggningens utför-&lt;br&gt;ande. Om kostnaden för en viss&lt;br&gt;fastighets vattenförsörjning eller&lt;br&gt;avlopp på grund av särskilda för-&lt;br&gt;hållanden i beaktansvärd omfatt-&lt;br&gt;ning avviker från vad som i övrigt&lt;br&gt;gäller inom verksamhetsområdet&lt;br&gt;får dock engångsavgiften bestäm-&lt;br&gt;mas med beaktande av dessa för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgår engångsavgift till belopp&lt;br&gt;som är betungande med hänsyn till&lt;br&gt;fastighetens ekonomiska bärkraft&lt;br&gt;och övriga omständigheter skall,&lt;br&gt;om fastighetens ägare begär det&lt;br&gt;och godtagbar säkerhet ställs, av-&lt;br&gt;giften fördelas pä årliga inbetal-&lt;br&gt;ningar under viss tid, högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall engångsavgift fördelas på&lt;br&gt;årliga inbetalningar utgår ränta&lt;br&gt;enligt 5 § räntelagen på varje del&lt;br&gt;av avgiften som förfaller till betal-&lt;br&gt;ning i framtiden frän den dag då&lt;br&gt;den första inbetalningen skall ske&lt;br&gt;till dess ifrågavarande del av av-&lt;br&gt;giften betalas eller ränta skall utgå&lt;br&gt;enligt 27 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 b § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det krävs av hänsyn till Bilaga 2&lt;br&gt;vattenförsörjningen eller för att&lt;br&gt;tillgodose andra behov av&lt;br&gt;säsongsbetonad karaktär får den&lt;br&gt;periodiska avgiften för del av året&lt;br&gt;bestämmas till ett högre belopp än&lt;br&gt;vad som bestämts för huvuddelen&lt;br&gt;av året. Avgiften för del av året får&lt;br&gt;bestämmas till högst två gånger&lt;br&gt;den normala avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rationalisering av formerna för prövning av mål&lt;br&gt;och ärenden vid Va-nämnden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 uppdragit åt&lt;br&gt;Va-nämnden att inkomma med förslag i rubricerat hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämnden föreslår:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ändring av reglerna om beslutförhörhet i 6 § lagen (1976:839) om&lt;br&gt;Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör förslagsvis kunna utformas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Nämnden är beslutsför med ordförande ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller&lt;br&gt;avskrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när talan i målet medgivits eller parterna endast begär stadfästelse av&lt;br&gt;förlikning, vid meddelande av beslut enligt 15 § samt vid prövning av&lt;br&gt;fråga om att överlämna ett mål till annan myndighet enligt lagen&lt;br&gt;(1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och&lt;br&gt;fordringar som skall prövas av statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när saken är uppenbar och när målet annars är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning som avses i första stycket 1 och 2 kan enligt uppdrag av&lt;br&gt;ordföranden också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid&lt;br&gt;nämnden, vilken förordnats därtill av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All materiell prövning i va-målen sker idag med fullsutten nämnd. Bland&lt;br&gt;va-målen förekommer emellertid, liksom i all annan dömande verksam-&lt;br&gt;het, sådana mål där saken redan från början eller efter viss förberedelse&lt;br&gt;kan sägas vara uppenbar eller av enkel beskaffenhet och där slutliga&lt;br&gt;prövningen inte kräver någon stor sakkunskap på va-området. Det kan&lt;br&gt;exempelvis röra sig om fall av betalningsvägran, där talan om utfaende&lt;br&gt;av taxeenlig va-avgift bestrids utan angivande av några beaktansvärda&lt;br&gt;skäl, och fall där bestridandet uteslutande grundas på kvittningsgill&lt;br&gt;motfordran av sådan beskaffenhet att den inte kan prövas av Va-&lt;br&gt;nämnden. Saken kan vara uppenbar såväl när de av sökanden anförda&lt;br&gt;omständigheterna uppenbart inte kan föranleda bifall till hans talan som&lt;br&gt;när motpartens bestridande är uppenbart ogrundat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att göra avkall på rättssäkerheten borde mål av det här slaget kunna&lt;br&gt;prövas och avgöras av Va-nämndens ordförande som ensamdomare. Det&lt;br&gt;skulle kunna väsentligt förkorta handläggningstiden i dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterierna &amp;quot;uppenbar&amp;quot; och &amp;quot;av enkel beskaffenhet&amp;quot; är hämtade från Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;rättegångsbalken. Enligt 1 kap 3 a § rättegångsbalken är tingsrätt vid Bilaga 3&lt;br&gt;huvudförhandling i tvistemål domför med en lagfaren domare bl. a. när&lt;br&gt;huvudförhandlingen hålls i förenklad form och när &amp;quot;målet är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet&amp;quot;. Huvudförhandling i förenklad form far enligt 42 kap 20 §&lt;br&gt;samma balk, oavsett parternas samtycke, hållas i omedelbart samband&lt;br&gt;med förberedelsen, om &amp;quot;saken är uppenbar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda kriterier bör i va-nämndslagen kunna förstås på ungefär samma&lt;br&gt;sätt som i rättegångsbalken. Med hänsyn framför allt till Va-nämndens&lt;br&gt;sakliga kompetens och ställning som centralt prövningsorgan för hela&lt;br&gt;riket, torde dock en något restriktivare tillämpning vara påkallad för Va-&lt;br&gt;nämndens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den föreslagna utvidgningen av ensamdomarekompetensen innebär&lt;br&gt;ändringsförslaget att prövningen av sådana frågor som avses i 6 § första&lt;br&gt;stycket 2 skall kunna överlämnas till nämndens sekreterare. Genom att&lt;br&gt;prövningen i sådant fall sker på ordförandens uppdrag säkerställs att&lt;br&gt;sekreteraren, som skall vara lagfaren, har bedömts besitta tillräcklig&lt;br&gt;erfarenhet för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekreterare hos Va-nämnden är vanligtvis fiskaler i hovrätt eller&lt;br&gt;kammarrätt. Vissa ändringar i domarkarriären har dock medfört att&lt;br&gt;fiskalema numera bara i begränsad omfattning är tillgängliga för&lt;br&gt;sekreteraruppdrag av det här slaget. Rekryteringen måste därför inriktas&lt;br&gt;på att i fortsättningen också kunna fa sekreterartjänster besatta med&lt;br&gt;assessorer från hovrätt eller kammarrätt. För det ändamålet behöver&lt;br&gt;tjänsterna göras mer kvalificerade. Den föreslagna utökningen av&lt;br&gt;delegationsrätten är ett steg i den riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Uppmjukning av delgivningskravet i 18 § lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör förslagsvis kunna utformas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling&lt;br&gt;enligt bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom&lt;br&gt;delgivning. Tillställs part handlingen endast för kännedom eller endast för&lt;br&gt;att beredas tillfälle till yttrande, behöver delgivning dock bara ske om det&lt;br&gt;påkallas av omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut är sådant som avses i 16 § första stycket, skall beslutet&lt;br&gt;delges part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen att i princip allt material i ett mål skall delges&lt;br&gt;parterna är betungande för handläggningen. Det torde inte vara befogat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med ett så omfattande delgivningskrav. För mindre viktiga underrättelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde det normalt vara tillräckligt att försändelsen skickas med posten i Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;vanligt brev. Efter mönster från den i det här avseendet nyligen genom- Bilaga 3&lt;br&gt;förda ändringen i 33 kap 2 § första stycket rättegångsbalken och 47 §&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen (prop 1990/91:11 s 52 f) bör en viss upp-&lt;br&gt;mjukning kunna ske av delgivningskravet i va-nämndslagen. Detta gäller&lt;br&gt;framförallt s.k. förkännedomöversändanden av handlingar under&lt;br&gt;skriftväxlingen i ett mål, när det inte påfordras något yttrande eller någon&lt;br&gt;annan åtgärd från mottagarens sida, samt underrättelser av olika slag,&lt;br&gt;exempelvis om beviljade anstånd. Också när översändandet bara sker för&lt;br&gt;att ge en part tillfälle att yttra sig, exempelvis över en återkallelse av&lt;br&gt;talan, bör kommunikationerna normalt ske utan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förtydligande av Va-nämndens behörighet enligt 37 § lagen&lt;br&gt;(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör förslagsvis kunna utformas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15&lt;br&gt;eller 16 §, mål om avgiftsåterbetalning enligt 29 a § samt mål som rör&lt;br&gt;tvist mellan huvudman och fastighetsägare om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rätt att bruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift&lt;br&gt;bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud-&lt;br&gt;man och fastighetsägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna&lt;br&gt;bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. annan va-fråga, som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde ha varit lagstiftarens avsikt att Va-nämnden skall pröva mål om&lt;br&gt;avgiftsåterbetalning enligt 29 a § va-lagen. Lagtexten har dock fatt en&lt;br&gt;mindre god utformning på denna punkt. Behörighetsregeln i lagens 37 §&lt;br&gt;bör ändras så att det tydligt framgår att Va-nämnden prövar sådana mål&lt;br&gt;inte bara mellan huvudman och fastighetsägare, i den mån denna&lt;br&gt;partsställning över huvud taget är möjlig, utan framför allt mellan kom-&lt;br&gt;mun och fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ändringar i instruktionen (1970:350) för Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omröstning vid beslut om remissyttranden enligt 3 § andra stycket&lt;br&gt;va-nämndsinstruktionen synes böra följa samma regler som enligt 5 §&lt;br&gt;första stycket instruktionen jämfört med 7 § va-nämndslagen gäller för&lt;br&gt;omröstning i målen. Ett yttrande över exempelvis en va-taxas laglighet&lt;br&gt;bör alltså i det här hänseendet behandlas på samma sätt som ett beslut i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma fråga. Nu torde omröstningsreglema i 18 § förvaltningslagen vara Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;tillämpliga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 16 § instruktionen att regeringen bestämmer om ersättning åt&lt;br&gt;nämndens sekreterare synes böra utgå. Sedan ändringen (1989:287) av 4&lt;br&gt;§ i instruktionen är det numera nämnden som tillsätter sekreterartjänstema&lt;br&gt;och som därvid också i vanlig ordning bör bestämma ersättningen. För&lt;br&gt;närvarande gäller att nämnden har regeringens bemyndigande att&lt;br&gt;bestämma avlöningsförmånerna för sekreterarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de remissinstanser som beretts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över promemoriorna Avgifter i&lt;br&gt;va-lagen och Rationalisering av formerna för pröv-&lt;br&gt;ning av mål och ärenden vid Va-nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenöverdomstolen, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Lunds universitet,&lt;br&gt;Glesbygdsmyndigheten, Boverket, Statens råd för byggnadsforskning,&lt;br&gt;Konsumentverket,Naturvårdsverket, Koncessionsnämnden förmiljöskydd,&lt;br&gt;Statens va-nämnd, Statens lantmäteriverk, Länsstyrelsen i Kalmar län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Kopparbergs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stockholms kommun, Österåkers&lt;br&gt;kommun, östhammars kommun, Nyköpings kommun, Norrköpings&lt;br&gt;kommun, Borgholms kommun, Oskarshamns kommun, Karlskrona&lt;br&gt;kommun, Kristianstads kommun, Höganäs kommun, Malmö kommun,&lt;br&gt;Kungsbacka kommun, Tanums kommun, Karlstads kommun, Lekebergs&lt;br&gt;kommun, Västerås kommun, Gävle kommun, Timrå kommun,&lt;br&gt;Härjedalens kommun, Umeå kommun, Byggentreprenörerna, Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, Hyresgästernas riksförbund, Riksbyggen, Sveriges&lt;br&gt;allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Villaägar-&lt;br&gt;na, Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Svenska vatten- och avloppsverksföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;De till Lagrådet remitterade lagförslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:188&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8, 26 och 37 §§ lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudman för allmän va-anläggning är skyldig att låta ägare av&lt;br&gt;fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om&lt;br&gt;fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt&lt;br&gt;behovet ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen&lt;br&gt;är dock berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet&lt;br&gt;nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten&lt;br&gt;ej skall väsentligt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fastighet får inte utan huvud-&lt;br&gt;mannens medgivande anslutas till&lt;br&gt;en allmän va-anläggning innan&lt;br&gt;engångsavgiften har betalats eller,&lt;br&gt;om avgiften enligt 27 § andra&lt;br&gt;stycket skall fördelas, innan god-&lt;br&gt;tagbar säkerhet ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsskyldighet skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och&lt;br&gt;rättvis grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kostnaden för en viss fastig-&lt;br&gt;hets eller vissa fastigheters vatten-&lt;br&gt;försörjning eller avlopp på grund&lt;br&gt;av särskilda förhållanden i beak-&lt;br&gt;tansvärd omfattning avviker från&lt;br&gt;vad som i övrigt gäller inom verk-&lt;br&gt;samhetsområdet bestäms engångs-&lt;br&gt;avgiften med hänsyn till dessa&lt;br&gt;skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1976:842&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till vattenför-&lt;br&gt;sörjningen, behovet av en tillfreds-&lt;br&gt;ställande avloppsrening eller av&lt;br&gt;andra skäl behövs särskilda åtgär-&lt;br&gt;der av säsongsbetonad karaktär&lt;br&gt;vid en allmän va-anläggning får&lt;br&gt;den periodiska avgiften för del av&lt;br&gt;året bestämmas till ett belopp som&lt;br&gt;är högst två gånger högre än vad&lt;br&gt;som bestäms för huvuddelen av&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämnden prövar mål angå-&lt;br&gt;ende inlösen eller ersättning enligt&lt;br&gt;15 eller 16 § samt mål som rör&lt;br&gt;tvist mellan huvudman och fastig-&lt;br&gt;hetsägare om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Va-nämnden prövar mål angå-&lt;br&gt;ende inlösen eller ersättning enligt&lt;br&gt;15 eller 16 §, mål enligt 29 a § om&lt;br&gt;återbetalning av avgift samt mål&lt;br&gt;som rör tvist mellan huvudman och&lt;br&gt;fastighetsägare om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rätt att bruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift&lt;br&gt;bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud-&lt;br&gt;man och fastighetsägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna&lt;br&gt;bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 29, 29 a eller 30 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 29 eller 30 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. annan va-fråga, som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:134.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:188&lt;br&gt;va-nämnd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 och 18 §§ lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför med ordföranden ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller&lt;br&gt;avskrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när talan i målet medgivits eller parterna endast begär stadfästelse&lt;br&gt;av förlikning, vid meddelande av beslut enligt 15 § samt vid prövning av&lt;br&gt;fråga om att överlämna ett mål till annan myndighet enligt lagen&lt;br&gt;(1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och&lt;br&gt;fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när saken är uppenbar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 kan enligt uppdrag av&lt;br&gt;ordföranden också ombesörjas av&lt;br&gt;annan lagfaren tjänsteman vid&lt;br&gt;nämnden, vilken förordnats därtill&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målet är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning som avses i första&lt;br&gt;stycket kan enligt uppdrag av ord-&lt;br&gt;föranden också ombesörjas av&lt;br&gt;annan lagfaren tjänsteman vid&lt;br&gt;nämnden, vilken förordnats därtill&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall inlaga, kallelse, förelägg-&lt;br&gt;ande, beslut eller annan handling&lt;br&gt;enligt bestämmelse i denna lag&lt;br&gt;eller eljest tillställas part, sker det&lt;br&gt;genom delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall nämnden underrätta någon&lt;br&gt;om innehållet i en handling eller&lt;br&gt;om något annat, får det ske genom&lt;br&gt;delgivning. Delgivning skall an-&lt;br&gt;vändas, om det är särskilt föreskri-&lt;br&gt;vet eller om det med hänsyn till&lt;br&gt;syftet med bestämmelsen om under-&lt;br&gt;rättelsen framgår att delgivning&lt;br&gt;bör ske, men bör i övrigt användas&lt;br&gt;bara om det krävs med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:853.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut är sådant som avses i 16 § första stycket, skall beslutet Prop. 1995/96:188&lt;br&gt;delges part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i Bilaga 5&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-07&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 1996 (Miljödepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Bengt Nordqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;«§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke, som inte föreslås ändrat, är huvud-&lt;br&gt;mannen för en allmän va-anläggning under vissa förutsättningar skyldig&lt;br&gt;att låta en fastighetsägare inom anläggningens verksamhetsområde bruka&lt;br&gt;anläggningen. Förslaget till ett nytt andra stycke innebär en inskränkning&lt;br&gt;i denna skyldighet, eftersom brukningsrätten inte kan utnyttjas, om&lt;br&gt;huvudmannen inte medger anslutning trots att engångsavgift inte har&lt;br&gt;betalats. Möjligen föreligger en sådan inskränkning redan enligt gällande&lt;br&gt;rätt. Det har således hävdats att brukningsrätten inte ger fastighetsägaren&lt;br&gt;rätt att utan vidare koppla in sina va-installationer till anläggningen; detta&lt;br&gt;måste först anmälas till huvudmannen, som skall bekräfta fastighets-&lt;br&gt;ägarens ställning som brukare (Bouvin-Qviström, Va-lagstiftningen,&lt;br&gt;andra upplagan s. 74). Lagrådet vill inte motsätta sig förslaget i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsrätten motsvarades i lagen (1955:314) om allmänna vatten-&lt;br&gt;och avloppsanläggningar av en anslutningsrätt. Termen &amp;quot;anslutning&amp;quot;&lt;br&gt;ansågs i prop. 1970:118 s. 100 ge upphov till missuppfattningar och&lt;br&gt;onödiga tvister. Anslutningsbegreppet utgick därför ur 1970 års va-lag.&lt;br&gt;Lagrådet anser det inte lämpligt att återinföra anslutningsbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund och med vissa redaktionella jämkningar i övrigt&lt;br&gt;föreslår Lagrådet att andra stycket ges följande lydelse: &amp;quot;Utan hinder av&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket är huvudmannen inte skyldig att låta en&lt;br&gt;fastighet kopplas till en allmän va-anläggning innan engångsavgift enligt&lt;br&gt;27 § har betalats eller, om avgiften skall fördelas på årliga inbetalningar,&lt;br&gt;innan godtagbar säkerhet har ställts.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller för närvarande endast den regeln om fördelning av&lt;br&gt;avgiftsskyldigheten att denna skyldighet skall fördelas mellan fastigheter-&lt;br&gt;na efter skälig och rättvis grund. Som anmärks i remissen har regeln i&lt;br&gt;praxis tolkats så att avgiften i princip skall bestämmas med hänsyn till&lt;br&gt;den huvudsakliga nytta som varje särskild fastighet har av anläggningen&lt;br&gt;och med bortseende från huvudmannens individuella kostnader för&lt;br&gt;fastigheten i fråga, den s.k. nyttoprincipen. Kravet på skälig och rättvis&lt;br&gt;grund har emellertid ansetts innebära att nyttoprincipen kan och skall&lt;br&gt;frångås, när det beträffande en viss fastighet föreligger sådana särför-&lt;br&gt;hållanden i fråga om dess beskaffenhet och läge eller förhållanden i&lt;br&gt;övrigt som är ägnade att relativt sett avsevärt fördyra eller förbilliga&lt;br&gt;va-försörjningen till fastigheten (se bl.a. NJA 1981 s. 640 I). De nämnda&lt;br&gt;principerna är tillämpliga såväl med avseende på anläggningsavgifter som&lt;br&gt;i fråga om brukningsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med det remitterade förslaget i denna del är att ge ökat&lt;br&gt;utrymme för en differentiering av anläggningsavgiftema. I förevarande&lt;br&gt;stycke har upptagits en särskild regel om detta, som i anslutning till&lt;br&gt;rådande praxis förutsätter att det föreligger särskilda förhållanden for viss&lt;br&gt;eller vissa fastigheter inom verksamhetsområdet. Om kostnaden för fastig-&lt;br&gt;hetens eller fastigheternas vattenförsörjning eller avlopp på grund av&lt;br&gt;sådana förhållanden &amp;quot;i beaktansvärd omfattning&amp;quot; avviker från vad som i&lt;br&gt;övrigt gäller inom verksamhetsområdet, skall anläggningsavgiften&lt;br&gt;(engångsavgiften) enligt den nya regeln bestämmas med beaktande av&lt;br&gt;dessa skillnader. Begreppet &amp;quot;beaktansvärd&amp;quot; har av en remissinstans ansetts&lt;br&gt;kunna medföra att en så låg kostnadsskillnad som 15-20 procent skulle&lt;br&gt;kunna utgöra skäl att bestämma en särtaxa. Av motiven, avsnitt 5.2,&lt;br&gt;framgår att formuleringen visserligen är avsedd att innebära ett lägre krav&lt;br&gt;på kostnadsskillnad än det som enligt remissen kan härledas från&lt;br&gt;nuvarande praxis, dock inte så lågt som 15-20 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av förslaget beskrivs i remissens motiv på flera ställen så&lt;br&gt;att huvudmannen far möjlighet att ytterligare differentiera anläggnings-&lt;br&gt;avgiftema. Med hänsyn härtill bör det påpekas att, så som regeln har&lt;br&gt;avfattats enligt förslaget, det blir inte endast en möjlighet utan också en&lt;br&gt;skyldighet för huvudmannen att i sådana fall som omfattas av regeln ta&lt;br&gt;hänsyn till kostnadsskillnaderna vid fastställande av taxa för anläggnings-&lt;br&gt;avgifter. Regeln är emellertid allmänt hållen och måste i vissa lägen anses&lt;br&gt;ge utrymme för olika bedömningar i frågan huruvida särförhållanden&lt;br&gt;beträffande viss eller vissa fastigheter skall ge upphov till särskild&lt;br&gt;anläggningstaxa eller ej, utan att någondera bedömningen kan anses&lt;br&gt;lagstridig (jfr i fråga om nuvarande regel NJA 1993 s. 700 I och II).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den nya regeln har begränsats till engångsavgifter, skulle den&lt;br&gt;möjligen motsättningsvis kunna läsas så att huvudmannen vid fastställ-&lt;br&gt;ande av taxa för brukningsavgifter (periodiska avgifter) inte är berättigad&lt;br&gt;att ta hänsyn till sådana särförhållanden i fråga om viss eller vissa&lt;br&gt;fastigheter som kan ge upphov till ökade kostnader. Även om det inte&lt;br&gt;uttryckligen anges i motiven far emellertid antas att detta inte har varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsikten utan att nu rådande praxis alltjämt skall gälla i fråga om dessa&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya regeln i detta stycke far, om det med hänsyn till vattenför-&lt;br&gt;sörjningen, behovet av en tillfredsställande avloppsrening eller av andra&lt;br&gt;skäl behövs särskilda åtgärder av säsongbetonad karaktär vid en allmän&lt;br&gt;va-anläggning, den periodiska avgiften för del av året bestämmas till ett&lt;br&gt;belopp som är två gånger högre än vad som bestäms för huvuddelen av&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen erinran i sak mot den nya regeln. Det bör emellertid&lt;br&gt;påpekas att vissa uttalanden i motiven kan tolkas så att huvudmannen har&lt;br&gt;avsetts kunna fastställa en säsongtaxa redan av det skälet att anläggningen&lt;br&gt;dimensionerats för att tillgodose ett behov som föreligger endast under en&lt;br&gt;begränsad del av året på grund av turism eller fritidsboende och således&lt;br&gt;under större delen av året har överkapacitet. Lagrådet vill framhålla att&lt;br&gt;detta inte har stöd i den föreslagna lagtexten, som ställer krav på att&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda åtgärder av säsongbetonad karaktär&amp;quot; skall behövas. Dimensio-&lt;br&gt;neringen av anläggningen kan inte i sig anses vara hänförlig till sådana&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av stycket skulle enligt Lagrådets mening komma till klarare&lt;br&gt;uttryck, om stycket ges följande avfattning: &amp;quot;Om det med hänsyn till&lt;br&gt;vattenförsörjningen eller till behovet av en tillfredsställande avloppsrening&lt;br&gt;eller av andra skäl under en viss mindre del av året behövs särskilda&lt;br&gt;åtgärder av säsongbetonad karaktär vid en allmän va-anläggning, far&lt;br&gt;periodiska avgifter för den delen av året bestämmas med tillämpning av&lt;br&gt;en taxenivå som är högst dubbelt så hög som den som tillämpas för&lt;br&gt;huvuddelen av året.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Miljödepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop 1995/96:188&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tham, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:188 Avgifter enligt lagen om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49695, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:BoU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-04-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:08:03</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03188</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Bostadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:08:03</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:BoU12</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01BoU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>BoU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Avgifter enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:188&lt;br/&gt;
Avgifter enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Bo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Bo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:188 Avgifter enligt lagen om  allmänna vatten- och avloppsanläggningar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:188&lt;br/&gt;
Avgifter enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Bo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Bo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:188 Avgifter enligt lagen om  allmänna vatten- och avloppsanläggningar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>