<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2283888</hangar_id>
 <dok_id>GJ03187</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>187</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:187</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>187</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-11 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:16</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Patientskadelag m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03187/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03187</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03187</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:187&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Patientskadelag m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03187/prop_199596__187-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1995/96:187&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 11 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thage G. Peterson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en patientskadelag införs. Lagen innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för&lt;br&gt;vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning. Patient-&lt;br&gt;skadeersättning lämnas för personskador, såväl fysiska som psykiska, som&lt;br&gt;drabbar patient i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ersättning anges genom en uppräkning i lagen av ett antal&lt;br&gt;olika skadesituationer. I korthet kan sägas att ersättning lämnas för skada&lt;br&gt;som orsakas av undersökning, vård och behandling, oriktiga diagnoser, fel&lt;br&gt;hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter och sjukvårds-&lt;br&gt;utrustning, smittämnen som överförts i samband med vården och som lett&lt;br&gt;till infektion, olycksfall som inträffat i samband med vården samt oriktig&lt;br&gt;hantering av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till patientskadeersättning, som i stor utsträckning bygger på den&lt;br&gt;nuvarande frivilliga patientförsäkringen, är fristående från skadestånds-&lt;br&gt;rätten. Detta innebär bl.a. att patienten inte behöver bevisa att skadan orsa-&lt;br&gt;kats genom att hälso- och sjukvårdspersonalen gjort sig skyldig till fel&lt;br&gt;eller försummelse för att ersättning skall kunna lämnas, utan bedömningen&lt;br&gt;sker på objektiva grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättningen bestäms i huvudsak enligt reglerna i 5 kap.&lt;br&gt;skadeståndslagen med den avvikelsen att patienten skall betala en självrisk&lt;br&gt;motsvarande en tjugondei av basbeloppet enligt lagen om allmän försäk-&lt;br&gt;ring. Med det basbelopp som för närvarande gäller innebär detta en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självrisk på cirka 1 800 kr. En annan avvikelse är att det finns ett tak för&lt;br&gt;ersättningens storlek. Ersättningsbestämmelserna i patientskadelagen, som&lt;br&gt;innebär att även patientens efterlevande kan ha rätt till ersättning, är&lt;br&gt;tvingande till de skadelidandes förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln åläggs alla vårdgivare, såväl offentliga som privata,&lt;br&gt;en skyldighet att teckna försäkring som täcker ersättningsskyldigheten. Er-&lt;br&gt;sättningen lämnas av försäkringsgivaren. För att tillgodose patientskydds-&lt;br&gt;intresset i sådana fall då en vårdgivare inte fullgjort sin patientförsäkrings-&lt;br&gt;plikt åläggs alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett&lt;br&gt;solidariskt ansvar för ersättningen för skador som inträffar hos vårdgivare&lt;br&gt;som saknat patientförsäkring. Dessa försäkringsgivare är skyldiga att ingå&lt;br&gt;i en patientförsäkringsförening som skall handlägga ersättningsfrågor som&lt;br&gt;rör vårdgivare som inte tecknat försäkring. Föreningen har rätt att ta ut en&lt;br&gt;patientförsäkringsavgift av vårdgivare som saknar försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patientskadenämnd skall upprätthållas och bekostas av de i patientför-&lt;br&gt;säkringsföreningen ingående medlemmarna. Nämnden skall på begäran av&lt;br&gt;bl.a. patient, vårdgivare, försäkringsgivare och domstol avge yttranden&lt;br&gt;över ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha ersättning enligt patientskadelagen kan föra talan om&lt;br&gt;detta vid allmän domstol. Patientskadelagen inskränker inte rätten att föra&lt;br&gt;talan om skadestånd i anledning av inträffad skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext.........................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till patientskadelag..................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om försäkringsavtal....................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ....................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrunden till patientförsäkringens tillkomst......... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadestånd vid behandlingsskada............ 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadeståndstalan - en svår väg för patienten ...&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överenskommelse om en patientförsäkring ....&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientförsäkringens omfattning och innehåll.......... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringens omfattning.................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsgrundande skador m.m............ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmandet av ersättningen m.m........... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet vid bestämmandet av ersättning ....&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande förhållanden inom patientförsäk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen .................................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientförsäkringen behöver lagregleras.............. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientskadelag.................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagens tillämpningsområde m.m.............23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdgivares försäkringsskyldighet...........24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningens utgivande ...................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till patientskadeersättning ...................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsgrundande skador ...............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bevisregler .............................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av undersökning, vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling och liknande åtgärder............32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av fel hos eller felaktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantering av medicintekniska produkter eller&lt;br&gt;sjukvårdsutrustning.......................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av felaktiga diagnoser .... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av smittämnen..........42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av olycksfall ...........45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skador som orsakats av felaktig hantering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkemedel ..............................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag från rätten till patientskadeersättning........48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bristande information eller uteblivet samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samband med behandling........................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur patientskadeersättningen bestäms ...............53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsposter m.m.....................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avräkning för andra ersättningar ............54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadelidandes medverkan..................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Självrisk................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsning av ersättningsbeloppet ..........58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;PatientfÖrsäkringsfÖrening ........................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Obligatoriskt medlemskap..................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Solidariskt ansvar ........................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientförsäkringsavgift....................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientskadenämnden............................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadestånd och återkrav..........................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Preskription....................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det skadeförebyggande arbetet....................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader .....................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m...............................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...........................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till patientskadelag .................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om försäkringsavtal.......................93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av PatientfÖrsäkringsutred-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens betänkande (SOU 1994:75)&lt;br&gt;Patientskadelag ..........................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;PatientfÖrsäkringsutredningens författnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fÖrslag................................ 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna ......... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkoren för den nuvarande försäkringen&amp;nbsp;.... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella förhållanden ............... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag............... 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande....................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 11 mars 1996.................................... 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad....................................... 144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;patientskadelag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till patientskadelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning&lt;br&gt;och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådan&lt;br&gt;ersättning (patientförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med patient jämställs i denna lag den som frivilligt deltar som försöks-&lt;br&gt;person i medicinsk forskning eller som donerar organ eller annat biolo-&lt;br&gt;giskt material för transplantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller endast skador som har uppkommit i samband med hälso-&lt;br&gt;och sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rätten till patientskadeersättning får inskränkas endast på grund av&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt lagen&lt;br&gt;(1927:77) om försäkringsavtal kan medföra begränsning av försäkrings-&lt;br&gt;givarens skyldighet att utge försäkringsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård, sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) eller tandvårdslagen (1985:125), annan liknande&lt;br&gt;medicinsk verksamhet samt verksamhet inom detaljhandeln med läkeme-&lt;br&gt;del, allt under förutsättning att det är fråga om verksamhet som utövas av&lt;br&gt;personal som omfattas av lagen (1994:953) om åligganden för personal&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdgivare: statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har&lt;br&gt;ansvar för (offentlig vårdgivare) samt enskild som bedriver hälso- och&lt;br&gt;sjukvård (privat vårdgivare).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det före-&lt;br&gt;ligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsätt-&lt;br&gt;ning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av&lt;br&gt;det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande&lt;br&gt;som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha&lt;br&gt;tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid&lt;br&gt;undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hante-&lt;br&gt;ring därav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. felaktig diagnostisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med under-&lt;br&gt;sökning, vård, behandling eller liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknan-&lt;br&gt;de åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller annan&lt;br&gt;skada på vårdlokaler eller utrustning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter&lt;br&gt;eller anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1 och 3 skall den&lt;br&gt;handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan&lt;br&gt;erfaren yrkesutövare inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning enligt första stycket 4 är utesluten i de fall omständig-&lt;br&gt;heterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid&lt;br&gt;tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden&lt;br&gt;avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infek-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag från rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Patientskadeersättning lämnas inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering&lt;br&gt;eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt&lt;br&gt;livshotande eller leder till svår invaliditet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § första&lt;br&gt;stycket 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hur patientskadeersättningen bestäms&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Patientskadeersättning bestäms enligt 5 kap. 1 - 5 §§ och 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207) med de begränsningar som anges i 9 - 11 §§&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När patientskadeersättning bestäms avräknas ett belopp om en&lt;br&gt;tjugondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring som gäller när ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst&lt;br&gt;1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad patient lämnas dock&lt;br&gt;för vaije skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som anges i första stycket innefattar inte ränta eller ersättning&lt;br&gt;för rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 10 § första stycket&lt;br&gt;första meningen inte räcker till gottgörelse åt dem som är berättigade till&lt;br&gt;ersättning, nedsätts deras ersättningar med samma kvotdel för var och en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det efter inträffat skadefall befaras att nedsättning enligt första&lt;br&gt;stycket fordras, kan regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer förordna att ersättning tills vidare skall lämnas endast med viss&lt;br&gt;kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försäkringsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Vårdgivare skall ha en patientförsäkring som täcker ersättning för&lt;br&gt;skador som omfattas av denna lag. Bedrivs verksamheten av privat vård-&lt;br&gt;givare efter avtal med offentlig vårdgivare, är det den offentlige vårdgiva-&lt;br&gt;ren som skall ha försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Patientskadeersättningen utges av försäkringsgivaren. Om flera&lt;br&gt;patientförsäkringar täcker samma skada, svarar försäkringsgivarna solida-&lt;br&gt;riskt för ersättningen. Försäkringsgivarna skall i sådant fall sinsemellan ta&lt;br&gt;lika del i ersättningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Saknas patientförsäkring, svarar de försäkringsgivare som ingår i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen enligt 15 § solidariskt för den patientskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha lämnats, om en patientförsäkring hade funnits.&lt;br&gt;Föreningen företräder i sådant fall försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållan-&lt;br&gt;det mellan beloppen av de premier för patientförsäkring som för var och&lt;br&gt;en av dem belöper på närmast föregående kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsförening&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § De försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring skall ingå i en&lt;br&gt;patientförsäkringsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;stadgar för föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Patientförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse (patientförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift) av vårdgivare för den tid vårdgivaren saknat försäkring enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsavgift får högst tas ut med ett belopp som för år räknat&lt;br&gt;motsvarar femton procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring som gäller när avgiften bestäms. Om det belopp som&lt;br&gt;motsvarar två gånger den årliga försäkringspremie som gäller för vårdgi-&lt;br&gt;vare i motsvarande kategori när avgiften bestäms är högre, får avgiften i&lt;br&gt;stället beräknas på grundval av detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientskadenämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § De försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen skall&lt;br&gt;tillsammans upprätthålla och bekosta en patientskadenämnd. I nämnden&lt;br&gt;skall det ingå företrädare för patienternas intressen. Ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;om nämndens sammansättning lämnas av regeringen som också skall god-&lt;br&gt;känna nämndens arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall på begäran av patient eller annan skadelidande, vårdgiva-&lt;br&gt;re, försäkringsgivare eller domstol yttra sig över ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt denna lag får den&lt;br&gt;skadelidande i stället kräva skadestånd enligt vad som gäller därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den som har utgett skadestånd med anledning av skada som avses i&lt;br&gt;denna lag inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;patientskadeersättning. Detta gäller dock inte om patientskadeersättningen&lt;br&gt;skulle ha kunnat krävas tillbaka av den skadeståndsskyldige enligt 20 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Har patientskadeersättning lämnats för en skada som vållats uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsgivaren intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om patientskadeersättning har betalats för en skada som omfattas av&lt;br&gt;produktansvarslagen (1992:18), inträder försäkringsgivaren intill det ut-&lt;br&gt;givna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattas en skada av trafikförsäkring enligt trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) och har patientskadeersättning lämnats för skadan, inträder&lt;br&gt;försäkringsgivaren intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Har patientskadeersättning lämnats enligt 14 § första stycket, får&lt;br&gt;ersättningen krävas tillbaka från den vårdgivare som varit skyldig att teck-&lt;br&gt;na patientförsäkring. Patientförsäkringsföreningen företräder i sådant fall&lt;br&gt;försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En vårdgivare som har krävts på belopp enligt 21 § inträder intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den rätt som enligt 20 § som tillkommer försäkrings-&lt;br&gt;givaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Den som vill ha patientskadeersättning enligt denna lag förlorar&lt;br&gt;rätten därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det han fick känne-&lt;br&gt;dom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från&lt;br&gt;den tidpunkt då skadan orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill ha ersättning anmält skadan hos vårdgivaren eller för-&lt;br&gt;säkringsgivaren inom den tid som angetts i första stycket, har han alltid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sex månader på sig att väcka talan sedan han fått del av försäkringsgiva-&lt;br&gt;rens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om försäkringsgivaren skall, i fall som&lt;br&gt;avses i 14 § första stycket, gälla patientförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om&lt;br&gt;försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av&lt;br&gt;någon som driver försäkringsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om&lt;br&gt;delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen&lt;br&gt;(1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkrings-&lt;br&gt;lagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas&lt;br&gt;dock 25, 54 - 58, 86 - 88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i fråga om&lt;br&gt;sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även&lt;br&gt;3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller på tra-&lt;br&gt;fikförsäkringar i den mån annat följer&lt;br&gt;av trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller på tra-&lt;br&gt;fikförsäkringar i den mån annat följer&lt;br&gt;av trafikskadelagen (1975:1410) eller&lt;br&gt;på patientförsäkringar i den mån&lt;br&gt;annat följer av patientskadelagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En patient som skadas i samband med behandling eller liknande åtgärd&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården kan på olika sätt söka få ersättning för skadan.&lt;br&gt;Ett sätt är att utverka ett skadestånd med stöd av bestämmelserna i ska-&lt;br&gt;deståndslagen (1972:207). Ett annat och för patienten enklare sätt är att&lt;br&gt;begära ersättning från den s.k. patientförsäkringen. Detta är en frivillig&lt;br&gt;försäkring som vårdgivare kan teckna hos försäkringsbolag till förmån för&lt;br&gt;patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 19 november 1992 bemyndigade den dåvarande rege-&lt;br&gt;ringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden rörande hälso-&lt;br&gt;och sjukvård att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över för-&lt;br&gt;säkringssystemet för ersättning vid behandlingsskada i syfte att precisera&lt;br&gt;vårdgivarnas ersättningsansvar och skyldighet att teckna försäkring för&lt;br&gt;sådana behandlingsskador som orsakats inom den svenska hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. I motiveringen till uppdraget (dir. 1992:101) framhålls att det&lt;br&gt;rådande frivilliga försäkringssystemet inte innebär något krav på att alla&lt;br&gt;vårdgivare i Sverige tecknar patientförsäkring och att det därmed finns&lt;br&gt;risk för att patienter inte i alla vårdsituationer har ett enhetligt ekonomiskt&lt;br&gt;skydd, om de skulle skadas vid behandling. Vidare framhålls att utveck-&lt;br&gt;lingen inom hälso- och sjukvården - med bl.a. ett ökat antal vårdgivare -&lt;br&gt;inte kommer att förbättra situationen, om det rådande försäkringssystemet&lt;br&gt;bibehålls. I direktiven slås slutligen fast att det är angeläget att patienterna&lt;br&gt;inom all hälso- och sjukvård här i landet kan garanteras att samma regler&lt;br&gt;gäller för dem om de råkar ut för en behandlingsskada oberoende av vil-&lt;br&gt;ken vårdgivare de anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen (S 1992:11), som antog namnet Patientförsäkringsutred-&lt;br&gt;n ingen, avlämnade i juni 1994 betänkandet Patientskadelag (SOU&lt;br&gt;1994:75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Det lagförslag som&lt;br&gt;läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2. En förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna finns i bilaga 3. Den frivilliga patientförsäkringens ersättnings-&lt;br&gt;bestämmelser har återgetts i bilaga 4. Ett avsnitt om internationella för-&lt;br&gt;hållanden finns i bilaga 5. En remissammanställning i lagstiftningsärendet&lt;br&gt;finns tillgänglig hos Socialdepartementet, S94/4402/J.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 15 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Bl.a. har lagen fått den disposition som Lagrådet föreslagit. Vi återkom-&lt;br&gt;mer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 7.1, 7.3, 8.1, 8.3, 8.5, 8.6, 11.5,&lt;br&gt;12.3, 13 och 15 samt i författningskommentaren. Vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar har också gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrunden till patientförsäkringens tillkomst&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Skadestånd vid behandlingsskada&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående kan en patient som skadas i samband med&lt;br&gt;behandling inom hälso- och sjukvården söka få ersättning genom det ska-&lt;br&gt;deståndsrättsliga systemet. Någon särreglering av skadeståndsansvaret för&lt;br&gt;skador som en patient åsamkas inom vården fmns inte. Patienten är hän-&lt;br&gt;visad till de allmänna bestämmelser som finns på området. De grundläg-&lt;br&gt;gande bestämmelserna fmns i skadeståndslagen och talan om ersättning&lt;br&gt;förs vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (SkL) skall var och en&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar bl.a. personskada ersätta ska-&lt;br&gt;dan (den s.k. culparegeln). I 3 kap. 1 § SkL fmns bestämmelser om det s.k.&lt;br&gt;principalansvaret. Detta innebär att den som har arbetstagare i sin tjänst&lt;br&gt;skall ersätta bl.a. personskada som arbetstagaren vållar genom fel eller&lt;br&gt;försummelse i tjänsten. Principalansvaret gäller för såväl offentliga som&lt;br&gt;privata arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för&lt;br&gt;sjukvårdskostnad och andra utgifter, inkomstförlust och för ideell skada,&lt;br&gt;dvs. sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter&lt;br&gt;i övrigt till följd av skadan (5 kap. 1 § SkL). Om en personskada lett till&lt;br&gt;döden, utgår ersättning för begravningskostnader och andra skäliga kost-&lt;br&gt;nader med anledning av dödsfallet samt till efterlevande i vissa fall för&lt;br&gt;förlust av underhåll (5 kap. 2 § SkL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den skade-&lt;br&gt;lidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till&lt;br&gt;skadan (6 kap. 1 § SkL).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Skadeståndstalan - en svår väg för patienten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En patient som drabbats av en skada inom hälso- och sjukvården och som&lt;br&gt;vill föra talan om ersättning av vårdgivaren för skadan måste, för att ha&lt;br&gt;någon framgång, bevisa, dels att skadan orsakats av fel eller försummelse&lt;br&gt;av vårdgivaren eller dennes anställda, dels att skadan är en direkt följd av&lt;br&gt;en felaktig behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättspraxis framgår att det kan vara svårt för en patient att visa att en&lt;br&gt;skada uppkommit genom fel eller försummelse av någon inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen i samband med behandling. En anledning till detta är&lt;br&gt;att förhållandena inom hälso- och sjukvården inte sällan är komplicerade&lt;br&gt;och svåra att utreda utan särskild sakkunskap. Detta gäller också i viss ut-&lt;br&gt;sträckning för orsakssambandet mellan behandling och skada. Att söka få&lt;br&gt;ersättning den skadeståndsrättsliga vägen kan därför bli en långdragen och&lt;br&gt;kostsam process för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna för patienter att kompensera sig för skador inom vården&lt;br&gt;genom att föra talan om skadestånd uppmärksammades i samband med&lt;br&gt;tillkomsten av skadeståndslagen år 1972. Bl.a. ifrågasattes om inte ett&lt;br&gt;strikt ansvar borde införas för behandlingsskador, dvs. vårdgivaren skulle&lt;br&gt;vara skyldig att lämna ersättning till patienten oberoende av om fel eller&lt;br&gt;försummelse kunde läggas hälso- och sjukvårdspersonalen till last. Till-&lt;br&gt;räckliga skäl för en sådan ordning ansågs dock inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndslagens tillkomst innebar således ingen egentlig förbättring av&lt;br&gt;möjligheterna för patienterna att få ersättning för behandlingsskador.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Överenskommelse om en patientförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna för patienter att få ersättning för behandlingsskador genom&lt;br&gt;det skadeståndsrättsliga systemet ledde till skapandet av patientförsäkring-&lt;br&gt;en. Den tillkom den 1 januari 1975 genom ett avtal mellan å ena sidan de&lt;br&gt;offentliga sjukvårdshuvudmännen (landstingen och de kommuner som står&lt;br&gt;utanför landstingen) och å andra sidan ett konsortium av försäkringsbolag&lt;br&gt;(Konsortiet för Patientförsäkring). I konsortiet ingick försäkringsbolagen&lt;br&gt;Folksam, Länsförsäkringar, Skandia och Trygg-Hansa. Utformningen av&lt;br&gt;patientförsäkringen skedde under visst överinseende av statsmakterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ersättning som utges från patientförsäkringen bestäms i huvudsak&lt;br&gt;enligt reglerna i 5 kap. skadeståndslagen. Patienten har rätt till ersättning&lt;br&gt;direkt från försäkringen utan att behöva visa att skadan har orsakats av fel&lt;br&gt;eller försummelse. Försäkringen kan sägas inta en mellanställning till&lt;br&gt;ansvarsförsäkring och socialförsäkring. En översikt av ersättningsbestäm-&lt;br&gt;melserna ges i avsnitten 5.2 och 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsortiet för Patientförsäkring har upphört i och med utgången av år&lt;br&gt;1994. Patientförsäkringen finns emellertid kvar hos enskilda försäkrings-&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Patientförsäkringens omfattning och innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Försäkringens omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringen som administrerades av Konsortiet för Patientförsäk-&lt;br&gt;ring omfattade den av de offentliga sjukvårdshuvudmännen i Sverige&lt;br&gt;bedrivna hälso- och sjukvården. I landstingens försäkringsåtagande ingick&lt;br&gt;också viss hälso- och sjukvård i statlig regi, såsom den vid Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverkets sjukhus samt viss tandvård. Vård som bedrevs av privata&lt;br&gt;vårdgivare genom vårdavtal med offentliga vårdgivare omfattades också&lt;br&gt;av landstingens åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett till överenskommelsen om patientförsäkring ingånget tilläggs-&lt;br&gt;avtal omfattade försäkringen även viss vård utomlands för i Sverige bo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satta patienter under förutsättning att vården bekostades och drevs av&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har tecknat avtal om patientförsäkring för all den vård som be-&lt;br&gt;drivs under dess huvudmannaskap eller av andra enligt särskilda avtal med&lt;br&gt;staten. Den statliga hälso- och sjukvård som omfattas av landstingens&lt;br&gt;patientförsäkring eller som bedrivs inom försvaret är dock undantagen&lt;br&gt;från statens egen försäkring. Den statliga patientförsäkringen gäller för&lt;br&gt;exempelvis hälso- och sjukvården inom kriminalvården och för universi-&lt;br&gt;tetens medicinska forskningsinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringar av motsvarande innehåll som landstingens och sta-&lt;br&gt;tens försäkringar har även tecknats av andra offentliga vårdgivare än de&lt;br&gt;som nu nämnts och av privata vårdgivare. Försäkringarna har tecknats&lt;br&gt;både hos Konsortiet för Patientförsäkring och hos enskilda försäkrings-&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en närmare redovisning av patientförsäkringens omfattning hänvisas&lt;br&gt;till avsnitt 3.2 i utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Ersättningsgrundande skador m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De ursprungliga försäkringsbestämmelsema har ändrats vid flera tillfällen.&lt;br&gt;Ersättningsbestämmelserna har fr.o.m. den 1 juli 1991 haft den lydelse&lt;br&gt;som framgår av bilaga 4. Paragrafangivelsema i detta avsnitt och avsnitten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 och 5.4 hänför sig till ersättningsbestämmelserna i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsgilla s.k. behandlingsskador är fysiska skador som drabbar en&lt;br&gt;patient i direkt samband med hälso- och sjukvård. Även om det inte direkt&lt;br&gt;framgår av ersättningsbestämmelserna lämnas enligt praxis ersättning&lt;br&gt;även för psykiska besvär som är en följd av en kroppsskada. Psykiska&lt;br&gt;skador utan samband med fysiska skador ersätts däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ersättningsgrundande behandlingsskadoma delas enligt försäkringen&lt;br&gt;in i följande fem huvudgrupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egentliga behandlingsskador,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. allvarliga komplikationsskador,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. diagnosskador,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. infektionsskador,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfallsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till egentliga behandlingsskador (§2.1) hänförs sådana som är en följd&lt;br&gt;av icke medicinskt motiverade åtgärder. Dit räknas vidare skador som&lt;br&gt;utgör en komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd och som kunnat&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som allvarliga komplikationsskador (§ 2.2)anses skador som lett till svår&lt;br&gt;invaliditet eller dödsfall vid behandling av en sådan sjukdom eller skada&lt;br&gt;som obehandlad är av övergående art eller i vart fall inte kan leda till all-&lt;br&gt;varligare besvär för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagnosskador (§ 2.3) är skador som uppkommit eller ej kunnat förhin-&lt;br&gt;dras på grund av att med teknisk apparatur framtagna undersökningsresul-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tat varit oriktiga eller att faktiskt iakttagbara sjukdomssymtom i samband Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;med diagnostik inte tolkats i överensstämmelse med vedertagen medicinsk&lt;br&gt;praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Infeklionsskador (§ 2.4) är skador som orsakats av infektion på grund av&lt;br&gt;att smittämne överförts till patienten om de inte är följden av ingrepp i&lt;br&gt;vissa s.k. orena områden, främst i matsmältningssystemet eller ingrepp i&lt;br&gt;vävnader med påtagligt nedsatt vitalitet eller behandling som medför för-&lt;br&gt;höjd infektionsrisk. Ersättning ges dock om en infektion i orena områden&lt;br&gt;beror på att åtgärder för att förebygga infektioner underlåtits eller något&lt;br&gt;fel begåtts vid valet av operationsteknik. Avsikten med bestämmelsen om&lt;br&gt;infektionsskador är att endast infektioner som är tillförda genom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården skall ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfallskador (§ 2.5) definieras på samma sätt som i vanliga olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkringar, dvs. en kroppsskada som en person ofrivilligt drabbats&lt;br&gt;av genom en plötslig yttre händelse. För att en sådan skada skall vara&lt;br&gt;ersättningsbar enligt patientförsäkringen krävs att den inträffat i samband&lt;br&gt;med vården av patienten eller i övrigt beror på brister i utrustning eller&lt;br&gt;lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakssambandet mellan skadan och det skadebringande förhållandet&lt;br&gt;skall i samtliga fall vara med övervägande sannolikhet klarlagt. Det är&lt;br&gt;patienten som har bevisbördan för att kravet på orsakssamband föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagna från ersättning är skador som är en följd av nödvändigt för-&lt;br&gt;farande vid behandling av en sjukdom som obehandlad är direkt livs-&lt;br&gt;hotande eller leder till svår invaliditet (§ 3.1). Inte heller ersätts skador&lt;br&gt;som till övervägande del har sin grund i eller orsakats av patientens grund-&lt;br&gt;sjukdom eller jämförbart tillstånd (§ 3.2). Det sistnämnda undantaget gäl-&lt;br&gt;ler dock inte diagnosskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador som utgör läkemedelsbiverkningar är inte att anse som behand-&lt;br&gt;lingsskada. Vid läkemedelsskada gäller i stället läkemedelsförsäkringen&lt;br&gt;som tecknats av tillverkare och leverantör av läkemedel. Principen är att&lt;br&gt;skada som orsakats av egenskap hos läkemedel (biverkning) inte anses&lt;br&gt;som behandlingsskada annat än om skadan har sin grund i att läkemedlet&lt;br&gt;använts i strid med gällande anvisningar. Om sålunda anvisningarna för&lt;br&gt;användningen av ett läkemedel inte följts eller om erforderliga instruk-&lt;br&gt;tioner inte lämnats till patienten kan en eventuell skada ersättas genom&lt;br&gt;patientförsäkringen (§ 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Bestämmandet av ersättningen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående bestäms ersättningen för en enligt försäk-&lt;br&gt;ringen ersättningsgill skada i huvudsak enligt skadeståndsrättsliga prin-&lt;br&gt;ciper. För att ersättning enligt patientförsäkringen skall lämnas måste dock&lt;br&gt;vissa kvalifikationskrav vara uppfyllda (§ 4). Den skadade skall ha varit&lt;br&gt;sjukskriven mer än 30 dagar med minst halv arbetsoförmåga eller motsva-&lt;br&gt;rande nedsättning av kroppsfunktionerna eller orsakats förlängd sjukhus-&lt;br&gt;vistelse med mer än 10 dagar eller tillfogats lyte eller annat stadigvarande&lt;br&gt;men som inte är utan betydelse eller ha avlidit. Oberoende av dessa be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsningar ges ersättning för kostnader och inkomstförlust som översti-&lt;br&gt;ger 700 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa undantag från skadeståndslagens ersättningsregler finns (§§ 5-7).&lt;br&gt;Utgångspunkten för patientförsäkringen är dock att den till fullo skall&lt;br&gt;ersätta förlorad arbetsinkomst och andra ekonomiska förluster och att&lt;br&gt;ersättning därutöver skall ges för ideell skada dvs. sveda och värk, lyte&lt;br&gt;och men samt olägenheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelserna fmns en preskriptionsregel (§ 8) som föreskriver att&lt;br&gt;ersättning skall krävas av sjukvårdshuvudmannen eller försäkringsgivaren&lt;br&gt;inom tre år från det den skadelidande fick kännedom om skadan men&lt;br&gt;aldrig senare än tio år från den tidpunkt då den åtgärd vidtogs som orsaka-&lt;br&gt;de skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen utges av försäkringsgivaren. Denne har rätt att inträda i den&lt;br&gt;skadelidandes rätt till skadestånd (§ 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens ersättningsåtagande enligt försäkringen har varit begränsat&lt;br&gt;till ett sammanlagt belopp om högst 25 miljoner kronor för varje skade-&lt;br&gt;händelse, dock högst 5 miljoner kronor för varje skadad person (§ 11).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Förfarandet vid bestämmandet av ersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konsortiet hade sedan patientförsäkringens start en dominerande ställning&lt;br&gt;på marknaden. Skaderegleringen bedrevs inom en för konsortiet gemen-&lt;br&gt;sam skadeavdelning. Eftersom skaderegleringen innefattar bedömning av&lt;br&gt;medicinska sambandsfrågor anlitade konsortiet medicinskt sakkunniga&lt;br&gt;inom ett tjugotal olika specialiteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalet mellan sjukvårdshuvudmännen och konsortiet bedömdes&lt;br&gt;framställt anspråk även på skadeståndsrättslig grund, om patienten begär-&lt;br&gt;de det. Detta åtagande har medfört att patienterna inte har behövt vända&lt;br&gt;sig till domstol för att få sin sak prövad enligt skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt villkoren för patientförsäkringen skall tvistiga ärenden kunna&lt;br&gt;prövas av en särskild patientskadenämnd. Nämnden består av en ordföran-&lt;br&gt;de och sex ledamöter med ersättare. Ordföranden och fyra av ledamöterna&lt;br&gt;och ersättare för dessa utses av regeringen. Tre av dessa ledamöter skall&lt;br&gt;företräda patientintressen och den fjärde skall ha medicinsk sakkunskap.&lt;br&gt;Sjukvårdshuvudmännen utser två ledamöter och ersättare för dessa. Ären-&lt;br&gt;den som är tvistiga eller principiella kan underställas nämndens prövning&lt;br&gt;av såväl den skadelidande som sjukvårdhuvudmannen eller försäkrings-&lt;br&gt;givaren. Nämndens utlåtande är rådgivande (§§ 12 - 13). Nämndens ut-&lt;br&gt;låtanden omfattar tolkningen och tillämpningen av de av sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen antagna bestämmelserna om ersättning vid behandlingsskada.&lt;br&gt;Nämnden uttalar sig även om tolkning och tillämpning av de i huvudsak&lt;br&gt;likalydande bestämmelser om ersättning vid behandlingsskada som gäller&lt;br&gt;för den hälso- och sjukvård som bedrivs av staten och kommuner samt&lt;br&gt;privata vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister om tillämpningen av patientförsäkringens bestämmelser mellan&lt;br&gt;försäkringsgivaren och den skadelidande avgörs slutligt genom skiljeman-&lt;br&gt;naförfarande enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Kostnaderna för detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarande betalas av försäkringsgivaren om den skadelidande haft skälig Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;anledning att få tvisten prövad. För skadelidande som väljer att i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd gäller att sådan talan väcks vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samverkan i frågor rörande patientförsäkringen hade sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen och Konsortiet för Patientförsäkring en gemensamt utsedd&lt;br&gt;samrådsgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Nuvarande förhållanden inom patientförsäkringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har Konsortiet för Patientförsäkring upphört vid&lt;br&gt;utgången av år 1994. Alla försäkringsavtal med konsortiet har därmed&lt;br&gt;upphört. Anledningen till att konsortiet har upplösts är att sammanslut-&lt;br&gt;ningen inte ansetts förenlig med konkurrensbegränsningsförbudet i den&lt;br&gt;nya konkurrenslagen (1993:20) som gäller fr.o.m. den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet, landstingen och de tre landstingsfria kommunerna&lt;br&gt;(Göteborg, Malmö och Gotland) har med anledning av konsortiets upp-&lt;br&gt;hörande bildat ett eget ömsesidigt försäkringsbolag, Landstingens ömsesi-&lt;br&gt;diga Försäkringsbolag (LÖF). Bolaget har beviljats koncession. Bolaget&lt;br&gt;skall täcka det ansvar som landstingen och de tre kommunerna utanför&lt;br&gt;landstingen har för ersättning av skador som drabbar patienter. Bolaget&lt;br&gt;har tagit över nuvarande uppgifter från Konsortiet för patientförsäkring&lt;br&gt;och kommer i avvaktan på en eventuell lagstiftning att tillämpa de försäk-&lt;br&gt;ringsbestämmelser som konsortiet tillämpat. Bolaget har också övertagit&lt;br&gt;konsortiets ansvar för skador som inträffat före år 1995. övertagandet&lt;br&gt;innefattar även ersättning för skador i samband med sådan sjukvård som&lt;br&gt;bedrivs enligt vårdavtal med sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom försäkringsavtalet med sjukvårdshuvudmännen har LÖF i likhet&lt;br&gt;med det tidigare avtalet mellan konsortiet och sjukvårdshuvudmännen,&lt;br&gt;åtagit sig att även betala det skadestånd som sjukvårdshuvudmannen kan&lt;br&gt;bli skyldig att utge till patient eller efterlevande enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga regler. PSR Personskadereglering AB svarar från och med&lt;br&gt;år 1995 enligt avtal med LÖF för skaderegleringen av patientfÖrsäkrings-&lt;br&gt;ärenden som rör landstingen. Enligt nyss nämnda åtagande skall PSR&lt;br&gt;också utreda skadeståndsskyldigheten samt föra sjukvårdshuvudmannens&lt;br&gt;talan vid förhandlingar och eventuell rättegång rörande skadestånd. I prak-&lt;br&gt;tiken medför detta att PSR tar ställning till samtliga ersättningsanspråk&lt;br&gt;från patienter och efterlevande till patienter, även när det gäller skador&lt;br&gt;som inte berättigar till ersättning enligt den nuvarande patientförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har för år 1995 tecknat avtal om patientförsäkring för all den vård&lt;br&gt;som bedrivs under dess huvudmannaskap eller enligt särskilda avtal för-&lt;br&gt;utom den hälso- och sjukvård som omfattas av sjukvårdshuvudmännens&lt;br&gt;patientförsäkring och den som bedrivs inom försvaret. Regeringen har i&lt;br&gt;beslut den 11 maj 1995 godkänt avtalet. Det har därefter förlängts och&lt;br&gt;gäller till och med år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och privata vårdgivare har tecknat liknande patientförsäk-&lt;br&gt;ringar hos olika försäkringsbolag. Flertalet privatpraktiserande läkare har&lt;br&gt;patientförsäkring antingen genom sin praktikförsäkring eller genom en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gruppförsäkring hos Salus/Trygg-Hansa. De privatpraktiserande tand- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;läkarna tecknar patientförsäkring hos enskilda försäkringsbolag genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Privattandläkarförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden finns fortfarande kvar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Patientförsäkringen behöver lagregleras&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Patienterna är en utsatt grupp och det be-&lt;br&gt;hövs ett särskilt system för ersättning av skador som drabbar dem i&lt;br&gt;samband med behandling inom hälso- och sjukvården. Den särskilda&lt;br&gt;ersättningsrätten för skador på patienter bör regleras i en särskild lag&lt;br&gt;och - i varje fall tills vidare - vara fristående från skadeståndsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser anser att det&lt;br&gt;behövs ett särskilt lagreglerat ersättningssystem för skador som drabbar&lt;br&gt;patienter. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser dock&lt;br&gt;att frågan om patienter bör särbehandlas i förhållande till andra som drab-&lt;br&gt;bas av personskador i samhället rättspolitiskt borde ha motiverats mer&lt;br&gt;ingående än vad som skett i utredningens betänkande. Några remissinstan-&lt;br&gt;ser, däribland Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;anser att det särskilda ersättningssystemet borde ha utformats enligt ska-&lt;br&gt;deståndsrättsliga normer med strikt ansvar för vårdgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Patienter - en utsatt grupp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning till den som drabbas av en personskada inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården kan som tidigare nämnts aktualisera antingen det skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga systemet eller det frivilliga patientförsäkringssystemet. Det&lt;br&gt;sistnämnda är förmånligt för patienten genom att ersättning lämnas oavsett&lt;br&gt;om någon inom vården kan pekas ut som ansvarig enligt den allmänna&lt;br&gt;culparegeln eller inte. Jämfört med dem som skadas inom andra områden&lt;br&gt;av samhällslivet och där någon motsvarande försäkringsanordning inte&lt;br&gt;finns åtnjuter således patienterna en särställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringen har funnits i 20 år och erfarenheterna av försäkringen&lt;br&gt;är sammantaget mycket goda. När nu frågan om lagstiftning av patientför-&lt;br&gt;säkringen står inför ett avgörande kan det trots detta finnas anledning att -&lt;br&gt;som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet efterlyst i sitt&lt;br&gt;remissyttrande - något mera ingående än vad utredningen har haft anled-&lt;br&gt;ning att göra ta upp frågan om skadade patienter även framdeles skall&lt;br&gt;särbehandlas framför andra som råkar ut för personskador i samhället och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte kan få ersättning enligt lagstiftning utöver vad som erbjuds ge-&lt;br&gt;nom socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl som åberopats till stöd för den hittillsvarande patientförsäkrings-&lt;br&gt;lösningen har varit att den skadeståndsrättsliga culparegeln är särskilt svår&lt;br&gt;att hantera inom hälso- och sjukvården. Som anförts i det föregående har&lt;br&gt;patienten på grund av komplicerade och svårutredda förhållanden ofta&lt;br&gt;svårt att bevisa att någon gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Därtill&lt;br&gt;kommer att när en fråga om eventuell felbehandling kommer upp kan en&lt;br&gt;konfliktsituation uppstå mellan patienten och vårdpersonalen som bryter&lt;br&gt;förtroendet mellan dem. Sådana situationer motverkar en framgångsrik&lt;br&gt;vård och är därför inte önskvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på patienter kan vidare uppstå inom hälso- och sjukvården utan&lt;br&gt;att någon i vårdpersonalen kan anses ha handlat felaktigt vid behandlingen&lt;br&gt;av patienten. En rad olyckliga omständigheter kan t.ex. ha samverkat till&lt;br&gt;skadans uppkomst. Det skulle vara otillfredsställande om patienten i en&lt;br&gt;sådan situation inte kunde få ersättning för skadorna, särskilt om dessa är&lt;br&gt;allvarliga. Överhuvud taget kan det inte anses rimligt att den enskilde&lt;br&gt;patienten skall bära risken för skador som ingen, vare sig patient eller&lt;br&gt;vårdpersonal, haft anledning att räkna med. Eller som Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet uttryckt det: Från psykologisk synpunkt&lt;br&gt;är det en särdeles otillfredsställande konsekvens om en patient, som utsatt&lt;br&gt;sig för behandling i avsikten att bli frisk, i själva verket drabbas av en ny&lt;br&gt;skada på grund av behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de nu anförda skälen starkt talar för en särlösning av&lt;br&gt;patientskadeersättningsfrågoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringen i dess hittillsvarande form är inte den enda försäk-&lt;br&gt;ringsanordningen i sitt slag inom personskaderätten. TrygghetsfÖrsäkring-&lt;br&gt;en för arbetsskador från år 1974 och läkemedelsförsäkringen från år 1978&lt;br&gt;är konstruerade på liknande sätt. I sammanhanget kan också nämnas den i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) föreskrivna obligatoriska trafikförsäkringen&lt;br&gt;som ger dem som skadas i trafiken rätt till s.k. trafikskadeersättning direkt&lt;br&gt;från försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En invändning som ibland framförts mot bl.a. denna typ av försäkrings-&lt;br&gt;anordning är att den försvagar culparegelns preventiva funktion, dvs. att&lt;br&gt;avhålla människor från att företa skadeståndsgrundande handlingar (se&lt;br&gt;härom t.ex. Kommitténs om ideell skada delbetänkande Ersättning för&lt;br&gt;kränkning genom brott, SOU 1992:84 s. 60). Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet har i sitt remissyttrande anfört att skälet till att&lt;br&gt;patientförsäkring inte införts i länder utanför Norden åtminstone delvis&lt;br&gt;sammanhänger med att en tillämpning av culparegeln inom sjukvården&lt;br&gt;anses önskvärd av just allmänpreventiva skäl, dvs. som ett medel för att&lt;br&gt;kontrollera sjukvårdens kvalitet. Culparegelns preventiva effekt är dock&lt;br&gt;omstridd (se angivet bet. och särskilt när det gäller regelns tillämpning&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården, Bo von Eyben, Patientforsikring s. 20 ff.)&lt;br&gt;Inom hälso- och sjukvården torde det snarare vara andra skäl än risken för&lt;br&gt;skadestånd som manar till försiktighet hos vårdpersonalen. Som fakultets-&lt;br&gt;nämnden konstaterar i sitt yttrande kan preventiva synpunkter med av-&lt;br&gt;seende på hälso- och sjukvården tillgodoses genom disciplinansvaret för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdpersonalen och i grövre fall genom straffansvar. Ett önskemål om att&lt;br&gt;ett på culpa grundat ersättningsansvar skall gälla inom så många områden&lt;br&gt;som möjligt i samhället utgör därför inget avgörande skäl mot en särlös-&lt;br&gt;ning av patientskadefrågoma inom hälso- och sjukvården. Här kan fram-&lt;br&gt;hållas att disciplinansvaret och därmed sammanhängande frågor har under&lt;br&gt;de senaste åren varit föremål för översyn (prop. 1993/94:149, bet.&lt;br&gt;1993/94:SoU:26). För närvarande bereds i Socialdepartementet vissa&lt;br&gt;ytterligare frågor om disciplinansvaret för vårdpersonalen på grundval av&lt;br&gt;ett betänkande (SOU 1995:147) av Utredningen om förbättrad tillsyn över&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis och i likhet med utredningen att&lt;br&gt;patienterna är i en sådan utsatt ställning att det behövs ett särskilt ersätt-&lt;br&gt;ningssystem för skador på patienter inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många nya typer av vårdgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen från patientförsäkringen för skador på patienter har genom&lt;br&gt;åren varit omfattande såväl vad avser antalet ersatta skador som storleken&lt;br&gt;på det totala ersättningsbeloppet. Bestämmelserna för försäkringen har&lt;br&gt;ändrats vid flera tillfällen i första hand på grund av erfarenheter från&lt;br&gt;skaderegleringen och patientskadenämndens verksamhet men även med&lt;br&gt;anledning av synpunkter från lagutskottet. Även ekonomiska konsekven-&lt;br&gt;ser har haft betydelse för bestämmelsernas utformning. Vid en samlad&lt;br&gt;bedömning anser regeringen att de krav på snabbhet och säkerhet i hand-&lt;br&gt;läggningen som riksdagen ställde år 1972 i samband med tillkomsten av&lt;br&gt;skadeståndslagen och vid senare tillfällen i huvudsak kunnat uppfyllas&lt;br&gt;genom den valda fÖrsäkringslösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det nuvarande frivilliga systemet kan garantera att alla&lt;br&gt;patienter - oavsett var de behandlas - skall kunna få ersättning om de&lt;br&gt;drabbas av en behandlingsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av förutsättningarna för patientförsäkringen har ändrats. Försäk-&lt;br&gt;ringen har fram till år 1995 i huvudsak administrerats av fyra större för-&lt;br&gt;säkringsbolag inom ramen för ett konsortium i nära samarbete med den&lt;br&gt;offentliga hälso- och sjukvården. Samarbetet mellan försäkringsgivarna&lt;br&gt;och försäkringstagarna har skapat förutsättningar för en samlad uppfölj-&lt;br&gt;ning och utveckling av ersättningsbestämmelserna. Genom samarbetet har&lt;br&gt;ändringar av bestämmelserna och tillämpningsproblem kunnat lösas på ett&lt;br&gt;samordnat sätt. Samarbetet har också legat till grund för utvecklingen av&lt;br&gt;den skadeuppfoljande och skadeförebyggande verksamhet som bedrivits&lt;br&gt;med ledning av de till försäkringen anmälda skadorna. Som framgått i det&lt;br&gt;föregående har dock denna samarbetsform upphört till följd av den nya&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förutsättningarna för tillämpningen av försäkringen har ändrats&lt;br&gt;under de senaste åren. Vården har i större utsträckning kommit att handhas&lt;br&gt;utanför landstingen, såväl i kommunal som i privat regi men även i sam-&lt;br&gt;arbete genom vårdavtal mellan olika privata och offentliga vårdgivare.&lt;br&gt;Även Sveriges medlemskap i EU med ökade möjligheter för utländska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdgivare att etablera sig i landet har påverkat denna utveckling. Detta&lt;br&gt;gäller även möjligheterna till friare etablering som gällde under några år&lt;br&gt;för läkare och sjukgymnaster. Sammantaget tyder mycket på att hälso- och&lt;br&gt;sjukvården med hänsyn till samhällsekonomiska förutsättningar m.m. även&lt;br&gt;fortsättningsvis kommer att genomgå successiva strukturella förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya grupper av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har tillkommit&lt;br&gt;inom vården, däribland vissa kiropraktorer och naprapater. Regeringen har&lt;br&gt;den 13 januari 1994 beslutat om utredning (dir. 1994:2) av frågan om&lt;br&gt;legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och närliggande områden. Utredningen arbetar&lt;br&gt;under namnet Kommittén (S94:01) om översyn av vissa behörighetsfrågor&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att vården således i större utsträckning än tidigare sköts utanför&lt;br&gt;den offentliga vårdsektorn genom vårdavtal har också fler yrkesgrupper&lt;br&gt;som traditionellt huvudsakligen funnits inom denna sektor helt eller till&lt;br&gt;viss del övergått till privat verksamhet. Det gäller exempelvis barn-&lt;br&gt;morskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och logopeder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om vården också framöver i allt väsentligt kommer att bedrivas i&lt;br&gt;offentlig regi kommer, av allt att döma, både antalet vårdgivare som bör&lt;br&gt;teckna patientförsäkring och antalet försäkringsgivare som erbjuder olika&lt;br&gt;försäkringspaket att öka påtagligt. Detta ökar risken för att vårdgivare&lt;br&gt;förbiser behovet av att teckna patientförsäkring eller att försäkringsgivare&lt;br&gt;inte informerar om detta behov och inte heller tillämpar enhetliga och&lt;br&gt;jämförbara villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fmner att de nu angivna omständigheterna talar för att&lt;br&gt;patientförsäkringen i sin nuvarande utformning i framtiden inte kommer&lt;br&gt;att ge den trygghet för patienterna vid skador i vården som man kan kräva.&lt;br&gt;Man måste då överväga andra lösningar för att uppnå det eftersträvade&lt;br&gt;skyddet för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning får inte fördröjas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsutredningen har haft till uppgift att överväga och föreslå&lt;br&gt;former för ett ersättningssystem som garanterar att samma regler gäller för&lt;br&gt;dem som råkar ut för en behandlingsskada oberoende av vilken vårdgivare&lt;br&gt;de anlitat. Utredningen har haft frihet att överväga såväl försäkringslös-&lt;br&gt;ningar som andra alternativ som kan ge motsvarande säkerhet för patien-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt frivillig försäkringslösning måste, som utredningen anfört,&lt;br&gt;bl.a. bygga på förutsättningen att även patienter som skadas hos vårdgiva-&lt;br&gt;re som inte har något försäkringsskydd för patienten ändå har möjlighet att&lt;br&gt;få ersättning för sina skador. Av utredningens betänkande framgår emel-&lt;br&gt;lertid att varken offentliga eller privata vårdgivare är beredda att ta på sig&lt;br&gt;några kostnader för patienter som skadas i samband med behandling hos&lt;br&gt;vårdgivare som inte har tecknat patientförsäkring. Regeringen delar utred-&lt;br&gt;ningens bedömning att det vid dessa förhållanden inte är möjligt att garan-&lt;br&gt;tera alla patienter inom hälso- och sjukvården samma skydd vid behand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingsskada genom ett fortsatt frivilligt ersättningssystem. Detta skydd Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;måste därför skapas genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt möjligheten att genom den skadeståndsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen åstadkomma det avsedda patientskadeskyddet, men funnit&lt;br&gt;att den vägen inte är effektiv och har stannat för lösningen att genom lag&lt;br&gt;göra den frivilliga patientförsäkringen obligatorisk för alla vårdgivare med&lt;br&gt;undantag för staten och landstingen. Utredningens uppfattning grundas&lt;br&gt;huvudsakligen på två omständigheter, dels att en försäkringslösning ger&lt;br&gt;möjlighet för patienten att som hittills få ersättning för sina skador på ett&lt;br&gt;förhållandevis enkelt och snabbt sätt, dels att ett skadeståndsansvar, även&lt;br&gt;om det utformas som ett strikt ansvar, inte utgör någon garanti för att&lt;br&gt;patienten verkligen får någon ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser delar inte utredningens bedömning att ersättnings-&lt;br&gt;systemet bör vara fristående från skadeståndsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningssystemet för skador på patienter inte skall vara fristående&lt;br&gt;från skadeståndsrätten, uppkommer frågan hur de skadeståndsrättsliga&lt;br&gt;reglerna i så fall skall vara utformade för att ett tillfredsställande skydd för&lt;br&gt;patienterna skall kunna uppnås. Denna fråga förutsätter ett mer ingående&lt;br&gt;bedömningsunderlag än det som nu föreligger. Att utredningen inte gjort&lt;br&gt;en mer djupgående analys av skadeståndsaltemativet är naturligt mot bak-&lt;br&gt;grund av utformningen av direktiven för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid angeläget att en lösning av frågan om patientskade-&lt;br&gt;ersättning inte fördröjs. Regeringen gör den bedömningen att ytterligare&lt;br&gt;utredning om ett skadeståndsaltemativ inte kan genomföras och beredas&lt;br&gt;inom rimlig tid. En lagreglering i huvudsak efter den modell som utred-&lt;br&gt;ningen föreslagit, dvs. en från skadeståndsrätten fristående lagreglerad&lt;br&gt;försäkring till förmån för patienterna, bör därför genomföras nu. Utred-&lt;br&gt;ningens lagförslag har visserligen på flera punkter utsatts för kritik av&lt;br&gt;remissinstanserna men kan med de ändringar och tillägg som föreslås i det&lt;br&gt;följande ändå ligga till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en framtid skulle visa sig att den nya lagen, som bör få benäm-&lt;br&gt;ningen patientskadelag, har väsentliga nackdelar eller att utvecklingen&lt;br&gt;inom skadestånds- eller försäkringsrätten, inklusive socialförsäkringen,&lt;br&gt;ger anledning till det, är regeringen beredd att på nytt överväga och åter-&lt;br&gt;komma med förslag om hur ersättningssystemet för skador på patienter&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Patientskadelag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Lagens tillämpningsområde m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För skada på patient som uppkommit i sam-&lt;br&gt;band med hälso- och sjukvård i Sverige skall ersättning lämnas enligt&lt;br&gt;de förutsättningar som anges i patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens ersättningsbestämmelser görs tvingande till patienternas&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag, bortsett från att utredningens förslag inte innehåller någon&lt;br&gt;tvingande bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några av remissinstanserna anser att även skador&lt;br&gt;som drabbar en patient vid viss vård utomlands bör omfattas av lagens&lt;br&gt;ersättningsbestämmelser. Försäkringsjuridiska föreningen anser att ersätt-&lt;br&gt;ningsreglerna i patientskadelagen bör vara tvingande till den skadelidan-&lt;br&gt;des förmån på motsvarande sätt som gäller för trafikskadeersättning enligt&lt;br&gt;trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningen har i sitt förslag begränsat&lt;br&gt;patientskadelagens tillämpningsområde till skador som uppkommit i sam-&lt;br&gt;band med hälso- och sjukvård i Sverige. Detta överensstämmer med den&lt;br&gt;hittillsvarande frivilliga patientförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hälso- och sjukvård utomlands som enligt remissinstanserna bör&lt;br&gt;omfattas av lagen är sådan som kan anses ske inom ramen för svensk&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. Det kan vara fråga om patienter som remitteras till&lt;br&gt;vård vid anläggningar utomlands som drivs av svenska sammanslutningar&lt;br&gt;med svensk hälso- och sjukvårdspersonal. Det kan också gälla patienter&lt;br&gt;som skickas utomlands till inrättningar som inte drivs av svenska vård-&lt;br&gt;givare men där ändå behandlingen kan anses ske inom ramen för svensk&lt;br&gt;sjukvård. Om lagen inte blir tillämplig på dessa patienter ges enligt&lt;br&gt;remisskritiken utrymme för att de inte kommer att likabehandlas med&lt;br&gt;andra patienter, eftersom de blir beroende av frivilliga försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för synpunkterna att även den patientgrupp&lt;br&gt;som nu berörts bör inrymmas under patientskadelagen. Enligt vår mening&lt;br&gt;skulle dock en sådan ordning föra för långt. Vi anser att det är rimligt att&lt;br&gt;ett obligatoriskt ersättningssystem som det föreslagna begränsas till hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som står under svensk tillsyn dvs. den som sker inom landets&lt;br&gt;gränser. En sådan begränsning av patientskadelagen stämmer också över-&lt;br&gt;ens med vad som gäller i övriga nordiska länder som har lagreglerade&lt;br&gt;patientförsäkringar. Patienter som vårdas utomlands får därför även i fort-&lt;br&gt;sättningen försäkras genom frivilliga åtaganden av vårdgivaren. Vård&lt;br&gt;utomlands torde i flertalet fall komma i fråga för patienter hos större vård-&lt;br&gt;givare som genom tilläggsavtal till den vanliga patientförsäkringen har&lt;br&gt;tecknat försäkring även för sina utlandspatienter. Vi bedömer därför att&lt;br&gt;risken för olika behandling av patienter från ersättningssynpunkt inte är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt stor. Vi föreslår således att patientskadelagens ersättningsbestäm- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;melser skall tillämpas endast på personskador som uppkommit i samband&lt;br&gt;med hälso- och sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet patient bör i patientskadelagen ges samma innebörd som i&lt;br&gt;lagen (1994: 953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;och lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område. Med patient bör jämställas vissa andra som kommer i kontakt&lt;br&gt;med hälso- och sjukvården. I begreppet hälso- och sjukvård bör innefattas&lt;br&gt;den hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i hälso- och sjukvårdsla-&lt;br&gt;gen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125) samt annan liknande medi-&lt;br&gt;cinsk verksamhet. Som Lagrådet påpekat bör begreppet hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård i patientskadelagen uttryckligen också omfatta viss detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av begreppen patient, hälso- och sjukvård samt&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonal kommer att behandlas i författningskom-&lt;br&gt;mentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadelagens ersättningssystem bör som anförts i det föregående&lt;br&gt;vara fristående från skadeståndsrätten och uppbyggt på så sätt att patienten&lt;br&gt;har rätt till ersättning direkt ur en försäkring. Ersättningsbestämmelserna&lt;br&gt;bör göras tvingande till patientens förmån. Patientskadeersättningen skall&lt;br&gt;alltså inte kunna inskränkas utöver de begränsningar av ersättningen som&lt;br&gt;framgår av patientskadelagen. Som Försäkringsjuridiska föreningen fram-&lt;br&gt;hållit i sitt remissyttrande bör garantiregeln kunna utformas efter mönster&lt;br&gt;av motsvarande bestämmelse i trafikskadelagen. Det innebär att vissa&lt;br&gt;inskränkningar kan ske på grund av händelser som har inträffat efter ska-&lt;br&gt;detillfället. Regeringen återkommer i författningskommentaren till den&lt;br&gt;närmare utformningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Vårdgivares försäkringsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Offentliga och privata vårdgivare skall vara&lt;br&gt;skyldiga att teckna en försäkring som täcker ersättningsanspråk enligt&lt;br&gt;patientskadelagen. Om en privat vårdgivare bedriver sin verksamhet&lt;br&gt;efter avtal med en offentlig vårdgivare, är det dock den senare som är&lt;br&gt;skyldig att teckna försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med&lt;br&gt;undantag av att försäkringskyldigheten inte föreslås gälla staten och lands-&lt;br&gt;tingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser ifrågasätter förslaget att staten&lt;br&gt;och landstingen undantas från försäkringskyldigheten. Svea hovrätt anser&lt;br&gt;att det med hänsyn till patienternas intresse är nödvändigt att reglera vilka&lt;br&gt;organ som får meddela patientförsäkring. Hovrätten gör härvid en jäm-&lt;br&gt;förelse med trafikskadelagen. Finansinspektionen påpekar att det i lagför-&lt;br&gt;slaget saknas en kontrollfunktion med syfte att säkerställa att försäkring&lt;br&gt;tecknas och vidmakthålls och hänvisar till att en sådan kontrollfunktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns beträffande vissa andra obligatoriska försäkringar. Finansinspektio-&lt;br&gt;nen anser också att det bör införas vissa bestämmelser i lagen om skade-&lt;br&gt;reglering och om informationsskyldighet för försäkringsgivare för att de&lt;br&gt;skadelidande skall kunna ta tillvara sin rätt. Några remissinstanser har&lt;br&gt;ställt frågan om en försäkringsgivare skall ha rätt att neka en vårdgivare&lt;br&gt;att teckna försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett framtida lagreglerat ersättningssys-&lt;br&gt;tem bör så nära som möjligt överensstämma med den nuvarande frivilliga&lt;br&gt;lösningen. Det faller sig då naturligt att det i lagen fmns ett krav på en&lt;br&gt;obligatorisk försäkring som skyddar patienten vid skador i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga nordiska länder har också valt lösningen med en obligatorisk&lt;br&gt;försäkring. Vilka vårdgivare som skall omfattas av försäkringsskyldig-&lt;br&gt;heten varierar dock. I Finland omfattas såväl den offentliga som den pri-&lt;br&gt;vata hälso- och sjukvården av både ersättningsskyldighet och försäkrings-&lt;br&gt;skyldighet. I Danmark omfattas endast den offentliga vården av ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldigheten. Samtidigt undantas stat och kommun från försäkrings-&lt;br&gt;skyldighet. Det innebär att dessa vårdgivare kan ansluta sig till ett försäk-&lt;br&gt;ringssystem men att de har frihet att vara egenförsäkrade. Det norska lag-&lt;br&gt;förslaget innebär att såväl offentliga som privata vårdgivare är ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga för skador som drabbar patienter. Privatpraktiserande hälsoperso-&lt;br&gt;nal skall täcka denna ersättningsskyldighet genom en försäkring, medan&lt;br&gt;de offentliga vårdgivarna (stat, fylkeskommuner och kommuner), täcker&lt;br&gt;den genom ett särskilt ekonomiskt tillskott till den organisation - Norsk&lt;br&gt;Pasientskadeerstatning - som administrerar ersättningen. För en närmare&lt;br&gt;redogörelse av de nordiska förhållandena hänvisas till bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller de offentliga vårdgivarna och då i första hand&lt;br&gt;landstingen och de landstingsfria kommunerna kommer deras verksamhet&lt;br&gt;även i fortsättningen att ha en dominerande ställning. De kommer av allt&lt;br&gt;att döma under en överblickbar framtid att stå för minst 75 till 80 procent&lt;br&gt;av den svenska hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har Landstingsförbundet tillsammans med lands-&lt;br&gt;tingen och de tre landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och&lt;br&gt;Gotland bildat ett ömsesidigt försäkringsbolag, Landstingens Ömsesidiga&lt;br&gt;Försäkringsbolag (LÖF), som skall täcka det ansvar som landstingen och&lt;br&gt;de tre kommunerna utanför landstingen har för ersättning av patientska-&lt;br&gt;dor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen och de landstingsfria kommunerna har, såsom utredningen&lt;br&gt;ansett, ekonomiska förutsättningar att lösa ersättningsfrågorna utan ett&lt;br&gt;formellt krav på tecknande av en försäkring. Regeringen anser dock, med&lt;br&gt;hänsyn till att landstingen hittills varit anslutna till den frivilliga patient-&lt;br&gt;försäkringen och att de fr.o.m. år 1995 tecknar patientförsäkring hos LÖF,&lt;br&gt;att det inte kan vara någon nackdel för landstingen att omfattas av den&lt;br&gt;föreslagna skyldigheten att teckna patientförsäkring. Detsamma gäller för&lt;br&gt;staten som sedan tillkomsten av den frivilliga patientförsäkringen år 1975&lt;br&gt;tecknat avtal om patientförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser har pekat på skulle också oönskade konse-&lt;br&gt;kvenser kunna uppstå om staten och landstingen nu, som utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagit, inte längre skulle omfattas av försäkringsskyldighet. Deras&lt;br&gt;verksamhet avseende patientskadeersättning skulle till stor del komma att&lt;br&gt;lämnas oreglerad om de inte väljer en försäkringslösning. Detta skulle&lt;br&gt;kunna fä vissa effekter som inte överensstämmer med önskemålet att&lt;br&gt;garantera alla patienter samma skydd vid behandlingsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller de privata vårdgivarna i Sverige är dessa en mycket&lt;br&gt;heterogen grupp. För att få ett heltäckande ersättningssystem för patienter-&lt;br&gt;na är det en naturlig lösning att även privata vårdgivare omfattas av en&lt;br&gt;skyldighet att teckna försäkring. Detta torde också vara administrativt&lt;br&gt;enklast. I de fall då en privat vårdgivare bedriver sin verksamhet efter&lt;br&gt;avtal med en offentlig vårdgivare bör dock försäkringsskyldigheten åvila&lt;br&gt;den offentlige vårdgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår med hänsyn till det anförda att offentliga och privata&lt;br&gt;vårdgivare, med det nyss angivna undantaget för privata vårdgivare i vissa&lt;br&gt;fall, skall vara skyldiga att teckna en försäkring som täcker ersättnings-&lt;br&gt;anspråk enligt patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av begreppet vårdgivare kommer att behandlas&lt;br&gt;i författningskommenteren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att även staten och landstingen skall vara skyldiga att teckna&lt;br&gt;patientförsäkring kommer all skadereglering av skador på patienter att&lt;br&gt;omfattas av bestämmelserna i försäkringsavtalslagen (1927:77) och för-&lt;br&gt;säkringsrörelselagen (1982:713). I Justitiedepartementet bereds för när-&lt;br&gt;varande ett förslag till en ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) som kan&lt;br&gt;komma att påverka försäkringsbolagens skyldigheter i samband med&lt;br&gt;skaderegleringen. Vidare har Försäkringsutredningen nyligen avlämnat sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Försäkringsrörelse i förändring (SOU 1995:87), i vilket&lt;br&gt;frågor som bl.a. rör skadereglering behandlas. Med anledning härav finner&lt;br&gt;regeringen att det inte nu i patientskadelagen bör införas några speciella&lt;br&gt;bestämmelser som reglerar försäkringsbolagens informationsskyldighet&lt;br&gt;eller skyldigheter i samband med skadereglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har påpekat att det bör finnas en kontrollfunktion för&lt;br&gt;att säkerställa att patientförsäkring tecknas och vidmakthålls motsvarande&lt;br&gt;den som t.ex. finns i atomansvarighetslagen (1968:45). I atomansvarig-&lt;br&gt;hetslagen föreskrivs att försäkringen i fråga skall godkännas av regeringen&lt;br&gt;eller myndighet som regeringen bestämmer. I trafikskadelagen som Svea&lt;br&gt;hovrätt hänvisat till i detta sammanhang finns en bestämmelse (5 §) som&lt;br&gt;föreskriver att trafikförsäkring får meddelas av försäkringsanstalt som har&lt;br&gt;fått tillstånd av regeringen till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i denna fråga följande bedömning. Regeringen har den&lt;br&gt;7 mars 1996 beslutat att till riksdagen överlämna en proposition&lt;br&gt;(1995/96:176) om förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården. Målsätt-&lt;br&gt;ningen med förslaget i den propositionen är att säkerställa en god kvalitet&lt;br&gt;och hög patientsäkerhet inom all hälso- och sjukvårdsverksamhet. Försla-&lt;br&gt;get innebär att alla bestämmelser om tillsyn i hälso- och sjukvården -&lt;br&gt;såväl verksamhetstillsynen som individtillsynen - samlas i en ny lag. Vi-&lt;br&gt;dare föreslås Socialstyrelsen bli tillsynsmyndighet för all hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård, inklusive tandvård. Enligt förslaget skall alla, som avser att bedriva&lt;br&gt;verksamhet som omfattas av den föreslagna lagen vara skyldiga att anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta till Socialstyrelsen. Anmälan skall innehålla vissa grundläggande Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;uppgifter för att Socialstyrelsen skall kunna få en uppfattning om vilken&lt;br&gt;typ av verksamhet det är fråga om och om denna har förutsättningar att&lt;br&gt;uppfylla kraven på en god vård med hög patientsäkerhet. Anmälan skall&lt;br&gt;bl.a. innehålla uppgift om hur patientförsäkring ordnats. Enligt förslaget&lt;br&gt;ges Socialstyrelsen befogenheter att förelägga den som bedriver verksam-&lt;br&gt;het som inte uppfyller de krav som ställs, att avhjälpa missförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen får förelägga vite och, om missförhållandena är allvarliga&lt;br&gt;eller inte avhjälps, förbjuda verksamheten. Den som påbörjar eller fort-&lt;br&gt;sätter verksamhet i strid med lagens bestämmelser skall vidare kunna stäl-&lt;br&gt;las till ansvar. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1997 samtidigt som den föreslagna patientskadelagen. Vi anser att nämnda&lt;br&gt;förslag fyller den kontrollfunktion som Finansinspektionen och Svea hov-&lt;br&gt;rätt efterlyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt frågan om att införa regler om en mot försäk-&lt;br&gt;ringsobligatoriet svarande rätt för vårdgivaren att teckna patientförsäkring&lt;br&gt;hos försäkringsgivare som tillhandahåller detta slag av försäkring. Vi har&lt;br&gt;emellertid funnit att tillräckliga skäl för att införa en sådan ordning inte&lt;br&gt;fmns. I den mån en vårdgivare anser att han utan saklig grund vägrats&lt;br&gt;försäkring har han möjlighet att anmäla förhållandet till Finansinspektio-&lt;br&gt;nen. Som kommer att framgå i det följande föreslår vi att de försäkrings-&lt;br&gt;givare som meddelar patientförsäkring skall vara skyldiga att ingå i en&lt;br&gt;patientförsäkringsförening. De i föreningen ingående föräkringsgivama&lt;br&gt;föreslås få ett solidariskt ansvar för att patienter som skadats hos en vård-&lt;br&gt;givare som saknar försäkring får ersättning enligt lagen. Vidare skall den&lt;br&gt;vårdgivare som saknar försäkring kunna drabbas av patientförsäkringsav-&lt;br&gt;gift. Patientskyddsintresset vid utebliven försäkring är därmed tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsavtalslagen tillämpas på avtal, varigenom försäkringar med-&lt;br&gt;delas av någon som bedriver försäkringsrörelse. Lagen blir därmed, som&lt;br&gt;berörts, tillämplig på patientförsäkringar. Patientskadelagen kommer&lt;br&gt;emellertid enligt vårt förslag att innehålla vissa särskilda regler, bl.a. om&lt;br&gt;regressrätt. I försäkringsavtalslagen bör därför tas in en erinran om att&lt;br&gt;lagen inte skall tillämpas på patientförsäkringar i den mån annat följer av&lt;br&gt;patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Ersättningens utgivande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättningen lämnas av försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren. Om flera patientförsäkringar täcker samma skada svarar&lt;br&gt;försäkringsgivarna solidariskt för patientskadeersättningen. Försäk-&lt;br&gt;ringsgivarna skall i sådant fall sinsemellan ta lika del i ersättnings-&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag innehåller ingen bestämmelse om en slutlig&lt;br&gt;fördelning av ersättningsansvaret mellan försäkringsgivarna inbördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstan-&lt;br&gt;serna. Finansinspektionen har dock hävdat att solidariskt ansvar mellan&lt;br&gt;försäkringsgivare kräver inspektionens tillstånd enligt 7 kap. 18 § försäk-&lt;br&gt;ringsrörelselagen (1982:713). Finansinspektionen har vidare kritiserat&lt;br&gt;utredningen för att den inte berört frågan om vad som händer om ett för-&lt;br&gt;säkringsbolag är insolvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ansvarssubjekt enligt patientskade-&lt;br&gt;lagen är försäkringsgivaren. Denne skall genomföra en skadereglering och&lt;br&gt;betala ersättning till patienten, om förutsättningarna för ersättning förelig-&lt;br&gt;ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att flera försäkringsgivare&lt;br&gt;som har ersättningsansvar för samma skada bör svara solidariskt. En be-&lt;br&gt;stämmelse om detta bör tas in i patientskadelagen. Vid sådant förhållande&lt;br&gt;behövs inte Finansinspektionens tillstånd. Som Lagrådet anfört bör den&lt;br&gt;slutliga fördelningen av ersättningsansvaret mellan försäkringsgivarna&lt;br&gt;inbördes regleras i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skydd för skadelidandes anspråk på ersättning vid försäk-&lt;br&gt;ringsgivarens insolvens har, när det gäller trafikskadeersättning, varit&lt;br&gt;föremål för utredning inom regeringskansliet (Ds 1993:35) men ännu inte&lt;br&gt;lett till lagstiftning. Frågan om skydd i händelse av försäkringsgivares&lt;br&gt;obestånd har i ett vidare sammanhang tagits upp till behandling av Försäk-&lt;br&gt;ringsutredningen som föreslår (SOU 1995:87) att den tekniska utform-&lt;br&gt;ningen av ett nytt skyddssystem utarbetas av en särskild utredningsman.&lt;br&gt;Syftet med ordningen skall enligt utredningen vara att se till att försäk-&lt;br&gt;ringstagarna vid ett enskilt företags fallissemang får ersättning enligt in-&lt;br&gt;gångna avtal. Utredningens förslag bereds för närvarande i regerings-&lt;br&gt;kansliet. Regeringen anser att frågan om försäkringsgivares insolvens bör&lt;br&gt;behandlas i ett sammanhang och att denna fråga tills vidare får anstå med&lt;br&gt;avseende på patientskadeersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8. Rätten till patientskadeersättning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Ersättningsgrundande skador&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning skall lämnas för person-&lt;br&gt;skada på patient. Med personskada avses både fysiska och psykiska&lt;br&gt;skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsgilla skador är sådana som orsakas av undersökning, vård&lt;br&gt;och behandling, oriktiga diagnoser, fel hos eller felaktig hantering av&lt;br&gt;medicintekniska produkter och sjukvårdsutrustning, infektioner på&lt;br&gt;grund av smittämnen samt olycksfall som inträffar vid behandling&lt;br&gt;och under sjuktransport. Vidare ersätts skador som orsakas av fel-&lt;br&gt;hantering av läkemedel. De olika skadesituationema överlappar i viss&lt;br&gt;mån varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, dock Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;med den skillnaden att regleringen av rätten till ersättning bygger på be-&lt;br&gt;greppet patientskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om att psykiska skador skall ersättas har&lt;br&gt;fått ett blandat mottagande. Av dem som yttrat sig i denna fråga har om-&lt;br&gt;kring hälften tillstyrkt förslaget, fyra avstyrkt och övriga ställt sig tvek-&lt;br&gt;samma till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av patientskadebegreppet har i stort sett lämnats utan erin-&lt;br&gt;ran av remissinstanserna. Ett flertal remissinstanser har påtalat att det är&lt;br&gt;viktigt att förutsättningarna för att ersättning skall lämnas noga anges i&lt;br&gt;lagen. Några remissinstanser anser att regleringen av patientskadoma fått&lt;br&gt;en för den enskilde medborgaren svårbegriplig utformning. Svea hovrätt&lt;br&gt;har ifrågasatt om inte utredningens förslag om vad som skall anses vara en&lt;br&gt;patientskada skulle kunna ersättas med en mera allmänt hållen regel, kom-&lt;br&gt;pletterad med en mer detaljerad regel om undantagen från patientskade-&lt;br&gt;begreppet. Enligt hovrätten skulle en sådan regel knyta an till utveckling-&lt;br&gt;en på det medicinska området och vara att föredra från lagteknisk syn-&lt;br&gt;punkt. Konkurrensverket har också förordat en mer allmänt hållen regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående delas de&lt;br&gt;ersättningsgilla behandlingsskadoma enligt nuvarande försäkring in i fem&lt;br&gt;olika kategorier. I samtliga fall måste det vara fråga om skada av kroppslig&lt;br&gt;art för att ersättning skall lämnas. Psykiska besvär ersätts bara om de är en&lt;br&gt;följd av en kroppslig skada. Psykiska symptom som inte har samband med&lt;br&gt;en kroppsskada, dvs. rent psykiska skador ersätts däremot inte enligt gäl-&lt;br&gt;lande system. Utredningen har föreslagit att den nya lagen även skall om-&lt;br&gt;fatta sådana skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisskritiken som framförts mot utredningsförslaget i denna del går&lt;br&gt;främst ut på att psykiska skador är svårutredda och att skaderegleringen i&lt;br&gt;sådana fall därför kan komma att bli både omfattande och kostnadskrävan-&lt;br&gt;de. Patientskadenämnden, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tjänste-&lt;br&gt;tandläkarförening och Svenska Läkaresällskapet, som alla avstyrkt försla-&lt;br&gt;get i denna del, har tillagt att förslaget, om det genomförs, kommer att&lt;br&gt;medföra förhoppningar om ersättning som dock inte kommer att kunna&lt;br&gt;infrias på grund av svårigheterna att avgöra vad som är ersättningsbart;&lt;br&gt;patienterna måste ju även här visa att det fmns ett orsakssamband mellan&lt;br&gt;behandling och skada och att skadan kunnat undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om de svårigheter som framhållits av dessa&lt;br&gt;remissinstanser. Som utredningen anfört är det ändå från rättvisesynpunkt&lt;br&gt;tveksamt, för att inte säga oacceptabelt, att inte låta ett lagreglerat ersätt-&lt;br&gt;ningssystem också omfatta psykiska skador. Om dessa lämnas utanför blir&lt;br&gt;alternativet för den som anser sig drabbad av en psykisk skada i samband&lt;br&gt;med behandling inom hälso- och sjukvården att föra talan om skadestånd.&lt;br&gt;För den som är psykiskt störd torde detta vara en särskilt tungrodd väg.&lt;br&gt;Regeringen finner vid en avvägning mellan de omständigheter som talar&lt;br&gt;för respektive mot att psykiska skador ersätts att rättviseskälen väger&lt;br&gt;tyngst. Även rent psykiska skador bör därför grunda rätt till ersättning&lt;br&gt;enligt patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att den nya patientskadelagen skall gälla för&lt;br&gt;personskada av såväl kroppslig som psykisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit ett patientskadebegrepp som sönderfaller i ett&lt;br&gt;antal skadegrupper. Det gäller för det första skador som orsakas av under-&lt;br&gt;sökning, behandling eller liknande åtgärd. Vidare omfattas sådana skador&lt;br&gt;som beror på bristfälligheter hos eller felaktig hantering av sjukvårdsmate-&lt;br&gt;rial och sjukvårdsutrustning eller felaktiga diagnoser. Patientskadebegrep-&lt;br&gt;pet innefattar också infektioner som uppkommit i samband med att smitt-&lt;br&gt;ämnen överförts vid vården av patienten. Även vissa skador på grund av&lt;br&gt;olycksfall föreslås omfattas av patientskadebegreppet. Slutligen ingår&lt;br&gt;enligt utredningens förslag skador som beror på felaktig hantering av läke-&lt;br&gt;medel samt vissa andra läkemedelsskador. Det skall dock betonas att grän-&lt;br&gt;serna mellan dessa kategorier delvis går i varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i det föregående bör patientskadelagen så nära som möjligt&lt;br&gt;anknyta till den hittillsvarande frivilliga patientförsäkringen. Detta gäller&lt;br&gt;också i fråga om förutsättningarna för ersättning. De bör därför, som ett&lt;br&gt;flertal remissinstanser påpekat, noga anges i lagen. Att lagtexten därmed&lt;br&gt;blir något komplicerad får enligt regeringens mening accepteras. Som&lt;br&gt;Lagrådet anfört bör dock inte regleringen av ersättningen bygga på ett&lt;br&gt;patientskadebegrepp utan rätten till ersättning bör komma till direkt ut-&lt;br&gt;tryck i lagen genom att de ersättningsgilla skadetypema räknas upp. De&lt;br&gt;olika skadesituationema kommer närmare att behandlas i avsnitten 8.3 -&lt;br&gt;8.8. Här kan sammanfattningsvis sägas att ersättningsgilla skador är såda-&lt;br&gt;na som orsakats av undersökning, vård och behandling, oriktiga diagno-&lt;br&gt;ser, fel hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter och sjuk-&lt;br&gt;vårdsutrustning, infektioner på grund av smittämnen samt olycksfall som&lt;br&gt;inträffar vid behandling och under sjuktransport. Vidare omfattas skador&lt;br&gt;som orsakas av felhantering av läkemedel. Innan vi kommer in på den&lt;br&gt;närmare behandlingen av dessa skadesituationer skall ett par bevisfrågor&lt;br&gt;beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Bevisregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att en skada skall betraktas som en&lt;br&gt;ersättningsgill skada krävs att det fmns ett orsakssamband mellan&lt;br&gt;skadan och vården. Patienten skall liksom hittills ha bevisbördan för&lt;br&gt;att orsaksambandet finns. Beviskravet är uppfyllt om det är övervä-&lt;br&gt;gande sannolikt att det finns ett orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invänd-&lt;br&gt;ningar när det gäller orsakssambandet mellan skada och behandling. Han-&lt;br&gt;dikappförbundens samarbetsorgan och Sveriges Allmänna Patientförening&lt;br&gt;anser dock att bevisbördan för orsakssambandet skall ligga hos vårdgiva-&lt;br&gt;ren. Sveriges Försäkringsförbund anser det önskvärt att lagstiftaren gör ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydligt uttalande om hur hög sannolikheten för ett orsakssamband skall Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;vara för att ersättning skall kunna lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den frivilliga försäkringen är det&lt;br&gt;en förutsättning för att en behandlingsskada skall anses föreligga att ska-&lt;br&gt;dan med övervägande sannolikhet är orsakad av någon omständighet som&lt;br&gt;direkt kan hänföras till undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd&lt;br&gt;eller, vid olycksfall, som har samband med sådan åtgärd. Bevisbördan för&lt;br&gt;att orsakssambandet fmns i ett enskilt fall ligger hos patienten. Utredning-&lt;br&gt;en har föreslagit att detsamma skall gälla enligt den nya patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterat går skaderegleringen till på det sättet att&lt;br&gt;försäkringsgivaren objektivt utreder en skadeanmälan. Om försäkrings-&lt;br&gt;givaren inte finner något samband mellan skadan och den vidtagna åtgär-&lt;br&gt;den är det patienten som då måste bevisa att det finns ett orsakssamband.&lt;br&gt;De remissinstanser som vill lägga bevisbördan på vårdgivaren anser att&lt;br&gt;patienten i denna situation ofrånkomligt är i underläge gentemot sjukvår-&lt;br&gt;den och den medicinska sakkunskapen. En omvänd bevisbörda skulle&lt;br&gt;innebära att man utgår från att ett samband finns, om inte vårdgivaren&lt;br&gt;bevisar motsatsen. En sådan ordning väcker bl.a. frågan vilket beviskrav&lt;br&gt;som skall gälla för vårdgivaren. Regeringen anser att frågor av den typen&lt;br&gt;inte kan besvaras utan mer ingående överväganden. Något underlag för&lt;br&gt;sådana överväganden finns inte i detta ärende. Vad som emellertid är av-&lt;br&gt;görande i detta sammanhang är att det inte framkommit något som tyder&lt;br&gt;på att den nuvarande ordningen generellt innebär sådana svårigheter för&lt;br&gt;patienterna att det finns anledning att frångå den. Något ytterligare bered-&lt;br&gt;ningsunderlag behöver därför inte inhämtas. Regeringen förordar med&lt;br&gt;hänsyn till det anförda att patienterna även i fortsättningen skall ha bevis-&lt;br&gt;bördan för att det nödvändiga orsaksambandet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller den närmare innebörden i beviskravet anser&lt;br&gt;regeringen för sin del att det får överlämnas till rättstillämpningen att i&lt;br&gt;varje enskilt fall avgöra när beviskravet skall anses uppfyllt. Viss ledning&lt;br&gt;torde, som Patientskadenämnden anfört i sitt remissyttrande, kunna sökas&lt;br&gt;i ett antal skiljedomar. I likhet med vad Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet påpekat i sitt remissyttrande kan också noteras att det&lt;br&gt;föreslagna kravet på &amp;quot;övervägande sannolikhet&amp;quot; nära anknyter till det&lt;br&gt;lindrade beviskrav som Högsta domstolen ställt upp i vissa situationer&lt;br&gt;inom skadeståndsrätten, särskilt vid svårutredda medicinska och tekniska&lt;br&gt;förlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen övergår nu till att behandla de närmare förutsättningarna för&lt;br&gt;patientskadeersättning i de olika skadesituationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Skador som orsakats av undersökning, vård, behandling &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;op- 1995/96:187&lt;br&gt;och liknande åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning lämnas om en skada har&lt;br&gt;orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd&lt;br&gt;under förutsättning att skadan hade kunnat undvikas antingen genom&lt;br&gt;ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett&lt;br&gt;annat tillgängligt förfarande (dvs. annan behandlingsteknik eller&lt;br&gt;annan behandlingsmetod) som skulle ha tillgodosett vårdbehovet på&lt;br&gt;ett från medicinsk synpunkt mindre riskfyllt sätt (s.k. behandlings-&lt;br&gt;skada).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av frågan om skadan kunnat undvikas under de angiv-&lt;br&gt;na förutsättningarna görs i efterhand (den s.k. facitbedömningen).&lt;br&gt;Handlingsnormen för bedömningen är den som gäller för en erfaren&lt;br&gt;specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom berört område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I utredningens förslag nämns dock inte särskilt den förutsättning-&lt;br&gt;en att skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa remissinstanser är tveksamma till att facitbe-&lt;br&gt;dömningen skall tillämpas även på valet av behandlingsmetod. Patient-&lt;br&gt;skadenämnden anser att man inte skall införa ett facitresonemang i fråga&lt;br&gt;om metodvalet eftersom det är förknippat med betydande bedömnings-&lt;br&gt;svårigheter som leder till ökade utredningskostnader. Det är enligt nämn-&lt;br&gt;dens mening lämpligare att lösa de problem som kan uppkomma med&lt;br&gt;anledning av det inte fmns exakta kriterier för en uppdelning mellan me-&lt;br&gt;tod och utförande genom att i de få fall det är fråga om göra en för patien-&lt;br&gt;ten generös bedömning. Denna uppfattning delas även av Svenska Läkare-&lt;br&gt;sällskapet. Förtroendenämnderna i Stockholm och Göteborg är positiva till&lt;br&gt;förslaget att facitbedömningen även ska omfatta metodvalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande patientförsäkring-&lt;br&gt;en lämnas ersättning för vad som kallas egentlig behandlingsskada. Där-&lt;br&gt;med avses en skada som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom&lt;br&gt;en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd och&lt;br&gt;som utgör en sådan komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd som&lt;br&gt;kunnat undvikas. Denna bestämmelse tillämpas på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först klarläggs orsaksambandet, dvs. skadan skall vara en direkt följd av&lt;br&gt;undersökningen eller behandlingen. Med andra ord, om åtgärden inte hade&lt;br&gt;vidtagits skulle skadan inte heller ha uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter prövas frågan om behandlingen varit medicinskt motiverad. Be-&lt;br&gt;dömningen är objektiviserad på så sätt att den sker med utgångspunkt i&lt;br&gt;den kunskap som den erfame specialisten har inom det berörda området&lt;br&gt;vid tidpunkten för behandlingen. Prövningen sker på grundval av vad som&lt;br&gt;varit eller borde ha varit känt om patientens vårdbehov och hälsotillstånd&lt;br&gt;i övrigt vid behandlingstillfället. Om resultatet av prövningen blir att be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingen inte var medicinskt motiverad, lämnas ersättning för skadan. Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;Var det däremot medicinskt riktigt att vidta en behandlingsåtgärd, under-&lt;br&gt;söks om valet av behandlingsmetod gjorts i överensstämmelse med veten-&lt;br&gt;skap och beprövad erfarenhet. Även denna bedömning sker med utgångs-&lt;br&gt;punkt i den erfame specialistens kunskap vid tidpunkten för behandlingen.&lt;br&gt;Om man då finner att den valda behandlingsmetoden inte är en i praxis&lt;br&gt;vedertagen metod, utges ersrättning för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bedömningen av metodvalet ger vid handen att den valda behand-&lt;br&gt;lingsmetoden stämmer överens med vetenskap och beprövad erfarenhet,&lt;br&gt;går man vidare och prövar om skadan kunde ha undvikits genom att den&lt;br&gt;valda metoden utförts på ett annat sätt. Prövningen av behandlingstekni-&lt;br&gt;ken sker på grundval av den kunskap som vid skaderegleringstillfället&lt;br&gt;finns om patientens konstitution och hälsotillstånd vid behandlingstillfäl-&lt;br&gt;let. Hänsyn tas här till alla fakta om patienten i dessa avseenden, oavsett&lt;br&gt;om de var kända eller ens möjliga att identifiera när behandlingen utför-&lt;br&gt;des. Däremot tar man inte hänsyn till ny medicinsk eller annan vetenskap-&lt;br&gt;lig kunskap som tillkommit efter behandlingen. Även prövningen av be-&lt;br&gt;handlingstekniken relateras till den erfame specialistens kunskap på områ-&lt;br&gt;det. Om resultatet av prövningen blir att ett alternativt sätt att utföra be-&lt;br&gt;handlingen skulle ha lett till att skadan kunnat undvikas, ersätts skadan av&lt;br&gt;patientförsäkringen. Den nu redovisade bedömningsgrunden brukar be-&lt;br&gt;nämnas &amp;quot;facitbedömningen&amp;quot;; prövningen sker ju i efterhand med facit i&lt;br&gt;hand. Följande exempel kan illustrera bedömningsmetoden. En person&lt;br&gt;skadas vid en operation. Skadan är en följd av att patienten har en anatomi&lt;br&gt;som avviker från det normala. Vid operationen var denna avvikelse inte&lt;br&gt;känd. Om den varit det, skulle operationen ha utförts på ett annat sätt,&lt;br&gt;varvid skadan kunnat undvikas. Skadan är således ersättningsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den angivna ersättningsbestämmelsen innebär alltså att&lt;br&gt;man inte gör någon facitbedömning i det led i skadeprövningen som gäller&lt;br&gt;valet av behandlingsmetod. Om man efteråt kan konstatera att den valda&lt;br&gt;metoden var vedertagen, men att det också fanns en annan behandlings-&lt;br&gt;metod som, om den hade valts, skulle ha inneburit att skadan kunnat und-&lt;br&gt;vikas, lämnas ändå ingen ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har anfört att ett problem i detta sammanhang är att det inte&lt;br&gt;finns exakta kriterier för en uppdelning mellan metod och utförande.&lt;br&gt;Vidare anser utredningen att det inte heller är möjligt att med någon exakt-&lt;br&gt;het dra en klar skiljelinje mellan undersökning och behandling. Utredning-&lt;br&gt;en har med hänsyn till detta föreslagit att bedömningen av om en behand-&lt;br&gt;lingsskada föreligger eller inte bör innefatta ett facitresonemang beträffan-&lt;br&gt;de såväl val av behandlingsmetod som själva utförandet av behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen saknar anledning att ifrågasätta att vissa nya bedömningssvå-&lt;br&gt;righeter kan uppkomma, om ett facitresonemang görs tillämpligt även på&lt;br&gt;valet av behandlingsmetod. Med utredningens förslag skall ju - i ett hypo-&lt;br&gt;tetiskt förfarande - bedömas om den alternativa metoden varit mindre&lt;br&gt;riskfylld men ändå kunnat tillgodose det faktiska vårdbehovet. Detta kan&lt;br&gt;säkerligen ibland bli en komplicerad uppgift. Oavsett dessa svårigheter&lt;br&gt;anser regeringen att det är angeläget att olägenheterna av de nuvarande&lt;br&gt;gränsdragningsproblemen undanröjs. Skälet till detta är att sådana problem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör gå ut över patienten i form av mistad rätt till ersättning. Regering-&lt;br&gt;en delar därför utredningens bedömning att ett facitresonemang bör gälla&lt;br&gt;även när det gäller val av behandlingsmetod. Det kan dock av olika skäl&lt;br&gt;finnas anledning att följa utvecklingen i praxis av lagens tillämpning i&lt;br&gt;detta avseende. Lagen bör på denna punkt utformas på det sätt som Lag-&lt;br&gt;rådet angett i sitt förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att patientskadeersättning bör lämnas, om&lt;br&gt;det vid en i efterhand gjord specialistbedömning visar sig att skadan kun-&lt;br&gt;nat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet&lt;br&gt;eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som skulle ha tillgodo-&lt;br&gt;sett vårdbehovet på ett från medicinsk synpunkt mindre riskfyllt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningsförslaget fmns en särskild bestämmelse som innebär att&lt;br&gt;ersättning skall kunna lämnas, även om skadan inte kunnat undvikas. Det&lt;br&gt;gäller fall där skadan lett till svår invaliditet eller dödsfall, orsakad av&lt;br&gt;undersökning eller behandling av en sådan sjukdom eller skada som, en-&lt;br&gt;ligt en bedömning i efterhand, obehandlad är av övergående art eller i vart&lt;br&gt;fall inte kan leda till allvarligare besvär för patienten s.k. allvarliga&lt;br&gt;komplikationsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påpekat utgör&lt;br&gt;denna bestämmelse en rätt till ersättning i ett speciellt fall av s.k. behand-&lt;br&gt;lingsskada, där skadan kunnat undvikas genom ett annat metodval. Med&lt;br&gt;facitresonemang på metodvalet vid det allmänna fallet av detta slag av&lt;br&gt;skada blir, som fakultetsnämnden anfört, denna specialbestämmelse onö-&lt;br&gt;dig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Skador som orsakats av fel hos eller felaktig hantering av&lt;br&gt;medicintekniska produkter eller sjukvårdsutrustning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning lämnas om en skada har&lt;br&gt;orsakats av fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning&lt;br&gt;använd vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller&lt;br&gt;felaktig hantering därav (s.k. materialskada).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I utredningens förslag används dock begreppet &amp;quot;sjukvårdsmate-&lt;br&gt;rial&amp;quot; i stället för uttrycket &amp;quot;medicintekniska produkter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstan-&lt;br&gt;serna. Socialstyrelsen har dock påpekat att utredningen inte berört sam-&lt;br&gt;bandet mellan den föreslagna patientskadelagen och lagen (1993:584) om&lt;br&gt;medicintekniska produkter. Enligt styrelsens uppfattning finns en viss&lt;br&gt;osäkerhet på vilket sätt reglerna om medicintekniska produkter passar in i&lt;br&gt;det föreslagna ersättningssystemet. Socialstyrelsen anser att uttrycken&lt;br&gt;&amp;quot;sjukvårdsmaterial&amp;quot; och &amp;quot;sjukvårdsutrustning&amp;quot; bör ersättas av begreppet&lt;br&gt;medicintekniska produkter. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala uni-&lt;br&gt;versitet påtalar att &amp;quot;fel&amp;quot; hos sjukvårdsmaterial eller sjukvårdsutrustning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snarast innebär ett produktansvar för vårdgivaren vilket motsvarar tillver- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;kares och andras ansvar för säkerhetsbrist enligt produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser att det inte är någon orimlig lösning att patient-&lt;br&gt;försäkringen får täcka detta specialfall av produktansvar med regressrätt&lt;br&gt;mot den som enligt produktansvarslagen är slutgiltigt ansvarig. Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund anser att uttrycket &amp;quot;felaktig hantering&amp;quot; antyder en viss&lt;br&gt;vårdslöshet vilket rimmar illa med lagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den frivilliga försäkringen läm-&lt;br&gt;nas ersättning för skada som uppkommit eller inte kunnat förhindras till&lt;br&gt;följd av att med teknisk apparatur framtagna undersökningsresultat varit&lt;br&gt;oriktiga. Denna typ av skada utgör enligt försäkringen en form av&lt;br&gt;diagnosskada. Den felaktiga diagnosen beror alltså i sådana fall på att en&lt;br&gt;apparat fungerat felaktigt eller att den inte hanterats på rätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att tillämpningsområdet för bestämmelsen&lt;br&gt;vidgas och utformas som en särskild skadetyp, materialskada. Sålunda&lt;br&gt;skall ersättning kunna lämnas för skada orsakad av fel hos eller felaktig&lt;br&gt;hantering av sjukvårdsmaterial eller sjukvårdsutrustning i samband med&lt;br&gt;undersökning eller behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avgränsningen av de skador som skall ge rätt till ersättning&lt;br&gt;i denna del har utredningen i sitt förslag till lagtext använt uttrycken &amp;quot;sjuk-&lt;br&gt;vårdsmaterial&amp;quot; och &amp;quot;sjukvårdsutrustning&amp;quot;. Som Socialstyrelsen anfört bör&lt;br&gt;den förra kategorin ansluta till terminologin enligt lagen om medicintek-&lt;br&gt;niska produkter. I bestämmelsen bör därför talas om &amp;quot;medicinteknisk pro-&lt;br&gt;dukt och sjukvårdsutrustning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om produktsäkerhet och produktansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller produktsäkerhet infördes en allmän reglering genom&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen (1988:1604). Lagen har till ändamål att motverka&lt;br&gt;att varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. För detta&lt;br&gt;ändamål får en näringsidkare som tillhandahåller en vara eller en tjänst&lt;br&gt;bl.a. åläggas att lämna olika slags information (säkerhets- och vamings-&lt;br&gt;information). Näringsidkaren kan också drabbas av sälj- eller export-&lt;br&gt;förbud och han kan åläggas att återkalla en tjänst. Lagen har en generell&lt;br&gt;utformning men tillämpningsområdet inskränks genom 3 §, där det sägs&lt;br&gt;att åtgärder enligt lagen inte får vidtas mot en vara eller en tjänst i den&lt;br&gt;mån det i en annan författning eller i beslut av myndighet har meddelats&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som&lt;br&gt;åtgärder enligt produktsäkerhetslagen skulle fylla. Regeringen har i propo-&lt;br&gt;sitionen 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet&lt;br&gt;övervägt frågan om produktsäkerhetslagen bör utvidgas till att gälla varor&lt;br&gt;och tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Regeringen har&lt;br&gt;föreslagit att offentliga tjänster liksom hittills skall falla utanför men att&lt;br&gt;lagen skall gälla fullt ut inom den offentliga sektorn när det gäller varor.&lt;br&gt;Förslaget innebär för t.ex. äldreomsorgen att lagen kommer att bli tillämp-&lt;br&gt;lig på bl.a. redskap som används i terapiverksamhet och vissa typer av&lt;br&gt;trygghetslarm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort antal speciallagar som ger möjlighet till ingripanden&lt;br&gt;motsvarande dem som kan vidtas enligt produktsäkerhetslagen. På de&lt;br&gt;områden som täcks av dessa speciallagar sätts produktsäkerhetslagen ur&lt;br&gt;spel. Till lagar av denna typ hör lagen om medicintekniska produkter.&lt;br&gt;Såvitt gäller sådana produkter får den föreslagna utvidgningen av produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagens tillämpningsområde alltså inte någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om medicintekniska produkter med tillhörande förordning&lt;br&gt;(1993:876) innehåller bestämmelser om krav på medicintekniska produk-&lt;br&gt;ter, om kliniska prövningar och om uppgiflsskyldighet och tillsyn. Enligt&lt;br&gt;en legaldefinition i 2 § avses med en medicinteknisk produkt en produkt&lt;br&gt;som enligt tillverkarens uppgift skall användas, separat eller i kombination&lt;br&gt;med annat, för att hos människor enbart eller i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- påvisa , övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett&lt;br&gt;funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kontrollera befruktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I produktbegreppet ingår t.ex. apparater, instrument, redskap och andra&lt;br&gt;hjälpmedel som används inom hälso- och sjukvården. Från produktbe-&lt;br&gt;greppet har undantagits läkemedel och andra medel som åstadkommer&lt;br&gt;effekten hos människan genom farmakologisk eller immunologisk påver-&lt;br&gt;kan eller genom påverkan av ämnesomsättningen. Produkter som omfattas&lt;br&gt;av undantaget kontrolleras enligt läkemedelslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fmns emellertid även andra varor inom hälso- och sjukvården som&lt;br&gt;inte utgör medicintekniska produkter, t.ex. vissa sjukhussängar och annan&lt;br&gt;liknande utrustning. Beträffande sådana varor blir produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;i regel tillämplig, oavsett om den verksamhet där varan används har en&lt;br&gt;privat eller en offentligrättslig huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen utövar tillsyn över lagen om medicintekniska produkter,&lt;br&gt;dock har tillsynsuppgiffen lagts på Läkemedelsverket inom några särskilda&lt;br&gt;områden. Enligt 13 § nämnda lag får en tillsynsmyndighet meddela före-&lt;br&gt;lägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen efterlevs. Myndigheternas föreläggande kan&lt;br&gt;avse sådant som åläggande av säkerhets- eller vamingsinformation, sälj-&lt;br&gt;förbud eller återkallelse av produkten från dem som innehar den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förebyggande produktkontroll som enligt produktsäkerhetslagen och&lt;br&gt;lagen om medicintekniska produkter kan bidra till att riskerna för pro-&lt;br&gt;duktskador minskas, men det är inte möjligt att helt förhindra sådana ska-&lt;br&gt;dor. Vi kommer därmed in på frågor om produktansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare reglerades produktansvaret, dvs. skadeståndsansvaret för en ska-&lt;br&gt;da som en produkt orsakar på något annat än produkten själv, genom&lt;br&gt;skadeståndslagen. Men från och med den 1 januari 1993 gäller produktan-&lt;br&gt;svarslagen (1992:18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt produktansvarslagen skall skadestånd betalas för en personskada&lt;br&gt;som en produkt orsakat på grund av en säkerhetsbrist. I vissa fall kan ock-&lt;br&gt;så skadestånd betalas för sakskada (1 §). Med produkter avses lösa saker.&lt;br&gt;En produkt som infogats eller på annat sätt blivit en beståndsdel i någon&lt;br&gt;annan lös egendom eller i fast egendom skall alltjämt anses i lagens me-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning utgöra en produkt för sig. Om en skada har uppstått till följd av en Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;säkerhetsbrist hos en produkt som utgör en beståndsdel i en annan pro-&lt;br&gt;dukt, skall båda produkterna anses ha orsakat skadan (2 §). För att ersätt-&lt;br&gt;ning skall utgå krävs att skadan har orsakats av en säkerhetsbrist, dvs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför att produkten inte har varit så säker som det skäligen har kunnat&lt;br&gt;förväntas. Produktens säkerhet skall bedömas med hänsyn till hur produk-&lt;br&gt;ten kunnat förutses bli använd och hur den har marknadsförts samt med&lt;br&gt;hänsyn till bruksanvisningar, tidpunkt då produkten sattes i omlopp och&lt;br&gt;övriga omständigheter (3 §). Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen är utan verkan (5 §). Skadeståndsskyldiga är de som&lt;br&gt;tillverkat eller importerat produkten eller marknadsfört den som sin (6 §).&lt;br&gt;Om det inte framgår vem någon av dessa är kan den som tillhandahållit&lt;br&gt;produkten bli skadeståndsskyldig (7 §). Skadeståndsansvaret är strikt. Det&lt;br&gt;är den skadelidande som skall bevisa såväl att det föreligger en säkerhets-&lt;br&gt;brist och en skada som att säkerhetsbristen har orsakat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret enligt produktansvarslagen är begränsat till skador som orsakas&lt;br&gt;av sådana produkter som tillverkas eller tillhandahålls inom ramen för en&lt;br&gt;näringsverksamhet. Det skall alltså vara fråga om en verksamhet av eko-&lt;br&gt;nomisk art som bedrivs yrkesmässigt. Det är däremot ingen förutsättning&lt;br&gt;att produkten har överlåtits mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktansvaret inom den offentliga sektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vissa slag av verksamhet som drivs i offentlig regi är att anse som&lt;br&gt;näringsverksamhet. Statliga och kommunala bolag och andra offentliga&lt;br&gt;organ, t.ex. de affärsdrivande verken, vilka driver sådan verksamhet av&lt;br&gt;ekonomisk natur som nu har nämnts kan således ådra sig produktansvar.&lt;br&gt;Det bör påpekas att skadeståndsansvaret enligt produktansvarslagen för&lt;br&gt;tillverkare och importörer naturligtvis gäller även för produkter som av&lt;br&gt;stat och kommun förvärvas för att användas i sådan offentlig verksamhet&lt;br&gt;som inte utgör näringsverksamhet. Vad som däremot faller utanför lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde är skador som orsakas av sådana produkter som ett&lt;br&gt;offentligt organ självt tillverkat eller importerat som ett led i en offentlig&lt;br&gt;verksamhet som inte kan anses som näringsverksamhet. Det gäller t.ex&lt;br&gt;sjukvårdsmaterial som tillverkas inom hälso- och sjukvården för använd-&lt;br&gt;ning där och som inte ingår i näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om vad som sedermera blev&lt;br&gt;produktansvarslagen fann lagutskottet för sin del att undantaget från ska-&lt;br&gt;deståndsskyldigheten för produktskador som orsakas av sådana produkter&lt;br&gt;som ett offentligt organ självt tillverkat eller importerat som ett led i&lt;br&gt;offentlig verksamhet inte var motiverat (bet. 1991/92:LU14 s. 12). Utskot-&lt;br&gt;tet anförde att det, sett ur bl.a. den skadelidandes synvinkel, framstår som&lt;br&gt;angeläget att ett strikt ansvar skall gälla för alla produktskador oavsett om&lt;br&gt;produkten i fråga satts i omlopp i näringsverksamhet eller tillverkats och&lt;br&gt;tillhandahållits inom ramen för offentlig verksamhet. Utskottet konstatera-&lt;br&gt;de att det visserligen kan hävdas att den offentliga sektorn i rättspraxis&lt;br&gt;(NJA 1989 s. 39) redan ålagts ett strikt ansvar för produktskador, men att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta av olika anledningar inte utgjorde skäl att avstå från lagstiftning. Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;Huruvida en lagreglering på detta område borde ske genom utvidgning av&lt;br&gt;produktansvarslagens tillämpningsområde eller i annan form undandrog&lt;br&gt;sig emellertid utskottets bedömning. Det borde därför enligt utskottet&lt;br&gt;ankomma på regeringen att föranstalta om att ffågan snarast blev föremål&lt;br&gt;för närmare överväganden. Utskottet hemställde att riksdagen som sin&lt;br&gt;mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen&lt;br&gt;biföll utskottets hemställan (rskr. 1991/92:78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i patientskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då ffågan om produktansvar på hälso- och sjukvårdens område nu aktuali-&lt;br&gt;seras inom ramen för en patientskadelag är det - inte minst mot bakgrund&lt;br&gt;av riksdagens tillkännagivande - en naturlig utgångspunkt att bestämmel-&lt;br&gt;sen om materialskador om möjligt bör utformas på ett sådant sätt att den&lt;br&gt;täcker ett ansvar motsvarande det som gäller enligt produktansvarslagen.&lt;br&gt;Härigenom skulle riksdagens tillkännagivande kunna tillgodoses i fråga&lt;br&gt;om medicintekniska produkter och sjukvårdsutrustning. Vidare skulle,&lt;br&gt;med en sådan ordning, den fördelen uppnås att en patient som drabbas av&lt;br&gt;en skada vanligtvis endast behöver vända sig till vårdgivaren eller försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren med sitt anspråk. Den slutliga fördelningen av ansvaret mel-&lt;br&gt;lan försäkringsgivaren och den produktansvarige skulle den enskilde&lt;br&gt;patienten däremot inte behöva bekymra sig om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandet mellan produktansvaret och patientskade-&lt;br&gt;lagens bestämmelse om materialskador bör vidare framhållas att syftet&lt;br&gt;bakom sistnämnda bestämmelse är att ge patienter ett skydd mot skador&lt;br&gt;som orsakas av att medicintekniska produkter och sjukvårdsutrustning inte&lt;br&gt;är så säkra - eller hanteras på ett så säkert sätt - som man kan ha anled-&lt;br&gt;ning att förvänta sig inom hälso- och sjukvården. Beskrivningen av vad&lt;br&gt;bestämmelsen avser att träffa knyter således nära an till säkerhetsbristbe-&lt;br&gt;greppet i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående begränsas ansvaret enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen till skador som en produkt har orsakat på grund av en säker-&lt;br&gt;hetsbrist. Utgångspunkten för säkerhetsbedömningen är produktens egen-&lt;br&gt;skaper och de berättigade förväntningar på produkten som en användare&lt;br&gt;kan ställa. I det strikta ansvaret ligger att det saknar betydelse vad som kan&lt;br&gt;vara orsaken till att produkten brister i fråga om säkerhet. Det är tillräck-&lt;br&gt;ligt att det rent objektivt kan fastslås att säkerheten brister (prop.&lt;br&gt;1990/91:197 s. 26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är en säkerhetsbrist brukar analyseras med hjälp av tre&lt;br&gt;felkategorier, nämligen konstruktionsfel, fabrikationsfel och instruktions-&lt;br&gt;fel. Konstruktionsfel beror på produktens ursprungliga utformning eller&lt;br&gt;sammansättning och föreligger därför i regel hos alla produkter av samma&lt;br&gt;slag som härrör från samma tillverkare. Fabrikationsfel orsakas av något&lt;br&gt;missöde i tillverkningsprocessen, varför säkerhetsbristen i sådant fall kan&lt;br&gt;hänföras till enstaka exemplar av produkten eller till enstaka tillverknings-&lt;br&gt;serier av en produkttyp. Instruktionsfel föreligger när felaktiga, ofullstän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diga eller uteblivna anvisningar gör att produkten blir farlig. Som exempel&lt;br&gt;på instruktionsfel kan nämnas att en produkt som har farliga egenskaper&lt;br&gt;inte är försedd med någon varning för farorna eller några anvisningar om&lt;br&gt;hur dessa skall undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte valt begreppet säkerhetsbrist för att avgränsa&lt;br&gt;materialskadoma enligt den föreslagna patientskadelagen utan har i stället&lt;br&gt;använt uttrycket &amp;quot;fel hos eller felaktig hantering av&amp;quot; produkter och utrust-&lt;br&gt;ning. Den samordning med produktansvarslagen som vi förordat i det&lt;br&gt;föregående skulle klarare framgå om man också i patientskadelagen kunde&lt;br&gt;använda begreppet säkerhetsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framhållits överensstämmer den allmänna definitionen av säker-&lt;br&gt;hetsbrist i produktansvarslagen väl med vad som avses att täckas genom&lt;br&gt;den föreslagna bestämmelsen om materialskador. Vad som emellertid&lt;br&gt;utgör en komplikation i sammanhanget är att bedömningen av om en&lt;br&gt;säkerhetsbrist föreligger skall knyta an till förhållandena vid den tidpunkt&lt;br&gt;då produkten sätts i omlopp (se prop. 1990/91:197 s. 108). Detta innebär&lt;br&gt;t.ex. att en tillverkare kan gå fri från ansvar när bristen i säkerheten beror&lt;br&gt;på att produkten är omodern och man därför inte kan räkna med att den är&lt;br&gt;lika säker som en motsvarande produkt av senare fabrikat. Detsamma&lt;br&gt;torde gälla om det är fråga om en produkt som levererats till en vårdgivare&lt;br&gt;och bristen uppkommer genom normal förslitning när produkten används.&lt;br&gt;I dessa fall kan en tillämpning av produktansvarslagen leda till att pro-&lt;br&gt;dukten inte anses ha någon säkerhetsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system där patientens rätt till ersättning görs beroende av en bedöm-&lt;br&gt;ning som knyter an till när en produkt sätts i omlopp är inte lämpligt. En&lt;br&gt;sådan lösning skulle kunna leda till att vissa skador som borde berättiga&lt;br&gt;till patientskadeersättning föll utanför lagen. Den avgörande tidpunkten&lt;br&gt;vid bestämmande av om rätt till ersättning för en materialskada föreligger&lt;br&gt;bör i stället vara när den medicintekniska produkten eller sjukvårdsutrust-&lt;br&gt;ningen används och skadan orsakas. Även om de brister hos produkter och&lt;br&gt;utrustning som patientskadelagen avser att omfatta till sin karaktär i allt&lt;br&gt;väsentligt är desamma som de som omfattas av produktansvarslagen, med-&lt;br&gt;för skillnaden i fråga om bedömningstidpunkt att begreppet säkerhetsbrist&lt;br&gt;skulle få ges en annan innebörd än enligt produktansvarslagen om de ska-&lt;br&gt;dor som patientskadelagen avser att täcka skulle inrymmas i begreppet.&lt;br&gt;Begreppet säkerhetsbrist bör mot denna bakgrund inte användas i patient-&lt;br&gt;skadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom angetts bör materialskadebestämmelsen även omfatta vissa brist-&lt;br&gt;fälligheter som kan falla utanför begreppet säkerhetsbrist. Sålunda bör en&lt;br&gt;medicinteknisk produkt, t.ex. ett mätinstrument, som inte ger ett korrekt&lt;br&gt;mätresultat anses ha ett fel i patientskadelagens mening oberoende av om&lt;br&gt;det inkorrekta mätresultatet orsakats av ett konstruktionsfel eller fabrika-&lt;br&gt;tionsfel på instrumentet eller om det uppkommit som en följd av t.ex.&lt;br&gt;förslitning. Detsamma gäller exempelvis om ett vasst föremål sticker ut&lt;br&gt;från en sjukhussäng - som utgör sjukvårdsutrustning - och orsakar skada&lt;br&gt;på en patient. Oavsett om föremålet funnits där som en följd av något fel&lt;br&gt;hänförligt till den som tillverkat eller sålt sängen eller om förekomsten av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremålet exempelvis berott på att en tidigare patient gjort åverkan på Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;sängen, bör sängen anses ha ett fel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet fel framstår som adekvat för att inrymma fall av detta slag.&lt;br&gt;Det kan visserligen anföras att felbegreppet är väl generellt och att det på&lt;br&gt;andra håll i regelsystemet har en något annan innebörd än den som är&lt;br&gt;avsedd här. Det är ju i detta sammanhang t.ex. inte fråga om att göra en&lt;br&gt;köprättslig felbedömning. Emellertid används ordet fel redan nu i delvis&lt;br&gt;olika betydelse i olika lagar. Regeringen anser att fördelarna med att ange&lt;br&gt;omfattningen av materialskadebestämmelsen med användande av uttryc-&lt;br&gt;ket fel överväger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;fel hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter&lt;br&gt;eller sjukvårdsutrustning&amp;quot; bör således i allt väsentligt kunna tillgodose de&lt;br&gt;önskemål som föreligger när det gäller att ange bestämmelsens omfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en punkt fmns det anledning att närmare diskutera hur den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen förhåller sig till produktansvarslagens felkategorier. Det&lt;br&gt;gäller i fråga om instruktionsfelen. Det kan nämligen sättas i fråga om&lt;br&gt;skador till följd av instruktionsfel alltid kan anses hänförliga till &amp;quot;fel hos&lt;br&gt;eller felaktig hantering av&amp;quot; produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagens tillkännagivande fullt ut skall tillgodoses på detta område&lt;br&gt;bör patientskadelagen emellertid omfatta skador till följd av instruktions-&lt;br&gt;fel hos produkter och utrustning som inte omfattas av produktansvarsla-&lt;br&gt;gen. Situationer då frågor av detta slag kommer att aktualiseras inom det&lt;br&gt;av riksdagen avsedda området torde inte bli vanliga. Man kan dock tänka&lt;br&gt;sig fall där en vårdgivare själv har importerat eller tillverkat en medicin-&lt;br&gt;teknisk produkt eller sjukvårdsutrustning och därefter använt den i sin&lt;br&gt;verksamhet eller också - med produktansvarslagens terminologi - satt den&lt;br&gt;i omlopp. Utrustningen har samtidigt försetts med felaktiga eller ofullstän-&lt;br&gt;diga instruktioner, vilket lett till att utrustningen hanterats på ett sätt som&lt;br&gt;medfört att en skada uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I situationer där vårdgivaren på detta sätt har använt en produkt eller ut-&lt;br&gt;rustning med bristfälliga instruktioner eller motsvarande, är det rimligt att&lt;br&gt;anse att produkten eller utrustningen hanterats felaktigt hos vårdgivaren,&lt;br&gt;om de bristfälliga eller otillräckliga instruktionerna lett till att en patient&lt;br&gt;skadats. I dessa fall medför sålunda den föreslagna bestämmelsen även ett&lt;br&gt;ansvar för instruktionsfel motsvarande ansvaret enligt produktansvarsla-&lt;br&gt;gen. Därmed torde det som riksdagen avsett med sitt tillkännagivande vara&lt;br&gt;tillgodosett när det gäller medicintekniska produkter och sjukvårdsutrust-&lt;br&gt;ning även beträffande denna kategori av fel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador till följd av instruktionsfel hos produkter eller utrustning som inte&lt;br&gt;har tillverkats eller importerats av vårdgivaren, kan falla under produktan-&lt;br&gt;svarslagens bestämmelser. Skador av detta slag torde i allmänhet även&lt;br&gt;falla under materialskadebegreppet i patientskadelagen. En bedömning får&lt;br&gt;emellertid ske utifrån förhållandena i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningvis finner regeringen med hänsyn till det anförda att be-&lt;br&gt;stämmelsens omfattning bör anges med användande av uttrycket &amp;quot;fel hos&lt;br&gt;eller felaktig hantering av medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrust-&lt;br&gt;ning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i ett följande avsnitt att behandla frågan om vem&lt;br&gt;som slutligen skall bära kostnaderna för materialskador som ersatts genom&lt;br&gt;att patientskadeersättning lämnats men som också täcks av ansvaret enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Skador som orsakats av felaktiga diagnoser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning lämnas om en skadan&lt;br&gt;har orsakats av felaktig diagnostisering (s.k. diagnosskada). Vid pröv-&lt;br&gt;ning av rätten till ersättning skall den handlingsnorm tillämpas som&lt;br&gt;gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom&lt;br&gt;det berörda området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har lämnats utan erinran av&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningens förslag skall med&lt;br&gt;ersättningsbar diagnosskada bl.a. förstås en skada som orsakats av att&lt;br&gt;faktiskt iakttagbara sjukdomstecken i samband med diagnostik förbisetts&lt;br&gt;eller tolkats på ett sätt som avviker från den handlingsnorm som gäller för&lt;br&gt;en erfaren specialist inom berört område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak regleringen i den&lt;br&gt;frivilliga patientförsäkringen. Utredningens förslag markerar dock på ett&lt;br&gt;tydligare sätt än hittills att utgångspunkten för tillämpningen är den be-&lt;br&gt;dömning som en erfaren specialist skulle ha gjort eller de slutsatser han&lt;br&gt;skulle ha dragit av undersökningsresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna och&lt;br&gt;regeringen ansluter sig till det, dock med den redaktionella ändring som&lt;br&gt;föreslagits av Lagrådet. Innan denna typ av skada lämnas bör dock följan-&lt;br&gt;de framhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller för de s.k. behandlingsskadoma (se av-&lt;br&gt;snitt 8.3) tillämpas inte något facitresonemang vid en bedömning av frå-&lt;br&gt;gan om en skada på grund av felaktig diagnos föreligger. Om en vid diag-&lt;br&gt;nostillfället ställd diagnos är riktig mot bakgrund av de kunskaper som då&lt;br&gt;fanns, föreligger alltså ingen ersättningsbar skada, även om en efterkun-&lt;br&gt;skap skulle visa att diagnosen var felaktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har tagit upp frågan om att införa ett facitresonemang på&lt;br&gt;s.k. diagnosskador men funnit att en sådan ordning skulle föra för långt.&lt;br&gt;Som skäl föi detta anför utredningen att det är mycket vanskligt att ställa&lt;br&gt;diagnos och att ett facitresonemang skulle leda till betydligt fler ersätt-&lt;br&gt;ningsfall. Enligt utredningen måste det finnas utrymme för vad som vid en&lt;br&gt;senare tidpunkt visar sig vara en felaktig diagnos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anförda skälen är som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet påpekat emellertid inte de enda som talar mot ett facitresone-&lt;br&gt;mang för denna typ av skada. Ett facitresonemang skulle nämligen betyda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att sjukvården ålades ett ansvar gentemot en patient, som varit föremål för&lt;br&gt;vissa kontakter med sjukvården, även om det vid denna tidpunkt&lt;br&gt;överhuvudtaget inte varit möjligt att ställa en riktig diagnos; ersättning&lt;br&gt;skulle lämnas om det senare visat sig, att patienten vid undersökningen&lt;br&gt;faktiskt haft en mer eller mindre långt framskriden sjukdom, som inte&lt;br&gt;upptäckts men som senare föranlett den aktuella skadan. Som fakultets-&lt;br&gt;nämnden anfört skulle ett facitresonemang på detta område leda till ett&lt;br&gt;alldeles obegränsat ersättningsansvar för &amp;quot;oupptäckta&amp;quot; sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Skador som orsakats av smittämnen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadersättning lämnas om en skada har&lt;br&gt;orsakats av att smittämne överförts till en patient i samband med&lt;br&gt;undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd och lett till in-&lt;br&gt;fektion (s.k. infektionsskada). Rätten till ersättning är dock utesluten&lt;br&gt;i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste&lt;br&gt;tålas. Hänsyn skall därvid tas till arten och svårhetsgraden av den&lt;br&gt;sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i&lt;br&gt;övrigt samt möjligheten att förutse infektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: En skada som orsakats av att smittämne överförts&lt;br&gt;till en patient i samband med undersökning, behandling eller dylik åtgärd&lt;br&gt;och medfört infektion är en patientskada. Om infektionen varit en ound-&lt;br&gt;viklig komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd föreligger dock&lt;br&gt;ingen patientskada. Även om en infektion varit oundviklig är den att anse&lt;br&gt;som en patientskada om skadan lett till svår invaliditet eller dödsfall och&lt;br&gt;den med övervägande sannolikhet är orsakad av undersökning eller be-&lt;br&gt;handling av en sådan sjukdom eller skada som, enligt en bedömning i&lt;br&gt;efterhand, obehandlad är av övergående art eller i vart fall inte kan leda till&lt;br&gt;allvarligare besvär för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har lämnats utan erinran av de&lt;br&gt;flesta remissinstanser som yttrat sig i denna del. Patientskadenämnden har&lt;br&gt;emellertid invänt att förslaget kommer att få betydande negativa konse-&lt;br&gt;kvenser för patienternas möjligheter att få ersättning för s.k. infektionsska-&lt;br&gt;da. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet noterar att den&lt;br&gt;danska patientförsäkringslagen valt en helt annan lösning for behandling&lt;br&gt;av denna typ av skada genom att där görs en rimlighetsbedömning av&lt;br&gt;vilka komplikationer som en patient bör tåla med hänsyn till skadans all-&lt;br&gt;varlighet, patientens sjukdom och hälsotillstånd i övrigt. Fakultetsnämn-&lt;br&gt;den anför att en sådan modell mera liknar utformningen av den svenska&lt;br&gt;läkemedelsförsäkringen. LäkemedelsfÖrsäkringsfÖreningen anser att sär-&lt;br&gt;skilt vid infektionsskador bör en friare skälighetsbedömning kunna göras&lt;br&gt;som inte utesluter ersättning även om grundsjukdomen inte är av övergå-&lt;br&gt;ende art eller kan leda till allvarligare besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i den frivilliga&lt;br&gt;patientförsäkringen ersätts skador som orsakats av infektion på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att smittämne med övervägande sannolikhet överförts till patienten genom Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdande åtgärd. Bestämmelsen innehåller tre undantag&lt;br&gt;avseende ingrepp eller behandlingar där det vanligen inte kan anses sanno-&lt;br&gt;likt att smittan överförts i samband med vården. Det gäller 1) ingrepp i&lt;br&gt;vissa &amp;quot;orena&amp;quot; områden såsom matsmältningssystemet och luftvägarna,&lt;br&gt;2) ingrepp i vävnader med påtagligt nedsatt vitalitet eller behandling då&lt;br&gt;patienten har nedsatt immunförsvar samt 3) behandling som medför för-&lt;br&gt;höjd infektionsrisk t.ex. långvarig kateterbehandling, dränage, transplanta-&lt;br&gt;tion e.d. Som &amp;quot;rena&amp;quot; områden betraktas bl.a. ögon, leder, muskler och&lt;br&gt;andra mjukdelar. Om en infektion inom de undantagna områdena med&lt;br&gt;övervägande sannolikhet har tillförts utifrån ersätts skador med anledning&lt;br&gt;av infektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att det avgörande för om en skada på grund av&lt;br&gt;infektion skall betraktas som en ersättningsgill skada bör vara att infektio-&lt;br&gt;nen tillförts utifrån. Enligt vad utredningen erfarit finns det numera bättre&lt;br&gt;möjligheter än tidigare att medicinskt avgöra om en infektion beror på&lt;br&gt;kroppsegna bakterier eller om den tillförts i samband med behandling.&lt;br&gt;Utredningen anser därför att ersättning bör lämnas om infektionen tillförts&lt;br&gt;utifrån, även i sådana fall då ingreppet skett i ett orent område eller om-&lt;br&gt;råde med påtagligt nedsatt vitalitet etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att det i en särskild be-&lt;br&gt;stämmelse anges att en infektionsskada betraktas som en patientskada, om&lt;br&gt;ett smittämne överförts till patienten i samband med undersökning, be-&lt;br&gt;handling eller annan dylik åtgärd och medfört infektion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har dragit slutsatsen att denna bestämmelse kan komma att&lt;br&gt;medföra ett ökat antal ersättningsfall som rör infektioner i orena områden.&lt;br&gt;Utredningen har därför kompletterat bestämmelsen med en undantagsregel&lt;br&gt;som tar sikte på sådana skador. Patientskada föreligger enligt förslaget&lt;br&gt;sålunda inte om infektionen varit en oundviklig komplikation till en medi-&lt;br&gt;cinskt motiverad åtgärd. Härigenom kommer, anför utredningen, infektio-&lt;br&gt;ner som inträffar i särskilt orena områden ofta att inte anses som patient-&lt;br&gt;skador. Från denna undantagsregel har i sin tur enligt utredningsförslaget&lt;br&gt;gjorts ett undantag för att infektioner som beror på okända smittämnen&lt;br&gt;liksom hittills skall kunna ersättas. 1 sådana fall skall skadan kunna anses&lt;br&gt;som en s.k. allvarlig komplikationsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden har som framgått i det föregående i sitt remissytt-&lt;br&gt;rande anfört att utredningsförslaget, om det genomförs, kommer att få&lt;br&gt;betydande negativa konsekvenser för patienternas möjligheter att få ersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt Patienskadenämnden inte den föreslagna huvudregeln i och&lt;br&gt;för sig som medför denna försämring, eftersom patientförsäkringens&lt;br&gt;undantag för infektionsskador i orena områden i skaderegleringspraxis&lt;br&gt;inte hindrat att ersättning utgetts för infektioner som uppkommit i sådana&lt;br&gt;områden när smittämnet med övervägande sannolikhet tillförts utifrån.&lt;br&gt;Enligt nämndens mening är det istället införandet av oundviklighetskrite-&lt;br&gt;riet som innebär den stora skillnaden vad gäller patienternas ersättnings-&lt;br&gt;möjligheter vid infektioner. Patientskadenämnden har vidare anfört bl.a.&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de ca 9 000 infektionsskador som anmälts till Konsortiet för patient-&lt;br&gt;försäkring under perioden januari 1975 - augusti 1994 har patienternas&lt;br&gt;ersättningsanspråk avvisats i 35 % av fallen. I den finska patientskade-&lt;br&gt;lagen finns en likartad regel som den utredningen nu föreslår, dvs. att&lt;br&gt;oundvikliga infektionsskador inte skall ersättas. Enligt uppgift från den&lt;br&gt;finska patientförsäkringsföreningen avvisas patienternas ersättnings-&lt;br&gt;anspråk i uppskattningsvis 60 % av de anmälda infektionsskadoma,&lt;br&gt;vilket är en betydligt högre siffra än vad som nu gäller i Sverige. Bo&lt;br&gt;von Eyben konstaterar också i sin bok &amp;quot;Patientforsikring&amp;quot;(s. 45) att de&lt;br&gt;finska reglerna vid infektionsskador är snävare än de nuvarande&lt;br&gt;svenska bestämmelserna. Med dagens resurser inom sjukvården torde&lt;br&gt;en betydande del av de infektionsskador som uppkommer vara att&lt;br&gt;beteckna som oundvikliga. Vid operationer i s.k. rena områden får&lt;br&gt;således en allvarlig postoperativ infektion ofta anses utgöra en&lt;br&gt;oundviklig komplikation. Det gäller t.ex. vid höftledsoperationer där&lt;br&gt;patienten erhållit antibiotika i förebyggande syfte och där själva&lt;br&gt;ingreppet utförts i ett s.k. sterilt rum. Om utredningens förslag&lt;br&gt;genomförs skulle i dessa fall, till skillnad från vad som gäller i dag, er-&lt;br&gt;sättning inte utgå. Att tillämpa regeln i 4 § i lagförslaget om allvarliga&lt;br&gt;komplikationsskador torde endast vara aktuellt i undantagsfall. När det&lt;br&gt;exempelvis gäller de besvär som leder till en höftledsoperation, t.ex.&lt;br&gt;degenerativa ledförändringar, orsakar ju dessa regelmässigt en hög&lt;br&gt;medicinsk och förvärvsmässig invaliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund av vad Patientskadenämnden anfört att&lt;br&gt;rätten till ersättning när det gäller infektioner bör utformas på ett sätt som&lt;br&gt;innebär att patienterna inte kommer i ett sämre läge än hittills. Ett sätt kan&lt;br&gt;naturligtvis vara att utforma ersättningsbestämmelserna i enlighet med den&lt;br&gt;nuvarande patientförsäkringen och alltså göra undantag för infektionsska-&lt;br&gt;dor i orena områden. Som nyss anförts tillämpas dessa bestämmelser&lt;br&gt;emellertid inte helt enligt sin lydelse. Bestämmelsen måste då förses med&lt;br&gt;ytterligare undantag om den ersättningspraxis som utbildats skall kunna&lt;br&gt;fortgå. En sådan reglering framstår därför inte som en särskilt ändamålsen-&lt;br&gt;lig lösning. Ett alternativ är enligt regeringens mening att införa en allmän&lt;br&gt;skadebestämmelse som ger utrymme för en skälighetsavvägning i enskilda&lt;br&gt;fall. En sådan bestämmelse skulle också på ett smidigare sätt än det nuva-&lt;br&gt;rande systemet fånga upp skador på grund av okända smittämnen. För&lt;br&gt;övrigt är den lösningen i viss mån enklare från lagteknisk synpunkt än den&lt;br&gt;av utredningen föreslagna ordningen. Någon undantagsbestämmelse för&lt;br&gt;oundvikliga komplikationer i infektionsfallen behövs inte; inte heller den&lt;br&gt;om allvarliga komplikationsskador som avser infektioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om skälighetsprövning vid en inträffad infektion bör i&lt;br&gt;viss mån kunna utformas efter mönster av regleringen i den danska lagen&lt;br&gt;om patientförsäkring. Om ett smittämne överförts i samband med under-&lt;br&gt;sökning, vård, behandling eller liknande åtgärd och medfört en infektion&lt;br&gt;bör man sålunda pröva om skadan skäligen bör tålas. Vid bedömningen&lt;br&gt;bör hänsyn tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada&lt;br&gt;åtgärden avsett och till patientens hälsotillstånd i övrigt samt till&lt;br&gt;möjligheten att förutse infektionen. Regeringen, som bedömer att en sådan&lt;br&gt;ordning inte behöver leda till flera ersättningsfall än hittills, föreslår att en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelse med angivet innehåll införs i patientskadelagen och att den Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;utformas på det sätt som Lagrådet föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 Skador som orsakats av olycksfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadersättning lämnas om en skada har&lt;br&gt;orsakats av olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling&lt;br&gt;eller liknande åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med&lt;br&gt;brand eller annan skada på vårdlokaler eller utrustning (s.k. olycks-&lt;br&gt;fallsskada).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett par av remissinstanserna har särskilt&lt;br&gt;kommenterat utredningens förslag i denna del. Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet har som en av dessa instanser anfört att det kan&lt;br&gt;vara diskutabelt att särbehandla olycksfallsskador inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården framför andra olycksfallsskador i samhället. Nämnden godtar&lt;br&gt;dock, om än med viss tvekan, att den föreslagna avgränsningen av patient-&lt;br&gt;skadebegreppet när det gäller olycksfall får anses vara tillräckligt anknu-&lt;br&gt;ten till den medicinska verksamheten för att det skall kunna accepteras att&lt;br&gt;alla de berörda fallen täcks av lagen. Finansinspektionen har efterlyst ett&lt;br&gt;klarläggande vad som närmare avses med sjuktransport och hur förhållan-&lt;br&gt;det mellan denna bestämmelse och reglerna i trafikskadelagen blir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningens förslag om skador på&lt;br&gt;grund av olycksfall som ersättningsgrundande patientskada överensstäm-&lt;br&gt;mer i stort sett helt med regleringen i den frivilliga försäkringen. Som&lt;br&gt;redan framgått i det föregående är en förutsättning för ersättning att&lt;br&gt;olycksfallet har samband med undersökning, behandling eller annan dylik&lt;br&gt;åtgärd som vidtagits av vårdpersonal eller att det inträffat under sjuk-&lt;br&gt;transport eller i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler eller&lt;br&gt;utrustning. Slutligen är skada, som orsakats av olycksfall till följd av fel&lt;br&gt;på sjukvårdsutrustning ersättningsgrundande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan i och för sig dela tveksamheten att dessa olycksfallsska-&lt;br&gt;dor bör omfattas av rätten till patientskadeersättning men instämmer i&lt;br&gt;utredningens bedömning att det av praktiska skäl är lämpligt att det även&lt;br&gt;fortsättningsvis finns möjlighet att ersätta skador på grund av sådana&lt;br&gt;olyckor genom en patientförsäkring med de fördelar för patienterna som&lt;br&gt;detta innebär. En sådan lösning stämmer också i huvudsak överens med&lt;br&gt;vad som gäller i de övriga nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den utformning av den ersättningsbestämmelse som föreslagits i det&lt;br&gt;föregående när det gäller skador till följd av fel hos eller felaktig hantering&lt;br&gt;av sjukvårdsutrustning synes skador som orsakas av olycksfall till följd av&lt;br&gt;fel på sjukvårdsutrustning komma att sakna självständig betydelse. Dessa&lt;br&gt;skador behöver därför, till skillnad mot vad utredningen föreslagit, inte&lt;br&gt;räknas in bland olycksfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i författningskommentaren till innebörden av Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;begreppet sjuktransport. Vi återkommer också i det följande till frågan om&lt;br&gt;samordningen mellan trafikskadelagen och patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.8 Skador som orsakats av felaktig hantering av läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning lämnas om en skada är&lt;br&gt;en följd av att ett läkemedel förordnats eller lämnats ut i strid med&lt;br&gt;föreskrifter eller anvisningar (s.k. medicineringsskada).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra skador orsakade av läkemedel - läkemedelsbiverkningar -&lt;br&gt;undantas från patientskadelagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag, med den skillnaden att ersättningsfallen i fråga om skador som&lt;br&gt;orsakats av läkemedel som är tillverkat eller importerat av vårdgivaren&lt;br&gt;inte begränsats till skador som är en följd av felaktig hantering. Utredning-&lt;br&gt;en har också valt en annan lagteknisk lösning än regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har påpekat att utredningen&lt;br&gt;utformat bestämmelsen om rätt till ersättning till följd av felordination&lt;br&gt;eller felanvändning av läkemedel på ett sätt som innebär att den blir&lt;br&gt;tillämplig även i de fall då patienten själv förfarit felaktigt. Läkemedels-&lt;br&gt;försäkringsföreningen anser att utformningen av den bestämmelsen också&lt;br&gt;bidrar till att göra gränsdragningen mellan patientskadelagen och den&lt;br&gt;frivilliga läkemedelsförsäkringen oklar. Föreningen anser vidare att det&lt;br&gt;inte finns något riktigt bärkraftigt motiv för en särreglering i patientskade-&lt;br&gt;lagen när det gäller ersättning för skador, orsakade av läkemedel som&lt;br&gt;tillverkats eller importerats av vårdgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skador på grund av läkemedel kan&lt;br&gt;ersättas av den nuvarande patientförsäkringen om skadoma uppkommit på&lt;br&gt;grund av att medlet ordinerats felaktigt eller hanterats av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal i strid med gällande anvisningar. Skador på grund av egen-&lt;br&gt;skaper hos läkemedlet, läkemedelsbiverkningar, ersätts däremot inte enligt&lt;br&gt;patientförsäkringen utan i huvudsak enligt läkemedelsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsäkringen tillkom år 1978 och är en frivillig kollektiv för-&lt;br&gt;säkring. Den har karaktär av ansvarsförsäkring och är avsedd att täcka ett&lt;br&gt;kontraktuellt ansvar, baserat på ett ensidigt, generellt åtagande av läke-&lt;br&gt;medelsindustrin gentemot läkemedelskonsumenterna. Praktiskt taget alla&lt;br&gt;företag som tillverkar eller importerar läkemedel till Sverige har åtagit sig&lt;br&gt;att ersätta den som skadas av läkemedel. Åtagandet var tidigare försäkrat&lt;br&gt;hos konsortiet för läkemedelsförsäkring som bestod av Folksam, Skandia,&lt;br&gt;Trygg-Hansa och Länsförsäkringsbolagen. Läkemedelsförsäkringen över-&lt;br&gt;ensstämmer i många delar med patientförsäkringen. Villkoren ändrades&lt;br&gt;senast den 1 januari 1993 då försäkringen anpassades till den nya&lt;br&gt;produktansvarslagen. Från och med år 1994 meddelas försäkringen av&lt;br&gt;Trygg-Hansa ensamt. Ersättning enligt läkemedelsförsäkringen lämnas för&lt;br&gt;läkemedelsskada till följd av läkemedel som tillverkare eller importör som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är medlem i LäkemedelsförsäkringsfÖreningen har tillhandahållit i Sverige Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;för förbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar till en början utredningens uppfattning att skador som&lt;br&gt;har uppkommit på grund av att ett läkemedel ordinerats felaktigt eller av&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen hanterats i strid med gällande anvisningar&lt;br&gt;liksom hittills bör omfattas av patientförsäkring. Skaderekvisitet bör for-&lt;br&gt;muleras på ett sätt som utesluter att felaktig användning av ett läkemedel&lt;br&gt;som patienten själv gör sig skyldig till - utan att detta beror på felaktig&lt;br&gt;eller bristande information från hälso- och sjukvårdspersonalen - kan&lt;br&gt;komma att betraktas som ersättningsgill skada. Skador som beror på ett&lt;br&gt;läkemedels egenskaper - läkemedelsbiverkningar - bör däremot som hit-&lt;br&gt;tills prövas enligt läkemedelsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller läkemedel som tillverkats av vårdgivaren själv eller direkt-&lt;br&gt;importerats av denne har utredningen emellertid föreslagit att även skador&lt;br&gt;som beror på läkemedlets egenskaper bör vara ersättningsbara enligt den&lt;br&gt;föreslagna patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är dock om det finns behov av att låta patientskadelagen omfatta&lt;br&gt;sådana läkemedelsskador. Enligt vad regeringen inhämtat under bered-&lt;br&gt;ningen av detta lagstiftningsärende, är den egentillverkning som förekom-&lt;br&gt;mer hos vårdgivare av ringa omfattning. Vidare sker i stort sett all import&lt;br&gt;av läkemedel som inte är föremål för kommersiell handel genom Apoteks-&lt;br&gt;bolaget, som är anslutet till läkemedelsförsäkringen. Av det anförda följer&lt;br&gt;att tillämpningsområdet för den bestämmelse som utredningen föreslagit&lt;br&gt;skulle komma att bli litet. Regeringen anser därför att det inte finns till-&lt;br&gt;räckliga skäl att lagstifta om dessa skador. Regeringen utgår från att de&lt;br&gt;vårdgivare som själva tillverkar och importerar läkemedel känner sitt an-&lt;br&gt;svar och tecknar försäkring mot skador som dessa läkemedel kan orsaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har i november 1995 avlämnat&lt;br&gt;rapporten &amp;quot;Apoteksbolagets framtida roll&amp;quot; som innehåller förslag till nya&lt;br&gt;riktlinjer för Apoteksbolaget. I rapporten (Ds 1995:82) föreslås bl.a. att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen och de privata sjukhus som är upptagna i Riksför-&lt;br&gt;säkringsverkets förteckning över de sjukvårdsinrättningar som skall anses&lt;br&gt;som sjukhus får rätt att upphandla läkemedel. I dag är sjukvårdvårds-&lt;br&gt;huvudmännen hänvisade till Apoteksbolaget när det gäller upphandling av&lt;br&gt;läkemedel. Rapporten bereds för närvarande i Socialdepartementet. Om&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag genomförs utgår regeringen i från att sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen och de privata sjukhus som omfattas av förslaget kommer&lt;br&gt;att teckna läkemedelsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att patientskadelagen i fråga om skador orsa-&lt;br&gt;kade av läkemedel begränsas till sådana fall då skadan är en följd av att&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen felaktigt förordnat eller lämnat ut läkeme-&lt;br&gt;del. Andra skador orsakade av läkemedel undantas från lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Syftet med förslaget är alltså att på detta sätt dra upp en&lt;br&gt;gräns mellan patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen som i huvud-&lt;br&gt;sak överensstämmer med den som gällt mellan hittillsvarande patientför-&lt;br&gt;säkringen och läkemedelsförsäkringen. Den föreslagna regleringen behö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ver enligt regeringens mening inte ge upphov till några beaktansvärda Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;gränsdragningsproblem mellan patientskadelagen och läkemedelsförsäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9. Undantag från rätten till patientskadeersättning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättning lämnas inte om skadan&lt;br&gt;är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller be-&lt;br&gt;handling av sådan sjukdom eller skada som obehandlad är direkt livs-&lt;br&gt;hotande eller leder till svår invaliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag innehåller därutöver en bestämmelse om att patientskade-&lt;br&gt;lagen inte gäller skador som omfattas av atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(1968:145).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag om undantag för skador på&lt;br&gt;grund av nödvändigt förfarande har särskilt kommenterats endast av Juri-&lt;br&gt;diska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Nämnden anser att be-&lt;br&gt;greppet &amp;quot;nödvändigt risktagande&amp;quot; bör användas i lagtexten istället för&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;nödvändigt förfarande&amp;quot;. Enligt nämndens mening ger det förra&lt;br&gt;begreppet bättre än det senare uttryck för den tankegång som ligger bak-&lt;br&gt;om undantagsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den frivilliga patientförsäkringen&lt;br&gt;lämnas inte ersättning för skador som orsakas i nödsituationer där vårdbe-&lt;br&gt;hovet är så akut att behandling måste sättas in trots att man inte haft möj-&lt;br&gt;lighet att vidta normala förberedelser. Det är här fråga om fall där det&lt;br&gt;föreligger en livshotande sjukdom eller finns risk för invaliditet. Det gäller&lt;br&gt;också sådana situationer där man medvetet måste ta stora risker för att&lt;br&gt;förebygga en mycket allvarlig utveckling av patientens skada eller sjuk-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmelser som begrän-&lt;br&gt;sar ersättningsrätten för skador som uppkommer i akuta vårdsituationer är&lt;br&gt;svåra att undvika på grund av de särskilda förhållandena inom sjukvården.&lt;br&gt;Detta synsätt tillämpas även i de övriga nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har utformat sitt förslag till lagtext i överensstämmelse med&lt;br&gt;den lydelse som gäller enligt den frivilliga försäkringen. Under beredning-&lt;br&gt;en av detta lagstiftningsärende i regeringskansliet har inhämtats att försäk-&lt;br&gt;ringsbestämmelsen före den 1 juli 1991 innehöll begreppet &amp;quot;nödvändigt&lt;br&gt;risktagande&amp;quot; men att fr.o.m. detta datum uttrycket ändrats till &amp;quot;nödvändigt&lt;br&gt;förfarande&amp;quot;. Anledningen till ändringen var att den tidigare formuleringen&lt;br&gt;i den praktiska tillämpningen ansågs ha medfört en alltför omfattande&lt;br&gt;begränsning av ersättningsrätten. Regeringen finner mot denna bakgrund&lt;br&gt;att begreppet nödvändigt förfarande bör användas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får i detta sammanhang också ta upp ett par andra undantags- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;situationer som berörts av utredningen. Det gäller undantaget för skador&lt;br&gt;som omfattas av atomansvarighetslagen och skador som har samband med&lt;br&gt;naturkatasrofer, krig och vissa andra händelser (force majeure).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att i lagen&lt;br&gt;ta in bestämmelser om begränsning av ersättningsrätten i sistnämnda situa-&lt;br&gt;tioner men har däremot föreslagit att en särskild bestämmelse om att&lt;br&gt;patientskadelagen inte skall gälla skador som omfattas av atomansvarig-&lt;br&gt;hetslagen tas in i patientskadelagen. Av remissinstanserna som yttrat sig i&lt;br&gt;dessa frågor anser vissa att undantaget för atomskador är onödigt, men att&lt;br&gt;force majeure-fallen bör regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller force majeure-fallen torde ett undantag för sådana situatio-&lt;br&gt;ner knappast komma att få någon praktisk betydelse. Det kan också näm-&lt;br&gt;nas att trafikskadelagen saknar en sådan bestämmelse. Beträffande atom-&lt;br&gt;ansvarighetslagen föreskrivs i 16 § den lagen att lagens ansvarsbestäm-&lt;br&gt;melser skall tillämpas på samtliga skador, om någon samtidigt lidit såväl&lt;br&gt;atomskada som annan skada. Vid sådant förhållande finner regeringen,&lt;br&gt;oavsett att den frivilliga patientförsäkringen innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;ersättningsbegränsning för dessa fall, att undantagsbestämmelser i patient-&lt;br&gt;skadelagen inte behövs för angivna situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i avsnitt 8.8 behandlat frågan om undantag från patientskadeer-&lt;br&gt;sättning när det gäller läkemedelsbiverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Bristande information eller uteblivet&lt;br&gt;samtycke i samband med behandling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen har övervägt att låta ersätt-&lt;br&gt;ningsrätten enligt patientskadelagen omfatta skador som uppkommit&lt;br&gt;som en följd av bristande information till eller vid uteblivet samtycke&lt;br&gt;från patienten. På grund av frågornas komplexa natur behöver ytterli-&lt;br&gt;gare analys först göras. Något förslag till reglering av denna typ av&lt;br&gt;skador lämnas därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har påpekat vikten av att frå-&lt;br&gt;gan om eventuell ersättningsrätt för skador till följd av bristande informa-&lt;br&gt;tion och uteblivet samtycke får en för patienterna tillfredsställande lös-&lt;br&gt;ning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att, efter-&lt;br&gt;som patientskadelagen i princip bör täcka alla skadefall som skulle kunna&lt;br&gt;ge ersättning på skadeståndsrättslig grund, det framstår som tvivelaktigt att&lt;br&gt;göra undantag för skador på grund av brister i information och uteblivet&lt;br&gt;samtycke. Förtroendenämnderna i Stockholm och Göteborg anser att er-&lt;br&gt;sättningsrätt i dessa fall bör omfattas av den föreslagna patientskadelagen.&lt;br&gt;Svenska Läkaresällskapet påtalar att strikt ansvar i denna fråga förutsätter&lt;br&gt;att skriftliga samtycken inhämtas från patienten inför varje tänkbar be-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Patientens självbestämmanderätt&lt;br&gt;har framför allt kommit till uttryck i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), HSL, samt lagen (1994:953) om åligganden för personal inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården, den s.k. åliggandelagen. HSL reglerar hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännens skyldigheter med huvudsaklig inriktning på den&lt;br&gt;vård som bedrivs av landsting och kommuner. Åliggandelagen, som er-&lt;br&gt;satte den tidigare lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårsper-&lt;br&gt;sonalen m.fl., behandlar hälso- och sjukvårdspersonalens allmänna för-&lt;br&gt;pliktelser. Såväl tillsynslagen som HSL ansågs vid sin tillkomst utgöra&lt;br&gt;betydande bidrag till strävandena att stärka patientens ställning i vården,&lt;br&gt;genom att flera s.k. rättigheter för patienterna först här blev lagfästa, dock&lt;br&gt;i den indirekta formen av skyldigheter för vårdgivarna och personalen.&lt;br&gt;Till den övergripande hälso- och sjukvårdslagstiftningen hör också&lt;br&gt;patientjoumallagen (1985:562). Införandet av denna lag syftade bl.a. till&lt;br&gt;att få till stånd en enhetlig och mera lättillgänglig reglering rörande skyl-&lt;br&gt;digheten att föra patientjournal samt journalens utformning och hantering.&lt;br&gt;Bestämmelserna i lagen har också medfört att journalens värde som&lt;br&gt;informationskälla för patienten har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 2 a § HSL anges att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose&lt;br&gt;patientens behov av trygghet i vården och behandlingen. Den skall vara&lt;br&gt;lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens självbestämmande och&lt;br&gt;integritet. Vården skall främja goda kontakter mellan patienten och hälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och sjukvårdspersonalen. Vården och behandlingen skall också så långt Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten&lt;br&gt;skall vidare ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och de behandlingar&lt;br&gt;som står till buds. Denna bestämmelse gäller all hälso- och sjukvård oav-&lt;br&gt;sett om vårdgivaren är privat eller offentlig. Motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;för tandvården finns i 3 § tandvårdslagen (1985:125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i åliggandelagen som är av direkt betydelse för patien-&lt;br&gt;tens självbestämmande finns i 2 och 3 §§. Liksom i HSL betonas här skyl-&lt;br&gt;digheten att samråda med patienten, att visa vederbörande respekt samt att&lt;br&gt;se till att patienten får upplysningar om sitt hälsotillstånd och de behand-&lt;br&gt;lingsmetoder som står till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tilläggsdirektiven till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens finansiering och organisation (HSU 2000) framgår att kommittén&lt;br&gt;bl.a. skall överväga åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställ-&lt;br&gt;ning i hälso- och sjukvården. Kommittén skall bl.a. redovisa förslag till&lt;br&gt;förbättringar som gör det möjligt att nå patienten med balanserad informa-&lt;br&gt;tion om sjukdomen och att medverka i valet av behandling. Vidare bör&lt;br&gt;kommittén överväga om det finns skäl att vidta särskilda åtgärder för att&lt;br&gt;ge stöd till patienter för vilka valet av behandling har stor betydelse för&lt;br&gt;framtida livskvalitet. Kommittén bör också överväga vilka åtgärder som&lt;br&gt;kan vidtas av staten t.ex. genom lagstiftning och tillsyn, och av sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen respektive vårdgivaren för att stärka patientens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nuvarande villkoren för patientförsäkringen nämns inget om att&lt;br&gt;brister i informationen till patienten eller underlåtenhet att inhämta sam-&lt;br&gt;tycke från patienten i samband med en medicinsk behandling skulle be-&lt;br&gt;rättiga till ersättning enligt försäkringen. Patientskadenämnden har också&lt;br&gt;intagit den ståndpunkten att informationsfrågan inte har någon självstän-&lt;br&gt;dig betydelse för rätten till ersättning enligt försäkringsvillkoren. I stället&lt;br&gt;skall det objektiva medicinska händelseförloppet utredas och ersättning&lt;br&gt;utgå oberoende av om information lämnats om de risker som var förknip-&lt;br&gt;pade med behandlingen. Fram till år 1990 hade patientskadenämnden&lt;br&gt;samma uppfattning om skadeståndsrättens innebörd. Sedan Högsta dom-&lt;br&gt;stolen i ett avgörande (NJA 1990 s. 442) konstaterat att brist på (informe-&lt;br&gt;rat) samtycke medför rätt till skadestånd om det medicinska ingreppet med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna varit oförsvarligt har patientskadenämnden&lt;br&gt;reviderat sin uppfattning. Nämnden har sålunda i ett fall (PSN 157/91)&lt;br&gt;rekommenderat konsortiet att lämna ersättning på skadeståndsrättslig&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom försäkringsavtalet med sjukvårdshuvudmännen har, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, Landstingens ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF), i likhet med&lt;br&gt;det tidigare avtalet mellan konsortiet och sjukvårdshuvudmännen åtagit&lt;br&gt;sig att betala det skadestånd som sjukvårdshuvudmannen kunde vara skyl-&lt;br&gt;dig att utge enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Patientskade-&lt;br&gt;nämnden torde därför även framdeles i förekommande fall komma att ta&lt;br&gt;ställning till om skadeståndsskyldighet föreligger enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge utgör bristande information en särskild ersättningsgrund för&lt;br&gt;behandlingsskada enligt det nuvarande tillfälliga ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen omfattar dock endast fysiska skador. I det norska förslaget&lt;br&gt;till lag om patientskadeersättning (NOU 1992:6 s. 95 sp 1) anges att bris-&lt;br&gt;tande information i princip faller in under vad som kan karaktäriseras som&lt;br&gt;behandlingsfel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt att låta bristande information till patienten och&lt;br&gt;uteblivet samtycke från denne i samband med behandling utgöra en sär-&lt;br&gt;skild form av ersättningsgill skada men har ansett att ersättning i sådana&lt;br&gt;fall inte bör ges inom ramen för den föreslagna patientskadelagen. Utred-&lt;br&gt;ningen har härvid konstaterat att bevisläget ofta är komplicerat i dessa&lt;br&gt;situationer. Inte sällan står ord mot ord. Detta kan medföra att skadeutred-&lt;br&gt;ningen behöver kompletteras med muntliga förhör vilket skaderegleringen&lt;br&gt;inom ramen för en patientskadelag inte passar för. Sådan bevisning hante-&lt;br&gt;ras bättre i ett rättegångsförfarande. Det är vidare svårt att avgöra hur&lt;br&gt;bristande information skall ersättas. Utredningen har också påtalat att ett&lt;br&gt;införande av en särskild ersättningsrätt i dessa fall kan komma att öka&lt;br&gt;såväl utredningskostnadema som ersättningsbeloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Kommittén om ideell skada har i betänkandet (SOU 1992:84) Er-&lt;br&gt;sättning för kränkning genom brott behandlat frågan om en möjlighet bör&lt;br&gt;införas till ersättning för kränkning av en patients självbestämmanderätt i&lt;br&gt;fall då denne har opererats utan samtycke. Kommittén har emellertid inte&lt;br&gt;tagit ställning till om en sådan ersättningsmöjlighet är önskvärd utan har&lt;br&gt;ansett att den frågan bör övervägas särskilt för sig (se bet. s. 225).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som anförts ovan framgår att det finns bestämmelser som reglerar&lt;br&gt;patientens rätt till information och samtycke i samband med medicinsk&lt;br&gt;behandling. Vid bristande information och uteblivet samtycke kan disci-&lt;br&gt;plinpåföljd enligt 4 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. åläggas&lt;br&gt;den som &amp;quot;uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som åvilar&lt;br&gt;honom eller henne&amp;quot; enligt t.ex. 2 och 3 §§ åliggandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av regeringsförklaringen framgår att uppgiften att stärka patientens&lt;br&gt;ställning i hälso- och sjukvården är en central fråga för regeringen.&lt;br&gt;Åtskilligt har redan gjorts för att åstadkomma detta. Som vi redan&lt;br&gt;redovisat pågår det ytterligare utredningsarbete med detta i HSU 2000.&lt;br&gt;Med denna utgångspunkt hade det i och för sig fallit sig naturligt att låta&lt;br&gt;ersättningsrätten enligt patientskadelagen omfatta skador som är en följd&lt;br&gt;av bristande information eller uteblivet samtycke i samband med hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdande behandling. Vi har därför förståelse för de synpunkter&lt;br&gt;som framförts av vissa remissinstanser att även dessa skador borde&lt;br&gt;omfattas av patientskadelagen. Det krävs emellertid en mer ingående&lt;br&gt;analys av vad en sådan ersättningsrätt skulle innebära och vilka ytterligare&lt;br&gt;skador som skulle kunna ersättas än vad som är möjligt att genomföra på&lt;br&gt;grundval av det föreliggande beredningsunderlaget. Vi avstår därför nu&lt;br&gt;från att komma med förslag att låta dessa skador omfattas av patientska-&lt;br&gt;delagen. Det är dock inte omöjligt att flertalet av nämnda skador ändå kan&lt;br&gt;komma att ersättas inom ramen för de föreslagna ersättningsbestämmel-&lt;br&gt;serna i patientskadelagen eller med stöd av skadeståndslagen (angående&lt;br&gt;möjligheten till skadestånd jfr. SOU 1992:84 s. 225). Vi kommer dock att&lt;br&gt;följa utvecklingen och därefter överväga om frågan behöver utredas i&lt;br&gt;särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Hur patientskadeersättningen bestäms&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Ersättningsposter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientskadeersättningen bestäms enligt skade-&lt;br&gt;ståndslagens regler om ersättning för personskada. Ersättning ges&lt;br&gt;sålunda dels för ekonomisk skada dvs. inkomstförlust och kostnader&lt;br&gt;med anledning av skadan, dels för ideell skada dvs. sveda och värk,&lt;br&gt;lyte och men samt olägenheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med&lt;br&gt;den skillnaden att utredningens förslag innehåller en undantagsregel som&lt;br&gt;innebär att ersättning för sveda och värk, lyte eller stadigvarande men eller&lt;br&gt;olägenhet i övrigt inte lämnas, om ersättningskravet grundar sig på över-&lt;br&gt;låtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag har i allmänhet lämnats utan&lt;br&gt;erinran av remissinstanserna. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet och Försäkringsjuridiska föreningen har ansett att den särskilda&lt;br&gt;undantagsregeln bör utgå ur lagen. På denna fråga bör enligt dessa remiss-&lt;br&gt;instanser allmänna skadeståndsrättsliga principer tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande patientförsäk-&lt;br&gt;ringens villkor bestäms ersättningen vid behandlingsskada i huvudsak&lt;br&gt;enligt 5 kap. 1 - 5 §§ skadeståndslagen. Detta innebär att även efterlevan-&lt;br&gt;de kan ha rätt till ersättning för förlust av underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den föreslagna regleringen följer att patienten kompenseras för sina&lt;br&gt;inkomstförluster och kostnader i anledning av skadan. Därutöver erhåller&lt;br&gt;patienten ersättning för ideella skador, dvs. sveda och värk, lyte och men&lt;br&gt;samt olägenheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande beräknas den skadeståndsrättsliga ersättningen för sveda&lt;br&gt;och värk samt lyte och men med ledning av tabeller som fastställs av Tra-&lt;br&gt;fiksskadenämnden och som i praxis sanktionerats av Högsta domstolen.&lt;br&gt;Ersättningen i patientförsäkringen överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;Trafikskadenämndens tabeller; något högre belopp för lyte och men&lt;br&gt;tillämoas dock inom patientförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olägenheter i övrigt ersätts för närvarande genom en förhöjd schablon i&lt;br&gt;förhållande till ersättningen för lyte och men och avviker därigenom från&lt;br&gt;den skadeståndsrättsliga ersättningen. Enligt skadeståndsrätten sker en&lt;br&gt;individuell bedömning. Denna är dock i realiteten vanligtvis en schablon-&lt;br&gt;beräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ersättningen enligt patientskadelagen så nära som&lt;br&gt;möjligt bör knytas till den ersättning som ges enligt skadeståndsrätten och&lt;br&gt;Trafikskadenämndens praxis. Detta kan visserligen få till följd att vissa&lt;br&gt;ersättningar sänks något medan andra höjs. Totalt sett torde dock en enhet-&lt;br&gt;lig bedömning av ersättningsfrågorna öka förutsebarheten och underlätta&lt;br&gt;skaderegleringen. Regeringen förordar därför att de nuvarande avvikelser-&lt;br&gt;na slopas och att patientskadeersättningen anpassas efter nämnda praxis. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta sammanhang kan nämnas att Trafikskadenämnden och försäkrings-&lt;br&gt;bolagen från och med den 1 juli 1996 börjar tillämpa en ny invaliditets-&lt;br&gt;tablell vid bedömningen av en skadas framtida verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang erinra om att Kommittén om ideell&lt;br&gt;skada i sitt slutbetänkande Ersättning för ideell skada vid personskada&lt;br&gt;(SOU 1995:33) bl.a. föreslagit att skadeståndsbeloppen för ideell skada&lt;br&gt;höjs betydligt när det gäller de allvarligaste skadorna. Kommittén har även&lt;br&gt;föreslagit en viss höjning för de skador som inte är fullt så allvarliga. Där-&lt;br&gt;emot bör enligt kommittén ersättningsnivån vid skador av mera lindrig&lt;br&gt;natur i princip vara oförändrad. I övrigt föreslår kommittén bl.a. den änd-&lt;br&gt;ringen att den nuvarande skadeståndsposten &amp;quot;olägenheter i övrigt&amp;quot; bör&lt;br&gt;upphöra och att sådana ekonomiska förluster, som för närvarande i stor&lt;br&gt;utsträckning ersätts under denna post, ersätts som lyte och men, kostnader&lt;br&gt;respektive inkomstförlust. En ny skadeståndspost &amp;quot;särskilda olägenheter&amp;quot;&lt;br&gt;införs och enligt förslaget bör ersättning för särskilda olägenheter bl.a. ges&lt;br&gt;till skadelidande med en invaliditetsgrad över 15 % när det gäller framför&lt;br&gt;allt sådana olägenheter i arbete som består i allmänna besvär och ökad&lt;br&gt;anspänning för att uppnå visst arbetsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att regeringen föreslår att ersättningen enligt patientskadelagen&lt;br&gt;skall lämnas enligt det skadeståndsrättsliga systemet kommer patientska-&lt;br&gt;deersättningen självfallet att anpassas till de ändrade ersättningar som kan&lt;br&gt;komma att beslutas i anledning av förslaget från Kommittén om ideell&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda undantagsregeln i utredningsförslaget för anspråk som&lt;br&gt;grundar sig på överlåtelse bör av de skäl som remissinstanserna anfört inte&lt;br&gt;tas in i patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Avräkning för andra ersättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid bestämmande av patientskadeersättningen&lt;br&gt;skall förmåner som avses i 5 kap. 3 § skadeståndslagen avräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag skiljer sig från regeringens&lt;br&gt;förslag på det sättet att flera förmåner än de som avses i 5 kap. 3 § skade-&lt;br&gt;ståndslagen skall avräknas från patientskadeersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det inte fmns anled-&lt;br&gt;ning att göra avsteg från skadeståndslagens avräkningsregler vid bestäm-&lt;br&gt;mande av patientskadeersättning. Trafikskadenämnden anser att den före-&lt;br&gt;slagna ordningen synes medföra att skadorna utifrån samma ersättnings-&lt;br&gt;regler, måste utredas och bedömas på två håll med risk för en dyrare och&lt;br&gt;fördröjd hantering av skaderegleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen skall&lt;br&gt;vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av under-&lt;br&gt;håll avräknas vissa förmåner som den skadelidande med anledning av&lt;br&gt;förlusten kan ha rätt till. Det gäller ersättning från socialförsäkringen eller&lt;br&gt;annan likartad förmån samt pension eller annan periodisk ersättning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjuklön om förmånen betalas av arbetsgivare eller på grund av en fbrsäk- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;ring som är en anställningsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i den frivilliga patientförsäkringen skall utöver&lt;br&gt;sådana förmåner som nu angetts avräknas ersättning som den skadelidande&lt;br&gt;har rätt till från trygghetsförsäkring, läkemedelsfÖrsäkring och trafikför-&lt;br&gt;säkring samt från annan försäkring som lämnar ersättning för kostnader&lt;br&gt;och inkomstförlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det inte finns anled-&lt;br&gt;ning att särbehandla patientskadeersättningen i samordningshänseende och&lt;br&gt;anser således att avräkning från den ersättning som patienten erhåller en-&lt;br&gt;ligt patientskadelagen uteslutande bör ske enligt skadeståndslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Skadelidandes medverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om den skadelidande har medverkat till skadan&lt;br&gt;skall jämkning av ersättningen kunna ske i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;sen i 6 kap. 1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har lämnat utredning-&lt;br&gt;ens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skadestånd med anledning av person-&lt;br&gt;skada kan enligt 6 kap. 1 § första stycket skadeståndslagen jämkas, om&lt;br&gt;den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har&lt;br&gt;medverkat till skadan. Har personskadan lett till döden, kan skadestånd till&lt;br&gt;efterlevande jämkas också om den avlidne uppsåtligen har medverkat till&lt;br&gt;dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga patientförsäkringen hänvisar till skadeståndslagens med-&lt;br&gt;verkanderegler. Dock ges enligt försäkringsbestämmelsen inte ersättning&lt;br&gt;om den skadelidande själv eller, i det fall skadan lett till döden, den avlid-&lt;br&gt;ne vållat skadan uppsåtligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att denna ordning bör gälla även enligt patientskade-&lt;br&gt;lagen. Något sådant undantag som den nämnda försäkringsbestämmelsen&lt;br&gt;innehåller behövs dock inte. Uppsåtligt vållande av skada eller dödsfall&lt;br&gt;bör vid tillämpning av skadeståndslagens medverkandebestämmelser kun-&lt;br&gt;na leda till att ersättningen jämkas till noll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Självrisk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: När patientskadeersättningen bestäms skall från&lt;br&gt;ersättningen dras av en självrisk motsvarande en tjugondei av det&lt;br&gt;basbe lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;när ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är negativa till den höjning&lt;br&gt;av självrisken som utredningens förslag innebär. Flera anser också att&lt;br&gt;försäkringstagaren bör stå för självrisken. Försäkringsjuridiska föreningen&lt;br&gt;påpekar att förslaget om självrisk utgör ett principiellt viktigt avsteg från&lt;br&gt;gällande skadeståndsrättsliga grundsatser. Ett sådant avsteg bör enligt&lt;br&gt;föreningens mening inte övervägas enbart för en viss skadetyp, utan frå-&lt;br&gt;gan bör behandlas i ett större sammanhang. Sveriges Försäkringsförbund&lt;br&gt;påtalar att en hög självrisk kan leda till att fler skadelidande väljer att pro-&lt;br&gt;cessa vid domstol för att få ut självrisken. Samtidigt anser förbundet att&lt;br&gt;man bör ha en så hög självrisk att inte försäkringen belastas med en&lt;br&gt;mängd anspråk där utredningskostnadema inte står i rimlig proportion till&lt;br&gt;anspråket. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det&lt;br&gt;finns skäl som gör att en avvikelse från vad som gäller för allmänt skade-&lt;br&gt;ståndsansvar lättare kan accepteras i fråga om den föreslagna självrisken.&lt;br&gt;Enligt nämndens uppfattning är de utökade ersättningsmöjlighetema&lt;br&gt;oberoende av culpa så generösa att en självrisk är fullt acceptabel. Vidare&lt;br&gt;anser nämnden att det är önskvärt av praktiska skäl att ersättningsmöjlig-&lt;br&gt;heten är förenad med en självrisk, eftersom det annars skulle kunna bli en&lt;br&gt;väl stor ström av anmälningar av även obetydliga skadefall till&lt;br&gt;patientskadenämnden, där patienten kan få ett ersättningsanspråk prövat&lt;br&gt;med mindre besvär och risk för kostnader än om man enbart är hänvisad&lt;br&gt;till domstolsprocess. Dessutom har patienten i culpafall kvar sin möjlighet&lt;br&gt;att föra skadeståndstalan mot sjukvårdshuvudmannen. Eftersom det rör sig&lt;br&gt;om olika ansvarssubjekt anser nämnden att det är lättare att accepetera en&lt;br&gt;särreglering i patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den ersättning som utges enligt den&lt;br&gt;frivilliga patientförsäkringen bestäms som framgått i det föregående i&lt;br&gt;huvudsak enligt reglerna i femte kapitlet skadeståndslagen. För att ersätt-&lt;br&gt;ning enligt patientförsäkringen skall utgå måste dock vissa kvalifikation-&lt;br&gt;skrav vara uppfyllda. Således skall patienten till följd av skadan ha varit&lt;br&gt;sjukskriven under viss tid eller i övrigt uppfyllt vissa kvalifikationer för att&lt;br&gt;kunna erhålla ersättning. Ersättning lämnas dock alltid för kostnader och&lt;br&gt;inkomstförlust om dessa sammanlagt överstiger 700 kronor. Härifrån skall&lt;br&gt;dock alltid först avräknas ersättning från andra försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget för ringa skador är uppbyggt som en form av självrisk, i detta&lt;br&gt;fall en s.k. franchise, vilket innebär att ersättning lämnas för hela skadan,&lt;br&gt;om skadan överstiger ett visst belopp alternativt uppfyller vissa angivna&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självrisken i patientförsäkringen har ändrats vid flera tillfållen och har&lt;br&gt;tidvis varit utformad som en reell självrisk, dvs. ett visst belopp avräknas&lt;br&gt;alltid från skadeersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen inser att principiella invändningar kan riktas mot ett system&lt;br&gt;med självrisk när ersättningen bestäms enligt skadeståndsrättsliga grunder.&lt;br&gt;I svensk skadeståndsrätt finns idag inga regler om självrisk i fråga om&lt;br&gt;personskador. När det gäller sakskador finns däremot en självriskregel i&lt;br&gt;produktansvarslagen. I anslutning till införandet av denna regel uttalades&lt;br&gt;att självrisken för det strikta produktansvaret bör uppfattas som ett undan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tag, betingat av harmoniseringen med EG, från principen i svensk skade- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;ståndsrätt att den skadelidande skall ha rätt till full ersättning för skadan&lt;br&gt;samt att det således inte borde komma i fråga att utifrån detta undantag&lt;br&gt;överväga självrisker i andra skadeståndsrättsliga regelsystem (se prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:197 s. 42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur man bör se på förslaget om en självrisk i patientskade-&lt;br&gt;lagen mot bakgrund av detta uttalande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör till en början framhållas att patientskadelagen inte innehåller en&lt;br&gt;skadeståndsrättslig reglering av vårdgivares ansvar. Ersättning enligt la-&lt;br&gt;gens system utges av försäkringsgivaren och utgår direkt ur försäkringen.&lt;br&gt;Möjligheten för en skadelidande att i stället vända sig mot vårdgivaren&lt;br&gt;med en skadeståndstalan påverkas inte. Det är således inte fråga om att&lt;br&gt;införa en självrisk i ett skadeståndsrättsligt system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadelagen bygger i betydande grad direkt på den tidigare frivilli-&lt;br&gt;ga försäkringen. I denna försäkring har det, som nämnts, funnits ett system&lt;br&gt;med självrisk och andra kvalifikationskrav. Om en ordning nu skulle infö-&lt;br&gt;ras utan en självrisk eller motsvarande, skulle ökade kostnader uppkomma&lt;br&gt;eftersom även mindre skador skulle behöva utredas. Dessutom skulle&lt;br&gt;kostnaderna för utbetalade ersättningar öka. Detta medför att de totala&lt;br&gt;kostnaderna för försäkringen inte skulle kunna hålla sig inom de ekono-&lt;br&gt;miska ramar som gällt för den tidigare frivilliga försäkringslösningen.&lt;br&gt;Endast om en självrisk fmns kan dessa ramar hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder enligt regeringens mening fram till att, trots de skäl&lt;br&gt;som kan anföras emot en självrisk, en sådan bör godtas på patientskade-&lt;br&gt;området. Det bör dock betonas att denna lösning inte innebär att den&lt;br&gt;grundläggande principen om att självrisk inte bör finnas i det skadestånds-&lt;br&gt;rättsliga systemet överges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En självrisk kan utformas på olika sätt. Man kan, som för närvarande, ha&lt;br&gt;en franchise med ett visst belopp kombinerad med att vissa särskilda förut-&lt;br&gt;sättningar skall vara uppfyllda för att ersättning skall ges. Ett annat alter-&lt;br&gt;nativ är att slopa de särskilda förutsättningarna och endast arbeta med en&lt;br&gt;självrisk. Denna kan i så fall vara reell, dvs. från ersättningen skall alltid&lt;br&gt;dras av ett belopp. Detta belopp kan bestämmas som en viss procentandel&lt;br&gt;av basbeloppet. Regeringen förordar i likhet med utredningen en sådan typ&lt;br&gt;av självrisk. Frågan om storleken och utformningen av den beror emeller-&lt;br&gt;tid främst på hur stora de totala kostnaderna för försäkringen blir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare föreslagit såväl vissa utvidgningar som inskränk-&lt;br&gt;ningar av ersättningsrätten. Såvitt kan bedömas kommer den totala kostna-&lt;br&gt;den för patientskadeersättningen att öka något. Samtidigt sker vissa sänk-&lt;br&gt;ningar av det skydd som erhålls genom socialförsäkringarna. Om nivån på&lt;br&gt;ersättningen skall vara densamma som för närvarande gäller i den frivilli-&lt;br&gt;ga patientförsäkringen, torde det krävas en viss höjning av självrisken för&lt;br&gt;att den nuvarande totala kostnadsramen inte skall öka. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts kan samtidigt en renodling av självrisken sänka utredningskost-&lt;br&gt;nadema ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att självrisken bestäms&lt;br&gt;till en tjugondei av basbeloppet. Detta bör som Landstingsförbundet anfört&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sitt remissyttrande utgöra ett tak för självrisken. Inget hindrar att en för-&lt;br&gt;säkringsgivare sätter en lägre självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgått ovan är det huvudsakliga syftet med en självrisk att för-&lt;br&gt;hindra att betydande kostnader uppkommer till följd av anspråk på ersätt-&lt;br&gt;ning för smärre skador. För att denna effekt skall uppnås måste systemet&lt;br&gt;vara konstruerat på det sättet att självrisken betalas av den skadelidande,&lt;br&gt;vilket i realiteten blir följden av att ett avdrag görs från det ersättnings-&lt;br&gt;belopp som betalas ut. Det saknas mot denna bakgrund skäl för en ordning&lt;br&gt;där vårdgivaren i egenskap av försäkringstagare står för självrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5. Begränsning av ersättningsbeloppet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättningsbeloppet för varje skadad person&lt;br&gt;bör högst kunna uppgå till 200 basbelopp (ca 7,2 miljoner kronor)&lt;br&gt;och för varje skadehändelse till högst 1000 basbelopp (ca 36 miljoner&lt;br&gt;kronor). I beloppen ingår inte ränta eller ersättning för rättegångskost-&lt;br&gt;nader. I patientskadelagen regleras förfarandet då det högsta ansva-&lt;br&gt;righetsbeloppet inte räcker till full ersättning åt alla som är berättigade&lt;br&gt;till patientskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bort-&lt;br&gt;sett från bestämmelserna om ränta, rättegångskostnader och förfarandet då&lt;br&gt;den maximala ersättningen inte räcker till full ersättning åt alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Aktuarieföreningen anser att 200 basbe-&lt;br&gt;lopp per skadad person kan vara för lågt i fall där barn skadas i samband&lt;br&gt;med födseln. Föreningen föreslår en höjning av beloppet per skadad per-&lt;br&gt;son till 300 basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Hittillsvarande försäkringsåtagande har&lt;br&gt;enligt bestämmelserna varit begränsat till 25 miljoner kronor för varje&lt;br&gt;skadehändelse, dock högst 5 miljoner kronor för varje skadad person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med utredningen att en begränsning av ersätt-&lt;br&gt;ningsansvaret även i fortsättningen är nödvändig av försäkringstekniska&lt;br&gt;skäl. I 14 § trafikskadelagen fmns motsvarande begränsning, dock är det&lt;br&gt;totala beloppet för en skadehändelse i den lagen bestämt till 300 miljoner&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har bedömt att de nuvarande begränsningarna av&lt;br&gt;ersättningsbeloppen är något för låga och att detta främst gäller ersätt-&lt;br&gt;ningsbeloppet för varje skadad person. Det är däremot enligt utredningen&lt;br&gt;sällsynt att en skadehändelse omfattar flera personer varför totalbeloppet&lt;br&gt;inte är av samma betydelse. För att undvika regelbundna ändringar av&lt;br&gt;ersättningsbeloppen har utredningen föreslagit att beloppen relateras till&lt;br&gt;basbeloppet. Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att det av kostnadsskäl inte är möjligt att höja belopps-&lt;br&gt;gränsema i vidare mån än vad utredningen föreslagit finner regeringen i&lt;br&gt;likhet med utredningen att den högsta ersättningen som kan lämnas till en&lt;br&gt;skadad person bör fastställas till 200 basbelopp (f.n. ca 7,2 miljoner kro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nor) och för varje skadehändelse till 1000 basbelopp (f.n. ca 36 miljoner&lt;br&gt;kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet anfört torde risken inte vara särskilt stor för att skadeverk-&lt;br&gt;ningarna i anledning av en och samma händelse kommer att bli så omfat-&lt;br&gt;tande, att de patientskadeersättningar som de skadelidande kan vara&lt;br&gt;berättigade till inte ryms inom det högsta ansvarighetsbelopp som nyss&lt;br&gt;föreslagits. I enlighet med vad Lagrådet förordat bör ändock i lagen infö-&lt;br&gt;ras en bestämmelse om hur det totala beloppet skall fördelas mellan de&lt;br&gt;skadelidande när beloppet inte räcker till föll ersättning för dem alla. Vi-&lt;br&gt;dare bör som Lagrådet föreslagit lagen innehålla en bestämmelse om att&lt;br&gt;ränta och ersättning för rättegångskostnader inte skall ingå i begränsnings-&lt;br&gt;beloppen. Regeringen återkommer i författningskommentaren till den&lt;br&gt;närmare utformningen av de berörda bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Patientförsäkringsförening&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1. Obligatoriskt medlemskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De försäkringsgivare som meddelar patient-&lt;br&gt;försäkring skall ingå i en patientförsäkringsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen skall handlägga frågor om ersättning för skador som&lt;br&gt;uppkommit hos vårdgivare som saknar försäkring samt frågor om&lt;br&gt;ersättning där flera försäkringsgivare svarar solidariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har påtalat att patientförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen genom förslaget får uppgifter av myndighetskaraktär och&lt;br&gt;ifrågasätter lämpligheten av detta. Justitieombudsmannen (JO) påpekar att&lt;br&gt;föreningen kommer att stå under tillsyn av JO och JK då den tillagts en&lt;br&gt;uppgift av myndighetskaraktär. Eftersom föreningen inte skall vara en&lt;br&gt;myndighet är offentlighetsprincipen inte tillämplig. Detta betyder enligt&lt;br&gt;JO att tillsynen kan bli verkningslös eftersom tillsynsorganet inte har rätt&lt;br&gt;att få del av handlingarna i ärendena. Finansinspektionen påpekar att,&lt;br&gt;eftersom bestämmelsen om att de försäkringsgivare som meddelar patient-&lt;br&gt;försäkring skall ingå i en patientförsäkringsförening inte är förenad med&lt;br&gt;en sanktionsbestämmelse, det kan uppstå problem med exempelvis utländ-&lt;br&gt;ska försäkringsgivare som inte vill ingå i föreningen. Sveriges Domareför-&lt;br&gt;bund anser att man bör överväga om det finns anledning att göra 1 kap.&lt;br&gt;8 § sekretesslagen (1980:100) tillämplig på patientförsäkringsföreningen.&lt;br&gt;Malmö och Göteborgs kommuner anser att det ekonomiska ansvaret och&lt;br&gt;myndighetsutövningar bör läggas på en statlig myndighet, förslagsvis&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om en patientförsäkring skall tecknas&lt;br&gt;på grundval av ett obligatorium i lagstiftningen finns det behov av vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma administrativa regler. Vad som kan kräva gemensam hand-&lt;br&gt;läggning är frågor om skador som uppkommit vid behandling hos en vård-&lt;br&gt;givare som saknar försäkring samt frågor om hur skador som berör flera&lt;br&gt;försäkringsgivare skall lösas. För att hantera frågor som de nu angivna&lt;br&gt;föreslår regeringen i likhet med utredningen att en särskild patientför-&lt;br&gt;säkringsförening bildas med trafikförsäkringsföreningen som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det angivna syftet skall uppnås förutsätts givetvis att de försäkrings-&lt;br&gt;givare som skall meddela patientförsäkring är medlemmar i föreningen.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att de försäkringsgivare som meddelar patient-&lt;br&gt;försäkringar skall vara skyldiga att ingå i föreningen. Skyldigheten att&lt;br&gt;vara medlem i föreningen bör regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att vara medlem i patientförsäkringsföreningen skall även&lt;br&gt;gälla utländska försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande verk-&lt;br&gt;samhet i Sverige. En förutsättning för detta är att kravet på medlemskap&lt;br&gt;inte strider mot tredje generationens försäkringsdirektiv som gäller inom&lt;br&gt;EU. Innebörden av direktiven är inte självklar i nu aktuella frågor. Det kan&lt;br&gt;i vart fall konstateras att en sådan skyldighet som medlemskravet utgör är&lt;br&gt;tillåten, om det är dikterat av det allmänna bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har i flera domar varit inne på frågan när en inskränkning&lt;br&gt;i etableringsfriheten kan vara berättigad med hänsyn till det allmänna&lt;br&gt;bästa. Se t.ex. Gebhard Case (mål 55/94). Domstolen har vid sina bedöm-&lt;br&gt;ningar hänfört sig till vissa principer, bl. a. att det allmänna bästa inte&lt;br&gt;redan är skyddat genom regler i företagets hemland, att regeln är objektivt&lt;br&gt;nödvändig för att skydda det aktuella intresset, att den avsedda skydds-&lt;br&gt;effekten inte kan uppnås på ett mindre ingripande sätt samt att regeln är&lt;br&gt;tillämplig utan diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i denna fråga följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obligatoriska patientförsäkringen kommer att omfatta all hälso- och&lt;br&gt;sjukvård i Sverige. Försäkringen kan sägas utgöra ett komplement till den&lt;br&gt;allmänna försäkringen. Det är därför väsentligt att patientförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen omfattar alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring så&lt;br&gt;att det med föreningen avsedda patientskyddsintresset kan upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PatientfÖrsäkringsffågor är i dag inte föremål for någon harmonisering&lt;br&gt;genom särskild gemensamhetslagstiftning. De skyddsfrågor som medlem-&lt;br&gt;skapet i en svensk patientförsäkringsförening skall tillgodose är inte heller&lt;br&gt;skyddat genom regler i andra länders lagstiftning. Ett medlemskap i före-&lt;br&gt;ningen är, som nyss utvecklats, nödvändigt för att uppnå det skadelidan-&lt;br&gt;deskydd varom nu är fråga och kan inte heller uppnås på något mindre&lt;br&gt;ingripande sätt. Kravet på medlemskap i föreningen är dessutom tillämp-&lt;br&gt;ligt på alla företag som meddelar patientförsäkring som omfattas av lagen&lt;br&gt;och diskriminerar inte utländska försäkringsgivare i förhållande till svens-&lt;br&gt;ka försäkringsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid dessa förhållanden anser regeringen att den restriktion som kravet på&lt;br&gt;medlemskap innebär i vart fall är motiverad med hänsyn till det allmänna&lt;br&gt;bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl att införa särskilda&lt;br&gt;sanktionsbestämmelser med avseende på försäkringsgivare som vägrar gå&lt;br&gt;med i patientförsäkringsföreningen. När det gäller utländska försäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givare erinrar regeringen om att huvudprincipen enligt tredje generatio- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;nens försäkringsdirektiv är att försäkringsgivarens verksamhet står under&lt;br&gt;tillsyn av myndighet i försäkringsgivarens hemland, oavsett var inom EU&lt;br&gt;verksamheten bedrivs. Värdlandets tillsynsmyndighet har dock vissa möj-&lt;br&gt;ligheter att ingripa mot en sådan försäkringsgivare om dennes verksamhet&lt;br&gt;inte överensstämmer med de regler som gäller i värdlandet (se prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:184 s. 221 ff., bet. 1994/95:NU24, rskr. 1994/95:392).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt om det är möjligt och lämpligt att även låta&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen handha skadereglering och det skadeföre-&lt;br&gt;byggande arbetet. Utredningen har dock funnit att en sådan organisation i&lt;br&gt;alltför hög grad skulle inkräkta på försäkringsgivarnas verksamhet. Den&lt;br&gt;skulle därigenom också få karaktär av myndighet. Utredningen har därför&lt;br&gt;stannat för att med trafiksskadelagen och trafikförsäkringen som förebild&lt;br&gt;låta dessa frågor handläggas av de enskilda försäkringsgivarna. Regering-&lt;br&gt;en delar utredningens uppfattning i denna fråga. Föreningens uppgifter är&lt;br&gt;dock delvis av samma slag som en försäkringsgivares. Det finns därför&lt;br&gt;behov av insyn och kontroll av föreningens verksamhet. I likhet med vad&lt;br&gt;som gäller för Trafikförsäkringsföreningen bör insynen och kontrollen&lt;br&gt;utövas på det sättet att stadgar fastställs av regeringen och att föreningen&lt;br&gt;ställs under Finansinspektionens tillsyn. Att regeringen skall fastställa&lt;br&gt;stadgarna bör framgå av lagen. Det bör finnas en möjlighet för regeringen&lt;br&gt;att delegera fastställandet av stadgarna till den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsföreningens verksamhet blir som nyss framgått att be-&lt;br&gt;trakta som privat verksamhet. Regeringen finner att behovet av offentlig&lt;br&gt;insyn, utöver den som skall skötas av Finansinspektionen, inte gör sig så&lt;br&gt;starkt gällande att bestämmelsen i 1 kap. 8 § sekretesslagen bör göras&lt;br&gt;tillämplig på föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Solidariskt ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De försäkringsgivare som tecknar patientför-&lt;br&gt;säkring och ingår i patientförsäkringsföreningen skall ha solidariskt&lt;br&gt;ansvar för att ersättning lämnas för skador som uppkommit hos vård-&lt;br&gt;givare som saknar försäkring enligt patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsföreningen skall som legal ställföreträdare för&lt;br&gt;försäkringsgivarna i föreningen ha möjlighet att kräva tillbaka utgiven&lt;br&gt;patientskadeersättning av en vårdgivare som saknar föreskriven för-&lt;br&gt;säkring. En regel om hur det slutliga ansvaret mellan de inbördes&lt;br&gt;ansvariga försäkringsgivarna skall fördelas tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag innehåller dock ingen bestämmelse om er-&lt;br&gt;sättningsansvarets slutliga fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser i ffågasätter lämpligheten i&lt;br&gt;att låta skötsamma vårdgivare ansvara för de försumligas skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett av de avgörande skälen för att in-&lt;br&gt;föra en lagstiftning om obligatorisk ersättning till patienter för skador i&lt;br&gt;vården är att alla patienter skall få samma skydd oberoende av vilken&lt;br&gt;vårdgivare de anlitat. En förutsättning för att detta krav skall kunna upp-&lt;br&gt;fyllas är att även patienter som skadas hos en vårdgivare som inte uppfyllt&lt;br&gt;lagens krav om att ha en försäkring kan få ersättning. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att de i patientförsäkringsföreningen ingående försäkringsgivarna&lt;br&gt;solidariskt skall ansvara för att patientskadeersättning lämnas för en skada&lt;br&gt;som uppkommit hos en vårdgivare som saknar patientförsäkring enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med utredningen, att försäkringsgivarna skall&lt;br&gt;kunna kräva tillbaka utgiven patientskadeersättning av en vårdgivare som&lt;br&gt;inte tecknat patientförsäkring. Genom att försäkringsgivarna får denna&lt;br&gt;möjlighet till återkrav av den utgivna ersättningen anser regeringen att de&lt;br&gt;skötsamma vårdgivarna inte görs ansvariga för de försumligas skulder.&lt;br&gt;Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att alla patienter som skadas i&lt;br&gt;samband med hälso- och sjukvård skall få samma skydd. I återkravsären-&lt;br&gt;den bör försäkringsgivarna företrädas av patientförsäkringsföreningen som&lt;br&gt;legal ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte tagit upp frågan om möjligheten av jämkning vid&lt;br&gt;återkrav från en oförsäkrad vårdgivare. Regeringen anser för sin del att&lt;br&gt;någon särskild jämkningregel inte bör tas in i patientskadelagen. För att&lt;br&gt;patientskadeskyddet skall fungera tillfredsställande är det viktigt att vård-&lt;br&gt;givarna fullgör sin försäkringsplikt. Skyldigheten att betala tillbaka en&lt;br&gt;utgiven patientskadeersättning skall därför ses som sanktion mot försum-&lt;br&gt;lig vårdgivare. Någon jämkning bör således i princip inte kunna komma&lt;br&gt;ifråga (jfr. även prop. 1975:12 s. 176). De försäkringsgivare som utgett&lt;br&gt;patientskadeersättning är dock fria att träffa överenskommelse om jämk-&lt;br&gt;ning med återbetalningsskyldig vårdgivare, om återkravet skulle framstå&lt;br&gt;som särskilt betungande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Patientförsäkringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientförsäkringsföreningen skall ha rätt att&lt;br&gt;kräva en avgift (patientförsäkringsavgift) av vårdgivare för den tid&lt;br&gt;som vårdgivaren saknat försäkring. Avgiften får högst tas ut med ett&lt;br&gt;belopp som för år räknat motsvarar femton procent av det basbelopp&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller när avgiften&lt;br&gt;bestäms. Om den dubbla försäkringspremien som vårdgivare i mot-&lt;br&gt;svarande verksamhet betalar är högre,får avgiften istället beräknas på&lt;br&gt;grundval av detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: överensstämmer i princip med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att den vårdgivare som&lt;br&gt;försummat att teckna erforderlig försäkring även, på motsvarande sätt som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i trafikskadelagen, skall kunna föreläggas att vid vite fullgöra sin&lt;br&gt;fÖrsäkringsskyldighet och även kunna dömas till penningböter. Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund ifrågasätter om det inte bör finnas en möjlighet att&lt;br&gt;jämka patientförsäkringsavgiften. Göteborgs tingsrätt och Sveriges Tand-&lt;br&gt;läkarförbund och Sveriges TjänstetandläkarfÖrening påpekar att den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen om avgiftens storlek är oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts är ett av de av-&lt;br&gt;görande skälen för att införa en lagstiftning om obligatorisk ersättning till&lt;br&gt;patienter för skador i vården att alla patienter skall få samma skydd obe-&lt;br&gt;roende av vilken vårdgivare de anlitat. För att skydda de patienter som&lt;br&gt;skadas i samband med hälso- och sjukvård hos vårdgivare som underlåtit&lt;br&gt;att teckna försäkring har regeringen i det föregående föreslagit att de för-&lt;br&gt;säkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen skall ansvara för&lt;br&gt;sådana skador. Regeringen har även föreslagit att patientförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen skall ha möjlighet att kräva tillbaka utgiven patientskadeersättning&lt;br&gt;av en oförsäkrad vårdgivare. Regeringen anser, i likhet med utredningen,&lt;br&gt;att en särskild avgift härutöver bör kunna tas ut av en vårdgivare som&lt;br&gt;försummat att teckna erforderlig försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vårdgivare anser att han inte är skyldig att betala en påförd&lt;br&gt;patientförsäkringsavgift kan han visserligen inte överklaga patientför-&lt;br&gt;säkringsföreningens beslut. Avgiften kan dock inte tas ut tvångsvis utan&lt;br&gt;att ha blivit fastställd vid domstol. Den vårdgivare som krävs på avgift kan&lt;br&gt;därför i sista hand få sin sak prövad av domstol. Syftet med patientförsäk-&lt;br&gt;ringsavgiften är bl.a. att den skall utgöra en sanktion mot vårdgivare som&lt;br&gt;inte fullgör sin försäkringsplikt. Av samma skäl som anförts beträffande&lt;br&gt;återkrav av patientskadeersättning bör därför någon jämkning av patient-&lt;br&gt;försäkringsavgiften inte komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt att införa en möjlighet för Socialstyrelsen att&lt;br&gt;förelägga vite mot vårdgivare som försummat att teckna försäkring. Utred-&lt;br&gt;ningen anser dock att möjligheten att ta ut särskild avgift av en försumlig&lt;br&gt;vårdgivare tillsammans med möjligheten att regressvis kräva denne på&lt;br&gt;utbetald patientskadeersättning är tillräckliga sanktionsmedel. Regeringen&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning och föreslår att patientförsäkringsförening-&lt;br&gt;en skall ha rätt att ta ut en avgift av försäkringspliktig vårdgivare som inte&lt;br&gt;tecknat patientförsäkring för den tid som försäkring saknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har påtalat att den föreslagna bestämmelsen om&lt;br&gt;avgiftens storlek är oklar. Vi delar denna synpunkt och bestämmelsen bör&lt;br&gt;därför omformuleras. Den bestämmelse vi föreslagit i lagrådsremissen i&lt;br&gt;detta avseende och som Lagrådets redaktionella ändringsförslag bygger&lt;br&gt;på, har dock fått en lydelse som kan leda till tvekan om hur bestämmelsen&lt;br&gt;skall tillämpas. Bestämmelsen bör därför utformas på så sätt att patienför-&lt;br&gt;säkringsavgift högst får tas ut med ett belopp som för år räknat motsvarar&lt;br&gt;femton procent av det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som&lt;br&gt;gäller när avgiften bestäms. Om den dubbla försäkringspremien som vård-&lt;br&gt;givare i motsvarande kategori betalar är högre, bör dock avgiften i stället&lt;br&gt;få beräknas på grundval av detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Patientskadenämnden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De i föreningen ingående medlemmarna skall&lt;br&gt;tillsammans upprätthålla och bekosta en patientskadenämnd.&lt;br&gt;Patientskadenämnden skall yttra sig över de ersättningsfall som pa-&lt;br&gt;tient eller annan skadelidande, vårdgivare, försäkringsgivare eller&lt;br&gt;domstol underställer den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden skall vara ett rådgivande organ och nämndens&lt;br&gt;verksamhet skall betraktas som enskild verksamhet. I nämnden skall&lt;br&gt;olika intressen som berörs av patientförsäkringen vara representerade.&lt;br&gt;I lagtexten skall det anges att företrädare för patientintressena skall&lt;br&gt;ingå i nämnden. Ytterligare föreskrifter om nämndens sammansätt-&lt;br&gt;ning lämnas av regeringen som också skall godkänna nämndens&lt;br&gt;arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag innehåller dock ingen bestämmelse om&lt;br&gt;patientskadenämndens sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser påpekar värdet av att en&lt;br&gt;patientskadenämnd inrättas med samma uppgifter som den nuvarande.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter dock&lt;br&gt;inrättandet av en patientskadenämnd och påpekar att det svenska nämnd-&lt;br&gt;systemet överhuvudtaget är främmande för utomnordiska EU-länder. Juri-&lt;br&gt;diska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det är lämpligt att&lt;br&gt;bibehålla en patientskadenämnd för rådgivande utlåtanden och att den bör&lt;br&gt;författningsregleras. Fakultetsnämnden ifrågasätter dock om nämndens&lt;br&gt;verksamhet måste betraktas som enskild verksamhet med åtföljande be-&lt;br&gt;gränsning av rätten att få ta del av allmänna handlingar. Sveriges Tand-&lt;br&gt;läkarförbund (STF) och Sveriges Tjänstetandläkarförening (STF/TT) an-&lt;br&gt;ser att patientskadenämndens verksamhet skall betraktas som enskild verk-&lt;br&gt;samhet och inte som myndighetsutövning. STF och STF/TT påpekar att&lt;br&gt;sammansättningen av nämnden är en väsentlig fråga och att man i stadgar-&lt;br&gt;na för patientförsäkringsföreningen skriver in regler som tillförsäkrar&lt;br&gt;patientskadenämnden inte bara försäkringsexpertis utan även medicinsk&lt;br&gt;och odontologisk sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Patientskadenämnden har genom sin&lt;br&gt;tjugoåriga verksamhet framgångsrikt verkat för enhetlig praxis. Verk-&lt;br&gt;samheten har underlättat skadehanteringen och medverkat till att patienter-&lt;br&gt;na på ett snabbt och säkert sätt fått ersättning för sina skador. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning har nämndens verksamhet varit så värdefull att det är&lt;br&gt;angeläget att den i någon form kan verka även i framtiden. Det måste&lt;br&gt;betraktas som en fördel för patienten att kunna få sitt anspråk på patient-&lt;br&gt;skadeersättning prövat kostnadsfritt av ett sakkunnigt organ innan saken&lt;br&gt;eventuellt förs vidare till domstol. Det är viktigt att understryka att den&lt;br&gt;skadelidande skall ha rätt att välja om han eller hon vill anlita&lt;br&gt;patientskadenämnden eller gå direkt till domstol med sitt ersättningsan-&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande bestämmelser yttrar sig patientskadenämnden över&lt;br&gt;ersättningsärenden på begäran av patienten, vårdgivaren eller försäkrings-&lt;br&gt;givaren. Regeringen anser att detta bör vara en lämplig ordning även i&lt;br&gt;fortsättningen. Regeringen föreslår därför att de i föreningen ingående&lt;br&gt;medlemmarna tillsammans upprätthåller och bekostar en särskild patient-&lt;br&gt;skadenämnd med samma uppgifter som den nuvarande frivilliga nämnden.&lt;br&gt;Nämnden skall således yttra sig över de ersättningsfall som patient, vård-&lt;br&gt;givare eller försäkringsgivare underställer den. Därutöver bör yttrande&lt;br&gt;också avges på begäran av annan skadelidande än patienten samt av dom-&lt;br&gt;stol. Nämndens yttranden blir liksom tidigare en rekommendation till den&lt;br&gt;som är skyldig att utge ersättning dvs. försäkringsgivaren. Eftersom nämn-&lt;br&gt;dens verksamhet således endast är rådgivande och möjlighet till dom&lt;br&gt;stolsprövning står öppen lägger Europakonventionens krav på dom-&lt;br&gt;stolsprövning inte hinder i vägen för en patientskadenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens verksamhet bör, liksom hittills och i likhet med vad som gäl-&lt;br&gt;ler för Trafikskadenämnden, betraktas som enskild verksamhet. Kritik har&lt;br&gt;ibland framförts mot att förfarandet i patientskadenämnden inte ger den&lt;br&gt;skadelidande tillräcklig insyn i processen hos nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av detta lagstiftningsärende i regeringskansliet har&lt;br&gt;dock framkommit att de skadelidande regelmässigt får del av det material&lt;br&gt;som ligger till grund för patientskadenämndens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Trafikskadenämndens riktlinjer för trafikförsäkringsbolagens&lt;br&gt;handläggning av nämndärenden skall de skadelidande få del av allt&lt;br&gt;utredningsmaterial som ligger till grund för nämndens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att rätten att få ta del av material som ligger till grund&lt;br&gt;för patientskadenämndens beslut är en från patientens synpunkt viktig&lt;br&gt;princip. Vi förordar därför att motsvarande ordning som gäller för Trafik-&lt;br&gt;skadenämnden skall gälla for Patientskadenämnden. Möjligheter för&lt;br&gt;patienterna att få del av utredningsmaterialet bör komma till uttryck i&lt;br&gt;nämndens arbetsordning. Denna bör fastställas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nämndens sammansättning bör den enligt regeringens&lt;br&gt;mening i huvudsak överensstämma med den som gäller för den nuvarande&lt;br&gt;patientskadenämnden. Det allmänna patientintresset representeras i nämn-&lt;br&gt;den av ledamöter som utses av regeringen efter förslag av riksdagspartier-&lt;br&gt;na. Lagrådet har anfört att det i lagen bör anges att företrädare för patient-&lt;br&gt;intressena skall ingå i patientskadenämnden och att regeringen i fråga om&lt;br&gt;nämndens sammansättning i övrigt kan lämna ytterligare föreskrifter.&lt;br&gt;Regeringen delar Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att Kommittén om ideell skada har stu-&lt;br&gt;derat olika rådgivande nämnder som är verksamma på försäkringsområdet&lt;br&gt;och i sitt slutbetänkande SOU 1995:33 anför kommittén att skadepröv-&lt;br&gt;ningsnämndemas organisation och verksamhet bör utvärderas i särskild&lt;br&gt;ordning. Kommittén pekar på en del frågor om förfarandet vid nämnderna&lt;br&gt;och deras sammansättning som det kan finnas anledning att överväga vid&lt;br&gt;en sådan översyn av nämndverksamheten, bl.a. den skadelidandes möjlig-&lt;br&gt;het att få ta del av allt material som ligger till grund för nämndernas ställ-&lt;br&gt;ningstagande. Kommitténs betänkande bereds för närvarande inom&lt;br&gt;regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Skadestånd och återkrav&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den skadelidande skall alltid ha rätt att väcka&lt;br&gt;skadeståndstalan vid domstol även om patientskadeersättning kan&lt;br&gt;lämnas enligt patientskadelagen. En särskild bestämmelse om detta&lt;br&gt;tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har betalat skadestånd med anledning av en skada på&lt;br&gt;patient skall ha rätt att inträda i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;patientskadeersättning. Detta skall dock inte gälla när skadan vållats&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkringsgivare som har lämnat patientskadeersättning för en&lt;br&gt;skada som vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet skall ha rätt&lt;br&gt;att återkräva ersättningen av skadevållaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivare som lämnat patientskadeersättning föreslås få&lt;br&gt;regressrätt mot den som är skadeståndsskyldig enligt produktansvars-&lt;br&gt;lagen. Försäkringsgivare som utgett patientskadeersättning för olycks-&lt;br&gt;fallsskada i samband med sjuktransport ges också regressrätt gente-&lt;br&gt;mot den som är skyldig att lämna trafikskadeersättning för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall en oförsäkrad vårdgivare som betalat tillbaka en&lt;br&gt;patientskadeersättning till försäkringsgivare i patientförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen ha regressrätt mot andra ansvariga som försäkringsgivarna&lt;br&gt;hade kunnat rikta återkrav mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag innehåller ingen uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse om rätten för den skadelidande att föra skadeståndstalan vid&lt;br&gt;domstol. Utredningens förslag skiljer sig vidare från regeringens förslag&lt;br&gt;genom att återkravsrätten för försäkringsgivare respektive den som betalat&lt;br&gt;skadestånd i vållandefallen inte är begränsad till fall av vållande som skett&lt;br&gt;uppsåtligt eller av grov vårdslöshet. Utredningens förslag saknar slutligen&lt;br&gt;bestämmelser om regress gentemot skadeståndsanvarig enligt produktan-&lt;br&gt;svarslagen och i fråga om trafikskadeersättning samt för oförsäkrad vård-&lt;br&gt;givare som betalat tillbaka patientskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att det bör framgå av&lt;br&gt;lagen att den skadelidande alltid har rätt att få sin sak prövad i en skade-&lt;br&gt;ståndsprocess, trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt lagen.&lt;br&gt;Flera remissinstanser har ställt sig tveksamma till utredningens förslag att&lt;br&gt;inte begränsa regressrätten i vållandefallen till uppsåtligt eller grovt vårds-&lt;br&gt;löst handlande. Enligt remissinstanserna kan detta få till följd att vårdgiva-&lt;br&gt;re förutom patientförsäkring måste teckna ansvarsförsäkringar. Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund har inga invändningar mot den föreslagna regressrät-&lt;br&gt;ten. Trafikskadenämnden har påpekat att det självfallet med fog kan häv-&lt;br&gt;das att trafikförsäkringen bör bära kostnaderna för olycksfallsskador i&lt;br&gt;samband med sjuktransporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningen har, även om någon ut-&lt;br&gt;trycklig lagregel inte föreslagits, förespråkat att en patient, oavsett patient-&lt;br&gt;skadelagens ersättningssystem, bör ha rätt att föra en skadeståndsrättslig&lt;br&gt;talan mot den som kan ha vållat skadan. Detta har inte mött några invänd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar från remissinstanserna. Regeringen delar utredningens uppfattning Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;och anser, som ett par remissinstanser förordat, att en bestämmelse om&lt;br&gt;detta bör tas in i lagen. Enligt regeringens uppfattning torde dock intresset&lt;br&gt;för skadeståndstalan bli mycket begränsat, eftersom ersättningen enligt&lt;br&gt;lagförslaget i huvudsak är likställd med en skadeståndsersättning. Vidare&lt;br&gt;har, som tidigare nämnts, Landstingets ömsesidiga Försäkringsbolag och&lt;br&gt;även andra enskilda försäkringsbolag i försäkringsavtal åtagit sig att regle-&lt;br&gt;ra även skadeståndsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller frågan om regress i vållandefallen har utredningen&lt;br&gt;övervägt att - efter mönster av försäkringsavtalslagen och trafikskadela-&lt;br&gt;gen - begränsa rätten för en försäkringsgivare att återkräva en lämnad&lt;br&gt;patientskadeersättning till situationer där skadevållaren handlat uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av grov vårdslöshet. Utredningen har emellertid funnit att något&lt;br&gt;vägande skäl för en sådan begränsning inte finns. Regeringen finner emel-&lt;br&gt;lertid, i likhet med vad flera remissinstanser gett uttryck för, att anspråk på&lt;br&gt;ersättning för skador som omfattas av patientskadelagen bör kanaliseras&lt;br&gt;till den särskilda patientförsäkringen. Även för anspråk på patientskadeer-&lt;br&gt;sättning bör därför gälla en regressrätt som i ersättningssammanhang är av&lt;br&gt;traditionellt slag. Regress bör således inte få förekomma i andra fall än då&lt;br&gt;skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående kan en skada som orsakats av fel hos eller&lt;br&gt;felaktig hantering av medicintekniska produkter och sjukvårdsutrustning&lt;br&gt;enligt förslaget till patientskadelag även omfattas av produktansvaret en-&lt;br&gt;ligt produktansvarslagen. Regeringen anser, på motsvarande sätt som&lt;br&gt;gäller i fråga om trafikskador som orsakas av säkerhetsbrister i produkter,&lt;br&gt;att ersättningsskyldigheten för skador som beror på säkerhetsbrister hos&lt;br&gt;medicintekniska produkter eller annan utrustning inom sjukvården slutli-&lt;br&gt;gen bör ligga hos den som är ansvarig enligt produktansvarslagen. Den&lt;br&gt;försäkringsgivare som har utgett patientskadeersättning för en sådan skada&lt;br&gt;bör därför få en återkravsrätt mot den som är skadeståndsskyldig enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen. Bestämmelsen bör utformas på motsvarande sätt&lt;br&gt;som i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller skador som inträffar i samband med trafikolycksfall&lt;br&gt;under sjuktransport uppkommer frågan var det slutliga ansvaret för skadan&lt;br&gt;skall stanna. Som Trafikskadenämnden anfört i sitt remissyttrande kan det&lt;br&gt;med fog hävdas att trafikförsäkringen bör bära kostnaderna för sådana&lt;br&gt;skador. Regeringen delar denna bedömning och föreslår att den försäk-&lt;br&gt;ringsgivare som utgett ersättning enligt patientskadelagen för skada på&lt;br&gt;grund av olycksfall i samband med sjuktransport skall ha rätt att inträda i&lt;br&gt;den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 12.2 föreslagit att försäkringsgivare som har ut-&lt;br&gt;gett patientskadeersättning för skada som uppkommit hos en oförsäkrad&lt;br&gt;vårdgivare skall ha rätt att återkräva ersättningen från vårdgivaren. Beträf-&lt;br&gt;fande den ersättning som en vårdgivare sålunda återbetalar bör samma&lt;br&gt;principer tillämpas om fördelningen av det slutliga ansvaret som nyss&lt;br&gt;föreslagits för försäkringsgivare. Vårdgivaren bör alltså få regressrätt mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadevållare, ansvarig enligt produktansvarslagen och den som är skyldig Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;att utge trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Preskription&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som vill ha ersättning enligt patientskade-&lt;br&gt;lagen förlorar rätten till ersättning om han inte väcker talan inom tre&lt;br&gt;år från det han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande&lt;br&gt;och i varje fall inom tio år från den tidpunkt då skadan orsakades. Om&lt;br&gt;den som begär ersättning anmält skadan till vårdgivaren eller&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom denna tid, skall han alltid ha sex månader på&lt;br&gt;sig att väcka talan sedan han fått del av försäkringsgivarens slutliga&lt;br&gt;ställningstagande i ärendet. I de fall där den skadelidande riktar sitt&lt;br&gt;ersättningsanspråk mot medlemmarna i patientförsäkringsföreningen&lt;br&gt;därför att vårdgivaren inte tecknat föreskriven försäkring skall&lt;br&gt;preskriptionsavbrott kunna göras hos föreningen genom anmälan av&lt;br&gt;skadan inom den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag skall den som vill ha&lt;br&gt;ersättning enligt patientskadelagen anmäla skadan till vårdgivaren eller&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom tre år från det han eller hon fick eller borde fått&lt;br&gt;kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Anmälan måste dock&lt;br&gt;lämnas inom tio år efter den tidpunkt då skadan orsakades. Den som inte&lt;br&gt;anmäler skadan i tid har inte rätt till ersättning. Talan om patientskade-&lt;br&gt;ersättning vid allmän domstol får inte föras innan fordran på ersättning&lt;br&gt;prövats enligt lagens bestämmelser. En sådan talan måste väckas inom sex&lt;br&gt;månader efter det att den som vill ha ersättning enligt patientskadelagen&lt;br&gt;fått del av försäkringsgivarens eller vårdgivarens slutliga ställning i ären-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i preskrip-&lt;br&gt;tionsfrågan är kritiska till utredningens förslag. Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Uppsala universitet påpekar att enligt svensk rätt torde utgångs-&lt;br&gt;punkten för specialpreskription vanligen vara erhållen &amp;quot;kännedom&amp;quot; om att&lt;br&gt;en fordran kan göras gällande. Vidare anser fakultetsnämnden att anmälan&lt;br&gt;av en skada inte bör vara tillräckligt för preskriptionsavbrott. Det bör före-&lt;br&gt;skrivas att den skadelidande skall framställa anspråk på ersättning. Fakul-&lt;br&gt;tetsnämnden anser dessutom att den som gör regressanspråk gällande&lt;br&gt;enligt patientskadelagen skall ges en &amp;quot;egen&amp;quot; treårsffist och inte vara bun-&lt;br&gt;den av fristen för den skadelidandes anspråk mot försäkringsgivaren.&lt;br&gt;Finansinspektionen, Trafikskadenämnden och Sveriges Försäkringsför-&lt;br&gt;bund anser också att preskriptionsreglerna bör utformas efter mönster av&lt;br&gt;motsvarande regler i försäkringsavtalslagen och trafikskadelagen dvs.&lt;br&gt;talan bör väckas inom tre år från det den skadelidande fick kännedom om&lt;br&gt;att fordringen kunde göras gällande. Försäkringsjuridiska föreningen anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man kan godta förslaget att den skadelidande skall &amp;quot;anmäla&amp;quot; skadan&lt;br&gt;inom preskriptionstiden och inte, såsom föreskrivs i försäkringsavtalsla-&lt;br&gt;gen och trafikskadelagen, &amp;quot;väcka talan&amp;quot; inom denna tid. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser anser att en anmälan bör kunna prövas trots preskriptionsbestäm-&lt;br&gt;melsema, om det fmns särskilda skäl. De flesta remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig i frågan om domstolsprövning är positiva till förslaget. Svenska&lt;br&gt;Läkaresällskapet och Sveriges Advokatsamfund anser att det inte förelig-&lt;br&gt;ger tillräckligt starka skäl för att ersätta det nuvarande skiljemannaförfa-&lt;br&gt;randet med domstolsprövning. Några remissinstanser ifrågasätter bestäm-&lt;br&gt;melsen att den skadelidande inte får vända sig direkt till domstol med sitt&lt;br&gt;krav på patientskadersättning utan måste avvakta skadereglering enligt&lt;br&gt;lagen och eventuellt yttrande från patientskadenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna om preskription&lt;br&gt;i den nuvarande patientförsäkringen skall den som vill kräva ersättning&lt;br&gt;anmäla skadan till sjukvårdshuvudmännen eller försäkringsgivaren inom&lt;br&gt;tre år från det han eller hon fick kännedom om skadan men aldrig senare&lt;br&gt;än tio år från den tidpunkt den åtgärd som orsakade skadan vidtogs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att bestämmelsen ändras på så sätt att den som&lt;br&gt;vill ha ersättning enligt patientskadelagen skall anmäla skadan till vård-&lt;br&gt;givaren eller försäkringsgivaren inom tre år från det han eller hon fick&lt;br&gt;eller borde fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Finansinspektionen har påpekat innebär den föreslagna bestämmel-&lt;br&gt;sen en skärpning för den skadelidande i förhållande till nuvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i patientförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen synes ha utformat sitt förslag efter mönster av preskriptions-&lt;br&gt;bestämmelsen i produktansvarslagen. Som flera remissinstanser har anfört&lt;br&gt;är det dock naturligare att i detta avseende utforma preskriptionsbestäm-&lt;br&gt;melsen på motsvarande sätt som skett i försäkringsavtalslagen och trafik-&lt;br&gt;skadelagen. Regeringen anser således i likhet med remissinstanserna att&lt;br&gt;preskriptionsavbrottet bör räknas från den tidpunkt då den skadelidande&lt;br&gt;faktiskt fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen förekommer det att patient som inte anmält skadan&lt;br&gt;inom den angivna treårsperioden i stället för en skadeståndsprocess mot&lt;br&gt;vårdgivare eftersom skadeståndstalan har tioårig preskription. Av den&lt;br&gt;anledningen har önskemålet framförts att preskriptionstiden skulle för-&lt;br&gt;längas till generellt tio år. Utredningen har övervägt detta men inte funnit&lt;br&gt;några avgörande skäl att ändra preskriptionstiderna. Med en förlängning&lt;br&gt;till tio år skulle skaderegleringsarbetet enligt utredningen försvåras avse-&lt;br&gt;värt och möjligheterna för en patient att efter så lång tid visa på samband&lt;br&gt;mellan skada och behandling skulle dessutom minska betydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att preskriptionstiden inte&lt;br&gt;generellt bör utsträckas till tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att en anmälan bör kunna prövas trots att den&lt;br&gt;kommit in för sent om det föreligger särskilda skäl. Denna fråga har inte&lt;br&gt;berörts av utredningen. Regeringen har förståelse för remissinstansernas&lt;br&gt;synpunkter men anser samtidigt att det ur skaderegleringssynpunkt är&lt;br&gt;angeläget med fasta preskriptionstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden skall enligt vad nyss anförts som hittills börja löpa när Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;den som kräver ersättning insett att han skadats och att skadan kan ha&lt;br&gt;samband med en åtgärd från hälso- och sjukvårdens sida. Enligt den frivil-&lt;br&gt;liga patientförsäkringen avbryts preskriptionen i och med att skadan skrift-&lt;br&gt;ligen anmäls till den vårdgivare hos vilken den skadegörande handlingen&lt;br&gt;företogs eller till den försäkringsgivare som meddelat patientförsäkring för&lt;br&gt;den vårdgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning med anmälan hos vårdgivare eller försäkringsgivare som den&lt;br&gt;preskriptionsavbrytande åtgärden innebär att problem kan uppstå. Om&lt;br&gt;vårdgivaren vid tidpunkten för preskriptionsavbrottet upphört med sin&lt;br&gt;verksamhet och kanske t.o.m. upphört som rättsubjekt, kan anmälan inte&lt;br&gt;längre göras hos vårdgivaren. Vidare kan den situationen tänkas att den&lt;br&gt;skadelidande inte vet vem som är försäkringsgivare eller att vårdgivaren&lt;br&gt;saknar försäkring. Den situationen kan alltså uppkomma att den skade-&lt;br&gt;lidande inte har någon att göra anmälan hos. Detta problem löses med att&lt;br&gt;den skadelidande alltid ges rätt att väcka talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsbestämmelsen bör utformas efter mönster av motsvarande&lt;br&gt;regel i konsumentförsäkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den skadelidande riktar sitt ersättningsanspråk mot medlemmarna i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen, bör som Lagrådet anfört preskriptionsav-&lt;br&gt;brott kunna göras hos föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att en talan om patientskadeersättning inte&lt;br&gt;skall få inledas hos domstol innan skadereglering enligt lagen skett. Har&lt;br&gt;yttrande begärts hos patientskadenämnden skall enligt utredningen också&lt;br&gt;det inväntas innan talan får anhängiggöras. Syftet med denna ordning har&lt;br&gt;- i förening med det enklare sättet för preskriptionsavbrott som anmälan&lt;br&gt;av skadan innebär - varit att hålla nere antalet onödiga processer. Frågan&lt;br&gt;är om det finns behov av ett sådant system. Erfarenheterna från&lt;br&gt;trafikförsäkringsområdet, där prövning i Trafikskadenämnden inte behö-&lt;br&gt;ver avvaktas innan den skadelidande väcker talan, visar att antalet fall som&lt;br&gt;gått vidare till domstol är ringa i förhållande till det totala antalet ärenden&lt;br&gt;(se SOU 1995:33 s. 182). Ingenting har framkommit som motsäger att det&lt;br&gt;inte kommer att förhålla sig på samma sätt när det gäller den obligatoriska&lt;br&gt;patientförsäkringen. Det ligger i sakens natur att den skadelidande först&lt;br&gt;utnyttjar det enklare och billigare system som prövningen hos försäkrings-&lt;br&gt;givaren och patientskadenämnden innebär innan han vänder sig till dom-&lt;br&gt;stol. Regeringen finner därför att den ordning som utredningen föreslagit&lt;br&gt;i denna del inte bör genomföras utan den skadelidande skall ha rätt att&lt;br&gt;vända sig till domstol så snart anspråket på patientskadeersättning kan&lt;br&gt;göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att frågan om en särskild preskriptionsregel för regress-&lt;br&gt;anspråk av det slag som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala univer-&lt;br&gt;sitet förordat är av den karaktären att den inte lämpar sig för att tas upp&lt;br&gt;endast för patientskadelagens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Det skadeförebyggande arbetet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom hälso- och sjukvården bedrivs kontinuerligt ett arbete för att före-&lt;br&gt;bygga skador i samband med hälso- och sjukvård och att förbättra kvali-&lt;br&gt;teten i vården. Det nationella arbetet med kvalitetsutveckling och kvali-&lt;br&gt;tetssäkring inom hälso- och sjukvården bedrivs av Socialstyrelsen som har&lt;br&gt;tillsynsansvaret över hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1994 trädde Socialstyrelsens föreskrifter om kvalitetssäk-&lt;br&gt;ring i hälso- och sjukvård inklusive tandvård (SOSFS 1993:9) i kraft. I&lt;br&gt;dessa föreskrifter regleras målbeskrivning, uppföljning och värdering av&lt;br&gt;verksamheten, åtgärder för att minska negativa målavvikelser och ta till-&lt;br&gt;vara positiva erfarenheter samt uppföljning och utvärdering av kvalitets-&lt;br&gt;säkringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i en särskild riskdatabas lagt in anmälningar om såda-&lt;br&gt;na händelser inom sjukvården som medfört allvarlig skada eller sjukdom&lt;br&gt;eller risk för allvarlig skada eller sjukdom s.k. Lex Maria ärenden. Från&lt;br&gt;och med våren 1996 kommer riskdatabasen även att omfatta beslut från&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Riskdatabasen innehåller&lt;br&gt;inga patientuppgifter och inte heller några uppgifter om enskilda vårdgiva-&lt;br&gt;re. Databasen används inte för enskilda tillsynsärenden utan endast för att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för återföring av erfarenheter kring kvalitet och&lt;br&gt;patientsäkerhet. Återföring till sjukvårdens huvudmän och personal sker&lt;br&gt;bl.a. via ett informationsblad, Riskronden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Spri, Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut bedriver meto-&lt;br&gt;dutveckling för kvalitetssäkring i sjukvården. Härutöver ägnar sig andra&lt;br&gt;organ såsom Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;br&gt;(SBU) åt frågor med anknytning till kvalitetssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan olika myndigheter, landsting och vårdanställda fmns ett omfattan-&lt;br&gt;de samarbete för att granska kvaliteten och förebygga skador inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. I detta arbete utgör patientförsäkringens skadestatistik en&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spri har också tillsammans med Konsortiet för patientförsäkring genom-&lt;br&gt;fört ett projekt för att undersöka skadestatistikens användbarhet när det&lt;br&gt;gäller att förebygga skador. (Se Patientförsäkringens skadematerial som&lt;br&gt;underlag för skadeförebyggande verksamhet Projekt PM Spri februari&lt;br&gt;1992.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringen databas innehåller nu totalt närmare 90 000&lt;br&gt;registrerade skadeanmälningar. Av dessa avser cirka 70 000 landstings-&lt;br&gt;skador. Registreringsrutinema har successivt förbättrats. Sammanställ-&lt;br&gt;ningar av skadestatistik på riksnivå ger en uppfattning av skadepanoramat.&lt;br&gt;Man kan också med beaktande av villkorsändringar få en uppfattning av&lt;br&gt;förändringar över tiden. Denna statistik kan ge underlag för diskussioner i&lt;br&gt;säkerhets- och kvalitetssäkringsarbetet. Däremot kan materialet inte utan&lt;br&gt;vidare utnyttjas för frekvensberäkningar och direkta kvalitetsjämförelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksstatistiken kan ge idéer om verksamheter eller skadegrupper som det&lt;br&gt;fmns anledning att studera mer ingående. Det kan gälla analyser av mate-&lt;br&gt;rialet vid uppdelning på diagnosgrupper, operationstyper etc. En infalls-&lt;br&gt;vinkel är att med hjälp av statistik och sakkunnigläkares erfarenheter få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fram sådana skador som representerar risksituationer som bör uppmärk- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;sammas och analyseras ytterligare. Det kan gälla analys och värdering av&lt;br&gt;risker med en speciell behandlingsmetod med hänsyn till såväl behand-&lt;br&gt;lingseffekter som feldiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att sprida denna erfarenhet är genom fallbeskrivningar i olika&lt;br&gt;tidskrifter såsom Läkartidningen eller genom redovisningar vid konferen-&lt;br&gt;ser och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig del i det skadeförebyggande arbetet är riktad återföring&lt;br&gt;av skadeerfarenhetema. När en skada inträffar och skadeanmälan bedömts&lt;br&gt;sker för närvarande inom patientförsäkringen en återrapportering till be-&lt;br&gt;rörd personal i huvudsak på så sätt att en kopia av ersättningsbeslutet&lt;br&gt;sänds till berörd klinik. Kontinuerlig återrapportering av skadestatistik till&lt;br&gt;kliniker sker sedan några år tillbaka. Särskilda rapporteringar har genom-&lt;br&gt;förts och följts upp för kirurg-, ortoped-, anestesi-, kvinno- och ögonklini-&lt;br&gt;ker. Landstingförbundet och LÖF arbetar med att utveckla detta arbete&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skadeförebyggande arbetet i den nuvarande patientförsäkringen ut-&lt;br&gt;gör endast en liten del i det totala arbetet för att förbättra hälso- och&lt;br&gt;sjukvården i landet. Det är samtidigt viktigt att det omfattande skademate-&lt;br&gt;rial som finns samlat inom försäkringen efter nödvändiga analyser kom-&lt;br&gt;mer hälso- och sjukvården till del. Detta kräver främst ett samarbete mel-&lt;br&gt;lan de enskilda vårdgivarna och de som handhar den föreslagna patientför-&lt;br&gt;säkringen. Avgörande för utvecklingen av kvalitets- och säkerhetsarbetet&lt;br&gt;är emellertid att såväl de enskilda vårdgivarna som de anställda känner ett&lt;br&gt;ansvar och att satsningar på området får positiva effekter med tydligt mät-&lt;br&gt;bara resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadeförebyggande verksamheten inom patientförsäkringen kan inte&lt;br&gt;leva ett självständigt liv utan måste kombineras med övrigt kvalitetssäk-&lt;br&gt;rande arbete inom sjukvården. Försäkringens skadeinformation kan funge-&lt;br&gt;ra som hjälpmedel vid riskövervakning och en bearbetning och analys av&lt;br&gt;riksstatistiken kan ge idéer om verksamheter eller skadegrupper som bör&lt;br&gt;studeras mer ingående. Utgångspunkten för såväl nuvarande patientförsäk-&lt;br&gt;ring som den föreslagna patientskadelagen är i sina huvuddrag att de ska-&lt;br&gt;dor som ersätts i varje fall teoretiskt hade varit möjliga att undvika. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill bör det vara möjligt att genom analyser av skadefÖrlopp&lt;br&gt;m.m. få fram faktorer som medverkat till att skadan inträffat. Eftersom&lt;br&gt;skaderegleringen sker for att bedöma om ersättning skall utgå i det enskil-&lt;br&gt;da fallet saknar skadeaktema i dag fördjupad information om bakomlig-&lt;br&gt;gande effekter. För att fungera som en effektiv del i det skadeförebyggan-&lt;br&gt;de arbetet bör därför en direkt erfarenhetsåterföring ske från försäkringen&lt;br&gt;till vårdgivaren. För närvarande sker återföringen efter avslutad skadereg-&lt;br&gt;lering och då ofta efter flera år. Formerna för återföringen måste därför&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intressanta fallbeskrivningar bör i högre utsträckning än i dag ge under-&lt;br&gt;lag for publicering. Det kan gälla skador som tidigare inte var kända eller&lt;br&gt;skaderisker som inte uppmärksammats tillräckligt. Även när det gäller&lt;br&gt;kända skaderisker kan fallbeskrivningar öka riskmedvetenheten eller ge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information om faktorer som kan vara av betydelse för att begränsa skade-&lt;br&gt;risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden har publicerat en del av sina avgöranden tillsam-&lt;br&gt;mans med skiljemannaavgöranden i en särskild del av serien, Rättsfall&lt;br&gt;Försäkring och skadestånd 1988-1990. Denna publiceringsverksamhet har&lt;br&gt;fortsatt i samma serie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har Landstingsförbundet och landstingen beslutat&lt;br&gt;att fortsätta den skadeförebyggande verksamheten inom ramen för LÖF.&lt;br&gt;Med hänsyn till att landstingen även under överskådlig framtid kommer&lt;br&gt;att stå för huvuddelen av hälso- och sjukvården är det viktigt att det&lt;br&gt;skadeförebyggande arbetet inom ramen för landstingens patientförsäkring&lt;br&gt;fortsätter och utvecklas. Det ligger också i sjukvårdshuvudmännens eget&lt;br&gt;intresse att utveckla den skadeförebyggande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland övriga etablerade vårdgivare, främst privata läkare och tandläkare&lt;br&gt;sker viss registrering av skadefall och återföring av dessa till vårdgivarna.&lt;br&gt;Även detta material bör kunna föras ut till en större krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen ta upp frågan om formerna för sam-&lt;br&gt;verkan mellan patientförsäkringen, Socialstyrelsen och HSAN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för patientförsäkringens genomslag och stora&lt;br&gt;omfattning har varit ett förtroendefullt förhållande mellan patienterna och&lt;br&gt;vårdpersonalen. Försäkringen har varit frikopplad från såväl Socialstyrel-&lt;br&gt;sens tillsynsverksamhet som HSAN. En följd av detta har varit att patient-&lt;br&gt;erna fått betydande hjälp av vårdpersonalen i samband med att de gjort&lt;br&gt;skadeanmälningar till patientförsäkringen. Risken för ett motsatsförhållan-&lt;br&gt;de mellan patienter och vårdpersonal har kunnat undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har i en rapport Disciplinärenden inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården (rapport 1993/94:4) anfört att formerna för samverkan mellan&lt;br&gt;Socialstyrelsen, HSAN, patientförsäkringen och förtroendenämnderna&lt;br&gt;förutsättningslöst behöver utredas. I rapporten anger revisorerna vidare&lt;br&gt;följande (s. 41 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Patientförsäkringen ställs inga krav på arbete med förebyggande&lt;br&gt;åtgärder även om överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;och Konsortiet träffats att Konsortiet skall använda sin skadeinforma-&lt;br&gt;tion till vissa insatser i förebyggande syfte. Konsortiet skall enligt&lt;br&gt;överenskommelsen huvudsakligen bistå landstingen med att värdera&lt;br&gt;och betala ut landstingens ersättning till skadade efter vissa normer.&lt;br&gt;Den information försäkringen erhåller i samband med anmälan blir inte&lt;br&gt;offentlig. Endast den berörda sjukvårdshuvudmannen får meddelande&lt;br&gt;om det inträffade. Staten borde ha intresse av skälen till de allvarliga&lt;br&gt;och bestående skador som resulterar i ekonomisk ersättning till drabba-&lt;br&gt;de patienter och anhöriga. Socialstyrelsen anför också vid intervju att&lt;br&gt;man skulle vara intresserad av den skadeinformation som försäkringen&lt;br&gt;besitter. Landsting med många anmälningar betalar lika mycket till&lt;br&gt;försäkringen per invånare som landsting utan några anmälningar. Även&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen borde ha intresse av skador som inträffat vid&lt;br&gt;olika landsting inte minst utifrån möjligheterna att nedbringa skadorna&lt;br&gt;och felen och härigenom reducera den ersättning man årligen betalar&lt;br&gt;till Patientförsäkringen. Det bör vara en uppgift för Socialstyrelsen att&lt;br&gt;efter samråd med sjukvårdshuvudmännen lämna förslag till hur försäk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringens information kan förmedlas för att användas i förebyggande Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen håller med om att det är av stor vikt att inte endast berörda&lt;br&gt;landsting eller vårdgivare får kunskap om anmälda skadefall utan att infor-&lt;br&gt;mation om skadefallen sprids till fler. Som framgått av vad tidigare redo-&lt;br&gt;visats sker en sådan informationsspridning inom ramen för den nuvarande&lt;br&gt;patientförsäkringen. Landstingsförbundet har uppgivit att bearbetningen&lt;br&gt;av skadestatistik och redovisning av denna kommer att utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således av stort intresse att skadematerialet kommer hela sjukvår-&lt;br&gt;den till godo. Samtidigt får man emellertid inte glömma att ett viktigt skäl&lt;br&gt;till den nuvarande patientförsäkringens framgång varit att försäkringen&lt;br&gt;inte varit kopplad till tillsynsverksamhet och ansvarsfrågor. Detta förhål-&lt;br&gt;lande har som tidigare nämnts avsevärt underlättat för patienterna att få&lt;br&gt;stöd och hjälp av vårdpersonalen. En alltför nära knytning mellan det&lt;br&gt;föreslagna ersättningssystemet och tillsynsverksamheten kan motverka&lt;br&gt;syftet med patientskadelagen, att på ett snabbt och rättssäkert sätt ge&lt;br&gt;patienterna ersättning för skador inom hälso- och sjukvården. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att det fortsatta samarbetet mellan de försäkringsgivare som&lt;br&gt;meddelar patientförsäkring och andra aktörer inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;måste ske på ett sådant sätt att erfarenheterna av patientförsäkringens ska-&lt;br&gt;defall kan tas till vara utan att enskilda vårdgivare utpekas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för den nuvarande patientförsäkringen kan uppskattas till&lt;br&gt;omkring 270 miljoner kronor per år i 1995 års penningvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven för utredningen har angetts att de ekonomiska ramarna för&lt;br&gt;dagens system skulle ligga till grund för de förslag utredningen kunde&lt;br&gt;komma att lägga fram. I direktiven anges också att det av framförallt kost-&lt;br&gt;nadsskäl inte skulle kunna vara möjligt att införa en lagstiftning eller an-&lt;br&gt;nan ordning som innebär ett mer omfattande ansvar for vårdgivarna än det&lt;br&gt;ansvar som kännetecknar nuvarande patientförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som regeringen nu lägger fram utgår i huvudsak från de prin-&lt;br&gt;ciper som lagts fast i direktiven. Förslagen innebär visserligen vissa juster-&lt;br&gt;ingar av de nuvarande villkoren for patientförsäkringen. Försäkringen&lt;br&gt;föreslås också komma att omfatta psykiska skador. Även vissa andra för-&lt;br&gt;ändringar kan innebära en utvidgning av ersättningsrätten. Samtidigt inne-&lt;br&gt;bär förslagen vissa begränsningar i ersättningsrätten jämfört med nuläget&lt;br&gt;framförallt genom utformningen av självrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till utvidgningar av ersättningsmöjlighetema som läggs fram&lt;br&gt;bedömer regeringen vara nödvändiga för att skapa ett någorlunda rättvist&lt;br&gt;ersättningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är överens med utredningen om att de uppskattningar som&lt;br&gt;görs av förslagens ekonomiska effekter ofrånkomligt måste vara förenade&lt;br&gt;med en betydande osäkerhet. Regeringen har emellertid gjort den bedöm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen att de förändringar som föreslås sammantaget innebär ett oförän- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;drat kostnadsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i sammanhanget också peka på de mer långsiktiga bespa-&lt;br&gt;ringar och fördelar for samhället och den enskilde som en intensifierad&lt;br&gt;och samordnad skadeförebyggande verksamhet syftar till genom ett min-&lt;br&gt;skat antal skador inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att en skadelidande, till skillnad mot vad&lt;br&gt;som gällt inom den frivilliga patientförsäkringen, skall kunna vända sig till&lt;br&gt;domstol och få sitt ersättningsanspråk prövat. Som anförts i avsnitt 15&lt;br&gt;torde - i likhet med vad som är fallet inom trafikförsäkringsområdet -&lt;br&gt;antalet fall som kommer att gå till domstol att bli få i förhållande till det&lt;br&gt;totala antalet ersättningsärenden. Den föreslagna ordningen torde därför&lt;br&gt;inte komma att medföra annat än en marginell ökning av de allmänna&lt;br&gt;domstolarnas arbetsbelastning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna patientskadelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i lagrådsremissen föreslagit en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;som uttryckligen anger att patientskadelagen inte skall gälla skador som&lt;br&gt;orsakats före lagens ikraftträdande. Lagrådets förslag till lagtext innehåller&lt;br&gt;en motsvarande bestämmelse. Regeringen finner emellertid vid ett förnyat&lt;br&gt;övervägande av denna fråga att någon särskild övergångsbestämmelse inte&lt;br&gt;kan anses behövlig. I enlighet med allmänna rättsgrundsatser gäller ändå&lt;br&gt;att den nya lagen bara skall tillämpas på skador som inträffar efter ikraft-&lt;br&gt;trädandet (jfr. prop. 1972:5 s. 593 och 1994/95:229 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;19.1 Förslag till patientskadelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen är helt ny men bygger i stor utsträckning på den&lt;br&gt;tidigare frivilliga patientförsäkringen Det centrala i lagen är patientens&lt;br&gt;ekonomiska skydd i samband med skador inom hälso- och sjukvård. En&lt;br&gt;lämplig benämning på lagen har därför ansetts vara patientskadelag. Be-&lt;br&gt;nämningen torde inte leda till missförstånd trots att lagen inte gäller alla&lt;br&gt;skador som kan drabba patienter inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadelagen är uppdelad i olika avsnitt. Lagen inleds med bestäm-&lt;br&gt;melser om lagens tillämpningsområde och om vissa definitioner (1-5 §§).&lt;br&gt;Därefter följer bestämmelser om rätten till patientskadeersättning och om&lt;br&gt;undantag från denna rätt (6 och 7 §§). Lagen fortsätter sedan med bestäm-&lt;br&gt;melser om hur patientskadeersättning bestäms, och vidare med bestäm-&lt;br&gt;melser om försäkringsskyldighet, patientförsäkringsförening, patientför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkringsavgift, patientskadenämnd, skadestånd och återkrav (8-22 §§). Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;Lagen avslutas med en bestämmelse om preskription (23 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning&lt;br&gt;och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådan&lt;br&gt;ersättning (patientförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har med viss redaktionell ändring utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag. I paragrafen anges vad lagen reglerar, dvs. rätten till&lt;br&gt;patientskadeersättning samt skyldigheten för vårdgivare att hålla en för-&lt;br&gt;säkring som täcker sådan skada. När det gäller benämningen på försäk-&lt;br&gt;ringen har uttrycket patientförsäkring behållits, eftersom det är ett väl&lt;br&gt;inarbetat begrepp och då lagen bygger på en försäkringslösning. Lagen&lt;br&gt;innebär som Lagrådet påpekat inte bara att patienter utan också efterlevan-&lt;br&gt;de till patienter kan ha rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ersättning skall lämnas är att en person har ska-&lt;br&gt;dats i sin egenskap av patient. Det har inte ansetts nödvändigt att i lagen&lt;br&gt;definiera begreppet patient. Som anförts i avsnitt 7.2 bör begreppet ges&lt;br&gt;samma innebörd som i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och lagen (1994:954) om disciplinpåföljd på hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens område m.m. Med patient avses således alla som etablerat&lt;br&gt;en kontakt med hälso- och sjukvårdspersonalen angående sitt eget&lt;br&gt;hälsotillstånd. Det spelar ingen roll om kontakten etableras efter den en-&lt;br&gt;skildes eget initiativ eller om det sker på annat sätt. När någon ges vård&lt;br&gt;eller behandling eller genomgår en undersökning skall han eller hon, oav-&lt;br&gt;sett anledningen till åtgärden, betraktas som patient (prop. 1993/94:149&lt;br&gt;s. 77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med patient jämställs i denna lag den som frivilligt deltar som försöks-&lt;br&gt;person i medicinsk forskning eller som donerar organ eller annat biolo-&lt;br&gt;giskt material för transplantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydande del av den medicinska forskningen sker genom kliniska&lt;br&gt;prövningar på människor. Sådana prov kan företas såväl på dem som re-&lt;br&gt;dan är patienter som på friska personer som frivilligt ställt sig till förfo-&lt;br&gt;gande. Även då åtgärder vidtas i forskningssyfte kan skador uppstå och&lt;br&gt;motivet för att ersätta sådana skador är lika starkt som för skador som&lt;br&gt;drabbar patienter i vanlig mening. Frivilliga försökspersoner jämställs&lt;br&gt;därför enligt förevarande paragraf med patienter. Detsamma gäller för&lt;br&gt;friska personer som donerar organ eller annat biologiskt material för trans-&lt;br&gt;plantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller endast skador som har uppkommit i samband med hälso-&lt;br&gt;och sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.1. En förutsättning för att patientska-&lt;br&gt;deersättning skall kunna lämnas är att skadan uppkommit i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i Sverige. Vad som avses med hälso- och sjukvård&lt;br&gt;anges i den följande paragrafen. När det gäller innebörden i uttrycket &amp;quot;i&lt;br&gt;Sverige&amp;quot; hänvisas till vad som anges i Lagrådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rätten till patientskadeersättning får inskränkas endast på grund av&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt lagen&lt;br&gt;(1927:77) om försäkringsavtal kan medföra begränsning av försäkrings-&lt;br&gt;givarens skyldighet att utge försäkringsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in en bestämmelse om att rätten till patientskade-&lt;br&gt;ersättning endast får inskränkas på grund av omständighet som har inträf-&lt;br&gt;fat efter skadehändelsen och som enligt försäkringsavtalslagen kan med-&lt;br&gt;föra begränsning av försäkringsgivarens skyldighet att utge försäkringsbe-&lt;br&gt;loppet. En sådan omständighet är att den skadelidande inte gjort vad han&lt;br&gt;kunnat för att begränsa skadan (52 § försäkringsavtalslagen). Bestämmel-&lt;br&gt;sen har utformats efter mönster av 17 § trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård: sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) eller tandvårdslagen (1985:125), annan liknande&lt;br&gt;medicinsk verksamhet samt verksamhet inom detaljhandeln med läkeme-&lt;br&gt;del, allt under förutsättning att det är fråga om verksamhet som utövas av&lt;br&gt;personal som omfattas av lagen (1994:953) om åligganden för personal&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdgivare: statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har&lt;br&gt;ansvar för (offentlig vårdgivare) samt enskild som bedriver hälso- och&lt;br&gt;sjukvård (privat vårdgivare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första led ges en definition av begreppet hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård genom hänvisningar till hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen,&lt;br&gt;annan liknande medicinsk verksamhet samt verksamhet inom detaljhan-&lt;br&gt;deln med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande definitionen av begreppet hälso- och sjukvård finns&lt;br&gt;i 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Med hälso- och sjukvård avses där åtgär-&lt;br&gt;der för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och ska-&lt;br&gt;dor. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter, dvs. ambulans-&lt;br&gt;och liknande transporter. I propositionen om hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;anges att begreppet inte skall ges alltför vid tolkning; hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den bör i princip begränsas till att omfatta sådana vårdbehov som bedöms&lt;br&gt;kräva insatser av medicinskt utbildad personal eller av sådan personal i&lt;br&gt;samarbete med personal med administrativ, teknisk, farmacevtisk, psyko-&lt;br&gt;logisk eller social kompetens. Med medicinskt utbildad personal avses&lt;br&gt;även personal, vars utbildning inriktas på patientomvårdnad och rehabili-&lt;br&gt;tering (prop. 1981/82:97 s. 44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till hälso- och sjukvården räknas också tandvården. Bestämmelser om&lt;br&gt;denna finns i tandvårdslagen (1985:125), som är uppbyggd på samma sätt&lt;br&gt;som hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för patientskadelagen är att hälso- och sjukvårdsbegrep-&lt;br&gt;pet skall överensstämma med den nyss gjorda beskrivningen. I begreppet&lt;br&gt;hälso- och sjukvård enligt patientskadelagen ingår således förebyggande&lt;br&gt;vård, vaccinering, blodgivning, arbetsterapi, medicinsk rehabilitering och&lt;br&gt;annan motsvarande verksamhet som t.ex. insemination, fastställande av&lt;br&gt;könstillhörighet, åtgärder i samband med abort och sterilisering samt vissa&lt;br&gt;åtgärder mot smittsamma sjukdomar. I begreppet innefattas endast vård&lt;br&gt;med medicinskt innehåll som riktar sig direkt till enskilda personer och&lt;br&gt;således inte åtgärder som riktar sig till större grupper i samhället och som&lt;br&gt;inte är direkt medicinska. Ersättning kan därför inte utges enligt lagen för&lt;br&gt;skador som har sin grund i att t.ex. en kommun fluorbehandlar dricksvatt-&lt;br&gt;net eller vidtar generella hälsokampanjer eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annan liknande medicinsk verksamhet avses t.ex. vad som brukar&lt;br&gt;benämnas levandeundersökningar i rättsmedicinskt syfte samt rättspsykiat-&lt;br&gt;riska undersökningar. Dit hör också medicinsk forskning på människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom begränsningen av begreppet hälso- och sjukvård till verksamhet&lt;br&gt;som utövas av personal som omfattas av den s.k. åliggandelagen (se kom-&lt;br&gt;mentaren till 1 § ) faller sådan verksamhet som avses i lagen (1960:409)&lt;br&gt;om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område&lt;br&gt;(kvacksalverilagen) utanför patientskadelagens tillämpningsområde. Här&lt;br&gt;kan nämnas att Kommittén om översyn av vissa behörighetsfrågor på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område (se avsnitt 6) även har till uppgift att se&lt;br&gt;över bestämmelserna i kvacksalverilagen. Vidare utesluts annan detaljhan-&lt;br&gt;del med läkemedel än sådan som avses i 1 § första stycket åliggandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § första stycket åliggandelagen avses med hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. personal verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar som medver-&lt;br&gt;kar i vård, behandling eller undersökning av patienter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som i annat fall vid vård, behandling eller undersökning biträder&lt;br&gt;en legitimerad yrkesutövare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. personal vid sådan detaljhandel med läkemedel för vilken det gäller&lt;br&gt;särskilda föreskrifter och personal inom den särskilda giftinformations-&lt;br&gt;verksamheten som bedrivs av Apoteksbolaget Aktiebolag och som tillver-&lt;br&gt;kar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. personal vid larmcentral som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upp-&lt;br&gt;lysningar till vårdsökande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. arbetsterapeuter när det gäller åtgärder för att förebygga, utreda eller&lt;br&gt;behandla medicinska besvär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som skall&lt;br&gt;omfattas av lagen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. den som i annat fall enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av&lt;br&gt;8 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården m.m. tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt&lt;br&gt;besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av punkterna 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkes-&lt;br&gt;utövare den som enligt särskilda föreskrifter har motsvarande behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra led definieras begreppet vårdgivare. Därmed avses&lt;br&gt;statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och&lt;br&gt;sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för&lt;br&gt;(offentlig vårdgivare) samt enskild som bedriver hälso- och sjukvård (pri-&lt;br&gt;vat vårdgivare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga vårdgivare är i första hand de s.k. sjukvårdhuvudmännen, dvs.&lt;br&gt;landstingen och de tre landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och&lt;br&gt;Gotland. I kommunal regi bedrivs numera viss sjukvård enligt hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen. Exempel på en statlig myndighet som enligt definitionen&lt;br&gt;är vårdgivare är Kriminalvårdsstyrelsen som har ansvaret för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården inom kriminalvården.Utöver dessa offentliga vårdgivare om-&lt;br&gt;fattar begreppet vårdgivare alla som bedriver hälso- och sjukvård inom&lt;br&gt;den privata sektorn, såväl den som utövas av enskilda företagare som&lt;br&gt;sådan som bedrivs av juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i patientskadelagen utö-&lt;br&gt;vas i enlighet med det tidigare anförda av hälso- och sjukvårdspersonalen.&lt;br&gt;Vilka yrkesgrupper som därmed avses har nyss angetts. Anställd hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdspersonal är inte att betrakta som vårdgivare i patientskade-&lt;br&gt;lagens mening, utan vårdgivare är i sådant fall arbetsgivaren. Om en&lt;br&gt;yrkesutövare som avses i åliggandelagen bedriver sin verksamhet som&lt;br&gt;enskild företagare, t.ex. en privatpraktiserande läkare, är han att anse som&lt;br&gt;vårdgivare. Yrkesutövare som inte omfattas av åliggandelagen, t.ex. en&lt;br&gt;privatpraktiserande fotvårdsspecialist eller en icke legitimerad kiropraktor&lt;br&gt;som behandlar människor utan att detta sker som biträde till en legitimerad&lt;br&gt;yrkesutövare, är däremot inte att betrakta som vårdgivare i patientskade-&lt;br&gt;lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsting och kommuner har möjlighet att sluta avtal med enskild att på&lt;br&gt;entreprenad utföra uppgifter som de svarar för inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den. Ett landsting kan t.ex. lägga ut driftansvaret för en vårdcentral på&lt;br&gt;entreprenad. Ett entreprenadavtal innebär emellertid inte att entreprenören&lt;br&gt;tar över landstingets vårdansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen. Lands-&lt;br&gt;tinget är därför jämte entreprenören att betrakta som vårdgivare för verk-&lt;br&gt;samheten vid vårdcentralen. Entreprenören är i sådant fall inte skyldig att&lt;br&gt;teckna försäkring för denna verksamhet, se kommentaren till 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det före-&lt;br&gt;ligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsätt-&lt;br&gt;ning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av&lt;br&gt;det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande&lt;br&gt;som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha&lt;br&gt;tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid&lt;br&gt;undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hante-&lt;br&gt;ring därav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. felaktig diagnostisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med under-&lt;br&gt;sökning, vård, behandling eller liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknan-&lt;br&gt;de åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller annan&lt;br&gt;skada på vårdlokaler eller utrustning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter&lt;br&gt;eller anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1 och 3 skall den&lt;br&gt;handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan&lt;br&gt;erfaren yrkesutövare inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning enligt första stycket 4 är utesluten i de fall omständig-&lt;br&gt;heterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid&lt;br&gt;tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden&lt;br&gt;avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infek-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna och den följande paragrafen har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 8. Dessa paragrafer, som utformats i huvudsak enligt Lagrådets&lt;br&gt;förslag, anger ramarna för vilka skador som ersätts enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inledningen av denna paragraf anges till en början att det skall vara&lt;br&gt;fråga om en personskada för att rätt till ersättning skall föreligga. Begrep-&lt;br&gt;pet personskada har här samma innebörd som inom skadeståndsrätten.&lt;br&gt;Någon definition av begreppet fmns dock inte i skadeståndslagen. Den&lt;br&gt;närmare innebörden av begreppet får därför bestämmas med ledning av&lt;br&gt;uttalanden i förarbetena till skadeståndslagen och i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att personskada innefattar såväl fysiska som psykiska skador har redan&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 8.1. Med fysiska skador avses förutom rent kroppsliga&lt;br&gt;defekter även fysisk smärta. Som exempel på skada på den psykiska häl-&lt;br&gt;san kan nämnas depressionstillstånd. För att psykiska besvär skall anses&lt;br&gt;som personskada krävs att de utgör en medicinskt påvisbar effekt; en all-&lt;br&gt;män känsla av rädsla och obehag som vem som helst kan uppleva i sam-&lt;br&gt;band med en skadegörande handling är således inte tillräcklig. En närmare&lt;br&gt;beskrivning av personskadebegreppet och hänvisningar till förarbeten och&lt;br&gt;rättspraxis finns i Kommitténs om ideell skada betänkande Ersättning för&lt;br&gt;ideell skada vid personskada, SOU 1995:33 s.61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa förutsättning som skall vara uppfylld för att en ersättning skall&lt;br&gt;kunna lämnas är att det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan&lt;br&gt;är orsakad av något av de förhållanden som anges i punkterna 1 - 6 i para-&lt;br&gt;grafen. Detta orsaksamband har behandlats i avsnitt 8.2. Utöver vad där&lt;br&gt;anförts kan här nämnas att begreppet &amp;quot;övervägande sannolikhet&amp;quot; används&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 3 § miljöskadelagen (1986:225) för att uttrycka sambandet mellan skada&lt;br&gt;och vissa former av miljöstörningar. Ett närliggande uttryckssätt fmns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring när det gäller&lt;br&gt;begreppet arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges under sex punkter i vilka fall som&lt;br&gt;patientskadeersättning lämnas. Det skall betonas att skadesituationema i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall överlappar varandra. En skada kan således komma att falla under Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;fler än en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna punkt anges skadeorsaken som undersökning, vård, behand-&lt;br&gt;ling eller liknande åtgärd. Med liknande åtgärd avses t.ex. blodtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den bedömning som skall ske i dessa fall kan en närmare&lt;br&gt;beskrivning göras på följande sätt. Till att börja med krävs att vårdåtgär-&lt;br&gt;den är den direkta orsaken till skadan. Därmed undantas skador som upp-&lt;br&gt;kommer eller utvecklas oberoende av vården. Detta innebär att direkta&lt;br&gt;följder av sjukdom eller skada som förelåg vid vårdtillfället eller som&lt;br&gt;utvecklas oberoende av vården inte omfattas av rätten till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens förslag har i 3 § 3 tagits in ett undantag från förevarande&lt;br&gt;skadesituation när skadan till övervägande del har sitt ursprung i patien-&lt;br&gt;tens grundsjukdom eller därmed jämförbart tillstånd. Detta undantag har i&lt;br&gt;regeringens förslag tagits bort, eftersom det, i enlighet med det nyss&lt;br&gt;anförda, redan följer av huvudregeln att en sådan skada inte kan utgöra en&lt;br&gt;ersättningsgill skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt innehåller ytterligare en precisering som innebär att rätt till&lt;br&gt;ersättning kan föreligga om det objektivt sett varit möjligt att undvika&lt;br&gt;skadan genom att utföra åtgärden på annat sätt eller genom att välja en&lt;br&gt;annan åtgärd. För att skadan skall ge rätt till ersättning krävs dock att det&lt;br&gt;alternativa förfarandet dels tillgodoser patientens vårdbehov, dels ger en&lt;br&gt;totalt sett lägre risknivå samt vidare var tillgängligt vid behandlings-&lt;br&gt;tillfället. Med &amp;quot;förfarande&amp;quot; avses både behandlingsteknik och behand-&lt;br&gt;lingsmetod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen skall ske i efterhand med utgångspunkt i den faktiska kun-&lt;br&gt;skapen vid skaderegleringstillfället om patientens konstitution och hälso-&lt;br&gt;tillstånd vid behandlingstillfället. Detta gäller oavsett om den kunskapen&lt;br&gt;förelåg vid behandlingstillfället eller inte. Prövningen görs individuellt;&lt;br&gt;patientens vårdbehov, fysiska och psykiska status påverkar skaderisken.&lt;br&gt;Även om behandlingen är identisk i två fall kan risken för komplikationer&lt;br&gt;således variera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisbördan för att skadan kunnat undvikas åvilar patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärt gäller att det förfarande som genomförs skall anses riktigt och&lt;br&gt;följaktligen inte ge rätt till ersättning, om patienten inte förmår visa att det&lt;br&gt;varit möjligt att undvika skadan antingen genom ett annat utförande av det&lt;br&gt;valda förfarandet eller genom val av ett annat förfarande, vilket i den aktu-&lt;br&gt;ella vårdsituationen fanns tillgängligt antingen inom berörd vårdenhet&lt;br&gt;eller genom remittering till annan vårdenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bedömningen enligt denna punkt anges i andra stycket en standard&lt;br&gt;motsvarande den handlingsnorm som gäller for en erfaren specialist eller&lt;br&gt;annan erfaren yrkesutövare inom aktuellt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsnormen vid specialistbedömningen har i utredningens förslag&lt;br&gt;angetts vara den erfame specialistens. Begreppet specialist är emellertid&lt;br&gt;reserverat för läkare och tandläkare. Vilka specialistområden som finns&lt;br&gt;framgår av förordningen (1984:545) om behörighet att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m.m. För områden där någon specialist av detta slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte finns måste därför handlingsnormen uttryckas på annat sätt. Detta&lt;br&gt;görs med uttrycket &amp;quot;annan erfaren yrkesutövare&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det alternativa förfarandet måste tillgodose patientens vårdbehov. Vidare&lt;br&gt;skall det generellt sett vara mindre riskfyllt. Det är således inte tillräckligt&lt;br&gt;att det varit möjligt att undvika den aktuella skadan. En ersättningsgill&lt;br&gt;skada kan sålunda inte föreligga om det enbart var möjligt att undvika&lt;br&gt;skadan genom en avancerad men mer riskabel metod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hittills sagda kan åskådliggöras med följande exempel. Om en opera-&lt;br&gt;tion vid en efterhandsbedömning anses vara medicinskt motiverad är det&lt;br&gt;än som uppkommer en oundviklig följd och således inte en ersättnings-&lt;br&gt;grundande skada. I andra situationer kan ärret ge grund för ersättning, t.ex.&lt;br&gt;i följande fall. Vid insättning av en spiral perforeras livmodern och spira-&lt;br&gt;len hamnar i buken. Buken måste öppnas för att spiralen skall kunna av-&lt;br&gt;lägsnas. Ärret blir här en undviklig skada, eftersom det är möjligt att ut-&lt;br&gt;föra förfarandet - insättning av spiral - så att skadan kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ersättningsgill skada kan vidare föreligga om en identifierbar nerv&lt;br&gt;skadas i samband med en injektion och det vid en efterhandsbedömning&lt;br&gt;kan konstateras att skadan hade kunnat undvikas, om injektionen utförts&lt;br&gt;exempelvis något till vänster. Rätt till ersättning föreligger däremot inte i&lt;br&gt;det fall man vid en operation måste skära av en nerv för att kunna vidta de&lt;br&gt;nödvändiga åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den frivilliga patientförsäkringen har resursbrist kunnat åberopas&lt;br&gt;som skäl för ersättning endast om det i det enskilda fallet varit möjligt att&lt;br&gt;använda befintliga resurser på ett annat sätt eller att utnyttja ytterligare&lt;br&gt;resurser. Avsikten är inte att ändra denna praxis. I likhet med nuvarande&lt;br&gt;praxis skall således möjligheterna att undvika skador inte värderas utifrån&lt;br&gt;en optimal vårdstandard. Resurserna måste alltså ha stått till buds för vård-&lt;br&gt;givaren. Däremot använder man sig av specialistmåttstocken för att be-&lt;br&gt;döma om en åtgärd var riktig eller ej oberoende av om en specialist var&lt;br&gt;tillgänglig eller ej vid det enskilda vårdtillfället eller ens på det enskilda&lt;br&gt;sjukhuset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna punkt anges skadeorsaken som fel hos medicinteknisk pro-&lt;br&gt;dukt eller sjukvårdsutrustning använd vid undersökning, vård, behandling&lt;br&gt;eller liknande åtgärd eller felaktig hantering därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i avsnitt 8.4 ingår i det medicintekniska produktbegreppet&lt;br&gt;apparater, instrument, redskap och andra hjälpmedel som används inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Apparater och instrument omfattar såväl enklare&lt;br&gt;föremål som knivar, peanger, sprutor och kanyler som komplicerade dia-&lt;br&gt;lysmaskiner, respiratorer m.m. Produktbegreppet omfattar vidare implan-&lt;br&gt;tat. Med implantat avses material som ansluts till, infogas i eller ersätter&lt;br&gt;biologisk vävnad, t.ex. hjärtstimulator, spiraler, plaströr i öronen, konst-&lt;br&gt;gjorda leder och blodkärl samt käkbensförankrade broar. Produktbegrep-&lt;br&gt;pet innefattar även sterila engångsartiklar och andra förbrukningsartiklar&lt;br&gt;(prop. 1992/93:175 s.44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare omfattningen av bestämmelsen och förhållandet till&lt;br&gt;produktansvarslagen har behandlats i avsnitt 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att avgöra vad som är ett fel hos en medicinteknisk pro- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;dukt kan ledning hämtas från 5 § lagen (1993:584) om medicintekniska&lt;br&gt;produkter. Där sägs att en medicinteknisk produkt skall vara lämplig för&lt;br&gt;sin användning. Produkten är lämplig om den vid normal användning för&lt;br&gt;sitt ändamål uppnår de prestanda som tillverkaren avsett och tillgodoser&lt;br&gt;höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos bl.a. patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktig hantering föreligger självfallet om hälso- och sjukvårdspersona-&lt;br&gt;len vid användningen av t.ex. en apparat inte följt gällande bruksanvisning&lt;br&gt;för apparaten. S.k. instruktionsfel har diskuterats i avsnitt 8.4. Bestämmel-&lt;br&gt;sen utesluter inte att en ersättningsbar skada kan uppkomma under be-&lt;br&gt;handling som i samråd med hälso- och sjukvårdspersonalen utförs av&lt;br&gt;patienten själv i hemmet med apparatur som lånats från hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Om patienten hanterat apparaten felaktigt eller inte får bl.a. be-&lt;br&gt;dömas mot bakgrund av vilka anvisningar om apparatens användning som&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen gett patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeorsaken under denna punkt är felaktiga diagnoser. Faktiskt iakttag-&lt;br&gt;bara tecken på sjukdom eller skada som förbises eller som tolkas felaktigt&lt;br&gt;kan få till följd att vårdåtgärder inte sätts in eller får en felaktig inriktning&lt;br&gt;med skada som följd. Också här är det den erfame specialistens eller, om&lt;br&gt;sådan inte finns inom det aktuella området, den erfame yrkesutövarens&lt;br&gt;måttstock som utgör normen för bedömningen när det gäller att dra rätt&lt;br&gt;slutsatser av sjukdoms- eller skadetecken. Detta framgår av paragrafens&lt;br&gt;andra stycke. Som anförts i avsnitt 8.5 utgår man vid bedömningen endast&lt;br&gt;från den kunskap som fanns vid diagnostillfället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt handlar om skador i form av infektioner. En första förutsätt-&lt;br&gt;ning för att en s.k. infektionsskada skall föreligga är att ett smittämne&lt;br&gt;överförts i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande&lt;br&gt;åtgärd. Skador som beror på smittämnen som fmns hos patienten innan&lt;br&gt;behandlingen är därför inte ersättningsbara redan på den grunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är klart att ett smittämne överförts i samband med vårdåtgärden i&lt;br&gt;fråga skall avgöras om infektionen skäligen måste tålas. I så fall är rätten&lt;br&gt;till ersättning utesluten. Skälighetsbedömningen skall göras med hänsyn&lt;br&gt;till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden&lt;br&gt;avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infek-&lt;br&gt;tionen. Detta framgår av paragrafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rekvisitet arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller&lt;br&gt;skada som åtgärden avsett kan sägas att grundprincipen är att ju allvarliga-&lt;br&gt;re grundsjukdomen är, desto större komplikationer får patienten tåla utan&lt;br&gt;att ersättning ges. I uttrycket &amp;quot;möjlighet att förutse infektionen&amp;quot; ligger för&lt;br&gt;det första att ersättning inte lämnas, om infektionen varit förutsebar. Om&lt;br&gt;risken för skadan däremot är ringa eller svår att förutse kan förutsättning-&lt;br&gt;arna för ersättning vara uppfyllda. Skälighetsbedömningen förutsätter att&lt;br&gt;man gör en samlad bedömning av de olika prövningskriteriema. Detta kan&lt;br&gt;t.ex. leda till att även om infektionen i ett visst fall kunnat förutses, ersätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning ändå kan lämnas om missförhållandet mellan grundsjukdomen och Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;infektionen är särskilt stort (jfr. Bo von Eyben, Patientförsäkring s. 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på behandlingar som har en förhöjd infektionsrisk är vissa kate-&lt;br&gt;terbehandlingar, transplantationer och behandling som försämrar immun-&lt;br&gt;försvaret. Infektioner som inräffar vid sådana behandlingar får därför ofta&lt;br&gt;tålas. En annan typ av fall där förutsättningarna är sådana att skadan kan&lt;br&gt;få godtas är då infektion uppkommer i samband med en större operation i&lt;br&gt;ett område med nedsatt blodcirkulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på fall där ersättning skall kunna lämnas är då en infektion&lt;br&gt;orsakats av en enkel injektion, t.ex. i samband med en behandling av ett&lt;br&gt;stukat finger. I sådana fall är infektioner mera ovanliga, förutsatt att alla&lt;br&gt;profylaktiska åtgärder mot infektion företagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafens utformning är det också möjligt att ersätta skador&lt;br&gt;som beror på okända smittämnen. De fall som enligt den frivilliga försäk-&lt;br&gt;ringen hänförts till s.k. allvarliga komplikationsskador blir också möjliga&lt;br&gt;att ersätta med de bedömningsgrunder som skall gälla vid skälighetspröv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt handlar om skador vid olycksfall. En förutsättning för ersätt-&lt;br&gt;ning är att olycksfallen har samband med vården. Det gäller således inte&lt;br&gt;sådana olycksfall som en patient råkar ut för under en sjukhusvistelse som&lt;br&gt;denne skulle kunnat råka ut för på vilken annan plats som helst, t.ex. att&lt;br&gt;patienten snubblar i en trappa och skadar sig. Det är inte nödvändigt att&lt;br&gt;patienten är i direkt kontakt med vårdpersonal utan det räcker att han för-&lt;br&gt;sätts i en situation som ger en förhöjd olycksfallsrisk. Man skall även ta&lt;br&gt;hänsyn till den enskilda patientens situation och vårdbehov. Bland olycks-&lt;br&gt;fallskador som ersätts ingår skador som orsakas av brister i lokaler eller i&lt;br&gt;utrustning som inte faller in under begreppet medicintekninska produkter&lt;br&gt;eller sjukvårdsutrustning under punkt 2. Med sjuktransporter avses&lt;br&gt;ambulans- och liknande transporter av patienter till och från sjukhus och&lt;br&gt;andra vårdinrättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt rör skador av läkemedel som är en följd av att hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen inte förordnat eller lämnat ut ett läkemedel enligt&lt;br&gt;gällande föreskrifter och anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i avsnitt 8.8 är syftet med denna bestämmelse, i kombination&lt;br&gt;med undantagsregeln i 7 § 2, att dra upp en gräns mellan patientskade-&lt;br&gt;lagen och läkemedelsförsäkringen när det gäller läkemedelsskador. Tan-&lt;br&gt;ken är att frågor om ersättning för skador som orsakas av ett läkemedels&lt;br&gt;egenskaper - läkemedelsbiverkningar - bör prövas inom ramen för läke-&lt;br&gt;medelsförsäkringen, men att läkemedelsskador som är en följd av att&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen inte hanterat ett läkemedel på ett riktigt&lt;br&gt;sätt bör ersättas genom patientskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;förordna&amp;quot; har valts för att terminologin skall stämma överens&lt;br&gt;med begrepp som används i läkemedelslagen (1992:859). Med förordna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses förskrivning eller ordination av läkemedel. Vad som avses med&lt;br&gt;läkemedel framgår av läkemedelslagen. Närmare anvisningar om hante-&lt;br&gt;ring av läkemedel fmns i läkemedelslagstiftningen. I FASS ges uppgifter&lt;br&gt;om bl.a. indikationer och doseringar för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på situationer då en tillämpning av denna punkt aktualise-&lt;br&gt;ras kan nämnas att en läkare ordinerar ett läkemedel i strid med kontrain-&lt;br&gt;dikationer och doseringar som angetts i FASS. Ett annat exempel är om&lt;br&gt;någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen vid ett sjukhus vid utgi-&lt;br&gt;vandet av läkemedel till patienterna förväxlar ett läkemedel med ett annat&lt;br&gt;eller ger det till fel patient. En situation som också omfattas av denna&lt;br&gt;punkt är den då en patient som skött medicineringen själv skadats av ett&lt;br&gt;läkemedel därför att personalen gett patienten felaktiga anvisningar om&lt;br&gt;dess användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt gäller också skador som är en följd av att apotekspersonal&lt;br&gt;expedierat läkemedel i strid med en för läkemedlet gällande ordination&lt;br&gt;eller annan anvisning. Som exempel kan nämnas att ett läkemedel inte&lt;br&gt;lämnas ut i enlighet med vad som föreskrivits i ett recept.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag från rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Patientskadeersättning lämnas inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering&lt;br&gt;eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt&lt;br&gt;livshotande eller leder till svår invaliditet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § första&lt;br&gt;stycket 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 9 och utformats i huvudsaklig&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag, innehåller två undantag från rätten till&lt;br&gt;patientskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första undantaget avser skador som är en följd av s.k. nödvändigt&lt;br&gt;förfarande. Bestämmelsen skall tillämpas i de situationer där vårdbehovet&lt;br&gt;är så akut att behandling måste sättas in trots att man inte haft möjlighet att&lt;br&gt;vidta normala förberedelser. Den är för det andra tillämplig i sådana situa-&lt;br&gt;tioner där man medvetet måste ta stora risker för att kunna förebygga en&lt;br&gt;mycket allvarlig utveckling av patientens skada eller sjukdom. Undantaget&lt;br&gt;skall tillämpas endast vid vård av sådan sjukdom eller skada som, om&lt;br&gt;behandlingen inte sätts in, är direkt livshotande eller leder till svår invali-&lt;br&gt;ditet. Med svår invaliditet avses här en mycket allvarlig, bestående funk-&lt;br&gt;tionsnedsättning som medför att den skadade inte kan återgå i normal&lt;br&gt;livsföring. Vid tillämpningen av bestämmelsen skall man göra en bedöm-&lt;br&gt;ning av om förfarandet var nödvändigt och om det inte fanns någon annan&lt;br&gt;behandlingsmöjlighet. Om det inte fanns andra möjligheter, även med&lt;br&gt;kunskap om skaderisken och om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, är&lt;br&gt;en skada som inträffar inte att betrakta som en ersättningsgill skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra undantaget avser sådana skador, orsakade av läkemedel som&lt;br&gt;inte omfattas av skadebestämmelsen i 6 § första stycket 6. Det är här fråga&lt;br&gt;om läkemedelsbiverkningar, dvs. skador som beror på egenskaper hos&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkemedlet. Frågan om ersättning i dessa fall prövas inom ramen för läke- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;medelsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hur patientskadeersättningen bestäms&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Patientskadeersättning bestäms enligt 5 kap. 1 - 5 §§ och 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207) med de begränsningar som anges i 9 -11 §§&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges hur patientskadeersättningen skall bestämmas. Även&lt;br&gt;om denna ersättning inte är att anse som skadestånd är utgångspunkten för&lt;br&gt;fastställandet av ersättningen skadeståndslagens ersättningsregler och den&lt;br&gt;praxis som utbildats i anledning därav. Vissa begränsningar i rätten till&lt;br&gt;ersättning finns i de följande tre paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beskrivning av innebörden av hänvisningarna till bestämmelserna i&lt;br&gt;skadeståndslagen har lämnats i avsnitten 11.1 - 11.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När patientskadeersättning bestäms avräknas ett belopp om en tjugon-&lt;br&gt;dedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som&lt;br&gt;gäller när ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse om självrisk. Skälen för en självrisk&lt;br&gt;har redovisats i avsnitt 11.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättningen skall enligt den föregående paragrafen i princip&lt;br&gt;bestämmas enligt skadeståndsrättsliga regler. Detta innebär bl.a. att den&lt;br&gt;skadelidande i princip skall erhålla full ersättning för skadan. Vid bestäm-&lt;br&gt;mande av patientskadeersättning skall dock en självrisk avräknas. Själv-&lt;br&gt;risken är utformad som en reell självrisk om en tjugondedel av basbelop-&lt;br&gt;pet. Innebörden är att ett sådant belopp (för närvarande cirka 1 800 kr)&lt;br&gt;alltid skall avräknas när patientskadeersättning bestäms. För att undvika&lt;br&gt;att bestämmelsen måste ändras med hänsyn till inflationen har belopps-&lt;br&gt;gränsen knutits till basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad patient lämnas dock&lt;br&gt;för vaije skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som anges i första stycket innefattar inte ränta eller ersättning&lt;br&gt;för rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innehåller beloppsmässiga begränsningar av&lt;br&gt;ersättningsansvaret. Motiven för begränsningarna har redovisats i avsnitt&lt;br&gt;11.5. Av samma skäl som i fråga om självrisken enligt förgående paragraf&lt;br&gt;har beloppsgränsema knutits till basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 10 § första stycket förs-&lt;br&gt;ta meningen inte räcker till gottgörelse åt dem som är berättigade till er-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättning, nedsätts deras ersättningar med samma kvotdel för var och en. Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;Kan det efter inträffat skadefall befaras att nedsättning enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket fordras, kan regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer förordna att ersättning tills vidare skall lämnas endast med viss&lt;br&gt;kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet då det totala ansvarig-&lt;br&gt;hetsbeloppet enligt 10 § första stycket första meningen inte räcker till full&lt;br&gt;ersättning åt alla skadelidande. Bestämmelserna innebär dels att ersätt-&lt;br&gt;ningarna till dem som inte kan få full gottgörelse skall sättas ner med sam-&lt;br&gt;ma kvotdel för var och en, dels att regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer kan förordna att ersättning tills vidare skall lämnas&lt;br&gt;endast med viss kvotdel, om det kan befaras att ansvarighetsbeloppet inte&lt;br&gt;kommer att räcka till att ersätta alla skadelidande. Paragrafen, som har sin&lt;br&gt;motsvarighet i 14 § trafikskadelagen har, med en mindre redaktionell änd-&lt;br&gt;ring, utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försäkringsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Vårdgivare skall ha en patientförsäkring som täcker ersättning för&lt;br&gt;skador som omfattas av denna lag. Bedrivs verksamheten av privat vård-&lt;br&gt;givare efter avtal med offentlig vårdgivare, är det den offentlige vårdgiva-&lt;br&gt;ren som skall ha försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf regleras skyldigheten för en vårdgivare att ha en försäk-&lt;br&gt;ring som täcker ersättningsskyldigheten enligt denna lag. Som nämnts&lt;br&gt;inledningsvis har termen &amp;quot;patientförsäkring&amp;quot; valts som benämning på&lt;br&gt;försäkringen. Skyldigheten gäller för alla vårdgivare i Sverige. Begreppet&lt;br&gt;vårdgivare definieras i 5 §. Skälen för att införa en försäkringsskyldighet&lt;br&gt;för vårdgivarna har redovisats i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommentaren till 5 § har angetts att landsting och kommuner kan upp-&lt;br&gt;dra åt enskilda på entreprenad att fullgöra vårduppgifter men att detta inte&lt;br&gt;innebär att de upphör att vara vårdgivare för den vårdverksamheten.&lt;br&gt;Landsting och kommuner är därför skyldiga att teckna patientförsäkring&lt;br&gt;för den vård som sker på entreprenad. I sådant fall är entreprenören inte&lt;br&gt;skyldig att teckna försäkring. För vård som den private vårdgivaren ger&lt;br&gt;patienter som inte omfattas av entreprenadavtalet är den private vårdgiva-&lt;br&gt;ren försäkringsskyldig. Paragrafen har i denna del utformats i huvudsak&lt;br&gt;enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsskyldigheten är inte straffsanktionerad utan sanktioneras på&lt;br&gt;annat sätt. Som exempel härpå kan nämnas skyldigheten enligt 16 § att&lt;br&gt;betala patientförsäkringsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Patientskadeersättningen utges av försäkringsgivaren. Om flera&lt;br&gt;patientförsäkringar täcker samma skada, svarar försäkringsgivarna solida-&lt;br&gt;riskt för ersättningen. Försäkringsgivarna skall i sådant fall sinsemellan ta&lt;br&gt;lika del i ersättningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att det är försäkringsgivaren som skall utge patientska-&lt;br&gt;deersättningen. I det fall att flera patientförsäkringar täcker samma skada&lt;br&gt;svarar försäkringsgivarna solidariskt för ersättningens utgivande. När&lt;br&gt;flera försäkringsgivare enligt förevarande paragraf svarar för ersättningen&lt;br&gt;kan således den skadelidande kräva ut hela ersättningen av vilken som&lt;br&gt;helst av försäkringsgivarna. Den slutliga fördelningen av ersättningsansva-&lt;br&gt;ret mellan flera ansvariga försäkringsgivare skall ske efter principen att&lt;br&gt;försäkringsgivarna skall ta lika del i ansvaret. Paragrafen har i denna del&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Saknas patientförsäkring, svarar de försäkringsgivare som ingår i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen enligt 15 § solidariskt för den patientska-&lt;br&gt;deersättning som skulle ha lämnats, om en patientförsäkring hade funnits.&lt;br&gt;Föreningen företräder i sådant fall försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållan-&lt;br&gt;det mellan beloppen av de premier för patientförsäkring som för var och&lt;br&gt;en av dem belöper på närmast föregående kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf regleras ansvaret för skador som uppkommit hos vård-&lt;br&gt;givare som saknar patientförsäkring. Motiven för att införa dessa bestäm-&lt;br&gt;melser finns i avsnitt 12.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke är de försäkringsgivare som ingår i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen solidariskt ansvariga för ersättning i sådana&lt;br&gt;fall där det saknas föreskriven patientförsäkring för en inträffad patient-&lt;br&gt;skada. I frågor som rör det solidariska ansvaret företräds försäkringsgivar-&lt;br&gt;na av föreningen, som genom bestämmelsen blir legal ställföreträdare för&lt;br&gt;försäkringsgivarna. Detta innebär alltså att föreningen ensam blir behörig&lt;br&gt;att företräda dessa. Den som vill göra gällande anspråk på patientskade-&lt;br&gt;ersättning på grund av skada hos oförsäkrad vårdgivare kan således inte&lt;br&gt;vända sig mot någon enskild försäkringsgivare utan måste hålla sig till&lt;br&gt;föreningen. Om det blir tvist vid domstol om rätten till ersättning, skall&lt;br&gt;talan dock riktas mot samtliga försäkringsgivare som är medlemmar i&lt;br&gt;föreningen. I processen företräds försäkringsgivarna av föreningen (jfr.&lt;br&gt;30 § trafikskadelagen och motivuttalanden i anslutning till den paragrafen,&lt;br&gt;prop. 1975/76:15 s. 140 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller en fördelningsregel för det solida-&lt;br&gt;riska ersättningsansvaret. Fördelningsgrunden är premiema för patientför-&lt;br&gt;säkring som för var och en av dem belöper på närmast föregående kalen-&lt;br&gt;derår. Fördelningsregeln är utformad med 24 § första stycket trafikskade-&lt;br&gt;lagen som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsförening&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § De försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring skall ingå i en&lt;br&gt;patientförsäkringsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;stadgar för föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf regleras frågan om en särskild patientförsäkringsföre- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;ning. Skälen för att införa en sådan har angetts i avsnitt 12.1. Där anges&lt;br&gt;också vilka frågor föreningen skall sköta. Enligt en föreskrift i andra&lt;br&gt;stycket fastställer regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer föreningens stadgar. Såsom Lagrådet framhållit är patientförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen i likhet med trafikförsäkringsföreningen att betrakta som en&lt;br&gt;ideell förening.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Patientförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse (patientförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift) av vårdgivare för den tid vårdgivaren saknat försäkring enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsavgift får högst tas ut med ett belopp som för år räknat&lt;br&gt;motsvarar femton procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring som gäller när avgiften bestäms. Om det belopp som&lt;br&gt;motsvarar två gånger den årliga försäkringspremie som gäller för vårdgi-&lt;br&gt;vare i motsvarande kategori när avgiften bestäms är högre, får avgiften i&lt;br&gt;stället beräknas på grundval av detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen fmns bestämmelser om den sanktion som träffar en vårdgiva-&lt;br&gt;re som låter bli att fullgöra sin försäkringsplikt enligt 12 §. En redogörelse&lt;br&gt;för skälen till denna paragraf fmns i avsnitt 12.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke är utformat med 31 § trafikskadelagen om&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift som förebild. Patientförsäkringsavgift får tas ut för&lt;br&gt;den tid som patientförsäkring saknats. Avgiften förfaller till betalning vid&lt;br&gt;anfordran och kan krävas ut för redan förfluten tid även om vårdgivaren&lt;br&gt;för tiden därefter fortsätter att vara oförsäkrad. För den fortsatta underlå-&lt;br&gt;tenheten kan ny avgift tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke finns bestämmelser som anger hur stor&lt;br&gt;patientförsäkringsavgiften får vara. Enligt huvudregeln får den högst upp-&lt;br&gt;gå till ett belopp som för år räknat motsvarar 15 procent av basbeloppet&lt;br&gt;enligt lagen om allmän försäkring. Det basbelopp som ligger till grund för&lt;br&gt;beräkningen är det som gäller när avgiften bestäms, dvs. vid den tidpunkt&lt;br&gt;då föreningen beslutar att ta ut avgiften. Huvudregeln kompletteras med&lt;br&gt;en bestämmelse som gör det möjligt att differentiera avgiften med hänsyn&lt;br&gt;till vilken kategori av vårdgivare den försumlige vårdgivaren tillhör.&lt;br&gt;Ingenting hindrar att föreningen sätter avgiften lägre än vad som följer av&lt;br&gt;dessa bestämmelser, om det fmns skäl för det. Som anförts i avsnitt 12.3&lt;br&gt;får frågan om uttagande av avgiften i sista hand prövas av domstol, om&lt;br&gt;vårdgivaren anser att avgiften i något avseende är felaktigt påförd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientskadenämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § De försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen skall&lt;br&gt;tillsammans upprätthålla och bekosta en patientskadenämnd. I nämnden&lt;br&gt;skall det ingå företrädare för patienternas intressen. Ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om nämndens sammansättning lämnas av regeringen som också skall Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;godkänna nämndens arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall på begäran av patient eller annan skadelidande, vårdgiva-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re, försäkringsgivare eller domstol yttra sig över ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att de försäkringsgivare som ingår i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen är skyldiga att tillsammans upprätthålla och&lt;br&gt;bekosta en patientskadenämnd. Motivet för att införa en sådan nämnd har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 13. Bestämmelsen om nämndens sammansättning har&lt;br&gt;införts efter förslag av Lagrådet. Regleringen av nämndens verksamhet&lt;br&gt;avses ske på samma sätt som i fråga om Trafikskadenämnden. Det har&lt;br&gt;därför föreskrivits att patientskadenämndens arbetsordning skall fastställas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden skall yttra sig i ersättningsfall på begäran av&lt;br&gt;patient eller annan skadelidande, vårdgivare, försäkringsgivare eller dom-&lt;br&gt;stol. En bestämmelse om detta finns i paragrafens andra stycke. Nämndens&lt;br&gt;yttranden är endast rådgivande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt denna lag får den&lt;br&gt;skadelidande i stället kräva skadestånd enligt vad som gäller därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in en bestämmelse som erinrar om att patientskade-&lt;br&gt;lagen inte hindrar att den skadelidande för talan om ersättning enligt&lt;br&gt;skadeståndslagen i anledning av en inträffad skada. Med skadelidande&lt;br&gt;avses även efterlevande till patient. Paragrafen har utformats i enlighet&lt;br&gt;med Lagrådets förslag. Som Lagrådet påpekat kan ett annat exempel på&lt;br&gt;talan om skadestånd vara en talan enligt produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den som har utgett skadestånd med anledning av skada som avses i&lt;br&gt;denna lag inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;patientskadeersättning. Detta gäller dock inte om patientskadeersättningen&lt;br&gt;skulle ha kunnat krävas tillbaka av den skadeståndsskyldige enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att den som betalat skadestånd med anledning av&lt;br&gt;en skada som avses i lagen har rätt att återkräva motsvarande belopp ur&lt;br&gt;den patientförsäkring som ger den skadelidande rätt till patientskadeersätt-&lt;br&gt;ning. Denna rätt finns dock inte om vårdgivaren vållat skadan uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Har patientskadeersättning lämnats för en skada som vållats upp-&lt;br&gt;såtligen eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsgivaren intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om patientskadeersättning har betalats för en skada som omfattas av Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;produktansvarslagen (1992:18), inträder försäkringsgivaren intill det ut-&lt;br&gt;givna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattas en skada av trafikförsäkring enligt trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) och har patientskadeersättning lämnats för skadan, inträder&lt;br&gt;försäkringsgivaren intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke ges en försäkringsgivare som utgett&lt;br&gt;patientskadeersättning rätt att inträda i den skadelidandes rätt till skade-&lt;br&gt;stånd. Försäkringsgivaren kan inte kräva mer än vad den skadelidande&lt;br&gt;själv skulle ha kunnat göra, om han hade vänt sig direkt mot den skade-&lt;br&gt;ståndsskyldige. Förutsättningen för återkravsrätten är att vårdgivaren vål-&lt;br&gt;lat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Bestämmelsen är utfor-&lt;br&gt;mad efter mönster av 20 § första stycket trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket handlar om försäkringsgivarens rätt till&lt;br&gt;återkrav mot den som är skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen.&lt;br&gt;Bestämmelsen är utformad med 20 § andra stycket trafikskadelagen som&lt;br&gt;förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket reglerar förhållandet i fråga om skador som täcks av både&lt;br&gt;patientskadelagen och trafikskadelagen. Det handlar alltså om ersättning&lt;br&gt;för patientskador som inträffat vid trafikolyckor där sjuktransportfordon&lt;br&gt;varit inblandade. Principen är den att kostnaderna för skadan skall belasta&lt;br&gt;trafikförsäkringen. Detta kommer till uttryck i denna bestämmelse som ger&lt;br&gt;den försäkringsgivare som har utgett patientskadeersättning för skadan rätt&lt;br&gt;att intill det utgivna beloppet uppbära den trafikskadeersättning som den&lt;br&gt;skadelidande har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Har patientskadeersättning lämnats enligt 14 § första stycket, får er-&lt;br&gt;sättningen krävas tillbaka från den vårdgivare som varit skyldig att teckna&lt;br&gt;patientförsäkring. Patientförsäkringsföreningen företräder i sådant fall&lt;br&gt;försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § fmns, som tidigare framgått i kommentaren, en bestämmelse om att&lt;br&gt;de försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen är solida-&lt;br&gt;riskt ansvariga för patientskadersättning för skador som uppkommit hos&lt;br&gt;oförsäkrade vårdgivare. Förevarande paragraf ger dessa försäkringsgivare&lt;br&gt;rätt att kräva tillbaka utgiven patientskadeersättning av den vårdgivare&lt;br&gt;som skulle ha tecknat patientförsäkring. Patientförsäkringsföreningen blir&lt;br&gt;genom föreskriften i paragrafens andra mening legal ställföreträdare i&lt;br&gt;sådana återkravsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En vårdgivare som har krävts på belopp enligt 21 § inträder intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den rätt som enligt 20 § tillkommer försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf behandlas återkravsrätten för en oförsäkrad vårdgivare&lt;br&gt;som enligt 21 § jämförd med 14 § har kompenserat patientförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen för utgiven patientskadeersättning. Enligt bestämmelsen har vård-&lt;br&gt;givaren rätt att i sin tur kräva tillbaka ersättningen av någon annan som&lt;br&gt;kan vara betalningsskyldig. Vårdgivaren kan exempelvis kräva tillbaka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningen av den som vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårds- Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;löshet. Återkravsrätten kan också bl.a. gälla mot den som har produktan-&lt;br&gt;svar enligt produktansvarslagen eller den som är skyldig att utge trafik-&lt;br&gt;skadeersättning för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Den som vill ha patientskadeersättning enligt denna lag förlorar rät-&lt;br&gt;ten därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det att han fick känne-&lt;br&gt;dom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från&lt;br&gt;den tidpunkt då skadan orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill ha ersättning anmält skadan hos vårdgivaren eller för-&lt;br&gt;säkringsgivaren inom den tid som angetts i första stycket, har han alltid&lt;br&gt;sex månader på sig att väcka talan sedan han fått del av försäkringsgiva-&lt;br&gt;rens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om försäkringsgivaren skall, i fall som&lt;br&gt;avses i 14 § första stycket, gälla patientförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller en bestämmelse om preskriptionsavbrott. Pre-&lt;br&gt;skriptionen avbryts genom att talan väcks vid domstol. Såsom anges i&lt;br&gt;andra stycket kan preskriptionsavbrott emellertid även ske genom en an-&lt;br&gt;mälan till vårdgivaren eller försäkringsgivaren. Preskriptionstiden är tre år&lt;br&gt;från det att den skadelidande fick kännedom om att anspråket kunde göras&lt;br&gt;gällande. Innebörden härav är, som framgår av Lagrådets yttrande, att tre&lt;br&gt;grundläggande förutsättningar måste vara uppfyllda för att patienten skall&lt;br&gt;anses ha kännedom om att anspråket skall kunna göras gällande. För det&lt;br&gt;första måste den skadelidande ha fått kännedom om skadan. Tidpunkten&lt;br&gt;räknas från det att skadan blev märkbar, oavsett om den orsakats vid ett&lt;br&gt;tidigare tillfälle. För det andra måste den skadelidande ha fått klart för sig&lt;br&gt;att det är fråga om en skada som är ersättningsgill enligt patientskadela-&lt;br&gt;gen. Situationen kan t.ex. vara sådan att den skadelidande inte omedelbart&lt;br&gt;när skadan visar sig sätter den i samband med en behandling inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården utan blir uppmärksammad om detta först vid ett senare&lt;br&gt;tillfälle. I ett sådant fall börjar inte preskriptionstiden löpa förrän från den&lt;br&gt;senare tidpunkten. Slutligen skall den skadelidande veta mot vem han&lt;br&gt;skall rikta sitt anspråk. Den skadelidande måste alltså ha tillgång till upp-&lt;br&gt;gifter om vilken eller vilka försäkringsgivare som meddelat patientförsäk-&lt;br&gt;ring för den aktuella vårdgivaren. Ytterst gäller en preskriptionstid om tio&lt;br&gt;år från den tidpunkt då skadan orsakades. Verkan av att den skadelidande&lt;br&gt;inte väcker talan inom föreskriven tid är att rätten att föra talan om patient-&lt;br&gt;skadeersättning förloras. Frågan om rätten att föra talan gått förlorad beak-&lt;br&gt;tas endast efter invändning av försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskilt forum har inte angetts i paragrafen utan forumreglema i&lt;br&gt;10 kap. rättegångsbalken är tillämpliga. Talan kan antingen väckas där den&lt;br&gt;skadegörande handlingen företogs eller där svaranden har sitt hemvist.&lt;br&gt;Som framhållits i avsnitt 15 bör en talan vid domstol inte behöva komma&lt;br&gt;ifråga särskilt ofta. Efter en anmälan av skadan till försäkringsgivaren och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter ett eventuellt yttrande från patientskadenämnden torde skadan i all-&lt;br&gt;mänhet bli slutreglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket syftar till att hindra rättsförlust för den&lt;br&gt;skadelidande när han väl anmält skadan till försäkringsgivaren men ären-&lt;br&gt;det regleras först sedan treårs- eler tioårsfristen gått ut eller kort tid dess-&lt;br&gt;förinnan. Den skadelidande kan dock alltid hålla sig till den frist han har&lt;br&gt;enligt första stycket, om denna löper ut senare än sexmånadersfristen i&lt;br&gt;förevarande stycke. Som Lagrådet anfört skall, i de fall en privat vårdgiva-&lt;br&gt;re bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet efter avtal med offentlig vård-&lt;br&gt;givare, anmälan om skadan kunna ske hos någon av dessa eller hos försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket har införts efter förslag av Lagrådet. Den&lt;br&gt;innebär att en skadelidande som enligt 14 § första stycket riktar sitt ersätt-&lt;br&gt;ningsanspråk mot medlemmarna i patientförsäkringsföreningen kan göra&lt;br&gt;preskriptionsavbrott hos föreningen. Vidare får utgångspunkten för sex-&lt;br&gt;månadersffisten i andra stycket räknas från den tidpunkt då den skadeli-&lt;br&gt;dande fått del av patientförsäkringsföreningens slutliga ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i avsnitt 18 skall lagen tillämpas på skadefall som inträffar&lt;br&gt;efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse har av skäl&lt;br&gt;som angetts i angivet avsnitt inte ansetts nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om&lt;br&gt;försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas&lt;br&gt;av någon som driver försäkringsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om&lt;br&gt;delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen&lt;br&gt;(1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkrings-&lt;br&gt;lagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas&lt;br&gt;dock 25, 54 - 58, 86 - 88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i fråga om&lt;br&gt;sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även&lt;br&gt;3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån annat&lt;br&gt;följer avpatientskadelagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens fjärde stycke har ändrats så att där också framgår att lagen Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;inte tillämpas på patientförsäkringar i den mån annat följer av patient-&lt;br&gt;skadelagen. Bestämmelsen har utformats på motsvarande sätt som i fråga&lt;br&gt;om trafikförsäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Patientförsäkringsutredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1994:75) Patientskadelag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredningens uppdrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft till uppgift att lämna förslag till hur reglerna för&lt;br&gt;ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården skall vara&lt;br&gt;utformade i framtiden. I uppdraget har ingått att överväga och föreslå for-&lt;br&gt;mer för ett system som kan garantera alla patienter samma försäkrings-&lt;br&gt;skydd vid behandlingsskada. En förutsättning har varit att förslaget skall&lt;br&gt;vara utformat inom de ekonomiska ramar som gäller för dagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget har varit motiverat av flera förhållanden, främst av det ökade&lt;br&gt;utbudet av hälso- och sjukvård vid sidan av den offentliga hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården och tillkomsten av nya yrkesgrupper som erbjuder tjänster inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ utredningen har haft att överväga är att lagreglera patienter-&lt;br&gt;nas rätt till ersättning av vårdgivaren vid behandlingsskada och införa en&lt;br&gt;lagstadgad skyldighet för vårdgivare i Sverige att teckna försäkring för be-&lt;br&gt;handlingsskador och i så fall lägga fram ett förslag till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget har ingått att analysera och jämföra de olika patientför-&lt;br&gt;säkringssystem som nu tillämpas i de nordiska länderna. Utredningen har&lt;br&gt;i det sammanhanget haft att eftersträva en likformighet mellan ländernas&lt;br&gt;system. Här har också ingått att beakta de ändrade förutsättningar som&lt;br&gt;EES-avtalet och ett eventuellt medlemsskap i EU kommer att innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare haft i uppdrag att överväga vilka konsekvenser&lt;br&gt;olika alternativ får beträffande produktansvaret inom den offentliga hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. I det sammanhanget har utredningen bl.a. haft att&lt;br&gt;uppmärksamma gränsdragningen mot sådana skador som omfattas av&lt;br&gt;produktansvarslagen och läkemedelsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också haft i uppdrag att samråda med och överväga&lt;br&gt;förslag från andra kommittér och utredningar. Det gäller främst kommittén&lt;br&gt;om ideell skada (Ju 1989:01), grupptalanutredningen (Jul991:04) och&lt;br&gt;skiljedomsutredningen (Jul992:04).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har slutligen haft i uppdrag att överväga om spridningen av&lt;br&gt;patientförsäkringen på flera försäkringsbolag kan innebära att det skade-&lt;br&gt;förebyggande arbetet försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande ersättningsformer enligt skadeståndslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av bl.a. utredningens direktiv, bilaga 1 till betänkandet, fmns&lt;br&gt;i gällande rätt inga särskilda regler om ersättning för skador som patienter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erhåller vid felaktig medicinsk behandling utöver bestämmelserna i&lt;br&gt;skadeståndslagen. Enligt skadeståndslagen krävs för att ersättning för&lt;br&gt;felbehandling skall utgå att någon handlat fel eller varit försumlig vid be-&lt;br&gt;handlingen. Det är patienten som skall bevisa att fel eller försummelse&lt;br&gt;förekommit. Enligt 3 kap. 1 § i skadeståndslagen åligger det arbetsgivaren&lt;br&gt;att svara för skador som anställd arbetstagare vållar genom fel eller&lt;br&gt;försummelse i tjänsten, det s.k. principalansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen enligt skadeståndslagen utgår från att den skadelidande&lt;br&gt;skall få full ersättning för sina skador. Det innebär ersättning såväl för&lt;br&gt;ekonomiska skador som för s.k. ideell skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska skador omfattar förlorad arbetsförtjänst och framtida&lt;br&gt;inkomstförluster men även sjukvårdskostnader och andra utgifter till följd&lt;br&gt;av skadan. Dessa skador ersätts med de faktiska kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för ideell skada innefattar ersättning för sveda och värk, lyte&lt;br&gt;och men samt olägenheter i övrigt. Dessa skador ersätts i praktiken med&lt;br&gt;ledning av schabloniserade tabeller som fastställs av främst Trafikskade-&lt;br&gt;nämnden och som i praxis godtagits av Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande patientförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom avtal mellan de offentliga sjukvårdshuvudmännen (landstingen&lt;br&gt;och de kommuner som står utanför landstingen) och fyra stora svenska&lt;br&gt;försäkringsbolag skapades från den 1 januari 1975 en särskild patientför-&lt;br&gt;säkring. Det avgörande skälet till att försäkringen tillkom var att reforme-&lt;br&gt;ringen av skadeståndsrätten med införande av den nuvarande skadestånds-&lt;br&gt;lagen år 1972 inte medförde någon egentlig förbättring av möjligheterna&lt;br&gt;för patienter att få ersättning vid skador som orsakades i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. I samband med införandet av skadeståndslagen an-&lt;br&gt;gavs att ett införande i lagen av ett strikt ansvar för sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen inte var en ändamålsenlig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom försäkringen har sjukvårdshuvudmännen frivilligt åtagit sig att&lt;br&gt;lämna ersättning för behandlingsskador som hade direkt samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. Försäkringen har administrerats av ett särskilt för-&lt;br&gt;säkringskonsortium. Liknande försäkringar har tecknats av andra offent-&lt;br&gt;liga och privata vårdgivare. Det gäller t.ex. privata läkare och tandläkare.&lt;br&gt;De flesta av de privata vårdgivarnas patientförsäkringar har varit återför-&lt;br&gt;säkrade i konsortiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringen täcker in huvuddelen av de skador som uppkommer&lt;br&gt;i samband med hälso- och sjukvård. Den omfattar fem stora skadegrupper,&lt;br&gt;egentliga behandlingsskador, allvarliga komplikationsskador, diagnosska-&lt;br&gt;dor, infektionsskador och olycksfallsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att ersättning skall utgå är att skadan&lt;br&gt;är tillförd genom vården. Det innebär främst att skador som har sin grund&lt;br&gt;i patientens grundsjukdom inte ersätts. Skador som varit oundvikliga&lt;br&gt;komplikationer till en medicinskt motiverad åtgärd ersätts inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsvillkoren innehåller därutöver vissa ytterligare inskränkningar&lt;br&gt;i ersättningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att pröva principiella eller tvistiga fall av behandlingsskador har en&lt;br&gt;särskild patientskadenämnd tillskapats. Nämndens avgöranden är råd-&lt;br&gt;givande. Den formella överprövningen av skaderegleringsbeslut görs&lt;br&gt;genom ett skiljemannaförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämndens avgöranden är kostnadsfria. Det gäller också&lt;br&gt;huvuddelen av skiljemannaavgörandena. De belastar således inte den en-&lt;br&gt;skilde patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oberoende av att försäkringen fmns har en skadelidande alltid möjlighet&lt;br&gt;att vända sig till allmän domstol och kräva ersättning enligt de skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utvecklingen inom hälso- och sjukvården&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fram till för några år sedan dominerades hälso- och sjukvården i Sverige&lt;br&gt;av de offentliga vårdgivarna. Under de senaste åren har emellertid hälso-&lt;br&gt;och sjukvård av olika skäl i större utsträckning förts över till kommunerna&lt;br&gt;och till privata vårdgivare. Exempel härpå är ÄDEL-reformen samt en&lt;br&gt;friare etablering av läkare och sjukgymnaster. Härutöver har antalet priva-&lt;br&gt;ta vårdgivare inom olika områden ökat och nya tillkommit. Det gäller&lt;br&gt;exempelvis många sjuksköterskor och sjukgymnaster som övergått till&lt;br&gt;privat verksamhet. Nytillkomna grupper är främst legitimerade kiroprakto-&lt;br&gt;rer. Även vissa naprapater förväntas inom en snar framtid kunna bli&lt;br&gt;legitimerade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Internationella förhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige var det första land i världen med en så gott som heltäckande&lt;br&gt;patientförsäkring. Är 1987 införde Finland en patientförsäkring genom&lt;br&gt;lagstiftning med den svenska frivilliga försäkringen som förebild. Även i&lt;br&gt;Danmark infördes år 1992 lagstiftningsvägen en liknande försäkring. I&lt;br&gt;Norge infördes år 1988 en tillfällig ordning med patientskadeersättning&lt;br&gt;liknande den svenska försäkringen. För närvarande bereder det norska&lt;br&gt;justitiedepartementet ett förslag till en särskild patientskadelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns för närvarande inga gemensamma regler om ersättning&lt;br&gt;för patientskador. Inom EG-kommissionen bereds ett förslag om särskilt&lt;br&gt;ansvar vid utövande av tjänster. Det är en fortsättning på ett tidigare anta-&lt;br&gt;get direktiv om produktansvar. Syftet är att harmonisera och skärpa EG-&lt;br&gt;ländemas regler om ansvar för de flesta tjänster. Förslagen innebär bl.a.&lt;br&gt;införande av omvänd bevisbörda, dvs. att det är tjänsteutövaren som skall&lt;br&gt;göra sannolikt att en skada inte beror på denne. Huruvida även hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal kommer att omfattas av detta förslag är ännu oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Behovet av nya regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av utredningens direktiv har det funnits flera skäl för en&lt;br&gt;översyn av de nuvarande möjligheterna till ersättning för behandlings-&lt;br&gt;skador inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl för översynen är att dagens utveckling mot nya vårdfor-&lt;br&gt;mer och ett ökat antal vårdgivare innebär att det inte längre är möjligt att&lt;br&gt;garantera att en patient vid behandlingsskada kommer att kunna få ersätt-&lt;br&gt;ning enligt de principer som gäller enligt patientförsäkringen. Det kan&lt;br&gt;således föreligga en risk för att vissa vårdgivare medvetet eller omedvetet&lt;br&gt;avstår från ett försäkringsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomförda anpassningen till EES-avtalet och EG har medfört att&lt;br&gt;bl.a. en ny konkurrenslagstiftning införts. Denna har i sin tur fått till följd&lt;br&gt;att det nuvarande konsortiet för patientförsäkring inte kan finnas kvar i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning. Konsortiet har därför sagt upp alla försäkrings-&lt;br&gt;avtal, de flesta till utgången av år 1993. Avtalet med landstingen upphör&lt;br&gt;med utgången av år 1994. Uppdelningen av patientförsäkringen på ett&lt;br&gt;större antal försäkringsgivare, såväl svenska som utländska, kan medföra&lt;br&gt;en risk för att villkoren inte blir enhetliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av den nya produktansvarslagen, efter förebild från ett EG&lt;br&gt;direktiv, har bl.a. inneburit att läkemedel och sjukvårdsutrustning i stor ut-&lt;br&gt;sträckning omfattas av denna lag. Vissa läkemedel och viss utrustning,&lt;br&gt;främst egentillverkade som inte sätts i omlopp i näringsverksamhet, om-&lt;br&gt;fattas dock inte av produktansvarslagen. Det kan föreligga en risk för att&lt;br&gt;skador orsakade av sådana läkemedel och sådan utrustning varken kom-&lt;br&gt;mer att ersättas enligt produktansvarslagen, läkemedelsförsäkringen eller&lt;br&gt;enligt någon patientförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredningens slutsatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande patientförsäkringen har funnits i snart 20 år. Utredningen&lt;br&gt;kan konstatera att försäkringen i huvudsak har fungerat som avsett och att&lt;br&gt;den i dag är väletablerad. Stor enighet råder också om att patienterna är en&lt;br&gt;grupp som det är motiverat att särbehandla vad gäller skador i samband&lt;br&gt;med hälso- och sjukvård. Genom den för-säkringstekniska lösningen har&lt;br&gt;behovet av att skadeståndsrättsligt reglera patientskador kunnat minime-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de år försäkringen funnits har drygt 90 000 skador anmälts och&lt;br&gt;drygt 40 procent av dem ersatts. Den beräknade kostnaden för försäkring-&lt;br&gt;en till och med år 1993 har uppgått till cirka 1,5 miljarder kronor inklusive&lt;br&gt;reserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det inte är sannolikt att patienterna kunnat få&lt;br&gt;motsvarande ersättning på ett så snabbt och omfattande sätt om ersättning-&lt;br&gt;en skulle ha utgått enbart på skadeståndsrättsliga grunder, detta oavsett om&lt;br&gt;skadeståndsrätten vad avser patientskador genom lagstiftning eller praxis&lt;br&gt;utvecklats till att omfatta inte enbart culpösa skador, dvs. inte enbart ska-&lt;br&gt;dor orsakade av ett oaktsamt handlande. Denna slutsats stöder utredningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. på den omständigheten att såväl Finland, Danmark som Norge, vilka&lt;br&gt;samtliga har en likartad skadeståndsrättslig lagstiftning som Sverige, valt&lt;br&gt;att under de senaste åren införa ett lagstadgat försäkringssystem som i&lt;br&gt;huvudsak bygger på den svenska försäkringslösningen och erfarenheterna&lt;br&gt;därifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också dragit slutsatsen att någon form av försäkringssys-&lt;br&gt;tem utgör det mest effektiva sättet för patienterna att snabbt och säkert&lt;br&gt;erhålla ersättning för patientskador i samband med hälso- och sjukvård&lt;br&gt;och att en utvidgning av den skadeståndsrättsliga regleringen i dessa fall&lt;br&gt;inte är en effektiv väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt utredningens uppfattning två sätt att i framtiden lösa&lt;br&gt;patienternas behov av ekonomisk ersättning för behandlingsskador i sam-&lt;br&gt;band med hälso- och sjukvård. Den ena vägen är att som idag bygga&lt;br&gt;ersättningssystemet på en frivillig försäkringslösning. Den andra vägen är&lt;br&gt;att lagstifta härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt möjligheten att inom ramen för en fortsatt&lt;br&gt;frivillig försäkringslösning ersätta patienterna för skador. En sådan frivil-&lt;br&gt;lighet måste emellertid till att böija med enligt utredningens mening bygga&lt;br&gt;på förutsättningen att även patienter som skadas hos vårdgivare som inte&lt;br&gt;har något försäkringsskydd motsvarande det nuvarande ändå har möjlighet&lt;br&gt;att erhålla ersättning för sina skador. I de diskussioner utredningen haft&lt;br&gt;med representanter för såväl de offentliga som de privata vårdgivarna har&lt;br&gt;framkommit att dessa inte är beredda att garantera att även patienter som&lt;br&gt;erhåller behandling hos oförsäkrade vårdgivare får ersättning för skador i&lt;br&gt;samband med vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en sådan garanti skulle utfärdas talar andra skäl mot att en&lt;br&gt;framtida ersättningslösning kan vila på frivillig grund. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts har flera av de förutsättningar som låg till grund för den nuvarande&lt;br&gt;försäkringen ändrats. Genom att det nuvarande konsortiet upplöses&lt;br&gt;kommer möjligheterna till en enhetlig behandling av skadefallen att&lt;br&gt;minska betydligt främst genom att såväl antalet försäkringsgivare som&lt;br&gt;antalet vårdgivare kommer att öka. Likaså kommer förutsättningarna för&lt;br&gt;en samlad uppföljning och utveckling av ersättningsbestämmelserna att&lt;br&gt;försämras. Det finns även en risk för att det skadeförebyggande arbetet&lt;br&gt;försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplösningen av konsortiet aktualiserar härutöver frågor om framtiden&lt;br&gt;för den nuvarande patientskadenämnden. Dess arbete för enhetlig praxis&lt;br&gt;och som en, om än frivillig, prövningsinstans har varit framgångsrikt.&lt;br&gt;Nämnden har på ett effektivt sätt kanaliserat klagomål som riktats mot&lt;br&gt;skaderegleringen. Det vore därför olämpligt om nämnden inte i någon&lt;br&gt;form skulle ha möjlighet att fortsätta sin verksamhet i framtiden. Det är&lt;br&gt;mycket tveksamt om motsvarande sammanhållna organisation kan&lt;br&gt;bibehållas på frivillig väg sedan konsortiet upplösts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna omständigheterna talar enligt utredningens uppfattning&lt;br&gt;starkt för att en framtida ersättningslösning inte kan lösas på frivillig väg&lt;br&gt;utan att den bör lagregleras liksom i andra nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredningens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att ersättningen till patienter för skador i samband&lt;br&gt;med behandling inom hälso- och sjukvården lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser samtidigt att invändningarna mot att genom skade-&lt;br&gt;ståndsrättslig lagstiftning införa ett sådant skydd fortfarande gör sig&lt;br&gt;gällande. En sådan skadestånds-lagstiftning med exempelvis strikt ansvar&lt;br&gt;för patientskador skulle inte garantera att alla vårdgivare ersatte dessa&lt;br&gt;skador genom exempelvis en försäkring. Det skulle i sin tur kunna inne-&lt;br&gt;bära att patienter som skadades vid behandling hos vårdgivare som saknar&lt;br&gt;försäkringsskydd även i fortsättningen i vissa fall måste gå till domstol för&lt;br&gt;att erhålla ersättning och att sådan ersättning skulle kunna utebli på grund&lt;br&gt;av bristande betalningsförmåga hos vårdgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen uppfattning är det därför lämpligare att införa en sär-&lt;br&gt;skild ersättningsrätt för patientskador fristående från skadeståndsrätten.&lt;br&gt;För att garantera att patienterna erhåller ett tillfredställande ekonomiskt&lt;br&gt;skydd vid patientskador bör ersättningsrätten kombineras med en skyldig-&lt;br&gt;het för vårdgivarna att teckna en patientförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande frivilliga försäkringen i den form den erhållit genom&lt;br&gt;samarbetet mellan landstingen och konsortiet för patientförsäkring har&lt;br&gt;fungerat i stort sett tillfredställande. Den har dominerat marknaden. Under&lt;br&gt;de snart tjugo år försäkringen har funnits har således en omfattande praxis&lt;br&gt;erhållits genom såväl patientskadenämndens rekommendationer som flera&lt;br&gt;skiljemannaavgöranden. Försäkringsvillkoren har ändrats vid flera till-&lt;br&gt;fällen på grundval av de erfarenheter som vunnits genom nämndens&lt;br&gt;verksamhet, skiljemannaavgörandena och skaderegleringen i övrigt. De&lt;br&gt;regler som införts i andra nordiska länder har också i många delar byggt&lt;br&gt;på den nuvarande svenska patientförsäkringen och erfarenheterna från&lt;br&gt;den. Med hänsyn till dessa omständigheter har utredningen funnit det&lt;br&gt;naturligt att bygga förslaget till lag på den nuvarande patientförsäkringen&lt;br&gt;och dess villkor. Utredningen har samtidigt försökt att ta tillvara erfaren-&lt;br&gt;heterna från de övriga nordiska ländernas lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen innefattar en rätt till ersättning för sådana&lt;br&gt;produktskador inom den offentliga hälso- och sjukvården som för när-&lt;br&gt;varande faller utanför produktansvarslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Patientskadelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att en särskild lag - patientskadelag - införs. Enligt&lt;br&gt;lagförslaget får patienter rätt till ersättning för skador som uppkommer i&lt;br&gt;samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Sådana skador benämns&lt;br&gt;patientskador. Dessa skador kan indelas i fem grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Behandlingsskador - skador som orsakas av undersökning, behandling&lt;br&gt;eller annan dylik åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Materialskador - skador som orsakas av fel hos eller felaktig hante-&lt;br&gt;ring av sjukvårdmaterial eller sjukvårdsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Diagnosskador - skador som orsakas genom att faktiskt iakttagbara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdomstecken i samband med diagnostik förbises eller tolkas felaktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Infektionsskador - skador som orsakas av att smittämne överförs till&lt;br&gt;patienten i samband med undersökning, behandling eller annan dylik åt-&lt;br&gt;gärd och medför infektion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Olycksfallsskador - skador som orsakas genom olycksfall i samband&lt;br&gt;med undersökning, behandling eller dylik åtgärd av vårdpersonal eller&lt;br&gt;inträffar i samband med sjuktransport eller i samband med brand eller&lt;br&gt;annan skada på vårdlokaler eller till följd av fel på sjukvårdsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att psykiska skador skall omfattas av lagen. För när-&lt;br&gt;varande omfattar patientförsäkringen endast fysiska skador och psykiska&lt;br&gt;skador som beror på en fysisk skada. Utredningens förslag i denna del&lt;br&gt;kommer till uttryck på så sätt att ersättning ges för personskador. Detta&lt;br&gt;begrepp skall tolkas enligt gängse skadeståndsrättslig praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens lagförslag kommer vissa skador inte att omfattas av&lt;br&gt;lagens patientskadebegrepp. Dessa undantag överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med undantagen i nuvarande försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första undantas skador som är orsakade av ett nödvändigt risk-&lt;br&gt;tagande. Med detta menas skador som uppkommer till följd av ett nödvän-&lt;br&gt;digt förfarande för diagnostisering eller behandling av sjukdomar eller&lt;br&gt;skador som obehandlade är direkt livshotande eller leder till svår invalidi-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver ersätts inte heller enligt lagförslaget behandlingsskador och&lt;br&gt;infektionsskador som är oundvikliga komplikationer till medicinskt&lt;br&gt;motiverade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning är de nu angivna undantagen nödvändiga&lt;br&gt;begränsningar i ersättningsrätten som inte kan undvikas med hänsyn till&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens speciella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också övervägt att låta patientskadebegreppet omfatta&lt;br&gt;bristande information till patienten och uteblivet samtycke från patienten i&lt;br&gt;samband med behandling men funnit att ersättning i de fallen inte bör ges&lt;br&gt;inom ramen för utredningens förslag till patientskadelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att ersättning skall utgå är att en skada till-&lt;br&gt;fogats patienten genom ett handlande eller en underlåtenhet från hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens sida. Skador som har sin grund i patientens grundsjuk-&lt;br&gt;dom kan således inte betraktas som en patientskada i lagens mening. Detta&lt;br&gt;innebär att en skada måste vara tillförd genom hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Härigenom konstateras endast det faktum att någon garanti inte kan ställas&lt;br&gt;för ett visst vårdresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att läkemedelsskador ersätts i de fall skadan&lt;br&gt;är en följd av att läkemedlet använts i strid med gällande anvisningar eller&lt;br&gt;det tillverkats eller importerats direkt av vårdgivaren. Denna rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning är en utvidgning i förhållande till nuvarande försäkringsvillkor. Syf-&lt;br&gt;tet med utvidgningen är att säkerställa att flertalet skador på grund av&lt;br&gt;läkemedel omfattas antingen av patientskadelagen, läkemedelsförsäkring-&lt;br&gt;en eller produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om en skada är att betrakta som en patientskada&lt;br&gt;används enligt nuvarande patientförsäkring vissa särskilda bedömnings-&lt;br&gt;grunder. Dessa bör tillämpas även i framtiden. De bör dock uttryckligen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framgå av lagtexten. Således skall man till att börja med avgöra om det&lt;br&gt;föreligger ett kausalsamband mellan den av hälso- och sjukvården vidtag-&lt;br&gt;na åtgärden och den skada som uppkommit. Om så är fallet skall därefter&lt;br&gt;bedömas om åtgärden var medicinskt motiverad. Bedömningen av om en&lt;br&gt;behandlingsskada eller diagnosskada föreligger skall ske utifrån den kun-&lt;br&gt;skapsnivå och den praxis som gäller för en erfaren specialist inom berört&lt;br&gt;område (specialistbedömningen). Slutligen skall bedömningen av behand-&lt;br&gt;lingsskador ske med hjälp av ett facitresonemang dvs. man skall vid&lt;br&gt;bedömningen utgå från de fakta som fmns i fallet vid tidpunkten för&lt;br&gt;skaderegleringen och inte endast vid tidpunkten då åtgärden vidtogs.&lt;br&gt;Facitresonemanget skall tillämpas såväl på den metod som den teknik som&lt;br&gt;användes vid behandlingen. De nu angivna bedömningsgrunderna tilläm-&lt;br&gt;pas i huvudsak redan enligt gällande försäkringsvillkor. Såvitt gäller&lt;br&gt;facitresonemang på metodvalet är utredningens förslag dock en utvidgning&lt;br&gt;i förhållande till nuvarande försäkringsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan undantaget för oundvikliga komplikationer få oskäliga&lt;br&gt;följder. Ibland inträffar mycket allvarliga skador vid behandling av en&lt;br&gt;sjukdom eller skada som obehandlad är av övergående art eller i vart fall&lt;br&gt;inte kan leda till allvarligare besvär för patienten. Om en sådan behandling&lt;br&gt;leder till svår invaliditet eller dödsfall är den enligt utredningens förslag,&lt;br&gt;liksom hittills, att betrakta som en patientskada även om skadan var en&lt;br&gt;oundviklig komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd. Sådana ska-&lt;br&gt;dor kan exempelvis vara skador på grund av okända smittämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att beräkningen av patientskadeersättningens storlek&lt;br&gt;förenklas. De skador som är att betrakta som patientskador skall ersättas&lt;br&gt;enligt skadeståndslagens ersättningsregler. Från ersättningen skall avräk-&lt;br&gt;nas en självrisk på 5 procent av basbeloppet (för närvarande 1 760 kro-&lt;br&gt;nor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att garantera att patienterna erhåller ersättning enligt lagens&lt;br&gt;bestämmelser föreslår utredningen att en vårdgivare är skyldig att teckna&lt;br&gt;en försäkring som täcker ersättningsanspråk enligt lagen. Denna&lt;br&gt;försäkringsskyldighet gäller inte staten och landstingen. Enligt utredning-&lt;br&gt;ens uppfattning har staten och landstingen ekonomiska förutsättningar att&lt;br&gt;täcka ersättningsanspråk utan en försäkring. Landstingsförbundet har till-&lt;br&gt;sammans med landstingen i april 1994 träffat ett principbeslut om att&lt;br&gt;starta ett ömsesidigt försäkringsbolag som skall överta åtagandena från det&lt;br&gt;nuvarande konsortiet för patientförsäkring. De offentliga vårdgivarna&lt;br&gt;kommer således även fortsättningsvis täcka skador som uppkommer inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården genom en försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att ersättningen enligt lagen skall utges av för-&lt;br&gt;säkringsgivaren eller i de fall staten eller landstingen är ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också att den som utgett patientskadeersättning&lt;br&gt;skall kunna inträda i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda de patienter som skadas i samband med hälso- och&lt;br&gt;sjukvård hos vårdgivare som underlåtit att teckna försäkring föreslår&lt;br&gt;utredningen att de försäkringsgivare som tecknar försäkring samt staten&lt;br&gt;och landstingen solidariskt skall ansvara för sådana skador. För att bland&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat administrera detta skall försäkringsgivarna, staten och landstingen&lt;br&gt;tillsammans vara skyldiga att bilda en patientförsäkringsförening. Före-&lt;br&gt;ningen har möjlighet att kräva tillbaka utgiven patientskadeersättning av&lt;br&gt;en oförsäkrad vårdgivare samt även ta ut en särskild patientförsäkrings-&lt;br&gt;avgift för den tid vårdgivaren underlåtit att teckna försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att patientförsäkringsföreningen och de i föreningen&lt;br&gt;ingående medlemmarna tillsammans upprätthåller och bekostar en särskild&lt;br&gt;patientskadenämnd med samma uppgifter som den nuvarande frivilliga&lt;br&gt;nämnden. Nämnden skall yttra sig över de ersättningsfall som skadelidan-&lt;br&gt;de, vårdgivare eller försäkringsgivare underställer den. Nämndens yttran-&lt;br&gt;de är en rekommendation till den som är skyldig utge ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha ersättning enligt lagen skall anmäla skadan till vårdgiva-&lt;br&gt;ren eller försäkringsgivaren inom tre år från det han eller hon fick eller&lt;br&gt;borde fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande. En anmälan&lt;br&gt;skall dock alltid lämnas inom tio år från den tidpunkt skadan orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan enligt patientskadelagen kan föras vid allmän domstol sedan en&lt;br&gt;fordran på ersättning prövats enligt lagens bestämmelser. En sådan talan&lt;br&gt;måste föras inom sex månader från det att den som vill ha ersättning fått&lt;br&gt;försäkringsgivarens eller vårdgivarens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;br&gt;Detta innebär att det nuvarande skiljeförfarandet ersätts av domstolspröv-&lt;br&gt;ning som den formella formen för överprövning av ett skadereglerings-&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Patientförsäkringsutredningens författningsförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:187&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till patientskadelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ersättning enligt denna lag lämnas till patient för personskada som&lt;br&gt;uppkommer i samband med hälso- och sjukvård i Sverige (patientskada).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som patient anses även försöksperson som frivilligt deltar i medicinsk&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med patientskada avses skada som med övervägande sannolikhet är&lt;br&gt;orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd, och som enligt en&lt;br&gt;bedömning i efterhand kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt för-&lt;br&gt;farande vilket enligt den handlingsnorm som gäller för en erfaren specia-&lt;br&gt;list inom berört område skulle tillgodosett det faktiska vårdbehovet på ett&lt;br&gt;från medicinsk synpunkt mindre riskfyllt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fel hos eller felaktig hantering av sjukvårdsmaterial eller sjukvårds-&lt;br&gt;utrustning i samband med undersökning eller behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att faktiskt iakttagbara sjukdomstecken i samband med diagnostik&lt;br&gt;förbisetts eller tolkats på ett sätt som avviker från den handlingsnorm som&lt;br&gt;gäller för en erfaren specialist inom berört område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att smittämne överförts till en patient i samband med undersökning,&lt;br&gt;behandling eller annan dylik åtgärd och medfört infektion eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfall som har samband med undersökning, behandling eller&lt;br&gt;annan dylik åtgärd som vidtagits av vårdpersonal eller som inträffat under&lt;br&gt;sjuktransport eller i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler&lt;br&gt;eller utrustning eller till följd av fel på sjukvårdsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med patientskada avses inte skada som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. enligt 2 § 4 varit en oundviklig komplikation till en medicinskt moti-&lt;br&gt;verad åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller&lt;br&gt;behandling av sådan sjukdom eller skada som obehandlad är direkt&lt;br&gt;livshotande eller leder till svår invaliditet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i annat fall än som sägs i 2 § 2 eller 3 till övervägande del har sin&lt;br&gt;grund i patientens grundsjukdom eller därmed jämförbart tillstånd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. är orsakad av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Även om en skada är oundviklig enligt 2 § 1 eller 3 § 1 är den att anse&lt;br&gt;som patientskada om skadan lett till svår invaliditet eller dödsfall och den&lt;br&gt;med övervägande sannolikhet är orsakad av undersökning eller behand-&lt;br&gt;ling av en sådan sjukdom eller skada som, enligt en bedömning i efter-&lt;br&gt;hand, obehandlad är av övergående art eller i vart fall inte kan leda till&lt;br&gt;allvarligare besvär för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en skada är orsakad av läkemedel är den att anse som patient-&lt;br&gt;skada om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skadan är en följd av att läkemedlet inte använts enligt gällande anvis-&lt;br&gt;ningar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. läkemedlet är tillverkat eller importerat av vårdgivaren och skadan&lt;br&gt;med hänsyn till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som&lt;br&gt;behandlingen avsett och förutsättningarna i övrigt inte skäligen bör godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Patientskadeersättning bestäms enligt 5 kap 1 - 5 §§ och 6 kap 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207) med följande undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ersättning bestäms avräknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett belopp om en tjugondei av det basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller när ersättningen bestäms samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den ersättning för kostnader och inkomstförlust som den skadelidande&lt;br&gt;uppenbarligen har rätt till enligt annan lag eller på grund av annan försäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sveda och värk, lyte eller stadigvarande men eller olägen-&lt;br&gt;het i övrigt lämnas inte om ersättningskravet grundar sig på överlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen är för varje skadetillfälle begränsad till högst 1 000 gånger&lt;br&gt;det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;när ersättningen bestäms, dock för varje skadad person till högst 200&lt;br&gt;gånger det basbelopp som gäller när ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Lagen gäller inte skador som omfattas av atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(1968:145).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som utövar hälso- och sjukvårdsverksamhet (vårdgivare) skall ha&lt;br&gt;en försäkring som täcker ersättning för skador som omfattas av denna lag.&lt;br&gt;Staten och landstingen omfattas inte av denna försäkringsskyldighet. Vad&lt;br&gt;som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår&lt;br&gt;i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ersättningen utges av försäkringsgivaren eller i de fall staten eller&lt;br&gt;landstingen är ersättningsskyldiga av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera försäkringsgivare, staten eller landstingen är ansvariga för sam-&lt;br&gt;ma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utgett ersättning för patientskada enligt denna lag inträder intill&lt;br&gt;det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utgett skadestånd i anledning av skada som avses i denna&lt;br&gt;lag inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till patient-&lt;br&gt;skadeersättning. Detta gäller dock inte i den mån patientskadeersättning&lt;br&gt;skulle ha kunnat krävas åter av den skadeståndsskyldige enligt tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § De försäkringsgivare som meddelar en patientskadeförsäkring samt&lt;br&gt;staten och landstingen skall ingå i en patientförsäkringsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer stadgar&lt;br&gt;för föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § De i patientförsäkringsföreningen ingående försäkringsgivarna samt&lt;br&gt;staten och landstingen ansvarar solidariskt för en uppkommen patientska-&lt;br&gt;da som orsakats av en vårdgivare som saknar föreskriven försäkring en-&lt;br&gt;ligt denna lag. 1 sådana fall företräds försäkringsgivarna, staten och lands-&lt;br&gt;tingen av föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsföreningen har rätt att kräva tillbaka sålunda utgiven&lt;br&gt;patientskadeersättning av den vårdgivare som saknar föreskriven försäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsföreningen har även rätt till gottgörelse (patientförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift) av försäkringspliktig vårdgivare för den tid denne underlåtit&lt;br&gt;att fullgöra sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften får med högst etthundra procent överstiga den högsta&lt;br&gt;försäkringspremie som vårdgivare i motsvarande kategori betalar, dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägst femton procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring som gäller när avgiften bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om preskription av patientförsäkringsavgift äger 11 § motsvaran-&lt;br&gt;de tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall anmäla skadan till&lt;br&gt;vårdgivaren eller försäkringsgivaren inom tre år från det att han eller hon&lt;br&gt;fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan måste dock lämnas inom tio år efter den tidpunkt då skadan&lt;br&gt;orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte anmäler skadan i tid har inte rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § De i patientförsäkringsföreningen ingående försäkringsgivarna, sta-&lt;br&gt;ten, landstingen och föreningen skall tillsammans upprätthålla och bekosta&lt;br&gt;en patientskadenämnd, vars arbetsordning skall godkännas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden yttrar sig över de ersättningsfall som skadelidande, vårdgivare&lt;br&gt;eller försäkringsgivare underställer den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill inhämta yttrande från patientskadenämnden skall under-&lt;br&gt;ställa nämnden ärendet inom sex månader efter det han eller hon fått del&lt;br&gt;av försäkringsgivarens eller vårdgivarens ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Talan om ersättning enligt denna lag kan, sedan fordran på ersättning&lt;br&gt;prövats enligt bestämmelserna i lagen, även föras vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan talan måste väckas inom sex månader efter det att den som vill ha&lt;br&gt;ersättning enligt denna lag fått del av försäkringsgivarens eller vårdgiva-&lt;br&gt;rens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen gäller inte skador som orsakats före lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna:&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av totalt 61 remissinstanser har 50 avgett yttrande över betänkandet&lt;br&gt;Patientskadelag (SOU 1994:75) nämligen följande instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen, Justitiekanslem, Svea hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Läkemedelsverket, Rättsmedicinalverket, Hälso- och sjukvårdens ansvars-&lt;br&gt;nämnd, Smittskyddsinstitutet, Statens beredning för utvärdering av&lt;br&gt;medicinsk metodik, Finansinspektionen, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala univer-&lt;br&gt;sitet, Konkurrensverket, Trafikskadenämnden, Patientskadenämnden,&lt;br&gt;Läkemedelsförsäkringsföreningen, Apoteksbolaget, SPRI, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Kommunförbundet, SACO, LO, Sveriges Läkarförbund,&lt;br&gt;Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tjänstetandläkarförening, Sveriges&lt;br&gt;Psykologförbund, Svenska Läkaresällskapet, Landstinget i Stockholms&lt;br&gt;län, Landstinget i Norrbottens län, Landstinget i Södermanlands län,&lt;br&gt;Landstinget i Blekinge län, Förtroendenämnden i Stockholm, Förtroende-&lt;br&gt;nämnden i Göteborg, Göteborgs kommun, Helsingborgs kommun, Ale&lt;br&gt;kommun, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Försäkringsjuridiska föreningen, Utländska försäk-&lt;br&gt;ringsbolags förening, Svenska Aktuarieföreningen, Handikappförbundens&lt;br&gt;samarbetsorgan, Sveriges Allmänna Patientförening, Sveriges Pensionärs-&lt;br&gt;förbund, Pensionärernas riksorganisation, Praktikertjänst AB. Därutöver&lt;br&gt;har yttranden inkommit från två föreningar samt från enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 av remissinstanserna har avstått från att yttra sig nämligen följande&lt;br&gt;instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO, Sveriges Privattandläkarförening, Svenska Hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;tjänstemannaförbund (SHSTF), Legitimerade Sjukgymnasters Riksför-&lt;br&gt;bund, Landstinget i Malmöhus län, Bohuslandstinget, Landstinget i&lt;br&gt;Älvsborg, Malmö kommun, Västerås kommun, Sveriges försäkringsföre-&lt;br&gt;ning samt De handikappades riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Villkoren för den nuvarande försäkringen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkring vid behandlingsskada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbestämmelserfr.o.m. 91-07-01&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till patient, som skadas i direkt samband med hälso- och sjukvård, eller&lt;br&gt;till efterlevande till sådan patient lämnas ersättning för behandlingsskada&lt;br&gt;enligt följande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med patient jämställs frivillig försöksperson som deltar i av etisk&lt;br&gt;kommittén godkänd medicinsk forskningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med behandlingsskada förstås skada eller annan komplikation av kropps-&lt;br&gt;lig art som anges nedan i momenten 2.1 t.o.m. 2.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt&lt;br&gt;följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd och som utgör&lt;br&gt;en sådan komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd som kunnat&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som lett till svår invaliditet eller dödsfall och som med övervägande&lt;br&gt;sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning eller&lt;br&gt;behandling av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är av över-&lt;br&gt;gående art eller i vart fall inte kan leda till allvarligare besvär för&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som med övervägande sannolikhet uppkommit eller ej kunnat för-&lt;br&gt;hindras till följd av att med teknisk apparatur framtaga undersök-&lt;br&gt;ningsresultat varit oriktiga eller att faktiskt iakttagbara sjukdomssymptom&lt;br&gt;i samband med diagnostik inte tolkas på sätt som överensstämmer med&lt;br&gt;allmänt vedertagen medicinsk praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som orsakats av infektion på grund av att smittämne med över-&lt;br&gt;vägande sannolikhet överförts till patienten genom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdande åtgärd, dock ej om infektionen är en följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ingrepp eller annan åtgärd i tarmar, munhåla, luftvägar eller annat om-&lt;br&gt;råde som från bakteriologisk synpunkt anses vara orent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ingrepp i vävnad med påtagligt nedsatt vitalitet eller annan därmed&lt;br&gt;jämställbar sjuklig förändring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- behandling som medför förhöjd infektionsrisk såsom långvarig kateter-&lt;br&gt;behandling, dränage, extern fixation, sträckbehandling, transplantation,&lt;br&gt;nedsatt immunförsvar e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som med övervägande sannolikhet orsakats av olycksfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som har samband med undersökning, behandling eller annan åtgärd&lt;br&gt;som vidtagits av vårdpersonal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som inträffat under sjuktransport,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som inträffat i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler&lt;br&gt;eller utrustning eller till följd av fel hos sjukvårdsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med behandlingsskada avses dock ej sjukdom, skada eller annan kompli-&lt;br&gt;kation som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behand-&lt;br&gt;ling av sådan sjukdom eller skada som obehandlad är direkt livshotande&lt;br&gt;eller leder till svår invaliditet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i annat fall än som sägs i 2.3 till övervägande del har sin grund i eller orsa-&lt;br&gt;kats av sjukdom eller därmed jämförbart tillstånd hos patienten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsakats av läkemedel som omfattas av åtagande att utge ersättning för&lt;br&gt;läkemedelsskada (läkemedelsförsäkringen) och som med beaktande av de&lt;br&gt;anvisningar som gällt för läkemedlets användning ej kunnat undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behandlingsskada ersätts om den skadade till följd av skadan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- under längre tid än 30 dagar antingen sjukskrivits med minst halv&lt;br&gt;arbetsoförmåga eller tillfogats en motsvarande nedsättning av kropps-&lt;br&gt;funktionerna, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- orsakat förlängd sjukhusvistelse under mer än 10 dagar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillfogats lyte eller annat stadigvarande men som inte är utan betydelse,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket lämnas skälig ersättning för kostnader och&lt;br&gt;inkomstförlust i samband med behandling av behandlingsskada om&lt;br&gt;kostnaderna och inkomstförlusten sammanlagt överstiger 700 kronor efter&lt;br&gt;avräkning enligt 5.7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid behandlingsskada bestäms enligt 5 kap. 1-5 §§ skadestånds-&lt;br&gt;lagen (1972:207) i den mån ej annat föreskrivs här nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sveda och värk lämnas i form av ett engångsbelopp och&lt;br&gt;beräknas enligt normer som fastställs av den av Landstingsförbundet och&lt;br&gt;försäkringsgivaren utsedda samrådsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för lyte eller annat stadigvarande men lämnas när detta kan Prop. 1995/96:187&lt;br&gt;förutses bli bestående för framtiden. Ersättningen utges i form av antingen Bilaga 4&lt;br&gt;ett engångsbelopp eller ett årligen utgående belopp och beräknas enligt&lt;br&gt;normer som fastställs av den av Landstingsförbundet och försäkringsgiva-&lt;br&gt;ren utsedda samrådsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för olägenheter i övrigt, som anges i 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;punkt 3 skadeståndslagen, lämnas med belopp som beräknas på sätt som&lt;br&gt;anges nedan, om den skadade trots att han invalidiserats på grund av ska-&lt;br&gt;dan återgår i förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk&lt;br&gt;invaliditets-&lt;br&gt;grad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förhöjning av ersättningen för lyte eller annat&lt;br&gt;stadigvarande men&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst 10&lt;br&gt;procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst ett halvt ersättningsbelopp vid tillämplig in-&lt;br&gt;validitetsgrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst 20&lt;br&gt;procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst ett ersättningsbelopp vid tillämplig in-&lt;br&gt;validitetsgrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst 30&lt;br&gt;procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst ett och ett halvt ersättningsbelopp vid&lt;br&gt;tilllämplig invaliditetsgrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;över 30&lt;br&gt;procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högst ett och ett halvt ersättningsbelopp vid&lt;br&gt;invaliditetsgraden 30 procent.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sådana framtida kostnader till följd av behandlingsskada&lt;br&gt;som faktiskt kan beräknas eller kan förväntas uppkomma och som inte&lt;br&gt;ersätts enligt 5.3, lämnas i form av engångsbelopp eller livränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för framtida inkomstförlust lämnas om den skadade har&lt;br&gt;invalidiserats på grund av skadan och han därigenom fått sin förmåga att&lt;br&gt;skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete nedsatt. Ersättningen lämnas i&lt;br&gt;form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- livränta om ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadades för-&lt;br&gt;sörjning och särskilda skäl inte talar däremot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- engångsbelopp om den årliga inkomstförlusten kan antas komma att&lt;br&gt;understiga 10 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- livränta eller engångsbelopp i övriga fall enligt den skadades egen&lt;br&gt;begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livränta värdesäkras enligt lagen (1973:213) om ändring av ska-&lt;br&gt;deståndslivräntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning avräknas utöver förmån som avses i 5 kap.&lt;br&gt;3 § skadeståndslagen (1972:207)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättning som den skadelidande uppenbarligen har rätt till från trygg-&lt;br&gt;hetsförsäkring, läkemedelsförsäkring eller trafikförsäkring eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättning från annan försäkring (t.ex. sjuk-, pensions-, olycksfalls-,&lt;br&gt;eller avbrottsförsäkring), som avser ersättning för kostnader eller in-&lt;br&gt;komstförlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas inte för sådan merkostnad som beror på av staten,&lt;br&gt;landstingskommun eller kommun tillhandahållen förmån eller tjänst&lt;br&gt;debiteras med högre belopp på grund av att den skadelidande har rätt till&lt;br&gt;kostnadsersättning enligt dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för behandlingskostnad lämnas endast om den uppkommit i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För ersättning enligt detta åtagande äger medvållandereglema i 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207) motsvarande tillämpning. Dock lämnas inte&lt;br&gt;ersättning om den skadelidande själv eller i fall då skadan lett till döden&lt;br&gt;den avlidne vållat skadan uppsåtligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas ej om fordran avseende sveda och värk, lyte eller annat&lt;br&gt;stadigvarande men eller olägenheter i övrigt grundas på överlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva ersättning för behandlingsskada enligt detta åtagande&lt;br&gt;skall anmäla skadan till sjukvårdshuvudmannen eller försäkringsgivaren&lt;br&gt;inom tre år från det han fick kännedom om skadan men aldrig senare än&lt;br&gt;10 år från den tidpunkt då den åtgärd som orsakade skadan vidtogs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas ej vid atomskada enligt definitionen i 1 § atomansvarig-&lt;br&gt;hetslagen (1968:45), ej heller vid skada vars uppkomst eller omfattning&lt;br&gt;direkt eller indirekt står i samband med jordbävning, vulkaniskt utbrott,&lt;br&gt;invasion, krig eller i övrigt fiendes åtgärd, revolution, uppror eller åtgärd&lt;br&gt;av makthavare som lagstridigt tagit makten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för behandlingsskada utges av försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid dröjsmål från försäkringsgivarens sida utges ränta på skadeersättning&lt;br&gt;enligt räntelagen (1975:635). Dock gäller att dröjsmål föreligger först 60&lt;br&gt;dagar räknat från den tidpunkt försäkringsgivaren har sådant utrednings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlag som skäligen krävs för att fastställa att behandlingsskada förelig-&lt;br&gt;ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsgivaren utgivit ersättning för behandlingsskada inträder&lt;br&gt;denne i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivaren är inte ansvarig för förlust som kan uppstå om skade-&lt;br&gt;utredning eller utbetalning av ersättning fördröjs på grund av krig, krigs-&lt;br&gt;liknande händelser, inbördeskrig, revolution eller uppror eller på grund av&lt;br&gt;myndighets åtgärd, strejk, lockout, blockad eller liknande händelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;H§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta åtagande är för varje skadehändelse begränsat till ett belopp om&lt;br&gt;sammanlagt högst 25 miljoner kronor, dock högst 5 miljoner kronor för&lt;br&gt;varje skadad person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Principiella eller tvistiga skadeersättningsfall skall om skadelidande,&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman eller försäkringsgivare så begär underställas en sär-&lt;br&gt;skilt tillsatt nämnd - Patientskadenämnden - för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande får inte begära utlåtande av nämnden senare än ett år&lt;br&gt;från det han fick del av försäkringsgivarens slutliga besked och uppgift&lt;br&gt;om vad han skall iakttaga om han inte godtar detta besked.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Patientskadenämnden består av ordförande och fem andra ledamöter.&lt;br&gt;Regeringen utser ordföranden samt tre andra ledamöter, av vilka två före-&lt;br&gt;träder patientintressen och en medicinsk sakkunskap, jämte ersättare för&lt;br&gt;dessa. Sjukvårdshuvudmännen utser två ledamöter jämte ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsordning för Patientskadenämnden fastställs av Landstingsförbun-&lt;br&gt;det efter samråd med försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvist mellan försäkringsgivaren och skadelidande avgörs av skiljemän&lt;br&gt;enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Om någon av de av parterna utsed-&lt;br&gt;da skiljemännen så begär utses den tredje skiljemannen av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skiljeman så begär skall skiljemännen till sig kalla en i medicin-&lt;br&gt;ska frågor sakkunnig och bereda denne tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljemannaförhandlingama skall om inte särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;grundas på skriftlig dokumentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadelidande haft skälig anledning att få tvisten prövad svarar&lt;br&gt;försäkringsgivaren för ersättningen till skiljemännen och till sakkunnig&lt;br&gt;som kallats enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgörande av skiljemän enligt § 14 får påkallas endast om Patientskade-&lt;br&gt;nämnden dessförinnan har avgett utlåtande i ersättningsärendet enligt&lt;br&gt;§ 12. önskar någondera parten åberopa nya omständigheter eller ny utred-&lt;br&gt;ning som inte prövats av försäkringsgivaren eller Patientskadenämnden&lt;br&gt;skall ärendet remitteras till Patientskadenämnden för förnyat yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande får inte påkalla avgörande av skiljemän senare än sex&lt;br&gt;månader från det han fick del av försäkringsgivarens slutliga besked med&lt;br&gt;anledning av Patientskadenämndens utlåtande och uppgift om vad han&lt;br&gt;skall iakttaga om han inte godtar detta besked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Internationella förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Sverige år 1975 införde en särskild försäkring för att skydda patienter&lt;br&gt;för skador i samband med behandling inom hälso- och sjukvården var&lt;br&gt;Sverige det första landet i världen som ersatte patienterna för sådana&lt;br&gt;skador genom en så omfattande försäkring. I något enstaka land (Nya&lt;br&gt;Zeeland) hade man valt att låta bland annat ersättning för patientskador&lt;br&gt;ingå i det nationella socialförsäkringssystemet. Denna lösning visade sig&lt;br&gt;dock mycket kostsam. Härutöver finns det i dag några exempel på att vissa&lt;br&gt;behandlingsskador inom hälso- och sjukvården ersätts genom särskilda&lt;br&gt;försäkringar (vissa delstater i USA). Dessa fall har dock utgjort enstaka&lt;br&gt;undantag. I de flesta länder har inte ersättning till patienter för skador i&lt;br&gt;samband med hälso- och sjukvård ersatts genom en patientförsäkring av&lt;br&gt;vår typ. I stället har ersättningen endast kunnat erhållas genom en&lt;br&gt;skadeståndsrättslig talan mot den som vållat skadan eller vårdgivaren eller&lt;br&gt;i vissa fall genom särskilda ansvarsförsäkringar. Kommittén om ideell&lt;br&gt;skada har i sitt slutbetänkande (SOU 1995:33) en utförlig beskrivning av&lt;br&gt;de europeiska ländernas skadeståndsrättsliga reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU finns ingen gemensam lagstiftning som reglerar ffågan om&lt;br&gt;ersättning till patienter för skador inom hälso- och sjukvården. Inom i vart&lt;br&gt;fall fyra områden har eller föreslår EU däremot regler som kan ha särskild&lt;br&gt;betydelse för en framtida reglering av den svenska patientförsäkringen.&lt;br&gt;Det gäller produktansvar, ansvar för skador som uppkommer då tjänster&lt;br&gt;utförs, konkurrensförhållanden inom försäkringsbranschen samt offentlig&lt;br&gt;upphandling av tjänster, särskilt försäkringstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUs ministerråd har antagit ett direktiv om produktansvar (85/374/EEG).&lt;br&gt;Detta direktiv föreskriver strikt ansvar för skador som orsakats av defekta&lt;br&gt;produkter. Ansvaret omfattar dels personskador och dels skador på egen-&lt;br&gt;dom avsedd för privat bruk och som huvudsakligen används för detta&lt;br&gt;ändamål. Skadeståndsansvarig är i första hand den som har tillverkat&lt;br&gt;produkten eller importerat den till EU. Avvikelser från direktivet är inte&lt;br&gt;tillåtet i större utsträckning än vad direktivet medger. I direktivet undantas&lt;br&gt;utvecklingsskador dvs. skador som beror på defekter hos produkten som&lt;br&gt;vetenskapen inte kände till och som producenten därför inte kunde beakta&lt;br&gt;när produkten sattes i omlopp. Det finns dock enligt direktivet möjlighet&lt;br&gt;att även ta med ansvar för sådana skador i nationella regler. Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge har, liksom Sverige, infört en särskild lag om&lt;br&gt;produktansvar som överensstämmer med EG:s direktiv. I Danmark och&lt;br&gt;Sverige har man valt att undanta utvecklingsskador från det lagstadgade&lt;br&gt;produktansvaret medan Finland och Norge har tagit med utvecklings-&lt;br&gt;skador. Den svenska läkemedelsförsäkringen omfattar dock utvecklings-&lt;br&gt;skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU har Frankrike och Spanien ännu inte lagstiftat i dessa frågor.&lt;br&gt;Endast Luxemburg har en lagstiftning som inkluderar utvecklingsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen framlade i slutet av 1990 ett förslag till direktiv om&lt;br&gt;ansvar för skador som uppkommer då tjänster utförs (KOM(90)482 final -&lt;br&gt;SYN 308). Förslaget är ett komplement till direktivet om produktansvar.&lt;br&gt;Avsikten är att harmonisera och skärpa EU-ländemas regler om ansvar för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stort sett alla tjänster men avsikten är inte att institutionalisera en&lt;br&gt;obligatorisk ansvarsförsäkringsordning. Förslaget består i att införa ett&lt;br&gt;skärpt culpaansvar för den som utför tjänster. En tjänsteutövare skulle&lt;br&gt;således bli ansvarig för skada som vållats en person p.g.a. ett fel begånget&lt;br&gt;av tjänsteutövaren om denne inte kan bevisa att skadan inte berodde på&lt;br&gt;vårdslöshet från hans sida (presumtionsansvar). Om förslaget genomförs&lt;br&gt;skulle det kunna innebära att ersättningsansvaret för läkare m.fl. skall&lt;br&gt;utformas i enlighet med direktivet. Det bör i detta sammanhang framhållas&lt;br&gt;att förslaget innebär en skärpning av det skadeståndsrättsliga ansvaret för&lt;br&gt;fel begångna av tjänsteutövare och det är således en utveckling av det&lt;br&gt;skadeståndsrättsliga regelssystemet. Förslaget har i juli 1992 behandlats i&lt;br&gt;Europaparlamentet. På en direkt fråga från en ledamot i parlamentet har&lt;br&gt;EG-kommissionen svarat att eftersom Europaparlamentet kritiserat försla-&lt;br&gt;get såvitt avser hälso- och sjukvårdstjänster kommer kommissionen att&lt;br&gt;formellt undanta dess tjänster i ett kommande förslag till direktiv (92/C&lt;br&gt;317/71). Med hänsyn till de nu angivna uttalandena torde det för närvaran-&lt;br&gt;de inte vara aktuellt med något förslag inom EU om skadeståndsrättsligt&lt;br&gt;ansvar för skador begångna vid utförande av tjänster inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Norden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De övriga nordiska länderna utom Island har under senare år följt det&lt;br&gt;svenska exemplet. Man har således infört ersättningssystem för patient-&lt;br&gt;skador som bygger på de svenska erfarenheterna. Finland införde år 1987&lt;br&gt;en särskild patientskadelag med krav på obligatorisk patientförsäkring.&lt;br&gt;Ersättningsreglerna i den finska lagen motsvarar i huvudsak de svenska,&lt;br&gt;frivilliga villkoren. År 1992 införde också Danmark en lov om patient-&lt;br&gt;forsikring. Den gäller dock endast offentlig hälso- och sjukvård men lik-&lt;br&gt;nar också i många delar det svenska ersättningssystemet. I Norge gäller&lt;br&gt;sedan år 1988 en tillfällig ordning om patientskadeersättning genom ett&lt;br&gt;avtal mellan den norska regeringen och den offentliga hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den. Även denna patientersättning är frivillig och utgår i många stycken&lt;br&gt;från den svenska patientförsäkringen. I Norge lades i slutet av år 1992&lt;br&gt;fram en statlig utredning som förespråkar en särskild lag om ersättning vid&lt;br&gt;patientskador (NOU 1992:6). Detta förslag bereds för närvarande i norska&lt;br&gt;Justisdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel redovisas kortfattat hur patientskadeersättningen är utfor-&lt;br&gt;mad i de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Finland&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I maj 1987 infördes en lag om patientskador i Finland. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts har lagen stora likheter med den nuvarande svenska patientför-&lt;br&gt;säkringen. Ersättning ges enligt lagen för personskador som åsamkas en&lt;br&gt;patient i samband med hälso- och sjukvård. Lagen omfattar således både&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den offentliga och privata hälso- och sjukvården. Som privat hälso- och&lt;br&gt;sjukvård räknas verksamheter som drivs av offentligt godkänd personal&lt;br&gt;som läkare, tandläkare, tandtekniker, sjuksköterskor, fysioterapeuter,&lt;br&gt;massörer och optiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl till att man i Finland valde ett lagreglerat ersättnings-&lt;br&gt;system var att sjukvårdshuvudmännen i Finland inte utgör en lika enhetlig&lt;br&gt;grupp som i Sverige. I Finland upprätthålls den primära hälsovården av&lt;br&gt;kommuner eller små kommunförbund. Till dessa tillkommer över hundra&lt;br&gt;sjukhuskommuner av olika storlek. Den privata hälsovården med allt fler&lt;br&gt;privata läkarstationer och även privata sjukhus har varit ytterligare en&lt;br&gt;avtalspart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälso- och sjukvård avses enligt de finska förarbetena (RP nr&lt;br&gt;54/1986 s 11 sp 2) verksamhet som bedrivs av fackpersonal inom&lt;br&gt;hälsovården eller som bedrivs på hälsovårdsanstalter. Fackpersonal inom&lt;br&gt;hälsovården är personer, som bedriver sin verksamhet med stöd av&lt;br&gt;lagstadgad rätt. Med patient avses person som använder sig av hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdstjänster. Användning av tjänster skall tolkas extensivt. Tillräck-&lt;br&gt;ligt tecken på att tjänster börjat anlitas är exempelvis anmälan vid polikli-&lt;br&gt;nik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet skall ha försäkring för&lt;br&gt;ansvarighet som avses i lagen. Den som underlåter att ha försäkring är&lt;br&gt;skyldig att för tiden för underlåtelsen betala upp till tio gånger för-&lt;br&gt;säkringspremien. Försäkringen finansieras således genom premier. Dessa&lt;br&gt;beräknas för största delen av den offentliga sektorn enligt ett system som&lt;br&gt;liknar det svenska. De samlade utbetalningarna i följd av skador vållade&lt;br&gt;under ett år beräknas och fördelas under en tioårsperiod beroende på när&lt;br&gt;beloppen skall bli utbetalda. Premien krävs som ett kontantbelopp som&lt;br&gt;täcker årets utgifter. Dessutom krävs säkerhet för framtida utbetalningar.&lt;br&gt;Privata försäkringstagare betalar en årlig engångspremie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1990 betalades ut ca 24,1 miljoner finska mark. De samlade&lt;br&gt;ersättningsutbetalningama för skador inträffade under år 1990 beräknas&lt;br&gt;till ca 58 miljoner finska mark. Under perioden 1 maj 1987 - 30 april&lt;br&gt;1991 har anmälts 11.523 skadetillfällen. Av de 10.861 fall som blivit&lt;br&gt;färdigbehandlade till mitten av maj 1991 har 41 % erhållit ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsbolag som bedriver verksamhet med patientförsäkring&lt;br&gt;skall vara medlemmar av en patientförsäkringsförening som i huvudsak&lt;br&gt;fungerar på samma sätt som trafikförsäkringsföreningen i Finland och&lt;br&gt;Sverige. De finska patient- och trafikförsäkringsföreningama har dess-&lt;br&gt;utom gemensam personal. Försäkringen tecknas till förmån för tredje man&lt;br&gt;i princip på samma sätt som kollektiva försäkringar. Villkoren fastställs av&lt;br&gt;Social- och hälsovårdsministeriet. Patientförsäkringsföreningen värderar&lt;br&gt;och utbetalar ersättning för medlemsbolagens räkning. Föreningen ansva-&lt;br&gt;rar för skada som orsakats av någon som saknar försäkring. Dessutom&lt;br&gt;skall föreningen för medlemsbolagen direkt kunna bevilja stora centralt&lt;br&gt;organiserade försäkringar. Ett exempel på detta är den offentliga sektom&lt;br&gt;som tecknar försäkring direkt med föreningen medan fÖrsäkringsskyldiga&lt;br&gt;yrkesutövare eller arbetsgivare inom den privata sektom i huvudsak teck-&lt;br&gt;nar försäkringen med de enskilda försäkringsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Social- och hälsovårdsministeriet är knutet en patientskadenämnd&lt;br&gt;med i huvudsak samma funktioner som den svenska patientskadenämn-&lt;br&gt;den. Nämnden avger rekommendationer om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande kan få sin ersättningsrätt enligt den finska patient-&lt;br&gt;skadelagen prövad vid allmän domstol med underrätt som första instans.&lt;br&gt;Patientskadenämnden är i sådana fall en sakkunnig remissinstans som kan&lt;br&gt;lämna utlåtanden till den domstol som behandlar ett sådant ersättnings-&lt;br&gt;ärende. Att detta förfarande infördes motiverades med den skadelidandes&lt;br&gt;rättsskydd. Genom införandet av en särskild lagstiftning torde man näm-&lt;br&gt;ligen ha avsett att ta bort möjligheten att föra särskild talan enligt de vanli-&lt;br&gt;ga skadeståndsreglerna angående skador som ersätts enligt patientskadela-&lt;br&gt;gen. Detta anges inte uttryckligen i lagtext eller förarbeten. Däremot anges&lt;br&gt;i förarbetena att det är möjligt att fora skadeståndstalan i de fall lagen inte&lt;br&gt;är tillämplig exempelvis vad gäller ringa skador eller andra skador som&lt;br&gt;inte ersätts enligt den finska patientskadelagen. Genom processkonstruk-&lt;br&gt;tionen avsåg man också att trygga uppkomsten av rättspraxis också inom&lt;br&gt;denna sektor av skadeståndsrätten. I Patientskadenämndens uppgift ligger&lt;br&gt;att verka för enhetlig praxis i fråga om ersättning vid patientskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ersättning skall utgå skall någon av följande förutsättningar vara&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Skadan skall sannolikt ha orsakats patienten av undersökning, behand-&lt;br&gt;ling eller annan dylik åtgärd eller av att sådan försummats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skadan skall ha orsakats av smitta eller infektion, som sannolikt&lt;br&gt;uppkommit i samband med undersökning, behandling eller annan dylik&lt;br&gt;åtgärd som patienten varit föremål för, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skadan skall ha orsakats av olycksfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. i samband med undersökning, behandling eller arman dylik åtgärd som&lt;br&gt;patienten varit föremål för,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. under sjuktransport eller i samband med brand eller annan skada på&lt;br&gt;vårdlokaliteter eller vårdutrustning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. som en följd av fel i sjukvårdsutrustning eller sjukvårdsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den finska lagen räcker det med att skadan sannolikt orsakats&lt;br&gt;patienten av behandling etc. till skillnad från den svenska patientför-&lt;br&gt;säkringen där det krävs att skadan med övervägande sannolikhet orsakats&lt;br&gt;av behandlingen. Liksom i den svenska försäkringen krävs inte att något&lt;br&gt;vållande visas. Huruvida dessa olika uttryckssätt i realiteten innebär någon&lt;br&gt;skillnad i beviskrav är dock tveksamt. Enligt vissa forskare sträcker sig&lt;br&gt;den finska ersättningsskyldigheten dock längre än den svenska (se von&lt;br&gt;Eyben, Patientforsikring s 45. Jmfr även svenska patientskadenämndens&lt;br&gt;avgörande 240/89 samt SD 55/84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från den svenska forsäkringen omfattar den finska&lt;br&gt;lagstiftningen inte endast fysiska skador utan även psykiska skador. Detta&lt;br&gt;har motiverats med att det inte var rimligt att hänvisa främst patienter på&lt;br&gt;mentalsjukhus, som redan är en utsatt patientgrupp, att söka ersättning för&lt;br&gt;patientskador av psykisk art enligt skadeståndslagens strängare och be-&lt;br&gt;svärligare ersättningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rätt till ersättning enligt 1 och 2 ovan (egentliga behandlingskador)&lt;br&gt;undantas skador som uppkommit som följd av en från medicinsk synpunkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverad åtgärd som inte hade kunnat undvikas genom annat för behand-&lt;br&gt;lingen av patienten lika effektivt förfarande. Detta undantag torde ligga&lt;br&gt;nära de svenska reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador till följd av undersökning som gjorts för att diagnostisera sjuk-&lt;br&gt;dom eller skada hos patient ersätts likväl som patientskada, om följden av&lt;br&gt;undersökningen är oskälig med hänsyn till arten och svårighetsgraden av&lt;br&gt;den skada eller sjukdom som diagnostiseras samt med hänsyn till patien-&lt;br&gt;tens hälsotillstånd i övrigt. Det är oklart om det vid tillämpningen av den&lt;br&gt;finska lagen i övrigt skall användas något facitresonemang vid be-&lt;br&gt;dömandet av behandlingstekniken (se von Eyben a.a.s 45 och NOU&lt;br&gt;1992:6 s 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även felordination anses som patientskada enligt den finska lagen. Däre-&lt;br&gt;mot täcks inte läkemedelsskador av lagen utan det sker genom en särskild&lt;br&gt;frivillig läkemedelsförsäkring från 1984. Den motsvarar i huvudsak den&lt;br&gt;svenska läkemedelsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning fastställs enligt de allmänna reglerna i den finska skadestånds-&lt;br&gt;lagen. Både ekonomiska och icke-ekonomiska skador ersätts i huvudsak&lt;br&gt;på samma sätt som det svenska systemet. Vid bestämmande av ersättning-&lt;br&gt;en används de belopp som den finska trafikskadenämnden fastställt. Icke-&lt;br&gt;ekonomiska skador ersätts med standardiserade belopp. Patienskade-&lt;br&gt;nämnden har i princip godtagit de belopp som den finska trafikskade-&lt;br&gt;nämnden fastställt för personskador. Ringa skador ersättes inte. Enligt för-&lt;br&gt;arbetena skall man vid en bedömning av vad som är ringa skada både ta&lt;br&gt;hänsyn till skadans svårighetsgrad och den ekonomiska förlusten. Skador&lt;br&gt;som medför betydligt varaktigt men skall aldrig betraktas som ringa.&lt;br&gt;Något fast belopp för vad som anses som ringa skada har inte angetts. I&lt;br&gt;stället har man i förarbetena angett olika kriterier. Att en sjukdom förblir&lt;br&gt;obehandlad på grund av bristande resurser och därigenom medför&lt;br&gt;försämrat hälsotillstånd eller skada anses enligt förarbetena inte som&lt;br&gt;patientskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har patienten uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bidragit till skadans&lt;br&gt;uppkomst skall ersättning utges enbart för den del övriga omständigheter&lt;br&gt;medverkat till skadans uppkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande har rätt till ersättning oberoende av om han fått&lt;br&gt;ersättning på annan grund. Om han fått ersättning med stöd av annan lag&lt;br&gt;avdras dock det erlagda beloppet från patientskadeersättningen. Detta&lt;br&gt;gäller exempelvis ersättning enligt den finska sjukförsäkringslagstift-&lt;br&gt;ningen. Likaså övergår rätten till ersättning enligt annan lag till den som&lt;br&gt;har utgett ersättning enligt patientförsäkringslagen upptill utbetalt belopp.&lt;br&gt;Om den skadelidande har rätt till skadestånd av den som orsakat skadan&lt;br&gt;övergår rätten till den som enligt lagen har utgett ersättning under förut-&lt;br&gt;sättning att skadan vållats uppsåtligen eller genom grovt vållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ersättning skall anmälas till föreningen inom tre år från det den&lt;br&gt;skadelidande fick kännedom om skadan och senast 20 år efter den händel-&lt;br&gt;se som föranlett skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Danmark&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1992 infördes en särskild lag om patientförsäkring (lov om&lt;br&gt;patientforsikring) i Danmark. Lagen täcker vissa patientskador som&lt;br&gt;orsakats vid undersökning, behandling eller liknande efter lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande. Lagen omfattar patienter på offentliga sjukhus och sjukhus som&lt;br&gt;det offentliga har driftsöverenskommelse med. Lagen gäller inte den&lt;br&gt;privata sjukvården. Enligt lagens förarbeten omfattas dock även privata&lt;br&gt;sjukhus som det offentliga inte har driftöverenskommelse med under&lt;br&gt;förutsättning att minst hälften av driftutgiftema som rör patientbehandling&lt;br&gt;betalas av staten eller sjukhuskommunema. Lagen gäller inte offentliga&lt;br&gt;hälsotjänster utanför institutionerna såsom inom hemsjukvård och&lt;br&gt;skolhälsovård. En förutsättning är också att sjukhuset fmns i Danmark.&lt;br&gt;Lagen gäller inte på Färöarna och på Grönland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med patient avses enligt förarbetena envar som vänder sig till eller blir&lt;br&gt;förd till en av lagen omfattad behandlingsplats för att bli behandlad etc.&lt;br&gt;Med patient avses även försökspersoner och donatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är ansvarig för driften av sjukhus är skyldig att ha en försäkring&lt;br&gt;som täcker ansvarigheten enligt lagen. Denna försäkringsskyldighet gäller&lt;br&gt;inte stat och kommun. Dessa kan därför välja mellan att vara självförsäk-&lt;br&gt;rade dvs. att avstå från försäkring trots ersättningsskyldigheten eller att&lt;br&gt;frivilligt teckna försäkring som ansluter till lagen. Staten har valt att inte&lt;br&gt;vara försäkrad medan Köpenhamns och Fredriksbergs kommuner har&lt;br&gt;tecknat försäkring. Samtliga amtskommuner utom en har också tecknat&lt;br&gt;försäkring. Den som inte tecknar försäkring trots skyldighet därtill kan&lt;br&gt;dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska försäkringen finansieras genom premier. De kommuner som&lt;br&gt;på frivillig grund tecknat försäkring behöver dock inte följa de för&lt;br&gt;försäkringspliktiga obligatoriska reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de driftsansvariga som är skyldiga att teckna försäkring gäller&lt;br&gt;ersättningsansvaret obegränsat. I lagen är därför infört regler om&lt;br&gt;täckningssummor dvs. särskilda minimibelopp för försäkringsbolagens&lt;br&gt;ansvar för de driftsansvarigas ersättningsskyldighet för skador som inträf-&lt;br&gt;far under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för utbetalningar är beräknade till cirka 75 miljoner danska&lt;br&gt;kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare omfattades de flesta kommunala sjukhus i Danmark av en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring. Till denna anmäldes årligen cirka 200 ersättningskrav&lt;br&gt;från de kommunala sjukhusen och cirka 25 krav från de sjukhus som inte&lt;br&gt;tecknade försäkringen, främst Köpenhamns och Fredriksbergs kommuner&lt;br&gt;samt Rigshospitalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsbolag som tecknar patientförsäkringen skall vara godkän-&lt;br&gt;da av Sundhedsministeren. Bolagen skall bilda en patienforsäkringsföre-&lt;br&gt;ning (patientforsikringsforening) som skall administrera och utbetala er-&lt;br&gt;sättning enligt lagen. Om en vårdansvarig inte har försäkring skall&lt;br&gt;försäkringbolagen solidariskt betala den skadeersättning som den ansva-&lt;br&gt;rige blir skyldig att utge. Även krav mot stat och kommun skall handläg-&lt;br&gt;gas av föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbeslut kan överklagas till en patientskadenämnd (patientska-&lt;br&gt;deankenaevn) som tillsätts av Sundhedsministeren. Denna nämnd har lik-&lt;br&gt;nande funktioner som den svenska patientskadenämnden. Dess beslut är&lt;br&gt;dock ett bindande administrativt avgörande och nämnden anses som en del&lt;br&gt;av den offentliga förvaltningen. Nämndens beslut om ersättning kan över-&lt;br&gt;klagas till landsretten (motsvarande svensk hovrätt) som kan göra en all-&lt;br&gt;sidig omprövning av nämndens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår om skadan med övervägande sannolikhet orsakats på ett&lt;br&gt;av följande sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att en erfaren specialist på området på i övrigt lika&lt;br&gt;förhållanden skulle handlat annorlunda vid undersökning, behandling eller&lt;br&gt;liknande varvid skadan kunnat undvikas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om skadan kan skyllas på fel eller brist på teknisk apparatur, redskap&lt;br&gt;eller andra föremål som används vid eller i samband med behandling etc.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om skadan med utgångspunkt i en efterföljande värdering kunde ha&lt;br&gt;undgåtts med hjälp av en tillgänglig behandlingsmetod eller teknik som ur&lt;br&gt;medicinsk synpunkt hade varit lika effektiv vid behandling av patientens&lt;br&gt;sjukdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det i samband med behandling etc inträder en skada i form av&lt;br&gt;infektion eller andra komplikationer som är mer omfattande än vad pa-&lt;br&gt;tienten rimligen bör tåla. Härvid skall hänsyn tas till dels skadans svårig-&lt;br&gt;hetsgrad, dels patientens sjukdom och hälsotillstånd i övrigt samt till hur&lt;br&gt;ovanlig skadan är och möjligheterna i övrigt att ta i beaktande risken för&lt;br&gt;att skadan skall uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast skador av fysisk natur ersättes enligt lagen. Psykiska skador som&lt;br&gt;inte står i förbindelse med en kroppslig skada ersätts således inte. Något&lt;br&gt;vållande behöver inte visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagen fmns flera undantag från rätten till ersättning. Skador som är en&lt;br&gt;följd av felaktig diagnos ersätts bara enligt punkterna 1 och 2 ovan. Vid&lt;br&gt;olyckstillfällen som inte omfattas av 2 ovan, dvs. olyckor som inte orsa-&lt;br&gt;kats av rent tekniska felaktigheter, ges ersättning endast om olyckan in-&lt;br&gt;träffat innanför sjukhusområdet och sjukhuset kan antas ha ett ersättnings-&lt;br&gt;ansvar enligt vanliga skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller försökspersoner och donatorer ersätts alla skador, för försöks-&lt;br&gt;personer även psykiska skador, som kan vara orsakade av försök eller&lt;br&gt;donation med mindre det är övervägande sannolikt att skadan har en&lt;br&gt;annan orsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador som är orsakade av läkemedel som används vid behandling etc.&lt;br&gt;ersätts inte enligt lagen. Däremot täcker lagen felordination. Skador av&lt;br&gt;läkemedel omfattas istället i huvudsak av den danska lagen om produkt-&lt;br&gt;ansvar. Denna lag tillkom för att uppfylla ett EG-direktiv från 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret enligt den danska produktansvarslagen är emellertid beroende&lt;br&gt;av ett par betingelser. För det första skall produkten vara defekt. Det&lt;br&gt;betyder att produkten inte erbjuder den säkerhet man med rätta kan&lt;br&gt;förvänta. Dessutom skall den skadelidande visa att det finns ett orsaksam-&lt;br&gt;manhang mellan defekten och skadan. Dessa omständigheter gör att lagen&lt;br&gt;ofta inte kommer att omfatta läkemedelsskador eftersom de flesta skador&lt;br&gt;av läkemedel är systemskador, dvs skador som orsakas av kända men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oundvikliga skadebringande egenskaper hos produkten, hos läkemedel&lt;br&gt;främst biverkningar. En risk för biverkningar medför inte att läkemedlet&lt;br&gt;anses defekt om kravet på information om denna risk är uppfyllt. Detta&lt;br&gt;medför att den danska produktansvarslagen inte ger ett fullständigt skydd&lt;br&gt;mot läkemedelsskador. Den danska läkemedelsbranschen förklarade sig&lt;br&gt;redan 1983 villig att teckna en frivillig läkemedelsförsäkring under vissa&lt;br&gt;förutsättningar. Något sådant försäkringsystem har dock ännu inte genom-&lt;br&gt;förts (jmfr närmare härom von Eyben a.a. s 37 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen utges enligt reglerna i den danska skadeståndslagen (lov om&lt;br&gt;erstatningsansvar). Således ersätts förlust av arbetsinkomst, sveda och&lt;br&gt;värk, varaktigt men, förlust av framtida inkomst, förlust av försörjare samt&lt;br&gt;begravningskostnader dvs. såväl ekonomisk (ökonomisk tab) som icke&lt;br&gt;ekonomisk skada (godtgörelse). Ersättningen är begränsad till skador över&lt;br&gt;20.000 danska kronor. Syftet med denna begränsning är att rikta&lt;br&gt;ersättningen mot allvarliga och varaktiga skador. Beloppet är en form av&lt;br&gt;franchise dvs. om skadan överstiger 20.000 danska kronor ersätts skadan&lt;br&gt;till fullo. Den kan sättas ned eller falla bort om patienten uppsåtligt eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skadelidande har rätt till ersättning eller erhållit ersättning enligt&lt;br&gt;patientförsäkringslagen kan han inte resa ersättningskrav mot någon&lt;br&gt;ansvarig enligt skadeståndsrättsliga regler. Vill han få sin sak prövad är&lt;br&gt;han skyldig att anmäla skadan enligt patientförsäkringslagen. Han kan&lt;br&gt;således inte välja mellan att anmäla skadan enligt denna lag och väcka&lt;br&gt;talan enligt de skadeståndsrättsliga reglerna. Från denna bestämmelse&lt;br&gt;fmns ett undantag. Vid produktskador kan talan även väckas enligt pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen. Skador som faller utanför produktansvarslagen och&lt;br&gt;patientförsäkringen kan prövas enligt skadeståndsrättsliga regler. Det&lt;br&gt;gäller skador vållade av privatpraktiserande läkare m.fl., psykiska skador&lt;br&gt;samt läkemedelsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolag eller självfÖrsäkrad myndighet (stat eller kommun) som&lt;br&gt;betalat ersättning till skadelidande har regressrätt mot skadevållande&lt;br&gt;endast om denne omfattas av 1 § 1 st. i den danska lagen om patientför-&lt;br&gt;säkring eller är anställd vid sjukhus och skadan vållats uppsåtligt. Däremot&lt;br&gt;kan regresskrav riktas mot icke sjukhusanställda p.g.a. defekta sjukhus-&lt;br&gt;apparater t.ex. producenter och mellanhänder. Bestämmelsen har blivit&lt;br&gt;något otydlig eftersom den ursprungligen var avsedd att användas inom&lt;br&gt;såväl den offentliga som den privata sjukvården och därefter inte blivit&lt;br&gt;avpassad efter begränsningen av tillämpningsområdet (se von Eyben a.a.&lt;br&gt;s 257f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ersättning skall anmälas till patientforsikringsforeningen senast&lt;br&gt;5 år efter att den skadelidande har fått eller borde ha fått kännedom om&lt;br&gt;skadan. Under alla förhållanden inträder preskription av kraven senast&lt;br&gt;10 år efter den dag då skadan förorsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att det i Sverige infördes en patientförsäkring började man&lt;br&gt;i Norge diskutera att införa ett liknande system. År 1977 framlade Norske&lt;br&gt;Kommuners SentralfÖrbund tillsammans med vissa försäkringsbolag ett&lt;br&gt;förslag till försäkring. Detta förslag genomfördes inte. År 1985 tog den&lt;br&gt;norska regeringen åter upp frågan och år 1987 lades fram ett förslag till&lt;br&gt;tillfälliga regler om patientskadersättning (regler for midlertidig ordning&lt;br&gt;med pasientskadeerstatning). Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1988.&lt;br&gt;Ursprungligen skulle den gälla i tre år men den har därefter förlängts ett år&lt;br&gt;i taget och gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norska Justisdepartementet tillsatte år 1987 en utredning (lovutvalg) som&lt;br&gt;bl.a. fick i uppgift att föreslå permanenta regler om objektivt ansvar för&lt;br&gt;patientskador. Utredningen har presenterat sitt förslag i betänkandet&lt;br&gt;Erstatning ved pasientskader (NOU 1992:6).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gällande norska regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den tillfälliga reglering som tillkom år 1988 bygger på en frivillig&lt;br&gt;överenskommelse mellan de norska sjukhusägama, representerade av den&lt;br&gt;norska staten, och de norska fylkeskommunema. Den norska patientskade-&lt;br&gt;ersättningen är således för närvarande inte reglerad i lag. Den är inte heller&lt;br&gt;finansierad genom en försäkring utan genom direkta bidrag från norska&lt;br&gt;kommuner och staten. Finansieringen har skett genom att kommunerna&lt;br&gt;skjutit till pengar i förhållande till respektive kommuns invånarantal. Sta-&lt;br&gt;tens tillskott har skett genom en beräkning på grundval av omfattningen&lt;br&gt;av den behandling som skett på statens sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De norska reglerna gäller patienter på offentliga somatiska sjukhus och&lt;br&gt;omfattar fysiska skador. Från och med den 1 juli 1992 gäller reglerna även&lt;br&gt;patienter på offentliga psykiatriska kliniker som erhåller fysiska skador.&lt;br&gt;Som offentliga sjukhus räknas även privatägda sjukhus som omfattas av&lt;br&gt;kommunernas hälsoplaner eller som får sin driftsbudget täckt över stats-&lt;br&gt;budgeten. Från samma tidpunkt omfattas även patienter som behandlas av&lt;br&gt;kommunalt anställda läkare &amp;quot;den kommunale legevakten&amp;quot; samt patienter&lt;br&gt;som behandlas av privatpraktiserande läkare som har avtal med kommu-&lt;br&gt;nerna. Som patienter räknas även försökspersoner och donatorer av blod,&lt;br&gt;vävnader och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ersättning lämnas till Norsk Pasientskadeerstatning som är en&lt;br&gt;egen enhet administrerad av norsk Kommunal Landspensjonskasse efter&lt;br&gt;avtal med sjukhusägama. En särskild patientskadenämnd (pasientskade-&lt;br&gt;nemnd), utsedd av Kungen, avgör kraven på ersättning efter att den utretts&lt;br&gt;av nämndens sekretariat i Norsk Kommunal Landspensjonskasse. Sekre-&lt;br&gt;tariatet kan även avgöra vissa ärendena efter delegation. Nämndens beslut&lt;br&gt;är bindande för sjukhusägama. Patienten kan begära att ersättningskraven&lt;br&gt;prövas enligt vanliga skadeståndsrättsliga ersättningsregler. I så fall faller&lt;br&gt;nämndens avgörande bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till år 1988 då den tillfälliga ordningen trädde i kraft var cirka 85 %&lt;br&gt;av de norska sjukhusen ansvarsförsäkrade på frivillig väg. Av statistiken&lt;br&gt;från försäkringsbolagen framgår att under åren 1983 till 1988 har skade-&lt;br&gt;anmälningar som medfört ersättning stigit från cirka 100 till drygt 200 om&lt;br&gt;året. Under åren 1983 till och med 1988 har försäkringsbolagen betalat ut&lt;br&gt;sammanlagt drygt 108 miljoner norska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av statistiken framgår vidare att från år 1988 då den tillfälliga ordningen&lt;br&gt;trädde i kraft fram till december 1990 har totalt till Norsk Pasientskade-&lt;br&gt;erstatning anmälts 1713 skadefall (245 fall år 1988, 661 fall år 1989 och&lt;br&gt;807 fall år 1990) varav cirka 1500 fall är avgjorda. Av dessa har patient-&lt;br&gt;skadenämnden behandlat 249 fall varav 69 avsett överklaganden av&lt;br&gt;sekretariatets beslut. Ar 1991 har anmälts 911 fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för den nuvarande ordningen beräknades för år 1988 till&lt;br&gt;37,5 miljoner norska kronor. Kostnaderna för de skador som anmäldes år&lt;br&gt;1988 och som därför skall hänföras till det året uppgick i december år&lt;br&gt;1991 till 70 miljoner norska kronor, varav 23 miljoner utbetalts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ersättning skall utgå krävs att det är fråga om en fysisk skada för-&lt;br&gt;orsakad av undersökning, diagnostik, behandling, vård eller informations-&lt;br&gt;brist. Ersättning ges också för skador som är en följd infektioner, tekniska&lt;br&gt;brister hos medicinsk utrustning eller olyckor av annat slag som sjukhuset&lt;br&gt;ansvarar för enligt vanliga ersättningsregler. En förutsättning för ersätt-&lt;br&gt;ning är vidare att skadan inte faller under någon av sju undantagsregler,&lt;br&gt;vilka i realiteten bestämmer skyddets omfattning. Något vållande behöver&lt;br&gt;inte visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning ges inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när skadan är en följd av ett känt och utifrån medicinska kunskaper&lt;br&gt;acceptabelt risktagande vid undersökning, diagnostik eller behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när skadan i väsentlig mån beror på patientens grundsjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när skadan är en följd av särskilda förhållanden hos patienten själv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. när skadan beror på behandling och det behandlingssätt som använts&lt;br&gt;utifrån en efterföljande värdering framstår som adekvat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. när skadan beror på diagnostik och den diagnos som blev ställd var&lt;br&gt;adekvat utifrån den kunskap man hade tillgänglig vid den aktuella tid-&lt;br&gt;punkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. när skadan beror på infektion i områden med särskilt hög bakteriekon-&lt;br&gt;centration eller hos patienter med nedsatt motståndskraft eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. när skadan är vållad av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsskador bedöms enligt den norska produktansvarslagen (lov&lt;br&gt;den 23 desember 1988 nr 104 om produktansvar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning ges enligt reglerna i den norska skadeståndslagen (lov 13. juni&lt;br&gt;1969 nr 26 om skadeerstatning). Förluster under 5.000 norska kronor&lt;br&gt;ersätts inte. Om förlusterna är större ersätts de dock fullt ut. Ersättning för&lt;br&gt;ideell skada (oppreisning) kan krävas upp till 20.000 norska kronor. Kra-&lt;br&gt;vet kan till skillnad från de vanliga skadeståndsreglerna riktas mot sjuk-&lt;br&gt;huset och inte endast mot den som orsakat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller skadelidandes medverkan och regressrätt gäller skadeerstat-&lt;br&gt;ningslovens regler. Av dem framgår bl.a. att skadevållanden endast kan bli&lt;br&gt;regresskyldig om han vållat skadan uppsåtligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast skador som är konstaterade efter den 1 januari 1988 omfattas av&lt;br&gt;reglerna. Det medför att även skador som vållats före detta datum men&lt;br&gt;som konstateras därefter omfattas av reglerna. Denna regel har tillkommit&lt;br&gt;eftersom den ansvarsförsäkring som tidigare fanns sades upp i och med att&lt;br&gt;den nya ordningen infördes. Frågor om preskription nämns inte i reglerna.&lt;br&gt;Det innebär att de allmänna reglerna om preskription träder in.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till norsk pasientskadelov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts tillsatte det norska justitiedepartementet år 1987 en&lt;br&gt;utredning med uppgift att föreslå permanenta regler om objektivt ansvar&lt;br&gt;för patientskador. Utredningen har i betänkandet NOU 1992:6 Erstatning&lt;br&gt;ved pasientskader lämnat ett förslag till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen skall gälla vid skador som orsakats på sjukhus&lt;br&gt;såväl inom den offentliga som den privata sjukvården, vid skador orsaka-&lt;br&gt;de av ett flertal uppräknade personalkategorier samt vid skador orsakade&lt;br&gt;under ambulansstransporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador som vållas inom den offentliga sektorn eller av personer anställda&lt;br&gt;där skall enligt förslaget täckas av ett särskilt organ, Norsk Pasientskade-&lt;br&gt;erstatning. Detta organ skall administrera och fatta beslut i ersättnings-&lt;br&gt;frågorna och svarar direkt mot den skadelidande. Dess beslut skall kunna&lt;br&gt;överklagas till en särskild nämnd, pasientskadenemnda. Krav på ersättning&lt;br&gt;för skador skall kunna prövas av allmän domstol efter det att saken be-&lt;br&gt;handlats enligt reglerna i pasientskadeloven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen inom den offentliga sektorn skall enligt förslaget finansieras&lt;br&gt;genom gemensamt tillskott från stat och kommuner. Utredningen har&lt;br&gt;beräknat att de ekonomiska konsekvenserna av lagförslaget blir en ökning&lt;br&gt;av de årliga utbetalningarna och avsättningarna från dagens nivå på cirka&lt;br&gt;55 miljoner norska kronor till upp emot 70 miljoner norska kronor 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador som vållas inom den privata sektorn skall täckas av en särskild&lt;br&gt;patientskadeförsäkring som all privatpraktiserande sjukvårdspersonal&lt;br&gt;(helsepersonell) är skyldig att teckna. Försäkringen skall tecknas hos&lt;br&gt;försäkringsbolag som är godkända av Kungen. Den försäkringsgivare som&lt;br&gt;skadevållaren har när skadan anmäls skall vara ansvarig enligt lagen. Om&lt;br&gt;skadevållaren saknar försäkring skall de godkända försäkringsbolagen&lt;br&gt;solidariskt svara för patientens förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att teckna försäkring&lt;br&gt;skall kunna straffas med böter eller fängelse i upp till tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att försäkringen inom den privata sektorn skall&lt;br&gt;finansieras genom premier som fastställs enligt vanliga försäkringsmässi-&lt;br&gt;ga principer i konkurrens mellan försäkringsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall ges för skador som är en följd av fel eller brist i samband&lt;br&gt;med undersökning, diagnosering, behandling, vård eller liknande även om&lt;br&gt;ingen kan lastas för felet. Vid bedömningen av om det föreligger fel eller&lt;br&gt;brist skall utgångspunkten vara den fackliga standard som patienten rimli-&lt;br&gt;gen kan förvänta. Något krav på att vållande skall visas finns inte. Ersätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning skall också ges för skador till följd av teknisk brist i apparater, red-&lt;br&gt;skap eller andra föremål som används vid undersökning etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall ersättning kunna ges även om det inte föreligger fel&lt;br&gt;eller brist om det inte är rimligt att patienten själv bär följden av utifrån&lt;br&gt;sitt tidigare tillstånd, sjukdomens art, behandlingens betydelse och risker,&lt;br&gt;och skadans art och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning föreslås kunna ges också för skador till följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. smitta eller infektion, när skadan inte huvudsakligen beror på patien-&lt;br&gt;tens grundsjukdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. vaccination, när skadan var oförutsägbar (upåregnelig).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadan inte täcks av de nu nämnda grunderna kan ersättning komma&lt;br&gt;att erhållas när det följer av allmänna skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador vållade av läkemedel eller under utprövning av läkemedel skall&lt;br&gt;omfattas av lagen endast i den utsträckning skadan inte faller under den&lt;br&gt;särskilda produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall utges enligt den norska skadeståndslagens regler och&lt;br&gt;krav skall enligt förslaget preskriberas enligt den norska preskriptions-&lt;br&gt;lagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till patientskadelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för patient till ersättning&lt;br&gt;för patientskada (patientskadeersättning) och om skyldighet för vårdgivare&lt;br&gt;att ha en försäkring som täcker ersättning för sådan skada (patientförsäk-&lt;br&gt;ring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med patient enligt denna lag jämställs den som frivilligt deltar som för-&lt;br&gt;söksperson i medicinsk forskning eller som donerar organ eller annat bio-&lt;br&gt;logiskt material för transplantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller endast patientskador som har uppkommit i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till patientskadeersättning får inskränkas endast på grund av om-&lt;br&gt;ständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt lagen&lt;br&gt;(1927:77) om försäkringsavtal kan medföra begränsning av försäkringsgi-&lt;br&gt;varens skyldighet att utge försäkringsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård: sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763), tandvårdslagen (1985:125) eller annan liknande&lt;br&gt;medicinsk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvårdspersonal: personal som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdgivare: fysisk eller juridisk person som bedriver hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientskada&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Med patientskada avses personskada som med övervägande sannolik-&lt;br&gt;het är orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att skadan kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt förfarande&lt;br&gt;som från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett&lt;br&gt;mindre riskfyllt sätt; bedömningen skall ske i efterhand och utgå från den&lt;br&gt;handlingsnorm som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren&lt;br&gt;yrkesutövare inom området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fel hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter eller&lt;br&gt;sjukvårdsutrustning i samband med undersökning, vård, behandling eller&lt;br&gt;liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att faktiskt iakttagbara tecken på sjukdom eller skada i samband med&lt;br&gt;diagnostik förbisetts eller tolkats på ett sätt som avviker från den hand-&lt;br&gt;lingsnorm som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkes-&lt;br&gt;utövare inom området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att smittämne överförts till en patient i samband med undersökning,&lt;br&gt;vård, behandling eller liknande åtgärd och medfört infektion som inte&lt;br&gt;skäligen kan godtas; bedömningen skall ske i efterhand varvid hänsyn&lt;br&gt;skall tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att&lt;br&gt;förutse infektionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknan-&lt;br&gt;de åtgärd eller som inträffat under sjuktransport eller i samband med&lt;br&gt;brand eller annan skada på vårdlokaler eller utrustning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att läkemedel av hälso- och sjukvårdspersonalen förordnats eller läm-&lt;br&gt;nats ut i strid med föreskrifter eller anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Som patientskada anses inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en skada som är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostise-&lt;br&gt;ring eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är&lt;br&gt;direkt livshotande eller leder till svår invaliditet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annan skada orsakad av läkemedel än som avses i 4 § 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hur patientskadeersättningen bestäms&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Patientskadeersättning bestäms enligt 5 kap. 1 - 5 §§ och 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207) med de begränsningar som anges i 7 och&lt;br&gt;8 §§ denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När patientskadeersättning bestäms avräknas ett belopp om en&lt;br&gt;tjugondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring som gäller när ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst&lt;br&gt;1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad person lämnas dock&lt;br&gt;för vaije skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försäkringsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Vårdgivare skall ha en försäkring som täcker ersättning för skador som&lt;br&gt;omfattas av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Patientskadeersättningen utges av försäkringsgivaren. Om flera&lt;br&gt;patientförsäkringar täcker samma skada, svarar försäkringsgivarna solida-&lt;br&gt;riskt för patientskadeersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Saknas patientförsäkring, svarar de försäkringsgivare som ingår i&lt;br&gt;patientförsäkringsföreningen enligt 12 § solidariskt för den patientskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha lämnats, om en patientförsäkring hade funnits.&lt;br&gt;Föreningen företräder i sådant fall försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållan-&lt;br&gt;det mellan beloppen av de premier för patientförsäkring som härrör från&lt;br&gt;verksamheten här i landet och som för var och en av dem belöper på när-&lt;br&gt;mast föregående kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsförening&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § De försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring skall ingå i en&lt;br&gt;patientförsäkringsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;stadgar för föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Patientförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse (patientförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift) av vårdgivare för den tid vårdgivaren saknat försäkring enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsavgift får för varje år som försäkring saknats tas ut&lt;br&gt;med femton procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring som gäller när avgiften bestäms. Om det belopp som motsvarar&lt;br&gt;två gånger den årliga försäkringspremie som gäller för vårdgivare i mot-&lt;br&gt;svarande kategori när avgiften bestäms är högre, får avgiften för varje år&lt;br&gt;istället tas ut med detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientskadenämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § De försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen skall&lt;br&gt;tillsammans upprätthålla och bekosta en patientskadenämnd. Nämndens&lt;br&gt;arbetsordning skall godkännas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall på begäran av skadelidande, annan ersättningsberättigad,&lt;br&gt;vårdgivare, försäkringsgivare eller domstol yttra sig över ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt denna lag får den&lt;br&gt;som drabbats av patientskada eller dennes efterlevande i stället kräva ska-&lt;br&gt;destånd enligt vad som gäller därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som har utgett skadestånd med anledning av skada som avses i&lt;br&gt;denna lag inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;patientskadeersättning. Detta gäller dock inte om patientskadeersättningen&lt;br&gt;skulle ha kunnat krävas tillbaka av den skadeståndsskyldige enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Har patientskadeersättning lämnats för en skada som vållats uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsgivaren intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om patientskadeersättning har betalats för en skada som omfattas av&lt;br&gt;produktansvarslagen (1992:18), inträder försäkringsgivaren intill det ut-&lt;br&gt;givna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattas en skada av trafikförsäkring enligt trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) och har patientskadeersättning lämnats för skadan, inträder&lt;br&gt;försäkringsgivaren intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Har patientskadeersättning lämnats enligt 11 § första stycket, får&lt;br&gt;ersättningen krävas tillbaka från den vårdgivare som varit skyldig att teck-&lt;br&gt;na patientförsäkring. Patientförsäkringsföreningen företräder i sådant fall&lt;br&gt;försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En vårdgivare som har krävts på belopp enligt 18 § inträder intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den rätt som enligt 17 § som tillkommer försäkringsgi-&lt;br&gt;varen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Den som vill ha ersättning enligt denna lag förlorar sin rätt mot för-&lt;br&gt;säkringsgivaren, om han inte väcker talan mot denne inom tre år från det&lt;br&gt;att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje&lt;br&gt;fall inom tio år från den tidpunkt då skadan orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill ha erättning anmält skadan hos vårdgivaren eller för-&lt;br&gt;säkringsgivaren inom den tid som angetts i första stycket, har han alltid&lt;br&gt;sex månader på sig att väcka talan sedan han fått del av försäkringsgiva-&lt;br&gt;rens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen gäller inte skador som orsakats före lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om&lt;br&gt;försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av&lt;br&gt;någon som driver försäkringsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om&lt;br&gt;delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen&lt;br&gt;(1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkrings-&lt;br&gt;lagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas&lt;br&gt;dock 25,54 - 58, 86 - 88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i fråga om&lt;br&gt;sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även&lt;br&gt;3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller på tra-&lt;br&gt;fikförsäkringar i den mån annat följer&lt;br&gt;av trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller på trafik-&lt;br&gt;försäkringar i den mån annat följer av&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) eller&lt;br&gt;patientförsäkringar i den mån&lt;br&gt;annat följer av patientskadelagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Åke Bouvin, regeringsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Swartling, justitierådet Bengt Lambe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 1996 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;br&gt;patientskadelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hyresrådet Rune Thomsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till patientskadelag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Från principiella utgångspunkter kan ffågan ställas om skadade patienter&lt;br&gt;skall särbehandlas framför andra som råkar ut för personskador i samhäl-&lt;br&gt;let. I lagrådsremissen har inte närmare diskuterats om patientskyddet&lt;br&gt;skulle kunna åstadkommas genom den skadeståndsrättsliga lagstiftningen.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening kan detta anses vara en brist. Å andra sidan&lt;br&gt;bygger lagförslaget på den svenska patientförsäkringen, som enligt vad&lt;br&gt;utredningen visar har fungerat väl. I de nordiska länderna utom Island har&lt;br&gt;också införts motsvarande system för patientskador. I Danmark och i&lt;br&gt;Finland har detta skett genom lagstiftning och i Norge förbereds en&lt;br&gt;särskild lag. Mot denna bakgrund och då risk finns att vårdgivare i ett&lt;br&gt;trängt ekonomiskt läge underlåter att träffa avtal anser sig Lagrådet kunna&lt;br&gt;tillstyrka att förslaget i remissen nu genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär emellertid inte att Lagrådet kan tillstyrka att förslaget&lt;br&gt;genomförs utan ändring. I själva verket är det enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;nödvändigt att på flera punkter omarbeta eller justera de föreslagna&lt;br&gt;bestämmelserna. Inte minst gäller detta några av de grundläggande&lt;br&gt;definitionerna i lagen samt den avgränsning av området för ersättnings-&lt;br&gt;gilla skador som blir avgörande för både försäkringsskyddets och försäk-&lt;br&gt;ringsskyldighetens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har således funnit anledning att föreslå ett antal ändringar och&lt;br&gt;kompletteringar av lagtexten samt en delvis ändrad paragrafindelning.&lt;br&gt;Den av Lagrådet föreslagna lagtexten har tagits in som bilaga till detta&lt;br&gt;yttrande. I den kommentar till Lagrådets fÖrfattningsfÖrslag som görs i det&lt;br&gt;följande förbigås vissa ändringar av rent språklig eller formell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1 § första stycket i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget anges att lagen innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;bl.a. &amp;quot;rätt för patient till ersättning för patientskada (patientskadeersätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning)&amp;quot;. Eftersom lagen innebär att inte bara patienter utan också efter-&lt;br&gt;levande till dem kan ha rätt till ersättning, är beskrivningen inte helt ade-&lt;br&gt;kvat. Till detta kommer att begreppet patientskada inte har samma funk-&lt;br&gt;tion i Lagrådets förslag som i det remitterade förslaget (se nedan angående&lt;br&gt;6 §). Av dessa skäl har lagens inledande bestämmelse förkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1 § andra stycket i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om utvidgning av patientbegreppet har inte ett sådant nära sam-&lt;br&gt;band med den inledande bestämmelsen om lagens innehåll att det är moti-&lt;br&gt;verat att placera dem i samma paragraf. I Lagrådets förslag har den först-&lt;br&gt;nämnda regeln därför brutits ut till en särskild paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2 § första stycket i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det remitterade förslaget gäller lagen endast patientskador som&lt;br&gt;uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som uppgivits vid lagrådsföredragningen har avsikten varit att&lt;br&gt;orden &amp;quot;i Sverige&amp;quot; skulle avse den begränsning, som normalt gäller i andra&lt;br&gt;sammanhang, nämligen Sveriges landområden, Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;med inre vatten och territorialhavet samt luftrummet över landområdena&lt;br&gt;och sjöterritoriet (jfr 2 § 1. tillträdesförordningen (1992:118) och 2 § 1.&lt;br&gt;förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar&lt;br&gt;av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m.). Enligt Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning är en sådan bestämning lämplig i förevarande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2 § andra stycket i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om ersättningsreglernas tvingande karaktär har en så&lt;br&gt;central betydelse att den lämpligen bör utgöra en egen paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf innehåller definitioner av de centrala begreppen hälso-&lt;br&gt;och sjukvård och vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet hälso- och sjukvård har en viktig funktion i lagen, bl.a. genom&lt;br&gt;att det blir bestämmande för omfattningen av vårdgivarbegreppet.&lt;br&gt;Remissförslagets definition anknyter i första hand till hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125). Av andra&lt;br&gt;bestämmelser i remissförslaget framgår att patientförsäkringen är avsedd&lt;br&gt;att täcka ersättning för skador som uppkommer på grund av att&lt;br&gt;apotekspersonalen lämnar ut läkemedel i strid med föreskrifter och&lt;br&gt;anvisningar. För att detta resultat skall säkerställas bör uttryckligen anges&lt;br&gt;att verksamhet inom detaljhandeln med läkemedel faller inom begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård (jfr 1 § i den s.k. behörighetslagen där hälso- och&lt;br&gt;sjukvård, tandvård och detaljhandel med läkemedel nämns vid sidan av&lt;br&gt;varandra). I Lagrådets lagförslag har en sådan utvidgning gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell begränsning av definitionen är dock samtidigt motiverad.&lt;br&gt;Enligt ett uttalande i lagrådsremissens författningskommentar är avsikten&lt;br&gt;att verksamhet som avses i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen) skall&lt;br&gt;falla utanför patientskadelagens tillämpningsområde. Uttalandet torde&lt;br&gt;syfta på sådan undersökande och behandlande verksamhet som inte om-&lt;br&gt;fattas av kvacksalverilagens förbudsregler och som således trots lagens&lt;br&gt;förbud får bedrivas av yrkesutövare som inte är legitimerade. Vid behand-&lt;br&gt;lingen av begreppet vårdgivare uttalas vidare i lagrådsremissen att de&lt;br&gt;yrkesutövare som inte omfattas av lagen (1994:953) om åligganden för&lt;br&gt;personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen) inte skall betraktas&lt;br&gt;som vårdgivare i patientlagens mening. Båda uttalandena synes bygga på&lt;br&gt;förutsättningen att begreppet hälso- och sjukvård skall omfatta endast&lt;br&gt;sådan verksamhet som bedrivs med anlitande av personal som omfattas av&lt;br&gt;åliggandelagen (hälso- och sjukvårdspersonal). Denna begränsning behövs&lt;br&gt;också för att från lagens tilllämpningsområde utesluta annan detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel än sådan som avses i 1 § första stycket 4. åliggandelagen.&lt;br&gt;På grund av det sagda föreslår Lagrådet en uttrycklig föreskrift av inne-&lt;br&gt;börd att en verksamhet skall anses som hälso- och sjukvård endast under&lt;br&gt;förutsättning att den utövas med anlitande av personal som omfattas av&lt;br&gt;åliggandelagen. Denna komplettering medför i sin tur att den i remissför-&lt;br&gt;slaget intagna definitionen av uttrycket hälso- och sjukvårdspersonal blir&lt;br&gt;överflödig och kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet vårdgivare har omedelbar betydelse för tillämpningen av bl.a.&lt;br&gt;bestämelsema om försäkringsskyldighet (12 § i Lagrådets förslag) och&lt;br&gt;preskriptionsavbrott (23 § andra stycket). Vårdgivare är enligt remissför-&lt;br&gt;slaget varje fysisk eller juridisk person som &amp;quot;bedriver hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård&amp;quot;. Av författningskommentaren framgår att definitionen är avsedd att&lt;br&gt;utesluta dem som i egenskap av anställda utövar verksamhet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Det valda uttryckssättet, som således förutsätter att vård-&lt;br&gt;givaren skall &amp;quot;bedriva&amp;quot; den verksamhet som det är fråga om, får också&lt;br&gt;anses peka på att vårdgivaren skall vara egenföretagare eller en juridisk&lt;br&gt;person. Med hänsyn härtill får det anses godtagbart att den avsedda inne-&lt;br&gt;börden preciseras genom ett motivuttalande. Något uttryckligt undantag&lt;br&gt;för anställd personal synes med andra ord inte vara erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen behandlas särskilt det fallet att ett landsting eller en kommun&lt;br&gt;träffar avtal med ett enskilt företag om att utföra sådana uppgifter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården som landstinget/kommunen har ansvar för (jfr 3 §&lt;br&gt;tredje stycket och 18 § femte stycket hälso- och sjukvårdslagen). Avsikten&lt;br&gt;är att både landstinget/kommunen såsom alltjämt vårdansvarig och den&lt;br&gt;enskilde entreprenören skall betraktas som vårdgivare i denna situation.&lt;br&gt;Lagrådet vill ifrågasätta om den i remissen föreslagna definitionen verk-&lt;br&gt;ligen ger det avsedda resultatet. Den närmast till hands liggande tolkning-&lt;br&gt;en är att landstinget/kommunen trots sitt bibehållna ansvar inte längre&lt;br&gt;&amp;quot;bedriver&amp;quot; den verksamhet som har lagts ut på entreprenad (jfr prop.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981/82:97 s. 33). I Lagrådets författningsförslag har därför definitionen&lt;br&gt;av begreppet vårdgivare byggts ut för att klargöra att en statlig myndighet,&lt;br&gt;ett landsting eller en kommun som enligt lag har ansvar för en viss verk-&lt;br&gt;samhet behåller egenskapen av vårdgivare även om verksamheten läggs ut&lt;br&gt;på entreprenad. Med tanke på regleringen av försäkringsskyldigheten i&lt;br&gt;12 § (9 § i det remitterade förslaget) har samtidigt begreppen &amp;quot;offentlig&lt;br&gt;vårdgivare&amp;quot; och &amp;quot;privat vårdgivare&amp;quot; introducerats (jfr användningen av det&lt;br&gt;senare uttrycket i bl.a. 7 § andra stycket samt 20 och 21 §§ hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-7 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4-5 §§ i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självfallet av stor vikt för den skadelidandes möjligheter att utfå&lt;br&gt;patientskadeersättning i ett lagreglerat system att de skadefall som är er-&lt;br&gt;sättningsgilla anges med erforderlig precision i lagtexten. Brister i sådant&lt;br&gt;hänseende kan, inte minst om en tvist om rätt till ersättning från patient-&lt;br&gt;skadeförsäkring går till process, leda till rättsförluster för den skadelidan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett ur ett sådant perspektiv kan ifrågasättas om de med remitterade för-&lt;br&gt;slagets 4 § 1. avsedda skadefallen blivit tillfyllest angivna. Enligt den&lt;br&gt;föreslagna lydelsen ersätts uppkommen skada under förutsättning att ska-&lt;br&gt;dan kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt förfarande som från&lt;br&gt;medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre risk-&lt;br&gt;fyllt sätt. Enligt författningskommentaren avses härmed att rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning föreligger om det objektivt sett varit möjligt att undvika skada genom&lt;br&gt;att utföra åtgärden på annat sätt eller genom att välja en annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningskommentarens avfattning synes omfatta ersättningsmöjlig-&lt;br&gt;heter i flera fall än själva lagtexten anger, nämligen vad som med normalt&lt;br&gt;språkbruk betecknas som behandlingsfel och motsvarande. Att ersättning&lt;br&gt;skall utgå ur patientförsäkringen även i sådana fall är självfallet men&lt;br&gt;måste, enligt det förut sagda, i ett lagreglerat system framgå av själva&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i lagtexten inrycka en ersättningsmöjlighet vid behandlingsfel och&lt;br&gt;motsvarande innebär inte nödvändigtvis att ersättningsregeln är att se som&lt;br&gt;ett uttryck för ett culpaansvar. Vad som ligger i &amp;quot;fel&amp;quot; behöver inte betyda&lt;br&gt;mer än att behandlingen etc. innebär en avvikelse från en viss standard -&lt;br&gt;alltså objektivt sett ett fel - utan ställningstagande till om felet kan läggas&lt;br&gt;någon till last som culpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som redovisats av föredraganden inför Lagrådet har man i det&lt;br&gt;remitterade förslaget valt en formulering som framhäver ersättningsrättens&lt;br&gt;natur av en lagreglerad motsvarighet till den no-faultförsäkring eller den&lt;br&gt;direktförsäkring, som är modellen för den nuvarande frivilliga försäkring-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att mot denna bakgrund finna en lagteknisk konstruktion som täcker&lt;br&gt;in vad ovan benämnts behandlingsfel och motsvarande torde vara erfor-&lt;br&gt;derligt att omformulera punkten 1. En möjlighet är att i en ny punkt 1 ange&lt;br&gt;att ersättningsrätten gäller &amp;quot;fel vid undersökning, vård, behandling eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liknande åtgärd&amp;quot;. Enligt Lagrådets mening är det den lydelse som bäst&lt;br&gt;svarar mot behovet av komplettering. I en ny punkt 2 skulle därefter tas&lt;br&gt;upp de fall som avses med förslagets punkt 1. Om man vill närmare an-&lt;br&gt;sluta till det remitterade förslagets utformning kan övervägas att ersätta&lt;br&gt;förslagets punkt 1 med en lydelse enligt punkt 1 i det bifogade lagtextut-&lt;br&gt;kastet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under flera av de följande punkterna har regeringen ej känt sig bunden&lt;br&gt;på samma sätt av no-faultprincipen utan använt uttryck som anknyter till&lt;br&gt;rekvisit som fel, förbiseende etc. Av skäl som ovan redovisats anser Lag-&lt;br&gt;rådet den lagstiftningstekniken bättre spegla de faktiska skadesituationer&lt;br&gt;försäkringen är avsedd att omfatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i bifogade lagtextutkast föreslagit - utan att frångå det&lt;br&gt;remitterade förslagets sakliga innebörd - några ändringar. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår bl.a. att patientens rätt till ersättning kommer till direkt uttryck i&lt;br&gt;6 § genom att där anges i vilka fall patientskadeersättning lämnas i stället&lt;br&gt;för att bygga regleringen på begreppet (ersättningsgill) patientskada. Detta&lt;br&gt;synsätt återspeglas också i Lagrådets förslag till jämkad lydelse av bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I § där begreppet också används i det remitterade förslaget (se ovan). Med&lt;br&gt;Lagrådets förslag får grundregeln om att patienten har rätt till ersättning&lt;br&gt;ett explicit uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall prövningen av rätt till ersättning skall ske med tillämpning av&lt;br&gt;specialistbedömningen (punkterna 1. och 3.) synes det från redaktionell&lt;br&gt;synpunkt vara en fördel att reglera förhållandet för bägge punkternas del&lt;br&gt;gemensamt i ett nytt andra stycke. Av redaktionella skäl föreslås också att&lt;br&gt;regeln om begränsning av rätten till ersättning vid smittöverföring bryts ut&lt;br&gt;till ett nytt tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anknytningen till begreppet patientskada överges måste rubriken till&lt;br&gt;6 § i Lagrådets förslag ändras. Lagrådet föreslår att rubriken blir &amp;quot;Rätten&lt;br&gt;till patientskadeersättning&amp;quot; och att den följande paragrafen (7 §) får en&lt;br&gt;egen rubrik &amp;quot;Undantag från rätten till patientskadeersättning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagrådsföredragningen har upplysts att ränta och ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnader inte skall - i likhet med vad som föreskrivits i bl.a.&lt;br&gt;14 § trafikskadelagen - ingå i de begränsningsbelopp som anges i första&lt;br&gt;stycket. Enligt Lagrådets mening bör därför i ett andra stycke införas en&lt;br&gt;bestämmelse av innebörd att de belopp som anges i första stycket inte&lt;br&gt;innefattar ränta eller ersättning för rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vid föredragningen erfarit att risken inte torde vara särskilt&lt;br&gt;stor för att skadeverkningarna i anledning av en och samma händelse&lt;br&gt;kommer att bli så omfattande, att de patientskadeersättningar som de&lt;br&gt;skadelidande kan vara berättigade till inte ryms inom det högsta ansvarig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsbeloppet. Trots detta anser Lagrådet att i lagen bör införas en bestäm-&lt;br&gt;melse om hur det totala beloppet skall fördelas mellan de skadelidande när&lt;br&gt;beloppet inte räcker till full ersättning för dem alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet bör bestämmelsen utformas i överensstämmelse med&lt;br&gt;bl.a. 14 § trafikskadelagen och sålunda innebära dels att ersättningarna till&lt;br&gt;dem som inte kan få föll gottgörelse skall sättas ned med samma kvotdel&lt;br&gt;för var och en, dels att regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer kan förordna att ersättning tills vidare skall lämnas endast med viss&lt;br&gt;kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har genom andra meningen i paragrafen gjort ett tillägg som tar&lt;br&gt;sikte på det fallet att en offentlig vårdgivare genom entreprenadavtal har&lt;br&gt;lagt ut viss hälso- och sjukvård på ett enskilt företag. Som Lagrådet berört&lt;br&gt;i kommentaren till 5 § skall i en sådan situation både den offentlige vård-&lt;br&gt;givaren och det enskilda företaget betraktas som vårdgivare i lagens me-&lt;br&gt;ning, vilket får betydelse för bl.a. bestämmelsen i 23 § andra stycket om&lt;br&gt;preskriptionsavbrott. Enligt vad som upplysts vid föredragningen inför&lt;br&gt;Lagrådet är avsikten emellertid inte att båda vårdgivarna skall vara försäk-&lt;br&gt;ringsskyldiga. Skyldigheten att hålla en försäkring för den verksamhet&lt;br&gt;som omfattas av entreprenadavtalet skall i stället ligga uteslutande hos den&lt;br&gt;offentlige vårdgivaren. Det av Lagrådet föreslagna tillägget är avsett klar-&lt;br&gt;göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget i lagrådsremissen svarar försäkringsgivarna solidariskt för&lt;br&gt;patientskadeersättningen. Lagrådet anser att bestämmelsen bör komplette-&lt;br&gt;ras med en föreskrift om att försäkringsgivarna skall sinsemellan ta lika&lt;br&gt;del i ersättningsansvaret (jfr 23 § första meningen trafikskadelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(12 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte tvekan skall råda därom vill Lagrådet framhålla att patientför-&lt;br&gt;säkringsföreningen i likhet med trafikförsäkringsföreningen är att betrakta&lt;br&gt;som en ideell förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(14 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet är avsikten att&lt;br&gt;olika intressen som berörs av patientskadeförsäkringen skall vara repre-&lt;br&gt;senterade i nämnden. Med hänsyn till lagstiftningens inriktning är det&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening lämpligt att i lagtexten uttryckligen ange att före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädare för patientintressena skall ingå i nämnden. Det bör samtidigt klar-&lt;br&gt;göras att ytterligare föreskrifter om sammansättningen lämnas av regering-&lt;br&gt;en, som i enlighet med det remitterade förslaget också skall godkänna&lt;br&gt;nämndens arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(15 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att orden &amp;quot;som drabbats av patientskada eller dennes&lt;br&gt;efterlevande&amp;quot; byts ut mot ordet &amp;quot;skadelidande&amp;quot; (jfr 17 och 18 §§ trafikför-&lt;br&gt;säkringslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissens motiv anges talan enligt skadeståndslagen som exempel på&lt;br&gt;paragrafens tillämpning. Ett annat exempel kan vara talan enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(20 § i det remitterade förslaget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissen räknas preskriptionstiden från det att den skadelidande&lt;br&gt;fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande, dvs. den tidpunkt&lt;br&gt;då skadan blev märkbar, oavsett om den orsakats vid ett tidigare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagrådsföredragningen har preciserats vilka tre grundläggande förut-&lt;br&gt;sättningar som måste vara uppfyllda för att patienten skall anses ha känne-&lt;br&gt;dom om att anspråket skall kunna göras gällande. För det första måste den&lt;br&gt;skadelidande ha fått kännedom om skadan. Tidpunkten räknas från det att&lt;br&gt;skadan blev märkbar, oavsett om den orsakats vid ett tidigare tillfälle. För&lt;br&gt;det andra måste den skadelidande ha fått klart för sig att det är fråga om en&lt;br&gt;skada som är ersättningsgill enligt patientskadelagen. Situationen kan t.ex.&lt;br&gt;vara sådan att den skadelidande inte omedelbart när skadan visar sig sätter&lt;br&gt;den i samband med en behandling inom hälso- och sjukvården utan blir&lt;br&gt;uppmärksammad om detta först vid ett senare tillfälle. I ett sådant fall&lt;br&gt;böljar inte preskriptionstiden löpa förrän från den senare tidpunkten. Slut-&lt;br&gt;ligen skall den skadelidande veta mot vem han skall rikta sitt anspråk. Den&lt;br&gt;skadelidande måste alltså ha tillgång till uppgifter om vilken eller vilka&lt;br&gt;försäkringsgivare som meddelat patientförsäkring för den aktuella vård-&lt;br&gt;givaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen erinran mot vad sålunda preciserats vid föredragning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall anmälan av skadan göras hos vårdgivaren eller&lt;br&gt;försäkringsgivaren. I de fall där en privat vårdgivare bedriver hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsverksamhet efter avtal med offentlig vårdgivare, skall enligt vad&lt;br&gt;som är avsett anmälan om skadan kunna ske hos någon av dessa eller hos&lt;br&gt;försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår slutligen att i paragrafens tredje stycke tas in en&lt;br&gt;bestämmelse om att vad som sägs i andra stycket om försäkringsgivaren&lt;br&gt;skall gälla patientförsäkringsföreningen i fall som avses i 14 § första&lt;br&gt;stycket. När den skadelidande riktar sitt ersättningsanspråk mot&lt;br&gt;medlemmarna i patientförsäkringsföreningen, skall preskriptionsavbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;således kunna göras hos föreningen. Vidare får utgångspunkten för&lt;br&gt;sexmånadersfristen i andra stycket räknas från den tidpunkt då den skade-&lt;br&gt;lidande fått del av patientförsäkringsföreningens slutliga ställningstagan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga till Lagrådets yttrande 1996-03-05&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till patientskadelag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller bestämmelser om patientskadeersättning och om&lt;br&gt;skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådan ersättning&lt;br&gt;(patientförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med patient jämställs i denna lag den som frivilligt deltar som försöks-&lt;br&gt;person i medicinsk forskning eller som donerar organ eller annat biolo-&lt;br&gt;giskt material för transplantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller endast skador som har uppkommit i samband med hälso- och&lt;br&gt;sjukvård i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;= 2 § andra stycket i det remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård: sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) eller tandvårdslagen (1985:125), annan liknande&lt;br&gt;medicinsk verksamhet samt verksamhet inom detaljhandeln med läke-&lt;br&gt;medel, allt under förutsättning att det är fråga om verksamhet som utövas&lt;br&gt;av personal som omfattas av lagen (1994:953) om åligganden för personal&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdgivare: statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har&lt;br&gt;ansvar för (offentlig vårdgivare) samt enskild som bedriver hälso- och&lt;br&gt;sjukvård (privat vårdgivare).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det förelig-&lt;br&gt;ger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsätt-&lt;br&gt;ning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av&lt;br&gt;det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande&lt;br&gt;som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha&lt;br&gt;tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid&lt;br&gt;undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hante-&lt;br&gt;ring därav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. felaktig diagnostisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med under-&lt;br&gt;sökning, vård, behandling eller liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller&lt;br&gt;liknande åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller&lt;br&gt;annan skada på vårdlokaler eller utrustning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter&lt;br&gt;eller anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1. och 3. skall&lt;br&gt;tillämpas den handlingsnorm som gäller för en erfaren specialist eller&lt;br&gt;annan erfaren yrkesutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning enligt första stycket 4. är utesluten i de fall omständig-&lt;br&gt;heterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid&lt;br&gt;tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden&lt;br&gt;avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infek-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag från rätten till patientskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättning lämnas inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering&lt;br&gt;eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt&lt;br&gt;livshotande eller leder till svår invaliditet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hur patientskadeersättningen bestäms&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättning bestäms enligt 5 kap. 1 - 5 §§ och 6 kap. 1 § skade-&lt;br&gt;ståndslagen (1972:207) med de begränsningar som anges i 9 och 10 §§&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;= 7 § i det remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad patient lämnas dock&lt;br&gt;för vaije skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som anges i första stycket innefattar inte ränta eller ersättning&lt;br&gt;för rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 10 § första stycket första&lt;br&gt;meningen inte räcker till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersätt-&lt;br&gt;ning, nedsätts deras ersättningar med samma kvotdel för var och en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det efter inträffat skadefall befaras att nedsättning enligt första&lt;br&gt;stycket fordras, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer förordna att ersättning tillsvidare skall lämnas endast med viss&lt;br&gt;kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försäkringsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdgivare skall ha en patientförsäkring som täcker ersättning för skador&lt;br&gt;som omfattas av denna lag. Bedrivs verksamheten av privat vårdgivare&lt;br&gt;efter avtal med offentlig vårdgivare, åvilar försäkringsskyldigheten denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientskadeersättning utges av försäkringsgivaren. Om flera patientför-&lt;br&gt;säkringar täcker samma skada, svarar försäkringsgivarna solidariskt för&lt;br&gt;ersättningen. Försäkringsgivarna skall i sådant fall sinsemellan ta lika del&lt;br&gt;i ersättningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas patientförsäkring, svarar de försäkringsgivare som ingår i patient-&lt;br&gt;försäkringsföreningen enligt 15 § solidariskt för den patientskadeersätt-&lt;br&gt;ning som skulle ha lämnats, om en patientförsäkring hade funnits. Före-&lt;br&gt;ningen företräder i sådant fall försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållan-&lt;br&gt;det mellan beloppen av de premier för patientförsäkring som för var och&lt;br&gt;en av dem belöper på närmast föregående kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsförening&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;= 12 § i det remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse (patientförsäkringsav-&lt;br&gt;gift) av vårdgivare för den tid vårdgivaren saknat försäkring enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientförsäkringsavgift får för varje kalenderår eller del av kalenderår&lt;br&gt;som försäkring saknats tas ut med femton procent av det basbelopp enligt&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller när avgiften bestäms.&lt;br&gt;Om det belopp som motsvarar två gånger den årliga försäkringspremie&lt;br&gt;som gäller för vårdgivare i motsvarande kategori när avgiften bestäms är&lt;br&gt;högre, får avgiften för varje kalenderår eller del av kalenderår i stället tas&lt;br&gt;ut med detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientskadenämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen skall till-&lt;br&gt;sammans upprätthålla och bekosta en patientskadenämnd. I nämnden skall&lt;br&gt;ingå företrädare för patienternas intressen. Ytterligare föreskrifter om&lt;br&gt;nämndens sammansättning lämnas av regeringen som också skall godkän-&lt;br&gt;na nämndens arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall på begäran av patient eller annan skadelidande, vårdgiva-&lt;br&gt;re, försäkringsgivare eller domstol yttra sig över ersättningsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt denna lag får den skade-&lt;br&gt;lidande i stället kräva skadestånd enligt vad som gäller därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har utgett skadestånd med anledning av skada som avses i denna&lt;br&gt;lag inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till patient-&lt;br&gt;skadeersättning. Detta gäller dock inte om patientskadeersättningen skulle&lt;br&gt;ha kunnat krävas tillbaka av den skadeståndsskyldige enligt 20 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;= 17 § i det remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har patientskadeersättning lämnats enligt 14 § första stycket, får ersätt-&lt;br&gt;ningen krävas tillbaka från den vårdgivare som varit skyldig att teckna&lt;br&gt;patientförsäkring. Patientförsäkringsföreningen företräder i sådant fall&lt;br&gt;försäkringsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vårdgivare som har krävts på belopp enligt 21 § inträder intill det ut-&lt;br&gt;givna beloppet i den rätt som enligt 20 § tillkommer försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha patientskadeersättning enligt denna lag förlorar rätten&lt;br&gt;därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det han fick kännedom&lt;br&gt;om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från den&lt;br&gt;tidpunkt då skadan orsakades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill ha ersättning anmält skadan hos vårdgivaren eller för-&lt;br&gt;säkringsgivaren inom den tid som angetts i första stycket, har han alltid&lt;br&gt;sex månader på sig att väcka talan sedan han fått del av försäkringsgiva-&lt;br&gt;rens slutliga ställningstagande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om försäkringsgivaren skall, i fall som&lt;br&gt;avses i 14 § första stycket, gälla patientförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen gäller inte skador som orsakats före lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;br&gt;Freivalds, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Nygren, Ulvskog,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:187 Patientskadelag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:187&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;repar ett normgiv-&lt;br&gt;ningsbemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Patientskadelag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;BOtab 49666, Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 22:39:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03187</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 22:39:34</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU27</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:187&lt;br/&gt;
Patientskadelag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:187 Patientskadelag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>