<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2283994</hangar_id>
 <dok_id>GJ03182</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>182</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:182</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Civildepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>182</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:16</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03182/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03182</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03182</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:182&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03182/prop_199596__182-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;br&gt;(Civildepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i resegarantilagen för att stärka&lt;br&gt;konsumentskyddet. Enligt förslaget utvidgas lagens tillämpningsområde,&lt;br&gt;som nu omfattar paketresor, till att omfatta även andra resor som sker&lt;br&gt;tillsammans med en paketresa. Härigenom skyddas resenärerna vid resor&lt;br&gt;som säljs av en arrangör eller återförsäljare av paketresor men som bara&lt;br&gt;består av själva transporten, s.k. stolsförsäljning. Vidare föreslås vissa&lt;br&gt;ändringar för att förbättra Kammarkollegiets möjligheter till tillsyn av&lt;br&gt;lagens efterlevnad och för att göra Resegarantinämndens arbete effektiva-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 182&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204) . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ...................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av ändringar i resegarantilagen .............. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Garantisystem................................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Resegarantilagens omfattning ..................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Några övriga frågor............................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsynsmyndighetens möjligheter att begära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter............................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättning for kostnader for uppehälle........... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansökningstiden ......................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder vid underlåtenhet att ställa säkerhet...... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resegarantinämnden....................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnadskonsekvenser.......................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............ 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar ......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ds 1994:109) .......................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsgruppens lagforslag .................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna ............ 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagforslag ................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ........................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996 . . 40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:182&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i resegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:204)?&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i resegarantilagen&lt;br&gt;(1972:204)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen (1972:204)&lt;br&gt;dels att 1. 5, 6. 8, 11, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt&lt;br&gt;lagen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos&lt;br&gt;Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt la-&lt;br&gt;gen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos&lt;br&gt;Kammarkollegiet. Säkerheten&lt;br&gt;skall motsvara arrangörens eller&lt;br&gt;återförsäljarens åtagande mot&lt;br&gt;resenärerna för dels paketresor,&lt;br&gt;dels andra resor som sker till-&lt;br&gt;sammans med en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet prövar om&lt;br&gt;det föreligger skyldighet att stäl-&lt;br&gt;la säkerhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en åter-&lt;br&gt;försäljare inte ställer säkerhet&lt;br&gt;enligt denna lag, får Kammarkol-&lt;br&gt;legiet förelägga honom vid vite&lt;br&gt;att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:405.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Förutvarande 2 § upphävd genom 1992:1673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far ålägga&lt;br&gt;arrangörer och återförsäljare att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin verk-&lt;br&gt;samhet som är nödvändiga för att&lt;br&gt;frågan om säkerhet skall kunna&lt;br&gt;prövas. Om den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte lämnar de begärda uppgifter-&lt;br&gt;na, far kollegiet förelägga honom&lt;br&gt;vid vite att fullgöra sin skyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet far tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en paketresa som blir&lt;br&gt;inställd eller av annan anledning&lt;br&gt;inte blir av. I fråga om paketre-&lt;br&gt;sor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutförts far säkerheten tas i an-&lt;br&gt;språk för resenärers uppehälle z&lt;br&gt;utlandet, deras återresa och skä-&lt;br&gt;lig ersättning till dem för värdet&lt;br&gt;av de förmåner som de gått miste&lt;br&gt;om genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en åter-&lt;br&gt;försäljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste&lt;br&gt;antas vara på obestånd, far säker-&lt;br&gt;heten tas i anspråk även för att&lt;br&gt;betala nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;dels biträde åt deltagare i paket-&lt;br&gt;resor som avbrutits, dels utred-&lt;br&gt;ning i ärenden om ianspråktagan-&lt;br&gt;de av säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far, om det&lt;br&gt;finns skälig anledning att anta&lt;br&gt;att skyldighet att ställa säkerhet&lt;br&gt;föreligger, ålägga den som mark-&lt;br&gt;nadsför en resa att lämna de&lt;br&gt;uppgifter om sin verksamhet som&lt;br&gt;är nödvändiga för att frågan om&lt;br&gt;säkerhet skall kunna prövas. Om&lt;br&gt;den uppgiftsskyldige inte lämnar&lt;br&gt;de begärda uppgifterna, far&lt;br&gt;kollegiet förelägga honom vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet far tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en resa som omfattas&lt;br&gt;av garanti enligt denna lag och&lt;br&gt;som blir inställd eller av annan&lt;br&gt;anledning inte blir av. I fråga om&lt;br&gt;resor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutförts far säkerheten tas i an-&lt;br&gt;språk för resenärers uppehälle&lt;br&gt;under resan, deras återresa och&lt;br&gt;skälig ersättning till dem för vär-&lt;br&gt;det av de förmåner de gått miste&lt;br&gt;om genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning far betalas ut till&lt;br&gt;den som tillhandahåller uppehäl-&lt;br&gt;le eller återresa åt en resenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en åter-&lt;br&gt;försäljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste&lt;br&gt;antas vara på obestånd, far säker-&lt;br&gt;heten tas i anspråk även för att&lt;br&gt;betala nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;dels biträde åt deltagare i resor&lt;br&gt;som avbrutits, dels utredning i&lt;br&gt;ärenden om ianspråktagande av&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som betalats ut får återkrävas från resenären endast om denne&lt;br&gt;genom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1994:405.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;språk för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tagas i anspråk skall&lt;br&gt;göras inom sex månader efter det&lt;br&gt;att den resa, som avses med&lt;br&gt;framställningen, inställts, förkla-&lt;br&gt;rats ej komma till stånd eller&lt;br&gt;avbrutits eller, i fall som avses i&lt;br&gt;6 § andra stycket, efter det att&lt;br&gt;kostnaden uppkommit. Försum-&lt;br&gt;mas det, upphör rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tas i anspråk skall göras&lt;br&gt;inom tre månader efter det att&lt;br&gt;den resa, som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen, inställts, förklarats ej&lt;br&gt;komma till stånd eller avbrutits&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 6 § tredje&lt;br&gt;stycket, efter det att kostnaden&lt;br&gt;uppkommit. Försummas det,&lt;br&gt;upphör rätten till ersättning ur&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-&lt;br&gt;varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen och&lt;br&gt;företagarintressen deltaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden kan ensam på&lt;br&gt;nämndens vägnar företaga förbe-&lt;br&gt;redande åtgärd och pröva ärende&lt;br&gt;av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden far ensam på&lt;br&gt;nämndens vägnar vidta förbere-&lt;br&gt;dande åtgärder och avgöra ären-&lt;br&gt;den av mindre vikt. Ordföranden&lt;br&gt;får överlåta sådana uppgifter till&lt;br&gt;handläggare vid Kammarkolle-&lt;br&gt;giet som utför kansligöromål åt&lt;br&gt;Resegarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan, ha&lt;br&gt;ställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras av någon&lt;br&gt;annan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall inte någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket skall inte någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1986:1162.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:405.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömas till ansvar, om gärningen&lt;br&gt;är belagd med straff i brottsbal-&lt;br&gt;ken. Inte heller skall någon dö-&lt;br&gt;mas till ansvar för en gärning&lt;br&gt;som avses i andra stycket 2 i den&lt;br&gt;utsträckning gärningen omfattas&lt;br&gt;av ett vitesföreläggande enligt&lt;br&gt;5 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömas till ansvar i den utsträck- Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 4 a §.&lt;br&gt;För en gärning som avses i andra&lt;br&gt;stycket 1 skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar, om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;br&gt;Inte heller skall någon dömas till&lt;br&gt;ansvar för en gärning som avses&lt;br&gt;i andra stycket 2 i den utsträck-&lt;br&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot denna lag far väckas endast efter medgivande&lt;br&gt;av Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt&lt;br&gt;5 § far inte överklagas. Andra&lt;br&gt;beslut av kollegiet enligt denna&lt;br&gt;lag får överklagas hos regeringen&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt&lt;br&gt;4 a § eller 5 § får inte överkla-&lt;br&gt;gas. Andra beslut av kollegiet&lt;br&gt;enligt denna lag får överklagas&lt;br&gt;hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet får förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämndens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annan&lt;br&gt;säkerhet, får resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De äldre bestämmelserna i 8 § gäller dock fortfarande i fall då en&lt;br&gt;händelse som avses där har inträffat före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:405.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen (1972:204) trädde i kraft den 1 juli 1972. Lagen har&lt;br&gt;därefter ändrats ett antal gånger, bl.a. den 1 juli 1993 då lagen anpassades&lt;br&gt;till EG:s direktiv på paketreseområdet (SFS 1992:1673). Flera av&lt;br&gt;resebranschens organisationer begärde i det sammanhanget att resega-&lt;br&gt;rantilagen skulle ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Civildepartementet beslöt den 26 oktober 1993 att det inom&lt;br&gt;Civildepartementet skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att se över&lt;br&gt;resegarantilagen. Uppdraget redovisades i augusti 1994 i promemorian&lt;br&gt;Nya former för resegarantier (Ds 1994:109). En sammanfattning av&lt;br&gt;arbetsgruppens promemoria finns i bilaga 1. De lagförslag som arbets-&lt;br&gt;gruppen lägger fram finns i bilaga 2. Arbetsgruppens förslag har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.&lt;br&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i Civildepartementet (dnr C94/2268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har i en skrivelse den 18 december 1995 framfört&lt;br&gt;önskemål om att resegarantilagen skall utvidgas så att lagen även täcker&lt;br&gt;s.k. stolsförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen&lt;br&gt;och under ärendets beredning i departementet gjordes inom Civildepar-&lt;br&gt;tementet en bearbetning och komplettering av arbetsgruppens förslag.&lt;br&gt;Dessa förslag redovisas i Civildepartementets promemoria Nya former för&lt;br&gt;resegarantier - modifierat och kompletterande förslag. Med anledning av&lt;br&gt;dessa nya förslag har Civildepartementet den 19 januari 1996 hållit ett&lt;br&gt;remissmöte om resegarantilagen. Vad som härvid framkommit redovisas&lt;br&gt;i ett protokoll från mötet. Promemorian och protokollet finns tillgängliga&lt;br&gt;i Civildepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;5. Lagrådet har framfört vissa synpunkter på utformningen av 6 § samt&lt;br&gt;att det bör införas en övergångsbestämmelse till 8 §. Regeringen har följt&lt;br&gt;Lagrådets förslag. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av ändringar i resegarantilagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Syftet med resegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta skälet till att den första, tidsbegränsade resegarantilagen&lt;br&gt;infördes år 1967 var de missförhållanden som rådde inom sällskapsrese-&lt;br&gt;branschen på 1960-talet. Branschen expanderade kraftigt under denna tid,&lt;br&gt;en expansion som inte var helt problemfri. Många företag kunde inte&lt;br&gt;fullgöra sina åtaganden gentemot resenärerna med de s.k. skandalresoma&lt;br&gt;som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att resebranschen utvecklades och stabiliserades försvann&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skandalresoma. Resegarantilagen anses ha bidragit till utvecklingen. Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;Skandalresoma ersattes emellertid av s.k. resebyråkrascher, då reseföretag&lt;br&gt;till följd av ekonomiska svårigheter ställde in sin verksamhet och trädde&lt;br&gt;i likvidation eller försattes i konkurs. Resegarantilagstiftningen gjordes&lt;br&gt;permanent år 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resebranschen har ansetts vara särskilt känslig för störningar av olika&lt;br&gt;slag. Faktorer som konjunktursvängningar, resmålens popularitet, väder-&lt;br&gt;leksförhållanden, politiska oroligheter på något populärt resmål m.m. kan&lt;br&gt;snabbt rubba förutsättningarna för reseverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna betalar regelmässigt i förskott för paketresor, men har&lt;br&gt;begränsade möjligheter att på förhand bedöma företagens förmåga att&lt;br&gt;fullgöra sina åtaganden och därmed att undvika de förluster som ett&lt;br&gt;företags betalningsinställelse kan medföra. För att skydda konsumenterna&lt;br&gt;skall de företag som anordnar eller förmedlar resor som omfattas av lagen&lt;br&gt;ställa säkerhet för sin verksamhet. Kravet på säkerhet anses i sig bidra till&lt;br&gt;att säkerställa att endast företag med tillräckliga ekonomiska resurser&lt;br&gt;startar reseverksamhet. I den mån företagen ändå inte lyckas fullgöra sina&lt;br&gt;åtaganden skall resenärerna kunna kompenseras ekonomiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En riskbedömning är inbyggd i resegarantisystemet. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten skall bedöma företagens ekonomiska åtagande vid varje enskild&lt;br&gt;tidpunkt. Den egentliga riskbedömningen förutses emellertid de banker&lt;br&gt;och försäkringsbolag stå för som skall utfärda säkerheterna. Dessas&lt;br&gt;bedömning av risken för att en säkerhet kan komma att tas i anspråk&lt;br&gt;avgör om reseföretaget över huvudtaget får någon säkerhet men också&lt;br&gt;provisionens storlek och kravet på realsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den första resegarantilagstiftningen infördes år 1967 har resandet&lt;br&gt;i viss mån ändrat karaktär. Även om s.k. paketresor i traditionell mening&lt;br&gt;fortfarande står för en stor andel av det totala resandet har denna typ av&lt;br&gt;resor minskat. Många företag väljer att i större utsträckning ordna trans-&lt;br&gt;porterna med reguljärt flyg. Det blir allt vanligare att företagen erbjuder&lt;br&gt;arrangemang med stor valfrihet i fråga om reslängd, resmål, tilläggstjäns-&lt;br&gt;ter m.m. Detta medför att resorna i någon mån blir dyrare. Vidare är det&lt;br&gt;nu svårare för företag och myndigheter att utifrån företagens mark-&lt;br&gt;nadsföringsmaterial avgöra om arrangemangen utgör paketresor samt för&lt;br&gt;företagen att lämna underlag för beräkning av säkerhetens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De betalningsvillkor som reseföretagen tillämpar har generellt sett&lt;br&gt;ändrats. Tidpunkten när slutbetalning skall ske tenderar att tidigareläggas.&lt;br&gt;Detta medför att den tidsperiod då den enskilde resenären riskerar att&lt;br&gt;förlora pengar blir allt längre. Det medför också att allt större förskotts-&lt;br&gt;betalningar ackumuleras hos företagen, förskottsbetalningar som skall&lt;br&gt;garanteras genom de säkerheter företagen har att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantisystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande skyddet för resenärerna är anordnat på så sätt att varje&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reseföretag skall ställa en säkerhet innan paketresorna marknadsförs. Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;Säkerheten skall i princip vid varje tillfälle motsvara företagens ekono-&lt;br&gt;miska åtagande gentemot resenärerna. Den skall som regel bestå av en&lt;br&gt;betalningsutfastelse utfärdad av en bank eller ett försäkringsbolag, vilken&lt;br&gt;fullgörs vid anfordran. Varje enskilt företag ansvarar endast för sina egna&lt;br&gt;åtaganden. Det är därför oundvikligt att det totalt garanterade beloppet är&lt;br&gt;avsevärt större än vad som sannolikt någonsin kan bli aktuellt att utnyttja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ställda garantierna skall med nuvarande system räcka till att ekono-&lt;br&gt;miskt skydda samtliga resenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att varje företag svarar för sina egna åtaganden ställer stora&lt;br&gt;krav på företagens vilja och förmåga att budgetera framtida resor, att&lt;br&gt;lämna fullständiga uppgifter om sin verksamhet for beräkning av det&lt;br&gt;ekonomiska åtagandet gentemot resenärerna och att ställa beslutade&lt;br&gt;säkerheter. Vidare ställs stora krav på tillsynsmyndigheten i fråga om&lt;br&gt;beräkningen av den säkerhet företagen skall ställa samt på snabbhet och&lt;br&gt;effektivitet i handläggning och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen har i olika sammanhang kritiserats. Kritiken från&lt;br&gt;resebranschens sida har främst rört kostnaderna for att ställa säkerhet och&lt;br&gt;det kapital som måste bindas for att bankerna skall utfärda erforderliga&lt;br&gt;säkerheter. Vidare har det framförts att systemet är krångligt och&lt;br&gt;oflexibelt. Från myndighetshåll har man framhållit svårigheterna med att&lt;br&gt;administrera systemet, att ge resenärerna ett fullgott skydd samt den tid&lt;br&gt;det tagit i vissa fall innan ersättning har kunnat betalas ut till resenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Garantisystem&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon ändring av garantisystemet görs&lt;br&gt;inte nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag innebär att en indivi-&lt;br&gt;duell säkerhet skall uppgå till 100 000 kronor för alla arrangörer och&lt;br&gt;återförsäljare av utländska arrangörers paketresor. Vidare skall ett belopp&lt;br&gt;per resa betalas in till gemensam fond, lämpligen tio kronor per resa.&lt;br&gt;Under förutsättning att inte alltför stora utbetalningar behöver göras ur&lt;br&gt;fonden kan den efter fem år uppgå till 100 miljoner kronor. Beloppet som&lt;br&gt;betalas in till fonden kan därefter sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas synpunkter: Vid remissbehandlingen har Konsu-&lt;br&gt;mentverket. Kammarkollegiet, Resegarantinämnden och AFS Interkulturell&lt;br&gt;Utbildning framhållit att lösningen med en individuell säkerhet och fond&lt;br&gt;kan ha många fördelar. Den största fördelen med modellen är att den -&lt;br&gt;fullt utbyggd - ger konsumenterna ett bättre skydd. Konsumenterna kan&lt;br&gt;tillförsäkras full ersättning och ersättningen kan betalas ut snabbare.&lt;br&gt;Administrationen blir också enklare. Konsumentverket, Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden, Resegarantinämnden och Konsumentvägledarnas&lt;br&gt;Förening har dock framfört kritik i fråga om uppbyggnaden av fonden.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det räcker med en eller ett par större konkurser under de första åren för&lt;br&gt;att uppbyggnaden allvarligt skall äventyras. Konsumentverket, Resegaran-&lt;br&gt;tinämnden, Konsumentvägledarnas Förening och Svenska Rese- och&lt;br&gt;Turistindustrins Samarbetsorganisation (RTS) anför också att fonden&lt;br&gt;skulle behöva vara större. Förslaget beaktar inte möjligheten att ett av de&lt;br&gt;allra största reseföretagen skulle försättas i konkurs. Ett sådant företag&lt;br&gt;ställer under högsäsong garanti för närmare 350 miljoner kronor. Vid en&lt;br&gt;sådan konkurs skulle systemet fallera även med en fullt uppbyggd fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik har också riktats av Konsumentverket, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden, Föreningen Sverigeturism (FÖRST) och&lt;br&gt;Konsumentvägledarnas Förening mot att avgiften till fonden är ett fast&lt;br&gt;pris per resa. Det har framförts att det är orimligt att samma belopp&lt;br&gt;betalas för en enklare helgkryssning med hotellövemattning som för en&lt;br&gt;jordenruntresa. Det skulle innebära en snedvridning av konkurrensen på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket, Kammarkollegiet och RTS har framhållit att arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag att sänka den individuella säkerheten från 200 000&lt;br&gt;kronor till 100 000 kronor medför att det etableringshinder som det&lt;br&gt;nuvarande minimibeloppet innebär i stort sett försvinner, vilket kan vara&lt;br&gt;till men för konsumenterna. Konkurrensverket har å andra sidan invänt att&lt;br&gt;den individuella garantisumman på 100 000 kronor innebär ett etable-&lt;br&gt;ringshinder för nya aktörer på marknaden, vilket gynnar redan etablerade&lt;br&gt;aktörer. Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentvägledarnas&lt;br&gt;förening har framfört att det skulle vara lämpligare med en differentierad&lt;br&gt;individuell garanti. Vidare förordas av Konsumentverket, Konsument-&lt;br&gt;vägledarnas förening och RTS att alla resenärer skall kunna fa ersättning&lt;br&gt;ur fonden. Luftfartsverket är dock av motsatt uppfattning. RTS har också&lt;br&gt;framhållit att de möjligheter företag som arrangerar endast ett fatal&lt;br&gt;paketresor har att ställa säkerhet genom sina branschorganisationer måste&lt;br&gt;upphöra med den lösning arbetsgruppen föreslår och att ekonomiskt starka&lt;br&gt;företag kommer att fa svara för ekonomiskt svaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Arrangörer och återförsäljare av utländska&lt;br&gt;arrangörers resor som är skyldiga att ställa säkerhet, skall hos Kammar-&lt;br&gt;kollegiet ställa en individuell säkerhet som motsvarar den grundsäkerhet&lt;br&gt;som med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning bestäms i dag.&lt;br&gt;De skall vidare till en gemensam säkerhet, som administreras av&lt;br&gt;Kammarkollegiet, betala in en avgift, beräknad på den tilläggssäkerhet&lt;br&gt;som fastställs enligt dagens system. Regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer fastställer det belopp som skall betalas in till den&lt;br&gt;gemensamma säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter vid remissmöte: Kammarkollegiet anser att det nu&lt;br&gt;redovisade förslaget är en rimlig variant av fondlösning. Konsumentverket&lt;br&gt;och Youth for Understanding är i huvudsak positiva och anser att förslaget&lt;br&gt;är bättre än nuvarande system. Researrangörsföreningen i Sverige och&lt;br&gt;Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation avstyrker&lt;br&gt;förslaget av bl.a. följande skäl. Den föreslagna gemensamma säkerheten&lt;br&gt;står inte i proportion till de fatal fall då ställd resegaranti inte räcker till.&lt;br&gt;Den kritik som resebranschen tidigare framfört mot nuvarande resegaran-&lt;br&gt;tisystem finns inte längre. Administrationen i nuvarande system är inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor och kan knappast bli mindre med det nya systemet. Den tid som det Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;tar i vissa fall innan ersättningen kan betalas ut kan förkortas genom att,&lt;br&gt;såsom arbetsgruppen föreslår, ansökningstiden förkortas från sex till tre&lt;br&gt;månader. Ett bättre sätt att stärka konsumentskyddet är att ge tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten bättre möjligheter att se till att lagen följs och att se över&lt;br&gt;reglerna om hemtransporter vid en inträffad konkurs. Sveriges Försäk-&lt;br&gt;ringsförbund anser att man inte bör stänga möjligheten för en framtida&lt;br&gt;försäkringslösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Resegarantilagen syftar ytterst till&lt;br&gt;att ge konsumenter på reseområdet ett skydd mot förluster som en&lt;br&gt;researrangörs betalningsinställelse eller betalningsoförmåga kan medföra.&lt;br&gt;För att åstadkomma detta skydd skall de företag som anordnar eller&lt;br&gt;förmedlar resor som omfattas av resegarantilagen ställa säkerhet för sin&lt;br&gt;verksamhet. Säkerheten, som skall ställas innan resorna marknadsförs,&lt;br&gt;skall motsvara företagets ekonomiska åtagande gentemot resenärerna vid&lt;br&gt;varje enskild tidpunkt. Varje enskilt företag ansvarar bara för sina egna&lt;br&gt;åtaganden. För arrangörer med stora säsongsmässiga variationer i&lt;br&gt;verksamhetens omfattning gäller att företaget vanligtvis måste ställa dels&lt;br&gt;en säkerhet som skall gälla tills vidare, dels en eller flera tidsbegränsade&lt;br&gt;tilläggssäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av det nuvarande garantisystemet är från konsument-&lt;br&gt;skyddssynpunkt i huvudsak goda. En viss osäkerhet ligger dock i att&lt;br&gt;konsumentskyddet i viss utsträckning styrs av enskilda reseföretags vilja&lt;br&gt;och förmåga att ställa säkerhet. Från denna utgångspunkt skulle en&lt;br&gt;gemensamt uppbyggd säkerhet i form av en fond eller liknande vara till&lt;br&gt;fördel för resenärerna genom att den innebär en mer betryggande&lt;br&gt;säkerhet. Förslaget om en sådan fondlösning har emellertid kritiserats från&lt;br&gt;andra aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har bl.a. hävdats att det finns en risk för att det tar alltför lång tid&lt;br&gt;att bygga upp en betryggande fond. Det har också framhållits som en&lt;br&gt;nackdel att avgifter till säkerheten skall betalas in i efterskott i stället för&lt;br&gt;att säkerheten beräknas på förhand. Det modifierade garantisystem som&lt;br&gt;utarbetats under ärendets beredning sägs visserligen innebära en del&lt;br&gt;förbättringar jämfört med fondlösningen men en del av kritiken kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ser på frågan från resebranschens synvinkel har, åtminstone&lt;br&gt;tidigare, kritik framförts mot det nuvarande garantisystemet för att det är&lt;br&gt;för dyrt, krångligt och oflexibelt. Man har hävdat att systemet har&lt;br&gt;inneburit en alltför stor kapitalbindning. Denna kritik kvarstår emellertid&lt;br&gt;inte längre med samma styrka. Såväl små, medelstora som stora reseföre-&lt;br&gt;tag menar att det system som finns i Sverige står sig väl i jämförelse med&lt;br&gt;andra länders system och också i jämförelse med de förslag som nu har&lt;br&gt;lagts fram. Däremot har man fortfarande ett intresse av att fa ett mer&lt;br&gt;effektivt system bl.a. i fråga om utbetalning av ersättningar och när det&lt;br&gt;gäller att sätta press på företag i branschen som inte fullgör sina&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en avvägning av de synpunkter som framkommit i detta lagstift-&lt;br&gt;ningsärende. har regeringen stannat för att inte nu föreslå någon ändring &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av garantisystemet. Inom resebranschen sker emellertid en ständig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckling och förändring och skiftningarna kan komma mycket snabbt. Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;Det är t.ex. inte otänkbart att en försäkringslösning kan komma fram på&lt;br&gt;frivillig väg. Vi avser att följa utvecklingen och är beredda att på nytt&lt;br&gt;överväga garantisystemet om det behövs. 1 det följande tar vi upp några&lt;br&gt;andra förslag som syftar till att bredda och fördjupa konsumentskyddet på&lt;br&gt;reseområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Resegarantilagens omfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Resegarantilagens tillämpningsområde&lt;br&gt;utvidgas så att förutom paketresor även andra resor som sker&lt;br&gt;tillsammans med en paketresa omfattas. Syftet är att skydda&lt;br&gt;resenärer som köper resor som arrangeras av en paketresearrangör&lt;br&gt;men där resan bara består av själva transporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har inte behandlat frågan om utvidgning av resegaranti-&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter vid remissmöte: Berörda intressenter är i huvudsak&lt;br&gt;positiva eller har inga synpunkter på förslaget att utvidga resegarantila-&lt;br&gt;gens omfattning så att även s.k. stolsförsäljning omfattas. Konsumentver-&lt;br&gt;ket tillstyrker en utvidgning av resegarantilagens omfattning. Resegaranti-&lt;br&gt;nämnden är i huvudsak positiv till förslaget. Även Re se arrangörsför-&lt;br&gt;eningen i Sverige och Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-&lt;br&gt;organisation är positiva men anser att frågan om avgränsningen behöver&lt;br&gt;utredas och analyseras ytterligare. Allmänna reklamationsnämnden har&lt;br&gt;inga invändningar mot förslaget. Kammarkollegiet är tveksamt till om det&lt;br&gt;är bra att göra en skillnad mot paketreselagen och att man kan befara&lt;br&gt;höga hemtransportkostnader för stolsresenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagens koppling till paketreselagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § resegarantilagen anges att den som är arrangör eller återförsäljare av&lt;br&gt;paketresor enligt lagen (1992:1672) om paketresor skall ställa säkerhet.&lt;br&gt;Det är således paketreselagens definition av begreppet paketresa som styr&lt;br&gt;vilka som är skyldiga att ställa resegaranti. I artikel 7 i EU-rådets direktiv&lt;br&gt;90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra&lt;br&gt;paketarrangemang (paketresedirektivet) sägs att den arrangör och/eller&lt;br&gt;återförsäljare som är part i avtalet skall visa att han, i händelse av&lt;br&gt;obestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda belopp och&lt;br&gt;hemtransport av konsumenten. Enligt artikel 8 far medlemsstaterna för att&lt;br&gt;skydda konsumenten anta eller upprätthålla strängare bestämmelser än vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som följer av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flygtransporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har genom EES-avtalet anslutit sig till EG:s regler på luftfartens&lt;br&gt;område. Samma regler gäller nu när Sverige är medlem i Europeiska&lt;br&gt;unionen (EU). Detta innebär att Sverige och de länder som ingår i&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bildar en gemensam&lt;br&gt;luftfartsmarknad där rätten till marknadstillträde regleras av rådets&lt;br&gt;forordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EEG-lufttrafikfore-&lt;br&gt;tags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen. I och med dessa regler&lt;br&gt;upphör i stort skillnaden mellan reguljär- och chartertrafik for EES-&lt;br&gt;statemas flygbolag när de bedriver trafik inom EES. Marknadstillträdet&lt;br&gt;är i princip fritt och tillståndsgivningen från Luftfartsverkets sida har&lt;br&gt;upphört när det gäller den luftfart som flygbolagen har rätt att bedriva&lt;br&gt;enligt EG:s regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kontroll av sällskapsresearrangemang som följer av reglerna for&lt;br&gt;charter- och taxiflygning mellan Sverige och utlandet i Luftfartsverkets&lt;br&gt;Bestämmelser för Civil Luftfart, BCL-A2, har alltså upphört att gälla for&lt;br&gt;de paketresor som omfattas av EG:s regler for marknadstillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa charterregler finns en klausul som ger konsumenten ett visst&lt;br&gt;skydd. FlvgfÖretaget är, i de fall ett sällskapsresearrangemang omfattar&lt;br&gt;flygtransport i båda riktningarna, skyldigt att ombesörja hemtransporten&lt;br&gt;av personer som det har befordrat från Sverige även om chartraren&lt;br&gt;(researrangören) bryter mot överenskommelse i charteravtalet. Detta skydd&lt;br&gt;finns alltså numera bara vid sällskapsresor till områden som inte omfattas&lt;br&gt;av EES-avtalet. Det omfattar inte - och har inte heller tidigare omfattat&lt;br&gt;- resor som utförs med reguljärflyg, vare sig inom eller utom EES.&lt;br&gt;Motsvarande skydd finns inte heller när det gäller andra kategorier av&lt;br&gt;charterresor vars arrangemang kan omfattas av paketreselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Luftfartsverket är det i dag ingen större skillnad på de skydds-&lt;br&gt;regler som gäller om man köper en reguljärflygbiljett eller en charterstols-&lt;br&gt;biljett. Det är researrangören som ansvarar for charterstolsbiljetten och&lt;br&gt;flygbolaget for reguljärflygbiljetten. Häri ligger en skillnad eftersom man&lt;br&gt;for att starta ett flygbolag måste uppfylla vissa krav för att fa licens. Det&lt;br&gt;finns däremot inte några krav på auktorisation for att få chartra ett&lt;br&gt;flygplan och arrangera en charterresa. Säljer man paketresor finns krav på&lt;br&gt;att man skall ställa resegaranti, annars inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Resegarantinämnden är det ganska många paketresor som&lt;br&gt;bygger på reguljärflyg. När konkurser inträffar för en arrangör av sådana&lt;br&gt;resor kan resenärerna, under förutsättning att inte också flygbolaget gått&lt;br&gt;i konkurs, i de flesta fall utnyttja sin biljett for att komma hem. Det kan&lt;br&gt;dock finnas begränsningar för hur man far boka om biljetten och man kan&lt;br&gt;fa betala extra for att åka hem tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga transportmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Bussresearrangörsforeningen förkommer två olika varianter av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 182&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paketresor vad avser bussresor. En arrangör kan självständigt köpa in de Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;olika delarna av paketresan och sälja dem som ett paket. En annan variant&lt;br&gt;är att ett bussföretag i egen regi arrangerar en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att starta ett bussbolag krävs tillstånd till beställningstrafik med buss&lt;br&gt;enligt yrkestrafiklagen. För att fa tillstånd måste man uppfylla vissa&lt;br&gt;grundkrav. Man skall kunna dokumentera sin yrkeskunskap, ha en&lt;br&gt;ekonomi som motsvarar vissa krav, ha vilja och förmåga att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter mot det allmänna och uppfylla krav på laglydnad i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en EG-förordning om internationella vägtransporter med buss&lt;br&gt;(EEG) nr 684/92 kan 20 procent av platserna i en buss som en arrangör&lt;br&gt;köpt in för t.ex. en skidresa till Alperna användas för endast transport.&lt;br&gt;Man tror dock från branschens sida att reglerna kommer att luckras upp&lt;br&gt;så att man snart kan sälja 100 procent av platserna som endast transport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stolsförsäljning förekommer i dag även när det gäller tågtrafik, t.ex.&lt;br&gt;med ungerska och tjeckiska järnvägsföretag. Även när det gäller båttrafik&lt;br&gt;kan stolsförsäljning förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av försäljning av endast transporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen officiell statistik på eller någon samlad redovisning av hur&lt;br&gt;många resor av ren transport som säljs per år av paketresearrangörer.&lt;br&gt;Uppskattningsvis rör det sig om 15-30 procent av den totala försäljningen&lt;br&gt;av charterflyg till vissa resmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av stolsförsäljning när det gäller flygresor avser resor till&lt;br&gt;södra Spanien och till Grekland. Det är här fråga om resenärer som har&lt;br&gt;möjlighet att bo i eget hus, hos släktingar eller bekanta eller resenärer&lt;br&gt;som vill göra en egen rundresa på eller i närheten av destinationsorten.&lt;br&gt;Kort sagt, de vill har en tur- och returtransport till destinationen så billigt&lt;br&gt;som möjligt. Alternativet för de flesta av dessa resenärer är således en&lt;br&gt;lågprisbiljett med reguljärflyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Busstolsplatser har ännu inte börjat säljas på samma sätt som flygstolar&lt;br&gt;men utvecklingen går alltmer mot att möjligheten öppnas även här. Det&lt;br&gt;borde rimligen vara ungefär samma kategori resenärer som utnyttjar en&lt;br&gt;sådan möjlighet som vid flygtransporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsning av resegarantilagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen är for närvarande knuten till lagen om paketresor, vilket&lt;br&gt;hänger samman med EG:s paketresedirektiv. Det finns emellertid inget&lt;br&gt;hinder mot att resegarantilagens tillämpningsområde utvidgas i förhållande&lt;br&gt;till de krav som direktivet ställer. Frågan om en sådan utvidgning har nu&lt;br&gt;aktualiserats for stolsförsäljning. Med det avses att någon köper endast&lt;br&gt;transportdelen av en resa, vilket under senare år har blivit en allt&lt;br&gt;vanligare reseform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärer som köper endast transporten av en resa är inte sällan&lt;br&gt;ungdomar som på ett relativt billigt sätt vill komma utomlands men som&lt;br&gt;väljer att ordna inkvartering och övriga arrangemang på egen hand.&lt;br&gt;Många gånger har de inte klart för sig att resan inte omfattas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resegarantin, vilket innebär att de saknar skydd om reseföretaget går i Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;konkurs före eller under resan. Under senare år har det också i praktiken&lt;br&gt;förekommit fall där resenärer som endast köpt en stol har stått helt utan&lt;br&gt;ersättning vid en inträffad konkurs. Detta är givetvis inte tillfredsställande&lt;br&gt;från konsumentskyddssynpunkt. Därför kan den nuvarande avgränsningen&lt;br&gt;av resegarantins omfattning framstå som ologisk och omotiverad. Detta&lt;br&gt;blir särskilt tydligt när en grupp resenärer reser med ett och samma&lt;br&gt;reseföretag till samma resmål men där några har köpt en paketresa och&lt;br&gt;några bara transportdelen. Mot denna bakgrund finns det enligt regering-&lt;br&gt;ens mening skäl att utvidga lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Civildepartementets remissmöte framkom det att det finns en&lt;br&gt;allmän uppslutning kring förslaget att utvidga resegarantilagen till att&lt;br&gt;omfatta också stolsförsäljning. Man har dock pekat på vissa avgränsnings-&lt;br&gt;problem som hänger samman med att det finns en mängd olika varianter&lt;br&gt;av försäljning av transportdelen av en resa. Ibland ingås transportavtalet&lt;br&gt;med researrangören, ibland med någon annan. Även om avtalet ingås med&lt;br&gt;en researrangör kan det vara så att denne ordnar resan utan något&lt;br&gt;samband med en paketresa. Gränsdragningen mot rena reguljärtransporter&lt;br&gt;är ibland svår att dra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att det kan vara svårt att dra en gräns i&lt;br&gt;fråga om lagens tillämpningsområde som är alltigenom helt tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande. Alla fall och varianter kan knappast täckas in. Däremot finns det&lt;br&gt;enligt vår mening skäl att utvidga tillämpningsområdet till de fall där det&lt;br&gt;ter sig uppenbart oskäligt att en del resenärer har ett skydd medan andra&lt;br&gt;saknar det. Det gäller fall när paketresenärer och andra resenärer, som&lt;br&gt;bara har köpt en transport av en paketresearrangör, reser med samma&lt;br&gt;arrangör, med samma transport och till samma resmål. Vi föreslår därför&lt;br&gt;att resegarantilagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta förutom&lt;br&gt;paketresor också andra resor som sker tillsammans med en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG:s paketresedirektiv kan som tidigare nämnts en medlemsstat&lt;br&gt;för att skydda konsumenterna ha en strängare bestämmelse än vad som&lt;br&gt;följer av direktivet. Den föreslagna regeln är en utvidgning av resegaranti-&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde som syftar till att skydda konsumenterna.&lt;br&gt;Regeln gäller för alla reseföretag som marknadsför och säljer resor i&lt;br&gt;Sverige och är således inte diskriminerande i konkurrenshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Några övriga frågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;7.1 Tillsynsmyndighetens möjligheter att begära uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kammarkollegiet far inhämta uppgifter för&lt;br&gt;att göra det möjligt att ta ställning till vilken art av verksamhet som&lt;br&gt;ett företag eller en person bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;förslaget är positiva. Konsumentverket, Kammarkollegiet och Resegaran-&lt;br&gt;tinämnden tillstyrker förslaget. Resegarantinämnden föreslår dock att&lt;br&gt;lagtexten förenklas. Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-&lt;br&gt;organisation anför att det måste övervägas i vilken utsträckning även den&lt;br&gt;som marknadsför arrangemang som faktiskt inte är paketresor skall kunna&lt;br&gt;åläggas skyldigheter enligt lagen endast därför att deras arrangemang&lt;br&gt;&amp;quot;framstår som paketresor&amp;quot;. Detta är viktigt eftersom lagen innehåller&lt;br&gt;straffbestämmelser för den som lämnar oriktiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att kunna kontrollera efterlevnaden&lt;br&gt;av lagen är det viktigt att Kammarkollegiet kan fa in uppgifter som ger&lt;br&gt;möjlighet att bedöma om det föreligger skyldighet att ställa säkerhet. Det&lt;br&gt;framgår inte alltid av marknadsföringen om det rör sig om en paketresa&lt;br&gt;eller vem som är arrangör eller återförsäljare. Det är således nödvändigt&lt;br&gt;att Kammarkollegiet kan begära in uppgifter från den som marknadsför&lt;br&gt;något som framstår som en paketresa för att kollegiet på ett effektivt sätt&lt;br&gt;skall kunna fullgöra sin funktion som tillsynsmyndighet. Det måste&lt;br&gt;givetvis finnas skälig anledning att anta att det är fråga om marknadsfö-&lt;br&gt;ring av en paketresa, t.ex. på grund av företagets annonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med lagändringen den 1 juli 1993 ändrades 5 § resegarantila-&lt;br&gt;gen språkligt. Tidigare föreskrevs att Kommerskollegium, som då var&lt;br&gt;tillsynsmyndighet, fick ålägga en näringsidkare att lämna uppgifter om sin&lt;br&gt;rörelse som var nödvändiga för prövning av frågan om säkerhet. Av&lt;br&gt;motiven (prop. 1984/85:214) framgår att skälet till den tidigare gällande&lt;br&gt;lydelsen var att Kommerskollegium behövde kunna kräva in vissa&lt;br&gt;uppgifter inte bara för att kunna beräkna storleken på den säkerhet som&lt;br&gt;ett företag skall ställa utan även för att kunna ta ställning till om företaget&lt;br&gt;över huvud taget var skyldigt att ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lydelsen &amp;quot;Kammarkollegiet far ålägga arrangörer och&lt;br&gt;återförsäljare...&amp;quot; kan tolkas så, att kollegiet först måste konstatera att&lt;br&gt;företaget är arrangör eller återförsäljare av paketresor innan företaget kan&lt;br&gt;åläggas att lämna uppgifter om sin verksamhet. Detta var inte syftet med&lt;br&gt;ändringen. Regeringen föreslår därför att paragrafen far en ny utformning&lt;br&gt;så att denna oklarhet undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Ersättning för kostnader för uppehälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Säkerhet far tas i anspråk för uppehälle under&lt;br&gt;resan, således även för uppehälle i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig, Kammarkollegiet&lt;br&gt;och Resegarantinämnden, tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Enligt 6 § resegarantilagen far&lt;br&gt;säkerheten tas i anspråk för ersättning för uppehälle i utlandet men inte&lt;br&gt;för uppehälle i Sverige. Resegarantilagen omfattar nu alla paketresor&lt;br&gt;oberoende av resmål. Möjligheten att fa ersättning för kostnader för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehälle bör därför inte begränsas till sådana som uppkommit i utlandet. Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Ansökningstiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ansökningstiden för att få ersättning från&lt;br&gt;Resegarantinämnden ändras från sex till tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-&lt;br&gt;organisation tillstyrker förslaget. Allmänna Reklamationsnämnden är&lt;br&gt;positiv till att ansökningstiden förkortas, men anser att det bör finnas en&lt;br&gt;möjlighet för en konsument att få en ansökan prövad senare om han kan&lt;br&gt;antas ha haft giltig ursäkt för dröjsmålet. Konsumentverket, Kammar-&lt;br&gt;kollegiet och Resegarantinämnden anser att det saknas behov av en&lt;br&gt;kortare ansökningstid med den föreslagna fondlösningen, eftersom det&lt;br&gt;systemet inte förutsätter att alla kostnadsyrkanden kommit in innan&lt;br&gt;utbetalningar kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § resegarantilagen skall en&lt;br&gt;framställning om att säkerhet skall få tas i anspråk göras inom sex&lt;br&gt;månader efter det att den resa som avses med framställningen inställts,&lt;br&gt;förklarats inte komma till stånd eller avbrutits eller, i fall som avses i 6 §&lt;br&gt;andra stycket, efter det att kostnaden uppkommit. Bestämmelsen i 6 §&lt;br&gt;andra stycket avser vissa kostnader på grund av reseföretagets konkurs&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantisystemet med individuella säkerheter innebär att ansök-&lt;br&gt;ningstidens längd i vissa fall påverkar den tid det tar innan utbetalningar&lt;br&gt;kan göras till dem som är berättigade till ersättning. Om de krav som&lt;br&gt;kommer in till Resegarantinämnden överstiger säkerhetens storlek, måste&lt;br&gt;merparten av ansökningarna prövas av nämnden innan det går att&lt;br&gt;fastställa om säkerheten trots allt är tillräcklig. Om säkerheten inte räcker,&lt;br&gt;måste samtliga ansökningar prövas innan det går att beräkna hur den&lt;br&gt;tillgängliga säkerheten skall fördelas mellan de sökande som har&lt;br&gt;berättigade krav på ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid stora konkurser med ett stort antal ansökningar kan utredningen ta&lt;br&gt;avsevärd tid. Då saknar det måhända betydelse om ansökningstiden är sex&lt;br&gt;månader eller kortare. I de fall då antalet ansökningar inte är alltför stort&lt;br&gt;kan emellertid utredningen vara avslutad innan ansökningstiden går ut,&lt;br&gt;vilket innebär att de sökande får vänta onödigt länge innan de får några&lt;br&gt;pengar. Detta talar för att förkorta ansökningstiden till exempelvis tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ytterligare skäl som talar för att ansökningstiden bör förkortas.&lt;br&gt;Ansökningstiden har betydelse för hur snart en säkerhet kan återlämnas&lt;br&gt;då ett företag upphör med sin verksamhet. En säkerhet kan nu inte&lt;br&gt;återlämnas förrän sex månader förflutit efter det att ett eventuellt krav kan&lt;br&gt;ha uppkommit, dvs. efter det att företaget upphört med sin verksamhet.&lt;br&gt;För ett litet företag, som fört en tynande tillvaro och som därför upphört&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med sin verksamhet, är det orimligt att behöva vänta sex månader innan&lt;br&gt;det kan avsluta sina engagemang med en bank eller ett försäkringsbolag.&lt;br&gt;Vidare kan det i de fall då en verksamhet behöver omorganiseras och&lt;br&gt;överföras till ett nytt företag vara svårt att ställa säkerhet för det nya&lt;br&gt;företaget, innan den säkerhet som tidigare ställts blivit återlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förkortad ansökningstid kan givetvis medföra nackdelar för vissa av&lt;br&gt;de resenärer som drabbas av ett reseföretags konkurs. Enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen kom emellertid under år 1993 ca 86 procent av ansökningarna&lt;br&gt;om ersättning ur en resegaranti in till Resegarantinämnden inom en månad&lt;br&gt;från det att respektive företag försatts i konkurs. Omkring 97 procent av&lt;br&gt;ansökningarna kom in inom tre månader från konkursdagen. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening överväger fördelarna de olägenheter som en kortare&lt;br&gt;ansökningstid kan innebära. Nackdelarna kan reduceras genom att en&lt;br&gt;tydlig information ges av det drabbade företaget, Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Resegarantinämnden eller konkursförvaltaren till konsumenterna om att&lt;br&gt;de måste ansöka om ersättning inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Åtgärder vid underlåtenhet att ställa säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kammarkollegiet far förelägga ett företag vid&lt;br&gt;vite att ge in säkerhet som företaget skall ställa enligt resega-&lt;br&gt;rantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Luftfartsverket, Kammarkollegiet och Resegaranti-&lt;br&gt;nämnden är positiva till förslaget. Länsrätten i Stockholms län är i&lt;br&gt;huvudsak positiv men anför att effektiviteten med vitesföreläggandet kan&lt;br&gt;urholkas av att länsrätten anser sig böra avvakta regeringens utslag&lt;br&gt;avseende beslutet om säkerhet för det fall detta har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I olika sammanhang har reseföretag&lt;br&gt;och resenärer krävt att tillsynsmyndigheten skall hindra de företag som&lt;br&gt;bryter mot resegarantilagen att fortsätta med sin verksamhet. Alternativt&lt;br&gt;brukar framhållas att tillsynsmyndigheten genom pressen skall upplysa&lt;br&gt;allmänheten om ett företags underlåtenhet att ställa säkerhet. Rese-&lt;br&gt;företagen menar med rätta att företag som inte ställer säkerhet vinner&lt;br&gt;konkurrensfördelar genom att de t.ex. kan hålla lägre priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av att kunna vid vite förelägga ett företag att lämna&lt;br&gt;uppgifter om sin verksamhet är goda. En möjlighet att vid ett kännbart&lt;br&gt;vite förelägga ett företag att ställa säkerhet enligt resegarantilagen har&lt;br&gt;sannolikt större effekt än en anmälan till åklagarmyndighet om brott mot&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Resegarantinämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Resegarantinämndens ordförande får överlåta&lt;br&gt;till en handläggare att vidta förberedande åtgärder och avgöra&lt;br&gt;ärenden av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Resegarantilagen behöver inte ändras för&lt;br&gt;att ersättare i Resegarantinämnden skall kunna träda in för det fall&lt;br&gt;att någon av de ordinarie ledamöter som företräder samma intresse&lt;br&gt;inte kan delta i ett sammanträde med nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Arbetsgruppen har dessutom föreslagit en lagändring i 10 § som&lt;br&gt;innebär att ersättarna för de ledamöter som företräder partsintressen i&lt;br&gt;Resegarantinämnden skall kunna träda in för någon av de ordinarie&lt;br&gt;ledamöterna som företräder samma intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarkollegiet, Allmännareklamationsnämnden,&lt;br&gt;Resegarantinämnden och Svenska Rese- och Turistindrustrins Samarbets-&lt;br&gt;organisation är positiva till förslagen. Resegarantinämnden anför att&lt;br&gt;lagtexten kan formuleras som en möjlighet för Resegarantinämnden att&lt;br&gt;delegera beslutanderätten i vissa fall. De fall som avses är sådana som&lt;br&gt;varken rymmer principfrågor eller bevisvärderingsfrågor. Det kan t.ex.&lt;br&gt;gälla massärenden i vilka nämnden som helhet tagit ställning. Med hänsyn&lt;br&gt;till den möjlighet till omprövning som förvaltningslagen ger måste en&lt;br&gt;sådan delegationsrätt anses godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i ärenden av mindre vikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga beslut om ianspråktagande av säkerhet skall i dag fattas av&lt;br&gt;Resegarantinämnden eller, när det rör sig om ärenden av mindre vikt, av&lt;br&gt;nämndens ordförande. Detta har tolkats så att när nämnden har fattat&lt;br&gt;beslut i en fråga av principiell natur kan ordföranden ensam besluta i&lt;br&gt;andra ärenden som rör samma frågeställning. Detta medför givetvis en&lt;br&gt;snabbare hantering än om hela nämnden skall sammanträda för varje&lt;br&gt;enskilt ärende. Det har emellertid under vissa perioder inneburit en&lt;br&gt;oacceptabel belastning för ordföranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet fattar beslut om de säkerheter som företagen skall&lt;br&gt;ställa. Tjänstemän vid kollegiet utför också kansligöromål åt Resegaranti-&lt;br&gt;nämnden. Säkerheterna kan uppgå till många miljoner kronor. I stort sett&lt;br&gt;samma personal som fattar dessa beslut utgör också Resegarantinämndens&lt;br&gt;kansli och bereder ärenden om ianspråktagande av säkerhet. Majoriteten&lt;br&gt;av ärendena rör relativt små belopp och är helt okomplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av ansökningar om ersättning enligt resegarantilagen&lt;br&gt;underlättas om ordföranden kan delegera till handläggare att fatta beslut&lt;br&gt;i ärenden av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte fördröja hanteringen kan Resegarantinämndens beslut för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande inte överklagas. Detta uppfattas ibland av de sökande som Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;otillfredsställande. Redan nu begär många sökande omprövning av&lt;br&gt;Resegarantinämndens beslut. Nämnden tar då upp ärendet på nytt med&lt;br&gt;stöd av förvaltningslagen. Om beslutanderätten delegeras till handläggare&lt;br&gt;kan det vara lämpligt att göra den inskränkningen att beslut i ompröv-&lt;br&gt;ningsärenden skall fattas av nämnden eller dess ordförande. Detta kan&lt;br&gt;föreskrivas i nämndens arbetsordning. Regeringen föreslår således att&lt;br&gt;resegarantilagen ändras så att ordföranden far överlåta till en handläggare&lt;br&gt;att avgöra ärenden av mindre vikt. Delegeringen bör också kunna&lt;br&gt;innefatta rätten att vidta förberedande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämndens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämnden består av ordföranden och fyra andra ledamöter, av&lt;br&gt;vilka två utses bland personer som kan anses företräda konsumentintressen&lt;br&gt;och två bland personer som kan anses företräda företagarintressen. För&lt;br&gt;varje ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare. Nämnden är&lt;br&gt;beslutför när ordföranden och två andra ledamöter är närvarande. I beslut&lt;br&gt;skall lika antal företrädare för konsumentintressen och företagarintressen&lt;br&gt;delta. För att handläggningen inte skall bli för tungrodd kan ordföranden&lt;br&gt;på nämndens vägnar ensam företa förberedande åtgärder och pröva&lt;br&gt;ärenden av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns en personlig ersättare för varje ledamot i&lt;br&gt;Resegarantinämnden. Från nämnden har framförts att detta ofta medför&lt;br&gt;svårigheter när det gäller att se till att nämnden är fulltalig vid samman-&lt;br&gt;träden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsbelastningen i Resegarantinämnden varierar starkt. Särskilt när&lt;br&gt;det har inträffat en större konkurs i resebranschen kan det vara nödvändigt&lt;br&gt;att med kort varsel samla nämndens ledamöter för att fatta beslut i&lt;br&gt;brådskande frågor i syfte att minimera de kostnader som skall ersättas ur&lt;br&gt;en säkerhet och de obehag för resenärerna som en resebyråkrasch har&lt;br&gt;orsakat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med personliga ersättare i en partssammansatt nämnd är&lt;br&gt;givetvis att säkra att en ordinarie ledamot vid förhinder skall ersättas av&lt;br&gt;en person som företräder samma erfarenhet och intressen som ledamoten.&lt;br&gt;I Resegarantinämnden finns emellertid två ledamöter som företräder&lt;br&gt;konsumentintressen och två ledamöter som företräder företagarintressen&lt;br&gt;samt personliga ersättare för samtliga ledamöter. För att göra det lättare&lt;br&gt;att snabbt samla en beslutför nämnd bör ersättarna kunna träda in i stället&lt;br&gt;för någon av de ordinarie ledamöter som företräder samma intresse som&lt;br&gt;ersättaren. Den nuvarande utformningen av 10 § resegarantilagen hindrar&lt;br&gt;emellertid inte en sådan ordning. Detta innebär att lagen inte behöver&lt;br&gt;ändras så som har föreslagits. Regeringen far i stället vid besluten om&lt;br&gt;förordnande av ersättare se till att besluten formuleras så att ingen&lt;br&gt;osäkerhet råder om att ersättaren kan träda in för båda de ordinarie&lt;br&gt;ledamöterna som företräder samma intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrationen för hantering av resegarantierna bör inte öka i någon&lt;br&gt;större utsträckning med anledning av utvidgningen av lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område. Något påtagligt merarbete med beräkning av säkerheterna&lt;br&gt;bedöms således inte uppkomma för Kammarkollegiets del. En viss ökning&lt;br&gt;av antalet ärenden i Resegarantinämnden kan givetvis bli en följd av&lt;br&gt;förslaget. Effekterna bör dock även i detta avseende vara marginella, bl.a.&lt;br&gt;med hänsyn till förslagets koppling till paketresearrangemang som redan&lt;br&gt;i dag omfattas. Eventuella merkostnader far rymmas inom nuvarande&lt;br&gt;anslagsram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag syftar till att förbättra Kammarkollegiets möjligheter till&lt;br&gt;tillsyn av lagens efterlevnad och att göra Resegarantinämndens arbete&lt;br&gt;effektivare. Förslagen bedöms inte medföra några ökade kostnader, utan&lt;br&gt;snarare bidra till en effektivisering av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kostnader för reseföretagen bör framhållas att de&lt;br&gt;reseföretag som genom utvidgningen kommer att ställa säkerhet för&lt;br&gt;transporter är företag som redan i dag ställer säkerhet för paketresor.&lt;br&gt;Skillnaden blir att de far rapportera även stolsförsäljningen vid sin&lt;br&gt;redovisning till Kammarkollegiet. En del reseföretag omfattar redan i dag&lt;br&gt;stolsförsäljningen i sitt underlag till Kammarkollegiet genom att man, när&lt;br&gt;man beräknar sin verksamhet, räknar med att sälja alla platser som&lt;br&gt;paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att de nya reglerna i resegarantilagen kan träda i kraft så&lt;br&gt;snart som möjligt så att de kan tillämpas inför resebranschens högsäsong&lt;br&gt;under sommaren. Risken för att resenärerna skall göra ekonomiska&lt;br&gt;förluster far anses vara som störst då. Lagen föreslås därför träda i kraft&lt;br&gt;den 1 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med ikraftträdandedagen far vid behov säkerhet som har ställts&lt;br&gt;tas i anspråk för ersättning till resenärer oavsett om det gäller en&lt;br&gt;paketresa eller annan resa som sker tillsammans med en paketresa. Det är&lt;br&gt;utan betydelse om resan har förvärvats före eller efter ikraftträdandeda-&lt;br&gt;gen. De garantier som redan har ställts kommer därmed att fa täcka också&lt;br&gt;det utökade ansvaret för stolsresenärer. Som redan har nämnts omfattar&lt;br&gt;redan i dag en del företag stolsförsäljningen i sitt underlag till Kammar-&lt;br&gt;kollegiet. Det bör också vara möjligt att inför ikraftträdandet vid behov&lt;br&gt;förbereda omräkningar med hänsyn till den kommande utvidgningen av&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att ansökningstiden för att kunna få ersättning ur&lt;br&gt;resegarantin ändras från sex till tre månader har Lagrådet föreslagit att en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse införs till 8 §. För att inte rättsförluster skall&lt;br&gt;uppstå bör en sådan övergångsbestämmelse införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som är arrangör eller återförsäljare av paketresor enligt la-&lt;br&gt;gen (1992:1672) om paketresor skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos Kammarkollegiet. Säkerheten skall&lt;br&gt;motsvara arrangörens eller återförsäljarens åtagande mot resenärerna&lt;br&gt;för dels paketresor, dels andra resor som sker tillsammans med en&lt;br&gt;paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 6.1 samband med att EG:s s.k. paketrese-&lt;br&gt;direktiv (90/314/EEG) genomfördes i svensk rätt gjordes vissa ändringar&lt;br&gt;i resegarantilagen. En ändring var att man i denna paragraf införde en&lt;br&gt;hänvisning till lagen (1992:1672) om paketresor, innebärande att&lt;br&gt;tillämpningsområdet för resegarantilagen och paketreselagen gjordes&lt;br&gt;överensstämmande (prop. 1992/93:95, bet. 1992/93 :LU21. rskr.&lt;br&gt;1992/93:129 och SFS 1992:1673). Flera viktiga begrepp, t.ex. paketresa,&lt;br&gt;arrangör, återförsäljare och resenär, finns definierade i paketreselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna ändringen innebär att resegarantilagens tillämpnings-&lt;br&gt;område utvidgas. Förslaget innebär att den som är skyldig att ställa&lt;br&gt;säkerhet innan marknadsföringen av paketresor skall ställa säkerhet också&lt;br&gt;i fråga om andra resor som sker tillsammans med en paketresa. Avsikten&lt;br&gt;är att skydda resenärer som köper resor som arrangeras av en paketrese-&lt;br&gt;arrangör men där resan bara består av själva transporten, s.k. stolsförsälj-&lt;br&gt;ning. Det gäller främst resenärer som förvärvar en resa av samma&lt;br&gt;arrangör eller återförsäljare som paketresenärema har gjort samt reser med&lt;br&gt;samma transport som paketresenärema. Det spelar ingen roll vilket&lt;br&gt;transportmedel som används. Såväl flyg som båt och buss etc. omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande situation kan anges som ett typexempel. Paketresearrangören&lt;br&gt;X-resor ordnar paketresor till Grekland. Bolaget äger två egna flygplan&lt;br&gt;med vilka resenärerna transporteras till Athen. X-resor försöker fylla&lt;br&gt;planen med paketresenärer så långt som möjligt. Tomma platser säljs&lt;br&gt;sedan till stolsresenärer, främst studenter som vill komma billigt ner till&lt;br&gt;grekiska övärlden. Planen har plats för 90 resenärer. På en resa åker 70&lt;br&gt;paketresenärer och 20 stolsresenärer (som även har returbiljett med&lt;br&gt;X-resor). Strax efter att de kommit till Grekland försätts X-resor i&lt;br&gt;konkurs. Med de föreslagna bestämmelserna kommer såväl paketresenä-&lt;br&gt;rema som stolsresenärema att fa hemresan ordnad genom resegarantin.&lt;br&gt;Detta ändras inte i fall då bolaget själv inte äger flygplanen utan hyr in&lt;br&gt;transporttjänsten. Däremot kommer de resenärer som köper sin biljett&lt;br&gt;direkt från ett transportföretag, t.ex. ett flygbolag, eller från en researran-&lt;br&gt;gör som inte ordnar paketresor inte att erhålla något skydd från resegaran-&lt;br&gt;tin. Regeringen anser att de stolsresenärer som reser med samma arrangör&lt;br&gt;och på samma transport som paketresenärer är den grupp som är mest&lt;br&gt;skyddsvärd och där det för den enskilde resenären måste uppfattas som&lt;br&gt;svårförklarligt varför man omfattas av garantin i det ena fallet men inte&lt;br&gt;i det andra. Avgränsningen har därför gjorts så att det är dessa resenärer&lt;br&gt;som omfattas. Lagrådet har påpekat att fall kan tänkas då det är naturligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betrakta stolsresenärer och paketresenärer som deltagare i samma resa,&lt;br&gt;trots att stolsresenärema - eller en del av dem - färdas med en annan&lt;br&gt;transport än paketresenärema. Om en sådan situation uppstår blir det&lt;br&gt;Resegarantinämnden som far avgöra om resan kan anses ha skett&lt;br&gt;tillsammans med en paketresa eller inte. Att låta alla s.k. stolsresenärer&lt;br&gt;omfattas är praktiskt inte möjligt. I sådana fall skulle t.ex. de flygbolag&lt;br&gt;som normalt bara tillhandahåller reguljärtransporter komma att omfattas&lt;br&gt;av lagens bestämmelser. Så långtgående resenärsskydd är inte realistiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att reseföretag har löst frågan om garanti för stols-&lt;br&gt;försäljning på frivillig väg genom en privat försäkring. Att företag har&lt;br&gt;ordnat frivilliga säkerheter bör beaktas av Kammarkollegiet när beslut&lt;br&gt;fattas om vilken säkerhet en arrangör eller återförsäljare skall ställa i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Enligt 4 § far Kammarkollegiet, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, fastställa säkerheten till ett lägre belopp än vad som annars gäller&lt;br&gt;eller helt efterge kravet på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kammarkollegiet prövar om det föreligger skyldighet att ställa&lt;br&gt;säkerhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Tidigare har det av resegarantilagen inte uttryckligen&lt;br&gt;framgått att det är Kammarkollegiet som skall pröva om ett företag skall&lt;br&gt;ställa säkerhet. Detta har emellertid framgått indirekt av bestämmelsen i&lt;br&gt;4 § att kollegiet bestämmer säkerhetens belopp. Den nya bestämmelsen&lt;br&gt;preciserar och tydliggör att det är Kammarkollegiet som har att göra de&lt;br&gt;prövningar som föreskrivs för att utröna om skyldighet att ställa säkerhet&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a § Om en arrangör eller en återförsäljare inte ställer säkerhet&lt;br&gt;enligt denna lag, far Kammarkollegiet förelägga honom vid vite att&lt;br&gt;fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 7.4. Det nuvarande garantisystemet har&lt;br&gt;kritiserats för att det saknas möjligheter att ingripa effektivt då ett företag&lt;br&gt;underlåter att ställa säkerhet. I förslaget införs en rätt för Kammarkollegi-&lt;br&gt;et att förelägga ett företag vid vite att fullgöra sin skyldighet att ställa&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kammarkollegiet far, om det finns skälig anledning att anta att&lt;br&gt;skyldighet att ställa säkerhet föreligger, ålägga den som marknads-&lt;br&gt;för en resa att lämna de uppgifter om sin verksamhet som är&lt;br&gt;nödvändiga för att frågan om säkerhet skall kunna prövas. Om den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige inte lämnar de begärda uppgifterna, far kollegiet&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna regel, som behandlas i avsnitt 7.1, klargör att Kammarkollegiet Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;har rätt att begära upplysningar för att kunna avgöra om t.ex. ett företag&lt;br&gt;över huvud taget bedriver verksamhet som omfattas av resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan Kammarkollegiet begär upplysningar från ett företag bör det&lt;br&gt;givetvis finnas skälig anledning att anta att företaget bedriver reseverk-&lt;br&gt;samhet för vilken skyldighet att ställa säkerhet föreligger, t.ex. på grund&lt;br&gt;av företagets annonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Säkerhet far tas i anspråk för att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en resa som omfattas av garanti enligt denna lag och&lt;br&gt;som blir inställd eller av annan anledning inte blir av. I fråga om&lt;br&gt;resor som har påbörjats men inte slutförts far säkerheten tas i&lt;br&gt;anspråk för resenärers uppehälle under resan, deras återresa och&lt;br&gt;skälig ersättning till dem för värdet av de förmåner de gått miste&lt;br&gt;om genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning far betalas ut till den som tillhandahåller uppehälle&lt;br&gt;eller återresa åt en resenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste antas vara på obestånd, far säkerheten&lt;br&gt;tas i anspråk även för att betala nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i resor som avbrutits, dels utredning i ärenden&lt;br&gt;om ianspråktagande av säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast om&lt;br&gt;denne genom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen&lt;br&gt;tagits i anspråk för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket i förhållande till nuvarande ordning behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 7.2. Förslaget innebär att säkerheten far tas i anspråk för&lt;br&gt;resenärers uppehälle, oberoende av vistelseort, således även för uppehälle&lt;br&gt;i Sverige. Med uppehälle under resan avses inte bara det resmål som&lt;br&gt;resenären avtalat med arrangören. Då en konkurs inträffar kan det bli&lt;br&gt;nödvändigt för resenären att ta sig till en annan ort för att t.ex. invänta&lt;br&gt;hemtransport. Det är då rimligt att resenären kan fa ersättning för&lt;br&gt;eventuella kostnader för uppehälle även på denna ort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke föreskrivs att ersättning far betalas ut till den som&lt;br&gt;tillhandahåller uppehälle eller återresa åt en resenär. När ett företag t.ex.&lt;br&gt;har försatts i konkurs är det viktigt att strandsatta resenärer i praktiken&lt;br&gt;också erbjuds såväl uppehälle som hemtransport. Bestämmelsen innebär&lt;br&gt;att Resegarantinämnden kan utge ersättning till den som tillhandahåller&lt;br&gt;dessa tjänster. Möjligheten bör utnyttjas då nämnden själv träffat&lt;br&gt;överenskommelse med den som tillhandahåller tjänsterna. Det är viktigt&lt;br&gt;att nämnden innan sådan ersättning betalas ut på något sätt försäkrar sig&lt;br&gt;om att den som erbjuder sina tjänster verkligen kommer att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänsterna på ett tillfredsställande sätt. Naturligtvis har resenärerna efter&lt;br&gt;det att de utnyttjat erbjudet uppehälle eller erbjuden återresa inga krav&lt;br&gt;kvar att ställa på Resegarantinämnden i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Framställning om att säkerhet skall fa tas i anspråk skall göras&lt;br&gt;inom tre månader efter det att den resa, som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen, inställts, förklarats ej komma till stånd eller avbrutits&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 6 § tredje stycket, efter det att kostnaden&lt;br&gt;uppkommit. Försummas det, upphör rätten till ersättning ur&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen, som behandlas i avsnitt 7.3, innebär att tiden för ansökan&lt;br&gt;om ersättning ur en säkerhet förkortas från sex till tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamö-&lt;br&gt;ter är närvarande. I beslut skall lika antal företrädare för konsu-&lt;br&gt;mentintressen och företagarintressen deltaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning&lt;br&gt;tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning&lt;br&gt;i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden far ensam på nämndens vägnar vidta förberedande&lt;br&gt;åtgärder och avgöra ärenden av mindre vikt. Ordföranden far&lt;br&gt;överlåta sådana uppgifter till handläggare vid Kammarkollegiet som&lt;br&gt;utför kansligöromål åt Resegarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lydelsen av tredje stycket behandlas i avsnitt 7.5. Innebörden&lt;br&gt;är att Resegarantinämndens ordförande far delegera beslutanderätten i&lt;br&gt;ärenden av mindre vikt till handläggare vid Kammarkollegiet som utför&lt;br&gt;kansligöromål åt Resegarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall som avses är sådana som varken avser principfrågor eller&lt;br&gt;bevisvärderingsfrågor. Det kan t.ex. gälla massärenden i vilka nämnden&lt;br&gt;som helhet redan har tagit ställning för en viss hållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för en sådan delegering och vad som i övrigt gäller för&lt;br&gt;beslut som fattas på nämndens vägnar kan införas i Resegarantinämndens&lt;br&gt;arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan,&lt;br&gt;ha ställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras av&lt;br&gt;någon annan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;som ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i första stycket skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar i den utsträckning gärningen omfattas av ett vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt 4 a §. För en gärning som avses i andra stycket 1&lt;br&gt;skall inte någon dömas till ansvar, om gärningen är belagd med&lt;br&gt;straff i brottsbalken. Inte heller skall någon dömas till ansvar för en&lt;br&gt;gärning som avses i andra stycket 2 i den utsträckning gärningen&lt;br&gt;omfattas av ett vitesföreläggande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot denna lag far väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket innebär att ett gärning som omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt den nya 4 a § inte samtidigt skall kunna&lt;br&gt;straffbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Kammarkollegiets beslut enligt 4 a § eller 5 § far inte över-&lt;br&gt;klagas. Andra beslut av kollegiet enligt denna lag far överklagas hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skall&lt;br&gt;gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämndens beslut far inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en&lt;br&gt;annan säkerhet, far resegarantinämnden ta upp ärendet till ny&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna behandlas i avsnitt 7.4. Ett beslut om säkerhet kan över-&lt;br&gt;klagas. Ett vitesföreläggande enligt 4 a § att ställa säkerhet enligt&lt;br&gt;resegarantilagen bör däremot, för att vara effektivt, inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla&lt;br&gt;omedelbart även om det överklagas. Härav följer att kollegiet bör kunna&lt;br&gt;förelägga ett företag vid vite att komma in med beslutade säkerheter även&lt;br&gt;om beslutet har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria&lt;br&gt;(Ds 1994:109)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen uppfattas som otidsenlig. Såväl lagen som dess&lt;br&gt;tillämpning har i olika sammanhang kritiserats. Kritiken från resebransch-&lt;br&gt;ens sida rör främst kostnaderna för att ställa säkerhet och det kapital som&lt;br&gt;måste bindas för att bankerna skall utfärda erforderliga säkerheter. Kom-&lt;br&gt;merskollegium, som fram till den 1 juli 1994 var den myndighet som&lt;br&gt;bestämde vilka företag som skulle ställa säkerhet och fastställde säker-&lt;br&gt;heternas storlek, har särskilt framhållit svårigheterna med att administrera&lt;br&gt;systemet och att ge resenärerna ett fullgott skydd samt tidsutdräkten i&lt;br&gt;vissa fall innan ersättning har kunnat betalas ut till resenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har fatt i uppdrag att lägga fram ett förslag till garanti-&lt;br&gt;system som skall vara enkelt att administrera, konkurrensneutralt och ge&lt;br&gt;konsumenterna en hög skyddsnivå till låga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har, som alternativ till nuvarande garantisystem med&lt;br&gt;individuella betalningsutfästelser, diskuterat en kombination av individuell&lt;br&gt;och gemensam säkerhet i form av en fond samt olika typer av försäk-&lt;br&gt;ringar. Vidare har en uppmjukning av nuvarande garantisystem, så att&lt;br&gt;garantier kan ställas på flera olika sätt, diskuterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget av de garantisystem som undersökts kan anses uppfylla samtliga&lt;br&gt;de krav som ställts. En kombination av individuell och gemensam&lt;br&gt;säkerhet i form av en fond är den lösning som uppfyller kraven bäst. En&lt;br&gt;fondlösning tillgodoser kravet att ge konsumenterna ett bättre skydd än&lt;br&gt;det de nu har. Med en fond undviker man risken att en säkerhet visar sig&lt;br&gt;vara otillräcklig. Utbetalningar av ersättningsbeloppen kan ske snabbare.&lt;br&gt;En fondlösning är vidare lättare att administrera än nuvarande system. Av&lt;br&gt;diskuterade alternativ föreslår arbetsgruppen därför i första hand ett&lt;br&gt;system byggt på en fondlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår även vissa andra ändringar i resegarantilagen,&lt;br&gt;som t.ex. en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga reseföretag&lt;br&gt;vid vite att ställa de säkerheter som myndigheten beslutat, en förkortad tid&lt;br&gt;för ansökan om ersättning ur en resegaranti och en möjlighet att delegera&lt;br&gt;beslutanderätten i vissa ärenden till handläggare på Resegarantinämndens&lt;br&gt;kansli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsgruppens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 3-6. 8, 10, 11 och 13-15 §§ resegarantilagen (1972:204)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt&lt;br&gt;lagen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos&lt;br&gt;Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Kammarkollegiet icke med-&lt;br&gt;ger annat, skall säkerhet bestå av&lt;br&gt;en av bank eller försäkringsbolag&lt;br&gt;utfärdad betalningsutfästelse,&lt;br&gt;som fullgöres vid anfordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det belopp,&lt;br&gt;som Kammarkollegiet med&lt;br&gt;hänsyn till reseverksamhetens art&lt;br&gt;och omfattning bestämmer. Be-&lt;br&gt;loppet skall uppgå till minst&lt;br&gt;200 000 kronor för arrangörer.&lt;br&gt;Samma belopp skall gälla för&lt;br&gt;återförsäljare av utom riket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt&lt;br&gt;lagen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall ställa säkerhet hos Kam-&lt;br&gt;markollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet prövar om&lt;br&gt;skyldighet att ställa säkerhet&lt;br&gt;enligt denna lag föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall, om Kammar-&lt;br&gt;kollegiet inte medger annat, be-&lt;br&gt;stå av en av bank eller försäk-&lt;br&gt;ringsbolag utfärdad individuell&lt;br&gt;betalningsutfästelse, som fullgö-&lt;br&gt;res vid anfordran. Denna säker-&lt;br&gt;het skall arrangören eller åter-&lt;br&gt;försäljaren ställa innan han&lt;br&gt;marknadsför en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arrangörer och för återför-&lt;br&gt;säljare av utom riket anordnade&lt;br&gt;paketresor skall säkerheten även&lt;br&gt;bestå av en gemensam fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell säkerhet skall gälla&lt;br&gt;ett belopp om 100 000 kronor för&lt;br&gt;arrangörer och för återförsäljare&lt;br&gt;av utom riket anordnade paket-&lt;br&gt;resor. För återförsäljare av inom&lt;br&gt;riket anordnade paketresor skall&lt;br&gt;beloppet vara 50 000 kronor. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnade paketresor. För åter-&lt;br&gt;försäljare av inom riket anord-&lt;br&gt;nade paketresor skall beloppet&lt;br&gt;vara minst 50 000 kr Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl, får kollegiet&lt;br&gt;fastställa säkerheten till ett lägre&lt;br&gt;belopp eller helt efterge kravet&lt;br&gt;på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet fastställa den&lt;br&gt;individuella säkerheten till ett&lt;br&gt;lägre belopp eller helt efterge&lt;br&gt;kravet på sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den gemensamma fonden&lt;br&gt;skall arrangörer och återför-&lt;br&gt;säljare av utom riket anordnade&lt;br&gt;paketresor inbetala det belopp&lt;br&gt;per resa som fastställs av rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma fonden tas i&lt;br&gt;anspråk om den individuella&lt;br&gt;säkerheten är otillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om även den gemensamma&lt;br&gt;fonden visar sig vara otillräcklig,&lt;br&gt;får Kammarkollegiet ta upp lån&lt;br&gt;för att täcka utbetalningar av&lt;br&gt;ersättning enlig Resegaranti-&lt;br&gt;nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en&lt;br&gt;återförsäljare inte ställer säker-&lt;br&gt;het enligt denna lag, får&lt;br&gt;Kammarkollegiet förelägga ho-&lt;br&gt;nom vid vite att fullgöra sin&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far ålägga&lt;br&gt;arrangörer och återförsäljare att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin verk-&lt;br&gt;samhet som är nödvändiga för att&lt;br&gt;frågan om säkerhet skall kunna&lt;br&gt;prövas. Om den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte lämnar de begärda&lt;br&gt;uppgifterna, far kollegiet före-&lt;br&gt;lägga honom vid vite att fullgöra&lt;br&gt;sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet far tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en paketresa som blir&lt;br&gt;inställd eller av annan anledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet får ålägga ar-&lt;br&gt;rangörer och återförsäljare att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin verk-&lt;br&gt;samhet som är nödvändiga för att&lt;br&gt;frågan om säkerhet skall kunna&lt;br&gt;prövas. Detsamma gäller dem&lt;br&gt;som marknadsför arrangemang&lt;br&gt;vilka framstår som paketresor.&lt;br&gt;Om den uppgiftsskyldige inte&lt;br&gt;lämnar de begärda uppgifterna,&lt;br&gt;får kollegiet förelägga honom vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en paketresa som blir&lt;br&gt;inställd eller av annan anledning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte blir av. I fråga om paketre-&lt;br&gt;sor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutforts far säkerheten tas i an-&lt;br&gt;språk för resenärers uppehälle z&lt;br&gt;utlandet, deras återresa och skä-&lt;br&gt;lig ersättning till dem for värdet&lt;br&gt;av de förmåner som de gått miste&lt;br&gt;om genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte blir av. I fråga om paketre-&lt;br&gt;sor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutförts får säkerheten tas i an-&lt;br&gt;språk for resenärers uppehälle på&lt;br&gt;resmålet, deras återresa och skä-&lt;br&gt;lig ersättning till dem för värdet&lt;br&gt;av de förmåner de gått miste om&lt;br&gt;genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare som ställt säkerhet har försatts i&lt;br&gt;konkurs eller måste antas vara på obestånd, får säkerheten tas i anspråk&lt;br&gt;även för att betala nödvändiga kostnader för dels biträde åt deltagare i&lt;br&gt;paketresor som avbrutits, dels utredning i ärenden om ianspråktagande av&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast om denne&lt;br&gt;genom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-&lt;br&gt;språk för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tagas i anspråk skall&lt;br&gt;göras inom sex månader efter det&lt;br&gt;att den resa, som avses med&lt;br&gt;framställningen, inställts, förkla-&lt;br&gt;rats ej komma till stånd eller&lt;br&gt;avbrutits eller, i fall som avses i&lt;br&gt;6 § andra stycket, efter det att&lt;br&gt;kostnaden uppkommit. Försum-&lt;br&gt;mas det, upphör rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tagas i anspråk skall gö-&lt;br&gt;ras inom tre månader efter det att&lt;br&gt;den resa, som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen, inställts, förklarats ej&lt;br&gt;komma till stånd eller avbrutits&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket, efter det att kostnaden&lt;br&gt;uppkommit. Försummas det,&lt;br&gt;upphör rätten till ersättning ur&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden består av ordförande&lt;br&gt;och fyra andra ledamöter, av&lt;br&gt;vilka två utses bland personer,&lt;br&gt;som kan anses företräda&lt;br&gt;konsumentintressen, och två&lt;br&gt;bland personer, som kan anses&lt;br&gt;företräda företagarintressen. För&lt;br&gt;varje ledamot skall det finnas ett&lt;br&gt;tillräckligt antal ersättare. Ord-&lt;br&gt;föranden och ersättare för honom&lt;br&gt;skall vara eller ha varit ordinarie&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden består av ordförande&lt;br&gt;och fyra andra ledamöter, av&lt;br&gt;vilka två utses bland personer,&lt;br&gt;som kan anses företräda konsu-&lt;br&gt;mentintressen, och två bland per-&lt;br&gt;soner, som kan anses företräda&lt;br&gt;företagarintressen. För ordföran-&lt;br&gt;den och för de andra ledamöter-&lt;br&gt;na skall det finnas ett tillräckligt&lt;br&gt;antal ersättare. Ordföranden och&lt;br&gt;ersättare för honom skall vara&lt;br&gt;eller ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden, andra ledamöter och ersättare förordnas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen och&lt;br&gt;företagarintressen deltaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden kan ensam på nämndens vägnar företaga förberedande åt-&lt;br&gt;gärd och pröva ärende av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får förordna&lt;br&gt;handläggare vid nämndens kansli&lt;br&gt;att på nämndens vägnar besluta&lt;br&gt;i ärenden av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet skall återläm-&lt;br&gt;na säkerhet, som icke längre fyl-&lt;br&gt;ler något ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;organiserar en paketresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, som organiseras av&lt;br&gt;någon annan såsom arrangör,&lt;br&gt;utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet skall återläm-&lt;br&gt;na individuell säkerhet, som icke&lt;br&gt;längre fyller något ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;organiserar en paketresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, som organiseras av&lt;br&gt;någon annan såsom arrangör,&lt;br&gt;utan att ha ställt sådan säkerhet&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. underlåter att inbetala enligt&lt;br&gt;denna lag fastställda belopp till&lt;br&gt;den gemensamma fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket skall inte någon&lt;br&gt;dömas till ansvar i den utsträck-&lt;br&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i andra stycket 1 skall inte någon dömas till&lt;br&gt;ansvar, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Inte heller skall&lt;br&gt;någon dömas till ansvar för en gärning som avses i andra stycket 2 i den&lt;br&gt;utsträckning gärningen omfattas av ett vitesföreläggande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt&lt;br&gt;5 § far inte överklagas. Andra&lt;br&gt;beslut av kollegiet enligt denna&lt;br&gt;lag får överklagas hos regeringen&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a § och 5 § far inte överklagas.&lt;br&gt;Andra beslut av kollegiet enligt&lt;br&gt;denna lag far överklagas hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet får förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla ome-&lt;br&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämndens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annan&lt;br&gt;säkerhet, får resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:182&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Göta hovrätt, Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;Kommerskollegium, Luftfartsverket, Finansinspektionen, Riksskatteverket,&lt;br&gt;Konsumentverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Allmännareklamationsnämnden, Resegarantinämnden,&lt;br&gt;AFS Interkulturell utbildning, Finansbolagens förening, Föreningen&lt;br&gt;Sverigeturism (FÖRST), Konsumentvägledarnas förening, Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisa-&lt;br&gt;tion (RTS), Sveriges Campingvärdars Riksförbund (SCR), Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Sveriges Hotell &amp;amp; Restaurang företagare (SHR),&lt;br&gt;Utländska försäkringsbolags förening och Youth For Understanding&lt;br&gt;(YFU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Turistorganisationer i Sverige (FTS), Researrangörsför-&lt;br&gt;eningen i Sverige (RiS) och Svenska Resebyråföreningen (SRF) har&lt;br&gt;hänvisat till Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisations&lt;br&gt;yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotek AB och Svenska kommunförbundet har förklarat sig avstå&lt;br&gt;från att avge yttrande över promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bussresearrangörsföreningen (BRA), Föreningen Flygresearrangörer&lt;br&gt;(FRA), Föreningen Svenska Bilresearrangörer (FSB), Konsumenternas&lt;br&gt;Bankbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Officiella Utländska Turist-&lt;br&gt;chefernas Samarbetsråd i Sverige (ANTOR). Stiftelsen för internationellt&lt;br&gt;ungdomsutbyte, Svenska Liftanläggningars Organisation (SLAO) och&lt;br&gt;Trafikföretagens Förening i Sverige (TFF) har inte besvarat remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rop&lt;/sub&gt;. 1995/96:182&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i resegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen (1972:204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 5, 6, 8, 11, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt&lt;br&gt;lagen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos&lt;br&gt;Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller åter-&lt;br&gt;försäljare av paketresor enligt la-&lt;br&gt;gen (1992:1672) om paketresor&lt;br&gt;skall, innan han marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, ställa säkerhet hos&lt;br&gt;Kammarkollegiet. Säkerheten&lt;br&gt;skall motsvara arrangörens eller&lt;br&gt;återförsäljarens åtagande mot&lt;br&gt;resenärerna för dels paketresor,&lt;br&gt;dels andra resor som sker till-&lt;br&gt;sammans med en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet prövar om det&lt;br&gt;föreligger skyldighet att ställa&lt;br&gt;säkerhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återför-&lt;br&gt;säljare inte ställer säkerhet enligt&lt;br&gt;denna lag, får Kammarkollegiet&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att full-&lt;br&gt;göra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far ålägga&lt;br&gt;arrangörer och återförsäljare att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin&lt;br&gt;verksamhet som är nödvändiga&lt;br&gt;för att frågan om säkerhet skall&lt;br&gt;kunna prövas. Om den uppgifts-&lt;br&gt;skyldige inte lämnar de begärda&lt;br&gt;uppgifterna, far kollegiet före-&lt;br&gt;lägga honom vid vite att fullgöra&lt;br&gt;sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far, om det&lt;br&gt;finns skälig anledning att anta&lt;br&gt;att skyldighet att ställa säkerhet&lt;br&gt;föreligger, ålägga den som säljer&lt;br&gt;eller marknadsför en resa att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin verk-&lt;br&gt;samhet som är nödvändiga för att&lt;br&gt;frågan om säkerhet skall kunna&lt;br&gt;prövas. Om den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte lämnar de begärda uppgifter-&lt;br&gt;na, far kollegiet förelägga honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid vite att fullgöra sin uppgifts- Prop. 1995/96:182&lt;br&gt;skyldighet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet far tas i anspråk för att&lt;br&gt;betala tillbaka pengar som beta-&lt;br&gt;lats för en paketresa som blir in-&lt;br&gt;ställd eller av annan anledning&lt;br&gt;inte blir av. I fråga om paketre-&lt;br&gt;sor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutförts far säkerheten tas i an-&lt;br&gt;språk för resenärers uppehälle i&lt;br&gt;utlandet, deras återresa och skä-&lt;br&gt;lig ersättning till dem för värdet&lt;br&gt;av de förmåner som de gått miste&lt;br&gt;om genom att resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återför-&lt;br&gt;säljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste&lt;br&gt;antas vara på obestånd, far säker-&lt;br&gt;heten tas i anspråk även för att&lt;br&gt;betala nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;dels biträde åt deltagare i paket-&lt;br&gt;resor som avbrutits, dels utred-&lt;br&gt;ning i ärenden om ianspråktagan-&lt;br&gt;de av säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet far tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en resa som blir in-&lt;br&gt;ställd eller av annan anledning&lt;br&gt;inte blir av. I fråga om resor&lt;br&gt;som har påbörjats men inte slut-&lt;br&gt;förts far säkerheten tas i anspråk&lt;br&gt;för resenärers uppehälle på&lt;br&gt;resmålet, deras återresa och&lt;br&gt;skälig ersättning till dem för&lt;br&gt;värdet av de förmåner de gått&lt;br&gt;miste om genom att resan av-&lt;br&gt;kortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning får betalas ut till den&lt;br&gt;som tillhandahåller uppehälle&lt;br&gt;eller återresa åt en resenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återför-&lt;br&gt;säljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste&lt;br&gt;antas vara på obestånd, far säker-&lt;br&gt;heten tas i anspråk även för att&lt;br&gt;betala nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;dels biträde åt deltagare i resor&lt;br&gt;som avbrutits, dels utredning i&lt;br&gt;ärenden om ianspråktagande av&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast om denne&lt;br&gt;genom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-&lt;br&gt;språk för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tagas i anspråk skall&lt;br&gt;göras inom sex månader efter det&lt;br&gt;att den resa, som avses med&lt;br&gt;framställningen, inställts, förkla-&lt;br&gt;rats ej komma till stånd eller&lt;br&gt;avbrutits eller, i fall som avses i&lt;br&gt;6 § andra stycket, efter det att&lt;br&gt;kostnaden uppkommit. Försum-&lt;br&gt;mas det, upphör rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om att säkerhet&lt;br&gt;skall fa tas i anspråk skall göras&lt;br&gt;inom tre månader efter det att&lt;br&gt;den resa, som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen, inställts, förklarats ej&lt;br&gt;komma till stånd eller avbrutits&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 6 § tredje&lt;br&gt;stycket, efter det att kostnaden&lt;br&gt;uppkommit. Försummas det,&lt;br&gt;upphör rätten till ersättning ur&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-&lt;br&gt;varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen och&lt;br&gt;företagarintressen deltaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden kan ensam på&lt;br&gt;nämndens vägnar företaga förbe-&lt;br&gt;redande åtgärd och pröva ärende&lt;br&gt;av mindre vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får ensam på nämn-&lt;br&gt;dens vägnar vidta förberedande&lt;br&gt;åtgärder och avgöra ärenden av&lt;br&gt;mindre vikt. Ordföranden får&lt;br&gt;överlåta sådana uppgifter till en&lt;br&gt;handläggare vid Kammarkolle-&lt;br&gt;giet som utför kansligöromål åt&lt;br&gt;Resegarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fångelse i högst ett år skall den dömas som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan, ha&lt;br&gt;ställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras av någon&lt;br&gt;annan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i andra&lt;br&gt;stycket 1 skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar, om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;br&gt;Inte heller skall någon dömas till&lt;br&gt;ansvar för en gärning som avses&lt;br&gt;i andra stycket 2 i den utsträck-&lt;br&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket skall inte någon&lt;br&gt;dömas till ansvar i den utsträck-&lt;br&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 4 a §.&lt;br&gt;För en gärning som avses i andra&lt;br&gt;stycket 1 skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar, om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;br&gt;Inte heller skall någon dömas till&lt;br&gt;ansvar för en gärning som avses&lt;br&gt;i andra stycket 2 i den utsträck-&lt;br&gt;ning gärningen omfattas av ett&lt;br&gt;vitesföreläggande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande&lt;br&gt;av Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt&lt;br&gt;5 § far inte överklagas. Andra&lt;br&gt;beslut av kollegiet enligt denna&lt;br&gt;lag far överklagas hos regeringen&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiets beslut enligt Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a § och 5 § far inte överklagas.&lt;br&gt;Andra beslut av kollegiet enligt&lt;br&gt;denna lag far överklagas hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla ome-&lt;br&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämndens beslut far inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annan&lt;br&gt;säkerhet, far resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-01&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 1996 (Civildepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i resegarantilagen (1972:204).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassesom Kenneth&lt;br&gt;Nordlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås endast begränsade ändringar i resegarantilagen.&lt;br&gt;Det är inte Lagrådets sak att bedöma om även andra ändringar är&lt;br&gt;motiverade. Lagrådet vill emellertid peka på uttalandena i remissproto-&lt;br&gt;kollet (avsnitt 5) om att regeringen avser att följa utvecklingen inom&lt;br&gt;resebranschen och är beredd att på nytt överväga garantisystemet, om det&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet tar i det följande upp vissa av de paragrafer i resegarantilagen&lt;br&gt;som föreslås bli ändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l_ä&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen skall enligt lagrådsremissen göras ett tillägg som innebär att&lt;br&gt;de säkerheter som ställs skall motsvara inte bara åtaganden för paketresor&lt;br&gt;utan också åtaganden för andra resor som sker tillsammans med en&lt;br&gt;paketresa. Enligt remissprotokollets författningskommentar avser tillägget&lt;br&gt;att skydda sådana s.k. stolsresenärer som reser med samma transport som&lt;br&gt;paketresenärer, under förutsättning att de båda grupperna av resenärer har&lt;br&gt;förvärvat sin resa av samma arrangör eller återförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om stolsresenärema skall&lt;br&gt;behöva resa med samma transport - t.ex. samma flygplan - som&lt;br&gt;paketresenärema för att garantin skall gälla. Fall kan tänkas då det är&lt;br&gt;naturligt att betrakta stolsresenärer och paketresenärer som deltagare i&lt;br&gt;samma resa, trots att stolsresenärema - eller en del av dem - färdas med&lt;br&gt;en annan transport än paketresenärema. Rimligtvis bör då också alla&lt;br&gt;resenärerna täckas av det skydd som följer med den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås att säkerheten far tas i anspråk för resenärers&lt;br&gt;uppehälle, oberoende av vistelseort. Syftet med lagändringen kommer&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening bättre fram om formuleringen &amp;quot;uppehälle på&lt;br&gt;resmålet&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;uppehälle under resan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör paragrafen förtydligas så att det i första meningen anges att&lt;br&gt;säkerheten får tas i anspråk för en resa &amp;quot;som omfattas av garanti enligt&lt;br&gt;denna lag&amp;quot; och som blir inställd eller av annan anledning inte blir av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juni 1996 utan några&lt;br&gt;övergångsbestämmeler. Enligt den föreslagna 8 § skall den tid inom&lt;br&gt;vilken en framställning skall göras om att säkerhet skall få tas i anspråk&lt;br&gt;förkortas från sex månader till tre månader efter det att en viss i&lt;br&gt;paragrafen angiven händelse har inträffat. I avsaknad av övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser kommer rätten till ersättning ur säkerheten att upphöra vid&lt;br&gt;ikraftträdandet, om en framställning då inte gjorts och det har förflutit&lt;br&gt;mer än tre månader från händelsen, trots att tiden för att göra en&lt;br&gt;framställning enligt de äldre bestämmelserna då inte har gått ut. För att&lt;br&gt;rättsförluster inte skall uppstå bör enligt Lagrådets mening införas en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse av följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;De äldre bestämmelserna i 8 § gäller dock fortfarande i fall då en&lt;br&gt;händelse som avses där har inträffat före ikraftträdandet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,&lt;br&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:182 Stärkt konsumentskydd i&lt;br&gt;resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49624, Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 23:09:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03182</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 23:09:25</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU25</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i resegarantilagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>