<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287402</hangar_id>
 <dok_id>GJ03172</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>172</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:172</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>172</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:06</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Avveckling av bankstödet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03172/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03172</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03172</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:172&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Avveckling av bankstödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att det av riksdagen år 1992 beslutade statliga åta-&lt;br&gt;gandet att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina för-&lt;br&gt;pliktelser i rätt tid skall upphöra vid utgången av juni månad 1996. Från&lt;br&gt;denna tidpunkt omfattas därmed inte några fordringar av åtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1992 års riksdagsbeslut skall en avveckling av åtagandet ske först&lt;br&gt;när fordringsägarnas intressen inte riskeras och när det inte längre föreligger&lt;br&gt;något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska banksystemet har under de senaste åren genomgått en radi-&lt;br&gt;kal ekonomisk och finansiell återhämtning. Intjäningsförmågan har varit&lt;br&gt;stark och kreditförlusterna har minskat kraftigt. Problemtillgångama har&lt;br&gt;likaså reducerats avsevärt. Kapitaltäckningen är internationellt sett hög och&lt;br&gt;finansieringen fungerar normalt. Utsikterna till en fortsatt stabil utveckling&lt;br&gt;och ytterligare reducering av kreditförlusterna bedöms som goda. Även om&lt;br&gt;utvecklingen skulle bli sämre än vad som nu kan förväntas bedöms institu-&lt;br&gt;ten klara det inom ramen för det löpande resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser situationen i enskilda institut bedöms utsikterna som tillräckligt&lt;br&gt;stabila i samtliga institut. Därmed finns förutsättningar för att avveckla det&lt;br&gt;statliga åtagandet utan att något instituts fordringsägares intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av bankstödet berör Bankstödsnämndens verksamhet. I&lt;br&gt;propositionen föreslås att myndigheten i fortsättningen enbart skall admini-&lt;br&gt;strera insättningsgarantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext .......................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om upphävande av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:765) om statligt stöd till banker och andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditinstitut................................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank ............................ 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om avdrag för underskott av näringsverksamhet ... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om insättningsgaranti ......................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring i lagen (1995:1592) om skatte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler för ersättning från insättningsgaranti....... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .......................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ......................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrunden till det statliga bankstödsåtagandet........... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens stödåtagande................................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Summering av banksystemets kreditförluster m.m......... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vidtagna stödåtgärder............................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Banksystemets återhämtning.......................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för en avveckling...................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Juridiska frågor vid en avveckling ..................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stödåtagandet avvecklas ............................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändringar av B ankstödsnämndens verksamhet......... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överskridet anslag budgetåret 1992/93 m.m.............. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser............... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avveckling av det temporära stödet till banker och&lt;br&gt;vissa kreditinstitut. Rapport till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Några juridiska frågor vid en avveckling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankstödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen&lt;br&gt;(1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om&lt;br&gt;avdrag för underskott av näringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;br&gt;insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1592) om&lt;br&gt;skatteregler för ersättning från insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. godkänner vad regeringen föreslår om upphörande av det statliga&lt;br&gt;åtagandet (avsnitt 12),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. godkänner vad regeringen föreslår om Bankstödsnämndens&lt;br&gt;fortsatta verksamhet (avsnitt 13),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. godkänner den faktiska medelsförbrukningen på sjunde huvudtitelns&lt;br&gt;reservationsanslag Bankstödsnämnden för budgetåret 1992/93&lt;br&gt;(avsnitt 14 ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:765) om&lt;br&gt;statligt stöd till banker och andra kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och&lt;br&gt;andra kreditinstitut skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 a § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viktigare frågor som rör Bank-&lt;br&gt;s töds nämndens verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen (1993:765) om statligt stöd&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut&lt;br&gt;eller som i övrigt har samband med&lt;br&gt;betalningssystemets stabilitet, skall&lt;br&gt;Riksbanken samråda med Finans-&lt;br&gt;inspektionen, Riksgäldskontoret och&lt;br&gt;Bankstödsnämnden. Vid ett sådant&lt;br&gt;samråd skall Riksbanken lämna&lt;br&gt;berörda myndigheter de uppgifter&lt;br&gt;som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viktigare frågor som har&lt;br&gt;samband med betalningssystemets&lt;br&gt;stabilitet eller berör Finans-&lt;br&gt;inspektionens tillsynsverksamhet&lt;br&gt;skall Riksbanken samråda med&lt;br&gt;inspektionen. Vid ett sådant samråd&lt;br&gt;skall Riksbanken lämna Finans-&lt;br&gt;inspektionen de uppgifter som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1595.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 22 och 25 a §§ lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; ordet “Bankstödsnämnden” skall&lt;br&gt;bytas ut mot “Insättningsgarantinämnden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 22 § 1995:1596&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 25 a § 1995:1596.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1995/96:172&lt;br&gt;för underskott av näringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1993:1539) om avdrag för&lt;br&gt;underskott av näringsverksamhet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag medges inte för underskott som uppkommer vid överlåtelse till&lt;br&gt;staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt eller till&lt;br&gt;övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag i fall som avses i 2 § 5&lt;br&gt;mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ager staten direkt samtliga aktier&lt;br&gt;eller andelar i en bank eller ett&lt;br&gt;annat företag, som har kunnat få&lt;br&gt;stöd enligt 3 § den upphävda lagen&lt;br&gt;(1993:765) om statligt stöd till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut,&lt;br&gt;skall företaget — om aktie eller&lt;br&gt;andel överlåts — inte ha rätt till&lt;br&gt;avdrag för underskott till den del&lt;br&gt;underskottet uppkommit före det&lt;br&gt;beskattningsår då överlåtelsen sked-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas i fråga om aktie&lt;br&gt;eller andel som överlåts efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti&lt;br&gt;ordet “Bankstödsnämnden” skall bytas mot “Insättningsgarantinämnden”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till ändring i lagen (1995:1592) om skatteregler &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1995/96:172&lt;br&gt;för ersättning från insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1995:1592) om skatteregler för&lt;br&gt;ersättning från insättningsgaranti ordet “Bankstödsnämnden” skall bytas&lt;br&gt;mot ”Insättningsgarantinämnden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En promemoria, Avveckling av bankstödet (Ds 1995:67), utarbetades under&lt;br&gt;hösten 1995 inom Finansdepartementet. Promemorian innehåller förslag om&lt;br&gt;att det av riksdagen år 1992 beslutade statliga åtagandet att banker och vissa&lt;br&gt;andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid skall&lt;br&gt;upphöra den 1 juli 1996. Till grund för förslaget ligger bl.a. en rapport av&lt;br&gt;Finansinspektionen över de berörda institutens ekonomiska och finansiella&lt;br&gt;situation och en av justitierådet Johan Munck upprättad promemoria&lt;br&gt;angående de legala förutsättningarna för en avveckling av det statliga&lt;br&gt;bankstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;Finansdepartementet (dnr. Fi 95/6109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har en promemoria, Samråd mellan Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksbanken och Riksgäldskontoret, utarbetats inom Finansdepartementet i&lt;br&gt;februari 1996. Promemorian behandlar vissa frågor om samrådsskyldighet&lt;br&gt;mellan Riksbanken, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och&lt;br&gt;Bankstödsnämnden. Den har remitterats till de berörda myndigheterna.&lt;br&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr. Fi 96/675).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har&lt;br&gt;beretts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut (bankstödslagen) är tidsbegränsad och skall, om inget annat&lt;br&gt;beslutas, upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Att höra Lagrådet med&lt;br&gt;anledning av att bestämmelserna nu i stället föreslås upphävda vid utgången&lt;br&gt;av juni månad 1996 skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens fem inledande paragrafer, som innehåller huvuddragen för&lt;br&gt;stödåtgärderna, återfanns tidigare i den numera upphävda förordningen&lt;br&gt;(1993:215) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. I&lt;br&gt;propositionen som låg till grund för riksdagens beslut om bankstödet uttalas&lt;br&gt;att något formellt krav på lagform inte finns för den typ av åtagande från&lt;br&gt;statens sida som det här är fråga om eftersom åtagandet faller inom ramen&lt;br&gt;för finansmakten enligt 9 kap. regeringsformen och inte inom&lt;br&gt;normgivningsmakten enligt 8 kap. Däremot kunde lämplighetsskäl tala för&lt;br&gt;att huvuddragen av åtgärderna skrevs in i instruktionen för den myndighet&lt;br&gt;som föreslogs inrättad för att administrera stödet (se prop. 1992/93:135 s.&lt;br&gt;20). Så gjordes också i samband med att Bankstödsnämnden inrättades&lt;br&gt;våren 1993. När regeringen senare under våren 1993 föreslog en lag med&lt;br&gt;bestämmelser om prövning av villkor för stöd och möjlighet till&lt;br&gt;tvångsinlösen av aktier eller tvångsförvaltning av institut, anförde Lagrådet&lt;br&gt;i ett yttrande att det var en brist i den av regeringen föreslagna lagen att den&lt;br&gt;inte innehöll de grundläggande bestämmelserna angående ändamålet med&lt;br&gt;och förutsättningarna för stödåtgärder. Dessa bestämmelser hade, ansåg&lt;br&gt;Lagrådet, utan tvivel betydelse för de prövningar som skulle göras enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Regeringen följde Lagrådets förslag och föreslog riksdagen att de Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;aktuella bestämmelserna skulle tas in i lagen. En ny förordning,&lt;br&gt;förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och kreditinstitut,&lt;br&gt;utfärdades till följd av lagstiftningen (förordningen har sedermera fått&lt;br&gt;rubriken förordning (1993:890) om insättningsgaranti och statligt stöd till&lt;br&gt;banker och kreditinstitut).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med införandet av bestämmelserna i bankstödslagens fem första&lt;br&gt;paragrafer har alltså inte varit att ge själva stödåtagandet lagform utan att&lt;br&gt;ange en bakgrund till den prövning av villkor för stöd m.m. som kan bli&lt;br&gt;aktuell i ett enskilt fall enligt de följande tidsbegränsade bestämmelserna.&lt;br&gt;Att 1-5 §§ inte också tidsbegränsades föranleddes av farhågor om att det&lt;br&gt;skulle kunna uppfattas stå i strid med uttalandena vid införandet av&lt;br&gt;bankstödet om att stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs (prop.&lt;br&gt;1992/93:245 s. 40). Att de första fem paragraferna av nämnda anledning&lt;br&gt;inte tidsbestämdes ändrar inte bedömningen att det skulle sakna betydelse att&lt;br&gt;Lagrådet granskar förslaget till upphävande av bankstödslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag har karaktären av tekniska konsekvensändringar.&lt;br&gt;Beträffande dessa saknar därför Lagrådets hörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det temporära statliga åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut&lt;br&gt;skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid beslutades av riksdagen den&lt;br&gt;18 december 1992. Åtagandet har sålunda varit i kraft under drygt tre år.&lt;br&gt;Under denna period har staten genomfört ansenliga stödåtgärder av&lt;br&gt;finansiell och strukturell art. En betydande ekonomisk återhämtning och&lt;br&gt;stabilisering har skett inom banksystemet. Mot den bakgrunden behandlas i&lt;br&gt;propositionen de ekonomiska och legala förutsättningarna för att avveckla&lt;br&gt;det statliga åtagandet. Regeringens slutsats är att förutsättningar nu&lt;br&gt;föreligger för att åtagandet skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen ges först, som bakgrund till åtagandet, en kort be-&lt;br&gt;skrivning av den i början av 1990-talet tilltagande finansiella försvagningen&lt;br&gt;i det finansiella systemet samt statens första enskilda stödinsatser (avsnitt 5).&lt;br&gt;Därefter beskrivs utformningen av åtagandet om bankstöd samt övriga&lt;br&gt;organisatoriska åtgärder som vidtogs till följd av stödet (avsnitt 6). I avsnittet&lt;br&gt;därefter ges en sammanfattande bild av institutens kredit- och&lt;br&gt;rörelseförluster samt hur aktieplacerare och bankkunder på olika sätt&lt;br&gt;bidragit till att täcka förluster och stärka krympande kapitalbaser (avsnitt 7).&lt;br&gt;Kapitaltillskotten och stödåtgärderna från staten behandlas därefter, såväl för&lt;br&gt;enskilda institut som totalt (avsnitt 8). Som en avslutande bakgrundsbild&lt;br&gt;beskrivs sedan banksystemets återhämtning och stabilisering (avsnitt 9).&lt;br&gt;Siffermaterialet i dessa avsnitt har i stora delar tidigare redovisats i skrivelser&lt;br&gt;till riksdagen angående bankstödet (skr. 1992/93:251, skr. 1993/94:61 och&lt;br&gt;skr. 1993/94:238). I nästföljande avsnitt görs en genomgång av de&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningarna för en avveckling samt behandlas vissa&lt;br&gt;reglerings- och tillsynsfrågor (avsnitt 10). Juridiska frågor angående statens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar i samband med en avveckling redogörs för i avsnitt 11. Därefter Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;behandlas hur det statliga åtagandet i sin helhet kan avvecklas vid utgången&lt;br&gt;av juni månad 1996 samt några därtill hörande frågor (avsnitt 12).&lt;br&gt;Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet avhandlas i avsnitt 13. Slutligen&lt;br&gt;tas i avsnitt 14 upp en fråga om överskridet anslag budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Bakgrunden till det statliga bankstödsåtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillbakablick på 1980-talet visar att bankernas kreditförluster normalt&lt;br&gt;varit i storleksordningen ett par tiondelar upp till en halv procent av&lt;br&gt;utlåningen. Så sent som 1989 uppgick kreditförlusterna för banksystemet till&lt;br&gt;knappt 3 miljarder kronor, motsvarande 0,3 % av utlåningen.&lt;br&gt;Kreditförlusterna var små i förhållande till intjäningsförmågan och&lt;br&gt;påverkade således inte nämnvärt utvecklingen av rörelseresultaten. Under&lt;br&gt;andra hälften av 1980-talet höjdes resultatnivån dessutom genom den&lt;br&gt;kraftiga utlåningsexpansion som följde efter det att bl.a. utlåningstaken&lt;br&gt;avskaffats som regleringsinstrument. En stabil resultatbild under 1980-talet&lt;br&gt;bekräftas av en i stora delar av banksektorn relativt jämn och hög avkastning&lt;br&gt;(omkring 20 % av eget kapital i de två privata storbankerna). De i&lt;br&gt;bankkoncemema ingående bostadsinstituten kunde också leverera stabila&lt;br&gt;bidrag till koncemresultaten. Normalt var kreditförlusterna här helt&lt;br&gt;marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturomslaget i början av 1990-talet fick emellertid mycket&lt;br&gt;kraftiga återverkningar i Sverige. Överhettningen och spekulationen på&lt;br&gt;bygg- och fastighetsmarknaden övergick i kraftiga prisfall främst på&lt;br&gt;kommersiella fastigheter. Lågkonjunkturen fördjupades och spreds till allt&lt;br&gt;fler sektorer. Realräntorna steg kraftigt under kort tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att det makroekonomiska omslaget ledde till radikalt försäm-&lt;br&gt;rade utsikter på fastighetsmarknaden, kom den kraftiga utlåningsex-&lt;br&gt;pansionen mot säkerhet i fastigheter att utvecklas till en alltmer omfattande&lt;br&gt;förlustkälla. Finansbolagen drabbades först på grund av generellt sämre&lt;br&gt;säkerhetslägen och större riskbenägenhet. Från 1990 utvecklades snabbt en&lt;br&gt;finansbolagskris som ledde till ett antal konkurser, nedbantade rörelser och&lt;br&gt;avvecklingar. Krisen bedömdes dock inte innebära ett sådant hot mot&lt;br&gt;betalningssystemet och kreditförsörjningen att staten fann anledning att&lt;br&gt;ingripa med stödåtgärder. Problemen föranledde däremot viss ny lagstiftning&lt;br&gt;om bolagens upplåningsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krisen kom emellertid att alltmer påverka även bankerna, dels via deras&lt;br&gt;krediter till finansbolagen, dels genom den tilltagande försvagningen av&lt;br&gt;fastighetsmarknaden. Nordbankens ledning tillkännagav under 1991 att&lt;br&gt;behov av kapitaltillskott förelåg om gällande kapitaltäckningskrav skulle&lt;br&gt;kunna uppfyllas för årsskiftet 1991/92. Detta ledde till att staten som&lt;br&gt;majoritetsägare tillsatte en ny ledning och initierade en omstrukturering.&lt;br&gt;Nytt kapital om drygt 5 miljarder kronor sköts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senare samma år framkom att även Första Sparbanken åsamkats&lt;br&gt;omfattande förluster och att bankens finansiella situation allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvagats. Sedan banken vänt sig till regeringen kunde en rekonstruktion&lt;br&gt;genomföras genom åtaganden inom sparbanksrörelsen. Staten utfärdade&lt;br&gt;därvid en garanti för ett villkorslån till banken. Som ytterst ansvarig för&lt;br&gt;stabiliteten och tilltron till betalningssystemet bedömde regeringen det som&lt;br&gt;nödvändigt att medverka till en lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1992 förvärrades problemen med bankernas ökande kreditför-&lt;br&gt;luster. Situationen i Första Sparbanken försämrades ånyo kraftigt och det&lt;br&gt;blev nödvändigt att utöka statens tidigare åtaganden. Det stod klart att också&lt;br&gt;Gota Bank riskerade att komma på obestånd inom en snar framtid. Även här&lt;br&gt;bedömdes det som nödvändigt att staten garanterade bankens utfästelser för&lt;br&gt;att därigenom värna stabiliteten i betalningssystemet. Banken togs i&lt;br&gt;samband därmed över av staten. Däremot förhindrade staten inte att&lt;br&gt;moderbolaget Gota AB försattes i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krisen i banksystemet förvärrades av de extrema räntehöjningar som&lt;br&gt;drevs fram i kölvattnet av den internationella valutaoron i början av hösten&lt;br&gt;1992. Valutakrisen föranledde kraftiga räntehöjningar för att försvara&lt;br&gt;kronkursen - räntenivån kom att nå upp till 500 % som mest. Utländska&lt;br&gt;bedömare ställde sig alltmer skeptiska till många svenska kreditinstitut.&lt;br&gt;Institutens finansieringssituation var allmänt sårbar. Beroendet av upplåning&lt;br&gt;på interbankmarknaden i Sverige och utomlands var stort. En&lt;br&gt;uttagsanstormning mot en svensk bank bedömdes i detta läge kunna få&lt;br&gt;svårkontrollerbara kedjeeffekter och därmed äventyra förtroendet för och&lt;br&gt;stabiliteten i hela det svenska betalningssystemet. En sådan utveckling skulle&lt;br&gt;snabbt fördjupa den ekonomiska krisen och få mycket allvarliga&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser. Efter överläggningar med social-&lt;br&gt;demokraterna tillkännagav den dåvarande regeringen den 24 september&lt;br&gt;1992 att den i en proposition till höstriksdagen avsåg begära ett vidsträckt&lt;br&gt;bemyndigande att genomföra nödvändiga åtgärder för att garantera&lt;br&gt;stabiliteten i betalningssystemet och säkerställa kreditförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Statens stödåtagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan en proposition lagts fram i november 1992 (prop. 1992/93:135)&lt;br&gt;beslutade riksdagen den 18 december 1992 om särskilda åtgärder för att&lt;br&gt;stärka det finansiella systemet (bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155).&lt;br&gt;Genom beslutet garanterar staten att banker och vissa andra kreditinstitut&lt;br&gt;kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Regeringen har bemyndigats att&lt;br&gt;besluta om stödåtgärder som säkerställer detta åtagande. Åtgärderna skall&lt;br&gt;därvid utformas på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga&lt;br&gt;kostnader minimeras och utbetalt stöd i största utsträckning återvinns. Staten&lt;br&gt;skall vidare inte eftersträva att bli ägare till banker eller andra kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandet omfattar ett instituts samtliga förpliktelser utom aktiekapital&lt;br&gt;och eviga förlagslån. Det omfattar inte förpliktelser som är oförenliga med&lt;br&gt;sund bankverksamhet. Stöd kan lämnas till på sikt livskraftiga institut.&lt;br&gt;Andra institut skall rekonstrueras eller avvecklas i ordnade former. Stöd kan&lt;br&gt;lämnas i form av garantier, lån eller kapitaltillskott eller på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av stödets exceptionella karaktär uttalades vidare att stödsyste-&lt;br&gt;met skall kvarstå så länge det behövs. Det skall avvecklas när så kan ske&lt;br&gt;utan att fordringsägarnas intressen riskeras. En avveckling skall beslutas av&lt;br&gt;riksdagen. Ingångna stödavtal skall självfallet fullföljas även sedan&lt;br&gt;åtagandet avvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade vidare att inrätta en särskild myndighet, Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden, för att sköta stödsystemet och besluta om åtgärder. Beslut om stöd&lt;br&gt;av principiell betydelse eller i övrigt av större vikt skall underställas&lt;br&gt;regeringen för godkännande. Nämndens arbete inleddes i maj 1993.&lt;br&gt;Verksamheten hade dessförinnan hanterats inom Finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1993 beslutade riksdagen lagen (1993:765) om statligt stöd&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut (prop. 1992/93:245, bet. 1992/93:NU35,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:440). Syftet med lagen var att säkerställa att&lt;br&gt;överenskommelser om stöd kunde uppnås på de villkor som förutsatts i det&lt;br&gt;statliga åtagandet. En ny myndighet inrättades, Prövningsnämnden för&lt;br&gt;bankstödslfågor, som i egenskap av specialdomstol skall pröva villkoren för&lt;br&gt;statligt stöd om staten och ett institut inte kan komma överens. En&lt;br&gt;förutsättning för en sådan prövning är att institutet i avsaknad av statligt stöd&lt;br&gt;skulle vara på obestånd, skyldigt att upprätta kontrollbalansräkning eller inte&lt;br&gt;uppfylla för institutet gällande kapitaltäckningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen innebär vidare att staten har rätt till inlösen av aktierna i&lt;br&gt;ett institut om ett avtalsförslag efter prövning av Prövningsnämnden inte&lt;br&gt;accepteras, eller om ett institut eller dess ägare inte fullgjort en förpliktelse&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för ett stödavtal. Även i det fall institutets kapitalbas&lt;br&gt;understiger två procent av dess placeringar föreligger rätt till inlösen. I ett&lt;br&gt;sådant kritiskt läge bedöms ett statligt övertagande vara det enda realistiska&lt;br&gt;alternativet för att klara upp situationen och återställa förtroendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger motsvarande omständigheter som ovan beskrivits i en&lt;br&gt;sparbank, föreningsbank (numera medlemsbank) eller ett hypoteksinstitut&lt;br&gt;kan institutet ställas under tvångsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen om statligt stöd till banker och andra kreditinsti-&lt;br&gt;tut om möjlighet att pröva villkoren för statligt stöd och om inlösen av aktier&lt;br&gt;eller tvångsförvaltning (6-26 §§) tidsbegränsades ursprungligen till att gälla&lt;br&gt;till utgången av år 1995. Riksdagen beslutade dock i december 1995 att&lt;br&gt;förlänga bestämmelsernas giltighet till utgången av år 1996 (prop.&lt;br&gt;1995/96:70, bet. 1995/96:NU6, rskr. 1995/96:7, SFS 1995:1374).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Summering av banksystemets kreditförluster m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bakgrund till avsnitt 8 om stödets storlek och inriktning redovisas här&lt;br&gt;en sammanfattning av kreditförlusternas storlek och fördelning samt&lt;br&gt;effekterna på bankernas kapitalbaser och kapitalbehov. Uppgifterna avser de&lt;br&gt;större bankkoncemema som utgör den helt dominerande delen av&lt;br&gt;banksystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditförluster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fa perspektiv på storleken av kreditförlusterna kan noteras att under&lt;br&gt;1980-talet uppgick de totalt sett för bankkoncemema till mellan 1,5 och 2,5&lt;br&gt;miljarder kronor årligen. Från 1990 kom emellertid stocken problemkrediter&lt;br&gt;att öka dramatiskt liksom kreditförlusterna. De senare kulminerade 1992 på&lt;br&gt;ca 75 miljarder kronor och har därefter snabbt avtagit. För 1995 uppgick de&lt;br&gt;till drygt 11 miljarder kronor. Sammantaget har förlusterna för perioden&lt;br&gt;1990-1995 uppgått till omkring 200 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I relation till utlåningen respektive år steg förlusterna från storleksord-&lt;br&gt;ningen en halv procent under 1980-talet till över 5 % 1992. Motsvarande&lt;br&gt;siffror Blir högre för moderbankema eftersom de i koncernerna ingående&lt;br&gt;bostadsinstitutens stora utlåningsstock gett små kreditförluster i jämförelse&lt;br&gt;med moderbankema. Ackumulerat för perioden har i grova tal en femtedel&lt;br&gt;av bankernas utlåningsstock gått förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalsiffrorna för banksystemet rymmer emellertid stora skillnader&lt;br&gt;mellan bankerna. För fyra av de sex större bankkoncemema har för-&lt;br&gt;lustandelen under de svagaste åren legat mellan 3 och 5 % av utlåningen.&lt;br&gt;För de mest förlusttyngda har andelen varit väsentligt högre, för&lt;br&gt;Nordbanken omkring 8 % och för Gota Bank i storleksordningen över 15 %&lt;br&gt;(jämförelsen haltar dock eftersom koncernen saknade bostadsinstitut). Detta&lt;br&gt;förhållande avspeglas också i det statliga stödet som till helt dominerande&lt;br&gt;del riktats mot dessa två banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BANKKONCERNERNAS KREDITFÖRLUSTER 1990-95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Milj årder kronor (mdkr) och procent av utlåningen&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-1.png" style="width:304pt;height:190pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Någon riktigt tillförlitlig bild av kreditförlusternas fördelning på olika&lt;br&gt;näringssektorer kan inte ges utifrån det statistiska materialet (se bl. a.&lt;br&gt;rapporten: Bankkrisen - Omfattning. Orsaker. Lärdomar, av Jan Wallander,&lt;br&gt;utgiven av Bankkriskommittén, dir. 1992:105). Vissa konstateranden kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock göras. Gruppen icke-fmansiella företag (inkl, fastighetsbolag) står för&lt;br&gt;den största delen av bankernas kreditförluster, uppskattningsvis mer än två&lt;br&gt;tredjedelar. Däremot svarar hushållen för en mindre andel, väl under 10 %.&lt;br&gt;I den storleksordningen beräknas även förlusterna till fmansbolagssektom&lt;br&gt;ligga. Det kan även konstateras att krediter relaterade till fastighetsbranschen&lt;br&gt;eller mot säkerhet i fastigheter utgör den dominerande förlustkällan, låt vara&lt;br&gt;att det här finns tydliga skillnader mellan bankerna. Det speglar den&lt;br&gt;historiska kollapsen på den kommersiella fastighetsmarknaden som innebar&lt;br&gt;att priser och hyror i storstadsregionerna på ett par år föll runt 50 %&lt;br&gt;respektive 30 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammansättningen av kreditportföljen skiljer sig naturligtvis mellan&lt;br&gt;bankerna vilket i viss utsträckning bör ha påverkat förlustutvecklingen, även&lt;br&gt;om det statistiska materialet inte tillåter några säkra slutsatser. Det kan dock&lt;br&gt;konstateras att Gota Bank hade en högre andel företagskrediter i sin portfölj&lt;br&gt;jämfört med övriga storbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kreditförlusternas fördelning efter storlek kan konstateras att&lt;br&gt;för de större bankkoncemema är det generellt ett litet antal förlustkrediter&lt;br&gt;som svarat för en mycket stor del av de förlorade beloppen. I ett par större&lt;br&gt;koncerner har ca 50 st krediter av totalt omkring 20 000 förlustkrediter&lt;br&gt;svarat för mellan 40 och 50 % av de totala förlusterna i kronor. Dessa&lt;br&gt;enskilda krediter återfanns i storleksklassen över 50 miljoner kronor. Även&lt;br&gt;om dessa relationstal starkt påverkats av att koncernernas alla mindre&lt;br&gt;bokrediter till hushållen ingår i underlaget, torde de ändå klart påvisa ett&lt;br&gt;tydligt mönster i bankkrisen. Det är således de centrala organen i bankerna&lt;br&gt;som fattat, eller åtminstone enligt reglerna borde ha fattat, kreditbesluten&lt;br&gt;som ledde till de stora förlusterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditstorlekens betydelse illustrerar också att det är moderbankema som&lt;br&gt;redovisat de allvarliga förlusterna. I moderbankema gavs de stora krediterna&lt;br&gt;till bl. a. den kommersiella fastighetssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypoteksinstituten, vars huvudsakliga verksamhet ligger inom&lt;br&gt;bostadsmarknaden med en stor andel bolån till privatpersoner, har överlag&lt;br&gt;genomgått en lindrigare kris. Prisrekylen på bostadsmarknaden har varit&lt;br&gt;svagare. De delvis betydande kostnadspåfrestningama för många&lt;br&gt;bostadslåntagare har också generellt kunnat hanteras lättare. Till bilden hör&lt;br&gt;också att delar av institutens lånestock avseende kommersiella fastigheter på&lt;br&gt;ett tidigt stadium lyftes över till moderbankema. Förlustnivån har dock stigit&lt;br&gt;totalt sett för bolåneinstituten och har uppgått till som högst ca 0,8 % av&lt;br&gt;utlåningen. Det kan jämföras med tidigare perioders förluster på som&lt;br&gt;maximalt några tiondelars procent. Mot de mindre kreditförlusterna skall&lt;br&gt;dock ställas att förlustperioden kan komma att bli mer utdragen än för&lt;br&gt;bankerna. Problemen är störst för lån till bostadsrättsföreningar bildade&lt;br&gt;under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet med bostäder byggda till&lt;br&gt;mycket höga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelseförluster och erodering av kapitalbaser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De snabbt ökande kreditförlusterna 1991 kom att innebära ett betydande&lt;br&gt;omslag i rörelseresultaten för banksystemet totalt sett, från ett överskott i&lt;br&gt;storleksordningen 15 miljarder kronor till ett underskott på ca 10 miljarder&lt;br&gt;kronor. För treårsperioden 1991-1993 uppgick rörelseförlusterna&lt;br&gt;sammantaget till närmare 90 miljarder kronor (inkl. Securum). Först 1994&lt;br&gt;kunde banksystemet totalt sett redovisa vinst igen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BANKKONCERNERNAS RÖRELSEFÖRLUSTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inkl. Securum 1993)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mdkr&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-2.png" style="width:294pt;height:175pt;"/&gt;
&lt;p&gt;De ackumulerade rörelseförlusterna kan jämföras med koncernernas&lt;br&gt;samlade kapitalbas vid utgången av år 1991 på knappt 110 miljarder kronor.&lt;br&gt;Härav uppgick det primära kapitalet, som i huvudsak utgörs av det egna&lt;br&gt;kapitalet och därmed bildar den reella bufferten mot förluster, till drygt 70&lt;br&gt;miljarder kronor. Övrigt kapital utgörs i princip av förlagslån. Det då&lt;br&gt;ansamlade primära kapitalet smälte bort under en så kort period som tre år.&lt;br&gt;I sammanhanget måste framhållas att dessa totalsiffror rymmer stora&lt;br&gt;skillnader mellan bankerna. Den ekonomiska situationen har dock överlag&lt;br&gt;varit mycket ansträngd och alla de större bankerna har måst lita till externa&lt;br&gt;kapitaltillskott för att täcka sitt kapitalbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna skall enligt lag ha en kapitalbas (eget kapital inklusive vissa&lt;br&gt;förlagslån) motsvarande 8 % av de riskvägda placeringarna. Bankernas&lt;br&gt;kreditförluster och den därmed sammanhängande eroderingen av deras&lt;br&gt;kapitalbaser har täckts på olika sätt och av olika grupper i samhället.&lt;br&gt;Bankerna själva har genom olika slag av kapitalrationaliseringar till viss del&lt;br&gt;kunnat minska sitt kapitalbehov. Detta har i huvudsak skett genom&lt;br&gt;omfördelning mot mindre kapitalkrävande placeringar såsom statspapper i&lt;br&gt;stället för utlåning och genom försäljning av tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankkundema, i första hand hushållen, har fått betala en del av kreditför- Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;lusterna bl. a. genom att skillnaden mellan ut- och inlåningsräntoma&lt;br&gt;vidgades med upp till ett par procentenheter i början av 1990-talet.&lt;br&gt;Skillnaden är idag väsentligt mindre och speglar en stabilare situation i&lt;br&gt;bankerna samt en tilltagande konkurrens. Överslagsvis motsvarar en&lt;br&gt;procentenhets ökning av räntegapet ökade utgifiter/sänkta intäkter för&lt;br&gt;hushållen på två till tre miljarder kronor per år. Hushållen har även fått&lt;br&gt;känna av ökade marginaler från bostadsinstituten. För bankernas anställda&lt;br&gt;har krisen varit mycket kännbar på grund av personalnedskärningar och&lt;br&gt;kontorsrationaliseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKILLNADEN MELLAN BANKERNAS UT-OCH INLÅNINGS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÄNTOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvartalssifiror&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-3.png" style="width:295pt;height:192pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Via aktiemarknaden har de större bankgruppema (vid sidan om Nord-&lt;br&gt;banken) genom nyemissioner fatt ett betydande tillskott av nytt eget kapital,&lt;br&gt;ca 13 miljarder kronor totalt sett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största delen av banksystemets samlade kapitalbrist har dock täckts&lt;br&gt;av kapitaltillskott från staten. Detta stöd har till helt övervägande del (drygt&lt;br&gt;98 %) utgått till två banker. Det utbetalade stödet uppgår till ca 65 miljarder&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I följande avsnitt görs en sammanfattning av det statliga stödets innehåll&lt;br&gt;och fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Vidtagna stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 maj 1993 inrättades Bankstödsnämnden för att hantera de statliga&lt;br&gt;stödåtgärderna. Nämndens beredning av stödärenden har inneburit&lt;br&gt;systematiska och ingående analyser av stödsökande institut. Utöver&lt;br&gt;finansiella analyser har strategi, effektivitet och intern kontroll undersökts.&lt;br&gt;Betydande konsultinsatser har gjorts för nämndens räkning. Vidtagna&lt;br&gt;stödåtgärder har utformats så att stödet begränsats i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning. Instituten har fått förbinda sig att genomföra verksam-&lt;br&gt;hetsplaner och rationaliseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan följer en sammanfattande beskrivning av de stöd som utgått.&lt;br&gt;Utförligare redovisningar av stödåtgärderna har skett i regeringsskrivelserna&lt;br&gt;1993/94:61 och 1993/94:238. Stöden har också beskrivits i budget-&lt;br&gt;propositionerna 1993/94:100 bil. 8 och 1994/95:100 bil. 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1991, dvs. före det statliga åtagandet, gjordes de första statliga&lt;br&gt;insatserna för banksystemet. Nordbanken hade hamnat i en akut ekonomisk&lt;br&gt;kris till följd av kraftigt ökade kreditförluster. I egenskap av dominerande&lt;br&gt;ägare till banken garanterade staten hela beloppet i en nyemission om 5,1&lt;br&gt;miljarder kronor varav 4,2 miljarder kronor tecknades av staten.&lt;br&gt;Nyemissionen kom att under hösten 1992 följas av ytterligare 10 miljarder&lt;br&gt;kronor i aktieägartillskott. I samband med detta tillskott köpte staten också in&lt;br&gt;samtliga minoritetsägares aktier i banken för en kostnad av drygt 2 miljarder&lt;br&gt;kronor. Nödlidande krediter och andra engagemang i banken som belastade&lt;br&gt;Nordbankens intjäningsförmåga avskiljdes i samband med rekonstruktionen&lt;br&gt;av banken under år 1992. Ett särskilt bolag bildades för ändamålet, Securum&lt;br&gt;AB (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Securum övertog tillgångar från Nordbanken på brutto 67 miljarder&lt;br&gt;kronor till ett pris av 50 miljarder kronor, motsvarande det bokförda värdet&lt;br&gt;av tillgångarna i Nordbankens bokslut. Köpet av tillgångar finansierade&lt;br&gt;Securum delvis genom två statliga garantier som infriades till ett&lt;br&gt;sammanlagt belopp av 23 miljarder kronor. Resterande 27 miljarder kronor&lt;br&gt;finansierades genom ett lån från Nordbanken. Staten garanterade 10&lt;br&gt;miljarder kronor av lånet. Staten övertog ägandet av Securum från&lt;br&gt;Nordbanken den 1 januari 1993 genom att förvärva samtliga aktier för 1&lt;br&gt;miljard kronor. Finansieringen av Securum har efter hand ändrats såtillvida&lt;br&gt;att Nordbankens engagemang gentemot Securum minskat väsentligt och&lt;br&gt;numera är att betrakta som en normal affärsrelation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med tidigare beslut att vid lämpligt tillfälle sälja Nordbanken&lt;br&gt;togs i oktober 1995 det första steget i en utförsäljning då 34,5 % av statens&lt;br&gt;aktieinnehav såldes. Priset per aktie fastställdes till 92 kronor. Försäljningen&lt;br&gt;inbringade 6,4 miljarder kronor till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanken Första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanken Första AB, tidigare Första Sparbanken, fick liksom Nordbanken&lt;br&gt;ekonomiska problem redan under hösten 1991. I december 1991 beslutade&lt;br&gt;därför riksdagen om en statlig garanti om 3,8 miljarder kronor för ett lån&lt;br&gt;avsett att trygga en rekonstruktion av banken (prop. 1991/92:63, bet.&lt;br&gt;1991/92:NU12, rskr. 1991/92:52). Denna garanti visade sig redan under&lt;br&gt;början av 1992 vara otillräcklig vilket föranledde ett ytterligare&lt;br&gt;garantiåtagande i juni månad för ett annat lån om 3,5 miljarder kronor&lt;br&gt;(prop. 1991/92:168, bet. 1991/92:NU34, rskr. 1991/92:288) samtidigt som&lt;br&gt;den första garantin gjordes om till ett subventionerat lån. Det&lt;br&gt;subventionerade lånet lämnades av staten genom Riksgäldskontoret till&lt;br&gt;Sparbanksstiftelsen Första som i sin tur lämnade det lånade beloppet som ett&lt;br&gt;ovillkorat aktieägartillskott till Sparbanken Första AB. Den nya garantin om&lt;br&gt;3,5 miljarder kronor var ett borgensåtagande för lån som de elva sparbanks-&lt;br&gt;stiftelsema tog upp och överförde till Sparbanken Första AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedermera har stödavtalet med sparbanksstiftelsema förhandlats om med&lt;br&gt;anledning av att en del av garantiåtagandet infriades i juni 1993. Eftersom&lt;br&gt;stödåtagandet är riktat till ägarna av banken är det nuvarande avtalet träffat&lt;br&gt;vid sidan av lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut. Avtalet innebar från början ett garantiåtagande om&lt;br&gt;sammanlagt 6,8 miljarder kronor för lån till ett särskilt bildat bolag,&lt;br&gt;Sparbanksstiftelsemas förvaltningsaktiebolag. Bolaget ägs till 100 % av de&lt;br&gt;elva sparbanksstiftelsema och har till uppgift att förvalta lånen och hantera&lt;br&gt;stödavtalet med staten. Förvaltningsaktiebolaget har för dessa statligt&lt;br&gt;garanterade lån ställt sitt innehav av aktier i Sparbanken Sverige AB, där&lt;br&gt;numera Sparbanken Första AB ingår, som pant till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med omförhandlingen i mars 1994 av stödavtalet med&lt;br&gt;sparbanksstiftelsema synliggjordes värdet på den räntesubvention som&lt;br&gt;återstod på lånet om 3,8 miljarder kronor med löptid till slutet av 1999.&lt;br&gt;Värdet av denna subvention, som har belastat statsbudgeten, nuvärdes-&lt;br&gt;beräknades till drygt 1 miljard kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens garantiåtagande gentemot förvaltningsaktiebolaget har minskat&lt;br&gt;till 3,25 miljarder kronor. Det skedde i samband med utförsäljningen av&lt;br&gt;förvaltningsaktiebolagets aktier i Sparbanken Sverige AB i maj 1995. De&lt;br&gt;medel som utförsäljningen inbringade användes till att amortera en del av de&lt;br&gt;lån staten har garanterat. Förvaltningsaktiebolaget har aviserat ytterligare&lt;br&gt;utförsäljning av bolagets aktier i Sparbanken Sverige för att kunna återbetala&lt;br&gt;de garanterade lånen. En garantiavgift erläggs till staten när lånen amorteras&lt;br&gt;och statens garantiåtagande minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gota Bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utfäste i september 1992 att Gota Bank skulle kunna infria sina&lt;br&gt;förpliktelser i rätt tid. Sedan bankens moderbolag Gota AB försatts i&lt;br&gt;konkurs tog staten i december 1992 över samtliga aktier i Gota Bank. Värdet&lt;br&gt;på dessa har senare genom skiljeförfarande fastställts till noll. Under 1993&lt;br&gt;utgick stöd i form av två förlusttäckningsgarantier som kom att gälla medan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banken rekonstruerades och förbereddes för en försäljning. Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Rekonstruktionen innebar att de nödlidande krediterna överfördes till ett nytt&lt;br&gt;bolag, Retriva AB, som kapitaliserades av staten genom att bolaget erhöll&lt;br&gt;ett eget kapital om 3,8 miljarder kronor. Utöver detta garanterar staten ett&lt;br&gt;förlagslån till Retriva uppgående till 3,5 miljarder kronor. Bristen i Gota&lt;br&gt;Banks balansräkning beräknades till 20 miljarder kronor. Denna täcktes av&lt;br&gt;staten innan de nödlidande krediterna överfördes till Retriva. Beslutet om&lt;br&gt;rekonstruktion av Gota Bank och finansiering av Retriva-koncemen togs i&lt;br&gt;december 1993 av Bankstödsnämnden och godkändes därefter av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter rekonstruktionen beslutades om försäljning av Gota Bank. Vid en&lt;br&gt;omfattande anbudsprocess med deltagande av svenska och utländska&lt;br&gt;intressenter jämfördes värdet av inkomna anbud med det mervärde staten&lt;br&gt;skulle erhålla i form av fusionsvinster vid ett samgående mellan Gota Bank&lt;br&gt;och Nordbanken. Värderingar gjordes av tre utomstående rådgivare. Efter en&lt;br&gt;förnyad anbudsgenomgång framkom att givna bud inte var konkurrens-&lt;br&gt;kraftiga med det beräknade mervärdet av nämnda sammanslagning.&lt;br&gt;Bankstödsnämnden beslutade i december 1993 att överlåta den rekonstrue-&lt;br&gt;rade delen av Gota Bank till Nordbanken. Då staten var ägare till både Gota&lt;br&gt;Bank och Nordbanken ansåg nämnden att det skulle ankomma på&lt;br&gt;Nordbanken att kapitalisera Gota Bank. Överlåtelsen av aktierna i Gota&lt;br&gt;Bank till Nordbanken kunde härigenom ske genom ett aktieägartillskott utan&lt;br&gt;att Nordbanken erlade någon ersättning. Regeringen godkände Bankstöds-&lt;br&gt;nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fören ings banken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Föreningsbanken erhöll stöd i form av ett tillfälligt skydd för sin&lt;br&gt;kapitaltäckning under åren 1994-1996, om banken skulle drabbas av&lt;br&gt;oförutsett stora kreditförluster på redan existerande engagemang. Skyddet&lt;br&gt;utformades på så sätt att banken utfärdade konvertibla skuldebrev på&lt;br&gt;sammanlagt 2,5 miljarder kronor till staten mot att staten utfärdade en revers&lt;br&gt;på samma belopp till banken. Om bankens kapitaltäckning skulle komma att&lt;br&gt;hamna under en viss nivå så skulle banken ha rätt att hos staten begära att så&lt;br&gt;stor del av skuldebrevet konverterades till aktier, dvs. eget kapital, att detta&lt;br&gt;kapital skulle räcka till för att täcka förlusterna. Genom skyddet kunde en&lt;br&gt;nyemission i banken genomföras. Någon utbetalning har inte skett och&lt;br&gt;stödavtalet har efter uppsägning från bankens sida och godkännande av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden upphört att gälla vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banker som återkallat stödansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1992 anmälde Skandinaviska Enskilda Banken att den sannolikt&lt;br&gt;skulle vara i behov av statligt stöd. En ansökan kom in till&lt;br&gt;Bankstödsnämnden i februari 1993. Efter överläggningar med nämnden&lt;br&gt;meddelade banken i ett senare skede att dess kapitalbas skulle stärkas genom&lt;br&gt;en nyemission. Banken återtog sin ansökan i augusti 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Sparbanken Sverige ansökte formellt om stöd hos Bankstödsnämn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den i februari 1993, men i november samma år återkallades ansökan. Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Banken offentliggjorde vid återtagandet av stödansökan planerna på en&lt;br&gt;nyemission riktad till ett fåtal institutioner samt en börsintroduktion ett år&lt;br&gt;senare. Nyemissionen genomfördes i mars 1994 och banken börsnoterades&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i juni 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens stödinsatser under bankkrisen sammanfattas i följande tabell.&lt;br&gt;Tabellen visar situationen vid slutet av 1995. Från årsskiftet upphörde&lt;br&gt;statens åtagande gentemot Föreningsbanken. Sparbankstiftelsemas&lt;br&gt;förvaltningsaktiebolag har aviserat att det har för avsikt att säga upp avtalet&lt;br&gt;med staten, vilket innebär att statens garantiåtagande upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga bankstödet vid slutet av 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljoner kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt åtagande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belastat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgeten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksstiftelsema&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;garanti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;räntesubventioner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 028&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 028&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 028&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 278&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 028&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 028&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordbanken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aktieteckning 1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aktieköp 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 055&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 055&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 055&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kapitaltillskott 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 246&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 246&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 246&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Securum&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;garanti 1 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 850&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 850&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 850&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;garanti 2 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aktieköp 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;borgen 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gota Bank&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kapitaltillskott 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;garanti eget kapital&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Retriva&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kapitaltillskott 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;borgen 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreningsbanken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kapitaltäcknings-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skydd 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TOTALT BANKSTÖD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84 555&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 305&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60 505&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sammanlagda utbetalda bankstödet uppgår således till drygt 65 miljarder Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;kronor. Statsbudgeten har belastats med ca 5 miljarder kronor mindre&lt;br&gt;beroende på att kapitalinsatserna i Securum och Retriva delvis har finansie-&lt;br&gt;rats med lån i Riksgäldskontoret. Nästan 19 miljarder kronor av det totala&lt;br&gt;åtagandet i bankstöd är garantier som är ställda av staten som en del i&lt;br&gt;rekonstruktionen av stödtagande institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens verksamhet har bestått i att hantera det statliga åtagan-&lt;br&gt;det och stödärenden samt att förvalta statens ägande i Nordbanken, Securum&lt;br&gt;och Retriva. I praktiken avslutades samtliga stödärenden i Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den under budgetåret 1993/94 och huvuddelen av arbetet är nu inriktat på att&lt;br&gt;sköta ägarffågoma i nämnda institut. Kostnaderna för att hantera stödverk-&lt;br&gt;samheten debiteras stödberättigade institut. Detta finns reglerat i förordning-&lt;br&gt;en (1993:890) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut och i&lt;br&gt;Bankstödsnämndens regleringsbrev. I avsnitt 13 behandlas frågor kring&lt;br&gt;Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har fortfarande löpande intäkter och kostnader för bankstödet. Av-&lt;br&gt;gifter för utestående garantier inbringade för budgetåret 1994/95 65&lt;br&gt;miljoner kronor. Utdelningen från Nordbanken var för verksamhetsåret&lt;br&gt;1994 1 miljard kronor. I samband med den nyligen genomförda första&lt;br&gt;utförsäljningen av banken tillgodogjorde sig staten en extra utdelning om 2&lt;br&gt;miljarder kronor. Utförsäljningen av 34,5 % av aktierna inbringade netto 6,4&lt;br&gt;miljarder kronor. De löpande kostnaderna består främst av räntekostnader&lt;br&gt;om ca 350 miljoner kronor per år för lån som Bankstödsnämnden har&lt;br&gt;upptagit i Riksgäldskontoret för finansieringen av Retriva och köpet av&lt;br&gt;Securum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattande bild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser kan sålunda summeras till enskilda stödåtgärder som har&lt;br&gt;avsett fyra banker. Av dessa har två banker, Nordbanken och Gota Bank,&lt;br&gt;erhållit över 98 % av allt utbetalt stöd. Det statliga åtagandet har emellertid&lt;br&gt;indirekt kommit alla institut till del genom en allmänt stabiliserande&lt;br&gt;inverkan både på den löpande internationella finansieringen och på&lt;br&gt;möjligheterna att dra till sig nytt riskkapital. Det senare torde ha varit en&lt;br&gt;avgörande förutsättning för att verksamheten i flera institut kunnat bedrivas&lt;br&gt;helt utan eller med endast begränsade statliga stödinsatser. Det kan också&lt;br&gt;framhållas att ett par banker haft en så osäker situation att de formellt ansökt&lt;br&gt;om stöd men senare kunnat dra tillbaka sin ansökan. Detta speglar väl det&lt;br&gt;vid denna tid uppenbara behovet av ett brett statligt stödåtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnade kapitaltillskott har till helt övervägande del gått till banker och&lt;br&gt;bolag som idag är i statens ägo men som successivt skall säljas. Betydande&lt;br&gt;intäkter har genererats av Nordbanken. Banken har hittills delat ut&lt;br&gt;sammanlagt ca 3,6 miljarder kronor till staten. För 1995 har styrelsen&lt;br&gt;föreslagit en utdelning som innebär, om förslaget antas av bolagsstämman,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att staten erhåller drygt 1 miljard kronor. Vidare inbringade den första&lt;br&gt;utförsäljningen av 34,5 % av aktierna i Nordbanken netto ca 6,4 miljarder&lt;br&gt;kronor. Nettoutgiften för bankstödet (exkl. finansieringskostnader) kan&lt;br&gt;således sägas vara f.n. ca 55 miljarder kronor. Mot detta skall ställas&lt;br&gt;betydande kvarvarande tillgångar i statens ägo. Statens återstående andel av&lt;br&gt;aktierna i Nordbanken motsvarar ca 16 miljarder kronor vid nuvarande&lt;br&gt;aktiekurs. Securums och Retrivas redovisade egna kapital är ca 14,5&lt;br&gt;miljarder kronor. Den totala nettoutgiften för bankstödet kommer att kunna&lt;br&gt;nedbringas högst väsentligt genom avvecklingen av nämnda statliga&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De samhällsekonomiska kostnaderna är naturligtvis mycket svåra att&lt;br&gt;kvantifiera. Bakom bankkrisen låg en samhällsekonomisk kris där ett&lt;br&gt;centralt inslag var nedgången på fastighetsmarknaden och allmänt fallande&lt;br&gt;tillgångsvärden. Att särskilja olika faktorer och deras effekter torde inte vara&lt;br&gt;möjligt. Att bankerna drabbades så hårt påverkade utlåning och räntesätt-&lt;br&gt;ning och därmed samhällsekonomin. Den akuta bankkrisen och statens&lt;br&gt;räddningsaktion kan därtill ha haft psykologiska konsekvenser som förstärkt&lt;br&gt;de ändrade konsumtions-, investerings- och sparbeteenden som utlöstes av&lt;br&gt;den samhällsekonomiska krisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är samtidigt ovedersägligt att de samhällsekonomiska kostnader och&lt;br&gt;risker som stod på spel i samband med krisläget i bankerna och deras finan-&lt;br&gt;sieringsproblem i utlandet var utomordentligt stora. Om bankkrisen kommit&lt;br&gt;att utvecklas i mer okontrollerade former hade allmänhetens förtroende för&lt;br&gt;betalningssystemet allvarligt skadats med svåröverblickbara samhällspro-&lt;br&gt;blem som följd. Stödet har fyllt sin huvudfunktion att bevara stabiliteten i&lt;br&gt;betalningssystemet och ge banksystemet rådrum och förutsättningar att ge-&lt;br&gt;nomgå den nödvändiga rekapitaliseringen och omstruktureringen. Vidtagna&lt;br&gt;stödåtgärder har också väsentligt bidragit till att stabilisera den labila situa-&lt;br&gt;tionen på stora delar av fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de strukturella effekterna av stödet och krisen är dessa&lt;br&gt;naturligtvis av olika slag och dignitet. Här skall endast framhållas några av&lt;br&gt;de mer synliga institutionella förändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet har i första hand inneburit att en medelstor bank, Gota Bank,&lt;br&gt;förvärvats av Nordbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har de två större bankaktiebolagsgrupper som involverats i&lt;br&gt;olika stödavtal, sparbanksgruppen och föreningsbanksgruppen, genomgått&lt;br&gt;betydande förändringar i struktur och ägarbild. Efter övergången till associa-&lt;br&gt;tionsformen bankaktiebolag har utvecklingen gått mot ett ökat inslag av&lt;br&gt;externa ägare. Krisen har vidare medfört att samtliga bankgrupper tvingats&lt;br&gt;genomföra en volymmässigt betydande omstrukturering av sina dåliga&lt;br&gt;fastighetslån. De senare har helt eller delvis omvandlats till fastighets-&lt;br&gt;tillgångar och samlats i särskilda dotterbolag eller awecklingsbolag för&lt;br&gt;utförsäljning. De två statliga bolagen, Securum och Retriva, har därvid&lt;br&gt;juridiskt helt avskiljts från sina tidigare moderbanker. Fastighetstillgångama&lt;br&gt;i dessa bolag och inom bankerna är i flera fall mycket stora och jämförbara&lt;br&gt;med innehaven i större fastighetsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta en avyttring av fastighetsinnehaven har riksdagen&lt;br&gt;beslutat att bankerna skall kunna göra en utdelning i form av aktier i ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dotterbolag utan att detta får skattekonsekvenser (prop. 1995/96:104, bet. Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;1995/96:SkU19, rskr. 1995/96:123). Redan tidigare gäller, genom den s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lex Asea, att företag under vissa förutsättningar kan dela upp verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i mindre delar utan omedelbara skattekonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan institutionell utveckling som torde ha påskyndats i spåren av de&lt;br&gt;väletablerade bankernas kris är framväxten av ett antal nya banker av s.k.&lt;br&gt;nischkaraktär. Den svenska bankstrukturen har därmed blivit mer heterogen&lt;br&gt;och konkurrensintensiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Banksystemets återhämtning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt redovisas den ekonomiska och finansiella återhämtning och&lt;br&gt;stabilisering som skett i det svenska banksystemet under de senaste åren. Till&lt;br&gt;grund för redogörelsen ligger bl. a. den rapport över institutens ekonomiska&lt;br&gt;och finansiella situation som Finansinspektionen lämnade till regeringen i&lt;br&gt;november 1995 (se bilaga 2). I rapporten analyserade inspektionen utveck-&lt;br&gt;lingen fram till hösten 1995. Utifrån de resultat och trender som därvid&lt;br&gt;framkommer gjorde inspektionen vidare en bedömning av utsikterna för det&lt;br&gt;närmast kommande året. Som underlag, utöver inspektionens material och&lt;br&gt;erfarenheter, inhämtades också institutens egen bedömning av det&lt;br&gt;ekonomiska läget och den framtida utvecklingen. Även andra externa&lt;br&gt;bedömare tillfrågades. Institutens syn på en avveckling av det statliga stödet&lt;br&gt;inhämtades också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för sina bedömningar lade inspektionen särskilt utvecklingen av&lt;br&gt;ett antal nyckeltal såsom problemengagemang, kreditförluster, rörelsere-&lt;br&gt;sultat och kapitaltäckning. I de fall inspektionens analys av de enskilda&lt;br&gt;instituten inneburit kvarstående osäkerhetsmoment eller tveksamheter&lt;br&gt;hämtades ytterligare information in. En övergripande känslighetsanalys&lt;br&gt;gjordes med avseende på utvecklingen av den allmänna räntenivån och&lt;br&gt;fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således i huvudsak den utredning som Finansinspektionen gjorde&lt;br&gt;som ligger till grund för den fortsatta framställningen. Materialet har&lt;br&gt;emellertid kompletterats med hänsyn till utvecklingen efter det att&lt;br&gt;inspektionens rapport lades fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banksektorn i stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av 1994 års bokslut, delårsrapportema t.o.m. september 1995&lt;br&gt;samt de fem större koncernernas bokslut för 1995 kan konstateras att&lt;br&gt;banksystemet genomgått en radikal finansiell och ekonomisk rehabilitering&lt;br&gt;under de senaste åren. De fem stora bankkoncememas sammantagna rörel-&lt;br&gt;seresultat, som 1992 uppvisade rekordunderskottet 50 miljarder kronor,&lt;br&gt;hade för 1994 svängt till ett överskott på 12 miljarder kronor. Bakom&lt;br&gt;återhämtningen ligger en väl upprätthållen intjäningsförmåga i kombination&lt;br&gt;med stadigt minskande kreditförluster. Denna gynnsamma utveckling har i&lt;br&gt;stora drag samtliga koncerner fått del av, om än med inbördes skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet visade överskott för helåret 1994 och samtliga fr. o. m. halvårsskiftet Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;1995. Återhämtningen fortsatte under 1995 men i långsammare takt i&lt;br&gt;huvudsak beroende på att kreditförlusterna minskar i avtagande takt, en&lt;br&gt;fortsatt svag kreditefterfrågan och en tilltagande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den trendmässigt svaga utlåningen har inneburit god likviditet vilken i&lt;br&gt;ökad utsträckning placerats i främst statspapper och certifikat. En annan&lt;br&gt;trend har varit en kraftig neddragning av lån i utländsk valuta, från ca 50 %&lt;br&gt;i slutet av 1991 till ner mot 35 % av balansomslutningen vid slutet av 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stark intjäning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt kan sägas att banksystemet som helhet kunnat upprätthålla en&lt;br&gt;stark intjäningsförmåga under 1990-talet trots att räntenettot påverkats&lt;br&gt;negativt av stocken problemkrediter. Delvis har den försvagningen&lt;br&gt;motverkats genom ökade marginaler mellan ut- och inlåningsräntoma.&lt;br&gt;Framförallt har emellertid andra intäktskällor, som handeln med&lt;br&gt;värdepapper och valutor, periodvis utvecklats mycket starkt liksom olika&lt;br&gt;slag av avgiftsbelagda tjänster. Därtill kommer en jämfört med tidigare&lt;br&gt;perioder mer återhållsam kostnadsutveckling till följd av hård rationalisering&lt;br&gt;av kontor och personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BANKKONCERNERNAS RESULTATUTVECKLING&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-4.png" style="width:318pt;height:188pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Efter ett rekordår 1993 då fallande räntor även gav betydande realisations-&lt;br&gt;vinster för bankernas värdepappersportföljer föll intjäningen totalt sett till-&lt;br&gt;baka något 1994 och en viss nedgång noterades även för 1995.&lt;br&gt;Utvecklingen förklaras bl. a. av ökad konkurrens och mindre räntemarginaler&lt;br&gt;men även av en lugnare värdepappers- och valutahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kostnadssidan kan noteras att efter jämförelsevis hårda rationalise-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringar sjönk kostnaderna avsevärt 1993. För 1994 och 1995 är bilden mer Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;splittrad och totalt sett redovisades mindre kostnadsökningar som bl. a.&lt;br&gt;speglar ökade satsningar inom Norden samt på interna telefonbanker. Det&lt;br&gt;s.k. I/K-talet (intäkter i relation till kostnader) har sammantaget för bank-&lt;br&gt;sektorn kurmat stärkas efter försvagningen i böljan av 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskande kreditförluster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditförlusterna har sedan katastrofåret 1992 sjunkit snabbt. I stort sett&lt;br&gt;halverades de såväl 1993 som 1994 varvid de sammantaget kommit ner till&lt;br&gt;1990 års nivå i absoluta tal. Trenden nedåt fortsatte under 1995 om än i&lt;br&gt;svagare takt. I relation till utlåningen har förlustnivån i koncernerna kommit&lt;br&gt;ner till under 1 %, alltjämt något högre än de låga nivåer på mindre än en&lt;br&gt;halv procent som tidigare allmänt rådde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedgången i kreditförluster återspeglar såväl den stabilisering på&lt;br&gt;fastighetsmarknaden som skett efter de snabba värdefallen 1990-1992 som&lt;br&gt;den allmänna ekonomiska återhämtningen. Instituten har generellt inte träf-&lt;br&gt;fats av någon &amp;quot;tredje våg&amp;quot; av massförluster på hushållskrediter, något som&lt;br&gt;tidigare under krisen inte kunde uteslutas. Nya konstaterade kreditförluster&lt;br&gt;härrör i stor utsträckning från redan gjorda reserveringar i kända&lt;br&gt;problemengagemang. Några &amp;quot;nya&amp;quot; förluster är det således generellt sett inte&lt;br&gt;fråga om, även om undantag finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva utvecklingen gäller också de s.k. problemkreditema (lån där&lt;br&gt;ränta och amortering uteblivit mer än 60 dagar eller lån med nedsatt ränta).&lt;br&gt;Volymen problemkrediter netto, dvs. efter förlustreserveringar, har sjunkit&lt;br&gt;från över 8 % till drygt 2 % av utlåningen. Denna minskning är viktig för&lt;br&gt;bankernas räntenetto eftersom finansieringskostnadema för problemkrediter&lt;br&gt;därmed minskar. Det bör dock observeras att bankerna för skyddande av&lt;br&gt;fordran omvandlat stora volymer problemkrediter till övertagna&lt;br&gt;fastighetstillgångar, omkring 40 miljarder kronor. Den sammantagna&lt;br&gt;volymen problemtillgångar satt i relation till balansomslutningen har också&lt;br&gt;fallit tillbaka om än i något mindre utsträckning. I relation till bankernas&lt;br&gt;primärkapital har en halvering skett sedan 1992. Övertagna tillgångar skall&lt;br&gt;avspegla marknadsvärden och sålunda idealt sett inte bära någon förlustrisk.&lt;br&gt;För vissa slag av fastigheter kan dock ett rättvisande marknadsvärde vara&lt;br&gt;svårt att fastställa beroende på att olika förhållanden ändrats. Tillgångarna&lt;br&gt;har till stor del lagts i särskilda förvaltningsbolag. Som ovan nämnts har&lt;br&gt;bankerna givits möjlighet att avyttra innehaven genom att dela ut aktierna i&lt;br&gt;bolagen till aktieägarna. Nämnas kan att Skandinaviska Enskilda Banken,&lt;br&gt;Handelsbanken och Sparbanken Sverige aviserat en sådan utdelning av&lt;br&gt;fastighetsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROBLEMKREDITER OCH PROBLEMTILLGÅNGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B ankkoncemema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-5.png" style="width:305pt;height:191pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Stärkt kapitaltäckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningen utgör en central komponent i bedömningen av&lt;br&gt;banksystemets återhämtning och motståndskraft mot framtida förluster. Här&lt;br&gt;har avsevärda förbättringar skett genom en kombination av statliga&lt;br&gt;kapitaltillskott, ägartillskott och intern kapitalrationalisering som redovisats&lt;br&gt;i tidigare avsnitt. För 1994 bidrog det positiva rörelseresultatet till en fortsatt&lt;br&gt;förstärkning av kapitalbasen. Utvecklingen under 1995 bekräftar bilden av&lt;br&gt;en stabil konsolidering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De större koncernerna hade vid utgången av september 1995&lt;br&gt;(Finansinspektionens senaste statistik) genomsnittligt en kapital-&lt;br&gt;täckningsgrad på 13 % varav 8 % utgjordes av primärt kapital. Moderban-&lt;br&gt;kema låg drygt tre procentenheter högre. Som grupp redovisade de&lt;br&gt;fristående sparbankerna en motsvarande kapitaltäckning. Jämfört med det&lt;br&gt;lagstadgade kravet om 8 % får de uppnådda nivåerna anses vara&lt;br&gt;betryggande. Internationellt sett har det svenska banksystemet idag en god&lt;br&gt;kapitaltäckningsgrad och bland de högsta inom G1 O-gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITALTÄCKNINGSGRAD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankkoncemema, procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03172/prop_199596__172-6.png" style="width:289pt;height:184pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Stabil finans ieringssituation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om lönsamhetsutsiktema och kapitalsituationen är institutens&lt;br&gt;finansieringssituation av väsentligt intresse för en bedömning av stabiliteten&lt;br&gt;i banksystemet. En central faktor som påskyndade införandet av den statliga&lt;br&gt;garantin hösten 1992 var sårbarheten i bankernas och bostadsinstitutens&lt;br&gt;finansieringssituation. Under en längre tid hade gynnsamma förhållanden&lt;br&gt;rått för upplåning utomlands. Institutens beroende av upplåning på&lt;br&gt;interbankmarknadema i Sverige och utomlands var stort. Bankernas totala&lt;br&gt;utlåning till allmänheten översteg inlåningen från densamma med 230&lt;br&gt;miljarder kronor vid utgången av augusti 1992. Obalansen låg helt på&lt;br&gt;utländska valutor. Upplåningen på den utländska interbankmarknaden&lt;br&gt;uppgick till 350 miljarder kronor. Neddragningen av svenska instituts&lt;br&gt;möjlighet att låna av utländska banker under hösten 1992 ledde till en&lt;br&gt;ökning av upplåningskostnadema. I syfte att underlätta företagens utlands-&lt;br&gt;finansiering via bank gjorde Riksbanken depositioner i bankerna motsva-&lt;br&gt;rande närmare 60 miljarder kronor i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringssituationen är idag helt annorlunda. Bankerna hade per den&lt;br&gt;31 december 1995 ett totalt inlåningsöverskott på 65 miljarder kronor samti-&lt;br&gt;digt som utlåningsöverskottet i utländsk valuta reducerats till 74 miljarder&lt;br&gt;kronor. Bankernas upplåning på den utländska interbankmarknaden var den&lt;br&gt;31 december 1995 något lägre än hösten 1992, nämligen 333 miljarder&lt;br&gt;kronor. Dessutom har de svenska institutens utlåning till utländska banker&lt;br&gt;ökat från 109 till 182 miljarder kronor under samma tid. Sett ur ett&lt;br&gt;nettoperspektiv har därför beroendet av den utländska interbankmarknaden&lt;br&gt;minskat med 83 miljarder kronor. Prismässigt skiljer sig inte svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankers upplåningssituation från kontinentaleuropeiska bankers och de Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;svenska bankerna har idag en mer robust struktur på finansieringen än som&lt;br&gt;var fallet vid krisen. Den starkare finansieringssituationen gör bankerna&lt;br&gt;betydligt mindre sårbara än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinstitutens finansiering har generellt varit mindre sårbar till följd&lt;br&gt;av de längre löptiderna men även dessa instituts finansieringssituation har&lt;br&gt;tydligt förbättrats. Volymen utestående lån sjunker. Finansieringen har&lt;br&gt;också underlättats genom allmänhetens tidvis stora intresse för placeringar i&lt;br&gt;privatobligationer. Finansiering i utlandet utgör ca 15 % av den totala&lt;br&gt;finansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda institutgrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga större affärsbankkoncerner (Nordbanken, Svenska Handelsban-&lt;br&gt;ken, Skandinaviska Enskilda Banken, Sparbanken Sverige, Föreningsban-&lt;br&gt;ken) redovisade som nämnts rörelseöverskott för år 1995, om än med stora&lt;br&gt;inbördes skillnader. Genomgående innebar detta resultatförbättringar under&lt;br&gt;1995. För samtliga moderbanker kan det ekonomiska läget betecknas som&lt;br&gt;stabilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sin delvis annorlunda kundstruktur har Föreningsbanken inte&lt;br&gt;återhämtat sig lika snabbt som övriga koncerner. Kreditförlusterna&lt;br&gt;kulminerade också senare. Från 1993 har emellertid en fortlöpande resul-&lt;br&gt;tatförbättring skett med stadigt sjunkande kreditförluster. För år 1995&lt;br&gt;uppvisade banken ett positivt rörelseresultat. Bankens stödavtal med staten&lt;br&gt;har, efter uppsägning från bankens sida och godkännande av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden, upphört att gälla vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bostadsinstituten, varav flertalet ingår i de stora bankkoncemema, kan&lt;br&gt;konstateras att kreditförlusterna, som låg senare i tiden än för bankerna och&lt;br&gt;som varit av betydligt mindre omfattning, vände nedåt under 1994.&lt;br&gt;Instituten har totalt sett uppvisat rörelseöverskott samtliga år. Överskottet&lt;br&gt;ökade 1994 och en viss förstärkning noterades även för perioden j an.-sept.&lt;br&gt;1995. Intjäningsförmågan är god och I/K-talet har stadigt förbättrats under&lt;br&gt;senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt problemområde för bostadsinstituten utgör utlåningen till&lt;br&gt;yngre bostadsrättsföreningar med hus byggda till höga produktionskostnader&lt;br&gt;under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Dessa har drabbats jäm-&lt;br&gt;förelsevis hårt av sjunkande räntebidrag och ökade vakanser. Här återfinns&lt;br&gt;en betydande del av institutens problemkrediter. En del av dessa låntagare&lt;br&gt;kan förutses förorsaka kreditförluster de närmaste åren. Talen är emellertid&lt;br&gt;inte av den storleksordningen, jämfört med den totala utlåningen, att&lt;br&gt;institutens stabilitet hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För statsägda Statens Bostadsfmansieringsaktiebolag, SBAB gäller att&lt;br&gt;riksdagen under 1995 beslutade om en omstrukturering. Den innebär att&lt;br&gt;lånestocken med stora förlustproblem, beviljad inom ramen för det statliga&lt;br&gt;regelsystem som gällde t.o.m. 1991, överlåtits till ett särskilt statligt bolag,&lt;br&gt;Venantius. Dess uppgift är att på för staten förmånligast möjliga sätt förvalta&lt;br&gt;lånestocken under resterande avtalstid. SBAB har därmed givits stabila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar att hantera en marknadsmässig och sund lånestock i Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;konkurrens med övriga institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen mindre affärsbanker rymmer några sedan länge etablerade ban-&lt;br&gt;ker samt ett antal relativt nystartade banker. Till gruppen räknas även några&lt;br&gt;utlandsägda svenska dotterbanker. Liksom för de större bankerna har resul-&lt;br&gt;tatutvecklingen för denna grupp varit positiv de senaste åren och sedan 1994&lt;br&gt;redovisas överskott. Genomgående har de minsta bankerna uppvisat en hög&lt;br&gt;kapitaltäckningsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de nystartade bankerna är ett karakteristiskt drag att verksamheten är&lt;br&gt;smal med inriktning mot hushållen och med utnyttjande av billiga distribu-&lt;br&gt;tionsformer utan det traditionella kontorsnätet. Marknadsandelarna är ännu&lt;br&gt;små. På utlåningssidan når ingen bank över 1 %. Även om dessa banker&lt;br&gt;verkat endast under kort tid och det är svårt att bedöma de långsiktiga lön-&lt;br&gt;samhetsförutsättningama är deras ekonomiska situation fullt stabil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen fristående sparbanker, totalt 90 st, rymmer såväl medelstora&lt;br&gt;som mycket små banker. Överlag uppvisar sparbankerna en tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande stabilitet och en god kapitaltäckning. De större och medelstora&lt;br&gt;bankerna redovisar generellt en starkare resultatförbättring det senaste året&lt;br&gt;jämfört med de mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett mindre antal sparbanker tillhörande den allra minsta storleksklas-&lt;br&gt;sen med en balansomslutning under 100 miljoner kronor, har åter-&lt;br&gt;hämtningen gått förhållandevis trögt. Utvecklingen pekar på i vissa fall fort-&lt;br&gt;satt relativt svaga resultat beroende på minskande utlåning och krympande&lt;br&gt;marginaler. Finansinspektionens analys visar att även om det inte bedöms&lt;br&gt;föreligga några akuta problem behövs det på längre sikt en bättre intjänings-&lt;br&gt;förmåga. Betydande strukturella förändringar har skett inom spar-&lt;br&gt;bankssektom den senaste tioårsperioden. En fortsatt strukturomvandling&lt;br&gt;inom gruppen fristående sparbanker kan förutses även framöver. Under&lt;br&gt;hösten 1995 tog bl.a. en av de mindre sparbankerna initiativ till en fusion&lt;br&gt;med en näraliggande bank. Detta är ett normalt inslag i en process mot ökad&lt;br&gt;koncentration och lönsamhet i sparbanksektom. Såsom tidigare skett&lt;br&gt;förutses detta även i framtiden kunna hanteras av instituten själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de större sparbankerna, Borås sparbank, fick vidkännas betydande&lt;br&gt;kreditförluster ännu under de senaste åren. För att lösa bankens&lt;br&gt;kapitalproblem har en ombildning till aktiebolag genomförts, varvid&lt;br&gt;Sparbanken Sverige har lämnat kapitaltillskott och gått in som en betydande&lt;br&gt;minoritetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen företagsfinaniserande institut är kreditinstitut med statlig&lt;br&gt;anknytning (Sveriges Allmänna Hypoteksbank, Landshypotek AB, Svenska&lt;br&gt;skeppshypotekskassan, AB Svensk Exportkredit, AB Industrikredit och&lt;br&gt;Lantbrukskredit AB). De har olika karaktär och uppgifter och redovisar&lt;br&gt;sammantagna tillfredsställande nyckeltal samt en över tiden positiv&lt;br&gt;utveckling. För ett av instituten, AB Industrikredit, fann inspektionen vid sin&lt;br&gt;genomgång att situationen i vissa avseenden var mindre tillfredsställande.&lt;br&gt;Sedan inspektionen lämnade sin rapport har emellertid förhandlingar mellan&lt;br&gt;staten och övriga ägare lett till att Nordbanken övertar hela Industrikredit&lt;br&gt;som blir ett helägt dotterbolag till banken. De problem inspektionen&lt;br&gt;uppmärksammade har därmed fått sin lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen avser Securum och Retriva är situationen stabil och den Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;planerade avvecklingen av bolagets tillgångar fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att den ekonomiska situationen i de&lt;br&gt;olika institutgruppema har stabiliserats. Finansinspektionens genomgång av&lt;br&gt;de enskilda instituten visade att i ett par av dem fanns, trots en återhämtning,&lt;br&gt;kvarvarande problem och viss osäkerhet om den uppnådda stabiliteten. I&lt;br&gt;dessa fall har emellertid förändringar av i första hand ägarbilden skapat&lt;br&gt;stabilare verksamhetsförutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Förutsättningar för en avveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandet är temporärt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska statens åtagande att garantera att banker och vissa andra kredit-&lt;br&gt;institut kan svara för sina förpliktelser i rätt tid är utomordentligt långtgåen-&lt;br&gt;de. Det var dock en nödvändig åtgärd i det mycket osäkra och kritiska läge&lt;br&gt;som växte fram under hösten 1992. Betalningssystemets stabilitet och en&lt;br&gt;fungerande kreditförsörjning är centrala funktioner i samhällsekonomin.&lt;br&gt;Utsätts dessa för allvarliga rubbningar står mycket stora ekonomiska och&lt;br&gt;sociala värden på spel. Varje stat har ett ansvar att tillse att stabilitet värnas&lt;br&gt;och förtroende upprätthålls på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett så omfattande åtagande kan dock inte vara i kraft någon längre period&lt;br&gt;om långsiktiga negativa effekter på de finansiella marknadernas funktion&lt;br&gt;och effektivitet skall undvikas. Konkurrensvillkoren måste allmänt sett&lt;br&gt;upplevas som rättvisa och sunda såväl nationellt som internationellt. Det&lt;br&gt;finns också alltid en risk att aktörerna, om åtagandet upplevs som bestående,&lt;br&gt;i olika avseenden anpassar sitt beteende i en riktning som på sikt ökar&lt;br&gt;risktagandet och hämmar branschens effektivitet och konkurrenskraft.&lt;br&gt;Förekomsten av sådana effekter är alltid svåra att belägga men inte desto&lt;br&gt;mindre nödvändiga att motverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa är starka skäl för att riksdagens beslut avsåg ett temporärt åtagande.&lt;br&gt;Det nuvarande stödsystemet är inte förenligt med en mer normal situation på&lt;br&gt;kreditmarknaden. Frågan är således inte om en avveckling av åtagandet skall&lt;br&gt;ske utan när åtagandet kan avvecklas utan att fordringsägarnas intressen&lt;br&gt;riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i olika sammanhang diskuterats om åtagandet på något sätt kan&lt;br&gt;avvecklas partiellt, t.ex. att det inte skulle gälla nytillträdande institut på&lt;br&gt;marknaden eller inte gälla för nya förpliktelser. Utöver att sådana åtgärder&lt;br&gt;skulle stöta på en rad svåra avgränsningsproblem är åtagandet av den&lt;br&gt;karaktären att det bör avvecklas helt och fullt vid en enda tidpunkt. Det till-&lt;br&gt;kom vid en bestämd tidpunkt när stabiliteten i betalningssystemet endast&lt;br&gt;kunde garanteras genom att statens åtagande omfattade samtliga fordringar.&lt;br&gt;Vid återvunnen stabilitet i systemet bör det i konsekvens härmed upphöra att&lt;br&gt;gälla för samtliga fordringar vid en bestämd tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande görs en bedömning av huruvida de ekonomiska förut-&lt;br&gt;sättningarna för en avveckling kan sägas föreligga, vilket inkluderar den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsekonomiska bilden. Även situationen inom tillsynsområdet samt Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;vissa regleringsfrågor finns det anledning att uppmärksamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för kreditinstituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare genomgången av institutens ekonomiska och finansiella situa-&lt;br&gt;tion har visat att den svenska kreditmarknaden ånyo uppnått en god&lt;br&gt;finansiell stabilitet. Detta gäller generellt för såväl olika grupper av institut&lt;br&gt;som för olika storleksgrupper. I ett antal fall har Finansinspektionen kunnat&lt;br&gt;konstatera kvarstående problem men dessa har bedömts vara hanterliga med&lt;br&gt;hänsyn till uppnådd konsolidering och intjäningsförmåga. För ett par bolag,&lt;br&gt;Borås Sparbank och AB Industrikredit, har det bedömts nödvändigt att&lt;br&gt;genom ägarförändringar skapa förutsättningar för en fortsatt stabil&lt;br&gt;verksamhet. Olika åtgärder har här vidtagits i syfte att undanröja nämnda&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionens analys visar på ett allmänt ökat konkurrenstryck och&lt;br&gt;mindre marginaler. Trenden mot fortsatt minskande kreditförluster har&lt;br&gt;samtidigt varit stabil. Den trenden förutses bestå även om förlusterna på&lt;br&gt;fastighetsmarknaden ännu inte helt har ebbat ut. Den långsiktiga&lt;br&gt;räntenedgången sedan sommaren 1995 stärker därtill fastighetsmarknaden&lt;br&gt;och minskar risken för ytterligare större kreditförluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemkreditema är alltjämt relativt stora för en del institut men en&lt;br&gt;successivt ökad reserveringsgrad innebär att framtida förluster på dessa&lt;br&gt;krediter bör bli begränsade. Det finns med dessa förutsättningar goda&lt;br&gt;möjligheter till en fortsatt hävdad resultatutveckling även om utsikterna&lt;br&gt;självklart varierar mellan de enskilda instituten. Banksystemet har därtill en&lt;br&gt;stark kapitaltäckning som buffert mot eventuella oförutsedda förluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stabila internationella finansieringen visar att utländska placerare har&lt;br&gt;förtroende för de svenska instituten. I dagens situation är ratinginstitutens&lt;br&gt;bedömning generellt att det statliga stödet inte spelar någon stor roll för kre-&lt;br&gt;ditvärdigheten. Bedömare av den svenska kreditmarknaden är medvetna om&lt;br&gt;stödets temporära karaktär och har tagit hänsyn till det. Oberoende av stödet&lt;br&gt;har bankerna något olika värdering beroende på faktorer som kreditportfö-&lt;br&gt;ljens kvalitet, intjäningsförmåga och kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtagandet upphör kan allmänt sägas att en även i formellt hänseende&lt;br&gt;normalisering av kreditvärderingen sker från en tidigare delvis konstlad vär-&lt;br&gt;deringsgrund. Även om en avveckling redan är intecknad kan åtgärden vän-&lt;br&gt;tas bli uppmärksammad. Vissa nedgraderingar kan inte uteslutas, delvis&lt;br&gt;betingade av kortsiktiga psykologiska reaktioner. Detta får ses som ett natur-&lt;br&gt;ligt inslag i normaliseringen och utgör inget hot mot bankernas och övriga&lt;br&gt;kreditinstituts möjlighet till finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen i dess helhet visar att en normalisering av verksamheten skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta bekräftas också av att instituten på Finansinspektionens förfrågan&lt;br&gt;ansåg att det statliga bankstödet nu var moget att avvecklas utan risk för&lt;br&gt;fordringsägarna. En normalisering utesluter inte fortgående strukturrationa-&lt;br&gt;liseringar. Framtida lönsamhet kommer i ökad utsträckning att bli beroende&lt;br&gt;av kostnadseffektivitet. Detta är emellertid problem av annat slag än de som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banksystemet nu övervunnit. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finansinspektionens analys görs även försök till en allmän bedömning&lt;br&gt;av institutens känslighet för en negativ utveckling av det allmänna ränteläget&lt;br&gt;eller på fastighetsmarknaden. Effekterna är naturligtvis i många fall&lt;br&gt;svåranalyserade, bl.a. med hänsyn till de olika anpassningsmöjligheter som&lt;br&gt;föreligger. Bankernas i huvudsak goda utveckling under 1994 trots&lt;br&gt;uppgången i de långa räntorna under det året visar att sådana möjligheter&lt;br&gt;finns. En problembeskrivning visar att de negativa konsekvenserna i stort&lt;br&gt;vid t.ex. en höjning av den allmänna räntenivån bör kunna rymmas inom&lt;br&gt;ramen för de löpande resultaten. Kapitaltäckningen skulle inte hotas. Denna&lt;br&gt;slutsats utgår från läget vid halvårsskiftet. Räntenivån är innevarande vinter&lt;br&gt;omkring två procentenheter lägre. I konsekvens härmed bör bankerna kunna&lt;br&gt;tåla en motsvarande kraftigare ränteuppgång. Finansinspektionen&lt;br&gt;konstaterar samtidigt att bankerna generellt bör ha blivit känsligare för&lt;br&gt;räntehöjningar än tidigare som följd av de stora obligationsportföljema och&lt;br&gt;fastighetsinnehaven. Även en försämring av läget på fastighetsmarknaden&lt;br&gt;med tillkommande nedskrivningsbehov har bedömts kunna hanteras inom&lt;br&gt;ramen för det uppnådda resultatet. Dessutom innebär bankernas möjligheter&lt;br&gt;att dela ut aktier i fastighetsförvaltande bolag att beroendet av fastighets-&lt;br&gt;marknaden kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänekonomiska förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödet infördes vid en tidpunkt då samhällsekonomin utsattes för osed-&lt;br&gt;vanligt kraftiga störningar. Den svenska ekonomin uppvisade tydliga inslag&lt;br&gt;av deflation med betydande prisfall på olika tillgångsmarknader, en kraftig&lt;br&gt;realräntestegring och snabbt stigande arbetslöshet. Osäkerheten om&lt;br&gt;utvecklingen och oron för framtiden var större än någonsin tidigare under&lt;br&gt;efterkrigstiden. Hushåll och företag såg sig tvungna att prioritera&lt;br&gt;återhållsamhet och skuldsanering. I detta svaga och osäkra allmäneko-&lt;br&gt;nomiska läge var det synnerligen viktigt att myndigheterna tog ansvar för att&lt;br&gt;säkerställa stabiliteten i betalningssystemet. En kedja av bankkonkurser&lt;br&gt;skulle ha fått dramatiska effekter på ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag är det ekonomiska läget i viktiga avseenden ett helt annat. De senaste&lt;br&gt;årens starkare konjunktur har lett till snabb produktionsökning inom&lt;br&gt;industrin med kraftigt ökande export och investeringar samt betydande&lt;br&gt;resultatförbättringar. Även vissa tjänstenäringar har utvecklats positivt.&lt;br&gt;Byggnadsverksamheten har emellertid varit svag. Vidare har den privata&lt;br&gt;konsumtionen varit återhållen beroende på ett högt sparande i kombination&lt;br&gt;med betydande finanspolitiska åtstramningar. Inflationen har varit stabilt låg&lt;br&gt;under en följd av år. BNP ökade 1994 med drygt 2 % och uppskattas för&lt;br&gt;1995 ha stigit med omkring 3,5 %. Även om en försvagning av&lt;br&gt;industrikonjunkturen kan förutses uppvisar det allmänekonomiska läget en&lt;br&gt;helt annan stabilitet än i början av1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hög självfinansieringsgrad inom industrin och högt sparande bland&lt;br&gt;hushållen har hållit tillbaka kreditefterfrågan. En fortsatt tillväxt liksom lägre&lt;br&gt;räntor bör lägga grunden till inte bara ökad kreditefterfrågan utan också till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stabilare tillgångsvärden och säkerheter för institutens kreditgivning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bankkrisen till stor del hade sin grund i en djup fastighetskris&lt;br&gt;och bankerna idag har stora fastighetsinnehav, är situationen på fastig-&lt;br&gt;hetsmarknaden av stor betydelse. Prisrekylen för kommersiella fastigheter&lt;br&gt;de första åren på 1990-talet var dramatisk med som ovan nämnts prisfall på&lt;br&gt;över 50 % för centrala fastighetslägen i storstäderna. En motsvarande kraftig&lt;br&gt;prisuppgång hade skett under andra hälften av 1980-talet. Hyresnivåerna i&lt;br&gt;de bästa lägena utvecklades likartat om än med mindre amplituder. På&lt;br&gt;bostadsmarknaden har förändringarna generellt varit mindre dramatiska men&lt;br&gt;i huvudsak följt samma mönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En heltäckande bild av det nuvarande marknadsläget och utsikterna med-&lt;br&gt;ger inte statistiken. De historiska erfarenheterna av stora prisfall är vidare&lt;br&gt;begränsade. Allmänt sett kan dock konstateras att det tidigare mycket dystra&lt;br&gt;läget i samband med den fallande pristrenden ersatts av ett stabilare läge&lt;br&gt;sedan något år tillbaka. För kommersiella lokaler har tendenserna till stigan-&lt;br&gt;de priser och hyror varit tydligast i storstädernas centrala delar där vakans-&lt;br&gt;graden sjunkit och uthymingsaktiviteten ökat väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bostadsfastigheter får läget också sägas vara stabilare än för några år&lt;br&gt;sedan. Sedan 1994 har vissa prisökningar på hyreshus och egnahem kunnat&lt;br&gt;noteras. I botten ligger bättre konjunktur och sysselsättningsläge. Den&lt;br&gt;tidigare fruktade tredje vågen av kreditförluster i anknytning till hushållens&lt;br&gt;bostadslån har som nämnts inte inträffat. Som ovan framhållits finns de&lt;br&gt;största finansiella problemen på bostadsmarknaden inom vissa kategorier&lt;br&gt;bostadsrättsföreningar med hus byggda under slutet av 1980-talet och&lt;br&gt;början av 1990-talet. Totalt sett utgör dessa bostäder dock en begränsad del&lt;br&gt;av marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om återhämtningen på fastighetsmarknaden således ännu är partiell&lt;br&gt;och generellt sett svag innebär detta omslag ändå en ökad ekonomisk stadga&lt;br&gt;för bankernas fastighetsengagemang totalt sett. Marknaden är i bättre balans&lt;br&gt;med långsiktigt bättre anpassade fastighetsvärden än för ett par år sedan.&lt;br&gt;Inom denna stabilare ram kan emellertid förutses en del fortsatta problem.&lt;br&gt;Dessa är delvis väl identifierade och av begränsad omfattning för institutens&lt;br&gt;totala ekonomi. Bankkoncernemas stora kommersiella fastighetsinnehav är&lt;br&gt;ett annat och nytt inslag av mer strukturell karaktär både för bankerna och&lt;br&gt;för fastighetsmarknaden. En avyttring av dessa innehav kan ske på olika sätt&lt;br&gt;och kräva olika lång tidsutdräkt. Som ovan redovisats har riksdagen beslutat&lt;br&gt;åtgärder som underlättar en avyttring genom s.k. fission. Den långsiktiga&lt;br&gt;räntenedgång som skett minskar också riskerna för ytterligare nedskriv-&lt;br&gt;ningsbehov. Sammantaget måste avvecklingen av bankernas fastighets-&lt;br&gt;tillgångar bedömas kunna ske utan stora problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konklusion av den genomgång som här gjorts av läget i kreditinsti-&lt;br&gt;tuten och i samhällsekonomin är att de ekonomiska förutsättningarna nu är&lt;br&gt;uppfyllda för att avveckla bankstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av statens åtagande innebär inte något hot mot det&lt;br&gt;finansiella systemets stabilitet och fordringsägarnas intressen riskeras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn och reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av den svenska bankkrisen är att tillsynen av kreditinstituten&lt;br&gt;samt i vissa delar den reglering som omfattar såväl instituten som tillsynen&lt;br&gt;kritiskt måste granskas. Tillsynens effektivitet och inriktning samt institutens&lt;br&gt;egen styrning och kontroll av verksamheten är frågor som därvid ställts i&lt;br&gt;fokus. Vid sidan om myndigheternas ansvar visar erfarenheterna att&lt;br&gt;instituten själva måste ta ett större eget ansvar för ökad säkerhet i&lt;br&gt;verksamheten. Genomlysningen av stödsökande institut under krisåren&lt;br&gt;visade på betydande brister i bankernas system för styrning, information och&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På myndighetsnivå arbetar Finansinspektionen idag med en mer&lt;br&gt;funktionsinriktad organisation varvid ökad kompetens inom området&lt;br&gt;riskhantering getts stor vikt. Arbetet syftar bl. a. till att skärpa kraven på&lt;br&gt;institutens egen styrning och kontroll av viktiga riskområden. I krisens spår&lt;br&gt;framkom även att normala försiktighetsprinciper inom den traditionella&lt;br&gt;kreditgivningsverksamheten i många fall hade åsidosatts. Internationellt står&lt;br&gt;idag hanteringen av andra risker i fokus, i första hand i samband med&lt;br&gt;handeln med derivatinstrument. Detta gäller också för Sverige. Även på det&lt;br&gt;området kommer betydande tillsynsinsatser att krävas de närmaste åren;&lt;br&gt;kravet måste ställas att instituten skall uppnå en tillräckligt god kompetens&lt;br&gt;och riskkontroll. Ett annat prioriterat område omfattar striktare värderings-&lt;br&gt;och redovisningsregler för olika slag av tillgångar. Finansinspektionen&lt;br&gt;menar att behovet av ett större antal platsundersökningar är en viktig&lt;br&gt;tillsynserfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gjorda erfarenheter pekar emellertid också på brister i det regelverk som&lt;br&gt;reglerar institutens verksamhet samt i viktiga avseenden tillsynens förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Regeringen tillsatte som följd härav våren 1995 Banklagskommittén&lt;br&gt;(FI 1995:09, dir. 1995:86). Kommittén skall bl.a. utreda vilka regler för&lt;br&gt;riskhantering och intern kontroll samt för beslutsfattande i instituten som&lt;br&gt;bör gälla. Den skall vidare analysera riktlinjerna för tillsynen samt behovet&lt;br&gt;av nya regler för sanktioner. Begreppet vårdslös kreditgivning och&lt;br&gt;förutsättningarna för skadeståndsskyldighet skall också utredas. Ett annat&lt;br&gt;område av stor vikt är att överväga behovet av särskilda regler för situationer&lt;br&gt;då ett enskilt institut har finansiella svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet att öka säkerheten på de finansiella marknaderna måste ske i&lt;br&gt;samverkan mellan myndigheter, instituten och andra aktörer på marknaden.&lt;br&gt;Det bör framhållas att detta arbete i stora delar sker inom ramen för EU-&lt;br&gt;samarbetet samt i olika internationella organisationer. Med de insikter som&lt;br&gt;vunnits under senare år och de olika åtgärder som är under genomförande&lt;br&gt;kan dock konstateras att myndigheterna idag står bättre rustade än tidigare&lt;br&gt;att verka för ökad säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska banksystemet levde under stabila och hårt reglerade förhållan-&lt;br&gt;den under i stort sett hela efterkrigstiden fram till mitten av 1980-talet. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsekonomiska utvecklingen var också stabil. I konsekvens härmed Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;kom det för svensk del aldrig att bli aktuellt att införa någon särskild ordning&lt;br&gt;för garanti av insättamas medel i bank. Allmänhetens bankinlåning betrakta-&lt;br&gt;des som helt trygg. Av olika skäl kom emellertid sådana garantisystem att&lt;br&gt;införas i flera andra länder där erfarenheterna delvis var annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den svenska bankkrisen i nära minne och med den friare struktur och&lt;br&gt;ökande konkurrens som nu vinner insteg på marknaden, har det ansetts&lt;br&gt;finnas goda skäl att även i Sverige ha ett system som bestående stärker&lt;br&gt;konsumentskyddet sedan statens temporära åtagande avvecklats. Den enskil-&lt;br&gt;de skall vara tillförsäkrad ett sådant skydd för sina insättningar i bank att en&lt;br&gt;eventuell kris i en bank inte riskerar insättarens medel upp till en rimlig&lt;br&gt;nivå. Ett annat skäl för Sverige att ha ett system för insättningsgaranti är att&lt;br&gt;denna fråga finns reglerad inom EU i ett särskilt direktiv som&lt;br&gt;medlemsländerna skall införliva i sina lagstiftningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har fattat beslut (prop. 1995/96:60, bet. 1995/96:NU7, rskr.&lt;br&gt;1995/96:83, SFS 1995:1571) om ett svenskt system för insättningsgaranti&lt;br&gt;som trädde i kraft vid årsskiftet 1995/1996. Detta system finansieras av&lt;br&gt;bankerna själva och utgör en garanti för att insättningar i bank upp till nivån&lt;br&gt;250 000 kronor per person och bank inte går förlorade vid en konkurs.&lt;br&gt;Insättningsgarantins ändamål är primärt att utgöra ett väl avgränsat och sä-&lt;br&gt;kert skydd för i första hand konsumenterna. Till viss del kan en sådan&lt;br&gt;garanti även komma att bidra till att minska de s.k. systemriskema genom att&lt;br&gt;minska risken för uttagsanstormningar hos banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens framtida roll vid bankkriser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det temporära statliga åtagandet illusterar att staten har det yttersta ansvaret&lt;br&gt;för betalningssystemets stabilitet. Det ansvaret följer av systemets centrala&lt;br&gt;funktioner för samhällsekonomin och de kostnader som riskeras om&lt;br&gt;systemet allvarligt skadas och allmänhetens förtroende inte kan&lt;br&gt;upprätthållas. Den finansiella krisen i bankerna i början av 1990-talet var så&lt;br&gt;djup och omfattande och utvecklades i ett så osäkert samhällsekonomiskt&lt;br&gt;läge att den hade karaktären av systemkris. De potentiella skadorna på&lt;br&gt;betalningssystemet och därmed på samhällsekonomin av fallissemang bland&lt;br&gt;bankerna bedömdes som utomordentligt stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under mindre exceptionella allmänekonomiska förhållanden är det inte&lt;br&gt;givet att staten skall rädda enskilda banker från konkurs eller på annat sätt&lt;br&gt;hålla bankernas långivare skadeslösa. Det är endast då betalningssystemets&lt;br&gt;stabilitet allvarligt kan skadas som staten har ett särskilt ansvar att vidta nöd-&lt;br&gt;vändiga åtgärder. En avvägning måste här ske från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under omständigheter som inte har karaktären av eller inte antas leda till&lt;br&gt;en systemkris, bör det avgörande skyddet vid en bankkris i stället utgöras av&lt;br&gt;ett tydligt konsumentskydd i form av en insättningsgaranti där bankerna&lt;br&gt;själva svarar för finansiering av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan framgått (avsnitt 6) är den lagstiftning som berör statens&lt;br&gt;möjligheter att ingripa i enskilda krisdrabbade institut knuten till det&lt;br&gt;nuvarande statliga åtagandet. En avveckling av åtagandet inbegriper också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna kompletterande lagstiftning. Det finns av denna anledning behov att Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;närmare utreda vilka lagfästa möjligheter myndigheterna bör ha att ingripa i&lt;br&gt;institut som är på väg att allvarligt försvaga sin finansiella ställning och&lt;br&gt;därvid riskerar ett fallissemang. Det gäller dels frågan om att i tid kunna&lt;br&gt;korrigera en felaktig utveckling, dels att när så kan bedömas absolut&lt;br&gt;nödvändigt fa kontroll över en verksamhet för att kunna rekonstruera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudpoäng i detta resonemang är att ett tidigt ingripande från&lt;br&gt;myndigheternas sida kan vara det mest kostnadseffektiva sättet för samhället&lt;br&gt;och skattebetalarna att reda ut en kris. Vill myndigheterna få tidig kontroll&lt;br&gt;över ett institutet är det bl. a. av intresse att överväga vilka uppgifter och&lt;br&gt;befogenheter som kan tillföras det nya systemet för insättningsgaranti. Det&lt;br&gt;finns exempel utomlands på att motsvarande garantisystem även kan utnytt-&lt;br&gt;jas i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående frågor ingår, som ovan nämnts, i Banklagskommitténs&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Juridiska frågor vid en avveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 8 juni 1995 fick justitierådet Johan Munck i uppdrag att utreda de&lt;br&gt;legala förutsättningarna för en avveckling av det statliga bankstödet. Han har&lt;br&gt;redovisat uppdraget i en promemoria benämnd &amp;quot;Några juridiska frågor vid&lt;br&gt;en avveckling av bankstödet&amp;quot; (se bilaga 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas först de uttalanden som riksdagen gjorde 1992&lt;br&gt;om att statens åtagande skulle kvarstå så länge som det behövdes och att en&lt;br&gt;avveckling skulle ske utan att fordringsägarnas intressen riskerades.&lt;br&gt;Utredaren finner att staten i juridisk mening inte är bunden av dessa&lt;br&gt;uttalanden som inte var av civilrättslig utan av offentligrättslig karaktär och&lt;br&gt;som saknade konkreta adressater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs dock att man kan räkna med att staten har som ut-&lt;br&gt;gångspunkt att de åtaganden som följer av en rimlig tolkning av riksdags-&lt;br&gt;beslutet skall uppfyllas oberoende av att det inte skulle vara möjligt för en-&lt;br&gt;skilda parter att hävda eventuella rättsanspråk vid domstol. Utredaren finner&lt;br&gt;att den tolkning av riksdagens uttalande som ligger närmast till hands är att&lt;br&gt;statens stödåtagande vid en avveckling skall kunna bortfalla inte endast be-&lt;br&gt;träffande därefter uppkommande förpliktelser utan även beträffande de vid&lt;br&gt;avvecklingen redan uppkomna fordringarna. Vad staten har åtagit sig är att&lt;br&gt;inför en avveckling försäkra sig om att banker och andra kreditinstitut kan&lt;br&gt;antas ha förmåga att i rätt tid betala redan uppkomna fordringar och att, om&lt;br&gt;detta bedöms vara osäkert beträffande något eller några kreditinstitut, träffa&lt;br&gt;specialarrangemang i fråga om sådana institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle riksdagen avveckla statens bankstödsåtagande utan att de angivna&lt;br&gt;förutsättningarna är för handen synes det inte kunna hävdas att detta strider&lt;br&gt;mot grundlagen, men enligt utredarens mening kan en utfästelse gentemot&lt;br&gt;marknaden av aktuellt slag givetvis inte brytas utan allvarliga konsekvenser&lt;br&gt;med avseende på den framtida trovärdigheten i liknande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas vidare de s.k. stödbrev som staten utfärdat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall i samband med att banker och andra kreditinstitut utgivit&lt;br&gt;obligationer och certifikat eller ingått svappavtal och andra förbindelser.&lt;br&gt;Utredaren finner det inte uteslutet att staten genom att utfärda stödbreven&lt;br&gt;skall anses ha i förhållande till adressaterna åtagit sig att följa de uttalanden&lt;br&gt;som gjorts av riksdagen - åtminstone i den del de återgetts i breven - i vad&lt;br&gt;avser villkoren för avveckling av bankstödsåtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan under vilka förutsättningar stödbreven skulle kunna&lt;br&gt;leda till ersättningsansvar anser utredaren att en rimlig ståndpunkt från&lt;br&gt;statens sida är densamma som angetts ovan beträffande ansvaret för&lt;br&gt;uttalandena vid införandet av bankstödet. Statens eventuella ansvar mot dem&lt;br&gt;till vilka stödbreven utfärdats skulle alltså vara begränsat till en skyldighet&lt;br&gt;att inför en avveckling försäkra sig om att banker och andra kreditinstitut&lt;br&gt;skäligen kan antas ha betalningsförmåga för redan uppkomna fordringar och&lt;br&gt;att, om så inte är fallet beträffande något eller några kreditinstitut, träffa&lt;br&gt;specialarrangemang i fråga om dessa institut. Först om staten skulle visa sig&lt;br&gt;ha brustit i dessa avseenden skulle ersättningsskyldighet kunna tänkas&lt;br&gt;uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bankstödsåtagandet endast gått ut på att fordringarna skall&lt;br&gt;betalas i rätt tid, behöver staten, enligt promemorian, däremot i princip inte&lt;br&gt;ta på sig något ansvar för den omedelbara värdeförsämring som ev. kan upp-&lt;br&gt;komma i samband med en avveckling. Inte heller behöver staten ta på sig&lt;br&gt;ansvaret för det fall ett kreditinstitut tvingas inställa betalningarna till följd&lt;br&gt;av en utveckling som inte kunde förutses vid stödsystemets avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande möjligheten av att staten blir instämd till en utländsk domstol&lt;br&gt;med hänvisning till att stödbrev utfärdats förs i promemorian ett resonemang&lt;br&gt;utifrån principerna om statsimmunitet. Slutsatsen är att en rättegång av aktu-&lt;br&gt;ellt slag inte ter sig teoretiskt utesluten. Hur den materiella bedömningen i så&lt;br&gt;fall skulle utfalla vågar dock inte utredaren ha någon uppfattning om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian avslutas med ett avsnitt innehållande förslag till åtgärder vid&lt;br&gt;bankstödsåtagandets avveckling. Med hänsyn till vad som antagits åvila&lt;br&gt;staten vid en avveckling föreslås att en sådan åtgärd föregås av en undersök-&lt;br&gt;ning huruvida de stödberättigade kreditinstituten med tillräcklig grad av&lt;br&gt;säkerhet kan antas ha betalningsförmåga för redan uppkomna förpliktelser.&lt;br&gt;Skulle sådan betalningsförmåga generellt bedömas vara för handen kan,&lt;br&gt;enligt promemorian, lagen om statligt stöd till banker och vissa andra&lt;br&gt;kreditinstitut upphävas utan att några särskilda avtal eller någon övergångs-&lt;br&gt;reglering behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om betalningsförmågan bedöms som osäker för något eller några kredit-&lt;br&gt;institut föreslås att staten redan före det generella åtagandets avveckling ser&lt;br&gt;till att stödavtal träffas med dessa institut och att avtalen får en sådan kon-&lt;br&gt;struktion att de inte utan vidare kan sägas upp av de berörda instituten utan&lt;br&gt;behåller sin giltighet gentemot ett sådant institut till dess att det har uppnått&lt;br&gt;finansiell stabilitet. Lagen om statligt stöd bör emellertid, enligt&lt;br&gt;promemorian, upphävas när det generella garantiåtagandet återtas. Det an-&lt;br&gt;förs att man skulle kunna tänka sig en övergångsbestämmelse av innebörd&lt;br&gt;att lagen även efter ett upphävande skulle kunna tillämpas i sådana&lt;br&gt;eventuella fall då ett statligt stödåtagande skall gälla även fortsättningsvis.&lt;br&gt;Under förutsättning att stödavtal med den utformning som nyss nämnts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer till stånd mellan staten och sådana institut som inte bedöms tillräck- Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;ligt stabila skulle emellertid en sådan övergångsreglering inte vara&lt;br&gt;nödvändig enligt promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Stödåtagandet avvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens åtagande att banker och vissa andra&lt;br&gt;kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid skall upphöra att&lt;br&gt;gälla vid utgången av juni månad 1996. Samtidigt skall lagen&lt;br&gt;(1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i lagens 27 § om begränsningar i möjligheterna att&lt;br&gt;utnyttja rätt till avdrag för underskott flyttas till lagen (1993:1539) om&lt;br&gt;avdrag för underskott av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om samråd mellan Riksbanken och&lt;br&gt;Finansinspektionen utvidgas. Riksbankens samrådsskyldighet med&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och Riksgäldskontoret i frågor som berör&lt;br&gt;Bankstödsnämndens verksamhet avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;angående frågan om bankstödets avveckling tillstyrker förslaget. Finans-&lt;br&gt;inspektionen har uppgett att den ekonomiska utvecklingen för tiden efter det&lt;br&gt;att inspektionen avlämnade sin rapport inte ger inspektionen anledning att&lt;br&gt;ändra uppfattning i frågan om lämpligheten av att avveckla bankstödet under&lt;br&gt;1996. Riksbanken och AP-fonden har dock angett att en förutsättning för en&lt;br&gt;avveckling av det statliga åtagandet är att åtgärder vidtas beträffande&lt;br&gt;Industrikredit. Göta hovrätt har anfört att eftersom vissa av de åtaganden&lt;br&gt;som gjorts med stöd av lagen om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut torde kvarstå efter den föreslagna awecklingstidpunkten synes&lt;br&gt;det inte kunna uteslutas att tvist om tolkning eller tillämpning av avtal om&lt;br&gt;statligt stöd uppkommer efter denna tidpunkt. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;ifrågasätter hovrätten om inte möjligheten till prövning inför&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor övergångsvis bör finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har föreslagit att samrådet mellan Riksbanken och&lt;br&gt;Finansinspektionen skall författningsregleras i större omfattning än vad som&lt;br&gt;är fallet i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Såsom framgått av tidigare avsnitt i&lt;br&gt;denna proposition har banksystemet i sin helhet i dag återfått finansiell och&lt;br&gt;ekonomisk stabilitet. Utsikterna till en fortsatt stabil utveckling bedöms&lt;br&gt;också vara goda. Till grund för denna bedömning ligger även en&lt;br&gt;samhällsekonomisk återhämtning och bättre stabilitet på fastighets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser situationen för enskilda institut kan konstateras att utsikterna&lt;br&gt;bedöms som tillräckligt stabila i samtliga institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan således på goda grunder antas att de banker och andra kreditinsti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tut som skulle kunna vara berättigade till stöd har förmåga att i rätt tid betala Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;sina redan uppkomna förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de ekonomiska förutsättningarna har också andra aspekter&lt;br&gt;på banksystemets situation och verksamhetsförutsättningar behandlats i&lt;br&gt;propositionen. Hit hör olika åtgärder som berör tillsyn och lagreglering och&lt;br&gt;som syftar till att öka säkerheten i institutens verksamhet. En slutsats är att&lt;br&gt;på dessa olika områden sker ett betydande förändringsarbete vilket ökar&lt;br&gt;förutsättningarna för att kontrollera och bevara stabiliteten i de enskilda&lt;br&gt;instituten och i banksystemet. En påtaglig förändring är att konsument-&lt;br&gt;skyddet varaktigt har stärkts genom systemet för insättningsgaranti som&lt;br&gt;inrättats vid årsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 11 har redogjorts för innehållet och slutsatserna i den av&lt;br&gt;justitierådet upprättade promemorian om statens eventuella ansvar för&lt;br&gt;gjorda uttalanden i samband med införandet av bankstödsåtagandet och på&lt;br&gt;grund av de utfärdade stödbreven. Resonemanget i promemorian är väl&lt;br&gt;underbyggt. Det saknas anledning att anta att statens ansvar vid en&lt;br&gt;avveckling av bankstödsåtagandet skulle sträcka sig längre än vad utredaren&lt;br&gt;kommer fram till i sin promemoria, dvs. en skyldighet att inför en&lt;br&gt;avveckling försäkra sig om att de stödberättigade instituten skäligen kan&lt;br&gt;antas ha betalningsförmåga för redan uppkomna fordringar och att, om så&lt;br&gt;inte skulle vara fallet beträffande något eller några institut, träffa specialar-&lt;br&gt;rangemang med dessa institut. Ersättningsskyldighet skulle därmed endast&lt;br&gt;kunna tänkas uppkomma om staten skulle brista i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed föreligger förutsättningarna att avveckla det åtagande, innebäran-&lt;br&gt;de att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i&lt;br&gt;rätt tid, som riksdagen beslutade den 18 december 1992. Åtagandet upphör&lt;br&gt;därmed att gälla beträffande dessa instituts samtliga förpliktelser oavsett när&lt;br&gt;de uppkommit. I och med att avtalet med Föreningsbanken upphört vid&lt;br&gt;årsskiftet 1995/96 finns inte några kvarvarande avtal ingågna under det&lt;br&gt;generella stödåtagandet. Samtidigt som åtagandet upphör bör lagen&lt;br&gt;(1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut upphävas.&lt;br&gt;Det statliga åtagandet och nyss nämnda lag bör lämpligen upphöra att gälla&lt;br&gt;vid utgången av juni månad 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att lagen upphävs upphör även Prövningsnämnden för&lt;br&gt;bankstödsfrågor (ang. dess uppgifter se avsnitt 6). Som framgått av&lt;br&gt;redogörelsen i avsnitt 8 återstår det i dag endast ett stödavtal, nämligen&lt;br&gt;avtalet mellan staten och de elva sparbanksstiftelsema vilket träffats utanför&lt;br&gt;åtagandet av den 18 december 1992. Eventuella tvister med anledning av det&lt;br&gt;avtalet skall enligt en bestämmelse i avtalet avgöras genom skiljeförfarande.&lt;br&gt;Något behov av att, såsom Göta hovrätt ifrågasatt, övergångsvis behålla&lt;br&gt;reglerna om prövning av tvister inför Prövnings-nämnden föreligger därför&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens 27 § - som infördes genom en lagändring den 1 januari 1994&lt;br&gt;(prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU 15, rskr. 1993/94:108) - innehåller en&lt;br&gt;bestämmelse som begränsar möjligheterna att utnyttja underskottsavdrag om&lt;br&gt;aktier eller andelar överlåts i ett stödberättigat företag i vilket staten direkt&lt;br&gt;äger samtliga aktier eller andelar. Denna begränsning bör även fortsättnings-&lt;br&gt;vis gälla för de av staten direkt ägda företag som har haft möjlighet att&lt;br&gt;erhålla statligt stöd. Bestämmelsen kan lämpligen föras in i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa&lt;br&gt;kreditinstitut finns bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av&lt;br&gt;bankstöd. Med hänsyn till att denna lag även innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;återbetalning av sådant stöd bör lagen inte upphävas redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd mellan Riksbanken och Finansinspektionen, Bankstödsnämnden&lt;br&gt;och Riksgäldskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att bankstödet föreslås bli avvecklat så kommer de av&lt;br&gt;Bankstödsnämndens uppgifter som är relaterade till stödverksamheten att&lt;br&gt;upphöra. Det aktualiserar frågan om vad som bör ske med de bestämmelser&lt;br&gt;om samråd mellan Riksbanken, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen&lt;br&gt;och Riksgäldskontoret som finns i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;och i respektive myndighets instruktion. Samrådsskyldigheten infördes i&lt;br&gt;samband med att bankstödet inrättades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i riksbankslagen föreskriver att samråd skall äga rum&lt;br&gt;mellan Riksbanken och de övriga myndigheterna i frågor som berör&lt;br&gt;Bankstödsnämndens verksamhetsområde eller som i övrigt har samband&lt;br&gt;med betalningssystemets stabilitet. Med Bankstödsnämndens verksamhets-&lt;br&gt;område avses stödverksamheten enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut. De uppgifter som Bankstödsnämnden ålagts&lt;br&gt;enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti omfattas således inte av&lt;br&gt;samrådsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något samråd beträffande frågor kopplade till bankstödet kan naturligtvis&lt;br&gt;inte längre bli aktuellt om bankstödet avskaffas. Det finns inte heller&lt;br&gt;anledning att behålla bestämmelserna om samråd mellan Riksbanken och&lt;br&gt;Riksgäldskontoret i frågor som i övrigt har samband med&lt;br&gt;betalningssystemets stabilitet. Något behov av samråd mellan Riksbanken&lt;br&gt;och Bankstödsnämnden, i dess nya roll som administratör av&lt;br&gt;insättningsgarantisystemet, torde f.n. inte heller finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan det finnas skäl att behålla en samrådsskyldighet mellan&lt;br&gt;Riksbanken och Finansinspektionen i frågor som har samband med&lt;br&gt;betalningssystemets stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har i sitt remissvar framfört att en reglering av&lt;br&gt;samrådsskyldigheten respektive uppgiftsskyldigheten mellan myndigheterna&lt;br&gt;bör täcka in fler uppgifter än frågor som har samband med&lt;br&gt;betalningssystemets stabilitet. Det är enligt Riksbanken viktigt att&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten mellan myndigheterna omfattar alla de uppgifter som&lt;br&gt;mer eller mindre rutinmässigt behöver utbytas mellan myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har det primära ansvaret för tillsynen över de&lt;br&gt;finansiella instituten och marknaderna i Sverige. Riksbanken ansvarar för&lt;br&gt;valuta- och kreditpolitiken och skall främja ett säkert och effektivt&lt;br&gt;betalningsväsende. Därmed har Riksbanken också ett ansvar för de&lt;br&gt;finansiella marknaderna. Riksbanken har i detta sammanhang exempelvis&lt;br&gt;möjlighet att bistå företag som står under Finansinspektionens tillsyn med&lt;br&gt;kredit vid t.ex. likviditetssvårigheter. Myndigheternas ansvarsområden&lt;br&gt;gränsar som synes mot varandra och det finns således behov av att samråd&lt;br&gt;kan ske mellan myndigheterna så att dessa kan fullgöra sina respektive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter. Det förekommer visserligen redan samråd mellan myndigheterna Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;men det sker till stor del utan författningsreglering. För att underlätta&lt;br&gt;informationsöverföringen mellan Riksbanken och Finansinspektionen finns&lt;br&gt;det enligt regeringens mening skäl att, såsom Riksbanken har föreslagit,&lt;br&gt;reglera det samråd mellan Riksbanken och Finansinspektionen som är&lt;br&gt;nödvändigt för att myndigheterna skall kunna fullgöra de uppgifter som&lt;br&gt;åligger dem. Bestämmelsen om samråd i Riksbankslagen bör därför inte&lt;br&gt;begränsas till frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet&lt;br&gt;utan Riksbanken bör även samråda med Finansinspektionen i andra&lt;br&gt;viktigare frågor som berör inspektionens tillsynsverksamhet. En&lt;br&gt;korresponderande bestämmelse riktad till Finansinspektionen innebärande&lt;br&gt;att inspektionen skall samråda med Riksbanken i viktigare frågor som har&lt;br&gt;samband med betalningssystemets stabilitet eller berör Riksbanken med&lt;br&gt;hänsyn till dess ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för&lt;br&gt;betalningsväsendet, bör tas in i instruktionen för inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsbestämmelser riktade till övriga berörda myndigheter finns, som&lt;br&gt;nämnts ovan, i förordningarna för Finansinspektionen, Riksgäldskontoret&lt;br&gt;och Bankstödsnämnden. Dessa kommer regeringen att se över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Förändringar av Bankstödsnämndens verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bankstödsnämnden ombildas till Insätt-&lt;br&gt;ningsgarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inte något förslag i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En avveckling av bankstödet kommer&lt;br&gt;organisatoriskt att beröra Bankstödsnämndens verksamhet. Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden inrättades den 1 maj 1993 och tog då över arbetet med bankstödet&lt;br&gt;från Finansdepartementet. Nämnden fick vid samma tidpunkt också i&lt;br&gt;uppdrag av regeringen att förvalta statens aktier i Nordbanken, Gota Bank&lt;br&gt;och Securum. Efter rekonstruktionen av Gota Bank - där den friska delen av&lt;br&gt;banken såldes till Nordbanken och de dåliga krediterna avskiljdes till Retriva&lt;br&gt;AB - förvaltade Bankstödsnämnden med stöd av 5 § i förordningen&lt;br&gt;(1993:890) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut även Retriva.&lt;br&gt;Utöver stöd- och ägarverksamheten fick nämnden från årsskiftet även i&lt;br&gt;uppgift att ansvara för det svenska systemet för garanti av insättningar&lt;br&gt;(prop. 1995/96:60, bet. 1995/96:NU7, rskr. 1995/96:83). I propositionen&lt;br&gt;konstaterades att nämndens kvarvarande uppgifter efter en avveckling av det&lt;br&gt;statliga stödåtagandet (ägar- och insättningsgarantiverksamheten) kommer&lt;br&gt;att vara så pass disparata att det bör föranleda att andra former för statens&lt;br&gt;ägande övervägs (se s. 78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödverks amheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Bankstödsnämndens stödverksamhet återstår ett stödavtal med de 11&lt;br&gt;sparbanksstiftelser som är huvudägare till Sparbanken Sverige AB. Avtalet&lt;br&gt;är träffat utanför lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut. Stödet utgörs av en garanti på 3,25 miljarder kronor för lån&lt;br&gt;som det av sparbanksstiftelsema helägda bolaget Sparbanksstiftelsemas&lt;br&gt;förvaltningsaktiebolag har tagit upp på marknaden. Staten garanterar att&lt;br&gt;förvaltningsbolaget skall fullgöra sina åtaganden mot långivarna. Avtalet&lt;br&gt;löper till den 31 december 1998 då lånen senast skall betalas i sin helhet.&lt;br&gt;Förvaltningsbolaget har rätt att lösa lånen i förtid. Efterlevnaden av de delar&lt;br&gt;av avtalet som behandlar finansiella planer m.m. i Sparbanken Sverige&lt;br&gt;kontrolleras av Finansinspektionen. Inspektionen har meddelat&lt;br&gt;Bankstödsnämnden att Sparbanken Sverige på ett godtagbart sätt fullgjort&lt;br&gt;åtagandena. Sparbanksstiftelsemas förvaltningsaktiebolag har tillkännagivit&lt;br&gt;att de avser att inom kort sälja 20-23 miljoner aktier i Sparbanken Sverige&lt;br&gt;AB. Syftet med försäljningen är att skaffa kapital för att, tillsammans med&lt;br&gt;upptagande av nytt lån, återbetala samtliga lån som är garanterade av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för stödverksamheten ligger att Bankstödsnämnden lånat&lt;br&gt;1 miljard kronor resp. 3,8 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för att&lt;br&gt;finansiera aktieinnehaven i Securum och Retriva. Vidare ansvarar&lt;br&gt;Bankstödsnämnden för två statliga borgensåtaganden om 10 miljarder&lt;br&gt;kronor för Securum resp. 3,5 miljarder kronor för Retriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att förvaltningen av återstående stödverksamhet troligen&lt;br&gt;begränsar sig till att enbart avse förvaltning av lån och garantier bör denna&lt;br&gt;verksamhet inom Bankstödsnämnden avvecklas. Den fortsatta förvaltningen&lt;br&gt;av lånen och garantierna kan hanteras inom regeringskansliet eller i den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer. Skulle det visa sig att stödåtagandet&lt;br&gt;gentemot sparbanksstiftelsema finns kvar efter garantins avveckling kan&lt;br&gt;avtalet hanteras inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agarverks amheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens ägarverksamhet består av att förvalta statens ägande i&lt;br&gt;Nordbanken, Securum och Retriva. Bankstödsnämnden har beslutat att&lt;br&gt;samordna Securums och Retrivas verksamheter, varvid Retriva kommer att&lt;br&gt;ingå i Securumkoncemen. Efter denna förändring, som redan har påbörjats,&lt;br&gt;består nämndens ägarverksamhet av förvaltning av statens aktier i&lt;br&gt;Nordbanken och Securum. Regeringen har tidigare uttalat att&lt;br&gt;ägarverksamheten skall bedrivas på affärsmässiga grunder och på ett sådant&lt;br&gt;sätt att så mycket som möjligt av statens insatser återvinns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket väsentlig uppgift för Bankstödsnämnden vid dess förvaltning&lt;br&gt;av statens aktier, i Nordbanken har varit förberedelser för en försäljning av&lt;br&gt;banken. Under oktober månad förra året såldes drygt en tredjedel av&lt;br&gt;aktierna. Regeringen har riksdagens bemyndigande att sälja hela banken.&lt;br&gt;Således återstår att sälja ytterligare ca två tredjedelar av aktierna i banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Securums verksamhet började med att bolaget tog över problemtillgångar&lt;br&gt;i form av krediter och realiserade panter från Nordbanken. Avvecklingen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krediterna, som har skett genom försäljningar eller omvandling av tillgångar&lt;br&gt;genom pantrealisation, är nu huvudsakligen avslutad. Securum är idag att&lt;br&gt;betrakta som ett blandat awecklingsbolag med fastigheter och portfölj-&lt;br&gt;innehav i aktier och några mindre industrier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att bankstödsverksamheten avvecklas bör organisationen för&lt;br&gt;förvaltningen av statens ägande i Nordbanken och Securum ändras.&lt;br&gt;Förvaltningen av aktierna i dessa bolag kan inte motivera en egen&lt;br&gt;organisation. Den hör ej heller naturligt samman med insättningsgaranti-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningen av statens ägande i Nordbanken och Securum bör därför&lt;br&gt;flyttas till regeringskansliet. Den organisatoriska förändringen av ägandet&lt;br&gt;ändrar inte avsikten med statens ägande i Nordbanken och Securum.&lt;br&gt;Nordbanken skall säljas. Avvecklingen av tillgångarna i Securum skall&lt;br&gt;fortsätta enligt samma principer som har gällt hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantiverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1996 trädde det nya svenska systemet för insättningsgaranti i&lt;br&gt;funktion. Bankstödsnämnden är ansvarig myndighet för systemet. Systemet&lt;br&gt;skall garantera allmänhetens insättningar i banker och vissa värdepappers-&lt;br&gt;bolag. Systemet finansieras via avgifter från berörda institut. I sin nuvarande&lt;br&gt;utformning kräver garantisystemet inga andra löpande insatser än att&lt;br&gt;fastställa och debitera instituten avgifter och att vid ett ev. fallissemang&lt;br&gt;ersätta kontohavama i det falierade institutet. Det har emellertid diskuterats&lt;br&gt;att ge garantisystemet en utvidgad roll. Banklagskommittén har i uppdrag att&lt;br&gt;överväga om det är lämpligt att ge insättningsgarantisystemet någon uppgift&lt;br&gt;vid rekonstruktion av en krisdrabbad bank. En eventuell utvidgning av&lt;br&gt;systemets befogenheter kan medföra andra överväganden beträffande&lt;br&gt;administrationen av insättningsgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till dess kommer insättningsgarantisystemet att kräva resurser under&lt;br&gt;uppbyggnadsskedet, som redan har påbörjats, och därefter endast i mindre&lt;br&gt;omfattning. Systemet har i huvudsak inga löpande uppgifter utan resurser&lt;br&gt;krävs endast punktvis för avgiftsdebitering och redovisning samt för viss&lt;br&gt;samordning med utländska garantiordningar. Regeringen anser att den&lt;br&gt;renodlade insättningsgarantiverksamheten i Bankstödsnämnden är alltför&lt;br&gt;ringa för att den skall motivera att myndigheten har en helt fristående&lt;br&gt;administration. Denna bör därför kunna samordnas med Finansinspektionen&lt;br&gt;eller någon annan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetens nya inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Bankstödsnämndens verksamhet koncentreras till&lt;br&gt;insättningsgarantiverksamheten bör myndighetens namn ändras till&lt;br&gt;Insättningsgarantinämnden. Den skall sköta den löpande verksamheten för&lt;br&gt;insättningsgarantin. Regeringen har tidigare i propositionen om&lt;br&gt;insättningsgaranti (prop. 1995/96:60, bet. 1995/96 NU:7, rskr. 1995/96:83)&lt;br&gt;närmare angett omfattningen av arbetet med det svenska systemet för&lt;br&gt;insättningsgaranti. De nu redovisade organisatoriska förändringarna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändrar inte huvudinriktningen på arbetet med insättningsgarantin. Inte Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;heller förändras den finansiering av myndigheten som riksdagen beslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Överskridet anslag budgetåret 1992/93 m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det överskridande som har skett av sjunde&lt;br&gt;huvudtitelns reservationsanslag Bankstödsnämnden för budgetåret&lt;br&gt;1992/93 godkänns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian berör inte denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I samband med bildandet av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden den 1 maj 1993 anvisade riksdagen på tilläggsbudget till&lt;br&gt;statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln ett&lt;br&gt;reservationsanslag på 2 000 000 kr. I en skrivelse till Finansdepartementet&lt;br&gt;den 17 februari 1994 har Bankstödsnämnden anmält att det verkliga utfallet&lt;br&gt;blev 2,7 Mkr. Det exakta beloppet är 2 709 268 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslaget Bankstödsnämnden var ett reservationsanslag, dvs. det är&lt;br&gt;anvisat av riksdagen utan någon möjlighet för regeringen att disponera&lt;br&gt;medel i större utsträckning än vad riksdagen har anvisat. Regeringen har i&lt;br&gt;sin tur ställt samtliga medel under anslaget till Bankstödsnämndens&lt;br&gt;disposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltid allvarligt när en myndighet överskrider ett anslag. Mot&lt;br&gt;bakgrund av att nämnden i uppbyggnadsskedet var tvingad att agera&lt;br&gt;kraftfullt och snabbt i sin verksamhet är det trots det förståeligt att ett&lt;br&gt;överskridande kunde inträffa. Krisen i det finansiella systemet var så pass&lt;br&gt;allvarlig att ett ev. överskridande av anslag inte fick hindra nämnden i&lt;br&gt;utövandet av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med omvandlingen av myndigheten kommer regeringen att&lt;br&gt;göra en analys av myndighetens resursbehov för hösten 1996. Det är inte&lt;br&gt;uteslutet att indragningar på innevarande budgetårs förvaltnings-&lt;br&gt;kostnadsanslag kommer att göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bankstödet upphör och Bankstödsnämnden omformas inverkar&lt;br&gt;naturligtvis inte på skyldigheten för vissa institut att bidra till nämndens&lt;br&gt;förvaltningskostnader för den tid statens åtagande varit i kraft. Beroende på&lt;br&gt;vilken administrativ lösning som nämnden väljer kan avgifterna för första&lt;br&gt;halvåret 1996 komma att debiteras och betalas efter halvårsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian Avveckling av bankstödet (Ds&lt;br&gt;1995:67) avgetts av Sveriges riksbank, Göta hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen, Lantbrukskredit AB, Sveriges Allmänna Hypoteksbank,&lt;br&gt;Landshypotek AB, Svenska Skeppshypotekskassan, Stadshypotek AB,&lt;br&gt;Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, Statens&lt;br&gt;bostadskreditnämnd, Fristående Sparbankers Riksförbund, Sveriges&lt;br&gt;Bankkunders Riksförbund, Finansbolagens Förening, Finansförbundet,&lt;br&gt;Svenska Fondhandlare-föreningen, Allmänna Pensionsfonden, Första,&lt;br&gt;Andra och Tredje fondstyrelserna, Sveriges Aktiesparares Riksförbund,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation,&lt;br&gt;SACO, Sveriges Akademikers Centralorganisation (genom&lt;br&gt;medlemsförbundet Civilekonomerna), Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund och Sveriges Försäkringsförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam har anslutit sig till det av Sveriges Försäkringsförbund&lt;br&gt;lämnade yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postgirot Bank AB, Fondbolagens förening, Sveriges Finansanalytikers&lt;br&gt;Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet har förklarat sig avstå från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;__FINANS-&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;INSPEKTIONEN&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09________&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 3746-95-319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avveckling av det temporära stödet till banker och&lt;br&gt;vissa andra kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapport till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;POSTADRESS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BOX 7831&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 98 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESÖKSADRESS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REGERINGSGATAN 48,&lt;br&gt;STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TELEFON &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;TELEFAX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;08-787 80 00 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;08-24 13 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ORG NUMMER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202100-4235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sida 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansinspektionens uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Metodik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen i instituten 1992 - 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om utvecklingen i affärsbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resultat- och kapitaltäckningsutvecklingen i affärsbankkoncemema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen i de företags- och bostadsfinansierande instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen i sparbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutens syn på en avveckling&amp;nbsp;av bankstödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En analys av utvecklingen i instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskild problemanalys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Finansinspektionens uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 beslutade riksdagen om ett statligt åtagande i syfte att säkerställa att banker&lt;br&gt;och vissa andra kreditinstitut ska kunna infria sina förpliktelser i rätt tid. Detta&lt;br&gt;åtagande var föranlett av den extraordinära resultatförsämringen i banksystemet som&lt;br&gt;hotade stabiliteten i det finansiella systemet. Åtagandet var till sin utformning&lt;br&gt;temporärt. Det kan emellertid inte avvecklas utan ett nytt riksdagsbeslut. En&lt;br&gt;avveckling ska enligt åtagandet inte ske förrän det kan göras utan att fordringsägarnas&lt;br&gt;intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet har ett förberedande arbete inletts inför en avveckling av&lt;br&gt;statens åtagande. Som ett led i detta arbete har regeringen den 8 juni 1995 uppdragit&lt;br&gt;åt Finansinspektionen att redovisa en bedömning av förutsättningarna, vad gäller den&lt;br&gt;ekonomiska situationen i de institut som omfattas av åtagandet, för att avveckla det av&lt;br&gt;riksdagen år 1992 beslutade statliga åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut&lt;br&gt;ska kunna infria sina förpliktelser i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Metodik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen av förutsättningarna för avvecklingen av bankstödet har gjorts med&lt;br&gt;utgångspunkt från antagandet att stödet avvecklas under 1996. Analysen görs vidare i&lt;br&gt;syfte att utifrån olika perspektiv pröva denna fråga. I det följande redovisas med&lt;br&gt;vilken metodik denna analys gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analys av verksamhet och resultat 1992 -1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgång har gjorts av bankernas rörelseresultat och ett antal nyckeltal avseende&lt;br&gt;utvecklingen under perioden 1992 -1995. Denna genomgång beskriver utvecklingen i&lt;br&gt;de berörda kreditinstituten och syftar till att identifiera trender och eventuella&lt;br&gt;problemområden. Analysen i denna del syftar även till att bedöma den allmänna&lt;br&gt;stabiliteten i det svenska finansiella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkät till instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att inhämta institutens egen bedömning av effekterna av en avveckling av&lt;br&gt;bankstödet tillskrev Finansinspektionen samtliga institut som omfattas av bankstödet. I&lt;br&gt;inspektionens skrivelse anmodades respektive institut att lämna en redovisning av sin&lt;br&gt;bedömning huruvida det statliga stödet kan avvecklas utan att institutets&lt;br&gt;fordringsägares intressen riskeras. Vidare ombads institutet att särskilt redovisa den&lt;br&gt;framtida utvecklingen av följande nyckeltal;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- problemengagemang,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kreditförluster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rörelseresultat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna del baseras analysen på institutens egen uppfattning av situationen. På basis av&lt;br&gt;de avgivna skrivelserna har inspektionen gjort en närmare analys av de institut som&lt;br&gt;inte lämnat en övertygande redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyckelta Isanalys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen har därutöver gjort en analys av resultaten under första halvåret 1995&lt;br&gt;samt ur ett historiskt perspektiv. Denna analys har gjorts med hjälp av ett antal&lt;br&gt;nyckeltal i syfte att bedöma den finansiella sårbarheten/styrkan hos instituten.&lt;br&gt;Resultatet av denna analys leder fram till ett urval institut, som kan betraktas som&lt;br&gt;mindre starka än de övriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild problemanalys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att analysera ett antal problem och hot mot stabiliteten i instituten har&lt;br&gt;inspektionen gjort en särskild problemanalys. Den fokuserar främst på två typer av&lt;br&gt;problem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Effekter av en höjning av den allmänna räntenivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utvecklingen inom fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlag för den särskilda problemanalysen har varit dels information som erhållits&lt;br&gt;från institutens skrivelser, dels information från andra källor. Som exempel på andra&lt;br&gt;källor finns i denna del även dels den erfarenhet som skapats genom inspektionens&lt;br&gt;löpande tillsyn, dels vissa extema bedömares analyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande information från vissa institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare information har inhämtats från vissa institut. Detta har skett dels genom att&lt;br&gt;företrädare för instituten kallats till inspektionen för särskilda genomgångar, dels&lt;br&gt;genom platsundersökningar vid vissa institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanvägning av resultaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett sista steg har den information som erhållits i de ovan nämnda stegen&lt;br&gt;sammanvägts. På detta sätt skapas en genomlysning av instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utvecklingen i instituten 1992 - 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finanskrisen i Sverige nådde sin kulmen 1992 då kreditförlusterna i kreditinstituten&lt;br&gt;uppgick till drygt 83 miljarder kronor. Därefter har en successiv återhämtning skett. I&lt;br&gt;detta avsnitt redovisas kreditinstitutens utveckling från 1992 till 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänt om utvecklingen i affärsbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1990-talet stagnerade den totala utlåningen i banksystemet för att därefter&lt;br&gt;följas av en minskning. Stagnationen var i hög grad ett resultat av en minskad&lt;br&gt;låneefterfrågan p.g.a. ändrade incitament i den privata sektorn. Under 1994 fortsatte&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den totala utlåningen i banksystemet att minska med ca. 7 %. Denna minskning&lt;br&gt;inträffade emellertid vid olika tidpunkter för olika institut. Under våren 1995 skedde&lt;br&gt;ett visst trendbrott då bankernas totala utlåning i årstakt började öka om än svagt.&lt;br&gt;Denna volymutveckling bidrar, allt annat lika, positivt till bankernas räntenetton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala inlåningen i banksystemet minskade under 1994 med ca. 2 %. Även efter&lt;br&gt;årsskiftet 1994/95 har inlåningen i det svenska banksystemet fortsatt minska. I slutet&lt;br&gt;av juli 1995 översteg dock fortfarande den totala inlåningen i banksystemet den totala&lt;br&gt;utlåningen. Likviditen hos bankerna har således varit god. Bankerna har placerat sin&lt;br&gt;likviditet i obligationer och certifikat. Totalt uppgick bankernas innehav av certiftkat&lt;br&gt;och obligationer i slutet av juni 1995 till 423 miljarder kronor. En ökning från&lt;br&gt;årsskiftet med ca. 10 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas relativt stora innehav av räntebärande värdepapper kan öka ränteriskerna i&lt;br&gt;balansräkningarna. Som framgår av tabell 1 har bankerna successivt byggt upp stora&lt;br&gt;värdepappersinnehav. Bankerna har emellertid sedan december 1994 något dragit ned&lt;br&gt;på sina obligationsinnehav till förmån för mer kortsiktiga räntebärande värdepapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1. Affärsbankernas kassa samt värdepappersinnehav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kassa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Certifikat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;96,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;111,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statspa. och Oblig.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;109.8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;209.9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;245.0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;232.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;138,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;268,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;348,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;350,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig trend under perioden har varit den kraftiga neddragningen av lån i&lt;br&gt;utländsk valuta. Från att ha uppgått till ca. 50 % i slutet av 1991 uppgick den till ca.&lt;br&gt;39 % av bankernas totala balanser vid halvårsskiftet 1995. Mätt i utländsk valuta är&lt;br&gt;denna minskning större p.g.a. deprecieringen av den svenska kronan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Resultat- och kapitaltäckningsutvecklingen i affärsbankkoncernerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsbankkoncemema har en dominerande ställning på den svenska&lt;br&gt;kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönsamheten i bankkoncemema har fortsatt att utvecklas positivt under 1994 och&lt;br&gt;första halvåret 1995. Under första halvåret 1995 uppvisar samtliga av de fem stora&lt;br&gt;bankkoncemema positiva rörelseresultat efter kreditförluster. Skillnaderna i lönsamhet&lt;br&gt;var dock stora. S-E-Banken redovisar enbart 19 miljoner kronor som rörelseresultat&lt;br&gt;efter kreditförluster (reserveringar på Luxonenengagemanget drar ner&lt;br&gt;rörelseresultatet) och Nordbanken 3,1 miljarder kronor. Samtliga koncerner utom&lt;br&gt;S-E-Banken har förbättrat sina rörelseresultat jämfört med första halvåret 1994.&lt;br&gt;Skillnaderna mellan bankkoncemema är också påtagliga när man analyserar olika&lt;br&gt;resultatkomponenter. Svenska Handelsbanken och Sparbanken Sverige har ökat sina&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räntenetton med ca. 12 % jämfört med samma period förra året. Nordbanken har&lt;br&gt;förbättrat sitt med 3 %. S-E-Banken och Föreningsbanken har däremot försämrat sina&lt;br&gt;netton med 9 % respektive 1 %. Även kostnadsutvecklingen varierar kraftigt. De&lt;br&gt;koncerner som har haft störst ökning totalt motiverar detta med extraordinära&lt;br&gt;åtgärder. Svenska Handelsbanken har t.ex. expanderat på de nordiska marknaderna.&lt;br&gt;S-E-Banken har haft kostnader för sin nya telefonbank Sesam. Kreditförlusterna har&lt;br&gt;minskat för samtliga koncerner med undantag för S-E-Banken där de ökat med 8 %&lt;br&gt;jämfört med första halvåret 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2. Bankkoncernernas resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Intjäningsförmåga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kreditförluster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rörelseresultat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Intjäningsförmågan för bankkoncemema nådde sin topp 1993 för att 1994 sjunka&lt;br&gt;något till 32,7 miljarder kronor. Den minskande intjäningsförmågan förklaras bl.a. av&lt;br&gt;krympande volymer samt minskande marginaler mellan ut- och upplåningsräntor.&lt;br&gt;Kreditförlusterna uppgick 1994 till 20,6 miljarder kronor och rörelseresultatet blev&lt;br&gt;12,1 miljarder kronor. Rörelseresultatet för 1994 drogs ned med drygt 4 miljarder&lt;br&gt;kronor p.g.a. S-E-Bankens särskilda nedskrivning av fastigheter. Bankkoncemema&lt;br&gt;sinsemellan uppvisar stora variationer i rörelseresultaten. För bankkoncemema som&lt;br&gt;helhet var dock rörelseresultatet 1994 en klar förbättring jämfört med 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den klara förbättring som redovisades för helåret 1994 har delvis fortsatt under första&lt;br&gt;halvåret 1995. Kreditförlusterna fortsätter att minska och bör för helåret 1995 hamna&lt;br&gt;runt 1 % av utlåningen lite beroende på hur denna utvecklas. Intjäningsförmågan&lt;br&gt;ligger på ungefär samma nivå som för helåret 1994. Även rörelseresultatet bör under&lt;br&gt;1995 kunna hamna på ungefär samma nivå som för helåret 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den kraftiga nedgången i fastighetspriser i kombination med&lt;br&gt;konjunkturnedgången har bankkoncemema för skyddande av fordran övertagit stora&lt;br&gt;volymer fastigheter. Från 7,8 miljarder kronor 1992 till 36,9 miljarder kronor vid&lt;br&gt;halvårsskiftet 1995 (siffrorna gäller för S-E-Banken, Svenska Handelsbanken,&lt;br&gt;Föreningsbanken samt Sparbanken Sverige vilka har den övervägande delen av&lt;br&gt;fastighetsinnehaven). En stor del av dessa fastigheter har lagts i särskilda&lt;br&gt;förvaltningsbolag. Under senare tid har en del utförsäljningar ur dessa bolag kunnat&lt;br&gt;noteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsgraden i bankkoncemema har fortsatt att öka under senare år. Som&lt;br&gt;framgår av tabell 3 uppgick den till 13,3 % vid halvårsskiftet 1995. Bakom&lt;br&gt;förbättringen ligger tre faktorer. För det första har rörelseöverskotten under 1994&lt;br&gt;bidragit till en höjd kapitalbas. För det andra har flera institut kunnat genomföra&lt;br&gt;nyemissioner av riskkapital och för det tredje har en förändrad placeringsinriktning&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpats innebärande en ökad andel placeringar i sådana tillgångar som kräver låg&lt;br&gt;eller ingen kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3. Bankkoncernernas kapitaltäckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärkapitalgrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsgrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dec Dec Dec Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1993&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1994&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5,5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6,8&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8,1&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8,1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8,9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11,2&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13,4&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13,3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att nivån på de svenska&lt;br&gt;bankkoncememas kapitaltäckningsgrad ligger högt. I slutet av 1994 var den&lt;br&gt;aggregerade kapitaltäckningsgraden 13,4 % i Sverige. I jämförelse med övriga G-10&lt;br&gt;länder ligger Sverige bland de högsta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Utvecklingen i de företags- och bostadsfinansierande instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de företagsfinansierande instituten är det några få som omfattas av det statliga&lt;br&gt;stödet. Med undantag av Industrikredit som behandlas under rubrik 4 bedöms dessa&lt;br&gt;vara tillräckligt starka för att klara en avveckling av det statliga stödet utan att&lt;br&gt;fordringsägarnas intressen äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinstituten intar en viktig roll på svensk kreditmarknad. Av samtliga bankers,&lt;br&gt;mellanhandsinstituts och finansbolags totala kreditgivning på ca. 1670 miljarder&lt;br&gt;kronor i slutet av 1994 svarade bostadsinstituten för ca. 980 miljarder kronor. Det&lt;br&gt;finns mot denna bakgrund anledning att särskilt belysa dessa instituts utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinstitutens utlåning stagnerade under 1994. Under perioden april till november&lt;br&gt;detta år minskade institutens utlåning med 16 miljarder kronor. Detta medförde att&lt;br&gt;utlåningen i december 1994 uppvisade en minskning i årstakt med 0,6 procent.&lt;br&gt;Stigande räntor och en fortsatt svag bygg- och fastighetsmarknad är de viktigaste&lt;br&gt;förklaringarna till denna utveckling. Även under första halvåret 1995 har utlåningen&lt;br&gt;fortsatt att minska i årstakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinstitutens huvudsakliga finansieringskälla har varit obligationslån som&lt;br&gt;förvärvats av institutionella placerare. Instituten har under senare år försökt&lt;br&gt;diversifiera sin upplåning genom att dels låna i utlandet, dels låna på&lt;br&gt;privatobligationsmarknaden. Som framgår av tabell 4 har bostadsinstituten under&lt;br&gt;senare tid lyckats diversifiera sin upplåning främst genom att i större utsträckning låna&lt;br&gt;från privatobligationsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4. Bostadsinstitutens upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;br&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;br&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Obligationer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;766&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;855&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;809&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;733&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav Privatobl.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrigt 1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;939&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;951&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;927&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1) Finansinstitut, allmänheten, certifikat och förlagslån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinstitutens intjäningsförmåga uppgick enligt tabell 5 under 1994 till 10,8&lt;br&gt;miljarder kronor. Kreditförlusterna blev 5,8 miljarder kronor samt rörelseresultatet&lt;br&gt;5,0 miljarder kronor. Detta var en klar förbättring jämfört med 1993 års siffror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 5. Bostadsinstitutens resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Intjäningsförmåga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kreditförluster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rörelseresultat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Den lönsamhetsförbättring som redovisades under 1994 har fortsatt även under första&lt;br&gt;halvåret 1995. Rörelseresultatet för helåret 1995 kan komma att ytterligare något&lt;br&gt;förbättras. Kreditförlusterna i bostadsinstituten kan förutses ligga kvar på nuvarande&lt;br&gt;nivåer de närmaste åren på grund av rådande problem i fastighetssektorn vad gäller&lt;br&gt;bostadsrättsfinansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsgraden för bostadsinstituten har ökat under senare år vilket framgår&lt;br&gt;av tabell 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 6. Bostadsinstitutens kapitaltäckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dec Dec &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dec Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 1993 1994 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärkapitalgrad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6,8&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6,6&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8,0&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8,9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsgrad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9,8 10,5 12,4 13,7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sida 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Utvecklingen i sparbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns 90 sparbanker. De har en sammanlagd balansomslutning på ca. 73 miljarder&lt;br&gt;kronor. Borås Sparbank som, har en balansomslutning på ca. 6 miljarder kronor, är&lt;br&gt;under ombildning till bankaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 7. Sparbankernas resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dec&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Intjäningsförmåga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kreditförluster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rörelseresultat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Rörelseresultatet har svagt förbättrats mellan 1993 och 1994 och ser ut att hamna på&lt;br&gt;1994 års nivå även för helåret 1995. Såväl inlånings- som utlåningsutvecklingen har&lt;br&gt;liksom föregående år varit svag. Således har medelomslutningen ökat marginellt.&lt;br&gt;Volymutvecklingen har generellt sett varit bättre för de mindre sparbankerna än för de&lt;br&gt;större. Sparbankernas kapitaltäckning har utvecklats tillfredsställande men är starkt&lt;br&gt;varierande. Kapitaltäckningsgraden för sparbankerna framgår av tabell 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 8. Sparbankernas kapitaltäckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dec &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dec&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dec&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1993&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1994&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärkapitalgrad 1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14,3&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17,2&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19,0&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17,6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsgrad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11,5&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14,9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16,6&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15,3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Primärkapitalgraden blir större än kapitaltäckningsgraden då innehav av aktier i&lt;br&gt;SpS ska avräknas från sparbankens kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparbanker med en balansomslutning över 1.000 miljoner kronor (de 24 största&lt;br&gt;sparbankerna, exkl Borås Sparbank, vilka har en sammanlagd balansomslutning på ca.&lt;br&gt;47 miljarder kronor) har rörelseresultatet förbättrats med nära 25 % jämfört med&lt;br&gt;motsvarande period föregående år. Det är en betydligt större förbättring än för de&lt;br&gt;mindre sparbankerna. Orsaken till förbättringen av rörelseresultatet är minskade&lt;br&gt;kreditförluster samt ökade intäkter (räntenetto och aktieutdelningar), vilka mer än väl&lt;br&gt;kompenserat för de ökade kostnaderna. Kreditförlusterna har minskat med ca. 31 %&lt;br&gt;jämfört med föregående period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparbanker med balansomslutning på 300-1.000 miljoner kronor, har&lt;br&gt;resultatförbättringen genomsnittligt varit ca. 15 % jämfört med motsvarande period&lt;br&gt;föregående år. Detta är en betydligt mindre resultatförbättring än för de större&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparbankerna. Resultatökningen före kreditförluster har varit blygsam men å andra&lt;br&gt;sidan har kreditförlusterna minskat med ca. 35 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparbanker med balansomslutning på 100-300 miljoner kronor har&lt;br&gt;kreditförlusterna minskat med hela 67 %. Kreditförlusterna låg dock redan tidigare på&lt;br&gt;en relativt låg nivå, vilket medfört att minskningen inte påverkat rörelseresultatet i&lt;br&gt;lika hög grad som för övriga sparbanker. Resultatförbättringen på 17 % är dock något&lt;br&gt;högre än för föregående grupp. Även resultatnivån ligger liksom tidigare högre för&lt;br&gt;denna grupp än för den föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de minsta sparbankerna (16 stycken), med en balansomslutning under 100&lt;br&gt;miljoner kronor, ligger resultatnivån betydligt lägre än för de övriga sparbankerna. En&lt;br&gt;resultatförbättring med 10 % har dock skett jämfört med perioden föregående år, trots&lt;br&gt;att kreditförlusterna har ökat med 50 %. Beloppsmässigt och i förhållande till&lt;br&gt;kreditvolymen ligger kreditförlusterna dock på en jämförelsevis blygsam nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Institutens syn på en avveckling av bankstödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översiktlig redovisning av institutens svar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga 114 institut har svarat på inspektionens skrivelse. Instituten kan delas upp i&lt;br&gt;11 bankkoncemer, 4 banker, 25 stora sparbanker, 65 små sparbanker samt 9&lt;br&gt;bostadsinstitut och företagsfinansierande institut. I det nedanstående redovisas en kort&lt;br&gt;sammanställning av de avgivna svaren. Sammanställningen av prognoserna visar på&lt;br&gt;tendensen inom varje institutgrupp och är inte en redovisning av varje avgivet svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituten ombads lämna en bedömning av om stödet kan avvecklas under år 1996&lt;br&gt;utan att fordringsägarnas intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga institut utom Borås Sparbank och Industrikredit svarade att en avveckling&lt;br&gt;kunde ske under 1996. Dessa båda institut ansåg vid halvårsskiftet 1995 att&lt;br&gt;avvecklingen borde avvakta en tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borås Sparbank har funnit en lösning på de redovisade problemen genom att&lt;br&gt;Sparbanken Sverige går in som delägare i institutet. Sparbanken Sverige tillskjuter&lt;br&gt;riskkapital och banken ombildas till bankaktiebolag. Inspektionen har tillstyrkt denna&lt;br&gt;ombildning i oktober 1995. En ombildning innebär att de av banken i skrivelsen&lt;br&gt;redovisade problemen bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrikredit underströk i sin skrivelse till inspektionen att dess ekonomiska situation&lt;br&gt;krävde en ändamålsenlig ägarstruktur med starka ägare. Institutet bedömdes av&lt;br&gt;inspektionen få svårt att långsiktigt överleva i sin nuvarande form. Diskussioner&lt;br&gt;mellan ägarna har emellertid inletts i syfte att skapa en stabilare ägarbild och därmed&lt;br&gt;stabilare verksamhetsförutsättningar. Under förutsättning att dessa överläggningar&lt;br&gt;resulterar i att bolagets kapitalsituation och framtida verksamhet säkerställs, så ser&lt;br&gt;inspektionen inga hinder för en avveckling av bankstödet vad gäller Industrikredit.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituten ombads redovisa den framtida utvecklingen av institutens&lt;br&gt;problemengagemang, kreditförluster, resultatutveckling och kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande problemkreditema anger instituten överlag minskande eller oförändrade&lt;br&gt;volymer. Ingen av affärsbankerna har indikerat på stora ökningar av&lt;br&gt;problemkreditema. De 25 större sparbankerna pekar till övervägande del på&lt;br&gt;minskande eller oförändrade volymer. Ett fåtal har inte lämnat prognos. Av de 65&lt;br&gt;mindre sparbankerna saknade 15 stycken problemkrediter i juni 1995. Nio hade&lt;br&gt;mycket låga sådana. Drygt hälften av instituten i denna grupp prognostiserar&lt;br&gt;minskande eller oförändrade volymer problemkrediter. De övriga nämner att de inte&lt;br&gt;har problemkrediter eller att de är mycket obetydliga, att de ryms inom gjorda&lt;br&gt;reserveringar alternativt att de är under kontroll. Av de 9 bostads- och&lt;br&gt;företagsfinansierande instituten har majoriteten svarat att de inte har några eller att de&lt;br&gt;kommer att minska eller förbli oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga affärsbanker har prognostiserat minskande eller oförändrade volymer&lt;br&gt;kreditförluster. Majoriteten av de 25 stora sparbankerna prognostiserar minskande&lt;br&gt;eller oförändrade volymer kreditförluster. Av de 65 mindre sparbankerna&lt;br&gt;prognostiserar 42 minskande eller oförändrade volymer kreditförluster. De övriga&lt;br&gt;nämner att de inte har kreditförluster eller att de är mycket obetydliga, att de klaras av&lt;br&gt;inom respektive årsvinst, att riskerna i portföljen är små, att de inte har några problem&lt;br&gt;samt att reserveringsbehovet sjunker. Av de 9 bostads- och företagsfinansierande&lt;br&gt;instituten har endast ett indikerat en svag ökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen av affärsbankerna har prognostiserat försämrade resultat. Övervägande delen&lt;br&gt;pekar på resultatförbättringar. Bland de 25 största sparbankerna är det endast en som&lt;br&gt;visat ett negativt rörelseresultat efter kreditförluster i juni 1995. Ingen prognostiserade&lt;br&gt;negativa resultat de närmaste åren. 19 pekar på ökande eller oförändrade resultat. Av&lt;br&gt;de 6 som nämner minskande resultat framöver ligger 4 idag på relativt goda&lt;br&gt;resultatnivåer. Enbart en av de 65 mindre sparbankerna visade ett negativt&lt;br&gt;rörelseresultat i juni 1995. Majoriteten prognostiserar oförändrade eller förbättrade&lt;br&gt;resultat. 6 institut talar om något minskande resultat framöver p.g.a. minskande'&lt;br&gt;utlåning eller krympande räntemarginaler. Av de bostads- och företagsfinansierande&lt;br&gt;instituten är det inte något som skriver om försämrat resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De genomsnittligt vägda kapitaltäckningsnivåema var i juni 1995 för;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;affärsbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de 25 större sparbankerna&lt;br&gt;de 65 mindre sparbankerna&lt;br&gt;bostadsfinansierande instituten&lt;br&gt;företagsfinansierande instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ca. 13 %,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ca. 15 %,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ca. 17 %,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ca. 14 %,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ca. 26 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga utom en av affärsbankerna och samtliga större sparbanker utom en har svarat&lt;br&gt;att de inte kommer att få problem med att behålla nuvarande kapitaltäckningsnivåer.&lt;br&gt;Även majoriteten av de 65 mindre sparbankerna har svarat att de inte kommer att få&lt;br&gt;problem med att vidmakthålla nuvarande kapitaltäckningsnivåer. Inga av svaren från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sida 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de bostadsfmansierande instituten visade på problem. I endast ett av svaren från de&lt;br&gt;företagsfinansierande instituten talas om en viss minskning p.g.a. ökad utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. En analys av utvecklingen i instituten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analys av samtliga enskilda institut har kompletterat den av instituten själva&lt;br&gt;redovisade bedömningen. Denna analys har här utgjort ett viktigt underlag. Med den&lt;br&gt;som bas har följande frågor kunnat belysas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur väl kapitaliserade är instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Är resultatutvecklingen så god att institutets positiva utveckling garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur kostnadseffektiva är instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utvecklingen av problemkrediter och reserveringsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Koncentrationen i kreditportföljen samt likviditetssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen av de enskilda instituten har bl.a. byggt på ett antal nyckeltal som är&lt;br&gt;centrala för en bedömning av ett instituts stabilitet. Använda nyckeltal visar&lt;br&gt;utvecklingen av institutens soliditet, resultat, problemkrediter, riskspridning och&lt;br&gt;likviditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa nyckeltal har i analysen också den information vägts in som inspektionen&lt;br&gt;erhållit i sitt tillsynsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens riskanalysrapportering till inspektionen samt rapportering om stora&lt;br&gt;exponeringar har utgjort underlag vid analysen. I rapporten om stora exponeringar&lt;br&gt;framgår institutens större engagemang. Härigenom framgår om instituten har en god&lt;br&gt;spridning på sin kreditstock eller om de ligger tungt på några enstaka kredittagare.&lt;br&gt;Genom riskanalysrapporten får man sedan en inblick i om de stora engagemangen&lt;br&gt;också utgör osäkra fordringar. Om så är fallet ger också denna rapport information&lt;br&gt;om hur stort säkerhetens belåningsvärde är på den osäkra fordran, d.v.s. hur stor del&lt;br&gt;av den osäkra fordran som troligtvis kan återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa institut har den ovan beskrivna genomgången kompletterats med en&lt;br&gt;känslighetsanalys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre sparbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare uppvisar mindre sparbanker en sämre lönsamhetsutveckling än de&lt;br&gt;större. 16 sparbanker har för närvarande en balansomslutning under 100 miljoner&lt;br&gt;kronor. Dessa sparbankers intjäningsförmåga har utvecklats svagt de senaste åren. En&lt;br&gt;av dessa sparbanker har under hösten tagit initiativ till en fusion med en närliggande&lt;br&gt;bank. Inspektionens slutsats för denna grupp var att även om det, med undantag av&lt;br&gt;den ovannämnda fusionerande sparbanken, på kort sikt inte föreligger några akuta&lt;br&gt;problem inom gruppen är det troligt att det sett på längre sikt kommer att tvingas fram&lt;br&gt;ytterligare strukturella förändringar inom denna grupp sparbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanker med en kapitalbas understigande en miljon ECU är betydligt känsligare än&lt;br&gt;andra institut för kreditförluster. Kreditförluster kan nämligen endast bäras av det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sida 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löpande resultatet (enligt EU:s regler får kapitalbasen inte sjunka under tidigare&lt;br&gt;nivåer). En särskild analys har därför genomförts av dessa sparbankers verksamhet&lt;br&gt;som lett fram till bedömningen att det inte finns skäl att anta att dessa sparbanker inte&lt;br&gt;kommer att klara att upprätthålla uppnådd kapitalbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De större sparbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de sparbanker som har en medelomslutning överstigande 100 miljoner kronor&lt;br&gt;uppvisar de flesta en god lönsamhet och successivt mindre kreditförluster. I denna&lt;br&gt;grupp finns emellertid fortfarande några sparbanker som visar på relativt höga&lt;br&gt;volymer problemkrediter, höga kreditförluster och svag intjäningsförmåga.&lt;br&gt;Inspektionen har i sin analys kommit fram till att även dessa sparbanker klarar av en&lt;br&gt;avveckling av det statliga stödet. På längre sikt är det emellertid nödvändigt att&lt;br&gt;rörelseresultaten i dessa sparbanker förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankkoncemema och affärsbankerna bedöms samtliga vara tillräckligt starka för att&lt;br&gt;klara av en avveckling av det statliga stödet utan att fordringsägarnas intressen&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlag har de använda nyckeltalen i inspektionens stabilitetsanalys förbättrats&lt;br&gt;väsentligt de senaste två åren. Vid halvårsskiftet 1995 redovisar ett fåtal av bankerna&lt;br&gt;enstaka nyckeltal något på fel sida om de gränsvärden som inspektionen använt sig av.&lt;br&gt;Övervägande delen av moderbankema uppvisar en tillfredställande likviditetssituation.&lt;br&gt;Volymen kreditförluster ligger för samtliga koncerner och moderbolag på en&lt;br&gt;tillfredsställande nivå. En bankkoncem samt två moderbolag uppvisar fortfarande&lt;br&gt;relativt höga volymer problemkrediter. Dessa bedömer dock att volymerna kommer&lt;br&gt;att fortsätta att minska. En bankkoncem samt två moderbolag uppvisar fortfarande&lt;br&gt;relativt låga rörelseresultat. Dessa har dock bedömt att intjäningsförmågan kommer att&lt;br&gt;förbättras framöver samt att kreditförlusterna kommer att minska. Ingen av&lt;br&gt;koncernerna eller moderbolagen uppvisar en kapitaltäckningsgrad understigandé&lt;br&gt;10 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostads- och företagsfinansierande institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de nio bostads- och företagsfinansierande institut som omfattas av det statliga&lt;br&gt;stödet har endast Industrikredit redovisat en svag ställning. Industrikredit har redan&lt;br&gt;kommenterats i det ovanstående. De övriga åtta instituten saknar eller uppvisar endast&lt;br&gt;något nyckeltal på fel sida om inspektionens gränsvärden. De åtta visar också över&lt;br&gt;tiden på en positiv utveckling på nyckeltalen. Inspektionen har inte heller annan&lt;br&gt;information som motsäger detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina skrivelser till inspektionen har man ansett att en avveckling av det statliga stödet&lt;br&gt;kan ske utan att detta kommer att medföra ohanterbara problem för instituten. Deras&lt;br&gt;svar har också i övrigt varit tillfredställande. Inspektionen har följaktligen bedömt att&lt;br&gt;de åtta instituten ska kunna hantera en avveckling av det statliga stödet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande bedömningar kan följaktligen göras av nuläget på den svenska&lt;br&gt;kreditmarknaden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringssituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 3 har kreditinstituten klart förbättrat sin&lt;br&gt;finansieringssituation. Upplåningen i utländsk valuta i bankerna har minskat,&lt;br&gt;upplåningen generellt är mer väldiversifierad och den ligger ej heller nära taket för de&lt;br&gt;lånelimiter som banksystemet kan få tillgång till. Som även framgått har bankerna en&lt;br&gt;god likviditetssituation i form av ett icke obetydligt inlåningsöverskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskkapitalmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banksystemet har sedan 1993 haft tillgång till riskkapitalmarknaden såväl inhemskt&lt;br&gt;som internationellt. Bankerna har kunnat nyemittera betydande belopp såväl i form av&lt;br&gt;aktieemissioner som i form av förlagslåneemissioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemkrediter, m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemkreditema har minskat kraftigt och uppgick vid halvårsskiftet 1995 i&lt;br&gt;banksektorn till 28 miljarder kronor och för bostadsinstituten till drygt 15 miljarder&lt;br&gt;kronor. Detta är fortfarande stora tal, men reserveringsgraden kan som helhet anses&lt;br&gt;som betryggande. Problemkreditema kan inte förväntas ge upphov till större&lt;br&gt;kreditförluster framöver än att löpande överskott och buffertar i form av riskbärande&lt;br&gt;kapital kan antas kunna bära dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelseöverskotten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelseöverskotten i banksektorn kan anses vara tillfredställande ur ett&lt;br&gt;stabilitetsperspektiv. Variationer förekommer mellan instituten, men alla fem stora&lt;br&gt;bankkoncemer uppvisar positiva rörelseresultat. Även om marginalerna skulle&lt;br&gt;försämras p.g.a. ökad konkurrens, etc. måste rörelseöverskotten anses&lt;br&gt;tillfredställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningssituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningssituationen har stadigt förbättrats och överskrider med god marginal&lt;br&gt;de krav lagen uppställer. Vid en internationell jämförelse har de svenska bankerna en&lt;br&gt;god kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade bedömning man kan göra med anledning av denna analys är att stabilitet&lt;br&gt;föreligger i det svenska banksystemet. De problem som förelåg vid införandet av&lt;br&gt;bankstödet har således undanröjts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Särskild problemanalys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en bedömning av effekten av en avveckling av bankstödet för enskilda institut kan&lt;br&gt;olika antaganden uppställas om den framtida utvecklingen. Utan att göra sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sida 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;scenarieanalyser har en särskild problemanalys gjorts i syfte att analysera hot och&lt;br&gt;problem mot stabiliteten i instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara effekten vid en avveckling av det statliga stödet är att det kan komma&lt;br&gt;att innebära ökade upplåningskostnader samt ändrade förutsättningar för upplåningen&lt;br&gt;för vissa institut. Den särskilda problemanalysen har fokuserat på dels en&lt;br&gt;känslighetsanalys av effekterna av en uppgång i ränteläget, dels en analys av&lt;br&gt;förhållandena på fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekt av en allmän räntehöjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En höjning av det allmänna ränteläget skulle schematiskt kunna bero antingen på en&lt;br&gt;uppgång i realräntan eller i den förväntade inflationstakten. Beroende på vilken typ av&lt;br&gt;uppgång det rör sig om får den delvis olika effekt på bankernas rörelseresultat.&lt;br&gt;Höjningen kan dessutom ta sig olika form på långa respektive korta räntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De poster som direkt påverkas i bankernas balansräkningar vid en höjning av den&lt;br&gt;allmänna räntenivån är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bankernas omatchade innehav av långfristigt räntebundna placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bankernas problemkrediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bankernas fastighetsinnehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har naturligtvis en uppgång i den allmänna räntenivån effekter på&lt;br&gt;rörelseresultatet för enskilda poster på balansräkningen. Detta beroende på i vilken&lt;br&gt;utsträckning en allmän ränteuppgång kan kompenseras för via förändringar av&lt;br&gt;kundernas räntevillkor samt på vilka volymeffekter som uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekten av en eventuell räntehöjning bedöms enligt inspektionens analys kunna&lt;br&gt;inrymmas inom bankkoncememas resultat. Erfarenheterna av hur bankerna lyckades&lt;br&gt;hantera uppgången i de långa räntorna under 1994 indikerar att de mer dynamiska&lt;br&gt;anpassningsmöjligheterna är relativt goda och avsevärt reducerar de problem som kan&lt;br&gt;studeras vid en statisk analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemanalys av övertagna fastigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finanskrisen medförde att bankernas nödlidande krediter ökade väsentligt, varav&lt;br&gt;fastighetsrelaterade krediter dominerade. Som en del av institutens hantering av&lt;br&gt;nödlidande krediter övertogs stora volymer fastigheter och fastighetsbolag för skyddande&lt;br&gt;av fordran. Egendomsöverföringen från företag och privatpersoner till instituten har&lt;br&gt;medfört att flera institut idag ingår i gruppen Sveriges största fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedöma värdet på och priskänsligheten i institutens fastighetsportföljer har&lt;br&gt;en särskild känslighetsanalys gjorts av institut med stora fastighetsinnehav. Analyser och&lt;br&gt;jämförelser har gjorts mellan instituten samt mot marknadens bedömningar av&lt;br&gt;värdepåverkande faktorer och avkastningskrav. Syftet med analysen har varit att studera&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur robusta instituten är vid en ogynnsam marknadsutveckling. En analys har dessutom&lt;br&gt;gjorts av bostadsinstitutens kreditgivning till bostadsrättsföreningar och enskilda&lt;br&gt;bostadsrättsinnehavare. Följande allmänna trender kan här noteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Generellt har instituten skrivit ned sina fastighetsinnehav till marknadsmässiga nivåer. I&lt;br&gt;en problemanalys kan emellertid ytterligare nedskrivningar inte uteslutas. De&lt;br&gt;fastighetsrelaterade problemkreditema har i vissa fall sjunkit men är alltjämt höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För kontors- och industrifastigheter kvarstår i viss utsträckning risken för&lt;br&gt;hyressänkningar och ökande vakanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Analysen av bostadsinstitutens utlåning till bostadsrättsföreningarna visar på en fortsatt&lt;br&gt;svag utlåning de kommande åren. Kreditförlusterna avseende utlåning till&lt;br&gt;bostadsrättsföreningar har sedan 1990 ökat och kan förväntas ligga på en relativt hög&lt;br&gt;nivå de kommande åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den särskilda problemanalysen har behovet av ytterligare nedskrivningar analyserats vid&lt;br&gt;ett antaget mer ogynnsamt scenario för fastighetsmarknaden. Den samlade bedömningen&lt;br&gt;är att de undersökta instituten klarar ytterligare nedskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De institut som omfattats av statens garanti kan i princip delas upp i tre kategorier.&lt;br&gt;För det första institut med mycket god lönsamhet, god kapitalisering och små volymer&lt;br&gt;problemkrediter. För det andra institut med hygglig lönsamhet och kapitalisering men&lt;br&gt;fortfarande relativt stora stockar problemkrediter. Slutligen den tredje gruppen institut&lt;br&gt;som fortfarande har svag lönsamhet, måttlig kapitalnivå och relativt stora volymer&lt;br&gt;problemkrediter. Gemensamt för alla tre grupperna av institut är emellertid att en&lt;br&gt;återhämtning skett under framförallt 1994 och 1995 vad gäller lägre problemkrediter,&lt;br&gt;kreditförluster och därmed förbättrade resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De institut som fortfarande har kvar stora volymer problemkrediter är givetvis mer&lt;br&gt;sårbara än övriga för förändringar i externa faktorer såsom räntehöjningar eller andra&lt;br&gt;internationella störningar. Inspektionens bedömning är emellertid att befintliga&lt;br&gt;problemkrediter kommer att kunna hanteras även vid vissa negativa&lt;br&gt;omväldsförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intjäningsförmågan i instituten kommer sannolikt de närmaste åren att vara vikande&lt;br&gt;beroende på en svag volymutveckling och mindre marginaler. Konkurrensen mellan&lt;br&gt;instituten har under det senaste året stärkts beroende dels på en svag volymutveckling&lt;br&gt;dels på ett ökat antal såväl svenska som utländska institut på marknaden. Strukturella&lt;br&gt;förändringar kan därför inte uteslutas framförallt vad gäller antalet banker och kontor&lt;br&gt;i regioner med vikande kundunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankerna hade i början av 1990-talet byggt upp en inte oansenlig portfölj av krediter i&lt;br&gt;utländsk valuta. Nästan hälften av bankernas balansräkning kunde hänföras till denna&lt;br&gt;verksamhet. Finansieringen av denna utlåning skedde via utländska banker. Beroendet&lt;br&gt;av denna finansiering har nu successivt minskat och andelen lån i utländsk valuta&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;95-11-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgår idag inte till mer än 39 %. Ett borttagande av det statliga stödet bedöms inte&lt;br&gt;på ett avgörande sätt försvåra eller fördyra finansieringen i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan man säga att återhämtningen i det finansiella systemet efter&lt;br&gt;omfattande kreditförluster i början av 1990-talet har varit god i så gott som alla&lt;br&gt;kreditinstitut. Intjäningsförmågan har sedan 1993 varit god och kreditförlusterna har&lt;br&gt;minskat. Förtroendet för de svenska bankerna har kunnat återupprättas vilket också&lt;br&gt;kommit till uttryck genom att flera banker under de två senaste åren på nytt kunnat&lt;br&gt;attrahera riskkapital. Kapitaltäckningssituationen i instituten har därmed kunnat&lt;br&gt;stärkas och flera institut har nått upp till en sådan nivå att man gränsar till en&lt;br&gt;överkapitalisering. Sett till marknaden som helhet kan man därför konstatera att&lt;br&gt;resultat- och kapitaltäckningsutveckling har nått en sådan nivå att statens stöd för&lt;br&gt;banksystemet nu kan avvecklas utan att något instituts fordringsägares intressen&lt;br&gt;riskeras. En avveckling kan lämpligen genomföras under 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;NÅGRA JURIDISKA FRÅGOR VID EN AVVECKLING AV BANKSTÖDET&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet och chefen för Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 juni 1995 har chefen för Finansdeparte-&lt;br&gt;mentet beslutat inhämta en sakkunnigs bedömning av de juridiska frågor som kan&lt;br&gt;uppkomma vid en avveckling av det av riksdagen år 1992 beslutade statliga åtagandet att&lt;br&gt;banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid samt&lt;br&gt;förordnat undertecknad justitierådet Johan Munck att vara sakkunnig för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag får härmed överlämna denna promemoria i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm i augusti 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johan Munck&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SAMMANFATTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna promemoria diskuteras vissa juridiska frågor som kan tänkas uppkomma i&lt;br&gt;samband med en avveckling av statens s k bankgaranti, dvs riksdagens beslut år 1992 att&lt;br&gt;staten skall garantera att banker och vissa andra kreditinstitut skall fullgöra sina för-&lt;br&gt;pliktelser i rätt tid Därvid uppmärksammas främst spörsmålet i vad mån staten etter en&lt;br&gt;avveckling kan tänkas ha ett kvarstående ansvar gentemot dem som äger fordringar mot&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut. Det gäller då sådana fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;avvecklingen eller i varje fall före ett tillkännagivande om att avveckling kommer att äga&lt;br&gt;rum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anslutning till att garantin infördes uttalade riksdagen bl a att statens åtagande skulle&lt;br&gt;kvarstå så länge som det behövdes och att en avveckling skulle ske utan att fordrings-&lt;br&gt;ägarnas intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten är inte i juridisk mening bunden av dessa uttalanden, som inte var av civilrättslig&lt;br&gt;utan av offentligrättslig karaktär och som saknade konkreta adressater. Dessa uttalanden i&lt;br&gt;sig kan alltså inte ge upphov till någon rättslig skyldighet för staten att utge ersättning&lt;br&gt;till fordringsägare som drabbas av en förmögenhetsförsämring vid en avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att banker och kreditinstitut utgivit obligationer, certifikat och andra&lt;br&gt;förbindelser har emellertid staten i vissa fall, huvudsakligen genom Bankstödsnämnden,&lt;br&gt;utfärdat ett slags stödbrev till de tilltänkta långivarna. Stödbreven innehåller en kortfattad&lt;br&gt;redogörelse för innebörden av riksdagsbeslutet om bankgarantin och ett konstaterande av&lt;br&gt;att detta är tillämpligt på de skuldförbindelser som i varje särskilt fall är aktuella. Därvid&lt;br&gt;hänvisas bl a till vad som sagts om att garantiåtagandet skulle kvarstå så länge som‘det&lt;br&gt;behövdes och att en avveckling skulle ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan inte bortse från möjligheten att stödbreven skulle kunna anses innehålla ett&lt;br&gt;civilrättsligt förpliktande åtagande från statens sida gentemot brevens mottagare att agera&lt;br&gt;i enlighet med vad som sålunda har förutsatts i fråga om en avveckling. Det får visserli-&lt;br&gt;gen anses högst osäkert om stödbreven kan ges en sådan innebörd enligt svenska&lt;br&gt;rättsprinciper. Eftersom stödbreven genomgående är utfärdade till utländska kreditgivare&lt;br&gt;är det emellertid tänkbart att svenska staten, om den skulle genomföra en avveckling&lt;br&gt;utan hänsyn till fordringsägarna, kan bli instämd till en utländsk domstol med hänvisning&lt;br&gt;till att stödbrev har utfärdats. Det är inte säkert att staten i ett sådant fall kan åberopa&lt;br&gt;rätt till immunitet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vikten av att den framtida trovärdigheten i andra liknande sammanhang&lt;br&gt;upprätthålls är det under alla förhållanden väsentligt att staten vid en avveckling av&lt;br&gt;garantisystemet följer de uttalanden som gjordes vid systemets tillkomst, eftersom dessa&lt;br&gt;kan uppfattas som ett slags utfästelse gentemot marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är då hur de berörda uttalandena bör tolkas. Såvitt avser fordringsägarnas rätt&lt;br&gt;synes en rimlig tolkning vara att staten inför en avveckling skall försäkra sig om att&lt;br&gt;bankerna och andra berörda kreditinstitut kan antas ha förmåga att i rätt tid betala redan&lt;br&gt;uppkomna fordringar. Om detta bedöms vara osäkert beträffande något eller nagra&lt;br&gt;kreditinstitut, får specialarrangemang träffas i fråga om sådana institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom riksdagens uttalanden endast gått ut på att fordringarna skulle betalas i rätt tid,&lt;br&gt;behöver staten däremot i princip inte ta på sig något ansvar för den omedelbara värde-&lt;br&gt;försämring som generellt kan föranledas av en avveckling. Inte heller behöver staten ta&lt;br&gt;på sig ansvaret för det fall att ett kreditinstitut tvingas inställa betalningarna till följd av&lt;br&gt;en utveckling som inte kunde förutses vid garantisystemets avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgar man från dessa principer vid synes en avveckling av garantiåtagandet böra föregås&lt;br&gt;av en undersökning av om de stödberättigade kreditinstituten med tillräcklig grad av&lt;br&gt;sannolikhet kan antas ha betalningsförmåga för redan uppkomna förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en avveckling anses böra äga rum trots att betalningsförmågan bedöms som osäker&lt;br&gt;för något eller några kreditinstitut bör staten redan före det generella åtagandets av-&lt;br&gt;veckling se till att stödavtal träffas i sådana fall. Avtalen bör få sådan konstruktion att&lt;br&gt;de inte utan vidare kan sägas upp av de berörda instituten utan behåller sin giltighet till&lt;br&gt;dess intitutet uppnatt finansiell stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut upphör till sin&lt;br&gt;huvudsakliga del att gälla vid utgången av år 1995. Lämpligen bör giltighetstiden&lt;br&gt;förlängas, så att man säkerställer att bestämmelserna är i kraft under skedet närmast före&lt;br&gt;en avveckling av det generella garantiåtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör emellertid upphöra att gälla när det generella garantiåtagandet atertas. Man&lt;br&gt;skulle kunna tänka sig en övergångsbestämmelse av innebörd att lagen även efter ett&lt;br&gt;upphävande skulle tillämpas i sädana eventuella fall da ett statligt stödåtagande skall&lt;br&gt;gälla även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att stödavtal med den utformning som nyss förutsatts kommer till&lt;br&gt;stånd mellan staten och sådana institut som till äventyrs inte bedöms som fullt kredit-&lt;br&gt;värdiga är dock någon sådan övergångsreglering inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut med anledning av prop 1992/93:135 om åtgärder för att stärka&lt;br&gt;det finansiella systemet (bet 1992/93:NU16, rskr 155) har fastslagits att staten skall&lt;br&gt;garantera att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid&lt;br&gt;Propositionen föregicks av ett offentligt tillkännagivande den 24 september 1992, i vilket&lt;br&gt;det aviserades att regeringen skulle komma att begära ett generellt bemyndigande av&lt;br&gt;riksdagen att vidta stödåtgärder i angivet syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens åtagande enligt det berörda riksdagsbeslutet tog sig inte uttryck i någon lagstift-&lt;br&gt;ning. Riksdagsbeslutet innebar i hithörande delar att de riktlinjer för de statliga åtagande-&lt;br&gt;na som hade lämnats i propositionen godkändes och att regeringen bemyndigades att&lt;br&gt;besluta om bl a garantier, lån och aktiekapitalstillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I senare sammanhang har emellertid antagits lagen (1993:765) om statligt stöd till banker&lt;br&gt;och andra kreditinstitut. I lagens I § anges att statligt stöd enligt lagen lämnas till banker&lt;br&gt;och vissa andra kreditinstitut för att garantera stabliteten i betalningssystemet och trygga&lt;br&gt;kreditförsörjningen samt att syftet med statens åtagande är att garantera att instituten kan&lt;br&gt;fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. I 2 - 4 §§ finns närmare bestämmelser om i vilka fall&lt;br&gt;stöd kan lämnas och i 5 § föreskrivs att stödet kan förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kreditinstitut som avses kunna erhålla statligt stöd är i första hand banker med&lt;br&gt;svensk oktroj och deras dotterföretag. Vissa kreditinstitut med statlig anknytning som&lt;br&gt;räknas upp i 2 J (t ex Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och AB Svensk&lt;br&gt;Exportkredit) skall emellertid också omfattas av stödet. Detsamma gäller företag som har&lt;br&gt;inrättats av ett stödberättigat institut som ett led i en rekonstruktion. När det i det&lt;br&gt;följande talas om kreditinstitut avses sådana institut som kan erhålla statligt stöd enligt&lt;br&gt;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innebär vidare (6 - 26 §§) att villkoren för statligt stöd skall kunna prövas av en&lt;br&gt;för ändamålet inrättad prövningsnämnd samt att staten under vissa förhållanden skall äga&lt;br&gt;lätt att lösa in aktienia i ett kreditinstitut eller ställa det under tvångsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 prop 1992/93:135 anges att det statliga åtagandet är temporärt och avses komma att&lt;br&gt;avvecklas inom överskådlig tid. I denna promemoria diskuteras vissa juridiska frågor&lt;br&gt;som kan tänkas uppkomma i samband med en avveckling av garantiåtagandet, främst&lt;br&gt;spörsmålet i vad mån staten efter en avveckling kan tänkas ha ett kvarstående ansvar&lt;br&gt;gentemot dem som äger fordringar mot banker och andra kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har i samband med att banker och kreditinstitut utgivit obligationer, certifikat och&lt;br&gt;andra förbindelser i vissa fall utfärdat ett slags stödbrev till de tilltänkta långivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om den juridiska betydelsen av sådana handlingar diskuteras i promemori-&lt;br&gt;an.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Innebörden av statens garantiåtagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt prop 1992/93:135 har avsikten varit att kreditinstitutens samtliga förbindelser i&lt;br&gt;princip skall omfattas av statens garantiåtagande Riskkapital i form av aktier och s k&lt;br&gt;eviga förlagslån omfattas dock inte av garantin och inte heller förpliktelser som upp-&lt;br&gt;enbarligen inte är förenliga med sund bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen har angetts att statens åtagande skall kunna ta sig uttryck bl a i garantier&lt;br&gt;som täcker framtida kreditförluster och utebliven avkastning på vissa tillgångar, olika&lt;br&gt;typer av lån, garantier till skydd på värdet av nyemissioner samt aktiekapitaltillskott.&lt;br&gt;Stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga kost-&lt;br&gt;nader minimeras. Riksdagsbeslutet i sig har alltså inte inneburit någon form av borgen&lt;br&gt;för konkreta fordringar eller andra åtaganden, utan avsikten har varit att utfästelsen om&lt;br&gt;garanti skall materialiseras i form av avtal och på andra liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta hänseende är läget oförändrat efter tillkomsten av lagen om statligt stöd till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut. Enligt vad som uttryckligen angavs i förarbetena till&lt;br&gt;nämnda lag (prop 1992/93:245 bl a s 31) var denna inte avsedd att innebära någon&lt;br&gt;ändring av principerna för det statliga stödet. Lagen tillkom i det huvudsakliga syftet att&lt;br&gt;tillskapa en ordning för prövning av villkoren för det statliga stödet och att reglera vissa&lt;br&gt;procedurfrågor i samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till syftet med statens garantiåtagande är uppenbart att detta har varit avsett&lt;br&gt;att påverka marknaden. Det tillkännagivande som gjordes från regeringens sida den 24&lt;br&gt;september 1992 om att staten avsäg att stödja bankerna hade också omedelbar stabilise-&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringspolitisk betydelse och marknaden har därefter utgått från att staten tar ansvar för&lt;br&gt;att bankerna kan infria sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har framhållit i en våren 1993 på Finansdepartementets uppdrag avgiven&lt;br&gt;promemoria angående vissa frågor rörande villkor för den ifrågavarande garantin synes&lt;br&gt;det ursprungliga riksdagsbeslutet om bankgarantin kunna uppfattas som ett slags ut-&lt;br&gt;fästelse från statens sida till marknaden att stödja kreditinstituten i den omfattning som&lt;br&gt;framgår av beslutet. I den angivna promemorian betecknade jag det som en svårbedömd&lt;br&gt;fråga i vad mån den som har fordringar gentemot en bank skulle kunna rikta anspråk&lt;br&gt;mot staten med hänvisning till riksdagsbeslutet Denna fråga får betydelse för de&lt;br&gt;överväganden som görs i förevarande promemoria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar här inskjutas att de danska och norska stödåtgärderna för bankväsendet inte&lt;br&gt;synes ha utformats på sådant sätt att frågor av den art som diskuteras i det följande får&lt;br&gt;aktualitet. Den finska riksdagen har år 1993 på förslag av ekonomiutskottet (EkUB 1)&lt;br&gt;uttalat att riksdagen &amp;quot;förutsätter att finska staten garanterar att bankerna i Finland i alla&lt;br&gt;lägen förmår sköta sina förbindelser på utsatt tid&amp;quot; och att &amp;quot;riksdagen vid behov kommer&lt;br&gt;att bevilja regeringen tillräckligt stora anslag och fullmakter för att förbindelserna skall&lt;br&gt;kunna fullgöras&amp;quot;. Det har ansetts att staten genom detta uttalande i praktiken har tagit&lt;br&gt;ansvaret för att banksystemets verksamhet tryggas ( jfr årsberättelsen 1993 för Statens&lt;br&gt;säkerhetsfond s 8 fj. I del berörda riksdagsuttalandet har inte gjorts något förbehåll om&lt;br&gt;återtagande och jag har inte kunnat finna att denna fråga har vant föremål för diskus-&lt;br&gt;sion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Vad har förutsatts i fråga om en avveckling av garantin'.’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ör svensk del har frågan hur länge det skulle finnas möjlighet att besluta om stödåt-&lt;br&gt;gärder behandlats som ett särskilt spörsmål i prop 1992/93:135 (s 19). Föredragande&lt;br&gt;statsrådet gjorde i denna del följande bedömning, mot vilken ingen erinran anfördes från&lt;br&gt;riksdagens sida:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Det är i varje utvecklad ekonomi en viktig uppgift för staten att se till att det&lt;br&gt;finns ett fungerande betalningssystem. I den bemärkelsen kan det alltså inte bli&lt;br&gt;fråga om att statens ansvar skulle vara tidsbegränsat Däremot är det viktigt att&lt;br&gt;betona att det nu aktuella åtagandet, som är av extraordinär natur, är temporärt,&lt;br&gt;f örekomsten av ett sådant atagande befrämjar inte en effektivt fungerande&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;marknad, även om åtagandet är nödvändigt nu. Även konstitutionella skäl talar&lt;br&gt;för en avveckling inom överskådlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandet och stödsystemet skall dock kvarstå så länge som det behövs och&lt;br&gt;avvecklas först när förhållandena är sådana att det inte längre föreligger något hot&lt;br&gt;mot stabiliteten i det finansiella systemet. Det kan redan nu förutses att det kan ta&lt;br&gt;flera år. Avvecklingen skall ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. En&lt;br&gt;avveckling kan genomföras bara efter ett nytt beslut av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det jag nu har sagt har avsett stödsystemet som sådant. En annan sak är att&lt;br&gt;stödåtgärder som beslutats inom ramen för systemet - och som i flertalet fall&lt;br&gt;kommer att ha dokumenterats i avtal mellan staten och det berörda institutet -&lt;br&gt;naturligtvis kommer att fullföljas även efter det att regeringens generella be-&lt;br&gt;myndigande att besluta om stödåtgärder har upphört att gälla.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar ytterligare anmärkas att de bestämmelser i den nya lagen om statligt stöd&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut (6 - 26 som behandlar frågor om prövning av av-&lt;br&gt;talsvillkor och om inlösen och tvångsförvaltning har gjorts tidsbegränsade och upphör att&lt;br&gt;gälla vid utgången av år 1995. Någon motsvarande begränsning har emellertid inte&lt;br&gt;föreskrivits för lagens fem inledande paragrafer i vilka principerna för det statliga stödet&lt;br&gt;anges. Härom anfördes följande i specialmotiveringen (prop 1992/93:245 s 40):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En tidsbegränsning av dessa bestämmelser skulle kunna uppfattas stå i strid med&lt;br&gt;de uttalanden som gjordes i samband med riksdagens beslut om stödet, nämligen&lt;br&gt;att stödsystemet skall kvarstå så länge som det behövs och inte avvecklas förrän&lt;br&gt;det kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras samt att en avveckling&lt;br&gt;skall kunna genomföras först efter ett nytt beslut av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullt klart är alltså att det har förutsatts att statens åtagande skali avvecklas inom&lt;br&gt;överskådlig tid. Det framgår också att en avveckling kan komma att aktualiseras när för-&lt;br&gt;hållandena bedöms vara sådana att det inte längre föreligger något hot mot stabiliteten i&lt;br&gt;det finansiella systemet. Vidare är det uttryckligen förutsatt att prövningen av frågan om&lt;br&gt;situationen är sådan att garantin från nu angivna synpunkter kan avvecklas skall&lt;br&gt;ankomma på staten genom riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sä långt får uttalandena anses klara till sin innebörd. Vad som kan förtjäna diskuteras&lt;br&gt;närmare är emellertid uttalandet att avvecklingen skall ske utan att fordringsägarnas in-&lt;br&gt;tressen riskeras. Det uttalandet har säkerligen haft betydelse för marknadens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även om det inte närmare utvecklats i prop 1992/93:135. Det har således inte klart sagts&lt;br&gt;ut i propositionen huruvida avsikten varit att, vid en avveckling av garantiåtagandet,&lt;br&gt;detta skulle drabba även fordringar mot banker och andra kreditinstitut som tillkommit&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt anmärkas att, när det här och i det följande talas om fordringar mot&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut, avses i inte i första hand fordringar som uppstått genom&lt;br&gt;att någon har satt in pengar på räkning i en bank. Enligt en nyligen avlämnad&lt;br&gt;lagrådsremiss är nämligen avsikten att en särskild statlig insättningsgaranti skall införas&lt;br&gt;till skydd för sådana fordringsägare. Denna avses emellertid bli beloppsbegränsad, och&lt;br&gt;resonemangen i det följande kan då appliceras även på insättamas fordringar i den mån&lt;br&gt;garantigränsen överskridits (enligt lagrådsremissen 250.000 kr).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Kan en avveckling av garantiåtagandet medföra skada för enskilda?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklas garantin även med avseende pa redan uppkomna fordringar mot banker och&lt;br&gt;andra kreditinstitut, innebär detta sannolikt i åtskilliga fall en värdeförsämring för sådana&lt;br&gt;fordringar Dessa - som t ex kan bestå av obligationer eller certifikat - har manga gånger&lt;br&gt;pris- eller räntesatts utifrån antagandet att de utgör s k nollriskpapper med hänsyn till&lt;br&gt;statens garantiåtagande. Bortfaller denna förutsättning, kan marknaden reagera på sådant&lt;br&gt;sätt att kursen faller. För innehavarna uppkommer således vad man brukar kalla en&lt;br&gt;marknadsrisk, vilken kan tänkas få ingripande konsekvenser i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare uppkommer naturligtvis risken att kreditinstitutet inte kan infria förbindelserna&lt;br&gt;eller i varje fall inte kan göra detta i rätt tid (kreditrisk resp likviditetsrisk). Visserligen&lt;br&gt;har förutsatts att garantiåtagandet avvecklas först när det inte längre föreligger något hot&lt;br&gt;mot stabiliteten i det finansiella systemet. Men denna förutsättning kan tänkas vara&lt;br&gt;uppfylld även om läget är mer eller mindre bekymmersamt för något eller några enskilda&lt;br&gt;kreditinstitut, som kanske sedermera går i konkurs eller inställer betalningarna. Och även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Enligt uppgift har företrädare för Finansdepartementet och Bankstödsnämnden, i&lt;br&gt;den mån frågor ställts pä denna punkt av enskilda aktörer inom eller utom landet, klart&lt;br&gt;uttalat att en avveckling av garantin innebär att utelöpande fordringar inte längre&lt;br&gt;omfattas av åtagandet. Uttalandena kan givetvis inte tilläggas någon betydelse för&lt;br&gt;tolkningen av riksdagens beslut. 1 den mån uttalandena gjorts till företrädare för sådana&lt;br&gt;aktörer till vilka staten riktat s k stödbrev (se närmare avsnitt 9) kan de emellertid&lt;br&gt;möjligen vägas in i bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om några sådana risker inte kan förutses vid tidpunkten för en avveckling, är det ju&lt;br&gt;tänkbart att ett kreditinstitut till följd av ändrade förhållanden kommer i betalningssvårig-&lt;br&gt;heter innan de förbindelser som utfärdats under garantiåtagandets giltighetstid har&lt;br&gt;upphört att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Är den skada som kan uppstå för enskilda av obligatorisk eller utomobligatorisk&lt;br&gt;natur?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande fråga är om den garantiutfästelse som staten kan anses ha riktat till&lt;br&gt;marknaden innebär att någon sorts avtalsförhållande har uppkommit mellan staten och&lt;br&gt;fordrings-ägama. Ett sådant avtalsförhållande skulle kunna ge upphov till vad man&lt;br&gt;brukar kalla ett obligatoriskt skadeståndsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att garantiåtagandet med civilrättsligt språkbruk är att se som en&lt;br&gt;ensidig viljeförklaring från statens sida utesluter inte i och för sig att den skulle kunna&lt;br&gt;ge upphov till förpliktelser för staten på kontraktsrättslig eller kvasikontrakträttslig&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantiutfästelsen utpekar emellertid inte någon krets av medkontrahenter som ar möjlig&lt;br&gt;att avgränsa, vilket brukar krävas för att en kontraktsrättslig bundenhet skall uppkomma.&lt;br&gt;Det förekommer uttalanden i den juridiska litteraturen enligt vilka även en viljeförklaring&lt;br&gt;riktad till en obestämd krets av adressater under vissa omständigheter skulle kunna ge&lt;br&gt;upphov till civilrättslig bundenhet (se Karlgren, Studier i allmän avtalsrätt, s 78, Ussing,&lt;br&gt;Aftaler på formuerettens omraade, s 52, samt Arnholm, Privatrett l s 212). Men en&lt;br&gt;generell utfästelse riktad till allmänheten torde inte kunna anses i juridisk mening&lt;br&gt;bindande (se t ex Karlgren, Kutym och rättsregel, s 56 not 5 och Grönfors, Avtalslagen.&lt;br&gt;1984, s 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan utpekad krets av medkontrahenter som i allmänhet krävs för att civilrättslig&lt;br&gt;bundenhet skall uppkomma kan i och för sig vara mycket vid. Om någon gör ett&lt;br&gt;offentligt erbjudande om aktieförvärv för uppköp av ett bolag anses han bunden av&lt;br&gt;erbjudandet under acceptfristen, oberoende av att aktierna kan vara spridda pä tusentals&lt;br&gt;händer. Kretsen av medkontrahenter är emellertid då klart bestämd: den utgörs av aktie-&lt;br&gt;ägarna i målbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det garantiåtagande som staten kan anses ha lämnat i förevarande fall utpekar däremot&lt;br&gt;inte någon sådan avgränsbar krets. Målgruppen är i stället var och en som har eller kan&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkas förvärva fordringar inot banker eller andra kreditinstitut, dvs marknaden som&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är att märka att man för att en viljeförklaring skall leda till bundenhet brukar&lt;br&gt;kräva att den skall vara riktad till adressaten och inte komma till uttryck endast genom&lt;br&gt;ett intenit handlande på den ena partens sida (se t ex Karlgren, Studier i allmän avtalsrätt&lt;br&gt;s 78). I förevarande fall tillkom garantiutfästelsen i en sådan offentligrättslig ordning att&lt;br&gt;den knappast kan inordnas i det civilrättsliga systemet för rättsverkningar av viljeförkla-&lt;br&gt;ringar. Fastän regeringens proposition om bankgarantin naturligtvis var avsedd att&lt;br&gt;komma till marknadens kännedom var den ju som andra propositioner riktad till&lt;br&gt;riksdagen, och riksdagens beslut om bemyndiganden m m var riktat till regeringen.&lt;br&gt;Uttalandena i prop 1992/93:135 kan närmast jämföras med lagmotiv, låt vara att nämnda&lt;br&gt;proposition inte resulterade i någon lagstiftning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det med hänsyn till den aktuella garantiutfästelsens offentligrättsli-&lt;br&gt;ga karaktär i förening med den omständigheten att konkreta adressater saknas knappast&lt;br&gt;möjligt att hävda att något kontraktsrättsligt eller kvasikontrakträttsligt förhållande kan&lt;br&gt;ha uppstått mellan staten och enskilda parter på grundval av garantiutfästelsen. Det in-&lt;br&gt;nebär att statens eventuella ansvar i detta fall vilar på utomobligatorisk grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Kan staten bli ersättningsskyldig på utomobligatorisk grund?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten för utomobligatoriska skador regleras av skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207). Den typ av skador som det i förevarande fall skulle kunna bli fråga om är&lt;br&gt;med lagens terminologi att karakterisera som rena förmögenhetsskador Sådana skador -&lt;br&gt;som alltså inte utgör vare sig person- eller sakskada - ersätts bara i vissa speciella fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda bestämmelse som här skulle kunna bli aktuell är 3 kap 2 § skadeståndslagen,&lt;br&gt;enligt vilken staten kan bli ansvarig för fel eller försummelse vid myndighetsutövning i&lt;br&gt;verksamhet för vilken staten svarar. Enligt 7 § samma kapitel gäller emellertid bl a att&lt;br&gt;talan om ersättning inte får föras med anledning av ett beslut av riksdagen (utan att&lt;br&gt;beslutet upphävs eller ändras). En talan mot staten som grundas på en påstådd felaktighet&lt;br&gt;i ett riksdagsbeslut tas inte upp till prövning (jfr rättsfallet NJA 1978 s 125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om garantiåtagandet avvecklas måste detta ske genom ett riksdagsbeslut, och det synes&lt;br&gt;då omöjligt att komma ifrån att det är detta riksdagsbeslut som måste angripas, om man&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill föra en skadeståndstalan grundad på fel eller försummelse i myndighetsutövning.&lt;br&gt;Men en sådan talan kan alltså inte föras vid svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lider förlust på gnind av en avveckling av bankgarantin och menar att staten&lt;br&gt;handlat i strid med sitt åtagande skulle emellertid kunna tänkas göra gällande att han har&lt;br&gt;blivit utsatt för någon form av expropriation eller liknande förfogande och på grund&lt;br&gt;härav har rätt till ersättning enligt 2 kap 18 § regeringsformen eller de principer som&lt;br&gt;ligger till grund för nämnda bestämmelse. En sådan talan torde inte träffas av skade-&lt;br&gt;ståndslagens taleförbud och det är tänkbart att den kan föras utan stöd i annan lagstift-&lt;br&gt;ning än regeringsformen; jfr Bengtsson, Ersättning för offentliga ingrepp 1, s 192 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt nämnda arbete (s 130 ff) behandlar Bengtsson också det fallet att en fordringsrätt&lt;br&gt;gentemot det allmänna utsläcks eller begränsas genom lagstiftning eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd från det allmännas sida. Bengtsson anser att övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;jämställa en sådan åtgärd med expropriation vid tillämpning av 2 kap 18 § regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är benägen att dela denna uppfattning men anser inte att det antydda resonemanget&lt;br&gt;kan appliceras pä en avveckling av bankgarantin. Statens garantiutfästelse innefattar inte&lt;br&gt;något borgensåtagande för konkreta fordringar, och det kan inte hävdas att staten skulle&lt;br&gt;utsläcka eller begränsa någon fordran genom att avveckla sitt garantilöfte. Att förmögen-&lt;br&gt;hetsförluster kan uppkomma för enskilda sammanhänger med att dessa kan ha handlat i&lt;br&gt;förlitan pä det stöd till kreditväsendet som staten i offentligrättslig ordning ställt i utsikt.&lt;br&gt;Att betrakta den förmögenhetsförsämring som kan uppkomma på grund av att det&lt;br&gt;allmänna löftet om stöd återkallas som ett resultat av expropriation eller liknande&lt;br&gt;förfogande synes knappast möjligt; man är alldeles för långt från det genom grundlags-&lt;br&gt;regeln skyddade området. Inte heller någon annan grundlagsregel. t ex förbudet mot&lt;br&gt;retroaktiv lagstiftning, kan här bli aktuell Av skäl som nu har angetts anser jag vidare&lt;br&gt;att regeln om äganderättsskydd i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen inte&lt;br&gt;kan få någon aktualitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kanske finns det ändå utrymme för att diskutera frågan om ett principiellt juridiskt&lt;br&gt;ansvar för staten. Man kan ju tänka sig den låt vara tillspetsade situationen att det&lt;br&gt;verkligen föreligger ett fel eller en försummelse på statens sida i förening med ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut som medför ett principiellt ersättningsansvar för staten, fastän det&lt;br&gt;uttryckliga förbudet i 3 kap 7 § hindrar en talan i saken vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frågan blir dock av naturliga skäl abstrakt. I förevarande fall torde den sakna be-&lt;br&gt;tydelse, eftersom man kan räkna med att staten liar som utgångspunkt att de åtaganden&lt;br&gt;som följer av en rimlig tolkning av riksdagsbeslutet skall uppfyllas oberoende av att det&lt;br&gt;inte skulle vara möjligt att för enskilda parter att hävda eventuella rättsanspråk vid&lt;br&gt;domstol. Det är därför av intresse att återvända till det ursprungliga riksdagsbeslutet om&lt;br&gt;garantin och se efter vad marknaden kan anses ha förespeglats enligt en rimlig tolkning&lt;br&gt;av detta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Hur bör uttalandena angående garantins avveckling tolkas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konkretisera de frågor som här uppkommer kan det finnas anledning att göra det&lt;br&gt;tankeexperimentet att den aktuella garantiutfästelsen hade kommit till uttryck i ett&lt;br&gt;civilrättsligt avtal mellan staten och marknadsaktörerna med exakt samma lydelse som&lt;br&gt;prop 1992/93:135. Skulle då en avveckling av garantiåtagandet kunna vålla en från&lt;br&gt;kontrakträttslig synpunkt ersättningsgill skada och i så fall under vilka förutsättningar?&lt;br&gt;Den som åtagit sig att stödja en kredittagare kan ju under vissa omständigheter bli&lt;br&gt;skadeståndsskyldig mot kreditgivaren, om han inte fullföljer sitt åtagande (se vidare&lt;br&gt;avsnitt 9.3 i det följande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för bedömningen skulle väl framför allt bli vilken innebörd som skall&lt;br&gt;tilläggas de uttalanden som i prop 1992.93:135 har gjorts angående garantins avveckling.&lt;br&gt;Som framgått är nyckelmeningarna härvidlag I) att åtagandet och stödsystemet skall&lt;br&gt;kvarstå så länge som det behövs och avvecklas först när förhållandena är sådana att det&lt;br&gt;inte längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet samt 2) att&lt;br&gt;avvecklingen skall ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två tolkningar av dessa meningar sammanställda med varandra och med sammanhanget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i övrigt förefaller tänkbara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alt. A) En avveckling av garantiätagandet skall över huvud taget inte drabba sådana&lt;br&gt;fordringar som redan har uppkommit vid tidpunkten för en avveckling (eller, kanske&lt;br&gt;snarare, vid den tidpunkt då det tillkännages att en avveckling avses komma att ske)&lt;br&gt;Avges från statens sida en förklaring av denna innebörd i anslutning till riksdagsbeslutet&lt;br&gt;om avveckling, borde rationellt sett inte någon värdeförsämring av dessa fordringar&lt;br&gt;inträda, och skulle det ändå ske kan staten inte ha något ansvar för detta Staten liar ju&lt;br&gt;för övrigt inte atagit sig något ansvar för en värdesäkring av fordringarna; garantiåtagan-&lt;br&gt;det går bara ut på att fordringarna skall bli betalade i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alt. B) Vad staten i aktuellt avseende har åtagit sig innebär inte mera än att inför en&lt;br&gt;avveckling försäkra sig om att banker och andra kreditinstitut kan antas ha förmåga att i&lt;br&gt;rätt tid betala redan uppkomna fordringar och att, om detta bedöms vara osäkert&lt;br&gt;beträffande något eller några kreditinstitut, träffa specialarrangemang i fråga om sådana&lt;br&gt;institut Endast om staten brister i dessa avseenden kan ett ansvar tänkas uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med denna utgångspunkt får enligt min mening principiellt sett gälla att staten inte&lt;br&gt;skulle svara för den mera generella värdeförsämring som kan bli den omedelbara följden&lt;br&gt;av ett tillkännagivande om en avveckling, eftersom garantiåtagandet endast avser att&lt;br&gt;fordringsägarna erhåller betalning i rätt tid. Inte heller skulle staten svara för det fall att&lt;br&gt;den senare utvecklingen leder till att kreditinstitut, vilka på goda grunder bedömts som&lt;br&gt;fullt kreditvärdiga vid avvecklingstiilfället, likväl tvingas inställa betalningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör beaktas att den som lider skada till följd av ett kontraktsbrott enligt allmänna&lt;br&gt;kontrakträttsliga principer anses skyldig att vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin&lt;br&gt;skada och att detta kan leda till en reducering av statens ansvar. Om man vidhåller det&lt;br&gt;hypotetiska antagandet att statens garantiutfästelse hade kommit till uttryck i ett civil-&lt;br&gt;rättsligt avtal kan nämnda princip emellertid i vissa fall tänkas leda till att innehavaren&lt;br&gt;av fordringar mot kreditinstitut - t ex obligationer - skulle vara berättigade till ersättning&lt;br&gt;för värdeförsämring, nämligen om en försäljning med kursförlust framstått som ett&lt;br&gt;rimligt sätt att skydda sig mot en större förlust i händelse av bristande betalning. Jag&lt;br&gt;utvecklar denna synpunkt närmare i avsnitt 9.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i praktiken svårt att tänka sig några väsentligt annorlunda tolkningsalternativ än&lt;br&gt;dem som ovan skisserats som alt A och B, även om man naturligtvis kan diskutera vissa&lt;br&gt;varianter av det sistnämnda alternativet Enligt min mening kan alt A inte betecknas som&lt;br&gt;orimligt, om man endast håller sig till texten i prop 1992/93:135. En tolkning enligt alt&lt;br&gt;B ligger dock otvivelaktigt närmast till hands. Jag grundar denna uppfattning framför&lt;br&gt;allt på den omständigheten att, om verkligen ett tidsobegränsat garantiåtagande för de&lt;br&gt;ifrågavarande fordringarna hade avsetts, detta skulle vara av så pass ingripande betydelse&lt;br&gt;att det rimligen hade bort komma till klart uttryck i propositionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta antagande bekräftas av den formulering som kommit till användning när texten i&lt;br&gt;prop 1992/93:135 citeras i prop 1992/93:245 vid diskussionen av frågan om tidsbe-&lt;br&gt;gränsning av den i sistnämnda proposition föreslagna lagen om statligt stöd (se ovan&lt;br&gt;under 3). I prop 1992/93:245 anges innebörden av det tidigare riksdagsbeslutet vara att&lt;br&gt;stödsystemet inte skall avvecklas &amp;quot;förrän (kursiverat här) det kan ske utan att fordrings-&lt;br&gt;ägarnas intressen riskeras&amp;quot;. Medan texten i prop 1992/93:135 kan läsas så att det lämnats&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öppet i vad mån en avveckling skulle drabba redan uppkomna fordringar kan formu-&lt;br&gt;leringen i prop 1992/93:245 knappast förstås på annat sätt än att garantin vid en&lt;br&gt;avveckling kommer att bortfalla även med avseende på dessa fordringar, låt vara att&lt;br&gt;statsmakterna avsett att avvakta med en avveckling intill dess fordringsägaranas intressen&lt;br&gt;inte äventyras därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall än en gång erinras om att det resonemang om ersättningsansvar för staten som&lt;br&gt;här har förts avser den hypotetiska och i verkligheten inte föreliggande situationen att&lt;br&gt;staten skulle ha ett juridiskt ansvar gentemot enskilda aktörer pa grundval av de&lt;br&gt;uttalanden som gjorts i anslutning till att garantin infördes. Syftet med framställningen i&lt;br&gt;denna del har endast varit att söka åskådliggöra konsekvenserna av en utgångspunkt från&lt;br&gt;statens sida som innebär att de åtaganden gentemot marknaden som följer av en rimlig&lt;br&gt;tolkning av riksdagsbeslutet skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Sammanfattande synpunkter på statens ansvar till följd av riksdagsbeslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt mm uppfattning har staten inte genom riksdagsbeslutet om bankgaranti ådragit sig&lt;br&gt;någon rättslig förpliktelse gentemot enskilda placerare. Staten kan därför inte under&lt;br&gt;några omständigheter aläggas någon rättslig ersättningsskyldighet till följd av att garantin&lt;br&gt;avvecklas genom ett nytt riksdagsbeslut, även om detta skulle leda till skada för&lt;br&gt;enskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten får emellertid anses ha åtagit sig ett låt vara ej juridiskt förpliktande ansvar&lt;br&gt;gentemot marknaden som innebär att garantin inte skall avvecklas med mindre än att&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut i anslutning till en avveckling kan antas ha förmåga att i&lt;br&gt;rätt tid betala redan uppkomna fordringar, savida inte specialarrangemang träffas med&lt;br&gt;sädana kreditinstitut vilkas betalningsförmåga bedöms som osäker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle riksdagen avveckla garantin utan att de nyss angivna förutsättningarna är för&lt;br&gt;handen synes det som närmare utvecklats i det föregående inte kunna hävdas att detta&lt;br&gt;strider mot grundlagen. Men en utfästelse gentemot marknaden av här aktuellt slag kan&lt;br&gt;givetvis inte bry tas utan allvarliga konsekvenser med avseende pä den framtida tro-&lt;br&gt;värdigheten i liknande sammanhang; ett sådant förfarande från en enskild aktörs sida&lt;br&gt;skulle inte accepteras av självregleringsorgan eller tillsynsmyndigheter. Staten torde&lt;br&gt;också ha som utgångspunkt att de åtaganden som följer av en rimlig tolkning av&lt;br&gt;riksdagsbeslutet skall uppfyllas oberoende av att de uttalanden som gjorts angående&lt;br&gt;garantin inte givit upphov till någon bundenhet i juridisk mening.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Av staten utgivna s k stödbrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Stödbrevens lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis nämndes har staten i samband med att banker och kreditinstitut&lt;br&gt;utgivit obligationer, certifikat, swapavtal och andra förbindelser i vissa fall utfärdat ett&lt;br&gt;slags stödbrev avsedda för de tilltänkta långivarna. (Handlingarna saknar rubrik och&lt;br&gt;termen stödbrev används endast av framställningsmässiga skäl.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa handlingar har sedan Bankstödsnämndens tillkomst regelmässigt utfärdats av&lt;br&gt;generaldirektören vid nämnden (före nämndens tillkomst i något eller några fall av det&lt;br&gt;för kreditmarknadsfrågor ansvariga statsrådet i Finansdepartementet). Stödbreven riktas i&lt;br&gt;vissa fall &amp;quot;To vvhom it may concem&amp;quot; och i andra fall till angivna utländska kreditinstitut&lt;br&gt;och refererar till i varje särskilt fall definierade skuldförbindelser som utfärdats av ett&lt;br&gt;svenskt kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är stödbreven i allt väsentligt likalvdande. Varje handling inleds med en&lt;br&gt;hänvisning till de aktuella skuldförbindelserna och innehåller därefter en bekräftelse pa&lt;br&gt;att riksdagen har belutat att staten skall garantera att banker med svensk oktroj och vissa&lt;br&gt;andra kreditinstitut kan fullgöra sina åtaganden i rätt tid. Sedan följer en kort redogörelse&lt;br&gt;för den huvudsakliga innebörden av prop 1992/93:135, varefter stödbrevet fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;The support system is to be available as long as it is needed. It shail not be&lt;br&gt;discontinued until this can be done without jeopardizing the rights of creditors. A&lt;br&gt;discontinuation shall require a new decision by Parliament.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Government undertaking will benefit all the institutions to which it applieS in&lt;br&gt;that they, irrespective of whether or not support measures have been instituted or&lt;br&gt;applied for, can be sure of obtaining the support that is needed. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under the conditions referred to above X-banken is eligible for support and the&lt;br&gt;State will ensure that X-banken will be in a position to pay its financial obli-&lt;br&gt;gation on a timely basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This letter should not be construed as a letter of guarantee for the obligations of&lt;br&gt;X-banken, under which a claiin can be brought against the State.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Kan stödbreven medföra någon juridisk förpliktelse&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn särskilt till den sista citerade meningen står det alldeles klart att stödbreven&lt;br&gt;inte utgör någon borgen eller garanti för de förbindelser som det i varje särskilt fall är&lt;br&gt;fråga om. Men har stödbreven någon annan juridisk betydelse&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från riksdagsbeslutet är stödbreven riktade till en bestämd krets av med-&lt;br&gt;kontrahenter, nämligen de aktuella kreditgivarna eller dessas företrädare. Stödbrevens&lt;br&gt;utfärdande kan inte karakteriseras som en offentligrättslig akt i vanlig mening. Från&lt;br&gt;dessa synpunkter skulle breven otvivelaktigt kunna medföra civilrättslig bundenhet för&lt;br&gt;staten under förutsättning att de skall anses innehålla någon form av åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödbreven innehåller ju i princip endast en korrekt redogörelse för innebörden av riks-&lt;br&gt;dagsbeslutet och ett konstaterande av att detta är tillämpligt på de skuldförbindelser som&lt;br&gt;i varje särskilt fall är aktuella. Man kan emellertid inte bortse från möjligheten att&lt;br&gt;stödbreven skulle kunna anses innehålla ett åtagande från statens sida gentemot brevens&lt;br&gt;mottagare att agera i enlighet med vad som vid garantins införande har förutsatts i fråga&lt;br&gt;om en avveckling. Stödbreven ger i detta hänseende klart uttryck åt de tidigare återgivna&lt;br&gt;nyckelmeningama i det ursprungliga riksdagsbeslutet, nämligen 1) att statens åtagandet&lt;br&gt;skall kvarstå så länge som det behövs och 2) att avvecklingen skall ske utan att for-&lt;br&gt;dringsägarnas intressen riskeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan kan även med denna utgångspunkt ställas om stödbreven ens teoretiskt kan&lt;br&gt;grunda någon skadeståndsskyldighet för staten. Det ankommer pä statsmaktema att&lt;br&gt;bestämma om och när garantin skall avvecklas. Det har i annat sammanhang, nämligen&lt;br&gt;när det gäller vissa typer av arbetsrätts! i ga avtal, ansetts att staten inte kan ikläda sig en&lt;br&gt;skyldighet att betala allmänt skadestånd för den händelse en överenskommelse, som&lt;br&gt;förutsätter beslut av statsmakterna, inte infrias; detta skulle - med lagrådets ord -&lt;br&gt;&amp;quot;innebära att regeringsformen på denna punkt sätts ur spel och att man därmed äventyrar&lt;br&gt;den fria beslutanderätten för de politiska organen&amp;quot; (prop 1976/77:137 s 20 och 102; jfr&lt;br&gt;Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna, s 378).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det berörda lagrädsyttrandet torde emellertid närmast vara avsett som en rekommenda-&lt;br&gt;tion att staten inte bör åta sig skadeståndsskyldighet i situationer av aktuellt slag. 1 vart&lt;br&gt;fall synes yttrandet inte kunna läsas så att skadeståndsskyldighet för staten skulle vara&lt;br&gt;utesluten för det fall att en överenskommelse, vars fullgörande på statens sida är&lt;br&gt;beroende av statsmakternas beslut, inte infrias. Skadeståndsskyldighet vid kontraktsbrott&lt;br&gt;och motsvarande måste uppenbarligen kunna uppkomma i vissa fall oberoende av att&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgörandet av ett avtal förutsätter statsmakternas beslut. Att ett kontrakträttsligt eller&lt;br&gt;kvasikontrakträttsligt förhållande kan uppkomma mellan det allmänna och enskilda även&lt;br&gt;när det allmännas framtida agerande är beroende av en särskild beslutsprocedur torde&lt;br&gt;sålunda vara allmänt erkänt (se t ex Westerberg, Om rättskraft i förvaltningsrätten, s 461&lt;br&gt;ff och Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, s 157 f och 179: jfr också&lt;br&gt;rättsfallet NJA 1956 s 217).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stödbreven skall anses innefatta någon form av åtagande, vilket naturligtvis är&lt;br&gt;tveksamt, skulle detta närmast ha karaktär av ett slags garanti - inte för de aktuella ford-&lt;br&gt;ringarna som sådana, ty detta är ju uttryckligen bortskrivet, utan för att staten kommer&lt;br&gt;att följa riksdagsbeslutet vid en avveckling av stödsystemet. Garantier kan otvivelaktigt&lt;br&gt;utfärdas på statens vägnar i finansiella sammanhang och Bankstödsnämnden har&lt;br&gt;uttryckligen tillagts behörighet att utfärda sådana (detsamma gäller enligt ett särskilt&lt;br&gt;regeringsbeslut beträffande det statsråd som utfärdat stödbrev före nämndens tillkomst).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Rättsfall angående s k letters of comfort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan det alltså inte uteslutas att staten genom att utfärda stödbreven&lt;br&gt;skall anses ha i förhållande till adressaterna åtagit sig att följa de uttalanden som gjorts&lt;br&gt;av riksdagen - åtminstone till den del de återgetts i breven - i vad avser villkoren för&lt;br&gt;bankgarantins avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan under vilka förutsättningar ett sådant åtagande skulle kunna leda&lt;br&gt;till ersättningsansvar ligger det nära till hands att erinra om den livliga diskussion som&lt;br&gt;både i Sverige och utomlands har förts beträffande en typ av viljeförklaringar som i&lt;br&gt;svenskt juridiskt språkbruk saknar vedertagen beteckning men som särskilt på engelska&lt;br&gt;har ett flertal olika benämningar: &amp;quot;letter of intent&amp;quot;. &amp;quot;letter of responsibilitv&amp;quot;. &amp;quot;letter of&lt;br&gt;comfort&amp;quot;, letter of support&amp;quot; och &amp;quot;letter of aevareness” (en fransk beteckning är &amp;quot;déclara-&lt;br&gt;tion du patronat&amp;quot; och en tysk &amp;quot;Patronatserklärung&amp;quot;). Kännetecknande för en sådan förkla-&lt;br&gt;ring - oftast avgiven av ett moderbolag till en dotterbolagets kreditgivare - är att den inte&lt;br&gt;innefattar något uttryckligt borgens- eller garantiåtagande men ger uttryck för i vart fall&lt;br&gt;en medvetenhet från moderbolagets sida om den ifrågavarande krediten till dotterbolaget&lt;br&gt;och dessutom, beroende på de formuleringar som kommit till användning, kan innehålla&lt;br&gt;en mer eller mindre markerad avsikt att vid behov stödja dotterbolaget under kredittiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det följande används för enkelhetens skull termen &amp;quot;letter of comfort&amp;quot; vilken är den som&lt;br&gt;oftast har använts i den juridiska litteraturen Högsta domstolen har i tvä rättsfall under&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;senare tid - NJA 1992 s 375 och 1994 s 204 - haft anledning att uttala sig beträffande&lt;br&gt;letters of comfort.&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; I det första av dessa mål uttalade Högsta domstolen allmänt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Frågan om vilka rättsverkningar förklaringar av detta slag skall tilläggas i olika&lt;br&gt;situationer har vant livligt diskuterad även i den svenska rättsvetenskapliga&lt;br&gt;litteraturen (se bl a Rodhe i Festkrift till Jan Hellner s 495 ff, Hellner, Kommer-&lt;br&gt;siell avtalsrätt 3 u s 77 ff, Bogdan i Tidskrift for rettsvitenskap 1988 s 653 ff och&lt;br&gt;Gorton i Sv.IT 1989 s 725 ff samt uppsatser av Bogdan och Lindquist i Letters of&lt;br&gt;comfort. Handelsrättslig skriftserie nr I, Lunds universitet 1989). De svårigheter&lt;br&gt;som här kan möta sammanhänger med att sådana förklaringar ofta utmärks av en&lt;br&gt;viss vaghet eller tvetydighet som inte sällan kan förutsättas vara åsyftad Som har&lt;br&gt;framhållits i litteraturen (se särskilt Bogdans förenämnda uppsatser) synes det&lt;br&gt;visserligen inte kunna råda någon tvekan om att skadeståndsskyldighet enligt&lt;br&gt;allmänna principer kan uppkomma för det fall utställaren skulle ha ha vållat&lt;br&gt;skada genom att lämna felaktiga upplysningar om faktiska förhållanden eller&lt;br&gt;genom att lämna sådana upplysningar om sina avsikter eller sin inställning för&lt;br&gt;framtiden som var oriktiga redan när förklaringen avgavs Var uppgifterna riktiga&lt;br&gt;när de lämnades, kan utställaren beroende på omständigheterna tänkas ådra sig en&lt;br&gt;upplysningsskyldighet för det fall förhållandena skulle ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nyss anförts om den vaghet eller tvetydighet som ofta utmärker de ifrå-&lt;br&gt;gavarande förklaringarna medför emellertid att den fråga som främst kan förut-&lt;br&gt;sättas ge upphov till tvister är i vad mån en för framtiden bindande utfästelse&lt;br&gt;skall anses ha lämnats eller ej. Sådana frågor tar för svensk del lösas enligt&lt;br&gt;vanliga principer för avtalstolkning, varvid inte bara olika nyanser i förklaring-&lt;br&gt;ens lydelse utan också omständigheterna vid dess tillkomst och vad som kan&lt;br&gt;utrönas om parternas avsikter kan få betydelse.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det rättsfall från vilket dessa uttalanden är hämtade - NJA 1992 s 375 (s 401 f) - var&lt;br&gt;del fråga om ett letter of comfort (i verkligheten rubricerat &amp;quot;letter of intent&amp;quot;), vilket pa&lt;br&gt;en kommuns vägnar hade utfärdats till en bank av kommunstyrelsens ordförande och&lt;br&gt;kommunens kanslichef. Kommunen var genom cn stiftelse majoritetsägare i ett aktiebo-&lt;br&gt;lag - Himlebolaget - som skulle bedriva en verksamhet för vilken bolaget behövde&lt;br&gt;krediter av banken I handlingen uttalades bl a att kommunen hade blivit informerad om&lt;br&gt;de lämnade krediterna, att kommunens avsikt var att genom stiftelsen vara och förbli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' I ytterligare ett mäl av detta slag har prövningstillstånd meddelats&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;majoritetsägare i bolaget under kreditens löptid och att det var kommunens långsiktiga&lt;br&gt;policy att bolaget skulle drivas på sådant sätt att det kunde fullfölja sina åtaganden mot&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sin dom uttalade Högsta domstolen vidare bl a följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Banken har inte gjort gällande att de uppgifter om faktiska förhållanden som&lt;br&gt;lämnats i den som letter of intent betecknade handlingen skulle vara felaktiga.&lt;br&gt;Det har inte visats att det redan när handlingen utfärdades skulle ha förelegat&lt;br&gt;några planer eller avsikter på kommunens sida som var oförenliga med innehållet&lt;br&gt;i de förklaringar som lämnats i handlingen och att dessa skulle kunna anses&lt;br&gt;innehålla oriktiga upplysningar i sådant hänseende. Banken har inte heller hävdat&lt;br&gt;att den vållats skada på grund av att kommunen underlåtit att underrätta banken&lt;br&gt;om ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad banken i första hand har åberopat som grund för sin talan är i stället att&lt;br&gt;kommunen genom handlingens utfärdande åtagit sig en skyldighet för framtiden&lt;br&gt;att gentemot banken svara för att Himlebolaget skulle förbli solvent och i stånd&lt;br&gt;att infria förpliktelsenia gentemot banken Detta skulle emellertid ha inneburit ett&lt;br&gt;åtagande av sådan karaktär att det enligt gällande kommunalrättsliga regler, på&lt;br&gt;samma sätt som vid en borgen av kommunen, skulle ha fordrats ett beslut av&lt;br&gt;kommunens fullmäktige, för att kommunen skulle bli bunden av åtagandet. Det är&lt;br&gt;ostridigt att något sådant beslut av kommunfullmäktige inte har fattats, och&lt;br&gt;banken har inte ens påstått att den haft anledning att räkna med att något beslut&lt;br&gt;av detta slag skulle föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nu angivna förhållanden kan bankens talan om betalningsskyldighet för&lt;br&gt;kommunen inte bifallas på någon av de grunder som banken har åberopat med&lt;br&gt;hänvisning till själva handlingen eller omständigheterna vid dess tillkomst.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 rättsfallet N.IA 1994 s 204 var omständigheterna i korthet följande. Inför en leverans av&lt;br&gt;ett stålparti från ett franskt bolag, Asfor, till Ljusne Kätting AB skrev Söderhamns Ut-&lt;br&gt;vecklings AB (SUAB) ett brev till Asfor. i vilket SUAB redogjorde för viss lån som&lt;br&gt;SUAB tidigare hade lämnat till Ljusne Kätting samt förklarade att SUAB även i fort-&lt;br&gt;sättningen skulle stödja Ljusne Kätting, om de skulle bli nödvändigt (&amp;quot;we intent to&lt;br&gt;support Ljusne Kätting AB also for the future. if it should be necessarv&amp;quot;). Brevet tillkom&lt;br&gt;i ett läge då Ljusne Kätting ostridigt hade likviditetsproblem och Asfor med kännedom&lt;br&gt;om dessa hade begärt ett skriftligt uttalande frän bolagets aktieägare. Först sedan brevet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade kommit Asfor till handa avgav Asfor orderbekräftelse beträffande stålpartiet och lät&lt;br&gt;härefter avsända stålpartiet till Ljusne Kätting. Sistnämnda bolag gick sedan i konkurs&lt;br&gt;varvid Asfors leverantörsfordran inte erhöll någon utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen fann det visat att SUAB vid den tidpunkt då brevet tillkom hade för&lt;br&gt;avsikt att lämna Ljusne Kätting visst ytterligare stöd. Vidare uttalade Högsta domstolen&lt;br&gt;att den avsiktsförklaring som hade kommit till uttryck i brevet inte kunde tilläggas den&lt;br&gt;betydelsen att SUAB åtagit sig någon omedelbar betalningsskyldighet för leverantörs-&lt;br&gt;skulden eller garanterat att Ljusne Kätting skulle kunna fullgöra sina förpliktelser mot&lt;br&gt;det franska bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågan om SUAB i övrigt hade åtagit sig någon förpliktelse&lt;br&gt;gentemot Asfor genom att utfärda brevet beaktade Högsta domstolen att detta kom till i&lt;br&gt;omedelbar anslutning till stållevcransen och att det saknades anledning att ifrågasätta att&lt;br&gt;brevet pä Asfors sida utgjort en förutsättning för denna leverans. Högsta domstolen fann&lt;br&gt;att brevet hade gett Asfor fog för att räkna med att SUAB inte under den tid som&lt;br&gt;omfattades av betalningsvillkoren för leveransen - åtminstone ej utan föregående under-&lt;br&gt;rättelse till Asfor i sädan tid att bolaget kunnat innehålla denna - skulle frångå sin i&lt;br&gt;brevet uttalade avsikt att vid behov stödja Ljusne Kätting i annat fall än om förhållande-&lt;br&gt;na ändrats på ett sådant sätt som inte rimligen hade kunnat tas i beräkning när brevet&lt;br&gt;utfärdades. Att något sådant ändrat förhållande inträtt befanns inte visat och SUAB&lt;br&gt;ansågs därför skyldigt att ersätta Asfor dess förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Förutsättningarna för ersättningsansvar på grund av stödbreven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De spörsmål som behandlades i dessa mål är självfallet inte analoga med den nu&lt;br&gt;diskuterade frågan om den eventuella rättsliga betydelsen av de stödbrev som utfärdafs&lt;br&gt;av svenska staten, men rättsfallen belyser ändå i vilka termer man resonerat när det gällt&lt;br&gt;frågan om ett skadeståndsansvar kan härledas från ett letter of comfort. Det bör särskilt&lt;br&gt;anmärkas att det resonemang som var avgörande för utgången i det första av de båda&lt;br&gt;rättsfallen - att kommunens företrädare skulle ha saknat behörighet att utfärda en borgen&lt;br&gt;- inte utan vidare kan appliceras på Bankstödsnämnden, eftersom nämnden har viss&lt;br&gt;behörighet att utfärda garantier på statens vägnar, låt vara bara i stödärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fröts att stödbreven i princip bara innehåller en korrekt redogörelse för det beslut som&lt;br&gt;riksdagen har fattat synes man med tanke pä de resonemang som förts i rättsfallen till en&lt;br&gt;början inte kunna bortse från att ett skadeståndsansvar skulle kunna bli aktuellt, om det&lt;br&gt;redan vid tidpunkten för brevens utfärdande pågått ett konkret inriktat förberedelsearbete&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;inom regeringskansliet för en avveckling av garantiåtagandet. Det skulle då möjligen&lt;br&gt;kunna hävdas att staten haft upplysningsskyldighet på denna punkt. Denna situation torde&lt;br&gt;emellertid inte ha förelegat i praktiken. Och det anförda innebär givetvis inte att staten&lt;br&gt;pä grund av att den utfärdat breven skulle vara skyldig att upplysa mottagania så snart&lt;br&gt;ett sådant arbete initieras, innan detta blir offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för bedömningen av om staten i övrigt ådragit sig något ansvar genom&lt;br&gt;stödbreven skulle sannolikt återigen bli tolkningen av vad som sagts i breven om att&lt;br&gt;garantin inte skall avvecklas förrän så kan ske utan risk för fordringsägarna. (&amp;quot;It shall&lt;br&gt;not be discontinued until this can be done without jeopardizing the rights of creditors.&amp;quot;)&lt;br&gt;Denna uppgift har naturligtvis från adressaternas synpunkt varit ägnad att öka säker-&lt;br&gt;heten. Men det är att märka att den formulering som valts i stödbreven överensstämmer&lt;br&gt;med den som kommit till uttryck i prop 1992/93:245 och som enligt det föregående&lt;br&gt;(avsnitt 7 ovan) får anses ge på hand att en avveckling förutsätts komma att omfatta&lt;br&gt;även existerande fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning skulle därmed även i detta sammanhang en rimlig ståndpunkt&lt;br&gt;från statens sida vara vad som ovan under 7 angetts som tolkningsaiternativ B). Statens&lt;br&gt;eventuella ansvar mot dem till vilka stödbrev utfärdats skulle alltså vara begränsat till en&lt;br&gt;skyldighet att inför en avveckling försäkra sig om att banker och andra kreditinstitut&lt;br&gt;skäligen kan antas ha betalningsförmåga för redan uppkomna fordringar och att. om så&lt;br&gt;inte bedöms vara fallet beträffande något eller några kreditinstitut, träffa specialarrange-&lt;br&gt;mang i fråga om dessa institut. Eörst om staten skulle visa sig ha brustit i dessa av-&lt;br&gt;seenden skulle en ersättningsskyldighet kunna tänkas uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom garantin endast gatt ut pa att fordringarna skulle betalas i rätt tid, skulle staten&lt;br&gt;med denna utgångspunkt i princip inte svara för den omedelbara värdeförsämring sont&lt;br&gt;generellt kan föranledas av en avveckling och inte heller för det fall att den senare&lt;br&gt;utvecklingen leder till att kreditinstitut vilka bedömts som kreditvärdiga likväl tvingas in-&lt;br&gt;ställa betalningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret skulle alltså som regel inträda först om en fordran visar sig bli nödlidande eller&lt;br&gt;inte kan betalas i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som berörts redan i avsnitt 7 anses emellertid den som lider skada till följd av ett&lt;br&gt;kontraktsbrott enligt allmänna kontrakträttsliga principer vara skyldig att vidta skäliga&lt;br&gt;åtgärder för att begränsa sin skada (jfr t ex 70 § köplagen). Statens ansvar borde med&lt;br&gt;hänsyn härtill reduceras - eventuellt ända ned till noll - om innehavaren av fordringarna&lt;br&gt;haft möjlighet att på ett rimligt sätt frigöra sig från sitt engagemang under den tid som&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förflyter från det att avsikten att avveckla garantiåtagandet blir känt fram till förfallo-&lt;br&gt;tidpunkten för fordringen (eller räntan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fordringarna i ett sådant fall består av obligationer eller andra finansiella instrument&lt;br&gt;som visserligen kan säljas men med påtagligt mycket större förlust än som föranleds av&lt;br&gt;det mer eller mindre automatiska prisfall som generellt kan föranledas av garantiåtagan-&lt;br&gt;dets avveckling, borde väl principiellt sett gälla att, om fordringen blir eller kan antas bli&lt;br&gt;nödlidande, innehavaren får ersättning motsvarande kursförlusten. 1 detta fall skulle alltså&lt;br&gt;en ersättning för värdeförsämring kunna komma i fråga, alltjämt under förutsättning att&lt;br&gt;staten brustit i sina grundläggande skyldigheter vid avvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mera tveksamt om skyldigheten att vidta åtgärder för skadans begränsning skulle&lt;br&gt;få så stor praktisk betydelse i de fall det rör sig om fordringar som inte kan avyttras på&lt;br&gt;marknaden. Skulle redan vid tidpunkten för tillkännagivandet av en kommande av-&lt;br&gt;veckling av garantiåtagandet situationen vara bekymmersam föt; ett kreditinstitut kan&lt;br&gt;förutsättas att fordringsägaren ofta sitter fast i engagemanget utan reell möjlighet att&lt;br&gt;vidta åtgärder för att undvika kreditförlust Han borde då ha möjlighet att rikta anspråk&lt;br&gt;mot staten motsvarande hela skadan, om fordringen blir nödlidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu gäller under förutsättning att stödbreven över huvud taget skall&lt;br&gt;anses innefatta någon form av åtagande, något som jag i det föregående bedömt som&lt;br&gt;tveksamt men inte uteslutet. Det är självfallet omöjligt att både pä denna punkt och i&lt;br&gt;övrigt ha en säker uppfattning om utfallet av en eventuell rättegång rörande de angivna&lt;br&gt;frågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Kan rättegång i saken tänkas uppkomma inför utländsk domstol'.’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom stödbreven genomgående är utfärdade till utländska kreditgivare bör också&lt;br&gt;uppmärksammas möjligheten att svenska staten blir instämd till en utländsk domstol med&lt;br&gt;hänvisning till att stödbrev har utfärdats. Skulle detta inträffa uppkommer åtskilliga&lt;br&gt;intrikata frågor, däribland spörsmålet om staten kan åberopa immunitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om statsimmumtetens räckvidd bryter sig två asikter mot varandra&lt;br&gt;Enligt den ena är en stats immunitet absolut, dvs staten kan under inga förhållanden mot&lt;br&gt;sin vilja tvingas att uppträda som svarande vid ett annat lands domstolar eller göras till&lt;br&gt;föremål för tvångsingripande från myndigheter i ett annat land, såvida staten inte avstår&lt;br&gt;fran immuniteten. Enligt en annan uppfattning - den restriktiva immunitetsprincipen -&lt;br&gt;gäller immuniteten bara tvister som rör statligt handlande i egentlig mening (aeta iure&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i in peri i men däremot inte i fråga om åtgärder av privaträttslig karaktär (acta iure&lt;br&gt;nestionis) som har företagits av en stat (se t ex Eek m fl, Folkrätten, 4 u s 394 ff, och&lt;br&gt;Pelin, Statsimmumtetens omfattning, 1979, s 21 ff ). Båda uppfattningarna anses&lt;br&gt;folkrättsligt godtagbara, men den restriktiva immunitetsprincipen är numera den klart&lt;br&gt;vanligaste.'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur avgör man med utgångspunkt i den restriktiva immunitetsprincipen om en en stats&lt;br&gt;handlande tillhör den ena eller den andra kategorin, dvs om den utgör en statsakt i&lt;br&gt;egentlig mening eller ett pnvaträttsligt handlande? 1 den folkrättsliga doktrinen har man i&lt;br&gt;detta avseende brukat hänvisa till två alternativa metoder, den objektiva och den&lt;br&gt;subjektiva metoden (se Pelin a a s 21 med där anförd litteratur).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den objektiva metoden är det den företagna aktiviteten som sådan, dvs dess form&lt;br&gt;och natur, som är avgörande. Man skall ställa sig frågan om en privatperson eller något&lt;br&gt;annat enskilt rättssubjekt skulle ha kunnat vidta samma åtgärd som staten. 1 så fall är&lt;br&gt;den en acta iure gestionis och inte iminunitetsgrundande, medan immunitet föreligger om&lt;br&gt;ett enskilt rättssubjekt omöjligen skulle ha kunnat företa samma handling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den subjektiva metoden är det avgörande om staten företagit den ifrågavarande&lt;br&gt;åtgärden i ett suveränt syfte eller för ett suveränt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den statliga garantin och även med stödbreven har varit att säkerställa&lt;br&gt;stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen. Det förefaller sannolikt&lt;br&gt;att detta är att rubricera som ett suveränt ändamal och att alltså staten enligt den&lt;br&gt;subjektiva bedömningsgrunden skulle anses berättigad att åberopa immunitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mera tveksamt torde utfallet av en prövning enligt en objektiva metoden te sig. Det kan&lt;br&gt;ju hävdas att även andra rättssubjekt än en suverän stat kan utställa letters of comfort&lt;br&gt;och liknande stödbrev till förmån för exempelvis en bank och att alltså den objektiva&lt;br&gt;metoden leder till att någon rätt att åberopa immunitet inte föreligger. Men det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de berörda arbetena av Eek m fl och Pelin framgår att Belgien, Italien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grekland. Frankrike. Nederländerna. Schweiz. Tyskland och Österrike sedan lång tid&lt;br&gt;tillämpat den restriktiva immunitetsprincipen och att numera, enligt förhållandevis&lt;br&gt;nyligen antagen lagstiftning, även Storbritannien, USA och Kanada tillämpar denna&lt;br&gt;princip Av industriländerna synes det endast vara Japan som möjligen fortfarande till-&lt;br&gt;ämpar den absoluta immunitesprincipen. Vad som gäller för svensk del anses dock vara&lt;br&gt;osäkert&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;ingen möjlighet att förutse utgången av en sådan bedömning i de länder där en rättegång&lt;br&gt;skulle kunna tänkas bli anhängiggjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan antytts har en stat alltid möjlighet att avstå från immuniteten, och det är ju&lt;br&gt;tänkbart att svenska staten i praktiken skule välja att inte ställa immunitetsfråga på dess&lt;br&gt;spets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en rättegång gentemot svenska staten i saken i främmande land skulle kunna bli&lt;br&gt;aktuell fordras naturligtvis också att svenska staten har forum i det främmande landet&lt;br&gt;enligt de intemationellt-processrättsliga regler som tillämpas i det landet Så torde väl i&lt;br&gt;och för sig kunna vara fallet försåvitt svenska staten har egendom i det främmande&lt;br&gt;landet eller en eventuell förpliktelse anses ha uppkommit där. Sådana omständigheter&lt;br&gt;grundar enligt allmänna intemationellt-processrättsliga principer som regel domstolsbe-&lt;br&gt;hörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu i all korthet anförda synpunkterna har självfallet inte avsetts utgöra någon&lt;br&gt;uttömmande redovisning av möjligheterna att en rättegång mot svenska staten kommer&lt;br&gt;till stand i främmande land med utgångspunkt i de utfärdade stödbreven En sådan&lt;br&gt;redovisning skulle kräva en synnerligen noggrann undersökning beträffande tillämpliga&lt;br&gt;folkrrättsprinciper i vart och ett av de länder som kan vara aktuella, och det skulle nog&lt;br&gt;ändå inte ga att komma till någon säker uppfattning. Avsikten har endast varit att ge&lt;br&gt;underlag för slutsatsen att en rättegång av aktuellt slag inte ter sig teoretiskt utesluten.&lt;br&gt;Och jag vagar inte alls ha någon uppfattning om hur den materiella bedömningen skulle&lt;br&gt;utfalla vid en eventuell rättegång i främmande stat, även om det förefaller sannolikt att&lt;br&gt;frågan skulle diskuteras från ungefärligen samma synpunkter som jag har försökt föra&lt;br&gt;fram i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Åtgärder vid garantiåtagandets avveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgår man från vad som ovan har antagits avila staten vid en avveckling av garantiata-&lt;br&gt;gandet, synes en sådan åtgärd till en början böra föregås av en undersökning huruvida&lt;br&gt;de stödberättigade kreditinstituten med tillräcklig grad av säkerhet kan antas ha&lt;br&gt;betalningsförmåga för redan uppkomna förpliktelser Jag har inhämtat att ett uppdrag i&lt;br&gt;detta syfte redan lämnats Finansinspektionen. Skulle sådan betalningsförmåga generellt&lt;br&gt;bedömas vara för handen kan lagen om statligt stöd till banker och vissa andra kreditin-&lt;br&gt;stitut upphävas utan att några särkilda avtal eller någon övergångsreglering behövs En&lt;br&gt;undersökning av här avsett slag bör väl kunna bygga på uppgifter som infordras från de&lt;br&gt;aktuella instituten sammanställda med en allmän bedömning av konjunkturförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra omständigheter av betydelse. Möjligen bör överläggningar också i lämplig&lt;br&gt;form bör ske med företrädare för marknadsaktörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har antytts kan emellertid tänkas att betalningsförmågan bedöms som osäker&lt;br&gt;för något eller några kreditinstitut vid den tid då en avveckling aktualiseras. Staten bör&lt;br&gt;då redan före det generella åtagandets avveckling se till att stödavtal träffas i dessa fall&lt;br&gt;och att avtalen får sådan konstruktion att de inte utan vidare kan sägas upp av de&lt;br&gt;berörda instituten utan behåller sin giltighet gentemot ett sådant institut till dess att det&lt;br&gt;har uppnått finansiell stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid inte bortse från att komplikationer kan uppkomma, om kreditinsti-&lt;br&gt;tutet skulle avböja att exempelvis ingå eller förlänga stödavtal med staten som förutsätter&lt;br&gt;erläggande av garantiavgift eller andra förpliktelser från institutets sida. Om staten av&lt;br&gt;hänsyn till fordringsägarna anser sig förpliktad att under alla förhållanden åtminstone&lt;br&gt;temporärt vidhålla garantiåtagandet, saknar ju kreditinstitutet incitament för att acceptera&lt;br&gt;de villkor som staten kan vilja uppställa, med följd att förhandlingarna försvåras. Inte&lt;br&gt;minst av konkurrensskäl är det emellertid väsentligt att staten tillförsäkras möilighet att&lt;br&gt;ställa affärsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om statligt stöd har för närvarande den principiella innebörden att berörda kredi-&lt;br&gt;tinstitut kan vara skyldiga att ta emot det statliga stödet, och bestämmelserna i 6 - 26&lt;br&gt;är framför allt avsedda att säkerställa att staten i praktiken får möjlighet att ställa villkor&lt;br&gt;för sitt åtagande. Sådana villkor skall nämligen kunna prövas av en för ändamålet in-&lt;br&gt;rättad prövningsnämnd. och staten har i sista hand under vissa förhållanden rätt att lösa&lt;br&gt;in aktierna i ett kreditinstitut eller ställa det under tvångsförvaltning. Lagen har över&lt;br&gt;huvud taget aldrig tillämpats, men det kan inte uteslutas att redan dess existens har lett&lt;br&gt;till att konfliktsituationer med anknytning till frågor rörande villkor för stödet har kunnat&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 - 26 §§ i den berörda lagen upphör att gälla vid utgången av ar&lt;br&gt;1995 Lämpligen bör giltighetstiden av skäl som nyss har antytts förlängas, sa att man&lt;br&gt;säkerställer att bestämmelserna är i kraft under skedet närmast före en avveckling av det&lt;br&gt;generella garantiåtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om statligt stöd bör emellertid upphöra att gälla när det generella garantiatagandet&lt;br&gt;atertas. Man skulle kunna tänka sig en övergångsbestämmelse av innebörd att lagen även&lt;br&gt;efter ett upphävande skulle tillämpas i sådana eventuella fail då ett statligt stödåtagande&lt;br&gt;skall gälla även fortsättningsvis. Under förutsättning att stödavtal med den utformning&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1995/96:172&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;som nyss förutsatts kommer till stånd mellan staten och sådana institut som till äventyrs&lt;br&gt;inte bedöms som fullt kreditvärdiga är emellertid någon sådan övergångsreglering inte&lt;br&gt;nödvändig, och det är naturligtvis en fördel om den kan avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden,&lt;br&gt;Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,&lt;br&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar propositionen 1995/96:172 Avveckling av bankstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g ota b 49641, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om upphörande av det statliga åtagandet (avsnitt 12)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om upphörande av det statliga åtagandet (avsnitt 12)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet (avsnitt 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet (avsnitt 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den faktiska medelsförbrukningen  på sjunde huvudtitelns reservationsanslag Bankstödsnämnden för budgetåret 1992/93 (avsnitt 14).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den faktiska medelsförbrukningen  på sjunde huvudtitelns reservationsanslag Bankstödsnämnden för budgetåret 1992/93 (avsnitt 14).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:NU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-20 18:58:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03172</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-20 18:58:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:NU25</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01NU25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Avveckling av bankstödet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:172&lt;br/&gt;
Avveckling av bankstödet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:172 Avveckling av bankstödet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:172&lt;br/&gt;
Avveckling av bankstödet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:172 Avveckling av bankstödet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Falkmer  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:172&lt;br/&gt;
Avveckling av bankstödet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:172 Avveckling av bankstödet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Falkmer  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Beijer  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:172&lt;br/&gt;
Avveckling av bankstödet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02N33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:172 Avveckling av bankstödet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Beijer  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>