<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2226761</hangar_id>
 <dok_id>GJ03170</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>170</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:170</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>170</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:06</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Översyn av skattebrottslagen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03170/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03170</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03170</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:170&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Översyn av skattebrottslagen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03170/prop_199596__170-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att regleringen om skattebrott görs mer enhetlig&lt;br&gt;och sammanhållen. Skattebrottslagens tillämpningsområde utvidgas så att&lt;br&gt;lagen kommer att omfatta i stort sett samtliga straffbestämmelser som&lt;br&gt;återfinns på skatteområdet. Skattebrottslagen blir generellt tillämplig på&lt;br&gt;alla skatter. Lagen tillämpas även på vissa avgifter om detta särskilt före-&lt;br&gt;skrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebedrägeribrottet får en ny brottsbeteckning och benämns skatte-&lt;br&gt;brott. Skattebrottet konstrueras som ett farebrott med ett enhetligt subjek-&lt;br&gt;tivt rekvisit. Den kriminalisering som i dag regleras i uppbördslagen, lagen&lt;br&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vissa andra författningar på&lt;br&gt;skatte- och avgiftsområdet förs över till skattebrottslagen under benäm-&lt;br&gt;ningarna skattebetalningsbrott och skatteredovisningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som anger vilka författningar lagen om förmånsberät-&lt;br&gt;tigade skattefordringar m.m. och lagen om betalningssäkring för skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter skall vara tillämpliga på ändras i enlighet med förslaget&lt;br&gt;till ändring i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att indrivning hos en handelsbolagsdel-&lt;br&gt;ägare för ett handelsbolags skuld avseende skatt eller avgift skall få ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för skatten eller avgiften, dvs. som allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 sarnl. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ........................................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1669) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i skattebrottslagen (1971:69)............ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69)................................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1962:700)................................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i uppbördslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1953:272)................................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:200)................................ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjömansskatt............................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arvsskatt och gåvoskatt....................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän försäkring........................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:624)................................ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:343)................................ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-&lt;br&gt;lagen (1979:1152) .......................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialavgifter.............................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter........... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ....... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:327)................................ 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordonsskatt på utländska fordon............... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om&lt;br&gt;ersättning för kostnader i ärenden och mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt, m.m................................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-&lt;br&gt;produktion ................................ 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt på ränta på skogskontomedel m.m........... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta....... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl...................................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsavgift på televisionens område........ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:672) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på&lt;br&gt;bostadshus................................ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmänna egenavgifter..................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän löneavgift........................... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.28 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:1072) om förmåns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berättigade skattefordringar m.m................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter .... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.30 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter .. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess&amp;nbsp;beredning..................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattebrotten................................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt............................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Skattebrottslagen....................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Straffbestämmelser i vissa andra författningar .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter för en reform av bestäm-&lt;br&gt;melserna om skattebrott...................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den lagtekniska utformningen av bestämmelsen&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattebrottslagens tillämpningsområde........... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De centrala skattebrotten ..................... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skatteförseelse............................. 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grovt skattebrott ........................... 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdslös skatteuppgift....................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skatteredovisningsbrott och skattebetalnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott..................................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilt om brott mot uppbördslagstiftningen...... &amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvårande av skattekontroll m.m.............. 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga frågor om&amp;nbsp;straffansvar ................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa sanktioner....................... 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handläggningen av mål om företrädaransvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för juridisk persons obetalda skatter och avgifter .. 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överflyttning av mål om ställföreträdaransvar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän förvaltningsdomstol ................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handläggning av mål om fordran på grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av handelsbolagsdelägares ansvar för handels-&lt;br&gt;bolagets skuld ............................. 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny lagteknisk utformning av de paragrafer&lt;br&gt;som anger tillämpningsområdet för bl.a.&lt;br&gt;lagen om förmånsberättigade skattefordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.......................................... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...................... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar......................... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lagen om ändring i lagen (1995:1669)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring i skattebrottslagen (1971:69)......... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69)................................. 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1962:700)................................ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1953:272)................................ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1994:200)........................... 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjömansskatt............................... 174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arvsskatt och gåvoskatt....................... 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän försäkring........................... 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.10 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:624)................................ 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i bilskrotnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1975:343)........................... 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-&lt;br&gt;lagen (1979:1152) .......................... 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialavgifter.............................. 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.14 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter........... 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ....... 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.16 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:327)................................ 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.17 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:328)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om fordonsskatt på utländska fordon............ 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.18 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om&lt;br&gt;ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m...................................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.19 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid&lt;br&gt;energiproduktion ........................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.20 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster...... &amp;nbsp;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt på ränta på skogskontomedel m.m........... 181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.22 &amp;nbsp;Förslaget till lagom ändring i lagen (1991:586) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta....... &amp;nbsp;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl....................................... 181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.24 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsavgift på televisionens område........ 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:672) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på&lt;br&gt;bostadshus................................ 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.26 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmänna egenavgifter..................... 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.27 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmän löneavgift ........................ 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.28 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:1072) om förmåns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berättigade skattefordringar m.m................. 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.29 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter .... &amp;nbsp;&amp;nbsp;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.30 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter .. &amp;nbsp;&amp;nbsp;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattebrottsutredningens sammanfattning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet översyn av skattebrottslagen ........ 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattebrottsutredningens förslag till lag om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i skattebrottslagen........................... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet Översyn av skattebrottslagen ........ 202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag................... 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande .......................... 252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.................................. 257&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1995:1669) om ändring i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i brottsbalken (1962:700),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1962:3 81) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;ringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska&lt;br&gt;fordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i&lt;br&gt;ärenden och mål om skatt, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av&lt;br&gt;kväveoxider vid energiproduktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa&lt;br&gt;förvärvsinkomster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-&lt;br&gt;tomedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-&lt;br&gt;sionens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter&lt;br&gt;för byggnadsarbete på bostadshus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1995:1670) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-&lt;br&gt;ter, tullar och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1669) om&lt;br&gt;ändring i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) i paragrafens&lt;br&gt;lydelse enligt lagen (1995:1669) om ändring i nämnda lag samt ikraftträ-&lt;br&gt;dandebestämmelsen till lagen (1995:1669) om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;skatt eller avgift enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1908:128) om bevill-&lt;br&gt;ningsavgifter för särskilda förmå-&lt;br&gt;ner och rättigheter, lagen&lt;br&gt;(1927:321) om skatt vid utskiftning&lt;br&gt;av aktiebolags tillgångar, kommu-&lt;br&gt;nalskattelagen (1928:370), lagen&lt;br&gt;(1933:395) om ersättnings-&lt;br&gt;skatt, lagen (1941:416) om arvs-&lt;br&gt;skatt och gåvoskatt, lagen&lt;br&gt;(1946:324) om skogsvårdsavgift,&lt;br&gt;lagen (1947:576) om statlig in-&lt;br&gt;komstskatt, lagen (1947:577) om&lt;br&gt;statlig förmögenhetsskatt, lagen&lt;br&gt;(1958:295) om sjömansskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:219) om tillfällig vinstskatt,&lt;br&gt;lagen (1983:1086) om vinstdel-&lt;br&gt;ning sskatt, lagen (1984:1052) om&lt;br&gt;statlig fastighetsskatt, lagen&lt;br&gt;(1986:1225) om tillfällig förmö-&lt;br&gt;genhetsskatt för livförsäkringsbo-&lt;br&gt;lag, understödsföreningar och pen-&lt;br&gt;sionsstiftelser, lagen (1989:346)&lt;br&gt;om särskild vinstskatt, lagen&lt;br&gt;(1989:471) om investeringsskatt&lt;br&gt;för vissa byggnadsarbeten, lagen&lt;br&gt;(1990:661) om avkastningsskatt på&lt;br&gt;pensionsmedel, lagen (1991:586)&lt;br&gt;om särskild inkomstskatt för utom-&lt;br&gt;lands bosatta, lagen (1991:591)&lt;br&gt;om särskild inkomstskatt för utom-&lt;br&gt;lands bosatta artister m. fl., lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;skatt och, om så särskilt före-&lt;br&gt;skrivs, annan avgift till det&lt;br&gt;allmänna som inte betecknas som&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:687) om särskild löneskatt&lt;br&gt;på pensionskostnader, lagen&lt;br&gt;(1993:1537) om expansionsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1928:376) om skatt på&lt;br&gt;lotterivinster, lagen (1941:251) om&lt;br&gt;särskild varuskatt, lagen&lt;br&gt;(1957:262) om allmän energiskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:372) om bensinskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:394) om tobaksskatt,&lt;br&gt;stämpelskattelagen (1964:308),&lt;br&gt;lagen (1972:266) om skatt pä&lt;br&gt;annonser och reklam, lagen&lt;br&gt;(1972:820) om skatt på spel, lagen&lt;br&gt;(1973:37) om avgift på vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar,&lt;br&gt;vägtrafikskattelagen (1973:601),&lt;br&gt;lagen (1973:1216) om särskild&lt;br&gt;skatt för oljeprodukter och kol,&lt;br&gt;bilskrotningslagen (1975:343),&lt;br&gt;lagen (1976:338) om vägtrafikskatt&lt;br&gt;på vissa fordon, som icke är&lt;br&gt;registre-rade i riket, lagen&lt;br&gt;(1977:306) om dryckesskatt, lagen&lt;br&gt;(1978:69) om försäljningsskatt pä&lt;br&gt;motorfordon, lagen (1978:144) om&lt;br&gt;skatt pä vissa resor, lagen&lt;br&gt;(1982:691) om skatt på vissa&lt;br&gt;kassettband, lagen (1982:1200)&lt;br&gt;om skatt pä videobandspelare,&lt;br&gt;lagen (1982:1201) om skatt på viss&lt;br&gt;elektrisk kraft, lagen (1983:1053)&lt;br&gt;om skatt på omsättning av vissa&lt;br&gt;värdepapper, lagen (1983:1104)&lt;br&gt;om särskild skatt för elektrisk kraft&lt;br&gt;från kärnkraftverk, lagen&lt;br&gt;(1984:351) om totalisatorskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:355) om skatt på vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter, lagen&lt;br&gt;(1984:405) om stämpelskatt på&lt;br&gt;aktier, lagen (1984:409) om skatt&lt;br&gt;pä gödselmedel, lagen (1984:410)&lt;br&gt;om skatt på bekämpningsmedel,&lt;br&gt;lagen (1984:852) om lagerskatt på&lt;br&gt;viss bensin, fordonsskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:327), lagen (1988:328) om&lt;br&gt;fordonsskatt på utländska fordon,&lt;br&gt;lagen (1988:1567) om miljöskatt&lt;br&gt;på inrikes flygtrafik, lagen&lt;br&gt;(1990:582) om koldioxidskatt, la-&lt;br&gt;gen (1990:587) om svavelskatt,&lt;br&gt;lagen (1990:613) om miljöavgift&lt;br&gt;på utsläpp av kväveoxider vid&lt;br&gt;energiproduktion, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:662) om skatt pä vissa&lt;br&gt;premiebetalningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1087) om lagerskatt på&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1990:1427) om särskild&lt;br&gt;premieskatt för grupplivförsäkring,&lt;br&gt;m.m., lagen (1991:1482) om&lt;br&gt;lotteriskatt, lagen (1991:1483) om&lt;br&gt;skatt på vinstsparande m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:1479) om lagerskatt pä viss&lt;br&gt;bensin, lagen (1992:1438) om&lt;br&gt;dieseloljeskatt och användning av&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1992:1439) om lagerskatt på&lt;br&gt;dieselolja, mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200), lagen (1994:1704) om&lt;br&gt;lageravgift på vissa&lt;br&gt;jordbruksprodukter, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1563) om tobaksskatt, lagen&lt;br&gt;(1994:1564) om alkoholskatt,&lt;br&gt;lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi, lagen (1995:1667) om&lt;br&gt;skatt på naturgrus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1981:691) om social-&lt;br&gt;avgifter och lagen (1994:1744) om&lt;br&gt;allmänna egenavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även preliminär&lt;br&gt;skatt, kvarstående skatt och till-&lt;br&gt;kommande skatt som avses i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte om skatten&lt;br&gt;eller avgiften fastställs eller&lt;br&gt;uppbärs i den ordning som gäller&lt;br&gt;för tull och inte heller beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningar som är belagda&lt;br&gt;med straff i lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;dröjsmålsavgift, skattetillägg eller&lt;br&gt;liknande avgift.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dröjsmålsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förseningsavgift eller liknande&lt;br&gt;avgift.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996. Den äldre lydelsen av&lt;br&gt;1 § gäller dock fortfarande i fråga&lt;br&gt;om gärningar som begåtts före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;dels att 9 och 11 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2-8, 10, 12-14, 14 a och 14 c §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myndig-&lt;br&gt;hets beslut i fråga om skatt eller&lt;br&gt;avgift uppsåtligen avger handling&lt;br&gt;med oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;föranleder att skatt eller avgift inte&lt;br&gt;påförs eller påförs med för lågt&lt;br&gt;belopp eller tillgodoräknas med för&lt;br&gt;högt belopp döms för s k a 11 e-&lt;br&gt;bedrägeri till fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på annat sätt än munt-&lt;br&gt;ligen uppsåtligen lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift till myndighet eller under-&lt;br&gt;låter att till myndighet lämna de-&lt;br&gt;klaration, kontrolluppgift eller an-&lt;br&gt;nan föreskriven uppgift och därige-&lt;br&gt;nom ger upphov till fara för att&lt;br&gt;skatt undandras det allmänna eller&lt;br&gt;felaktigt tillgodoräknas eller åter-&lt;br&gt;betalas till honom själv eller an-&lt;br&gt;nan döms lör skattebrott&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som med&lt;br&gt;avsikt att skatt eller avgift inte&lt;br&gt;skall påföras eller skall påföras&lt;br&gt;med för lågt belopp underlåter att&lt;br&gt;avge deklaration eller därmed&lt;br&gt;jämförlig handling och därigenom&lt;br&gt;föranleder att han eller den han&lt;br&gt;företräder inte påförs skatt eller&lt;br&gt;avgift eller påförs skatt eller avgift&lt;br&gt;med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattebedrägeri skall också&lt;br&gt;den dömas som med avsikt att&lt;br&gt;skatt inte skall påföras eller skall&lt;br&gt;påföras med för lågt belopp öve-&lt;br&gt;renskommer med sin arbetsgivare&lt;br&gt;eller annan som är skyldig att utan&lt;br&gt;föreläggande lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;enligt 3 kap. lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrollupp-&lt;br&gt;gifter, att denne skall underlåta att&lt;br&gt;fullgöra sin uppgiftsskyldighet, och&lt;br&gt;som därigenom föranleder att skatt&lt;br&gt;på grundval av förenklad självde-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klaration inte påförs eller påförs&lt;br&gt;honom med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som ringa, dömes för s k a t-&lt;br&gt;teförseelse till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som ringa, döms för s k a t-&lt;br&gt;teförseelse till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, dömes för&lt;br&gt;grovt skattebedräge-&lt;br&gt;r i till fängelse, lägst sex månader&lt;br&gt;och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande huruvida brottet&lt;br&gt;är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;det rört mycket betydande belopp&lt;br&gt;eller eljest varit av synnerligen&lt;br&gt;farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, döms för g r o v t&lt;br&gt;skattebrott till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas om det&lt;br&gt;rört mycket betydande belopp, om&lt;br&gt;gärningsmannen använt falska&lt;br&gt;handlingar eller vilseledande bok-&lt;br&gt;föring eller om förfarandet ingått&lt;br&gt;som ett led i en brottslighet som&lt;br&gt;utövats systematiskt eller i större&lt;br&gt;omfattning eller i annat fall varit&lt;br&gt;av synnerligen farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myndig-&lt;br&gt;hets beslut i fråga om skatt eller&lt;br&gt;avgift av grov oaktsamhet avger&lt;br&gt;handling med oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder fara för att&lt;br&gt;skatt eller avgift påföres med för&lt;br&gt;lågt belopp eller tillgodoräknas&lt;br&gt;med för högt belopp dömes, om&lt;br&gt;gärningen rör betydande belopp,&lt;br&gt;för vårdslös s k a t te-&lt;br&gt;uppgift till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på annat sätt än munt-&lt;br&gt;ligen av grov oaktsamhet lämnar&lt;br&gt;oriktig uppgift tz7/ myndighet och&lt;br&gt;därigenom ger upphov till fara för&lt;br&gt;att skatt undandras det allmänna&lt;br&gt;eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas till honom själv eller&lt;br&gt;annan döms för vårdslös&lt;br&gt;skatteuppgift till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningen med hänsyn till&lt;br&gt;skattebeloppet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter är av mindre allvarlig&lt;br&gt;art, skall inte dömas till ansvar&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till skattebedrägeri Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;och grovt skattebedrägeri dömes grov oaktsamhet underlåter att&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. 1 § fullgöra föreskriven skyldighet att&lt;br&gt;brottsbalken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;innehålla skatt eller inbetala skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehållits för annan, döms&lt;br&gt;för skattebetalning s-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen underlåter&lt;br&gt;att till uppbörds myndighet avge&lt;br&gt;föreskriven handling avseende re-&lt;br&gt;dovisning av skatt eller avgift, som&lt;br&gt;innehållits för annan, eller avger&lt;br&gt;sådan handling med oriktig uppgift&lt;br&gt;och därigenom föranleder fara för&lt;br&gt;att innehållen skatt eller avgift&lt;br&gt;med orätt belopp påföres den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige eller tillgodoräknas&lt;br&gt;annan dömes för o r e d l i g&lt;br&gt;uppbördsredovis-&lt;br&gt;ni n g till fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 2 §, på annat sätt än&lt;br&gt;muntligen uppsåtligen lämnar orik-&lt;br&gt;tig uppgift till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. myndighet, om uppgiften rör&lt;br&gt;förhållande som har betydelse för&lt;br&gt;skyldigheten för honom eller an-&lt;br&gt;nan att betala skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon som är skyldig att för&lt;br&gt;honom innehålla skatt eller lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift eller motsvarande&lt;br&gt;underrättelse, om uppgiften rör&lt;br&gt;förhållande som har betydelse för&lt;br&gt;skyldighetens fullgörande eller för&lt;br&gt;skyldigheten för honom eller an-&lt;br&gt;nan att betala skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms för skatteredovis-&lt;br&gt;ningsbrott till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, i an-&lt;br&gt;nat fall än som avses i 2 §, upp-&lt;br&gt;såtligen underlåter att lämna en&lt;br&gt;föreskriven uppgift angående så-&lt;br&gt;dant förhållande som anges i&lt;br&gt;första stycket 1 eller 2 till någon&lt;br&gt;som avses där. Detta gäller dock&lt;br&gt;endast under förutsättning att upp-&lt;br&gt;giften skall lämnas utan föreläg-&lt;br&gt;gande eller anmaning och inte&lt;br&gt;avser egen självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 7 § är att&lt;br&gt;anse som ringa dömes för bris-&lt;br&gt;tande uppbördsredo-&lt;br&gt;v i s ni n g till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bokfö-&lt;br&gt;ringsskyldighet eller sådan skyl-&lt;br&gt;dighet att föra och bevara&lt;br&gt;räkenskaper, som föreskrivs för&lt;br&gt;vissa uppgiftsskyldiga, och därige-&lt;br&gt;nom allvarligt försvårar myndig-&lt;br&gt;hets kontrollverksamhet vid beräk-&lt;br&gt;ning eller uppbörd av skatt eller&lt;br&gt;avgift döms för försvåran-&lt;br&gt;de av skattekontroll&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år eller, om brottet är grovt, till&lt;br&gt;fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av grov oaktsamhet&lt;br&gt;begär gärning som avses i 7 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller andra stycket&lt;br&gt;döms för vårdslös s k a t-&lt;br&gt;teredovisning till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bokfö-&lt;br&gt;ringsskyldighet eller sådan skyl-&lt;br&gt;dighet att föra och bevara&lt;br&gt;räkenskaper, som föreskrivs för&lt;br&gt;vissa uppgiftsskyldiga och därige-&lt;br&gt;nom ger upphov till fara för att&lt;br&gt;myndighets kontrollverksamhet vid&lt;br&gt;beräkning eller uppbörd av skatt&lt;br&gt;eller avgift allvarligt försvåras,&lt;br&gt;döms för försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;om brottet är grovt, till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt första stycket in-&lt;br&gt;träder ej, om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kan ädömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 2-9 § inträder ej&lt;br&gt;för den som frivilligt vidtager åt-&lt;br&gt;gärd som leder till att skatten eller&lt;br&gt;avgiften kan påföras eller tillgodo-&lt;br&gt;räknas med rätt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som frivilligt vidtar åtgärd&lt;br&gt;som leder till att skatten kan påfö-&lt;br&gt;ras, tillgodoräknas eller återbetalas&lt;br&gt;med rätt belopp, döms inte till an-&lt;br&gt;svar enligt 2-8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 10 § inträder inte&lt;br&gt;för den som frivilligt uppfyller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;skyldighet som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal för brott enligt 3 eller 8 § Åtal för brott enligt 3 § får&lt;br&gt;får väckas endast om det är påkal- väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;lat av särskilda skäl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3, 7, 8 eller 9 § ådömas, om&lt;br&gt;den misstänkte häktats eller erhål-&lt;br&gt;lit del av åtal för brottet inom fem&lt;br&gt;år från brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3 eller 6-8 § ådömas, om&lt;br&gt;den misstänkte häktats eller erhål-&lt;br&gt;lit del av åtal för brottet inom fem&lt;br&gt;år från brottet. Har vid brott som&lt;br&gt;avses i 10 § den misstänkte blivit&lt;br&gt;föremål för skatte- eller taxerings-&lt;br&gt;revision inom fem är från brottet,&lt;br&gt;skall de i 35 kap. 1 § brottsbalken&lt;br&gt;angivna tiderna räknas frän den&lt;br&gt;dag dä revisionen beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den&lt;br&gt;misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i&lt;br&gt;35 kap. 1 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den&lt;br&gt;misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är skä-&lt;br&gt;ligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en förun-&lt;br&gt;dersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för&lt;br&gt;brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter&lt;br&gt;som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på sätt som&lt;br&gt;gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål&lt;br&gt;mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke&lt;br&gt;skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgiv-&lt;br&gt;ning av underrättelsen inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott enligt 2 eller 4 § och&lt;br&gt;för försök till sådant brott får rät-&lt;br&gt;ten på ansökan av åklagaren beslu-&lt;br&gt;ta om förlängning av den tid som&lt;br&gt;anges i 35 kap. 1 § brottsbalken.&lt;br&gt;Beslut om förlängning får medde-&lt;br&gt;las, om stämning eller underrättel-&lt;br&gt;se enligt 14 § andra stycket avse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott enligt 2 eller 4 § får&lt;br&gt;rätten på ansökan av åklagaren&lt;br&gt;besluta om förlängning av den tid&lt;br&gt;som anges i 35 kap. 1 § brottsbal-&lt;br&gt;ken. Beslut om förlängning får&lt;br&gt;meddelas, om stämning eller un-&lt;br&gt;derrättelse enligt 14 § andra styc-&lt;br&gt;ket avseende sådant brott inte har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende sådant brott inte har kunnat kunnat delges den misstänkte på&lt;br&gt;delges den misstänkte på grund av grund av att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han&lt;br&gt;uppehållit sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom riket och det inte&lt;br&gt;har kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han&lt;br&gt;hållit sig undan eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har stadigvarande vistats utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängningstiden skall bestämmas med hänsyn till vad som kan antas&lt;br&gt;behövas för att delgivning skall ske med den misstänkte, dock till minst&lt;br&gt;sex månader. Visar det sig att den bestämda tiden är otillräcklig, far&lt;br&gt;rätten på ansökan av åklagaren medge ytterligare förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängning enligt denna paragraf får inte omfatta längre tid än sam-&lt;br&gt;manlagt fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I hand-&lt;br&gt;läggningen får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel&lt;br&gt;för utredningen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfäl-&lt;br&gt;le att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall får inte överklagas. Be-&lt;br&gt;slut av tingsrätt att medge förläng-&lt;br&gt;ning enligt 14 a § får överklagas&lt;br&gt;genom besvär. Besvärsinlagan&lt;br&gt;skall ha kommit in inom två&lt;br&gt;veckor från den dag då den&lt;br&gt;misstänkte, på sätt som gäller för&lt;br&gt;delgivning av stämning i brottmål,&lt;br&gt;delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall får inte överklagas. Be-&lt;br&gt;slut av tingsrätt att medge förläng-&lt;br&gt;ning enligt 14 a § får överklagas.&lt;br&gt;Överklagandet skall ha kommit in&lt;br&gt;inom två veckor från den dag då&lt;br&gt;den misstänkte, på sätt som gäller&lt;br&gt;för delgivning av stämning i brott-&lt;br&gt;mål, delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande brott-&lt;br&gt;mål gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:504.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:152.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700) Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 kap. 4 § brottsbalken (1962:700) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4§&lt;sup&gt;f&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De i 1 § bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet begicks.&lt;br&gt;Förutsätts för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt,&lt;br&gt;skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brott som avses i 6 kap. 1-4 och 6 §§ eller försök till sådana brott&lt;br&gt;begåtts mot barn under femton år skall de i 1 § bestämda tiderna räknas&lt;br&gt;från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt femton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vid bokföringsbrott, som ej&lt;br&gt;är ringa, den bokföringsskyldige&lt;br&gt;inom fem år från brottet har för-&lt;br&gt;satts i konkurs, fått eller erbjudit&lt;br&gt;ackord eller inställt sina betal-&lt;br&gt;ningar, skall tiden räknas från den&lt;br&gt;dag då detta skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vid bokföringsbrott, som ej&lt;br&gt;är ringa, den bokföringsskyldige&lt;br&gt;inom fem år från brottet har för-&lt;br&gt;satts i konkurs, fått eller erbjudit&lt;br&gt;ackord eller inställt sina betal-&lt;br&gt;ningar, skall tiden räknas från den&lt;br&gt;dag då detta skedde. Om den bok-&lt;br&gt;föringsskyldige inom fem är frän&lt;br&gt;brottet blivit föremäl för skatte-&lt;br&gt;eller taxeringsrevision, skall tiden&lt;br&gt;räknas frän den dag dä revisionen&lt;br&gt;beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1499.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'&lt;br&gt;dels att 79-81 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 79 § skall utgå,&lt;br&gt;dels att 68 § 6 mom., 77 a och 77 b §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 77 c §, av följande ly-&lt;br&gt;delse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 83 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;&amp;quot;Vite&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mom.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna&lt;br&gt;lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;första stycket får där avsedd fordran&lt;br&gt;utmätas. Fordran på överskjutande&lt;br&gt;skatt, som avses i 1 mom. första&lt;br&gt;stycket, och ränta på sådan fordran&lt;br&gt;får dock utmätas först i samband&lt;br&gt;med att kronofogdemyndighet vid&lt;br&gt;den årliga debiteringen av slutlig&lt;br&gt;skatt bereds tillfälle att ta sådana&lt;br&gt;fordringar i anspråk enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter. I&lt;br&gt;enskilt mål far fordringar av sist-&lt;br&gt;nämnda slag inte utmätas efter&lt;br&gt;ansökan som gjorts senare än den&lt;br&gt;30 juni under taxeringsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;första stycket får där avsedd fordran&lt;br&gt;utmätas. Fordran på överskjutande&lt;br&gt;skatt, som avses i 1 mom. första&lt;br&gt;stycket, och ränta på sådan fordran&lt;br&gt;får dock utmätas först i samband&lt;br&gt;med att kronofogdemyndighet vid&lt;br&gt;den årliga debiteringen av slutlig&lt;br&gt;skatt bereds tillfälle att ta sådana&lt;br&gt;fordringar i anspråk enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid&lt;br&gt;utmätning av fordran som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk&lt;br&gt;person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet&lt;br&gt;underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 §&lt;br&gt;sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebe-&lt;br&gt;loppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldighe-&lt;br&gt;ten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket skall&lt;br&gt;föras vid allmän domstol. Talan får&lt;br&gt;inte väckas sedan arbetsgivarens&lt;br&gt;betalningsskyldighet för skattebe-&lt;br&gt;loppet har bortfallit enligt lagen&lt;br&gt;(1982:188) om preskription av skat-&lt;br&gt;tefordringar m.m. Hos den som har&lt;br&gt;blivit ålagd betalningsskyldighet får&lt;br&gt;indrivning ske i samma ordning&lt;br&gt;som gäller för restförd skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket skall&lt;br&gt;föras vid allmän domstol. Talan får&lt;br&gt;inte väckas sedan arbetsgivarens&lt;br&gt;betalningsskyldighet för skattebe-&lt;br&gt;loppet har bortfallit enligt lagen&lt;br&gt;(1982:188) om preskription av skat-&lt;br&gt;tefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller dröjs-&lt;br&gt;målsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren.&lt;br&gt;Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gift skattskyldig icke i före-&lt;br&gt;skriven tid och ordning inbetalat&lt;br&gt;skatt som påförts på grund av sådan&lt;br&gt;inkomst som avses i tredje stycket&lt;br&gt;av anvisningarna till 52 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;br&gt;är maken jämte den skattskyldige&lt;br&gt;betalningsskyldig för skattebelop-&lt;br&gt;pet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77b§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gift skattskyldig icke i före-&lt;br&gt;skriven tid och ordning inbetalat&lt;br&gt;skatt som påförts på grund av sådan&lt;br&gt;inkomst som avses i tredje stycket&lt;br&gt;av anvisningarna till 52 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;br&gt;är maken jämte den skattskyldige&lt;br&gt;betalningsskyldig för skattebelop-&lt;br&gt;pet. Beloppet får uttagas hos maken&lt;br&gt;i den ordning som gäller för indriv-&lt;br&gt;ning av skatt som påförts honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör&lt;br&gt;skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst&lt;br&gt;och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige&lt;br&gt;om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket.&lt;br&gt;Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyl-&lt;br&gt;diges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket.&lt;br&gt;1 fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i&lt;br&gt;29 § första stycket motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena&lt;br&gt;skall fattas av skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77c£&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 77 a&lt;br&gt;eller 77 b § får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt. Detsamma gäller i fall då en&lt;br&gt;bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och&lt;br&gt;enkla bolag skall svara för ett&lt;br&gt;handelsbolags skuld enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1991:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:771&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79 a § 1992:680&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80 § 1992:680.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1671.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)&lt;br&gt;dels att 19 kap. 10 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 19 kap. 10 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7 kap. 2 §, 16 kap. 17 § och 19 kap. 12 § skall ha följande lydel-&lt;br&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 20 kap. 9 § skall lyda ”överklagande av&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstols beslut”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 kap. 18 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omsättning som anges i 3 och 4 §§ beräknas beskattningsunderlaget&lt;br&gt;med utgångspunkt i det i nämnda paragrafer angivna värdet. Beskattnings-&lt;br&gt;underlaget utgörs av detta värde minskat med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.20 procent när skattesatsen enligt 1 § är 25 procent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 10,71 procent när skattesatsen är 12 procent, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 5,67 procent när skattesatsen 3. 5,66 procent när skattesatsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är 6 procent. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är 6 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omsättning som medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket 2-4 utgörs dock beskattningsunderlaget av det i 3 § angivna värdet&lt;br&gt;utan sådan minskning som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 9 a kap. finns särskilda bestämmelser om beräkning av beskattnings-&lt;br&gt;underlaget vid omsättning i vissa fall av begagnade varor, konstverk, sam-&lt;br&gt;larföremål och antikviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 b kap. finns särskilda bestämmelser om beräkning av beskattnings-&lt;br&gt;underlaget vid omsättning i viss resebyråverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i egenskap av företrädare för en skattskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt&lt;br&gt;inom den tid som anges i 1 och 5 §§, är han tillsammans med den skatt-&lt;br&gt;skyldige betalningsskyldig för skatten. Om företrädaren uppsåtligen eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet lämnat uppgifter som föranlett att den skattskyldige&lt;br&gt;tillgodoförts överskjutande ingående skatt enligt 8 § med för stort belopp,&lt;br&gt;är han tillsammans med den skattskyldige skyldig att betala tillbaka belop-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet som följer av första stycket får jämkas eller efter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas se-&lt;br&gt;dan den skattskyldiges betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för skatten har fallit bort&lt;br&gt;enligt lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar m.m.&lt;br&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;göras i samma ordning som gäller&lt;br&gt;för skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan den skattskyldiges&lt;br&gt;betalningsskyldighet för skatten har&lt;br&gt;fallit bort enligt lagen (1982:188)&lt;br&gt;om preskription av skattefordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldigheten för skatten enligt första&lt;br&gt;stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller vid regress-&lt;br&gt;fordran enligt fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 17 § får&lt;br&gt;indrivning ske i samma ordning&lt;br&gt;som gäller för skatt. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fall då en bolagsman enligt&lt;br&gt;2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag skall&lt;br&gt;svara för ett handelsbolags skuld&lt;br&gt;avseende skatt enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i den&lt;br&gt;form som föreskrivs i denna lag för deklaration av ingående skatt i en&lt;br&gt;verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan&lt;br&gt;återbetalning gäller vad som föreskrivs i 12-18 och 20-22 kap. i fråga om&lt;br&gt;den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;gäller i fråga om sådan ingående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt som avses i 10 kap. 9-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1995:1365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:498.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kontrolluppgifter&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 7-10 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 7 § 1992:1310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 8 § 1991:1903&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 9 § 1991:1904.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 27 och 28 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 17 § 1 mom., 26 § och rubriken närmast före 26 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för&lt;br&gt;sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna&lt;br&gt;skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteav-&lt;br&gt;draget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att&lt;br&gt;avdraga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från&lt;br&gt;betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 77 a § upp- Bestämmelserna i 77 a § och 77&lt;br&gt;bördslagen äger motsvarande c § uppbördslagen (1953:272) skall&lt;br&gt;tillämpning i fråga om tillämpas även i fråga om sjömans-&lt;br&gt;sjömansskatt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt&lt;br&gt;16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med&lt;br&gt;lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för&lt;br&gt;skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han&lt;br&gt;till följd av underlåtenheten icke avdragit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff och vite m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redare som i uppgift enligt 16 §&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsam-&lt;br&gt;het lämnar oriktigt meddelande,&lt;br&gt;som kan medföra för låg beskatt-&lt;br&gt;ning av sjöman, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöman som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet till myndighet&lt;br&gt;eller redare lämnar oriktig uppgift&lt;br&gt;om förhållande, som har betydelse&lt;br&gt;för hans skyldighet att erlägga&lt;br&gt;sjömansskatt, eller underlåter att&lt;br&gt;lämna föreskriven uppgift av sådant&lt;br&gt;slag, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall dömes ej till ansvar&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket inträder ej, om gärningen är&lt;br&gt;belagd med straff i skattebrott-&lt;br&gt;slagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1970:933.&lt;br&gt;Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens rubrik 1974:777&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § 1971:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § 1985:108.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1971:814.&lt;br&gt;’Senaste lydelse 1971:78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gåvoskatt'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 66 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 65 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 74 §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att närmast före 67 § skall införas en ny rubrik som skall lyda “Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.”.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;inte av förmånsrätt enligt lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:857&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § 1971:77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som&lt;br&gt;vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §&lt;br&gt;och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller&lt;br&gt;har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §&lt;br&gt;likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut-&lt;br&gt;ländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt&lt;br&gt;barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid&lt;br&gt;tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension&lt;br&gt;barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i&lt;br&gt;Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den&lt;br&gt;tidpunkt då han avled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst och pensionsgrundande inkomst gäller vad som i 22 c § lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iakttagande av förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;skall den som lämnat uppgift om in-&lt;br&gt;nehav av en F-skattesedel i en&lt;br&gt;anbudshandling, en faktura eller&lt;br&gt;någon därmed jämförlig handling,&lt;br&gt;som även innehåller uppgifter om&lt;br&gt;utbetalarens och betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens namn och adress eller andra&lt;br&gt;för identifiering godtagbara upp-&lt;br&gt;gifter samt uppgift om betalnings-&lt;br&gt;mottagarens personnummer eller&lt;br&gt;organisationsnummer anses ha en&lt;br&gt;sådan skattsedel. Uppgiften om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel gäller&lt;br&gt;även som sådant skriftligt åbero-&lt;br&gt;pande av F-skattesedeln som avses i&lt;br&gt;3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som&lt;br&gt;nu sagts gäller dock inte om den&lt;br&gt;som betalar ut ersättningen känner&lt;br&gt;till att uppgiften om innehav av en&lt;br&gt;F-skattesedel är oriktig.&lt;br&gt;Bestämmelser om påföljd för den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;skall den som lämnat uppgift om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel i en&lt;br&gt;anbudshandling, en faktura eller&lt;br&gt;någon därmed jämförlig handling,&lt;br&gt;som även innehåller uppgifter om&lt;br&gt;utbetalarens och betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens namn och adress eller andra&lt;br&gt;för identifiering godtagbara uppgif-&lt;br&gt;ter samt uppgift om betalnings-&lt;br&gt;mottagarens personnummer eller&lt;br&gt;organisationsnummer anses ha en&lt;br&gt;sådan skattsedel. Uppgiften om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel gäller&lt;br&gt;även som sådant skriftligt åbero-&lt;br&gt;pande av F-skattesedeln som avses i&lt;br&gt;3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som&lt;br&gt;nu sagts gäller dock inte om den&lt;br&gt;som betalar ut ersättningen känner&lt;br&gt;till att uppgiften om innehav av en&lt;br&gt;F-skattesedel är oriktig.&lt;br&gt;Bestämmelser om påföljd för den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som lämnar oriktig uppgift om som lämnar oriktig uppgift finns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehav av F-skattesedel finns i 79 skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a § uppbördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen&lt;br&gt;(1970:624)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)'&lt;br&gt;dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 31 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 25 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift som enligt 7 § andra&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepapperscentralen skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) likställas med uppgift&lt;br&gt;som skall lämnas till myndighet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § 1985:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § 1971:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1975:343)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i bilskrotningslagen (1975:343) skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 12 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;(1979:1152)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)'&lt;br&gt;dels att 18 kap. 41 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 23 § och 26 kap. 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsdeklaration eller annan uppgift skall efter föreläggande&lt;br&gt;lämnas till den som utfärdat föreläggandet, inom viss efter omständig-&lt;br&gt;heterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Föreläggandet skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift som lämnas till&lt;br&gt;konsulent som biträder skat-&lt;br&gt;temyndigheten vid fastighet-&lt;br&gt;staxeringen anses vid tillämpningen&lt;br&gt;av skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;lämnad till myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,&lt;br&gt;12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;br&gt;3§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första och andra styckena skall, om&lt;br&gt;inte annat är föreskrivet i detta&lt;br&gt;kapitel, gälla vid särskild fastighet-&lt;br&gt;staxering. I föreläggande att lämna&lt;br&gt;fastighetsdeklaration skall vidare&lt;br&gt;lämnas uppgift om den grund på&lt;br&gt;vilken föreläggandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,&lt;br&gt;12-14, 16 och 22-40 §§ skall, om&lt;br&gt;inte annat är föreskrivet i detta&lt;br&gt;kapitel, gälla vid särskild fastig-&lt;br&gt;hetstaxering. I föreläggande att&lt;br&gt;lämna fastighetsdeklaration skall&lt;br&gt;vidare lämnas uppgift om den&lt;br&gt;grund på vilken föreläggandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande får inte förenas med vite i fall som sägs i 2 §. Förnyat&lt;br&gt;föreläggande att lämna särskild fastighetsdeklaration får däremot förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av 18 kap. 41 § 1993:1193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’Senaste lydelse 1993:1193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;socialavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1981:691) om socialavgifter skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 5 kap. 5 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 17 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 17 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i&lt;br&gt;den tid och ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§, är&lt;br&gt;han tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig för skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldigheten får jämkas&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket skall&lt;br&gt;föras vid allmän domstol. Talan får&lt;br&gt;inte väckas sedan den&lt;br&gt;skattskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för skattebeloppet har bortfallit&lt;br&gt;enligt lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar m.m.&lt;br&gt;Hos den som har blivit ålagd betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller efterges om det föreligger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket skall&lt;br&gt;föras vid allmän domstol. Talan får&lt;br&gt;inte väckas sedan den&lt;br&gt;skattskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för skattebeloppet har bortfallit&lt;br&gt;enligt lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första&lt;br&gt;stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 17 § får&lt;br&gt;indrivning göras i samma ordning&lt;br&gt;som gäller för skatt. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fall då en bolagsman enligt&lt;br&gt;2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag skall&lt;br&gt;svara för ett handelsbolags skuld&lt;br&gt;avseende skatt enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:1320.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av so-&lt;br&gt;cialavgifter från arbetsgivare'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 15 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall foras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är&lt;br&gt;tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den&lt;br&gt;ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får&lt;br&gt;jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall foras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som enligt 28 a §&lt;br&gt;gäller för indrivning av arbets-&lt;br&gt;givaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får&lt;br&gt;söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 §&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 15 § får&lt;br&gt;indrivning ske i den ordning som&lt;br&gt;enligt 28 a § gäller för indrivning&lt;br&gt;av arbetsgivaravgifter. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fall då en bolagsman enligt&lt;br&gt;2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag skall&lt;br&gt;svara för ett handelsbolags skuld&lt;br&gt;avseende arbetsgivaravgifter samt&lt;br&gt;den ränta och dröjsmålsavgift som&lt;br&gt;belöper på dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:908.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1988:327)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 83 § och rubriken närmast före 83 §&lt;br&gt;fordonsskattelagen (1988:327)' skall upphöra att gälla vid utgången av juni&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1992:1440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83 § 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;fordonsskatt på utländska fordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1988:328) om fordonsskatt på&lt;br&gt;utländska fordon&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som avses&lt;br&gt;i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas till&lt;br&gt;penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet till tullmyndighet&lt;br&gt;lämnar en felaktig uppgift om&lt;br&gt;förhållande som är av betydelse för&lt;br&gt;fastställande av skatt enligt denna&lt;br&gt;lag, skall dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med straff&lt;br&gt;i skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1442.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1442.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:479) om ersättning för&lt;br&gt;kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs&lt;br&gt;kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Lagen tillämpas även&lt;br&gt;i mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och&lt;br&gt;avgifter. Den tillämpas dock inte i ärenden om förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skatter, tullar och avgifter&lt;br&gt;avses i denna lag detsamma som i&lt;br&gt;2 § första stycket 1-4 lagen om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter. Med skattskyldig&lt;br&gt;avses den vars skyldighet att betala&lt;br&gt;skatt, tull eller avgift har varit&lt;br&gt;föremål för prövning, liksom den&lt;br&gt;som är ägare till fastighet eller som&lt;br&gt;enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringslagen (1979:1152) skall anses&lt;br&gt;som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avgifter avses i denna lag&lt;br&gt;sådana avgifter som omfattas av&lt;br&gt;lagen om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter. Med&lt;br&gt;skattskyldig avses den vars skyl-&lt;br&gt;dighet att betala skatt, tull eller&lt;br&gt;avgift har varit föremål för pröv-&lt;br&gt;ning, liksom den som är ägare till&lt;br&gt;fastighet eller som enligt 1 kap. 5 §&lt;br&gt;fastighetstaxerings lagen&lt;br&gt;(1979:1152) skall anses som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:613) om miljöavgift på&lt;br&gt;utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall införas en ny paragraf,&lt;br&gt;10 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;io§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på&lt;br&gt;vissa förvärvsinkomster&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar&lt;br&gt;är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1971:1072) om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1979:611) om upphovs- 3. lagen (1979:611) om upphovs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mannakonto. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mannakonto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1924.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;på ränta på skogskontomedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m. skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;inte av förmånsrätt enligt lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m. Skatten&lt;br&gt;kan inte heller bli föremål för&lt;br&gt;betalningssäkring enligt lagen&lt;br&gt;(1978:880) om betalningssäkring&lt;br&gt;för skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av beslutsbe-&lt;br&gt;hörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts en avliden eller&lt;br&gt;ett dödsbo i 61 §, om central tillsyn&lt;br&gt;m.m. i 72 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a och 78 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§§, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffbestämmelser m.m. i 79-81&lt;br&gt;och 83 ff, om omprövning m.m. i&lt;br&gt;84-94 §§, om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 96-103 §§&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Beslut&lt;br&gt;om anstånd som avses i 49 § den&lt;br&gt;lagen meddelas av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten enligt denna lag.&lt;br&gt;Beslut om anstånd skall skyndsamt&lt;br&gt;meddelas den skattskyldige utan&lt;br&gt;kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av beslutsbe-&lt;br&gt;hörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts en avliden eller&lt;br&gt;ett dödsbo i 61 §, om central tillsyn&lt;br&gt;m.m. i 72 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a, 77 c och 78 §§, om vite i 83 £&lt;br&gt;om omprövning m.m. i 84-94 §§,&lt;br&gt;om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 96-103 §§&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Beslut&lt;br&gt;om anstånd som avses i 49 § den&lt;br&gt;lagen meddelas av&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten enligt&lt;br&gt;denna lag. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den skattskyl-&lt;br&gt;dige utan kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1993:917.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning av&lt;br&gt;skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i&lt;br&gt;52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts avliden eller&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om rätt att taga del&lt;br&gt;av preliminär självdeklaration m.&lt;br&gt;m. i 73 §, om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt,&lt;br&gt;m.m. i 77, 77 a och 78 §§, om&lt;br&gt;straffbestämmelser m.m. i 79, 80,&lt;br&gt;81 och 83 om omprövning m.&lt;br&gt;m. i 84-94 §§, om beslut om&lt;br&gt;särskilda debiteringsåtgärder i 95 §&lt;br&gt;samt om överklagande m. m. i 97,&lt;br&gt;99 och 103 §§ uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272). Vad som där sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare skall då gälla den som&lt;br&gt;är redovisningsskyldig enligt 14 §&lt;br&gt;denna lag och vad som där sägs om&lt;br&gt;skattemyndighet skall gälla&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län. Med uppbördsdeklaration avses&lt;br&gt;enligt denna lag redovisning enligt&lt;br&gt;14 §. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den&lt;br&gt;skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning av&lt;br&gt;skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i&lt;br&gt;52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts avliden eller&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om rätt att taga del&lt;br&gt;av preliminär självdeklaration m.&lt;br&gt;m. i 73 §, om arbetsgivares ansva-&lt;br&gt;righet för arbetstagares skatt, m.m. i&lt;br&gt;77, TI a, 77 c och 78 §§, om vite i&lt;br&gt;83 £, om omprövning m. m. i 84-94&lt;br&gt;§§, om beslut om särskilda debi-&lt;br&gt;teringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m. m. i 97, 99, 101&lt;br&gt;och 103 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§§ uppbördslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1953:272). Vad som där sägs om&lt;br&gt;arbetsgivare skall då gälla den som&lt;br&gt;är redovisningsskyldig enligt 14 §&lt;br&gt;denna lag och vad som där sägs om&lt;br&gt;skattemyndighet skall gälla&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län. Med uppbördsdeklaration avses&lt;br&gt;enligt denna lag redovisning enligt&lt;br&gt;14 §. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den&lt;br&gt;skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning&lt;br&gt;av pensionsgrundande inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1994:1883.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;av lagen (1971:1072) om förmåns-&lt;br&gt;berättigade skattefordringar m.m.&lt;br&gt;och lagen (1978:880) om betaln-&lt;br&gt;ingssäkring för skatter, tullar och&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:672) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på&lt;br&gt;bostadshus&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:672) om skattereduktion&lt;br&gt;för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda “Omprövning och&lt;br&gt;överklagande”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;allmänna egenavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1744) om allmänna&lt;br&gt;egenavgifter skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;allmän löneavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1920) om allmän&lt;br&gt;löneavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar&lt;br&gt;är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1971:1072) om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1979:611) om upphovs- 3. lagen (1979:611) om upphovs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mannakonto. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mannakonto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäller&lt;br&gt;även i fråga om avgift som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skatteford-&lt;br&gt;ringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1920.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1670) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till lagen&lt;br&gt;(1995:1670) om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt 11 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979) följer med&lt;br&gt;fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skatt och avgift, som anges i&lt;br&gt;1 § första stycket uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272), samt skatt enligt lagen&lt;br&gt;(1908:128) om bevillningsavgifter&lt;br&gt;för särskilda förmåner och rättig-&lt;br&gt;heter, lagen (1958:295) om sjö-&lt;br&gt;mansskatt, kupongskattelagen&lt;br&gt;(1970:624), lagen (1986:219) om&lt;br&gt;tillfällig vinstskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:1225) om tillfällig förmögen-&lt;br&gt;hetsskatt för livförsäkringsbolag,&lt;br&gt;understödsföreningar och pensions-&lt;br&gt;stiftelser, lagen (1990:661) om&lt;br&gt;avkastningsskatt på pensionsmedel,&lt;br&gt;lagen (1991:586) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;och lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatt enligt mervärdesskat-&lt;br&gt;telagen (1994:200),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skatt eller avgift enligt lagen&lt;br&gt;(1928:376) om skatt på lotterivin-&lt;br&gt;ster, lagen (1941:251) om särskild&lt;br&gt;varuskatt, lagen (1957:262) om&lt;br&gt;allmän energiskatt, lagen&lt;br&gt;(1961:372) om bensinskatt, lagen&lt;br&gt;(1961:394) om tobaksskatt, stäm-&lt;br&gt;pelskattelagen (1964:308), lagen&lt;br&gt;(1972:266) om skatt på annonser&lt;br&gt;och reklam, lagen (1972:820) om&lt;br&gt;skatt på spel, lagen (1973:37) om&lt;br&gt;avgift på vissa dryckesförpackning-&lt;br&gt;ar, lagen (1973:1216) om särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt 11 § formåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979) följer med&lt;br&gt;fordran på skatt och tull samt, om&lt;br&gt;så särskilt föreskrivs, annan avgift&lt;br&gt;till det allmänna som inte betecknas&lt;br&gt;som skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt för oljeprodukter och kol,&lt;br&gt;bilskrotningslagen (1975:343),&lt;br&gt;lagen (1977:306) om dryckesskatt,&lt;br&gt;lagen (1978:69) om försälj-&lt;br&gt;ningsskatt på motorfordon, lagen&lt;br&gt;(1978:144) om skatt på vissa resor,&lt;br&gt;lagen (1982:691) om skatt på vissa&lt;br&gt;kassettband, lagen (1982:1200) om&lt;br&gt;skatt på videobandspelare, lagen&lt;br&gt;(1982:1201) om skatt på viss elekt-&lt;br&gt;risk kraft, lagen (1983:1053) om&lt;br&gt;skatt på omsättning av vissa värde-&lt;br&gt;papper, lagen (1983:1104) om&lt;br&gt;särskild skatt för elektrisk kraft från&lt;br&gt;kärnkraftverk, lagen (1984:351) om&lt;br&gt;totalisatorskatt, lagen (1984:355)&lt;br&gt;om skatt på vissa dryckesför-&lt;br&gt;packningar, lagen (1984:404) om&lt;br&gt;stämpelskatt vid inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheter, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1984:405) om stämpelskatt på&lt;br&gt;aktier, lagen (1984:409) om skatt&lt;br&gt;på gödselmedel, lagen (1984:410)&lt;br&gt;om skatt på bekämpningsmedel,&lt;br&gt;lagen (1984:852) om lagerskatt på&lt;br&gt;viss bensin, lagen (1988:1567) om&lt;br&gt;miljöskatt på inrikes flygtrafik,&lt;br&gt;lagen (1990:582) om koldioxid-&lt;br&gt;skatt, lagen (1990:587) om svavel-&lt;br&gt;skatt, lagen (1990:613) om mil-&lt;br&gt;jöavgift på utsläpp av kväveoxider&lt;br&gt;vid energiproduktion, lagen&lt;br&gt;(1990:662) om skatt på vissa pre-&lt;br&gt;miebetalningar, lagen (1990:1087)&lt;br&gt;om lagerskatt på vissa oljeproduk-&lt;br&gt;ter, lagen (1990:1427) om särskild&lt;br&gt;premieskatt för grupplivförsäkring,&lt;br&gt;m.m., lagen (1991:1482) om lotte-&lt;br&gt;riskatt, lagen (1991:1483) om skatt&lt;br&gt;på vinstsparande m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:1479) om lagerskatt på vissa&lt;br&gt;bensin, lagen (1992:1438) om die-&lt;br&gt;seloljeskatt och användning av&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1992:1439) om lagerskatt på&lt;br&gt;dieselolja, lagen (1994:1563) om&lt;br&gt;tobaksskatt, lagen (1994:1564) om&lt;br&gt;alkoholskatt, lagen (1994:1776) om&lt;br&gt;skatt på energi, lagen (1995:1667)&lt;br&gt;om skatt på naturgrus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skatt enligt vägtrafikskattela-&lt;br&gt;gen (1973:601), lagen (1976:339)&lt;br&gt;om saluvagnsskatt, fordonsskattela-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen (1988:327), lagen (1988:328)&lt;br&gt;om fordonsskatt på utländska for-&lt;br&gt;don,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tull, särskild avgift enligt 39 §&lt;br&gt;tullagen (1973:670) och avgift&lt;br&gt;enligt lagen (1968:361) om avgift&lt;br&gt;vid införsel av vissa bakverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. avgift enligt lagen (1967:340)&lt;br&gt;om prisreglering på jordbrukets&lt;br&gt;område, lagen (1974:226) om&lt;br&gt;prisreglering på fiskets område,&lt;br&gt;lagen (1990:615) om avgifter på&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter m.m.,&lt;br&gt;lagen (1990:616) om införande av&lt;br&gt;lagen (1990:615) om avgifter på&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter m.m. och&lt;br&gt;lagen (1994:1704) om lageravgift&lt;br&gt;på vissa jordbruksprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;avgift som uppbärs med&lt;br&gt;tillämpning av lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från&lt;br&gt;arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. avgift enligt lagen (1992:72)&lt;br&gt;om koncessionsavgift på televisio-&lt;br&gt;nens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten omfattar ej dröjs-&lt;br&gt;målsavgift och liknande avgift som&lt;br&gt;utgår vid försummelse att redovisa&lt;br&gt;eller betala fordringar och ej heller&lt;br&gt;skatte- eller avgiftstillägg och&lt;br&gt;förseningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte om det&lt;br&gt;följer av särskild föreskrift eller i&lt;br&gt;fråga om skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgift, försenings-&lt;br&gt;avgift eller liknande avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996. I fråga om avgift som&lt;br&gt;belöper på tid före ikraftträdandet&lt;br&gt;gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas i&lt;br&gt;fråga om fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;skatt, tull eller avgift som&lt;br&gt;avses i 1 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatt enligt lagen (1941:416)&lt;br&gt;om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;skatte- eller avgiftstillägg&lt;br&gt;eller förseningsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ränta eller avgift som utgår i&lt;br&gt;samband med uppbörd eller in-&lt;br&gt;drivning av fordran enligt 1, 2 eller&lt;br&gt;3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;skatte- eller avgiftsbelopp&lt;br&gt;Jämte dröjsmålsavgift eller ränta&lt;br&gt;som företrädare för juridisk person&lt;br&gt;är skyldig att betala enligt 77 a §&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), 17 § 1&lt;br&gt;mom. lagen (1958:295) om sjö-&lt;br&gt;mansskatt, 5 kap. 17 § lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter, 15 § lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;eller 16 kap. 17 § mervärdes-&lt;br&gt;skattelagen (1994:200).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas&lt;br&gt;också i fråga om sådan fordran på&lt;br&gt;utländsk skatt, tull eller avgift, för&lt;br&gt;vilken säkerställande av betalning&lt;br&gt;får ske här i riket enligt överens-&lt;br&gt;kommelse mellan Sverige och&lt;br&gt;främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas i&lt;br&gt;fråga om fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skatt och tull samt, om så&lt;br&gt;särskilt föreskrivs, annan avgift till&lt;br&gt;det allmänna som inte betecknas&lt;br&gt;som skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgift, försenings-&lt;br&gt;avgift eller liknande avgift, om den&lt;br&gt;fordran som tillägget, räntan eller&lt;br&gt;avgiften avser får betalningssäkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas&lt;br&gt;också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om annan än den skatt- eller&lt;br&gt;avgiftsskyldige är betalningsskyldig&lt;br&gt;för belopp som avses i första styck-&lt;br&gt;et,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för sådan fordran på utländsk&lt;br&gt;skatt, tull eller avgift, för vilken&lt;br&gt;säkerställande av betalning får ske&lt;br&gt;här i landet enligt överenskom-&lt;br&gt;melse mellan Sverige och främ-&lt;br&gt;mande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgift som belöper på tid fore ikraftträdandet gäller äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller&lt;br&gt;annars utbetalas på grund av bestämmelse i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mervärdesskattelagen 3. lagen (1984:151) om punkt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:200) med undantag av 10&lt;br&gt;kap. 6 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tullagen (1973:670), tullför-&lt;br&gt;ordningen (1973:979), lagen&lt;br&gt;(1973:981) om frihet från införsel-&lt;br&gt;avgift, tullagen (1987:1065), lagen&lt;br&gt;(1987:1069) om tullfrihet m.m. eller&lt;br&gt;lagen (1987:1066) om frihet från&lt;br&gt;skatt eller avgift vid införsel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1982:1006) om av-&lt;br&gt;drags- och uppgiftsskyldighet be-&lt;br&gt;träffande vissa uppdragsersättning-&lt;br&gt;ar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1959:552) om uppbörd&lt;br&gt;av vissa avgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter eller&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1984:151) om punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samma lag, i de&lt;br&gt;fall då utbetalningen ankommer på&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1974:992) om nedsätt-&lt;br&gt;ning av allmän energiskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samma lag, i de&lt;br&gt;fall då utbetalningen ankommer på&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:668) om uppbörd&lt;br&gt;av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200) med undantag av 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i första stycket 7&lt;br&gt;gäller inte utbetalning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi och 13 § lagen (1978:69) om&lt;br&gt;försäljningsskatt på motorfordon.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut&lt;br&gt;som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 §&lt;br&gt;första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. tullagen (1994:1550) och&lt;br&gt;lagen (1994:1551) om tullfrihet&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i första stycket 3&lt;br&gt;gäller inte utbetalning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi och 13 § lagen (1978:69) om&lt;br&gt;försäljningsskatt på motorfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;förfarande i fråga om avräkning vid återbetalning eller annan utbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tullagen (1973:670),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tullförordningen (1973:979),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1973:981), om tullfrihet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och&lt;br&gt;koldioxidskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande&lt;br&gt;vissa uppdragsersättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. tullagen (1987:1065),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1780.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande regering-&lt;br&gt;en det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter att&lt;br&gt;tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av skatte-&lt;br&gt;brottslagen m.m. Som särskild utredare förordnades justitierådet Johan&lt;br&gt;Munck. Utredningen antog namnet 1993 års skattebrottsutredning och&lt;br&gt;avlämnade i mars 1995 delbetänkandet Översyn av skattebrottslagen (SOU&lt;br&gt;1995:10). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.&lt;br&gt;Utredningens förslag till ändring i skattebrottslagen finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig finns i bilaga 3. En remissammanställning över remissyt-&lt;br&gt;trandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr&lt;br&gt;Fi95/1664). Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen lagt fram i&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tar i detta ärende också upp de förslag som redovisats i en inom&lt;br&gt;Finansdepartementet upprättad promemoria Ny lagteknisk utformning av&lt;br&gt;de paragrafer som anger tillämpningsområdet för lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m., lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter (dnr Fi95/2388). Pro-&lt;br&gt;memorian har remissbehandlats. Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Sveri-&lt;br&gt;ges Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund har yttrat sig. En re-&lt;br&gt;missammanställning finns i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar slutligen upp en hemställan från Riksskatteverket om&lt;br&gt;ändring i utsökningsbalken (dnr Fi95/7094). Hemställan har remissbehand-&lt;br&gt;lats. Svea Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Uppsala tingsrätt, Länsrät-&lt;br&gt;ten i Göteborgs och Bohus län, Kronofogdemyndigheten i Södermanlands&lt;br&gt;län, Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Industriförbund har yttrat&lt;br&gt;sig. En remissammanställning finns i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 8 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentarerna&lt;br&gt;till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på. I förhållande till Lag-&lt;br&gt;rådsremissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har förordat att straffbestämmelsen i 6 § lagen (1994:40) om&lt;br&gt;tillfällig kompensation för viss energiskatt skall behållas eftersom det är&lt;br&gt;tveksamt om skattebrottslagen kommer att täcka den aktuella kompensa-&lt;br&gt;tionen. Regeringen menar att visserligen kan den aktuella straffbestämmel-&lt;br&gt;sen kvarstå eftersom lagen, som Lagrådet påpekat, numera har begränsat&lt;br&gt;intresse. Ansökan om kompensation enligt lagen skulle nämligen göras&lt;br&gt;före utgången av september 1995. Lagändringarna i förevarande proposi-&lt;br&gt;tion föreslås träda i kraft först den 1 juli 1996 och äldre bestämmelser skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla för tid före ikraftträdandet. Enligt regeringens uppfattning omfattas Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;dock kompensation för skatt av skattebrottslagen. Vi återkommer till den-&lt;br&gt;na fråga i författningskommentaren till 2 § skattebrottslagen (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande från Lagrådet har inte inhämtats beträffande förslagen till&lt;br&gt;ändringar i 68 § 6 mom. uppbördslagen (1953:272) och 7 kap. 2 § mer-&lt;br&gt;värdesskattelagen (1994:200). Ändringarna är av sådan beskaffenhet att&lt;br&gt;Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Skattebrotten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Historik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattestrafflagutredningen lade år 1969 i sitt betänkande Skattebrotten&lt;br&gt;(SOU 1969:42) fram förslag till en ny skattebrottslag som skulle ersätta&lt;br&gt;skattestrafflagen (1943:313) och förslag till ett helt nytt administrativt&lt;br&gt;sanktionssystem. Förslagen kom i propositionen 1971:10 att ligga till&lt;br&gt;grund för lagstiftning om administrativa sanktioner i form av skatte- och&lt;br&gt;avgiftstillägg och en ny skattebrottslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ännu gällande skattebrottslagen trädde i kraft den 1 januari 1972.&lt;br&gt;I lagen har inte företagits några ändringar av mera avgörande betydelse&lt;br&gt;sedan lagen infördes. Visserligen har lagen ändrats i stort sett varje år&lt;br&gt;men detta beror på den konstruktion som valts för att reglera dess till-&lt;br&gt;lämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de ändringar som varit en följd av att nya skattelagar tillkom-&lt;br&gt;mit och andra upphört, har reglerna om handläggning av skattebrottmål&lt;br&gt;och om preskription av sådana mål varit föremål för lagstiftningsåtgär-&lt;br&gt;der (prop. 1982/83:134 och 1984/85:47). Vidare har en särskild straff-&lt;br&gt;skala för grova fall av försvårande av skattekontroll införts år 1982 i&lt;br&gt;samband med att reglerna om bokföringsbrott ändrades (prop.&lt;br&gt;1981/82:85). Slutligen har ändringar i skattebrottslagen företagits i sam-&lt;br&gt;band med att systemet med förenklad självdeklaration infördes vid 1987&lt;br&gt;års taxering. Samtidigt ändrades 120 § taxeringslagen (1956:623) så att&lt;br&gt;fängelse högst sex månader infördes i straffskalan (prop. 1984/85:180).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebedrägeri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebedrägeribrottet förekommer i tre olika varianter; aktivt brott,&lt;br&gt;passivt brott och skattebedrägeri vid förenklad självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För s.k. aktivt skattebedrägeri döms enligt 2 § första stycket skatte-&lt;br&gt;brottslagen den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt&lt;br&gt;eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därige-&lt;br&gt;nom föranleder att skatt eller avgift inte påförs eller påförs med för lågt&lt;br&gt;belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp. Straffet är fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte någon förutsättning för ansvar att den oriktiga uppgiften&lt;br&gt;avser egen skatt eller avges av den skattskyldige själv. Också den som&lt;br&gt;lämnar en oriktig uppgift till ledning för fastställande av annans skatt&lt;br&gt;kan dömas för skattebedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något krav på att den avgivna handlingen skall ha viss form eller att&lt;br&gt;den är undertecknad uppställs inte. En förutsättning är dock att handling-&lt;br&gt;en i något avseende har betydelse för myndighetens beslut i fråga om&lt;br&gt;skatt eller avgift. Själva beslutet skall avse att bestämma underlaget för&lt;br&gt;skatte- eller avgiftsuttaget, eller att fastställa om en skatt eller avgift&lt;br&gt;över huvud taget skall betalas och i så fall med vilket belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbuden i skattebrottslagen är s.k. blankettstraffbud. Vad som skall Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;forstås med en &amp;quot;oriktig uppgift&amp;quot; kan inte utläsas direkt i lagen utan mås-&lt;br&gt;te bedömas utifrån de materiella bestämmelserna i skatte- och avgiftsför-&lt;br&gt;fattningama. Ett förtigande av en omständighet kan i vissa fall vara att&lt;br&gt;jämställa med ett oriktigt uppgiftslämnande. Däremot behöver ett i och&lt;br&gt;för sig ohållbart yrkande inte vara att bedöma som en oriktig uppgift om&lt;br&gt;grunderna redovisas öppet. Inte heller felsummeringar och felöverföring-&lt;br&gt;ar i deklarationsblanketter är alltid att bedöma som oriktiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebedrägeribrottet är konstruerat som ett effektbrott och det aktiva&lt;br&gt;brottet fullbordas i och med att skattemyndigheten fattat ett felaktigt&lt;br&gt;beslut till nackdel för det allmänna. Med beslut skall därvid enligt&lt;br&gt;lagmotiven förstås själva debiterings- eller krediteringsbeslutet och alltså&lt;br&gt;inte det materiella avgörandet av skattefrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar skall kunna inträda vid lämnande av oriktig uppgift&lt;br&gt;krävs att uppgiftslämnaren haft till uppsåt att skatt skall undandras. S.k.&lt;br&gt;eventuellt uppsåt är tillräckligt för ansvar. Detta innebär att det t. ex. inte&lt;br&gt;är nödvändigt att uppgiftslämnaren med säkerhet vet att uppgiften är&lt;br&gt;oriktig. Det räcker att han inser att detta är möjligt och att full visshet&lt;br&gt;om uppgiftens oriktighet inte skulle ha avhållit honom från att lämna&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra formen av skattebedrägeri, s.k. passivt skattebedrägeri,&lt;br&gt;regleras i 2 § andra stycket. För skattebedrägeri döms således även den&lt;br&gt;som med avsikt att skatt eller avgift inte skall påföras eller skall påföras&lt;br&gt;med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jäm-&lt;br&gt;förlig handling och därigenom föranleder att han eller den han företräder&lt;br&gt;inte påförs skatt eller avgift eller påförs skatt eller avgift med för lågt&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan det aktiva och passiva brottet är inte helt&lt;br&gt;skarp. Även om en deklaration är så bristfällig att skattemyndigheten får&lt;br&gt;tillgripa skönstaxering är ansvar för aktivt skattebedrägeri inte uteslutet.&lt;br&gt;Om däremot en deklaration genomgående innehåller orimliga uppgifter&lt;br&gt;eller helt saknar uppgifter om inkomster och avdrag kan det förmodligen&lt;br&gt;inte komma i fråga att anse handlingen relevant; ansvar för passivt skat-&lt;br&gt;tebedrägeri ligger närmare till hands i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller det aktiva brottet skall underlåtenheten&lt;br&gt;vid passivt skattebedrägeri vara avsedd att ha direkt betydelse för beräk-&lt;br&gt;ning av skatt eller avgift. Utanför det straffbara faller därför bl.a. under-&lt;br&gt;låtenhet att registrera sig som skattskyldig till t.ex. mervärdesskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från det aktiva skattebedrägeriet fordras för ansvar för&lt;br&gt;passivt skattebedrägeri att den skattskyldige underlåtit att deklarera med&lt;br&gt;avsikt att undandra skatt, s.k. direkt uppsåt. Den som av tidsbrist, oföre-&lt;br&gt;tagsamhet e.d. försummat att deklarera kan således inte göra sig skyldig&lt;br&gt;till skattebedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det passiva skattebedrägeriet är fullbordat när underlåtenheten föran-&lt;br&gt;lett beskattningsmyndigheten att fatta ett felaktigt skattebeslut till nack-&lt;br&gt;del för det allmänna. Om den skattskyldige genom skönstaxering eller&lt;br&gt;skönsbeskattning påförs rätt skatt eller för hög skatt föreligger således&lt;br&gt;inte något skattebedrägeri. Om något skattebeslut inte fattas till följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den skattskyldige är ett okänt skattesubjekt för myndigheten anses Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;brottet fullbordat vid den tidpunkt beskattningsmyndigheten skulle ha&lt;br&gt;fattat ett beslut om deklarationsskyldigheten hade fullgjorts i behörig&lt;br&gt;ordning. När detta skulle ha skett är naturligtvis svårt att avgöra då det&lt;br&gt;gäller slutlig inkomst- och förmögenhetsskatt eftersom beslut i dessa fall&lt;br&gt;fattas löpande under taxeringsperioden. I praxis har fullbordanstidpunk-&lt;br&gt;ten ansetts vara den 15 december taxeringsåret eftersom den skattskyldi-&lt;br&gt;ge senast vid detta datum skall ha tillställts skattsedel på slutlig skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller mervärdesskatt, punktskatter och arbetsgivaravgifter är förfa-&lt;br&gt;randereglema utformade så att brottet anses fullbordat när deklarationen&lt;br&gt;skulle ha kommit in till beskattningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje formen av skattebedrägeri tillkom år 1987 i samband med&lt;br&gt;att det förenklade deklarationsförfarandet infördes. En skattskyldig som&lt;br&gt;uppfyllde förutsättningarna för att ingå i det förenklade&lt;br&gt;deklarationssystemet behövde inte uppge sådana inkomster för vilka&lt;br&gt;kontrolluppgift skall lämnas. Genom att underteckna den förenklade&lt;br&gt;deklarationsblanketten försäkrade i stället den skattskyldige att de kon-&lt;br&gt;trolluppgifter han erhållit var riktiga. För att förhindra att ansvar för&lt;br&gt;skattebedrägeri skulle vara uteslutet om arbetsgivaren i samråd med den&lt;br&gt;skattskyldige lämnade en riktig kontrolluppgift till den skattskyldige men&lt;br&gt;en felaktig sådan till beskattningsmyndigheten infördes straffbestämmel-&lt;br&gt;sen i 2 § tredje stycket skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett skattebedrägeri är att anse som ringa döms enligt 3 § skattebrott-&lt;br&gt;slagen för skatteförseelse. Förutom i straffhänseende har brottsrubrice-&lt;br&gt;ringen betydelse för frågan om åtal och för ansvar vid försök till brott.&lt;br&gt;Enligt 13 § skattebrottslagen får åtal för skatteförseelse nämligen inte&lt;br&gt;väckas med mindre det är påkallat av särskilda skäl, och enligt 6 § skat-&lt;br&gt;tebrottslagen är försök till skatteförseelse straffritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen om ett skattebedrägeri är att anse som ringa skall&lt;br&gt;samtliga objektiva omständigheter beaktas. Av avgörande betydelse är&lt;br&gt;naturligtvis storleken av den undandragna skatten. I praxis har denna&lt;br&gt;gräns satts vid ungefar 3/4 basbelopp. Även om beloppet inte är obetyd-&lt;br&gt;ligt kan emellertid, enligt uttalanden i förarbetena, gärningen vara att&lt;br&gt;hänföra till ringa brott om en oriktighet varit så iögonenfallande att&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten vid en med normal omsorg företagen gransk-&lt;br&gt;ning borde ha uppmärksammat felaktigheten och således inte föranletts&lt;br&gt;att fatta ett oriktigt skattebeslut (prop. 1971:10 s. 250).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt skattebedrägeri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt skattebedrägeri bestraffas enligt 4 § skattebrottslagen med fängel-&lt;br&gt;se, lägst sex månader och högst sex år. Liksom när det gäller skatteför-&lt;br&gt;seelse skall samtliga objektiva omständigheter beaktas vid bedömningen&lt;br&gt;om ett skattebedrägeri är att anse som grovt. I lagtexten nämns som&lt;br&gt;exempel på sådana omständigheter att brottet rört mycket betydande&lt;br&gt;belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det belopp som anges som kvalifikationsgrund avser undandragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatt eller avgift. Någon fixerad beloppsgräns kan av förklarliga skäl Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;inte heller för dessa fall uppställas. Den omständigheten att det i lagtex-&lt;br&gt;ten talas om &amp;quot;mycket betydande&amp;quot; belopp antyder emellertid att gränsen&lt;br&gt;ligger betydligt högre än vad som gäller för bl.a. grovt förmögenhets-&lt;br&gt;brott enligt brottsbalken. I praxis har undandragna skattebelopp upp&lt;br&gt;emot tio basbelopp bedömts som icke grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra kvalifikationsgrunden, att gärningen varit av &amp;quot;synnerligen&lt;br&gt;farlig art&amp;quot;, syftar i första hand på gärningsmannens tillvägagångssätt. Om&lt;br&gt;falsk handling eller vilseledande bokföring använts är detta omständighe-&lt;br&gt;ter som i praxis ansetts medföra att brottet bör bedömas som grovt. I&lt;br&gt;praxis har även den omständigheten att brottsligheten utövats systema-&lt;br&gt;tiskt eller i större omfattning föranlett att brottet betraktats som grovt&lt;br&gt;även om det skatte- eller avgiftsbelopp som vid vaije tillfälle undandra-&lt;br&gt;gits i och för sig inte varit så betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdslös skatteuppgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vårdslös skatteuppgift döms enligt 5 § skattebrottslagen den som till&lt;br&gt;ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift av grov oakt-&lt;br&gt;samhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder&lt;br&gt;fara för att skatt eller avgift påförs med för lågt belopp eller tillgodoräk-&lt;br&gt;nas med för högt belopp, allt under förutsättning att gärningen rör bety-&lt;br&gt;dande belopp. Brottet utgör således den culpösa motsvarigheten till ak-&lt;br&gt;tivt skattebedrägeri och försök därtill. Straffet är böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från skattebedrägeriet är vårdslöshetsbrottet konstruerat&lt;br&gt;som ett farebrott. För fullbordat brott är sålunda tillräckligt att det före-&lt;br&gt;legat en fara för att det resultat som utgör rekvisit vid aktivt skattebedrä-&lt;br&gt;geri skall inträffa eller annorlunda uttryckt, att myndigheten med ledning&lt;br&gt;av den oriktiga uppgiften fattar ett felaktigt skattebeslut till nackdel för&lt;br&gt;det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition som låg till grund för skattebrottslagen formulerade&lt;br&gt;departementschefen kravet på fara så, att åklagaren måste göra sannolikt&lt;br&gt;att förhållandena i det aktuella fallet varit sådana att det förelegat en&lt;br&gt;beaktansvärd risk för att skatt eller avgift skulle ha påförts för lågt eller&lt;br&gt;tillgodoräknats för högt (prop. 1971:10 s. 255). För ansvar angavs vara&lt;br&gt;tillräckligt att felet sannolikt inte skulle upptäckas vid en rutinmässig&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar för vårdslös skatteuppgift skall inträda fordras dessutom&lt;br&gt;att gärningen avsett betydande belopp. Vid skattebrottslagens tillkomst&lt;br&gt;uttalade departementschefen att belopp upp till 2 000 kr i vaije fall inte&lt;br&gt;bör leda till åtal utan skattetillägg får för dessa fall anses vara en till-&lt;br&gt;räcklig sanktion. I NJA 1984 s. 520 hade Högsta domstolen bl.a. att ta&lt;br&gt;ställning till frågan om rekvisitet betydande belopp var uppfyllt och&lt;br&gt;fastslog rådande praxis, att gränsen i allmänhet torde kunna sättas vid&lt;br&gt;ungefär ett basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oredlig uppbördsredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § skattebrottslagen döms den för oredlig uppbördsredovisning&lt;br&gt;som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge föreskriven&lt;br&gt;handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för&lt;br&gt;annan, eller avger sådan handling med oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;föranleder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp på-&lt;br&gt;föres den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan. Straffet är fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som betalar ut ersättning i form av t. ex. lön är skyldig&lt;br&gt;att göra avdrag för mottagarens preliminära skatt. Han är vidare skyldig&lt;br&gt;att lämna redovisning till skattemyndigheten om den sålunda innehållna&lt;br&gt;skatten och att betala in denna till uppbördsmyndigheten. Bestämmelser&lt;br&gt;om detta finns i uppbördslagen (1953:272) och i lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt, överträdelse av bestämmelsen om redovisningsskyldighet&lt;br&gt;kriminaliseras i skattebrottslagen medan försummelse av skyldigheten att&lt;br&gt;innehålla och betala in skatt sanktioneras i uppbördslagen och sjömans-&lt;br&gt;skattelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbördsredovisningsbrotten har en aktiv och en passiv form. Gemen-&lt;br&gt;samt för de båda formana är att gärningarna skall föranleda/ara för den&lt;br&gt;angivna effekten. I detta avseende skiljer sig uppbördsbrotten från de&lt;br&gt;uppsåtliga skattebrotten. Faran skall vara konkret i likhet med vad som&lt;br&gt;gälla beträffande vårdslös skatteuppgift. I subjektivt hänseende är even-&lt;br&gt;tuellt uppsåt tillräckligt. Det fordras således inte, som för passivt skatte-&lt;br&gt;bedrägeri, att den uppgiftsskyldige haft en avsikt att undandra skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande uppbördsredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är uppbördsredovisningsbrottet ringa döms enligt 8 § skattebrottslagen&lt;br&gt;för bristande uppbördsredovisning till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den lindrigare formen hänförs i första hand gärningar som rör&lt;br&gt;mindre skatte- eller avgiftsbelopp. Särskilt gäller detta om brottet om-&lt;br&gt;fattar en enstaka uppbördstermin eller några få arbetstagares skattemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom beträffande skatteförseelse gäller enligt 13 § skattebrottslagen&lt;br&gt;att åtal för bristande uppbördsredovisning får ske endast om det är på-&lt;br&gt;kallat av särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för när åtal väcks torde i praxis ligga någonstans omkring ett&lt;br&gt;basbelopp. Om det är fråga om upprepad brottslighet eller någon annan&lt;br&gt;försvårande omständighet föreligger kan gränsen för ringa brott troligen&lt;br&gt;sättas lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdslös uppbördsredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett uppbördsredovisningsbrott begås av grov oaktsamhet döms enligt&lt;br&gt;9 § skattebrottslagen för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. De objektiva brottsförutsättningama över-&lt;br&gt;ensstämmer helt med dem som gäller för det uppsåtliga brottet enligt&lt;br&gt;7§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar för vårdslös uppbördsredovis-&lt;br&gt;ning. Vid bedömningen om en gärning är att anse som ringa skall sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma överväganden göras som vid avgörandet om ett uppsåtligt brott är att Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;bedöma som bristande uppbördsredovisning. I praxis torde gränsen för&lt;br&gt;när åtal väcks emellertid ligga något högre, omkring två basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försvårande av skattekontroll döms enligt 10 § första stycket skat-&lt;br&gt;tebrottslagen den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter&lt;br&gt;bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räken-&lt;br&gt;skaper som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvar-&lt;br&gt;ligt försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller upp-&lt;br&gt;börd av skatt eller avgift. Straffet är böter eller fängelse i högst två år&lt;br&gt;eller om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för försvårande av skattekontroll skall enligt 10 § andra styck-&lt;br&gt;et skattebrottslagen inte ådömas om gärningen är att bedöma som ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § tredje stycket skattebrottslagen är brottet subsidiärt till&lt;br&gt;bl.a. bokföringsbrott i 11 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen omfattar bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen&lt;br&gt;(1976:125) och därtill anknutna särskilda regler om bokföringsskyldighet&lt;br&gt;i aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1987:667) om ekonomiska&lt;br&gt;föreningar samt fr.o.m. år 1996 även stiftelselagen (1994:1220) och&lt;br&gt;lagen (1967:331) om tryggande av pensionsutfästelse. Vidare omfattas&lt;br&gt;den skyldighet att föra och bevara räkenskaper som föreskrivs i bl.a.&lt;br&gt;jordbruksbokföringslagen (1979:141), uppbördslagen, sjömansskattelagen&lt;br&gt;och vissa punktskatteförfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är som nämnts subsidiär i förhållande till brottsbalken.&lt;br&gt;Med uttrycket “om ansvar kan ådömas enligt brottsbalken” förstås att en&lt;br&gt;gärning som är straffbar enligt såväl brottsbalken som 10 § skattebrott-&lt;br&gt;slagen kan beivras enligt sistnämnda stadgande om ansvar enligt brotts-&lt;br&gt;balken i det konkreta fallet är uteslutet, t.ex. genom åtalspreskription.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för försvårande av skattekontroll förutsätter att gärningen be-&lt;br&gt;gåtts uppsåtligen eller i vart fall av grov oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar för grovt brott skall bli aktuellt bör fordras, att det rört&lt;br&gt;sig om en systematisk och uppsåtlig brottslighet som har avsett särskilt&lt;br&gt;höga belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa fall av försvårande av skattekontroll torde enligt motivuttalan-&lt;br&gt;dena föreligga om gärningsmannen visserligen åsidosatt skyldigheten att&lt;br&gt;föra eller bevara räkenskaper på sådant sätt att myndighetens kontrollar-&lt;br&gt;bete allvarligt försvårats eller kanske rent av omöjliggjorts men där om-&lt;br&gt;ständigheterna talar för att det kan röra sig endast om mer obetydliga&lt;br&gt;skatte- eller avgiftsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Osjälvständiga brottsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök till skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri är straffbelagt enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttryckliga regler om straff för medverkan till brott saknas i&lt;br&gt;skattebrottslagen. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994 har emellertid lagfästs att medverkansreglema i 23 kap. brottsbal-&lt;br&gt;ken skall gälla även utanför balken straffbelagda gärningar för vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse är stadgat. Medverkan till skattebrott bestraffades emellertid i Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;praxis även innan de nu nämnda ändringarna i brottsbalken infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medverkan till annat skattebrott än skatteförseelse och bristande upp-&lt;br&gt;bördsredovisning är således numera straffbart enligt reglerna i 23 kap. 4&lt;br&gt;och 5 §§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivillig rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om frivillig rättelse finns i 12 § skattebrottslagen. Så-&lt;br&gt;lunda skall den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatt eller&lt;br&gt;avgift kan påföras eller tillgodoräknas med rätt belopp gå fri från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription och handläggning av skattemål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om s.k. åtalspreskription finns i 35 kap. 1 § brottsbalken.&lt;br&gt;Om en misstänkt inte häktats eller delgivits åtal för ett brott inom viss&lt;br&gt;tid, som varierar beroende av brottets svårhetsgrad, får påföljd inte ådö-&lt;br&gt;mas. Även om de angivna förutsättningarna är uppfyllda får enligt 35&lt;br&gt;kap. 6 § brottsbalken påföljd inte ådömas om viss längre tid förflutit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. k. påföljdspreskription eller absolut preskription.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § första stycket skattebrottslagen har emellertid undantag gjorts&lt;br&gt;från brottsbalkens regler om åtalspreskription. Enligt bestämmelsen är i&lt;br&gt;inget fall preskriptionstiden för skattebrott kortare än fem år. Detta gäl-&lt;br&gt;la’ således även bötesbrotten skatteförseelse och bristande uppbördsredo-&lt;br&gt;visning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring år 1985 i 14 § andra stycket skattebrottslagen kan&lt;br&gt;preskription av skattebrott numera förhindras genom att den misstänkte&lt;br&gt;delges brottsmisstanke. Det är således inte längre någon förutsättning att&lt;br&gt;den misstänkte häktas eller delges stämning för brottet för att åtalspre-&lt;br&gt;skriptionen skall brytas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare begränsa den misstänktes möjligheter att genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. förhalning av skatteprocessen och förundersökningen uppnå pre-&lt;br&gt;skription av brottet, infördes år 1985 genom 14 a § skattebrottslagen en&lt;br&gt;möjlighet att få preskriptionstiden för skattebedrägeri och grovt skattebe-&lt;br&gt;drägeri eller försök därtill förlängd med upp till fem år. Avsikten med&lt;br&gt;bestämmelsen är att möjliggöra delgivning av brottsmisstanke eller åtal,&lt;br&gt;så att preskriptionstiden i stället ytterst begränsas genom reglerna i 35&lt;br&gt;kap. 6 § brottsbalken. En förutsättning är att delgivningsförsök avseende&lt;br&gt;stämning eller brottsmisstanke misslyckats. Vidare fordras att någon av&lt;br&gt;förutsättningarna i 14 a § första stycket 1-3 föreligger. Beslut om för-&lt;br&gt;längning av preskriptionstiden beslutas av tingsrätten efter ansökan av&lt;br&gt;åklagaren. Ansökan skall göras före utgången av den tid som begärs&lt;br&gt;förlängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Straffbestämmelser i vissa andra författningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser i uppbördslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § uppbördslagen (1953:272) uppräknas de skatter och avgifter som&lt;br&gt;ingår i uppbördssystemet. Samlingsbeteckningen i uppbördslagen för&lt;br&gt;dessa skatter och avgifter är skatt. Begreppet skatt är här endast en lag-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknisk term och motsvarar inte det finansrättsliga begreppet skatt. Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift&lt;br&gt;till myndighet om förhållande, som har betydelse för hans skyldighet att&lt;br&gt;betala skatt skall dömas till böter. Likaså skall den dömas som lämnar&lt;br&gt;sådana uppgifter för en juridisk person som han företräder. Samma på-&lt;br&gt;följd följer för den som underlåter att lämna föreskriven uppgift av så-&lt;br&gt;dant slag. I ringa fall skall inte dömas till ansvar (79 § uppbördslagen).&lt;br&gt;Bestämmelsen är subsidiär till skattebrottslagen på så sätt att den inte är&lt;br&gt;tillämplig om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen. Skat-&lt;br&gt;tebrottslagen bestraffar endast oriktiga uppgifter som lämnas skriftligen&lt;br&gt;eller på motsvarande sätt. Muntligen lämnade oriktiga uppgifter kan&lt;br&gt;däremot bestraffas enligt 79 § uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgif-&lt;br&gt;ter till arbetsgivaren för egen del eller som företrädare för juridisk per-&lt;br&gt;son om innehav av F-skattesedel eller något annat förhållande som har&lt;br&gt;betydelse för skyldighet att betala skatt, skall dömas till böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst sex månader (79 a § uppbördslagen). Enbart böter har inte&lt;br&gt;ansetts vara en tillräcklig påföljd i dessa fall (prop. 1991/92:112 s. 184-&lt;br&gt;185). Även i detta fall kan gärningen begås både genom muntliga och&lt;br&gt;skriftliga uppgifter. Bestämmelsen i 79 a § uppbördslagen är subsidiär&lt;br&gt;till både skattebrottslagen och brottsbalken. En skillnad föreligger dock&lt;br&gt;i förhållande till den subsidiaritetsregel som finns i 79 § uppbördslagen.&lt;br&gt;Enligt 79 a § kan bestämmelsen tillämpas så snart ansvar inte kan utdö-&lt;br&gt;mas enligt skattebrottslagen eller brottsbalken, således oberoende av om&lt;br&gt;gärningen är straffbelagd enligt de lagarna. Har tex. preskription inträtt&lt;br&gt;för överträdelse av skattebrottslagen eller brottsbalken kan uppbördsla-&lt;br&gt;gens 79 a § tillämpas. Här har använts samma lagstiftningsteknik som i&lt;br&gt;10 § skattebrottslagen. Där föreskrivs det att ansvar för försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll inte inträder, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt&lt;br&gt;brottsbalken. Inte heller enligt 79 a § skall ansvar ådömas vid ringa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter&lt;br&gt;skyldighet att verkställa skatteavdrag skall dömas till böter. I ringa fall&lt;br&gt;skall inte dömas till ansvar (80 § uppbördslagen). Om han uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att inbetala den skatt som&lt;br&gt;innehållits för annan skall han dömas till böter. Rör gärningen betydande&lt;br&gt;belopp eller föreligger annan försvårande omständighet skall arbetsgivaren&lt;br&gt;dömas till fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar&lt;br&gt;(81 § uppbördslagen). Preskriptionstiden för brott enligt 81 § har för-&lt;br&gt;längts till att omfatta fem år från brottets begående om den misstänkte&lt;br&gt;inom denna tid häktats, erhållit del av åtal för brottet eller delgetts un-&lt;br&gt;derrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser i mervärdesskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk företagare har efter ansökan rätt att i vissa fall få återbetal-&lt;br&gt;ning av ingående mervärdesskatt. Den som vill erhålla återbetalning&lt;br&gt;skall göra ansökan på blankett enligt fastställt formulär och bifoga faktu-&lt;br&gt;ra och andra erforderliga handlingar. Uppgifterna i ansökan skall lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på heder och samvete. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en oriktig upp-&lt;br&gt;gift som är ägnad att leda till att ingående skatt återbetalas med ett för&lt;br&gt;högt belopp skall enligt 19 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200)&lt;br&gt;dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är&lt;br&gt;belagd med strängare straff i brottsbalken. Detta straffstadgande motsva-&lt;br&gt;rar tidigare gällande 17 § lagen (1991:119) om återbetalning av mervär-&lt;br&gt;deskatt till utländska företagare, vilken lag upphört att gälla i och med&lt;br&gt;att den nya mervärdesskattelagen trätt i kraft. I specialmotiveringen till&lt;br&gt;sistnämnda paragraf anförde föredragande statsrådet att ansvar enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen inte kunde komma i fråga i de fall som paragrafen tog&lt;br&gt;sikte på (prop. 1990/91:72 s. 17). Anledningen är att den som ansöker&lt;br&gt;om återbetalning inte gör det i egenskap av skattskyldig. Det är, lagtek-&lt;br&gt;niskt sett, i stället fråga om en ansökan att i egenskap av icke skattskyl-&lt;br&gt;dig få kompensation för mervärdesskattekostnader. Den nu gällande&lt;br&gt;straffbestämmelsen, som inte kommenterats särskilt, måste antas vila på&lt;br&gt;samma synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom konstruktionen med ett ansökningsförfarande för att få kom-&lt;br&gt;pensation för vad som motsvarar ingående mervärdesskatt blir bestäm-&lt;br&gt;melserna om bedrägeri och grovt bedrägeri samt osann och vårdslös för-&lt;br&gt;säkran i brottsbalken tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även nystartade verksamheter, näringsidkare, exportörer m.fl. har i&lt;br&gt;vissa fall rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt även när om-&lt;br&gt;sättningen för dessa inte är skattepliktig (10 kap. 9 och 11 - 13 §§ mer-&lt;br&gt;värdesskattelagen). Begäran om återbetalning skall ske genom avgivande&lt;br&gt;av deklaration av ingående skatt, dvs. i samma form som den som har&lt;br&gt;en verksamhet som medför skattskyldighet (19 kap. 12 § första stycket&lt;br&gt;mervärdesskattelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 15 kap. 1 § mervärdesskattelagen har skattemyndighetens be-&lt;br&gt;slut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 - 13 §§&lt;br&gt;jämställts med ett beskattningsbeslut. Konsekvensen av detta är att skat-&lt;br&gt;tebrottslagen har ansetts direkt tillämplig. Detta framgår numera av 19&lt;br&gt;kap. 12 § andra stycket. Tillägget tillkom i förtydligande syfte på initia-&lt;br&gt;tiv av skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU30 s. 19 - 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot bestämmelserna om självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;br&gt;I lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollavgifter regleras bl.a.&lt;br&gt;skyldigheten att lämna självdeklaration vilken skall tjäna som underlag&lt;br&gt;för taxering. Deklaration kan avges som särskild självdeklaration eller&lt;br&gt;förenklad självdeklaration. I båda fallen skall deklaration avges på heder&lt;br&gt;och samvete och på blankett enligt fastställt formulär. Utöver de uppgif-&lt;br&gt;ter som krävs enligt formuläret bör var och en lämna de ytterligare upp-&lt;br&gt;lysningar som kan vara av betydelse för den egna taxeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen regleras vidare skyldigheten att lämna kontrolluppgifter och&lt;br&gt;andra uppgifter samt hur dessa skall utformas. Kontrolluppgifterna har&lt;br&gt;till syfte att vara till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren&lt;br&gt;själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom&lt;br&gt;skatteavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 7 - 10 §§ lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;br&gt;straffbeläggs underlåtenhet att fullgöra vissa av de skyldigheter som&lt;br&gt;stadgas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge&lt;br&gt;kontrolluppgift rörande honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om&lt;br&gt;förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas&lt;br&gt;till böter. Detsamma gäller i fråga om underlag för kontrolluppgift avse-&lt;br&gt;ende vissa betalningar till eller från utlandet. I ringa fall skall inte dö-&lt;br&gt;mas till ansvar (4 kap. 7 §). Om någon underlåter att fullgöra sina skyl-&lt;br&gt;digheter när det gäller att lämna kontrolluppgift som skall lämnas utan&lt;br&gt;föreläggande av skattemyndighet skall han, om det sker uppsåtligen eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;Är underlåtenheten ringa skall inte dömas till ansvar. Ansvar inträder&lt;br&gt;inte om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen (4 kap. 8 §).&lt;br&gt;Vidare är det belagt med straff i form av penningböter att underlåta att&lt;br&gt;fullgöra skyldighet att lämna kontrolluppgifter och vissa motsvarande&lt;br&gt;uppgifter beträffande bl.a. räntor, utdelningar och överlåtelser av&lt;br&gt;bostadsrättslägenheter. Detsamma gäller underlåtenhet att lämna sådan&lt;br&gt;kontrolluppgift som i vissa fall skall avges för beskattning utomlands&lt;br&gt;(4 kap. 9 §). Ansvar enligt denna bestämmelse skall inte ådömas vid&lt;br&gt;ringa fall och inte heller om gärningen är belagd med straff i skattebrott-&lt;br&gt;slagen. Det är slutligen enligt 4 kap. 10 § belagt med bötesstraff att inte&lt;br&gt;inom föreskriven tid anmäla när utländsk skatt, som blivit avräknad från&lt;br&gt;svensk skatt, har nedsatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot bestämmelserna i lagen om sjömansskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjömansskatt och, fr.o.m. den 1 januari 1995, allmänna egenavgifter&lt;br&gt;skall erläggas av sjöman dels för inkomst ombord på svenskt handels-&lt;br&gt;fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 som huvudsakligen används&lt;br&gt;i närfart eller fjärrfart. dels för dagpenning från erkänd arbetslöshets-&lt;br&gt;kassa inom sjöfartsnäringen om personen någon gång inom tolv månader&lt;br&gt;dessförinnan haft att erlägga sjömansskatt. Sjömansskatten är en definitiv&lt;br&gt;källskatt som uttas i stället för kommunalskatt och statlig inkomstskatt.&lt;br&gt;Den som uppburit inkomst för vilken det utgått sjömansskatt skall inte&lt;br&gt;deklarera inkomsten och skall därmed inte heller taxeras för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 januari 1995 utgår allmänna egenavgifter även för sjö-&lt;br&gt;män. Om inget annat särskilt anges gäller vad som nedan sägs om sjö-&lt;br&gt;mansskatt även beträffande sådana avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden angående sjömansskatt handläggs av Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Göteborgs- och Bohus län eller av sjömansskattenämnden inom Riks-&lt;br&gt;skatteverket. Redare är skyldig att göra avdrag för sjömansskatten och&lt;br&gt;att per tvåmånadersperiodertill skattemyndigheten inbetala och redovisa&lt;br&gt;under perioden innehållen sjömansskatt. Skattebrottslagen är i sin nuva-&lt;br&gt;rande lydelse tillämplig på skatt enligt lagen (1958:295) om sjömans-&lt;br&gt;skatt. I 26 § lagen om sjömansskatt föreskrivs det därtill att sjöman som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller redare lämnar&lt;br&gt;oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för hans skyldighet att&lt;br&gt;erlägga sjömansskatt, eller underlåter att lämna sådan föreskriven upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gift, skall dömas till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. An- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;svar skall inte inträda om gärningen är belagd med straff i skattebrottsla-&lt;br&gt;gen. Lagen om sjömansskatt går därmed längre än skattebrottslagen.&lt;br&gt;Enligt lagen om sjömansskatt kan den sjöman straffas med böter som&lt;br&gt;skriftligen eller muntligen lämnar oriktig uppgift eller underlåter att&lt;br&gt;lämna föreskriven uppgift, oavsett om det leder till att skatt undandras&lt;br&gt;eller ej. Bestämmelsen motsvarar närmast 79 och 79 a § uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redare för handelsfartyg där sjöman skall erlägga sjömansskatt, skall&lt;br&gt;vaije år före den 1 oktober till skattemyndigheten lämna ett antal upp-&lt;br&gt;gifter enligt fastställt formulär. Den redare som avseende dessa uppgifter&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande, som&lt;br&gt;kan medföra för låg beskattning av sjöman, skall dömas till böter. I&lt;br&gt;ringa fall skall inte dömas till ansvar. Ansvar skall inte inträda om gär-&lt;br&gt;ningen är belagd med straff i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbördslagen är inte tillämplig på skatt enligt lagen om sjömans-&lt;br&gt;skatt. Den redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter&lt;br&gt;skyldighet att verkställa avdrag för skatt döms i stället enligt 27 § lagen&lt;br&gt;om sjömansskatt till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Om&lt;br&gt;en redare utan skälig anledning underlåter att verkställa föreskrivet av-&lt;br&gt;drag blir han jämte sjömannen ansvarig för skatten och avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldig-&lt;br&gt;het att inbetala skatt som innehållits för annan döms, enligt 28 § lagen&lt;br&gt;om sjömansskatt, till böter eller, om gärningen rör betydande belopp&lt;br&gt;eller annan försvårande omständighet föreligger, till fängelse i högst ett&lt;br&gt;år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;BrB far påföljd ådömas om den som är misstänkt häktats eller erhållit&lt;br&gt;del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Bestämmelserna i 14 §&lt;br&gt;andra stycket skattebrottslagen är tillämpliga på dessa brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har företrädare för arbetsgivare som är juridisk person dragit av skatt&lt;br&gt;men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inbetala detta&lt;br&gt;belopp i rätt tid och ordning, är företrädaren tillsammans med arbetsgi-&lt;br&gt;varen betalningsskyldig för skatten och dröjsmålsavgift på denna. Betal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten kan jämkas eller efterges om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl. Talan om betalningsansvar skall enligt 17 § 1 mom. tredje stycket&lt;br&gt;föras vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullgör redare, utan skälig anledning, inte sin skyldighet att lämna&lt;br&gt;uppgifter till skattemyndigheten och innebär detta att skatteavdrag sker&lt;br&gt;för sjöman med för lågt belopp, blir redare och sjöman solidariskt an-&lt;br&gt;svariga för underlätet avdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot lagen om arvsskatt och gåvoskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utgår skatt till staten&lt;br&gt;for egendom som förvärvas genom arv, testamente eller gåva. Skattskyl-&lt;br&gt;dig är den som förvärvar egendomen med vissa angivna undantag. Skatt&lt;br&gt;tas ut for all egendom om arvlåtare/testator eller gåvogivare vid dödsfal-&lt;br&gt;let eller gåvotillfället var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige.&lt;br&gt;Detsamma gäller om han var antingen svensk medborgare eller gift med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;det tillfälle som utlöser skatten. Därtill tas skatt ut i Sverige för viss&lt;br&gt;egendom med anknytning till landet. Skattskyldigheten inträder huvudsa-&lt;br&gt;kligen vid tidpunkten för dödsfallet eller gåvans fullbordande. Efter&lt;br&gt;avliden person skall upprättas en bouppteckning innehållande bl.a. en&lt;br&gt;förteckning över och värdering av den avlidnes tillgångar och skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bouppteckningen ligger sedan till grund för beskattningen av testaments-&lt;br&gt;och arvtagare. För beskattning av gåva skall deklaration avges av den&lt;br&gt;skattskyldige, dvs. mottagaren av gåvan. I vissa fall skall deklaration&lt;br&gt;lämnas även om arvfallen egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bouppteckning skall inges till behörig tingsrätt medan gåvodeklaration&lt;br&gt;skall inges till behörig skattemyndighet. Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration inom föreskriven tid&lt;br&gt;skall dömas till böter om inte gärningen är belagd med straff i skatte-&lt;br&gt;brottslagen. I ringa fall skall inte dömas till ansvar (66 § lagen om arvs-&lt;br&gt;skatt och gåvoskatt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot kupongskattelagen&lt;br&gt;Kupongskatt skall enligt kupongskattelagen (1970:624) erläggas till sta-&lt;br&gt;ten for utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk värde-&lt;br&gt;pappersfond med undantag för utdelning i form av samtliga aktier i ett&lt;br&gt;annat svenskt aktiebolag direkt eller indirekt ägt av det utdelande bola-&lt;br&gt;get. Kupongskatt är en definitiv källskatt och uttas med 30 procent av&lt;br&gt;utdelningen. Skatt utgår huvudsakligen i de fall utdelningen betalas till&lt;br&gt;utdelningsberättigad som skatterättsligt inte anses bosatt i Sverige och&lt;br&gt;utgår i stället för inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Beskattningsmyn-&lt;br&gt;dighet är Skattemyndigheten i Kopparbergs län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avstämningsbolag skall Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag&lt;br&gt;(VPC), förvaltare och förvaringsinstitut vid utbetalning av utdelning&lt;br&gt;innehålla kupongskatt om det inte framgår att den utdelningsberättigade&lt;br&gt;inte är skattskyldig. Skatten innehålls också när utdelning inte kan ske&lt;br&gt;på grund av bristande uppgifter om den utdelningsberättigade. Den som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot detta skall dömas till&lt;br&gt;böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Ansvar enligt kupongskat-&lt;br&gt;telagen inträder inte om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.&lt;br&gt;De uppgifter som skall lämnas om den utdelningsberättigade skall läm-&lt;br&gt;nas skriftligen till VPC, förvaltare och förvaringsinstitut, dels i samband&lt;br&gt;med begäran om införing i aktiebok eller förteckning, dels vid begäran&lt;br&gt;av VPC, förvaltare eller förvaringsinstitut, samt vid ändrade förhållanden&lt;br&gt;av betydelse för bedömningen av skattskyldigheten. Den som uppsåtligen&lt;br&gt;bryter mot detta stadgande skall, om åtgärden kan medföra för låg ku-&lt;br&gt;pongskatt för honom eller den han företräder, dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Rör brottet verkligt betydande belopp eller är det&lt;br&gt;av särskilt farlig art eller föreligger annan synnerligen försvårande om-&lt;br&gt;ständighet, skall personen dömas till fängelse i högst sex år. Sker över-&lt;br&gt;trädelsen av grov oaktsamhet skall personen dömas till böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst sex månader. Ringa fall skall inte föranleda ansvar vid grov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oaktsamhet. Ansvar inträder inte heller för den som frivilligt rättar orik- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;tig uppgift eller fullgör underläten uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VPC, förvaltare och förvaringsinstitut skall senast fyra månader efter&lt;br&gt;utdelningstillfället lämna skriftlig uppgift till den utdelningsberättigade&lt;br&gt;om det belopp som innehållits som kupongskatt. VPC, förvaltare och&lt;br&gt;förvaringsinsitut skall inom fyra månader efter utdelningstillfället lämna&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten uppgifter om utbetald utdelning och innehållen&lt;br&gt;kupongskatt samt vad som ej kunnat utbetalas till utdelningsberättigad&lt;br&gt;avseende avstämningsbolag. Inom samma tid skall också innehållen&lt;br&gt;kupongskatt inbetalas till beskattningsmyndigheten, dock med undantag&lt;br&gt;för skatt på utdelning som ej kunnat betalas ut. Den som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot detta skall dömas till böter. I ringa&lt;br&gt;fall skall inte dömas till ansvar. Är gärningen belagd med straff i brotts-&lt;br&gt;balken skall kupongskattelagen inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utbetalning från aktiebolag som inte är avstämningsbolag&lt;br&gt;(kupongbolag), skall den som erhåller utdelningen på heder och samvete&lt;br&gt;lämna uppgifter enligt fastställt formulär till den som betalar ut ut-&lt;br&gt;delningen, för att skattskyldigheten skall kunna bedömas (14 §&lt;br&gt;kupongskattelagen och 3 kap. 28 § LSK). Framgår det inte uppen-&lt;br&gt;barligen att den utdelningsberättigade inte är skattskyldig för utdel-&lt;br&gt;ningen, skall kupongskatt innehållas. Den som betalar ut utdelningen&lt;br&gt;skall skriftligen meddela uppgiftslämnaren att kupongskatt innehållits.&lt;br&gt;Den som uppsåtligen bryter häremot skall, om åtgärden kan medföra för&lt;br&gt;låg kupongskatt för honom eller den han företräder, dömas till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år. Rör brottet verkligt betydande belopp eller&lt;br&gt;är det av särskilt farlig art eller om annan synnerligen försvårande&lt;br&gt;omständighet föreligger, är straffet fängelse i högst sex år. Begås&lt;br&gt;gärningen av grov oaktsamhet kan straff ådömas med böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Den som frivilligt rättar oriktig uppgift&lt;br&gt;eller fullgör underlåten uppgiftsskyldighet skall inte dömas till ansvar.&lt;br&gt;Detsamma gäller om en grovt oaktsam gärning är att bedöma som ringa.&lt;br&gt;Inom fyra månader efter utdelningstillfället, dock senast den 15 januari&lt;br&gt;följande år, skall kupongbolag till beskattningsmyndigheten lämna de&lt;br&gt;blanketter med uppgifter om utdelning som kommit in samt inbetala&lt;br&gt;kupongskatt. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot&lt;br&gt;detta skall dömas till böter. I ringa fall döms inte till ansvar. Faller&lt;br&gt;gärningen under straffbestämmelser i brottsbalken skall dessa tillämpas i&lt;br&gt;stället för kupongskattelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blanketter avseende utdelning från kupongbolag skall ordnas på visst&lt;br&gt;sätt. Alla aktiebolag skall inom en månad efter utdelningstillfället sända&lt;br&gt;bestyrkt avskrift av utdelningsbeslutet till registreringsmyndigheten som&lt;br&gt;sänder det vidare till beskattningmyndigheten. Registreringsmyndigheten&lt;br&gt;skall erinra om denna skyldighet om den inte har uppfyllts och anmäla&lt;br&gt;till beskattningsmyndigheten om beslutet inte inkommer. Lämnas&lt;br&gt;utdelning i annan form än i svensk valuta och föreligger skyldighet att&lt;br&gt;inbetala kupongskatt, skall beskattningsmyndigheten senast en vecka&lt;br&gt;efter beslutet om utdelning skriftligen underrättas om tillgångarnas värde&lt;br&gt;vid utdelningstillfället. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bryter mot dessa föreskrifter skall dömas till böter, dock inte om Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;gärningen är ringa eller om ansvar stadgas i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott i samband med fastighetstaxering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetstaxeringsvärdet ligger till grund för olika skattebeslut, bl.a.&lt;br&gt;fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt och gåvoskatt.&lt;br&gt;Fastighetstaxeringen regleras huvudsakligen i fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152). Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 december&lt;br&gt;1993 infördes nya regler för fastighetstaxeringsförfarandet (prop.&lt;br&gt;1993/94:1). Förfarandet har härigenom i väsentliga hänseenden anpassats&lt;br&gt;till det som gäller vid inkomsttaxeringen. I syfte att åstadkomma&lt;br&gt;ytterligare förenklingar har vidare från och med 1996 års allmänna&lt;br&gt;fastighetstaxering införts ett system med registerbaserad&lt;br&gt;fastighetstaxering (prop. 1994/95:53). I detta senare sammanhang antogs&lt;br&gt;också regler om ett omräkningsförfarande, som i huvudsak innebär att&lt;br&gt;det värde som åsatts en fastighet vid allmän eller särskild&lt;br&gt;fastighetstaxering, det s.k. basvärdet, årligen skall justeras med hänsyn&lt;br&gt;till prisutvecklingen på fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt beskrivet innebär förfarandet att skattemyndigheten inhämtar&lt;br&gt;uppgifter för taxeringen från befintliga register. Om tillfredsställande&lt;br&gt;underlag på detta sätt kan erhållas tillställs fastighetsägaren senast den&lt;br&gt;15 oktober året före taxeringsåret ett förslag till fastighetstaxering. Mot&lt;br&gt;förslaget kan påpekanden lämnas senast den 1 november samma år. Om&lt;br&gt;en fastighetsägare erhåller ett taxeringsförslag upphör därmed hans&lt;br&gt;skyldighet enligt 18 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen att lämna allmän&lt;br&gt;fastighetsdeklaration. Fastighetsägaren är inte skyldig att godkänna de&lt;br&gt;förtryckta uppgifter som framgår av deklarationsförslaget och han är inte&lt;br&gt;heller skyldig att rätta eventuella felaktigheter i taxeringsförslaget som&lt;br&gt;kan vara ägnade att leda till en för låg taxering. Om fastighetsägaren&lt;br&gt;inte tillställts något förslag senast den 15 oktober, är han emellertid, med&lt;br&gt;vissa undantag, skyldig att utan föreläggande lämna deklaration. Efter&lt;br&gt;föreläggande föreligger alltid deklarationsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;föranleder fara för att taxeringen blir för låg döms enligt 18 kap. 41 §&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till&lt;br&gt;ansvar. Straffbestämmelsen är genom en hänvisning i 26 kap. 3 § till-&lt;br&gt;lämplig även vid särskild fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare föreskrevs bötesstraff för underlåtenhet att lämna allmän&lt;br&gt;fastighetsdeklaration. Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1&lt;br&gt;december 1993 infördes emellertid en möjlighet att påföra fastig-&lt;br&gt;hetsägare som försummat sin deklarationsskyldighet en förseningsavgift.&lt;br&gt;Straffbestämmelsen för deklarationsförsummelse ansågs då vara obehöv-&lt;br&gt;lig och upphävdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som straffbestämmelsen för underlåtenhetsfallen upphävdes&lt;br&gt;infördes en formell möjlighet till skönstaxering vid fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen i fastighetstaxeringslagen har i praktiken inte&lt;br&gt;kommit att tillämpas. Det kan dessutom konstateras att straffbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsen är avsedd för allvarliga fall, vilka på detta område inte torde Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;vara särskilt frekventa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot fordonsskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fordon som är skattepliktiga skall fordonsskatt erläggas till staten&lt;br&gt;med ett fast belopp för en bestämd tidsperiod, oberoende av i vilken&lt;br&gt;utsträckning fordonet brukas under denna period. För den tid ett fordon&lt;br&gt;är avställt tas dock inte någon fordonsskatt ut. Storleken av skatten vari-&lt;br&gt;erar med fordonsslag, skattevikt, drivmedel och fordonets konstruktion.&lt;br&gt;Har buss eller lastbil som kan drivas med dieselolja eller släpvagn som&lt;br&gt;dras av ett sådant fordon använts utomlands och har skatt eller avgift&lt;br&gt;tagits ut där för trafik med eller innehav av sådant fordon kan återbetal-&lt;br&gt;ning ske av i Sverige erlagd fordonsskatt med visst belopp. Den som vid&lt;br&gt;ansökan om återbetalning uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar&lt;br&gt;oriktiga uppgifter som är ägnade att leda till att skatten betalas tillbaka&lt;br&gt;med för högt belopp, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader om inte strängare straff är föreskrivet i skattebrottslagen. Berät-&lt;br&gt;tigad till återbetalning är den som är skattskyldig för fordonet när ut-&lt;br&gt;landsvistelsen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lastbil eller släpvagn som har transporterats på järnväg inom Sve-&lt;br&gt;rige kan återbetalning av hela fordonsskatten ske om transport skett&lt;br&gt;under sammanlagt minst 120 dygn under skatteåret. Har fordonet tran-&lt;br&gt;sporterats på järnväg under minst 60 dygn men mindre än 120 dygn&lt;br&gt;under skatteåret skall halva fordonsskatten återbetalas. Den som vid an-&lt;br&gt;sökan om återbetalning uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar&lt;br&gt;oriktiga uppgifter som är ägnade att leda till att skatten betalas tillbaka&lt;br&gt;med för högt belopp, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader om inte strängare straff är föreskrivet i skattebrottslagen.&lt;br&gt;Återbetalningsberättigad är den som är skattskyldig för fordonet vid&lt;br&gt;utgången av skatteåret eller, om skatteplikt då har upphört av annan&lt;br&gt;anledning än avställning, den som vid den tidpunkten var skattskyldig&lt;br&gt;för fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsskatt pä utländska fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras&lt;br&gt;av lastbilar eller bussar skall betalas fordonsskatt enligt lagen, om fordo-&lt;br&gt;nen har förts in till Sverige för tillfälligt brukande här och inte är regi-&lt;br&gt;strerade här. Skatt tas bara ut för fordon som har en totalvikt över 6 000&lt;br&gt;kg. Under vissa förutsättningar kan fordonen undantas från skatt. For-&lt;br&gt;donsskatten fastställs av och betalas till tullmyndighet i samband med att&lt;br&gt;fordonet förs ut ur landet. Föreligger särskilda skäl kan skatten betalas i&lt;br&gt;annan ordning. Förtullas ett fordon för vilket skattskyldighet föreligger&lt;br&gt;enligt lagen, skall skatten betalas in i den ordning som tullmyndigheten&lt;br&gt;förskriver där fordonet förtullas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullmyndighet utfärdar införselhandling när ett fordon för vilket skatt&lt;br&gt;skall utgå förs in i landet. Vid utförsel skall handlingen lämnas till tull-&lt;br&gt;myndigheten i utförselorten. Den som svarar för fordonet skall lämna&lt;br&gt;övriga uppgifter som behövs för att fastställa skatten. Detsamma gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid förtullning av fordon. Betalas inte skatten när fordonet skall föras ut Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;ur landet får tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. För-&lt;br&gt;tullas fordonet men betalas inte skatten i föreskriven ordning får även&lt;br&gt;sådant fordon omhändertas. Skatten tas i båda fallen ut i den ordning&lt;br&gt;som föreskrivs i tullagen och tullförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till tullmyndighet läm-&lt;br&gt;nar en felaktig uppgift om förhållande som är av betydelse för faststäl-&lt;br&gt;lande av skatt enligt lagen, skall dömas till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månada-, om inte gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Allmänna utgångspunkter för en reform av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;bestämmelserna om skattebrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regleringen om skattebrott skall göras mer enhetlig&lt;br&gt;och sammanhållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skattebrott skall även i fortsättningen finnas i en&lt;br&gt;särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De undandragandebrott som regleras i lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling arbetas inte in i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har varit positiva eller&lt;br&gt;inte haft något att erinra mot förslaget att göra regleringen om skattebrot-&lt;br&gt;ten mer enhetlig och sammanhållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser har särskilt yttrat sig över frågan om&lt;br&gt;skattebrotten skall regleras i en särskild lag eller om reglerna skall inarbe-&lt;br&gt;tas i brottsbalken. Generaltullstyrelsen och Statsåklagarmyndigheten för&lt;br&gt;speciella mål anser att skattebrottslagen bör behållas som särskild lag och&lt;br&gt;inte inarbetas i brottsbalken. Regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser&lt;br&gt;att skälen för att inarbeta skattebrottsreglema i brottsbalken överväger&lt;br&gt;eftersom det skulle ha ett betydande symbolvärde och att reglerna hör&lt;br&gt;hemma i brottsbalken. Myndigheten anser dock att det finns skäl att avvak-&lt;br&gt;ta med att införa skattebrottslagen som särskilt kapitel i brottsbalken. Riks-&lt;br&gt;skatteverket anser att frågan om att föra över straffbestämmelserna i skat-&lt;br&gt;tebrottslagen till brottsbalken bör anstå till en eventuell framtida översyn&lt;br&gt;av strafflagstiftningens systematik. Även Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att skatteb-&lt;br&gt;rottslagen tills vidare bör bestå som särskild lag. Svenska revisorsamfundet&lt;br&gt;SRS anser att en specialstrafflag för skattebrotten inte innebär några påtag-&lt;br&gt;liga nackdelar och ser inte några praktiska vinster i att infoga skattebrotts-&lt;br&gt;bestämmelser i brottsbalken. Samfundet befarar i stället att en sådan för-&lt;br&gt;ändring skulle innebära att brottsbalken blir alltför svåröverskådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen och Statsåklagarmyndigheten för speciella mål&lt;br&gt;delar uppfattningen att någon överflyttning för närvarande inte bör göras&lt;br&gt;av reglerna om undandragandebrott i varusmugglingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mer enhetlig och sammanhållen reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser som kan bli aktuella i samband med brott mot skatte-&lt;br&gt;och avgiftsförfattningama är spridda över ett antal författningar. Även om&lt;br&gt;straffbestämmelserna avseende de mest allvarliga brotten på området har&lt;br&gt;samlats i skattebrottslagen förekommer bestämmelser om straff också i&lt;br&gt;t.ex. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1990:325) om själv-&lt;br&gt;deklaration och kontrolluppgifter samt lagen (1958:295) om sjömansskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även brottsbalkens regler, framför allt vad gäller bedrägeribrotten, kan i Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;vissa fall aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte sällan är ett och samma förfarande kriminaliserat både enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen och enligt en straffbestämmelse i någon annan författning&lt;br&gt;på skatte- och avgiftsområdet. En gärning kan således falla under flera&lt;br&gt;straffbestämmelser som i många fall har olika lagteknisk konstruktion och&lt;br&gt;olika straffskalor. Genom att straffbestämmelsernas lagtekniska konstruk-&lt;br&gt;tion skiftar och eftersom de är spridda i ett flertal författningar har regel-&lt;br&gt;komplexet blivit svåröverskådligt. Förhållandet mellan de olika straffbe-&lt;br&gt;stämmelserna framgår inte heller alltid på ett klart sätt och frågor om lag-&lt;br&gt;konkurrens kan medföra tillämpningsproblem. Tillämpningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna underlättas inte heller av att vissa lagrum åberopas mycket säl-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de praktiska olägenheterna med den nuvarande ordningen inte&lt;br&gt;skall överdrivas bör lagstiftningen ändras så att oklarheter och omotiverade&lt;br&gt;skillnader mellan straffbestämmelserna undanröjs. Genom att förenkla och&lt;br&gt;samordna straffsanktionerna på skatte- och avgiftsområdet blir regelverket&lt;br&gt;mer överskådligt och bättre systematiserat. Behovet av enhetliga regler&lt;br&gt;framstår, som utredningen påpekat, som än angelägnare mot bakgrund av&lt;br&gt;det förslag som Skattebetalningsutredningen arbetar med, vilket innebär att&lt;br&gt;ett gemensamt avräkningskonto för ett flertal olika skatter och avgifter&lt;br&gt;tillskapas och att uppbörden av olika skatter och avgifter samordnas i stor&lt;br&gt;utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör påpekas att syftet med reformen inte är att i någon&lt;br&gt;mer betydande omfattning utöka eller begränsa det straffbara området. Det&lt;br&gt;straffbara området kommer i huvudsak endast att justeras i mindre omfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild skattebrottslag även i fortsättningen&lt;br&gt;Utredningen har föreslagit att bestämmelserna om skattebrott även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis skall regleras i en särskild lag och inte inordnas i brottsbalken.&lt;br&gt;Utredningen har funnit att skattebrotten hör till den brottskategori som&lt;br&gt;med hänsyn till sin svårhetsgrad och allmänna betydelse skulle försvara en&lt;br&gt;placering i brottsbalken och att brottstypen, låt vara efter vissa problem&lt;br&gt;som dock kommer att minska om förslaget genomförs, skulle gå att syste-&lt;br&gt;matiskt inordna i brottsbalken. Utredningen har dock ifrågasatt om de&lt;br&gt;vinster som kan uppnås genom att skattebrottslagen - liksom vissa andra&lt;br&gt;specialstraffbestämmelser - inarbetas i brottsbalken är så påtagliga att en&lt;br&gt;lagteknisk reform i den riktningen är värd sitt pris. Utredningen har även&lt;br&gt;framfört att det erfarenhetsmässigt inte alltid enbart är en fördel att utvidga&lt;br&gt;området för ett sammanhållet lagverk till mycket stora områden. För de&lt;br&gt;tillämpande myndigheterna går överskådligheten delvis förlorad och regle-&lt;br&gt;ringen kan bli svårare att tillgodogöra sig. Dessutom tillkommer att den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen av skattebrottslagstiffningen i betydande utsträck-&lt;br&gt;ning ankommer på personer som inte har anledning att vara förtrogna med&lt;br&gt;straffsystemet i dess helhet. Utredningen har funnit att det nuvarande&lt;br&gt;systemet med en specialstrafflag för skattebrotten fungerar väl. Frågan om&lt;br&gt;en överflyttning till brottsbalken har därför inte ansetts mer angelägen än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den kan uppskjutas till dess att eventuellt en mer genomgripande syste- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;matisk översyn av brottsbalken och specialstraffrätten äger rum. Remissin-&lt;br&gt;stanserna har i huvudsak delat denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av utredningens betänkande har frågan om en överflytt-&lt;br&gt;ning av skattebrottslagens regler till brottsbalken till och från varit föremål&lt;br&gt;för diskussion alltsedan förarbetena till 1943 års skattestrafflag. De skäl&lt;br&gt;som Lagrådet anförde då var att ett införlivande av skattebrotten i den&lt;br&gt;allmänna strafflagen skulle ge brotten en allvarligare prägel, vilket på sikt&lt;br&gt;kunde tänkas få en viss moralbildande verkan på allmänheten och dess-&lt;br&gt;utom föranleda att åklagarna kom att se det som en mer angelägen uppgift&lt;br&gt;att beivra brottstypen. Departementschefen var emellertid av den uppfatt-&lt;br&gt;ningen att de resultat som genom lagstiftningen över huvud taget kunde stå&lt;br&gt;att vinna i de nämnda avseendena skulle kunna uppnås jämväl genom att&lt;br&gt;en särskild skattestrafflag tillskapades. Frågan aktualiserades ånyo i sam-&lt;br&gt;band med förarbetena till den nu gällande skattebrottslagen. Skattestraffla-&lt;br&gt;gutredningen framhöll att det från vissa synpunkter skulle vara en ända-&lt;br&gt;målsenlig lösning att infoga skattebrotten i brottsbalken. Vid en samman-&lt;br&gt;vägning av de för- och nackdelar som ansågs förbundna med en överflytt-&lt;br&gt;ning, där det avgörande skälet var att varusmugglingslagstiftningens be-&lt;br&gt;stämmelser om undandragande förutsattes behålla sin plats i speciallag-&lt;br&gt;stiftningen, stannade Skattestrafflagutredningen för att skattebrotten i det&lt;br&gt;aktuella sammanhanget inte borde tas in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén har i sitt huvudbetänkande (SOU 1986:14)&lt;br&gt;föreslagit att straffbestämmelserna i skattebrottslagen förs över till brotts-&lt;br&gt;balken. Bestämmelser om tillämpningsområdet för skattebrottsbestämmel-&lt;br&gt;sema och förfarandereglema föreslås däremot inte överförda till brottsbal-&lt;br&gt;ken. För dessa regler föreslogs i stället en särskild reglering utanför brotts-&lt;br&gt;balken. Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Kritik&lt;br&gt;riktades bl.a. mot att den föreslagna systematiken skulle bli svåröverskåd-&lt;br&gt;lig. Vidare framfördes principiella betänkligheter mot den föreslagna&lt;br&gt;ordningen med en särskild lag om tillämpningen av brottsbalkens regler&lt;br&gt;om skattebedrägeri. Konstruktionen ansågs inte väl förenlig med vederta-&lt;br&gt;gen lagstiftningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har hävdats att s.k. blankettstraffbud inte lämpar sig för att föras&lt;br&gt;över till brottsbalken. Med blankettstraffbud avses straffbud som i princip&lt;br&gt;endast innehåller straffsatsen och för brottets materiella innehåll hänvisar&lt;br&gt;till andra lagrum. I dessa anges den brottsliga handlingen ofta på ett från&lt;br&gt;tid till annan skiftande sätt utan att blankettstraffbudet därför behöver änd-&lt;br&gt;ras. Skattebrotten brukar hänföras till blankettstraffbuden eftersom de i&lt;br&gt;hög utsträckning får sitt materiella innehåll genom bestämmelser i skatte-&lt;br&gt;och avgiffsfÖrfattningama, t.ex. regler om vilka uppgifter som i olika sam-&lt;br&gt;manhang skall lämnas samt när och hur detta skall ske. Skattebrotten kan&lt;br&gt;emellertid sägas skilja sig från de typiska blankettstraffbuden genom att ha&lt;br&gt;egna brottsbeteckningar och i huvudsak självständiga brottsbeskrivningar.&lt;br&gt;Liknande straffbestämmelser förekommer också redan i dag i brottsbalken&lt;br&gt;t.ex. vad gäller bokföringsbrott i 11 kap. 5 § och miljöbrotten i 13 kap.&lt;br&gt;Skattebrottsbestämmelsemas karaktär av blankettstraffbud innebär därför&lt;br&gt;inte något avgörande hinder mot att föra över dessa brott till brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överflyttning förefaller också lagtekniskt möjlig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som brukar anföras för en överflyttning av skattebrottslagen&lt;br&gt;kan sammanfattningsvis sägas vara av två slag. Det första skälet är att en&lt;br&gt;överflyttning skulle vara önskvärd från lagteknisk och systematisk syn-&lt;br&gt;punkt. I detta ligger en allmän strävan att föra in i princip samtliga mer&lt;br&gt;betydelsefulla straffbestämmelser i brottsbalken. Det andra skälet är att en&lt;br&gt;överflyttning skulle ha en pedagogisk och psykologisk funktion genom att&lt;br&gt;allvaret i bestämmelserna betonas genom en placering i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en överflyttning kan å andra sidan anföras att en lagteknisk och&lt;br&gt;systematisk uppstramning sker redan genom de förslag som läggs fram här&lt;br&gt;genom att i stort sätt samtliga straffvärda förfarandena samlas i skatte-&lt;br&gt;brottslagen. Det är, som flera remissinstanser påpekat, inte heller givet att&lt;br&gt;en överflyttning till brottsbalken medför att regleringen blir enklare och&lt;br&gt;mer överskådlig. En ytterligare aspekt är att många av de som praktiskt har&lt;br&gt;att beakta skattebrottsbestämmelsema saknar insikt i brottsbalkens syste-&lt;br&gt;matik och innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De pedagogiska och psykologiska faktorerna är mer svårfångade. Bety-&lt;br&gt;delsen av dessa faktorer bör dock inte överdrivas då det för de enskilda i&lt;br&gt;det närmaste helt torde sakna betydelse hur bestämmelserna om skattebrot-&lt;br&gt;ten ordnas systematiskt. Frågan torde också ha fått en allt mindre betydelse&lt;br&gt;i och med att skattebrottslagstiftningen utvecklats och att betydande straff-&lt;br&gt;skärpningar skett sedan tillkomsten av en skattestrafflag på 1940-talet.&lt;br&gt;Systemet med en särskild skattebrottslag har samtidigt blivit allt mer etab-&lt;br&gt;lerat och fungerat väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De invändningar från principiella och systematiska utgångspunkter som&lt;br&gt;riktats mot ordningen med en särskild specialstraffrättslig reglering berör&lt;br&gt;inte bara skattebrotten utan även annan specialstraffrättslig lagstiftning. En&lt;br&gt;viktig lag i detta sammanhang är lagen (1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling som bl.a. reglerar vissa undandragandebrott med nära anknyt-&lt;br&gt;ning till skattebrotten (se avsnitt 5). Frågan om en överflyttning av bestäm-&lt;br&gt;melserna om skattebrott till brottsbalken rymmer således skiftande aspek-&lt;br&gt;ter av huvudsakligen lagteknisk karaktär. Eftersom det inte finns något&lt;br&gt;givet svar på frågan var bestämmelserna hör hemma och då det knappast&lt;br&gt;finns några mer påtagliga nackdelar med nuvarande systematik bör&lt;br&gt;ordningen med en särskild skattebrottslag tills vidare bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott i samband med införsel och utförsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull är statsrättsligt att anse som en form av skatt. Brott som består i un-&lt;br&gt;dandragande av tull är därmed ett slags skattebrott. Skattebrottslagen om-&lt;br&gt;fattar emellertid inte tull. Den tillämpas inte heller om en skatt eller avgift&lt;br&gt;fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull. I stället är lagen&lt;br&gt;om straff för varusmuggling tillämplig på gärningar som innebär att tull,&lt;br&gt;annan skatt eller avgift undandras staten vid införsel och utförsel (undan-&lt;br&gt;dragandebrott). Varusmugglingslagen omfattar även brott som består i att&lt;br&gt;gods förs in eller ut ur riket i strid mot förbud (in- eller utförselbrott).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från tid till annan har förts diskussioner om att inarbeta undandragande-&lt;br&gt;brotten i varusmugglingslagen i skattebrottslagstiftningen. Varusmugg-&lt;br&gt;lingslagen skulle i så fall kunna begränsas till att avse brott mot regleringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av införsel och utförsel. Frågan övervägdes redan under förarbetena till Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;1943 års skattestrafflag men avvisades emellertid med den huvudsakliga&lt;br&gt;motiveringen att tullbrotten var alltför speciella för att arbetas in i en all-&lt;br&gt;män lag (SOU 1942:31 s. 97). 1 det betänkande som låg till grund för va-&lt;br&gt;rusmugglingslagen anslöt sig 1956 års varusmugglingsutredning till denna&lt;br&gt;uppfattning (SOU 1959:24 s. 169). En utgångspunkt vid varusmugglings-&lt;br&gt;lagens tillkomst blev i stället att lagen i princip borde avse alla slags brott&lt;br&gt;mot införsel- och utförselbestämmelsema. Fördelen med denna ordning&lt;br&gt;var enligt vad departementschefen anförde i propositionen att reglerna blev&lt;br&gt;enhetliga och överskådliga och att ingen skillnad behövde göras mellan&lt;br&gt;handlingar som i yttre avseenden var helt identiska (prop. 1960:115 s. 58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att flytta över varusmugglingslagens bestämmelser om&lt;br&gt;undandragande har även tagits upp av 1973 års varusmugglingsutredning&lt;br&gt;(SOU 1976:37) och 1986 års varusmugglingsutredning (SOU 1991:84).&lt;br&gt;Ingen av utredningarna har ansett att undandragandebrotten bör föras över&lt;br&gt;till skattebrottslagen. 1986 års varusmugglingsutredning framhöll dock att&lt;br&gt;frågan borde tas upp till förnyade överväganden i samband med en framti-&lt;br&gt;da översyn av skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller Skattebrottsutredningen anser att undandragandebrotten på&lt;br&gt;tullområdet bör inordnas i skattebrottslagen. Utredningen har dock påpekat&lt;br&gt;att flera av de materiella skillnader som tidigare funnits mellan lagarna, om&lt;br&gt;1986 års varusmugglingsutrednings och utredningens egna förslag genom-&lt;br&gt;förs, kommer att undanröjas. Utredningen föreslår nämligen att det inte&lt;br&gt;längre skall gälla ett krav på direkt uppsåt för att underlåtenhet att avge&lt;br&gt;deklaration skall kunna bestraffas som skattebedrägeri utan att kriminali-&lt;br&gt;seringen i detta avseende skall följa vanliga uppsåtsregler (se avsnitt 4.4).&lt;br&gt;Ett ytterligare hinder undanröjs åtminstone delvis om 1986 års varusmugg-&lt;br&gt;lingsutrednings förslag om att reglerna om förverkande och om straffan-&lt;br&gt;svar för efterföljande hantering av gods som har varit föremål för&lt;br&gt;undandragandebrott enligt smugglingslagstiftningen - förutom vad gäller&lt;br&gt;alkoholdrycker och tobaksvaror - avvecklas. Som Skattebrottsutredningen&lt;br&gt;har funnit kommer det emellertid under alla förhållanden att kvarstå bety-&lt;br&gt;dande skillnader mellan varusmugglingslagens nuvarande reglering och&lt;br&gt;skattebrottslagen som inte bör undanröjas genom sakliga lagändringar.&lt;br&gt;Oriktiga muntliga uppgifter bör t.ex. inte kunna bestraffas som skattebe-&lt;br&gt;drägeri (se avsnitt 4.4). Det ligger däremot i sakens natur att sådana upp-&lt;br&gt;gifter måste kunna bestraffas enligt smugglingslagstiftningen eftersom&lt;br&gt;någon generell plikt att lämna skriftlig deklaration inte gäller vid införsel&lt;br&gt;av varor. En annan grupp bestämmelser i varusmugglingslagen som mate-&lt;br&gt;riellt sett måste finnas kvar vare sig bestämmelserna inarbetas i&lt;br&gt;skattebrottslagen eller inte är de som straffbelägger förfoganden över oför-&lt;br&gt;tullat och obeskattat gods (4 § 1 och 2 varusmugglingslagen). Dessutom&lt;br&gt;bör vissa särskilda regler gälla i fråga om förundersökning på tullområdet&lt;br&gt;liksom om befogenheter för tjänstemännen vid Tullverket och vid Kustbe-&lt;br&gt;vakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en särreglering skulle i och för sig kunna tillgodoses genom&lt;br&gt;specialregler i skattebrottslagen för fall då ett undandragandebrott begås i&lt;br&gt;samband med införsel och utförsel av varor eller genom hänvisningar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varusmugglingslagen. En sådan reglering skulle emellertid bli komplicerad Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;och svåröverskådlig. Utredningen har anmärkt att när en överflyttning av&lt;br&gt;varusmugglingslagens undandragandebrott till skattebrottslagen ansetts&lt;br&gt;som önskvärd detta inte vid något tillfälle motiverats med att överflytt-&lt;br&gt;ningen skulle underlätta tillämpningen av lagstiftningen eller medföra&lt;br&gt;några andra praktiska fördelar. Önskemålet är snarare grundat på att man&lt;br&gt;sett det som naturligt att brott som består i att det allmänna undandras&lt;br&gt;föreskrivna skatter och avgifter regleras i en och samma författning. Om&lt;br&gt;detta systematiska intresse tillgodoses bryts emellertid den systematik som&lt;br&gt;ligger till grund för den nuvarande varusmugglingslagens utformning,&lt;br&gt;nämligen att lagen bör avse alla slags brott vid införsel och utförsel av&lt;br&gt;varor. Inte sällan förhåller det sig också så att ett undandragandebrott en-&lt;br&gt;ligt varusmugglingslagen har samband med en överträdelse av en införsel-&lt;br&gt;reglering. Från praktisk synpunkt är det också en uppenbar fördel om brott&lt;br&gt;inom Tullverkets ansvarsområde så långt möjligt regleras i samma författ-&lt;br&gt;ning, inte minst med hänsyn till den personal inom tullen och kustbevak-&lt;br&gt;ningen som har brottsbekämpande uppgifter på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det givetvis finns likheter mellan en del av de brott som be-&lt;br&gt;straffas enligt varusmugglingslagen och de som omfattas av skattebrottsla-&lt;br&gt;gen har utredningen påpekat att brottens karaktär i praktiken ofta skiljer&lt;br&gt;sig åt. Detta gäller både i fråga om brott som begås av privatpersoner och&lt;br&gt;sådana brott som begås i näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de skäl som redovisats i det föregående anser rege-&lt;br&gt;ringen att de undandragandebrott som nu behandlas i varusmugglingslagen&lt;br&gt;för närvarande inte bör inarbetas i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i det följande (avsnitt 5) till frågan om anpass-&lt;br&gt;ning av regleringen i varusmugglingslagen till de ändringar som föreslås i&lt;br&gt;skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Den lagtekniska utformningen av bestämmelsen&lt;br&gt;om skattebrottslagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Uppräkningen i skattebrottslagen av de skatter och&lt;br&gt;avgifter som lagen är tillämplig på upphävs. Skattebrottslagen blir gene-&lt;br&gt;rellt tillämplig på samtliga skatter, även kupongskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hftB*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas även på avgifter till det allmänna om detta följer av&lt;br&gt;särskild föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen görs subsidiär till lagen (1960:418) om straff för va-&lt;br&gt;rusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Skattebrottsutredningen föreslår att 1 § skatte-&lt;br&gt;brottslagen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag föreskrivs om skatt gäller även i fråga om social-&lt;br&gt;försäkringsavgifter samt, i den mån så har särskilt föreskrivits, annan av-&lt;br&gt;gift till det allmänna som ej betecknas som skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i den mån det följer av särskild föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgifter, förseningsavgifter&lt;br&gt;eller liknande avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte att skattebrottslagen skall tillämpas på ku-&lt;br&gt;pongskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, förutom Åklagarmyndig-&lt;br&gt;heten i Stockholm och Företagarna, har tillstyrkt eller inte haft någon&lt;br&gt;erinran mot att uppräkningsprincipen överges. Riksåklagaren anser dock&lt;br&gt;att socialavgifterna skall behandlas som andra avgifter eftersom termen&lt;br&gt;socialförsäkringsavgifter inte är definierad i lag och att tillämpnings-&lt;br&gt;problem kan komma att uppstå. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbundet liknande&lt;br&gt;uppfattningar. Svea Hovrätt, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund anser att det av lagtexten uttryckligen bör framgå att lagen&lt;br&gt;gäller i fråga om skatt eller avgift och att andra stycket andra punkten&lt;br&gt;endast avser föreskrifter som kommit till uttryck i författning.&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm har svårt att se annat än fördelar med den&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Kammarrätten påpekar dock att det i och för sig inte&lt;br&gt;kan uteslutas att fråga kan uppkomma om en pålagas innersta väsen och att&lt;br&gt;förslaget tar sikte på avgifter till det allmänna, vilket innebär att den&lt;br&gt;privatisering/bolagisering som inletts kan återverka i sanktionshänseende.&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund och Företagarna anser det önskvärt med en&lt;br&gt;uttrycklig föreskrift i vederbörande specialförfattning för att&lt;br&gt;skattebrottslagen skall vara tillämplig oavsett om detta gäller en skatt,&lt;br&gt;avgift eller socialförsäkringsavgift. Polismyndigheten i Stockholms län&lt;br&gt;anser att det uttryckliga undantaget för dröjsmålsavgifter,&lt;br&gt;förseningsavgifter eller liknande avgifter bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande metod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattestrafflagens tillämpningsområde reglerades på så sätt att de särskilda&lt;br&gt;skatteförfattningama innehöll föreskrifter som angav om lagen var tillämp-&lt;br&gt;lig. Skattestrafflagutredningen föreslog inte någon ändring härvidlag.&lt;br&gt;Utredningen anförde emellertid, att lagens tillämpningsområde måste&lt;br&gt;framgå på ett otvetydigt sätt och att detta enklast kunde uppnås genom att&lt;br&gt;en bestämmelse om detta togs in i de skatte- och avgiftsförfattningar som&lt;br&gt;avsågs falla under lagens tillämpningsområde. Enligt utredningens mening&lt;br&gt;borde emellertid hänvisningen ges en materiell innebörd i den meningen&lt;br&gt;att förekomsten av en sådan skulle utgöra en förutsättning för de före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsernas tillämplighet, något som inte ansågs vara&lt;br&gt;förhållandet enligt skattestrafflagen. I den proposition som följde angav&lt;br&gt;departementschefen att den av utredningen föreslagna metoden för att&lt;br&gt;bestämma lagens tillämplighet i och för sig var fullt tänkbar men att det&lt;br&gt;från systematisk synpunkt var bättre att i själva skattebrottslagen direkt&lt;br&gt;ange på vilka skatter och avgifter lagen skulle vara tillämplig (prop.&lt;br&gt;1971:10 s. 224). Enligt departementschefen torde den senare metoden även&lt;br&gt;erbjuda fördelar för den praktiska tillämpningen. Den metod som&lt;br&gt;förespråkades av departementschefen antogs och skattebrottslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde anges inledningsvis genom en uppräkning i lagens&lt;br&gt;första paragraf. Avsikten var att uppräkningen skulle vara uttömmande.&lt;br&gt;Från denna princip har emellertid gjorts undantag i lagen (1990:659) om&lt;br&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1989:484) om&lt;br&gt;arbetsmiljöavgift och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. De nämnda&lt;br&gt;lagarna omfattas inte av uppräkningen i skattebrottslagen. I stället anges i&lt;br&gt;de nämnda författningarna att skatte-brottslagen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för utredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för utredningens förslag att frångå uppräkningsprincipen är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppräkningsprincipen inte följts fullt ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- redaktionen har kommit att te sig främmande för en författning av den&lt;br&gt;generella karaktär som skattebrottslagen är avsedd att ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ständiga ändringar medför risk för fel eller inadvertenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppräkningen har kommit att omfatta en rad upphävda skatteförfattningar&lt;br&gt;för att undvika oavsiktlig avkriminalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att den uppräkning som nu finns i 1 §&lt;br&gt;skattebrottslagen ersätts av regler som medför att alla skatter kommer att&lt;br&gt;omfattas av skattebrottslagen, om det inte anges annorlunda i den&lt;br&gt;materiella författning som reglerar skatten i fråga. Beträffande avgifter&lt;br&gt;görs en skillnad mellan socialförsäkringsavgifter och andra avgifter.&lt;br&gt;Socialförsäkringsavgifter jämställs i detta hänseende med skatter. Med&lt;br&gt;socialförsäkringsavgifter avser utredningen avgifter som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmänna&lt;br&gt;egenavgifter samt allmänna egenavgifter enligt lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt. För andra avgifter krävs att det i den materiella&lt;br&gt;lagstiftningen anges att skattebrottslagen skall vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan skatter och avgifter görs utifrån den terminologi Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;som används i den materiella författningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter på uppräkningsmetoden&lt;br&gt;Regeringen ställer sig bakom de allmänna överväganden utredningen gjort&lt;br&gt;beträffande avskaffandet av uppräkningsmetoden. Uppräkningen i 1 §&lt;br&gt;skattebrottslagen har med tiden blivit så omfattande att bestämmelsen och&lt;br&gt;därmed lagens tillämpningsområde blivit svåröverskådligt. Lagens&lt;br&gt;generella karaktär kan också sägas fördunklas av detaljer. Ett annat skäl&lt;br&gt;för att frångå uppräkningsmetoden är, som utredningen påpekat, att&lt;br&gt;uppräkningen måste ändras så snart en ny skatt eller avgift införs om&lt;br&gt;denna skall omfattas av lagen. Paragrafen har därför kommit att ändras i&lt;br&gt;genomsnitt mer än en gång per år sedan ikraftträdandet 1972. Ständiga&lt;br&gt;ändringar underlättar inte för dem som skall tillämpa lagen och medför&lt;br&gt;också som utredningen påpekat en ökad risk för fel eller inadvertenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte sällan händer det att skatte- och avgiftsförfattningar upphör att gälla&lt;br&gt;eller att de införs för att gälla endast under en begränsad tid. För att&lt;br&gt;undvika en oavsiktlig avkriminalisering av gärningar som begåtts innan&lt;br&gt;lagen i fråga upphävts står upphävda författningar regelmässigt kvar i&lt;br&gt;uppräkningen i skattebrottslagen även sedan skatte- eller&lt;br&gt;avgiftsförfattningen upphört att gälla. Det ligger en svårighet i att avgöra&lt;br&gt;när den upphävda skatte- eller avgiftsförfattningen skall undantas från&lt;br&gt;skattebrottslagens tillämpningsområde utan risk för att följden därav blir&lt;br&gt;en oavsiktlig avkriminalisering. Av uppräkningen i skattebrottslagen är&lt;br&gt;därför så många som en tredjedel av författningarna upphävda. För-&lt;br&gt;hållandet bidrar inte till att skapa tydlighet och erbjuder knappast heller&lt;br&gt;fördelar for den praktiska tillämpningen. En annan sak är att fördelarna&lt;br&gt;med uppräkningsmetoden dessutom inte fullt ut uppnåtts genom att den i&lt;br&gt;några fall frångåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det kan hävdas att det är till viss fördel för tillämpningen att&lt;br&gt;det direkt av bestämmelsen i skattebrottslagen går att utläsa om lagen är&lt;br&gt;tillämplig beträffande en viss skatt eller avgift, bör den praktiska&lt;br&gt;betydelsen av denna aspekt bedömas med beaktande av&lt;br&gt;skattebrottsbestämmelsemas karaktär av blankettstraffbud. Eftersom&lt;br&gt;bestämmelserna inte innehåller en fullständig gämingsbeskrivning av&lt;br&gt;brotten måste de läsas mot bakgrund av reglerna i olika skatte- och&lt;br&gt;avgiftsförfattningar. Den som skall tillämpa skattebrottslagen måste&lt;br&gt;således under alla förhållanden inhämta kunskaper om vad som gäller på&lt;br&gt;det aktuella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvent genomförd uppräkningsmetod har vissa fördelar. Som&lt;br&gt;kommit att klart framgå av nuvarande ordning har metoden emellertid&lt;br&gt;också påtagliga nackdelar. Regeringen föreslår att metoden överges då&lt;br&gt;skattebrottslagens tillämpningsområde på ett klart och entydigt sätt kan&lt;br&gt;anges genom en lagteknisk lösning som i huvudsak ansluter sig till&lt;br&gt;utredningens förslag. I det följande kommer förslaget att utvecklas&lt;br&gt;närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning vid utformningen av bestämmelsen som Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;anger skattebrottslagens tillämpningsområde är att tillämpningsområdet&lt;br&gt;anges på ett klart och entydigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen bör, i likhet med vad utredningen föreslagit, vara&lt;br&gt;generellt tillämplig på skatter. Skattebrottslagen omfattar också redan i dag&lt;br&gt;nästan alla skatter. Lagen omfattar dock inte kupongskatt enligt kupong-&lt;br&gt;skattelagen (1970:624) och inte heller skatt enligt lagen (1976:339) om&lt;br&gt;saluvagnsskatt, lagen (1990:667) om skatt på ränta på skogskontomedel&lt;br&gt;m.m. eller enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation på viss&lt;br&gt;energiskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kupongskattelagen innehåller särskilda straffbestämmelser i 31 och&lt;br&gt;32 §§. Skattebrottsutredningen har påpekat att de förhållanden som&lt;br&gt;kupongskattelagen reglerar är säregna i förhållande till den övriga&lt;br&gt;beskattningen. Kupongskatten kan sägas utgöra en definitiv källskatt och&lt;br&gt;det är främst oriktiga uppgifter till de organ som är skyldiga att innehålla&lt;br&gt;sådan skatt, i första hand Värdepapperscentralen VPC AB, som kan&lt;br&gt;medföra straff om uppgifterna medför för låg kupongskatt. Sådana oriktiga&lt;br&gt;uppgifter omfattas i och för sig av den kriminalisering i skattebrottslagen&lt;br&gt;som vi föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har särskilt pekat på att de straffskalor som finns i kupong-&lt;br&gt;skattelagen avviker markant från utredningens förslag till ny&lt;br&gt;skattebrottslag. Det maximala straffet i kupongskattelagen är sex års&lt;br&gt;fängelse. I skattebrottslagen är det maximala straffet i motsvarande&lt;br&gt;situation enligt utredningens förslag fängelse i sex månader. Utredningen&lt;br&gt;har övervägt frågan om straffskaloma i de praktiskt taget aldrig tillämpade&lt;br&gt;straffbestämmelserna i kupongskattelagen är rimliga. Före&lt;br&gt;skattebrottslagens tillkomst var maximistraffet fängelse sex månader, men&lt;br&gt;på förslag i propositionen till nämnda lag höjdes straffsatserna till de&lt;br&gt;nuvarande för att de skulle komma i nivå med dem som gäller enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen (prop. 1971:10 s. 308). Förarbetena lämnar inte någon&lt;br&gt;egentlig vägledning om skälet till förändringen. Utredningen har antagit att&lt;br&gt;kupongskattens konstruktion som en definitiv källskatt haft betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget. Med hänsyn till detta och eftersom brott mot&lt;br&gt;bestämmelserna kan röra höga belopp har utredningen utgått från att&lt;br&gt;brotten principiellt sett har eller åtminstone kan tänkas ha samma&lt;br&gt;straffvärde som skattebedrägeri. Utredningen föreslår därför att&lt;br&gt;skattebrottslagen inte skall vara tillämplig for kupongskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande skälet for utredningen mot att föra in brott mot&lt;br&gt;kupongskattelagens bestämmelser till skattebrottslagen har således varit&lt;br&gt;svårigheten att bibehålla kupongskattelagens straffskalor. De allvarligaste&lt;br&gt;brottsbeteckningama i skattebrottslagen förutsätter att det oriktiga&lt;br&gt;uppgiftslämnandet sker till myndighet (jfr förslaget till lydelse av 2 och 4&lt;br&gt;§§ i skattebrotts-lagen). Problemet på kupongskatteområdet består i att&lt;br&gt;uppgifter i hög omfattning lämnas till Värdepapperscentralen, som ju inte&lt;br&gt;är en myndighet. Dessa uppgifter läggs sedan till grund för beskattningen.&lt;br&gt;Genom regeringens förslag till utformning av kupongskattelagen bortfaller&lt;br&gt;problemet (se avsnitt 9.10). Vi föreslår nämligen att vid tillämpningen av&lt;br&gt;skattebrottslagen skall Värdepapperscentralen VPC AB likställas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet i fråga om uppgifter som enligt 7 § andra stycket skall lämnas Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;till bolaget. Vårt förslag till ändringar i skattebrottslagen och&lt;br&gt;kupongskattelagen innebär därför att brott mot kupongskattelagens&lt;br&gt;bestämmelser omfattas av förslagen till 2-4, 7 och 8 §§ skattebrottslagen.&lt;br&gt;De påföljder som kan komma i fråga överensstämmer med vad som gäller&lt;br&gt;i övrigt för skattebrott. Om ett förfarande bedöms som mer kvalificerat&lt;br&gt;enligt de generella grunder som finns för en sådan bedömning bör den&lt;br&gt;möjlighet till flexibilitet som finns vid brottsbestämningen och&lt;br&gt;straffmätningen i skattebrottslagen utnyttjas. I och med detta kan&lt;br&gt;skattebrottslagen omfatta även kupongskatt. De särskilda&lt;br&gt;straffbestämmelserna i kupongskattelagen kan därför upphävas. För övriga&lt;br&gt;skatteförfattningar som för närvarande inte omfattas av skattebrotts-lagen&lt;br&gt;gäller att utrymmet för sådan brottslighet som skattebrottslagen skall&lt;br&gt;beivra genomgående är litet, men att det ändå inte kan anses finnas skäl att&lt;br&gt;generellt undanta lagarna från skattebrottslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jvgj/?er&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen är tillämplig endast på ett förhållandevis begränsat antal&lt;br&gt;avgifter, främst avgifter på socialförsäkringsområdet och avgifter som&lt;br&gt;omfattas av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Någon&lt;br&gt;ändring i detta hänseende är inte påkallad. Den generella metod som&lt;br&gt;föreslås beträffande skatter är därför inte lämplig for att bestämma lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde för avgifter. Den mest naturliga lösningen är i stället&lt;br&gt;att positivt ange de avgifter som faller inom skattebrottslagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Frågan är närmast om uppräkningen skall ske i&lt;br&gt;skattebrottslagen eller i avgiftsförfattningen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nackdelar som visat sig allmänt gälla för uppräkningsmetoden gäller&lt;br&gt;även för avgifterna även om de inte är fullt så tydliga, eftersom de avgifter&lt;br&gt;som omfattas är betydligt förre till antalet. Vi föreslår att bestämmelser om&lt;br&gt;att en avgift omfattas av skattebrottslagen placeras i den författning som&lt;br&gt;reglerar avgiften i fråga. Med denna lösning vinns även den fördelen att en&lt;br&gt;avgiftsskyldig direkt i det regelkomplex som anger de materiella&lt;br&gt;bestämmelserna får besked om att överträdelser sanktioneras genom&lt;br&gt;skattebrotts-lagen. Eftersom termen socialförsäkringsavgift inte är&lt;br&gt;definierad i lag och det, vilket remissbehandlingen visar, kan uppkomma&lt;br&gt;diskussioner om en avgift är en socialförsäkringsavgift eller inte bör&lt;br&gt;termen inte användas i skattebrottslagen. Även i de författningar som&lt;br&gt;reglerar vad som brukar kallas socialförsäkringsavgifter bör det därför tas&lt;br&gt;in bestämmelser om att skattebrottslagen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om straff för varusmuggling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika lagkonkurrens bör avgränsningen mellan&lt;br&gt;varusmugglingslagens och skattebrottslagens tillämpningsområden, i&lt;br&gt;enlighet med utredningens förslag, göras på så sätt att skattebrottslagen&lt;br&gt;blir tillämplig endast om gärningen inte är belagd med straff enligt&lt;br&gt;varusmugglingslagen. Skattebrottslagen kommer härigenom att gälla för&lt;br&gt;brott som i regel inte har samband med in- eller utförsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägg m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i likhet med utredningen ett uttryckligt undantag för&lt;br&gt;skattetillägg, avgiftstillägg, räntor, dröjsmålsavgift, förseningsavgift och&lt;br&gt;liknande avgift från skattebrottslagens tillämpningsområde. I och för sig&lt;br&gt;kan hävdas att t.ex. ett skattetillägg definitionsmässigt inte är en skatt. Vi&lt;br&gt;anser dock att undantaget är motiverat av tydlighetsskäl. Detta gäller fram-&lt;br&gt;för allt i fråga om avgränsningen av de avgifter som kan komma att&lt;br&gt;omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvensändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna metoden att ange tillämpningsområdet för skattebrottslagen&lt;br&gt;medför konsekvensändringar i lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen&lt;br&gt;(1989:484) om arbetsmiljöavgift, lagen (1990:613) om miljöavgift på&lt;br&gt;utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1990:659) om&lt;br&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1993:672) om&lt;br&gt;skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1704) om lageravgift på&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter, lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter&lt;br&gt;och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Ändringarna behandlas&lt;br&gt;närmare i författningskommentarerna (avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 De centrala skattebrotten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skattebedrägeribrottet får en ny brottsbeteck-&lt;br&gt;ning och benämns i fortsättningen skattebrott samt omfattar även&lt;br&gt;förfaranden som i dag bedöms som uppbördsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottet konstrueras som ett farebrott. Ett skattebrott fullbor-&lt;br&gt;das när en oriktig uppgift uppsåtligen lämnas till myndighet eller när&lt;br&gt;en föreskriven uppgiftsskyldighet uppsåtligen åsidosätts om detta ger&lt;br&gt;upphov till fara för att skatt eller avgift skall undandras det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på direkt uppsåt till skatteundandragande slopas för den&lt;br&gt;passiva formen av skattebrott. Det subjektiva rekvisitet blir därmed&lt;br&gt;enhetligt för skattebrottet och kommer att omfatta samtliga uppsåts-&lt;br&gt;former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. specialsubjektet slopas för passivt skattebrott, vilket inne-&lt;br&gt;bär att skatteeffekten inte längre behöver ha gynnat den skattskyldige&lt;br&gt;själv eller någon som han företräder, utan kan ha gynnat vem som&lt;br&gt;helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet “handling” ersätts med ett krav på att uppgifter skall ha&lt;br&gt;lämnats “på annat sätt än muntligen” för att föranleda straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändning om kvittning i skattebrottmål bör i princip inte tillmä-&lt;br&gt;tas betydelse vid ansvarsbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringen av försök till skattebrott slopas till följd av över-&lt;br&gt;gången till farerekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med regeringens förslag. Utredningen förordar dock en något&lt;br&gt;mindre vidsträckt tolkning av farerekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande del av de remissinstanser som&lt;br&gt;uttalat sig om utformningen av de centrala skattebrotten är positiva till&lt;br&gt;förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren och&lt;br&gt;Riksskatteverket, har emellertid framfört viss kritik. Riksåklagaren ser&lt;br&gt;vissa fördelar med en konstruktion som farebrott i stället för effektbrott&lt;br&gt;då förutsebarheten ökar, såväl med avseende på fullbordanspunkten som&lt;br&gt;frågan huruvida brottet fullbordats eller stannat på försöksstadiet. Enligt&lt;br&gt;Riksåklagaren finns emellertid vägande invändningar mot konstruktionen&lt;br&gt;med ett farebrott, såsom det har presenterats av utredningen, bl.a. kan&lt;br&gt;kravet på konkret fara i utredningens utformning medföra betydande&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter. Riksåklagaren är därför inte beredd att tillstyrka&lt;br&gt;lagförslaget i denna del. En alternativ utgångspunkt skulle enligt&lt;br&gt;Riksåklagaren kunna vara att kriminalisera gärningen att lämna en&lt;br&gt;oriktig uppgift eller underlåta att lämna deklaration etc. med uppsåt att&lt;br&gt;skatt undandras oavsett vilka effekter eller vilken risk (fara) för effekt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har uppstått eller kan uppstå. En sådan lösning skulle möjligen te Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;sig från rättspolitiska utgångspunkter mer motiverad än den lösning som&lt;br&gt;nu har valts. Vad man vill uppnå med kriminaliseringen är ju att förmå&lt;br&gt;skattskyldiga att lämna ett korrekt underlag för taxeringen. Riksskatte-&lt;br&gt;verket har framfört liknande synpunkter och föreslår att farerekvisitet&lt;br&gt;utformas så att alla oriktiga uppgifter som lämnas annat än muntligen&lt;br&gt;och som kan medföra skatteundandragande innebär att fara föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som otjänliga försök bör enligt verket anses sådana uppgifter som enligt&lt;br&gt;5 kap. 4 § första stycket 2 taxeringslagen (1990:324) inte medför skatte-&lt;br&gt;tillägg. Riksskatteverket vill även att farerekvisitet vid s.k. rullande un-&lt;br&gt;derskott förtydligas, förslagsvis genom att reglerna anpassas så att de&lt;br&gt;motsvarar de fall där skattetillägg påförs med hjälp av ett fiktivt un-&lt;br&gt;derlag, eftersom fullbordanspunkten kan ligga långt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrott; en ny brottsbeteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningen skattebedrägeri framstår som mindre adekvat, särskilt med&lt;br&gt;hänsyn till den utvidgning som regeringen kommer att föreslå när det&lt;br&gt;gäller det passiva brottet. För en ändring i fråga om brottsbeteckningen&lt;br&gt;talar också det förhållandet att regeringens förslag innebär att de&lt;br&gt;förfaranden som i dag betecknas som oredlig uppbördsredovisning skall&lt;br&gt;hänföras under den centrala bestämmelsen i skattebrottslagen (se avsnitt&lt;br&gt;4.9). Skattebrottens ställning som självständig brottstyp kommer också&lt;br&gt;till tydligare uttryck med en ändrad brottsbeteckning. Dessutom skulle&lt;br&gt;införandet av en ny brottsbeteckning vara ett ändamålsenligt sätt att&lt;br&gt;tydligt markera den förändring av brottstypen som blir följden av&lt;br&gt;regeringens förhållandevis genomgripande förslag till ändring av det&lt;br&gt;centrala skattebrottet. Regeringen har av dessa skäl funnit det lämpligt&lt;br&gt;att brottet ges den mera neutrala brottsbenämningen skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottet konstrueras som farebrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i den lag som föregick skattebrottslagen,&lt;br&gt;skattestrafflagen (1943:313), gällde beträffande de centrala brotten -&lt;br&gt;falskdeklaration och vårdslös deklaration - att ett brott ansågs fullbordat&lt;br&gt;så snart en handling med en oriktig uppgift inkommit till&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten. Att den osanna eller ofullständiga uppgiften&lt;br&gt;medfört ett felaktigt skattebeslut fordrades alltså inte för att ansvar för&lt;br&gt;falskdeklaration eller vårdslös deklaration skulle kunna utkrävas. Det var&lt;br&gt;tillräckligt att uppgiften varit &amp;quot;ägnad att&amp;quot; leda till för låg skatt för den&lt;br&gt;deklarationsskyldige eller någon som han företrädde. Ett&lt;br&gt;deklarationsbrott kunde vidare begås endast genom att en oriktig uppgift&lt;br&gt;lämnades i en formbunden handling, en deklaration eller däremot&lt;br&gt;svarande skriftlig försäkran. Gämingsbeskrivningama var utformade&lt;br&gt;efter samma principer som sanningsbrotten osann och vårdslös försäkran&lt;br&gt;i 15 kap. 10 § brottsbalken. Underlåtenhet att lämna självdeklaration&lt;br&gt;bestraffades inte i skattestrafflagen utan försummelser av detta slag&lt;br&gt;sanktionerades med penningböter enligt 120 § taxeringslagen (1956:623).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den utredning som år 1965 tillsattes för att se över Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;skattestrafflagstiftningen, Skattestrafflagutredningen, utformade i sitt&lt;br&gt;förslag till skattebrottslag brottsbeskrivningama med sanningsbrotten i&lt;br&gt;brottsbalken som förebild. Utredningen föreslog dock att det brottsliga&lt;br&gt;förfarandet inte skulle begränsas till lämnandet av osanna eller&lt;br&gt;ofullständiga uppgifter i en skriftlig formbunden handling, utan alla&lt;br&gt;oriktiga uppgifter, såväl skriftliga som muntliga, vilka lämnades till en&lt;br&gt;myndighet och innebar fara för att skatt eller avgift skulle komma att&lt;br&gt;undandras det allmänna, skulle i princip kunna medföra straffansvar. Det&lt;br&gt;straffbara området föreslogs vidare utvidgat så att vissa former av&lt;br&gt;deklarationsförsummelse skulle kunna bestraffas som centralt skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition (prop. 1971:10) som utarbetades på grund av&lt;br&gt;Skattestrafflagutredningens förslag kom emellertid de centrala&lt;br&gt;skattebedrägeribrotten att utformas som effektbrott. Departementschefen&lt;br&gt;anförde att brotten närmast är att uppfatta som en typ av&lt;br&gt;förmögenhetsbrott och att straffbestämmelserna därför i första hand bör&lt;br&gt;ta sikte på att skydda det allmänna mot den förmögenhetsskada som kan&lt;br&gt;uppstå om skatten eller avgiften blir för lågt beräknad och orsaken är att&lt;br&gt;söka i att någon lämnat oriktig uppgift till ledning för beslutet. I&lt;br&gt;sammanhanget anmärkte departementschefen att vilseledandet utgör ett&lt;br&gt;karakteristiskt drag vid brott av bedrägerityp och att utredningens förslag&lt;br&gt;till brottskonstruktion skulle innebära att ansvar för fullbordat brott&lt;br&gt;kunde utkrävas även om något vilseledande inte kom till stånd.&lt;br&gt;Brottskonstruktionen för skattebedrägeri borde utformas med beaktande&lt;br&gt;främst av praktiska synpunkter. Med hänsyn till den utvidgning av det&lt;br&gt;straffbara området som förslaget innebar, borde skattebedrägeribrottet&lt;br&gt;konstrueras som ett effektbrott (prop. s. 229).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande för den valda konstruktionen med effektrekvisit tycks&lt;br&gt;alltså ha varit att det ansågs föra för långt att behålla farerekvisitet&lt;br&gt;samtidigt som det straffbara området utvidgades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något motsvarande resonemang fördes emellertid inte då det gällde&lt;br&gt;det oaktsamma skattebrottet, vilket i enlighet med Skattestrafflag-&lt;br&gt;utredningens förslag kom att utformas med ett farerekvisit. Att ett&lt;br&gt;farerekvisit valdes för vårdslös skatteuppgift synes emellertid kunna ges&lt;br&gt;en enkel förklaring. Som Skattestrafflagutredningen framhöll skulle&lt;br&gt;nämligen en konstruktion med effektdelikt för oaktsamhetsfallen&lt;br&gt;inneburit, att oriktiga uppgifter som upptäcktes under taxeringsför-&lt;br&gt;farandet inte skulle kunna bestraffas. Gärningen skulle inte anses&lt;br&gt;fullbordad eftersom uppgiften inte föranlett något felaktigt skattebeslut,&lt;br&gt;och att straffa oaktsamt försök synes logiskt otänkbart. Om den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften av någon anledning förbigick den ordinarie granskningen och&lt;br&gt;upptäcktes först därefter skulle ansvar däremot kunna utkrävas.&lt;br&gt;Effektiviteten och noggrannheten i skattemyndighetens granskningsarbete&lt;br&gt;skulle med en sådan konstruktion bli av avgörande betydelse för&lt;br&gt;straffbarheten, något som onekligen skulle föra med sig en icke&lt;br&gt;önskvärd ojämnhet i rättstillämpningen. Behovet av att bestraffa även&lt;br&gt;fall av vårdslöshet som upptäcks av skattemyndigheten under taxerings-&lt;br&gt;arbetet torde således ha varit avgörande för valet av konstruktionen med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett farerekvisit för de oaktsamma brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även brotten mot uppgiftsskyldighet i uppbördssammanhang har&lt;br&gt;konstruerats som farebrott i skattebrottslagen. Också här tycks&lt;br&gt;lämplighetssynpunkter har varit utslagsgivande för valet mellan ett&lt;br&gt;effektrekvisit och ett farerekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det föregående (avsnitt 4.2) utgår vi från att&lt;br&gt;skattebrotten i vart fall under den närmast överskådliga tiden inte&lt;br&gt;kommer att införlivas i brottsbalken. Även med den utgångspunkten att&lt;br&gt;brotten mot skatte- och avgiftsförfattningama kriminaliseras i en särskild&lt;br&gt;strafflag är det enligt vår uppfattning emellertid angeläget att&lt;br&gt;straffbestämmelserna såväl systematiskt som lagtekniskt får enhetliga&lt;br&gt;och enkla brottsbeskrivningar. Däremot synes det mindre intressant&lt;br&gt;vilket brottsbalksbrott, bedrägeribrottet eller sanningsbrottet, som&lt;br&gt;skattebrottet till sin natur närmast liknar. En av anledningarna till att&lt;br&gt;skattebrotten har ansetts böra regleras i en särskild lag är just att dessa&lt;br&gt;brott i flera avseenden skiljer sig från dem som regleras inom den&lt;br&gt;allmänna straffrätten. Vid valet mellan att konstruera skattebrottet som&lt;br&gt;ett effektbrott eller farebrott behöver därför inte någon jämförelse med&lt;br&gt;brottsbalkens konstruktion göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstruktionen av skattebedrägeri som effektbrott har tidigare vid&lt;br&gt;flera tillfällen och i olika sammanhang ifrågasatts och kritiserats. Den&lt;br&gt;kritik som framförts har ofta gått ut på att brottet borde omkonstrueras&lt;br&gt;till ett farebrott. Ett av argumenten för detta har varit att de allmänna&lt;br&gt;domstolarna med en sådan utformning av brottet inte i lika stor&lt;br&gt;utsträckning som med nuvarande ordning skulle tvingas avvakta&lt;br&gt;lagakraftägande avgörande från skattedomstolama. Brottmålen skulle&lt;br&gt;alltså kunna avgöras snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte utan vidare givet att en ändring av brotts-&lt;br&gt;konstruktionen till farebrott skulle medföra några mera genomgripande&lt;br&gt;fördelar från denna synpunkt. Oavsett konstruktionen i övrigt av brottet&lt;br&gt;måste nämligen &amp;quot;oriktig uppgift&amp;quot; eller motsvarande uttryck ingå som en&lt;br&gt;brottsförutsättning. Vad som är en oriktig uppgift måste i sin tur avgöras&lt;br&gt;med ledning av bestämmelserna i den skatteförfattning som i det&lt;br&gt;enskilda fallet reglerar skattskyldigheten. Detta samband mellan&lt;br&gt;skattebrottmålet och själva skattefrågan kan givetvis inte brytas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstruktionen av brottet som ett effektbrott innebär emellertid&lt;br&gt;dessutom att prövningen i skatteinstansema även i formell mening blir&lt;br&gt;av avgörande betydelse för brottmålets bedömning. Om skatteprocessen&lt;br&gt;utmynnat i ett konstaterande att skattskyldighet inte föreligger för de&lt;br&gt;belopp som åtalet gäller anses den allmänna domstolen sålunda enligt&lt;br&gt;nuvarande ordning formellt bunden av detta avgörande (jfr NJA 1979 s.&lt;br&gt;286 och 1982 s. 212). Denna ordning är också avsedd (jfr prop. 1971:10&lt;br&gt;s. 247 och 351 samt prop. 1982/83:134 s. 10). Betydelsen av detta skall&lt;br&gt;dock inte överdrivas; även om brottet konstrueras som ett farebrott&lt;br&gt;skulle de allmänna domstolarna naturligtvis som regel följa förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarnas uppfattning i själva skattefrågan. Utrymmet för att avgöra&lt;br&gt;ett skattebrottmål utan att avvakta lagakraftvunnet avgörande i&lt;br&gt;skatteprocessen torde visserligen öka något om brottet omkonstrueras till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;farebrott. I praktiken skulle dock säkerligen skillnaden inte bli så stor. I&lt;br&gt;de fall ett skattemål innehåller komplicerade eller svårbedömda&lt;br&gt;skattefrågor måste det ofta vara ofrånkomligt att avvakta utgången i&lt;br&gt;skattemålet innan brottmålet företas till slutlig handläggning oavsett om&lt;br&gt;brottet har en konstruktion med ett effektrekvisit eller ett farerekvisit.&lt;br&gt;Och även i fall då åtalet under alla omständigheter är till fullo styrkt,&lt;br&gt;kan ju den slutliga bedömningen av det undandragna beloppets storlek&lt;br&gt;ha betydelse för straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omkonstruktion av det centrala skattebrottet till ett farebrott synes&lt;br&gt;således inte i någon mera påtaglig utsträckning öka de allmänna&lt;br&gt;domstolarnas möjlighet att avgöra ansvarsfrågan utan att behöva avvakta&lt;br&gt;skattcprocesscns utfall. De argument som framförts med denna innebörd&lt;br&gt;är redan av detta skäl enligt vår mening av förhållandevis begränsad&lt;br&gt;betydelse för en omkonstruktion. Till detta kommer att enligt vad&lt;br&gt;utredningen har inhämtat problemet med vilandeförklarade&lt;br&gt;skattebrottmål inte tillnärmelsevis är av samma omfattning nu som under&lt;br&gt;det första decenniet av skattebrottslagens giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat och enligt regeringens uppfattning långt mera beaktansvärt&lt;br&gt;skäl, som i olika sammanhang åberopats för en omkonstruktion till ett&lt;br&gt;farebrott, har varit de svårigheter som den nuvarande ordningen medför&lt;br&gt;då det gäller att bestämma tidpunkten då brottet skall anses fullbordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts var brotten falskdeklaration och vårdslös&lt;br&gt;deklaration i skattestrafflagen utformade med ett farerekvisit. För att&lt;br&gt;ansvar skulle inträda var det tillräckligt att en avgiven oriktig uppgift&lt;br&gt;var &amp;quot;ägnad att&amp;quot; leda till en för låg skattepåföring. Med denna&lt;br&gt;konstruktion ansågs brotten fullbordade så snart en handling med en&lt;br&gt;oriktig uppgift inkommit till beskattningsmyndigheten. Med den&lt;br&gt;konstruktion av effektbrott som skattebedrägeribrottet erhöll genom&lt;br&gt;införandet av skattebrottslagen inträder ansvar först sedan&lt;br&gt;beskattningsmyndighet påfört någon en för låg skatt eller avgift eller&lt;br&gt;tillgodoräknat någon en skatt eller avgift med för högt belopp. Medför&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften en fara för en för låg skattepåföring kan i stället&lt;br&gt;ansvar för försök till skattebedrägeri inträda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta hänseende skiljer sig konstruktionen av skattebedrägeri mycket&lt;br&gt;påtagligt från utformningen av brottsbalkens bedrägeribrott. För&lt;br&gt;sistnämnda brott krävs visserligen förmögenhetsöverföring men sådan&lt;br&gt;anses ha ägt rum redan när fara uppstått för en slutlig förlust på den&lt;br&gt;vilseleddes sida, med motsvarande utsikter till slutlig vinst för gärnings-&lt;br&gt;mannen. Det kan från denna synpunkt i själva verket hävdas att&lt;br&gt;skattestrafflagens utformning av brottet falskdeklaration sakligt sett var&lt;br&gt;mera lik bedrägeribrottet än vad som gäller för skattebedrägeri. Den&lt;br&gt;effekt som krävs för att skattebedrägeri skall anses fullbordat har snarast&lt;br&gt;likheter med vad som krävs i fråga om tillgreppsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uttalanden av departementschefen i propositionen till skatte-&lt;br&gt;brottslagen skall straffstadgandet förstås så att skattebedrägeribrottet är&lt;br&gt;att anse som fullbordat vid den tidpunkt då beslut fattas om debitering&lt;br&gt;eller kreditering av skatt eller avgift till nackdel för det allmänna.&lt;br&gt;Beslutet kan antingen vara preliminärt eller slutligt och det spelar i och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sig ingen roll för ansvarsbedömningen om det vunnit laga kraft eller&lt;br&gt;ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom rättsfallet NJA 1987 s. 201 klargjordes att fullbordanspunkten,&lt;br&gt;såvitt gäller skattebrott som påverkat beslut vilka har upptagits i&lt;br&gt;skattelängden, bör antas vara den dag då slutskattesedeln senast skall&lt;br&gt;tillställas den skattskyldige, nämligen den 15 december under&lt;br&gt;taxeringsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De schablonregler som behövt uppställas på grund av svårigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet att fastställa den exakta tidpunkten när ett beslut&lt;br&gt;fattats står i mindre god överensstämmelse både med lagens ord och&lt;br&gt;med dess grunder. Dessutom kan det i vissa fall framstå som&lt;br&gt;egendomligt att ett skattebrott skall anses fullbordat först då en på&lt;br&gt;förhand fixerad tidpunkt inträffat, som saknar anknytning till den&lt;br&gt;brottsliga handlingen. Antag att en skattskyldig i sin deklaration dels&lt;br&gt;framställt ett yrkande om visst avdrag, dels gjort ett otillåtet avdrag utan&lt;br&gt;att ange vad detta avser. Vid granskningen av deklarationen finner&lt;br&gt;skattemyndigheten att det yrkade avdraget inte kan godtas och under-&lt;br&gt;rättar den skattskyldige härom. Den oriktiga uppgiften upptäcks&lt;br&gt;emellertid inte av skattemyndigheten vid taxeringen utan först därefter. I&lt;br&gt;detta fall kan det onekligen förefalla märkligt att brottet inte anses&lt;br&gt;fullbordat vid den tidpunkt granskningen faktiskt företogs och den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften undgick upptäckt. Eftersom preskriptionstiden böljar&lt;br&gt;löpa från den dag brottet anses fullbordat kan det vara av avgörande&lt;br&gt;betydelse för den skattskyldige vilken tidpunkt som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Numera upprättas inte längre någon skattelängd. Uppgifterna som&lt;br&gt;tidigare antecknades i längden finns dock att hämta i det av&lt;br&gt;skattemyndigheten förda taxeringsuppgiftsregistret. Skattsedel på slutlig&lt;br&gt;skatt skall enligt gällande regler alltjämt tillställas den skattskyldige&lt;br&gt;senast den 15 december under taxeringsåret. I det förenklade&lt;br&gt;deklarationsförfarande, som tillämpas från och med 1995 års taxering,&lt;br&gt;skall emellertid slutskattesedel översändas till den skattskyldige senast&lt;br&gt;den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig&lt;br&gt;taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad&lt;br&gt;självdeklaration. I övriga fall gäller även i fortsättningen den 15&lt;br&gt;december.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra skatter och avgifter än dem som tidigare upptogs i&lt;br&gt;skattelängden anses skattebrottet fullbordat den dag när debitering eller&lt;br&gt;kreditering sker i det enskilda fallet. När det gäller bl.a. mervärdesskatt,&lt;br&gt;punktskatter och socialavgifter kan den som inger en deklaration med&lt;br&gt;oriktig uppgift emellertid ådra sig ansvar för skattebrott så snart&lt;br&gt;deklarationen kommit in till behörig myndighet. För dessa skatter och&lt;br&gt;avgifter finns nämligen bestämmelser om s.k. automatiska beslut i de&lt;br&gt;speciella författningarna, vilka anger att skatten respektive avgiften skall&lt;br&gt;anses fastställd i enlighet med deklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan således konstateras att förfarandereglemas utformning på&lt;br&gt;skatteområdet är helt avgörande för bedömningen om ett skattebrott är&lt;br&gt;fullbordat eller inte. Det kan från rationella utgångspunkter vara svårt att&lt;br&gt;försvara en ordning som innebär att förfaranderegi erna i så hög grad styr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ett skattebrott är fullbordat eller har stannat på försöksstadiet; Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;särskilt som detta innebär omotiverade skillnader mellan olika skatteslag.&lt;br&gt;Att brottet kan betraktas som fullbordat i och med att en oriktig uppgift&lt;br&gt;har lämnats till beskattningsmyndigheten torde överensstämma med ett&lt;br&gt;naturligt betraktelsesätt och motsvarar dessutom bättre vad som gäller&lt;br&gt;för jämförbar traditionell brottslighet. Den nuvarande ordningen får&lt;br&gt;också konsekvenser i preskriptionshänseende som knappast framstår som&lt;br&gt;sakligt motiverade och dessutom kan vålla tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare argument för en omkonstruktion av det centrala skatte-&lt;br&gt;brottet är de konsekvenser som formerna för skattekontrollen kan få med&lt;br&gt;den nu gällande ordningen. Med den konstruktion brottet har i dag&lt;br&gt;bedöms en oriktighet i en självdeklaration som upptäcks under taxerings-&lt;br&gt;året som forsöksbrott - med en lindrigare straffskala - medan brottet om&lt;br&gt;det avslöjas först på ett senare stadium anses som fullbordat. Det för-&lt;br&gt;hållandet att brottet bedöms olika beroende på när en oriktig uppgift&lt;br&gt;upptäcks kan vara svårt att motivera. Eftersom försök till skatteförseelse&lt;br&gt;är straffritt kan emellertid tidpunkten för upptäckt vara av betydelse&lt;br&gt;även för själva frågan om straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsekvenser som enligt gällande ordning kan bli följden av&lt;br&gt;skattekontrollens inriktning i det särskilda fallet är enligt vår mening&lt;br&gt;otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Det är också svårt att&lt;br&gt;rationellt motivera den konsekvens av dagens system som består i att en&lt;br&gt;lindrigare straffskala gäller för ett brott som har stannat på försöksstadiet&lt;br&gt;beroende på att inget debiterings- eller krediteringsbeslut har hunnit&lt;br&gt;fattas före lagföringen. Den skattskyldige har ju i denna situation gjort&lt;br&gt;allt som från hans sida fordras för att brottet skall vara fullbordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således enligt regeringens mening beaktansvärda skäl för en&lt;br&gt;omkonstruktion av skattebrottet till farebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i fråga om farerekvisitet uttalat att det för att ansvar&lt;br&gt;skall kunna komma i fråga krävs att det förelegat en konkret fara för&lt;br&gt;skatteundandragande. Farerekvisitet skall enligt utredningen fa samma&lt;br&gt;innebörd som i dag gäller motsvarande rekvisit i 5 § skattebrottslagen&lt;br&gt;angående vårdslös skatteuppgift. Utredningen redovisar tre fall enligt&lt;br&gt;vilka fara inte bör anses föreligga. I det första fallet anges att fara inte&lt;br&gt;anses föreligga om det är praktiskt taget uteslutet att en oriktig uppgift&lt;br&gt;undgår upptäckt, t.ex. när det gäller uppgifter som skattemyndigheten&lt;br&gt;har tillgång till genom register som förs av någon annan myndighet.&lt;br&gt;Vidare bör fara inte heller anses föreligga om en uppgift är oklar eller&lt;br&gt;tvivelaktig och därför borde ha föranlett en närmare granskning från&lt;br&gt;myndigheten. Slutligen bör fara inte anses föreligga om en felaktighet är&lt;br&gt;av sådant slag att den bort avslöjas vid en med normal omsorg företagen&lt;br&gt;granskning enligt för myndigheten föreskrivna rutiner. För&lt;br&gt;farebedömningen blir enligt utredningen i dessa fall av betydelse vilken&lt;br&gt;redovisningsmetod som den uppgiftsskyldige tillämpar, hur kontrollen&lt;br&gt;hos myndigheten är utformad, granskningstidens längd och andra&lt;br&gt;liknande objektiva omständigheter. Däremot skall inte beaktas sådana&lt;br&gt;egenskaper som okunnighet eller bristande rutin hos den som företar&lt;br&gt;kontrollen. Utredningens uttalanden i denna del har kritiserats av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och Riksskatteverket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande innebörden av farerekvisitet har utredningen som nämnts&lt;br&gt;hänvisat till 5 § skattebrottslagen angående vårdslös skatteuppgift. I&lt;br&gt;propositionen till skattebrottslagen uttalades härvid att åklagaren måste&lt;br&gt;göra sannolikt att förhållandena i det enskilda fallet varit sådana att det&lt;br&gt;förelegat en beaktansvärd risk för att skatt eller avgift skulle påföras&lt;br&gt;med ett för lågt belopp. Det borde för ansvar vara tillräckligt att felet&lt;br&gt;sannolikt inte skulle upptäckas vid en med normal omsorg företagen&lt;br&gt;rutinmässig granskning. Därvid angavs den redovisningsmetod som skall&lt;br&gt;användas av den redovisningsskyldige, kontrollapparatens utformning,&lt;br&gt;granskningstidens längd och andra liknande faktorer vara av avgörande&lt;br&gt;betydelse vid farebedömningen. En oriktig uppgift som kan avslöjas&lt;br&gt;endast vid en genomgång av bokföring och andra räkenskaper skulle&lt;br&gt;enligt departementschefen så gott som undantagslöst anses innebära fara&lt;br&gt;i lagrummets mening (prop. 1971:10 s. 255).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för innebörden av farerekvisitet bör enligt vår mening&lt;br&gt;även framdeles vara att det för ansvar är tillräckligt att felet sannolikt&lt;br&gt;inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontrollen.&lt;br&gt;Kontrollsystemets uppbyggnad och funktionssätt blir därmed av&lt;br&gt;avgörande betydelse för farerekvisitets innehåll. Såsom Riksskatteverket&lt;br&gt;påpekat i sitt remissyttrande går kontrollen av självdeklarationer till så&lt;br&gt;att alla deklarationsuppgifter registreras på data efter en kontroll som&lt;br&gt;endast görs för att kunna registrera själva uppgiften. Genom samköming&lt;br&gt;av deklarationsuppgifter med övriga i skatteregistret tillgängliga&lt;br&gt;uppgifter sorteras befarade felaktigheter ut och beräknas olika nyckeltal&lt;br&gt;som kan ge anledning till särskild kontroll. Den rutinmässiga kontrollen&lt;br&gt;är således numera en maskinell kontroll. Någon manuell kontroll av hela&lt;br&gt;deklarationsmaterialet sker inte längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På löntagarbeskattningens område finns ett omfattande system med&lt;br&gt;obligatoriska kontrolluppgifter, dvs. de skall lämnas utan föreläggande&lt;br&gt;av skattemyndigheten. Således skall uppgifter lämnas om bl.a. inkomster&lt;br&gt;av tjänst, ränteintäkter och ränteutgifter samt reavinst respektive&lt;br&gt;reaförlust vid avyttring av andel i värdepappersfonder. Vid avyttring av&lt;br&gt;andra värdepapper skall kontrolluppgift lämnas om försäljningslikviden.&lt;br&gt;Det förenklade deklarationssystem som tillämpas fr o m. 1995 års&lt;br&gt;taxering innebär att deklarationsblanketterna förtrycks med uppgifter&lt;br&gt;från kontrolluppgifterna som direkt kan läggas till grund för beskattning.&lt;br&gt;Utrymmet för skatteundandragande är således vad gäller uppgifter som&lt;br&gt;omfattas av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten begränsat till&lt;br&gt;de fall en oriktig kontrolluppgift lämnats eller kontrolluppgift inte alls&lt;br&gt;lämnats och den skattskyldige inte genom en s.k. tilläggsuppgift rättat&lt;br&gt;felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och punktskatter innebär&lt;br&gt;systemet med s.k. automatiska beslut att deklarationerna över huvud&lt;br&gt;taget inte blir föremål för någon granskning innan skatten bestäms.&lt;br&gt;Beskattningsmyndigheten har därför inte möjlighet att reagera ens för en&lt;br&gt;fullständigt apart uppgift. Dock sker även här, efter beskattningsbeslutet,&lt;br&gt;maskinella kontroller av de lämnade uppgifterna, varvid deklarationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kontrollsystemet bedömer som granskningsvärda sorteras ut. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu beskrivna uppbyggnaden av den rutinmässiga skattekontrollen&lt;br&gt;gör att man inte, på det sätt utredningen föreslagit, kan anse att fara inte&lt;br&gt;föreligger om en uppgift är oklar eller tvivelaktig och därför borde ha&lt;br&gt;föranlett en närmare granskning från myndigheten. Fara för&lt;br&gt;skatteundandragande kan enligt vår mening tvärtom ofta föreligga även&lt;br&gt;i de fall en uppgift i och för sig är oklar eller tvivelaktig. Inte heller kan&lt;br&gt;man, som utredningen antagit, utgå från att det praktiskt taget är&lt;br&gt;uteslutet att en oriktig uppgift undgår upptäckt om den framgår vid&lt;br&gt;kontroll mot register som skattemyndigheten har tillgång till men som&lt;br&gt;förs av andra myndigheter. Som Riksskatteverket påpekat är uppgifter&lt;br&gt;som inte tillförs skatteregistret inte automatiskt tillgängliga för&lt;br&gt;skattemyndigheten och kan inte användas vid urvalskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att farerekvisitet med den uppbyggnad&lt;br&gt;skattekontrollen numera har far en tämligen vidsträckt innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;skattebrott omkonstrueras till ett farebrott. Därigenom vinner&lt;br&gt;bestämmelsen i sakligt och pedagogiskt hänseende, och den blir&lt;br&gt;dessutom enklare att tillämpa. Vidare uppnås den betydande fördelen att&lt;br&gt;kongruens erhålls mellan det uppsåtliga och vårdslösa skattebrottet. Den&lt;br&gt;formella kopplingen mellan skatteinstansemas och den allmänna&lt;br&gt;domstolens bedömningar kommer också att frånfallas. Till detta kommer&lt;br&gt;att man ökar förutsättningarna för att åstadkomma en enhetlig reglering&lt;br&gt;på skattebrottsområdet, eftersom vissa specialstraffrättsliga&lt;br&gt;brottskonstruktioner alltjämt är utformade enligt principerna för&lt;br&gt;farebrott. Brottet bör enligt vår mening fullbordas genom att en&lt;br&gt;föreskriven uppgiftsskyldighet åsidosätts med uppsåt att skatt skall&lt;br&gt;undandras det allmänna om fara för skatteundandragande uppkommer. I&lt;br&gt;princip alla oriktiga uppgifter som lämnas annat än muntligen och som&lt;br&gt;är relevanta för beskattningsbeslutet kan innebära att fara föreligger.&lt;br&gt;Motsvarande gäller underlåtelse att lämna föreskrivna uppgifter.&lt;br&gt;Beträffande uppenbart orimliga yrkanden kan nämnas att om det inte&lt;br&gt;framstår som sannolikt att dessa uppgifter lämnats med uppsåt att skatt&lt;br&gt;skall undandras det allmänna är skattebrott uteslutet redan på denna&lt;br&gt;grund. Även vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § skattebrottslagen&lt;br&gt;om vårdslös skatteuppgift bör farebegreppet tolkas på sätt som nu sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök till skattebrott avkriminaliseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den tillämpning av farerekvisitet som nu föreslagits blir utrymmet&lt;br&gt;för försök till skattebrott synnerligen begränsat. I den mån man över&lt;br&gt;huvud taget skulle kunna tänka sig någon realistisk situation där sådant&lt;br&gt;brott likväl skulle förekomma, får det anses finnas skäl för undantag&lt;br&gt;från skattebrottslagens tillämpningsområde. Regeringen föreslår därför&lt;br&gt;att kriminaliseringen av försök till skattebrott slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om kvittning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skattemyndigheten upptäcker en oriktig uppgift i en deklaration&lt;br&gt;händer det inte sällan att den skattskyldige invänder att han av en eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan anledning inte framställt ett yrkande om avdrag som han bör Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;medges eller att han tagit upp en inkomst med för högt belopp och att&lt;br&gt;dispositionerna, om en avräkning gjordes, skulle minska eller eliminera&lt;br&gt;resultatet av den upptäckta felaktigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om invändningen är direkt hänförlig till den oriktiga uppgiften - den&lt;br&gt;skattskyldige gör t.ex. gällande att han haft kostnader för att förvärva&lt;br&gt;den inkomst som han underlåtit att deklarera - är frågan inte om en&lt;br&gt;kvittning i egentlig mening utan om en beräkning av den oriktiga upp-&lt;br&gt;giftens beloppsmässiga storlek. Man talar i dessa fall om s.k. oäkta kvitt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man brukar i skatteförfarandet tala om kvittningsyrkanden endast&lt;br&gt;under forutsättning att en skatteprocess uppkommit. Motsvarande yrkan-&lt;br&gt;den, såväl &amp;quot;äkta&amp;quot; som &amp;quot;oäkta&amp;quot; godtas som regel om de framställs under&lt;br&gt;ärendets handläggning vid skattemyndigheten, naturligtvis under förut-&lt;br&gt;sättning att den skattskyldige kan visa stöd för sitt påstående. Om yrkan-&lt;br&gt;dena framställs först sedan en viss fråga blivit föremål för process är&lt;br&gt;förhållandet emellertid numera något annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare var skatteprocessen i huvudsak utformad som en beloppspro-&lt;br&gt;cess, där föremålet för talan var den beloppsmässiga ändring av taxe-&lt;br&gt;ringen som yrkats. Inom den ram som dragits upp genom de yrkade&lt;br&gt;beloppen kunde klaganden fritt ändra sin talan och motparten komma&lt;br&gt;med kvittningsinvändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya taxeringslagen, som tillämpas fr.o.m. 1991 års taxering, har&lt;br&gt;emellertid skatteprocessen utformats som en sakprocess, varvid rätte-&lt;br&gt;gångsbalken i viss mån fått tjäna som förebild. Processföremålet avser&lt;br&gt;numera en enskild fråga och talan är helt frikopplad från taxeringen. En&lt;br&gt;väckt talan får i princip inte ändras. Klaganden får dock justera sitt yr-&lt;br&gt;kande till att avse ett högre belopp om den fråga som är föremål för&lt;br&gt;prövning därigenom inte ändras. I länsrätt får klaganden dessutom -&lt;br&gt;inom den tid som gäller för överklagande - föra in en ny fråga som har&lt;br&gt;samband med den som skall prövas, om domstolen finner att den nya&lt;br&gt;frågan utan olägenhet kan prövas i målet. De grunder som en part hade&lt;br&gt;kunnat åberopa till stöd för sin talan mister sin rättsliga betydelse (pre-&lt;br&gt;kluderas) genom domen. Den skattskyldige kan således inte senare väcka&lt;br&gt;ny talan med yrkande att frågan skall bedömas annorlunda därför att han&lt;br&gt;kommit på en ny omständighet som talar till hans förmån. Härav följer&lt;br&gt;också att rättskraften hos ett avgörande inte sträcker sig längre än till&lt;br&gt;den rättsföljd som varit fråga i målet. Andra frågor i taxeringsbeslutet&lt;br&gt;kan således i vanlig ordning omprövas av skattemyndigheten och bli&lt;br&gt;föremål för särskilt överklagande, som huvudregel inom en femårspe-&lt;br&gt;riod. Motsvarande gäller med något undantag på skatteområdet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till skattebrottslagen har förutsatts att en invändning om&lt;br&gt;kvittning skall godtas i ett brottmål om den har godtagits eller skulle ha&lt;br&gt;godtagits i taxeringsprocessen och gärningsmannen inte kan misstänkas&lt;br&gt;för att ha haft ett skattebedrägligt syfte genom att först efter brottsupp-&lt;br&gt;täckten göra gällande invändningen (prop. 1971:10 s. 249). Kvittning i&lt;br&gt;brottmålet bör enligt departementschefen behandlas efter i stort sett sam-&lt;br&gt;ma principer som gäller för de allmänstraffrättsliga förmögenhetsbrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa förarbetsuttalanden har kvittningsinvändningar i Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;mål om skattebrott kommit att beaktas i stor utsträckning i rättstillämp-&lt;br&gt;ningen. Skattebrottsutredningen har i sitt betänkande uppgett att man&lt;br&gt;inte haft underlag för att göra någon bedömning av i vad mån praxis&lt;br&gt;härvidlag förändrats efter år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omkonstruktion av skattebrottet till ett farebrott som regeringen&lt;br&gt;föreslår aktualiserar frågan om och i vilken mån hänsyn i fortsättningen&lt;br&gt;skall tas till en av gärningsmannen i efterhand framställd kvittningsin-&lt;br&gt;vändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett farebrott träder av förklarliga skäl effekten av brottet i viss&lt;br&gt;mån i bakgrunden. Skattebrottet utformat som ett farebrott förutsätter&lt;br&gt;inte att det allmänna drabbas av en förmögenhetsskada; för ansvar är i&lt;br&gt;stället tillräckligt att fara för skatteundandragande förelegat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör, när skattebrottet nu omkonstruerats till&lt;br&gt;ett farebrott, straffbarheten av en oriktig uppgift inte påverkas av den&lt;br&gt;omständigheten att den tilltalade samtidigt lämnat felaktiga uppgifter till&lt;br&gt;sin nackdel eller försummat att göra ett tillåtet avdrag. Hänsyn bör såle-&lt;br&gt;des inte tas till kvittningsinvändningar i andra fall än då invändningen&lt;br&gt;har omedelbart samband med den oriktiga uppgiften. En annan sak är att&lt;br&gt;sådana omständigheter kanske någon gång kan påverka straffmätningen&lt;br&gt;eller valet av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett enhetligt uppsåtsrekvisit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett påbud ställa- i många fall ett större krav på människor än ett förbud.&lt;br&gt;Normalt sett finns det ju endast ett handlingsalternativ för att uppfylla&lt;br&gt;en ålagd skyldighet medan olika möjligheter står till buds för att undvika&lt;br&gt;att överträda ett förbud. Bland annat av det skälet kan det finnas anled-&lt;br&gt;ning att principiellt sett anse en underlåtenhet mindre straffvärd än ett&lt;br&gt;aktivt handlande. Så ser man också i allmänhet saken i lagstiftning och&lt;br&gt;rättstillämpning på det straffrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiella skillnaden mellan underlåtenhet och aktivt handlande&lt;br&gt;framträda dock på vissa områden som mindre påtaglig. Hit hör otvivel-&lt;br&gt;aktigt skattebrottsområdet. Att i en deklaration lämna en oriktig uppgift&lt;br&gt;och att avstå från att över huvud taget lämna deklaration är sålunda&lt;br&gt;olika sätt att underlåta att fullgöra en deklarationsskyldighet. 1 många&lt;br&gt;fall likställs också ett utelämnande av en uppgift i skattesammanhang&lt;br&gt;med ett aktivt oriktigt uppgiftslämnande. Det finns därför anledning att&lt;br&gt;diskutera frågan om det finns skäl att inom skattestraffrätten behandla&lt;br&gt;underlåtenhet och aktivt handlande på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om passivt skattebrott i 2 § andra stycket skattebrottslagen har&lt;br&gt;kommit att utformas så att den ställer krav på direkt uppsåt hos gär-&lt;br&gt;ningsmannen. För att ansvar för passivt skattebrott skall kunna utkrävas&lt;br&gt;fordras således att den skattskyldige genom att underlåta att deklarera&lt;br&gt;haft för avsikt att undandra skatt. Just skatteundandragandet skall vara&lt;br&gt;den effekt han vill uppnå med sin underlåtenhet. Har han genom sitt&lt;br&gt;förfarande åsyftat att komma i ett förmånligare läge i t.ex. bidragssam-&lt;br&gt;manhang genom att åsättas en låg beskattningsbar inkomst faller detta&lt;br&gt;förfarande utanför det straffbara området, även om han skulle ha insett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hans underlåtenhet ofrånkomligen leder till att skatt undandras det&lt;br&gt;allmänna. Detsamma gäller om den skattskyldige har förstått att en så-&lt;br&gt;dan effekt av hans underlåtenhet är möjlig och det dessutom kan hållas&lt;br&gt;för visst att han skulle ha underlåtit att deklarera även om han varit fullt&lt;br&gt;medveten om att effekten skulle ha inträffat. I det förra fallet har den&lt;br&gt;skattskyldige ett s.k. indirekt uppsåt till effekten att ingen eller för låg&lt;br&gt;skatt skall påföras honom och i det senare fallet föreligger ett s.k. even-&lt;br&gt;tuellt uppsåt i förhållande till samma effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna diskussionen kring skattebrottslagens utformning har&lt;br&gt;vid åtskilliga tillfällen framförts synpunkter på den nuvarande utform-&lt;br&gt;ningen av det passiva skattebrottet. Röster har upprepade gånger höjts&lt;br&gt;för att det subjektiva rekvisitet bör ändras så att något krav på avsikt -&lt;br&gt;direkt uppsåt - hos gärningsmannen att undandra skatt inte uppställs för&lt;br&gt;att ansvar för skattebrott skall kunna utkrävas. Indirekt eller eventuellt&lt;br&gt;uppsåt till skatteundandragande skulle således vara tillräckligt för att&lt;br&gt;föranleda ansvar. Ett av de mera framskjutna argumenten för en omkon-&lt;br&gt;struktion har varit den synpunkt som redan Skattestrafflagutredningen på&lt;br&gt;sin tid framhöll, nämligen att den nuvarande utformningen medför allt-&lt;br&gt;för högt ställda beviskrav. Tanken på en omkonstruktion av det subjekti-&lt;br&gt;va rekvisitet har även framförts i utredningsbetänkanden rörande skatteb-&lt;br&gt;rottslagen. En utförlig genomgång av bakgrunden till nuvarande bestäm-&lt;br&gt;melse och tidigare förslag till ändring har redovisats av Skattebrottsu-&lt;br&gt;tredningen i nu föreliggande betänkande (SOU 1995:10 s. 200 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ofta anfört argument för att i subjektivt hänseende likställa det&lt;br&gt;aktiva och det passiva skattebedrägeribrottet är de bevissvårigheter som&lt;br&gt;anses vara förenade med den nuvarande utformningen av det passiva&lt;br&gt;skattebedrägeriet. Att det kan vara svårt att uppnå full bevisning om det&lt;br&gt;för straffbarhet uppställda kravet på avsikt synes emellertid inte vara&lt;br&gt;något argument som i sig bör vara avgörande för en övergång till vanli-&lt;br&gt;ga uppsåtsregler. Bevissvårighetema var för övrigt förutsedda av lagstif-&lt;br&gt;taren vid straffbestämmelsens tillkomst. Av större betydelse för frågan&lt;br&gt;om en ändring är befogad är däremot om den nuvarande konstruktionen&lt;br&gt;medför att gärningar som rimligen bör anses straffvärda faller utanför&lt;br&gt;det straffbara området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande utformningen innebär att en skattskyldig som inser att&lt;br&gt;hans underlåtenhet att deklarera ovillkorligen kommer att medföra att&lt;br&gt;skatt undandras det allmänna undgår straffansvar, om exempelvis syftet&lt;br&gt;har varit att han skall komma i åtnjutande av en inkomstprövad förmån.&lt;br&gt;Likaså går den fri från ansvar som misstänker att ett skatteundandragan-&lt;br&gt;de kan bli följden av hans underlåtenhet även när det kan hållas för visst&lt;br&gt;att han med full vetskap härom inte skulle ha handlat annorlunda. Dessa&lt;br&gt;förfaranden får i åtskilliga fall anses lika straffvärda som det då skat-&lt;br&gt;teundandragandet varit det avgörande för gärningsmannens underlåten-&lt;br&gt;het. När den som med indirekt uppsåt att undandra skatt underlåter att&lt;br&gt;deklarera, ingår underlåtenheten visserligen ofta som ett led i ett annat&lt;br&gt;brottsligt förfarande, men detta synes inte inverka på bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation som har uppgetts vålla särskilda problem i den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen har samband med det gemensamma uppbördssystemet för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgivaravgifter och innehållen källskatt. Detta system innebär att Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;arbetsgivaren i samma handling - uppbördsdeklarationen - skall deklare-&lt;br&gt;ra arbetsgivaravgifter och redovisa innehållen preliminär skatt. Det förut-&lt;br&gt;sätts också att han skall erlägga betalning i båda dessa hänseenden på&lt;br&gt;grundval av de lämnade uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter arbetsgivaren att avlämna uppbördsdeklaration, gör han sig&lt;br&gt;normalt skyldig till oredlig eller vårdslös uppbördsredovisning. För ored-&lt;br&gt;lig uppbördsredovisning gäller inte något krav på direkt uppsåt, utan&lt;br&gt;vanliga uppsåtsregler är tillämpliga. Till den del underlåtenheten har&lt;br&gt;avseende på arbetsgivaravgifterna krävs emellertid till följd av utform-&lt;br&gt;ningen av 2 § direkt uppsåt. Skulle arbetsgivaren mot ett åtal invända att&lt;br&gt;hans syfte varit att skjuta upp betalningen för den innehållna källskatten&lt;br&gt;medan han haft möjlighet att betala arbetsgivaravgifterna är det således&lt;br&gt;tveksamt om han kan fällas till ansvar för skattebrott. En i praktiken inte&lt;br&gt;ovanlig invändning vid underlåtenhet är också att arbetsgivaren saknat&lt;br&gt;medel till betalning och inte känt till att han likväl var deklarationsskyl-&lt;br&gt;dig (s.k. oegentlig rättsvillfarelse, jfr NJA 1977 s. 225). Anser sig dom-&lt;br&gt;stolen kunna konstatera att arbetsgivaren insett möjligheten av att han&lt;br&gt;var deklarationsskyldig och att han skulle ha underlåtit att deklarera&lt;br&gt;även vid visshet på denna punkt, torde han kunna fällas till ansvar för&lt;br&gt;oredlig uppbördsredovisning beträffande den innehållna källskatten men&lt;br&gt;knappast för skattebrott i vad avser arbetsgivaravgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och andra&lt;br&gt;liknande skatter och avgifter skiljer sig inte i något avgörande hänseende&lt;br&gt;från skyldigheten att redovisa skatt eller avgift som innehållits för an-&lt;br&gt;nan. I samtliga fall skall deklaration avges med korta intervaller och&lt;br&gt;möjligheten att fullgöra uppgiftsskyldigheten bygger i allt väsentligt på&lt;br&gt;att den redovisningsskyldige har en ordnad bokföring. Att uppställa&lt;br&gt;skilda krav på uppsåt vid underlåtenhet att lämna de olika typerna av&lt;br&gt;redovisning synes därför inkonsekvent och skapar, som det nyss anförda&lt;br&gt;ger vid handen, vissa till synes irrationella problem i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De invändningar som anförts mot ett subjektivt rekvisit omfattande&lt;br&gt;samtliga uppsåtsformer har i huvudsak gått ut på att det straffbara områ-&lt;br&gt;det med en sådan konstruktion skulle bli för vidsträckt och att rättssäker-&lt;br&gt;heten skulle äventyras. Det har hävdats att en sådan ordning skulle med-&lt;br&gt;föra en alltför stor risk för att även den fälls till ansvar som av glömska,&lt;br&gt;förhinder, oföretagsamhet eller nonchalans underlåtit att deklarera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att någon numera skall i bokstavlig mening glömma bort&lt;br&gt;att deklarera torde emellertid vara mycket liten. Skatteförvaltningen&lt;br&gt;lämnar fortlöpande, genom olika media, dcklarationsinformation till&lt;br&gt;allmänheten. De skattskyldiga, såväl enskilda som företagare, som sedan&lt;br&gt;tidigare är kända skattesubjekt, blir dessutom personligen påminda om&lt;br&gt;sin skyldighet genom att de får tillsänt sig deklarationsblanketter och&lt;br&gt;broschyrer i nära anslutning till deklarationstillfället. Om den skattskyl-&lt;br&gt;dige trots detta skulle ha försummat att lämna deklaration erhåller han i&lt;br&gt;de flesta fall ett föreläggande av skattemyndigheten att inkomma med&lt;br&gt;sådan. Innan det blir aktuellt med en anmälan till åklagaren gör skatte-&lt;br&gt;myndigheten dessutom regelmässigt en utredning och beslutar om skön-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staxering eller skönsbeskattning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid inte bortse från att en underlåtenhet att deklarera&lt;br&gt;kan vara att hänföra till omständigheter som visserligen inte är ägnade&lt;br&gt;att ursäkta försummelsen men som ändå saknar anknytning till ett i&lt;br&gt;egentlig mening bedrägligt syfte. Arbetsanhopning, personliga problem&lt;br&gt;och andra liknande förhållanden kan medföra att deklarationsbestyren&lt;br&gt;skjuts upp på en obestämd framtid eller mer eller mindre förträngs. Om&lt;br&gt;i sådana eller liknande fall den skattskyldige inte bara skulle förpliktas&lt;br&gt;att betala förseningsavgift och skattetillägg utan också fällas till ansvar&lt;br&gt;för skattebrott med eventuellt uppsåt, skulle detta otvivelaktigt föra väl&lt;br&gt;långt. Till en del torde det vara synpunkter av detta slag som ligger till&lt;br&gt;grund för den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avseende är, såvitt avser inkomst- och förmögenhetsbeskatt-&lt;br&gt;ning, emellertid läget numera förändrat i förhållande till det som förelåg&lt;br&gt;vid skattebrottslagens tillkomst, främst beroende på att taxeringen för&lt;br&gt;skattskyldiga i allmänhet i så utomordentligt stor utsträckning bygger på&lt;br&gt;kontrolluppgifter. Sedan skattebrottslagen infördes har skyldigheten att&lt;br&gt;lämna kontrolluppgifter successivt utökats. Det förenklade deklarations-&lt;br&gt;förfarande som tillämpas från och med 1995 års taxering bygger också&lt;br&gt;på en utvidgad skyldighet i detta avseende. Förfarandet innebär att den&lt;br&gt;skattskyldige tillsänds en deklarationsblankett med förtryckta uppgifter,&lt;br&gt;som i huvudsak grundar sig på lämnade kontrolluppgifter. Är de för-&lt;br&gt;tryckta uppgifterna oriktiga eller ofullständiga skall den skattskyldige&lt;br&gt;komplettera dessa. I annat fall skall blanketten endast undertecknas och&lt;br&gt;återsändas till skattemyndigheten. Enligt Riksskatteverkets beräkningar&lt;br&gt;förtrycktes vid 1995 års taxering förenklade deklarationsblanketter till&lt;br&gt;sammanlagt 5 453 000 personer. Av dessa beräknas i runda tal 60 %&lt;br&gt;eller 3 250 000 ha lämnats utan tilläggsuppgift. Dessa deklaranter har&lt;br&gt;således godkänt det utsända taxeringsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det stora flertalet skattskyldiga gäller därför att en underlåtenhet&lt;br&gt;att deklarera inte kan medföra ansvar för skattebrott även om vanliga&lt;br&gt;uppsåtsregler blir tillämpliga. När den skattskyldige inte har haft några&lt;br&gt;inkomster som av ett eller annat skäl varit dolda för kontrolluppgiftssys-&lt;br&gt;temet, föreligger över huvud taget inte någon risk för felaktig taxering&lt;br&gt;trots underlåtenheten att deklarera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att skillnaden endast är subtil mellan underlåtenhet&lt;br&gt;och aktivt handlande i det förenklade deklarationsförfarandet, där dekla-&lt;br&gt;ration kan avges genom att den förtryckta blanketten undertecknas och&lt;br&gt;återsänds till skattemyndigheten. Det blir därmed knappast rimligt att&lt;br&gt;den som underlåter att lämna förenklad deklaration skall behandlas an-&lt;br&gt;norlunda i straffrättsligt hänseende än den som lämnar en sådan deklara-&lt;br&gt;tion utan att komplettera oriktiga eller ofullständiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett enhetligt uppsåtsrekvisit omfattande samtliga uppsåtsformer&lt;br&gt;skulle kriminaliseringen fa en mera ändamålsenlig avgränsning än vad&lt;br&gt;som är fallet i dag. Vidare skulle den värdefulla fördelen vinnas att en&lt;br&gt;underlåtenhet att deklarera bedöms enligt samma regler oberoende av&lt;br&gt;vilken skatt eller avgift som redovisningen avser. Även från systematisk&lt;br&gt;synpunkt får det anses vara en vinst att kongruens uppnås mellan det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiva och passiva skattebrottet. Till detta kommer att enhetliga regler Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;regelmässigt kan antas vara till gagn för rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de fördelar som står att vinna med ett enhetligt&lt;br&gt;uppsåtsrekvisit är så påtagliga att man bör övergå till vanliga uppsåts-&lt;br&gt;regler när det gäller passivt skattebrott. Vi föreslår alltså att kravet på&lt;br&gt;direkt uppsåt slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör inte underlåtenhetsbrott som är att tillskriva oaktsamhet&lt;br&gt;bedömas som vårdslös skatteuppgift. Som närmare kommer att utvecklas&lt;br&gt;i det följande (avsnitt 4.8) är det vår uppfattning att oaktsam underlåten-&lt;br&gt;het att avge egen självdeklaration över huvud taget inte bör kriminalise-&lt;br&gt;ras. Den som av grov oaktsamhet underlåter att avge andra typer av&lt;br&gt;deklarationer kommer däremot enligt vårt förslag att i inte ringa fall&lt;br&gt;kunna dömas för skatteredovisningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsubjekt vid passivt skattebrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det passiva skattebedrägeribrottet är till skillnad mot det aktiva konstru-&lt;br&gt;erat med ett s.k. specialsubjekt. I underlåtelsefallen skall effekten således&lt;br&gt;ha gynnat den skattskyldige själv eller någon som han företräder, medan&lt;br&gt;den i de aktiva fallen kan ha gynnat vem som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som i en kontrolluppgift uppger utbetald lön med för&lt;br&gt;lågt belopp kan alltså straffas som gärningsman, även om han inte själv&lt;br&gt;har någon vinning av sitt handlande. En förutsättning enligt gällande&lt;br&gt;ordning är naturligtvis att kontrolluppgiften föranleder en för låg skatte-&lt;br&gt;påföring. Skulle arbetsgivaren däremot låta bli att lämna en kontrollupp-&lt;br&gt;gift kan han inte göras ansvarig för skattebedrägeri eftersom han inte gör&lt;br&gt;någon egen skattevinst. Är omständigheterna sådana att han kan anses ha&lt;br&gt;främjat ett skattebedrägeri - t.ex. om det kan styrkas en överenskommel-&lt;br&gt;se mellan honom och den skattskyldige - kan arbetsgivaren fällas till&lt;br&gt;ansvar för medhjälp. I annat fall kan ansvar endast utdömas enligt den&lt;br&gt;lindrigare bestämmelsen i 4 kap. 8 § lagen om självdeklaration och kon-&lt;br&gt;trolluppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns inte skäl att bedöma en arbetsgivare&lt;br&gt;som med uppsåt att skatt skall undandras det allmänna underlåter att&lt;br&gt;lämna kontrolluppgift annorlunda än den som lämnar en oriktig kontrol-&lt;br&gt;luppgift. Något krav på specialsubjekt bör därför inte uppställas för&lt;br&gt;underlåtelsefallen. Vi föreslår därför att specialsubjektet utmönstras ur 2&lt;br&gt;§ skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsbegreppet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar för aktivt skattebedrägeri skall komma i fråga fordras att&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften skall vara lämnad i en handling. En oriktig upp-&lt;br&gt;gift som lämnas muntligen kan således enligt nuvarande ordning inte&lt;br&gt;föranleda ansvar enligt skattebrottslagen. Skattestrafflagen på sin tid tog&lt;br&gt;endast sikte på oriktiga uppgifter som lämnades i en deklaration eller&lt;br&gt;däremot svarande skriftlig försäkran. Enligt skattebrottslagen bestraffas&lt;br&gt;emellertid oriktiga uppgifter i alla slags handlingar som avges till led-&lt;br&gt;ning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift. Således kan&lt;br&gt;även en oriktig uppgift i korrespondens med skattemyndigheten eller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en handling som lämnas i samband med en skatte- eller taxeringsrevision&lt;br&gt;föranleda ansvar, liksom oriktiga uppgifter i handlingar som inges till&lt;br&gt;domstol i en skatteprocess. Det sistnämnda var tidigare en omdiskuterad&lt;br&gt;fråga, som numera fått sin lösning genom Högsta domstolens avgörande&lt;br&gt;i NJA 1994 s. 277.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För straffbarhet fordras inte att handlingen upprättats just för att tjäna&lt;br&gt;som underlag för fastställande av skatt eller avgift. Även en sådan hand-&lt;br&gt;ling som exempelvis ett köpekontrakt angående fast egendom, vilken&lt;br&gt;inges i ett lagfartsärende och ligger till grund för fastställande av stäm-&lt;br&gt;pelskatt, omfattas således av straffbudet. Detsamma gäller en bouppteck-&lt;br&gt;ning som upprättas med anledning av ett dödsfall: handlingen utgör i&lt;br&gt;detta fall underlag för fastställande av arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse i detta sammanhang är om även ett elektroniskt&lt;br&gt;dokument kan anses omfattat av begreppet handling i skattebrottslagens&lt;br&gt;mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag lämnas en mängd uppgifter till skattemyndigheten på&lt;br&gt;medium för automatisk databehandling. Så sker i fråga om kontrollupp-&lt;br&gt;gifter, räkenskapsuppgifter (s.k. SRU-uppgifter) enligt 2 kap. 19 § lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter liksom beträffande&lt;br&gt;redovisning av avdragen kvarstående skatt enligt 55 § 2 mom. uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen&lt;br&gt;(Ds 1994:80) föreslås att möjligheten till elektroniskt uppgiftslämnande&lt;br&gt;utvidgas till att även avse deklarationer. Enligt utredarens mening påkal-&lt;br&gt;lar förslaget ingen ändring i skattebrottslagen eftersom rekvisitet &amp;quot;hand-&lt;br&gt;ling&amp;quot; bör förstås så att även elektroniskt avgivna deklarationer innefattas&lt;br&gt;(s. 173 ff.). Riksåklagaren har emellertid i sitt remissyttrande över för-&lt;br&gt;slaget anfört att det, med hänsyn till den innebörd ordet handling har i&lt;br&gt;det allmänna språkbruket och till det nyligen införda förbudet mot ana-&lt;br&gt;log tillämpning av straffbestämmelser, är nödvändigt att i skattebrotts-&lt;br&gt;lagen införa en definition av vad som i lagen förstås med handling.&lt;br&gt;Regeringen har tidigare i avvaktan på Skattebrottsutredningens arbete&lt;br&gt;skjutit frågan om elektroniska deklarationer på framtiden (prop.&lt;br&gt;1994/95:93 s. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utförlig beskrivning av handlingsbegreppets betydelse på olika&lt;br&gt;rättsområden har lämnats av Datastraffrättsutredningen i betänkandet In-&lt;br&gt;formation och den nya InformationsTeknologin (SOU 1992:110 s. 106&lt;br&gt;ff.). Datastraffrättsutredningen har lämnat förslag till ändringar - med&lt;br&gt;sikte på handlingsbegreppet - i såväl rättegångsbalken som brottsbalken.&lt;br&gt;Utredningen föreslår sålunda att rekvisitet urkund ersätts med &amp;quot;doku-&lt;br&gt;ment&amp;quot;, och att detta senare begrepp får en speciell betydelse i kapitlet&lt;br&gt;om förfalskningsbrott, nämligen &amp;quot;en skriftlig originalhandling eller en&lt;br&gt;bestämd mängd data för automatisk informationsbehandling, om det är&lt;br&gt;möjligt att fastställa att innehållet härrör från den som framstår som&lt;br&gt;utställare&amp;quot;. Vidare anges legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke&lt;br&gt;vara att anse som ett &amp;quot;dokument&amp;quot; i den betydelse begreppet tillagts i det&lt;br&gt;aktuella kapitlet. Datastraffrättsutredningens förslag bereds för närvaran-&lt;br&gt;de inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör även nämnas att en särskild utredare (Ju 1994:05)&lt;br&gt;tillsatts med uppdrag att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering&lt;br&gt;som kan behövas bl.a. för användning av elektroniska dokument inom&lt;br&gt;både förvaltningen och näringslivet (dir. 1994:42). Denna utredning&lt;br&gt;beräknas avsluta sitt arbete under våren 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att om begreppet handling bibehålls som ett&lt;br&gt;rekvisit i skattebrottslagen fordras en närmare precisering av begreppet&lt;br&gt;för att även elektroniska deklarationer skall omfattas av lagens straffbe-&lt;br&gt;stämmelser. Utredningen har dock inte funnit det ändamålsenligt att&lt;br&gt;föreslå att begreppet ges en särskild betydelse i skattebrottslagen innan&lt;br&gt;ett slutligt ställningtagande föreligger till Datastraffrättsutredningens&lt;br&gt;förslag om ändringar av handlingsbegreppet på den allmänna straffrät-&lt;br&gt;tens område. Därtill kommer att frågan om en rättslig reglering för an-&lt;br&gt;vändningen av elektroniska dokument för närvarande är föremål för&lt;br&gt;särskild utredning. Mot bakgrund av bl.a. den snabba utvecklingstakten&lt;br&gt;inom informationstekniken får det anses mera ändamålsenligt att ta bort&lt;br&gt;begreppet handling i brottsbeskrivningama i stället för att ge ordet en&lt;br&gt;närmare angiven betydelse i skattebrottslagens mening. Utredningen&lt;br&gt;föreslår därför att oriktiga uppgifter som lämnas pä annat sätt än munt-&lt;br&gt;ligen bör kunna medföra straffansvar för skattebrott och vårdslös skat-&lt;br&gt;teuppgift. Utredningens förslag i denna del har lämnats utan erinran av&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även regeringen delar utredningens bedömning att det mest ändamål-&lt;br&gt;senliga är att ta bort begreppet handling i brottsbeskrivningama. Syftet&lt;br&gt;med begreppet handling i skattebrottslagen torde vara att skilja mellan&lt;br&gt;muntliga uppgifter som inte kan leda till straffansvar och uppgifter i&lt;br&gt;handlingar. Regeringen föreslår därför att oriktiga uppgifter som lämnas&lt;br&gt;på annat sätt än muntligen bör kunna medföra straffansvar för skatte-&lt;br&gt;brott. Motsvarande bör följdenligen gälla även för skatteförseelse och&lt;br&gt;vårdslös skatteuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Skatteförseelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kriminaliseringen av ringa brott behålls oför-&lt;br&gt;ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Utredningen föreslår att straffbestämmelsen om&lt;br&gt;skatteförseelse bör utvidgas till att omfatta skattebrott som med hänsyn&lt;br&gt;till skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art&lt;br&gt;och att ringa brott avkriminaliseras. Den särskilda åtalsprövningsregeln i&lt;br&gt;13 § skattebrottslagen blir därigenom obehövlig och kan upphävas. Vi-&lt;br&gt;dare föreslår utredningen att straffbestämmelserna i uppbördslagen, lagen&lt;br&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter m.fl. författningar skall flyttas&lt;br&gt;över till skattebrottslagen och inordnas under bestämmelsen om skatte-&lt;br&gt;förseelse. Även muntliga uppgifter skall kunna föranleda ansvar. Straffs-&lt;br&gt;kalan föreslås innehålla, förutom böter, även fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om en lägre straffskala för brott av&lt;br&gt;mindre allvarlig art tillstyrks av flertalet instanser, även om några har&lt;br&gt;invändningar mot rubriceringen skatteförseelse för brott varpå kan följa&lt;br&gt;fängelse. Avkriminaliseringen av ringa brott tillstyrks likaså. Vissa in-&lt;br&gt;stanser är kritiska mot den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområ-&lt;br&gt;det för skatteförseelse. Några har också invändningar mot att muntliga&lt;br&gt;uppgifter kriminaliseras. Riksåklagaren är kritisk mot förslaget att utvid-&lt;br&gt;ga tillämpningsområdet för skatteförseelse genom att överföra bestäm-&lt;br&gt;melser från andra författningar till 3 § skattebrottslagen, eftersom detta&lt;br&gt;kan medföra tillämpningssvårigheter då antalet förfaranden som 3 §&lt;br&gt;gjorts tillämplig på är stort och paragrafen i sig är svårtillgänglig. Min-&lt;br&gt;dre allvarlig och mindre vanlig brottslighet bör även i framtiden straff-&lt;br&gt;beläggas i speciallagarna. Vidare bör muntliga uppgifter inte omfattas av&lt;br&gt;kriminaliseringen. Riksåklagaren har även svårt att tillgodogöra sig ut-&lt;br&gt;redningens uppfattning att straffbestämmelser inte bör ersättas med sank-&lt;br&gt;tionsavgifter. Den ökning av skattemyndigheternas arbetsbelastning som&lt;br&gt;en depenalisering skulle medföra motsvaras ju av minskade kostnader&lt;br&gt;hos polis, åklagare och domstolar. Riksskatteverket tillstyrker en utvid-&lt;br&gt;gning av tillämpningsområdet för skatteförseelse med tre undantag; un-&lt;br&gt;derlåtelse att fullgöra skyldighet att innehålla skatt, oriktig uppgift om&lt;br&gt;innehav av F-skattesedel och brott mot skyldigheten att lämna korrekta&lt;br&gt;kontrolluppgifter bör, för att understryka hur allvarliga dessa brott är,&lt;br&gt;klassificeras som skattebrott och flyttas till ett nytt stycke i 2 § skatteb-&lt;br&gt;rottslagen. Malmö tingsrätt avstyrker en utvidgning av tillämpningsområ-&lt;br&gt;det så att bestämmelser i andra författningar inarbetas i skattebrottslagen,&lt;br&gt;då abstraktionsnivån på reglerna i 3 § andra och tredje styckena är bety-&lt;br&gt;dande och kan förväntas medföra tillämpningssvårigheter. Eftersom&lt;br&gt;bestämmelserna sällan tillämpas, medför det inte några påtagliga nackde-&lt;br&gt;lar att behålla nuvarande ordning. Vidare avstyrks att bestämmelsen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteförseelse görs tillämplig på muntliga uppgifter, då det praktiska Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;utymmet blir begränsat och förundersökningarna många gånger kan&lt;br&gt;förväntas bli oproportionerligt betungande. Juridiska fakulteten vid Upp-&lt;br&gt;sala Universitet anser att benämningen skatteförseelse inte bör användas&lt;br&gt;för annat än mindre allvarliga brott, som endast kan medföra böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Benämningen kan behållas för de brottstyper som regleras i 3 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Däremot bör beteckningen “skattebrott” användas&lt;br&gt;även för de mindre allvarliga fallen som avses i 3 § första stycket och&lt;br&gt;att en föreskrift om en särskild straffskala för sådana fall ges i ett andra&lt;br&gt;stycke i 2 §. Det bör också gå att finna en mindre svårförståelig avfatt-&lt;br&gt;ning av 3 § andra stycket. Vidare förordas att den föreslagna bestämmel-&lt;br&gt;sen i 6 § om försök till skattebrott inte bör tas in i skattebrottslagen.&lt;br&gt;Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser att det kan vara att gå&lt;br&gt;alltför långt att kriminalisera muntliga uppgifter. Företagarna finner att&lt;br&gt;skatteförseelse av mindre allvarlig art kan avkriminaliseras. Administra-&lt;br&gt;tiva sanktioner, i vissa fall i kombination med dröjsmålsränta räcker för&lt;br&gt;att avhålla de skattskyldiga från att företa viss handling. Generellt bör&lt;br&gt;åtal inte förekomma när en administrativ sanktion utgått. Vidare bör&lt;br&gt;muntliga uppgifter inte kriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning i huvuddrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett skattebedrägeri, aktivt eller passivt, är att bedöma som ringa&lt;br&gt;skall enligt 3 § skattebrottslagen dömas för skatteförseelse. För denna&lt;br&gt;lindrigare form är endast böter föreskrivet som påföljd. Till skillnad från&lt;br&gt;vad som gäller för de övriga formerna av skattebedrägeri är skatteförse-&lt;br&gt;else inte straffbart på försöksstadiet. För skatteförseelse gäller vidare&lt;br&gt;enligt 13 § skattebrottslagen att åtal får väckas endast i de fall detta är&lt;br&gt;påkallat av särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller gränsdragningen mellan skatteförseelse och skattebedrä-&lt;br&gt;geri uttalade departementschefen i propositionen till skattebrottslagen, att&lt;br&gt;till kategorin ringa brott främst borde hänföras gärningar som rör mindre&lt;br&gt;skatte- och avgiftsbelopp. Någon bestämd beloppsgräns för när ett skat-&lt;br&gt;tebrott skall anses som ringa ansågs inte kunna anges. I stället framhölls&lt;br&gt;att denna gräns måste bli beroende av förhållandena i det särskilda fallet.&lt;br&gt;Då det gäller beloppsgränsen för när åtal för skatteförseelse bör ske&lt;br&gt;påpekades emellertid att denna gräns allmänt sett bör ligga avsevärt&lt;br&gt;högre än vad som anses gälla för ringa förmögenhetsbrott enligt brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller åtalsbegränsningsregeln angav departementschefen att sär-&lt;br&gt;skilda skäl för åtal i regel bör anses föreligga om gärningsmannen inte&lt;br&gt;kan påföras någon administrativ sanktion för sitt förfarande. Det torde i&lt;br&gt;dessa fall ofta te sig stötande för den allmänna rättskänslan om en per-&lt;br&gt;son som begår ett uppsåtligt brott helt undgår reaktion från samhällets&lt;br&gt;sida. I första hand avsågs ringa brott rörande skatt eller avgift som inte&lt;br&gt;omfattas av någon administrativ sanktionsform, t.ex. såsom är fallet vad&lt;br&gt;gäller arvsskatt och gåvoskatt. Som ytterligare exempel på när det kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas anledning att åtala för skatteförseelse angavs att gärningsmannen&lt;br&gt;är ställföreträdare för en juridisk person eller en omyndig. I dessa fall&lt;br&gt;träffar den administrativa sanktionen den skattskyldige och inte ställföre-&lt;br&gt;trädaren för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra objektiva omständigheter än beloppets storlek bör beaktas&lt;br&gt;vid avgörandet om gärningen är att bedöma som ringa. Även vid&lt;br&gt;åtalsprövningen bör naturligtvis omständigheterna vid brottet beaktas.&lt;br&gt;Det framhölls att förhållandena i det särskilda fallet kan vara så grave-&lt;br&gt;rande att det från allmänpreventiv synpunkt finns skäl att väcka åtal&lt;br&gt;fastän det undandragna skattebeloppet är obetydligt och oavsett om en&lt;br&gt;administrativ påföljd har påförts eller ej. Något exempel på försvårande&lt;br&gt;omständigheter av detta slag angavs emellertid inte (prop. 1971:10 s.&lt;br&gt;250 och 262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse har tydlig-&lt;br&gt;gjorts i bl.a. rättsfallet NJA 1984 s. 384. Målet gällde ett åtal för försök&lt;br&gt;till skattebedrägeri. Gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse&lt;br&gt;har kommit att ligga vid ungefär 3/4 basbelopp i de fall storleken av&lt;br&gt;undandragen skatt är av avgörande betydelse för brottets rubricering. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör även nämnas att Riksåklagaren och Riksskattever-&lt;br&gt;ket 1978 enats om att brottsanmälan normalt bör begränsas till fall där&lt;br&gt;den undandragna skatten uppgår till minst 3/4 av det basbelopp som&lt;br&gt;gällde vid taxeringsårets ingång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1990 och 1991 har enligt statistik från Statistiska central-&lt;br&gt;byrån endast tre respektive sex personer lagförts för skatteförseelse.&lt;br&gt;Under år 1992 tillämpades lagrummet över huvud taget inte och år 1993&lt;br&gt;var antalet lagföringar inte fler än tre stycken. Sannolikt har skattemyn-&lt;br&gt;digheterna mycket sällan anmält misstankar om skattebrott som i händel-&lt;br&gt;se av fällande dom skulle vara att bedöma som skatteförseelse. Enligt 17&lt;br&gt;§ skattebrottslagen behöver ju skattemyndigheten inte göra anmälan om&lt;br&gt;skattebrott om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd&lt;br&gt;enligt lagen eller om anmälan av annat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bestämmelsen om skatteförseelse redan vid sin tillkomst måste ha&lt;br&gt;förutsatts få ett mycket snävt tillämpningsområde framgår av de nyss&lt;br&gt;redovisade motivuttalandena. När det gäller den i praktiken helt domine-&lt;br&gt;rande del av skattelagstiftningen inom vilken skattetillägg kan användas&lt;br&gt;som sanktion är det som framgått avsett att i normala fall lagföring inte&lt;br&gt;skall äga rum; den administrativa sanktionen skall vara tillräcklig och&lt;br&gt;denna är i princip obligatorisk. Åtgärder för lagföring i fall då det un-&lt;br&gt;dandragna skattebeloppet är obetydligt har avsetts vara reserverade för&lt;br&gt;situationer då förhållandena är särskilt graverande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta skulle man naturligtvis inte ha väntat sig en utveckling&lt;br&gt;enligt vilken brottet skatteförseelse över huvud taget saknar praktiskt&lt;br&gt;tillämpningsområde och ej blir föremål för några anmälningar. Tänkbara&lt;br&gt;förklaringar är skattemyndigheternas arbetsbelastning och deras känne-&lt;br&gt;dom om stora målbalanser hos polisen och åklagarmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avgörande betydelse för den låga anmälningsfrekvensen vad gäller&lt;br&gt;skatteförseelse är sannolikt att skattemyndigheten vid sin bedömning om&lt;br&gt;en brottsanmälan skall göras inte i någon större utsträckning ser till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheterna i det enskilda fallet, utan i stället låter den belopps- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;gräns som Riksskatteverket efter samråd med Riksåklagaren rekommen-&lt;br&gt;derat bli det utslagsgivande. Därmed ställs åklagarna sällan inför att&lt;br&gt;behöva ta ställning till om åtal i det enskilda fallet är påkallat av sär-&lt;br&gt;skilda skäl. I motsvarande mån blir antalet lagföringar för skatteförseelse&lt;br&gt;begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringen av skatteförseelse består&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens mening skäl att så långt möjligt fullfölja&lt;br&gt;den tanke som låg till grund för förslaget till skattebrottslag, nämligen&lt;br&gt;att överträdelser av mera ordningsmässig karaktär i första hand endast&lt;br&gt;bör träffas av administrativa sanktioner. Denna princip går dock inte att&lt;br&gt;strikt upprätthålla, bl.a. på grund av att administrativa sanktioner saknas&lt;br&gt;i ett flertal fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör redan i detta sammanhang anmärkas att regeringen i det fö-&lt;br&gt;ljande kommer att föreslå att brottet oredlig uppbördsredovisning avskaf-&lt;br&gt;fas som särskilt brott och att bestämmelsens materiella innehåll inarbetas&lt;br&gt;i den grundläggande regeln om skattebrott (avsnitt 4.9). Om förslaget i&lt;br&gt;denna del godtas kommer således även de förseelser som i dag bestraffas&lt;br&gt;som bristande uppbördsredovisning att falla under straflbudet för skatte-&lt;br&gt;förseelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser med enbart böter som påföljd förekommer på flera&lt;br&gt;håll i skatte- och avgiftsförfattningama. Det kan visserligen ifrågasättas&lt;br&gt;om gärningar med ett så lågt straffvärde över huvud taget bör vara kri-&lt;br&gt;minaliserade när det, som på skattebrottsområdet, förekommer ett admi-&lt;br&gt;nistrativt sanktionssystem vid sidan om det straffrättsliga. I många fall är&lt;br&gt;avgiftssanktioner också en tillräcklig samhällsreaktion på överträdelser&lt;br&gt;av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av olika skäl har det emellertid inte ansetts möjligt eller önskvärt att&lt;br&gt;infora avgiftssanktioner på hela skatte- och avgiftsområdet. Några admi-&lt;br&gt;nistrativa sanktioner för oriktiga uppgifter finns inte på exempelvis fas-&lt;br&gt;tighetstaxeringsområdet och inte heller när det gäller arvs- och gåvoskatt&lt;br&gt;(på fastighetstaxeringsområdet finns dock numera förseningsavgifter).&lt;br&gt;Vidare gäller att de administrativa avgifterna endast kan drabba den&lt;br&gt;skattskyldige och inte t.ex. ställföreträdaren för en juridisk person eller&lt;br&gt;för en omyndig. I dessa fall har det därför ansetts befogat att vid sidan&lt;br&gt;om avgiftssystemet straffbelägga regelöverträdelser med böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot tanken på en avkriminalisering beträffande ringa fall av&lt;br&gt;skattebedrägeri kan alltså nu, liksom vid skattebrottslagens tillkomst,&lt;br&gt;åberopas att den uppgiftsskyldige i vissa situationer helt och hållet skulle&lt;br&gt;undgå sanktion, antingen därför att den oriktiga uppgiften har avseende&lt;br&gt;på en skatt inom vars tillämpningsområde skattetillägg inte kan användas&lt;br&gt;eller också därför att förseelsen begåtts av någon i hans egenskap av&lt;br&gt;ställföreträdare för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktigare invändning är emellertid att det i många fall ändå kan&lt;br&gt;komma att handla om betydande belopp. Som tidigare nämnts har den&lt;br&gt;gräns mellan skattebedrägeri och skatteförseelse som har kommit att&lt;br&gt;tillämpas i praxis bestämts till 3/4 av basbeloppet. Basbeloppet uppgick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1995 till 35 700 kr. Det innebär att det undanhållna skattebeloppet för&lt;br&gt;närvarande måste uppgå till 27 000 kr för att åtal för skattebedrägeri i&lt;br&gt;praktiken skall kunna komma i fråga. Med en skattesats på 30 procent&lt;br&gt;för kapitalinkomster medför detta att en skattskyldig kan underlåta att&lt;br&gt;redovisa t.ex. en reavinst på upp till 90 000 kr utan att det skulle anses&lt;br&gt;utgöra ett brott. Detta skulle för många framstå som stötande och den&lt;br&gt;preventiva verkan som ett eventuellt åtal innebär skulle gå förlorad. Med&lt;br&gt;hänvisning till det anförda har regeringen kommit till den slutsatsen att&lt;br&gt;ringa fall även fortsättningsvis bör vara kriminaliserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om skatteförseelse omfattar som nämnts endast ringa&lt;br&gt;fall. Utredningen har föreslagit att straffbestämmelsen om skatteförseelse&lt;br&gt;bör utvidgas till att omfatta skattebrott som med hänsyn till skattebelop-&lt;br&gt;pet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art. Av författ-&lt;br&gt;ningskommentaren framgår att detta regelmässigt bör avse gärningar&lt;br&gt;avseende skattebelopp upp emot två basbelopp. Regeringens ställningsta-&lt;br&gt;gande att ringa brott även fortsättningsvis bör vara kriminaliserat innebär&lt;br&gt;emellertid att någon ändring av hittillsvarande praxis för vad som skall&lt;br&gt;anses vara ringa brott inte är avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har till följd av sitt ställningstagande att undanta ringa&lt;br&gt;skattebrott från det straffbara området föreslagit att den nuvarande&lt;br&gt;åtalsprövningsregeln i 13 § skattebrottslagen, som innebär att åtal i ringa&lt;br&gt;fall får väckas endast om det finns särskilda skäl, skall upphävas. Frågan&lt;br&gt;är emellertid med regeringens ståndpunkt om fortsatt kriminalisering av&lt;br&gt;ringa fall inte längre aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande utredningens förslag om en utvidgning av tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet för skatteförseelse till att omfatta sådana förfaranden som avses i&lt;br&gt;straffbestämmelserna i uppbördslagen, lagen om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter m.fl. författningar, hänvisas till avsnittet om skattere-&lt;br&gt;dovisningsbrott och skattebetalningsbrott (avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Grovt skattebrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid bedömningen om ett skattebrott är att anse&lt;br&gt;som grovt införs som särskilda kvalifikationsgrunder - utöver den att&lt;br&gt;gärningen rört mycket betydande belopp - att gärningsmannen använt&lt;br&gt;falska handlingar eller vilseledande bokföring eller att brottet ingått&lt;br&gt;som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större&lt;br&gt;omfattning. Ändringen är inte avsedd att åstadkomma någon ändrad&lt;br&gt;rättstillämpning utan i stället att anpassa lagen efter rådande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med regeringens förslag. Utredningens föreslagna&lt;br&gt;kvalifikationsgrund att falska handlingar skall ha använts “i stor&lt;br&gt;omfattning” har dock slopats. Det räcker med att falska handlingar&lt;br&gt;använts. Utredningen har även föreslagit att den allmänna&lt;br&gt;kvalifikationsgrunden att brottet “eljest varit av synnerligen farlig art”&lt;br&gt;skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet är positiva. Dock har endast ett fåtal&lt;br&gt;lämnat mer specificerade synpunkter. Riksåklagaren anser att även&lt;br&gt;begagnande av osanna handlingar bör nämnas vid uppräkningen av vad&lt;br&gt;som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt.&lt;br&gt;Osanna handlingar är enligt Riksåklagaren vanligt förekommande i mål&lt;br&gt;angående skattebedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid bedömningen om ett&lt;br&gt;skattebedrägeri är att anse som grovt skall, enligt 4 § andra stycket&lt;br&gt;skattebrottslagen, särskilt beaktas om brottet rört mycket betydande&lt;br&gt;belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art. Påföljden är fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare antytts är lagstiftarens avsikt att brottsrubriceringen&lt;br&gt;grovt skattebedrägeri skall förbehållas den mest allvarliga&lt;br&gt;skattebrottsligheten. Vid bedömningen om ett skattebedrägeri är att anse&lt;br&gt;som grovt skall, som också särskilt framhölls av Lagrådet vid&lt;br&gt;tillkomsten av skattebrottslagen (prop. 1971:10 s. 352), hänsyn tas till&lt;br&gt;samtliga omständigheter vid brottet. Härvid skall emellertid särskild vikt&lt;br&gt;fästas vid sådana omständigheter som anges i straffbestämmelsen. I&lt;br&gt;praxis har också som förutsatts stor betydelse tillmätts det undandragna&lt;br&gt;skatte- eller avgiftsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att det i lagtexten talas om &amp;quot;mycket betydande&amp;quot;&lt;br&gt;belopp antyder att gränsen ligger betydligt högre än vad som gäller för&lt;br&gt;grova förmögenhetsbrott enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det naturligtvis är vanskligt att ange någon fast beloppsgräns&lt;br&gt;för när ett skattebedrägeri är att bedöma som grovt enbart på grund av&lt;br&gt;storleken av den undandragna skatten torde med en viss grad av säkerhet&lt;br&gt;kunna sägas att belopp understigande tio basbelopp enligt nu gällande&lt;br&gt;praxis sällan bedöms annat än som skattebedrägeri av normalgraden. Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattebelopp i denna storleksordning undandragits är emellertid beloppet&lt;br&gt;i sig sällan den enda omständigheten som är att beakta vid bedömningen&lt;br&gt;om brottet är grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till om ett&lt;br&gt;skattebedrägeri varit att anse som grovt, och därvid klart givit till känna&lt;br&gt;att avgörandet skall bygga på en bedömning av samtliga omständigheter&lt;br&gt;(se t.ex. NJA 1974 s. 194, 1979 s. 286, 1980 s. 359 II och 1987 s. 201).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen om ett skattebedrägeri är att anse som grovt har i&lt;br&gt;praxis fästs stor vikt vid om falska handlingar eller vilseledande&lt;br&gt;bokföring använts. Utredningen anser denna tillämpning naturlig och&lt;br&gt;befogad. Mot bakgrund av den praxis som har utvecklats ligger det nära&lt;br&gt;till hands att låta de nämnda kvalifikationsgrundema komma till direkt&lt;br&gt;uttryck i straffbestämmelsen. Härigenom skulle också den fördelen&lt;br&gt;vinnas att straffbestämmelsen om grovt skattebedrägeri bättre kommer&lt;br&gt;att överensstämma med motsvarande bestämmelser om grova förmögen-&lt;br&gt;hetsbrott i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något som skulle kunna tala emot att i lagtexten uttryckligen ange&lt;br&gt;användandet av falska handlingar eller vilseledande bokföring som&lt;br&gt;kvalifikationsgrunder är om det därigenom skulle uppstå en risk för att&lt;br&gt;dessa kvalifikationsgrunder skulle komma att spela en helt avgörande&lt;br&gt;roll i rättstillämpningen och mer eller mindre automatiskt leda till en&lt;br&gt;kvalificering av gärningen som grovt brott. Principen att en helhetsbe-&lt;br&gt;dömning av föreliggande omständigheter skall vara avgörande för frågan&lt;br&gt;om ett skattebedrägeri är att anse som grovt far emellertid anses ha en så&lt;br&gt;fast förankring i rättstillämpningen att risken för en sådan tillämpning&lt;br&gt;inte synes påtaglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer alltså till den slutsatsen att användandet av falska&lt;br&gt;handlingar och vilseledande bokföring i lagen bör anges som exempel på&lt;br&gt;fall då ett skattebrott kan vara att anse som grovt. Däremot finner&lt;br&gt;regeringen inte, till skillnad mot Riksåklagaren, skäl att låta användande&lt;br&gt;av osanna handlingar uttryckligen nämnas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i och för sig förståelse för att även begagnandet av&lt;br&gt;osanna handlingar i vissa fall kan te sig lika straffvärt som att använda&lt;br&gt;sig av falska handlingar. Fall då någon begagnar sig av osanna&lt;br&gt;handlingar, t.ex. oriktiga fakturor, på ett sätt som gör att gärningen vid&lt;br&gt;en helhetsbedömning bör bedömas som grov, kan emellertid enligt vår&lt;br&gt;mening hänföras under 4 §, även om inte osanna handlingar nämns&lt;br&gt;särskilt i lagtexten. Frågan har kommenterats närmare i&lt;br&gt;författningskommentaren till 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen har i flera fall fast vikt vid om skattebrottet ingått&lt;br&gt;som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större&lt;br&gt;omfattning. Att ett förhållande av detta slag utgör en försvårande&lt;br&gt;omständighet anges numera generellt i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken. När&lt;br&gt;en sådan omständighet är avsedd att leda till en uppgradering av brottet&lt;br&gt;på det sättet att en strängare straffskala blir tillämplig finns det&lt;br&gt;emellertid skäl att särskilt markera det i lagtexten på samma sätt som&lt;br&gt;har skett i åtskillig annan specialstraffrättslig lagstiftning (se t.ex. 3 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64)). Även det förhållandet att det här är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om för skattebrottslighet typiska försvårande omständigheter talar Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;för att dessa bör komma till klart uttryck i bestämmelsen om grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår alltså att det som exempel på fall när ett skatte-&lt;br&gt;brott skall anses grovt även anges att det ingått som ett led i en&lt;br&gt;brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning. Härmed&lt;br&gt;avses naturligtvis inte att mindre skatteundandraganden skall bedömas&lt;br&gt;som grova brott enbart av den anledningen att det rör sig om ett&lt;br&gt;upprepat förfarande. Liksom i övriga fall blir här en helhetsbedömning&lt;br&gt;avgörande för brottets rubricering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de kompletteringar av bestämmelsen om grovt brott som vi&lt;br&gt;föreslår kan det ifrågasättas om det finns tillräckliga skäl att behålla det&lt;br&gt;fallet att brottet varit av synnerligen farlig art som kvalifikationsgrund.&lt;br&gt;Med hänsyn till att IT-teknik kan få en användning som i dag inte kan&lt;br&gt;förutses för det emellertid anses befogat att behålla en mer allmän&lt;br&gt;lokution som tar sikte på andra typfall av grova brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudfallet av grovt brott bör även i fortsättningen vara att det avsett&lt;br&gt;mycket betydande belopp. Detta exempel bör alltjämt anges först i&lt;br&gt;exemplifieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Vårdslös skatteuppgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som av grov oaktsamhet på annat sätt än&lt;br&gt;muntligen lämnar oriktig uppgift till myndighet döms för vårdslös&lt;br&gt;skatteuppgift om fara för att skatt skall undandras det allmänna&lt;br&gt;uppkommer och gärningen inte är att bedöma som mindre allvarlig.&lt;br&gt;Straffbestämmelsen omfattar även uppgifter avseende redovisning av&lt;br&gt;skatt eller avgift som innehållits för annan. Det aktiva vårdslösa&lt;br&gt;uppbördsredovisningsbrottet blir således i fortsättningen att bedöma&lt;br&gt;som vårdslös skatteuppgift. Straffskalan bestäms till böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del är&lt;br&gt;positiva eller har inga invändningar mot förslaget. Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund finner dock, med hänsyn till att redovisnings- och&lt;br&gt;inbetalningstider kraftigt förkortats för såväl uppbörd som&lt;br&gt;mervärdesskatt och då detta medför stor tidspress för företagaren, att&lt;br&gt;faran för att felaktigheter skall uppstå ökar. Det är därför mycket&lt;br&gt;angeläget att frågan om vårdslös skatteuppgift belyses vidare från denna&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att kriminalisera oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift&lt;br&gt;av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;föranleder fara för att skatt eller avgift påförs med för lågt belopp eller&lt;br&gt;tillgodoräknas med för högt belopp döms enligt 5 § skattebrottslagen för&lt;br&gt;vårdslös skatteuppgift om gärningen rör betydande belopp. Påföljden är&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § samma lag döms den för vårdslös uppbördsredovisning som&lt;br&gt;av grov oaktsamhet underlåter att till uppbördsmyndighet avge före-&lt;br&gt;skriven handling avseende redovisning av skatt eller avgift som&lt;br&gt;innehållits för annan eller avger sådan handling med oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt&lt;br&gt;belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan. Om gär-&lt;br&gt;ningen är att bedöma som ringa skall ansvar dock inte ådömas. På-&lt;br&gt;följden för det oaktsamma uppbördsbrottet är böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattestrafflagutredningen föreslog att ringa fall av oaktsamhet&lt;br&gt;lämnades straffria och endast sanktionerades med skatte- eller&lt;br&gt;avgiftstillägg. Enligt utredningens mening borde grov oaktsamhet anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligga endast i sådana fall då det kan hävdas att någon i mer avsevärd&lt;br&gt;mån brustit i sina åligganden som uppgiftslämnare. Förslaget avsåg att&lt;br&gt;medföra att begreppet grov oaktsamhet på skattestrafflagstiftningens&lt;br&gt;område återfördes till att bättre svara mot innebörden av detta begrepp&lt;br&gt;såväl på andra rättsområden som i det allmänna språkbruket (SOU&lt;br&gt;1969:42 s. 186 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till skattebrottslagen uttalades att grov oaktsamhet&lt;br&gt;borde föreligga endast om gärningsmannen slarvat i högre grad vid&lt;br&gt;fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet eller visat en uppenbar likgiltighet&lt;br&gt;för att sätta sig in i de beskattningsregler som han haft att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom införandet av det administrativa sanktionssystemet ansåg&lt;br&gt;departementschefen vidare att straffansvar för oaktsamhet borde&lt;br&gt;begränsas till gärningar som avsett betydande belopp. I enlighet med&lt;br&gt;utredningens förslag ansåg departementschefen att oaktsam underlåtenhet&lt;br&gt;inte borde bestraffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att departementschefen närmare uppehöll sig vid&lt;br&gt;förhållandet mellan de administrativa sanktionsformema och straffen&lt;br&gt;redovisade han sin syn på frågan om oaktsamhet överhuvud borde&lt;br&gt;kriminaliseras och pekade inledningsvis på att någon motsvarighet inte&lt;br&gt;finns bland förmögenhetsbrotten i brottsbalken. Emellertid är förhållan-&lt;br&gt;dena på skatteområdet rätt speciella i vissa avseenden. Det händer inte&lt;br&gt;sällan att avsevärda bevissvårigheter uppkommer när det gäller orsaken&lt;br&gt;till oriktigheter i uppgifter till beskattningsmyndighetema. Det görs&lt;br&gt;gällande att oriktigheten inte är uppsåtlig utan berodde på feltolkning av&lt;br&gt;bestämmelser, bristfällig bokföring o.d. Mot sådana fall, som ofta rör&lt;br&gt;avsevärda skattebelopp, ansåg departementschefen det nödvändigt att&lt;br&gt;kunna ingripa med straffsanktion även om skattetillägg kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för departementschefens uttalande angående behovet av en&lt;br&gt;kriminalisering av vårdslösa skattebrott har ifrågasatts av Fängelsestraff-&lt;br&gt;kommittén. I sitt huvudbetänkande, Påföljd för brott, anförde kommittén&lt;br&gt;bl.a. att det inte kan vara riktigt att, om bevissvårigheter föreligger vid&lt;br&gt;ett uppsåtligt brott, tillskapa ett vårdslöst brott för att i de fall uppsåt&lt;br&gt;inte kan styrkas ändå kunna ingripa med en kraftig straffsanktion. Detta&lt;br&gt;innebar enligt kommittén inte att den allmänt argumenterar emot&lt;br&gt;oaktsamhetsbrott, men de bör emellertid i svårhetshänseende bedömas&lt;br&gt;endast på sina egna meriter och inte ges en högre straffskala för att&lt;br&gt;stränga straff skall kunna ådömas tilltalade som endast på grund av&lt;br&gt;bevissvårigheter inte kan fällas till ansvar för det uppsåtliga brottet.&lt;br&gt;Kommittén ansåg att för den som av oaktsamhet, låt vara grov, avgett en&lt;br&gt;oriktig uppgift vid deklaration ett fängelsestraff överstigande ett år inte&lt;br&gt;borde få komma ifråga (SOU 1986:14 s. 239).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som departementschefen framhöll vid skattebrottslagens tillkomst&lt;br&gt;saknar det oaktsamma skattebrottet sin motsvarighet bland förmögenhets-&lt;br&gt;brotten i brottsbalken. Vid en jämförelse med brottsbalksbrotten företer&lt;br&gt;skattebrottet emellertid i flera avseenden större likhet med sannings-&lt;br&gt;brotten, vilka i princip kriminaliseras även för fall av oaktsamhet. Som&lt;br&gt;redan tidigare framhållits är det dessutom regeringens uppfattning att&lt;br&gt;skattebrotten utgör en särskild brottstyp och att analogier med brotts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balksbrotten inte bör drivas alltför långt. Den avgörande frågan blir Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;därför om det från sakliga synpunkter kan anses motiverat att behålla en&lt;br&gt;straffsanktion för oaktsamma skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i skattesammanhang skulle&lt;br&gt;otvivelaktigt bli verkningslösa om inte någon sanktion förekom för den&lt;br&gt;som av grov oaktsamhet lämnar felaktiga eller ofullständiga uppgifter.&lt;br&gt;En skattskyldig som lämnar en oriktig uppgift, oavsett om detta sker&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet, påförs emellertid regelmässigt ett skatte-&lt;br&gt;eller avgiftstillägg, som i många fall kan uppgå till avsevärda belopp.&lt;br&gt;Den ekonomiska sanktionen utgör otvivelaktigt i de flesta fall en till-&lt;br&gt;räckligt ingripande påföljd. I de fall en administrativ sanktion kan utgå&lt;br&gt;synes motivet för en kriminalisering av de oaktsamma skattebrotten&lt;br&gt;således vara tvivelaktigt, åtminstone för det övervägande antalet fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatte- och avgiftstillägg kan emellertid inte påföras annan än den&lt;br&gt;skattskyldige, och i de fall då denne t.ex. är en juridisk person kan inte&lt;br&gt;ställföreträdaren åläggas någon administrativ sanktion. Bestämmelserna&lt;br&gt;om skatte- och avgiftstillägg gäller dessutom inte på alla områden. Som&lt;br&gt;kommer att utvecklas närmare i avsnitt 6 har regeringen inte heller&lt;br&gt;funnit skäl att nu föreslå någon utvidgning av tillämpningsområdet för&lt;br&gt;de administrativa sanktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller företrädare för juridiska personer finns det enligt vår&lt;br&gt;mening anledning att särskilt beakta fall då oriktiga företagsdeklarationer&lt;br&gt;är att tillskriva bristande organisation eller tillsyn på exempelvis ett&lt;br&gt;företags ekonomiavdelning eller oförsvarligt bristfälliga datarutiner. I&lt;br&gt;sådana fall kan straffansvar för uppsåtligt brott normalt inte komma i&lt;br&gt;fråga, och en straffsanktion för grov oaktsamhet kan därför fylla en&lt;br&gt;preventiv funktion som inte bör underskattas. Även om bestämmelsen&lt;br&gt;om vårdslös skatteuppgift hittills tillämpats mycket sparsamt, kan det&lt;br&gt;inte uteslutas att den får ökad praktisk betydelse i fråga om sådana fall i&lt;br&gt;takt med att skattegranskningen alltmera koncentreras till&lt;br&gt;företagsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör beaktas att straffbestämmelsen om vårdslös skatteuppgift i&lt;br&gt;princip är tillämplig även i de fall någon annan än den skattskyldige&lt;br&gt;eller den som företräder den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift.&lt;br&gt;I praktiken blir det i dessa fall emellertid i regel fråga om ansvar för&lt;br&gt;medverkan till ett brott som begåtts av en skattskyldig. Om det vårdslösa&lt;br&gt;skattebrottet avkriminaliseras skulle, oavsett om gämingsmannaskap eller&lt;br&gt;medverkan är för handen, en arbetsgivare som av grov oaktsamhet&lt;br&gt;lämnat en oriktig uppgift beträffande en arbetstagares inkomster helt&lt;br&gt;undgå påföljd. Även för dessa fall finns det enligt vår mening skäl att&lt;br&gt;straffbelägga ett grovt oaktsamt uppgiftslämnande om fara för skatteun-&lt;br&gt;dandragande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det nu anförda kommer att vikten av att skattelagstiftningen&lt;br&gt;respekteras talar för att åtminstone de allvarligare fallen av vårdslöshet&lt;br&gt;är straffbelagda och att en avkriminalisering skulle kunna - som det&lt;br&gt;brukar heta - ge felaktiga signaler. Regeringen anser därför att en&lt;br&gt;kriminalisering av oaktsamhetsbrottet bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oaktsamhetsbrottets straffvärde &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdslöshetsbrott har i normalfallet ett lägre straffvärde än det&lt;br&gt;uppsåtliga brottet. Straffmaximum för skattebrott av normalgraden är två&lt;br&gt;års fängelse. Vad gäller vårdslös skatteuppgift är straffmaximum också&lt;br&gt;två år, dock finns även böter i straffskalan. Som närmare skall&lt;br&gt;utvecklas i det följande innebär regeringens förslag att även det&lt;br&gt;oaktsamma uppbördsbrottet skall omfattas av straffbestämmelsen om&lt;br&gt;vårdslös skatteuppgift (avsnitt 4.9). Den som gör sig skyldig till vårdslös&lt;br&gt;uppbördsredovisning enligt nuvarande bestämmelser kan dömas till högst&lt;br&gt;sex månaders fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt om inte straffmaximum bl.a. med hänsyn till&lt;br&gt;att 5 § nu föreslås omfatta fall som hittills rubricerats som vårdslös&lt;br&gt;uppbördsredovisning bör sänkas till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfattning och föreslår därför att straffet&lt;br&gt;för vårdslös skatteuppgift skall vara böter eller fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Någon ändring av nuvarande påföljdspraxis är dock inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximistraffet för oaktsamhetsbrottet enligt varusmugglingslagen är&lt;br&gt;för närvarande två års fängelse. Detta gäller både för brott mot&lt;br&gt;införselbestämmelser och för undandragandebrott. Regeringen anser sig&lt;br&gt;därför inte böra föreslå någon konsekvensändring i nämnda lag. Frågan&lt;br&gt;får tas upp vid behandlingen av det förut nämnda betänkandet&lt;br&gt;Smuggling och tullbedrägeri (SOU 1991:84), i vilket en förändrad&lt;br&gt;konstruktion av straffbestämmelserna har föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av det objektiva rekvisitet betydande belopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för när &amp;quot;betydande belopp&amp;quot; i straffbestämmelsen om vårdslös&lt;br&gt;skatteuppgift skall anses föreligga har i praxis satts vid ungefär ett&lt;br&gt;basbelopp. Till grund för denna bedömning ligger Högsta domstolens&lt;br&gt;avgörande i NJA 1984 s. 520.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall en vårdslös skatteuppgift inte avser betydande belopp är&lt;br&gt;oaktsamheten således straffri. När det gäller det vårdslösa uppbörds-&lt;br&gt;brottet har den nedre gränsen för straffbarhet bestämts på ett annorlunda&lt;br&gt;sätt. Enligt 9 § andra stycket skattebrottslagen är för dessa gärningar&lt;br&gt;&amp;quot;ringa fall&amp;quot; av oaktsamhet straffria. Den övre beloppsgränsen för när ett&lt;br&gt;vårdslöst uppbördsbrott skall bedömas som ringa har i rättspraxis ansetts&lt;br&gt;böra ligga högre än vad som avses med &amp;quot;betydande belopp&amp;quot;. Åtal för&lt;br&gt;vårdslös uppbördsredovisning torde i dag inte väckas om skatte- eller&lt;br&gt;avgiftsbeloppet understiger två basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag, som närmare presenteras i avsnitt 4.9,&lt;br&gt;kommer vårdslös skatteuppgift även att omfatta oriktig uppgift vid&lt;br&gt;uppbördsredovisning. Kravet på grov oaktsamhet, som bör behållas,&lt;br&gt;innebär i sig att mindre allvarliga förfaranden inte föranleder straff-&lt;br&gt;ansvar. Men även om kvalificerad oaktsamhet således uppställs bör som&lt;br&gt;nu finnas en nedre gräns för att skatteundandragande som sker av grov&lt;br&gt;oaktsamhet skall leda till straffansvar. Frågan blir då hur denna gräns i&lt;br&gt;fortsättningen bör bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis bör gärningar som rör mindre skatte- eller avgiftsbelopp&lt;br&gt;hänföras till kategorin straffria gärningar. Emellertid kan det förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheter av objektiv natur vid sidan om beloppets storlek som bör Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;föranleda att gärningen lämnas straffri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det t.ex. gäller uppbördsredovisningen kan beloppet i absoluta tal&lt;br&gt;bli betydande även om gärningen endast omfattar en enstaka uppbörds-&lt;br&gt;termin eller några få arbetstagares skattemedel. Det torde vidare vara att&lt;br&gt;bedöma som ett brott om en oriktig uppgift som har betydelse dels för&lt;br&gt;källskatten, dels för arbetsgivaravgiften lämnas i en uppbördsdeklaration.&lt;br&gt;Det får anses som angeläget att lagen ger utrymme för att domstolar och&lt;br&gt;andra myndigheter i sådana fall inte skall vara bundna av samma&lt;br&gt;beloppsgräns som tillämpas i fråga om brott med anknytning till&lt;br&gt;inkomst- eller förmögenhetsskatt. I en inte alltför avlägsen framtid kan&lt;br&gt;uppbördsredovisningen för övrigt även komma att omfatta&lt;br&gt;mervärdesskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ange gränsen för straffria oaktsamma handlingar genom ett&lt;br&gt;objektivt rekvisit som endast tar sikte på skattebeloppet är därför mindre&lt;br&gt;lämpligt. I stället bör gälla att gärningar som är att bedöma som mindre&lt;br&gt;allvarliga med hänsyn till skattebeloppet och övriga omständigheter inte&lt;br&gt;skall leda till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör gärningar som beträffande&lt;br&gt;uppbördsbrotten rör skatte- eller avgiftsbelopp upp till två basbelopp i&lt;br&gt;vart fall inte leda till straffansvar. Vid bedömningen om en gärning är&lt;br&gt;att anse som mindre allvarlig bör vidare sådana överväganden kunna&lt;br&gt;göras som i dag har betydelse för frågan om ett uppsåtligt uppbördsbrott&lt;br&gt;är att bedöma som bristande uppbördsredovisning. Såvitt avser inkomst-&lt;br&gt;eller förmögenhetsskatt bör gränsen i likhet med vad som gäller i dag&lt;br&gt;vara ett basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Skatteredovisningsbrott och skattebetalningsbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att en mera enhetlig och överskådlig&lt;br&gt;reglering skall åstadkommas föreslås att betydande delar av den&lt;br&gt;kriminalisering som i dag regleras i uppbördslagen, lagen om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter samt vissa andra författningar&lt;br&gt;på skatte- och avgiftsområdet överförs till skattebrottslagen.&lt;br&gt;Förseelser som denna kriminalisering avser att träffa kommer enligt&lt;br&gt;förslaget att bestraffas som skatteredovisningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlätelse att innehålla skatt och inbetala skatt som innehållits&lt;br&gt;för annan föreslås få beteckningen skattebetalningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringen omfattar på samma sätt som vid skattebrott&lt;br&gt;endast uppgifter som lämnas annat än muntligen. Detta innebär en&lt;br&gt;avkriminalisering avseende oriktiga muntliga uppgifter vid sådana&lt;br&gt;brott som överförts från bl.a. uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för skatteredovisningsbrott föreslås omfatta böter och&lt;br&gt;fängelse upp till sex månader, medan skattebetalningsbrott föreslås&lt;br&gt;sanktioneras med böter eller fängelse högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de straffbestämmelser&lt;br&gt;som föreslås överflyttade från uppbördslagen m.fl. författningar skall&lt;br&gt;rubriceras som skatteförseelse. Frånsett benämningen överensstämmer&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del i övrigt i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock inte att muntliga uppgifter skall&lt;br&gt;undantas från det kriminaliserade området. Som nämnts under avsnitt 4.5&lt;br&gt;föreslår utredningen vidare att straffbestämmelsen om skatteförseelse&lt;br&gt;även bör omfatta skattebrott som med hänsyn till skattebeloppet och&lt;br&gt;övriga omständigheter är av mindre allvarlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera instanser är kritiska mot den föreslagna&lt;br&gt;utvidgningen i övrigt av tillämpningsområdet för skatteförseelse, då&lt;br&gt;antalet bestämmelser som överförts från specialförfattningama är stort&lt;br&gt;och 3 § i sig är svårtillgänglig. Många avstyrker också att muntliga&lt;br&gt;uppgifter kriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bärande tanke i detta lagstiftningsärende har varit att söka&lt;br&gt;åstadkomma en mera enhetlig och överskådlig reglering än den&lt;br&gt;nuvarande. En tänkbar lösning synes vara att till skattebrottslagen&lt;br&gt;överföra betydande delar av den kriminalisering som i dag har kommit&lt;br&gt;till uttryck i uppbördslagen (1953:272), lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter samt vissa speciella författningar&lt;br&gt;på skatteområdet. Tanken är inte helt ny, redan Skattestraff-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagutredningen föreslog på sin tid att en del av de straffbestämmelser Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;som nu fmns i uppbördslagen skulle tas in i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida en sådan förändring leder till fördelar för de tillämpande&lt;br&gt;myndigheterna kan naturligtvis diskuteras. Vinsten är snarare att&lt;br&gt;kriminaliseringarna, som i dag är mycket oenhetliga i fråga om&lt;br&gt;konstruktion och straffsatser, återförs på enhetliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som det här är fråga om tillämpas sällan - i många&lt;br&gt;fall praktiskt taget aldrig - i praktiken. En utväg skulle därför kunna&lt;br&gt;vara att den betydande del av de förseelser som i dag straffbeläggs&lt;br&gt;exempelvis i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skulle&lt;br&gt;kunna avkriminaliseras. Att helt avstå från sanktionsmöjligheter synes&lt;br&gt;dock knappast tillrådligt: man skulle då åstadkomma en ordning som i&lt;br&gt;den straffrättsliga doktrinen brukar betecknas som &amp;quot;lex imperfecta&amp;quot;, dvs.&lt;br&gt;medborgerliga skyldigheter skulle vara fastställda i lag utan att ens i&lt;br&gt;mycket flagranta fall kunna sanktioneras. Att mera generellt övergå till&lt;br&gt;vitesförelägganden eller administrativa sanktioner på dessa områden&lt;br&gt;skulle påtagligt öka myndigheternas arbetsbörda utan någon motsvarande&lt;br&gt;nytta. Regeringen anser därför att kriminaliseringen i allt väsentligt bör&lt;br&gt;behållas, närmast med sikte på fall då föreliggande kontrollsvårigheter&lt;br&gt;mera systematiskt utnyttjas av de uppgiftsskyldiga. Med denna&lt;br&gt;utgångspunkt finner vi att det skulle innebära fördelar att samla&lt;br&gt;straffsanktionerna i skattebrottslagen. Kriminaliseringen blir därigenom&lt;br&gt;enhetligt utformad och sätts i relation till övriga straffbestämmelser på&lt;br&gt;skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att de nu aktuella straffbestämmelserna&lt;br&gt;skall inordnas under bestämmelsen om skatteförseelse i 3 §&lt;br&gt;skattebrottslagen. Utformningen av denna paragraf har emellertid mött&lt;br&gt;kritik från remissinstanserna, som ansett att den blivit onödigt&lt;br&gt;svårtillgänglig. Regeringen, som delar denna bedömning, har därför valt&lt;br&gt;att bryta ut dessa bestämmelser från skatteförseelsebrottet och placera&lt;br&gt;dem i en egen paragraf. Som vi senare återkommer till i avsnitt 4.9&lt;br&gt;kommer uppbördsbrotten i nuvarande 7-9 §§ skattebrottslagen att&lt;br&gt;inordnas under de centrala skattebrotten i 2-5 §§. Vidare har&lt;br&gt;försöksbrottet i 6 § slopats till följd av att skattebrottet har&lt;br&gt;omkonstruerats till farebrott. Då de straffbestämmelser som nu är i fråga&lt;br&gt;i många avseenden skiljer sig från det typiska skattebrottet, har vi sett&lt;br&gt;det naturligt att i stället föra in dessa i 6-8 §§. Flera remissinstanser har&lt;br&gt;pekat på att det rör sig om ett stort antal olika förfaranden som i&lt;br&gt;dagsläget är straffbelagda i en mängd paragrafer i ett flertal lagar, vilket&lt;br&gt;i vissa fall tagits till intäkt för att någon sammanföring till&lt;br&gt;skattebrottslagen inte borde ske. Regeringen anser ändå med hänsyn till&lt;br&gt;vad som tidigare anförts att det är angeläget att åstadkomma en&lt;br&gt;någorlunda sammanhållen reglering. Vi har funnit beteckningen&lt;br&gt;skatteredovisningsbrott mest lämplig som en samlande beteckning på&lt;br&gt;huvuddelen av de förfaranden som nu avses. Beträffande underlåtenhet&lt;br&gt;att innehålla respektive inbetala skatt instämmer vi i Lagrådets förslag&lt;br&gt;att beteckna dessa brott skattebetalningsbrott, eftersom dessa förfaranden&lt;br&gt;skiljer sig från övriga gärningar som redovisas i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för skatteredovisningsbrott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen om skatteredovisningsbrott i 7 § skat-&lt;br&gt;tebrottslagen bör till en böljan omfatta fall då någon i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 2 § uppsåtligen till myndighet lämnar oriktig uppgift om förhål-&lt;br&gt;lande som har betydelse för skyldigheten för honom eller annan att beta-&lt;br&gt;la skatt eller uppsåtligen underlåter att lämna en föreskriven uppgift av&lt;br&gt;sådant slag som skall lämnas utan särskilt föreläggande eller anmaning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom kommer bl.a. brott mot skyldigheten att lämna korrekta kon-&lt;br&gt;trolluppgifter att kunna bedömas som skatteredovisningsbrott i de fall då&lt;br&gt;2 § inte är tillämplig. Även uppsåtligen lämnade oriktiga uppgifter som&lt;br&gt;av ett eller annat skäl inte medför fara för skatteundandragande bör&lt;br&gt;omfattas av denna kriminalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skatteredovisningsbrott bör vidare sådana fall beivras som består&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 att någon till sin arbetsgivare eller annan, som är skyldig att lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse till myndighet, uppsåtli-&lt;br&gt;gen lämnar oriktig uppgift som är av betydelse för fullgörande av sådan&lt;br&gt;skyldighet. Även uppsåtlig underlåtenhet att lämna sådana uppgifter bör&lt;br&gt;kunna rubriceras som skatteredovisningsbrott i straffvärda fall. De straff-&lt;br&gt;bestämmelser som för närvarande finns intagna i lagen om självdeklara-&lt;br&gt;tion och kontrolluppgifter liksom i åtskilliga specialförfattningar kommer&lt;br&gt;med denna lösning att kunna avvaras. Liksom för närvarande bör gälla&lt;br&gt;att underlåtenhet att lämna egen självdeklaration eller till denna hörande&lt;br&gt;uppgifter inte i sig skall vara straffbar. I detta fall bör en förutsättning&lt;br&gt;för straffbarhet vara att fara för skatteundandragande föreligger. I sådant&lt;br&gt;fall blir 2 § tillämplig om uppsåt till skatteundandragande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör nämnas något om gränsdragningen mellan&lt;br&gt;skattebrott enligt 2 § och skatteredovisningsbrott enligt 7 §. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 7 § är avsedda att användas i de fall 2 § inte är tillämplig. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § straffbeläggs, förutom lämnande av oriktig uppgift, även underlåtelse&lt;br&gt;att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskri-&lt;br&gt;ven handling. Dessa förfaranden kan även beivras med stöd av 7 §. Som&lt;br&gt;tidigare nämnts krävs emellertid för skattebrott enligt 2 § att förfarandet&lt;br&gt;innebär fara for skatteundandragande. Motsvarande rekvisit uppställs inte&lt;br&gt;för skatteredovisningsbrott. Det räcker med att uppgiften rör förhållande&lt;br&gt;som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att&lt;br&gt;betala skatt eller för fullgörandet av skyldighet att lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;etc. Vidare skall uppsåtet i 2 § omfatta såväl skatteundandragandet som&lt;br&gt;lämnandet av den oriktiga uppgiften respektive underlåtenheten att läm-&lt;br&gt;na föreskriven handling, medan uppsåtet i 7 § omfattar endast det senare&lt;br&gt;ledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den culpösa motsvarigheten till skatteredovisningsbrott har fått beteck-&lt;br&gt;ningen vårdslös skatteredovisning och regleras i 8 §. Dock omfattas,&lt;br&gt;med ett undantag, endast underlåtenhetsfallen av bestämmelserna i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som nu föreslås innebär således i princip att det när&lt;br&gt;oriktig uppgift har lämnats krävs uppsåt för straffbarhet medan det blir&lt;br&gt;straffbart redan vid grov oaktsamhet att helt underlåta att lämna före-&lt;br&gt;skrivna uppgifter. Även om denna ordning har förebilder i de olika spe-&lt;br&gt;cialförfattningama på skatteområdet kan den naturligtvis diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser likväl att en sådan lösning ter sig mest naturlig. Att&lt;br&gt;generellt straffbelägga grovt oaktsamt lämnande av oriktiga uppgifter&lt;br&gt;även när fara för skatteundandragande ej föreligger synes leda alltför&lt;br&gt;långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid ett område där en kriminalisering av oaktsamt&lt;br&gt;lämnande av oriktiga uppgifter är nödvändig. Enligt 79 a § uppbördsla-&lt;br&gt;gen är det för närvarande straffbart att uppsåtligen eller av grov oakt-&lt;br&gt;samhet lämna oriktiga uppgifter om innehav av F-skattesedel. Av prop.&lt;br&gt;1991/92:112 om F-skattebevis framgår bl.a. att den som lämnar ett upp-&lt;br&gt;drag åt någon skall få lita på uppgifter som motparten lämnar om sin&lt;br&gt;skattsedel på preliminär skatt i en faktura. Man far annars ett alltför&lt;br&gt;krångligt system. Åberopas en F-skattesedel skall den alltså i princip&lt;br&gt;gälla. Genom att en företagare på detta sätt enkelt kan ange innehav av&lt;br&gt;F-skattesedel är det mycket viktigt att missbruk kan stävjas. Annars är&lt;br&gt;det stor risk att systemet urholkas. Då det i många fall kan vara svårt att&lt;br&gt;bevisa uppsåt när oriktig uppgift lämnats om F-skattesedel och då det i&lt;br&gt;detta fall får anses lika straffvärt att lämna oriktig uppgift av grov oakt-&lt;br&gt;samhet får det anses angeläget att straffbelägga även sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande underlåtenhetsfallen är situationen delvis en annan. Med&lt;br&gt;tanke inte minst på den ökade betydelsen av att skyldigheten att lämna&lt;br&gt;kontrolluppgifter fullgörs - vilken tydligt framträder i det fr.o.m. 1995&lt;br&gt;års taxering tillämpade ytterligare förenklade deklarationsförfarandet -&lt;br&gt;synes man inte kunna undvara en straffbestämmelse för fall då sådan&lt;br&gt;eller därtill anknuten uppgiftsskyldighet över huvud taget inte fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för de här avsedda lagöverträdelserna bör enligt vår me-&lt;br&gt;ning omfatta böter och fängelse upp till sex månader. En del av de för-&lt;br&gt;seelser som kommer att falla under straffbestämmelsen har visserligen i&lt;br&gt;dag endast penningböter och andra endast dagsböter i skalan. Det synes&lt;br&gt;emellertid inte möjligt att på en gång åstadkomma en enklare och mera&lt;br&gt;överskådlig reglering än den nuvarande och bibehålla den fingradering&lt;br&gt;av straffskaloma som har kommit till uttryck i nuvarande reglering. De&lt;br&gt;nuvarande straffskaloma i specialförfattningama har lämnats orörda&lt;br&gt;under lång tid och avspeglar inte den betydelse ett riktigt fullgörande av&lt;br&gt;vissa bestämmelser numera fått eller spännvidden mellan olika fall av&lt;br&gt;förseelser. Till följd av brottsbalkens nu gällande konstruktion av bötes-&lt;br&gt;straffet kommer de lindrigare fallen - i den mån de över huvud taget&lt;br&gt;leder till lagföring - att kunna bestraffas med penningböter även i fort-&lt;br&gt;sättningen. I mycket allvarliga fall kan man inte undvara en möjlighet&lt;br&gt;till fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådana överträdelser som nu avses bör generellt kunna&lt;br&gt;gälla att ringa fall inte skall föranleda straffansvar. I några enstaka fall&lt;br&gt;innebär detta en skillnad i förhållande till nuvarande reglering, men&lt;br&gt;denna synes sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i avsnitt 4.9 och i författningskommentarerna&lt;br&gt;till konsekvenserna av de här framlagda förslagen. Som redan antytts&lt;br&gt;innebär den föreslagna lösningen att ett inte obetydligt antal straffbes-&lt;br&gt;tämmelser i andra författningar än skattebrottslagen kommer att kunna&lt;br&gt;upphävas, nämligen 79 och 79 a §§ uppbördslagen, 4 kap. 7-10 §§ lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter, 26-28 §§ lagen (1958:295) Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;om sjömansskatt, 66 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 18&lt;br&gt;kap. 41 § och 26 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen, 83 § fordonsskattela-&lt;br&gt;gen (1988:327), 14 § lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter&lt;br&gt;för byggnadsarbete på bostadshus samt 6 § lagen (1994:40) om tillfällig&lt;br&gt;kompensation för viss energiskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebetalningsbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 80 § uppbördslagen är det för närvarande straffbart att uppsåtli-&lt;br&gt;gen eller av grov oaktsamhet underlåta att fullgöra skyldigheten att inne-&lt;br&gt;hålla skatt för annan. Enligt 81 § uppbördslagen sanktioneras arbetsgi-&lt;br&gt;vare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att&lt;br&gt;inbetala skatt som innehålles för annan. Även dessa typer av förfaranden&lt;br&gt;bör kunna beivras med stöd av bestämmelserna i skattebrottslagen. Som&lt;br&gt;tidigare nämnts skiljer sig dock denna typ av gärningar från övriga för-&lt;br&gt;faranden som beskrivs i de aktuella specialförfattningama, varför vi valt&lt;br&gt;beteckningen skattebetalningsbrott och föreslår att bestämmelser om&lt;br&gt;detta tas in i 6 §. Straffskalan föreslås omfatta böter och fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Vi återkommer till frågan i avsnitt 4.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om muntliga uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff för oriktiga muntliga uppgifter kan ådömas enligt den mycket&lt;br&gt;allmänt hållna men sällan tillämpade 79 § uppbördslagen. Inte heller den&lt;br&gt;genom lagstiftning år 1992 tillagda 79 a § samma lag (angående F-skat-&lt;br&gt;tesedel) gör något undantag för muntliga uppgifter, låt vara att självfallet&lt;br&gt;båda bestämmelserna huvudsakligen har skriftliga uppgifter i sikte. Även&lt;br&gt;enligt en del andra specialbestämmelser gäller att straffansvar för muntli-&lt;br&gt;ga uppgifter torde kunna komma i fråga under något skiftande förutsätt-&lt;br&gt;ningar (se t.ex. 83 § fordonsskattelagen). I lagen (1960:418) om straff&lt;br&gt;för varusmuggling och andra författningar om skatt som tas ut i den&lt;br&gt;ordning som gäller för tull kan också oriktiga uppgifter som lämnas&lt;br&gt;muntligen föranleda straffansvar. Dessutom gäller enligt 4 kap. 7 § lagen&lt;br&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter att, om någon lämnar en orik-&lt;br&gt;tig uppgift till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift för honom,&lt;br&gt;uppgiften kan föranleda straffansvar vare sig den har lämnats skriftligen&lt;br&gt;eller muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntliga uppgifter omfattas inte av kriminaliseringen i övrigt i skat-&lt;br&gt;tebrottslagen. Att kriminalisera muntliga uppgifter för den typ av förfa-&lt;br&gt;randen som avses ingå i bestämmelserna om skatteredovisningsbrott&lt;br&gt;skulle därför vara ett avsteg från vad som gäller i övrigt i lagen. Starka&lt;br&gt;skäl talar för att man bibehåller en enhetlig princip i detta avseende.&lt;br&gt;Därtill kommer att vissa av dessa fall, t.ex. underlåtelse att lämna kon-&lt;br&gt;trolluppgift under vissa förutsättningar även är straffbart som skattebrott&lt;br&gt;enligt 2 § skattebrottslagen (vilken uttryckligen undantar muntliga upp-&lt;br&gt;gifter). Om muntliga uppgifter kriminaliserades i skattebrottslagen skulle&lt;br&gt;detta resultera i en betydande osäkerhet om den muntliga uppgiften är&lt;br&gt;straffbar eller inte. Vidare bör beaktas de betydande bevissvårigheter för&lt;br&gt;polis, åklagare och domstolar som kan förutses om muntliga uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mera regelmässigt skulle anmälas till åtal. Slutligen skulle ett slopande Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;av kriminaliseringen av muntliga uppgifter i fall som dessa inte innebära&lt;br&gt;någon skillnad från vad som faktiskt tillämpas i praktiken, eftersom&lt;br&gt;muntliga uppgifter praktiskt taget aldrig leder till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot bakgrund av vad som sålunda anförts skäl sak-&lt;br&gt;nas för att låta muntliga uppgifter ingå i det kriminaliserade området&lt;br&gt;beträffande sådana fall som här är i fråga. Denna ståndpunkt överens-&lt;br&gt;stämmer även med remissutfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Särskilt om brott mot uppbördslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Uppbördsbrotten i 7-9 §§ skattebrottslagen&lt;br&gt;skall inte längre behandlas som särskilda brottstyper. Straffbestäm-&lt;br&gt;melsernas materiella innehåll inarbetas i de centrala brottsbeskriv-&lt;br&gt;ningama om skattebrott, skatteförseelse respektive vårdslös skatteupp-&lt;br&gt;gift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brotten enligt 79-81 §§ uppbördslagen överförs till straffbestäm-&lt;br&gt;melserna om skatteredovisningsbrott respektive skattebetalningsbrott&lt;br&gt;i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppbördsbrotten innebär förslaget till stora delar formellt en&lt;br&gt;straffskärpning. Vid straffmätningen skall emellertid som alltid hän-&lt;br&gt;syn tas till brottets beskaffenhet i det särskilda fallet, vilket också de&lt;br&gt;föreslagna straffskaloma medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock att brottet enligt 81 § uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) som föreskriver straffansvar för arbetsgivare som underlåter&lt;br&gt;att inbetala skatt som innehållits för annan, avkriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks i huvudsak. Riksskatteverket&lt;br&gt;är dock tveksamt till avkriminalisering av 81 § uppbördslagen. Riksåkla-&lt;br&gt;garen tillstyrker förslag om avkriminalisering av 81 § uppbördslagen&lt;br&gt;och att oredlig uppbördsredovisning m.m. blir straffbara som skatte-&lt;br&gt;brott, skatteförseelse och vårdslös skatteuppgift. Riksåklagaren finner det&lt;br&gt;vidare rimligt att beloppsgränsen sätts högre vid brott avseende upp-&lt;br&gt;böidsredovisning än vid skattebrott. Föreningen Auktoriserade Revisorer&lt;br&gt;delar uppfattningen att 81 § uppbördslagen bör avkriminaliseras, då den&lt;br&gt;solidariska betalningsskyldigheten för ansvarig företrädare i aktiebolag&lt;br&gt;får anses vara det verkliga straffet. Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Industriförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund pekar på att enligt&lt;br&gt;utredningen en högre straffbarhetsgräns bör tillämpas avseende beloppets&lt;br&gt;storlek när det är fråga om uppbördsredovisning. Samma resonemang&lt;br&gt;borde kunna föras när det gäller redovisning av mervärdesskatt. Lantbru-&lt;br&gt;karnas Riksförbund betonar särskilt vikten av att det beaktas att&lt;br&gt;redovisnings- och inbetalningstidema för preliminär skatt, arbetsgivarav-&lt;br&gt;gifter och mervärdesskatt har förkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oredlig uppbördsredovisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § skattebrottslagen är det straffbart som oredlig uppbörds-&lt;br&gt;redovisning, om någon uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet&lt;br&gt;avge föreskriven handling avseende redovisning av skatt eller avgift som&lt;br&gt;innehållits för annan eller avger sådan handling med oriktig uppgift. En&lt;br&gt;förutsättning är att gärningen ger upphov till fara för att innehållen skatt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodo- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;räknas annan. Straffet är fängelse i högst ett år. Är brottet ringa döms&lt;br&gt;enligt 8 § för bristande uppbördsredovisning till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en gärning som nu angetts begåtts av grov oaktsamhet, rubriceras&lt;br&gt;den som vårdslös uppbördsredovisning och bestraffas med böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Ringa fall är inte straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna har gett upphov till vissa tillämpningsproblem vilka&lt;br&gt;sammanhänger med det gemensamma uppbördssystemet för arbetsgiva-&lt;br&gt;ravgifter och innehållen preliminär A-skatt. Detta system, som tillämpats&lt;br&gt;sedan år 1985, innebär att redovisning och betalning har samordnats och&lt;br&gt;sker vid tolv tillfällen under året. Oriktiga uppgifter som har lämnats i&lt;br&gt;en uppbördsdeklaration medför härigenom normalt att två brott kan ha&lt;br&gt;begåtts genom vad som i princip utgör samma gärning: dels skattebedrä-&lt;br&gt;geri avseende arbetsgivaravgifterna, dels oredlig uppbördsredovisning&lt;br&gt;såvitt gäller den innehållna skatten. Dessa brott skiljer sig väsentligt åt&lt;br&gt;med avseende både på straffskalan och brottsförutsättningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter någon att avge uppbördsdeklaration innebär detta vanligen&lt;br&gt;att inte heller den innehållna skatten betalas in, eftersom detta förutsätts&lt;br&gt;ske i anslutning till själva deklarationen. Därmed kan tre brott ha be-&lt;br&gt;gåtts, nämligen förutom skattebedrägeri och oredlig uppbördsredovisning&lt;br&gt;även brott mot 81 § uppbördslagen. Den ytterligare komplikationen före-&lt;br&gt;ligger emellertid då att underlåtenhetsbrottet enligt 2 § skattebrottslagen&lt;br&gt;är straffbart som skattebrott endast om det har begåtts med direkt uppsåt&lt;br&gt;att for låg skatt eller avgift skall bli påförd. Den uppgiftsskyldige invän-&lt;br&gt;der ofta att han saknat medel att inbetala skatt och arbetsgivaravgifter.&lt;br&gt;Därmed uppkommer problem både när det gäller frågan om direkt upp-&lt;br&gt;såt till skattebedrägeri skall anses ha förelegat och frågan om&lt;br&gt;uppbördsredovisningsbrottet har begåtts uppsåtligen (jfr beträffande sist-&lt;br&gt;nämnda ftåga rättsfallet NJA 1977 s. 225). En ändring enligt vårt förslag&lt;br&gt;i det föregående, att aktivt och passivt skattebrott likställs i subjektivt&lt;br&gt;hänseende kan visserligen förmodas innebära att vissa olägenheter elimi-&lt;br&gt;neras, men kommer inte att lösa alla de tillämpningsproblem som är&lt;br&gt;förknippade med den gällande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett ofta framfört och enligt vår mening uppenbart befogat ön-&lt;br&gt;skemål att regleringen i detta avseende förenklas. Regleringen bör därför&lt;br&gt;ändras på sådant sätt att vad som i realiteten är en och samma gärning&lt;br&gt;bedöms enligt samma straffbestämmelse. Den uppgiftsskyldige bör i nu&lt;br&gt;aktuella fall således inte kunna dömas både för oredlig uppbördsredovis-&lt;br&gt;ning och för skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan forändring av regleringen kan ske enligt två olika linjer. Den&lt;br&gt;ena av dessa skulle innebära att oriktiga uppgifter i en uppbördsdeklara-&lt;br&gt;tion blir att betrakta som oredlig uppbördsredovisning både i fråga om&lt;br&gt;arbetsgivaravgifterna och när det gäller källskatten. Denna ordning kan&lt;br&gt;åstadkommas genom en komplettering av bestämmelsen om oredlig&lt;br&gt;uppbördsredovisning, så att denna täcker även oriktiga uppgifter i fråga&lt;br&gt;om arbetsgivaravgifterna. Denna utväg skulle nära överensstämma med&lt;br&gt;det förslag som på sin tid lades fram i Brottsförebyggande rådets rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om åtgärder mot det likvida fusket (BRÅ PM 1983:6) och som då till-&lt;br&gt;styrktes av det övervägande antalet remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan lösning innebär dock till en början vissa lagtekniska&lt;br&gt;komplikationer. I viss mån leder den också till svårigheter i tillämpning-&lt;br&gt;en på det sättet att vissa förfaranden som i dag bedöms som skattebe-&lt;br&gt;drägeri skulle bli att hänföra till en annan brottstyp. Därtill kommer&lt;br&gt;även en annan synpunkt. Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07) arbe-&lt;br&gt;tar för närvarande med ett uppbördssystem som inbegriper även mervär-&lt;br&gt;desskatten. Genomförs en ordning av detta slag, skulle konsekvensen&lt;br&gt;kräva att även mervärdesskattebedrägerier förs över till bestämmelsen&lt;br&gt;om oredlig uppbördsredovisning. Att hänföra en så pass central och&lt;br&gt;frekvent brottstyp till en särbestämmelse väcker emellertid betänklighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enklaste utvägen inte minst från lagtekniska synpunkter är otvi-&lt;br&gt;velaktigt att oredlig uppbördsredovisning avskaffas som särskilt brott&lt;br&gt;och att bestämmelsens materiella innehåll inarbetas i den grundläggande&lt;br&gt;regeln om skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sådan lösning skulle kunna åberopas att redovisningen av in-&lt;br&gt;nehållen skatt och av arbetsgivaravgifter skall avges fortlöpande med&lt;br&gt;korta mellanrum och därför skiljer sig från brott som har anknytning till&lt;br&gt;förenklad och särskild självdeklaration samt andra skattebrott. Detta&lt;br&gt;gäller emellertid även i fråga om mervärdesskatten och kan inte utgöra&lt;br&gt;något avgörande argument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av större betydelse är att den senast skisserade lösningen skulle inne-&lt;br&gt;bära en ganska kraftig straffhöjning av de brott som i dag rubriceras&lt;br&gt;som oredlig uppbördsredovisning. Från praktisk synpunkt har detta dock&lt;br&gt;knappast någon större betydelse eftersom uppbördsbrottet praktiskt taget&lt;br&gt;alltid är sammankopplat med en felredovisning rörande arbetsgivarav-&lt;br&gt;gifterna. Det finns också möjlighet att inom ramen för straffskalan för&lt;br&gt;skattebrott ta hänsyn till brottets beskaffenhet i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna om uppbördsbrott i 7-9 §§ skattebrottslagen bör&lt;br&gt;således enligt regeringens mening slopas. Även dessa brott bör alltså&lt;br&gt;vara straffbara som skattebrott, skatteförseelse och vårdslös skatteupp-&lt;br&gt;gift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåtenhet att inbetala innehållen skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) är det straffbart för en arbetsgiva-&lt;br&gt;re att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåta att inbetala skatt&lt;br&gt;som innehållits för annan. Straffet är böter eller, om gärningen rör be-&lt;br&gt;tydande belopp eller annan försvårande omständighet föreligger, fängelse&lt;br&gt;i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av de subjektiva rekvisiten för brottet skall man inte&lt;br&gt;bara se till förhållandena då den innehållna skatten skulle ha betalats&lt;br&gt;utan också till vad som hänt dessförinnan. Denna aspekt var föremål för&lt;br&gt;uppmärksamhet vid skattebrottslagens tillkomst, då en ledamot av Lagrå-&lt;br&gt;det föreslog att kriminaliseringen skulle utgå (prop. 1971:10 s. 362).&lt;br&gt;Därvid åberopades främst den kollision som kunde uppstå mellan upp-&lt;br&gt;bördslagens kriminalisering och straffbestämmelsen för mannamån mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgenärer i 11 kap. 4 § brottsbalken (som snart skall beröras närmare Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;föreligger inte numera någon sådan straffrättslig kollisionsrisk). Straff-&lt;br&gt;sanktionen behölls emellertid med en viss justering av straffbestämmel-&lt;br&gt;sens lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättstillämpningen har i de vanliga fall då arbetsgivaren saknat medel&lt;br&gt;till skatteinbetalningen stor uppmärksamhet ägnats arbetsgivarens ekono-&lt;br&gt;miska situation och de åtgärder som han vidtagit under tiden efter det att&lt;br&gt;skattebeloppet innehållits (se NJA 1969 s. 326, NJA 1970 B 42 samt&lt;br&gt;NJA 1971 s. 296, 1974 s. 423 och 1979 s. 229). I åtskilliga rättsfall&lt;br&gt;förekommer också förhållandevis ingående bedömningar av frågan huru-&lt;br&gt;vida arbetsgivarens ekonomiska agerande varit försvarligt, varvid även&lt;br&gt;utsikterna till rekonstruktion av företaget ibland kommit in i bilden (se&lt;br&gt;t.ex. NJA 1977 s. 664 och 711, 1979 s. 229, 1981 s. 1014 och 1985 s.&lt;br&gt;13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör kriminaliseringen behållas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns otvivelaktigt vissa skäl av principiell natur som kan göra det&lt;br&gt;motiverat att överväga om kriminaliseringen bör behållas i sin nuvarande&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första har det brukat åberopas att straffansvaret i grunden&lt;br&gt;innebär, eller i vart fall starkt påminner om, en kriminalisering av un-&lt;br&gt;derlåtenhet att betala skulder. Ända sedan slutet av 1800-talet har detta&lt;br&gt;ansetts vara något för svensk rätt i princip främmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättspolitiska grundvalen för kriminaliseringen i uppbördslagen är&lt;br&gt;emellertid uppenbarligen tanken att en arbetsgivares underlåtenhet att&lt;br&gt;betala in ett belopp som han har dragit från arbetstagarens lön liknar&lt;br&gt;förskingring. Tanken bygger på att det är ett slags främmande värde som&lt;br&gt;arbetsgivaren har tillgodogjort sig genom avdraget på lönen och att han&lt;br&gt;är redovisningsskyldig for detta. I Norge kan ett brott av nu aktuellt slag&lt;br&gt;också bestraffas som förskingring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är naturligtvis i och för sig en fullt legitim grund för straffan-&lt;br&gt;svaret. Mot den tankegång som i enlighet härmed ligger till grund för&lt;br&gt;kriminaliseringen synes likväl vissa invändningar kunna göras. Utred-&lt;br&gt;ningen för i betänkandet (SOU 1995:10 s. 252 ff) ett resonemang om&lt;br&gt;den nuvarande kriminaliseringen och kommer till slutsatsen att brott som&lt;br&gt;avses i 81 § uppbördslagen bör avkriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principiella betänkligheter som man kan hysa när det gäller krimi-&lt;br&gt;naliseringen är inte nya utan har framförts i tidigare lagstiftningssam-&lt;br&gt;manhang. Det är emellertid av utomordentlig vikt för uppbördssystemet&lt;br&gt;att innehållen skatt betalas in på det sätt som är förutsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har allvarligt ifrågasatt om kriminaliseringen verkligen&lt;br&gt;fyller någon betydelsefull allmänpreventiv funktion som, trots principiel-&lt;br&gt;la betänkligheter, kan motivera dess existens. När det är fråga om en ar-&lt;br&gt;betsgivare som är juridisk person - och detta är ju det fall som i främsta&lt;br&gt;rummet förtjänar uppmärksamhet - löper den ansvarige företrädaren&lt;br&gt;enligt 77 a § uppbördslagen risken att åläggas betalningsskyldighet för&lt;br&gt;skatten jämte arbetsgivaren. Enligt utredningen kan knappast betvivlas&lt;br&gt;att det i första hand är denna sanktion - och inte det bötesstraff som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligen ådöms för uppbördsbrottet - som har en avhållande verkan. Det Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;personliga ansvaret enligt 77 a § bör givetvis under alla förhållanden&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar vidare på att till detta kommer att det med hänsyn&lt;br&gt;till hur uppbördssystemet är utformat mycket ofta förhåller sig så att den&lt;br&gt;arbetsgivare som inte betalat skatten har gjort sig skyldig till ett annat&lt;br&gt;brott, nämligen oredlig uppbördsredovisning. Det förutsätts ju att&lt;br&gt;skatten - och för övrigt även arbetsgivaravgifterna - skall betalas i sam-&lt;br&gt;band med att uppbördsdeklarationen avges. Underlåtenhet att avge upp-&lt;br&gt;bördsdeklaration samt avgivande av sådan deklaration med oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter bör naturligtvis fortfarande principiellt sett vara en straffbelagd&lt;br&gt;gärning. Erfarenhetsmässigt är det ofta så att arbetsgivare som saknar&lt;br&gt;vilja eller förmåga att betala skatten underlåter att avge uppbördsdeklara-&lt;br&gt;tion. I dessa vanliga fall kommer en lagföring under alla förhållanden att&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har i sitt remissvar anfört bl.a. att problemet med&lt;br&gt;uteblivna betalningar av medel som avhänts arbetstagaren genom löneav-&lt;br&gt;drag liknar förskingring. Det kan enligt verket inte lösas med möjlighe-&lt;br&gt;ten till företrädaransvarstalan. Problemet berör i hög grad också de en-&lt;br&gt;skilda rörelseidkama. Dessa skulle med utredningens förslag inte drabbas&lt;br&gt;av några sanktioner. Enligt Riksskatteverket finns företrädare för juridis-&lt;br&gt;ka personer som är helt immuna mot alla indrivningsåtgärder, varför en&lt;br&gt;dom om företrädaransvar inte har någon preventiv effekt. Dessutom&lt;br&gt;betalas varken sanktionstillägg eller böter. Riksskatteverket anför vidare&lt;br&gt;att för den preventiva effekten av betalbrottet talar också erfarenheten att&lt;br&gt;många skattskyldiga för att undvika betalbrotten verkställer inbetalning&lt;br&gt;av källskattema, men inte den på samma redovisning upptagna summan&lt;br&gt;av arbetsgivaravgifterna. Mot bakgrund härav ställer sig Riksskatteverket&lt;br&gt;tveksamt till en fullständig avkriminalisering av betalbrottet. Åtminstone&lt;br&gt;för mera flagranta fall bör bestämmelsen finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som visserligen inser att nuvarande ordning kan ifrågasät-&lt;br&gt;tas, delar samtidigt Riksskatteverkets tveksamhet inför en avkriminalise-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebetalningsutredningen arbetar för närvarande med ett förslag&lt;br&gt;som avses innebära att ett gemensamt avräkningskonto skall tillskapas&lt;br&gt;för olika slag av skatter och avgifter, däribland innehållen källskatt,&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. För att denna ordning skall kun-&lt;br&gt;na fungera förutsätts att det från den betalningsskyldiges synpunkt sak-&lt;br&gt;nar betydelse till vilken skatt eller avgift en betalning till kontot är att&lt;br&gt;hänföra. Det är osäkert om det då blir möjligt att behålla en ordning&lt;br&gt;som innebär att underlåten betalning på ett område men inte på andra är&lt;br&gt;kriminaliserad. Regeringen finner mot bakgrund av det anförda och i&lt;br&gt;avvaktan på Skattebetalningsutredningens betänkande inte anledning att&lt;br&gt;i detta sammanhang avkriminalisera betalbrottet i 81 § uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga brott mot uppbördslagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 79 § uppbördslagen är det belagt med bötesstraff att uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller av grov oaktsamhet till myndighet lämna oriktig uppgift om för- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;hållande som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller&lt;br&gt;juridisk person som han företräder att betala skatt eller att underlåta att&lt;br&gt;lämna föreskriven uppgift av sådant slag. Undantag har gjorts för fall då&lt;br&gt;brottet är straffbelagt i skattebrottslagen. I ringa fall skall inte dömas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tillämpas ytterst sällan. Det har under senare år rört sig&lt;br&gt;om mindre än 20 anmälningar om året, och några år har ingen lagföring&lt;br&gt;alls eller bara någon enstaka ägt rum. Med den utformning av tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för skattebrottslagens bestämmelse om skatteredovisnings-&lt;br&gt;brott som tidigare föreslagits blir bestämmelsen överflödig, och vi fö-&lt;br&gt;reslår att den upphävs. Även 79 a § uppbördslagen (angående F-skattese-&lt;br&gt;del) kan upphävas med hänsyn till den berörda bestämmelsen om skatte-&lt;br&gt;redovisningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av mera central betydelse är straffbestämmelsen i 80 § uppbördslagen.&lt;br&gt;Den tar sikte på fall då en arbetsgivare uppsåtligen eller av grov oakt-&lt;br&gt;samhet åsidosätter sin skyldighet att verkställa skatteavdrag. Straffet är&lt;br&gt;böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den huvudsakliga sanktionen mot underlåtenhet att verkställa skatte-&lt;br&gt;avdrag är dock av utomstraffrättslig art. En arbetsgivare som utan skälig&lt;br&gt;anledning underlåter att verkställa skatteavdrag blir nämligen enligt 75 §&lt;br&gt;uppbördslagen ansvarig för skattebeloppet enligt beslut av skattemyndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill skulle det kunna ifrågasättas om inte skäl talar för&lt;br&gt;en avkriminalisering. Beträffande underlåtenhet att göra skatteavdrag&lt;br&gt;finns det emellertid till en böljan inte på samma sätt som när det gäller&lt;br&gt;betalningsbrottet några principiella skäl som kan åberopas mot kriminali-&lt;br&gt;seringen. En sådan avkriminalisering skulle få ganska liten praktisk bety-&lt;br&gt;delse för de rättsvårdande myndigheternas arbetsbörda; antalet anmäl-&lt;br&gt;ningar från skattemyndigheterna har under senare tid understigit 100 och&lt;br&gt;ofta även 50 om året, medan antalet lagföringar under motsvarande tid&lt;br&gt;varit färre än 10 årligen. Dessutom är den ekonomiska sanktionen som&lt;br&gt;här kommer i fråga, arbetsgivarens ansvar för skatten, inte överflyttbar&lt;br&gt;på fysiska personer som företräder en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter arbetsgivaren att företa skatteavdrag, drabbas inte bara&lt;br&gt;staten genom ränteförlust och risk för att skattebeloppet aldrig blir inbe-&lt;br&gt;talat. Även den enskilde arbetstagaren, som ju behåller sitt ansvar för&lt;br&gt;skatten, kan drabbas genom att han i strid mot källskattesystemets syften&lt;br&gt;kommer att få betala hela skattebeloppet på en gång, antingen i den&lt;br&gt;händelse arbetsgivaren inte har förmåga att svara för betalningen eller&lt;br&gt;också som en följd av ett regressanspråk från dennes sida. Detta förhål-&lt;br&gt;lande bör också vägas in i bedömningen, även om det naturligtvis inte i&lt;br&gt;sig utgör underlag för att behålla kriminaliseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är slutligen självfallet av största vikt att skapa respekt för arbetsgi-&lt;br&gt;varnas skyldigheter enligt uppbördslagen, och den principiella kriminali-&lt;br&gt;seringen synes i detta avseende inte kunna frånkännas en viss betydelse.&lt;br&gt;För en arbetsgivare som kanske blir utsatt för påtryckningar från arbet-&lt;br&gt;stagarnas sida om att skatteavdrag skall underlåtas kan det vara en fördel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kunna hänvisa till att detta är straffbart. Och man far hålla i minnet&lt;br&gt;att underlåtenhet att verkställa skatteavdrag ofta i praktiken utgör ett&lt;br&gt;förstadium till mera allvarlig brottslighet. Skall staten slutligt undanhål-&lt;br&gt;las skattebeloppen krävs ju att kontrolluppgifter inte avges och att orikti-&lt;br&gt;ga uppgifter lämnas i arbetstagarens deklaration. Kan kriminaliseringen&lt;br&gt;i någon utsträckning bidra till att vägen till sådana mera allvarliga brott&lt;br&gt;över huvud taget inte beträds, fyller den otvivelaktigt en betydelsefull&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På nu anförda skäl anser regeringen att underlåtenhet att göra skatteav-&lt;br&gt;drag inte bör lämnas osanktionerad. I den utredning som Riksåklagaren&lt;br&gt;och Rikspolisstyrelsen år 1992 avgav angående vissa frågor om ekono-&lt;br&gt;misk brottslighet har uttalats att det också bör övervägas om inte den&lt;br&gt;ifrågavarande straffsanktionen kan depenaliseras, dvs. bytas ut mot en&lt;br&gt;administrativ ekonomisk sanktion. En naturlig sådan sanktion föreligger&lt;br&gt;emellertid redan i form av arbetsgivarens ansvar för den ej avdragna&lt;br&gt;skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har alltså kommit till den slutsatsen att straffansvaret bör&lt;br&gt;behållas i sin nuvarande utformning. Vad gäller straffskalan föreslogs i&lt;br&gt;BRÄ-rapporten om åtgärder mot det likvida fusket en skärpning så att&lt;br&gt;även fängelsestraff skulle ingå i skalan. Det förekommer otvivelaktigt att&lt;br&gt;brott av nu aktuellt slag sätts i system. Å andra sidan blir då nästan&lt;br&gt;alltid, i den händelse förfarandet upptäcks, ansvar för skattebedrägeri&lt;br&gt;eller medhjälp härtill eller för försvårande av skattekontroll aktuellt. Vi&lt;br&gt;anser det likväl befogat att fängelse upp till ett år får ingå i straffskalan&lt;br&gt;med sikte på grova fall. Som tidigare nämnts bör kriminaliseringen flyt-&lt;br&gt;tas till skattebrottslagens bestämmelse om skattebetalningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Försvårande av skattekontroll m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försvårande av skattekontroll konstrueras som&lt;br&gt;ett farebrott. Brottet fullbordas härigenom vid tidpunkten för hand-&lt;br&gt;lingen eller underlåtenheten i likhet med vad som gäller bokförings-&lt;br&gt;brott. För straffbarhet fordras således inte att förfarandet faktiskt&lt;br&gt;försvårat skattekontrollen utan endast att det har gett upphov till fara&lt;br&gt;för försvårande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alternativ utgångspunkt för preskriptionsberäkningen införs i&lt;br&gt;14 § skattebrottslagen för försvårande av skattekontroll och i 35 kap.&lt;br&gt;4 § brottsbalken för bokföringsbrott, innebärande att om en misstänkt&lt;br&gt;blivit föremål för skatterevision inom fem år från brottet, preskrip-&lt;br&gt;tionstiden skall räknas från den dag revisionen inleddes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subsidiariteten i förhållande till brotten i brottsbalken upphävs. I&lt;br&gt;dessa fall blir således i fortsättningen vanliga regler om brottskonkur-&lt;br&gt;rens tillämpliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen anger emellertid som förutsättning för straffansvar&lt;br&gt;att förfarandet “varit ägnat att” försvåra skattekontrollen. Vidare föreslår&lt;br&gt;utredningen att subsidiariteten i förhållande till brotten i brottsbalken&lt;br&gt;upphävs endast för de fall en gärning anses allvarligare bedömd som&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll än som bokföringsbrott eller undertryckan-&lt;br&gt;de av urkund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i huvudsak, dock föreslås&lt;br&gt;vissa lagtekniska kompletteringar. Domstolsverket anser att lagtexten i 14&lt;br&gt;§ bör förtydligas så att det bestämt anges vilken tidpunkt som är ut-&lt;br&gt;gångspunkt för preskriptionsberäkningen. Riksåklagaren delar&lt;br&gt;uppfattningen att försvårande av skattekontroll skall utformas som&lt;br&gt;farebrott, men efterlyser en definition på innebörden av begreppet fara.&lt;br&gt;Vidare tillstyrks förslaget att alternativ utgångspunkt för&lt;br&gt;preskriptionsberäkning skall införas. Juridiska institutionen vid Uppsala&lt;br&gt;Universitet har förståelse för utredningens förslag, men anser att den&lt;br&gt;enda rationella lösningen är att komplettera bestämmelsen om&lt;br&gt;bokföringsbrott i 11 kap. 5 § brottsbalken. Regleringen av försvårande&lt;br&gt;av skattekontroll bör således vara en del av regleringen av&lt;br&gt;bokföringsbrott och subsidiaritetsklausulen i 10 § skattebrottslagen bör&lt;br&gt;utformas på ett sätt som ansluter till gängse konstruktioner. Föreningen&lt;br&gt;Auktoriserade Revisorer FAR har svårt att se att olägenheterna avseende&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott försvinner med de&lt;br&gt;föreslagna förändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan försvärande av skattekontroll och bokföringsbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § skattebrottslagen är det straffbart att åsidosätta bokförings-&lt;br&gt;skyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper som&lt;br&gt;har föreskrivits för vissa uppgiftsskyldiga. Förutsättningen är att det&lt;br&gt;allvarligt försvårar den kontrollverksamhet som en myndighet utövar vid&lt;br&gt;beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Åsidosättandet skall ha&lt;br&gt;skett av uppsåt eller av grov oaktsamhet och brottet, försvärande av&lt;br&gt;skattekontroll, föranleder då böter eller fängelse i högst två år. Vid grovt&lt;br&gt;brott skall ådömas fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I ringa&lt;br&gt;fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott skall enligt förarbetena kunna föreligga när kontrollarbetet&lt;br&gt;för myndigheten visserligen allvarligt har försvårats eller kanske rent av&lt;br&gt;omöjliggjorts men omständigheterna talar för att det kan röra sig endast&lt;br&gt;om mer obetydliga skatte- eller avgiftsbelopp (prop. 1971:10 s. 262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med åsidosättande av bokföringsskyldighet avses i bestämmelsen&lt;br&gt;försummelse av sådan skyldighet som omfattas av bokföringslagen&lt;br&gt;(1976:125). Bestämmelsen sanktionerar i övrigt dels försummelser av&lt;br&gt;sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper som föreskrivs i&lt;br&gt;jordbruksbokföringslagen (1979:141) och vissa andra särskilda&lt;br&gt;författningar avseende juridiska personer, dels brott mot specialreglerna&lt;br&gt;i uppbördslagen (1953:272) och punktskatteförfattningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar sikte såväl på fall då någon över huvud taget inte&lt;br&gt;har fört några räkenskaper som på situationer då räkenskaperna har förts&lt;br&gt;på ett ofullständigt eller bristfälligt sätt. Vidare avser bestämmelsen att&lt;br&gt;täcka vilseledande bokföringsåtgärder med eller utan stöd av falska eller&lt;br&gt;osanna verifikationer. Även den som förstör eller undanskaffar&lt;br&gt;räkenskapsmaterial under den tid han är skyldig att bevara dem kan&lt;br&gt;dömas till straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 11 kap. 5 § brottsbalken straffbelägger nu endast åsido-&lt;br&gt;sättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Från och med&lt;br&gt;den 1 januari 1996 beivras emellertid även överträdelser av den bok-&lt;br&gt;föringsskyldighet som skall fullgöras enligt stiftelselagen (1994:1220)&lt;br&gt;och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. enligt&lt;br&gt;denna paragraf. Brotten begås genom uppsåtlig eller oaktsam underlåten-&lt;br&gt;het att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsmaterial eller&lt;br&gt;genom lämnande av oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt.&lt;br&gt;Om detta handlande medför att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat&lt;br&gt;eller ställning i huvudsak inte kan bedömas med ledning av bokföringen&lt;br&gt;skall dömas för bokföringsbrott. Straffet är fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott skall föranleda bötesstraff och grovt brott fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år. Bestämmelsen om ringa bokföringsbrott&lt;br&gt;tar sikte på ömmande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll är enligt 10 § tredje stycket skattebrotts-&lt;br&gt;lagen subsidiärt till brottsbalken och därmed till bokföringsbrott.&lt;br&gt;Formuleringen av konkurrensregeln avviker dock härvid från den&lt;br&gt;konstruktion som vanligtvis tillämpas inom specialstraffrätten. Skatte-&lt;br&gt;strafflagutredningen föreslog i sitt betänkande Skattebrotten (SOU&lt;br&gt;1969:42) att ansvar för räkenskapsförsummelse skulle ådömas om&lt;br&gt;gärningen inte var &amp;quot;belagd med straff i brottsbalken&amp;quot;, vilket är den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vedertagna konstruktionen. Vid skattebrottslagens tillkomst föreslog Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;emellertid departementschefen, utan någon särskild motivering, den&lt;br&gt;lydelse som bestämmelsen nu har, nämligen att ansvar för försvårande&lt;br&gt;av skattekontroll ej inträder, om ansvar för gärningen &amp;quot;kan ådömas&amp;quot;&lt;br&gt;enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregeln skall tolkas enligt ordalydelsen, vilket innebär att&lt;br&gt;straffansvar för försvårande av skattekontroll kan komma i fråga så snart&lt;br&gt;förutsättningarna för att döma till ansvar för bokföringsbrott (eller för&lt;br&gt;undertryckande av urkund) saknas i det enskilda fallet (NJA 1983 s.&lt;br&gt;479). Detta kan fa konsekvenser för det fall att någon genom&lt;br&gt;bokföringsbrott har försvårat skattekontrollen. Eftersom&lt;br&gt;utgångspunkterna för preskriptionstidsberäkningen skiljer sig åt kan det&lt;br&gt;inträffa att det centrala brottet - bokföringsbrottet - är preskriberat,&lt;br&gt;medan så inte är fallet med försvårande av skattekontroll. Därmed kan&lt;br&gt;straffansvar ådömas för det senare brottet. Denna ordning avviker från&lt;br&gt;vanliga principer, och i det nämnda rättsfallet får Högsta domstolen&lt;br&gt;också anses rikta kritik mot konstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för preskriptionsberäkningen när det gäller&lt;br&gt;bokföringsbrott torde vara den tidpunkt då bokföringsskyldigheten&lt;br&gt;åsidosätts, om det innebär att rörelsen inte kan bedömas med ledning av&lt;br&gt;bokföringen. Härigenom böljar preskriptionstiden för bokföringsbrott&lt;br&gt;normalt löpa tidigare än vad som gäller för brottet försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll. Preskriptionstiden för ringa bokföringsbrott är två år, för&lt;br&gt;normalbrottet fem år och för det grova brottet tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken har emellertid preskrip-&lt;br&gt;tionstiden för bokföringsbrott som inte är ringa utsträckts. Har den&lt;br&gt;bokföringsskyldige inom fem år från brottet försatts i konkurs, fått eller&lt;br&gt;erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, skall preskriptionstiden&lt;br&gt;räknas från den dag då så skedde. Genom att undantag görs för ringa&lt;br&gt;bokföringsbrott preskriberas detta brott alltid två år från brottets&lt;br&gt;fullbordan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll är ett effektbrott, som fullbordas först&lt;br&gt;när myndigheten i det enskilda fallet konstaterat att räkenskapsföringen&lt;br&gt;är undermålig och att detta förhållande försvårar skattekontrollen. Med&lt;br&gt;denna utgångspunkt räknas preskriptionstiden enligt 35 kap. 4 §&lt;br&gt;brottsbalken från den tidpunkt då en av myndighet företagen kontroll&lt;br&gt;försvårats av gärningen och brottet därmed anses fullbordat.&lt;br&gt;Preskriptionstiden är för normalbrottet fem år och för grovt brott tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den diffusa fullbordanstidpunkten har inneburit praktiska problem. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. hur utgångspunkten för preskriptionsberäkningen närmare&lt;br&gt;skall kunna bestämmas. Ofta är det tidpunkten för en revision som är&lt;br&gt;utgångspunkten. Men det kan inte vara dagen för beslutet om sådan&lt;br&gt;revision och knappast heller - i vaije fall inte utan vidare - dagen för&lt;br&gt;revisionens påböljande som är avgörande. I stället får antas att det är&lt;br&gt;den dag då myndigheten under en revision finner det svårt att genomföra&lt;br&gt;kontrollen som normalt bör bilda utgångspunkten för&lt;br&gt;preskriptionsberäkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men detta gäller inte alltid, utan ett antal andra situationer kan tänkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkomma. Har exempelvis gärningsmannen använt sig av falsk&lt;br&gt;bokföring, kan detta vid en revision innebära att myndigheten inte&lt;br&gt;upptäcker några problem. Det beror emellertid på att skattemyndigheten&lt;br&gt;blivit vilseledd. Uppdagas det rätta förhållandet senare är brottet&lt;br&gt;sannolikt fullbordat vid det tillfälle under revisionen som skattemyndig-&lt;br&gt;heten blev vilseledd. Skattemyndighetens kontrollverksamhet får&lt;br&gt;nämligen anses ha försvårats genom vilseledandet, även om myndigheten&lt;br&gt;inte var medveten om det vid nämnda tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan situation, som praktiskt sett ingalunda är ovanlig, kan vara&lt;br&gt;den att den tilltalade medger att han inte till punkt och pricka följt bok-&lt;br&gt;föringslagens regler men hävdar att det ändå inte borde ha förelegat&lt;br&gt;någon svårighet för skattemyndigheten, eftersom t.ex. alla verifikationer&lt;br&gt;funnits samlade i god ordning. Skattemyndigheten å sin sida uppger att&lt;br&gt;den likväl haft betydande svårigheter vid kontrollen. Kan domstolen då&lt;br&gt;gå in i prövning av den tilltalades invändning på det sättet att domstolen&lt;br&gt;gör en bedömning av om det hade bort föreligga allvarliga svårigheter&lt;br&gt;att genomföra kontrollen? Eller är det avgörande att det styrks att&lt;br&gt;myndigheten rent faktiskt haft sådana svårigheter? Sannolikt är den för-&lt;br&gt;sta ståndpunkten den riktiga. Men lagtexten lämnar frågan öppen, och&lt;br&gt;den har inte berörts i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda får anses ge vid handen att konstruktionen av brottet&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll som ett effektbrott med en delvis subjektiv&lt;br&gt;och något diffus omständighet som förutsatt effekt medför sådana&lt;br&gt;svårigheter att fastställa fullbordanstidpunkten att en annan lösning än&lt;br&gt;effektbrott bör övervägas. Allmänt sett anses det också vid brott av&lt;br&gt;förevarande slag vara en tveksam konstruktion, om brottets fullbordan&lt;br&gt;knyts till en omständighet som står helt utanför gärningsmannens&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstruktion av brottet försvårande av skattekontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att söka nå fram till enhetliga preskriptionsbe-&lt;br&gt;stämmelser för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Det&lt;br&gt;ligger då nära till hands att överge konstruktionen av det sistnämnda&lt;br&gt;brottet som ett effektdelikt. Brottet bör på samma sätt som bokförings-&lt;br&gt;brott anses vara fullbordat vid tidpunkten för handlingen eller under-&lt;br&gt;låtenheten, och man bör alltså inte för straffbarhet kräva att förfarandet&lt;br&gt;faktiskt har försvårat skattekontrollen utan endast att det har gett upphov&lt;br&gt;till fara för detta. Beträffande frågan om i vilka fall fara skall anses ha&lt;br&gt;uppkommit bör motsvarande bedömning göras som vid skattebrott enligt&lt;br&gt;2 §. Regeringen föreslår därför att 10 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;formuleras i överensstämmelse härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den valda lösningen måste emellertid samtidigt införas en&lt;br&gt;alternativ utgångspunkt för preskriptionsberäkningen som tar hänsyn till&lt;br&gt;de speciella skatteaspektema och som bör gälla både i fråga om bokfö-&lt;br&gt;ringsbrott och beträffande försvårande av skattekontroll. Närmast till&lt;br&gt;hands skulle ligga att låta den omständigheten att den bokföringsskyldige&lt;br&gt;blir föremål för skatterevision inom fem år från gärningen bilda&lt;br&gt;utgångspunkt. Detta bör i så fall gälla i fråga om både försvårande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattekontroll och bokföringsbrott. Beträffande det sistnämnda brottet Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;bör alltså skatterevision vara en omständighet av samma betydelse för&lt;br&gt;preskriptionsberäkningen som konkurs, ackord och betalningsinställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan lösning åstadkommer man på en gång att bokföringsbrott&lt;br&gt;i vart fall inte kan preskriberas tidigare än försvårande av skattekontroll&lt;br&gt;samt att det sistnämnda brottet anses fullbordat enligt vanliga principer&lt;br&gt;och får en objektivt identifierbar utgångspunkt för preskrip-&lt;br&gt;tionsberäkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att 14 § första stycket skattebrottslagen och 35&lt;br&gt;kap. 4 § tredje stycket BrB formuleras i överensstämmelse härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör försvärande av skattekontroll vara subsidiärt?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll är subsidiärt till bokföringsbrott. Samtidigt&lt;br&gt;gäller att de båda lagbuden så som de har formulerats inte i alla lägen&lt;br&gt;skyddar samma intresse. Bestämmelsen om bokföringsbrott avser att&lt;br&gt;tillgodose intresset av att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och&lt;br&gt;ställning skall kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen.&lt;br&gt;Detta är givetvis av betydelse även för skattekontrollen. Men det kan&lt;br&gt;förekomma fall då bestämmelsernas syften inte helt och hållet&lt;br&gt;sammanfaller, t.ex. när bokföringen är bristfällig i ett hänseende som&lt;br&gt;inte påverkar möjligheten att bedöma rörelsens förlopp, ekonomiska&lt;br&gt;resultat eller ställning men som har stor betydelse för skattekontrollen.&lt;br&gt;Att sådana fall kan förekomma har förutsatts i motiven till 1982 års&lt;br&gt;lagändringar i fråga om bokföringsbrott och försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll (NJA II 1982 s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om i ett fall av detta slag förutsättningar saknas att döma för bok-&lt;br&gt;föringsbrott uppstår inga problem. Gärningen är inte straffbar enligt&lt;br&gt;brottsbalken och gärningsmannen kan dömas för försvårande av skatte-&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem kan emellertid tänkas uppstå, om domstolen finner att&lt;br&gt;förfarandet överskrider straffbarhetsgränsen för bokföringsbrott men&lt;br&gt;likväl inte utgör något svårare fall, om man endast beaktar intresset av&lt;br&gt;att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak skall&lt;br&gt;kunna bedömas. Utifrån dessa synpunkter föreligger bara ett ringa&lt;br&gt;bokföringsbrott. Samtidigt står det klart för domstolen att förfarandet&lt;br&gt;bedömt som försvårande av skattekontroll skulle ha utgjort ett mycket&lt;br&gt;allvarligt fall och att gärningsmannen följaktligen skulle ha fällts till&lt;br&gt;ansvar för grovt försvårande av skattekontroll, om gärningen inte hade&lt;br&gt;varit straffbar enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara föremål för olika uppfattningar hur domstolen bör&lt;br&gt;resonera i ett sådant fall. Om gärningsmannen anses kunna dömas för&lt;br&gt;ringa bokföringsbrott, skall bestämmelsen om försvårande av skatte-&lt;br&gt;kontroll inte tillämpas. Den omständigheten att gärningen var så pass&lt;br&gt;allvarlig även från de i 11 kap. 5 § brottsbalken angivna synpunkterna&lt;br&gt;att den överskridit straffbarhetsgränsen enligt nämnda paragraf kommer&lt;br&gt;då att medföra att gärningsmannen döms mildare än om gärningen inte&lt;br&gt;skulle föranlett ansvar enligt denna bestämmelse. Denna konsekvens av&lt;br&gt;regleringen måste sägas vara otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till 1982 års lagändringar förutsätts att, om straffansvar skall Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;ådömas för ett bokföringsbrott som även har försvårat skattekontrollen,&lt;br&gt;det förhållandet att denna kontroll försvårats skall beaktas vid straff-&lt;br&gt;mätningen (NJA II 1982 s. 17). Om det - vilket naturligtvis för det&lt;br&gt;mesta är förhållandet - är just omöjligheten att på grundval av&lt;br&gt;bokföringen bedöma rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller&lt;br&gt;ställning som medför svårigheter vid skattekontrollen synes det inte&lt;br&gt;medföra några problem att låta detta uttalande vara vägledande. Frågan&lt;br&gt;är emellertid, med hänsyn till den inom straffrätten rådande legali-&lt;br&gt;tetsprincipen, i hur stor utsträckning uttalandet - som saknar vaije&lt;br&gt;täckning i lagtexten - kan beaktas i andra fall, dvs. i fall där bristerna i&lt;br&gt;bokföringen har förhållandevis marginell betydelse från de synpunkter&lt;br&gt;som anges i 11 kap. 5 § brottsbalken men har stor betydelse för skatte-&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undanröja dessa problem föreslår utredningen att subsidiariteten&lt;br&gt;upphävs för fall då gärningen befinns allvarligare bedömd som&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll än som bokföringsbrott. Andra lösningar&lt;br&gt;som utredningen diskuterar är att upphäva bestämmelsen om att för-&lt;br&gt;svårande av skattekontroll skall vara subsidiärt till bokföringsbrott eller&lt;br&gt;att komplettera bestämmelsen om bokföringsbrott på sådant sätt att&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll utgör en alternativ brottsförutsättning. Med&lt;br&gt;den sistnämnda lösningen skulle straffansvar för bokföringsbrott alltså&lt;br&gt;kunna komma i fråga inte bara som nu om till följd av försummelsen&lt;br&gt;rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kan i huvudsak&lt;br&gt;bedömas med ledning av bokföringen utan också i det fallet att&lt;br&gt;försummelsen gett upphov till fara för att myndighets&lt;br&gt;kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift&lt;br&gt;allvarligt försvåras. Utredningen avfärdar emellertid denna lösning&lt;br&gt;eftersom den från principiell synpunkt är behäftad med den nackdelen&lt;br&gt;att bestämmelsen om bokföringsbrott skulle komma att sanktionera ett&lt;br&gt;intresse som inte uttryckligen nämns i bokföringslagen. Bestämmelsen&lt;br&gt;skulle därmed fa en delvis annan karaktär än för närvarande, och det&lt;br&gt;skulle kunna hävdas att den inte far en helt adekvat placering i 11 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter i sitt&lt;br&gt;remissyttrande om denna ståndpunkt är förenlig med den föreslagna&lt;br&gt;ändringen av 35 kap. 4 § brottsbalken. Utredningens argument torde&lt;br&gt;enligt fakultetsnämndens mening dessutom ha liten betydelse när man&lt;br&gt;beaktar de avsevärda konkurrensproblem som nu föreligger och som&lt;br&gt;knappast löses genom det föreslagna tredje stycket till 10 §&lt;br&gt;skattebrottslagen. Fakultetsnämnden anser att regleringen av försvårande&lt;br&gt;av skattekontroll bör vara en del av regleringen av bokföringsbrott och&lt;br&gt;att under alla omständigheter en subsidiaritetsregel i 10 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattebrottslagen bör utformas på ett sätt som ansluter till gängse&lt;br&gt;konstruktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de betänkligheter som fakultetsnämnden redovisat&lt;br&gt;vad avser den av utredningen föreslagna regleringen. Såsom&lt;br&gt;fakultetsnämnden påpekat utgör förslaget en konstruktion som saknar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarighet i dagens lagstiftning och som förefaller kunna leda till Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;vissa praktiska tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas underlag för att nu bedöma den av fakultetsnämnden&lt;br&gt;förordade lösningen att arbeta in bestämmelsen om försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll i anslutning till bestämmelsen om bokföringsbrott.&lt;br&gt;Regeringen anser sig därför inte nu kunna bedöma det befogade i en&lt;br&gt;sådan lösning. Det bör dock påpekas att utredningen enligt sina direktiv&lt;br&gt;kommer att återkomma till bokföringsbrottet i sitt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åtgärda den onöjaktighet som föreligger med dagens&lt;br&gt;konstruktion ligger det i stället närmare till hands att helt slopa den&lt;br&gt;särskilda subsidiaritetsregleringen. Härigenom kommer normala&lt;br&gt;konkurrensregler att bli tillämpliga. I och för sig kan den av utredningen&lt;br&gt;nämnda effekten, att domstolen i många fall skulle komma att behöva&lt;br&gt;döma för såväl bokföringsbrott som försvårande av skattekontroll,&lt;br&gt;komma att uppstå. Med hänsyn till de båda bestämmelsernas delvis olika&lt;br&gt;syften och tillämpningsområden kan dock en sådan effekt inte sägas vara&lt;br&gt;obefogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också påpekas att saken i praktiken kan styras genom&lt;br&gt;åklagarens utformning av gämingsbeskrivningen. Det torde således&lt;br&gt;kunna förutses att åklagaren i exempelvis de fall då den dominerande&lt;br&gt;frågan är ansvar för bokföringsbrott kommer att åberopa endast sådana&lt;br&gt;omständigheter som konstituerar ansvar för sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den särskilda&lt;br&gt;subsidiaritetregeln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Övriga frågor om straffansvar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning och förslag: Frågan om att omkonstruera&lt;br&gt;tullbedrägeribrottet till ett farebrott får anstå till dess att ett samlat grepp&lt;br&gt;tas om lagen (1960:418) om straff for varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några ändringar i straffbestämmelsen i 10 kap. 1 § lagen (1994:1776)&lt;br&gt;om skatt på energi föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa mindre ändringar av i huvudsak konsekvensändringskaraktär&lt;br&gt;föreslås i mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;br&gt;fastighetstaxeringslagen (1979:1152), fordonsskattelagen (1988:327),&lt;br&gt;lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon, lagen (1994:1704)&lt;br&gt;om lageravgift på vissa jordbruksprodukter, lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förutom att utredningen föreslår att vissa brott i&lt;br&gt;varusmugglingslagen omkonstrueras till farebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen är tveksam till att göra de av&lt;br&gt;utredningen föreslagna ändringarna i varusmugglingslagen innan&lt;br&gt;konsekvensen av ändringarna analyserats. Styrelsen påpekar att den som&lt;br&gt;lämnar oriktig uppgift i tulldeklaration med uppsåt att undandra tull eller&lt;br&gt;skatt döms för fullbordat brott om det förelegat fara för att undandragandet&lt;br&gt;skulle ha förverkligats, även i det fall oriktigheten uppdagats vid&lt;br&gt;tullbehandlingen. Den som däremot lämnar sådan uppgift i uppsåt att&lt;br&gt;införa vara i strid mot förbud skall endast dömas för försök till&lt;br&gt;varusmuggling om oriktigheten uppdagas, även om det förelegat fara för&lt;br&gt;att den inte skulle uppdagas. En konsekvens av detta är vidare att&lt;br&gt;utrymmet for försök till varu-smuggling, bestående i undandragande,&lt;br&gt;genom vilseledande blir ytterst begränsat. En gärning kan omfatta såväl&lt;br&gt;undandragande som vilseledande, exempelvis när någon med detta dubbla&lt;br&gt;syfte uppsåtligen anger ett felaktigt statistiskt nummer i tulldeklaration.&lt;br&gt;Vidare bör förhållandet mellan det nya farebrottet och farebrottet i 5 §&lt;br&gt;varusmugglingslagen utredas närmare. Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund och Lantbrukarnas Riksorganisation har påpekat&lt;br&gt;att det mot bakgrund av liggande förslag om att öka antalet&lt;br&gt;redovisningstillfällen avseende mervärdesskatt från sex till tolv per år och&lt;br&gt;att redovisningstidema kraftigt förkortas att det är mycket viktigt att det&lt;br&gt;ges en rimlig tidsfrist att ge in deklaration innan ett ärende kan leda till&lt;br&gt;åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om straffför varusmuggling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Generaltullstyrelsen påpekat bör konsekvenserna av att omkonstruera&lt;br&gt;vissa brott i varusmugglingslagen till farebrott analyseras ytterligare innan&lt;br&gt;några förslag i den delen lämnas. En sådan analys bör lämpligen göras i&lt;br&gt;samband med att regeringen tar ställning till de förslag som 1986 års&lt;br&gt;varusmugglingsutredning lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mervärdesskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattebedrägeri erfordras, enligt 2 § skattebrottslagen i dess nuvarande&lt;br&gt;lydelse, objektivt sett att någon genom att lämna oriktig uppgift i handling&lt;br&gt;som avges till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift,&lt;br&gt;föranleder att skatt eller avgift inte påförs eller påförs med för lågt belopp&lt;br&gt;eller tillgodoräknas med för högt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift&amp;quot; menas&lt;br&gt;ett beslut genom vilket myndighet bestämmer storleken av en skatt eller en&lt;br&gt;avgift eller underlag för beräkning av skatt eller avgift (prop. 1971:10 s.&lt;br&gt;245).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av denna definition har återbetalning av och kompensation för&lt;br&gt;skatt eller avgift ansetts ej falla inom stadgandets tillämpningsområde. Det&lt;br&gt;har alltså inte ansetts vara skattebedrägeri att lämna en oriktig uppgift vid&lt;br&gt;ansökan om återbetalning av skatt eller kompensation for skatt för den som&lt;br&gt;inte är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget till ändringar i 2 § skattebrottslagen blir det inte någon&lt;br&gt;förutsättning för straffbarhet att den oriktiga uppgiften lämnas till ledning&lt;br&gt;för ett beskattningsbeslut. Förutsättningen är i stället att den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften lämnas till myndighet på annat sätt än muntligen med uppsåt att&lt;br&gt;skatt eller avgift skall undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas&lt;br&gt;eller återbetalas till uppgiftslämnaren själv eller någon annan och att fara&lt;br&gt;härför uppkommer. Detsamma gäller vid underlåtelse att lämna&lt;br&gt;deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår, med beaktande av vad nu anförts, att 19 kap. 10 § och 12 §&lt;br&gt;andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) upphävs. Genom detta blir&lt;br&gt;skattebrottslagen tillämplig på all skatt enligt mervärdesskattelagen som&lt;br&gt;tas ut i Sverige, förutom den skatt som tas ut vid import från land utanför&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om sjömansskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redare är enligt 16 § 1 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt pliktig att&lt;br&gt;till skattemyndigheten lämna uppgifter enligt fastställt formulär. Dessa&lt;br&gt;uppgifter har betydelse för ombordanställda sjömäns beskattning. Genom&lt;br&gt;vårt förslag kan den redare som skriftligen lämnar oriktig uppgift till&lt;br&gt;myndighet eller underlåter att lämna föreskriven handling dömas enligt&lt;br&gt;skatte-brottslagen. Det handlande som 26 § första stycket lagen om&lt;br&gt;sjömansskatt är avsett att träffa täcks genom förslaget till ändringar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattebrottslagen. 26 § första stycket lagen om sjömansskatt kan därmed Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 26 § andra stycket lagen om sjömansskatt straffbeläggs att en sjöman&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller redare lämnar&lt;br&gt;oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för hans skyldighet att&lt;br&gt;erlägga sjömansskatt eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av&lt;br&gt;sådant slag, och i 27 § samma lag föreskrivs straff för redare som&lt;br&gt;åsidosätter skyldighet att verkställa skatteavdrag. Med den konstruktion av&lt;br&gt;brottet skatteförseelse som har föreslagits i det föregående kommer&lt;br&gt;förseelser av detta slag i princip att kunna bestraffas som&lt;br&gt;skatteredovisningsbrott. Vissa förseelser som i dag torde vara straffbara&lt;br&gt;enligt sjömansskattelagen kommer visserligen inte att täckas av&lt;br&gt;skattebrottslagens kriminalisering. Det gäller grovt oaktsam oriktig uppgift&lt;br&gt;till redare och grovt oaktsam muntlig uppgift till myndighet. I konsekvens&lt;br&gt;med de allmänna överväganden som gjorts i det föregående bör emellertid&lt;br&gt;sådana förseelser inte vara kriminaliserade fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fallet att innehållen skatt eller allmänna egenavgifter ej betalas in&lt;br&gt;till skattemyndigheten av redaren straffbeläggs i 28 § lagen om sjömans-&lt;br&gt;skatt. Detta förfarande omfattas av 6 § i förslaget till ändring i skattebrotts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av det anförda är att 26 -28 §§ lagen om sjömansskatt kan&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om arvsskatt och gåvoskatt&lt;br&gt;Skattebrottslagen är i sin nuvarande lydelse tillämplig på sådan skatt som&lt;br&gt;avses i lagen (1941:416) om arvs- och gåvoskatt. Genom förslagen i&lt;br&gt;avsnitt 4.4 utvidgas straffbarheten för fall då deklarationsskyldigheten&lt;br&gt;försummas genom att det i subjektivt hänseende skall vara tillräckligt att&lt;br&gt;uppsåt föreligger enligt vanliga regler och således inte som hittills fordras&lt;br&gt;direkt uppsåt. Detta kommer att gälla även underlåtenhet att lämna&lt;br&gt;bouppteckning med uppsåt att undandra skatt, en ordning som vi finner&lt;br&gt;befogad. Underlåtenhet att lämna deklaration kommer i andra fall att&lt;br&gt;kunna bestraffas som skatteförseelse. Med denna lösning kan nuvarande&lt;br&gt;66 § lagen om arvs- och gåvoskatt upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetstaxeringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder&lt;br&gt;fara för att taxeringen blir för låg döms enligt 18 kap. 41 §&lt;br&gt;fastighetstaxeringslagen (1979:1152) till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. I ringa fall döms inte till ansvar. Sedan förseningsavgift infördes&lt;br&gt;även på fastighetstaxeringsområdet tar straffbestämmelsen endast sikte på&lt;br&gt;aktivt uppgiftslämnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen är nu inte tillämplig på oriktig uppgift som lämnas till&lt;br&gt;ledning vid fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattestrafflagutredningen anförde på sin tid som skäl för att inte låta&lt;br&gt;fastighetstaxeringen omfattas av den föreslagna lagstiftningen, att&lt;br&gt;uppgifterna i en fastighetsdeklaration inte på samma sätt som uppgifter i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra deklarationer är av omedelbar betydelse för skattepåföringen och Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;därmed för fastställandet av skatt (SOU 1969:42 s. 150). Genom att skatte-&lt;br&gt;bedrägeribrottet kom att konstrueras som ett effektbrott synes dessutom&lt;br&gt;möjligheten att inordna fastighetstaxeringen under skattebrottslagen ha gått&lt;br&gt;förlorad. Den effekt som förutsätts för skattebedrägeri uppkommer inte när&lt;br&gt;en oriktig uppgift lämnas till ledning för fastighetstaxeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan tidigare framhållits skulle det innebära en betydande fördel&lt;br&gt;om straffbestämmelser på skatteområdet samlas i skattebrottslagen och&lt;br&gt;således i så stor utsträckning som möjligt utmönstras ur de materiella&lt;br&gt;skatteförfattningama. Med hänsyn till detta och till förslaget att&lt;br&gt;omkonstruera det centrala skattebrottet till ett farebrott finns det starka skäl&lt;br&gt;att låta även oriktiga uppgifter vid fastighetstaxering omfattas av&lt;br&gt;skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att en oriktig uppgift vid fastighetstaxering inte&lt;br&gt;omedelbart ligger till grund för ett skattebeslut hindrar inte att förfarandet&lt;br&gt;kan vara att bedöma som ett skattebrott enligt den konstruktion som&lt;br&gt;föreslås. Någon självständig prövning utöver den som sker vid&lt;br&gt;fastighetstaxeringen företas i princip inte inför ett skattebeslut som bygger&lt;br&gt;på värdet av en fastighet. Om basvärdet vid fastighetstaxeringen blir för&lt;br&gt;lågt föreligger således en fara för att skatt eller avgift påförs den&lt;br&gt;skattskyldige med för lågt belopp, låt vara först i ett senare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen i fastighetstaxeringslagen har som utredningen&lt;br&gt;konstaterat, inte kommit att tillämpas i praktiken. Denna omständighet kan&lt;br&gt;naturligtvis tala i olika riktningar. Förhållandet kan anföras som argument&lt;br&gt;för att straffbestämmelsen bör upphävas. Det är emellertid från principiell&lt;br&gt;synpunkt otillfredsställande att i lag föreskriva en medborgerlig skyldighet&lt;br&gt;utan sanktion i någon form. Så länge det erfordras att uppgifter lämnas på&lt;br&gt;fastighetstaxeringsområdet bör därför inte uppgiffsskyldigheten lämnas&lt;br&gt;osanktionerad. Och det är i praktiken svårt att tänka sig någon annan&lt;br&gt;sanktion än straff för dessa fall. Till det nu anförda kommer att uppgifterna&lt;br&gt;som lämnas i en fastighetsdeklaration har betydelse för påförandet av skatt&lt;br&gt;i många sammanhang. Det basvärde som fastställs på grund av lämnade&lt;br&gt;uppgifter ligger till grund för bestämmandet av taxeringsvärdet, som i sin&lt;br&gt;tur har betydelse för den skatt som tas ut vid bl.a. arv, gåva, statlig&lt;br&gt;fastighetsskatt och lagfart. Skattebrottslagen bör därför göras tillämplig&lt;br&gt;även på oriktiga uppgifter vid fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att domstolarna som regel inte kommer att ha&lt;br&gt;tillgång till exakt uppgift om det skatteundandragande som kan bli följden&lt;br&gt;av en oriktig uppgift kan inte medföra några avgörande svårigheter i&lt;br&gt;tillämpningen. Denna konsekvens uppkommer ju för övrigt helt oberoende&lt;br&gt;av om kriminaliseringen sker genom skattebrottslagen eller som nu genom&lt;br&gt;en bestämmelse i fastighetstaxeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förslagen i det föregående följer också att det avses bli straffbart&lt;br&gt;som skatteredovisningsbrott eller vårdslös skatteredovisning att&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåta att lämna en föreskriven&lt;br&gt;uppgift om förhållande som har betydelse för skattskyldigheten (7 och 8&lt;br&gt;§§ skatte-brottslagen). Undantag har gjorts endast för egen&lt;br&gt;självdeklaration. För den som är skyldig att lämna fastighetsdeklaration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer alltså en underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet att omfattas Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;av skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt registerbaserat taxeringsförfarande tillämpas med början vid&lt;br&gt;1996 års allmänna fastighetstaxering av småhusenheter. Flertalet fastig-&lt;br&gt;hetsägare tillställs en förtryckt blankett med taxeringsförslag. Någon&lt;br&gt;skyldighet för fastighetsägaren att godkänna de förtryckta uppgifterna&lt;br&gt;finns inte och fastighetsägaren är inte heller skyldig att rätta eventuella&lt;br&gt;felaktigheter i taxeringsförslaget som kan leda till att hans skatt blir för&lt;br&gt;låg. Självfallet blir inte skattebrottslagen tillämplig om den skattskyldige i&lt;br&gt;ett sådant fall förhåller sig passiv, eftersom hans beteende inte innefattar&lt;br&gt;något åsidosättande av en föreskriven skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den nu föreslagna ordningen formellt sett innebär en&lt;br&gt;utvidgning av kriminaliseringen är avsikten inte att lagföring skall ske i de&lt;br&gt;fall det är fråga om mindre försummelser. Det förhållandet att någon&lt;br&gt;administrativ sanktion inte kan tas ut vid oriktigt uppgiftslämnande på&lt;br&gt;fastighetstaxeringsområdet bör i sig inte inte föranleda att mera&lt;br&gt;bagatellartade förseelser bedöms som annat än ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda föreslår regeringen att straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen i 18 kap. 41 § fastighetstaxeringslagen upphävs. Detta&lt;br&gt;föranleder en följdändring i 26 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsulent som biträder skattemyndigheten vid fastighetstaxeringen&lt;br&gt;har befogenhet att utfärda föreläggande beträffande annat än avgivande av&lt;br&gt;allmän fastighetsdeklaration. Uppgifter som infordras av konsulenten skall&lt;br&gt;enligt 18 kap. 23 § fastighetstaxeringslagen lämnas till denne och således&lt;br&gt;inte till myndigheten. Det synes tveksamt om en oriktig uppgift som på&lt;br&gt;detta sätt lämnats till konsulenten utan vidare skulle omfattas av skatte-&lt;br&gt;brottslagen eftersom en oriktig uppgift skall lämnas till myndighet för att&lt;br&gt;straffbarhet skall föreligga. Det bör därför uttryckligen föreskrivas att en&lt;br&gt;uppgift som lämnats till konsulent som biträder skattemyndigheten vid&lt;br&gt;fastighetstaxeringen vid tillämpningen av skattebrottslagen skall anses&lt;br&gt;lämnad till myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 83 § fordonsskattelagen (1988:327) har i sin nuvarande&lt;br&gt;lydelse en straffskala omfattande böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;I övrigt hänvisar bestämmelsen till skattebrottslagen. Att det i fordonsskat-&lt;br&gt;telagen finns en specialbestämmelse torde förklaras av att man dels velat&lt;br&gt;låta straffansvar inträda redan när fara för skatteundandragande föreligger,&lt;br&gt;dels velat i vissa fall bestraffa även muntligen lämnade oriktiga uppgifter.&lt;br&gt;Fareaspekten tillgodoses genom de ändringar i skattebrottslagen som&lt;br&gt;föreslagits i det föregående medan muntliga oriktiga uppgifter inte&lt;br&gt;kommer att vara kriminaliserade i fortsättningen. Fordonsskattelagens&lt;br&gt;straffbestämmelse bör dock kunna upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om fordonsskatt på utländska fordon&lt;br&gt;Lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon har ett ytterst&lt;br&gt;begränsat tillämpningsområde. Enligt lagen utgår fordonsskatt för&lt;br&gt;utländska lastbilar, bussar och släpvagnar som används i Sverige för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;person- eller godstransporter och som dessutom är hemmahörande i ett Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;land där motsvarande skatt tas ut för svenska fordon. På grund av den&lt;br&gt;senare begränsningen är det endast fordon från ett fåtal länder som&lt;br&gt;beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsförfarandet går till så att en särskild införselhandling&lt;br&gt;utfärdas för skattepliktiga fordon vid inresan till Sverige. Handlingen skall&lt;br&gt;sedan visas upp för tullmyndigheten när fordonet förs ut ur riket och utgör&lt;br&gt;då underlag för debiteringen av skatten. Såväl fastställandet som&lt;br&gt;uppbörden av skatten sker av tullmyndighet, dock inte &amp;quot;i den ordning som&lt;br&gt;gäller för tull&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skattebrottslagen gjorts tillämplig på skatteundandragande enligt&lt;br&gt;den nu aktuella lagen förklaras av att varusmugglingslagen inte ansetts&lt;br&gt;tillämplig. Som skäl för att införa den straffbestämmelse som nu finns&lt;br&gt;intagen i 14 § andra stycket, angavs att försök till skatteförseelse var&lt;br&gt;strafffritt och att en särskild bestämmelse därför erfordrades för fall då&lt;br&gt;någon uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig uppgift om&lt;br&gt;något förhållande som har betydelse för fordonsskattens fastställande. I&lt;br&gt;sammanhanget bör nämnas att även kilometerskatt utgick för de aktuella&lt;br&gt;fordonen då straffbestämmelsen infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan som utredningen påpekat diskuteras om de aktuella förseelserna&lt;br&gt;faller utanför varusmugglingslagen. Frågan synes inte ha avgjorts i&lt;br&gt;rättstillämpningen, vilket kan förklaras av att lagföringar för de nu aktuella&lt;br&gt;förseelserna över huvud taget är mycket sällsynta. Med hänsyn till de&lt;br&gt;berörda motivuttalandena torde man emellertid kunna utgå från att&lt;br&gt;varusmugglingslagen inte är tillämplig. Brott mot lagen bör då falla under&lt;br&gt;skatte-brottslagen, vilket innebär att den nuvarande straffbestämmelsen i&lt;br&gt;14 § andra stycket blir obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om skatt på energi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen i 10 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi&lt;br&gt;avser att träffa andra än dem som är skattskyldiga enligt lagen. Enligt&lt;br&gt;bestämmelsens lydelse kan emellertid även den som är skattepliktig till&lt;br&gt;förhöjd energiskatt straffas, om han avlägsnar sådana märkämnen som&lt;br&gt;tillsatts vissa oljeprodukter. Straffbestämmelsen tar sikte dels på fall då&lt;br&gt;märkämnen olovligen avlägsnas från oljeprodukter, dels på fall då&lt;br&gt;oljeprodukter används som drivmedel utan att den förhöjda energiskatten&lt;br&gt;har betalats. Dessa förfaranden är helt artskilda från det handlingssätt som&lt;br&gt;skattebrottslagen avser att träffa, nämligen ett aktivt lämnande av oriktig&lt;br&gt;uppgift i en handling eller en underlåtenhet att lämna uppgift, allt i avsikt&lt;br&gt;att undandra skatt. Förfarandena omfattas inte av skattebrottslagen i dag&lt;br&gt;och de ändringar som föreslås nu innebär inte någon ändring i detta&lt;br&gt;avseende. Straffbestämmelserna i lagen om skatt på energi bör därför&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om allmän löneavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att finansiera Sveriges medlemskap i EU har en allmän löneavgift&lt;br&gt;införts fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:122). Löneavgift enligt&lt;br&gt;lagen (1994:1920) om allmän löneavgift är utformad så att den motsvarar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en höjning av arbetsgivar- och egenavgiftema med 1,5 procent. Avgiften Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;tas ut på såväl löneinkomst som inkomst av annat förvärvsarbete och&lt;br&gt;beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift respektive&lt;br&gt;egenavgift till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter. Även om utformningen av avgiften ansluter till vad som&lt;br&gt;gäller för uttag av socialavgifter är den i både rättslig och ekonomisk&lt;br&gt;mening en skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen har gjorts tillämplig på allmän löneavgift. En annan&lt;br&gt;lagstiftningsteknik än den gängse har därvid använts. Sålunda har lagen&lt;br&gt;inte tagits med i uppräkningen i 1 § skattebrottslagen utan i stället framgår&lt;br&gt;av en särskild bestämmelse i 4 § förevarande lag, att vad som i skatte-&lt;br&gt;brottslagen föreskrivs om avgifter även gäller beträffande den allmänna&lt;br&gt;löneavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneavgiften fastställs och uppbärs i samma ordning som gäller för&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter och egenavgifter. De båda sistnämnda avgifterna om-&lt;br&gt;fattas av skattebrottslagen. Med hänsyn till det nära samband som&lt;br&gt;föreligger mellan de nu nämnda avgifterna bör skattebrottslagen även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara tillämplig på allmän löneavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ytterligare frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har ansett att vissa avgifter till sin karaktär så påtagligt&lt;br&gt;avviker från de skatter och avgifter som för närvarande täcks av&lt;br&gt;skattebrottslagen att utredningen anser att de inte heller fortsättningsvis&lt;br&gt;bör omfattas av skattebrottslagen. Detta gäller avgifter enligt radiolagen&lt;br&gt;(1966:755), lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av&lt;br&gt;aluminium, lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, lagen&lt;br&gt;(1989:41) om TV-avgift, lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen&lt;br&gt;(1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle&lt;br&gt;m.m. Till en del är det här fråga om vad som närmast är att betrakta som&lt;br&gt;konsumentavgifter - såsom TV-avgift - eller avgift för myndighets&lt;br&gt;kontrollverksamhet, t.ex. enligt lagstiftningen om krigsmateriel, men även&lt;br&gt;andra avgifter, såsom avgiften for beredskapslagring, som fyller mycket&lt;br&gt;speciella syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller avgifter enligt förordningen (1977:1119) om farledsvaruav-&lt;br&gt;gift skall dessa erläggas vid in- och utförsel av varor och i princip till&lt;br&gt;tullmyndighet. Överträdelser avseende avgiften skulle kunna beivras enligt&lt;br&gt;lagen (1960:418) om straff for varusmuggling. I förordningen har dock&lt;br&gt;införts en möjlighet att döma till böter för oriktig uppgift om inte&lt;br&gt;gärningen är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att det inte finns anledning&lt;br&gt;att föreslå någon ändring i dessa delar. Förekommande straffbestämmelser&lt;br&gt;i nämnda författningar bör således inte påverkas av föreslagna ändringar&lt;br&gt;på skattebrottslagstiftningens område. Som angetts i avsnitt 3 gäller detta&lt;br&gt;även straffbestämmelsen i 6 § lagen (1994:40) om tillfällig kompensation&lt;br&gt;för viss energiskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Administrativa sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några ändringar i det administrativa&lt;br&gt;sanktionssystemet föreslås inte i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen anser att det gällande systemet med&lt;br&gt;&amp;quot;dubbla sanktioner&amp;quot; inte är behäftat med så påtagliga olägenheter att det&lt;br&gt;finns anledning att överge det. På några skatteområden saknas för&lt;br&gt;närvarande möjligheten att påföra administrativa sanktioner, så är&lt;br&gt;förhållandet då det gäller t.ex. arvs- och gåvoskatt. Av olika skäl anser sig&lt;br&gt;utredningen inte böra föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet för de&lt;br&gt;administrativa sanktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har i allt väsentligt&lt;br&gt;samma uppfattning som utredningen. Malmö tingsrätt delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning beträffande administrativa sanktioner, men anser att den&lt;br&gt;omständigheten att den skattskyldige drabbas av en administrativ sanktion&lt;br&gt;i högre utsträckning än vad som nu är fallet borde beaktas vid&lt;br&gt;straffmätningen i det enskilda fallet. Svenska Revisorsamfundet anser att&lt;br&gt;det bör beaktas att skattetillägg påförts i de fall då påföljd enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen skall utdömas och att detta bör framgå av lagtexten.&lt;br&gt;Länsrätten i Gävleborgs län ifrågasätter om inte administrativa sanktioner&lt;br&gt;bör införas för kontrolluppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen tillsatte under 1995 en&lt;br&gt;utredning, Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05), som bl.a. fått i uppdrag&lt;br&gt;att se över vissa frågor med anknytning till de administrativa sanktionerna&lt;br&gt;på skatteområdet. Skattekontrollutredningen skall, förutom att göra en&lt;br&gt;systematisk översyn av reglerna om uppgiftsskyldighet, även se över vissa&lt;br&gt;bestämmelser om skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning på&lt;br&gt;grund av utebliven deklaration. En annan viktig fråga är att analysera hur&lt;br&gt;den enskildes uppgiftsskyldighet förhåller sig till artikel 6 i den europeiska&lt;br&gt;konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna (SFS 1994:1219) och till&lt;br&gt;hans rätt att förhålla sig passiv vid brottsutredningar. Regeringen vill&lt;br&gt;avvakta utredningens förslag och beredningen av detta innan vi tar&lt;br&gt;ställning till frågan om förändringar i det administrativa sanktionssystemet&lt;br&gt;på skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Handläggningen av mål om företrädaransvar för Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;juridisk persons obetalda skatter och avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Överflyttning av mål om ställföreträdaransvar till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;allmän förvaltningsdomstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Beredningen av Skattebetalningsutredningens&lt;br&gt;betänkande bör avvaktas innan ställning tas till en överflyttning av mål om&lt;br&gt;ställföreträdaransvar till allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har mot bakgrund av förslaget att&lt;br&gt;avkriminalisera betalningsbrottet i 81 § uppbördslagen (1953:272) och&lt;br&gt;28 § lagen (1958:295) om sjömansskatt övervägt konsekvenserna av att&lt;br&gt;flytta över målen om företrädaransvar för juridisk persons obetalda skatter&lt;br&gt;och avgifter från allmän domstol till allmän förvaltningsdomstol. Utred-&lt;br&gt;ningen är positiv till en sådan överflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksåklagaren, Generaltullstyrelsen, Svea&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Gävleborgs län är i&lt;br&gt;princip positiva till en överflyttning av målen. Riksskatteverket och&lt;br&gt;Länsrätten i Göteborg och Bohus län vill avvakta&lt;br&gt;Skattebetalningsutredningens förslag innan man tar ställning till frågan.&lt;br&gt;Sveriges Arbetsgivareförening, Sveriges Industriförbund och&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund delar inte utredningens bedömning att en&lt;br&gt;överflyttning av mål om ställföreträdaransvar till förvaltningsdomstol&lt;br&gt;skulle leda till minskat arbete för skattemyndigheterna. Svenska&lt;br&gt;Revisorsamfundet och Konkursförvaltarkollegiernas förening är också&lt;br&gt;tveksamma till en överflyttning men vill avvakta resultatet av&lt;br&gt;Skattebetalningsutredningens förslag innan man tar slutlig ställning i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som anmärks under avsnitt 8 ser&lt;br&gt;Skattebetalningsutredningen över möjligheten att införa ett s.k.&lt;br&gt;skattekonto. Skattebetalningsutredningen kan därvid komma att föreslå&lt;br&gt;ändringar även i reglerna om ställföreträdaransvar. Regeringen anser att&lt;br&gt;beredningen av utredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas till&lt;br&gt;frågan om en eventuell överflyttning av målen från allmän domstol till&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Handläggning av mål om fordran på grund av Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;handelsbolagsdelägares ansvar för handelsbolagets skuld&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Indrivning hos en bolagsman som enligt 2 kap. 20 §&lt;br&gt;lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett&lt;br&gt;handelsbolags skuld avseende skatt eller avgift skall få ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för skatten eller avgiften. Bestämmelser om detta förs&lt;br&gt;in i uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1984:668)&lt;br&gt;om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200). Förslaget medför också ändringar i lagen (1991:586) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverkets förslag: Förslaget överensstämmer delvis med&lt;br&gt;regeringens förslag. Riksskatteverket föreslår en generell bestämmelse i&lt;br&gt;utsökningsbalken om att när någon annan än den skatt- eller&lt;br&gt;avgiftsskyldige är betalningsskyldig för skatten eller avgiften skall&lt;br&gt;handläggningen av ett utsökningsmål ske enligt reglerna för allmänna mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svea hovrätt motsätter sig inte att statens fordran&lt;br&gt;på den som i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person ålagts&lt;br&gt;personlig betalningsskyldighet för skatt eller avgift alltid skall tas ut&lt;br&gt;genom indrivning i allmänt mål. Hovrätten förordar emellertid en annan&lt;br&gt;lagteknisk lösning än den Riksskatteverket förordar. Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm och Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län tillstyrker&lt;br&gt;eller har inget att erinra mot förslaget. Uppsala tingsrätt anser att det bör&lt;br&gt;belysas om det är motiverat att göra den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;tillämplig på andra än ställföreträdare för skattesubjektet, t.ex. på&lt;br&gt;borgensman. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget&lt;br&gt;med en mindre redaktionell ändring. Sveriges Industriförbund motsätter&lt;br&gt;sig Riksskatteverkets förslag och anser att frågan behöver utredas&lt;br&gt;ytterligare. Företagarnas Riksorganisation har en liknande uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid indrivning handläggs en fordran&lt;br&gt;mot en bolagsman för ett handelsbolags skatteskuld i dag antingen som ett&lt;br&gt;allmänt eller som ett enskilt mål, beroende på om beslutet om&lt;br&gt;betalningsskyldighet för bolagsmannen grundar sig på en sådan&lt;br&gt;bestämmelse om s.k. företrädaransvar som finns i vissa författningar på&lt;br&gt;skatteområdet, t.ex. 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen (1994:200) eller på&lt;br&gt;den generella bestämmelsen i 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag om bolagsmans ansvar för bolagets skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För betalningsskyldighet enligt bestämmelserna om företrädaransvar&lt;br&gt;krävs uppsåt eller grov oaktsamhet hos företrädaren med avseende på den&lt;br&gt;bristande betalningen. Indrivning skall ske i den ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt och målet handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För betalningsskyldighet enligt bestämmelsen i lagen om handelsbolag&lt;br&gt;och enkla bolag krävs inte uppsåt eller grov oaktsamhet och verkställighet&lt;br&gt;kan äga rum på grund av ett beslut av skattemyndigheten om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningsskyldighet för bolagsmannen. Högsta domstolen har i ett fall Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;relativt nyligen slagit fast att fordran mot en bolagsman som grundas på&lt;br&gt;denna bestämmelse inte är att anse som en skattefordran och att målet vid&lt;br&gt;indrivning skall handläggas som enskilt mål (NJA 1994 s. 231). Fallet&lt;br&gt;rörde en bolagsmans betalningsskyldighet för bolagets&lt;br&gt;mervärdesskatteskuld och betalningsskyldigheten hade fastställts genom&lt;br&gt;utslag i mål om betalningsföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skattefordran mot den juridiska personen vid indrivning handläggs&lt;br&gt;som allmänt mål, medan fordran mot bolagsmannen kan komma att&lt;br&gt;handläggas som ett enskilt mål, medför vissa praktiska problem. Det leder&lt;br&gt;till att indrivningen mot olika betalningsskyldiga av samma fordran&lt;br&gt;handläggs inom olika system och ställer krav på särskilda&lt;br&gt;bevakningsrutiner för att säkerställa att betalningar, oavsett av vem de&lt;br&gt;görs, blir gottskrivna i båda målen. För den enskilde måste det också&lt;br&gt;framstå som egendomligt att målen hanteras på olika sätt. En konsekvens&lt;br&gt;av skillnaden i handläggningsordning är att olika preskriptionstider gäller.&lt;br&gt;Att fordran i det ena fallet är en skattefordran innebär att den löper med&lt;br&gt;dröjsmålsavgift, medan den i det andra fallet löper med ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problematiken är densamma för källskatter, sjömansskatt, punktskatter&lt;br&gt;och arbetsgivaravgifter (jfr 77 a § uppbördslagen, 1953:272, 17 § 1 mom.&lt;br&gt;lagen, 1958:295, om sjömansskatt, 5 kap. 17 § lagen, 1984:151, om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter och 15 § lagen, 1984:668, om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare med 2 kap. 20 § lagen om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag). Även vid beskattning av utomlands bosatta&lt;br&gt;och vid beskattning av utomlands bosatta artister m.fl. är situationen&lt;br&gt;densamma (jfr 21 § lagen, 1991:586, om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta och 23 § lagen, 1991:591, om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl.).Vid inkomstbeskattningen i övrigt&lt;br&gt;förekommer inte problemet eftersom vanliga handelsbolag inte är&lt;br&gt;skattesubjekt enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370).&lt;br&gt;Bolagets inkomst hänförs i stället till delägarna med belopp som motsvarar&lt;br&gt;delägarens andel av bolagets inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att skapa en konsekvent behandling av fordringar som&lt;br&gt;grundas på skatt eller arbetsgivaravgifter oavsett om det är handelsbolaget&lt;br&gt;eller en bolagsman som krävs på betalning för handelsbolagets skuld. När&lt;br&gt;det är fastställt att en handelsbolagsman är skyldig att svara för en&lt;br&gt;skattefordran som avser bolaget bör samma regler för t.ex. preskription&lt;br&gt;gälla oavsett vem som krävs på betalning. Därför bör även i fall då en&lt;br&gt;handelsbolagsman är betalningsskyldig för skatt eller arbetsgivaravgift&lt;br&gt;utsökningsmålet mot handelsbolagsmannen handläggas som allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har föreslagit att 1 kap. 6 § andra stycket&lt;br&gt;utsökningsbalken ändras på det sättet att det där anges att ett&lt;br&gt;utsökningsmål skall vara ett allmänt mål även i fall då annan än den skatt-&lt;br&gt;eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för skatten eller avgiften. En&lt;br&gt;sådan bestämmelse av generell karaktär skulle träffa en stor mängd olika&lt;br&gt;slags fall och dess konsekvenser har inte utretts närmare. Regeringens&lt;br&gt;förslag innebär i stället att bestämmelser om att indrivning får göras i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för skatt resp, avgift förs in i de aktuella skatte-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och avgiftsförfattningama och att bestämmelserna begränsas till Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;handelsbolagsfallen. Beträffande den närmare utformningen av&lt;br&gt;bestämmelserna hänvisas till författningskommentarerna (se avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ny lagteknisk utformning av de paragrafer som Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;anger tillämpningsområdet i bl.a. lagen om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De bestämmelser som anger vilka författningar&lt;br&gt;lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen&lt;br&gt;(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara&lt;br&gt;tillämpliga på föreslås ändrade med ledning av förslaget till ändring av 1 §&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69). Uppräkningsprincipen behålls i lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm samt Länsrätten i Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;tillstyrker eller har inget att erinra mot förslagen. Industriförbundet anser&lt;br&gt;att uppräkningsprincipen bör behållas för att det direkt ur respektive&lt;br&gt;lagtext skall gå att utläsa vilka fordringar som har företräde vid en&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 4.3 föreslås&lt;br&gt;att den uppräkning av de materiella skatte- och avgiftsförfattningama i&lt;br&gt;skattebrottslagens (1971:69) första paragraf som anger lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde slopas och ersätts av en mer generell reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet har i en promemoria den 7 april 1995 (Fi95/2388)&lt;br&gt;lämnat förslag till författningsändringar med anledning av Skattebrottsut-&lt;br&gt;redningens förslag till ändring av uppräkningen i 1 § skattebrottslagen.&lt;br&gt;Översynen omfattar uppräkningsparagrafema i lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m., lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för en översyn är att det på ett klart och entydigt sätt&lt;br&gt;skall framgå vilka skatter och avgifter som omfattas av de nämnda lagarna&lt;br&gt;eftersom detta är ett grundläggande rättssäkerhetskrav. Det är i och för sig&lt;br&gt;också önskvärt att enhetliga principer tillämpas för näraliggande lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nackdelar som Skattebrottsutredningen uppmärksammat med&lt;br&gt;uppräkningsmetoden vad gäller redaktionella problem genom hög&lt;br&gt;ändringsfrekvens och upphävda författningar har i princip samma giltighet&lt;br&gt;för avräkningslagen och lagen om förmånsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Betalningssäkringslagen hänvisar i huvudsak till den senast nämnda&lt;br&gt;lagen varför problemen där inte är lika uttalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tveksamhet som kan finnas till att låta de principer som ligger&lt;br&gt;bakom förslaget till ändring av 1 § skattebrottslagen slå igenom på nu&lt;br&gt;aktuella lagar beror på att samtliga skatter för närvarande inte omfattas av&lt;br&gt;de berörda författningarna. Ett annat skäl är att de nu aktuella lagarna&lt;br&gt;saknar den koppling till de materiella författningarna som skattebrottslagen&lt;br&gt;har genom straffbestämmelsernas karaktär av blankettstraffbud. Vi anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock att de skäl som talar för att överge uppräkningsprincipen i övrigt har Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;sådan tyngd att fördelarna med att överge uppräkningsprincipen i lagen om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m. och betalningssäkringslagen&lt;br&gt;överväger. För avräkningslagens vidkommande bör dock&lt;br&gt;uppräkningsprincipen behållas tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsberättigade skattefordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. innehåller föreskrifter&lt;br&gt;och begränsningar i lfåga om den allmänna förmånsrätt som gäller för&lt;br&gt;fordran på skatt och allmän avgift enligt 11 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979). De skatte- och avgiftsfordringar som ger allmän förmånsrätt&lt;br&gt;anges i 1 § lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för lagen om förmånsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m. föreslås omfatta samtliga skatter, om inte särskild föreskrift om&lt;br&gt;undantag finns. Lagen bör dock till skillnad mot skattebrottslagen, och i&lt;br&gt;likhet med vad som för närvarande är fallet, även omfatta tullar. Den bör&lt;br&gt;dessutom, i likhet med vad som gäller för betalningssäkring, även omfatta&lt;br&gt;skatte- eller avgiftsbelopp som företrädare för juridisk person är skyldig att&lt;br&gt;betala. Lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. omfattar inte&lt;br&gt;arvs- och gåvoskatt eller skatt enligt lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m. En särskild föreskrift om att dessa skatter inte&lt;br&gt;omfattas av förmånslagen bör tas in i de lagar som reglerar skatterna i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avgifter som omfattas av lagen gäller - i likhet med vad som&lt;br&gt;föreslås gälla för skattebrottslagen - att det direkt i avgiftsförfattningen&lt;br&gt;skall anges att lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. är&lt;br&gt;tillämplig. I lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider&lt;br&gt;vid energiproduktion, lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område, lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter och&lt;br&gt;lagen (1994:1920) om allmän löneavgift förs därför in bestämmelser med&lt;br&gt;innebörd att avgift enligt lagen omfattas av bestämmelserna i lagen om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lydelse av 1 § andra stycket omfattar förmånsrätten inte&lt;br&gt;dröjsmålsavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att&lt;br&gt;redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och&lt;br&gt;förseningsavgift. Motiven bakom stadgandet framgår av prop. 1971:142 s.&lt;br&gt;38 och 39 där departementschefen utvecklar skälen för att avgifter av&lt;br&gt;ifrågavarande slag inte skall omfattas av förmånsrätten. Vi föreslår inte&lt;br&gt;annat än en redaktionell ändring av regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring är en processuell säkerhetsåtgärd som i huvudsak mot-&lt;br&gt;svaras av kvarstadsinstitutet inom civil- och straflprocessen. Syftet med&lt;br&gt;betalningssäkring är att säkerställa verkställighet av ett kommande skatte-&lt;br&gt;eller avgiftsbeslut och att stärka det allmännas ställning som borgenär vid&lt;br&gt;uppbörd och indrivning av en fordran på skatt, tull eller avgift. De&lt;br&gt;fordringar som kan betalningssäkras anges i 1 § betalningssäkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den uppräkning som görs i 1 § omfattas, med några få undantag, Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;i princip alla skatter av betalningssäkringsinstitutet. I paragrafen bör anges&lt;br&gt;att skatter omfattas av betalningssäkringslagen om inte särskild föreskrift&lt;br&gt;om undantag finns. Lagen bör dessutom i enlighet med vad som för&lt;br&gt;närvarande är fallet även omfatta tullar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkringslagen omfattar inte skatt enligt lagen (1990:676) om&lt;br&gt;skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Det är inte heller sakligt motiverat&lt;br&gt;att låta denna skatt omfattas av betalningssäkringsinstitutet. En särskild&lt;br&gt;föreskrift om att denna skatt inte omfattas av betalningssäkringslagen bör&lt;br&gt;tas in i lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgifter som omfattas av betalningssäkringslagen är de som&lt;br&gt;omfattas av 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ första stycket lagen om förmånsberättigade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattefordringar m.m., skatte- och avgiftstillägg, förseningsavgift samt&lt;br&gt;vissa räntor och avgifter som utgår i samband med uppbörd eller&lt;br&gt;indrivning av fordran. Dessutom omfattas skatte- eller avgiftsbelopp m.m.&lt;br&gt;som företrädare för juridisk person är skyldig att betala enligt vissa&lt;br&gt;författningar. Dessa föreslås även i fortsättningen omfattas av&lt;br&gt;betalningssäkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i betalningssäkringslagen medför en redaktionell ändring i&lt;br&gt;lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,&lt;br&gt;m.m. (se författningskommentaren till denna lag, avsnitt 10.18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;br&gt;Avräkning enligt lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och&lt;br&gt;avgifter innebär bl.a. att vissa skatte- och avgiftsfordringar kan räknas av&lt;br&gt;mot vissa krav på återbetalning som en återbetalningsberättigad kan ha.&lt;br&gt;Endast den del av beloppet som överstiger det allmännas fordran får&lt;br&gt;betalas ut. Myndighet som skall betala ut ett belopp skall undersöka om&lt;br&gt;det finns avräkningsbara fordringar. Undersökningen får underlåtas endast,&lt;br&gt;om en tillämpning av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn&lt;br&gt;till kostnaderna för detta. Avräkning är därför mer eller mindre&lt;br&gt;obligatorisk. Frågan om avräkning skall prövas av kronofogdemyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § avräkningslagen anges från vilka skatter och avgifter avräkning&lt;br&gt;skall ske. Avräkning skall göras från belopp som återbetalas eller annars&lt;br&gt;utbetalas på grund av bestämmelse i uppbördslagen (1953:272), lagen&lt;br&gt;(1958:295) om sjömansskatt, mervärdesskattelagen (1994:200) med&lt;br&gt;undantag av 10 kap. 6 och 7 §§, tullagen (1973:670), tullförordningen&lt;br&gt;(1973:979), lagen (1973:981) om frihet från införselavgift, tullagen&lt;br&gt;(1987:1065), lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. eller lagen (1987:1066)&lt;br&gt;om frihet från skatt eller avgift vid införsel, lagen (1982:1006) om&lt;br&gt;avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,&lt;br&gt;lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från&lt;br&gt;arbetsgivare, lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag - i de fall&lt;br&gt;då utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Kopparbergs län -,&lt;br&gt;lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, lagen (1991:586)&lt;br&gt;om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Även vissa Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;förrättningskostnader omfattas av avräkningsförfarandet (jfr 1 § tredje&lt;br&gt;stycket och 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter -&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap. 1 § samma lag - gäller inte samtliga&lt;br&gt;utbetalningar enligt författningarna (jfr 1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § avräkningslagen och&lt;br&gt;om det allmänna mot denna person har en fordran, som är registrerad för&lt;br&gt;indrivning i utsökningsregistret och drivs in enligt bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall från beloppet&lt;br&gt;räknas av så mycket som kan gå till betalning av fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skattelagar som reglerar utbetalningar och som för närvarande inte&lt;br&gt;omfattas av avräkningslagen är t.ex. de författningar som omfattas av&lt;br&gt;lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och där utbetalningen inte&lt;br&gt;ankommer på Skattemyndigheten i Kopparbergs län (jordbruks- och&lt;br&gt;fiskeförfattningar), utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om&lt;br&gt;skatt på energi, 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,&lt;br&gt;kupongskattelagen (1970:624), lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter, lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska&lt;br&gt;fordon eller fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1988:327). Även skatt&lt;br&gt;enligt lagen (1994:416) om arvsskatt och gåvoskatt och skatt enligt lagen&lt;br&gt;(1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. faller utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den detaljerade uppräkningen i 1 § över lagar som omfattas av&lt;br&gt;avräkningsförfarandet skall ses mot bakgrund av avräkningsförfarandets&lt;br&gt;obligatoriska karaktär. Av motiven till avräkningslagen framgår att&lt;br&gt;avsikten varit att lagen skall ha en generell karaktär och att avräkning skall&lt;br&gt;kunna ske mot så gott som alla fordringar som överlämnats till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten för indrivning (prop. 1984/85:108 s. 1). De&lt;br&gt;överväganden som gjorts om begränsningar i lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;har till stor del betingats av praktiska skäl, dvs. om det funnits tekniska&lt;br&gt;möjligheter att åstadkomma den erforderliga samordningen mellan å ena&lt;br&gt;sidan återbetalningar av skatter och avgifter och å den andra sidan&lt;br&gt;fordringar på skatter och avgifter av andra slag (prop. 1984/85:108 s. 34).&lt;br&gt;Avräkningsförfarandet har därför begränsats till sådana skatter och avgifter&lt;br&gt;som den myndighet som skall göra utbetalningen på ett enkelt sätt kan&lt;br&gt;kontrollera. I sammanhanget kan påpekas att det för närvarande pågår ett&lt;br&gt;utredningsarbete som bedrivs av Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07)&lt;br&gt;om införande av ett s.k. skattekonto. Fordringar och skulder avseende de&lt;br&gt;skatter som hanteras inom skattekontot kommer att kvittas inom kontot&lt;br&gt;och endast eventuellt överskjutande belopp betalas ut. Utredningens&lt;br&gt;förslag kommer ofrånkomligen att leda till förändringar i avräkningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår i avvaktan på att frågan om skattekonto bereds att&lt;br&gt;avräkningslagens obligatoriska karaktär skall kvarstå och att de praktiska&lt;br&gt;avgränsningar som hittills gjorts alltjämt skall följas. Nu föreslås därför&lt;br&gt;endast att upphävda författningar skall rensas ut ur uppräkningen i 1 § och&lt;br&gt;att resterande lagar för överskådlighetens skull skall ställas upp i kronolo-&lt;br&gt;gisk ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åklagarmyndigheter och domstolar torde förslagen rörande straffbes-&lt;br&gt;tämmelser på skatteområdet sammantaget inte innebära annat än margi-&lt;br&gt;nella förändringar i fråga om resursåtgång. Förslagen bedöms inte heller&lt;br&gt;få några nämnvärda statsfmansiella effekter. En viss positiv inverkan på&lt;br&gt;efterlevnaden av skattelagstiftningen kan dock förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ändrad handläggning av mål om fordran på grund av&lt;br&gt;handelsbolagsdelägares ansvar för handelsbolagets skuld kommer sam-&lt;br&gt;mantaget att medföra viss förenkling av kronofogdemyndigheternas mål-&lt;br&gt;hantering och minskad risk för felaktigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens övriga förslag väntas inte medföra några statsfmansiella&lt;br&gt;effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1669) om&lt;br&gt;ändring i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Den nuvarande uppräkning-&lt;br&gt;en av de skatte- och avgiftsförfattningar som lagen är tillämplig på slopas.&lt;br&gt;I stället innebär första stycket att skattebrottslagen blir generellt tillämplig&lt;br&gt;på skatter. Med skatt avses endast sådana utskylder till det allmänna som i&lt;br&gt;lag betecknas som skatt. Betecknas en utskyld som avgift och saknas sär-&lt;br&gt;skild föreskrift om att skattebrottslagen skall tillämpas, blir lagen därmed&lt;br&gt;inte tillämplig, oberoende av om avgiften statsrättsligt är helt eller delvis&lt;br&gt;att bedöma som en skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom skattebrottslagen tar sikte på all skatt gäller lagen även för&lt;br&gt;t.ex. preliminär, kvarstående och tillkommande inkomstskatt samt ingåen-&lt;br&gt;de och utgående mervärdesskatt utan att detta behöver uttryckligen anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anmärkts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3) innebär den&lt;br&gt;valda lösningen att skattebrottslagen kommer att bli tillämplig på några&lt;br&gt;enstaka skatter som i dag inte omfattas av tillämpningsområdet. Exempel&lt;br&gt;erbjuder lagen (1976:339) om saluvagnsskatt och lagen (1990:676) om&lt;br&gt;skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Beträffande de aktuella författ-&lt;br&gt;ningarna gäller genomgående att utrymmet för sådan brottslighet som&lt;br&gt;avses i skattebrottslagen i praktiken är mycket litet men att, i den mån&lt;br&gt;något sådant brott likväl skulle förekomma, det inte kan anses föreligga&lt;br&gt;skäl för undantag från skattebrottslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det särskilt anges avses i enlighet med allmänna principer gälla&lt;br&gt;att lagen är tillämplig endast på svenska skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgifter, som inte betecknas som skatter, skall skattebrottsla-&lt;br&gt;gen tillämpas endast om det föreskrivs särskilt. Av 8 kap. 3 § regeringsfor-&lt;br&gt;men framgår att föreskrifter om brott och rättsverkan av brott skall medde-&lt;br&gt;las genom lag. Vad gäller avgifter måste det således i respektive författ-&lt;br&gt;ning direkt anges att skattebrottslagen är tillämplig. De avgifter som skat-&lt;br&gt;tebrottslagen genom sådana särskilda föreskrifter har gjorts tillämplig på är&lt;br&gt;sådana som tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen&lt;br&gt;(1994:1744) om allmänna egenavgifter, allmänna egenavgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1958:295) om sjömansskatt, bilskrotningslagen (1975:343), lagen&lt;br&gt;(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion&lt;br&gt;och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Detta överensstämmer i sak&lt;br&gt;med gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lagens tillämpningsområde undantas enligt andra stycket gärningar&lt;br&gt;som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;br&gt;Bestämmelsen har kommit till för att undvika lagkonkurrens mellan skat-&lt;br&gt;tebrottslagen och lagen om straff för varusmuggling. Som exempel på&lt;br&gt;gärningar som skall bestraffas enligt varusmugglingslagen kan nämnas&lt;br&gt;brott avseende den mervärdesskatt som tas ut vid import från länder utan-&lt;br&gt;för EU eller, i regel, skatt på alkohol och tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighetens skull föreslås att det även i fortsättningen skall finnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en uttrycklig bestämmelse som anger att skattebrottslagen inte är tillämplig Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;på skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller&lt;br&gt;liknande avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av de författningar som räknas upp i 1 § har upphört att gälla och&lt;br&gt;andra avser skatt eller avgift av engångsnatur som saknar aktualitet. Skälet&lt;br&gt;till att dessa inte slopats är att säkerställa ett utrymme för lagföring beträf-&lt;br&gt;fande brott som begåtts under skatte- eller avgiftsförfattningens giltighets-&lt;br&gt;tid även sedan författningen upphört att tillämpas. Detta intresse tillgodo-&lt;br&gt;ses genom den föreslagna övergångsbestämmelsen, i vilken det anges att&lt;br&gt;den äldre lydelsen av 1 § gäller i fråga om gärningar som begåtts före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den centrala straffbestämmelsen om uppsåtligt&lt;br&gt;skatteundandragande. Vissa redaktionella ändringar har företagits jämfört&lt;br&gt;med lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottet, som även omfattar skatteundandragande i samband med upp-&lt;br&gt;bördsförfarandet, har erhållit brottsbeteckningen skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottet har konstruerats som ett farebrott, vilket är en ändring&lt;br&gt;fiån den gamla ordningen med effektrekvisit. Det innebär således att det&lt;br&gt;inte längre är nödvändigt att ett skatteundandragande faktiskt skett, dvs.&lt;br&gt;att ett beslut om debitering fattats, utan det är tillräckligt om förfarandet&lt;br&gt;ger upphov till fara för att så skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottet fullbordas när en oriktig uppgift lämnas till myndigheten&lt;br&gt;eller när tidpunkten för att lämna en föreskriven uppgift inträder utan att&lt;br&gt;skyldigheten fullgjorts. Den tidpunkt då myndigheten faktiskt beslutar i&lt;br&gt;en skattefråga kommer således att sakna betydelse för brottsrubricering-&lt;br&gt;en. Den nu angivna principen att brottet anses fullbordat redan vid läm-&lt;br&gt;nandet av den oriktiga uppgiften får även bäring på s.k. rullande under-&lt;br&gt;skott enligt lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de indirekta skatterna - mervärdesskatt och punktskatt - liksom för&lt;br&gt;arbetsgivaravgifterna innebär omkonstruktionen emellertid inte någon&lt;br&gt;egentlig förändring i detta avseende. Genom ordningen med s.k. automa-&lt;br&gt;tiska beslut har fullbordanstidpunkten för dessa skatter redan tidigare&lt;br&gt;bestämts på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av att skattebrottet konstrueras som ett farebrott blir att&lt;br&gt;de allmänna domstolarna inte längre kommer att vara formellt bundna av&lt;br&gt;ett avgörande som träffats i skatteprocessen. Det kan emellertid förvän-&lt;br&gt;tas att de allmänna domstolarna även framdeles som regel kommer att&lt;br&gt;följa förvaltningsdomstolarnas avgöranden i själva skattefrågan och i&lt;br&gt;många fall finna det nödvändigt att avvakta denna frågas slutliga bedöm-&lt;br&gt;ning. I de fall ett skattemål innehåller komplicerade eller svårbedömda&lt;br&gt;skattefrågor måste det ofta vara ofrånkomligt att avvakta utgången i&lt;br&gt;skattemålet innan brottmålet företas till slutlig handläggning oavsett om&lt;br&gt;skattebedrägeribrottet har en konstruktion med ett effektrekvisit eller ett&lt;br&gt;farerekvisit. Och även i fall då åtalet under alla omständigheter är till&lt;br&gt;fullo styrkt, kan ju den slutliga bedömningen av det undandragna belop-&lt;br&gt;pets storlek ha betydelse för straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till skattebrottslagen uttalades beträffande innebörden&lt;br&gt;av farerekvisitet i 5 § att åklagaren måste göra sannolikt att förhållande-&lt;br&gt;na i det enskilda fallet varit sådana att det förelegat en beaktansvärd risk&lt;br&gt;för att skatt eller avgift skulle påföras med ett för lågt belopp (prop.&lt;br&gt;1971:10 s. 255). Samma synsätt bör ligga till grund för farebedömning-&lt;br&gt;en i det nu aktuella sammanhanget. Emellertid har skattekontrollens&lt;br&gt;uppbyggnad genomgått en genomgripande förändring sedan tillkomsten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skattebrottslagen. I praktiken är det så att den maskinella kontroll Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;som deklarationerna underkastas ofta är den enda kontroll som deklara-&lt;br&gt;tionsmaterialet genomgår. Vad som undgår upptäckt vid en genomförd&lt;br&gt;kontroll är därmed beroende av hur de maskinella kontrollsystemen är&lt;br&gt;utformade. I den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) har närmare redo-&lt;br&gt;gjorts för detta. Regeringen har därvid konstaterat att farerekvisitet nu-&lt;br&gt;mera måste ges en tämligen vidsträckt innebörd. Som exempel på situa-&lt;br&gt;tioner där fara för skatteundandragande normalt inte kan anses föreligga&lt;br&gt;kan nämnas fallet där en oriktig uppgift eller underlåtenhet som avser&lt;br&gt;inkomster eller avdrag omfattas av en obligatorisk kontrolluppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet, dvs. en kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande. Inte&lt;br&gt;heller bör en oriktig uppgift som kan kontrolleras mot uppgifter i skatte-&lt;br&gt;registret anses innebära fara för skatteundandragande i normalfallet. Som&lt;br&gt;redogjorts för i avsnitt 4.4 samkörs deklarationsuppgifter med övriga i&lt;br&gt;skatteregistret tillgängliga uppgifter. Om en deklaration vid en sådan&lt;br&gt;samköming sorteras ut för särskild kontroll, men den oriktiga uppgiften&lt;br&gt;är av sådan art att den därefter inte kan upptäckas annat än vid en revi-&lt;br&gt;sion eller genom att ytterligare uppgifter inhämtas från den skattskyldige&lt;br&gt;eller annan, bör farerekvisitet emellertid anses vara uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna ändringen till farebrott kommer den dag då skat-&lt;br&gt;tebrott anses begånget att bli den dag den felaktiga uppgiften lämnades.&lt;br&gt;Inkomstdeklarationer datumstämplas dock endast om de kommer in för&lt;br&gt;sent. En inkomstdeklaration bör därför alltid anses inkommen den 2 maj&lt;br&gt;resp. 31 mars taxeringsåret beroende av deklarationstyp, såvida inte&lt;br&gt;ankomststämpel med annat datum finns. Den inverkan på preskription-&lt;br&gt;stidpunkten som detta kan innebära är försumbar i sammanhanget och&lt;br&gt;till en misstänkts fördel, om deklarationen skulle inlämnas någon tid&lt;br&gt;före den sista inlämningsdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom fara för skatteundandragande är paragrafen tillämplig på fara&lt;br&gt;för att skatt felaktigt skall tillgodoräknas någon. Paragrafen har också&lt;br&gt;gjorts tillämplig vid fara för att skatt felaktigt skall återbetalas. Exempel&lt;br&gt;på sistnämnda fall erbjuder beslut enligt 19 kap. 10 § mervärdesskatte-&lt;br&gt;lagen om att skatt skall återbetalas till den som inte är skattskyldig. Fall&lt;br&gt;av sistnämnda slag har tidigare inte ansetts falla under skattebrottslagen,&lt;br&gt;eftersom beslutet inte ansetts ha karaktär av beskattningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att kriminaliseringen träffar förfaranden som innebär att&lt;br&gt;skatt felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till uppgiftslämnaren själv&lt;br&gt;eller någon annan bör även situationer som rör kompensation för skatt&lt;br&gt;täckas. Avsikten är att allt handlande som leder till att skatt eller avgift&lt;br&gt;återbetalas eller kompenseras med för högt belopp skall kunna straffas&lt;br&gt;som skattebrott oavsett om den som erhåller återbetalningen eller kom-&lt;br&gt;pensationen själv är skattskyldig. Gränsdragningen mellan återbetalning&lt;br&gt;av skatt och kompensation för skatt kan ibland förefalla semantisk. I sak&lt;br&gt;kan det t.ex. inte anses föreligga någon principiell skillnad mellan vad&lt;br&gt;som i 19 kap. mervärdesskattelagen (1994:200) kallas återbetalning av&lt;br&gt;skatt och vad som kallas kompensation för skatt i lagen (1994:40) om&lt;br&gt;tillfällig kompensation för viss energiskatt. I båda fallen kan en icke&lt;br&gt;skattskyldig kompenseras för skatt som han själv inte erlagt på annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än att skatten varit medräknad i priset på en vara. Regeringen menar att Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;även kompensation för skatt omfattas av 2 §. Även i det fall den skatt-&lt;br&gt;skyldige kompenserats för skatt han tidigare erlagt är det fråga om åter-&lt;br&gt;betalning av skatt. Regeringen föreslår, i enlighet med vad Lagrådet&lt;br&gt;yttrat, inte någon ändring i lagen om tillfällig kompensation för viss&lt;br&gt;energiskatt. Skälen för detta framgår i avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att lämnandet av en oriktig uppgift respektive underlåtenhe-&lt;br&gt;ten att lämna uppgift skall medföra fara för skatteundandragande krävs&lt;br&gt;också uppsåt för utdömande av ansvar. Uppsåtet skall täcka samtliga&lt;br&gt;objektiva brottsförutsättningar, dvs. såväl lämnandet eller underlåtenhe-&lt;br&gt;ten, uppgiftens oriktighet som själva skatteundandragandet. Detta innebär&lt;br&gt;inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Beträffande uppsåtsre-&lt;br&gt;kvisitet förtjänar att nämnas att sedan den 1 juli 1994 gäller enligt den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. k. täckningsprincipen i 1 kap. 2 § första stycket brottsbalken generellt&lt;br&gt;att uppsåt skall täcka samtliga rekvisit för att ansvar skall kunna utdö-&lt;br&gt;mas (SFS 1994:458, prop. 1993/94:130 Ändringar i brottsbalken m.m.),&lt;br&gt;oavsett om uppsåtsrekvisitet angivits särskilt i bestämmelsen eller inte.&lt;br&gt;Detta blir tillämpligt också på specialstraffrättens område. Bestämmelsen&lt;br&gt;har dock forsetts med en övergångsbestämmelse innebärande att 1 kap. 2&lt;br&gt;§ första stycket i sin nya lydelse inte skall tillämpas före den 1 juli&lt;br&gt;1999 på en straffbestämmelse i annan lag eller författning än brottsbal-&lt;br&gt;ken som trätt i kraft före den 1 juli 1994. Har emellertid ett sådant&lt;br&gt;straffstadgande ändrats i något hänseende den 1 juli 1994 eller senare&lt;br&gt;skall dock bestämmelsen även före den 1 juli 1999 tillämpas på straffs-&lt;br&gt;tadgandet (prop. s. 66 f). Regeringen finner emellertid att det i vart fall&lt;br&gt;av pedagogiska skäl finns anledning att uttryckligen ange uppsåtsrekvisi-&lt;br&gt;tet i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i detta sammanhang anfört att det förtjänar påpekas att,&lt;br&gt;även om faran för skatteundandragande skall vara täckt av uppsåt, det&lt;br&gt;inte torde krävas att gärningsmannen har en exakt uppfattning om storle-&lt;br&gt;ken av det belopp som riskerar att undandras. Inte heller torde gärnings-&lt;br&gt;mannen behöva ha fullt klart för sig vilka skatter eller avgifter som kan&lt;br&gt;påverkas av hans handlande (jfr prop. 1971:10 s. 231 och 250, Thom-&lt;br&gt;stedt m.fl., Skattebrott och skattetillägg, 6 uppl. s. 41 f, och Strahl, All-&lt;br&gt;män straffrätt i vad angår brotten s. 144 ff). Regeringen har inget att&lt;br&gt;erinra mot vad Lagrådet anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skillnad mot vad som tidigare gällt är att skattebrottet nu har utfor-&lt;br&gt;mats med ett enhetligt subjektivt rekvisit omfattande alla former av upp-&lt;br&gt;såt, dvs. såväl direkt, indirekt som eventuellt uppsåt. Detta innebär en&lt;br&gt;ändring beträffande det passiva brottet, underlåtenhet att lämna deklara-&lt;br&gt;tion eller andra föreskrivna uppgifter. Tidigare har det för att ansvar&lt;br&gt;skall kunna utkrävas krävts att direkt uppsåt förelegat, med andra ord att&lt;br&gt;den skattskyldiges avsikt med underlåtenheten varit just att undandra&lt;br&gt;skatt. Däremot har förfarandet fallit utanför det straffbara området om&lt;br&gt;han genom sin underlåtenhet avsett att komma i ett förmånligare läge i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. bidragssammanhang genom att åsättas en lägre inkomst, trots att&lt;br&gt;han insett att underlåtenheten leder till skatteundandragande (indirekt&lt;br&gt;uppsåt). Likaså har underlåtenheten inte varit straffbar om den uppgifts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldige insett möjligheten att han var skyldig att lämna deklaration eller Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;motsvarande redovisning och det kan hållas för visst att han skulle ha&lt;br&gt;förhållit sig passiv, även om han varit fullt medveten om att effekten&lt;br&gt;skulle inträffa (eventuellt uppsåt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattebrottet blir nu vanliga uppsåtsregler tillämpliga för såväl&lt;br&gt;aktiva som passiva brott. Något krav på direkt uppsåt hos gärningsman-&lt;br&gt;nen uppställs således inte längre för den passiva brottstypen. För det&lt;br&gt;stora flertalet skattskyldiga gäller emellertid att en underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna självdeklaration inte kan medföra ansvar för skattebrott även om&lt;br&gt;vanliga uppsåtsregler blir tillämpliga eftersom systemet med kontrollupp-&lt;br&gt;gifter innebär att skattemyndigheten ändå känner till inkomsterna. Endast&lt;br&gt;när den skattskyldige har haft inkomster som varit dolda för&lt;br&gt;kontrolluppgiftssystemet kan fara för skatteundandragande föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en liten del av de skattskyldiga, främst rörelseidkare, kan emeller-&lt;br&gt;tid den nu föreslagna ändringen få den konsekvensen att ett aldrig så&lt;br&gt;kort dröjsmål med att lämna deklaration medför att brottet är fullbordat&lt;br&gt;och skyldighet föreligger för åklagare att väcka åtal (under förutsättning&lt;br&gt;att underlåtenheten medför fara för skatteundandragande). Enligt 12 §&lt;br&gt;skall emellertid inte dömas till ansvar vid frivilligt tillbakatrödande som&lt;br&gt;leder till att skatten kan påföras eller tillgodoräknas med rätt belopp.&lt;br&gt;Den omständigheten att den skattskyldige, innan han hinner lämna in&lt;br&gt;deklarationen, kan få en påminnelse härom från skattemyndigheten inne-&lt;br&gt;bär dock inte att möjligheten till frivillig rättelse sätts ur spel. I prakti-&lt;br&gt;ken torde detta dock inte utgöra något problem, då ett åtal förutsätter att&lt;br&gt;åklagaren via en brottsanmälan från skattemyndigheten får kännedom&lt;br&gt;om dröjsmålet. En annan situation än den nu beskrivna är det förhållan-&lt;br&gt;det att en deklaration lämnats in, men att uppgift om en viss inkomst&lt;br&gt;utelämnats. Att den skattskyldige mottar en förfrågan från skattemyndig-&lt;br&gt;heten i sådant fall innebär på vanligt sätt att ett frivilligt tillbakaträdande&lt;br&gt;inte längre är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något krav på specialsubjekt, att utsikten till en skattevinst skall ha&lt;br&gt;förelegat för den uppgiftsskyldige själv eller någon som han företräder,&lt;br&gt;har inte uppställts för underlåtenhetsfallen. Detta uttrycks som att skatt&lt;br&gt;undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till&lt;br&gt;honom själv eller annan. Även detta utgör en skillnad i förhållande till&lt;br&gt;vad som tidigare gällde för passiva brott. Också den, som med uppsåt att&lt;br&gt;skatt skall undandras det allmänna utan vinning för honom själv, under-&lt;br&gt;låta&lt;sup&gt;-&lt;/sup&gt; att lämna kontrolluppgift kommer således i fortsättningen att kunna&lt;br&gt;dömas for skattebrott. Detta framgår också direkt av paragrafens lydelse.&lt;br&gt;Aktivt handlande och passivitet likställs således i alla hänseenden om&lt;br&gt;uppsåt till skatteundandragande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts inledningsvis har brottet oredlig uppbördsredovisning,&lt;br&gt;som tidigare reglerades i 7-9 §§, avskaffats som särskilt brott och be-&lt;br&gt;stämmelsens materiella innehåll har inarbetats i den grundläggande re-&lt;br&gt;geln om skattebrott. Sådana förfaranden skall således i fortsättningen&lt;br&gt;bedömas utifrån bestämmelserna i 2-5 §§. När det gäller underlåtenhet&lt;br&gt;att redovisa innehållen källskatt innebär övergången till vanliga uppsåts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler inte någon förändring; oredlig uppbördsredovisning är redan i dag Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;straffbart vid alla former av uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär däremot att uppgiftsskyldiga som med indirekt eller&lt;br&gt;eventuellt uppsåt underlåter att avge redovisning för arbetsgivaravgift,&lt;br&gt;mervärdesskatt och liknande indirekta skatter i fortsättningen kommer att&lt;br&gt;kunna dömas för skattebrott, om fara för skatteundandragande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet handling har ersatts med ett krav på att uppgiften skall ha&lt;br&gt;lämnats på annat sätt än muntligen. Fortfarande gäller som huvudregel&lt;br&gt;att muntliga oriktiga uppgifter inte är straffbara. Genom att handlings-&lt;br&gt;begreppet slopats undanröjs det tvivel som kan förekomma beträffande&lt;br&gt;frågan om en oriktig uppgift som lämnats på ADB-medium eller på&lt;br&gt;något liknande sätt omfattas av skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om något formkrav inte uppställs för uppgiftslämnandet är en&lt;br&gt;förutsättning för ansvar naturligtvis att uppgiften utgör ett tjänligt be-&lt;br&gt;vismedel. För att en oriktig uppgift i t.ex. en elektronisk handling skall&lt;br&gt;kunna föranleda straffansvar får det således förutsättas att utställaren går&lt;br&gt;att identifiera och att en sådan handling på ett eller annat sätt kommer&lt;br&gt;att kunna ges samma bevisvärde som ett pappersdokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uppgiften lämnats till ledning för myndighets beslut utgör inte&lt;br&gt;längre en förutsättning för ansvar. I stället föreskrivs att uppgiften skall&lt;br&gt;ha lämnats till myndighet. Något direkt samband mellan handling eller&lt;br&gt;passivitet å ena sidan och fara för skatteundandragande å andra sidan&lt;br&gt;behöver således inte föreligga. En underlåtenhet att i förekommande fall&lt;br&gt;låta registrera sig som skattskyldig till mervärdesskatt eller punktskatt&lt;br&gt;liksom ett oriktigt uppgiftslämnande i ett sådant sammanhang eller vid&lt;br&gt;fastighetstaxering omfattas således av brottsbeskrivningen även om förfa-&lt;br&gt;randet inte omedelbart kan leda till ett skatteundandragande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär vidare att det inte längre fordras att myndigheten i&lt;br&gt;det enskilda fallet i formell mening fattat ett beskattningsbeslut. Även&lt;br&gt;påföring av skatt genom automatisk databehandling kommer således att&lt;br&gt;falla under brottsbeskrivningen utan att det ges en särskild föreskrift&lt;br&gt;härom. Bestämmelsen i 11 § om vad som skall avses med myndighets&lt;br&gt;beslut blir med denna konstruktion överflödig och kan således upphävas.&lt;br&gt;Bestämmelserna om s.k. automatiska beslut i de materiella skatteförfatt-&lt;br&gt;ningama blir inte heller nödvändiga för bedömningen av ansvarsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4)&lt;br&gt;bör domstolen, vid beräkningen av det skattebelopp som undandragits&lt;br&gt;eller kunde ha kommit att undandras, i princip inte ta hänsyn till&lt;br&gt;kvittningsinvändningar i andra fall än då invändningen har omedelbart&lt;br&gt;samband med den oriktiga uppgiften (s.k. oäkta kvittning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialbestämmelsen i förutvarande tredje stycket har slopats. Bestäm-&lt;br&gt;melsen tog sikte på den situationen att den skattskyldige kommer över-&lt;br&gt;ens med den som skall lämna kontrolluppgift att sådan uppgift skall&lt;br&gt;lämnas till honom själv men inte till skattemyndigheten. Bestämmelsen,&lt;br&gt;som skall ses mot bakgrund av att den skattskyldige vid förenklad själv-&lt;br&gt;deklaration tidigare endast förutsattes intyga att de kontrolluppgifter han&lt;br&gt;själv erhållit överensstämmer med hans inkomster, har blivit överflödig&lt;br&gt;i och med det nya förenklade deklarationsförfarande som böijat tilläm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas vid 1995 års taxering, då de till skattemyndigheten inkomna kontrol- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;luppgiftema numera redovisas på den förtryckta deklarationsblankett&lt;br&gt;som sänds ut till de skattskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan är oförändrad och omfattar fängelse högst två år. Införan-&lt;br&gt;det av ett farerekvisit medför att sådana förfaranden som tidigare rubri-&lt;br&gt;cerats som försök nu blir att anse som fullbordat brott. Eftersom straffs-&lt;br&gt;kalan för försöksbrottet är lägre innebär detta en straffskärpning. Det-&lt;br&gt;samma gäller för de fall som genom införandet av ett gemensamt su-&lt;br&gt;bjektivt rekvisit har nykriminaliserats. Även om straffvärdet av sådana&lt;br&gt;brott i normalfallet skall anses lika stort som för övriga brott som om-&lt;br&gt;fattas av 2 §, kan det i vissa fall finnas anledning till en mildare bedöm-&lt;br&gt;ning. Detta får i så fall på vanigt sätt bedömas utifrån bestämmelserna i&lt;br&gt;3 § om ringa brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen om skattebrott kommer som tidigare nämnts även&lt;br&gt;att omfatta uppbördsbrotten. När det gäller uppbördsredovisningen kan&lt;br&gt;beloppet i absoluta tal bli betydande även om gärningen endast omfattar&lt;br&gt;en enstaka uppbördstermin eller några få arbetstagares skattemedel. Det&lt;br&gt;torde vidare vara att bedöma endast som ett brott om en oriktig uppgift&lt;br&gt;som har betydelse dels för källskatten, dels för arbetsgivaravgiften läm-&lt;br&gt;nas i samma uppbördsdeklaration, vilket innebär en ytterligare höjning&lt;br&gt;av beloppet. Normalt bör därför en högre straffbarhetsgräns kunna til-&lt;br&gt;lämpas vid felaktigheter eller underlåtenhet med avseende på uppbörds-&lt;br&gt;redovisningen. Någon ändring av praxis i beloppshänseende är inte av-&lt;br&gt;sedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan är som nämnts oförändrad för skattebrottet. Den nya o-&lt;br&gt;rdningen innebär således formellt sett en straffhöjning även för de gär-&lt;br&gt;ningar som i dag rubriceras som oredlig uppbördsredovisning. Från&lt;br&gt;praktisk synpunkt kommer detta emellertid att få en underordnad bety-&lt;br&gt;delse eftersom uppbördsbrottet praktiskt taget alltid är sammankopplat&lt;br&gt;med en felredovisning av arbetsgivaravgifterna. Vid påföljdsbestämning-&lt;br&gt;en finns det naturligtvis också en möjlighet att inom ramen för straffska-&lt;br&gt;lan för skattebrott ta hänsyn till gärningens beskaffenhet i det särskilda&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast redaktionella ändringar har gjorts. Straffbestämmelsen om skatte-&lt;br&gt;förseelse omfattar liksom tidigare endast ringa fall av skattebrott. Vid&lt;br&gt;avgörandet om en gärning är att anse som ringa skall på sedvanligt sätt&lt;br&gt;hänsyn tas till samtliga objektiva omständigheter. Liksom för närvarande&lt;br&gt;bör därvid särskild betydelse tillmätas skattebeloppets storlek. Gärningar&lt;br&gt;som avser skattebelopp understigande 3/4 av ett basbelopp bör vad avser&lt;br&gt;inkomsttaxeringen och mervärdesbeskattningen även fortsättningsvis&lt;br&gt;anses som ringa. Åtal får då enligt 13 § väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;av särskilda skäl. Även andra omständigheter än skattebeloppets storlek&lt;br&gt;bör emellertid kunna vara av betydelse för bedömningen om en gärning&lt;br&gt;är att anse som ringa. Självfallet skall bestämmelserna inte träffa dem&lt;br&gt;som lämnar uppgift till sin egen nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som under kommentaren till 2 § har sagt om att en högre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straflbarhetsgräns bör tillämpas vid felaktigheter eller underlåtenhet Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;med anknytning till uppbördsredovisningen gäller även i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är endast en konsekvens av regeringens för-&lt;br&gt;slag till ny brottsbeteckning för det centrala skattebrottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i andra stycket är inte avsedda att åstadkomma någon&lt;br&gt;ändrad rättstillämpning utan i stället att anpassa lagen efter rådande&lt;br&gt;praxis. Vid bedömningen om ett skattebrott är att anse som grovt införs&lt;br&gt;som särskilda kvalifikationsgrunder - utöver den att gärningen rört&lt;br&gt;mycket betydande belopp - att gärningsmannen använt falska handlingar&lt;br&gt;eller vilseledande bokföring eller att brottet ingått som ett led i en brott-&lt;br&gt;slighet som utövats systematiskt eller i större omfattning. Trots de an-&lt;br&gt;givna kompletteringarna har den allmänt hållna kvalifikationsgrunden att&lt;br&gt;brottet varit av synnerligen farlig art behållits, främst med hänsyn till att&lt;br&gt;IT-teknik kan få en användning som i dag inte kan förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen hade föreslagits att även användandet av osanna&lt;br&gt;handlingar skulle utgöra en omständighet som särskilt skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen om ett skattebrott skall vara att anse som grovt. Lagrådet&lt;br&gt;har i anslutning till detta anfört följande: “Att användningen av &amp;quot;osanna&amp;quot;&lt;br&gt;handlingar uttryckligen nämns utgör en avvikelse från utredningsbetän-&lt;br&gt;kandet. Det innebär också en skillnad gentemot bestämmelserna om&lt;br&gt;grovt bedrägeri i 9 kap. 3 § brottsbalken, där det bara talas om &amp;quot;falsk&amp;quot;&lt;br&gt;handling. Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas, om man i den nu&lt;br&gt;diskuterade paragrafen bör tala om osanna handlingar. Den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten kan läsas så, att vaije användning av en osann handling, t.ex.&lt;br&gt;inlämnandet av en oriktig självdeklaration, kan kvalificera ett skattebrott&lt;br&gt;som grovt, något som uppenbarligen inte är meningen. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därför att &amp;quot;osanna&amp;quot; handlingar får utgå ur uppräkningen i andra stycket.&lt;br&gt;Fall då någon begagnar sig av osanna handlingar, t.ex. oriktiga fakturor,&lt;br&gt;på ett sätt som gör att gärningen vid en helhetsbedömning bör bedömas&lt;br&gt;som grov, kan hänföras under 4 §, även om inte osanna handlingar&lt;br&gt;nämns särskilt i lagtexten.” Regeringen delar Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurrenshänseende bör beaktas att om ett skattebrott begåtts ge-&lt;br&gt;nom användande av falsk handling och brottet därför klassificeras som&lt;br&gt;grovt, förfalskningen normalt konsumeras av det grova skattebrottet. Är&lt;br&gt;förfalskningen i sig att anse som grov bör dömas för båda brotten i&lt;br&gt;konkurrens. Vid åtal för skattebrott som begåtts genom förfalskning&lt;br&gt;synes böra iakttas att gämingsbeskrivningen utformas så att den tilltala-&lt;br&gt;de, i det fall att domstolen inte finner skattebrottet grovt, kan dömas för&lt;br&gt;både skattebrott och urkundsförfalskning. Skulle förfalskningen ha förö-&lt;br&gt;vats även för annat ändamål än som har samband med skattebrottet,&lt;br&gt;torde dock gälla att domstolen alltid bör döma särskilt för urkundsför-&lt;br&gt;falskning, eftersom brottet då riktar sig mot annat skyddsintresse än det&lt;br&gt;som skattebrottslagen avser att tillgodose.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa synpunkter har i viss utsträckning relevans även för fall då&lt;br&gt;skattebrottet har begåtts medelst vilseledande bokföring. Ofta torde det&lt;br&gt;således inte vara erforderligt att den tilltalade döms även för bokförings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott, när brottet syftat till att undkomma skatt och skattebrottet bedöms Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;som grovt. I det fallet torde det dock vara mera vanligt än vid urkunds-&lt;br&gt;förfalskning att även annat skyddsintresse åsidosätts genom bokförings-&lt;br&gt;brottet än det som ligger till grund för skattebrottslagen med följd att&lt;br&gt;den tilltalade skall dömas särskilt för bokföringsbrottet. Förhållandena&lt;br&gt;kan här skifta från fall till fall, och frågan får överlämnas till rättstill-&lt;br&gt;lämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdslös skatteuppgift utgör den culpösa motsvarigheten till den aktiva&lt;br&gt;formen av skattebrott. De objektiva rekvisiten har också i förekommande&lt;br&gt;fall ändrats i överensstämmelse med vad som föreslås beträffande det&lt;br&gt;uppsåtliga skattebrottet. Oriktigt uppgiftslämnande i samband med upp-&lt;br&gt;bördsredovisning kommer således i fortsättningen att bestraffas som&lt;br&gt;vårdslös skatteuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gällde brottet vårdslös uppbördsredovisning&lt;br&gt;är underlåtenhet som kan tillskrivas oaktsamhet inte straffbar som vårds-&lt;br&gt;lös skatteuppgift. Den som av grov oaktsamhet underlåter att lämna&lt;br&gt;uppbördsredovisning kommer emellertid att kunna dömas för vårdslös&lt;br&gt;skatteredovisning enligt 8 §. Någon straffsanktion föreslås däremot inte&lt;br&gt;heller fortsättningsvis för den som av grov oaktsamhet underlåter att&lt;br&gt;lämna egen självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ansvar fordras att grov oaktsamhet kan läggas den uppgiftsskyldi-&lt;br&gt;ge till last. Uppgiftslämnaren skall således i någon mer avsevärd mån ha&lt;br&gt;brustit i sina åligganden. I likhet med vad som gäller för närvarande bör&lt;br&gt;alltså glömska, förhinder, oföretagsamhet eller nonchalans som regel inte&lt;br&gt;medföra ansvar. I dessa fall utgör den administrativa sanktionen skatte-&lt;br&gt;eller avgiftstillägg en tillräcklig reaktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strajfmaximum för vårdslös skatteuppgift sänks till fängelse ett år.&lt;br&gt;Brottets straffvärde kommer därigenom att bättre avspegla sig i straff-&lt;br&gt;skalan, vars övre utrymme bör kunna reserveras för särskilt allvarliga&lt;br&gt;fall inom ramen för företagsverksamhet. I lagrådsremissen hade föresla-&lt;br&gt;gits att straffmaximum skulle vara oförändrat två år. Lagrådet har invänt&lt;br&gt;att detta visserligen motsvarar vad som i dag gäller beträffande fall av&lt;br&gt;vårdslös skatteuppgift. Med hänsyn bl.a. till att 5 § omfattar även fall&lt;br&gt;som hittills har rubricerats som vårdslös uppbördsredovisning (9 § i&lt;br&gt;skattebrottslagens nuvarande lydelse) kan det emellertid ifrågasättas om&lt;br&gt;inte straffmaximum bör sänkas till den nivå som har föreslagits i utred-&lt;br&gt;ningsbetänkandet, fängelse ett år. Regeringen ansluter sig till vad Lagrå-&lt;br&gt;det anfört. Någon ändring av påföljdspraxis är dock inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom andra stycket bestäms den nedre gränsen för straffbar&lt;br&gt;oaktsamhet. Detta uttrycks på så sätt att gärningen är av mindre allvarlig&lt;br&gt;art. Gränsen för straffbarhet bestäms i dag beträffande vårdslös&lt;br&gt;skatteuppgift genom det objektiva rekvisitet &amp;quot;betydande belopp&amp;quot;. När det&lt;br&gt;gäller vårdslös uppbördsredovisning är ringa gärning straffri. Vid be-&lt;br&gt;dömningen om ett vårdslöst skattebrott är att anse som mindre allvarligt&lt;br&gt;skall hänsyn tas, förutom till storleken av skatte- eller avgiftsbeloppet,&lt;br&gt;även till övriga objektiva omständigheter. Gärningar som rör skatte- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiftsbelopp upp till ett basbelopp bör vad avser inkomst- och förmö- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;genhetstaxeringen inte leda till straffansvar. Beträffande uppbördsredo-&lt;br&gt;visningen bör även fortsättningsvis belopp sgränsen två basbelopp gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om försök till skattebrott har med konstruktionen av brot-&lt;br&gt;tet som ett farebrott blivit obehövlig. De gärningar som i dag är att&lt;br&gt;bedöma som försök blir med konstruktionen av farebrott att bedöma som&lt;br&gt;fullbordade brott. Bestämmelsen har därför slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i stället numera bestämmelser om straff för den&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra före-&lt;br&gt;skriven skyldighet att innehålla skatt eller inbetala skatt som innehållits&lt;br&gt;för annan och motsvarar de straffbestämmelser som i dag finns intagna&lt;br&gt;i 80 och 81 §§ uppbördslagen samt 27 § lagen om sjömansskatt. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i uppbördslagen är enligt nuvarande bestämmelser också&lt;br&gt;tillämpliga på särskild inkomstskatt enligt lagen om särskild inkomst-&lt;br&gt;skatt för utomlands bosatta och 23 § lagen om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl. Brottet har fått beteckningen skattebetal-&lt;br&gt;ningsbrott. I lagrådsremissen hade bestämmelser om straff för denna typ&lt;br&gt;av förfaranden intagits i 7 § om skatteredovisningsbrott. Lagrådet har&lt;br&gt;emellertid förordat att denna typ av gärningar tas in i en särskild para-&lt;br&gt;graf. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst ett år. Detta innebär&lt;br&gt;en formell straffskärpning i förhållande till vad som i dag gäller för&lt;br&gt;underlåtenhet att innehålla skatt, där endast böter föreskrivs enligt 80 §&lt;br&gt;uppbördslagen. För underlåtenhet att inbetala skatt föreskrivs emellertid&lt;br&gt;enligt 81 § uppbördslagen böter eller fängelse högst ett år. I enkelhetens&lt;br&gt;intresse har därför föreskrivits att denna straffskala skall gälla för samtli-&lt;br&gt;ga de brott som åsyftas i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som tidigare innehöll bestämmelser om oredlig uppbördsre-&lt;br&gt;dovisning, innehåller numera de straffbestämmelser som rubricerats&lt;br&gt;skatteredovisningsbrott. Paragrafen har justerats i redaktionellt hänseende&lt;br&gt;i enlighet med Lagrådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar i huvudsak sikte på oriktigt uppgiftslämnande i&lt;br&gt;skattesammanhang som i dag är kriminaliserat i uppbördslagen, lagen&lt;br&gt;om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vissa andra materiella&lt;br&gt;skatte- och avgiftsförfattningar. En närmare redovisning lämnas i kom-&lt;br&gt;mentaren till respektive författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta bestämmelser som det här är frågan om tillämpas ytterst&lt;br&gt;sällan i praktiken. Kriminaliseringen i skattebrottslagen bör närmast ta&lt;br&gt;sikte på de fall då skattemyndigheternas problem och svårigheter vid&lt;br&gt;kontrollen missbrukas mera systematiskt av skatt- och uppgiftsskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 7 § är avsedda att användas i de fall 2 § inte är&lt;br&gt;tillämplig. Beträffande gränsdragningen mellan skattebrott enligt 2 § och&lt;br&gt;skatteredovisningsbrott enligt 7 § kan följande anföras. Enligt 2 § straff-&lt;br&gt;beläggs, förutom lämnande av oriktig uppgift, även underlåtelse att till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;handling. Dessa förfaranden kan även beivras med stöd av 7 §. Som&lt;br&gt;tidigare nämnts krävs emellertid för skattebrott enligt 2 § att förfarandet&lt;br&gt;innebär fara för skatteundandragande. Motsvarande rekvisit uppställs inte&lt;br&gt;för skatteredovisningsbrott. Det räcker med att uppgiften rör förhållande&lt;br&gt;som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att&lt;br&gt;betala skatt eller för fullgörandet av skyldighet att lämna kontrolluppgif-&lt;br&gt;ter etc. Vidare skall uppsåtet i 2 § omfatta såväl skatteundandragandet&lt;br&gt;som lämnandet av den oriktiga uppgiften respektive underlåtenheten att&lt;br&gt;lämna föreskriven handling, medan uppsåtet i 7 § omfattar endast det&lt;br&gt;senare ledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan bestämmelserna i 7 § till skillnad från bestämmelserna i 2 §&lt;br&gt;bli tillämpliga även i det fall skyldigheten rör utländsk skatt. Enligt 3&lt;br&gt;kap. 63 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall kontrol-&lt;br&gt;luppgift lämnas till ledning för beskattning utomlands i den omfattning&lt;br&gt;Riksskatteverket föreskriver, om någon har gottgjorts med belopp eller&lt;br&gt;förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift för&lt;br&gt;det fall den utgivits till en mottagare i Sverige. Straffbestämmelserna i 7&lt;br&gt;§ sanktionerar denna uppgiftsskyldighet oberoende av att kontrolluppgif-&lt;br&gt;ter skall tjäna till ledning för skattskyldighet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna omfattar som nämnts bl.a. förfaranden där uppgiften&lt;br&gt;som lämnats eller underlåtits rör förhållande som har betydelse för skyl-&lt;br&gt;digheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt. Även uppgif-&lt;br&gt;ter som lämnas i samband med en ansökan om återbetalning av skatt kan&lt;br&gt;emellertid vara av betydelse för skattskyldigheten och omfattas då av&lt;br&gt;kriminaliseringen. Att fara för skatteundandragande förelegat utgör som&lt;br&gt;tidigare nämnts i sig inte någon förutsättning för straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare omfattas inte i något fall muntliga uppgifter. Det sistnämnda&lt;br&gt;innebär en inskränkning i förhållande till vissa av de bestämmelser som&lt;br&gt;överförts till skattebrottslagen. I praktiken innebär dock inte detta någon&lt;br&gt;skillnad mot dagens tillämpning, eftersom muntliga uppgifter så gott&lt;br&gt;som aldrig leder till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1 omfattar fall då någon uppsåtligen lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift till myndighet. Uppgiften skall röra förhållande som har betydel-&lt;br&gt;se för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt.&lt;br&gt;Denna straffbestämmelse omfattar t.ex. oriktiga uppgifter lämnade i&lt;br&gt;kontrolluppgifter (jfr nuvarande 4 kap. 8 och 9 §§ lagen om självdekla-&lt;br&gt;ration och kontrolluppgifter), eller oriktig uppgift vid ansökan om jämk-&lt;br&gt;ning eller vid ansökan om F-skattesedel (jfr nuvarande 79 § uppbördsla-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 2 reglerar oriktigt uppgiftslämnande till arbetsgivare&lt;br&gt;eller annan, som är skyldig att lämna kontrolluppgift eller motsvarande&lt;br&gt;underrättelse till myndighet. Uppgiften skall röra förhållande som har&lt;br&gt;betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för upp-&lt;br&gt;giftslämnaren eller annan att betala skatt. Bestämmelsen omfattar bl.a.&lt;br&gt;förfaranden som avses i nuvarande 79 a § uppbördslagen och 4 kap. 7 §&lt;br&gt;lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket behandlar uppsåtlig underlåtelse att till den som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket 1 eller 2 lämna en föreskriven uppgift av sådant slag som Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;skall lämnas utan föreläggande och inte avser egen självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för närvarande kommer således underlåtenhet att lämna egen&lt;br&gt;självdeklaration eller till denna hörande uppgifter inte att vara kriminali-&lt;br&gt;serat, (under förutsättning att, som tidigare nämnts, 2 § inte är tilläm-&lt;br&gt;plig)-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna bestämmelsen i tredje stycket skall ringa gär-&lt;br&gt;ningar vara straffria. Detta har den principiella fördelen att avgörandet&lt;br&gt;om en mer bagatellartad gärning skall föranleda straff eller inte ytterst&lt;br&gt;ankommer på domstolen. Vid bedömningen om en gärning är att anse&lt;br&gt;som ringa - och således straffri - bör även konsekvenserna av förfaran-&lt;br&gt;det kunna tillmätas betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst sex månader. Detta&lt;br&gt;innebär visserligen i något enstaka fall formellt en strafflindring. I prak-&lt;br&gt;tiken har dock dessa typer av förfarande inte renderat högre straff än&lt;br&gt;vad som nu föreskrivits. Till följd av brottsbalkens nu gällande kon-&lt;br&gt;struktion av bötesstraffet kommer de lindrigare fallen - i den mån de&lt;br&gt;över huvud taget leder till lagföring - att kunna bestraffas med penning-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som tidigare innehöll bestämmelser om ringa fall av oredlig&lt;br&gt;uppbördsredovisning, reglerar nu grovt oaktsamma fall av skatteredovis-&lt;br&gt;ningsbrott. Vissa smärre justeringar av redaktionell art har företagits till&lt;br&gt;följd av Lagrådets synpunkter avseende 6 och 7 §§. Den omfattar un-&lt;br&gt;derlåtenhetsfallen (7 § andra stycket), men också sådana förfaranden&lt;br&gt;som omfattas av 7 § första stycket 2, dvs. lämnande av oriktig uppgift&lt;br&gt;till arbetsgivare eller annan som är skyldig att lämna kontrolluppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det senare fallet avses bestämmelsen i första hand träffa&lt;br&gt;sådana förfaranden som tidigare reglerades i 79 a § uppbördslagen, dvs.&lt;br&gt;oriktig uppgift till arbetsgivare etc. om F-skattesedel. Genom bestäm-&lt;br&gt;melsens utformning träffas dock även förfaranden som tidigare varit&lt;br&gt;straffria vid oaktsamhet, främst skyldigheten enligt den nuvarande be-&lt;br&gt;stämmelsen i 4 kap. 7 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;br&gt;att lämna korrekta uppgifter till arbetsgivare etc. Med undantag av flag-&lt;br&gt;ranta fall torde dock brott mot den sist nämnda skyldigheten vanligen&lt;br&gt;vara att anse som ringa brott, och därigenom straffritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånsett nu nämnda undantag rörande uppgift om F-skattesedel innebär&lt;br&gt;regleringen således i princip att det när oriktig uppgift lämnas enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 § krävs uppsåt för straffbarhet medan det enligt 8 §&lt;br&gt;blir straffbart även vid grov oaktsamhet att helt underlåta att lämna&lt;br&gt;föreskrivna uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för fall som omfattas av 7 § är ringa fall av vårdslös skattere-&lt;br&gt;dovisning straffria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som tidigare innehöll bestämmelser om den eulpösa motsva-&lt;br&gt;righeten till oredlig uppbördsredovisning, har upphävts i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att brottet inordnats under de centrala skattebrotten i 2-5 §§. Oaktsam Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter är dock inte straffbar enligt&lt;br&gt;5 §. Sådana förfaranden blir fortsättningsvis att bedöma enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 8 § jämfört med 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att försvårande av skattekontroll har&lt;br&gt;utformats som ett farebrott. Fördelen med att omkonstruera brottet från&lt;br&gt;ett effektbrott till ett farebrott är att det därigenom blir lättare att fast-&lt;br&gt;ställa brottets fullbordanspunkt. Gärningen blir som farebrott fullbordad&lt;br&gt;vid tidpunkten för handlingen eller underlåtenheten, under förutsättning&lt;br&gt;att denna har gett upphov till fara för att kontrollverksamheten allvarligt&lt;br&gt;försvåras. Detta innebär en tidigare fullbordanspunkt än med den lydelse&lt;br&gt;paragrafen har i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en konstruktion av gärningen som farebrott vinner man också den&lt;br&gt;fördelen att utgångspunkten vid beräkningen av preskriptionstiden blir&lt;br&gt;mer enhetlig för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. Ge-&lt;br&gt;nom att det samtidigt införs en kompletterande utgångspunkt för&lt;br&gt;preskriptionsberäkningen både för försvårande av skattekontroll och för&lt;br&gt;bokföringsbrott samordnas preskriptionsbestämmelsema ytterligare. Detta&lt;br&gt;framgår av förslagen till ny lydelse av 14 § skattebrottslagen och 35&lt;br&gt;kap. 4 § brottsbalken. Det förhållandet att den bokföringsskyldige blir&lt;br&gt;föremål för skatte- eller taxeringsrevision inom fem år från gärningen&lt;br&gt;avses bilda utgångspunkt för en alternativ preskriptionsberäkning. På så&lt;br&gt;sätt kan i praktiken knappast bokföringsbrott preskriberas tidigare än&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll. Samtidigt blir alltjämt preskriptionstiderna&lt;br&gt;så långa som brottens särskilda karaktär motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregeln i tredje stycket har slopats. 10 § skattebrottslagen&lt;br&gt;blir således inte längre subsidiär till brottsbalken. Såsom anförts i all-&lt;br&gt;mänmotiveringen blir således de vanliga konkurrensreglerna tillämpliga&lt;br&gt;i de fall de åberopade och styrkta omständigheterna i målet kan föranle-&lt;br&gt;da ansvar för såväl bokföringsbrott som försvårande av skattekontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa fall av försvårande av skattekontroll avses även i fortsättningen&lt;br&gt;vara fria från straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har upphävts till följd av att sambandet mellan lämnandet&lt;br&gt;av oriktig uppgift alternativt underlåtelse och fara för skatteundandra-&lt;br&gt;gande i 2 § inte lägre behöver föreligga. I stället för rekvisitet “till led-&lt;br&gt;ning för myndighets beslut” räcker det om uppgiften har lämnats “till&lt;br&gt;myndighet”. Bestämelsen i 11 § om vad som skall avses med myndig-&lt;br&gt;hets beslut blir därmed överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;br&gt;Ändringen i första stycket är en konsekvens av att uppbördsbrotten i&lt;br&gt;7-9 §§ upphävs som särskilda brott. Genom tillägget i andra meningen&lt;br&gt;kommer till klart uttryck att ansvarsfrihet inträder även vid frivillig&lt;br&gt;rättelse av en ansökan om återbetalning av skatt. Att en påminnelse från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattemyndigheten vid utebliven deklaration inte utesluter möjlighet till Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;frivillig rättelse har kommenterats under 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll fullbordas genom vårt förslag vid den&lt;br&gt;tidpunkt då räkenskaperna missköts så att därigenom fara uppstår för att&lt;br&gt;skattekontrollen allvarligt försvåras. Genom tillägget i andra stycket har&lt;br&gt;införts en möjlighet för den försumlige att genom frivillig rättelse undgå&lt;br&gt;straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har föranletts av att bestämmelsen i 8 § om bristande upp-&lt;br&gt;bördsredovisning har upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppräkningen i paragrafens/öma stycke korrigeras som en konsekvens&lt;br&gt;av att försöksbrottet i nuvarande 6 § har slopats och att uppbördsbrotten&lt;br&gt;i nuvarande 7-9 §§ föreslås upphävda som särskilda brott. Hänvisning&lt;br&gt;skall därför inte längre ske till dessa brott. Däremot skall hänvisning ske&lt;br&gt;till det nya skattebetalningsbrottet i 6 § och till de nya skatteredovis-&lt;br&gt;ningsbrotten i 7 och 8 §§. Frivillig rättelse kan således i fortsättningen&lt;br&gt;göras i fall som avses i 2-8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreslås vidare införd en alternativ utgångspunkt för&lt;br&gt;preskriptionsberäkningen avseende försvårande av skattekontroll. Det&lt;br&gt;skall ses mot bakgrund av att försvårande av skattekontroll enligt 10 §&lt;br&gt;är fullbordat vid tidpunkten för handlingen eller underlåtenheten och att&lt;br&gt;preskriptionstiden böljar löpa samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § skattebrottslagen föreslås nu att om gärningsmannen inom fem&lt;br&gt;år från brottets begående blivit föremål för skatte- eller taxeringsrevi-&lt;br&gt;sion, preskriptionstiden skall räknas från den dag revisionen beslutades.&lt;br&gt;Motsvarande konstruktion föreslås även införd i 35 kap. 4 § brottsbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att försök till skattebrott inte straffbeläggs har en juste-&lt;br&gt;ring gjorts i första stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en konsekvens av den reform som innebar att rättsmedels-&lt;br&gt;beteckningama &amp;quot;vad&amp;quot;, &amp;quot;revision&amp;quot; och &amp;quot;besvär&amp;quot; utmönstrades ur rätte-&lt;br&gt;gångsbalken (jfr prop. 1993/94:190).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 juli 1996. Beträffande gärningar som begåtts&lt;br&gt;före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;br&gt;(1962:700)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;35 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tredje stycket föreslås en preskriptionsregel motsvarande den som fö-&lt;br&gt;reslås i 14 § skattebrottslagen. För både försvårande av skattekontroll&lt;br&gt;och bokföringsbrott innebär det en alternativ preskriptionsbestämmelse.&lt;br&gt;Har, vad gäller bokföringsbrott, den bokföringsskyldige inom fem år&lt;br&gt;från brottets fullbordan blivit föremål för skatte- eller taxeringsrevision&lt;br&gt;skall preskriptionstiden räknas från den dag revisionen beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på detta sätt förekomsten av en åtgärd för skattekontroll får bilda&lt;br&gt;utgångspunkten för preskriptionstidsberäkningen för ett borgenärsbrott&lt;br&gt;synes inte kunna bli föremål för invändningar från systematisk synpunkt.&lt;br&gt;Det allmänna är ju med avseende på skattefordringar i regel huvudbor-&lt;br&gt;genär i de aktuella fallen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;68 § 6 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att andra stycket sista meningen tas bort. Där före-&lt;br&gt;skrivs att utmätning av överskjutande skatt i enskilt mål inte får äga rum&lt;br&gt;efter ansökan som gjorts efter den 30 juni under taxeringsåret. Bestäm-&lt;br&gt;melsen har kommit till för att underlätta hanteringen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna. Med det teknikstöd dessa myndigheter i dag förfogar&lt;br&gt;över behövs emellertid inte någon sådan begränsning till ansökningar&lt;br&gt;som gjorts före en viss tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar ansvaret för företrädare för arbetsgivare som är juri-&lt;br&gt;disk person. Bestämmelsen i andra stycket om att indrivning hos den som&lt;br&gt;blivit ålagd betalningsskyldighet får ske i samma ordning som gäller för&lt;br&gt;restförd skatt har flyttats till den nya 77 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar gift makes ansvar för den andre makens skatt i visst&lt;br&gt;fall. Bestämmelsen i första stycket om att beloppet får tas ut hos maken i&lt;br&gt;den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom har&lt;br&gt;flyttats till den nya 77 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77c£&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, anges att hos den som är betalningsskyldig enligt&lt;br&gt;77 a § eller 77 b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bolags skuld enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den delen bestämmelsen hänvisar till 77 a och 77 b §§ avses inte&lt;br&gt;någon förändring i sak. Motiven till ändringen vad gäller handelsbolags-&lt;br&gt;mäns ansvar har redovisats i avsnitt 7.2. Med uttrycket “skuld enligt den-&lt;br&gt;na lag” avses förutom skatt även kvarskatteavgift (jfr 27 § 3 mom.), respi-&lt;br&gt;tränta (jfr 32 §) och dröjsmålsavgift (jfr 77 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar om någon uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet till myndighet lämnar oriktig uppgift om för-&lt;br&gt;hållande, som har betydelse för honom eller lör juridisk person som han&lt;br&gt;företräder att betala skatt. Detsamma gäller om han underlåter att lämna&lt;br&gt;föreskriven uppgift av sådant slag. Påföljden är böter. I ringa fall eller&lt;br&gt;om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen döms inte till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras delvis av förslagen till 7 § första och tredje&lt;br&gt;styckena samt 5 och 8 §§ skattebrottslagen. Vissa smärre skillnader&lt;br&gt;beträffande kriminaliseringens omfattning kommer att uppstå. Med hän-&lt;br&gt;syn till att 79 § uppbördslagen knappast tillämpas i praktiken torde dessa&lt;br&gt;sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar om någon uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet till arbetsgivaren lämnar oriktiga uppgifter om&lt;br&gt;innehav av F-skattesedel eller något annat förhållande som har betydelse&lt;br&gt;för skyldigheten för honom eller för en juridisk person som han företrä-&lt;br&gt;der att betala skatt. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;1 ringa fall döms ej till ansvar. Ansvar inträder inte heller om ansvar kan&lt;br&gt;utdömas enligt skattebrottslagen eller brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras delvis av förslaget till 7 § första och tredje&lt;br&gt;styckena samt 5 § skattebrottslagen. Liksom i fråga om 79 § gäller att&lt;br&gt;de avvikelser beträffande kriminaliseringens omfattning som uppkommer&lt;br&gt;torde sakna praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SO§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar arbetsgivare som upp-&lt;br&gt;såtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att verkställa&lt;br&gt;skatteavdrag. Påföljden är böter. I ringa fall döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av förslaget till 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar arbetsgivare som upp-&lt;br&gt;såtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att betala in skatt&lt;br&gt;som innehållits för annan. Påföljden är böter eller om gärningen rör&lt;br&gt;betydande belopp eller annan försvårande omständighet föreligger, fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år. I ringa fall döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av förslaget till 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1996. Någon övergångsbestämmelse&lt;br&gt;har ej ansetts erforderlig med anledning av att 79-81 §§ upphävs. Frå-&lt;br&gt;gan i vilken utsträckning nämnda paragrafer eller skattebrottslagen skall&lt;br&gt;tillämpas på brott som har begåtts före ikraftträdandet får i vanlig ord-&lt;br&gt;ning avgöras med stöd av 5 § i brottsbalkens promulgationslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen justeras på grund av ett mindre avrundningsfel i en angiven&lt;br&gt;procentsats. Den felaktiga procentsatsen infördes genom lagstiftning i&lt;br&gt;december 1995 ( SFS 1995:1365, prop. 1995/96:45, bet. 1995/96:SkU12,&lt;br&gt;rskr 1995/96:82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar ansvaret för företrädare för en skattskyldig som&lt;br&gt;är juridisk person. Bestämmelsen i tredje stycket om att indrivning hos&lt;br&gt;den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får göras i samma ordning&lt;br&gt;som gäller för skatt har flyttats till den nya 16 kap. 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, anges att hos den som är betalningsskyldig&lt;br&gt;enligt 16 kap. 17 § får indrivning ske i samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett han-&lt;br&gt;delsbolags skuld avseende skatt enligt denna lag. Paragrafens första led&lt;br&gt;har flyttats från 16 kap. 17 §. Motiven till ändringen om handelsbolags-&lt;br&gt;mans ansvar har utvecklats närmare under avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om återbetalning av ingående mervärdesskatt till vissa icke&lt;br&gt;skattskyldiga anses inte vara ett beskattningsbeslut. Detta gäller beslut&lt;br&gt;om återbetalning av skatt till utländska företagare, hjälporganisationer,&lt;br&gt;utländska beskickningar m.m. enligt 10 kap. 1-8 §§. Med detta synsätt&lt;br&gt;har det inte betraktats som skattebedrägeri, om exempelvis en utländsk&lt;br&gt;företagare lämnar en oriktig uppgift i en ansökan om återbetalning av&lt;br&gt;ingående mervärdesskatt. Straffbestämmelsen i förevarande paragraf har&lt;br&gt;därför ansetts erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget till konstruktion av det centrala skattebrottet har fara&lt;br&gt;för att skatt felaktigt skall återbetalas likställts med fara för skatteundan-&lt;br&gt;dragande och den oriktiga uppgiften behöver inte vara lämnad till led-&lt;br&gt;ning för ett beskattningsbeslut. Sådana brott som paragrafen tar sikte på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall alltså i fortsättningen bestraffas enligt skattebrottslagen. Förevaran- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;de paragraf kan därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke, vilket infördes efter förslag av skatteutskottet&lt;br&gt;(bet. 1993/94:SkU30 s. 19 ff.), avser att göra det klart att oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter m.m. vid återbetalning av ingående skatt för bl.a. sådan omsätt-&lt;br&gt;ning som är undantagen från skatteplikt skall kunna föranleda ansvar&lt;br&gt;enligt skattebrottslagen. Genom förslaget till skattebrottslag är bestäm-&lt;br&gt;melsen överflödig. Skälen för detta har redovisats i anslutning till kom-&lt;br&gt;mentaren till 19 kap. 10 §. Andra stycket i 19 kap. 12 § bör därför&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, innehåller straffbestämmelser beträf-&lt;br&gt;fande den som lämnar oriktig uppgift till arbetsgivare eller någon annan&lt;br&gt;som är skyldig att avge kontrolluppgift angående honom. Den som i&lt;br&gt;sådant fall uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har&lt;br&gt;betydelse för skyldighetens fullgörande skall dömas till böter. Detsamma&lt;br&gt;gäller underlåtenhet att lämna vissa i 3 kap. 50 § föreskrivna uppgifter&lt;br&gt;rörande betalning till eller från utlandet. Ringa fall är straffritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av förslaget till 7 § första och tredje styck-&lt;br&gt;ena samt 8 § skattebrottslagen. Dock undantas muntliga uppgifter från&lt;br&gt;det kriminaliserade området i skattebrottslagen. Så var inte fallet i den&lt;br&gt;nu upphävda bestämmelsen, även om tillämpning av sådana fall torde ha&lt;br&gt;varit ytterligt sällsynt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, straffbelägger uppsåtlig eller grovt&lt;br&gt;oaktsam underlåtelse att fullgöra skyldighet beträffande kontrolluppgift&lt;br&gt;som skall lämnas utan föreläggande. Med underlåtelse att fullgöra kon-&lt;br&gt;trolluppgiftsskyldighet avses i detta sammanhang även oriktigt uppgifts-&lt;br&gt;lämnande. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa&lt;br&gt;fall eller då gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen skall&lt;br&gt;dock inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras i första hand av förslaget till 7 och 8 §§&lt;br&gt;skattebrottslagen. Även 2-5 §§ skattebrottslagen kan emellertid bli aktu-&lt;br&gt;ella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, innehåller en rad olika straffbestäm-&lt;br&gt;melser beträffande underlåtelse att fullgöra uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 avser skyldighet enligt 2 kap. 22 eller 30 § att lämna vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redovisningshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 avser skyldighet enligt 3 kap. 28 och 29 §§, 30 § andra&lt;br&gt;stycket samt 31 § att lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter&lt;br&gt;om utdelningar och räntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 avser skyldighet enligt 3 kap. 44-46 och 48 §§ att lämna&lt;br&gt;kontrolluppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan&lt;br&gt;juridisk person som förvaltar samfällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4 avser skyldighet enligt 3 kap. 63 § att lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;till ledning vid beskattning utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden är böter. I ringa fall eller då gärningen är belagd med straff&lt;br&gt;enligt skattebrottslagen skall dock inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upphävda bestämmelsen motsvaras i första hand av förslaget till&lt;br&gt;7 och 8 §§ skattebrottslagen. Även 2-5 §§ skattebrottslagen kan emeller-&lt;br&gt;tid bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, föreskriver bötesstraff för den som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid göra&lt;br&gt;anmälan om nedsättning om utländsk skatt enligt 2 kap. 27 §. I ringa&lt;br&gt;fall skall dock inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras i första hand av förslaget till 7 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena samt 8 § skattebrottslagen. Även 2-5 §§ skattebrottslagen&lt;br&gt;kan emellertid bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 § 1 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs en ändring i anledning av ändringarna i 77 a §&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) och den nya 77 c § i nämnda lag (se avsnitt 7.2&lt;br&gt;och 10.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen kriminaliserar enligt sin nuvarande lydelse redare som i uppgift&lt;br&gt;enligt 16 § uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelan-&lt;br&gt;de som kan medföra för låg beskattning av sjöman. Bestämmelsen krimi-&lt;br&gt;naliserar också sjöman som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myn-&lt;br&gt;dighet eller redare lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydel-&lt;br&gt;se för hans skyldighet att erlägga sjömansskatt, eller underlåter att lämna&lt;br&gt;sådan uppgift. Påföljden är böter. I ringa fall döms ej till ansvar. Ansvar&lt;br&gt;kommer inte heller i fråga om gärningen är belagd med straff i skatte-&lt;br&gt;brottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget kan ansvar i stället komma i fråga enligt 2-5, 7 och&lt;br&gt;8 §§ skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket av bestämmelsens nya lydelse följer att skattebrottsla-&lt;br&gt;gen är tillämplig även på de allmänna egenavgifter som tas ut enligt lagen&lt;br&gt;om sjömansskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås att avgift enligt lagen skall omfattas av lagen Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;om förmånsberättigade skattefordringar m.m. Ändringen som inte innebär&lt;br&gt;någon förändring i sak följer av förslaget till ändring i 1 § lagen om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar redare som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att verkställa avdrag för&lt;br&gt;sjömansskatt. Påföljden är böter. I ringa fall dömes ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av förslaget till 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;W&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar redare som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att inbetala skatt som inne-&lt;br&gt;hållits för annan. Påföljden är böter eller om gärningen rör betydande be-&lt;br&gt;lopp eller annan försvårande omständighet föreligger, fängelse högst ett år.&lt;br&gt;Tredje stycket innehåller en preskriptionsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av förslaget till 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.8 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;br&gt;arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;66 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, kriminaliserar den som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid avge deklara-&lt;br&gt;tion. Påföljden är böter om inte gärningen är belagd med straff i&lt;br&gt;skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar kan enligt förslaget komma i fråga enligt 2-4, 7 och 8 §§ skatte-&lt;br&gt;brottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av ändringen i 1 § lagen (1971:1072) om förmånsbe-&lt;br&gt;rättigade skattefordringar m.m. och innebär att skatt enligt lagen om arvs-&lt;br&gt;skatt och gåvoskatt inte heller i fortsättningen skall ha förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.9 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om all-&lt;br&gt;män försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelsen om F-skattesedel i&lt;br&gt;79 a § uppbördslagen. Bakgrunden är den att om en skattskyldig åberopar&lt;br&gt;en F-skattesedel, ersätts arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivarav-&lt;br&gt;gift med en skyldighet för den skattskyldige att betala socialavgifter i form&lt;br&gt;av egenavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79 a § uppbördslagen har upphävts (se avsnitt 10.4). I den nya bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen om skatteredovisningsbrott nämns dock inte F-skattesedel särskilt. Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;Enligt den nya avfattningen av 1 § har skattebrottslagen gjorts generellt&lt;br&gt;tillämplig på skatter, däremot omfattas avgifter endast om så särskilt har&lt;br&gt;angetts i respektive specialförfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av att 79 a § uppbördslagen föreslås upphävd och&lt;br&gt;ersatt av straffbestämmelser i skattebrottslagen har hänvisningen till upp-&lt;br&gt;bördslagen bytts ut mot en upplysning att det av 5 kap. 5 § lagen om socia-&lt;br&gt;lavgifter följer att skattebrottslagen är tillämplig om oriktig uppgift lämnas&lt;br&gt;om innehav av F-skattesedel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.10 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen&lt;br&gt;(1970:624)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innebär att uppgifter som enligt 7 § andra stycket&lt;br&gt;skall lämnas till Värdepapperscentralen VPC AB vid tillämpningen av&lt;br&gt;skattebrottslagen skall anses lämnade till myndighet. Bestämmelsen täcker&lt;br&gt;såväl aktiva som passiva brott. För att de allvarligaste brottsrubriceringar-&lt;br&gt;na och påföljderna enligt skattebrottslagen skall komma i fråga krävs att&lt;br&gt;uppgifter skall lämnas till myndighet (jfr t.ex. 2 och 4 §§ i förslaget till&lt;br&gt;ändringar i skattebrottslagen). Stadgandet motiveras av att det inte kan&lt;br&gt;anses motiverat att undanta de allvarligaste brottsrubriceringarna från ku-&lt;br&gt;pongskatteområdet i de fall då uppgiftsskyldigheten skall fullgöras genom&lt;br&gt;uppgiftslämnande till Värdepapperscentralen VPC AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, reglerar brott mot bestämmelserna om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet i kupongskattelagen. Påföljden är böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Om brottet rör verkligt betydande belopp eller är av särskilt&lt;br&gt;farlig art eller om annan synnerligen försvårande omständighet föreligger&lt;br&gt;kan fängelse i högst sex år följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gärningar av detta slag kommer att omfattas av förslaget till ändringar&lt;br&gt;i skattebrottslagen. De straffbestämmelser som aktualiseras är främst 2-&lt;br&gt;4 samt 7 och 8 §§ skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör upphävas eftersom brott mot bestämmelserna om att inne-&lt;br&gt;hålla skatt i kupongskattelagen kommer att omfattas av förslaget till änd-&lt;br&gt;ringar i skattebrottslagen. Den bestämmelser som närmast kommer i fråga&lt;br&gt;är 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.11 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen&lt;br&gt;(1975:343)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § bilskrotningslagen skall skromingsavgift erläggas för i paragra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fen angivna fordon i de fall försäljningsskatt skall erläggas för dem enligt Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Den sistnämnda&lt;br&gt;lagen äger också, med vissa undantag, motsvarande tillämpning i fråga om&lt;br&gt;skrotningsavgift. Avgiftsuttaget är samordnat. Med hänsyn till detta har&lt;br&gt;skattebrottslagen gjorts tillämplig på båda dessa utskylder (prop.&lt;br&gt;1975/76:70 s. 29). Försäljningsskatt och bilskrotningsavgift påförs fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 januari 1995 i samband med att ett fordon registreras eller, om det&lt;br&gt;samtidigt ställs av, när avställningen upphör. Skattebrottslagen bör liksom&lt;br&gt;vad gäller för närvarande vara tillämplig på avgift enligt förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den nya konstruktionen av 1 § skattebrottslagen föreslås att&lt;br&gt;det i första stycket anges att skattebrottslagen är tillämplig på avgifter&lt;br&gt;enligt bilskrotningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås en uttrycklig föreskrift om att avgifter enligt&lt;br&gt;bilskrotningslagen skall omfattas av lagen (1971:1072) om förmånsberätti-&lt;br&gt;gade skattefordringar m.m. och lagen (1987:880) om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter. Ändringen, som inte innebär någon förändring&lt;br&gt;i sak, följer av förslagen till ändring i 1 § lagen om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. och 2 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.12 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten kan anlita konsulenter som biträde vid fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringen. Dessa personer är inte tjänstemän vid myndigheten. Konsulenten&lt;br&gt;kan förelägga fastighetsägare och andra i lagen särskilt angivna att inkom-&lt;br&gt;ma med uppgifter enligt fastighetstaxeringslagen. Uppgifter som sänds till&lt;br&gt;konsulenten torde för närvarande inte kunna anses som lämnade till en&lt;br&gt;myndighet i skattebrottslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen införs därför ett andra stycke av den innebörden att uppgift&lt;br&gt;som lämnas till konsulent som biträder skattemyndigheten vid fastighet-&lt;br&gt;staxeringen skall vid tillämpning av skattebrottslagen anses lämnad till&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen är i sin nuvarande lydelse inte tillämplig på skatt som&lt;br&gt;tas ut på grundval av en fastighetstaxering. Anledningen till detta är att&lt;br&gt;uppgifterna i en fastighetsdeklaration inte har omedelbar betydelse för&lt;br&gt;påförandet av skatt. Skattebedrägeri är till sin konstruktion ett effektbrott.&lt;br&gt;Den förutsatta effekten uppkommer inte när en oriktig uppgift lämnas till&lt;br&gt;ledning för en fastighetstaxering. Det är först i ett senare led, när taxerings-&lt;br&gt;värdet används för att beräkna t.ex. arvs- och gåvoskatt eller fastighetsskatt&lt;br&gt;som en effekt av en oriktig uppgift uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de brottskonstruktioner som föreslås kan oriktiga uppgifter vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetstaxering bestraffas som skattebrott eller vårdslös skatteuppgift. Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;Den omständigheten att fastighetstaxeringen endast indirekt får betydelse&lt;br&gt;for skatteuttaget påverkar inte detta förhållande. Straff kan också komma i&lt;br&gt;fråga enligt 7 § första stycket skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för den särskilda fastighetstaxeringen blir skattebrottslagen tillämp-&lt;br&gt;lig vad avser oriktiga uppgifter lämnade till ledning för fastighetstaxering-&lt;br&gt;en eller underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter till ledning för sådan&lt;br&gt;taxering. Hänvisningen 18 kap. 41 § skall utgå eftersom bestämmelsen&lt;br&gt;föreslås upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt lagen om socialavgifter omfattas for närvarande av&lt;br&gt;skattebrottslagen. Eftersom någon ändring därvidlag inte föreslås bör en&lt;br&gt;uttrycklig bestämmelse om detta till följd av förslaget till ny lydelse av 1 §&lt;br&gt;skattebrottslagen, införas i lagen om socialavgifter. En sådan hänvisning&lt;br&gt;föreslås i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås en uttrycklig föreskrift om att avgifter enligt&lt;br&gt;lagen om socialavgifter skall omfattas av lagen (1971:1072) om förmåns-&lt;br&gt;berättigade skattefordringar m.m. och lagen (1987:880) om betalningssäk-&lt;br&gt;ring för skatter, tullar och avgifter. Ändringen, som inte innebär någon&lt;br&gt;förändring i sak, följer av förslagen till ändring i 1 § lagen om förmåns-&lt;br&gt;berättigade skattefordringar m.m. och 2 § lagen om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar ansvaret för företrädare för skattskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person. I andra stycket har bestämmelsen om att indrivning hos den som&lt;br&gt;blivit ålagd betalningsskyldighet får ske i samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt, tagits bort. Bestämmelsen har flyttats till den nya 17 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att hos den som är betalningsskyldig enligt 5 kap. 17 §&lt;br&gt;får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbo-&lt;br&gt;lag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt denna lag. Paragrafens första led har flyttats från 5 kap. 17 §. Moti- Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;ven till ändringen om handelsbolagsmans ansvar har utvecklats närmare i&lt;br&gt;avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668)&lt;br&gt;om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar ansvaret för företrädare för arbetsgivare som är juridisk&lt;br&gt;person. I andra stycket har bestämmelsen om att indrivning hos den som&lt;br&gt;blivit ålagd betalningsskyldighet får ske i samma ordning som enligt 28 a §&lt;br&gt;gäller för indrivning av arbetsgivaravgifter, tagits bort. Bestämmelsen har&lt;br&gt;flyttats till den nya 15 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att hos den som är betalningsskyldig enligt 15 § får&lt;br&gt;indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för arbetsgivaravgif-&lt;br&gt;ter. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handels-&lt;br&gt;bolags skuld avseende arbetsgivaravgifter samt ränta och dröjsmålsavgift.&lt;br&gt;Paragrafens första led har flyttats från 15 §. Motiven till ändringen om&lt;br&gt;handelsbolagsmans ansvar för skatter och arbetsgivaravgifter har utveck-&lt;br&gt;lats närmare i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.16 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen&lt;br&gt;(1988:327)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;83 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, motsvaras närmast av förslagen till 7&lt;br&gt;och 8 §§ skattebrottslagen. Genom förslaget straffbeläggs dock inte längre&lt;br&gt;muntliga uppgifter. Detta torde sakna praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:328)&lt;br&gt;om fordonsskatt på utländska fordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonskatt på utländska fordon fastställs och uppbärs av tullmyndigheten&lt;br&gt;i samband med att ett skattepliktigt fordon förs ut ur Sverige. Beskatt-&lt;br&gt;ningsförfarandet sker emellertid inte &amp;quot;i den ordning som gäller för tull&amp;quot; och&lt;br&gt;varusmugglingslagen har inte ansetts tillämplig på förfarandet. Skatte-&lt;br&gt;brottslagen kommer således även fortsättningsvis att vara tillämplig på den&lt;br&gt;aktuella skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förseelser som andra stycket avser att träffa kommer enligt förslaget&lt;br&gt;att falla under straffbestämmelsen i 7 § skattebrottslagen om skatteförseel-&lt;br&gt;se. Andra stycket kan därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om&lt;br&gt;ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som utformats efter Lagrådets förslag, har ändrats redak-&lt;br&gt;tionellt med anledning av ändringen i 2 § lagen om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om&lt;br&gt;miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energipro-&lt;br&gt;duktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen är i sin nuvarande lydelse tillämplig på avgift enligt&lt;br&gt;denna lag efter förslag av Lagrådet. Lagrådet ansåg att den anpassning som&lt;br&gt;skett av skattebrottslagens bestämmelser till den allmänna straffrätten gör&lt;br&gt;dem särskilt lämpade i detta fall, där oriktiga uppgifter som leder till för&lt;br&gt;låg avgift innebär en direkt ekonomisk skada för övriga avgiftsskyldiga&lt;br&gt;som har anspråk på avgiftsmedlen. Det fanns, menade Lagrådet, inte till-&lt;br&gt;räcklig anledning att särreglera det område det här är fråga om med beak-&lt;br&gt;tande av departementschefens uttalande vid skattebrottslagens tillkomst,&lt;br&gt;att lagen bör få gälla i fråga om alla skatter och avgifter, vilkas debitering&lt;br&gt;kan påverkas av felaktiga uppgifter till myndigheterna. Det kunde ses som&lt;br&gt;en fördel att systemen beträffande kväveoxidavgifter, koldioxidskatter och&lt;br&gt;svavelskatter får en i straffrättsligt hänseende enhetlig reglering (prop.&lt;br&gt;1989/90: 141 s. 55 - 56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koldioxidskatt och svavelskatt tas fr.o.m. den 1 januari 1995 ut enligt&lt;br&gt;lagen (1994:1776) om skatt på energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket föreslås en uttrycklig föreskrift om att avgifter enligt&lt;br&gt;förevarande lag skall omfattas av lagen (1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m. och lagen (1987:880) om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter. Ändringen, som inte innebär någon förändring&lt;br&gt;i sak, följer av förslagen till ändring i 1 § lagen om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. och 2 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om&lt;br&gt;särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen kommer genom förslaget till ny lydelse av 1 § att vara&lt;br&gt;generellt tillämplig på skatter. Detsamma gäller i fråga om lagen om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar. Hänvisningen i 3 § 3 och 4 kan därför&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om&lt;br&gt;skatt på ränta på skogskontomedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av de föreslagna ändringarna i uppräkningsparagrafema i lagen&lt;br&gt;om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och i lagen om betalnings-&lt;br&gt;säkring för skatter, tullar och avgifter bör det i förevarande lag införas en&lt;br&gt;bestämmelse om att de nämnda lagarna inte omfattar skatt enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås en hänvisning till den nya 77 c § uppbördslagen (jfr&lt;br&gt;avsnitt 7.2 och 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår även att bestämmelserna i 79-81 §§ uppbördslagen&lt;br&gt;skall upphävas och ersättas av straffbestämmelser i skattebrottslagen (jfr&lt;br&gt;avsnitt 4.9). Som en konsekvens av dessa förslag bör hänvisningen till 79-&lt;br&gt;81 §§ uppbördslagen utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till lydelse av 1 § skattebrottslagen är skattebrottslagen&lt;br&gt;tillämplig utan att det behöver anges i skatteförfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10. 23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister&lt;br&gt;m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås en hänvisning till den nya 77 c § uppbördslagen (jfr&lt;br&gt;avsnitt 7.2 och 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår även att bestämmelserna i 79-81 §§ uppbördslagen&lt;br&gt;skall upphävas och ersättas av straffbestämmelser i skattebrottslagen (jfr&lt;br&gt;avsnitt 4.9). Som en konsekvens av dessa förslag bör hänvisningen till 79-&lt;br&gt;81 §§ uppbördslagen utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 kap. 12-19 och 21-23 §§ taxeringslagen (1990:324)&lt;br&gt;bör vara tillämpliga även vad avser talan om att ålägga företrädare för&lt;br&gt;arbetsgivare som är juridisk person ett personligt betalningsansvar för&lt;br&gt;innehållen men inte inbetald skatt. Detta framgår av den föreslagna hänvis-&lt;br&gt;ningen till 101 § uppbördslagen. Att hänvisningen redaktionellt kommer&lt;br&gt;att omfatta vissa paragrafer i taxeringslagen som inte har någon betydelse&lt;br&gt;för de här aktuella målen torde inte kunna föranleda missförstånd. Hänvis-&lt;br&gt;ningen innebär också att forum för talans väckande bestäms av var den&lt;br&gt;juridiska personen har sitt säte. Finns varken säte eller styrelse väcks talan&lt;br&gt;inom det län där förvaltningen förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till lydelse av 1 § skattebrottslagen är skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämplig utan att det behöver anges i skatteförfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om kon-&lt;br&gt;cessionsavgift på televisionens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås en föreskrift om att avgifter enligt lagen om socialav-&lt;br&gt;gifter skall omfattas av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-&lt;br&gt;fordringar m.m. och lagen (1987:880) om betalningssäkring för skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter. Ändringen, som inte innebär någon förändring i sak,&lt;br&gt;följer av förslagen till ändring i 1 § lagen om förmånsberättigade skattefor-&lt;br&gt;dringar m.m. och 2 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:672) om skat-&lt;br&gt;tereduktion for utgifter för byggnadsarbete på bostads-&lt;br&gt;hus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lydelse av 1 § skattebrottslagen är skattebrottslagen&lt;br&gt;tillämplig på all skatt. Paragrafen kan därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om&lt;br&gt;allmänna egenavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås en uttrycklig föreskrift om att avgifter enligt före-&lt;br&gt;varande lag skall omfattas av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. och lagen (1987:880) om betalningssäkring för skat-&lt;br&gt;ter, tullar och avgifter. Ändringen, som inte innebär någon förändring i&lt;br&gt;sak, följer av förslagen till ändring i 1 § lagen om förmånsberättigade skat-&lt;br&gt;tefordringar m.m. och 2 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om&lt;br&gt;allmän löneavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till skattebrottslagen tas bort i förevarande paragraf och&lt;br&gt;ersätts av bestämmelsen i 5 §. Genom denna bestämmelse blir&lt;br&gt;skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m.&lt;br&gt;även fortsättningsvis tillämpliga på lagen om allmän löneavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se kommentaren till 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) följer med fordran på skatt, tull och socialförsäkringsavgift,&lt;br&gt;samt i den mån som särskilt föreskrivs annan avgift till det allmänna som&lt;br&gt;inte betecknas som skatt. Stycket har utformats med ledning av förslaget&lt;br&gt;till ny lydelse av 1 § skattebrottslagen, förutom att det uttryckligen angetts&lt;br&gt;att tullar - vilka inte omfattas av skattebrottslagen - omfattas av lagen om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild föreskrift om att förevarande lag är tillämplig har införts i&lt;br&gt;12 § bilskrotningslagen (1975:343), 5 kap. 5 § lagen (1981:691) om socia-&lt;br&gt;lavgifter, 10 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider&lt;br&gt;vid energiproduktion, 13 a § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område och 8 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgif-&lt;br&gt;ter. Lagen är också formellt tillämplig på avgifter enligt vissa upphävda&lt;br&gt;författningar och enligt författningar som inte längre tillämpas. Avsikten är&lt;br&gt;emellertid att ändringen inte skall innebära någon materiell förändring av&lt;br&gt;de avgifter som skall ha förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att lagen inte tillämpas i fråga om skatt i den mån&lt;br&gt;det följer av särskild föreskrift eller skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjs-&lt;br&gt;målsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift, dvs. avgift som utgår vid&lt;br&gt;försummelse att redovisa eller betala fordringar. Innehållet har redaktio-&lt;br&gt;nellt ändrats i enlighet med förslaget till ändring i 1 § skattebrottslagen&lt;br&gt;men överensstämmer i sak med förutvarande lydelse av andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av övergångsbestämmelserna framgår att de nya föreskrifterna träder i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1996.1 fråga om skatt eller avgift som belöper på tid före&lt;br&gt;ikraftträdandet skall äldre föreskrifter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket har utformats utifrån förslaget till ändringar i&lt;br&gt;1 § första stycket och andra stycket 2 lagen (1978:1072) om förmånsberät-&lt;br&gt;tigade skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild föreskrift om att förevarande lag är tillämplig har införts i&lt;br&gt;12 § bilskrotningslagen (1975:343), 5 kap. 5 § lagen (1981:691) om social-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgifter, 10 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;vid energiproduktion, 13 a § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område och 8 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgift-&lt;br&gt;er. Lagen är också formellt tillämplig på avgifter enligt vissa upphävda&lt;br&gt;författningar och enligt författningar som inte längre tillämpas. Avsikten är&lt;br&gt;emellertid att ändringen inte skall innebära någon materiell förändring av&lt;br&gt;de avgifter som skall kunna betalningssäkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i andra stycket 1 har hämtats från nuvarande lydelse av första&lt;br&gt;stycket 5, men utformats efter 2 § lagen om förmånsberättigade skattefor-&lt;br&gt;dringar m.m. medan punkt 2 motsvaras av paragrafens tidigare andra&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av övergångsbestämmelserna framgår att de nya föreskrifterna träder i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1996. 1 fråga om skatt eller avgift som belöper på tid&lt;br&gt;före ikraftträdandet bör äldre föreskrifter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om av-&lt;br&gt;räkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att författningar som upphävts rensats ut ur uppräk-&lt;br&gt;ningen och att kvarvarande författningar ställts upp i kronologisk ordning.&lt;br&gt;De författningar som tagits bort är lagen (1959:552) om uppbörd av vissa&lt;br&gt;avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, tullagen (1973:670),&lt;br&gt;tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981) om tullfrihet m.m., lagen&lt;br&gt;(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt samt&lt;br&gt;lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa&lt;br&gt;uppdragsersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya föreskrifterna avses träda i kraft den 1 januari 1996. Äldre före-&lt;br&gt;skrifter skall fortfarande gälla i fråga om avräkning vid återbetalning m.m.&lt;br&gt;av skatter och avgifter enligt vissa numera upphävda lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skattebrottsutredningens sammanfattning av betänkandet Prop. 1995/96:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Översyn av skattebrottslagen (SOU 1995:10) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft till uppdrag att göra en översyn av skattebrottsla-&lt;br&gt;gen och sanktionssystemet i övrigt på skatte- och avgiftsområdet.&lt;br&gt;Utredningens huvuduppgifter har varit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- göra en allmän översyn av skattebrottslagen, omfattande såväl lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde som brottsrekvisit och påföljder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inventera de sanktionsbestämmelser som finns på skatte- och avgifts-&lt;br&gt;området vid sidan av skattebrottslagen, bedöma om nivån på kriminali-&lt;br&gt;seringen är lämpligt avvägd och föreslå en enklare och mer enhetlig&lt;br&gt;reglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- undersöka i vad mån de straffrättsliga sanktionerna vid förseelser mot&lt;br&gt;kontrolluppgiftsskyldigheten kan ersättas med administrativa sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har utgått från att skattebrottslagen bör behållas som en&lt;br&gt;särskild lag och att alltså en tidigare i skilda sammanhang framförd&lt;br&gt;tanke att arbeta in bestämmelserna i brottsbalken inte för närvarande har&lt;br&gt;någon aktualitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan tidigare diskuterad tanke som utredningen också tar avstånd&lt;br&gt;från går ut på att man till skattebrottslagen skulle flytta över sådana&lt;br&gt;undandragandebrott vid införsel och utförsel som nu omfattas av lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varusmuggling. På detta område har för&lt;br&gt;närvarande tullen det primära kontrollansvaret. Utredningen har funnit&lt;br&gt;att en överflyttning av de aktuella brotten till skattebrottslagen skulle&lt;br&gt;vara tekniskt möjlig att genomföra men att den skulle komplicera både&lt;br&gt;regleringen och tillämpningen utan några nämnvärda praktiska vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anges skattebrottslagens tillämpningsområde genom en&lt;br&gt;uppräkning av de materiella skatte- och avgiftsförfattningama i lagens&lt;br&gt;första paragraf. Utredningen anser att denna lagstiftningsteknik bör&lt;br&gt;överges. Den leder till praktiska olägenheter, och uppräkningen har blivit&lt;br&gt;så omfattande att redaktionen kommit att te sig främmande för en&lt;br&gt;författning av skattebrottslagens generella karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att lagen bör vara direkt tillämplig på alla utskylder&lt;br&gt;till det allmänna som betecknas som skatter, om inte annat föreskrivs.&lt;br&gt;För att en skatt inte skall omfattas av skattebrottslagen bör alltså en&lt;br&gt;föreskrift härom ges antingen direkt i skattebrottslagen eller, normalt, i&lt;br&gt;den författning som reglerar själva skatten. Exempel på författningar i&lt;br&gt;vilka en sådan föreskrift bör ges erbjuder lagen om hundskatt och&lt;br&gt;kupongskattelagen, vilka behandlar skatter av sådant speciellt slag att de&lt;br&gt;inte lämpligen kan omfattas av skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lämpligaste lösningen för att ange skattebrottslagens tillämpnings-&lt;br&gt;område när det gäller avgifter är däremot enligt utredningens mening att&lt;br&gt;direkt i den författning som innehåller de materiella reglerna ta in en&lt;br&gt;bestämmelse om att skattebrottslagen är tillämplig på avgiften i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till socialförsäkringsavgiftemas stora betydelse för tillämp-&lt;br&gt;ningen av skattebrottslagen bör det dock direkt av skattebrottslagen&lt;br&gt;framgå att dessa avgifter omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de allvarligaste brotten på området samlats i skattebrottsla-&lt;br&gt;gen förekommer för närvarande straffbestämmelser i ett flertal andra&lt;br&gt;författningar. Inte sällan förhåller det sig också så att ett och samma&lt;br&gt;förfarande kriminaliseras både enligt skattebrottslagen och en straffbe-&lt;br&gt;stämmelse i någon annan författning på skatte- eller avgiftsområdet. I&lt;br&gt;många fall har straffbuden olika lagteknisk konstruktion och även helt&lt;br&gt;olika straffskalor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att straffbestämmelserna splittrats och intagits i ett flertal&lt;br&gt;författningar har regelkomplexet blivit svåröverskådligt. Förhållandet&lt;br&gt;mellan de olika sanktionsbestämmelsema framgår inte heller alltid på ett&lt;br&gt;klart och tydligt sätt och frågor om lagkonkurrens kan i flera fall&lt;br&gt;medföra svårlösta tillämpningsproblem. Utredningen förordar därför att&lt;br&gt;flertalet straffbestämmelser på skatteområdet som i dag finns i andra&lt;br&gt;författningar inarbetas i skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala skattebrotten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebedrägeri och skatteförseelse är i dag utformade som s.k. effekt-&lt;br&gt;brott. Brottet är att anse som fullbordat vid den tidpunkt då beslut fattas&lt;br&gt;om debitering eller kreditering av skatt eller avgift till nackdel för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstruktionen av skattebedrägeri som effektbrott har i olika samman-&lt;br&gt;hang kritiserats. Den kritik som framförts har ofta gått ut på att brottet&lt;br&gt;borde omkonstrueras till ett farebrott i överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;gällde före skattebrottslagens tillkomst. Ett av argumenten för detta har&lt;br&gt;varit att de allmänna domstolarna med en sådan utformning av brottet&lt;br&gt;inte i lika stor utsträckning som nu skulle behöva vänta på&lt;br&gt;lagakraftägande avgörande från skattedomstolama. Brottmålen skulle&lt;br&gt;alltså kunna avgöras snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har emellertid funnit det tveksamt om en ändring av&lt;br&gt;brottskonstruktionen till farebrott skulle medföra några mera genomgri-&lt;br&gt;pande fördelar från denna synpunkt. Visserligen innebär den nuvarande&lt;br&gt;ordningen att den allmänna domstolen blir formellt bunden av det&lt;br&gt;avgörande som träffas i skatteprocessen. Men även om brottet konstrue-&lt;br&gt;ras som ett farebrott skulle de allmänna domstolarna som regel följa&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarnas uppfattning i själva skattefrågan och ofta finna&lt;br&gt;det nödvändigt att avvakta denna frågas slutliga bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen medför emellertid svårigheter då det gäller&lt;br&gt;att bestämma den tidpunkt då skattebedrägeribrottet skall anses&lt;br&gt;fullbordat. Det kan vara förenat med problem för den allmänna&lt;br&gt;domstolen att utreda tidpunkten för det faktiska debiteringsbeslutet.&lt;br&gt;Detta gäller bl.a. med hänsyn till att de materiella reglerna och för-&lt;br&gt;farandereglema på skatteområdet ändras från tid till annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa svårighetar faller bort, om brottet betraktas som fullbordat i och&lt;br&gt;med att en oriktig uppgift har lämnats till beskattningsmyndigheten och&lt;br&gt;fara för skatteundandragande därmed uppstår. Detta torde överensstäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma med ett naturligt betraktelsesätt och skulle dessutom bättre motsvara&lt;br&gt;vad som gäller för jämförbar traditionell brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också svårt att rationellt motivera den konsekvens av dagens&lt;br&gt;system som består i att en lindrigare straffskala gäller för ett brott som&lt;br&gt;har stannat på försöksstadiet beroende på att inget debiteringsbeslut har&lt;br&gt;hunnit fattas före lagföringen. Den skattskyldige har ju i denna situation&lt;br&gt;gjort allt som från hans sida fordras för att brottet skall vara fullbordat.&lt;br&gt;Den nuvarande ordningen får också konsekvenser i preskriptionshänseen-&lt;br&gt;de som knappast framstår som sakligt motiverade och dessutom kan&lt;br&gt;vålla tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen gäller att formerna för skattekontrollen kan få alltför stor&lt;br&gt;betydelse för straffbarheten med den nuvarande konstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de centrala skattebrotten omkonstrueras till&lt;br&gt;farebrott. Därmed uppkommer också kongruens med vad som gäller för&lt;br&gt;det oaktsamma brottet på området, vårdslös skatteuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om passivt skattebedrägeri - underlåtenhet att avge deklaration&lt;br&gt;eller motsvarande - är nu utformad så att den ställer krav på direkt&lt;br&gt;uppsåt hos gärningsmannen. För att ansvar för passivt skattebedrägeri&lt;br&gt;skall kunna utkrävas fordras således att den skattskyldige genom att&lt;br&gt;underlåta att deklarera haft för avsikt att undandra skatt. Detta komplice-&lt;br&gt;rar ofta tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande utformningen innebär sålunda att en skattskyldig som&lt;br&gt;inser att hans underlåtenhet att deklarera ovillkorligen kommer att&lt;br&gt;medföra att skatt undandras det allmänna undgår straffansvar, om&lt;br&gt;exempelvis syftet har varit att han skall komma i åtnjutande av en&lt;br&gt;inkomstprövad förmån. Likaså går den fri från ansvar som misstänker att&lt;br&gt;ett skatteundandragande kan bli följden av hans underlåtenhet även när&lt;br&gt;det kan hållas för visst att han med full vetskap härom inte skulle ha&lt;br&gt;handlat annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening får dessa förfaranden i princip anses vara&lt;br&gt;straffvärda. Utredningen föreslår därför att man övergår till vanliga&lt;br&gt;uppsåtsregler. Det innebär att även s.k. indirekt och eventuellt uppsåt&lt;br&gt;leder till straffbarhet på samma sätt som gäller i fråga om brott i&lt;br&gt;allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation som har vållat särskilda problem i den praktiska tillämp-&lt;br&gt;ningen har samband med det gemensamma uppbördssystemet för&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter och innehållen källskatt. Detta system innebär att&lt;br&gt;arbetsgivaren i samma handling - uppbördsdeklarationen - skall&lt;br&gt;deklarera arbetsgivaravgifter och redovisa innehållen preliminär skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oriktiga uppgifter som har lämnats i en uppbördsdeklaration medför&lt;br&gt;enligt nuvarande ordning normalt att två brott kan ha begåtts genom vad&lt;br&gt;som i princip utgör samma gärning: dels skattebedrägeri avseende&lt;br&gt;arbetsgivaravgiften, dels oredlig uppbördsredovisning såvitt gäller den&lt;br&gt;innehållna skatten. Dessa brott skiljer sig väsentligt åt med avseende&lt;br&gt;både på straffskalan och brottsförutsättningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen bör i detta avseende förenklas på sådant sätt att vad som&lt;br&gt;i realiteten är en och samma gärning bedöms enligt samma straffbe-&lt;br&gt;stämmelse. Utredningen föreslår att oredlig uppbördsredovisning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avskaffas som särskilt brott och att bestämmelsens materiella innehåll&lt;br&gt;inarbetas i den grundläggande regeln om skattebedrägeri. Detta får&lt;br&gt;konsekvenser även för de lindrigare brotten bristande och vårdslös&lt;br&gt;uppbördsredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. genom den ändring som föreslås beträffande passivt skattebedrä-&lt;br&gt;geri och genom inarbetandet av uppbördsbrott i den centrala straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen får denna ett innehåll som mer än för närvarande skiljer den&lt;br&gt;från traditionella bedrägeribrott. Utredningen föreslår att brottet skall&lt;br&gt;benämnas skattebrott i stället för skattebedrägeri. Straffskalan bör&lt;br&gt;emellertid vara oförändrad. Utredningen föreslår att den centrala&lt;br&gt;straffbestämmelsen om skattebrott skall omfatta alla uppgifter som&lt;br&gt;lämnas på annat sätt än muntligen. Det blir därmed ingen tvekan om att&lt;br&gt;uppgifter som lämnas på ADB-medium eller på motsvarande sätt kommer&lt;br&gt;att omfattas av skattebrottslagen. För närvarande föreligger viss&lt;br&gt;osäkerhet angående regleringens innebörd i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteförseelse bör i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande&lt;br&gt;ordning omfatta skattebrott som är av mindre allvarlig art. Straffskalan&lt;br&gt;bör omfatta böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en mera enhetlig och överskådlig reglering än den nuvarande&lt;br&gt;skall åstadkommas föreslår utredningen att man till tillämpningsområdet&lt;br&gt;för skatteförseelse överför betydande delar av den kriminalisering som i&lt;br&gt;dag har kommit till uttryck i uppbördslagen, lagen om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter samt vissa speciella författningar på skatteområdet.&lt;br&gt;Detta innebär att även muntliga uppgifter i viss utsträckning kommer att&lt;br&gt;falla under det kriminaliserade området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott bör generellt undantas från det genom skattebrottslagen&lt;br&gt;kriminaliserade området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om grovt skattebedrägeri - med utredningens terminolo-&lt;br&gt;gi grovt skattebrott - bör kompletteras. Vid bedömningen av om ett&lt;br&gt;skattebrott är grovt bör beaktas - utöver den omständigheten att&lt;br&gt;gärningen rört mycket betydande belopp - att gärningsmannen i stor&lt;br&gt;omfattning använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller att&lt;br&gt;brottet ingått som ett led i en brottslighet som förövats systematiskt eller&lt;br&gt;i större omfattning. Straffskalan bör överensstämma med den som gäller&lt;br&gt;enligt nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande oaktsamhetsbrottet - vårdslös skatteuppgift - bör enligt&lt;br&gt;utredningens uppfattning behållas och alltjämt ta sikte på fall då fara&lt;br&gt;föreligger för undandragande av skattebelopp av någon betydelse. Ut-&lt;br&gt;redningen har särskilt lyft fram fall då oriktiga uppgifter i en före-&lt;br&gt;tagardeklaration kan tillskrivas oförsvarligt bristfälliga organisationsför-&lt;br&gt;hållanden eller datarutiner, för vilka verkställande direktören eller annan&lt;br&gt;chef bör hållas ansvarig. Straffskalan - böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år -har emellertid nu ett maximistraff som ter sig alltför högt för ett&lt;br&gt;oaktsamhetsbrott och som att döma av praxis närmast framstår som&lt;br&gt;missvisande. Det bör sänkas till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbördsbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 81 § uppbördslagen är det straffbart för en arbetsgivare att inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inbetala skatt som innehållits för annan. Kriminaliseringen har från tid&lt;br&gt;till annan varit utsatt för kritik. Även enligt utredningens mening finns&lt;br&gt;det vissa skäl av principiell natur som kan anföras mot straffbestämmel-&lt;br&gt;sen med dess nuvarande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren har inte någon omedelbar redovisningsskyldighet för&lt;br&gt;innehållen skatt: denna inträder först på inbetalningsperiodens sista dag.&lt;br&gt;Dessförinnan har han rätt att förfoga över det innehållna beloppet på&lt;br&gt;vilket sätt som helst, och han har ingen skyldighet att hålla sig solvent,&lt;br&gt;under förutsättning att han betalar in skatten i tid. Den innehållna skat-&lt;br&gt;ten blir en skuld som alla andra ända till dess att betalningstiden är inne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då arbetsgivaren saknar betalningsförmåga på förfallodagen&lt;br&gt;och träffas av kriminaliseringen, kan det därför framstå som om det är&lt;br&gt;försummelsen att betala en skuld i sig som bestraffas. Denna konstruk-&lt;br&gt;tion har också visat sig leda till svårigheter i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dö kan emellertid hävdas att det huvudsakliga syftet med kriminalise-&lt;br&gt;ringen inte är att straffbelägga betalningsförsummelsen i sig i det fall&lt;br&gt;arbetsgivaren har kommit i ekonomiskt trångmål utan snarare att bidra&lt;br&gt;till att han sköter sitt företag på ett tillfredsställande sätt och begär sig i&lt;br&gt;konkurs eller företar motsvarande åtgärd, för det fall han inser risken för&lt;br&gt;att betalning av den innehållna skatten inte kommer att kunna erläggas.&lt;br&gt;Så uppfattad innebär emellertid bestämmelsen en dubbelreglering i&lt;br&gt;förhållande till bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken om brott mot&lt;br&gt;borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dessutom ifrågasättas om den nu diskuterade krimina-&lt;br&gt;liseringen verkligen fyller någon betydelsefull allmänpreventiv funktion.&lt;br&gt;När det är fråga om en arbetsgivare som är juridisk person löper den&lt;br&gt;ansvarige företrädaren enligt uppbördslagen risken att åläggas betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för skatten jämte arbetsgivaren. Det är nog i första hand&lt;br&gt;denna sanktion - och inte det bötesstraff som vanligen ådöms för&lt;br&gt;uppbördsbrottet - som har en avhållande verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att det normalt förhåller sig så att den arbetsgivare&lt;br&gt;som inte betalar den innehållna skatten har gjort sig skyldig till ett annat&lt;br&gt;brott, nämligen oredlig uppbördsredovisning (enligt utredningens&lt;br&gt;terminologi skattebrott). Som uppbördssystemet är utformat förutsätts&lt;br&gt;nämligen att innehållen skatt och arbetsgivaravgifter betalas i anslutning&lt;br&gt;till redovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar av brott mot 81 § uppbördslagen föranleder en hel del&lt;br&gt;arbete hos åklagar- och polismyndigheterna. En avkriminalisering av&lt;br&gt;brott enligt 81 § uppbördslagen skulle öka förutsättningarna för en&lt;br&gt;koncentration av myndigheternas ansträngningar på de verkligt allvarliga&lt;br&gt;fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebetalningsutredningen arbetar för närvarande med ett förslag&lt;br&gt;som avses innebära att ett gemensamt avräkningskonto skall tillskapas&lt;br&gt;för olika slag av skatter och avgifter, däribland innehållen källskatt,&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. För att denna ordning skall&lt;br&gt;kunna fungera förutsätts att det från den betalningsskyldiges synpunkt&lt;br&gt;saknar betydelse till vilken utskyld en betalning till kontot är att hänföra.&lt;br&gt;Det blir därmed inte möjligt att behålla en ordning som innebär att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlåten betalning på ett område men inte på andra är kriminaliserad.&lt;br&gt;Av nu anförda skäl har utredningen kommit till den slutsatsen att brott&lt;br&gt;som avses i 81 § uppbördslagen bör avkriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts innebär utredningens förslag vidare att oredlig,&lt;br&gt;bristande och vårdslös uppbördsredovisning skall behandlas som&lt;br&gt;skattebrott, skatteförseelse eller vårdslös skatteuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av skattekontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande föreligger vissa olägenheter när det gäller förhållandet&lt;br&gt;mellan försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. Delvis hänger&lt;br&gt;dessa samman med att utgångspunkten för preskriptionsberäkningen när&lt;br&gt;det gälla&lt;sup&gt;-&lt;/sup&gt; försvårande av skattekontroll är den tidpunkt när myndigheten&lt;br&gt;i det särskilda fallet konstaterar att räkenskapsföringen är undermålig&lt;br&gt;och att detta förhållande försvårar skattekontrollen. Det är nämligen först&lt;br&gt;då som brottet är att anse som fullbordat. Denna konstruktion har visat&lt;br&gt;sig leda till tillämpningssvårigheter även i andra hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annan orsak till de berörda tillämpningssvårighetema är att för-&lt;br&gt;svårande av skattekontroll generellt är subsidiärt till bokföringsbrott och&lt;br&gt;andra brott enligt brottsbalken. Detta gäller oberoende av om det är&lt;br&gt;försvårande av skattekontroll som är det allvarligaste brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att försvårande av skattekontroll omkonstrueras&lt;br&gt;till ett farebrott. Brottet fullbordas härigenom vid tidpunkten för den&lt;br&gt;handling eller underlåtenhet som är i fråga. Vidtar den skattskyldige&lt;br&gt;frivillig rättelse skall straffbarhet dock inte inträda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att en alternativ utgångspunkt för preskriptionsbe-&lt;br&gt;räkningen för både bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll&lt;br&gt;införs. Den innebär enligt förslaget att tiden skall kunna räknas från den&lt;br&gt;dag då en skatte- eller taxeringsrevision tog sin böljan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gärning anses vara av allvarligare slag bedömd som för-&lt;br&gt;svårande av skattekontroll än som bokföringsbrott, skall enligt ut-&lt;br&gt;redningars förslag den tilltalade dömas för försvårande av skattekontroll.&lt;br&gt;Subsidiariteten upphävs alltså för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens direktiv har påpekats att påföljder enligt skattebrottslagen&lt;br&gt;kan komma i fråga även i de fall då skattetillägg eller avgiftstillägg&lt;br&gt;påförs. Utredningen har ålagts att undersöka hur denna ordning har&lt;br&gt;fungerat i praktiken. Till fullgörande av uppdraget har utredningen bl.a.&lt;br&gt;genomfört en enkätundersökning inom skatteförvaltningen och även&lt;br&gt;studerat ett stort antal domar avseende fall då både påföljd enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen och administrativa sanktioner ålagts den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att administrativa sanktioner skall åläggas och, om de redan är ålagda,&lt;br&gt;bestå utan hinder av att åtal väcks enligt skattebrottslagen för samma&lt;br&gt;förseelse är naturligtvis ingen självklarhet: man hade kunnat tänka sig en&lt;br&gt;annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att övergå till ett system enligt vilket de administrativa sanktionerna&lt;br&gt;inte skall åläggas i det fall att åtal kommer till stånd skulle dock dra&lt;br&gt;med sig åtskilliga praktiska komplikationer. För en konsekvent&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av ett sådant system skulle fordras att skattemyndigheten i&lt;br&gt;vaije särskilt fall fortlöpande bevakar huruvida ett åtal kommer till stånd&lt;br&gt;omfattande samtliga oriktigheter för vilka skattetillägg annars skulle&lt;br&gt;åläggas liksom domstolarnas prövning av ett sådant åtal. Om åtal inte&lt;br&gt;väcks eller ej helt täcker förekommande oriktigheter eller om det helt&lt;br&gt;ello&lt;sup&gt;-&lt;/sup&gt; delvis ogillas, skulle frågan om skattetillägg få tas upp på nytt. Och&lt;br&gt;i det fall skattetillägg redan har beslutats när åtal sker, skulle för&lt;br&gt;konsekvensens skull detta få undanröjas på ett eller annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning skulle vara mycket svårtillämpad och dessutom&lt;br&gt;innebära en uppenbar risk för irrationella tröskeleffekter. Det är&lt;br&gt;nämligen inte i alla lägen självklart att det straff som utdöms till följd&lt;br&gt;av ett åtal drabbar hårdare än skattetillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det anförda kommer de komplikationer som föranleds av att&lt;br&gt;skattetillägget drabbar den skattskyldige - som kan vara juridisk person -&lt;br&gt;medan straff kan ifrågakomma bara för fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt utredningen har kunnat finna erbjuder den gällande ordningen&lt;br&gt;inte några praktiska problem för domstolarnas del. Att döma av&lt;br&gt;enkätsvaren föreligger inte heller några sådana problem för skattemyn-&lt;br&gt;digheterna i vidare mån än som allmänt föranleds av dessa myndigheters&lt;br&gt;höga arbetsbelastning under senare år. Inte heller från de skattskyldigas&lt;br&gt;synpunkt synes systemet vara behäftat med sådana olägenheter att det&lt;br&gt;finns anledning att överge det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att skattetilläggen, så som de för närvarande är&lt;br&gt;utformade, ibland kan synas träffa alltför onyanserat och att beloppen&lt;br&gt;många gånger når en nivå som kan synas mindre rimlig. Dessa frågor&lt;br&gt;har dock bedömts falla utanför utredningens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens uppdrag har också ingått att överväga ett system med&lt;br&gt;administrativa sanktioner mot dem som inte fullgör sin kontrollupp-&lt;br&gt;giftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur viktigt det än är att kontrolluppgifterna är korrekta skulle det&lt;br&gt;enligt utredningens mening föra alltför långt med en generell sanktion&lt;br&gt;riktad mot felaktigheter i kontrolluppgifter. En sådan sanktion riskerar&lt;br&gt;också att drabba slumpmässigt och ojämnt, och den skulle medföra en&lt;br&gt;hel del bestyr för skattemyndigheterna. Det anförda gäller inte minst om&lt;br&gt;sanktionen på ett eller annat sätt skulle sättas i relation till de belopp&lt;br&gt;som felet avser, något som också för de uppgiftsskyldiga skulle kunna&lt;br&gt;leda till konsekvenser som inte ter sig rimliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare övervägt om inte den ökade vikten av att&lt;br&gt;kontrolluppgifterna kommer in i föreskriven tid förtjänar att understrykas&lt;br&gt;genom att en förseningsavgift införs liknande den som tas ut när&lt;br&gt;självdeklaration inte kommer in i föreskriven tid. Det står dock klart att&lt;br&gt;en sådan avgift, om den skall påföras konsekvent, leder till ett ganska&lt;br&gt;betydande mcrarbete för skattemyndigheterna. En förseningsavgift skulle&lt;br&gt;uppenbarligen kräva ADB-stöd både för beslutsförfarande och debite-&lt;br&gt;ring, något som skulle ta de redan nu ansträngda resurserna på området&lt;br&gt;i anspråk till förfång för andra uppgifter. Dessutom skulle ankomst-&lt;br&gt;registrering av allt kontrolluppgiftsmaterial som inkommer efter den 31&lt;br&gt;januari behöva ske, vilket skulle innebära en ny rutin som saknar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarighet i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en del kompenseras kanske detta merarbcte genom den allmänpre-&lt;br&gt;ventiva effekt som en sanktionsavgift kan få på disciplinen när det gäller&lt;br&gt;inlämnandet av kontrolluppgifter i tid. Det ter sig likväl tvivelaktigt om&lt;br&gt;en sådan tänkbar effekt kan bli så påtaglig att den uppväger nackdelarna.&lt;br&gt;Det förtjänar att anmärkas att förseningsavgiften enligt uppbördslagen&lt;br&gt;och mervärdesskattelagen numera har slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad utredningen inhämtat är de olägenheter som föranleds av en&lt;br&gt;måttlig försening beträffande en del av kontrolluppgifterna inte&lt;br&gt;oöverkomliga, eftersom flertalet uppgifter kommer in under den tid då&lt;br&gt;hanteringen av de kontrolluppgifter som kommit in i rätt tid ändå pågår.&lt;br&gt;Problemet låter sig alltså bemästras, låt vara att läget naturligtvis inte&lt;br&gt;kan beskrivas som fullt tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda är utredningen för sin del inte beredd&lt;br&gt;att föreslå att ett system med förseningsavgift införs på kontrollupp-&lt;br&gt;giftsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också diskuterat andra frågor som rör tanken på en&lt;br&gt;eventuell utvidgning av sanktionsavgiftssystemet men inte funnit till-&lt;br&gt;räckliga skäl för att i detta avseende lägga fram några förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av mål om företrädaransvar för juridisk persons&lt;br&gt;obetalda skatter och avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i egenskap av företrädare för en arbetsgivare som är juridisk&lt;br&gt;person har verkställt skatteavdrag för arbetstagare men uppsåtligen eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet underlåtit att inbetala det innehållna beloppet, är han&lt;br&gt;enligt 77 a § uppbördslagen tillsammans med arbetsgivaren ansvarig för&lt;br&gt;skattebeloppet och dröjsmålsavgiften. Betalningsskyldigheten får jämkas&lt;br&gt;eller efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om att ålägga be-&lt;br&gt;talningsskyldigheten förs vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande reglering om företrädaransvar för obetalda skatter&lt;br&gt;finns bl.a. i 16 kap. 17 § lagen (1994:200) om mervärdesskatt och i 15 §&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;(USAL) liksom i 38 § tullagen (1994:1550) och i 5 kap. 17 § lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär som nämnts att brott enligt 81 §&lt;br&gt;uppbördslagen skall avkriminaliseras. Utredningen har emellertid utgått&lt;br&gt;från att reglerna om personligt ansvar skall behållas. Detta aktualiserar&lt;br&gt;frågan vilken ordning som i fortsättningen skall tillämpas för prövning&lt;br&gt;av frågor om personligt ansvar enligt uppbördslagen. För närvarande&lt;br&gt;förs ofta talan av åklagaren i brottmålet. När det inte sker är skattemyn-&lt;br&gt;digheten hänvisad till att föra talan vid allmän domstol efter stämning i&lt;br&gt;den ordning som gäller för civilmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening får det anses uteslutet att låta åklagarvä-&lt;br&gt;sendet ha kvar uppgiften att föra talan om personligt betalningsansvar&lt;br&gt;för innehållen skatt, om kriminaliseringen på området tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inga ändringar görs skulle därmed skattemyndigheterna vara&lt;br&gt;hänvisade till att föra talan i tvistemål efter stämning. I vart fall för&lt;br&gt;mindre skattemyndigheter skulle detta enligt vad utredningen inhämtat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna leda till vissa problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid diskuteras om handläggningen av dessa skattefrågor&lt;br&gt;vid allmän domstol enligt de regler som i rättegångsbalken föreskrivs för&lt;br&gt;tvistemål innebär en fullt adekvat ordning. Utredningen finner det ligga&lt;br&gt;nära till hands att föra över måltypen till förvaltningsrättskipningen, med&lt;br&gt;vilken målen otvivelaktigt har ett naturligt samband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen är benägen att anse att en överflyttning av målen om&lt;br&gt;företrädaransvar för obetalda skatter och avgifter till länsrätterna skulle&lt;br&gt;ha förutsättningar att för det stora flertalet fall medföra vissa effektivi-&lt;br&gt;tetsvinster utan att man ger avkall på rättssäkerheten. Det finns utrymme&lt;br&gt;även för andra lösningar. Frågan torde komma att utredas vidare av&lt;br&gt;Skattebetalningsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att förslagen bör kunna träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1996. De medför inga statsfmansiella konsekvenser av betydelse men&lt;br&gt;kommer förhoppningsvis att underlätta den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skattebrottsutredningens förslag till lag om ändring&lt;br&gt;i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;dels att 7-9, 11 och 13 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 1-6, 10, 12, 14 och 14 c §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;skatt eller avgift enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lagen (1908:128) om be-&lt;br&gt;villningsavgifter för särskilda&lt;br&gt;förmåner och rättigheter, lagen&lt;br&gt;(1927:321) om skatt vid utskiftning&lt;br&gt;av aktiebolags tillgångar, kommu-&lt;br&gt;nalskattelagen (1928: 370), lagen&lt;br&gt;(1933:395) om ersättningsskatt,&lt;br&gt;lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt, lagen (1946:324) om&lt;br&gt;skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt, lagen&lt;br&gt;(1947:577) om statlig förmö-&lt;br&gt;genhetsskatt, lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt, lagen (1983: 219)&lt;br&gt;om tillfällig vinstskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:1086) om vinstdelningsskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:1052) om statlig&lt;br&gt;fastighetsskatt, lagen (1986:1225)&lt;br&gt;om tillfällig förmögenhetsskatt för&lt;br&gt;livförsäkringsbolag, understöds-&lt;br&gt;föreningar och pensionsstiftelser,&lt;br&gt;lagen (1989: 346) om särskild&lt;br&gt;vinstskatt, lagen (1989:471) om&lt;br&gt;investeringsskatt för vissa bygg-&lt;br&gt;nadsarbeten, lagen (1990:661) om&lt;br&gt;avkastningsskatt på pensionsmedel,&lt;br&gt;lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands&lt;br&gt;bosatta, lagen (1991:591) om&lt;br&gt;särskild inkomstskatt för utomlands&lt;br&gt;bosatta artister m.fl., lagen&lt;br&gt;(1993:1537) om expansionsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1928:376) om skatt pä&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag föreskrivs&lt;br&gt;om skatt gäller även i fråga om&lt;br&gt;socialförsäkringsavgifter samt, i&lt;br&gt;den män sä har särskilt före-&lt;br&gt;skrivits, annan avgift till det&lt;br&gt;allmänna som ej betecknas som&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lotterivinster, lagen (1941: 251)&lt;br&gt;om särskild varuskatt, lagen&lt;br&gt;(1957:262) om allmän energiskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:372) om bensinskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:394) om tobaksskatt,&lt;br&gt;stämpelskattelagen (1964:308),&lt;br&gt;lagen (1972:266) om skatt pä&lt;br&gt;annonser och reklam, lagen&lt;br&gt;(1972:820) om skatt på spel, lagen&lt;br&gt;(1973:37) om avgift pä vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, vägtra-&lt;br&gt;fikskattelagen (1973:601), lagen&lt;br&gt;(1973:1216) om särskild skatt för&lt;br&gt;oljeprodukter och kol, bilskrot-&lt;br&gt;ningslagen (1975:343), lagen&lt;br&gt;(1976:338) om vägtrafikskatt på&lt;br&gt;vissa fordon, som icke är&lt;br&gt;registrerade i riket, lagen (197-&lt;br&gt;7:306) om dryckesskatt, lagen&lt;br&gt;(1978:69) om försäljningsskatt på&lt;br&gt;motorfordon, lagen (1978:144) om&lt;br&gt;skatt pä vissa resor, lagen&lt;br&gt;(1982:691) om skatt pä vissa&lt;br&gt;kassettband, lagen (1982:1200)&lt;br&gt;om skatt på videobandspelare,&lt;br&gt;lagen (1982:1201) om skatt pä viss&lt;br&gt;elektrisk kraft, lagen (1983:1053)&lt;br&gt;om skatt pä omsättning av vissa&lt;br&gt;värdepapper, lagen (1983:1104)&lt;br&gt;om särskild skatt för elektrisk kraft&lt;br&gt;från kärnkraftverk, lagen&lt;br&gt;(1984:351) om totalisatorskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:355) om skatt pä vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1984:404) om stämpelskatt vid in-&lt;br&gt;skrivningsmyndigheter, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1984:405) om stämpelskatt på&lt;br&gt;aktier, lagen (1984:409) om avgift&lt;br&gt;på gödselmedel, lagen (1984:410)&lt;br&gt;om avgift pä bekämpningsmedel,&lt;br&gt;lagen (1984:852) om lagerskatt på&lt;br&gt;viss bensin, fordonsskattelagen&lt;br&gt;(1988:327), lagen (1988:328) om&lt;br&gt;fordonsskatt på utländska fordon,&lt;br&gt;lagen (1988:1567) om miljöskatt&lt;br&gt;på inrikes flygtrafik, lagen (1990:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;582) om koldioxidskatt, lagen&lt;br&gt;(1990:587) om svavelskatt, lagen&lt;br&gt;(1990:613) om miljöavgift på&lt;br&gt;utsläpp av kväveoxider vid ener-&lt;br&gt;giproduktion, lagen (1990:662) om&lt;br&gt;skatt på vissa premiebetalningar,&lt;br&gt;lagen (1990:1087) om lagerskatt&lt;br&gt;pä vissa oljeprodukter, lagen (19-&lt;br&gt;90:1427) om särskild premieskatt&lt;br&gt;för grupplivförsäkring, m.m.,&lt;br&gt;lagen (1991:1482) om lotteriskatt,&lt;br&gt;lagen (1991: 1483) om skatt på&lt;br&gt;vinstsparande m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:1479) om lagerskatt på viss&lt;br&gt;bensin, lagen (1992:1438) om&lt;br&gt;dieseloljeskatt och användning av&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1992:1439) om lagerskatt på&lt;br&gt;dieselolja, mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200), lagen (1994:1704) om&lt;br&gt;lageravgift på socker och ris,&lt;br&gt;lagen (1994: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1563) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tobaksskatt, lagen (1994:1564) om&lt;br&gt;alkoholskatt, lagen (1994:1776)&lt;br&gt;om skatt på energi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1981:691) om so-&lt;br&gt;cialavgifter och lagen (1994:&lt;br&gt;1744) om allmänna egenavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även preliminär&lt;br&gt;skatt, kvarstående skatt och till-&lt;br&gt;kommande skatt som avses i upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte om skatten&lt;br&gt;eller avgiften fastställs eller&lt;br&gt;uppbärs i den ordning som gäller&lt;br&gt;för tull och inte heller beträffande&lt;br&gt;dröjsmålsavgift, skattetillägg eller&lt;br&gt;liknande avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om gärningar som är&lt;br&gt;belagda med straff i lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;i den män det följer av&lt;br&gt;särskild föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;beträffande skattetillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgifter, förse-&lt;br&gt;ningsavgifter eller liknande av-&lt;br&gt;gifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myn-&lt;br&gt;dighets beslut i fråga om skatt&lt;br&gt;eller avgift uppsåtligen avger&lt;br&gt;handling med oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder att skatt&lt;br&gt;eller avgift inte påförs eller påförs&lt;br&gt;med för lågt belopp eller till-&lt;br&gt;godoräknas med för högt belopp&lt;br&gt;döms för skattebedrä-&lt;br&gt;geri till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som med&lt;br&gt;avsikt att skatt eller avgift inte&lt;br&gt;skall påföras eller skall påföras&lt;br&gt;medför lågt belopp underlåter att&lt;br&gt;avge deklaration eller därmed&lt;br&gt;jämförlig handling och därigenom&lt;br&gt;föranleder att han eller den han&lt;br&gt;företräder inte påförs skatt eller&lt;br&gt;avgift eller påförs skatt eller avgift&lt;br&gt;med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattebedrägeri skall också&lt;br&gt;den dömas som med avsikt att&lt;br&gt;skatt inte skall påföras eller skall&lt;br&gt;påföras med för lågt belopp&lt;br&gt;överenskommer med sin ar-&lt;br&gt;betsgivare eller annan som är&lt;br&gt;skyldig att utan föreläggande&lt;br&gt;lämna kontrolluppgift enligt 3 kap.&lt;br&gt;lagen (1990:325) om själv-&lt;br&gt;deklaration och kontrolluppgifter,&lt;br&gt;att denne skall underlåta att full-&lt;br&gt;göra sin uppgiftsskyldighet, och&lt;br&gt;som därigenom föranleder att skatt&lt;br&gt;på grundval av förenklad själv-&lt;br&gt;deklaration inte påförs eller påförs&lt;br&gt;honom med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på annat sätt än munt-&lt;br&gt;ligen lämnar oriktig uppgift till&lt;br&gt;myndighet eller underlåter att till&lt;br&gt;myndighet lämna deklaration,&lt;br&gt;kontrolluppgift eller annan före-&lt;br&gt;skriven handling med uppsåt att&lt;br&gt;skatt skall undandras det allmänna&lt;br&gt;eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas till honom själv eller&lt;br&gt;annan döms, om fara härför&lt;br&gt;uppkommer, för skatte-&lt;br&gt;brott till fängelse i högst två&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som ringa, dömes för&lt;br&gt;skatteförseelse till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § med&lt;br&gt;hänsyn till skattebeloppet och&lt;br&gt;övriga omständigheter är av&lt;br&gt;mindre allvarlig art, döms för&lt;br&gt;skatteförseelse till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skatteförseelse skall också&lt;br&gt;den dömas som i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;uppsåtligen lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. &amp;nbsp;beskattningsmyndighet, om&lt;br&gt;uppgiften rör förhållande som har&lt;br&gt;betydelse för skyldigheten för&lt;br&gt;honom eller annan att betala skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. den som är skyldig att för&lt;br&gt;honom innehålla skatt eller lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift eller annan&lt;br&gt;motsvarande underrättelse till&lt;br&gt;beskattningsmyndighet, om den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften rör förhållande&lt;br&gt;som har betydelse för&lt;br&gt;skyldighetens fullgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet underlåter att lämna&lt;br&gt;en föreskriven uppgift angående&lt;br&gt;sådant förhållande som avses vid 1&lt;br&gt;till någon som där avses, om&lt;br&gt;uppgiften skall lämnas utan&lt;br&gt;föreläggande eller anmaning och&lt;br&gt;inte avser egen självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter någon uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet att&lt;br&gt;fullgöra föreskriven skyldighet att&lt;br&gt;innehålla skatt, döms likaledes för&lt;br&gt;skatteförseelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År fall som avses i denna para-&lt;br&gt;graf ringa, skall ej dömas till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, dömes för&lt;br&gt;grovt skattebedrä-&lt;br&gt;geri till fängelse, lägst sex&lt;br&gt;månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande huruvida brottet&lt;br&gt;är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;det rört mycket betydande belopp&lt;br&gt;eller eljest varit av synnerligen&lt;br&gt;farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, döms för&lt;br&gt;grovt skattebrott till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas, om det&lt;br&gt;rört mycket betydande belopp, om&lt;br&gt;gärningsmannen i stor omfattning&lt;br&gt;begagnat falska handlingar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilseledande bokföring eller om&lt;br&gt;förfarandet ingått som ett led i en&lt;br&gt;brottslighet som utövats systema-&lt;br&gt;tiskt eller i större omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myn-&lt;br&gt;dighets beslut i fråga om skatt&lt;br&gt;eller avgift av grov oaktsamhet&lt;br&gt;avger handling med oriktig uppgift&lt;br&gt;och därigenom föranleder fara för&lt;br&gt;att skatt eller avgift påföres med&lt;br&gt;för lågt belopp eller tillgodoräknas&lt;br&gt;med för högt belopp dömes, om&lt;br&gt;gärningen rör betydande belopp,&lt;br&gt;för vårdslös skatte-&lt;br&gt;uppgift till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst tvä är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av grov oaktsamhet pä&lt;br&gt;annat sätt än muntligen lämnar&lt;br&gt;oriktig uppgift till myndighet och&lt;br&gt;därigenom ger upphov till fara för&lt;br&gt;att skatt undandras det allmänna,&lt;br&gt;eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas till honom själv eller&lt;br&gt;annan döms för vårdslös&lt;br&gt;skatte uppgift till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är gärningen med hänsyn till&lt;br&gt;skattebeloppet och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter av mindre allvarlig&lt;br&gt;art, döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till skattebedrägeri&lt;br&gt;och grovt skattebedrägeri dömes&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till skattebrott och&lt;br&gt;grovt skattebrott döms till ansvar&lt;br&gt;enligt 23 kap. 1 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bok-&lt;br&gt;föringsskyldighet eller sådan&lt;br&gt;skyldighet att föra och bevara&lt;br&gt;räkenskaper, som föreskrivs för&lt;br&gt;vissa uppgiftsskyldiga, och däri-&lt;br&gt;genom allvarligt försvårar myn-&lt;br&gt;dighets kontrollverksamhet vid&lt;br&gt;beräkning eller uppbörd av skatt&lt;br&gt;eller avgift döms för försvå-&lt;br&gt;rande av skattekon-&lt;br&gt;troll till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;grovt, till fängelse i lägst sex&lt;br&gt;månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bok-&lt;br&gt;föringsskyldighet eller sådan&lt;br&gt;skyldighet att föra och bevara&lt;br&gt;räkenskaper, som föreskrivs för&lt;br&gt;vissa uppgiftsskyldiga, pä ett sätt&lt;br&gt;som är ägnat att allvarligt för-&lt;br&gt;svåra myndighets kontrollverk-&lt;br&gt;samhet vid beräkning eller upp-&lt;br&gt;börd av skatt döms för för-&lt;br&gt;svårande av skatte-&lt;br&gt;kontroll till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år eller, om&lt;br&gt;brottet är grovt, till fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt första stycket&lt;br&gt;inträder ej, om ansvar för gär-&lt;br&gt;ningen kan ådömas enligt brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är gärningen belagd med straff i&lt;br&gt;brottsbalken, inträder ansvar&lt;br&gt;enligt första stycket endast om en&lt;br&gt;tillämpning av detta leder till&lt;br&gt;strängare straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 2-9 § inträder ej&lt;br&gt;för den som frivilligt vidtager&lt;br&gt;åtgärd som leder till att skatten&lt;br&gt;eller avgiften kan påföras eller&lt;br&gt;tillgodoräknas med rätt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 2-6 §§ inträder ej&lt;br&gt;för den som frivilligt vidtager&lt;br&gt;åtgärd som leder till att skatten&lt;br&gt;kan påföras eller tillgodoräknas&lt;br&gt;med rätt belopp. Vad som har&lt;br&gt;sagts nu tillämpas på motsvarande&lt;br&gt;sätt i fråga om återbetalning av&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 10 § inträder inte&lt;br&gt;för den som frivilligt uppfyller&lt;br&gt;skyldighet som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3, 7, 8 eller 9 § ådömas, om&lt;br&gt;den misstänkte häktats eller&lt;br&gt;erhållit del av åtal för brottet inom&lt;br&gt;fem år från brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3 och 5 §§ ådömas, om den&lt;br&gt;misstänkte häktats eller erhållit del&lt;br&gt;av åtal för brottet inom fem år&lt;br&gt;från brottet. Har vid brott som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 10 § den misstänkte blivit&lt;br&gt;föremål för skatte- eller taxerings-&lt;br&gt;revision inom fem år från brottet,&lt;br&gt;skall de i 35 kap. 1 § brottsbalken&lt;br&gt;angivna tiderna räknas från den&lt;br&gt;dag då denna tog sin början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den&lt;br&gt;misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i&lt;br&gt;35 kap. 1 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den&lt;br&gt;misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en&lt;br&gt;förundersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte&lt;br&gt;för brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständig-&lt;br&gt;heter som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på&lt;br&gt;sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller&lt;br&gt;avskrivs mål mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta stycke skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som&lt;br&gt;om delgivning av underrättelsen inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I hand-&lt;br&gt;läggningen får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel&lt;br&gt;för utredningen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall&lt;br&gt;Beslut av&lt;br&gt;förlängning&lt;br&gt;överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svärsinlagan skall ha kommit in&lt;br&gt;inom två veckor från den dag då&lt;br&gt;den misstänkte, på sätt som gäller&lt;br&gt;för delgivning av stämning i&lt;br&gt;brottmål, delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande&lt;br&gt;brottmål gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får inte överklagas,&lt;br&gt;tingsrätt att medge&lt;br&gt;enligt 14 a § får&lt;br&gt;genom besvär. Be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall får inte överklagas.&lt;br&gt;Beslut av tingsrätt att medge&lt;br&gt;förlängning enligt 14 a § får&lt;br&gt;överklagas. Överklagandet skall ha&lt;br&gt;kommit in inom två veckor från&lt;br&gt;den dag då den misstänkte, på sätt&lt;br&gt;som gäller för delgivning av stäm-&lt;br&gt;ning i brottmål, delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fiåga om gärning som begåtts före ikraftträdandet tillämpas 1 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senaste lydelse 1994:1787.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Senaste lydelse 1994:504.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Senaste lydelse 1982:152.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspoliss-&lt;br&gt;tyrelsen, Polismyndigheten i Stockholms polisdistrikt, Polismyndigheten&lt;br&gt;i Linköpings polisdistrikt, Riksförsäkringsverket, Generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens Jordbruksverk, Svea&lt;br&gt;hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Uppsala tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Gävleborgs län,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Föreningen Auktori-&lt;br&gt;serade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation, Företagens upp-&lt;br&gt;giftslämnardelegation FUD, Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Landsorga-&lt;br&gt;nisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sven-&lt;br&gt;ska Revisorssamfundet SRS, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Akade-&lt;br&gt;mikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Industriförbund och&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden som han har hämtat in från Stats-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten för speciella mål, Åklagarmyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;respektive Göteborg samt Regionåklagarmyndigheten i Stockholm, Väs-&lt;br&gt;terås respektive Härnösand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har bifogat yttranden som verket har hämtat in från&lt;br&gt;skattemyndigheterna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmö-&lt;br&gt;hus, Göteborgs och Bohus och Kopparbergs län samt från kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Södermanlands&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund&lt;br&gt;har ingivit ett gemensamt yttrande. I yttrandet har vidare hänvisats till&lt;br&gt;en promemoria av Industriförbundets expert i Skattebetalningsutredning-&lt;br&gt;en (Fi 1993:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund LRF har i sitt yttrande hänvisat till yttran-&lt;br&gt;det från Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1669) om&lt;br&gt;ändring i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) i paragrafens&lt;br&gt;lydelse enligt lagen (1995:1669) om ändring i nämnda lag samt ikraftträ-&lt;br&gt;dandebestämmelsen till lagen (1995:1669) om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;skatt eller avgift enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1908:128) om bevill-&lt;br&gt;ningsavgifter för särskilda förmå-&lt;br&gt;ner och rättigheter, lagen&lt;br&gt;(1927:321) om skatt vid utskiftning&lt;br&gt;av aktiebolags tillgångar, kommu-&lt;br&gt;nalskattelagen (1928:370), lagen&lt;br&gt;(1933:395) om ersättningsskatt,&lt;br&gt;lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt, lagen (1946:324) om&lt;br&gt;skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt, lagen&lt;br&gt;(1947:577) om statlig förmögen-&lt;br&gt;hetsskatt, lagen (1958:295) om&lt;br&gt;sjömansskatt, lagen (1983:219) om&lt;br&gt;tillfällig vinstskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:1086) om vinstdelningsskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:1052) om statlig fas-&lt;br&gt;tighetsskatt, lagen (1986:1225) om&lt;br&gt;tillfällig förmögenhetsskatt för liv-&lt;br&gt;försäkringsbolag, understödsföre-&lt;br&gt;ningar och pensionsstiftelser, la-&lt;br&gt;gen (1989:346) om särskild vinst-&lt;br&gt;skatt, lagen (1989:471) om inves-&lt;br&gt;teringsskatt för vissa byggnadsar-&lt;br&gt;beten, lagen (1990:661) om av-&lt;br&gt;kastningsskatt pä pensionsmedel,&lt;br&gt;lagen (1991:586) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta,&lt;br&gt;lagen (1991:591) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m. fl., lagen (1991:687)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;skatt och, när sä särskilt före-&lt;br&gt;skrivs, annan avgift till det&lt;br&gt;allmänna som inte betecknas som&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om särskild löneskatt på pensions-&lt;br&gt;kostnader, lagen (1993:1537) om&lt;br&gt;expansionsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1928:376) om skatt på&lt;br&gt;lotterivinster, lagen (1941:251) om&lt;br&gt;särskild varuskatt, lagen&lt;br&gt;(1957:262) om allmän energiskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:372) om bensinskatt,&lt;br&gt;lagen (1961:394) om tobaksskatt,&lt;br&gt;stämpelskattelagen (1964:308),&lt;br&gt;lagen (1972:266) om skatt pä an-&lt;br&gt;nonser och reklam, lagen&lt;br&gt;(1972:820) om skatt pä spel, lagen&lt;br&gt;(1973:37) om avgift på vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, vägtrafik-&lt;br&gt;skattelagen (1973:601), lagen&lt;br&gt;(1973:1216) om särskild skatt för&lt;br&gt;oljeprodukter och kol, bilskrot-&lt;br&gt;ningslagen (1975:343), lagen&lt;br&gt;(1976:338) om vägtrafikskatt pä&lt;br&gt;vissa fordon, som icke är&lt;br&gt;registrerade i riket, lagen&lt;br&gt;(1977:306) om dryckesskatt, lagen&lt;br&gt;(1978:69) om försäljningsskatt på&lt;br&gt;motorfordon, lagen (1978:144) om&lt;br&gt;skatt på vissa resor, lagen&lt;br&gt;(1982:691) om skatt på vissa&lt;br&gt;kassettband, lagen (1982:1200)&lt;br&gt;om skatt pä videobandspelare,&lt;br&gt;lagen (1982:1201) om skatt pä viss&lt;br&gt;elektrisk kraft, lagen (1983:1053)&lt;br&gt;om skatt pä omsättning av vissa&lt;br&gt;värdepapper, lagen (1983:1104)&lt;br&gt;om särskild skatt för elektrisk kraft&lt;br&gt;frän kärnkraftverk, lagen&lt;br&gt;(1984:351) om totalisatorskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:355) om skatt på vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter, lagen&lt;br&gt;(1984:405) om stämpelskatt på&lt;br&gt;aktier, lagen (1984:409) om skatt&lt;br&gt;på gödselmedel, lagen (1984:410)&lt;br&gt;om skatt pä bekämpningsmedel,&lt;br&gt;lagen (1984:852) om lagerskatt på&lt;br&gt;viss bensin, fordonsskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:327), lagen (1988:328) om&lt;br&gt;fordonsskatt på utländska fordon,&lt;br&gt;lagen (1988:1567) om miljöskatt&lt;br&gt;på inrikes flygtrafik, lagen&lt;br&gt;(1990:582) om koldioxidskatt,&lt;br&gt;lagen (1990:587) om svavelskatt,&lt;br&gt;lagen (1990:613) om miljöavgift&lt;br&gt;på utsläpp av kväveoxider vid&lt;br&gt;energiproduktion, lagen&lt;br&gt;(1990:662) om skatt på vissa&lt;br&gt;premiebetalningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1087) om lagerskatt på&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1990:1427) om särskild&lt;br&gt;premieskatt för grupplivförsäkring,&lt;br&gt;m.m., lagen (1991:1482) om&lt;br&gt;lotteriskatt, lagen (1991:1483) om&lt;br&gt;skatt på vinstsparande m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:1479) om lagerskatt på viss&lt;br&gt;bensin, lagen (1992:1438) om&lt;br&gt;dieseloljeskatt och användning av&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1992:1439) om lagerskatt på&lt;br&gt;dieselolja, mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200), lagen (1994:1704) om&lt;br&gt;lageravgift pä vissa&lt;br&gt;jordbruksprodukter, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1563) om tobaksskatt, lagen&lt;br&gt;(1994:1564) om alkoholskatt,&lt;br&gt;lagen (1994:1776) om skatt pä&lt;br&gt;energi, lagen (1995:1667) om&lt;br&gt;skatt på naturgrus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen&lt;br&gt;socialavgifter&lt;br&gt;(1994:1744)&lt;br&gt;egenavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1981:691) om&lt;br&gt;och lagen&lt;br&gt;om allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även preliminär&lt;br&gt;skatt, kvarstående skatt och till-&lt;br&gt;kommande skatt som avses z&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte om&lt;br&gt;skatten eller avgiften fastställs&lt;br&gt;eller uppbärs i den ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningar som är belagda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller för tull och inte&lt;br&gt;heller beträffande&lt;br&gt;dröjsmålsavgift, skattetillägg&lt;br&gt;eller liknande avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med straff i lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgift,&lt;br&gt;förseningsavgift eller liknande&lt;br&gt;avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996. Den äldre lydelsen&lt;br&gt;av 1 § gäller dock fortfarande i&lt;br&gt;fråga om gärningar som begåtts&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971:69)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6, 9 och 11 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2-5, 7, 8, 10, 12-14 och 14 c §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myndig-&lt;br&gt;hets beslut i fråga om skatt eller&lt;br&gt;avgift uppsåtligen avger handling&lt;br&gt;med oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;föranleder att skatt eller avgift inte&lt;br&gt;påförs eller påförs med för lågt&lt;br&gt;belopp eller tillgodoräknas med&lt;br&gt;för högt belopp döms för s k a t-&lt;br&gt;tebedrägeri till fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen på annat&lt;br&gt;sätt än muntligen lämnar oriktig&lt;br&gt;uppgift till myndighet eller under-&lt;br&gt;låter att till myndighet lämna de-&lt;br&gt;klaration, kontrolluppgift eller an-&lt;br&gt;nan föreskriven handling och däri-&lt;br&gt;genom ger upphov till fara för att&lt;br&gt;skatt skall undandras det allmänna&lt;br&gt;eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas till honom själv eller&lt;br&gt;annan döms för skattebrott&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som med&lt;br&gt;avsikt att skatt eller avgift inte&lt;br&gt;skall påföras eller skall påföras&lt;br&gt;med för lågt belopp underlåter att&lt;br&gt;avge deklaration eller därmed&lt;br&gt;jämförlig handling och därigenom&lt;br&gt;föranleder att han eller den han&lt;br&gt;företräder inte påförs skatt eller&lt;br&gt;avgift eller påförs skatt eller avgift&lt;br&gt;med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattebedrägeri skall också&lt;br&gt;den dömas som med avsikt att&lt;br&gt;skatt inte skall påföras eller skall&lt;br&gt;påföras med för lågt belopp öve-&lt;br&gt;renskommer med sin arbetsgivare&lt;br&gt;eller annan som är skyldig att utan&lt;br&gt;föreläggande lämna kontrolluppgift&lt;br&gt;enligt 3 kap. lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrollupp-&lt;br&gt;gifter, att denne skall underlåta att&lt;br&gt;fullgöra sin uppgiftsskyldighet, och&lt;br&gt;som därigenom föranleder att skatt&lt;br&gt;på grundval av förenklad självde-&lt;br&gt;klaration inte påförs eller påförs&lt;br&gt;honom med för lågt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som ringa, dömes för ska t-&lt;br&gt;teförseelse till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som ringa, döms för ska t-&lt;br&gt;teförseelse till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, dömes för&lt;br&gt;grovt skattebedräge-&lt;br&gt;r i till fängelse, lägst sex månader&lt;br&gt;och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande huruvida brottet&lt;br&gt;är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;det rört mycket betydande belopp&lt;br&gt;eller eljest varit av synnerligen&lt;br&gt;farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 2 § är att&lt;br&gt;anse som grovt, döms för&lt;br&gt;grovt skattebrott till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas, om det&lt;br&gt;rört mycket betydande belopp, om&lt;br&gt;gärningsmannen använt falska el-&lt;br&gt;ler osanna handlingar eller vilsele-&lt;br&gt;dande bokföring eller om förfaran-&lt;br&gt;det ingått som ett led i en brott-&lt;br&gt;slighet som utövats systematiskt&lt;br&gt;eller i större omfattning eller i&lt;br&gt;annat fall varit av synnerligen far-&lt;br&gt;lig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till ledning för myndig-&lt;br&gt;hets beslut i fråga om skatt eller&lt;br&gt;avgift av grov oaktsamhet avger&lt;br&gt;handling med oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder fara för att&lt;br&gt;skatt eller avgift påföres med för&lt;br&gt;lågt belopp eller tillgodoräknas&lt;br&gt;med för högt belopp dömes, om&lt;br&gt;gärningen rör betydande belopp,&lt;br&gt;för vårdslös skatte-&lt;br&gt;uppgift till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av grov oaktsamhet på&lt;br&gt;annat sätt än muntligen lämnar&lt;br&gt;oriktig uppgift till myndighet och&lt;br&gt;därigenom ger upphov till fara för&lt;br&gt;att skatt undandras det allmänna,&lt;br&gt;eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas till honom själv eller&lt;br&gt;annan döms för vårdslös&lt;br&gt;skatteuppgift till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningen med hänsyn till&lt;br&gt;skattebeloppet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter är av mindre allvarlig&lt;br&gt;art, skall inte dömas till ansvar&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen underlåter&lt;br&gt;att till uppbördsmyndighet avge&lt;br&gt;föreskriven handling avseende re-&lt;br&gt;dovisning av skatt eller avgift, som&lt;br&gt;innehållits för annan, eller avger&lt;br&gt;sådan handling med oriktig uppgift&lt;br&gt;och därigenom föranleder fara för&lt;br&gt;att innehållen skatt eller avgift&lt;br&gt;med orätt belopp påföres den upp-&lt;br&gt;giftsskyldige eller tillgodoräknas&lt;br&gt;annan dömes för o r e d l i g&lt;br&gt;uppbördsredovis-&lt;br&gt;ning till fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som pä annat sätt än munt-&lt;br&gt;ligen i annat fall än som avses i 2&lt;br&gt;§ uppsåtligen lämnar sådan oriktig&lt;br&gt;uppgift till myndighet som rör för-&lt;br&gt;hållande som har betydelse för&lt;br&gt;skyldigheten för honom eller an-&lt;br&gt;nan att betala skatt, döms för&lt;br&gt;skatteredovisnings-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som upp-&lt;br&gt;såtligen på annat sätt än muntli-&lt;br&gt;gen lämnar oriktig uppgift till nå-&lt;br&gt;gon som är skyldig att för honom&lt;br&gt;innehålla skatt eller lämna kon-&lt;br&gt;trolluppgift eller motsvarande un-&lt;br&gt;derrättelse, om uppgiften rör för-&lt;br&gt;hållande som har betydelse för&lt;br&gt;skyldighetens fullgörande eller för&lt;br&gt;skyldigheten för honom eller an-&lt;br&gt;nan att betala skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skatteredovisningsbrott skall&lt;br&gt;även den dömas, som uppsåtligen&lt;br&gt;underlåter att, till den som avses i&lt;br&gt;första eller andra stycket, lämna&lt;br&gt;där föreskriven uppgift, om uppgif-&lt;br&gt;ten rör sådant förhållande som där&lt;br&gt;anges.Detta gäller dock endast&lt;br&gt;under förutsättning att uppgiften&lt;br&gt;skall lämnas utan föreläggande&lt;br&gt;eller anmaning och inte avser egen&lt;br&gt;självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen underlåter&lt;br&gt;att fullgöra föreskriven skyldighet&lt;br&gt;att innehålla skatt eller inbetala&lt;br&gt;skatt som innehållits för annan,&lt;br&gt;döms också för skatteredovisnings-&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt första-fjärde stycke-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brott som avses i 7 § är att&lt;br&gt;anse som ringa dömes för bris-&lt;br&gt;tande uppbördsredo-&lt;br&gt;visning till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bokfö-&lt;br&gt;ringsskyldighet eller sådan skyl-&lt;br&gt;dighet att föra och bevara räken-&lt;br&gt;skaper, som föreskrivs för vissa&lt;br&gt;uppgiftsskyldiga, och därigenom&lt;br&gt;allvarligt försvårar myndighets&lt;br&gt;kontrollverksamhet vid beräkning&lt;br&gt;eller uppbörd av skatt eller avgift&lt;br&gt;döms för försvå rande av&lt;br&gt;skattekontroll till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;om brottet är grovt, till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av grov oaktsamhet&lt;br&gt;begär gärning som avses i 7 §&lt;br&gt;andra-fjärde stycket döms för&lt;br&gt;vårdslös skattered o-&lt;br&gt;visning till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet åsidosätter bokfö-&lt;br&gt;ringsskyldighet eller sådan skyl-&lt;br&gt;dighet att föra och bevara räken-&lt;br&gt;skaper, som föreskrivs för vissa&lt;br&gt;uppgiftsskyldiga och därigenom&lt;br&gt;ger upphov till fara för att myn-&lt;br&gt;dighets kontrollverksamhet vid&lt;br&gt;beräkning eller uppbörd av skatt&lt;br&gt;eller avgift allvarligt försvåras,&lt;br&gt;döms för försvårande av&lt;br&gt;skattekontroll till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;om brottet är grovt, till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt första stycket in-&lt;br&gt;träder ej, om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kan ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 2-9 § inträder ej&lt;br&gt;för den som frivilligt vidtager åt-&lt;br&gt;gärd som leder till att skatten eller&lt;br&gt;avgiften kan påföras eller tillgodo-&lt;br&gt;räknas med rätt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som frivilligt vidtar åtgärd&lt;br&gt;som leder till att skatten kan påfö-&lt;br&gt;ras eller tillgodoräknas med rätt&lt;br&gt;belopp, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;2-5, 7 eller 8 §. Vad som nu har&lt;br&gt;sagts tillämpas pä motsvarande&lt;br&gt;sätt i fråga om återbetalning av&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 10 § inträder inte&lt;br&gt;för den som frivilligt uppfyller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;skyldighet som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal för brott enligt 3 eller 8 § Åtal för brott enligt 3 § får väc-&lt;br&gt;får väckas endast om det är påkal- kas endast om det är påkallat av&lt;br&gt;lat av särskilda skäl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3, 7, 8 eller 9 § ådömas, om&lt;br&gt;den misstänkte häktats eller erhål-&lt;br&gt;lit del av åtal för brottet inom fem&lt;br&gt;år från brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken får påföljd för brott&lt;br&gt;enligt 3, 7 eller 8 § ådömas, om&lt;br&gt;den misstänkte häktats eller erhål-&lt;br&gt;lit del av åtal för brottet inom fem&lt;br&gt;år från brottet. Har vid brott som&lt;br&gt;avses i 10 § den misstänkte blivit&lt;br&gt;föremål för skatte- eller taxerings-&lt;br&gt;revision inom fem är frän brottet,&lt;br&gt;skall de i 35 kap. 1 § brottsbalken&lt;br&gt;angivna tiderna räknas från den&lt;br&gt;dag dä revisionen beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den&lt;br&gt;misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i&lt;br&gt;35 kap. 1 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den&lt;br&gt;misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är skä-&lt;br&gt;ligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en förun-&lt;br&gt;dersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för&lt;br&gt;brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter&lt;br&gt;som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på sätt som&lt;br&gt;gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål&lt;br&gt;mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke&lt;br&gt;skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgiv-&lt;br&gt;ning av underrättelsen inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I hand-&lt;br&gt;läggningen får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel&lt;br&gt;för utredningen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfäl-&lt;br&gt;le att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall får inte överklagas. Be-&lt;br&gt;slut av tingsrätt att medge förläng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom en domstol&lt;br&gt;lämnat en ansökan enligt 14 a §&lt;br&gt;utan bifall får inte överklagas. Be-&lt;br&gt;slut av tingsrätt att medge förläng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning enligt 14 a § får överklagas&lt;br&gt;genom besvär. Besvärsinlagan&lt;br&gt;skall ha kommit in inom två v-&lt;br&gt;eckor från den dag då den mis-&lt;br&gt;stänkte, på sätt som gäller för del-&lt;br&gt;givning av stämning i brottmål,&lt;br&gt;delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning enligt 14 a § får överklagas.&lt;br&gt;Överklagandet skall ha kommit in&lt;br&gt;inom två veckor från den dag då&lt;br&gt;den misstänkte, på sätt som gäller&lt;br&gt;för delgivning av stämning i brott-&lt;br&gt;mål, delgavs beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande brott-&lt;br&gt;mål gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senaste lydelse 1994:504.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Senaste lydelse 1982:152.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 kap. 4 § brottsbalken (1962:700) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i 1 § bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet begicks.&lt;br&gt;Förutsätts för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt,&lt;br&gt;skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brott som avses i 6 kap. 1-4 och 6 §§ eller försök till sådana brott&lt;br&gt;begåtts mot barn under femton år skall de i 1 § bestämda tiderna räknas&lt;br&gt;från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt femton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vid bokföringsbrott, som ej&lt;br&gt;är ringa, den bokföringsskyldige&lt;br&gt;inom fem år från brottet har för-&lt;br&gt;satts i konkurs, fått eller erbjudit&lt;br&gt;ackord eller inställt sina betal-&lt;br&gt;ningar, skall tiden räknas från den&lt;br&gt;dag då detta skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vid bokföringsbrott, som ej&lt;br&gt;är ringa, den bokföringsskyldige&lt;br&gt;inom fem år från brottet har&lt;br&gt;försatts i konkurs, fått eller&lt;br&gt;erbjudit ackord eller inställt sina&lt;br&gt;betalningar, skall tiden räknas från&lt;br&gt;den dag då detta skedde. Om den&lt;br&gt;bokföringsskyldige inom fem är&lt;br&gt;från brottet blivit föremål för&lt;br&gt;skatte- eller taxeringsrevision,&lt;br&gt;skall tiden räknas från den dag dä&lt;br&gt;revisionen beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senaste lydelse 1994:1499.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'&lt;br&gt;dels att 79-81 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 79 § skall utgå,&lt;br&gt;dels att 77 a och 77 b §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 77 c §,&lt;br&gt;dels att det närmast före 83 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;&amp;quot;Vite.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan arbets-&lt;br&gt;givarens betalningsskyldighet för&lt;br&gt;skattebeloppet har bortfallit enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk&lt;br&gt;person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet&lt;br&gt;underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 §&lt;br&gt;sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för&lt;br&gt;skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalnings-&lt;br&gt;skyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan arbets-&lt;br&gt;givarens betalningsskyldighet för&lt;br&gt;skattebeloppet har bortfallit enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. Hos den&lt;br&gt;som har blivit ålagd betalnings-&lt;br&gt;skyldighet får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för rest-&lt;br&gt;förd skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller&lt;br&gt;dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgiva-&lt;br&gt;ren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;Har gift skattskyldig icke i före-&lt;br&gt;skriven tid och ordning inbetalat&lt;br&gt;skatt som påförts på grund av&lt;br&gt;sådan inkomst som avses i tredje&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 52 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;br&gt;är maken jämte den skattskyldige&lt;br&gt;betalningsskyldig för skattebelop-&lt;br&gt;pet. Beloppet får uttagas hos ma-&lt;br&gt;ken i den ordning som gäller för&lt;br&gt;indrivning av skatt som påförts&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Makes ansvarighet enligt första i&lt;br&gt;skillnaden mellan den skattskyldige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gift skattskyldig icke i före-&lt;br&gt;skriven tid och ordning inbetalat&lt;br&gt;skatt som påförts på grund av&lt;br&gt;sådan inkomst som avses i tredje&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 52 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;br&gt;är maken jämte den skattskyldige&lt;br&gt;betalningsskyldig för skattebelop-&lt;br&gt;pet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;itycket avser det belopp som utgör&lt;br&gt;debiterad skatt på grund av inkomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldi-&lt;br&gt;ge om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första&lt;br&gt;stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den&lt;br&gt;skattskyldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt&lt;br&gt;första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger&lt;br&gt;bestämmelserna i 29 § första stycket motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena&lt;br&gt;skall fattas av skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 77 a&lt;br&gt;eller 77 b § får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt. Detsamma gäller i fall då en&lt;br&gt;bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och&lt;br&gt;enkla bolag skall svara för ett&lt;br&gt;handelsbolags skuld enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:771&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79 a § 1992:680&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80 § 1992:680.&lt;br&gt;^Senaste lydelse 1992:624.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)&lt;br&gt;dels att 19 kap. 10 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 19 kap. 10 § skall utgå,&lt;br&gt;dels att 16 kap. 17 § och 19 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 20 kap. 9 § skall lyda 'Överklagande av&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstols beslut’.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i egenskap av företrädare för en skattskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt&lt;br&gt;inom den tid som anges i 1 och 5 §§, är han tillsammans med den&lt;br&gt;skattskyldige betalningsskyldig för skatten. Om företrädaren uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet lämnat uppgifter som föranlett att den skattskyl-&lt;br&gt;dige tillgodoförts överskjutande ingående skatt enligt 8 § med för stort&lt;br&gt;belopp, är han tillsammans med den skattskyldige skyldig att betala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillbaka beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet som följer&lt;br&gt;efterges om det finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan den skattskyldiges&lt;br&gt;betalningsskyldighet för skatten har&lt;br&gt;fallit bort enligt lagen (1982:188)&lt;br&gt;om preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;göras i samma ordning som gäller&lt;br&gt;för skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av första stycket får jämkas eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan den skattskyldiges&lt;br&gt;betalningsskyldighet för skatten har&lt;br&gt;fallit bort enligt lagen (1982:188)&lt;br&gt;om preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldigheten för skatten enligt första&lt;br&gt;stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller vid regress-&lt;br&gt;fordran enligt fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som är betalningsskyldig&lt;br&gt;enligt 17 § får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt. Detsamma gäller i fall en&lt;br&gt;bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen&lt;br&gt;(1980:1102) om handelsbolag och&lt;br&gt;enkla bolag skall svara för ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handelsbolags skuld avseende skatt&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i den&lt;br&gt;form som föreskrivs i denna lag för deklaration av ingående skatt i en&lt;br&gt;verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan&lt;br&gt;återbetalning gäller vad som föreskrivs i 12-18 och 20-22 kap. i fråga om&lt;br&gt;den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;gäller i fråga om sådan ingående&lt;br&gt;skatt som avses i 10 kap. 9-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:498.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 7-10 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 7 § 1992:1310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 8 § 1991:1903&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 9 § 1991:1904.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:170&lt;br&gt;ciÄmonccVott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 27- 28 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 17 § 1 mom., 26 § och rubriken närmast före 26 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § 1 mom.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,&lt;br&gt;utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han&lt;br&gt;jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till&lt;br&gt;belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från&lt;br&gt;betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 77 a § upp-&lt;br&gt;bördslagen äger motsvarande till- c §| uppbördslagen (1953:272) skall&lt;br&gt;lämpning i fråga om sjömansskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 77 a § och 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas även i fråga om sjö-&lt;br&gt;mansskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt&lt;br&gt;16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med&lt;br&gt;lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för&lt;br&gt;skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad&lt;br&gt;han till följd av underlåtenheten icke avdragit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff och vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redare som i uppgift enligt 16 §&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsam-&lt;br&gt;het lämnar oriktigt meddelande,&lt;br&gt;som kan medföra för låg beskatt-&lt;br&gt;ning av sjöman, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöman som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet till myndighet&lt;br&gt;eller redare lämnar oriktig uppgift&lt;br&gt;omförhållande, som har betydelse&lt;br&gt;för hans skyldighet att erlägga&lt;br&gt;sjömansskatt, eller underlåter att&lt;br&gt;lämna föreskriven uppgift av så-&lt;br&gt;dant slag, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall dömes ej till ansvar&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket inträder ej, om gärningen&lt;br&gt;är belagd med straff i skattebrott-&lt;br&gt;slagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\äd som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1970:933.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:777&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § 1971:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § 1985:108.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1971:814.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1971:78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:170&lt;br&gt;arvsskatt och gavoskatt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 4&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 66 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 65 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att närmast före 67 § skall införas en ny rubrik “Vite m.m.’,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 74 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;inte av förmånsrätt enligt lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens rubrik 1974:857&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § 1971:77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1995/96:170&lt;br&gt;allmän försäkring &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 4&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad,&lt;br&gt;som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §&lt;br&gt;och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift&lt;br&gt;eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §&lt;br&gt;likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett&lt;br&gt;utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt&lt;br&gt;barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid&lt;br&gt;tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension&lt;br&gt;barnet anses som bam till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den&lt;br&gt;tidpunkt då han avled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst och pensionsgrundande inkomst gäller vad som i 22 c § lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iakttagande av förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;skall den som lämnat uppgift om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel i en&lt;br&gt;anbudshandling, en faktura eller&lt;br&gt;någon därmed jämförlig handling,&lt;br&gt;som även innehåller uppgifter om&lt;br&gt;utbetalarens och betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens namn och adress eller andra&lt;br&gt;för identifiering godtagbara upp-&lt;br&gt;gifter samt uppgift om betalnings-&lt;br&gt;mottagarens personnummer eller&lt;br&gt;organisationsnummer anses ha en&lt;br&gt;sådan skattsedel. Uppgiften om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel gäller&lt;br&gt;även som sådant skriftligt åbero-&lt;br&gt;pande av F-skattesedeln som avses&lt;br&gt;i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det&lt;br&gt;som nu sagts gäller dock inte om&lt;br&gt;den som betalar ut ersättningen&lt;br&gt;känner till att uppgiften om inne-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;skall den som lämnat uppgift om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel i en&lt;br&gt;anbudshandling, en faktura eller&lt;br&gt;någon därmed jämförlig handling,&lt;br&gt;som även innehåller uppgifter om&lt;br&gt;utbetalarens och betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens namn och adress eller andra&lt;br&gt;för identifiering godtagbara uppgif-&lt;br&gt;ter samt uppgift om betalnings-&lt;br&gt;mottagarens personnummer eller&lt;br&gt;organisationsnummer anses ha en&lt;br&gt;sådan skattsedel. Uppgiften om&lt;br&gt;innehav av en F-skattesedel gäller&lt;br&gt;även som sådant skriftligt åbero-&lt;br&gt;pande av F-skattesedeln som avses&lt;br&gt;i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det&lt;br&gt;som nu sagts gäller dock inte om&lt;br&gt;den som betalar ut ersättningen&lt;br&gt;känner till att uppgiften om inne-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hav av en F-skattesedel är oriktig.&lt;br&gt;Bestämmelser om påföljd för den&lt;br&gt;som lämnar oriktig uppgift om&lt;br&gt;innehav av F-skattesedel finns i 79&lt;br&gt;a § uppbördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hav av en F-skattesedel är oriktig.&lt;br&gt;Bestämmelser om påföljd för den&lt;br&gt;som lämnar oriktig uppgift finns i&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen&lt;br&gt;(1970:624)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)*&lt;br&gt;dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 31 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 25 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av skattebrott-&lt;br&gt;slagen (1971:69) likställs Värde-&lt;br&gt;papperscentralen VPC AB med&lt;br&gt;myndighet i fråga om uppgift enligt&lt;br&gt;7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § 1985:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § 1971:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen&lt;br&gt;(1975:343)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i bilskrotningslagen (1975:343) skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 12 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\hd som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefondring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringsla-&lt;br&gt;gen (1979:1152)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (1979:1152)&lt;br&gt;dels att 18 kap. 41 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 23 § och 26 kap. 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsdeklaration eller annan uppgift skall efter föreläggande&lt;br&gt;lämnas till den som utfärdat föreläggandet, inom viss efter omständig-&lt;br&gt;heterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Föreläggandet&lt;br&gt;skall innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat föreläggandet.&lt;br&gt;Uppgift som lämnas till konsulent&lt;br&gt;som biträder skattemyndigheten vid&lt;br&gt;fastighetstaxeringen anses vid&lt;br&gt;tillämpningen av skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) lämnad till myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;br&gt;Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,&lt;br&gt;12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §&lt;br&gt;första och andra styckena skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet i detta&lt;br&gt;kapitel, gälla vid särskild fastighet-&lt;br&gt;staxering. I föreläggande att lämna&lt;br&gt;fastighetsdeklaration skall vidare&lt;br&gt;lämnas uppgift om den grund på&lt;br&gt;vilken föreläggandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,&lt;br&gt;12-14, 16 och 22-40 §§ skall, om&lt;br&gt;inte annat är föreskrivet i detta&lt;br&gt;kapitel, gälla vid särskild fastig-&lt;br&gt;hetstaxering. I föreläggande att&lt;br&gt;lämna fastighetsdeklaration skall&lt;br&gt;vidare lämnas uppgift om den&lt;br&gt;grund på vilken föreläggandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande får inte förenas med vite i fall som sägs i 2 §. Förnyat&lt;br&gt;föreläggande att lämna särskild fastighetsdeklaration får däremot förenas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse av 18 kap. 41 § 1993:1193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:170&lt;br&gt;om socialavgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 4&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1981:691) om socialavgifter skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 5 kap. 5 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\åd som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151)&lt;br&gt;om punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 17 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 17 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt&lt;br&gt;i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§,&lt;br&gt;är han tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig för skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldigheten får jämkas&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;br&gt;skattskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för skattebeloppet har bortfallit&lt;br&gt;enligt lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar m.m.&lt;br&gt;Hos den som har blivit ålagd betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet får indrivning ske i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller efteiges om det föreligger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;br&gt;skattskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för skattebeloppet har bortfallit&lt;br&gt;enligt lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första&lt;br&gt;stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 17 § får&lt;br&gt;indrivning göras i samma ordning&lt;br&gt;som gäller för skatt. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fall då en bolagsman enligt&lt;br&gt;2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag skall&lt;br&gt;svara för ett handelsbolags skuld&lt;br&gt;avseende skatt enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:1320.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668)&lt;br&gt;om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 15 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är&lt;br&gt;tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den&lt;br&gt;ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten&lt;br&gt;får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings- Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som enligt 28 a §&lt;br&gt;gäller för indrivning av arbets-&lt;br&gt;givaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får&lt;br&gt;söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 §&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 15 §får&lt;br&gt;indrivning ske i den ordning som&lt;br&gt;enligt 28 a § gäller för indrivning&lt;br&gt;av arbetsgivaravgifter. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fall då en bolagsman enligt&lt;br&gt;2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag skall&lt;br&gt;svara för ett handelsbolags skuld&lt;br&gt;avseende arbetsgivaravgifter samt&lt;br&gt;den ränta och dröjsmålsavgift som&lt;br&gt;belöper på dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:908.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen&lt;br&gt;(1988:327)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 83 § och rubriken närmast före 83 § i&lt;br&gt;fordonsskattelagen (1988:327)' skall upphöra att gälla vid utgången av&lt;br&gt;juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1992:1440&lt;br&gt;83 § 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328)&lt;br&gt;om fordonsskatt på utländska fordon&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1988:328) om fordonsskatt på&lt;br&gt;utländska fordon&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som avses&lt;br&gt;i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas&lt;br&gt;till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet till tullmyndighet&lt;br&gt;lämnar en felaktig uppgift om&lt;br&gt;förhållande som är av betydelse för&lt;br&gt;fastställande av skatt enligt denna&lt;br&gt;lag, skall dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med straff&lt;br&gt;i skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1442.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1442.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479)&lt;br&gt;om ersättning för kostnader i ärenden och mål om&lt;br&gt;skatt, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:479) om ersättning för&lt;br&gt;kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs&lt;br&gt;kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Lagen tillämpas&lt;br&gt;även i mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter. Den tillämpas dock inte i ärenden om förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skatter, tullar och avgifter&lt;br&gt;avses i denna lag detsamma som i&lt;br&gt;2 § första stycket 1-4 lagen om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter. Med skattskyldig&lt;br&gt;avses den vars skyldighet att betala&lt;br&gt;skatt, tull eller avgift har varit&lt;br&gt;föremål för prövning, liksom den&lt;br&gt;som är ägare till fastighet eller som&lt;br&gt;enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxe-&lt;br&gt;ringslagen (1979:1152) skall anses&lt;br&gt;som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skatter, tullar och avgifter&lt;br&gt;avses i denna lag detsamma som i&lt;br&gt;lagen om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter. Med&lt;br&gt;skattskyldig avses den vars skyl-&lt;br&gt;dighet att betala skatt, tull eller&lt;br&gt;avgift har varit föremål för pröv-&lt;br&gt;ning, liksom den som är ägare till&lt;br&gt;fastighet eller som enligt 1 kap.&lt;br&gt;5 § fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152) skall anses som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:170&lt;br&gt;om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid ener- &lt;sup&gt;B1 aga 4&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;giproduktion&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:613) om miljöavgift på&lt;br&gt;utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall införas en ny paragraf,&lt;br&gt;10 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\hd som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)&lt;br&gt;om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på&lt;br&gt;vissa förvärvsinkomster&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar&lt;br&gt;är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1971:1072) om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1979:611) om upphovs-&lt;br&gt;mannakonto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1072) om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1979:611) om upphovs-&lt;br&gt;mannakonto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1924.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) &lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;?- 1995/96:170&lt;br&gt;om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Biaga4&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m. skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;inte av förmånsrätt enligt lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m. Skatten&lt;br&gt;kan inte heller bli föremål för&lt;br&gt;betalningssäkring enligt lagen&lt;br&gt;(1978:880) om betalningssäkring&lt;br&gt;för skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;22 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586)&lt;br&gt;om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av beslutsbe-&lt;br&gt;hörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts en avliden eller&lt;br&gt;ett dödsbo i 61 §, om central till-&lt;br&gt;syn m.m. i 72 §, om rätt att ta del&lt;br&gt;av preliminär självdeklaration&lt;br&gt;m.m. i 73 §, om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt,&lt;br&gt;m.m. i 77, 77 a och 78 §§, om&lt;br&gt;straffbestämmelser m.m. i 79-81&lt;br&gt;och 83 §§, om omprövning m.m. i&lt;br&gt;84-94 §§, om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 96-103 §§&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Beslut&lt;br&gt;om anstånd som avses i 49 § den&lt;br&gt;lagen meddelas av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten enligt denna lag.&lt;br&gt;Beslut om anstånd skall skyndsamt&lt;br&gt;meddelas den skattskyldige utan&lt;br&gt;kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av beslutsbe-&lt;br&gt;hörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om&lt;br&gt;indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförts en avliden eller&lt;br&gt;ett dödsbo i 61 §, om central till-&lt;br&gt;syn m.m. i 72 §, om rätt att ta del&lt;br&gt;av preliminär självdeklaration&lt;br&gt;m.m. i 73 §, om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt,&lt;br&gt;m.m. i 77, 77 a, 77 c och 78 §§,&lt;br&gt;om vite i 83 §, om omprövning&lt;br&gt;m.m. i 84-94 §§, om beslut om&lt;br&gt;särskilda debiteringsåtgärder i 95 §&lt;br&gt;samt om överklagande m.m. i&lt;br&gt;96-103 &amp;nbsp;§§ uppbördslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1953:272). Beslut om anstånd som&lt;br&gt;avses i 49 § den lagen meddelas av&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten enligt&lt;br&gt;denna lag. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den skattskyl-&lt;br&gt;dige utan kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:917.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591)&lt;br&gt;om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning&lt;br&gt;av skatt i 49 och 51 §§, om upp-&lt;br&gt;börd i 52 §, om dröjsmålsavgift i&lt;br&gt;58 §, om indrivning i 59 §, om&lt;br&gt;ansvar för skatt som påförts av-&lt;br&gt;liden eller dödsbo i 61 §, om rätt&lt;br&gt;att taga del av preliminär själv-&lt;br&gt;deklaration m. m. i 73 §, om&lt;br&gt;arbetsgivares ansvarighet för ar-&lt;br&gt;betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a&lt;br&gt;och 78 §§, om straffbestämmelser&lt;br&gt;m.m. i 79, 80, 81 och 83 §§, om&lt;br&gt;omprövning m. m. i 84-94 §§, om&lt;br&gt;beslut om särskilda debiteringsåt-&lt;br&gt;gärder i 95 § samt om överklagan-&lt;br&gt;de m. m. i 97, 99 och 103 §§ upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Vad som&lt;br&gt;där sägs om arbetsgivare skall då&lt;br&gt;gälla den som är redovisningsskyl-&lt;br&gt;dig enligt 14 § denna lag och vad&lt;br&gt;som där sägs om skattemyndighet&lt;br&gt;skall gälla Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Kopparbergs län. Med uppbördsde-&lt;br&gt;klaration avses enligt denna lag&lt;br&gt;redovisning enligt 14 §. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning&lt;br&gt;av skatt i 49 och 51 §§, om upp-&lt;br&gt;börd i 52 §, om dröjsmålsavgift i&lt;br&gt;58 §, om indrivning i 59 §, om&lt;br&gt;ansvar för skatt som påförts av-&lt;br&gt;liden eller dödsbo i 61 §, om rätt&lt;br&gt;att taga del av preliminär själv-&lt;br&gt;deklaration m. m. i 73 §, om&lt;br&gt;arbetsgivares ansvarighet för ar-&lt;br&gt;betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a,&lt;br&gt;77 c och 78 §§, om vite i 83 §, om&lt;br&gt;omprövning m. m. i 84-94 §§, om&lt;br&gt;beslut om särskilda debiteringsåt-&lt;br&gt;gärder i 95 § samt om överklagan-&lt;br&gt;de m. m. i 97, 99, 101 och 103 §§&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Vad&lt;br&gt;som där sägs om arbetsgivare skall&lt;br&gt;då gälla den som är redovisnings-&lt;br&gt;skyldig enligt 14 § denna lag och&lt;br&gt;vad som där sägs om skattemyn-&lt;br&gt;dighet skall gälla Skattemyndig-&lt;br&gt;heten i Kopparbergs län. Med&lt;br&gt;uppbördsdeklaration avses enligt&lt;br&gt;denna lag redovisning enligt 14 §.&lt;br&gt;Beslut om anstånd skall skyndsamt&lt;br&gt;meddelas den skattskyldige utan&lt;br&gt;kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för&lt;br&gt;beräkning av pensionsgrundande inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:1883.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;24 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:72) om koncessionsavgift&lt;br&gt;på televisionens område skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;av lagen (1971:1072) om förmåns-&lt;br&gt;berättigade skattefordringar m.m.&lt;br&gt;och lagen (1978:880) om betal-&lt;br&gt;ningssäkring för skatter, tullar och&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:672)&lt;br&gt;om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete&lt;br&gt;på bostadshus&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:672) om skattereduktion&lt;br&gt;för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda “Omprövning och&lt;br&gt;överklagande*.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:40) om&lt;br&gt;tillfällig kompensation för viss energiskatt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:40) om tillfällig kompensa-&lt;br&gt;tion för viss energiskatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall upphöra att gälla vid utgången av juni&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1994:1782.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1995/96:170&lt;br&gt;om allmänna egenavgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 4&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1744) om allmänna&lt;br&gt;egenavgifter skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\bd som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt gäl-&lt;br&gt;ler även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordring-&lt;br&gt;ar m.m. och lagen (1978:880) om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)&lt;br&gt;om allmän löneavgift&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1920) om allmän&lt;br&gt;löneavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar&lt;br&gt;är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1971:1072) om för-&lt;br&gt;månsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1979:611) om upphovs- 3. lagen (1979:611) om upphovs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mannakonto. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mannakonto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) föreskrivs om skatt&lt;br&gt;gäller även i fråga om avgift som&lt;br&gt;avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt denna lag omfattas&lt;br&gt;även av lagen (1971:1072) om&lt;br&gt;förmånsberättigade skattefordringar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1920.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;29 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1995:1670) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till lagen&lt;br&gt;(1995:1670) om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade&lt;br&gt;skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt 11 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979) följer med&lt;br&gt;fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skatt och avgift, som anges i 1&lt;br&gt;§ första stycket uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272), samt skatt enligt lagen&lt;br&gt;(1908:128) om bevillningsavgifter&lt;br&gt;för särskilda förmåner och rättig-&lt;br&gt;heter, lagen (1958:295) om sjö-&lt;br&gt;mansskatt, kupongskattelagen&lt;br&gt;(1970:624), lagen (1986:219) om&lt;br&gt;tillfällig vinstskatt, lagen&lt;br&gt;(1983:1225) om tillfällig förmögen-&lt;br&gt;hetsskatt för livförsäkringsbolag,&lt;br&gt;understödsföreningar och pensions-&lt;br&gt;stiftelser, lagen (1990:661) om&lt;br&gt;avkastningsskatt på pensionsmedel,&lt;br&gt;lagen (1991:586) om särskild in-&lt;br&gt;komstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;och lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;skatt enligt mervärdesskat-&lt;br&gt;telagen (1994:200),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skatt eller avgift enligt lagen&lt;br&gt;(1928:376) om skatt på lotterivin-&lt;br&gt;ster, lagen (1941:251) om särskild&lt;br&gt;varuskatt, lagen (1957:262) om&lt;br&gt;allmän energiskatt, lagen&lt;br&gt;(1961:372) om bensinskatt, lagen&lt;br&gt;(1961:394) om tobaksskatt, stäm-&lt;br&gt;pelskattelagen (1964:308), lagen&lt;br&gt;(1972:266) om skatt på annonser&lt;br&gt;och reklam, lagen (1972:820) om&lt;br&gt;skatt på spel, lagen (1973:37) om&lt;br&gt;avgift på vissa dryckesförpackning-&lt;br&gt;ar, lagen (1973:1216) om särskild&lt;br&gt;skatt för oljeprodukter och kol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt 11 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979) följer med&lt;br&gt;fordran på skatt och tull samt, om&lt;br&gt;så särskilt föreskrivs, annan avgift&lt;br&gt;till det allmänna som inte beteck-&lt;br&gt;nas som skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilskrotningslagen (1975:343),&lt;br&gt;lagen (1977:306) om dryckesskatt,&lt;br&gt;lagen (1978:69) om försälj-&lt;br&gt;ningsskatt på motorfordon, lagen&lt;br&gt;(1978:144) om skatt på vissa resor,&lt;br&gt;lagen (1982:691) om skatt på vissa&lt;br&gt;kassettband, lagen (1982:1200) om&lt;br&gt;skatt på videobandspelare, lagen&lt;br&gt;(1982:1201) om skatt på viss elekt-&lt;br&gt;risk kraft, lagen (1983:1053) om&lt;br&gt;skatt på omsättning av vissa värde-&lt;br&gt;papper, lagen (1983:1104) om&lt;br&gt;särskild skatt för elektrisk kraft&lt;br&gt;från kärnkraftverk, lagen&lt;br&gt;(1984:351) om totalisatorskatt,&lt;br&gt;lagen (1984:355) om skatt på vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar, lagen&lt;br&gt;(1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter, lagen&lt;br&gt;(1984:405) om stämpelskatt på&lt;br&gt;aktier, lagen (1984:409) om skatt&lt;br&gt;på gödselmedel, lagen (1984:410)&lt;br&gt;om skatt på bekämpningsmedel,&lt;br&gt;lagen (1984:852) om lagerskatt på&lt;br&gt;viss bensin, lagen (1988:1567) om&lt;br&gt;miljöskatt på inrikes flygtrafik,&lt;br&gt;lagen (1990:582) om koldioxid-&lt;br&gt;skatt, lagen (1990:587) om svavel-&lt;br&gt;skatt, lagen (1990:613) om mil-&lt;br&gt;jöavgift på utsläpp av kväveoxider&lt;br&gt;vid energiproduktion, lagen&lt;br&gt;(1990:662) om skatt på vissa pre-&lt;br&gt;miebetalningar, lagen (1990:1087)&lt;br&gt;om lagerskatt på vissa oljeproduk-&lt;br&gt;ter, lagen (1990:1427) om särskild&lt;br&gt;premieskatt för grupplivförsäkring,&lt;br&gt;m.m., lagen (1991:1482) om lotte-&lt;br&gt;riskatt, lagen (1991:1483) om skatt&lt;br&gt;på vinstsparande m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:1479) om lagerskatt på vissa&lt;br&gt;bensin, lagen (1992:1438) om die-&lt;br&gt;seloljeskatt och användning av&lt;br&gt;vissa oljeprodukter, lagen&lt;br&gt;(1992:1439) om lagerskatt på&lt;br&gt;dieselolja, lagen (1994:1563) om&lt;br&gt;tobaksskatt, lagen (1994:1564) om&lt;br&gt;alkoholskatt, lagen (1994:1776) om&lt;br&gt;skatt på energi, lagen (1995:1667)&lt;br&gt;om skatt på naturgrus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skatt enligt vägtrafikskattela-&lt;br&gt;gen (1973:601), lagen (1976:339)&lt;br&gt;om saluvagnsskatt, fordonsskattela-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen (1988:327), lagen (1988:328)&lt;br&gt;om fordonsskatt på utländska for-&lt;br&gt;don,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tull, särskild avgift enligt 39 §&lt;br&gt;tullagen (1973:670) och avgift&lt;br&gt;enligt lagen (1968:361) om avgift&lt;br&gt;vid införsel av vissa bakverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. avgift enligt lagen (1967:340)&lt;br&gt;om prisreglering på jordbrukets&lt;br&gt;område, lagen (1974:226) om&lt;br&gt;prisreglering på fiskets område,&lt;br&gt;lagen (1990:615) om avgifter pä&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter m.m.,&lt;br&gt;lagen (1990:616) om införande av&lt;br&gt;lagen (1990:615) om avgifter på&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter m.m. och&lt;br&gt;lagen (1994:1704) om lageravgift&lt;br&gt;på vissa jordbruksprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avgift som uppbärs med till-&lt;br&gt;lämpning av lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från&lt;br&gt;arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. avgift enligt lagen (1992:72)&lt;br&gt;om koncessionsavgift på televisio-&lt;br&gt;nens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten omfattar ej dröjs-&lt;br&gt;målsavgift och liknande avgift som&lt;br&gt;utgår vid försummelse att redovisa&lt;br&gt;eller betala fordringar och ej heller&lt;br&gt;skatte- eller avgiftstillägg och&lt;br&gt;förseningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte om det följer&lt;br&gt;av särskild föreskrift eller i fråga&lt;br&gt;om skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgift, försenings-&lt;br&gt;avgift, eller liknande avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996. / fråga om skatt eller&lt;br&gt;avgift som belöper på tid före&lt;br&gt;ikraftträdandet gäller äldre före-&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;30 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880)&lt;br&gt;om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:880) om betalningssäkring&lt;br&gt;för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas i&lt;br&gt;fråga om fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;skatt, tull eller avgift som&lt;br&gt;avses i 1 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1971:1072) om förmånsberättiga-&lt;br&gt;de skattefordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatt enligt lagen (1941:416)&lt;br&gt;om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas i&lt;br&gt;fråga om fordran på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skatt och tull samt, om så&lt;br&gt;särskilt föreskrivs, annan avgift till&lt;br&gt;det allmänna som inte betecknas&lt;br&gt;som skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;skatte- eller avgiftstillägg,&lt;br&gt;ränta, dröjsmålsavgift, försenings-&lt;br&gt;avgift eller liknande avgift om den&lt;br&gt;fordran som tillägget, räntan eller&lt;br&gt;avgiften avser får betalningssäkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skatte- eller avgiftstillägg eller&lt;br&gt;förseningsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ränta eller avgift som utgår i&lt;br&gt;samband med uppbörd eller in-&lt;br&gt;drivning av fordran enligt 1, 2&lt;br&gt;eller 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;skatte- eller avgiftsbelopp&lt;br&gt;jämte dröjsmålsavgift eller ränta&lt;br&gt;som företrädare för juridisk person&lt;br&gt;är skyldig att betala enligt 77 a §&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), 17 § 1&lt;br&gt;mom. lagen (1958:295) om sjö-&lt;br&gt;mansskatt, 5 kap. 17 § lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter, 15 § lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socia-&lt;br&gt;lavgifter från arbetsgivare eller 16&lt;br&gt;kap. 17 § mervärdeskattelagen&lt;br&gt;(1994:200).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas&lt;br&gt;också i fråga om sådan fordran på&lt;br&gt;utländsk skatt, tull eller avgift, för&lt;br&gt;vilken säkerställande av betalning&lt;br&gt;får ske här i riket enligt överen-&lt;br&gt;skommelse mellan Sverige och&lt;br&gt;främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssäkring får användas&lt;br&gt;också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om annan än den skatt- eller&lt;br&gt;avgiftsskyldige är betalningsskyldig&lt;br&gt;för belopp som avses i första styck-&lt;br&gt;et,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för sådan fordran på utländsk&lt;br&gt;skatt, tull eller avgift, för vilken&lt;br&gt;säkerställande av betalning får ske&lt;br&gt;här i landet enligt överenskom-&lt;br&gt;melse mellan Sverige och främ-&lt;br&gt;mande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skatt eller avgift som belöper på tid före ikraftträdandet&lt;br&gt;gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;31 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146)&lt;br&gt;om avräkning vid återbetalning av skatter och&lt;br&gt;avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller&lt;br&gt;annars utbetalas på grund av bestämmelse i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;mervärdesskattelagen 3. lagen (1984:151) om punkt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:200) med undantag av 10&lt;br&gt;kap. 6 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tullagen (1973:670), tullför-&lt;br&gt;ordningen (1973:979), lagen&lt;br&gt;(1973:981) om frihet från införsel-&lt;br&gt;avgift, tullagen (1987:1065), lagen&lt;br&gt;(1987:1069) om tullfrihet m.m.&lt;br&gt;eller lagen (1987:1066) om frihet&lt;br&gt;från skatt eller avgift vid införsel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1982:1006) om av-&lt;br&gt;drags- och uppgiftsskyldighet be-&lt;br&gt;träffande vissa uppdragsersättning-&lt;br&gt;ar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1959:552) om uppbörd&lt;br&gt;av vissa avgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter eller&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1984:151) om punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samma lag, i de&lt;br&gt;fall då utbetalningen ankommer på&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1974:992) om nedsätt-&lt;br&gt;ning av allmän energiskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i första stycket 7&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;eller författning som anges i 1 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samma lag, i de&lt;br&gt;fall då utbetalningen ankommer på&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Kopparbergs&lt;br&gt;län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:668) om uppbörd&lt;br&gt;av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mervärdesskattelagen&lt;br&gt;(1994:200) med undantag av 10&lt;br&gt;kap. 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. tullagen (1994:1550) och&lt;br&gt;lagen (1994:1551) om tullfrihet&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i första stycket 3&lt;br&gt;gäller inte utbetalning enligt 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller inte utbetalning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi och 13 § lagen (1978:69)&lt;br&gt;om försäljningsskatt på motorfor-&lt;br&gt;don.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi och 13 § lagen (1978:69)&lt;br&gt;om försäljningsskatt på motorfor-&lt;br&gt;don.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut&lt;br&gt;som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i&lt;br&gt;2 § första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;förfarande i fråga om avräkning vid återbetalning eller annan utbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tullagen (1973:670),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tullförordningen (1973:979),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1973:981), om tullfrihet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och&lt;br&gt;koldioxidskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande&lt;br&gt;vissa uppdragsersättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. tullagen (1987:1065),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1780.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 1996 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till ändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 skattebrottslagen (1971:69) m.fl. lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna&lt;br&gt;Christer Alexandersson och Stefan Holgersson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § i det remitterade förslaget har tagits in den centrala bestämmelsen&lt;br&gt;om uppsåtligt skatteundandragande. Brottet, som erhållit beteckningen&lt;br&gt;skattebrott, har konstruerats som ett farebrott. Detta utgör en ändring i&lt;br&gt;förhållande till den hittillsvarande ordningen med ett effektrekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte någon anledning att motsätta sig den föreslagna&lt;br&gt;konstruktionen av skattebrottet. Det är att märka att, enligt vad som&lt;br&gt;framhålls i remissprotokollet, farerekvisitet skall ges en tämligen vid-&lt;br&gt;sträckt innebörd. Fara för skatteundandragande skall sålunda kunna anses&lt;br&gt;föreligga i fler situationer än enligt det utredningsförslag som har legat&lt;br&gt;till grund för lagrådsremissen. Som exempel på situationer där fara för&lt;br&gt;skatteundandragande normalt inte kan anses föreligga har i remissproto-&lt;br&gt;kollet nämnts fall där en oriktig uppgift eller underlåtenhet som avser&lt;br&gt;inkomster eller avdrag omfattas av en obligatorisk kontrolluppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet, dvs. en kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande. Fara&lt;br&gt;för skatteundandragande skall i normalfallet inte heller anses uppstå när&lt;br&gt;det är fråga om oriktiga uppgifter som kan kontrolleras mot uppgifter i&lt;br&gt;skatteregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna skattebrottet i 2 § omfattar såväl lämnande av oriktiga&lt;br&gt;uppgifter som underlåtenhet att lämna en uppgift. Förutom att det skall&lt;br&gt;ha uppstått fara för skatteundandragande krävs också uppsåt hos per-&lt;br&gt;sonen i fråga. Enligt remissprotokollet skall uppsåtet täcka samtliga&lt;br&gt;objektiva brottsförutsättningar, dvs. lämnandet av en uppgift respektive&lt;br&gt;underlåtenheten att lämna en uppgift, den lämnade uppgiftens oriktighet&lt;br&gt;samt själva skatteundandragandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det klart skall framgå av lagtexten att kravet på uppsåt gäller&lt;br&gt;även faran för skatteundandragande kan det enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;övervägas att sätta in ordet &amp;quot;uppsåtligen&amp;quot; framför orden &amp;quot;ger upphov till&lt;br&gt;fara&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar påpekas att, även om faran för skatteundandragande skall&lt;br&gt;vara täckt av uppsåt, det inte torde krävas att gärningsmannen har en&lt;br&gt;exakt uppfattning om storleken av det belopp som riskerar att undandras.&lt;br&gt;Inte heller torde gärningsmannen behöva ha fullt klart för sig vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatter eller avgifter som kan påverkas av hans handlande (jfr. prop.&lt;br&gt;1971:10 s. 231 och 250, Thomstedt m.fl., Skattebrott och skattetillägg,&lt;br&gt;6 uppl. s. 41 f, och Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten&lt;br&gt;s. 144 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lydelsen av 2 § talas om att en &amp;quot;oriktig uppgift&amp;quot; har&lt;br&gt;lämnats &amp;quot;på annat sätt än muntligen&amp;quot;. Denna formulering ersätter det&lt;br&gt;nuvarande kravet på att en &amp;quot;handling med oriktig uppgift&amp;quot; har avgetts.&lt;br&gt;På motsvarande sätt bör, när det i paragrafen talas om underlåtelse, ordet&lt;br&gt;&amp;quot;uppgift&amp;quot; användas i stället för &amp;quot;handling&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § har tagits in bestämmelser om grovt skattebrott. Enligt andra&lt;br&gt;stycket skall, vid bedömandet av om ett skattebrott är grovt, särskilt&lt;br&gt;beaktas bl.a. om gärningsmannen har använt falska eller osanna&lt;br&gt;handlingar. Att användningen av &amp;quot;osanna&amp;quot; handlingar uttryckligen nämns&lt;br&gt;utgör en avvikelse från utredningsbetänkandet. Det innebär också en&lt;br&gt;skillnad gentemot bestämmelserna om grovt bedrägeri i 9 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken, där det bara talas om &amp;quot;falsk&amp;quot; handling. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening kan det ifrågasättas, om man i den nu diskuterade paragrafen bör&lt;br&gt;tala om osanna handlingar. Den föreslagna lagtexten kan läsas så, att&lt;br&gt;vaije användning av en osann handling, t ex. inlämnandet av en oriktig&lt;br&gt;självdeklaration, kan kvalificera ett skattebrott som grovt, något som&lt;br&gt;uppenbarligen inte är meningen. Lagrådet förordar därför att &amp;quot;osanna&amp;quot;&lt;br&gt;handlingar får utgå ur uppräkningen i andra stycket. Fall då någon&lt;br&gt;begagnar sig av osanna handlingar, t.ex. oriktiga fakturor, på ett sätt som&lt;br&gt;gör att gärningen vid en helhetsbedömning bör bedömas som grov, kan&lt;br&gt;hänföras under 4 §, även om inte osanna handlingar nämns särskilt i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 § behandlas fall då någon av grov oaktsamhet lämnar en oriktig&lt;br&gt;uppgift och därigenom ger upphov till fara för skatteundandragande.&lt;br&gt;Enligt remissförslaget är straffmaximum för oaktsamhetsbrottet&lt;br&gt;detsamma som för uppsåtliga skattebrott enligt 2 §, dvs. fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Detta motsvarar visserligen vad som i dag gäller beträffande fall&lt;br&gt;av vårdslös skatteuppgift. Med hänsyn bl.a. till att 5 § omfattar även fall&lt;br&gt;som hittills har rubricerats som vårdslös uppbördsredovisning (9 § i&lt;br&gt;skattebrottslagens nuvarande lydelse) kan det emellertid ifrågasättas om&lt;br&gt;inte straffmaximum bör sänkas till den nivå som har föreslagits i&lt;br&gt;utredningsbetänkandet, fängelse ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 och 7 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall försök till skattebrott inte vara kriminaliserat och&lt;br&gt;som följd härav 6 § skattebrottslagen upphöra att gälla. Anledningen är&lt;br&gt;att utrymmet för försök till skattebrott anses bli synnerligen begränsat i&lt;br&gt;och med att skattebrottet omkonstrueras till ett farebrott. Flertalet av de&lt;br&gt;gärningar som i dag är att bedöma som försök blir därför med den nya&lt;br&gt;konstruktionen att betrakta som fullbordade brott. Lagrådet delar denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning och har inte något att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § föreskrivs om straff för uppsåtliga skatteredovisningsbrott. Där-&lt;br&gt;med avses enligt första och andra styckena lämnande av oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter i andra fall än som avses i 2 § och enligt tredje stycket under-&lt;br&gt;låtenhet att lämna viss uppgift. Som skatteredovisningsbrott anses enligt&lt;br&gt;Ijärde stycket även uppsåtlig underlåtenhet att fullgöra föreskriven&lt;br&gt;skyldighet att innehålla skatt eller att inbetala skatt som innehållits för&lt;br&gt;annan. Dessa senare gärningar skiljer sig från övriga gärningar som&lt;br&gt;behandlas i 7 § och kan därför enligt Lagrådets mening med fördel tas&lt;br&gt;in i en särskild paragraf, lämpligen 6 § som i remissförslaget föreslås&lt;br&gt;upphävd. Lagrådet föreslår att dessa brott betecknas skatte-&lt;br&gt;betalningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De brott som enligt vad Lagrådet förordat skall kallas skatte-&lt;br&gt;betalningsbrott motsvarar de nuvarande uppsåtliga brotten i 80 och&lt;br&gt;81 §§ uppbördslagen (1953:272), medan oaktsamhetsbrotten enligt sist&lt;br&gt;nämnda paragrafer behandlas i 8 § i remissens lagförslag. Om de upp-&lt;br&gt;såtliga brotten flyttas till 6 § bör även oaktsamhetsbrotten flyttas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att den föreslagna straffskalan för skatteredovis-&lt;br&gt;ningsbrott har fängelse i sex månader som straffmaximum, vilket&lt;br&gt;innebär att nuvarande straffmaximum för brott enligt 81 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppbördslagen (underlåtenhet att inbetala skatt som innehållits för&lt;br&gt;annan) sänks från fängelse i ett år. Å andra sidan införs fängelse i&lt;br&gt;straffskalan för brott enligt 80 § (underlåtenhet att verkställa skatte-&lt;br&gt;avdrag). Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om man inte bör&lt;br&gt;behålla möjligheten att döma till fängelse i upp till ett år för de brott&lt;br&gt;som idag regleras i 81 § uppbördslagen. I enkelhetens intresse kan i så&lt;br&gt;fall föreskrivas att straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år för&lt;br&gt;samtliga de brott som enligt vad Lagrådet tidigare förordat skall flyttas&lt;br&gt;till 6 § skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl gällande bestämmelser i uppbördslagen som i femte stycket i&lt;br&gt;den föreslagna 7 § föreskrivs att i ringa fall inte skall dömas till ansvar.&lt;br&gt;I fråga om skattebetalningsbrotten bör en bestämmelse härom tas in i&lt;br&gt;6§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att 6 § ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra&lt;br&gt;föreskriven skyldighet att innehålla skatt eller inbetala skatt som&lt;br&gt;innehållits för annan, döms för skattebetalningsbrott till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som återstår av den föreslagna 7 § kan, efter vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar, lämpligen ges följande utformning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen på annat sätt än&lt;br&gt;muntligen lämnar oriktig uppgift till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. myndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för&lt;br&gt;skyldigheten för honom eller annan att betala skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon som är skyldig att för honom innehålla skatt eller lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör&lt;br&gt;förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheten för honom eller annan att betala skatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms för skatteredovisningsbrott till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen&lt;br&gt;underlåter att lämna en föreskriven uppgift angående sådant förhållande&lt;br&gt;som anges i första stycket 1 eller 2 till någon som avses där. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast under förutsättning att uppgiften skall lämnas utan&lt;br&gt;föreläggande eller anmaning och inte avser egen självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen bör som en följd av den av Lagrådet förordade ändringen&lt;br&gt;av 7 § hänvisning göras till 7 § första stycket 2 eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Lagrådet förordat beträffande 6 och 7 §§ föranleder en följdändring&lt;br&gt;i 12 §. Paragrafen kan lämpligen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras,&lt;br&gt;tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar&lt;br&gt;enligt 2-8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar enligt 10 § inträder inte för den som frivilligt uppfyller&lt;br&gt;skyldighet som där avses.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Lagrådet förordat beträffande 6 och 7 §§ leder till att förlängningen&lt;br&gt;av preskriptionstiden skall omfatta brott enligt 3 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att försök till skattebrott inte straffbeläggs måste en&lt;br&gt;justering göras i första stycket första meningen 14 a § på så sätt att&lt;br&gt;orden &amp;quot;och för försök till sådant brott&amp;quot; utgår. Meningen bör lyda: &amp;quot;För&lt;br&gt;brott enligt 2 eller 4 § får rätten på ansökan av åklagaren besluta om&lt;br&gt;förlängning av den tid som anges i 35 kap. 1 § brottsbalken.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för&lt;br&gt;kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna utformningen av 1 § andra stycket lagen om ersättning&lt;br&gt;för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., anges att med &amp;quot;skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter avses i denna lag detsamma som i lagen om&lt;br&gt;betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&amp;quot;. I det förslag till lag&lt;br&gt;om ändring i lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&lt;br&gt;som ingår i lagrådsremissen ändras 2 § i den lagen så att där, såvitt nu&lt;br&gt;är av intresse, anges endast att betalningssäkring får användas i fråga om&lt;br&gt;fordran på &amp;quot;skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till det allmänna som inte betecknas som skatt&amp;quot;. Eftersom Prop. 1995/96:170&lt;br&gt;betalningssäkringslagen alltså inte anger vad som avses med skatt och Bilaga 5&lt;br&gt;tull framstår hänvisningen dit som innehållslös, såvitt gäller skatter och&lt;br&gt;tullar. I den delen bör alltså hänvisningen utgå. Däremot bör hänvis-&lt;br&gt;ningen behållas när det gäller avgifter. Efter även en redaktionell&lt;br&gt;ändring förordar Lagrådet att första meningen i paragrafens andra stycke&lt;br&gt;utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Med avgifta&lt;sup&gt;-&lt;/sup&gt; avses i denna lag sådana avgifter som omfattas av lagen&lt;br&gt;om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:40) om tillfällig&lt;br&gt;kompensation för viss energiskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 §, som i remissen föreslås upphävd, föreskrivs om straff för den som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder att kompensation felaktigt medges. Tanken bakom&lt;br&gt;förslaget om att upphäva paragrafen är att brottsbeskrivningen skall&lt;br&gt;täckas av den generella bestämmelsen i 2 § skattebrottslagen. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening är det tveksamt om det där använda uttrycket &amp;quot;att&lt;br&gt;skatt skall undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller&lt;br&gt;återbetalas&amp;quot; täcker den aktuella kompensationen. Lagen om tillfällig&lt;br&gt;kompensation för viss energiskatt är numera av begränsat intresse,&lt;br&gt;eftersom ansökan om kompensation enligt lagen skulle göras före ut-&lt;br&gt;gångoi av september 1995. Några principiella eller praktiska hinder mot&lt;br&gt;att låta lagens straffbestämmelse gälla även i fortsättningen synes inte&lt;br&gt;finnas. Lagrådet förordar därför att lagförslaget utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:170&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,&lt;br&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar propositionen 1995/96:170 Översyn av skattebrotts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49613, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall med vissa lag- tekniska justeringar</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:JuU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:57:26</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03170</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:57:26</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:JuU23</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01JuU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Skattebrott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alice Åström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alice Åström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eskil Erlandsson  och Rolf Kenneryd  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eskil Erlandsson  och Rolf Kenneryd  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Isa Halvarsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:170&lt;br/&gt;
Översyn av skattebrottslagen</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Isa Halvarsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>